Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
7
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning ao Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa åtgärder för lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård.
(lia avd.)
I årets statsverkspropostion har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,
punkt 84, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1938 beräkna till Lindring
i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård ett förslagsanslag av
50,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 26 februari 1937 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 165, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att till Lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av
50,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:227
av herr Andersson, Nils, m. fl. och II: 450 av herr Larsson i Östersund m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att § 2 i medicinalstyrelsens förslag
till Kungl. Maj :ts kungörelse angående statsbidrag till lindring i mindre
bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård måtte erhålla
följande lydelse: »Statsbidrag utgår med tre femtedelar dels av den del
av veterinärarvodet, som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för
den del, som faller utanför ett avstånd av tio men innanför trettio kilometer
från veterinärstationen. Vid längre resa än trettio kilometer från veterinärstationen
utgår statsbidrag till hela resekostnaden.»
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
I fråga om de skäl, som ligga till grund för motionerna, hänvisas till dessa.
Bestämmelser rörande ersättning till veterinär för sjukbesök återfinnas i
veterinärtaxan den 8 december 1933 (nr 630).
Distriktsveterinär äger att för enskild liusdjurssjukvård, som inom distrikt
lämnas, erhålla arvode och i särskilda fall resekostnadsersättning enligt
i taxan intagna bestämmelser, dock att, där arvode till högre belopp erbjudes,
detta må mottagas. När i veterinärtaxan utrymme lämnas för arvodes
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
bestämmande inom angivna gränser, skall av veterinären hänsyn tagas såväl
till sjukdomsfallets natur samt det arbete, veterinären därpå måst nedlägga,
som ock till den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arvodet, dock att endast
det lägsta beloppet må fordras av personer, som äro i ringa förmögenhetsvillkor.
För varje sjukbesök, som av veterinär på anmodan av djurägare göres
med utgångspunkt från veterinärens bostad eller annat inom distriktet beläget
ställe, där han uppehåller sig, skall arvode, såvitt detta icke skall beräknas
efter tid, utgå med ett i förhållande till avståndet till förrättningsstället
avpassat, i veterinärtaxan närmare angivet belopp. Lägsta arvodet utgör
3—5 kronor och utgår då avståndet till förrättningsstället är 5 kilometer
eller därunder. Särskild gottgörelse för återfärden utgår ej.
Veterinären skall befordras med tjänlig skjuts till och från sjukbesök på
avstånd överstigande en kilometer. Därest veterinären ej hämtas, har han
att själv ombesörja sin befordran till och från förrättningsstället. Resekostnadsersättning
utgår i sådant fall antingen enligt de för taxeautomobil eller
hästskjuts i allmänna resereglemente! stadgade grunder eller — därest veterinären
håller egen automobil — för den del av färden, som icke överstiger
5 kilometer, med 30 öre för kilometer, för den del av färden, som
överstiger 5 men icke 10 kilometer, med 25 öre för kilometer,
» 10 » »30 » i> 20 » » > ,
»30 » » 15 » » »
Därest veterinär icke håller egen automobil, skall han söka träffa överenskommelse
med automobilägare örn tillämpning av andra grunder, som
medföra lägre ersättning, än som stadgas för taxeautomobil eller hästskjuts,
samt är i sådant fall icke berättigad beräkna högre ersättning än han betalat.
Begagnar veterinär vid resa för sjukbesök järnväg eller ångfartyg eller
annat i regelbunden trafik insatt forlskaffningsmedel eller måste vid sjukbesök
vägen antingen i sin helhet eller till minst en kilometers längd tillryggaläggas
på båt, till häst eller till fots, skall arvodet för besöket beräknas
efter den tid, som åtgått för färden fram och åter. Arvodet utgår med 1
krona 50 öre för varje börjad timme intill tio timmar och för överskjutande
tid med 1 krona för varje börjad timme, dock att arvodet för sådan resa
icke i något fall må understiga 5 kronor. Utom arvode tillkommer veterinären
i detta fall även resekostnadsersättning enligt de i allmänna resereglementet
stadgade grunder.
Slutligen utgår särskilt arvode till veterinär för vissa i taxan särskilt angivna
förrättningar såsom operationer, förlossningar m. m.
I kungörelsen den 29 juni 1926 (nr 293) angående statsbidrag för lindring
i mindre bemedlade patienters å landsbggden sjukvårdskostnader ha i huvudsak
följande bestämmelser meddelats.
Statsbidrag utgår till bestridande av kostnaderna för sjukbesök, som av
vederbörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare företages på avstånd,
överstigande tio kilometer från läkarstationen. Statsbidrag utgår
med tre femtedelar dels av den del av läkararvodet, som överstiger sju
kronor, dels ock av resekostnaden för den del av läkarens resa, som faller
utanför ett avstånd av tio kilometer från läkarstationen.
Berättigad till statsbidrag är person, för vilken det taxerade beloppet enligt
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 2,000
kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde
överstigande 10,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
9
Det åligger läkaren att tillfråga den sjuke eller den, som för dennes vård
och underhåll ansvarar, huruvida förutsättningarna för statsbidrags erhållande
föreligga. Därest så befinnes vara förhållandet, skall läkaren lämna
vederbörande tillfälle att underskriva en blankett till försäkran, avgiven på
heder och samvete, att nämnda förutsättningar äro för handen. Har läkaren
emottagit en sålunda undertecknad blankett får han för sjukbesöket endast
uppbära den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger det beräknade
statsbidraget. Statsbidraget rekvireras sedan av läkaren hos länsstyrelsen
i länet. Har rekvisition av statsbidrag av länsstyrelsen icke bifallits,
äger läkaren att avfordra vederbörande resterande arvode och resekostnadsersättning.
1934 års riksdag anhöll i anledning av två inom riksdagen väckta likalydande
motioner (I: 179 och 11:358) och under åberopande av jordbruksutskottets
av riksdagen godkända utlåtande nr 80 i skrivelse den 23 maj 1934,
nr 267, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande åtgärder
till djursjukvårdens förbilligande för mindre bemedlade, boende på längre
avstånd från veterinär, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Den 7 juni 1934 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att verkställa
den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt att därmed jämte förslag
i ämnet inkomma till Kungl. Majit.
Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 11 november 1936 inkommit
med utredning och förslag om billigare djursjukvård och därvid överlämnat
av styrelsen infordrade yttranden i ämnet från samtliga länsstyrelser, landsting,
hushållningssällskap och länsveterinärer. Över medicinalstyrelsens förslag
hava utlåtanden avgivits dels den 14 januari 1937 av statskontoret, dels
ock samma dag av svenska distriktsveterinärföreningens styrelse.
Medicinalstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte, bland annat,
dels utfärda kungörelse i enlighet med av styrelsen utarbetat förslag (Bilaga),
dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/1938 till statsbidrag för lindring
i mindre bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård
anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor,
dels ock förordna om sådan ändring av 2 § 2. i veterinärtaxan, att slutet av
detta moment erhölle följande lydelse: »dock att endast det lägsta beloppet
må fordras av personer, som äro berättigade till statsbidrag enligt gällande
bestämmelser om lindring i mindre bemedlade djurägares å landsbygden
kostnader för djursjukvård eller eljest äro i ringa förmögenhetsvillkor».
Statskontoret har i sitt yttrande bland annat anfört följande.
Vidkommande det förslag till kungörelse i förevarande ämne, som framlagts
av medicinalstyrelsen, hade den granskning av förslaget, som statskontoret
företagit, icke givit anledning lill erinran i andra delar än följande.
I första stycket i 3 § torde i överensstämmelse med den omförmälda förordningens
rubrik böra framför »inkomst- och förmögenhetsskatt» insättas ordet
»statlig».
I andra stycket i samma paragraf hade medicinalstyrelsen infört ett stadgande,
att statsbidrag ej skulle utgå till person, som yrkesmässigt bedreve krea
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
turshandel, ej heller för sjukvård av hundar, katter eller i rävfarmer hållna
rävar. Då emellertid för närvarande funnes och i fortsättningen antagligen
komme att inrättas farmer för uppfödande av andra för pälsvarutillverkningen
betydelsefulla djur än rävar och då stadgandet jämväl i övrigt syntes
tarva ett förtydligande, ansåge sig statskontoret böra föreslå, att ifrågavarande
stycke gåves följande ändrade avfattning:
»Statsbidrag utgår ej vid yrkesmässigt bedriven kreaturshandel, ej heller
för sjukvård av hundar, katter eller i djurfarmer hållna djur.»
Slutligen torde — med hänsyn därtill, att riksstaten numera icke vöre uppdelad
i ordinarie och extra stat -— i sista stycket i 5 § orden »extra» framför
»förslagsanslaget» böra utgå.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Den verkställda utredningen visar, att ett oförtydbart behov av lindring i
mindre bemedlades kostnader för djursjukvård föreligger. Jag syftar härvid
närmast på mindre bemedlade djurägare, som äro bosatta på ett mera
betydande avstånd från veterinärens stationsort. Kostnaden för dylika djurägare
torde mången gång vara nära nog oöverkomlig, och det kan icke anses
lämpligt eller rättvist, att en djurägares möjligheter att anlita veterinär
skola i så stor utsträckning som nu är fallet vara beroende av tätheten i
bebyggelsen å orten. Det säger sig självt, att veterinärdistrikten alltid måste
bli relativt vidsträckta i glest befolkade trakter, varför ifrågavarande olägenheter
icke heller torde kunna elimineras genom ytterligare utökning av
antalet veterinärdistrikt.
De av medicinalstyrelsen angivna bidragsgrunderna finner jag i stort
sett väl avvägda. Jag biträder alltså förslaget om att statsbidrag endast
skall utgå för sjukbesök på längre avstånd än tio kilometer från veterinärstationen
samt att bidraget skall utgå med tre femtedelar dels av den del av
arvodet, som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för den del
av veterinärens resa, som faller utanför ett avstånd av tio kilometer från
veterinärstationen. Likaledes anser jag på av medicinalstyrelsen anförda
skäl, att statsbidrag ej bör utgå till person, som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel,
eller till person, som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle
med egen veterinär. Jag biträder även medicinalstyrelsens framställning
vad beträffar de djurslag, till vilkas sjukvård statsbidrag synes
böra ifrågasättas. I enlighet med vad statskontoret anfört torde emellertid
uttrycket »i rävfarmer hållna rävar» böra utbytas mot »i djurfarmer hållna
djur».
Såsom förutsatts i utredningen och i de avgivna yttrandena bör — utom
avståndet från veterinärstationen — djurägarens ekonomiska ställning vara
avgörande för tilldelningen av statsbidrag till lindring av kostnaderna för
djursjukvård. Jag kan emellertid icke biträda förslaget, att djurägare, för
vilken det taxerade beloppet enligt förordningen örn inkomst och förmögenhetsskatt
ej överstiger 2,000 kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde överstigande 10,000 kronor, skall vara
berättigad till statsbidrag. Skulle ett visst taxeringsvärde medtagas i be
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
11
stämmelserna om villkor för bidrag, borde detta givetvis gälla även för annan
fastighet än jordbruksfastighet, enär det icke varit meningen att begränsa
bidragen till att avse endast jordbrukare, men härtill kommer att
taxeringsvärdet icke utgör någon tillförlitlig mätare på vederbörandes förmögenhetsställning,
om ej samtidigt hänsyn tages till eventuell skuldsättning.
Lämpligast torde vara att som grund för bidragsbehovet lägga det till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utan hänsynstagande
vare sig till taxeringsvärde å fastighet eller taxerat belopp enligt
förordningen örn inkomst- och förmögenhetsskatt. Härigenom blir bidraget
bättre avvägt efter behovet. Tages det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet som utgångspunkt, synes bidrag ej
böra utgå, om detta belopp överstiger 300 kronor, vilket torde kunna anses
ungefärligen motsvara en taxerad inkomst av 2,000 kronor i det stora flertalet
fall.
Vad härefter angår medicinalstyrelsens förslag om inrättande av ett Kiruna
veterinärdistrikt är jag ej beredd att nu taga ställning härtill utan torde
denna fråga böra prövas i samband med styrelsens anslagsäskanden rörande
veterinärstaten för budgetåret 1938/1939.
Det av medicinalstyrelsen beräknade anslagsbehovet, 50,000 kronor, giver
mig icke anledning till erinran. Sedan riksdagen anmält sitt beslut i anslagsfrågan,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga
bestämmelser i ämnet.»
Motionärerna anse, att statsbidrag skall utgå till hela resekostnaden för
sjukbesök, som kräva en resa överstigande 30 kilometer.
Utskottet biträder departementschefens uttalande därom, att behov av Utskottet.
lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård föreligger, och vill
därför tillstyrka, att medel ställas till förfogande för ändamålet.
I motionerna har föreslagits en avsevärd utvidgning av statens bidrag till
veterinärernas resekostnader. För resor, överstigande 30 kilometer, skulle
enligt motionärernas mening hela kostnaden stanna å statsverket. Någon
utredning rörande den ökning i anslagsbelastningen, som härigenom skulle
uppkomma, har icke förebragts av motionärerna och torde svårligen nu kunna
beräknas.
Även om vissa skäl tala för bifall till motionerna, anser sig utskottet emellertid
icke böra tillstyrka, att förevarande bidragsverksamhet — åtminstone
innan någon erfarenhet därav vunnits — utsträckes utöver vad som innefattas
i det av medicinalstyrelsen framlagda och av Kungl. Majit i huvudsak
tillstyrkta förslaget.
Kungl. Majits förslag till bidragsgrunder i övrigt har icke föranlett någon
erinran från utskottets sida.
Jämväl Kungl. Majits anslagsäskande tillstyrkes av utskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och med avslag å motionerna I: 227 och II: 450, till Lindring
i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
Stockholm den 6 april 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 45.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
13
Bilaga.
Medicinalstyrelsens förslag
till
Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag för lindring i
mindre bemedlade djurägares å landsbygden kostnader
för djursjukvård:
given den
Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen anmält sitt beslut i anledning av
Kungl. Maj:ts i proposition gjorda framställning angående lindring i mindre
bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård — funnit
gott förordna som följer:
1 §•
Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande av kostnaderna
för sjukbesök, som av vederbörande distriktsveterinär eller av länsveterinär
med praktikområde företages på avstånd, överstigande tio kilometer
från veterinärstationen, inom sådant område, inom vilket en var av
dem är pliktig att på kallelse tillhandagå med enskild husdjurssjukvård.
Med sjukbesök förstås i denna kungörelse varje av ovan nämnd veterinär
företaget, av kallelse föranlett besök i anledning av sjukdomsfall bland husdjur.
2 §.
Statsbidrag utgår med tre femtedelar dels av den del av veterinärarvodet,
som överstiger sju kronor, dels ock av resekostnaden för den del av veterinärens
resa, som faller utanför ett avstånd av tio kilometer från veterinärstationen.
3 §•
Berättigad till statsbidrag är djurägare, för vilken det taxerade beloppet
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt ej överstiger 2,000
kronor och som icke äger eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde
överstigande 10,000 kronor, för sjukbesök avseende vård av husdjur,
vilka erfordras för djurägarens näring eller hushållsbehov.
Statsbidrag utgår ej till person, som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel,
ej heller för sjukvård av hundar, katter eller i rävfarmer hållna rävar.
Person som är bosatt i stad, köping eller municipalsamhälle med egen
veterinär, är ej berättigad till ifrågavarande bidrag.
4 §■
Vid sjukbesök, som i 1 § sägs, skall vederbörande tjänsteveterinär medföra
blankett till försäkran avgiven på heder och samvete, att de i 3 § angivna
förutsättningarna för statsbidrags erhållande föreligga. Det åligger veterinär
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
att tillfråga djurägaren, huruvida nämnda förutsättningar äro för handen.
Därest så finnes vara förhållandet, har veterinären att lämna vederbörande
tillfälle att underteckna blanketten. Har veterinären mottagit sålunda undertecknad
blankett, må han av person, som nyss sagts, för besöket uppbära
endast den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger det enligt i 2 §
angivna grunder beräknade statsbidraget.
Blanketter till försäkran, som ovan nämnts, avfattad i enlighet med av
medicinalstyrelsen fastställt formulär, skola av samma styrelse tillhandahållas
omförmälda tjänsteveterinärer.
5 §.
Statsbidrag rekvireras av vederbörande veterinär hos länsstyrelsen i länet.
Vid rekvisitionen skola fogas av veterinären upprättad specificerad räkning
å den del av arvode och resekostnad, som enligt denna kungörelse skall
gäldas av statsmedel, samt den i 4 § omförmälda blanketten, behörigen undertecknad.
Å räkningen skola angivas djurägarens namn samt plats och dag för besöket.
Sedan genom länsstyrelsens försorg den å blanketten tecknade försäkran
blivit till riktigheten attesterad av vederbörande landsfiskal eller kommunalnämndsordförande,
har länsstyrelsen att efter vederbörlig granskning pröva,
huruvida och med vilket belopp statsbidrag må utgå samt att utanordna beviljat
belopp till veterinären.
Över länsstyrelsens beslut, varigenom sökt statsbidrag vägrats, må klagan
ej föras.
Utgift för ifrågavarande ändamål skall av länsstyrelsen avföras å det under
nionde huvudtiteln uppförda extra förslagsanslaget till lindring i mindre
bemedlade djurägares å landsbygden kostnader för djursjukvård.
6 §•
Har rekvisition av statsbidrag av länsstyrelsen icke bifallits, äger veterinären
att avfordra djurägaren arvode och resekostnadsersättning. Tredskas
den betalningsskyldige att gälda ifrågakommande belopp, njute veterinären
för utbekommande därav handräckning hos överexekutor på sätt i 12 § av
gällande veterinärtaxa stadgas.
Denna kungörelse träder i kraft den och gäller tills
vidare,
så länge anslag för berörda ändamål anvisas.
Det alla etc.