28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående återbetalning genom
förbättringsarbete av vissa stödlån åt jordbrukare.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 365, av herr Olsson i Staxäng m. fl. har hemställts, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att de stödlåntagare, vilka tidigare icke erhållit
tillstånd att återbetala dem beviljade stödlån medelst utförande av förbättringsarbete,
snarast måtte beredas tillfälle därtill.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, får utskottet hänvisa
till denna.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
från centralnämnden för ackordslåneärenden m. m., som i tillämpliga delar
åberopat innehållet uti nämndens skrivelse den 18 mars 1937 till chefen för
jordbruksdepartementet angående åtskilliga frågor örn återbetalning av stödlån.

Vid 1932, 1933 och 1934 års riksdagar hava anvisats anslag för utlämnande
av ackords- och stödlån till jordbrukare, vilka på grund av rådande jordbrukskris
kommit i ekonomiska svårigheter och varit i trängande behov av
ekonomiskt bistånd. För ifrågavarande låneverksamhet hava gällt de bestämmelser,
som meddelats i kungörelserna nr 366/1932, 135/1933, 54/1934 och
97/1935. Sedan vid 1935 års riksdag fattats beslut örn en omläggning av
låneverksamheten (prop. nr 187; r. skr. nr 244) — innebärande bland annat
en fortsatt anslagsanvisning för utlämnande av ackordslån men ett övergivande
av stödlånesystemet — har den 7 juni 1935 utfärdats kungörelse (nr 277)
om lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m. I kungörelsen,
som trätt i kraft den 1 juli 1935, har vidtagits viss ändring genom kungörel
sen nr 102/1936. Av de i ämnet gällande bestämmelserna må här endast
erinras om följande.

Genom kungörelsen den 5 april 1935, nr 97, vilken föranleddes av riksdagens
skrivelse nr 96 samma år, förordnade Kungl. Majit följande.

1. Jordbrukare, som erhållit stödlån enligt någon av kungörelserna örn
ackordslån och stödlån till jordbrukare den 30 juni 1932 (nr 366), den 21
april 1933 (nr 135) samt den 23 mars 1934 (nr 54) och som skall helt eller
delvis kontant återbetala lånet men ännu icke fullgjort sådan återbetalning,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

29

må under iakttagande av vad nedan stadgas av vederbörande låuenämnd medgivas
att i stället utföra förbättringarbete å den av låntagaren brukade fastigheten
till ett mot det oguldna beloppet svarande värde.

2. Medgivande, som under 1 avses, må lämnas allenast under förutsättning,

att låntagaren finnes förtjänt och på grund av sina ekonomiska förhållanden
i behov därav,

att det oguldna beloppet icke understiger etthundra kronor, samt

att ansökan om medgivandet jämte plan och kostnadsberäkning för tilltänkt
förbättringsarbete ingives till vederbörande lånenämnd före den 15 juni
1935.

3. I övrigt skall beträffande medgivande, som här avses, iakttagas,

att, i fråga örn lån som beviljats enligt kungörelsen den 30 juni 1932, medgivandet
icke må avse högre belopp än att detta jämte belopp, vilket enligt
tidigare beslut skall anses guldet genom förbättringsarbete, icke överstiger
sjuhundrafemtio kronor,

att den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara slutfört, icke utsträckes
utöver två år från medgivandets lämnande, samt

att beträffande förbättringsarbetet i övrigt skola lända till efterrättelse de i
förenämnda kungörelse den 23 mars 1934 angående sådant arbete meddelade
’ bestämmelserna.

Med de nu väckta motionerna avses att bereda de jordbrukare, som fortfarande
lia att kontant återbetala stödlån, ny ansökningstid för att erhålla medgivande
att i stället återbetala dylikt lån genom utförande av förbättringsarbete.

Centralnämnden har i omförmälda skrivelse anfört följande i föreliggande
fråga.

»Av 67,979 låntagare har det helt övervägande antalet, eller 61,471 st., erhållit
medgivande att till fullo återbetala lånen genom utförande av förbättringsarbete.
Av återstående låntagare, 6,508 st., lia flertalet, eller 4,045 st.,
att gälda en del av resp. lånebelopp kontant och en del genom förbättringsarbete.
Större delen av sistnämnda grupp återfinnes bland 1932 års låntagare,
vilket till stor del förklaras därutav att enligt då gällande lånekungörelse
lån kunde beviljas upp till 1,500 kronor medan däremot medgivande att
gälda lånet genom förbättringsarbete icke kunde avse högre belopp än 750
kronor. Endast 2,463 låntagare, eller cirka 31/, %> ha att gälda hela lånen
kontant. Över hälften av dessa låntagare redovisas inom ett fåtal län, nämligen
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs
län. Av hela det för utlämnande av stödlån disponerade beloppet,
27,959,802 kronor 5 öre, skall endast 2,314.354 kronor 88 öre, eller drygt 8 %,
återbetalas kontant.

Det är alltså, såsom av ovanstående framgår, med avseende på såväl antalet
låntagare som lånebeloppens storlek i relativt ringa utsträckning, som
skyldighet att kontant återbetala stödlån föreligger. Man kan emellerid icke
antaga att alla de, för vilka skyldigheten att kontant gälda lånen alltjämt
kvarstår, verkligen föredraga kontantbetalningen framför en återbetalning
genom förbättringsarbete. Även om detta i enstaka fall kan tänkas vara förhållandet,
är anledningen till att förbättringsarbeten icke föreskrivits för nu
avsedda kategori av låntagare säkerligen oftast att söka i andra omständigheter.
Främst kan därvid nämnas dels låntagarnas oföretagsamhet och bristande
förtrogenhet med gällande bestämmelser örn förbättringsarbetenas art
och omfattning i förening med den ganska skiftande tillämpningen av dessa

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89-

bestämmelser inom olika län. Den härovan lämnade statistiska redogörelsen
samt centralnämndens erfarenheter i övrigt ger otvivelaktigt stöd för antagandet
att ärenden av hithörande art inom vissa lånenämnder behandlats
mera rigoröst än inom andra särskilt beträffande materialbestämmelserna.

Stödlåntagarna utgöras genomgående av jordbrukare med svag ekonomi
och små resurser. För flertalet gäller att de endast med svårighet äro i stånd
att fullgöra föreskrivna betalningar å stödlånen. I en del fall skulle indrivning
av lånen säkerligen för låntagarna medföra sådant men, t. ex. i händelse
fastighet eller inventarier utmättes, att deras möjligheter att i fortsättningen
reda sig väsentligen minskades. Härigenom skulle ju syftet med stödlånet
förfelas. Behov av att även för nu kvarstående kontantbetalare bereda möjlighet
till lånens gäldande medelst förbättringsarbete anser centralnämnden
för sin del föreligga. Härtill kommer att återbetalning genom förbättringsarbete
torde vara den enklaste och för statens myndigheter minst arbetskrävande
formen för stödlånens avveckling, en synpunkt som då det ju gäller
ett stort antal lån på små belopp förtjänar visst beaktande. Slutligen lärer
det slå i god överensstämmelse med det statens intresse för förbättringar å
mindre jordbruk, som tagit sig uttryck i bidrag till desammas utförande, att
genom medgivande till återbetalning av stödlån medelst förbättringsarbete på
ett enkelt sätt föranleda dylika förbättringar. Arbeten, lämpliga att godtagas,
såsom betalning av lånen, torde så gott som alltid erbjuda sig på de fastigheter
varom nu är fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker centralnämnden att
tillfälle ytterligare beredes de stödlåntagare, vilka hava att helt eller delvis
kontant gälda lånen, att inkomma med ansökningar örn lånens gäldande genom
förbättringsarbete, samt att kungörelse i ämnet utfärdas av Kungl.
Majit i huvudsaklig överensstämmelse med härvid fogade förslag. Förslaget
ansluter sig till tidigare tillämpad motsvarande kungörelse nr 97/1935. På
vissa viktiga punkter innefattar dock förslaget avvikelser från förut gällande
principer. Sålunda bör enligt centralnämndens mening i fråga om lån
enligt 1932 års kungörelse medgivande till förbättringsarbete kunna lämnas
jämväl för återbetalning av lånebelopp överstigande 750 kronor. Om, såsom
centralnämnden anser troligt, svårigheter komma att yppa sig vid utkrävandet
av låntagarnas betalningsskyldighet, synes såväl denna omständighet som
den eftersträvade enkelheten och smidigheten vid lånens avveckling tala för
att den i 1932 års lånekungörelse satta gränsen för återbetalning genom förbättringsarbete
icke vidare bibehålies. Vidare synes det centralnämnden
önskvärt att tidigare gällande bestämmelser rörande förbättringsarbetenas
art och omfattning uppmjukas på sådant sätt, att föreslagna arbeten i viss
utsträckning kunna godtagas även örn låntagaren för deras utförande nödgas
vidkännas kontanta utlägg utöver förut gällande maximum i detta avseende
eller arbetets omfattning överstiger lånebeloppet. Sådana arbeten böra kunna
godtagas om såsom fallet ofta är, det föreslagna arbetet är för jordbruksdriften
nödvändigt och under alla förhållanden inom den närmaste tiden
måste komma till utförande. Det bör överlämnas åt lånenämnderna att med
hänsyn till föreliggande omständigheter pröva huruvida ett arbete, för vilket
erfordras material till över 100 kronors kostnad eller som till värde och omfattning
överstiger lånebeloppet, i dylika fall det oaktat bör godkännas till
gäldande av stödlån. Låntagarens egna uppgifter om arbetets trängande beskaffenhet
böra därvid icke i och för sig tillmätas avgörande betydelse. —
Redan utförda arbeten böra däremot icke godtagas, utan fordringen å att arbetet
skall utföras enligt i förväg uppgjord och godkänd plan med kostnadsberäkning
upprätthålles.

Enligt föreskrift i 1935 års kungörelse (nr 97) kunde medgivande till la -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89-

31

nets återbetalning genom förbättringsarbete lämnas endast under förutsättning
bland annat att det för återbetalning genom sådant arbete avsedda beloppet
icke understeg 100 kronor. Denna begränsning av möjligheterna till
lånets gäldande genom arbete är i viss mån ägnad att motverka de önskemål,
vilka enligt vad centralnämnden härovan anfört ligga till grund för förslaget
i dess helhet. Centralnämnden har därför ansett någon föreskrift av motsvarande
innebörd icke böra upptagas i den nya kungörelsen, om sådan
kommer till stånd.

Medgivande att gälda stödlån genom förbättringsarbete bör icke få avse till
betalning förfallen (gulden eller ogulden) del av lånet. De restförda låntagarna
böra icke i förvarande avseende komma i en bättre ställning än de,
som i behörig ordning erlagt förfallna belopp. — Den tid, inom vilken ansökningar
av ifrågavarande slag böra till vederbörande lånenämnder inkomma,
bör ej tillmätas alltför knappt. En tid av minst fyra månader efter det
att kungörelse i ämnet träder i kraft vill centralnämnden för sin del förorda.
»

Centralnämndens åberopade kungörelseförslag är av följande lydelse.

“Förslag

till kungörelse om återbetalning av stödlån genom förbättringsarbete.

1) Jordbrukare, som erhållit stödlån enligt någon av kungörelserna örn
ackordslån och stödlån till jordbrukare den 30 juni 1932 (nr 366), den 21
april 1933 (nr 135) samt den 23 mars 1934 (nr 54) och som skall helt eller
delvis kontant återbetala lånet, må under iakttagande av vad nedan stadgas
av vederbörande lånenämnd medgivas att i stället utföra förbättringsarbete
å den av låntagaren brukade fastigheten.

2) Medgivande, som under 1) avses, må icke omfatta sådan del av stödlån,
som, då ansökning därom inkommer till lånenämnden, är till betalning
förfallen, och må lämnas allenast under förutsättning,

att låntagaren finnes förtjänt och på grund av sina ekonomiska förhållanden
i behov därav, samt

att ansökan om medgivandet jämte plan och kostnadsberäkning för tilltänkt
förbättringsarbete ingives till vederbörande lånenämnd före den 1 oktober
1937.

3) I övrigt skall beträffande medgivande, som här avses, iakttagas

att den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara slutfört, icke utsträckes
utöver två år från medgivandets lämnande

alt vid beräkningen av kostnaden för arbetet låntagaren, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, för redskap och material må tillgodoräknas
jämväl högre belopp än 100 kronor, samt

att beträffande förbättringsarbetet i övrigt skola lända till efterrättelse de
i förenämnda kungörelse den 23 mars 1934 angående sådant arbete meddelade
bestämmelserna.»

I likhet med motionärerna och centralnämnden anser utskottet, att tillfälle
ånyo bör beredas de jordbrukare, vilka lia att helt eller delvis kontant gälda
erhållna stödlån, att efter ansökan i stället återbetala lånen genom utförande
av förbättringsarbete. Utskottet hyser nämligen den uppfattningen,
att möjlighet nu bör öppnas, varigenom denna hjälpverksamhet kan med

Utskottet.

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

det snaraste helt avvecklas. De närmare bestämmelser härutinnan, som centralnämnden
föreslagit, synas taga sikte härpå och vara i övrigt välfunna.
Utskottet tillstyrker sålunda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om utfärdande av kungörelse i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse
med centralnämndens förslag därtill.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionen II: 365 i skri''
velse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit med beaktande
av vad utskottet här ovan anfört ville utfärda bestämmelser
för tillgodoseende av det i motionen angivna syftet.

Stockholm den 13 maj 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 86.

378044. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.