Jordbruksutskottets utlåtande rfr 86.
1
Nr 86.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1937 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss
reglering av handeln med färsk strömming och sill
ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 16 april 1937 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 295, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
1) för bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m.
anvisa för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag
av 75,000 kronor;
2) besluta, att gällande förordning om viss reglering av handeln med
färsk strömming skall erhålla förlängd giltighet till och med den 31 december
1937;
3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med de
såsom bilagor till statsrådsprotokollet fogade förslagen till förordning om viss
reglering av handeln med färsk strömming och sill ävensom förordning örn
viss reglering av priset å färsk strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser
i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 januari 1938 till
och med den 30 juni 1941.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån därför ej nedan
redogöres, hänvisa till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) lii 373 av herr Senander m. fl., vari föreslagits, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att en kommitté omedelbart måtte tillsättas
för att undersöka slrömmingshandeln i Stockholms län samt för att
utarbeta praktiska förslag till strömmingshandelns ordnande inom Stockholms
län;
2) lii 586 av herr Bergvall m. fl., vari föreslagits, att riksdagen måtte uttala,
att den i förevarande proposition föreslagna fiskenämnden måtte bestå
av fem personer, varav en representant för det praktiska fisket och en representant
för fiskhandeln; samt
3) lii 587 av herr Andersson i Igelboda m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att efter första meningen i 4 § andra stycket till förordning
örn viss reglering av handeln med färsk strömming och sill i pro
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 10 sami. Nr 86—89.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
positionen måtte inskjutas en ny mening av följande lydelse: »Då särskilda
skäl därtill äro, må statens fiskerinämnd bestämma, att färsk strömming
avsedd att försäljas i detalj eller användas för rökning, saltning, kryddning
eller därmed jämförlig beredning i första hand skall inköpas från partihandlare
eller producentförening, som av nämnden anvisas.»
Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.
I en till 1934 års riksdag avlåten proposition, nr 261, föreslog Kungl.
Majit riksdagen, bland annat, att antaga ett förslag till förordning om viss
reglering av handeln med färsk strömming att gälla till och med den 30 juni
1937. Sedan riksdagen antagit nämnda förslag, utfärdades den 15 juni 1934
(nr 282) förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming, vilken
förordning enligt kungörelse den 22 februari 1935 (nr 24) trädde i kraft
den 1 mars 1935. Enligt sagda förordning må partihandel med färsk strömming,
där Kungl. Majit så förordnar, under viss tid och inom visst område
av riket icke bedrivas utan tillstånd av Kungl. Majit eller den åt vilken
rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Med stöd härav
har Kungl. Majit under åren 1935 och 1936 genom särskilda beslut förordnat,
att partihandel med färsk strömming icke finge under tiden till
och med den 30 juni 1937 inom angivna områden, gränsande till Östersjön,
bedrivas av annan än inom vederbörande område verksam fiskförsäljningsförening
eller den åt vilken föreningen meddelade tillstånd till sådan partihandel.
Härigenom har handeln med färsk strömming blivit reglerad i enlighet
med nämnda förordnings bestämmelser inom ett område, som omfattar
landskapen Ångermanland och Medelpad, Gävleborgs och Uppsala län,
Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län
samt viss del av Gotlands län.
Den 22 oktober 1936 uppdrog chefen för jordbruksdepartementet i anledning
av inkomna framställningar och yttranden rörande strömmingshanclelsregleringen
åt 1935 års fiskeriutredning att verkställa utredning beträffande
1)
strömmingshandelsregleringens hittillsvarande tillämpning och handhavande
samt verkningarna därav;
2) frågan om fortsatt reglering av strömmingshandeln efter innevarande
budgetårs utgång samt de utvidgningar eller ändringar i övrigt av nuvarande
anordning, som därvid funnes påkallade;
3) frågan om ersättning för förluster, som genom regleringen kunde hava
orsakats vissa handlande.
Utredningen skulle, såvitt anginge de under 1) och 2) upptagna spörsmålen,
verkställas så skyndsamt samt därav föranledda utlåtanden och förslag
avgivas i sådan tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas till 1937 års
riksdag.
Fiskeriutredningen har i skrivelse den 6 februari 1937, undertecknad av
ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. Jeppsson,
fiskeriintendenten N. W. Rosén, landstingsmannen II. Levin, fiskaren A. Lars
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
3
son, fiskhandlaren J. Truedsson, ombudsmannen S. Corneliusson, disponenten
K. Martin, förre riksdagsmannen C. O. Larsson samt fiskeriintendenten
Chr. V. Hessle, framlagt förslag bland annat örn dels reglering av handeln
med färsk strömming och sill, fångad i Östersjön och ilandförd vid kusten
därav, dels ock reglering av priset till fiskare å sådan strömming och sill.
Efter remiss hava yttranden avgivits över förslaget av ett flertal myndigheter
och korporationer.
Grunddragen av gällande regleringssystem.
Nu gällande regleringssystem för handeln med färsk strömming har, såsom
framgår av föredragande departementschefens yttrande till den förut
omförmälda propositionen nr 261, tillkommit för att avhjälpa de brister som
tidigare befunnos vidlåda distributionen av nämnda vara och som för strömmingsfiskarenas
del orsakade, att de priser de erhöllo för sina fångster blevo
oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande, samt för partihandlarna
medförde svårigheter att verkställa tillförlitliga priskalkyler och
att beräkna inköpsbehoven. Som en av de förnämsta orsakerna till missförhållandena
med avseende å distributionen angavs den bristande samverkan
mellan strömmingsfiskarena. Ett sammanslutande av fiskarena i fasta organisationer
skulle därför verksamt bidraga till undanröjande av nämnda
missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanfördes i större
enheter komme möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för
sina fångster att bliva helt andra än tidigare. Särskilt skulle detta bliva
fallet, därest samarbete inleddes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig
reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering komme ock partihandlarnas
arbete med distributionen att underlättas. Till grund för organisationen
skulle läggas primärföreningar — fiskförsäljningslag — med i allmänhet
mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar skulle sammanslutas
i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden avvägdes
med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållandena i fråga om färsk
strömming. Föreningarna skulle organiseras såsom ekonomiska föreningar
utan personlig ansvarighet. För att i händelse av behov kunna stärka organisationens
ställning skulle Kungl. Maj :t hava möjlighet att tillförsäkra fiskförsäljningsföreningarna
ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.
Med partihandel betecknades handel, som skedde till återförsäljare
i och för deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom
det område tillståndet avsåge, skulle kunna med förbigående av tillståndshavare
leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller
direkt till konsumenterna skulle ytterligare gälla, att inom området icke finge
idkas detaljhandel med färsk strömming, som inköpts från annan än den
som innehade tillstånd att driva partihandel med färsk strömming. Försäljning
av strömming omedelbart från fiskare till konsument skulle däremot
lämnas fri. Vid meddelande av tillstånd åt försäljningsförening skulle vidare
såsom villkor uppställas, att föreningen på ett lojalt sätt utövade sin befogenhet
så att annans berättigade intresse icke kränktes. Föreningen skulle
sålunda vara skyldig inköpa strömming även av utanför densamma stående
fiskare. Därvid skulle föreningen äga bestämma priset så att föreningens
kostnader bleve täckta enligt samma grunder, som gällde vid inköp från
föreningens egna medlemmar. Föreningen skulle tillika bemyndigas ävensom
vara pliktig att medgiva andra, som så önskade, att inom föreningens
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
verksamhetsområde driva partihandel med strömming, under förutsättning
att strömmingen inköptes från föreningen. Därest Kungl. Majit skulle finna
förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista i sina skyldigheter,
skulle Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.
I enlighet med dessa riktlinjer och direktiv har, såsom inledningsvis framhållits,
handeln med färsk strömming reglerats inom mera än hälften av de
till Östersjön gränsande länen. Sålunda har Kungl. Majit genom särskilda
beslut förordnat, att nedannämnda fiskförsäljningsföreningar skola äga att
med ensamrätt bedriva partihandel med färsk strömming inom följande områden,
nämligen
Stockholms läns, Uppsala läns, Södermanlands läns och Östergötlands
fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom respektive Stockholms län och stad,
Uppsala län, Södermanlands län samt Östergötlands län och Tryserums socken
av Kalmar län ävensom den del av östra Eds socken av sistnämnda län,
som begränsas i söder av Svinebäcksviken och en linje därifrån till Edsvikens
norra ände samt i väster av ån mellan sjön Rånen och Edsviken, från och
med den 15 mars 1935,
Gotlands fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Visby stad samt Tofta,
Västerhejde, Visby, Västkinde, Lummelunda, Stenkyrka, Hangvars, Halls,
Lärbro, Fleringe, Fårö och Bunge socknar av Gotlands län under tiden den
1 januari—den 15 april åren 1936 och 1937,
Gävleborgs läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Gävleborgs län från
och med den 1 maj 1935,
Sundsvalls samt Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar u. p. a. inom
respektive landskapen Medelpad och Ångermanland från och med den 1 juni
1935,
Västerviks fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns norra hushållningssällskaps
område med undantag av de delar av länet, där enligt
vad nyss sagts ensamrätten till partihandel skall tillkomma Östergötlands
fiskförsäljningsförening u. p. a., från och med den 1 november 1935, samt
Södra Kalmar läns fiskförsäljningsförening u. p. a. inom Kalmar läns södra
hushållningssällskaps område från och med den 15 mars 1936.
Vid dessa förordnanden har Kungl. Majit förutsatt, att, innan bestämmelserna
trädde i tillämpning, vederbörande förening träffade överenskommelse
med de partihandlare som inom ifrågavarande område önskade bedriva
partihandel med färsk strömming örn skälig partihandelsrabatt samt
att, för den händelse av fiskare inom föreningens verksamhetsområde fångad
strömming skulle bliva otillräcklig för behovet inom området och därav
skulle framkallas ett för konsumenterna oskäligt pris, föreningen skulle
söka att utanför området inköpa strömming för tillgodoseende av nämnda
behov. Vid förordnandet angående partihandeln med färsk strömming inom
Stockholms län och stad har Kungl. Majit dessutom förutsatt, att Stockholms
läns fiskförsäljningsförening träffade överenskommelse med Uppsala
läns, Södermanlands läns och Gotlands fiskförsäljningsföreningar om
leverans till Stockholmsmarknaden av färsk strömming från deras respektive
områden.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
5
Den av fiskförsäljningsföreningarna bedrivna affärsverksamheten, som
skett under föreningsstyrelsernas ansvar, har i allmänhet omhänderhafts
av affärsledare, utsedda av respektive styrelser.
Departementschefen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Vad i ärendet förekommit giver vid handen, att en återgång till helt fri
handel med färsk strömming skulle få menliga följder för strömmingsfiskarena.
Ehuruväl det hittills tillämpade regleringssystemet, åtminstone på sina
håll, icke synes ha infriat de förhoppningar i fråga om prisförbättring och
jämnare avsättningsmöjligheter man på fiskarehåll knutit vid detsamma,
torde det dock i stort hava verkat gynnsamt för fiskarena. Ej heller för
idkarna av handel torde en återgång till förhållandena sådana de voro före
regleringens början vara eftersträvansvärd.
Vid en förlängning av regleringen lärer det dock vara ofrånkomligt att
söka undanröja de missförhållanden, som givit upphov till kritiken mot det
nuvarande regleringssystemets tillämpning.
I icke ringa mån torde orsaken till missförhållandena vara att söka i fiskförsäljningsföreningarnas
försäljningspolitik, i det föreningarna synas hava
förbisett vad dåvarande chefen för jordbruksdepartementet yttrade till den
inledningsvis omnämnda propositionen nr 261 till 1934 års riksdag eller att
statens medverkan uti ifrågavarande avseende vore påkallad icke för att bilda
gentemot den fria handeln konkurrenskraftiga försäljningsorganisationer
utan för att ernå en bättre ordning och reda i strömmingshandeln. Sålunda
framgår av utredningen, att fiskförsäljningsföreningarna, då det gällt att vinna
avsättning för strömmingen utanför de av auktorisationen omfattade
områdena, sinsemellan bedrivit en ganska hänsynslös prispolitik. Då denna
försäljning å det så kallade fria området i icke ringa utsträckning skett direkt
till detaljhandlare, har till men för handeln stor ojämnhet i priserna
uppstått. Så till exempel har det inträffat alt olika fiskhandlare å en ort
fått samma dag inköpa strömming till så skilda priser, att det varit otänkbart
att hålla ett gemensamt utförsäljningspris. Till följd av den sålunda
förda prispolitiken har vidare strömmingen vid kusten ofta kommit att betinga
ett högre pris än inne i landet. Vid de affärer föreningarna emellan,
som i icke ringa omfattning ägt ruin, har, enligt vad som upplysts, tendens
att skaffa den egna föreningen fördelar yppat sig. Detta har visserligen
varit till gagn för medlemmarna i den förening, som varit i behov av
tillskott av konsumtionsströmming från annat håll, men för fiskarekåren i
dess helhet har tillvägagångssättet bidragit till att minska det ekonomiska
utbytet av fisket.
De nu skildrade olägenheterna synas emellertid kunna avhjälpas, därest
fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet mera inriktas på att handhava distributionen
av strömmingen samt åt ett kontrollerande organ uppdrages
att öva tillsyn över föreningarnas verksamhet och handeln med strömming
i allmänhet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
Strömmingsmarknadens uppdelning i avgränsade auktorisationsområden
samt det så kallade fria försäljningsområdet torde jämväl i andra avseenden
än de nyss nämnda lia visat sig mindre ändamålsenlig. Detta har ytterligare
accentuerats dels av att vissa föreningars områden visat sig vara icke fullt
lämpligt avvägda i fråga om storlek och gränser, dels och framför allt därigenom,
att från regleringen undantagits sydkusten av Östersjön. Strömmingshandelsregleringen
sådan den hittills tillämpats har emellertid även
gynnat uppkomsten av tillfällighetsfiskare. Dessa ha tack vare sitt medlemskap
i fiskförsäljningsföreningarna haft samma möjligheter att få avsättning
för sina fångster som de fiskare vilka bedrivit fiske som yrke eller binäring,
varigenom situationen försvårats för de sistnämnda. Det sätt varpå åtskilliga
fiskare begagnat sin rätt att sälja direkt till konsument synes slutligen
hava bidragit till den oreda i prisförhållandena, varöver man såväl från fiskförsäljningsföreningarnas
som fiskhandlarnas sida beklagat sig.
Beträffande de förändringar i det nu tillämpade systemet för regleringen
av strömmingshandeln, som vid förlängningen av regleringen böra vidtagas
för att denna skall på ett mera effektivt och friktionsfritt sätt fylla sitt ändamål,
synes mig vad fiskeriutredningen därutinnan föreslagit vara i stort sett
lämpligt.
Jag förordar alltså, att regleringen utsträckes till att omfatta strömming
och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt ilandförts vid
kusten därav. I likhet med fiskeriutredningen finner jag emellertid, att förhållandena
i Norrbottens och Västerbottens län tillsvidare nödvändiggöra
dessa läns undantagande från tillämpningsområdet. Det torde därför böra
ankomma på Kungl. Majit att avgöra i vilka delar av riket bestämmelserna
skola tillämpas.
Den uppsikt över strömmingshandeln, vilken i det föregående omnämnts
såsom nödvändig, finner jag lämpligen böra uppdragas åt ett särskilt organ,
som torde benämnas statens fiskenämnd. Denna nämnd synes böra bestå
av tre, i förhållande till de ifrågavarande intressena opartiska personer och
hava sitt säte i Stockholm. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att
för nämnden utfärda instruktion, över nämndens beslut böra besvär kunna
anföras hos Kungl. Majit. Särskilt kansli för nämnden synes icke erforderligt,
utan de löpande ärendena torde kunna handhavas av en sekreterare
med uppdrag att verkställa nämndens beslut. Årliga kostnaden för nämnden
torde kunna beräknas till omkring 15,000 kronor.
I likhet med vad för närvarande gäller om fiskförsäljningsföreningarnas
auktorisering synes beslutanderätten i fråga om tillstånd för producentförening
att med ensamrätt till försäljning emottaga inom dess område iland
förda fångster böra tillkomma Kungl. Majit.
Producentförening skall vara skyldig att inom sitt område mottaga av
såväl föreningsmedlemmar som utom föreningen stående fiskare ilandförda
fångster. Härvid synes ett visst företräde böra lämnas sådana fiskare, som
pläga mera regelbundet leverera strömming och sill till föreningen och för
vilka fisket utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla. Därest tillförseln
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
7
av strömming och sill är så riklig, alt det kan antagas, att en väsentlig del
därav ej kan avsättas till färskkonsumtion, bör föreningen nämligen kunna
lämna de nyssnämnda fiskarena företräde till leverans framför övriga. I
fråga om avsättningen av de av föreningen mottagna fångsterna synes det
böra åligga föreningen att i första hand utbjuda fångsterna till av statens
fiskenämnd anvisad partihandlare. I konsekvens härmed bör sådan partihandlare
vara skyldig att i första hand genom föreningen täcka sitt behov
av strömming och sill. I övrigt torde producentförening hava att vid bedrivandet
av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de ytterligare villkor,
som vid tillståndets beviljande meddelas, ävensom av fiskenämnden givna
föreskrifter och anvisningar. I sådant avseende synes böra gälla, att då producentförening
säljer färsk strömming och sill till detaljhandlare, den skall
betinga sig ett pris per kilogram, som, örn överenskommelse därom ej kan
träffas med partihandlare, bestämmes av fiskenämnden, att vid försäljning
av strömming och sill inom riket priset skall beräknas fritt föreningens avsändningsort,
att föreningen ej må mer än nödigt inskränka fiskares rätt till
försäljning av färsk strömming och sill direkt till konsument samt att föreningen
skall i övrigt på ett lojalt sätt utöva sin befogenhet, så. att annans
berättigade intressen icke kränkas.
Där producentförening ej finnes, kommer dennas roll att övertagas av
partihandlarna. Detta torde tills vidare bliva fallet med Blekingekusten och
Skånes östersjökust. Det lärer vara nödvändigt, att statens fiskenämnd där
får utöva liknande kontroll över partihandlarna som annorstädes över producentföreningarna.
För rätten att överhuvud taget bedriva partihandel torde böra fordras särskilt
tillstånd av statens fiskenämnd. Då härav följer en i viss mån privilegierad
ställning för partihandlarna, lära också vissa skyldigheter kunna
åläggas dem. De bestämmelser som i sådant avseende äro föreslagna för
producentförening torde därför i tillämpliga delar böra gälla alla partihandlare.
Då utmed kuststräcka, som ej tillhör området för producentförening, leverans
av strömming och sill kommer att ske direkt från fiskaren till partihandlaren,
lärer begreppet partihandel böra bestämmas så, att dylik leverans
icke blir beroende av tillstånd. Likaså synes utanför begreppet partihandel
böra falla producentförenings försäljning av egen fångst till återförsäljare.
Vill producentförening därutöver driva partihandel, skall den hava att i likhet
med annan partihandlare söka tillstånd därtill hos fiskenämnden.
Fiskares rätt att sälja omedelbart till konsument lärer böra i princip bibehållas.
Då enligt vad som upplysts denna rätt mångenstädes begagnats på
ett sätt, som varit ägnat att försvåra fiskförsäljningsföreningarnas verksamhet,
torde emellertid såsom villkor för rätten böra uppställas dels att försäljningen
icke må avse annan än egen eller eget båtlags fångst, dels att försäljningen
sker av fiskaren själv eller någon hans hemmavarande familjemedlem,
dels ock att fiskaren ställer sig till efterrättelse de villkor som för
försäljningen meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej
finnes, av fiskenämnden.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
Därest någon vid utövning av verksamhet, som enligt vad nu anförts skall
vara beroende av särskilt tillstånd, åsidosätter de för tillståndets tillgodonjutande
meddelade särskilda villkoren, torde, oberoende av om åtal väckes
eller ej, den myndighet som utfärdat tillståndet böra äga återkalla detsamma.
Vid handeln med strömming och sill torde slutligen böra gälla, att priset
alltid skall angivas per viktenhet, att annan sill än den som fångats i Östersjön
och Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav icke må föras i
handeln under namn av strömming samt att strömming och sill, som inköpts
för annat ändamål än färskkonsumtion, icke må inom riket återförsäljas i
färskt tillstånd.
Då förberedelserna för det nya regleringssystemets genomförande torde
komma att kräva viss tid, synes det lämpligt att tidpunkten för dess ikraftträdande
sättes något senare än vad fiskeriutredningen föreslagit. Den 1
januari 1938 torde härvid få anses lämplig. Intill denna dag torde nu gällande
förordning böra erhålla fortsatt giltighet. Statens fiskenämnd synes
emellertid böra träda i funktion redan vid halvårsskiftet den 1 juli 1937. I
samband med att bestämmelse härom utfärdas torde fiskförsäljningsföreningarnas
auktorisation böra erhålla förlängd giltighet till och med den 31 december
1937, varvid dock bör stadgas skyldighet för dem att vid utövningen
av sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar,
som av fiskenämnden meddelas.
Ehuruväl det föreslagna regleringssystemet närmast får betraktas såsom
ett nytt försök att utröna den lämpligaste formen för strömmingshandelns
organisation, lärer det dock vara av betydelse att de föreslagna organen och
sammanslutningarna få skälig tid att arbeta ostört. Regleringen synes därför
böra äga giltighet till och med den 30 juni 1941.
Det är allmänt känt, att de fiskare vilka för sin utkomst äro beroende av
strömmingsfisket genom svårigheterna att till något så när skäliga priser vinna
avsättning för fångsterna fått sin redan förut svaga ekonomiska ställning
ytterligare försämrad, och i yttrandena hava återgivits uttalanden från fiskarehåll
örn att, därest intet åtgöres för att härutinnan ernå förbättrade förhållanden,
många fiskare skola bliva nödsakade att övergiva yrket för att söka
sin utkomst på annat sätt. Det torde visserligen vara att förvänta, att producentföreningarna
skola kunna bidraga till att fiskarenas utbyte i ekonomiskt
avseende av fisket skall bliva bättre än tidigare. Erfarenheterna från gällande
reglering visa dock, att, därest fiskareorganisationerna därutinnan skola
vara helt hänvisade till sig själva, en avsevärd tid kommer att förflyta, innan
resultaten visa sig. Svårigheterna att upprätthålla ett lönande pris äro nämligen
särskilt stora i fråga om strömmingen. En av orsakerna härtill torde
vara att söka i strömmingens egenskap att mindre än andra fiskslag tåla förvaring,
en annan i fångsternas växlande storlek. Riklig fångst har medfört
oskälig nedpressning av priset på strömming för färskkonsumtion, varjämte
stora mängder fisk fått säljas för beredning av kraftfoder och dylikt till förlustbringande
priser. Då tillgången på strömming varit ringa, har en åtstramning
av priset ägt rum, som emellertid ej kunnat uppväga förlusterna. En
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
9
reglering av handeln med saltströmming i syfte att befordra avsättningen av
denna vara synes därför med hänsyn till den insaltade strömmingens större
hållbarhet kunna bliva av stor betydelse, då det gäller att göra strömmingsfisket
mera lönande. Emellertid saknas varje förslag i sådan riktning, varför
en närmare undersökning av möjligheterna att i detta avseende vidtaga
åtgärder torde få bero på Kungl. Maj :t.
Inom åtskilliga andra områden av fiskerinäringen har staten lämnat sin
medverkan, då det gällt att öka fiskarenas ekonomiska utbyte. Det synes
mig förenligt med rättvisa och billighet att så sker jämväl i fråga om strömmings-
och sillfisket i Östersjön. Statens ingripande lärer böra hava till
ändamål att bereda fiskarena ett jämnare och mera tillfredsställande utbyte
av deras fångster. Varken ur konsumenternas eller fiskhandlarnas synpunkt
torde detta behöva medföra olägenhet. Vad som under gällande reglering
av strömmingshandeln förekommit ger nämligen vid handen, att dessa båda
intressegrupper äro mest betjänta av, att alltför stora växlingar i strömmingspriset
icke förekomma.
Vid den prisreglering som således synes böra komma ifråga kan emellertid,
såsom fiskeriutredningen framhållit, samma prisgaranti icke givas för
all fångad strömming och sill, utan de prisstödjande åtgärderna lära få
anordnas olika, allteftersom varan vinner avsättning för skilda ändamål.
Det synes härvid lämpligt att, såsom ock bestyrkes av de på olika platser med
gott resultat anordnade prisregleringsförsöken, skilja mellan den del av
fångsten, som avsättes för färskkonsumtion, och den del som försäljes för
annan användning. För den förstnämnda delen torde böra fastställas ett
visst minimipris, för den senare ett prisutjämningsbidrag. Då enligt förslaget
om reglering av handeln med strömming och sill bildandet av producentföreningar
icke är obligatoriskt, medför detta, att prisregleringen icke
lämpligen torde kunna göras obligatorisk annat än såvitt angår fångster,
ilandförda vid kuststräcka, där producentförening finnes.
Producentförening synes böra åläggas att för strömming och sill, som levererats
till föreningen och av denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd,
erlägga lägst visst minimipris. Bestämmandet av minimipriset, såväl till
storleken som i fråga om den tid under vilket det skall gälla, torde böra
ankomma på statens fiskenämnd. Minimipriset skall gälla fritt å den leveransort
inom producentföreningens område, som av föreningen anvisas, och
det sålunda fastställda priset skall oavkortat utbetalas till fiskaren. För
strömming och sill, som av producentförening icke kunnat försäljas för
färskkonsumtion, bör föreningen kunna av statens fiskenämnd tillerkännas
prisutjämningsbidrag. Detta lärer emellertid icke kunna komma andra än
föreningens medlemmar till godo. Prisutjämningsbidraget synes böra bestämmas
så, att medlemmarna erhålla ett visst nettomedelpris för under året för
olika användning försåld strömming och sill, och jag ansluter mig till vad
fiskeriutredningen därutinnan föreslagit eller att nettomedelpriset bör utgöra
för strömming och sill, som exporterats, 10 öre, för sådan vara, som
försålts för saltning, rökning eller kryddning, likaledes 10 öre samt för ström
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
ming och sill, som försålts för beredning av kraftfoder eller gödningsämne,
5 öre, allt för kilogram. Det skall givetvis åligga producentförening att
jämväl vid försäljning av strömming och sill för annat ändamål än färskkonsumtion
inom riket söka ernå bästa möjliga pris. För att förhindra att
föreningarna i förlitande på prisutjämningsbidraget skola eftersätta sina
skyldigheter i nämnda avseende torde för prisutjämningsbidraget böra bestämmas
ett högsta belopp. Detta torde såsom fiskeriutredningen föreslagit
få sättas till 5 öre för exporterad vara och 2 öre för annan strömming och
sill. Då under tiden för regleringens giltighetstid förhållandena, till exempel
i fråga om den allmänna prisnivån, kunna väsentligen ändras, torde
Kungl. Majit böra hava rätt att beträffande grunderna för beräkning av
prisutjämningsbidraget samt i fråga örn dettas maximibelopp meddela ändrade
bestämmeleser. Då nettomedelpriset till föreningens medlemmar är beroende
av föreningens omkostnader, torde böra föreskrivas, att dessa ej få
upptagas till högre belopp än statens fiskenämnd finner skäligt. Prisutjämningsbidraget
lärer böra utbetalas oavkortat till medlemmarna.
Där producentförening ej finnes, synes deltagandet i prisreglering få
bliva beroende av frivilligt åtagande. Beslut örn anordnande av sådan prisreglering
torde böra fattas av Kungl. Majit. Såsom förutsättning synes böra
uppställas, att för ändamålet erforderligt antal fiskare anmäler sig till deltagande
i regleringen. På statens fiskenämnd torde böra ankomma att bestämma
dels det minimipris, under vilket i regleringen deltagande fiskare
icke må inom området för regleringen sälja strömming och sill för konsumtion
i färskt tillstånd, dels den del av minimipriset fiskarena skola erhålla
för strömming och sill, som icke kunnat försäljas för färskkonsumtion.
Skillnaden mellan sagda del av minimipriset och försäljningssumman för
varan torde böra tillkomma fiskaren såsom prisutjämningsbidrag. Statens
fiskenämnd lärer böra givas befogenhet att söka åstadkomma gynnsammast
möjliga avsättning av sistberörda slag av strömming och sill. I första hand
torde därvid böra anlitas inom området verksamma partihandlare eller sammanslutningar
av fiskare, men nämnden synes även böra äga rätt att uppdraga
denna försäljning åt annat ombud.
Producentförening, respektive i frivillig prisreglering deltagande fiskare
torde böra vara skyldig alt deltaga i kostnaderna för prisutjämningsbidragen
genom erläggande av prisregleringsavgift. Denna synes, i överensstämmelse
med vad fiskeriutredningen föreslagit, böra ställas i relation till priset å strömming
och sill, försåld för färskkonsumtion, sålunda, att producentförening
skall hava att gälda två och en halv procent av det nettopris, föreningen
erlagt för dylik till densamma levererad strömming och sill, och fiskare två
procent av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för strömming
och sill till färskkonsumtion. Prisregleringsavgifterna torde böra inbetalas
till statens fiskenämnd, som skall hava att förvalta desamma. Därest inflytande
avgifter icke förslå till betalande av prisutjämningsbidrag enligt nu angivna
grunder, torde bristen få täckas med statsmedel. Behovet av sådana torde,
såsom lantbruksstyrelsen i sitt yttrande uttalat, för närvarande kunna beräk
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
11
nas till 100,000 kronor för år. Härtill komma kontroll- och andra administrationskostnader
för prisreglering inom område, där producentförening ej finnes.
Sistnämnda kostnader torde icke komma att överstiga 10,000 kronor för
år. Komma prisregleringsavgifterna att något år lämna överskott, torde detta
böra fonderas för att användas till prisutjämningsbidrag under följande år.
Därest på någon plats tillförseln av strömming och sill blir så riklig, att
avsevärda svårigheter yppas att vinna avsättning av fångsterna, lärer man,
bland annat för att hålla statens kostnader för prisregleringen vid rimlig nivå,
få i likhet med vad som på sina håll skett under gällande regleringssystem
bestämma om fångstbegränsning. Befogenhet att besluta härom torde
såvitt angår producentförenings område böra tillkomma föreningen och för
annat område statens fiskenämnd eller av nämnden förordnat ombud.
Den föreslagna prisregleringen torde böra förlänas samma giltighetstid som
den föreslagna regleringen av handeln med färsk strömming och sill, det vill
säga från och med den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941.
Då statens fiskenämnd såsom tidigare anförts förutsättes skola träda i
funktion den 1 juli 1937, torde kostnaderna för ett genomförande av nu
föreslagna åtgärder till strömmings- och sillfiskets stödjande under nästa
budgetår kunna beräknas till (15,000 + 100^)00 _0^ ^0,000 kronor.
Man synes emellertid få räkna med, att under åtminstone den första tiden av
regleringen medelsbehovet per månad kommer att något överstiga vad som i
förhållande till årsbeloppet rätteligen skolat belöpa på månaden. Med hänsyn
härtill torde för nästa budgetår de sammanlagda kostnaderna för stödåtgärderna
böra upptagas till 75,000 kronor.
Jag får i anslutning härtill anmäla, att fiskeriutredningen med en den 20
februari 1937 dagtecknad skrivelse till Kungl. Majit överlämnat förslag till
förordning om accis å vissa fiskvaror jämte motivering. Enligt detta förslag
skall viss avgift erläggas för följande fiskvaror, nämligen spillånga,
annan färsktorkad fisk, salt fisk samt saltad, sockersaltad eller kryddad
sill och strömming, som till riket införas, även då införseln sker med fartyg,
varå varan bereus av svenskt företag, eller som inom riket beretts
för försäljning och levererats till köpare. De genom avgiften inflytande medlen
skola användas för stödjande och prisreglerande åtgärder inom fiskets
område. Då ett genomförande av nämnda förslag, över vilket efter remiss
yttranden avgivits av vissa myndigheter och korporationer, icke lärer
kunna ske utan förhandlingar med främmande makter, torde förslaget icke
böra föranleda någon åtgärd i förevarande sammanhang.
På grundval av nu anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till dels förordning örn viss reglering av handeln med färsk
strömming och sill och dels förordning om viss reglering av priset å färsk
strömming och sill, vilka förslag torde såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet.
»
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
Utskottet. Föreliggande proposition innehåller dels förslag om viss reglering av handeln
med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska
viken samt ilandförts vid kusten därav, och dels förslag om viss reglering
av priset på sådan vara. Dessa förslag innebära sålunda en utbyggnad av
den reglering av strömmingshandeln, som beslutades vid 1934 års riksdag.
De åsyfta samtidigt att i fortsättningen söka undanröja de missförhållanden,
som framträtt vid det nuvarande regleringssystemets tillämpning.
Utskottet har med hänsyn till de olägenheter, som visat sig vid denna tilllämpning,
ställt sig tveksamt till lämpligheten av detta system för reglering
av strömmingshandeln. Men då särskilda åtgärder härför fortfarande synas
påkallade och den hittillsvarande erfarenheten icke torde vara tillfyllest
för ett slutligt ställningstagande till de nuvarande regleringsanordningarna,
har utskottet ansett sig böra biträda de nu framlagda förslagen till en omreglering
och utvidgning av dessa anordningar. Utskottet beaktar därvid,
att stora svårigheter möta att finna ändamålsenliga anordningar på detta område.
Såsom departementschefen anfört, torde emellertid det nu föreslagna
förändrade regleringssystemet närmast få betraktas såsom ett nytt försök att
utröna den lämpligaste formen för strömmingshandelns organisation, avsett
att prövas under viss begränsad tid.
Mot regleringssystemets närmare utformning på sätt, Kungl. Majit förordat
i huvudsaklig anslutning till vad 1935 års fiskeriutredning föreslagit,
finner utskottet icke anledning till erinran.
I motionen II: 586 hemställes, att antalet ledamöter av föreslagna statens
fiskenämnd utökas. Utskottet kan ej förorda detta. En fåtalig nämnd torde
ha bättre förutsättningar att arbeta effektivt än en större. Skulle icke
nödig sakkunskap vara företrädd inom nämnden i något speciellt ärende,
låter sig nämnden givetvis vara angeläget att inhämta sådan före ärendets
avgörande. Ett bifall till det i motionen 11:587 framförda förslaget, åsyftande
särskild anordning för Stockholms län, kan befaras medföra i viss
mån ett sönderbrytande av regleringssystemet, vars konsekvenser äro svåra
att överblicka. Ej heller detta förslag kan utskottet sålunda tillstyrka.
Genom motionen 11:373 har påyrkats utredning av frågan om ordnande
av strömmingshandeln. Med tillsättandet av 1935 års fiskeriutredning är
denna fråga redan under utredning, och nu föreliggande, av utskottet tillstyrkta
proposition vittnar enligt utskottets mening örn obehövligheten av den
i sistberörda motion påkallade kommittén. Utskottet föreslår därför, att denna
motion ej må föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet har ej någon erinran att framställa mot Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar,
enligt vilka torde erfordras statsanslag å 75,000 kronor för
budgetåret 1937/1938 för genomförande av de föreslagna regleringsanordningarna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
dels att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
13
1) för bidrag till reglering av handeln med färsk strömming
och sill m. m. anvisa för budgetåret 1937/1938 under
nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 75,000 kronor;
2) besluta, att gällande förordning örn viss reglering av
handeln med färsk strömming skall erhålla förlängd giltighet
till och med den 31 december 1937;
3) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med de såsom bilagor A och B till detta utlåtande fogade
förslagen till förordning om viss reglering av handeln
med färsk strömming och sill ävensom förordning örn viss
reglering av priset å färsk strömming och sill utfärda erforderliga
bestämmelser i dessa ämnen, att gälla från och med
den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941;
dels att motionen II: 586 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
dels att motionen II: 587 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
dels ock att motionen 11:373 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 maj 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Jacob
Hansson, Sten, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste. Olsson i
Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Carlström, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön
och Liedberg.
Reservation
av herr Andersson i Tungelsta, vilken yrkat bifall till motionen II: 587.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
Bilaga A.
Förslag
till
förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming
och sill.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och
Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket
Kungl. Maj :t bestämmer gälla vad i denna förordning stadgas.
2 §.
Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens fiskenämnd.
Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna befogenheter
är särskilt stadgat.
3 §•
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest
föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt
antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att
med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres
utmed sagda kuststräcka.
Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första
stycket avses, ilandför strömming och sill, må därmed ej idka annan handel
än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.
Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga
om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom
föreningens område ilandföres av annan fiskare.
Är tillförseln av strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en
väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må
producentförening lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till
föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
företräde till leverans.
Det åligger ej mindre producentförening att i första hand utbjuda sina
fångster av strömming och sill till partihandlare, som av statens fiskenämnd
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
15
anvisas, än även sådan partihandlare att i första hand genom föreningen
täcka sitt behov av strömming och sill.
I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättningen; och åligger det förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.
4 §•
Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd
av statens fiskenämnd.
Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan
är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller
statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv
eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags fångst
direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de villkor som
meddelas av vederbörande producentförening eller, där sådan ej finnes,
av statens fiskenämnd.
Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig
fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,
med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där sådan
ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare. Med detaljhandel
förstås försäljning till konsument.
Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga
delar gälla parti- och detaljhandlare som i denna paragraf avses.
5 §•
Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.
Annan sill än sådan som i 1 § avses må ej föras i handeln under namn av
strömming.
6 §•
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att
direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
7 §•
Angående prisreglering å färsk strömming och sill gäller vad särskilt
stadgas.
8 §.
Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna förordning
är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande med
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86-
delade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,
myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.
9 §•
Den som inom del av riket, där, enligt vad i 1 § sägs, denna förordning är
tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgats till salu håller, säljer eller köper
färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse av bestämmelserna
i denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter,
straffes med dagsböter.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse som
nu sagts, samma förseelse, skall han, när han varder därtill lagligen förvunnen,
för varje gång åtal emot honom anhängiggöres, fällas till det straff som
för sådan förseelse är stadgat.
10 §.
Förseelse mot denna förordning eller på grund därav meddelade föreskrifter
åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
11 §•
över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna förordning förmärs
må klagan föras hos Kungl. Majt genom besvär, som skola ingivas till
jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag
klaganden erhöll del av beslutet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med
den 30 juni 1941. I fråga örn sådan under tiden för förordningens giltighet
begången förseelse, som i förordningen avses, skall vad där är stadgat om
påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda dag.
Bilaga B.
Förslag
till
förordning om viss reglering av priset å färsk strömming och sill.
1 §•
I fråga om priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses
i förordningen örn viss reglering av handeln med färsk strömming och sill,
skall i de delar av riket, där nämnda förordning är tillämplig, gälla vad nedan
stadgas.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 86-
17
2 §.
Producentförening, varom i 3 § ovannämnda förordning förmäles, är skyldig
att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna
försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris
(minimipris) som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.
Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen
inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter, handelskostnader
eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.
3 §•
Producentförening må för strömming och sill, som icke kunnat försäljas
för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erhålla prisutjämning sbidrag efter
beslut av statens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i
efterskott, skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett netto
-
medelpris under året för kilogram av
för strömming och sill, som exporterats ................... 10 öre,
för strömming och sill, som försålts för
saltning, rökning eller kryddning ........................ 10 öre, och
för strömming och sill, som försålts för beredning
av kraftfoder eller gödningsämne ........................ 5 öre;
dock må prisutjämningsbidraget ej utgå med högre belopp än med 5 öre
för kilogram i fråga om strömming och sill, som exporterats, samt 2 öre för
annan strömming och sill. På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl.
Majit besluta, att andra än ovan nämnda nettomedelpriser skola läggas till
grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag
skall kunna utgå med högre belopp än nyss sagts.
Prisutjämningsbidraget skall av producentföreningen oavkortat utbetalas
till medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar
må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp
än statens fiskenämnd prövar skäligt.
4 §•
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av
föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga prisregleringsavgift
med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan
till densamma levererad strömming och sill.
Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redovisning, av producentförening
inbetalas till statens fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften
erlägges sist före utgången av följande månad.
5 §•
Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på
förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering
anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för
ändamålet erforderligt antal fiskare.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 86—89.
2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.
Statens fiskenämnd bestämmer det minimipris, under vilket färsk strömming
och sill ej må inom området för prisreglering, som i första stycket sågs,
av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt tillstånd
inom riket.
För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för dylik konsumtion,
skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd
bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill erhållna
försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas i form
av prisutjåmningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden uppdraga
åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat ombud att
handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta stycke är fråga.
6 §.
Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning
statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent
av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk
strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom
riket.
7 §.
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag
enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på
fiskenämnden att hos Kungl. Maj :t göra framställning örn bidrag av allmänna
medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år
influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,
skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande
års behov av medel till dylika bidrag.
8 §■
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att vinna
avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om fångstbegränsning.
Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är anordnad,
av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med
den 30 juni 1941.