Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1
juli 1898 (nr 68 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
örn beräkning av strafftid, m. m.

Genom en den 5 mars 1937 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 209, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till

i) Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 1 juli 1898 (nr 68 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om beräkning av stralftid.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser
örn beräkning av strafftid,1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:

3 §•

Vållar den--— strafftiden inräknas.

Skall, enligt vad därom särskilt stadgas, verkställighet av straffarbete eller
fängelsestraff anses avbruten under tid då fången undergår straff för ordningsförseelse,
må den tid, varunder sådant avbrott äger rum, ej heller inräknas
i strafftiden.

Har avbrott i verkställigheten av straffarbete eller fängelsestraff uppkommit
till följd därav att fången med vederbörligt tillstånd besökt närstående
under dennes sjukdom eller bevistat närståendes begravning, pröve fångvårdsstyrelsen,
huruvida tiden för avbrottet skall inräknas i strafftiden. Beslutet
skall gå i verkställighet utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

2) Lag

örn ändring i vissa delar av lagen den 24r mars 1916 (nr 90) angående
verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 24 mars 1916 angående verkställighet
av straffarbete och fängelsestraff skall införas en ny paragraf, beteck 1

Senaste lydelse se SFS 1929: 324.

Biliana lill riksdagens protokoll 1937. 9 sami. 1 avd. Nr 39 40.

1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

nåd 11 a §, av följande innehåll, dels ock att 13 § samma lag skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

11 a §.

Enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, fångvårdsstyrelsen må tillstånd lämnas fånge att besöka
närstående, som är svårt sjuk, så ock att bevista närståendes begravning.

13 §.

Fånge, som---äger utfärda.

I fråga om svårare ordningsförseelse, som begås under avtjänande av
straffarbete på viss tid eller fängelse, må Konungen ock förordna att straffarbetets
eller fängelsestraffets verkställighet skall, efter beslut av fångvårdsstyrelsen,
anses avbruten under tid då fången undergår straff för förseelsen,
dock högst fjorton dagar varje gång. Ej må på grund av vad sålunda stadgats
verkställighet av straff anses avbruten längre tid än som sammanlagt
motsvarar en tredjedel av strafftiden, ej heller i något fall mera än sammanlagt
tre månader.

Beslut av fångvårdsstyrelsen, varom i andra stycket sägs, skall gå i verkställighet
utan hinder därav att det ej vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 22 april 1927 (nr 109) örn
verkställighet av förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt
av internering av återfallsförbrytare.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 22 april 1927 örn verkställighet av
förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt av internering av återfallsförbrytare
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §•

Angående rätt--fängelsefånge stadgas.

Vad i lagen angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff finnes
stadgat om tillstånd för fånge att besöka närstående under dennes sjukdom
eller att bevista närståendes begravning skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om den förvarade eller internerade.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937.

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

I fråga om de skäl som ligga till grund för lagförslagen får utskottet hänvisa
till propositionen.

Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts den 20 april 1934 lämnade bemyndigande
chefen för justitiedepartementet genom beslut den 16 februari 1935 uppdragit
åt vissa sakkunniga att upprätta och inkomma med förslag till förordning
örn fånges vård och behandling, ha dessa den 30 mars 1935 avlämnat av motiv
åtföljda förslag till förordning angående vård och behandling av personer,
intagna i statens fångvårdsanstalter, samt till lag örn ändrad lydelse av
3 § i lagen den 1 juli 1898 innefattande vissa bestämmelser om beräkning
av strafftid.

Enligt förslaget till ändring i 1898 års lag skulle där upptagas dels en bestämmelse
att i strafftiden ej finge inräknas den tid fånge för disciplinär förseelse
hölles innesluten i straffcell, dels ock ett stadgande därom att tid,
varunder fånge beviljats permission för besök hos anhörig eller annan närstående,
som vore svårt sjuk, eller för bevistande av närståendes begravning,
under viss förutsättning skulle inräknas i strafftiden.

Över de sakkunnigas förslag ha efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,
svenska fångvårdssällskapet och Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Såvitt de sakkunnigas förslag enligt vad förut angivits avse möjliggörande
av avbrott i straffverkställighet kräves för deras genomförande riksdagens
medverkan. Dessa delar av förslagen ha upptagits i förevarande proposition.

Någon bestämmelse, åsyftande att för visst tillfälle bereda fånge möjlighet
till permission från straffanstalten, förekommer ej i vår
lagstiftning. Fångvårdsstyrelsen har emellertid ansett sig kunna lämna fånge
tillstånd att under bevakning besöka en svårt sjuk nära anhörig eller bevista
en nära anhörigs begravning, när det kunnat ske utan att därför åtgått mera
än en dag. Har den anhörige varit bosatt å ort, långt avlägsen från den
straffanstalt där fången varit intagen men belägen i närheten av annan
straffanstalt, har styrelsen låtit förflytta fången till sistnämnda anstalt.

De sakkunniga uttalade såsom sin mening, att fångvårdsstyrelsen borde
erhålla uttrycklig befogenhet att i ovan angivna fall bevilja fånge permission
från fångvårdsanstalt, men att sådant medgivande finge lämnas endast
om fara för missbruk syntes utesluten.

Det till lagrådet remitterade förslaget innebar i förevarande avseende att
befogenhet tillädes fångvårdsstyrelsen att lämna fånge, som undergår straffarbete
eller fängelse eller förvaras i vårdanstalt för förminskat tillräkneliga
förbrytare eller är intagen i interneringsanstalt för återfallsförbrytare, tillstånd
att besöka närstående, som är svårt sjuk, så ock att bevista närståendes
begravning. Frågan huruvida permissionstiden skall inräknas i strafftiden
eller ej skulle det tillkomma fångvårdsstyrelsen att diskretionärt pröva.

Mot bestämmelserna angående permission framställdes vissa erinringar

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

inom lagrådet. Ingen av ledamöterna motsatte sig i princip införandet avmöjlighet
till permission från fångvårdsanstalt, men två av dem ansågo,
dels att permission ej borde få beviljas för annat ändamål än besök hos närstående
som är svårt sjuk — alltså icke för bevistande av närståendes begravning
— dels ock att den tid varunder straffverkställighet avbrutits till
följd av permission icke i något fall borde inräknas i strafftiden.

Föredragande departementschefen förklarade vid avlåtandet av propositionen
att vad nämnda båda ledamöter anfört ej givit honom anledning
frångå den ståndpunkt han tidigare intagit i dessa hänseenden. Dessutom
underströk departementschefen, att det uppenbarligen i varje särskilt fall,
då permission ifrågasattes, måste företagas en noggrann prövning av alla
omständigheter som kunde inverka på frågans bedömande; permission finge
icke förekomma i annat fall än då starka skäl förelåge samt fara för missbruk
måste anses utesluten. Garantier för en sådan tillämpning borde kunna
beredas genom de administrativa föreskrifter som skulle utfärdas.

Propositionens förslag i förevarande avseende överensstämmer i sak med
det remitterade förslaget.

Vidkommande härefter den av de sakkunniga behandlade frågan om avbrott
i straffverkställigheten på grund av disciplinstraff erinras, att
den disciplinära bestraffningsordningen för fångar icke är i lag reglerad.
Enligt 13 § av 1916 års lag angående verkställighet av straffarbete och
fängelsestraff gäller i förevarande avseende allenast att fånge, som bryter
mot anbefalld ordning, straffas enligt bestämmelser som Konungen äger utfärda
utan hinder av stadgandena i nämnda lag. Sådana administrativa
bestämmelser återfinnas i 51 § instruktionen för fångvårdsstyrelsen och
fångvårdsstaten den 16 december 1910. Enligt vad där stadgas må fånge,
som bryter mot anbefalld ordning, tillrättavisas bland annat med inneslutning
i mörk cell under högst åtta dagar och må vid svårare förseelse mot
fängelseordningen manlig fånge, som undergår straffarbete, under vissa förutsättningar
kunna bestraffas med prygel eller ris.

De sakkunniga upptogo i sitt förslag varken mörkcells- eller prygelstraffet.
I stället föreslogs såsom straff för vägran att utföra förelagt arbete, brott
mot anbefalld ordning eller bristande i anständigt uppförande — förutom
vissa lindrigare strafformer — inneslutning i straffcell under högst fjorton
dagar. Detta disciplinstraff skulle vara avsett för den som underginge straffarbete
på viss tid eller fängelsestraff och som gjorde sig skyldig till svårare
förseelse mot fängelseordningen. Under den tid fången vore innesluten i
straffcell skulle verkställigheten av straffarbetet eller fängelsestraffet avbrytas;
dock finge användande av nämnda disciplinstraff ej medföra längre
avbrott i verkställigheten än sammanlagt tre månader.

Propositionens förslag överensstämmer i detta hänseende med de sakkunnigas
förslag utom såtillvida att enligt propositionens förslag — som
härutinnan är av samma innehåll som det till lagrådet remitterade och av
detta utan erinran lämnade förslaget —- den tillåtna avbrottstiden även stål -

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

les i visst förhållande till strafftidens längd, så att straffverkställigheten ej
heller må anses avbruten under längre sammanlagd tid än som motsvarar
en tredjedel av strafftiden.

Förutnämnda förslag föranleda ändringar i lagen den 1 juli 1898, innefattande
vissa bestämmelser örn beräkning av strafftid, lagen den 24 mars
1916 angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff samt lagen
den 22 april 1927 örn verkställighet av förvaring av förminskat tillräkneliga
förbrytare samt av internering av återfallsförbrytare. De föreslagna lagändringarna
äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1937. «

Utskottet har vid sin granskning av de framlagda förslagen icke funnit Utskottet.
anledning till erinran mot desamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 april 1937.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Erik Anderson*, Velander*, Ernst
Svenson, Ruben Wagnsson*, Löfgren* och Branting;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Johansson
i Krogstorp och Larsson i Hede, fru Gustafson* samt herrar Landgren och Gustafsson i
Lekåsa.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.