Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av
den internationella arbetsorganisationens konferens
år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade
beslut.

Genom en den 30 januari 1937 till riksdagen avlämnad proposition, nr 56,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de
i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1936 vid dess tjugonde sammanträde fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av förslag till tre konventioner samt två
rekommendationer, nämligen konvention angående reglering av vissa särskilda
system för rekrytering av arbetare, rekommendation angående fortskridande
avskaffande av rekrytering, konventioner angående förkortning av arbetstiden
vid offentliga arbeten och angående semester samt rekommendation
angående semester.

Beträffande lydelsen av nu omförmälda konventionsförslag och rekommendationer
får utskottet hänvisa till de såsom bilaga (Bilaga A) vid propositionen
fogade översättningarna till svenska språket av originaltexterna till
konferensens beslut.

Den internationella arbetsorganisationens tjugonde sammanträde hölls i
Genéve under tiden 4—24 juni 1936. Antalet representerade stater utgjorde
51, av vilka 32 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt
ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige deltog
i sammanträdet med en fullständig delegation. I fråga örn verkställighet av
de å sammanträdet fattade besluten åligger det, såsom i propositionen omförmäles,
varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder
på grund av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader från
avslutandet av sammanträdet underställa därvid antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande
av andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd
eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 2 avd. Nr 14.

SOS 37

Utskottet.

- Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters
bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon
vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Intill 1937 års början hava förevarande konventionsförslag icke ratificerats
av någon stat.

!• Förslaget till konvention (nr 50) angående reglering av vissa särskilda
system för rekrytering av arbetare.

I propositionen lämnas å sid. 3—4 redogörelse för den förberedande behandling,
som konventionsförslaget undergått, samt för innehållet i detsamma, till
vilken redogörelse utskottet anhåller att få hänvisa. — Konventionsförslaget
antogs vid arbetskonferensens sammanträde med samtliga avgivna röster.

över det slutligen antagna konventionsförslaget har utlåtande den 14
november 1936 avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet, som därvid hänvisat till att förslagets bestämmelser saknade tilllämplighet
i Sverige och att någon åtgärd för omsättning av bestämmelserna
i svensk lagstiftning sålunda ej behövde övervägas. I frågan huruvida förevarande
konvention borde biträdas av Sverige anförde delegationen, att beträffande
den år 1930 antagna konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt
arbete föredragande departementschefen i den proposition, varmed
konventionen underställdes riksdagen, uttalat, att densamma borde ratificeras
för vårt lands del, sedan något eller några av de större kolonialländerna gjort
det, till vilken uppfattning riksdagen anslutit sig, varefter konventionen ratificerats
den 22 december 1931. Härvid hade som skäl anförts, att det med
hänsyn till vårt lands ställning såsom medlem av internationella arbetsorganisationen
vore önskvärt och lämpligt, att ratifikation av konventionen komme
till stånd såsom ett uttryck för landets principiella inställning till den föreliggan(le
rättsfrågan. Delegationen funne, att en dylik motivering visserligen
kunde synas försvarbar, men att det måste anses riktigare och värdigare att
avhålla sig från ratifikation i fall, då denna åtgärd uppenbarligen måste te
sig som en tom gest utan praktisk innebörd.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört:

Medlemsstaterna i den internationella arbetsorganisationen böra enligt min
mening såvitt möjligt stödja det internationella socialpolitiska samarbetet
genom anslutning till de av internationella arbetskonferensen antagna konventionerna.
Sålunda bör i princip anslutning ske, även då åtgärden ur andra
synpunkter framstår såsom obehövlig, såsom i fall när redan bestående lagstiftning
i Sverige helt uppfyller konventionernas bestämmelser. Då emellertid
nu ifrågavarande konventions bestämmelser sakna tillämplighet på svenska
förhållanden, anser jag lika med delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet, att ratifikation icke bör ske.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att förevarande konventionsförslag icke bör ratificeras.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3

2. Rekommendationen (nr 46) angående fortskridande avskaffande

av rekrytering.

Rekommendationen, som vid den slutliga voteringen antogs nied alla avgivna
röster, avser att komplettera här ovan behandlade konventionsförslag
och innebär en hemställan till medlemsstaterna att vidtaga åtgärder till påskyndande
av det fortskridande avskaffandet av rekryteringen (i konventionens
mening) av arbetare och av utvecklingen av frivilligt utbud av arbetskraft.

Departementschefen har i propositionen anfört:

Oavsett örn konventionen angående reglering av vissa särskilda system för
rekrytering av arbetare ratificeras för Sveriges del eller ej, kunna, såsom delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört, inga åtgärder
från svensk sida vara påkallade med anledning av rekommendationen.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att inga åtgärder från svensk sida äro påkallade med anledning av förevarande
rekommendation.

3. Förslaget till konvention (nr 51) angående förkortning av arbetstiden

vid offentliga arbeten.

I proposition nr 15 till 1936 års riksdag förordades ratifikation av ett då
föreliggande förslag till principkonvention angående arbetstidens förkortning
till fyrtio timmar i veckan. På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande
nr 19) uttalade emellertid riksdagen, att riksdagen för sin del ansåge, att
ratifikation av konventionsförslaget icke borde äga rum.

Nu föreliggande konvention ingår i den serie av specialkonventioner för
olika industrier, vilka inom ramen av nyssnämnda principkonvention skola i
detalj giva bestämmelser örn arbetstidens förkortning inom särskilda industrier
under hänsynstagande till de speciella förhållandena på respektive
arbetsområden. I ingressen till konventionsförslaget hänvisas även till nämnda
principkonvention och den däri angivna grundsatsen örn fyrtio timmars arbetsvecka
med upprätthållande av arbetarnas levnadsstandard. Förslaget äger tilllämpning
å personer, som direkt sysselsättas med hus-, väg- eller vattenbyggnadsarbeten,
vilka finansieras eller subventioneras av regeringen.

I propositionen har (sid. 5—10) lämnats redogörelse för den förberedande
behandling, som nu ifrågavarande konventionsförslag undergått, för gällande
bestämmelser i hithörande svensk lagstiftning samt för innehållet i förslaget
och det utlåtande, som delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet däröver avgivit. Härutinnan anhåller utskottet att få hänvisa till
propositionen. — Konventionsförslaget antogs vid arbetskonferensens sammanträde
med 79 röster mot 38. De svenska regeringsdelegaterna nedlade sina
röster. Det svenska arbetarombudet röstade för, arbetsgivarombudet mot konventionens
antagande.

Utskottet.

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Departementschefen bär i propositionen anfört:

Det nuvarande läget på den svenska arbetsmarknaden är sådant, att föl
närvarande en förkortning av arbetstiden icke låter sig motiveras ur arbetslösnetspoliti.
sk.
intager till frågan örn arbetstidsförkortning som arbetslöshetspolitiskt medel.
Aven örn en allmän förkortning av arbetstiden kan framstå som ett i och för
„tersträvansvärt socialt mål — vars förverkligande utan sänkning av den
allmänna levnadsstandarden den produktivitetsbefrämjande tekniska utvecklingen
successivt bör kunna möjliggöra — synes det mig i närvarande tid mest
angeläget, att strävandena på denna punkt i första hand inriktas på en effektiv
reglering av arbetstiden för de arbetstagargrupper i samhället, som ännu äro
i detta hänseende eftersatta. — Vad angår speciellt frågan örn arbetstidsförkortning
vid hus-, väg- och vattenbyggnadsarbeten, som finansieras eller
subventioneras av staten, torde denna fråga åtminstone i vårt land icke kunna
behandlas skild fran fragan örn arbetstiden inom byggnads- och anläggningsarbeten
överhuvud. En dylik särskillnad skulle ställa de genom statsmedel
understödda eller finansierade arbetena i en ur kostnadssynpunkt ogynnsam
ställning jämfört med andra liknande arbeten, vilket skulle väsentligen ändra
förutsättningarna för stora delar av den statliga verksamheten, bland annat
på bostadspolitikens område.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke för närvarande kunna förorda ratifikation
av konventionen.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att föreliggande konventionsförslag icke för närvarande bör ratificeras.

4. Förslaget till konvention (nr 52) angående semester.

Konventionsförslaget angående semester avser att ge allmänna föreskrifter
örn semesterns minimivaraktighet, villkor för semesterrättens inträdande,
semesterns kontinuitet, grunderna för beräkning av lön under semester och
dylikt, under det att vissa mera detaljerade eller mera krävande regler för
semestersystemets tillämpning placerats i den rekommendation angående
semester, som behandlas i det följande.

Beträffande den förberedande behandling, som konventionsförslaget genomgått,
förslagets bestämmelser samt gällande svensk lagstiftning i fråga om de
spörsmål, förslaget behandlar, har redogörelse lämnats å sid. 11—14 i propositionen,
vartill utskottet anhåller att få hänvisa. Konventionsförslaget antogs
vid arbetskonferensens sammanträde med 99 röster mot 15. De svenska regeringsombuden
och det svenska arbetarombudet röstade för förslaget, arbetsgivarombudet
mot detsamma.

över konventionsförslaget har utlåtande avgivits av delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet den 14 november 1936. Delegationen
har härvid hänvisat till att Kungl. Majit den 5 juni 1936 bemyndigat chefen
för socialdepartementet att utse högst sex sakkunniga att inom departementet
biträda med utredning rörande frågan om en laglig reglering av arbetares och
andra löneanställdas rätt till semester och att departementschefen den 10 i
samma månad tillkallat sakkunniga för samma utredning. Med hänsyn härtill
har det synts delegationen, som örn ifrågavarande konferensbeslut för när -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. 5

varande icke kunde föranleda annan åtgärd än att detsamma överlämnades
till nämnda sakkunniga för att tagas under övervägande vid fullgörandet av de
sakkunnigas uppdrag.

Departementschefen tiar i propositionen anfört:

Då frågan örn laglig reglering av semesterförmånen för närvarande är under
utredning, torde beslut rörande ratifikation av konventionen angående semester
böra anstå i avvaktan på nyssnämnda sakkunnigas förslag och de åtgärder, som
därav må föranledas.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att ratifikation av konventionsförslaget nu ej bör äga rum.

5. Rekommendationen (nr 47) angående semester.

Såsom i det föregående framhållits, innehåller rekommendationen angående
semester vissa mera preciserade föreskrifter örn semestersystemet, vilka ansetts
icke lämpligen böra inskrivas i konventionen. Rekommendationen kan
sägas uppställa vissa önskemål, som i den nationella lagstiftningen borde i
görligaste mån förverkligas, angående den närmare bestämningen av villkoren
för semesterrättens förvärvande, semesterns kontinuitet, semesterns förlängning
i förhållande till tjänstetiden, beräkningen av ersättning under semestern
samt speciella semesterförmåner för minderåriga arbetare.

Beträffande innehållet i rekommendationen utöver vad ovan angivits har
redogörelse lämnats å sid. 15—16 i propositionen, vartill utskottet anhåller att
få hänvisa.

Rörande denna rekommendation har departementschefen anfört:

De synpunkter, som innehållas i rekommendationen angående semester,
synas mig beaktansvärda. Då emellertid frågan örn laglig reglering av semesterförmånen
är under utredning, torde för närvarande inga särskilda åtgärder med
anledning av rekommendationen kunna ifrågakomma.

Utskottet ansluter sig till föredragande departementschefens uppfattning,
att inga särskilda åtgärder med anledning av rekommendationen för närvarande
torde kunna ifrågakomma.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen för sin del
ansluter sig till föredragande departementschefens i det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade uppfattning,

1) att förslaget till konvention (nr 50) angående reglering av
vissa särskilda system för rekrytering av arbetare icke bör
ratificeras;

2) att inga åtgärder från svensk sida äro påkallade med anledning
av rekommendationen (nr 46) angående fortskridande avskaffande
av rekrytering;

Utskottet.

Utskottet.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3) att förslaget till konvention (nr 51) angående förkortning
av arbetstiden vid offentliga arbeten icke för närvarande bör
ratificeras;

4) att förslaget till konvention (nr 52) angående semester icke
för närvarande bör ratificeras; samt

5) att några särskilda åtgärder med anledning av rekommendationen
(nr 47) angående semester icke för närvarande kunna
ifrågakomma.

Stockholm den 23 februari 1937.

På andra lagutskottets vägnar:

SIGFRID HANSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Norman, Wistrand,
Knut Petersson, Sten, Ekströmer och Holstenson*)'',

från andra kammaren: herrar Hage*), Olovson, Pettersson i Hällbacken,
Johanson i Hallagården, Molander och Thorell samt fröken Hesselgren och fröken
Andersson.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.