8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Nr (>5.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för
statsbidrag enligt kungörelsen örn vissa åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreatur.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:177 av herr Holstenson m. fl. samt 11:368 av herr
Pettersson i Dahl m. fl., har hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta
dels att sådant bidrag, som omförmäles i 16 § av Kungl. Maj:ts kungörelse
den 30 juni 1934 örn vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur, må utgå
även för djur, som nedslaktas på grund av tuberkulos, som icke för tillfället
är av smittfarlig form, och dels att den ersättning, som enligt denna
paragraf kan lämnas, skall utgå med 50 % högre belopp än för närvarande
är fallet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet
hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
från medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Gällande bestämmelser beträffande ersättning av statsmedel för nötkreatur,
som nedslaktas på grund av tuberkulos, återfinnas i kungörelserna den 30
juni 1934, nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur och nr
403 örn åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur.
Jämlikt dessa bestämmelser utgår ersättning
a) för nötkreatur, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning, företagen
i anslutning till kontrollundersökning med tuberkulin inom en besättning, befunnits
behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, med hälften av djurkroppens
värde dock högst med 75 kronor eller, örn djuret helt kasseras, med 50
kronor (kungörelsen nr 402/1934, 10 §);
b) för nötkreatur, som, sedan en djurägare anslutit sig till det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos i smittfarlig form, vid en andra eller därefter
följande klinisk-bakteriologisk undersökning av en besättning visats
vara behäftat med smittfarlig tuberkulos, med fjärdedelen av djurkroppens
värde dock högst med 50 kronor eller örn djuret helt kasseras med 25 kronor,
dock att under vissa förutsättningar ersättning även i dylikt fall kan utgå i
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65■ 9
enlighet med ovan under a) nämnda grunder (kungörelsen nr 402/1934,
16 §); samt
c) för varje nötkreatur, som genom bakteriologisk undersökning visats vara
behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, med hälften av djurkroppens
värde dock högst 100 kronor eller vid total kassation 50 kronor (kungörelsen
nr 403/1934, § 5). I detta fall föreligger nedslaktningstvång.
Djurkroppens värde beräknas efter djurets slaktvikt och det värde för
kilogram, som medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen årligen gemensamt
fastställt, för närvarande 80 öre per kg.
Enligt vad medicinalstyrelsen i sitt omförmälda yttrande meddelat, har
följande ersättningar utbetalats under kalenderåret 1936, nämligen:
enligt a) för 31 djur........................ kronor 2,048:46
» b) » 2,661 » ........................ » 123,563:26
» c) » 729 » ........................ » 56,776:52
Summa för 3,421 djur kronor 182,388: 24.
Det finnes anledning antaga, anför medicinalstyrelsen i anslutning härtill,
att under de närmaste åren statens utgifter för dylika nedslaktningar komma
att stiga.
Medicinalstyrelsen har i övrigt anfört följande.
»Motionärerna synas med sitt förslag till höjning av de ersättningsbelopp,
som för närvarande utgå, avse att stimulera till ökad anslutning till tuberkulosbekämpandet.
Styrelsen anser för sin del tiden ännu icke vara inne för vidtagande av en
sådan åtgärd, enär anslutningen till tuberkulosbekämpandet för närvarande
ökar så snabbt att samtliga tillgängliga veterinära arbetskrafter torde vara i
det närmaste fullt utnyttjade. En höjning av ersättningsbeloppen med 50 %,
som motionärerna föreslagit, finner styrelsen sålunda icke vara för tillfället
av behovet påkallad. Det är emellertid icke uteslutet, att en sådan höjning
framdeles kan komma att visa sig önskvärd.
Styrelsen, som likväl vill ifrågasätta, huruvida icke de gällande ersättningsbestämmelserna
lämpligen skulle kunna förenklas genom en ändring av ersättningsbeloppen
därhän, att större enhetlighet vunnes, har för avsikt att
till Kungl. Maj:t göra framställning därom, att ersättning, som avses i 16 §
1 stycket Kungl. Maj :ts kungörelse den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur såsom hittills skulle utgå med fjärdedelen
av djurkroppens värde dock högst med 50 kronor eller om djuret helt kasseras
med 25 kronor under det att i alla övriga fall ersättning skulle beräknas
efter hälften av djurkroppens värde dock högst 100 kronor eller vid totalkassation
25 kronor.
Vad beträffar motionärernas förslag, att ersättning skulle utgå även för djur,
som nedslaktas på grund av tuberkulos, som icke för tillfället är av smittfarlig
form, vill medicinalstyrelsen tillstyrka dess genomförande (eventuellt
successivt) för de sex nordligaste länens och Gotlands läns vidkommande.
Inom dessa delar av landet är nämligen tuberkulosfrekvensen bland nötkreaturen
ännu så låg, att man med rimliga kostnader skulle genom nedslaktning
av alla tuberkulosinfekterade djur kunna på kort tid i tuberkuloshänseende
helt sanera kreatursstammen därstädes. På grund av de restriktioner,
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 63—65. 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
som gälla beträffande införsel av nötkreatur till ifrågavarande områden jämlikt
kungl, kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) angående införsel av nötkreatur
till de sex nordligaste länen och Gotlands län, synas goda förutsättningar
föreligga för en dylik sanering. Beträffande de kostnader som skulle
vara förenade med ett sådant tillvägagångssätt vill medicinalstyrelsen hänvisa
till vad 1929 års statliga tuberkulosutredning anfört i sitt år 1930 avgivna
betänkande (Statens offentliga utredningar 1930: 23).
Däremot kan medicinalstyrelsen icke biträda detta förslag i vad det avser
de södra och mellersta delarna av landet, där ungefär vart tredje nötkreatur
kan beräknas vara tuberkulossmittat. Här skulle den föreslagna anordningen
dels kunna medföra oöverskådliga konsekvenser så väl beträffande
det allmännas kostnader för luberkulosbekämpandet som i fråga om prisläget
på köttmarknaden, dels även i många fall utan att befordra tuberkulosbekämpandet
resultera i ett onödigt ödeläggande av värdefullt avelsmaterial. Sannolikt
skulle även i många fall betydande svårigheter uppstå vid nyrekrytering
av helt eller delvis för tuberkulos utslagna besättningar.
Medicinalstyrelsen får sålunda hemställa, att jordbruksutskottet ville uttala
sig för bifall till förevarande motion i vad densamma avser ersättning
av statsmedel för nötkreatur inom de sex nordligaste länell och Gotlands län.
som nedslaktas på grund av tuberkulos, som icke för tillfället är av smittfarlig
form.»
Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande.
»Motivet för statligt bidrag vid nedslagning av sjuka djur har i fråga om
tuberkulos såväl som beträffande andra smittsamma husdjurssjukdomar varit
kravet ur allmän synpunkt på att direkt smittfarliga djur undanröjas.
Givet är, att undanskaffandet av sådana djur är av den allra största betydelse
också för djurägarna själva. Särskild betydelse har denna synpunkt
tillmätts i fråga om tuberkulos hos nötkreatur, där det statliga bidraget ansetts
böra utgå endast med en del av det sjuka djurets värde.
Ett tillmötesgående av det nu motionsvis framförda kravet på statsbidrag
jämväl vid nedslagning av tuberkulöst djur, som icke befunnits vara direkt
smittfarligt, skulle innebära ett frånträdande av hittills gällande principer
och synes kunna medföra vittgående konsekvenser, vars ekonomiska betydelse
torde vara omöjlig att överblicka.
Till följd av en allmänt genomförd högre betalning för mjölk, som levereras
från tuberkulosfria besättningar, medför frihet från tuberkulos sådana
fördelar för djurägaren, att ytterligare åtgärder av ekonomisk art till djurägarnas
fördel i syfte att vidmakthålla kampen mot denna för nötboskapsskötseln
ödeläggande sjukdom knappast synas vara av behovet påkallade för
att säkerställa ett fortsatt arbete på nötkreaturstuberkulosens bekämpande.
Antagligt är, att nedslaktning av tuberkulösa djur på grund av högre betal
ning för mjölk från tuberkulosfria besättningar kommer att ske i stor omfattning,
ett förhållande som vid bifall till motionärernas hemställan givetvis
skulle komma att medföra betydande krav på statskassan.
För den höjning av statsbidraget vid nedslaktning av direkt smittsamma
tuberkulösa nötkreatur, varpå motionärerna framfört krav, har ingen motivering
anförts. Lanbruksstyrelsen har svårt att finna, att redan nu förhållanden
inträtt, som skulle föranleda ett frånträdande av den inställning härtill,
som statsmakterna intogo år 1934.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner sig lantbruksstyrelsen icke kunna
tillstyrka bifall till motionärernas hemställan.»
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
11
Med hänsyn till de begränsade ersättningar av statsmedel, som för närvarande
utgå vid nedslagning av nötkreatur på grund av tuberkulos, kunna
djurägarna uppenbarligen förorsakas en viss och stundom mycket kännbar
förlust i förhållande till djurens bruksvärde. Emellertid finner utskottet
icke ådagalagt, att sådana förhållanden inträffat, som redan nu påkalla ändring
av de grunder för beräknande av dessa ersättningar, vilka fastställdes
så nyligen som 1934. Såsom medicinalstyrelsen anfört, är det dock icke uteslutet,
att en höjning av ersättningarna framdeles kan komma att visa sig
önskvärd ur det allmännas synpunkt. Vid behandlingen av den framställning
om förenkling av nu gällande ersättningsgrunder, som medicinalstyrelsen
meddelat sig ämna avlåta, torde ock frågan örn höjning av ersättningsbeloppen
bliva föremål för omprövning. Utskottet vill i likhet med lantbruksstyrelsen
erinra om att djurägare med besättningar, anslutna till tuberkuloskampen,
numera till följd av en allmänt genomförd högre betalning för
mjölk från sådana besättningar åtnjuta en väsentlig ekonomisk fördel, varigenom
engångsförlusterna vid nedslagning, varom nu är fråga, efterhand
kunna antagas bliva kompenserade. Utskottet anser emellertid, att ytterligare
erfarenhet bör avvaktas, innan åtgärder vidtagas i nu förevarande hänseende.
Medan de i ärendet hörda myndigheterna enhälligt avstyrkt motionärernas
framställning i nyssberörda spörsmål, ha de däremot intagit skiljaktiga
ståndpunkter till framställningen, i vad den avser upphävande av villkoret
om att tuberkulosen vid nedslagning skall vara i smittfarlig form för att ersättning
må utgå. Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de vittgående
ekonomiska konsekvenserna för statsverket icke heller tillstyrkt detta förslag.
Medicinalstyrelsen åter har uttalat sig för genomförande av förslaget
allenast i fråga om besättningar inom de sex nordligaste länen samt Gotlands
län, där tuberkulosfrekvensen bland nötkreaturen är så låg, att nedslagning
av tuberkulosinfekterade djur skulle kunna ske med rimliga kostnader. Inom
övriga delar av landet, där ungefär vart tredje nötkreatur beräknas vara tuberkulossmittat,
skulle enligt medicinalstyrelsens mening den föreslagna anordningen
kunna medföra oöverskådliga konsekvenser beträffande såväl det
allmännas kostnader som prisläget på köttmarknaden ävensom kunna befordra
ett onödigt ödeläggande av värdefullt avelsmaterial. Nedslaktningen
på grund av tuberkulos har redan nått en avsevärd omfattning och synes
alltjämt tilltaga.
Utskottet finner icke anledning lill någon principiell invändning mot en utsträckning
av statens bidrag till att avse tuberkulösa nötkreatur, oavsett om
sjukdomen är i smittfarlig form eller icke. Den nuvarande kampen mot nötkreaturstuberkulosen
syftar givetvis till att i görligaste mån för framtiden
erhålla helt tuberkelfria besättningar inom landet. Från denna synpunkt
skulle nedslaktning av alla tuberkulösa djur vara önskviird. Begränsningen
till endast smittfarliga fall förestavas dock främst av de konsekvenser, som berörts
i det föregående. Den föreslagna utvidgningen av ersättningsskyldigheten
skulle medföra betydligt ökade uppoffringar från statens sida. På
V tskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
grund av olägenheterna med en särlagstiftning för vissa landsdelar, såsom
medicinalstyrelsen föreslagit, kan utskottet icke heller biträda denna lösning.
Praktiskt-ekonomiska skäl synas utskottet sålunda för närvarande tala
emot motionärernas förevarande förslag.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 177 samt II: 368 icke må föranleda någön
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 59.
377808. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.