Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner
till riksdagen nied förslag till lag om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar
m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de av
Kungl. Majit till riksdagen avlåtna, av båda kamrarna till utskottet den 6
mars 1937 hänvisade propositionerna nr 107 och 108 ävensom en inom första
kammaren i anledning av förstnämnda proposition väckt motion nr 230 av
herr Lindhagen.

I propositionen nr 107 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 22 februari 1937, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att av
riksdagen såsom vilande antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen,
§ 38 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen
varder slutligen godkänt, antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar av den lydelse
nedan angives.

I propositionen nr 108 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 22 februari
1937, föreslagit riksdagen att, under enahanda förutsättning som beträffande
propositionen nr 107, antaga vid propositionen fogade, här nedan intagna
förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 28 och 55 §§ lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 32 och 42 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr
252) örn kommunalstyrelse i stad;

3) lag angående ändrad lydelse av 25 och 51 §§ lagen den 6 juni 1930
(nr 259) örn församlingsstyrelse;

4) lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) örn
skolstyrelse i vissa kommuner;

5) lag angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
örn kommunalstyrelse i Stockholm;

6) lag angående ändrad lydelse av 26 och 55 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr
260) örn församlingsstyrelse i Stockholm;

7) lag angående ändrad lydelse av 27 och 39 §§ lagen den 7 juni 1934 (nr
242) örn vägdistrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 21.

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

I motionen I: 230 hemställes, »att riksdagen i anledning av propositionen
nr 107 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar ville:

1. antaga följande ändrade lydelse av lagförslagets första §:

Utlämnande av de i statsråd förda protokoll må ej förvägras annat än i

fall Konungen förordnar, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss tid,
högst tjugufem år, förflutit från dess datum.

Vad — protokoll.

2. besluta den förändring i tidsbestämmelserna i 2 § första och andra
morn., att där omnämnt utlämnande ej må ske ''förrän viss tid, högst tjugufem
år, förflutit från protokollets datum’».

Beträffande motiveringen för de av Kungl. Majit framlagda lagförslagen
får utskottet hänvisa till de vid propositionerna fogade utdragen av statsrådsprotokollen
och beträffande motiveringen för de i motionen framförda
förslagen till motionen.

Till 1936 års riksdag framlades proposition (nr 140) med förslag till grundlagsändringar
avseende allmänna handlingars offentlighet. I enlighet med
konstitutionsutskottets hemställan (utlåtande nr 37) antogs förslaget med
vissa jämkningar såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling.
Förslagets innebörd är i huvudsak, att kommunala handlingars offentlighet
i princip blir uttryckligen fastslagen samt att de speciella undantagen från
offentlighetsgrundsatsen utbrytas ur tryckfrihetsförordningen till särskild
lag utan grundlags karaktär. Enligt det vilande förslaget stadgas sålunda i
tryckfrihetsförordningen § 2 mom. 2, att envar svensk medborgare skall äga
fri tillgång till alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade allmänna
handlingar. I denna rätt skola allenast gälla de inskränkningar vilka påkallas
av hänsyn till rikets säkerhet eller dess förhållande till främmande makt,
eller för brotts förekommande eller beivrande, eller till behörigt skydd för
statens eller menigheters intresse i deras ekonomiska mellanhavanden med
varandra och med enskilda, eller av hänsyn till privatlivets helgd eller enskildas
behöriga ekonomiska intresse; och skola — heter det vidare i det
vilande grundlagsförslaget — i särskild, av Konungen och riksdagen samfällt
stiftad lag noga angivas de fall, då allmänna handlingar enligt nämnda
grunder skola hemlighållas.

Ett inom justitiedepartementet på grundval av föregången sakkunnigutredning
upprättat förslag till dylik lag — lag örn inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar — samt motivering till detta förslag
voro för riksdagens kännedom fogade såsom bilagor vid propositionen förra
året. Förslaget har nu efter vissa jämkningar genom förevarande proposition
nr 107 förelagts riksdagen till antagande under förutsättning att det
av riksdagen såsom vilande antagna grundlagsförslaget varder slutligen godkänt.
Tillika har i proposition nr 108 föreslagits vissa redaktionella jämkningar
i kommunallagarnas bestämmelser örn rätten att taga avskrift av vissa
kommunala organs protokoll och få avskriftens riktighet bestyrkt, vilka äro
en följd av den nya regleringen av kommunala handlingars offentlighet.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

3

Utskottet. De nu gällande i tryckfrihetsförordningen upptagna undantagen
från offentlighetsregeln kunna indelas i två grupper. Den ena gruppen
kvarstår i huvudsak oförändrad från tryckfrihetsförordningens tillkomst och
har såsom föråldrad funnits i behov av revidering. Bland de undantag tillhörande
denna grupp, vilka fortfarande ha praktisk betydelse, må nämnas undantagen
beträffande statsrådsprotokoll, ministeriella handlingar och kyrkoböcker.
Den andra gruppen nuvarande undantagsbestämmelser har tillkommit
under de senaste 40 åren och avser skydd för försvarshemligheter samt för
enskildas personliga och ekonomiska förhållanden ävensom för statens intressen
vid ekonomiska mellanhavanden med enskilda. Då sistnämnda undantag
tillkommit vid skilda tidpunkter utan enhetlig plan, ofta i direkt
samband med särskilda lagstiftningsåtgärder på de sociala och ekonomiska
områdena, har följden blivit dels att en bristande överensstämmelse uppstått
mellan dessa regler inbördes och dels att beträffande många slag av
handlingar inga sekretessbestämmelser finnas, ehuru behovet därav icke synes
mindre än beträffande andra slag av handlingar vilka belagts med
sekretess. I avbidan på resultatet av det nu fullbordade revisionsarbetet på
förevarande område har under senare år iakttagits särskild återhållsamhet
med avseende å införande av nya sekretessregler, även där elen fortgående
utvecklingen av statens sociala och ekonomiska verksamhet kunnat göra sådana
regler påkallade. Överhuvud har det allmännas alltmera vidgade verksamhet,
som trängt in på områden vilka förut varit förbehållna de enskilda,
föranlett krav på betydligt flera undantag från offentlighetsregeln än tidigare.
Med genomförande av det vilande grundlagsförslaget, varigenom som
nämnts kommunala handlingars offentlighet uttryckligen fastslås, framträder
behov av undanlag från offentlighetsregeln även med avseende å sådana
handlingar.

Det föreliggande förslaget innebär en systematisering och komplettering av
sekretessreglerna i överensstämmelse med de behov som nyss antytts. De
flesta av de bestämmelser i förslaget, som sakna motvarighet i gällande rätt,
äga direkt samband med den utvidgning, som under senare tid ägt rum i fråga
örn statens sociala och ekonomiska verksamhet, och strida därför icke mot
de principer som hittills gällt för gränsdragningen mellan offentligt och hemligt.
De nya undantagen innebära sålunda i huvudsak endast en tillämpning
av tryckfrihetsförordningens principiella ståndpunkt på nu rådande förhållanden.
De föreslagna sekretessreglernas konstruktion överensstämmer med
vad som redan förekommer i tryckfrihetsförordningen. I regel föreslås direkta
förbud mot utlämnande av vissa slag av handlingar, oftast dock med
möjlighet att utlämna under vissa villkor.

Bland .statliga handlingar, vilka nu icke alls åtnjuta sekretesskydd men genom
förslaget erhålla sådant, må anmärkas följande beträffande vilka behovet
synes särskilt framträdande: handlingar rörande den allmänna ekonomiska
försvarsberedskapen, polishandlingar, domstolsprotokoll i sådana mål
rörande sedlighetssårande förbrytelser, utpressning eller omyndigförklaring
vilka handlagts inom stängda dörrar, militärt straffregister, fångvårdshand -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

lingar rörande enskilda, handlingar vid statens sinnessjukhus eller i internelingsärenden
rörande sinnessjukas förhållanden, handlingar rörande statlig
utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å näringslivet såvitt
de röra enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden,
statens kommunikationsverks handlingar angående enskildas anlitande
av samfärdsmedlet och tullverkets handlingar rörande varor som vid
verket behandlas. Vidare må anmärkas att sekretessmöjligheten vid statens
affärstransaktioner enligt förslaget åtskilligt utvidgas. I viss utsträckning
ökas även sekretesskyddet för enskildas ekonomiska förhållanden i taxerings-
och andra beskattningsärenden. Enligt förslaget skola alla uppgifter
till ledning för taxering eller eljest för beräknande av skatt erhålla skydd,
beträffande allmänna taxeringen sålunda ej blott som nu självdeklarationer
och bankuppgifter rörande ränta och innestående medel utan även
uppgifter örn utdelning från bolag, arbetsgivares uppgifter örn utbetald lön
m. m. Såvitt angår kommunala handlingar tillgodoses sekretessbehovet enligt
förslaget såväl med avseende å kommunernas ekonomiska angelägenheter
som beträffande enskildas personliga förhallanden i sociala ärenden, såsom
i ärenden rörande sjukvård, fattigvård, barnavård o. s. v.

Det må framhållas, att förevarande lagstiftning endast reglerar inskränkningar
i den medborgerliga rätten att äga tillgång till allmänna handlingai
och icke berör frågan i vad mån olika myndigheter skola hava tillgång till
sådana handlingar som enligt sekretesslagen äro undandragna offentligheten.
Nämnda fråga regleras genom administrativrättsliga bestämmelser eller genom
praxis, i vissa fall genom annan lagstiftning än den varom bär äi fråga.

Utskottet har vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag till sekretesslag
funnit sig i allt väsentligt böra tillstyrka detsamma. Behovet av en lagstiftning
i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget torde icke kunna förnekas.
Emellertid är sekretessens rätta avvägning mot offentligheten på
åtskilliga punkter förenad med betydande svårigheter, och många olika hänsyn
göra sig därvid gällande. Utskottet har dock endast i några fall funnit
tillräckliga skäl att föreslå en viss jämkning i de föreslagna reglerna.

Vad angår lagförslagets uppställning har utskottet haft under övervägande,
huruvida icke lagen borde indelas i kapitel under särskilda rubriker och
med paragrafnumrering inom varje kapitel för sig. Därest en sådan anordning
kunnat genomföras, hade lagen blivit mera överskådlig och vid införande
av nya sekretessbestämmelser hade nya paragrafer kunnat tillfogas
utan rubbning av den gällande paragrafordningen. Emellertid har utskottet
funnit, att med hänsyn till den ofta mångsidiga betydelsen av de särskilda
sekretessreglerna, då dessa exempelvis i ett stor antal fall samtidigt skydda
statens och enskildas intressen eller samtidigt avse personliga och ekonomiska
förhållanden, någon lämplig och vägledande kapitelindelning icke kunnat
göras, varför utskottet måst avstå härifrån.

Beträffande statsrådsprotokoll har av Kungl. Majit föreslagits, att sekretesstiden
skall sänkas från 50 till 2 år, där ej fråga är örn rikets förhållande

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

5

till främmande makt eller Konungen annorlunda förordnar. Det i motionen
I: 230 framförda förslaget innebär, att statsrådsprotokoll omedelbart skola
bli offentliga, om ej Konungen annorlunda förordnar. Utskottet finner dock
övervägande skäl tala för en viss sekretesstid med avseende å vanliga statsrådsprotokoll
och tillstyrker i detta avseende Kungl. Maj:ts förslag. Motionärens
förslag att sekretesstiden för statsrådsprotokoll, vilka Konungen finner
böra hemlighållas, och för protokoll vid riksdagens kamrars sammanträden
inom lyckta dörrar icke skulle få överstiga 25 år torde visserligen
vara värt beaktande så tillrida, att behov av sekretess ofta icke finnes för
längre tid. I vissa fall lärer dock den nu gällande sekretesstiden av 50 år
vara behövlig, varför någon annan maximitid icke torde böra sättas i lagen.
Däremot synes det önskvärt att i den historiska forskningens intresse under -sökes, huruvida icke Kungl. Maj:t kunde i betydande utsträckning använda
sin rätt att göra statsrådsprotokoll och utrikeshandlingar tillgängliga före 50-årstidens utgång.

Såsom antytts laar utskottet funnit några mindre jämkningar i Kungl
Maj:ts förslag erforderliga. Beträffande 6 § föreslår utskottet en omformulering,
som bland annat otvetydigt hänför sådana rättssubjekt som universiteten
till dem vilkas intressen skyddas i lagrummet. Utskottet vill framhålla,
att lagrummet givits en sådan utformning, att redan offentliga handlingar
icke skola kunna hemlighållas på den grund att de infordrats av en
myndighet för någon rättstvist. I 9, 34 och 38 §§ ha vidtagits jämkningar
i anslutning till jämkningen i 6 §.

Med avseende å 7 § föreslås att slutorden utgå, då det synes överflödigt
att i lagen ge någon uttrycklig anvisning om det syfte, i vilket Kungl. Majit
skall kunna förordna om sekretess å handlingar av ifrågavarande slag.

I 19 § första stycket föreslår utskottet en redaktionell jämkning, varigenom
uttryckligen angives att i detta stycke åsyftas allenast handlingar i
ärenden rörande försäkring för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar.
Efter en sådan jämkning behöver paragrafen icke undergå någon ytterligare
ändring för den händelse Kungl. Majits förslag till innevarande års riksdag
om arbetarskvddsärendens överflyttning till riksförsäkringsanstalten skulle
bifallas.

I lagförslagets 28 § stadgas örn sekretess för bland andra kommunikations
verkens handlingar rörande samfärdseln, såvitt de angå deras angelägen
heter som anlita verken. Enligt paragrafens andra stycke skall sekretessen
icke gälla beslut, varigenom avgift för samfärdsmedels begagnande fastställts.
Detta stadgande står i överensstämmelse med järnvägstrafikstadgan 7 §, enligt
vilken beslut örn avgiftsnedsättningar, såväl vid statens som enskilda
järnvägar, skola offentliggöras. Då sistnämnda bestämmelse åtminstone med
avseende å enskilda järnvägar icke alltid torde efterföljas, och då vid
verkställda utredningar örn konkurrensen mellan olika trafikmedel ifrågasatts
att modifiera bestämmelsen, synes utskottet lämpligast att icke nu lagfästa
ovillkorlig offentlighet för beslut örn avgifters fastställande utan över -

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

lämna åt de fortsatta utredningarna rörande kommunikationsväsendet att
taga ståndpunkt till förevarande fråga. Utskottet föreslår alltså att andra
stycket i lagförslagets 28 § utgår. En sådan bestämmelse som den berörda
i .järnvägstrafikstadgan synes likväl förenlig med förevarande lagförslag, enär
Konungen enligt 38 § i förslaget skall kunna i vissa fall förordna om eljest
hemliga handlingars utlämnande.

Utskottet föreslår vidare, att jämväl tredje stycket av 28 § i Kungl. Maj:ts
förslag, vilket stycke endast innehåller en hänvisning till de båda följande
paragraferna, såsom överflödigt utgår.

I 43 § har i utskottets förslag insatts en erinran örn att den däri förekommande
definitionen av mvndighetsbegreppet står i överensstämmelse med
myndighetsbegreppet i tryckfrihetsförordningens stadganden om allmänna
handlingar.

Slutligen har en övergångsbestämmelse befunnits erforderlig med avseende
å handlingar och protokoll i äktenskapsmål, mål om faderskap och underhållsskyldighet
till barn utom äktenskap samt mål örn äktenskaplig börd,
vilka vid underrätten handlagts inom stängda dörrar. Enligt gällande tryckfrihetsförordning
må handlingar och protokoll i sådana mål ej utan parternas
tillstånd utlämnas till annan förrän 50 år efter deras död. Enligt den
nu föreslagna lagen, 36 §, kunna handlingar och protokoll i alla mål som handlagts
inom stängda dörrar hållas hemliga, men såvitt angår tid efter det underrätten
skiljer sig från målet endast om domstolen särskilt förordnar därom.
Med hänsyn härtill synes äldre rätt fortfarande böra äga tillämpning
beträffande handlingar och protokoll i sådana mål av förutnämnda slag, som
anhängiggjorts före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

I övrigt vill utskottet i anledning av sekretesslagförslagets detaljbestämmelser
framhålla ett par frågor. Enligt 15 § skola överförmyndares handlingar
angående enskildas ekonomiska förhållanden icke utlämnas i vidare mån
än i lagen om förmynderskap föreskrines. I sistnämnda lag stadgas i 10 kap.
6 § rätt för omyndig, som fyllt 16 år, samt för omyndigs make och närmaste
fränder att taga del av överförmyndarens handlingar rörande förmynderskapet.
Uskottet vill ifrågasätta, örn icke kretsen av de personer som sålunda
äga taga del av dessa handlingar är väl snävt begränsad och om icke under
vissa förutsättningar utlämnande borde kunna ske även till andra än i lagen
direkt angivna personer. Frågorna härom synas lämpligen kunna komma
under övervägande vid den översyn av förmynderskapslagstiftningen, varom
innevarande riksdag gjort framställning.

Enligt 22 § av sekretesslagförslaget skola handlingar rörande virkesmätning
ej kunna utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om virkesmätning.
Av denna lag framgår, att mätbesked över verkställd mätning skola
utlämnas till sakägarna. Har mätning skett för bestämmande av pris å köpvirke,
äga sålunda köpare och säljare utbekomma mätbesked, men däremot
icke huggare och virkeskörare, även örn deras avlöning skall utgå efter
virkesmängden sådan den bestämts genom mätning. Utskottet erinrar, att

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

7

enligt vad som utsäges i förarbetena till virkesmätningslagen skogsarbetare,
vilkas avlöning enligt avtal skall utgå efter den virkesmängd varmed de tagit
befattning, böra anses genom avtalet lia erhållit rätt att hos arbetsgivaren
taga del av mätbeskeden för utövande av kontroll att avlöningen riktigt beräknats.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas huruvida icke skogsarbetare
som nu sagts borde hos virkesmätningsnämnden äga taga del av mätbeskeden,
om de visa sin rätt vara därav beroende. Skulle med gällande regler
i praktiken friktioner visa sig uppstå på denna punkt, lärer åtgärder härutinnan
i annan ordning kunna komma under övervägande.

Proposition nr 108 får utskottet tillstyrka. Den innebär, som nämnts, endast
redaktionella följdändringar i anledning av den nya lagstiftningen om
allmänna handlingar. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla
önskvärdheten av att rätt att få avskrifters riktighet bestyrkt regleras
även på andra punkter än för närvarande är fallet. Dessutom synes frågan
om införande i kommunallagarna eller annorstädes av bestämmelser om
skyldighet åtminstone i viss utsträckning för kommunala myndigheter att
tillhandahålla handlingar i avskrift böra upptagas till utredning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, under förutsättning att av riksdagen såsom
vilande antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen,
§ 38 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen
varder slutligen godkänt,

1) med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr 107
icke kunnat av riksdagen i oförändrad form antagas och
med avslag å motionen I: 230, i anledning av sagda proposition
för sin del måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhållande till
främmande makt, så ock protokoll i kommandomål, må icke utan Konungens
tillstånd utlämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Andra i statsrådet förda protokoll än i första stycket sägs må ej utan
Konungens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum;

8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Konungen obetaget att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän
viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Vad i 2—36 §§ stadgas örn handlingars hemlighållande har ej avseende å
ovan omförmälda protokoll.

2 §•

Riksdagens kamrars protokoll vid sammanträde inom lyckta dörrar enligt
56 § riksdagsordningen må ej utan Konungens och kammarens tillstånd utlämnas
tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Sammanträder kammare i annat fall än i första stycket sägs inom lyckta
dörrar, äger kammaren besluta, att därvid fört protokoll ej må utan kammarens
tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst femtio år, förflutit från protokollets
datum.

Konstitutionsutskottets handlingar rörande granskning av statsrådsprotokoll
och protokoll i kommandomål må ej utan utskottets tillstånd utlämnas
innan protokollen få offentliggöras.

3 §•

Handlingar i ärenden vilka angå rikets förhållande till främmande makt
må allenast i de fall och i den ordning Konungen bestämmer utlämnas tidigare
än femtio år efter handlingens datum.

Handlingar i ärenden, vilka, utan att vara av beskaffenhet som i första
stycket sägs, angå svensk myndighets förbindelser med främmande makts
myndigheter eller undersåtar eller eljest röra främmande makt eller dess
förhållanden, må ej utan tillstånd av den myndighet som handlägger ärendet
utlämnas tidigare än femtio år efter handlingens datum, med mindre det
är uppenbart att handlingens innehållande icke påkallas av hänsyn till rikets
säkerhet eller av internationella hänsyn.

4 §•

Beträffande handlingar, som röra krigsmaktens mobilisering, sammandragning
eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara, dess mobiliseringsförråd
och mobiliseringsutrustning, rikets fästningsverk och övriga fasta försvarsanstalter,
örlogsstationer samt för krigsmakten avsedda varv och fartyg,
militära flygstationer samt för krigsmakten avsedda flygverkstäder och luftfartyg,
militära positioner och minförsvar, annan för krigsbruk avsedd materiels
tekniska byggnad och beskaffenhet, för militärt ändamål avsedda
kommunikations- och förbindelseleder, experiment och uppfinningar, det civila
luftskyddets planläggning eller ock den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen,
äger Konungen, såframt handlingarnas offentliggörande kan
medföra våda för rikets säkerhet eller uppenbart kan skada dess försvar, förordna,
att de ej må utlämnas förrän viss tid från handlingens datum förflutit,

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

9

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dock högst femtio år, där ej särskilda förhållanden påkalla hemlighållande
under längre tid.

5 §■

Protokoll hållna hos riksdagens eller allmänt kyrkomötes utskott, så ock
statliga kommittéers protokoll, må ej utan utskottets eller kommitténs samtycke
utlämnas förrän det ärende protokollen avse hos utskottet eller kommittén
slutförts. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kommunalmyndighets protokoll i ärenden som av myndigheten allenast
för beredning handhavas.

Riksdagens revisorers protokoll må ej utlämnas, innan den berättelse vartill
de höra offentliggjorts.

6 §•

Handlingar som av myndighet upp- Handlingar som upprättats eller anrättats
eller anskaffats för kronans skaffats för myndighets räkning till
eller menighets räkning till utredning utredning i någon dess rättstvist må
i rättstvist må ej utlämnas utan till- ej utan myndighetens tillstånd utlåmstånd
av den myndighet som har att nas förrän saken blivit slutligen avföra
talan i saken, förrän densamma gjord eller tjugu år förflutit från
blivit slutligen avgjord eller tjugu dr handlingens datum,
förflutit från handlingens datum.

7 §•

Beträffande handlingar, upprättade Beträffande handlingar, upprättaför
myndighets gransknings- eller in- de för myndighets gransknings- eller
spektionsverksamhet eller för anord- inspektionsverksamhet eller för annande
av kunskapsprov under myn- ordnande av kunskapsprov under
dighets inseende, äger Konungen för- myndighets inseende, äger Konungen
ordna, att de ej må utlämnas före den förordna, att de ej må utlämnas före
avsedda granskningen, inspektionen den avsedda granskningen, inspektioeller
prövningen, så framt dennas syf- nen eller prövningen.
te skulle motverkas genom dylikt bekantgörande.

8 §•

Hos myndighet upprättade handlingar i ärende angående uppgörande av
ny eller ändrad stadsplan må ej utan tillstånd av myndighet som handlägger
ärendet utlämnas, förrän förslag till stadsplan blivit tillgängligt för granskning
enligt vad därom särskilt är stadgat. Såvitt angår hos myndighet i dylikt
ärende upprättade handlingar med beräkningar av fastighetsvärden, äger
myndighet som handlägger ärendet besluta, att sådan handling ej heller efter
nämnda tidpunkt må utan myndighetens tillstånd utlämnas; dock att hand -

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ling ej må hemlighållas längre än till dess stadsplanen blivit genomförd eller
tjugu år förflutit från handlingens datum.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
stomplan, så ock med avseende å utomplansbestämmelser för städer
och stadsliknande samhällen på landet.

9 §•

Handlingar innefattande redogörelse
för utredningar, experiment eller
prov av naturvetenskaplig eller teknisk
art, som myndighet låtit verkställa
för statens eller menighets räkning,
må ej utan myndighetens tillstånd
utlämnas tidigare än tjugu år
efter handlingens datum.

Handlingar innefattande redogörelse
för utredningar, experiment eller
prov av naturvetenskaplig eller teknisk
art, som myndighet låtit verkställa
för det allmännas räkning, må
ej utan myndighetens tillstånd utlämnas
tidigare än tjugu år efter
handlingens datum.

10 §.

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklagares
verksamhet till förekommande eller beivrande av brott må ej utlämnas,
såvida skäligen kan befaras, att utlämnande skulle motverka brotts upptäckande
eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott
eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må
handling ej i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum,
och vare Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla,
medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.

11 §•

Uppgifter och anteckningar som tillhöra det i riket inrättade straffregistret
må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än i lagen om straffregister
sägs.

Utslag eller underrättelser, avseende svensk undersåte i utlandet ådömt
straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överlämnats till
svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, må ej utlämnas i annat
fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

Föres hos myndighet särskilt register angående straff och tillrättavisningar,
som ådömts eller tilldelats underlydande personal, gäde om uppgifter
och anteckningar tillhörande sådant register vad i andra stycket sägs.

12 §.

Hos myndighet vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt eller
tvångsarbetsanstalt upprättade handlingar rörande å anstalten intagen person
må ej i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer utlämnas
tidigare än sjuttio år efter deras datum.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

11

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å handlingar, upprättade av dem, som handhava övervakning eller
tillsyn över brottslingar eller lösdrivare, vilka icke äro intagna å anstalt som
i första stycket sägs, där handlingarna röra någon som är underkastad övervakning
eller tillsyn.

13 §.

Anteckningar i kyrkoböcker, folkregister och mantalsböcker ävensom
handlingar, vilka eljest röra kyrko- eller folkbokföringen, själavården eller
kyrkotukten, må, i den mån de innehålla upplysning om enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas förrän sjuttio år
förflutit från anteckningens eller handlingens datum, såvida icke, med hänsyn
till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i
övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas
till skada eller förklenande för den enskilde som avses eller för hans nära
anhöriga. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

14 §.

Handlingar vilka av läkare eller hos medicinalstyrelsen eller på läkares eller
styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende hos
domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar i ärenden
rörande hälsovård, sjukvård, fattigvård, understöd vid barnsbörd, samhällets
barnavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns
verksamhet, rätt för enskilda alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling
av alkoholister eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering
eller eljest pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds verksamhet, försäkring
för olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets
verksamhet, tillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet
vid arbetslöshet; så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar,
som här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utlämnas tidigare
än sjuttio år efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skall dock
handling som nu sagts utlämnas, om, med hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara
för handen, att det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för
den vilkens personliga förhållanden i handlingen avses eller för hans nära anhöriga.
Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Angår handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård eller
behandling å anstalt eller inrättning eller någons vård eller behandling av
läkare annorstädes än å anstalt, och finnes grundad anledning antaga att
genom handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandlingen
skulle motverkas eller någons personliga säkerhet sättas i fara, må utlämnande
vägras, ändock att enligt bestämmelserna i första stycket utlämnande

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bort ske. Likaledes må utbekommande av handling, utvisande vem som
gjort anmälan i ärende rörande samhällets barnavård eller ungdomsskydd
eller rörande behandling av alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar
i sådant ärende, vägras, om grundad anledning finnes att antaga att
den, om vilken anmälan gjorts eller upplysningarna lämnats, skulle missbruka
kännedom i berörda hänseende till skada för annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som
särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är örn barnavårdsnämnds
eller nykterhetsnämnds beslut eller beslut i ärende som rör tilllämpning
av lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Uppgifter och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregistren,
må ej utlämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregister.

15 §.

Till överförmyndare eller förmyndarkammaren i Stockholm inkomna handlingar
må, i vad de angå enskildas ekonomiska förhållanden, icke tidigare
än tjugu år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än i lagen örn
förmynderskap föreskrives.

16 §.

För statlig eller kommunal statistik lämnade uppgifter, som avse namngivna
enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, må ej
utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum förflutit, därest ej den som
däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande, eller ock, med hänsyn till
uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att utlämnandet ej kommer
att missbrukas till hans skada. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll
göras.

17 §•

Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som avses i
taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt må ej i andra
fall än i vederbörande skatteförfattning stadgas utan den skattskyldiges samtycke
utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter uppgiftens datum.

18 §.

Handlingar som inkommit till eller upprättats hos tillsynsmyndighet över
banker, sparbanker, andra penninginrättningar eller försäkringsanstalter, i
vad handlingarna röra enskildas förhållanden till dylik inrättning, ävensom
handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos tillsynsmyndigheten över
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, i vad de röra vederbörande
yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska förhållanden,
må icke utlämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum, därest icke

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vederbörande tillsynsmyndighet för fullgörande av sin uppgift så prövar
nödigt.

19 §.

Till riksförsäkringsanstalten eller
försäkringsrådet inkomna och där
upprättade handlingar i ärenden angående
försäkring för olycksfall i arbete
och för yrkessjukdomar må, såvitt
de avse arbetet i arbetsgivares rörelse,
företag eller verksamhet eller
de förhållanden, under vilka arbetet
bedrives, eller arbetarnas antal, arbetstid
och avlöningsförhållanden,
icke utan arbetsgivarens samtycke till
annan utlämnas tidigare än tjugu år
efter handlingens datum, där ej, med
hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara
för handen, att det ej kommer att
missbrukas till arbetsgivarens skada.
Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll
göras.

Handlingar i ärenden angående arbetarskydd eller arbetstidens reglering
eller angående arbetstillstånd för utlänning må, såvitt de röra arbetsgivares
yrkeshemlighet eller eljest innehålla sådana upplysningar örn driftanordning
eller affärsförhållande, vilkas offentliggörande kan lända arbetsgivare
till skada, icke i vidare mån än som kan följa av de i nämnda ämnen
gällande lagar utlämnas utan arbetsgivarens samtycke förrän tjugu år från
handlingens datum förflutit.

Till riksförsäkringsanstalten eller
försäkringsrådet inkomna och där
upprättade handlingar må, såvitt
de avse arbetet i arbetsgivares rörelse,
företag eller verksamhet eller
de förhållanden, under vilka arbetet
bedrives, eller arbetarnas antal, arbetstid
och avlöningsförhållanden,
icke utan arbetsgivarens samtycke till
annan utlämnas tidigare än tjugu år
efter handlingens datum, där ej, med
hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara
för handen, att det ej kommer att
missbrukas till arbetsgivarens skada.
Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll
göras.

20 §.

Handlingar vilka inkommit till eller upprättats hos undersökningsmyndighet,
varom förmäles i lagen om undersökning angående monopolistiska företag
och sammanslutningar, må ej utlämnas i andra fall eller annan ordning
än i nämnda lag sägs.

21 §.

Beträffande handlingar, vilka i andra fall än eljest i denna lag sägs röra
statlig utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å produktion,
handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet eller eljest
med avseende å näringslivet, äger Konungen, i den mån de innefatta sådana
upplysningar örn enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända vederbörande företag

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller sammanslutning till men, förordna, att handlingarna ej må utlämnas
förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från deras datum.

22 §.

Handlingar i ärenden rörande mätningsförrättning eller mätningsutgifter
enligt lagen om virkesmätning må ej utlämnas i vidare mån än som följer av
nämnda lag.

23 §.

Handlingar i ärenden angående ansökning örn patent må, i vad de angå
uppfinning därå ej patent beviljats, icke utan sökandens samtycke till annan
utlämnas i vidare mån än som föranledes av förordningen angående patent.

24 §.

Handling i ärende, som avses i lagen om medling i arbetstvister, må, i den
mån myndighet som handlägger ärendet så beslutar eller förbehåll enligt
7 § nämnda lag gjorts med avseende å handlingen, icke utlämnas tidigare
än tjugu år efter dess datum.

25 §.

Handlingar i ärenden rörande offentlig arbetsförmedling, vilka till anstalt
för sådan förmedling inkommit eller där upprättats, må ej i vidare mån än
som erfordras för förmedlingsverksamhetens behöriga bedrivande utlämnas
förrän tjugu år från handlingens datum förflutit, såvida icke, med hänsyn
till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna i övrigt,
trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas
till arbetsgivares eller arbetssökandes skada eller förklenande. Vid utlämnande
böra erforderliga förbehåll göras.

26 §.

Handlingar som till offentlig rättshjälpsanstalt inkommit eller där upprättats
angående rättshjälp åt enskilda, så ock handlingar i ärenden hos notarius
publicus rörande sådant som blivit honom såsom hemligt anförtrott
eller eljest ej bör bliva obehöriga kunnigt, må ej tidigare än sjuttio år efter
handlingens datum utlämnas i vidare mån än handlingens ändamål kräver
eller den, som i ärendet anlitat anstalten eller notarius publicus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana ärenden angående rättshjälp åt enskilda,
som handläggas hos annan myndighet än i första stycket sägs, äger Konungen
förordna, att handlingarna ej må utlämnas i andra fall eller annan ordning
än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst sjuttio år, förflutit från deras
datum.

27 §.

Med avseende å handlingar, vilka angå myndighets verksamhet för införskaffande
eller meddelande av upplysningar till enskildas tjänst, eller vilka

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till myndighet inkommit eller där upprättats för utredningar eller undersökningar
som myndigheten utför för enskilds räkning, äger Konungen förordna,
att de ej må utlämnas i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.

28 §.

Till statlig eller kommunal anstalt för samfärdsel inkomna och där upprättade
handlingar avseende samfärdseln, så ock till tullverket inkomna och
där upprättade handlingar rörande varor som vid verket behandlas, må,
såvitt de angå deras angelägenheter som anlita eller eljest träda i beröring
med anstalten eller verket, icke utan samtycke av dem handlingen sålunda
angår utlämnas till annan tidigare än tjugu år efter dess datum, där ej, med
hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrukas
till deras skada. Vid utlämnande böra erforderliga förbehåll göras.

Vad i första stycket sågs gäller ej
beslut varigenom avgift för samfärdsmedels
begagnande fastställts.

Beträffande vissa handlingar tillhörande
post- och telegrafverkens rörelse
är särskilt stadgat i 29 och 30 §§.

29 §.

Till post- eller telegrafverket inkomna och där upprättade handlingar, som
lämna upplysning om särskilda postförsändelser, telegram eller telefonsamtal,
må icke utlämnas till annan än postförsändelsens avsändare eller mottagare
eller telegrammets avsändare eller adressat eller någon av dem som växlat
telefonsamtalet eller äro innehavare av de vid samtalet använda telefonapparaterna.

30 §.

Handling, av vilken enskilds förhållande till postsparbanken eller postgirorörelsen
framgår, må ej utan dennes samtycke till annan utlämnas tidigare
än tjugu år efter handlingens datum, där ej Konungen för särskilt fall annorlunda
förordnar.

31 §.

Handlingar i ärenden, örn vilkas hemlighållande stadgas i lagen för Sveriges
riksbank, må ej utan tillstånd av fullmäktige i riksbanken eller av riksdagens
bankoutskott eller revisorer utlämnas tidigare än femtio år efter
handlingens datum.

32 §.

Beträffande andra handlingar än i 30 och 31 §§ sägs rörande utlåning
av medel, som stå under myndighets förvaltning, äger Konungen, i vad handlingarna
angå lånsökandes, låntagares eller borgesmans förhållanden, för -

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordna, att handlingarna icke utan samtycke av dem, vilkas förhållanden sålunda
beröras, må till annan utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit
från handlingens datum. Vad nu är sagt gäller dock ej myndighets beslut
om beviljande av lån.

33 §.

Myndighet som har att ombesörja upptagande av lån äger besluta, att handlingar
som hänföra sig till upplåningsverksamheten ej må utan myndighetens
tillstånd utlämnas förrän viss tid, högst tjugu år, förflutit från handlingens
datum.

34 §.

Handlingar i ärenden angående för- Handlingar i ärenden angående förvärv,
avyttrande eller upplåtelse av värv, avyttrande eller upplåtelse avegendom
eller annat, som myndighet egendom eller annat, som myndighet
äger förvalta, eller angående utföran- äger förvalta, eller angående utförande
av arbete för statens eller menighets de av arbete för myndighets behov
behov annorledes än genom statens el- annorledes än genom dess egen eller
ler menighetens egen personal må icke, annan myndighets personal må icke,
utan tillstånd av den myndighet som utan tillstånd av den myndighet som
handlägger ärendet, utlämnas innan handlägger ärendet, utlämnas innan

avtal slutits eller ärendet eljest slutförts.
Angår ärendet upphandling eller
utförande av arbete för statens
räkning eller försäljning av staten till -

avtal slutits eller ärendet eljest slutförts.
Angår ärendet upphandling eller
utförande av arbete för statens
räkning eller försäljning av staten till -

hörig lös egendom, skall likväl iakt- horig lös egendom, skall likväl iakttagas,
att i stadgad ordning införd- tagas, att i stadgad ordning infordrade
och inkomna anbud, så ock and- rade och inkomna anbud, så ock andra
handlingar som kunna tjäna till ra handlingar som kunna tjäna till
upplysning i vad mån anbud i åren- upplysning i vad mån anbud i ärendet
infordrats eller avgivits eller som det infordrats eller avgivits eller som
eljest avse dylika anbud, icke före eljest avse dylika anbud, icke före
nämnda tidpunkt må utlämnas i vi- nämnda tidpunkt må utlämnas i vidare
mån än för prövning av anbud dare mån än för prövning av anbud
finnes nödvändigt eller begäran örn finnes nödvändigt eller begäran om
anbuds utbekommande framställes av anbuds utbekommande framställes av

anbudsgivaren.

anbudsgivaren.

Då anledning därtill föreligger, äger vederbörande myndighet besluta, att
handlingar, som i första stycket avses, även efter där angiven tidpunkt ej må
utan myndighetens tillstånd utlämnas. Beträffande andra handlingar än sådana
som angiva villkoren i slutna avtal må dylikt beslut avse en tid av
högst tjugu år från nämnda tidpunkt. Vad angår handlingar, som angiva villkoren
i slutna avtal rörande myndighets leverans av elektrisk kraft, gas, vatten
eller dylikt eller rörande försäljning av varor med vilka myndighet driver
handel i affärsmässiga former, må beslut meddelas högst för tiden till

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

17

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dess två år förflutit från det avtalet fullgjorts eller upphört att gälla. Med
avseende å handlingar, som angiva villkoren i slutna avtal i andra ärenden,
må beslut meddelas för en tid av högst två år från det avtalet slöts.

Beslut, vilka enligt andra stycket meddelas av annan statsmyndighet än
sådan som hör till eller lyder under riksdagen, skola, där de icke gälla allenast
genom myndighetens försorg upprättade kostnadsberäkningar eller prisbestämningar
eller ock tjänsteutlåtanden som avse sådana, för varje statsregleringsår,
inom en månad efter dess utgång, anmälas till Konungen, som
låter riksdagens revisorer därav undfå del.

Kommunalmyndighet har att be- Kommunalmyndighet har att beträffande
tillämpningen av denna pa- träffande tillämpningen av denna pa -

ragraf ställa sig till efterrättelse föreskrifter,
vilka må hava meddelats av
den myndighet som utövar menighetens
beslutanderätt.

ragraf ställa sig till efterrättelse föreskrifter,
vilka må hava meddelats av
den myndighet som utövar den kommunala
beslutanderätten.

Vad i denna paragraf stadgas har ej avseende å auktionsprotokoll.

35 §.

Handlingar innefattande domstols beslut i där anhängiggjort mål eller
ärende samt protokoll och anteckningar, som förts vid fattande av sådant beslut,
må ej utlämnas förrän beslutet är i vederbörlig ordning avkunnat eller
expedierat.

36 §.

Har allmän underrätt, polisdomstol eller krigsrätt handlagt mål inom
stängda dörrar, eller har förhör inom stängda dörrar hållits inför hovrätt,
må protokoll över sådan handläggning samt därvid till domstolen ingivna
handlingar icke utan dess tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från
domstolens handläggning. Näf domstolen skiljer målet från sig, äger den
förordna, att dylika protokoll och ingivna handlingar ej heller därefter må
utlämnas förrän viss tid, i intet fall längre än sjuttio år, förflutit från dagen
för förordnandet; därvid må dock, om det med hänsyn till målets beskaffenhet
finnes lämpligt, föreskrivas, att utlämnande före den sålunda bestämda
tidpunkten må ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes till hovrätt mål, i vilket underrätt meddelat förordnande som i
första stycket sägs, må till hovrätten ingivna och där upprättade handlingar
i målet icke utan hovrättens tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från
dess handläggning; ankommande på hovrätten att vid handläggningens avslutande
ej mindre pröva det av underrätten meddelade förordnandet än
även, örn anledning därtill finnes, meddela motsvarande förordnande med
avseende å hovrättens handlingar i målet.

Fullföljes hos Konungen mål, däri förordnande som ovan sagts gäller, må
till nedre justitierevisionen ingivna samt där och hos högsta domstolen upprättade
handlingar i målet icke utan högsta domstolens tillstånd utlämnas,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 21.

2

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

innan målet blivit skilt från dess handläggning; ankommande på domstolen
att vid handläggningens avslutande ej mindre pröva underrätts och hovrätts
ifrågavarande förordnanden än även, om anledning därtill finnes, meddela
motsvarande förordnande med avseende å nedre justitierevisionens och högsta
domstolens handlingar i målet.

över förordnande, som av domstol jämlikt denna paragraf meddelats, må
ej föras särskild klagan.

Protokoll i mål vid domstol, som i denna paragraf sägs, må ej hemlighållas
på grund av andra stadganden i denna lag i vidare mån än som följer av
35 §.

37 §.

Där enligt Konungens jämlikt denna lag meddelade förordnande eller enligt
beslut, vilket jämlikt bemyndigande i denna lag meddelats av annan statsmyndighet
än sådan som hör till eller lyder under riksdagen, handlingar ej
må utlämnas, så ock där enligt denna lag för handlingars utlämnande erfordras
tillstånd av dylik myndighet, äger Konungen utan hinder därav förordna
om utlämnande.

38 §.

Där det finnes erforderligt för till- Där det finnes erforderligt för tillvaratagande
av kronans, menighets varatagande av allmän eller enskild
eller enskilds rätt, må utan hinder av rätt, må utan hinder av vad eljest i
vad eljest i denna lag stadgas Konun- denna lag stadgas Konungen förordgen
förordna örn handlingars utläm- na om handlingars utlämnande,
nande.

39 §.

Vad i denna lag stadgas länder ej i annat fall än i 12 § första stycket eller
14 § andra stycket sägs till inskränkning i sökandes, klagandes och andra
parters rätt att i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet utbekomma
protokoll och andra handlingar.

40 §.

Vad i denna lag stadgas utgör ej hinder för offentliggörande av handlingar
i ärenden hos riksdagen eller allmänna kyrkomötet eller hos kommunal
stämma eller representation, där myndighet som handlägger ärendet
finner sådant erforderligt för ärendets behandling.

41 §.

Utlämnar någon handling i strid mot föreskrifterna i denna lag eller mot
förbud som jämlikt densamma meddelats, eller bryter någon mot förbehåll
som gjorts vid handlings utlämnande, straffes, där gärningen är att anse
som brott i ämbete eller tjänst eller eljest är i annan lag belagd med straff,
enligt vad där sägs. I andra fall vare straffet dagsböter; dock att vid brott

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

med avseende å handlingar, varom i 1—4, 20 och 36 §§ sägs, fängelse må
ådömas.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

42 §.

Örn åtal för förbrytelse mot denna lag och om laga domstol gälle vad i allmän
lag och annan författning stadgas angående brottmål.

43

Med myndighet förstås i denna lag
dels statsdepartementen och kommandoexpeditionerna,
riksdagen och
allmänna kyrkomötet, deras avdelningar,
utskott, nämnder, deputerade och
revisorer, domstolar och ämbetsverk
samt övriga till statens förvaltning
hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och
kommittéer (statsmyndighet),

dels ock alla till kommunal styrelse
eller förvaltning hörande stämmor
och representationer, myndigheter,
styrelser, kollegier, nämnder, råd,
kommissioner, revisorer, utskott och
kommittéer jämte underlydande verk
och inrättningar (kommunalmyndighet).

Denna lag träder i kraft då Konungen
låtit i riksdagen uppläsa öppet
brev, att kungörelse utfärdats örn
ändrad lydelse av § 86 regeringsformen,
§ 38 riksdagsordningen samt §§
1 och 2 tryckfrihetsförordningen;
dock att hos Konungen hållna protokoll
i ministeriella ärenden samt statsrådets
protokoll och handlingar för
tiden dessförinnan, i enlighet med vad
hittills gällt, icke må utan Konungens
tillstånd utlämnas förrän femtio år
förflutit från protokollets eller handlingens
datum.

§•

I följd av vad i § 2 tryckfrihetsförordningen
är stadgat skall i denna lag
med myndighet förstås

dels statsdepartementen och kommandoexpeditionerna,
riksdagen och
allmänna kyrkomötet, deras avdelningar,
utskott, nämnder, deputerade och
revisorer, domstolar och ämbetsverk
samt övriga till statens förvaltning
hörande myndigheter och inrättningar,
nämnder, kommissioner och
kommittéer (statsmyndighet),

dels ock alla till kommunal styrelse
eller förvaltning hörande stämmor
och representationer, myndigheter,
styrelser, kollegier, nämnder, råd,
kommissioner, revisorer, utskott och
kommittéer jämte underlydande verk
och inrättningar (kommunalmyndighet).

Denna lag träder i kraft då Konungen
låtit i riksdagen uppläsa öppet
brev, att kungörelse utfärdats om
ändrad lydelse av § 86 regeringsformen,
§ 38 riksdagsordningen samt §§
1 och 2 tryckfrihetsförordningen;
dock att, i enlighet med vad hittills i
tryckfrihetsförordningen stadgats,

1) hos Konungen hållna protokoll
i ministeriella ärenden samt statsrådets
protokoll och handlingar för tiden
före denna lags ikraftträdande ej
må utan Konungens tillstånd utlämnas
förrän femtio år förflutit från
protokollets eller handlingens datum,

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2) handlingar och protokoll i äktenskapsmål,
mål om faderskap och
underhållsskylaighet till barn utom
äktenskap samt mål örn äktenskaplig
börd, vilka vid underrätten handlagts
inom stängda dörrar och vilka anhängiggjorts
före denna lags ikraftträdande,
ej må utan parternas tillstånd
utlämnas till annan förrän femtio
år efter deras död.

2) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 108 måtte
antaga följande

a) Lag

angående ändrad lydelse av 28 och 55 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommnualstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 28 och 55 §§ lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse
på landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

28 §.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kommunalstämmans justerade protokoll
tillstädes kommunalnämnden eller de andra styrelser, nämnder eller personer,
åt vilka verkställighet av stämmans beslut uppdraga.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kommunalstämmans protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

55 §.

Vid kommunalnämndens---föra protokoll.

Justering av---nästa sammanträde.

Tillkännagivande örn---föreskrivna ordningen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kommunalnämndens protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

b) Lag

angående ändrad lydelse av 32 och 42 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 32 och 42 §§ lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse
i stad skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

21

32 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen delgivas
magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av stadsfullmäktiges protokoll äger att få avskriftens riktighet bestyrkt.

42 §.

Magistraten eller---föra protokoll.

Protokollet skall---omröstning företagits.

Protokollet justeras---rådstugan upplöses.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av protokollet äger att få avskriftens riktighet bestyrkt.

Protokollen med---dessa bestämt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats örn ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

c) Lag

angående ändrad lydelse av 25 och 51 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 25 och 51 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

25 §.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkostämmans justerade protokoll
tillställes kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrelse eller biblioteksstyrelse
eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet
av stämmans beslut uppdragits.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kyrkostämmans protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.

51 §.

Vid kyrkorådets---föra protokoll.

Justering av--— nästa sammanträde.

Sedan protokollet--— särskilt utfärdas.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

d) Lag

angående ändrad lydelse ar 15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om
skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa
kommuner skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

15 §.

Vid folkskolestyrelsens---föra protokoll.

Justering av---nästa sammanträde.

Sedan protokollet---hos styrelsen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av folkskolestyrelsens protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

e) Lag

angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) örn
kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 34 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse:

34 §.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen delgivas
Överståthållarämbetet.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av stadsfullmäktiges protokoll äger att få avskriftens riktighet bestyrkt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

23

f) Lag

angående ändrad lydelse av 26 oell 55 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 26 och 55 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse
i Stockholm skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

26 §.

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade protokoll
tillstädes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelse eller de andra
styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut
uppdragits.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kyrkofullmäktiges protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

55 §.

Vid kyrkorådets---skall besörjas.

Justering av--—- nästa sammanträde.

Sedan protokollet---dagliga tidningar.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av kyrkorådets eller skolrådets protokoll äger att utan avgift få
avskriftens riktighet bestyrkt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats örn ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

g) Lag

angående ändrad lydelse av 27 och 39 §§ lagen den 7 juni 1934 (nr 242)

örn vägd i strikt.

Härigenom förordnas, att 27 och 39 §§ lagen den 7 juni 1934 örn vägdistrikt
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

27 §.

Ordföranden skall tillse, att avskrift av vägstämmans justerade protokoll
tillställes länsstyrelsen och vägstyrelsen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av vägstämmans protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

39 §.

Vid vägstyrelsens — — — föra protokoll.

Justering av---närvarande ledamöter.

Därest någon i sammanträdet deltagande ledamot eller ock vägingenjören
det yrkar, skall avskrift av det justerade protokollet ofördröjligen insändas
till länsstyrelsen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit
avskrift av vägstyrelsens protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev
att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38
riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen.

Stockholm den 11 maj 1937.

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid
Karlsson, Sandegård, Nils Andersson, Anders Andersson, Hagström,
Carlström*, Elon Andersson, Fast, Holmbäck, Andersson i Ovanmyra*, Nordström
i Torsby, Werner i Höjen, Fält, Arnemark, Norén och Hellberg*.

Ej närvarande vid justeringen.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

25

Reservation

vid punkten 1 i utskottets hemställan:

av herr Reuterskiöld, som ansett

A) beträffande förslaget i dess helhet, att utskottet bort hemställa om dess
överarbetande till nästa riksdag och i samband därmed föreslå uppskov även
med slutprövningen av det vilande grundlagsförslaget samt i anslutning härtill
avgiva följande utlåtande:

»Utskottet vill till en början erinra därom, att det vilande grundlagsförslag,
vartill nu föreliggande proposition anknyter, skiljer sig från gällande
rätt i tre huvudpunkter.

Först däri, att det vilande förslaget inför ett rent formellt begrepp ''allmänna
handlingar’ i stället för gällande rätts rent materiella begrepp ’offentliga
handlingar’. Såsom ''allmänna handlingar’ betecknar det vilande
förslaget alla till något däri såsom ''stats- eller kommunalmyndighet’ betecknat
— statligt eller kommunalt organ inkomna eller därifrån utfärdade eller
där förda eller upprättade handlingar, oavsett deras innehåll, under det att
i gällande rätt med offentliga handlingar förstås sådana handlingar, vilkas
innehåll angår allmänna ärenden, oavsett var de upprättats, varifrån de utgått
eller vart de inkommit. Följden härav har blivit att, då alla ''allmänna
handlingar’ enligt det vilande förslaget principiellt skola vara offentliga,
även när de angå enskilda ärenden och förhållanden, antalet undantag från
offentlighetsregeln måst ansenligt ökas och nya eller utvidgade regler rörande
handlingars hemlighållande för medborgare i allmänhet uppställas.

För det andra framträder skillnaden mellan gällande rätt och det vilande
grundlagsförslaget däri, att enligt gällande rätt ansvaret för vägran att utlämna
offentlig handling liksom för utlämnande av handling, som jämlikt
grundlagen skall vara undantagen från utlämnande, uteslutande lagts å den
tjänsteman, som har handlingen under sin vård, varemot enligt det vilande
förslaget detta ansvar överflyttats på den s. k. myndighet, hos vilken sagda
tjänsteman må vara anställd. Härmed följa två ting: dels att, när någon
medborgare begär en viss handlings utfående, tjänstemannen för närvarande
icke har någon verklig prövningsrätt, utan blott en skyldighet att konstatera,
huruvida något grundlagshinder mot utlämnande föreligger — även om i vissa
fall detta konstaterande förutsätter ett bedömande av omständigheterna —
under det att enligt det vilande förslaget medborgaren måste göra en formlig
framställning som, även örn den kan vara muntlig, därefter skall prövas av
myndigheten särskilt med hänsyn till ett möjligen medgivet hemlighållande
eller ett utlämnande med förbehåll; dels att för närvarande ingen rekurseller
bcsvärsrätt finnes i anledning av tjänstemans vägran, utan blott anmälan
vanligen hos justitie- eller militieombudsmannen, som enligt instruktion
är skyldig att ägna dylika anmälanden en särskild uppmärksamhet och
i regel också snabbt och omedelbart ingriper, när rättelse av honom finnes
nödig, varvid åtal ingalunda alltid är nödigt, under det att enligt det vilande
förslaget justitie- och militicombudsmännens ingripande faktiskt måste för -

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

dröjas och till sist möjligen utebli, då dessa torde avvakta utgången av det
nya besvärsförfarande, som samma förslag stadgat och som slutar hos regeringsrätten,
oavsett om det gäller ett rätts- eller ett lämplighetsbedömande.

Den tredje huvudskillnaden slutligen ligger däri, att katalogen över de
undantagsfall, då hinder skola möta mot utlämnande av handlingar, som i
och för sig äro offentliga, finnes och måste finnas i grundlagen själv, under
det att det vilande förslaget hänvisat dessa fall till en särskild förvaltningsråttslig
lag utan grundlags karaktär, vilken skall kunna ändras oberoende av
grundlagen, vilken därför kommer att innehålla endast vissa allmänna och
vagt avfattade grundstadganden, medan detaljerna och specialfallen regleras
i den särskilda lagen, vars syfte är att reglera inskränkningarna i rätten att
utbekomma allmänna handlingar och alltså blir en lag om hemlighållande
av handlingar i olika fall. Härmed har huvudintresset överflyttats från offentlighetsprincipens
hävdande till hemlig hållandets garanterande i de särskilda
fallen.

När utskottet nu granskat det i propositionen nr 107 framlagda förslaget
till lag örn dylika inskränkningar, har utskottet funnit, beträffande förslagets
uppställning och allmänna utformning, att den brist på överskådlighet, som
kännetecknar den nu gällande tryckfrihetsförordningens katalog, i väsentlig
grad bibehållits i förslaget. Inom utskottet har ifrågasatts, om ej denna
brist kunde avhjälpas genom en uppdelning av lagen i särskilda kapitel med
olika sammanfattande rubriker, varvid även kunde vinnas den fördel att
särskild paragrafnumrering inom varje kapitel möjliggjordes. Visserligen
har utskottet i regel avvisat liknande förslag i andra fall, men beträffande
föreliggande lag, som med ali säkerhet kommer att underkastas ständiga
förändringar, finner utskottet en fortlöpande paragrafering olämplig
med hänsyn till önskvärdheten att icke ständigt behöva antingen bryta densamma
eller införa en momentindelning av de gamla paragraferna, vilken
snart kunde bliva lika otymplig som i nu gällande tryckfrihetsförordning.
Emellertid har utskottet ansett betänkligt att självt föreslå en kapitelindelning,
som emellertid torde kunna utan större svårighet verkställas vid en
överarbetning genom Kungl. Majit av det nu framlagda förslaget. Till belysning
bifogar utskottet, utan att nu taga ställning till detsamma, ett utkast
till sådan kapitel- och paragrafindelning och har i samma utkast också
— med samma förbehåll — infört ifrågasatta ändringar i anledning av här
nedan berörda erinringar (bil. 1). Utskottet finner därjämte önskvärt att
vid en överarbetning nödigt beaktande gives åt allmänt förvaltningsrättsliga
begrepp mera än som i det framlagda förslaget skett, vilket synes vara utformat
snarare efter privaträttsliga än efter förvaltningsrättsliga regler och
grunder.

Beträffande vidare i detta sammanhang förslagets bestämmelser om sådana
handlingars hemlighållande, vilka hittills såsom privaträttsliga ej varit
offentliga, men nu skola bli allmänna, har utskottet funnit sig icke kunna nu
helt överblicka deras möjliga verkningar och därför ansett en överarbetning
av dem särskilt erforderlig. Förslaget har här i huvudsak följt principen att
blott hänvisa till vad i resp. särskilda lagstiftning stadgats. Redan principi -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

27

ellt måste denna anordning väcka betänkligheter, då däri ligger att icke blott
först regeringsformen hänvisat till tryckfrihetsförordningen och sedan denna
till annan lag utan därefter denna lag i sin tur hänvisar till en tredje
lag; utflyttningen av katalogen över handlingar, som skola hemliga hållas,
ur grundlagen kan icke försvaras, om icke den lag, till vilken utflyttningen
sker, blir exklusiv och uttömmande. Motsatsen skulle innebära, att
principerna för handlingars hemlighållande kunde bliva betydligt växlande
och att det riksdagens organ — konstitutionsutskoltet — som har att
pröva nya frågor om hemlighållande skulle helt avkopplas från denna prövning
i alla de fall, då regleringen skedde genom en tredje lag, vilken icke
läge under sagda organs prövning. Härtill kommer med avseende å de handlingar,
varom nu närmast är fråga, att den lag, till vilken hänvisats, i regel
ingenting innehåller angående den medborgerliga rätten att taga del av däri
berörda handlingar, utan endast reglerar privaträttsliga förhållanden i detta
stycke. Ett särskilt belysande exempel ger förslagets § 22, som lyder: ''Handlingar
i ärenden rörande mätningsförrättning eller mätningsutgifter enligt lagen
om virkesmätning må ej utlämnas i vidare mån än som följer av nämnda
lag.’ Hittills hava dessa handlingar bort anses som enskilda, men enligt
det vilande grundlagsförslaget bli de formellt allmänna så vitt fråga är om
virkesmätningsnämnds handlingar; hänvisningen i lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar till virkesmätningslagen av 20
juni 1935 kan emellertid omöjligen förvandla 1935 års lags privaträttsliga
bestämmelser till offentligrättsliga, utan dessa bestämmelser bibehålla även
efter hänvisningsstadgandets antagande sin tidigare karaktär, varav följer,
att mätbesked och andra handlingar endast skola tillhandahållas dem, som enligt
lagen äro sakägare, d. v. s. i regel köpare och säljare av virket, men varken
huggare, körare eller andra, — oavsett vad i lagmotiven må hava sagts,
vilket icke binder domstol eller myndighet — även om exempelvis mätbeskedet
är för deras rätt av betydelse, och att enskilds förhållande till virkesmätningsnämnd
ej må i oträngt mål yppas (§§ 13, 45) — om någon medborgerlig
rätt att taga del av handlingarna såsom ''allmänna'' eller om begränsningar
i en sådan rätt saknas varje bestämmelse i lagen, och hänvisningen blir därför
verkningslös i delta avseende. Det synes utskottet vara riktigare att i stället
för hänvisningen direkt i den offentligrättsliga lagen införa ett stadgande av
innebörd att handlingar enligt virkesmätningslagen ej må utlämnas till annan
än den som styrker att hans rätt kan vara beroende av dessa handlingar. Väl
kompletteras härigenom virkesmätningslagen till förmån för sådana som icke
äro sakägare i lagens mening, men denna komplettering blir intet annat än en
naturlig och, örn antydda avfattning av texten införes, behörigen begränsad
reglering av ifrågavarande handlingars, genom tryckfrihetsförordningens ändrade
inställning, förändrade natur; att kompletteringsbestämmelsens riktiga
plats icke heller är i virkesmätningslagen, utan just i lagen örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, synes utskottet vara uppenbart.
Alldeles likartade äro de fall, som beröras i förslagets §§ 15 (hänvisning till
lagen örn förmynderskap), 20 (hänvisning till lag örn undersökning ang.
monopolistiska företag m. m.), och 23 (hänvisning till patentförordningen); i

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

viss mån men icke helt likartade äro de i förslaget berörda fallen enligt §§11
(hänvisning till lag om straffregister), 17 (hänvisning till skatteförfattningar),
19 (hänvisning till arbetarskydds- och arbetstidslagar m. m.), och 24 (hänvisning
till lag örn medling i arbetstvister). I samtliga dessa fall synes ett
direkt stadgande i stället för hänvisningen vara både riktigare och klarare,
örn man blott fasthåller vad med stadgandet verkligen åsyftas. Vid en överarbetning
av förslaget böra dessa spörsmål närmare undersökas.

Vad härefter angår de i förslaget ofta återkommande bestämmelserna
om diskretionär prövning av framställningar om utfående av allmänna handlingar,
som äro offentliga, men må hemlighållas, vill utskottet, under erinran
att dylika bestämmelser varit oundvikliga i grundlagstexten, som icke
kunnat avse till särskilda fall, starkt understryka att de däremot bort undvikas
i den särskilda tillämpning slag, varom nu är fråga. Den motsättning,
som hittills bestått mellan svensk och exempelvis dansk rätt på detta
område, har främst kommit till uttryck däri, att i dansk rätt fri diskretionär
prövning är regel, enär enligt denna ingen rätt för enskild medborgare
att utfå allmän handling finnes, under det att i svensk rätt, som principiellt
erkänner en sådan rätt, den fria diskretionära prövningen varit ej blott undantag,
utan ett undantag mot vars missbruk starka garantier givits i grundlag,
liksom i justitieombudsmannainslruktionen. När nu det formella begreppet
''allmän handling’ skall införas i stället för det materiella ''offentlig
handling’, och därmed en mängd nya fall uppkomma, där hemlighållande
anses önskligt, ligger det i sakens natur, att den fria diskreiionära prövningen
måste väsentligt utvidgas. Men samtidigt böra krävas väsentligt
ökade garantier mot missbruk av prövningsmakten. Förslaget utgår härvid
från antagandet att en tillräcklig sådan garanti skulle ligga i det nya besvärsinstitutet
och regeringsrättens kontroll i sista hand över den fria diskretionära
prövningens tillämpning i praxis. Utskottet kan dock icke, såsom
ovan också antytts, dela denna uppfattning så vitt fråga är om lämplighetsprövning
och icke om rättsprövning. Skulle den väsentliga kontrollen även
över lämplighetsprövning genom myndigheter ligga blott i regeringsrättens
hand, blir faran stor att även denna snart får ett sken av rättsprövning, vilket
alldeles kan förrycka medborgarnas allmänna rätt att utan styrkande av
något eget intresse i saken erhålla del av allmänna handlingar i alla normala
fall. Att förslagets stadganden i detta stycke — se §§ 3, 7, 10, 13, 14, 16,
19, 25, 28 -— tillstyrkts av praktiskt taget alla hörda myndigheter är självklart:
den myndighet lärer icke finnas, som icke anser sig själv och vilken
som helst annan myndighet kunna fullt tillfredsställande utöva en fri diskretionär
prövning, men detta är ingalunda liktydigt därmed, att sagda prövningsrätts
utövning också blivit omgärdad med alla nödiga garantier. Den
enda tänkbara garantien av detta slag synes utskottet vara att lägga den fria
diskretionära prövningen i Konungens händer under vanligt konstitutionellt
ansvar. Häremot har i allmänhet invänts att på detta sätt skulle skapas
omgång och hinder för en snabb och smidig tillämpning, men utskottet vill
erinra att, när det gäller garantier mot missbruk, som i avsaknad av sådana

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

29

ofta och lätt inrotas till sedvänjor vilka sedan anses ofrånkomliga, det måste
läggas större vikt vid säkerheten än vid snabbheten, samt att även en konstitutionell
prövning numera kan ske både med snabbhet och smidighet. Utskottet
finner det därför nödvändigt att frågan om den diskretionära prövningens
överflyttning till Konungen — såsom i bilaga 1 närmare utförts i
textutkast — blir föremål för en förnyad och sakkunnig utredning just ur
konstitutionell och administrativt juridisk synpunkt.

I samband med nu berörda spörsmål står frågan örn s. k. hemligstämpling
av handlingar. Utskottet erinrar, att i gällande tryckfrihetsförordning hemligstämpling
kan — utan att grundlagen använder denna term — ske endast
av vissa militära handlingar enligt Konungens beslut, men att i praxis ett
missbruk inrotats, att hemligstämpling användes även i andra fall och utan
Konungens beslut. Detta förhållande brukar förklaras därmed, att en dylik
hemligstämpling icke har några verkliga rättsföljder, utan allenast utgör en
minnesanteckning om försiktighet vid handlingens utlämnande. Utskottet
erkänner gärna att denna förklaring är teoretiskt hållbar, men hemligstämplingens
praktiska verkan blir oftast en helt annan. Det synes utskottet
därför önskvärt både att termen ''hemligstämpling’ införes i lagen och
att detta instituts användning där regleras och begränsas i all synnerhet när
framdeles den fria diskretionära prövningen måste utvidgas. I bil. 1 har i
de paragrafer, som motsvara förslagets §§ 4, 14, 19, 21, textutkastet avfattats
i enlighet härmed.

Slutligen vill utskottet uttala vissa tvivel beträffande förslagets bestämmelser
örn den tid hemlighållandet av handlingar bär äga bestånd. Särskilt
finner utskottet de i vissa fall föreslagna 70 åren böra nedsättas till 50,
då i regel de förhållanden, som skola under denna tid skyddas, knappast
uppstått förrän vederbörande nått en ålder av 16 å 20 år. Även övriga tidsbestämmelser
böra efter utskottets mening bli föremål för förnyat övervägande.

Jämlikt RO § 64 kan vilande grundlagsförslags slutliga prövning uppskjutas
till en följande riksdag i löpande andrakammarvalperiod. Och härav har
också tidigare riksdagen begagnat sig, exempelvis då ett framlagt förslag
till kompletteringslag icke ansetts böra omedelbart godtagas. Det synes utskottet,
som borde riksdagen också i nu förevarande fall begagna denna utväg
att få det framlagda förslaget översett och förbättrat, innan det slutligen antages.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 107 icke kunnat av riksdagen nu antagas,
dels hos Kungl. Majit anhålla örn framläggande för nästa
riksdag av ett under beaktande av vad ovan anförts omarbetat
förslag till lag örn inskränkningar i rätten alt utbekomma
allmänna handlingar,

dels för sin del besluta att till samma riksdag uppskjuta
den slutliga prövningen av vilande förslag till ändringar i

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

tryckfrihetsförordningens bestämmelser om offentliga handlingar; b)

att motionen I: 230 måtte anses besvarad genom vad utskottet
ovan under a) hemställt.»

B) beträffande förslagets särskilda §§ — därest riksdagen avvisar uppskovsyrkandet
— att utskottet bort hemställa örn sådan lydelse av dessa paragrafer,
som av bil. 1 framgår, samt anfört:

»Endast i fråga om några av ovan berörda ändringsförslag torde, då motion
därom ej föreligger, enskild reservant äga möjlighet att framställa yrkande.
Med hänsyn härtill har jag nödgats begränsa mig till reservationsyrkanden
i följande punkter:

§ 1 andra stycket: ''Övriga i statsrådet förda protokoll må icke utlämnas
tidigare än 25 år efter protokollets datum, Konungen obetaget att, oavsett vilka
ärenden i protokollet omförmälas, förordna örn ett tidigare utlämnande.
— Grunden till detta yrkande är den, att en förkortning till 2 år från 50 lätt
leder till upptagande av frågan örn avskaffande av KU:s dechargegranskning,
vilken dock är av större värde för rättssäkerheten inom administrationen än
protokollens offentlighet, och i intet fall bör på denna indirekta väg tvingas
fram till debatt.

§ 1 tredje stycket bör såsom vilseledande utgå.

§ 3 andra stycket: Slutmeningen ''med mindre---hänsyn’ bör såsom

praktiskt betydelselös men principiellt betänklig utgå.

§ 5: Den i bil. 1 upptagna texten bör tagas, då ett protokoll i regel omfattar
flera ärenden och ej bör samtidigt behandlas olika i fråga om dessa, när de
vid olika tider bli slutbehandlade. Beredningsmyndigheters protokoll behöva
överhuvud icke hållas tillgängliga.

§ 6: Texten i bil. 1 bör tagas såsom riktigare avfattad.

§ 7: Sista meningen ’så framt---bekantgörande’ är överflödig och

bör utgå.

§ 11 första stycket: Den i bil. 1 upptagna texten, som blott överflyttar
straffregisterlagens egna ord till denna lag, bör här införas.

§ 15: Bifall yrkas till texten enligt bil. 1.

§ 22: Likaså.

§ 24: Likaså.

§ 34: Likaså.

§§ 39, 40, 41 böra utgå såsom dels överflödiga, dels vilseledande.

§ 43: Bifall yrkas till texten enligt bil. 1, då ett upprepande av den i och

för sig felaktiga och blott i tryckfrihetsförordningen och denna lag använda
terminologien endast bidrager att ytterligare understryka felaktigheten.

I slutbestämmelsen torde ett förtydligande tillägg, som ehuru självklart redan
under utskottsbehandlingen visat sig vara behövligt, böra intagas och erhålla
följande lydelse:

''Denna lag, som icke avser riksdagens utskotts och revisorers rätt att för
kännedom eller granskning utbekomma allmänna handlingar ej heller förhållandena
mellan myndigheter inbördes i avseende å allmänna handlingars
tillhandahållande, träder i kraft etc. (= utskottet).’»

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

31

Bil. 1.

U t k a s t
till

reyiderat förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar.1

§ 1.

Inga andra inskränkningar i svensk medborgares rätt att, jämlikt RF § 86
och TFF § 2, utfå och i tryck utgiva allmänna handlingar skola gälla ån i
denna lag stadgas.

Denna lag avser icke riksdagens utskotts och revisorers rätt att för kännedom
eller granskning utbekomma allmänna handlingar, vare sig de enligt
denna lag äro undandragna offentlighet eller icke, ej heller förhållandena
mellan myndigheter inbördes i avseende å allmänna handlingars tillhandahållande.

I. Om statsråds- och vissa andra protokoll.

§2 (: § 1).

I statsrådet förda protokoll så ock protokoll i kommandomål må icke utlämnas
tidigare än 25 år efter protokollets datum, Konungen obetaget att,
oavsett vilka ärenden i protokollen omförmälas, förordna örn tidigare utlämnande.

§ 3 = § 2.

§4 (: §5).

Protokoll--— utskott eller hos riksdagens revisorer må ej utan ut skottets

eller revisorernas samtycke utlämnas förrän riksdagen eller kyrkomötet
åtskilts eller revisorernas arbete avslutats. Lag samma vare örn statlika
kommittéers protokoll. Protokoll hos kommunalmyndighet i ärenden,
som allenast handhavas för beredning, må ej utan myndighetens medgivande
utlämnas.

II. Handlingar rörande myndighets verksamhet i offentligt intresse;

§ 1 (: 8 3).

Handlingar —---datum.

Handlingar---må ej utan Konungens tillstånd utlämnas tidigare än

50 år efter handlingens datum.

§ 2 (: § 4).

Beträffande---att de skola hemligstämplas och förty ej må---

tid.

§ 3 (: § 6).

Handlingar — — — kronans, myndigheters eller kommuners räkning
---datum.

8 4 (: § 7).

Beträffande — — — prövningen, (resten utgår.)

1 Paragrafsiffrorna inom parentes avse det i prop. 107 framlagda förslagets paragrafer.

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

§5 (: §8).

Hos---besluta att sådan handling ej må utan myndighetens tillstånd

utlämnas förrän stadsplanen blivit slutligt fastställd, eller, efter myndighetens
beprövande, viss tid högst 10 år förflutit efter fastställandet.

Vad--- — på landet.

§ 6 = § 9.

§ 7 (: § 10).

Handlingar---ej utlämnas utan Konungens samtycke; dock må

handling---datum, ej heller anhållen eller häktad person förvägras

taga del av dess innehåll i vad handlingen rör orsakerna till anhållandet eller
häktningen.

Ht. Handlingar rörande enskildas personliga förhållanden.

§ 1 (: § ID Uppgifter---straffregistret

eiler utdrag ur detsamma må ej utlämnas

till enskild, där han icke med intyg av KB, underrätt, häradshövding, borgmästare,
svensk beskickning eller svenskt konsulat styrker att hans rätt kan
vara beroende av upplysning genom sådant utdrag. Utslag---be stämmer.

Föres---sägs.

§ 2 = § 12.

§ 3 (: § 13).

Anteckningar---datum eller Konungens medgivande erhålles.

§ 4 (: § 14).

Handlingar---datum, där ej Konungen för visst fall annorlunda för ordnar.

Angår---i fara, må Konungen förordna om hemligstämplmg och utlämnande
---bort ske. Likaledes---vägras, där Konungen för ordnat

örn hemlig stämpling.

Vad---könssjukdomar.

Uppgifter---må ej utlämnas till enskild.

IV. Handlingar rörande enskildas ekonomiska förhållanden.

§ 1 (: § 15).

Till___utlämnas till annan enskild än omyndig som fyllt 16 år

samt omyndigs make och närmaste fränder.

§ 2 (: § 16).

För---i övrigt, Konungen sådant medgiver.

§ 3 (: § 17).

Till___skatt må ej till enskild utan---utlämnas tidigare

---datum.

§ 4 = § 18.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

33

§ 5 (::§ 19).

Till---samtycke till enskild utlämnas---datum, där Konungen

förordnat om hemligstämpling.

Handlingar---icke utlämnas till enskild utan---förflutit.

§ 6 (: § 20).

Handlingar----må ej utan Konungens medgivande utlämnas till en skild.

§ 7 (: § 21).

Beträffande---att handlingarna hemligstämplas och ej må---

datum.

V. Handlingar i andra ärenden av ekonomisk natur.

§ 1 (: 8 22).

Handlingar---må ej utlämnas till annan enskild ån den, som styrker

att hans rått kan vara beroende av dessa handlingar.

§ 2 (: § 23).

Handlingar---samtycke till enskild utlämnas.

§ 3 (: § 24).

Handling —--eller förbehåll gjorts av den som går förlikningsman

tillhanda med avseende---datum.

§ 4 (: § 25).

Handlingar — — — utlämnas till enskild förrän---förflutit eller

Konungen annorlunda förordnat.

§ 5 = § 26.

§ 6 = § 27.

§ 7 (: § 28).

Till - utlämnas till enskild tidigare---där ej Konungen an norlunda

förordnat (resten utgår).

§ 8 (: § 29).

Till--— utlämnas till enskild, som icke år postförsändelsens-----

telefonapparaterna.

§ 9 = § 30.

§ 10 = § 31.

(§ 32 utgår.)

§ 11 = § 33.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 2 avd. Nr 21.

3

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

§ 12 (: § 34).

Handlingar---statens, myndighets eller kommuns behov —---

genom vederbörandes egen personal--— ärendet, till enskild utlämnas

---anbudsgivaren.

Då ---— slöts.

Beslut---del.

Kommunal myndighet--— som utövar den kommunala beslutande rätten.

Vad ---— auktionsprotokoll.

VI. Allmänna bestämmelser.

§ 1 = § 35.

§ 2 = § 36.

§ 3 = § 37.

§ 4 (: § 38).

Där — -— -— tillvaratagande av allmän eller enskild rätt må---ut lämnande.

(§ 39 utgår.)

(§ 40 utgår.)

(§ 41 utgår.)

§ 5 = § 42.

§ 6 (: § 43).

Med myndighet förstås i denna lag vad i TFF § 2 mom. 1 betecknats som
statsmyndighet och kommunalmyndighet.

Denna lag---tryckfrihetsförordningen, dock att, i enlighet med vad

hittills i tryckfrihetsförordningen stadgats,

1) hos Konungen hållna protokoll i ministeriella ärenden samt statsrådets
protokoll och handlingar för tiden före denna lags ikraftträdande ej må utan
Konungens tillstånd utlämnas förrän femtio år förflutit från protokollets eller
handlingens datum,

2) handlingar och protokoll i äktenskapsmål, mål om faderskap och underhållsskyldighet
till barn utom äktenskap samt mål om äktenskaplig börd,
vilka handlagts inom stängda dörrar och vilka anhängiggjorts före denna
lags ikraftträdande, ej må utan parternas tillstånd utlämnas förrän femtio
år efter deras död.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

35

vid punkten 2 i utskottets hemställan:

av hr Reuterskiöld, som ansett, att utskottet bort, oavsett vilket beslut fattas
rörande prop. nr 107, avstyrka prop. nr 108 och därvid anföra följande:

»Utskottet, som visserligen delar departementschefens uttalande, att i
kommunallagarna icke böra lämnas direkta föreskrifter om rätten att taga
avskrift av däri omförmälda protokoll, kan dock icke anse det framlagda
förslaget tillfredsställande.

I och för sig skulle ett bifall till förslaget innebära en åtminstone formell
begränsning av sagda, hittills obeskurna rätt, som knappast kan anses motiverad.
Men därjämte skulle, då bestämmelser av motsvarande innehåll
icke föreslagits till införande vare sig i landstingslagen, som för närvarande
saknar föreskrifter i dessa stycken, eller i den kommunalrättsliga delen av
fattigvård slagen och övriga därmed likartade författningar, lätt den föreställning
väckas, att den olikformighet som härigenom uppstår och som får
en annan innebörd, när det materiella begreppet ''offentliga handlingar’ ersättes
med det formella ''allmänna handlingar’, också skulle innebära sakliga
olikheter. Utskottet, som finner önskvärt, att alla de frågor, som beträffande
kommunallagarna kunna erfordra en lösning i samband med detta
nya begrepps lagfästande, upptagas till lösning i ett sammanhang och icke,
såsom nu föreslagits, partiellt och successivt, har därför funnit sig böra för
närvarande avstyrka Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen måtte avslå proposition nr 108.»