Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor m. m.
Genom en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 173, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat,
här nedan infört förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor, dels ock medgiva,
att statsbidrag (sjukvårdsbidrag) för understöd, som erkänd sjukkassa
jämlikt förordningen örn erkända sjukkassor utgivit i form av ersättning för
den sjukes intagande å sjukvårdsanstalt, må från ingången av år 1938 utgå
med hälften av understödet.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de genom propositionen framlagda
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.
De olika ändringsförslagen behandlas nedan, liksom i propositionen, under
särskilda rubriker.
Antagande av erkända sjukkassor.
Enligt 69 § understödsföreningslagen skall i lagen föreskriven registrering
och tillsyn å understödsföreningar handhavas av en för hela riket gemensam
tillsynsmyndighet, och enligt 84 § meddelar Konungen närmare föreskrifter
örn tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet. Jämlikt 2 § första
stycket sjukkasseförordningen antages understödsförening till erkänd sjukkassa
av den i 69 § understödsföreningslagen omförmälda tillsynsmyndigheten.
Genom propositionen nr 171 till årets riksdag har Kungl. Maj:t förelagt
riksdagen förslag till lag angående ändring i vissa delar av nämnda lag. Detta
förslag avser bland annat att möjliggöra en ifrågasatt uppdelning av tillsynen
över understödsföreningarna å socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. I förslaget
har 69 § erhållit den lydelsen, att i lagen föreskriven registrering och
tillsyn å understödsföreningar handhaves beträffande varje grupp av föreningar
med likartad verksamhet av en för hela riket gemensam tillsynsmyn
Bihang
titt riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 39. 1022 37 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
dighet. Departementschefen har uttalat, att 2 § första stycket sjukkasseförordningen
med hänsyn härtill syntes lämpligen kunna erhålla den ändrade
lydelsen, att understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa av den
myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen örn understödsföreningar.
Överflyttning.
Till medlem av erkänd sjukkassa må enligt 9 § första stycket sjukkasseförordningen
icke, utom då fråga är örn inträde i centralsjukkassa av i kassans
tjänst anställd person, antagas annan än den, som är bosatt inom kassans
verksamhetsområde. Inträde må vidare enligt 9 § tredje stycket, med vissa
angivna undantag, beviljas allenast den, som fyllt femton men icke femtio år,
har god hälsa och icke är behäftad med lyte, vilket medför eller skäligen kan
förväntas medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård
i större utsträckning.
Flyttar medlem av erkänd sjukkassa från kassans verksamhetsområde till
ort, för vilken annan erkänd kassa finnes, eller till utlandet, äger han jämlikt
15 § första stycket, där ej senare i paragrafen annorlunda stadgas, kvarstå
i förstnämnda kassa allenast intill utgången av månaden näst efter den, under
vilken flyttningen skedde. Medlem, som är anställd i centralsjukkassas
tjänst, må dock såsom direkt ansluten medlem kvarstå i centralsjukkassan.
Bosätter medlemmen sig inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa,
är han enligt 15 § andra stycket berättigad att utan hinder av vad i
9 § tredje stycket är stadgat och utan erläggande av inträdesavgift ingå såsom
medlem i denna kassa i närmast motsvarande sjukhjälpsklass (överflyttning),
dock att anmälan om inträdet skall göras före utgången av månaden
näst efter den, under vilken flyttningen skedde, och att stadgade avgifter för
tiden intill överflyttningen skola vara erlagda. överflyttning skall anses hava
ägt rum med utgången av den månad, under vilken anmälan örn inträde
gjordes. Yar medlemmen då på grund av redan inträffad sjukdom eller
barnsbörd berättigad till understöd, skall dock, där ej annat överenskommits
mellan kassorna, överflyttningen anses hava skett först med utgången av den
månad, under vilken han blivit återställd eller löpande understödstid gått till
ända. Där överenskommelse i sådant hänseende träffats med utländsk myndighet
eller sjukkasseorganisation, skola enligt 15 § sista stycket bestämmelserna
angående överflyttning äga motsvarande tillämpning beträffande i överenskommelsen
avsedd person. Sådan överenskommelse skall vara godkänd
av tillsynsmyndigheten.
I 18 § föreskrives, att örn medlem av erkänd sjukkassa vid utgången av
andra månaden efter den, under vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp
senast skolat betalas, fortfarande häftar för avgift eller belopp, som nu sagts,
skall han anses hava utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt, där ej kassans
styrelse dessförinnan av särskild anledning medgivit honom ytterligare anstånd
med betalningen. Anmäler sig den, som sålunda utträtt ur kassan,
inom tolv månader därefter till återinträde och har hans hälsotillstånd under
tiden ej försämrats, må kassan, under förutsättning att samtliga avgifter för
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
<ien förflutna tiden erläggas, bevilja återinträde, oaktat de i 9 § tredje stycket
angivna förutsättningarna ej äro för banden.
I skrivelse den 22 februari 1937 bär socialstyrelsen, under åberopande av
bland annat vad svenska sjukkasseförbundet i ämnet anfört, framhållit, att
■den nu gällande föreskriften örn anmälningsskyldighet vore ägnad att i många
fall medföra rättsförlust. Socialstyrelsen har därför föreslagit, att i och med
flyttningen även medlemskapet utan vidare skulle överflyttas från kassan på
den gamla till kassan på den nya bosättningsorten. Styrelsen har även föreslagit
vissa andra därmed sammanhängande författningsändringar. Rörande
innebörden av dessa liksom även beträffande de skäl, som anförts till stöd för
dem, får utskottet hänvisa till sid. 7—11 i propositionen. Socialstyrelsens utkast
till ändrad lydelse av 15 och 18 §§ i sjukkasseförordningen har såsom
bilaga fogats till propositionen (sid. 26—27).
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
uttalat, att de olägenheter, som vore förbundna med den nu gällande ordningen,
givetvis skulle undvikas i åtskilliga fall, örn socialstyrelsens förslag
genomfördes. Det syntes honom dock, som örn genom styrelsens förslag den
föreliggande frågan icke skulle erhålla en fullt tillfredsställande lösning.
I flertalet av de fall, som påkallat sjukkasseförbundets uppmärksamhet
■och föranlett förbundet att till socialstyrelsen göra framställning i ämnet,
skulle enligt departementschefens mening antagligen rättsförlust i en eller
annan form fortfarande komma att inträda för de försumliga eller örn författningsbestämmelserna
okunniga medlemmarna. Departementschefen förordade
därför, att såsom tillägg till socialstyrelsens förslag i 15 § infördes en bestämmelse
därom, att avgift, som efter överflyttningen erlagts till den kassa,
från vars verksamhetsområde flyttningen skett, finge, där kassorna överenskommit
därom, räknas som avgift till den andra kassan. Vore avgifterna i
den nya kassan högre än i den gamla, bomme medlemmen jämväl med tilllämpning
av en dylik bestämmelse ätt häfta för avgifter till den nya kassan.
Då emellertid de av medlemmen erlagda beloppen enligt departementschefens
mening givetvis skulle i första hand räknas som avbetalning å de avgifter, som
tidigast förfallit till betalning, och då skillnaden mellan avgiftsbeloppen vanligen
icke torde vara alltför betydande, bomme vid tillämpning av bestämmelsen
i ett sådant fall respittidens utgång att avsevärt framflyttas.
Departementschefen har vidare anfört bland annat följande:
Emot socialstyrelsens förslag, att överflyttningen skall, där medlemmen
vid flyttningen är frisk, anses äga rum samtidigt med flyttningen och icke
vid månadsskiftet närmast därefter, har jag ingen erinran att göra, därest
möjlighet beredes kassorna att träffa överenskommelse rörande den å flyttningsmånaden
belöpande medlemsavgiften. Enligt styrelsens förslag skola
också kassorna äga möjlighet överenskomma, att avgiften skall oavkortad
tillfalla den kassa, till vilken överflyttning skett. Med hänsyn till de obetydliga
belopp, varom här är fråga, vill jag emellertid förorda full frihet för
kassorna att träffa överenskommelse rörande fördelningen av flyttningsmånadens
avgift.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Även vid införandet av ett system, enligt vilket själva flyttningen ensam
konstituerar rätt till medlemskap i den nya bosättningsortens kassa, torde,
såsom socialstyrelsen framhållit, ur ren ordningssynpunkt anmälningsskyldighet
rörande flyttningen alltjämt böra åvila den flyttande. I likhet med styrelsen
anser jag, att sådan anmälan bör redan före flyttningen göras till
kassan å den gamla bosättningsorten samt att, där anmälan göres senare, rätten
till understöd för tid mellan flyttningen och anmälan skall vara förfallen. Denna
påföljd av anmälningsförsummelse torde dock endast böra avse rätt till understöd
från kassan å den nya bosättningsorten. Är nämligen medlemmen vid
flyttningen på grund av sjukdom understödsberättigad, bibehålies tills vidare
medlemskapet i kassan å den tidigare bosättningsorten, och det synes då
obilligt, örn försummelsen skulle föranleda indragning • av redan löpande
understöd.
Rätt till inträde i erkänd sjukkassa tillkommer i lika mån utländska som
svenska medborgare, bosatta inom kassans verksamhetsområde. Bestämmelserna
rörande överflyttning äro emellertid direkt tillämpliga endast vid flyttning
inom landet, icke vid inflyttning från utlandet. En svensk eller utländsk
medborgare, som inflyttar från utlandet och som därstädes tillhört någon
social sjukförsäkringsorganisation, äger således icke utan vidare komma i åtnjutande
av de förmåner, som överflyttningsbestämmelserna äro avsedda att
bereda. Till fullföljande av principen örn socialförsäkringens universalitet,
vilken princip kan sägas känneteckna de moderna strävandena på detta område,
har därför i 15 § sista stycket sjukkasseförordningen upptagits en bestämmelse,
som ger möjlighet under vissa förutsättningar att tillämpa ett överflyttningsförfarande
mellan utländska och svenska sjukkassor. Såsom framgår
av socialstyrelsens skrivelse har emellertid bestämmelsen i fråga visat
sig icke motsvara sitt syfte, huvudsakligen beroende därpå, att lagstiftningen
i våra grannländer Danmark och Norge förutsätter formliga konventioner för
frågans ordnande. Med hänsyn härtill vill jag förorda styrelsens förslag i
denna del, enligt vilket överflyttningsbestämmelsernas tillämplighet vid
inflyttning från utlandet göres beroende av överenskommelse mellan
Sverige och vederbörande utländska stat. En dylik överenskommelse torde
givetvis böra bygga på ömsesidighetsprincipen.
Såsom socialstyrelsen föreslagit, torde rätten till överflyttning icke heller
längre böra göras beroende av, örn stadgade avgifter för tiden intill överflyttningen
äro erlagda. Vid sådant förhållande har jag ingen erinran att göra
mot den sakliga innebörden av styrelsens förslag till ändrad lydelse av 18 §
första stycket, enligt vilket förslag vid beräkningen av respittiden hänsyn även
skall tagas till oguldna dylika avgifter.
I formellt hänseende synas vissa jämkningar kunna göras i socialstyrelsens
förslag till ändrad lydelse av 15 och 18 §§.
Intagning å sjukvårdsinrättning.
Jämlikt 22 § andra stycket sjukkasseförordningen skall till sjukvårdsförsäkrad
medlem av erkänd sjukkassa, då enligt intyg av läkare vård å sjukvårdsanstalt
(sjukhusvård) är erforderlig, utgivas ersättning för den sjukes
intagande och vård å sjukvårdsanstalt, som drives av staten, landsting eller
kommun eller till vars drift statsbidrag utgår, eller å godkänt enskilt sjukhem,
så ock för vård, som beredes den sjuke genom pensionsstyrelsens försorg.
Ersättning för sjukhusvård bekostas enligt 29 § under de första aderton
eller eventuellt nittio dagarna av ett sjukdomsfall av vederbörande lokalsjuk
-
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
kassa och därefter av centralsjukkassan. Till skillnad från vad enligt 28 §
gäller beträffande lokalsjukkassas utgifter till annan sjukvård kan sådan kassa
icke för sina utgifter till sjukhusvård erhålla bidrag av centralsjukkassan.
För varje dag erkänd sjukkassa lämnat ersättning för sjukhusvård utgår
jämlikt § 4 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt
sjukkassor statsbidrag med 50 öre. Däremot utgår icke statsbidrag för av
kassan utgiven ersättning för den sjukes intagande å sjukhuset.
Sedan Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen att inkomma med utredning
och förslag rörande statsbidrag för av erkänd sjukkassa bekostad intagning
å sjukvårdsinrättning, har socialstyrelsen avlämnat en den 24 februari 1937
dagtecknad skrivelse, vari styrelsen såsom skäl för medgivande av statsbidrag
för berörda intagningskostnader framhållit bland annat, att enligt gällande
bestämmelser erkänd sjukkassa ägde åtnjuta statsbidrag ej blott för varje
annat slag av understöd än det nu ifrågavarande, som det enligt sjukkasseförordningen
ålåge kassan att utgiva, utan även för frivilliga prestationer, som
kassan med tillsynsmyndighetens medgivande åtagit sig.
Med avseende å de författningsändringar, som vore påkallade med hänsyn
till det sålunda föreslagna statsbidraget, har styrelsen framhållit, att med
sjukkasseförordningens åläggande för erkänd sjukkassa att utgiva ersättning
för den sjukes intagande å sjukvårdsanstalt icke förknippats något villkor
avseende det färdsätt, efter vilket ersättningen skall beräknas. Det syntes
dock ligga i sakens natur, att sjukkassa endast vore pliktig utgiva ersättning
efter det billigaste färdsätt, som med hänsyn till den sjukes tillstånd kunde
Och borde ifrågakomma. Styrelsen har därför föreslagit, att till 22 § i sjukkasseförordningen
skall fogas en bestämmelse av sådan innebörd, att ersättning
för den sjukes intagande å sjukvårdsanstalt skall beräknas efter det
billigaste färdsätt, som med hänsyn till den sjukes tillstånd kan ifrågakomma.
Styrelsen har vidare framhållit, att det knappast vore möjligt att beträffande
lokalsjukkassor, som utövade verksamhet inom särskilt vidsträckta och ödemarksbetonade
områden, såsom stora delar av Norrland, enbart genom utgivande
av statsbidrag undanröja de ekonomiska olägenheter för kassorna, som
intagningar å sjukhus kunde medföra. Ville man helt råda bot för dessa svårigheter,
syntes man i stället vara hänvisad till att låta lokalsjukkassornas intagningskostnader
ingå i det utjämningsförfarande, som enligt 28 § i sjukkasseförordningen
tillämpades i fråga örn andra sjukvårdsutgifter än sjukhusvård,
vilket förfarande innebure, att dessa utgifter skulle, i den mån de sammanlagt
överstege visst belopp per år, bestridas av vederbörande centralsjukkassa.
Ett dylikt utjämningsförfarande syntes jämväl ur risksynpunkt riktigare
än nu gällande anordning, enligt vilken intagningskostnaderna, såsom
hörande till ersättningen för sjukhusvård, i regel finge helt bäras av lokalsjukkassorna,
beroende därpå att intagningen på sjukhus vanligen ägde rum under
första delen av sjukhjälpstiden, för vilken lokalsjukkassa ju hade att ersätta
sjukhusvården. Styrelsen föreslog därför sådan ändring av 28 § i sjukkasseförordningen,
att den där föreskrivna riskfördelningen mellan lokal- och centralsjukkassa
blir gällande jämväl beträffande kostnader för intagning å sjukvårdsanstalt.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Vidkommande grunderna för det ifrågasatta statsbidraget har socialstyrelsen
uttalat, att de bestämmelser, som nu gälla i fråga örn statsbidrag för
annan sjukvård än sjukhusvård, syntes böra vara normerande. Enligt § 5 i
kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor utgår statsbidrag (sjukvårdsbidrag)
för understöd, som av erkänd sjukkassa meddelats i form av ersättning
för medlems utgifter till läkarvård, kostnaderna för läkares resa häri inräknade,
läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder
med belopp motsvarande hälften av det utgivna understödet. Förutsättning
härför är dock, att understödet från kassan motsvarat i fråga örn läkemedel
högst hälften och i övrigt högst två tredjedelar av kostnaderna för ändamålet.
I de fall, då sjukvårdsbidrag må utgå, ändå att nyssnämnda begränsning av
understödet ej iakttagits, skall bidraget beräknas till en tredjedel av det utgivna
understödet. Ett på samma sätt bestämt statsbidrag för intagningskostnader
skulle emellertid enligt socialstyrelsens mening medföra tillämpningssvårigheter
i avseende på fördelningen av kostnaderna för sjukvårdsersättning
mellan lokal- och centralsjukkassa. Med hänsyn bland annat härtill har styrelsen
föreslagit, att statsbidraget för erkänd sjukkassas intagningskostnader
bestämdes att utgöra hälften i stället för en tredjedel av kassans kostnader
härför.
Vad socialstyrelsen i övrigt anfört rörande förslagen i förevarande hänseende
finnes återgivet å sid. 15—17 i propositionen. Ett av styrelsen uppgjort
utkast till författningsbestämmelser i ämnet finnes intaget å sid. 28—29
i propositionen.
Departementschefen har i propositionen yttrat, att de skäl, som socialstyrelsen
anfört för sitt nu förevarande förslag, synts honom i allt väsentligt
fullt övertygande. Då därtill komme, att ur statsfinansiell synpunkt några
starkare betänkligheter knappast kunde resas mot ett genomförande av förslaget,
förordade han detsamma.
Karenstid.
Sjukhjälp till medlem av erkänd sjukkassa skall enligt 20 § första stycket
sjukkasseförordningen i regel omfatta dels ersättning för utgifter till sjukvård
(sjukvårdsersättning), dels ock ett understöd i penningar för varje dag
(sjukpenning). Där ej i förordningen annorlunda stadgas, skall jämlikt 23 §
första stycket sjukpenning utgivas vid varje sjukdom, som medför förlust
av arbetsförmågan eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift
bör fullständigt avhålla sig från arbete.
I 26 § stadgas bland annat, att sjukpenning ej må utgivas för de tre första
dagarna vid varje sjukdomsfall, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad
(karenstid), samt att i sjukkassans stadgar karenstiden må utsträckas
till högst sju dagar.
Slutligen må erinras, att i 29 § meddelas vissa bestämmelser rörande begränsning
av sjukhjälpstiden med avseende å sjukpenning samt att vid tillämpning
av dessa bestämmelser sjukdomsfall, som inträffar inom nittio
dagar efter den sista dag, för vilken ersättning för sjukhusvård eller sjuk
-
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
penning utgivits av erkänd sjukkassa, skall räknas såsom en omedelbar fortsättning
av det tidigare fallet.
I skrivelse den 28 september 1936 har svenska sjukkasseförbundet erinrat,
att bestämmelsen örn karenstid utgjort ett irritationsmoment under omorganisationsarbetet
inom de erkända sjukkassorna. Då emellertid en avgiftsökning
bleve påkallad, därest karenstiden borttoges, ville förbundet endast
hemställa om en sådan mildring av bestämmelsen härom, att ingen ny karenstid
behövde beräknas för sjukdomsfall, som inträffade inom 8 eller alternativt
90 dagar efter den sista dag, för vilken sjukhjälp sist meddelades.
över skrivelsen har efter remiss yttrande den 14 november 1936 avgivits
av socialstyrelsen, som därvid uttalat, att örn ändring av karensbestämmelsen
nu skulle företagas, denna borde få sådan innebörd, att karensfrihet medgåves
vid sjukdomsfall, som inträffade inom nittionde dagen efter den sista dag,
för vilken sjukhjälp i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård
meddelats vid närmast föregående sjukdomsfall.
Departementschefen har framhållit, att viss skillnad i tillämpningen förelåge
beträffande bestämmelserna örn karenstid i början och örn begränsning
av sjukhjälpstiden i slutet av ett sjukdomsfall. I anslutning härtill har departementschefen
anfört följande:
Medan karenstid beräknas för varje särskilt sjukdomsfall, skola nämligen vid
beräkningen av högsta medgivna sjukhjälpstid två eller flera särskilda sjukdomsfall,
av vilka ett vart inträffat inom nittio dagar från det närmast föregående,
anses såsom ett enda sjukdomsfall. Där två eller flera sjukdomsfall
sålunda tillhopa gälla såsom ett enda, beräknas följaktligen dubbel eller
flerdubbel karenstid för detta enda sjukdomsfall, något som jag i likhet med
socialstyrelsen finner vara i viss mån oegentligt. Emellertid skulle en ändring
av förordningen, innebärande mer följdriktiga bestämmelser i detta hänseende,
medföra en icke oväsentlig ökning av såväl sjukkassornas egna som
statens sjukhjälpskostnader. Socialstyrelsen har beräknat denna ökning till
200,000 kronor örn året för sjukkassornas vidkommande och till 60,000 kronor
örn året vad statsbidraget angår. Visserligen finner jag, lika med socialstyrelsen,
en dylik ökning av statsbidraget icke vara av den storleksordning,
att den bör utgöra hinder för den ifrågasatta reformens genomförande. Jag är
dock jämväl därutinnan ense med styrelsen, att man icke, åtminstone för närvarande,
bör ålägga sjukkassorna en ökning av deras sjukhjälpsprestationer.
På grund härav vill jag förorda, att genom en tilläggsbestämmelse till 26 §
allenast möjlighet beredes sjukkassa att icke beräkna karenstid vid sjukdomsfall,
som inträffar inom nittio dagar efter den sista dag, för vilken sjukpenning
utgivits av erkänd sjukkassa.
Väntetid.
T 9 § tredje stycket stadgas, att inträde i erkänd sjukkassa må beviljas
allenast den, som fyllt femton men icke femtio år, har god hälsa och icke är
behäftad med lyte, vilket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig
nedsättning av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning.
Enligt 21 § må erkänd sjukkassa, lokalsjukkassa dock allenast med tillsynsmyndighetens
begivande, tillförsäkra sina medlemmar sjukvårdsersättning
jämväl vid sjukdom, som drabbar medlems barn under femton år. Sjuk
-
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
penning däremot må icke tillförsäkras annan än den, vilken för erhållande
av sådant understöd är medlem av kassan.
I 30 § första stycket stadgas, att medlem av erkänd sjukkassa, för vilken
läkarintyg angående hälsotillståndet vid inträdet i kassan icke fordrats, icke
må tillerkännas sjukhjälp för sjukdomsfall, som inträffar under de första
sextio dagarna efter inträdet (väntetid). För medlem, vilken medgivits övergång
från mindre till mera omfattande sjukhjälp, skall under motsvarande
förutsättning, med visst angivet undantag, sjukhjälp vid sjukdom, som inträffar
under de första sextio dagarna efter övergången, utgå i den mindre
omfattningen. Vad sålunda stadgats gäller dock icke, där sjukdomen föranletts
av olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan eller efter övergången
till den mera omfattande sjukhjälpen, samt ej heller i fråga örn medlem,
vilken på grund av sin anställning varit pliktig att inträda i kassan.
Enligt 30 § sista stycket må väntetid icke tillämpas vid inträde i centralsjukkassa
såsom indirekt ansluten medlem och ej heller vid överflyttning,
vid återinträde eller vid bildande av lokalsjukkassa av anledning, som i 19 §
sägs.
I propositionen har förordats en undantagsbestämmelse av innebörd, att
bestämmelsen om väntetid icke må tillämpas i fall, då medlems barn, för
vilket kassan tillförsäkrat medlemmen sjukvårdsersättning, vid uppnådda
femton år vinner eget medlemskap i kassan. Därvid har dock uppställts såsom
förutsättningar, att barnet varit sjukvårdsförsäkrat under minst tolv
månader, att försäkringen gällt intill dess barnet fyllt femton år samt att
ansökan örn medlemskap gjorts inom trettio dagar därefter.
Anslagsfrågor.
Departementschefen har härutinnan anfört bland annat, att de av honom
förordade förslagen syntes kunna genomföras inom den kostnadsram, som
läge till grund för tidigare anslagsäskande. I övrigt tillåter sig utskottet att
hänvisa till propositionen i denna del (sid. 24).
Utskottet har vid granskning av det i propositionen framlagda författningsförslaget
funnit detta i huvudsak väl avvägt. Beträffande förslagets detaljer
har anledning till erinran förekommit allenast mot det förordade tillägget till
26 § sjukkasseförordningen. För vinnande av anslutning till bestämmelserna
i förordningens 29 § rörande sammanräkning av sjukdomsfall under vissa
förhållanden torde man böra giva tillägget det innehållet, att möjlighet
beredes sjukkassa att icke beräkna karenstid vid sjukdomsfall, som inträffar
inom nittio dagar efter den sista dag, för vilken antingen — såsom i propositionen
föreslagits — sjukpenning eller ock ersättning för sjukhusvård utgivits
av erkänd sjukkassa.
Den i propositionen föreslagna ändringen av 2 § sjukkasseförordningen
har motiverats med en i propositionen nr 171 till årets riksdag föreslagen
ändring av 69 § lagen örn understödsföreningar, med vilken ändring avses
att möjliggöra en ifrågasatt uppdelning av tillsynen över understödsför
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
eningarna å socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Med den föreslagna formuleringen
av 2 § första stycket i förordningen synes hinder icke möta att oberoende
av örn en sådan uppdelning kommer till stånd genomföra ändringen
av sistnämnda stadgande.
Departementschefen har i propositionen uttalat, att de förordade ändringsförslagen
syntes honom kunna genomföras inom den kostnadsram, som läge
till grund för tidigare anslagsäskande. Utskottet finner ej anledning till erinran
emot detta uttalande. Utskottet vill även tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag,
att statsbidrag (sjukvårdsbidrag) för understöd, som erkänd sjukkassa
jämlikt förordningen örn sådana kassor utgivit i form av ersättning för den
sjukes intagande å sjukvårdsanstalt, må från ingången av år 1938 utgå med
hälften av understödet.
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) om erkända sjukkassor.
Härigenom förordnas, att 2, 15, 18, 22, 26, 28 och 30 §§ förordningen den
26 juni 1931 örn erkända sjukkassor skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
2 §•
Understödsförening antages till erkänd sjukkassa av den myndighet, under
vars tillsyn föreningen står enligt lagen örn understödsföreningar.
Med antagande---fastställda grunder.
15 §.
Flyttar medlem av erkänd sjukkassa från kassans verksamhetsområde till
ort, för vilken annan erkänd kassa finnes, skall han därmed anses utträda ur
den förra kassan samt, utan hinder av vad i 9 § tredje stycket är stadgat och
utan erläggande av inträdesavgift, ingå såsom medlem i den senare kassan i
närmast motsvarande sjukhjälpsklass (överflyttning). Yar medlemmen vid
flyttningen på grund av redan inträffad sjukdom berättigad till understöd,
skall dock, där ej annat överenskommits mellan kassorna, överflyttningen
anses ske först med utgången av den månad, under vilken han
blivit återställd eller löpande understödstid i kassa för den tidigare bosättningsorten
gått till ändå; Yad i detta stycke stadgas äger icke tillämpning å
medlem, som är anställd i centralsjukkassas tjänst och som önskar att såsom
direkt ansluten medlem kvarstå i centralsjukkassan.
Sker överflyttning å annan tid under en månad än vid utgången av denna,
erlägge medlemmen, där ej annat överenskommits mellan kassorna, till varje
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 tami. 2 avd. Nr 39. 1022 S7 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kassa avgift, som belöper på den del av månaden, under vilken lian tillhört
kassan. Avgift, som efter överflyttningen erlagts till den kassa, från vars verksamhetsområde
flyttningen skett, må, där kassorna överenskommit därom,
räknas som avgift till den andra kassan.
Örn flyttning, varom ovan sägs, skall medlemmen dessförinnan göra anmälan
till den kassa, från vars verksamhetsområde flyttningen skall ske.
Göres anmälan senare än nu sagts, må understöd, som belöper på tid före
anmälan, icke utgivas av den kassa, till vars verksamhetsområde flyttningen
skett.
Har medlemmen under en tid av minst fem år, räknat tillbaka från tidpunkten
för överflyttningen, varit tillförsäkrad mera omfattande sjukhjälp
än den, varmed han till följd av överflyttningen måste åtnöjas, och överflyttar
medlemmen inom tre år från nämnda tidpunkt till annan kassa, vare han därvid
berättigad till inträde i sjukhjälpsklass, som närmast motsvarar den högre
klass, han sålunda förut tillhört.
Vad ovan i denna paragraf stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl då
indirekt ansluten medlem av centralsjukkassa flyttar till ort inom verksamhetsområdet,
för vilken lokalsjukkassa icke finnes, och då direkt ansluten medlem
av centralsjukkassa flyttar till ort inom verksamhetsområdet, för vilken
lokalsjukkassa finnes.
Där överenskommelse i sådant hänseende av Konungen träffats med främmande
stat, skola bestämmelserna angående överflyttning äga motsvarande
tillämpning beträffande i överenskommelsen avsedd person.
Flyttar medlem av erkänd sjukkassa till utlandet, skall han därmed anses
utträda ur kassan.
18 §.
Häftar medlem av erkänd sjukkassa vid utgången av andra månaden efter
den, under vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp senast skolat betalas
till kassan eller, där han enligt 15 § överflyttat från annan kassa, till denna,
fortfarande för avgift eller belopp, som nu sagts, skall han anses hava utträtt
ur förstnämnda kassa vid angivna tidpunkt, där ej vederbörande kassas styrelse
dessförinnan av särskild anledning medgivit honom ytterligare anstånd med
betalningen.
Anmäler sig den, som sålunda utträtt ur erkänd sjukkassa, inom tolv
månader efter utträdet till återinträde i kassan och har hans hälsotillstånd
under tiden ej försämrats, må kassan, under förutsättning att samtliga avgifter
för den förflutna tiden erläggas, bevilja sådant inträde (återinträde),
oaktat de i 9 § tredje stycket angivna förutsättningarna ej äro för handen.
22 §.
Sjukvårdsersättning skall---rådfrågade läkaren.
Styrkes med läkarintyg, att vård å sjukvårdsanstalt (sjukhusvård) är erforderlig,
skall i stället för ersättning, som i första stycket avses, utgivas er
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
11
(Kungl. Majlis förslag.) (Utskottets förslag.)
sättning för den sjukes intagande Och vård å sjukvårdsanstalt, som drives avstaten,
landsting eller kommun eller till vars drift statsbidrag utgår, eller
å godkänt enskilt sjukhem, så ock för vård, som beredes den sjuke genom
pensionsstyrelsens försorg. I intet fall vare dock kassan pliktig utgiva ersättning
för sjukhusvård med högre belopp, än som skulle hava utgått folden
sjukes intagande och vård å allmän sal å lasarett, drivet av det landsting
eller den i landsting ej deltagande stad, inom vars område den sjuke är bosatt;
och skall därvid rese- och transportkostnad beräknas efter det billigaste
färdsätt, som, under hänsynstagande till den sjukes tillstånd, må komma till
användning.
Då särskilda---och skäligt.
Erkänd sjukkassa---därtill föreligger.
26 §.
Sjukpenning må---från arbete.
Utan hinder av vad i första stycket
sägs må i sjukkassas stadgar föreskrivas,
att karenstid icke skall beräknas
vid sjukdomsfall, som inträffar
inom nittio dagar efter den sista dag,
för vilken sjukpenning utgivits av erkänd
sjukkassa.
Utan hinder av vad i första stycket
sägs må i sjukkassas stadgar föreskrivas,
att karenstid icke skall beräknas
vid sjukdomsfall, som inträffar
inom nittio dagar efter den sista dag,
för vilken ersättning för sjukhusvård
eller sjukpenning utgivits av erkänd
sjukkassa.
28 §.
Sjukhjälp, som består i ersättning för utgifter till annan sjukvård än sjukhusvård,
utgår, såvitt angår medlem av lokalsjukkassa eller sådan medlems
barn under femton år, i sin helhet från lokalsjukkassa samt eljest från
centralsjukkassa. I den mån lokalsjukkassas sammanlagda utgifter för nämnda
ändamål samt för intagning å sjukvårdsanstalt, som avses i 22 § andra stycket,
för år räknat överstiga ett belopp, motsvarande tre kronor eller, då fråga är
om lokalsjukkassa, vilken meddelar understöd som nu sagts jämväl åt medlems
barn under femton år, fyra kronor för varje medlem, som tillförsäkrats
sådant understöd, skall kassan äga att av centralsjukkassan utbekomma det
överskjutande beloppet. Medlemsantalet beräknas efter förhållandet den 31
december det år utgifterna avse.
Lämnar tillsynsmyndigheten---och centralsjukkassa.
30 §.
Medlem av —---i kassan.
Lämnar erkänd---medlems barn.
Väntetid må icke tillämpas vid inträde i centralsjukkassa såsom indirekt
ansluten medlem och ej heller vid överflyttning, vid återinträde eller vid
bildande av lokalsjukkassa av anledning, som i 19 § sägs.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39,
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Har utfästelse av erkänd sjukkassa om sjukvårdsersättning vid sjukdom,
som drabbar medlems barn under femton år, varit gällande de tolv närmaste
månaderna innan barnet fyllde femton år, må väntetid icke tillämpas, där
barnet på ansökan, som gjorts inom trettio dagar efter uppnåendet av nämnda
ålder, vinner inträde i kassan.
I intet fall må väntetid vara bestämd till längre tid än etthundratjugu
dagar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; dock skola, där medlem
av erkänd sjukkassa dessförinnan flyttat från kassans verksamhetsområde
till ort, för vilken annan erkänd kassa finnes, eller till utlandet, i
fråga örn överflyttning, samt, där sjukdomsfall före nämnda dag inträffat, i
fråga örn utgifter för intagande å sjukvårdsanstalt och örn väntetid, äldre
bestämmelser fortfarande gälla.
B. att riksdagen måtte medgiva, att statsbidrag (sjukvårdsbidrag)
för understöd, som erkänd sjukkassa jämlikt förordningen
örn erkända sjukkassor utgivit i form av ersättning för den
sjukes intagande å sjukvårdsanstalt, må från ingången av år 1938
utgå med hälften av understödet.
Stockholm den 27 april 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
IVAD ÖSTERSTRÖM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tamm, Hagman, Sam Larsson, Korman, Olof
Carlsson, Västberg, Ekströmer och Holstenson;
från andra kammaren: herrar Österström, Johanson i Hallagården*, Molander
och Sandström i Sollefteå, fru Nordgren, herr Hansson i örebro*, fröken Andersson
och herr Holm.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.