Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
m
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av nu utgående
blindhetsersättning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 100,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Sundström i Skövde och
Norling hemställt, att riksdagen måtte besluta höja blindhetsersättningen från
nu utgående 500 kronor till 750 kronor årligen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
I 1 § av förordningen den 20 april 1934 örn blindhetsersättning stadgas, att
den, som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel
rättats, är så nedsatt, att han saknar ledsyn, i förordningen anses som blind
samt att han, där ej i förordningen annorlunda stadgas, är berättigad till
blindhetsersättning. Ersättningen utgår med ett belopp av 500 kronor för år
räknat.
Vad blindhetsersättningens belopp beträffar föreslogo såväl blindvårdssakkunniga
i sitt den 10 april 1922 avgivna betänkande som ock rektorn vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Gustaf Emanuel Ek, vilken den
30 november 1931 på uppdrag avgav utredning och förslag rörande blindvårdens
ordnande, att blindhetsersättningen skudt utgöra, för år räknat, det belopp,
som motsvarade existensminimum för blind person, minskat med hälften
av understödstagarens egen inkomst. Existensminimum beräknades till
olika belopp, beroende på dyrorten. Kommunerna voro indelade i tre dyrortsgrupper.
Medelunderstödet för varje blind beräknades komma att uppgå till
500 kronor.
I ett år 1933 å socialdepartementets lagbyrå upprättat förslag sattes ersättningsbeloppet
för varje blind till det medelvärde, som blindhetsersättningen
enligt de tidigare förslagen beräknats skola utgöra, eller till 500 kronor. På
så sätt förorsakades ej några ökade kostnader för statsverket genom behovsprincipens
övergivande.
I det förslag till förordning om blindhetsersättning m. m., som genom proposition
nr 79 förelädes 1934 års riksdag, hade ersättningsbeloppet satts till 500
kronor. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde bland
annat, att denna ersättning icke torde bereda den blinde möjlighet att i alla
delar av landet uppnå samma inkomst som flertalet seende arbetare. Då det
emellertid vöre ett önskemål, att de arbetande blinda örn möjligt uppnådde
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
27
samma sammanlagda inkomster som det stora flertalet seende arbetare, vore
det att hoppas, att i samhällen med högre levnadskostnader vederbörande
kommuner genom kommunala tillägg till blindhetsersättningen fyllde ut densamma.
I en i anledning av propositionen av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.
väckt motion, II: 533, föreslogs, bland annat, att ersättningen skulle bestämmas
till 700 kronor för år räknat. Detta ersättningsbelopp vore enligt motionärernas
mening absolut behövligt som bidrag till täckande av de mest oundgängliga
behoven för dem som på grund av sin nedsatta synförmåga saknade
möjlighet att erhålla arbete i öppna arbetsmarknaden.
Andra lagutskottet lämnade i sitt utlåtande, nr 14, över propositionen och de
i anslutning till densamma väckta motionerna en redogörelse för kostnadsberäkningarna
rörande blindhetsersättningen.
Med hänsyn till det dåvarande statsfinansiella läget ansåg sig utskottet icke
kunna föreslå riksdagen att bestämma blindhetsersättningens belopp högre
än som skett i propositionen eller till 500 kronor örn året.
Riksdagen anslöt sig till propositionens och utskottets uppfattning i denna
del.
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (sid. 74), har föreslagits
anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett förslagsanslag till ersättning åt
blinda m. m. av 1,550,000 kronor, motsvarande ersättningar till 3,100 blinda.
I förevarande sammanhang må även erinras om de vid innevarande års
riksdag väckta motionerna I: 127 av herr Johan Larsson och II: 169 av herr
Bengtsson m. fl.
I motionen I: 127 har hemställts, att riksdagen ville besluta, att inkomst
härflytande från blindhetsersättning undantages vid beräkning av tilläggspension.
I motionen II: 169 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i gällande lag angående folkpensionering, att blinda erhålla full folkpension
oavsett av dem erhållna blindhetsersättning.
Andra lagutskottet, som behandlat motionerna, har i sitt förut i dag avgivna
utlåtande nr 27 i anledning av motionerna hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn en allsidig och förutsättningslös
utredning, huruvida till blindhetsersättning berättigade personer genom
ändring i lagen om folkpensionering eller på annat sätt kunna beredas en
förbättrad ekonomisk ställning. Utskottet tillåter sig hänvisa till nämnda
utlåtande.
Slutligen må omnämnas, att chefen för socialdepartementet med stöd av
Kungl. Maj:ts den 29 maj 1936 lämnade bemyndigande tillkallat sakkunniga —
1936 års utredning angående blinda och dövstumma — för att biträda med
utredning rörande de blindas och de dövstummas arbetsförhållanden och
förvärvsmöjligheter.
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet. Såsom framgår av utskottets redogörelse ovan har utskottet i sitt förut denna
dag avgivna utlåtande nr 27 föreslagit riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla
om en allsidig och förutsättningslös utredning, huruvida till blindhetsersättning
berättigade personer genom ändring i folkpensioneringslagen eller
på annat sätt kunna beredas en förbättrad ekonomisk ställning. I sin motivering
till denna hemställan har utskottet bland annat erinrat örn förevarande
motion. Utskottet anser till följd härav skäl icke föreligga för riksdagen
att i anledning av den nu behandlade motionen vare sig vidtaga den i
motionen ifrågasatta ändringen i förordningen om blindhetsersättning eller
hos Kungl. Majit göra någon särskild framställning i ämnet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 april 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFRID HANSSON.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Linder*, P. Sandström, Hagman, Knut
Petersson, Sten, Ekströmer* och Holstenson;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,
Johanson i Hallagården* och Sandström i Sollefteå samt fru Nordgren och herr Hansson
i Örebro.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
371517