4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upprättande
av en lånefond för förbättringar av ekonomibyggnader
å landsbygden.

(lia avd.)

I två inom riksdagen väckta, tili jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 133 av herr Björkman, Gustaf, m. fl. samt II: 176
av herr Janson i Frändesta m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta att

upprätta en lånefond, förslagsvis benämnd »Fond för förbättringar
av ekonomibyggnader å landsbygden» och till fondens förfogande ställa ett
belopp av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

att till gäldande av med fondens verksamhet förenade omkostnader anslå
ett reservationsanslag å 20,000 kronor.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionerna
från statskontoret efter lantbruksstyrelsen hörande.

I en den 15 maj 1936 avgiven promemoria rörande åtgärder för ladugårdarnas
förbättring, över vilken promemoria infordrade utlåtanden avgivits
av lantbruksstyrelsen efter hörande av samtliga hushållningssällskap
samt av .statskontoret, har 1933 års mjölk- och mejeriutredning bland annat
anfört följande.

För att mjölken som konsumtionsvara eller som råmaterial vid produktberedningen
skulle kunna fylla de fordringar, som numera måste uppställas,
vore det nödvändigt, att under mjölkens produktion de hygieniska förhållandena
ägnades tillräckligt beaktande. Ett gott hälsotillstånd hos djuren,
tillfredsställande renlighet i ladugården samt ändamålsenlig behandling av
mjölken, tills denna kunde levereras eller förarbetas, vore fordringar, vilka
härvid ej finge eftersättas. Av den verkställda utredningen framginge oförtydbart,
att ladugårdarnas och inredningens beskaffenhet i stor omfattning
omöjliggjorde dessa kravs uppfyllande. Hittills vidtagna åtgärder — avseende
förutom annat även ladugårdarnas förbättring — hade ur ladugårdshygienisk
synpunkt varit alltför otillräckliga, vilket bland annat kunde förklaras
därav, att åtgärderna främst vidtagits ur andra synpunkter än ladugårdshygieniska,
varför dessa endast i ringa grad kommit att tillgodoses.
Framförallt vid det mindre jordbruket förekomme sålunda alltjämt bety -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

5

elände brister. På grund härav funne utredningen kraftigare åtgärder än de
hittills företagna erforderliga.

Utredningen föresloge inrättande av en statens lånefond för ladugårdsförbättringar,
från vilken lån avsåges skola genom hushållningssällskapens
förmedling kunna utlämnas såväl för ny-, om- eller tillbyggnad av ladugård
som för mera betydande ändringsarbeten. Lånen borde begränsas till 70
procent av den för värjo företag uppskattade kostnaden; dock borde lån utgå
med högst 280 kronor per nötkreatursenhet. För lånen borde gälla en amorteringstid
av högst 20 år samt en ränta, som ej borde sättas högre än som
vore behövligt för täckandet av statens kostnader för upplåningen. Att för
närvarande någorlunda exakt beräkna den föreslagna låneverksamhetens
blivande omfattnig torde ej låta sig göra. Härvid inverkade nämligen även
en sådan faktor som den växlande relationen mellan räntan å statslånen och
lånen i fria marknaden.

Utredningen hade även övervägt lämpligheten av att stimulera intresset för
ladugårdarnas förbättring genom bidrag i form av premielån — utlämnade
av premieringsnämnderna för mindre jordbruk — till jordbrukare, som
vore förtjänta av dylika och som önskade utföra erforderlig ladugårdsförbättring.
Emellertid ansåge sig utredningen nu endast böra föreslå, att i
samband med den av 1936 års riksdag begärda utredningen angående lämplig
form för småbrukspremieringen jämväl undersöktes, i vad mån premielån
vid denna premierings återupptagande borde utgå även till jordbrukare
för utförandet av behövliga ladugårdsförbättringar.

Under tider av större arbetslöshet borde enligt utredningens mening — i
och för skapandet av extra arbetstillfällen -—- statens medverkan för ladugårdarnas
förbättrande kunna påkallas i betydligt större utsträckning än
eljest. Sålunda torde även direkt statsunderstöd för företagens genomförande
då böra ifrågakomma. Bidragen borde i regel utlämnas av hushållningssällskapen
och utgå med högst 50 procent av förbättringskostnaden. Såsom
en ytterligare begränsning borde gälla, att bidrag ej finge överskrida ett
belopp av 200 kronor per nötkreatursenhet. Vid bidragstilldelningen -—
varvid borde verkställas en prövning av vederbörandes behov av bistånd
-—• skulle mindre jordbruk äga företräde framför större. Utredningen beräknade,
att ladugårdsförbättringar vore behövliga för tillhopa 748,000 nötkreatursenheter.
Med ett bidrag av 200 kronor per dylik enhet skulle ett
belopp av i runt tal 150,000.000 kronor erfordras för samtliga bristfälliga
ladugårdars förbättring. Av nämnda maximibelopp torde emellertid av
olika anledningar endast hälften eller 75.000,000 kronor komma att påfordras.
Därest det ansåges önskvärt och möjligt att under ett år förbättra
20 procent av de bristfälliga ladugårdarna, skulle alltså härför tarvas
ett belopp av omkring 15,000,000 kronor. Betydande möjligheter förelåge
att vid behov utöka arbetstillfällena genom förbättringsarbeten på ifrågavarande
område.

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 122, har departementschefen
rörande 1933 års mjölk- och mejeriutrednings benada promemoria
anfört följande.

»De förslag angående åtgärder för åvägabringande av en upprustning av
jordbrukets ekonomibyggnader, sorn enligt vad jag i det föregående omlörmält
framförts från olika håll, synas i hög grad värda beaktande. Av 1933
års mjölk- och mejeriutredning har vitsordats, att ladugårdarnas beskaffenhet
ruut örn i landet i stor utsträckning är bristfällig. Förhållandet är ur
olika synpunkter beklagligt. För åstadkommande av en genomgripande för -

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.

bättring härutinnan skulle emellertid, enligt vad utredningen visar, erfordras
ekonomiska tillgångar av betydande mått. Frånsett det värde, som ligger i
en högre ladugårdsstandard, torde åtgärder till förbättrande av ladugårdsbeståndet
kunna, särskilt i tider av arbetslöshet, vara till gagn såsom ägnade
att bereda ökade arbetstillfällen för landsbygdens befolkning. Den av 1933
års mjölk- och mejeriutredning utarbetade promemorian jämte däröver avgivna
yttranden har därför överlämnats till 1936 års utredning angående
beredskapsarbeten för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.
Med hänsyn härtill och i betraktande av de avsevärda kostnader, som
äro förbundna med en hjälpverksamhet av förevarande slag, torde i nu rådande
läge på arbetsmarknaden icke kunna ifrågakomma, att staten engagerar
sig för denna form av förbättringsbidrag i någon större utsträckning.
Dels torde emellertid behovet av ladugårdsförbättringar i vissa delar av landet
vara mer än eljest trängande, dels synes det vara ett intresse att ifrågavarande
arbetens betydelse för motverkande eller minskande av arbetslösheten
i praktiken närmare klarlägges. Jag vill av dessa skäl förorda, att
— liksom nästföregående års visst belopp anvisades för ladugårdsförbättringar
i Västerbottens län — ett belopp nu ställes till förfogande för bidrag
till dylika arbeten å andra orter i landet. Medlen böra användas inom
sådana landsdelar, där behovet av åtgärder på området framstår såsom
störst. Såväl Norrbottens som Göteborgs och Bohus län torde av handlingarna
att döma väl behöva den hjälp, som här kan erbjudas. Jag tillstyrker
att, förutom dessa båda län, jämväl andra län, där förhållandena äro likartade.
må under nästkommande budgetår kunna komma i åtnjutande av
statsbidrag för ändamålet. Vad angår storleken av den medelsanvisning, som
bör ifrågakomma för verksamheten, vilken, på sätt antytts, närmast bör
hava karaktär av försök, torde anslaget kunna begränsas till 250,000 kronor.
Fördelningen av detta belopp mellan länen synes böra bero på ytterligare
prövning av Kungl. Maj:t. På vederbörande hushållningssällskap
bör ankomma att, på sätt som för förverkligande av det avsedda syftet finnes
mest ändamålsenligt, handhava bidragstilldelningen inom sällskapets
område. Det bör åligga sällskapen att med råd och upplysningar tillhandagå
bidragstagarna samt att hjälpa dem vid inköp av virke och andra
byggnadsvaror. Kungl. Maj:t bör äga att för statsbidragets tillgodonjutande
meddela de särskilda föreskrifter, som må finnas påkallade. För att resultatet
av verksamheten skall bliva tillfredsställande icke minst ur arbetsbesparande
och hygienisk synpunkt torde vara lämpligt, att av anslaget något
mindre belopp må av Kungl. Majit disponeras för att möjliggöra utarbetande
av ändamålsenliga förslag till förbättringsarbetena.»

1937 års riksdag har sedermera till bidrag för ladugårdsförbättringar för
budgetåret 1937/1938 anvisat ett reservationsanslag av 250,000 kronor (jordbruksutskottets
utlåtande nr 1. punkt 122; riksdagens skrivelse nr 9).

Lantbruksstyrelsen har i anledning av motionerna erinrat örn 1933 års
mjölk- och mejeriutrednings berörda förslag samt vidare yttrat bland annat
följande.

Motionärerna syntes avse inrättande av en lånefond att anlitas mindre
till förbättringar av djurstallar än till modernisering av övriga ekonomibyggnader
vid lantbruk samt eventuellt även för anskaffning av i .samband
därmed nödvändig maskinell utrustning. Även örn styrelsen funné behov

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

7

föreligga av en lånefond, varifrån lån kunde utlämnas till utförande av förbättringar
av i motionerna angivet slag, syntes dock lånemöjligheter först
böra tillskapas för åstadkommande av förbättrade djurstallar. Styrelsen ansåge
därför, att med vidtagande av de i motionerna föreslagna åtgärder torde
kunna anstå, intill dess frågan om beredande av lån till förbättring av
ekonomibyggnader vid jordbruk blivit i annat sammanhang omprövad.

Statskontoret har i sitt yttrande över motionerna uttalat, att några åtgärder
i enlighet med de förslag, som av motionärerna framförts, åtminstone
för närvarande icke torde böra vidtagas.

Utskottet vill ej förneka, att syftet med motionerna är behjärtansvärt.
Jordbrukets ekonomibyggnaders konstruktion och allmänna beskaffenhet torde
ej sällan vara av föråldrat och i övrigt otillfredsställande slag. Åtgärder,
ägnade att avhjälpa sådana brister, skulle givetvis på ett effektivt sätt bidraga
till att öka jordbrukets lönsamhet. Av den föregående framställningen
framgår, att vissa åtgärder för ladugårdarnas förbättring föreslagits av 1933
års mjölk- och mejeriutredning i en den 15 maj 1936 avgiven promemoria.
Promemorian jämte däröver infordrade yttranden har emellertid överlämnats
till 1936 års utredning angående beredskapsarbeten för att tagas i övervägande
vid fullgörande av dess uppdrag.

Vidare vill utskottet erinra, att chefen för jordbruksdepartementet jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1937 tillkallat fem utredningsmän
för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till
lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket. Denna utredning
torde jämväl komma att omfatta de av motionärerna åsyftade åtgärderna.
Med hänsyn härtill och till vad lantbruksstyrelsen anfört anser sig utskottet
ej böra tillstyrka särskild åtgärd i anledning av motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 133 och II: 176 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1937.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vt skotitt.

Närvarande: se ullålande nr 75.

S7777X. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937