Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens»kansli den 4 mars 1937 kl. 4.30 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
ändring i grunderna för mandatfördelning vid
val till riksdagens andra kammare.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 8, av herr Spångberg m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse
till regeringen anhålla örn utredning och förslag till sådana ändringar i
gällande författningar angående val till andra kammaren, att de olika partierna
erhålla mandat i förhållande till sina inom hela landet sammanlagda
rösttal».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Förslag syftande till en mera proportionell mandatfördelning vid andrakammarvalen
hava vid upprepade tillfällen och senast vid 1936 års riksdag
varit föremål för prövning. Dessa förslag hava avstyrkts av konstitutionsutskottet
och avslagits av riksdagen. Utskottet har härvid bland annat framhållit,
hurusom det ursprungliga syftemålet med det år 1909 införda proportionella
valsättet var att icke blott majoriteten bland väljarna utan även
mera betydande minoriteter skulle erhålla möjlighet alt bliva företrädda i
riksdagen. Avsikten hade i första hand icke varit att erhålla en efter exakt
proportionalistiska grunder sammansatt representation utan att erhålla en
praktiskt användbar metod att förhindra ett eljest möjligt majoritetsförtryck.
Den utvidgning av valkretsarna, som genomfördes år 1921, var icke heller avsedd
att förbereda införandet av en enda riksvalkrets. Såväl denna reform
som de år 1924 införda bestämmelserna örn tre väljarbeteckningar voro emellertid
ägnade att åstadkomma en starkare proportionalitet vid fördelningen
av partiernas mandat vid valen till andra kammaren. Den över- eller underrepresentation
av det ena eller andra partiet, som skulle kunna anses föreligga,
om valresultatet för hela riket bedömdes från den matematiska proportionalismens
synpunkt, vore därför också numera jämförelsevis obetydlig
och saknade nämnvärd praktisk betydelse. Det kunde för övrigt ifrågasättas,
om den matematiskt proportionella representationen vore av den
oomtvistliga vikt, att den först och sist utan alla andra hänsyn måste tillgodoses.
Den proportionella exaktheten finge enligt utskottet icke drivas längre än
att den icke utövade en skadlig inverkan på andra värden inom det politiska
livet. De olika utvägar som anvisats för erhållande av en sådan exakt proHihang
lill riksdagens protokoll 19,''17. G saini. 2 avil. Nr 7 9.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
portionalitet vid andrakammarvalen vore emellertid alla behäftade med detta
fel.
Några nya skäl för ett förändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida
till föreliggande fråga hava icke anförts och föreligga enligt utskottets mening
ej heller. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 mars 1937.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid
Karlsson, Stendahl*, Sandegård, Bergman, Kållman, Carl Lindmark*, Nils
Andersson, Andersson i Igelboda, Lindskog*, Holmbäck, Lundqvist, Andersson
i Malmö*, Andersson i Ovanmyra*, Werner i Höjen, Fält och Sundström i
Skövde.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Bergman och Holmbäck, som anfört:
»Det krav på en rättvis mandatfördelning, som i motionen framföres, är
grundat på skäl, vilka ej låta sig med verkligt fog avvisas. Redan 1918 skrev
riksdagen till Kungl. Maj:t och erinrade bl. a. örn möjligheten av ett utjämningsförfarande
i en eller annan form. Som proportionsvalsakkunniga på
sin tid uttalade, är säkerligen ett ändamålsenligt sådant förfarande möjligt
utan att något viktigt annat intresse äventyras. Exempel från andra länder,
t. ex. från Danmark, där utjämningsförfarandet tillämpas till allmän tillfredsställelse,
utgöra även bevis härför.
Den kritik, som riktar sig mot en reform i här förevarande avseende, utgår
främst från farhågor för att en mängd obetydliga smågrupper skulle uppstå
och kunna tilltvinga sig representation. Mot en befarad ökning av antalet
smågrupper kulma emellertid garantier vinnas t. ex. genom stadgande
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
3
örn ett visst minimiantal röster eller genom bestämmelse, att tävlan örn tillläggsmandat
ej medgives andra än de grupper eller partier, som redan i första
valomgången i vanlig ordning erhållit något mandat. Även andra möjligheter
kunna tänkas. Men att slå vakt om en bristfällig teknik, som låter ett större
antal mandat tillfalla vissa partier än som rätteligen bort tillfalla dem i enlighet
med proportionalismens princip, under det att betydelsefulla meningsriktningar
bliva underrepresenterade i förhållande till sin utbredning i landet,
kan omöjligen vara riktigt.
Vi yrka därför,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
utredning och förslag till sådana ändringar i gällande stadganden
angående val till riksdagens andra kammare, att de
olika partierna erhålla mandat i förhållande till sina för hela
landet sammanlagda röstetal.»