Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
7
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 7 juni 1934 (nr 247) om straff för vissa brott
vid förande av motorfordon.
Genom en den 22 februari 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr
121, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 7 juni 1934 (nr 247) om
straff för vissa brott vid förande av motorfordon.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 7 juni 1934 örn straff för vissa
brott vid förande av motorfordon skall hava följande ändrade lydelse:
1 §•
Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas
icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel eller
traktortåg, straffes med fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna
äro mildrande, med dagsböter, dock ej under tio.
Med motorcykel avses i denna lag icke motorfordon, som enligt vad särskilt
är stadgat skall anses såsom lättviktsmotorcykel.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.
1 § i lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon
har för närvarande följande lydelse:
Förer den, som är så påverkad av starka drycker att han kan antagas
icke äga nödigt herravälde över sina handlingar, automobil, motorcykel varom
i 34 § motorfordonsförordningen sägs eller traktortåg, straffes med fängelse
i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, med dagsböter,
dock ej under tio.
Den i lagrummet förekommande hänvisningen i fråga om motorcykel till
34 § motorfordonsförordningen, varmed avses 1930 års förordning, tillkom
för att från lagrummets tillämplighetsområde utesluta s. k. lättviktsmotorcyklar,
vilka behandlades i 35 § och enligt förordningen voro att betrakta
såsom ett särskilt slag av motorcykel.
Genom tillkomsten av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936
har 1930 års förordning, såvitt nu är i fråga, upphört att gälla från och med
den 1 januari 1937. I 1936 års förordning hava särskilda definitioner meddelats
å motorcykel och å lättviktsmotorcykel. I denna förordning avses sålunda
med motorcykel icke lättviktsmotorcykel. Definitionen å lättviktsmotorcykel
innehåller, bland annat, att cykelns respektive motorns vikt icke
får överstiga visst angivet värde. I detta sammanhang må ock erinras örn att
Kungl. Majit den 18 december 1936 utfärdat kungörelse med vissa bestämmelser
angående lättviktsmotorcyklar, innebärande för närmare angiven övergångstid
viss ändring av definitionen å lättviktsmotorcykel med höjning av
den tillåtna vikten.
Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, framhåller, att viss
tvekan yppats angående tolkningen av 1 § nämnda lag, sedan 1936 års motorfordonsförordning
trätt i kraft, med hänsyn till den i paragrafen kvarstående
hänvisningen till 34 § motorfordonsförordniDgen, vilken paragraf saknar direkt
motsvarighet i 1936 års motorfordonsförordning. Vid tillkomsten av sistnämnda
förordning torde icke hava avsetts annat än att ifrågavarande lag,
såvitt nu är i fråga, skulle efter ikraftträdandet av förordningen äga tillämpning
å förare av fordon, vilket enligt förordningen eller enligt av Kungl.
Majit med stöd av 1 § 1 mom. andra stycket samma förordning meddelade
föreskrifter är motorcykel. För undanröjande av varje anledning till tvekan
härutinnan har departementschefen ansett sig böra föreslå sådan ändring av
1 § i lagen, att hänvisningen till motorfordonsförordningen skall utgå, varvid
såsom ett andra stycke i paragrafen skall upptagas stadgandet, att med
motorcykel i lagen icke avses motorfordon, som enligt vad särskilt är stadgat
skall anses såsom lättviktsmotorcykel.
I detta sammanhang må erinras, att 39 § i 1936 års vägtrafikstadga synes
förutsätta, att 1 § i 1934 års lag ej äger tillämpning å lättviktsmotorcykel.
I förstnämnda lagrum stadgas straff för den som framför »fordon» med
högre hastighet än som för varje fall är medgiven, varvid tillägges, att örn
förare av »automobil, motorcykel eller traktortåg» vid begående av dylik
förseelse ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom, han skall straffas enligt 1934 års lag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 23. 9
Hänvisningen avser således icke den som för lättviktsmotorcykel. I 2 § i
1934 års lag, som åsyftas med hänvisningen, talas örn »förande av fordon
som i 1 § avses».
Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 11 mars 1937.
På andra lagutskottets vägnar:
SIGFKID HANSSON.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Hagman, Norman,
John Gustavson, Knut Petersson, Sten* och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken* och Johanson i Hallagården,
fru Nordgren, herrar Thorell* och Hansson i Örebro, fröken Andersson samt
herr Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 21—23.
5ti:t S7 2