6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

Nr 85.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående avsättande av
ett naturreservat utmed den s. k. Haverdalsbukten i
i Harplinge socken m. m.

(lia avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 21 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och II: 62
av herr Lindqvist m. fl., har hemställts, att riksdagen må besluta

dels att inköpa i motionerna närmare angivna Harplinge skogsallmänning,
Harplinge enskilda tångallmänning och Fjälldalens gård tillhörigt område
samt uttala, att de inköpta områdena, efter överlåtelse på kungl, domänverket,
tillsammans med Lynga kronoflygsandsfält jämte det från Vapnö fideikommiss
tillbytta av kronoparken omslutna området måtte för framtiden bilda
ett naturreservat att av kungl, domänstyrelsen efter vederbörlig fridlysning
förvaltas på i motionerna föreslaget sätt,

dels ock, att för ifrågavarande köp jämte i samband med fridlysningen stående
åtgärder anvisa för budgetåret 1937/1938 ett belopp av högst 59,000 kronor.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
från domänstyrelsen.

Områdets omfattning.

Hallands naturskyddsförening har uti en i december månad 1936 avgiven
promemoria angående frågan om avsättande av ett område utmed Haverdalsbukten
till ett naturresarvat, benämnt Haverdalsområdet — vilken promemoria
bifogats motionerna — närmare anfört åtskilliga skäl för skyddande
från bebyggelse av den c:a 1,2 mil norr om Halmstad belägna s. k. Haverdalsbukten
i Harplinge socken. Frågan väcktes första gången år 1933 av Harplinge
hembygdsförening.

Ifrågavarande område utgöres av följande fem delar:

1. Lynga kronoflygsandsfält, å ekonomiska kartan betecknad med boksta ven

c). Areal 228.28 hektar.

2. Harplinge skogsallmänning, betecknad b), tillhörande olika gårdar i

Harplinge socken omfattande en areal av 36.69 hektar

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

7

3. Harplinge enskilda tångallmänning, betecknad a), likaledes tillhörande

olika gårdar i socknen men ej alltid desamma, som äro delägare i
skogsallmänningen. Areal 21.75 hektar.

4. Ett Fjälldalens gård tillhörigt område, betecknat d). Areal 18.36 hektar.

5. Ett Vapnö fideikommiss tillhörigt område, betecknat e) och helt inne slutet

i kronoparken. Areal 54.85 hektar.

Områdets naturskyddsvärde.

Beträffande områdets naturskyddsvärde har utredning verkställts genom
Hallands naturskyddsförening. Området har besiktigats av professorn Lennart
von Post, vilken därefter avgivit yttrande den 6 juli 1933. Härjämte har
svenska naturskyddsföreningens styrelse den 19 december 1935 uttalat sig i
ämnet.

Professor von Post har anfört följande.

Enligt min bestämda mening vore det synnerligen lyckligt, om denna plan
kunde realiseras. Med sin regelbundna, av den litorala sandackumulationen
bestämda strandkanten, sin praktfulla gördel av strandklitter och sina av
strandströmmarna avböjda åmynningar är Harplingebukten ett fullt representativt
och synnerligen instruktivt exempel på den strandtyp, som är utmärkande
för södra Hallands kust. Och den har såtillvida ett företräde framför de
flesta andra likartade strandsträckor i denna del av Sverige, att den hittills
icke deformerats genom bebyggelse, badanläggningar o. d. När det halländska
naturskyddsintresset önskar få en dylik strand skyddad mot mänsklig
åverkan synes mig knappast något lämpligare område kunna utväljas än
just Harplingebukten.

Det eventuella naturskyddsområdet bör enligt min mening omfatta hela
sandstrandssträckan jämte det innanför liggande flygsandsfältet t. o. m. de imponerande
vandringsdyner, som begränsa detta inåt land och som numera
gjorts stationära genom skogsplantering och tidigare anläggning av »sandgården».
Dessa dynvallar äro, synes det mig, fullgoda minnesvårdar över befolkningens
kamp mot den tidigare flygsandsfaran och äga därigenom även
kulturhistoriskt intresse. Men därjämte bör i naturskyddsområdet innefattas så
mycket av de till bukten anslutande stenstränderna som möjlig är. Särskilt
bör den mot söder vettande strandsträckan av udden V. om Haverdal medtagas
ända från Skallen och österut. Här föreligger nämligen ett sällsynt väl utbildat
exempel på den strandtyp, från vilken sanden bortföres av vågor och
strandströmmar, alltifrån de av bränningarna demolerade bergpartierna ytterst
på udden och de av klappervallar och grusfält bestående partierna inemot
bukten. Man har här i själva verket en kontinuerlig serie av strandtyper, vilka
tillsammans bilda ett organiskt helt, nämligen ytterst den rena erosionsstranden,
med söndersargat berg och kvarliggande större block, därefter den
begynnande ackumulationen av rullsten och klapper, som transporterats inåt
buktens läområde, och slutligen sandstranden, som uppbyggts av den finaste
och mest lättransporterade sanden. Inom detta nordliga anslutningsparti bör
naturskyddsområdets gräns läggas vid nedre kanten av den nu odlade marken.

Inom skyddsområdet bör all åverkan å marken förhindras. Sålunda får
ingen sandtäckt eller stentäckt förekomma och inga byggnader uppföras.
»Camping» o. d. bör tillåtas endast i hittillsvarande begränsade utsträckning.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8-5.

Däremot är det önskligt att skogsvården och skogsdriften får fortsätta efter
hittills följda normer. Och likaså bör tångtäkt få ske och annat normalt
strandbruk fortfarande tillåtas.

Svenska naturskyddsföreningens styrelse har yttrat, bland annat, följande: Enligt

styrelsens mening föreligger här en naturskyddsfråga av mycket
stor betydelse. Havssandsstränderna med deras innanför liggande dyner utgöra
en säregen och ömtålig naturtyp av stort intresse såväl ur rent vetenskaplig
som estetisk synpunkt. Till dynlandskapets uppkomsthistoria knyter
sig en rad geologiska, botaniska och kulturhistoriska problem. Den säregna
naturen, närheten till havet, sandsträndernas utmärkta badplatser locka
emellertid till bebyggelse och alltfler bli de dyn- och havsstrandsområden,
som exploaterats för en i och för sig lovvärd villabebyggelse. Under
sådana omständigheter är det av stor vikt att söka bevara några typiska och
vackra dynområden i obebyggt och orört skick. Det av Hallands naturskyddsförening
föreslagna området fyller i detta hänseende högt ställda anspråk.

Områdets förvärvande.

Hallands naturskyddsförening har föreslagit, att ovan under 2—4 angivna
markområden, Harplinge skogsallmänning, Harplinge enskilda tångallmänning
ävensom ett Fjälldalens gård tillhörigt område, inköpas av föreningen
för att sedermera utan ersättning överlämnas till domänfonden. Det Vapnö
fideikommiss tillhöriga området skulle förvärvas av kronan genom markbyte.
De sålunda förvärvade områdena skulle jämte Lynga kronoflygsandfält
förvaltas såsom naturskyddspark av domänstyrelsen.

Beträffande Harplinge skogsallmänning och enskilda tångallmänning har
upprättats en den 28 juli 1936 dagtecknad köpehandling mellan delägarna i
allmänningarna och Hallands naturskyddsförening. Enligt denna handling
har föreningen inköpt områdena, skogsallmänningen för en köpeskilling av
34,000 kronor och tångallmänningen för en köpeskilling av 9,500 kronor,
samt på följande villkor i övrigt:

Köpet skulle förfalla örn föreningen icke före utgången av år 1937 till
fullo guldit köpeskillingen eller nedsatt densamma hos länsstyrelsen. Ägarna
till stamfastigheterna hava förbehållit sig all rätt till vatten och grund
samt fiske uti Kattegatt utanför de försålda områdenas strand ävensom rätt
till tångtäkt och uppläggning av tång. Till förmån för stamfastigheterna
skulle vid avstyckningsförrättning läggas servitut, avseende dels rätt till färder
över tångallmänningen till och efter stranden (även med automobil),
dels rätt till landning för ortsbefolkningens mindre båtar med utrymme för
torkning av fiskredskap och dylikt, dels ock rätt till framdragande av för nu
befintlig bebyggelse oundgängligen nödvändiga kraftledningar med rätt till
underhåll därav, därvid dock skulle tillses, att allmänningens område i minsta
möjliga mån toges i anspråk. -— Områdena skulle i största möjliga utsträckning,
bevaras i sitt naturliga skick och fridlysning sökas enligt lagen
örn naturminnesmärkens fredande. Fridlysning borde avse förbud mot bebyggelse
såväl å land som vatten, sten- eller sandtäkt, uppgörande av eld
och varje ingrepp, som kunde inverka störande å naturen. Områdena skulle

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

9

vara tillgängliga för allmänheten. Badning skulle vara tillåten, häri inbegripet
solbadning å dynerna.

Kyrkoherdebostället 1 mantal krono Harplinge nr 1 Prästgård och klockarbostället
1ji mantal krono Harplinge nr 2 Klockargård i Harplinge socken
hava andelar i Harplinge tångallmänning, kyrkoherdebostället örn 6.14
procent och klockarbostället örn 2.21 procent.

Kronoegendomen “/12 mantal Skee nr 1 i Harplinge socken äger en andel
örn 9.4 procent i Harplinge tångallmännning.

I fråga om området under Fjälldalens gård har upprättats en den 1 oktober
1936 dagtecknad köpehandling, genom vilken Bertil von Segebaden och
Anna Lisa von Segebaden till Hallands naturskyddsförening försålt ett område
om cirka 18.36 hektar av fastigheterna Lynga l5 och 24 för en köpeskilling
av 12,000 kronor samt på följande villkor i övrigt:

Köpet förfölle, därest föreningen icke före utgången av år 1937 tillfullo
guldit köpeskillingen eller på annat sätt deponerat densamma. Området
skulle tillträdas den 1 januari 1938. Säljarna förbehölle sig dels rätt att begagna
nu befintlig väg till en bredd av fyra meter till torpet Åkroken dels
väg över området från detta torp till ägor å andra sidan det försålda området,
och dels jakträtt å området under 25 år från tillträdesdagen. — Området,
som borde vara tillgängligt för allmänheten, skulle i största möjliga utsträckning
bevaras i sitt ursprungliga skick och fridlysning sökas enligt lagen
om naturminnesmärkens fredande. Fridlysningen borde avse förbud
mot bebyggelse, sten- och sandtäkt, uppgörande av eld och varje ingrepp,
som kunde inverka störande på naturen.

Anslag säskandet fördelar sig sålunda:

Likvid för köp av:

Tångallmänningen ...................... kronor 9,500

Skogsallmänningen ...................... » 34,000

Fjälldalsområdet ........................ » 12,000 kronor 55,500

Naturskyddsföreningens kostnader:

För värdering av allmänningen, avstyckningsförrättning, lagfarter,
juridiskt biträde, frigörande av de förvärvade områdena
från inteckningar, stämpelavgifter och annonser vid
fridlysningen, vetenskapliga undersökningar, utredningar,

växtinventering m. m................................. kronor 3,025

Oförutsedda utgifter .................................. 475

Summa kronor 59,000.

Domänstyrelsens yttrande.

»Efter framställning av Hallands naturskyddsförening uppdrog styrelsen
den 4 november 1936 åt jägmästaren i Hallands revir att jämte vederbörande
domänintendent verkställa värdering av dels det inom Lynga kronoflygsandsfält
belägna området av Vapnö fideikommissegendom, dels ock ett omBihang
till riksdagens protokoll 1937. 10 saini. Nr SI—85. 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

råde av Fammarps kronoflygsandsfält, lämpligt att gå i utbyte mot förstnämnda
område.

Förrättningsmännen hava dels meddelat, att bytesområdet av Vapnö fideikommissegendom
omfattade en areal av omkring 51.8 ha, att bytesområdet
av Fammarps kronoflygsandsfält borde förläggas i flygsandsfältets västra
del — området har med röd kant inramats å två handlingarna i ärendet
bilagda kartor —, att båda områdena utgjordes av huvudsakligen impediment
med värde som tomtmark, att det erbjöde stora svårigheter att värdesätta
områdena, och att — per ytenhet räknat — värdet av Vapnödelen av Lyngalaltet
beräknades utgöra 40 %> av värdet av berörda del av Fammarpsfältet,
dels ock — med hänsyn till att kronan komme att efter bytet i sin ägo bibehålla
omkring 30 ha av den närmast Tylösands badort belägna, värdefullaste
delen av Fammarpsfältet och på i övrigt angivna skäl — tillstyrkt, att
Vapnöområdet av Lyngafältet måtte utbytas mot ett hälften så stort område
av Fammarpsfältet eller 25.9 lia.

Innehavaren av Vapnö fideikommissegendom bar förklarat sig icke hava
något att erinra mot ifrågasatt markbyte i enlighet med förrättningsmännens
förslag.

Överlantmätaren har uttalat, att det Vapnö fideikommissegendom tillhörande
området vid Lynga omfattade fastigheterna Villshärad 26 och Villshärad
35 i Söndrums socken, att det kronan tillhöriga bytesområdet utgjorde
del av fastigheten Onsjö kronoflygsandsfält l1 i nämnda socken, att sistnämnda
fastighet utlagts vid den 19 december 1891 fastställt laga skifte, att
för Fammarps och Onsjö byars gemensamma behov vid skiftet avsatts dels
en remsa vid havet, utgörande själva strandbildningen, dels mindre tånguppläggningsplatser
och dels vissa vägar, att vid bestämmande av ägovidden
av det kronan tillhöriga området borde uppmärksammas, att berörda
samfälligheter — i den mån de vore belägna inom områdets gränser — utelämnades,
att binder ej mötte mot områdets avstyckning och att vid avstyckningsförrättningen
borde avgöras, huruvida för avstyckningslotten eller
för stamfastigheten ytterligare vågrätt erfordrades utöver den som kunde
tillgodoses genom anlitande av förefintliga samfällda vägar.

Därest den ifrågasatta fridlysningen anses böra genomföras, bär styrelsen
icke något att erinra mot ett utbyte av mark enligt förrättningsmännens förslag.
Fideikommissinnehavaren bör därvid svara för kostnaderna för erforderlig
avstyckning av kronans bytesområde samt vara skyldig respektera
jordägarna i Fammarps och Onsjö byar medgivna förbehåll angående befrielse
från hägnadsskyldighet, rätt till tånghämtning vid havsstranden, rätt
att begagna tångväg genom flygsandsfältet, rätt att använda upplagsplatser
för tången och rätt till hämtning av sten, allt enligt avhandling den 11 september
1858 på sätt närmare framgår av nådigt brev den 27 juli 1860 till
landshövdingen i Hallands län angående flygsandsfälten inom Halmstads,
Tönnersjö och Höks härader av berörda län.

Enligt år 1930 verkställd uppskattning omfattar Lynga kronoflygsandsfält,
beläget inom Harplinge och Söndrums socknar, en sammanlagd areal
av 225.05 lia, varav 5.14 lia inägor, 112.25 lia skogsmark, 107.07 ha fastmarksimpediment
och 0.59 lia vattenområde. Virkesförrådet har uppskattats till
inalles 6,841 m3 fast mått på bark. Invid den genom flygsandsfältet flytande
ån Skintan å ömse sidor av ån finnes en mindre jordbrukslägenhet, som
förr använts som boställe åt kronojägare. Lägenheten nied därå befintliga
byggnader, vilka tillhöra kronan, är med en areal av 6.05 lia, varav 1.66 ha
åker, numera upplåten på arrende för tiden till den 14 mars 1957. Två
mindre områden om 25 m2 och 300 m2, belägna i en utkant av flygsandsfältets
sydvästra del, hava upplåtits på arrende för tiden till den 14 mars 1941

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

11

respektive den 1 maj 1941. Å det mindre området finnes ett badhus och
å det andra området har uppförts en sportstuga. Byggnaderna tillhöra arrendatorerna.
Jakträtten å flygsandsfåltet är utarrenderad till den 16 maj
1939. I övrigt beröres ej flygsandsfåltet av några nyttjanderättsupplåtelser.

Vid eventuell fridlysning synas förbehåll böra göras beträffande förenämnda
upplåtelser samt befintliga byggnader tillåtas tillsvidare kvarstå och
nyttjas för de ändamål, vartill de nu användas.

Huvudsakliga värdet av Lynga kronoflygsandsfält ligger i dess lämplighet
för bebyggelse och användbarhet för upplåtelser till tomtändamål. I jämförelse
härmed har skogen å flygsandsfåltet ett obetydligt värde. Omkring
halva arealen utgöres av impediment och den i fältets inre delar belägna
produktiva skogsmarken är av svag beskaffenhet. Skogen har i viss mån
natur av skyddsskog, varför avverkningarna måste ske med stor försiktighet.

Vad nu anförts gäller i stort sett jämväl Harplinge skogsallmänning och
Fjälldalsområdet. Harplinge tångallmänning och det Vapnö fideikommissegendom
tillhörande området utgöras av impediment. Den föreslagna fridlysningen,
som skulle avse förbud mot bebyggelse, mot att hämta sand och
sten, m. m., under det att skogsbruk fortfarande skulle vara tillåtet, skulle
— med hänsyn till inskränkningen i rätten att utnyttja områdena på ekonomiskt
mest fördelaktiga sätt — för domänverkets vidkommande innebära en
minskad inkomst av ej obetydlig omfattning och offrande av ur ekonomisk
synpunkt stora framtida värden. Då allmänheten skall äga fritt tillträde till
hela området och badning tillåtas i obegränsad omfattning, blir tillsyn, renhållning
m. m. erforderlig, vilket kommer att medföra kostnader. Naturskyddsföreningen
har ansett, att nämnda kostnader, vilka beräknades bliva
ganska ringa, borde bestridas av skogsförsäljningsmedel. Anställandet sommartid
av en särskild vakt torde emellertid bliva ofrånkomligt. Kostnaderna
härför kunna ej bliva oväsentliga. Då fridlysningen i och för sig skulle innebära
en avsevärd uppoffring för domänverket, anser styrelsen, att de
medel, som komma att erfordras för tillsyn, renhållning m. m„ böra ställas
till styrelsens förfogande av Hallands naturskyddsförening. Mot anvisandet
av begärt belopp för ifrågasatt inköp m. m. har styrelsen intet att erinra.

Styrelsen tillåter sig att i samband härmed framhålla, att enligt styrelsens
bestämda mening medel ur domänverkets markinköpsfond ej böra för ändamålet
disponeras.

För den händelse den ifrågasatta fridlysningen kan anses vara av ett större
allmänt intresse, anser sig styrelsen ej böra motsätta sig i motionerna föreslagna
åtgärder, avseende dels inköp av vissa fastigheter, dels utbyte av mark
mellan kronan och Vapnö fideikommissegendom, dels ock avsättande som
naturreservat av de inköpta och tillbytta områdena jämte Lynga kronoflygsandsfält,
allt att, efter vederbörlig fridlysning, förvaltas av domänstyrelsen.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i ärendet föreskriva de närmare
villkor, som kunna befinnas påkallade.»

Utskottet har företagit besök vid förevarande, til! naturreservat avsedda UtsMiet.
områden vid Harplingebukten i Hallands län. I likhet med svenska naturskyddsföreningens
styrelse hyser utskottet den uppfattningen, att havsstränderna
omkring bukten med deras innanför liggande dyner utgöra en säregen
och ömtålig naturtyp av stort intresse såväl ur rent vetenskaplig som estetisk
synpunkt. Till dynlandskapets uppkomsthistoria knyter sig en råd geologiska,
botaniska och kulturhistoriska problem. På grund härav finner utskottet
det angeläget, ali hela området kring Harplingebukten skyddas från

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

bebyggelse. Däremot torde det knappast vara erforderligt, att området helt
fridlyses. Det synes med fördel kunna användas, bland annat, som allmän
badplats.

Den säregna naturen, närheten till havet och sandsträndernas utmärkta
badplatser locka emellertid till bebyggelse. Efter vad utskottet iakttagit lia
flera kringliggande dyn- och havsstrandsområden exploaterats för villa- och
sportstugebebyggelse. För ernående av områdets fredande från bebyggelse
synes därför, enligt utskottets uppfattning, erfordras, att kronan förvärvar
här ovan närmare angivna Harplinge skogsallmänning, ett Fjälldalens gård
tillhörigt område om 21.75 hektar samt ett Vapnö fideikommiss tillhörigt,
inom Lynga kronoflygsandsfält beläget område. Huruvida jämväl Harplinge
enskilda tångallmänning, för tillgodosende av det av utskottet angivna önskemålet,
måste förvärvas av kronan, synes utskottet tveksamt. Därest fara för
bebyggelse av området anses föreligga, torde kronan även böra förvärva detta
område. Samtliga de områden, som kronan kommer att förvärva, torde jämte
Lynga kronoflygsandsfält böra förvaltas av domänstyrelsen enligt av
Kungl. Maj:t närmare angivna föreskrifter. Det borde ankomma på domänstyrelsen
att freda hela området från bebyggelse. Likaledes torde sten- och
grustäkt ej få förekomma. Skogsavverkning skulle däremot vara tillåten, i
den mån sådan enligt eljest gällande regler må förekomma.

Beträffande förvärvandet av de kronan icke tillhöriga områdena vill utskottet
tillstyrka, att, i enlighet med vad domänstyrelsen anfört, det ifrågasatta
markbytet mellan Vapnö fideikommiss tillhörigt område om 51.8 hektar
inom Lynga kronoflygsandsfält och ett område örn 25.9 hektar av Farnmarps
kronoflygsandsfält kommer till stånd. I fråga örn de övriga tre områdena ha
motionärerna avsett, att de förvärvas av Hallands naturskyddsförening för att
sedermera av föreningen utan gottgörelse överlåtas å domänstyrelsen. För
inköpen erforderliga medel skulle emellertid anvisas föreningen av riksdagen.
Då förevarande inköp alltså helt måste finansieras av allmänna medel, torde
kronan lämpligast böra inköpa områdena. Utskottet vill i anslutning härtill
hemställa om riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att dels genom markbyte
förvärva det Vapnö fideikommiss tillhöriga området inom Lynga kronoflygsandsfält,
dels ock genom köp förvärva Harplinge skogsallmänning,
Harplinge enskilda tångallmänning och det Fjälldalens gård tillhöriga
området. Såsom utskottet redan berört, torde Kungl. Majit härvid taga
under omprövning, huruvida Harplinge enskilda tångallmänning lämpligen
bör ingå i köpet. För inköpen erforderliga medel torde böra anvisas i
form av reservationsanslag under nionde huvudtiteln. För bestämmande av
storleken av detta anslag torde kunna beräknas, att områdena komma att betinga
de pris, som angivas i de med Hallands naturskyddsförening upprättade
köpehandlingarna, eller för Harplinge skogsallmänning 34,000 kronor,
för Harplinge enskilda tångallmänning 9,500 kronor och för Fjälldalsområdet
12,000 kronor. Av köpeskillingen för tångallmänningen kommer 9.4 procent,
eller i runt tal 890 kronor, att tillfalla kronan såsom ägare till n/iä mantal
Skee nr 1 i Harplinge socken. Då vissa medel torde böra ställas till Kungl.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

13

Maj:ts förfogande för övriga med inköpen till äventyrs förenade kostnader,
vill utskottet föreslå, att anslaget bestämmes till (34,000 4- 9,500 + 12,000 =)
55,500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:21 och II: 62,

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med vad
utskottet anfört

a) verkställa markbyte mellan ett kronan tillhörigt område
örn 25.9 hektar av Fammarps kronoflygsandsfält eller Onsjö
kronoflygsandsfält l1 och ett Vapnö fideikommiss tillhörigt,
inom Lynga kronoflygsandsfält beläget område om 51.8 hektar
— Villshärad 26 och Villshärad 35 — allt i Söndrums
socken,

b) inköpa Harplinge skogsallmänning, Harplinge enskilda
tångallmänning och ett Fjälldalens gård tillhörigt område örn
18.36 hektar, allt i Harplinge socken;

2) till inköp av sistnämnda tre områden m. m. för budgetåret
1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 55,500 kronor.

Stockholm den 13 maj 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Jacob
Hansson, Sten, Hakon Sylvan och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Olsson i
Rödningsberg, Carlström, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön, Liedberg och Pettersson
i Dahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 84—85.

3