Första lagutskottets utlåtande Nr 49-
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående upphörande av vissa till
Lunds domkyrka utgående avgifter, m. m.
Genom en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 234, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden föreslagit riksdagen bland annat att antaga ett vid
propositionen fogat förslag till förordning angående upphörande av vissa till
Lunds domkyrka utgående avgifter.
Propositionen har i ovanangivna del hänvisats till lagutskott samt behandlats
av första lagutskottet.
Det framlagda förslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående upphörande av vissa till Lunds domkyrka utgående
avgifter.
Med upphävande av häremot stridande bestämmelser förordnas som
följer:
1 §•
Kronotionde, som erlägges till Lunds domkyrka för fastighet, till vilken
domkyrkan ej har äganderätt, skall upphöra att utgå för tid efter år 1937
mot ersättning till domkyrkan av statsmedel.
Ersättningen skall utgå med tjugufem gånger utskyldens årliga belopp,
därvid värdet av spannmål vari utskylden utgöres skall beräknas efter 1937
års tioåriga medelmarkegångspris litt. C med tillagd forsellönsersättning av 8
öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för havre.
2 §■
Domkyrkans rätt till städjeavgift vid åboombyten å domkyrkan förut tillhöriga
fastigheter skall upphöra mot ersättning till domkyrkan av statsmedel
med ett belopp av 3,140 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 49—50.
1
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
3 §•
Innehavare av i stad belägen fastighet, för vilken jordskyld utgår till domkyrkan,
äger friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan avgift mot erläggande
till domkyrkan av ett belopp motsvarande tjugufem gånger avgiftens
årliga belopp.
4 §.
Ersättningsbelopp, varom i 1, 2 och 3 §§ sägs, skola, där ej Kungl. Majit
annorlunda förordnar, fonderas, och skall avkastningen användas till domkyrkans
behov.
5 §■
Ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotionde, som utgå till domkyrkan
för fastighet vilken är för domkyrkans räkning utarrenderad, skola
upphöra att utgå så snart det, med hänsyn till bestämmelse i gällande arrendekontrakt
om skyldighet för arrendator att utgöra dylika avgifter, kan ske
utan förlust för domkyrkan.
6 §.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för det framlagda förslaget, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
I skrivelse den 24 maj 1933, nr 240, gjorde riksdagen framställning därom,
att Kungl. Majit måtte verkställa utredning, huruvida till Lunds domkyrka
utgående avgifter av fastigheter, vartill äganderätten icke tillkomme
domkyrkan, måtte kunna bringas att upphöra, samt att därvid ock toges i
övervägande, huruvida och på vad sätt ränta och tiondespannmål av domkyrkans
egna fastigheter ävensom domkyrkan tillkommande lösningsrätt vid
försäljning utom börd måtte kunna upphöra, samt att Kungl. Majit måtte för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Med anledning av bland annat riksdagens nyssnämnda framställning tillkallade
chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Majits den 8 december
1933 lämnade bemyndigande numera kammarrådet H. Skoglund såsom
sakkunnig att inom finansdepartementet biträda med utredning om
upphörande av vissa å jorden vilande pålagor m. m. Skoglund överlämnade
med skrivelse den 31 mars 1936 en promemoria, innefattande utredning
jämte förslag till bland annat förordning angående upphörande av vissa fastighetsavgifter
till Lunds domkgrka.
över Skoglunds författningsförslag och promemoria avgåvos yttranden av
Första lagutskottets utlåtande Nr 49-
3
domkyrkorådet, domkapitlet och stiftsnämnden i Lund samt av länsstyrelserna
i Kristianstads och Malmöhus län ävensom av kammarkollegiet.
Enligt domkyrkans jordebok utgå av de från domkyrkan försålda egendomarna
följande årliga avgifter:
a) ordinarie ränta,
b) landgillespannmål,
c) acke- och dagsverkskorn samt
d) kronotiondespannmål.
I domkyrkans stat upptagas bland domkyrkans inkomster av fastigheter
tillika bland annat:
e) städjeavgifter vid åboombyten, och
f) jordskyldsmedel, sistnämnda avgift utgående — på ett undantag när —
av stadsfastigheter.
Av domkyrkans utarrenderade egendomar utgå enligt jordeboken — förutom
arrende — ordinarie ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotiondespannmål.
I fråga örn storleken av de nu nämnda avgifterna beräknas i propositionen
årliga beloppet av ordinarie ränta, landgillespannmål samt äcke- och dagsverkskorn
från de försålda fastigheterna utgöra sammanlagt 4,260 kronor 48
öre. Kronotiondespannmålen från de försålda fastigheterna upptages till ett
årligt belopp av 3,100 kronor 60 öre. Städjeavgifter vid åboombyten ha i
medeltal utgått med 125 kronor 63 öre för varje år. Jordskyldsmedlen från
stadsfastigheter uppgå till ett sammanlagt belopp av endast 25 kronor 24
öre och utgöras från icke mindre än 31 stycken fastigheter.
Det i propositionen framlagda förslaget, vilket i huvudsak överensstämmer
med vad den sakkunnige på motsvarande punkter föreslagit, innehåller i
stort sett följande bestämmelser.
Beträffande först av de försålda egendomarna utgående ordinarie ränta,
landgillespannmål samt äcke- och dagsverkskorn
anses dessa avgifter vara att betrakta såsom frälseskatteräntor, för vilkas avlösning
lagen den 8 november 1912 örn avlösning av vissa frälseräntor bereder
möjlighet. Departementschefen har i propositionen erinrat örn att
Kungl. Majit genom proposition (nr 122) till innevarande riksdag framlagt
förslag angående ändring i nyssnämnda lag, samt tillagt att, därest denna lagändring
genomfördes, ytterligare åtgärd till upphörande av Lunds domkyrkas
frälseräntor icke syntes vara erforderlig. Sedan frälseräntorna sålunda
upphört, anses jämväl den lösningsrätt, som jämlikt 4 kap. 5 § jordabalken
tillkommer domkyrkan till utom börd försålda hemman varav frälseränta
utgår, komma att upphöra, alldenstund lösningsrätten har sin grund i domkyrkans
frälserätt till hemmanen.
Vad härefter angår kronotiondespannmålen av de försålda fastigheterna
föreslogs av den sakkunnige att denna avgift skulle upphöra att utgå
för tid efter 1937 emot ersättning till domkyrkan av statsmedel. Dcparte
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 49-
Utskottet.
mentschefen som upptagit detta förslag har därvid anfört, att då denna kronotionde
innehaves under enskild äganderätt och således torde vara av samma
beskaffenhet som den kronotionde, vilken blivit av statsverket inlöst enligt
förordningen den 11 september 1885 och därefter avskriven, statsverket
syntes böra i enlighet med den sakkunniges förslag, som domkyrkorådet
godkänt och vars genomförande kammarkollegiet icke velat motsätta sig,
verkställa inlösen av domkyrkans kronotionde av de försålda fastigheterna.
Beträffande städjeavgifterna vid åboom byten föreslog den
sakkunnige, att jämväl dessa avgifter skulle upphöra att utgå mot ersättning
till domkyrkan av statsmedel med ett belopp motsvarande 25 gånger årliga
medeltalet därav, eller med i runt tal 3,140 kronor. Departementschefen har
härom anfört, att dessa avgifter rätteligen vore att anse såsom en i frälseräntan
ingående förmån. Därest förutberörda förslag om ändring i 1912 års
lag om avlösning av vissa frälseräntor genomfördes, skulle ersättning för sådana
i frälseräntan ingående icke årliga förmåner som nu ifrågavarande
städjeavgifter gäldas av statsmedel. Med hänsyn härtill och då det torde
möta svårigheter att beträffande varje särskild fastighet uppskatta förmånens
värde men totala värdet av förmånen kunde beräknas med ledning av
vad under en längre tidsperiod bort tillkomma domkyrkan i sådana avgifter,
syntes upphörandet av ifrågavarande avgifter enklast höra ske på det sätt
den sakkunnige föreslagit, vilket jämväl godkänts av domkyrkorådet. En
dylik lösning av frågan medförde att ersättning för förmånens värde icke
skulle tagas i beräkning vid avlösning av domkyrkans frälseräntor.
Av stadsfastigheter utgående jordskyldsmedel föreslås skola bringas
att upphöra på det sätt, att vederbörande tomtinnehavare berättigas att, såsom
i ett par fall redan ägt rum, friköpa sig från skyldigheten att utgiva jordskylden
genom att på en gång inbetala avgiftens efter 4 procent kapitaliserade
belopp.
Vidkommande av de utarrenderade egendomarna utgående ordinarie
ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotiondespannm
å 1 föreslås att dessa avgifter skola utan vidare avskrivas, sedan de arrendekontrakt
utlöpt, uti vilka föreskrift om deras utgivande meddelats. Den
sakkunnige framhöll till motivering härav bland annat, att dessa avgifter numera
reellt sett icke torde kunna betraktas annat än såsom en del av de för
hemmanen utgående arrendeavgifterna.
Beträffande beloppet av den ersättning, som enligt förslaget skall utgå
till domkyrkan, har tiondeersättningen i propositionen beräknats till 79,796
kronor. Härtill kommer ersättningen för städjeavgifterna, vilken ersättning
enligt förslaget skall utgöra 3,140 kronor. I propositionen har Kungl. Majit
jämväl äskat anslag för ändamålet, i vilken del propositionen hänvisats till
behandling av statsutskottet.
Utskottet har vid sin granskning av det föreliggande författningsförslaget
icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
5
att det genom förevarande proposition framlagda förslaget
till förordning angående upphörande av vissa till Lunds domkyrka
utgående avgifter måtte av riksdagen antagas.
Stockholm den 4 maj 1937.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson, Branting*, Otto
Wangson, Verner Andersson, Berglund och Boos*;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund*, Lindmark*,
Johansson i Krogstorp*, Berg, Eriksson i Toftered* och Gustafsson i Lekåsa.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.