Andra ,lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition
med förning till lag om skyldighet för näringsidkare
m. fl. att biträda vid arbetet ä rikets ekonomiska
försvarsberedskap.

Genom en den 16 februari 1937 till riksdagen avlämnad proposition,
nr 102, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till

Lag

om skyldighet för näringsidkare ni. fl. att biträda vid arbetet
å rikets ekonomiska försvarsberedskap.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Det åligger varje ägare eller innehavare av industriell anläggning
här i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag
eller bedriver verksamhet, som kan vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden bliva av betydelse för krigsmakten eller eljest för
landets förnödenhetsförsörjning, att på anfordran beträffande anläggningen,
företaget eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet
eller rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap de
uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga, råvaruförbrukning,
lagerhållning och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för
organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt
biträda vid planläggandet av nämnda organisation. Medför dylikt biträde
arbete av sådan beskaffenhet eller omfattning, att näringsidkaren anser sig
böra påfordra ersättning därför, och kan överenskommelse därom ej träffas
med vederbörande myndighet, skall frågan hänskjutas till en enligt lagen
örn skiljemän den 14 juni 1929 (nr 145) tillsatt skiljenämnd, vilken äger dels
avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels ock bestämma ersättningsbeloppets
storlek.

2 mom. Likaledes åligger det statliga och kommunala verk, styrelser och

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

inrättningar samt bankaktiebolag ävensom näringsidkare, utöver i 1 mom
avsedda, att på anfordran av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
lämna uppgift angående den för dem i händelse av mobilisering
erforderliga personalorganisationen.

3 mom. Hos ovannämnda verk, styrelser, inrättningar, banker och näringsidkare
anställd värnpliktig personal, som av vederbörande myndighet prövas
oundgängligen erforderlig för deras personalorganisation i händelse av mobilisering,
ställes till förfogande på sätt Konungen närmare bestämmer.

2§-

Det åligger myndighet, som har att taga befattning med arbetet å rikets
ekonomiska försvarsberedskap, att tillse, att därvid vunnen upplysning angående
näringsidkares verksamhet ej kommer till annan näringsidkares eller
eljest till utomståendes kännedom.

3 §•

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § infordrad uppgift eller som mot
bättre vetande avgiver oriktig sådan eller som underlåter att på anfordran
fullständiga uppgift, som befunnits vara ofullständig, vare, därest han är
offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel, men
straffes eljest med dagsböter.

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § i övrigt påfordrat biträde vid
planläggandet av organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap,
straffes likaledes med dagsböter.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937, från och med vilken dag lagen
den 9 april 1926 (nr 65) örn skyldighet för vissa näringsidkare att biträda
vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. ävensom kungörelsen
den 12 juni 1931 (nr 247) angående bestämmande av myndighet, som avses i
1 § 2 mom. sistnämnda lag, upphöra att gälla.

Där i särskild författning eller eljest hänvisning förekommer till 1926 års
lag, skall hänvisningen i stället avse den nya lagen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt Jagen den 9 april 1926 (nr 65) örn skyldighet för vissa näringsidkare
att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. åligger
det (1 § 1 mom.) varje ägare eller innehavare av industriell anläggning här
i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag eller bedriver
verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva av betydelse
för densamma, att på anfordran beträffande anläggningen, företaget
eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvars -

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

väsendet de uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga
och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för organisationen av landets
industriella krigsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid planläggandet av
industriens krigsorganisation. Likaledes åligger det (1 § 2 mom.) statliga
och kommunala verk, styrelser och inrättningar, bankaktiebolag m. fl. att
på anfordran av myndighet, som Konungen bestämmer, lämna uppgift angående
den för dem under krig erforderliga personalorganisationen. I lagen
återfinnas dessutom, bland annat, bestämmelser örn ersättning till näringsidkare
för biträde i förevarande avseende ävensom straffbestämmelser för
underlåtenhet att fullgöra i lagen föreskrivna åligganden.

I skrivelse den 21 december 1936 har rifcs/commissionen för ekonomisk
försvarsberedskap hemställt örn åtgärder för utfärdande av en ny lag örn
skyldighet för näringsidkare och andra att biträda vid arbetet å rikets ekonomiska
försvarsberedskap, avsedd att ersätta 1926 års lag. Kommissionen
har vid sin skrivelse fogat ett förslag till lag i ämnet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anför:

I förhållande till 1926 års lag i förevarande ämne innebär den av rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap nu föreslagna lagstiftningen
till en början den ändringen, att rikskommissionen i fråga örn befogenhet
att från vissa industri- och näringsidkare infordra uppgifter rörande anläggnings
eller företags personal, tillverkningsförmåga m. m. jämställes med
de centrala förvaltningsmyndigheterna vid försvarsväsendet. Med den centrala
ställning på den industriella krigsberedskapens område, som rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap numera intager och som efter
rikskommissionens beslutade omorganisation från och med den 1 juli 1937
blir ytterligare markerad, synas betänkligheter icke kunna föreligga mot ett
genomförande av den föreslagna utvidgningen i denna del. I själva verket lärer
en sådan åtgärd endast innebära ett fastställande av vad som inom förevarande
område i stort sett redan under åtskillig tid tillämpats.

Vidare innebär förslaget en utvidgning av den i 1 § 1 mom. av 1926 års
lag stadgade uppgiftsskyldigheten så tillvida, att densamma skall omfatta icke
blott uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga och dylikt,
utan även uppgifter rörande råvaruförbrukning och lagerhållning. Med hänsyn
till omfattningen av den verksamhet inom försvarsberedskapens område,
som ankommer på rikskommissionen, lärer en dylik utvidgning av uppgiftsskyldigheten
få anses vara väl motiverad. Icke heller synes vara något att
erinra mot att kretsen av näringsidkare, som i nämnda moment avses, på
sätt rikskommissionen föreslagit utvidgas till att omfatta ej blott dem som
bedriva sådan verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva
av betydelse för denna, utan över huvud taget företag och personer, vilkas verksamhet
kan vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden bliva
av betydelse för landets förnödenhetsförsörjning.

Då förutom de nu nämnda förändringarna i 1926 års lagstiftning vissa
ändringar av mera formell art lämpligen böra i samband därmed vidtagas,
synas skäl föreligga för att på sätt rikskommissionen föreslagit låta en helt
ny lag träda i stället för den nu gällande. Därvid lärer rikskommissionen
böra i lagen uttryckligen angivas som den myndighet, på vars anfordran
det skall åligga verk, styrelser och näringsidkare m. fl. att lämna uppgifter

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

angående den under mobilisering erforderliga personalorganisationen, vadan
i och med den nya lagens tillkomst jämväl kungörelsen den 12 juni 1931
(nr 247) angående bestämmande av myndighet, som avses i 1 § 2 mom. av
1926 års lag, bör upphöra att gälla. Den nya lagens rubrik lärer i förhållande
till 1926 års lag böra undergå en viss jämkning.

Jag finner mig således böra tillstyrka, att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad rikskommissionen föreslagit en ny lag i förevarande ämne förelägges
riksdagen till antagande. Härvid vill jag emellertid uttala, att jag
i likhet med kommerskollegium förutsätter, att den ifrågavarande uppgiftsskyldigheten
i görligaste mån begränsas och att insamlingen av uppgifter
organiseras på sådant sätt, att uppgiftslämnarna icke onödigt betungas.

Tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande synes böra bestämmas till
den 1 juli 1937.

Yid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. I likhet med departementschefen förutsätter
utskottet, att uppgiftsskyldigheten i görligaste mån begränsas och
att insamlingen av uppgifterna organiseras på ett sådant sätt, att uppgiftslämnarna
icke onödigt betungas. I anslutning till 2 § i lagförslaget vill
utskottet understryka vikten av att betryggande åtgärder vidtagas för att
förhindra, att de vunna upplysningarna angående näringsidkares verksamhet
komma till utomståendes kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 11 mars 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, P. Sandström, Hagman, Hörman,
John Gustavson, Knut Petersson, Sten* och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken* och Johanson i Hallagården,
fru Nordgren, herrar Thorell* och Hansson i Örebro, fröken Andersson samt
herr Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.