Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1937 kl. 7 f. m.
Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden
gjorda framställningar jämte i ämnet väckta
motioner.
(Ira avd.)
Till jordbruksutskottet hava hänvisats de i statsverkspropositionen under
avdelning utgifter för kapitalökning gjorda framställningar, som röra jordbruksärenden.
Utskottet får härigenom avgiva utlåtande med anledning av de i samma
avdelning av statsverkspropositionen framställda förslag.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till motsvarande
punkter i statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft åtskilliga i ämnet
väckta motioner.
Statens affärsverksamhet.
Statens reproduktionsanstalt.
l:o) Utökad maskinell utrustning. Under punkt 1 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att till utökad maskinell utrustning vid statens reproduktionsanstalt
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 67,200
kronor.
Med Kungl. Maj:ts förslag avses anslagsanvisning för kompletteringar och
nyanskaffningar beträffande den maskinella utrustningen hos anstalten enligt
följande, av direktören för statens reproduktionsanstalt gjorda framställning.
För litografiska avdelningen.
1 konditioneringsmaskin för papper .................... kronor 8,000
1 kontermaskin ...................................... s 10 000
1 slungapparat ...................................... » 4’ooO
För typografiska avdelningen.
1 sättmaskin ........................................ > 25,000
1 automatpress ...................................... » 14^000
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 27. \
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27•
För bokbinderiet.
!l häftmaskin ........................................ kronor 1,850
1 perforeringsmaskin ................................. » 1,500
1 falsmaskin ............................... > 2,800
Summa kronor 67,150.
Viskottet. Utskottet tillstyrker förevarande framställning, vilken avser att höja reproduktionsanstaltens
räntabilitet och förmåga att tillgodose beställarens krav
på snabb leverans, samt hemställer alltså,
att riksdagen må till Utökad maskinell utrustning vid statens
reproduktionsanstalt för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
reservationsanslag av 67,200 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.
Statens allmänna fastighetsfond.
2:o) Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. Under punkt 2 har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 8,000 kronor.
Med Kungl. Maj:ts förslag avses anslagsanvisning för omändring av veterinärhögskolans
medicinska klinik till laboratorium för tuberkulosavdelningen
vid högskolan.
Departementschefen har anfört, att av vad i ärendet förekommit torde
framgå, att de lokaler, vilka stöde tuberkulosveterinären vid veterinärhögskolan
till buds för bakteriologiska undersökningar i samband med bekämpandet
av tuberkulos i smittfarlig form hos nötkreatur, icke vore tillfyllest.
Med hänsyn till betydelsen av ifrågavarande arbete vore det angeläget, att
de nuvarande missförhållandena avhjälptes. Det förslag, som härutinnan
framlagts, syntes innebära en tillfredsställande lösning av frågan.
Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag och hemställer således,
att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av
8,000 kronor.
Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
under riksdagen avgiva förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
3
3: o) Byggnadsarbeten vid statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Beträffande Kungl. Maj :ts framställning under punkt 3 kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom
velat för riksdagen
anmäla.
Statens utlåningsfonder.
4:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Under punkt
4 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Maj :t må
under budgetåret 1937/1938 från lånefonden för inköp av avelshingstar av
ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 175,000 kronor, dels ock såsom kapitalökning
för lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras för budgetåret
1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 16,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 131 av
herr Mannerskantz m. fl. samt II: 281 av herr Johanson i Hallagården m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte
1) medgiva att Kungl. Majit må under budgetåret 1937/1938 från lånefonden
för inköp av avelshingstar av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av
300,000 kronor,
2) såsom kapitalökning för lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor,
att utgå av lånemedel.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Gällande bestämmelser för lån från fonden återfinnas i kungörelsen den 12
juni 1931 (nr 217).
De utlåningsbelopp från fonden, vilka bestämts för de budgetår under
vilka fonden ägt bestånd, ävensom storleken av de anslag, vilka för samma
budgetår anvisats för kapitalökning å fonden, framgå av följande sammanställning:
-
Budgetår
1931/1932
1932/1933
1933/1934
1934/1935
1935/1936
1936/1937
Högsta med-givna utlå-ningsbelopp |
För kapital-bildning an-visat anslag |
200,000 |
200,000 |
190,000 |
150,000 |
160,000 |
100,000 |
160,000 |
85,000 |
175,000 175,000 |
65,000 |
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet.
Utskottet.
Kungl. Maj.-ts framställning innefattar förslag, att högsta medgivna utlåningsbeloppet
från fonden för nästkommande budgetår bestämmes till oförändrat
belopp om 175,000 kronor, samt att såsom kapitalökning till fonden
anvisas ett belopp av 16,000 kronor att täckas av andra statsinkomster än
lånemedel.
Motionärerna avse, att högsta medgivna utlåningsbeloppet från fonden
skulle höjas till 300,000 kronor, samt att såsom kapitalökning till fonden
skulle anvisas ett belopp av 140,000 kronor att utgå av lånemedel.
Utskottet vill erinra, att Kungl. Maj:ts förslag överensstämmer med lantbruksstyrelsens
framställning i ämnet. De skäl, som motionärerna framfört
såsom stöd för sitt yrkande, synas utskottet icke vara så tvingande, att
utskottet anser sig böra förorda större kapitalinvestering i fonden än lantbruksstyrelsen
föreslagit och Kungl. Majit tillstyrkt. Utskottet, som således
ej biträder motionerna, har intet att erinra mot Kungl. Majits framställning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 131 och II: 281,
1) medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1937/
1938 från lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras
bevilja lån intill ett belopp av 175,000 kronor;
2) såsom Kapitalökning för lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
reservationsanslag av 16,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
5:o) Gödselvårdslånefonden. Vid 1918 års riksdag beslöts inrättande av
gödselvårdslånefonden. Gällande bestämmelser för lånerörelsen äro intagna
i kungörelsen den 11 juni 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr
186/1925, 241/1927 och 132/1931 gjorda ändringar. Statslån från fonden tilldelas
hushållningssällskap för att därav utlämna lån för utförande av ändamålsenliga
gödselstäder samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar,
som betingas av en rationell gödselvård (gödselvårdslån).
Kungl. Maj.-ts framställning under punkt 5 innefattar hemställan om anvisande
såsom kapitalökning till fonden för budgetåret 1937/1938 av ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, därav 850,000 kronor avses att täckas av
lånemedel och 150,000 kronor av andra statsinkomster.
Biträdande Kungl. Majlis framställning hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Kapitalökning för gödselvårdslånefonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
5
6:o) Statens fruktodlingslånefond. Vid 1934 års riksdag (Ufk bil. 7,
punkt 11; R. skr. nr 183) beslöts inrättande av statens fruktodlingslånefond.
Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1934/1935 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor, att helt utgå av lånemedel. Härefter har
någon medelsanvisning till fonden icke ägt rum.
Bestämmelser rörande utlåningen från fonden äro meddelade i kungörelsen
den 24 maj 1934 (nr 196) angående allmänna villkor och bestämmelser
för lån från statens fruktodlingslånefond.
Fonden, som förvaltas av statskontoret, har till ändamål att på vissa villkor
lämna amorteringslån dels för anläggning, utvidgning eller förbättring
av fruktodling för ekonomisk drift, dels för uppförande och iordningställande
av förvaringslokaler för inom landet odlad frukt ävensom för anläggning,
avseende fruktens tillgodogörande, dels ock för utförande av anordning för
kylning av inom landet odlad frukt. Då särskilda skäl föreligga, må lån
jämväl utlämnas för inköp av maskindrivna fruktträdssprutor och redskap
för bearbetning av jord, avsedd för fruktodling, samt för anordnande av bevattningsanläggning
för fruktodling. Lån må i regel endast beviljas den,
som ådagalagt praktisk duglighet såsom fruktodlare samt innehar för fruktodling
avsedd jord, belägen å ort, där gynnsamma betingelser finnas för
ekonomiskt bärkraftig sådan odling. Dock må lån i vissa fall — bland
annat för uppförande och iordningställande av förvaringslokaler för frukt
—- jämväl beviljas ekonomisk förening av fruktodlare å dylik ort ävensom
aktiebolag. Lån må ej beviljas till högre belopp än som motsvarar 2/3 av
den beräknade och av lantbruksstyrelsen godkända kostnaden för de med
lånet avsedda åtgärderna. Ej må någon sammanlagt beviljas lån till sådan
storlek, att lånebeloppet jämte kapitaliserad ränta tillhopa överstiger 10,000
kronor. Utlämnade lån förräntas efter 4V2 procent om året från lyftningsdagen.
Högsta medgivna amorteringstid för lånen utgör 10 år.
I skrivelse den 31 augusti 1936 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak
följande.
Någon utlåning från ifrågavarande fond hade ännu ej ägt rum. Att döma
av det ringa antalet förfrågningar syntes ett starkare anlitande av fonden
med nu gällande lånevillkor icke vara att förvänta. I detta sammanhang
finge erinras, att styrelsen den 19 mars 1936 avgivit utredning och förslag
i fråga om kvalitetsbestämmelser vid handeln med matpotatis, äpplen och
päron. Därest de förslag om ändrade bestämmelser för utlämnande av lån
ur fruktodlingslånefonden, som härvid framlagts, vunne Kungl. Maj:ts bifall,
vore måhända en större efterfrågan å lån ur fonden att emotse.
Emellertid torde det för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget, på grund
av bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa bestämmelser
angående äldre reservationsanslag, vid utgången av innevarande
budgetår, i den mån anslaget icke foges i anspråk under sistnämnda budgetår,
komma att — därest icke Kungl. Maj:t medgåve att behållningen därå
eller del därav finge användas ytterligare ett budgetår — omföras till inkomsttitel
för i anspråk tagna reservationer. Anslag för ändamålet syntes
dock fortfarande böra finnas disponibelt. Eli belopp av förslagsvis 200,000
kronor torde i sådant avseende kunna anses erforderligt. Fördenskull hemställde
lantbruksstyrelsen, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att
å statens fruktodlingslånefond för nästa budgetår funnes tillgängligt minst
sagda belopp 200,000 kronor.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Lantbruksstyrelsen^ berörda förslag om ändrade bestämmelser för utlämnande
av lån ur fruktodlingslånefonden är av följande innebörd.
Enär skäl syntes tala för att ekonomisk förening av potatisodlare bereddes
möjlighet att draga nytta av fruktodlingslånefonden, i den mån därmed avsåges
lån till anordnande av förvarings- och packningslokaler för frukt och potatis
eller endera av dessa produkter, borde åtgärder vidtagas för genomförande
av detta önskemål. Vidare borde i bestämmelserna om lån från fruktodlingslånefonden
jämväl åvägabringas sådana ändringar, att 20,000 kronor
fixerades såsom högsta lånebelopp för uppförande genom odlarorganisationernas
försorg av dylika lagrings- och förpackningslokaler samt att förräntningsprocenten
för lånen sänktes från 4x/2 procent till 4 procent.
Departementschefen har efter redogörelse för infordrat remissutlåtande
från statskontoret anfört följande.
»Lika med statskontoret biträder jag lantbruksstyrelsens förslag, i vad detsamma
avser att bereda möjlighet att från fruktodlingslånefonden erhålla
lån till anordnande av packnings- och lagringslokaler för potatis. Förslaget
att i samband med denna utvidgning av låneverksamheten höja maximibeloppet
för lånen till 20,000 kronor föranleder ej heller någon erinran från min
sida. Vidtagandet av de ändringar i gällande bestämmelser för fonden, som
påkallas av vad jag sålunda tillstyrkt, torde få ankomma på Kungl. Majit, sedan
riksdagens beslut i ärendet meddelats. Vad angår den ifrågasatta sänkningen
av låneräntan erinrar jag, att chefen för finansdepartementet denna
dag vid anmälan av förslag om nedsättning av räntan för lån från vissa utlåningsfonder
tillstyrkt, att räntefoten för lån från fruktodlingslånefonden på
vissa villkor sänkes från 4 V2 till 4 procent.
Då jag förutsätter, att Kungl. Majit kommer att medgiva, att erforderligt
belopp — enligt lantbruksstyrelsens beräkningar 200,000 kronor — av det
för budgetåret 1934/1935 såsom kapitalökning för fruktodlingslånefonden
anvisade reservationsanslaget får tagas i anspråk jämväl under budgetåret
1937/1938, torde anvisande för sistnämnda budgetår av särskilt anslag för
ändamålet ej vara behövligt.»
Utskottet. Departementschefens förestående yttrande har icke föranlett någon erinran
från utskottets sida, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
7:o) Statens mejerilånefond. Vid 1930 års riksdag (prop. nr 266, p. 11;
R. skr. nr 377, p. 11) inrättades statens mejerilånefond, i vilken den dåvarande
norrländska andelsmejerifonden skulle uppgå, samt anvisades såsom
kapital för fonden för budgetåret 1930/1931 2,000,000 kronor. Norrländska
andelsmejerifonden uppgick vid sagda tid till omkring 400,000 kronor. Såsom
kapitalökning för mejerilånefonden har riksdagen vidare anvisat för ett
vart av budgetåren 1931/1932 och 1933/1934 ett reservationsanslag av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27. <
2,000,000 kronor samt för budgetåret 1934/1935 ett dylikt anslag av 1,000,000
kronor.
Utlåningen från fonden är reglerad genom kungörelse den 12 september
1930 (nr 339) med ändringar däri genom kungörelserna nr 125/1931 och 266/
1933.
Departementschefen har efter redogörelse för framställning från lantbruksstyrelsen
i ärendet anfört följande.
»I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag ej osannolikt, att någon ökning
i efterfrågan på lån ur mejerilånefonden kan, med hänsyn särskilt till de
krav på mejeriernas beskaffenhet, som ställas enligt den nya mejeristadgan,
vara att emotse. Ehuru den kontanta behållningen i fonden jämte inflytande
amorteringsbelopp, tillhopa 1,100,000 kronor, måhända torde förslå för tillgodoseende
av lånebehovet under nästa budgetår, torde försiktigheten bjuda,
att ytterligare något belopp avses för ändamålet. Sistnämnda belopp torde
emellertid kunna begränsas till förslagsvis 500,000 kronor. Jag förutsätter,
att Kungl. Majit i sinom tid medgiver, att av behållningen å det för budgetåret
1934/1935 beviljade kapitalökningsanslaget ett belopp av 500,000 kronor
får disponeras för lånerörelsen jämväl under budgetåret 1937/1938. Något
nytt anslag för ifrågavarande ändamål lärer sålunda icke behöva äskas
av 1937 års riksdag. För att emellertid bereda riksdagen tillfälle att taga
del av anslagsfrågans läge har jag här velat anmäla ärendet.»
Departementschefens förestående yttrande har icke föranlett någon erinran
från utskottets sida, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
8: o) Statens sekundärlånefond för jordbrukare. Vid 1935 års riksdag
(prop. nr 187; R. skr. nr 244) beslöts inrättande av statens sekundärlånefond
för jordbrukare. Såsom kapital för fonden har för vartdera av budgetåren
1935/1936 och 1936/1937 anvisats ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor.
I skrivelse den 28 augusti 1936 har lånenåmnden för sekundär jordbrukskredit
rörande medelsbehovet för nästkommande budgetår anfört följande.
Av det för budgetåret 1935/1936 anvisade anslaget hade under budgetåret
för utlämnande av lån tagits i anspråk endast 3,457,300 kronor, varför av
anslaget vid budgetårets utgång kvarstode odisponerat ett belopp av
16,542,700 kronor. Den omfattning, som utlåningsverksämheten under innevarande
budgetår komme att taga, kunde icke med säkerhet för närvarande
beräknas. Därest medelsåtgången skulle beräknas med ledning av utlåningen
under föregående budgetår måste nämligen tagas i betraktande, att
nyssnämnda belopp av 3,457,300 kronor, enär verksamheten efter förberedande
organisationsarbete kunnat igångsättas först omkring den 1 november
1935, endast belöpte på en tid av omkring sju månader. Vidare
måste hänsyn tagas till den utvidgning av rörelsen, som sannolikt bleve en
följd av att såsom låneförmedlare komme att anlitas jämväl ett flertal
sparbanker. Man torde emellertid kunna räkna med att utlåningen under
Uisicottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet.
Utskottet.
innevarande budgetår icke komme att överstiga 10,000,000 kronor. Den kapitalbehållning
å anslagen till sekundärlånefonden, som vid utgången av
innevarande budgetår kunde väntas föreligga, torde enligt nu angivna grunder
kunna beräknas till omkring 25,000,000 kronor, vilket belopp torde väl
förslå till långivningens fortsättande under nästföljande budgetår.
För ^^verksamheten, som nämnden funne böra fortgå jämväl under
budgetåret 1937/1938 med bibehållande av nu gällande bestämmelser i huvudsakligen
oförändrat skick, torde sålunda särskilt kapitalökningsanslag
till fonden för nämnda budgetår icke vara erforderligt.
Departementschefen har yttrat att, ehuru anvisande av nytt kapital till fonden
ej torde vara erforderligt för budgetåret 1937/1938, han velat redogöra
för ärendet, på det att anslagsfrågans läge finge bringas till riksdagens kännedom.
Vad sålunda i ärendet förekommit har ej föranlett något utskottets uttalande,
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
9:o) Statens slakterilånefond. Vid 1933 års riksdag (prop. nr 262; R.
skr. nr 314) beslöts inrättande av statens slakterilånefond och anvisades
för budgetåret 1933/1934 såsom kapital till fonden ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor. För budgetåren 1934/1935—1936/1937 har icke anvisats
något anslag för ändamålet. Gällande allmänna villkor och bestämmelser för
lån från staten slakterilånefond äro meddelade i kungörelse den 26 juni 1933
(nr 386).
Kungl. Maj:ts framställning under punkt 9 innebär, att såsom kapitalökning
för statens slakterilånefond skulle för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag
av 500,000 kronor att täckas av lånemedel.
Då utskottet icke har något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning,
hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Kapitalökning för statens slakterilånefond
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
10:o) Egnahemslånefonden. Under punkt 10 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Majit må för 1938 bevilja statslån
från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22,000,000 kronor, därav
14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 7,500,000 kronor för bostadslägenheter,
med rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
9
därtill giva anledning och i den män så utan förfång för lånerörelsen för
jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp
än det sist angivna; dels såsom kapitalökning för egnahemslånefonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 5,500,000 kronor;
dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
angivna riktlinjer under budgetåret 1937/1938 uppskov till ett sammanlagt
belopp av 200,000 kronor må kunna beviljas nied erläggande av ränta och
amortering å lån från egnahemslånefonden och dels medgiva, att beträffande
lån, som efter ingången av 1920 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga
räntan å stående del av lånen må under tiden 1937—1939 utgå efter 3.6
procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 43 av herr Sandén likalydande med II: 70 av herr Norling m. fl., vari
hemställts, att beträffande lån, som efter ingången av år 1920 beviljats från
egnahemslånefonden, den årliga räntan må under tiden 1937—1939 utgå efter
3.6 procent;
2) I: 79 av herr Björck, John, m. fl. likalydande med II: 183 av herr Åqvist
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att beträffande lån, som
efter ingången av 1920 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan
för såväl jordbrukslån som bostadslån må under tiden 1937—1939 utgå efter
3.6 procent;
3) II: 36 av herr Bräde fors m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att räntan å samtliga egnahemslån måtte sänkas, så att densamma icke
i något fall kommer att överstiga 3 %; samt
4) II: 278 av herr De Geer i Hanaskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen
ville besluta för treårsperioden 1937—1939 vidtaga en temporär räntesänkning
å den stående delen av egnahemslån, som beviljats efter ingången av år
1920 samt att därvid för nyssberörda tidsperioden räntan nedsättes till 3
procent för jordbrukslån och 3.6 procent för bostadslån.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Gällande bestämmelser för lån från egnahemslånefonden äro intagna i
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr
169/1933 och 124/1934, samt i kungörelsen nämnda dag (nr 218) med reglementariska
föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och
premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr 249/1932 och
170/1933. (Jfr ock kungörelserna nr 173/1933 och 126/1934 ävensom kungörelsen
nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna nr 178/1929 och 125/1934.)
Beträffande egnahemslåneräntans storlek och lånens återbetalning gälla
olika regler för 1905—1919 års lån, å ena, samt senare lån, å andra sidan.
Lån, som beviljats under år 1919 eller tidigare, förräntas och återbetalas sålunda:
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27-
Räntan utgör 3.6 procent. Lånet delas i två lika delar, en amorteringsdel
och en stående del. Återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen
inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket
lånet från statskontoret utbekommits, och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter
med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter
med en annuitet av 7 procent. Lånets stående del skall vara återbetald inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.
För 1920 och senare års lån fastställdes vid 1934 års riksdag följande —
beträffande 1920—1934 års lån dock endast efter frivillig övergång tillämpliga
— grunder för förräntning och återbetalning:
Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande 2/s av utbekommet lånebelopp,
och en stående del, utgörande 3/s av samma belopp. Å amorteringsdelen
erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheten en annuitet
av fem och sex tiondels procent, och vid statslån, som utlämnats till beredande
av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av sex och en halv
procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet tre och sex tiondels procent
och i senare fallet fyra procent, allt å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen.
Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är örn statslån, som
utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med sjätte
året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, då
fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,
med fjärde året efter utgången av det kaldenderår, för vilket
lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges å statslånets
hela belopp endast ränta efter tre och sex tiondels procent örn året
vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
och efter fyra procent örn året vid statslån, som utlämnats till
beredande av egnahemslån för bostadslägenheter. Därefter erlägges, jämte
annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess
jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra procent örn året vid
statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
och efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.
Årsutldningen till fonden har för ett vart av kalenderåren 1929—1937
bestämts till 20,000,000 kronor, varav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelningen
de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet för
åren 1932—1937 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning,
större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna finge tagas
i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan förfång för
lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till egnahemslånefonden
för budgetåret 1936/1937, avseende utlåningen under 1937, anvisade
riksdagen 2,300,000 kronor.
Statens egnahemsstyrelse har beträffande räntan å lån från egnahemslånefonden
bland annat anfört följande.
Egnahemsstyrelsen hade vid olika tillfällen övervägt frågan om nedsättning
av räntan å egnahemslånen. Styrelsen hade emellertid förväntat initiativ
härvidlag från 1936 års egnahemsutredning, i vars arbetsprogram jämväl
räntefrågan inginge. Då enligt vad styrelsen erfarit räntefrågan icke torde
komma att upptagas till prövning av egnahemsutredningen förrän i samband
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27-
11
med övriga å utredningen ankommande spörsmål, hade styrelsen ansett sig
icke kunna uraktlåta att göra framställning i ämnet.
Vid övervägande av förevarande fråga hade dryftats olika alternativ till
dess lösande. Sålunda hade förslag förelegat örn sänkande av räntan till 3.6
procent för såväl jordbrukslån som bostadslån (alternativ I) samt om sänkande
av räntan å stående delen för jordbrukslån till 3.6 procent och å stående
delen av bostadslån till 4 procent (alternativ II). Av en inom styrelsen
verkställd beräkning av egnahemslånefondens ränteförlust under budgetåret
1937/1938, därest de lägre räntesatserna komme att tillämpas från och med
den 1 januari 1937, framginge, att nämnda ränteförlust skulle utgöra, vid
alternativ I 745,290 kronor och vid alternativ II 446,380 kronor.
I valet mellan de båda alternativen till räntesänkning hade styrelsen stannat
för alternativ II. Låntagarna erhölle härigenom viss lättnad i de årliga
utgifterna utan att amorteringsplanerna för lånen förrycktes. Med hänsyn till
blivande förslag från 1936 års egnahemsutredning holle styrelsen före, att nu
föreslagna räntenedsättning borde bliva tillfällig och omfatta åren 1937—
1939. Styrelsen förordade sålunda, att räntesatserna å lån, beviljade efter
ingången av år 1920 och därefter, under tiden 1937—1939 sattes så, att räntan
utginge å jordbrukslån efter 3.6 procent och å bostadslån efter 4 procent.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Vad först angår egnahemsstyrelsens hemställan om sänkning av räntan å
lån från statens egnahemslånefond vill jag, med hänsyn till vad härutinnan
i ärendet framkommit, tillstyrka, att — i avvaktan på de förslag rörande
hithörande spörsmål, som må komma att framläggas av 1936 års egnahemsutredning
— en temporär räntesänkning genomföres, avseende treårsperioden
1937—1939, på sätt egnahemsstyrelsen förordat. Räntan å den stående
delen av egnahemslån, beviljade efter ingången av år 1920, torde sålunda
nedsättas att under nyssberörda tidsperiod utgå efter 3.6 procent beträffande
jordbrukslån samt efter 4 procent beträffande bostadslån. Därest riksdagen
bifaller detta förslag, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de
föreskrifter, som må befinnas erforderliga för anordningen.
På skäl, som av egnahemsstyrelsen åberopats, tillstyrker jag vidare, att den
under de fyra senaste åren tillämpade uppskovsanordningen beträffande ifrågavarande
lån bibehålies även under nästa budgetår, dock endast i den begränsade
utsträckning — eller intill ett sammanlagt belopp av 200,000 kronor
— som egnahemsstyrelsen föreslagit. Under budgetåret 1937/1938 torde alltså
uppskovet böra omfatta ränta och amortering för år 1937 ävensom restantier
till belopp, motsvarande, jämte tidigare erhållet uppskovsbelopp, högst
12 procent av det ursprungliga lånebeloppet. Dock torde, med hänsyn till
vad jag i det föregående föreslagit beträffande viss sänkning av räntan å
egnahemslån, en motsvarande nedsättning böra ske jämväl i avseende å räntesatserna
för uppskovsbeloppen.
Vidkommande det högsta belopp, till vilket utlåningen från egnahemslånefonden
under år 1938 bör sättas, biträder jag egnahemsstyrelsens härutinnan
framlagda förslag (22,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter
och 7,500,000 kronor för bostadslägenheter). I enlighet med
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet.
vad statskontoret anfört torde fonden böra för budgetåret 1937/1938 tillföras
nytt kapital med 5,500,000 kronor.»
Motionerna I: 43 och II: 70 samt I: 79 och II: 183 avse, att beträffande lån,
som efter ingången av 1920 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga
räntan å stående del av såväl jordbrukslån som bostadslån under tiden 1937
—1939 skulle utgå efter 3.6 procent.
Motionen II: 36 avser, att räntan å lånen från egnahemslånefonden sänktes
till högst 3 procent.
Motionen 11:278 avser, att beträffande lån, som efter ingången av 1920
beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen
under tiden 1937—1939 skulle utgå efter 3 procent för jordbrukslån och
3.5 procent för bostadslån.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning rörande utlåning
från fonden under år 1938, anvisning av kapitalökning till fonden
samt beviljande av uppskov med viss ränta och amortering till fonden under
budgetåret 1937/1938.
Vad härefter angår frågan om räntan å lån från egnahemslånefonden vill
utskottet erinra därom, att detta spörsmål upptagits till behandling i samband
med pågående utredning rörande egnahemsverksamheten och andra
med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor
(1936 års egnahemsutredning). Med hänsyn bland annat härtill avstyrkte
jordbruksutskottet vid 1936 års riksdag då väckta motioner örn
sänkning av räntan å lån från förevarande fond. På de skäl egnahemsstyrelsen
anfört anser sig utskottet emellertid nu kunna förorda, att i avbidan
på resultaten av utredningen en temporär sänkning av räntan genomföres.
Inom utskottet har övervägts, huruvida i detta sammanhang räntan å bostadslån
— på sätt i motionerna I: 43 och II: 70 samt I: 79 och II: 183 föreslagits
— borde jämställas med räntan å jordbrukslån. Då jämväl den
principiella frågan, huruvida olikheten i räntehänseende mellan dessa båda
lånetyper skall bibehållas, torde komma att upptagas till behandling av 1936
års egnahemsutredning, anser sig utskottet ej nu böra taga slutlig ställning
till spörsmålet. Med hänsyn härtill förordar utskottet, att räntan under förevarande
tidsperiod bibehålies, på sätt Kungl. Maj :t föreslagit, olika å jordbrukslån
och bostadslån. Utskottet kan ej heller tillstyrka en längre gående
sänkning av räntan å lånen än som innefattas i Kungl. Maj:ts framställning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må,
A) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
1) medgiva, att Kungl. Majit må för 1938 bevilja statslån
från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22,000,000 kronor,
därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och
7,500,000 kronor för bostadslägenheter, med rätt dock för
Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill giva an
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
13
ledning och i den män så utan förfång för lånerörelsen för
.jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk
större belopp än det sist angivna;
2) såsom Kapitalökning för egnahemslånefonden anvisa
för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 5,500,000
kronor;
3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen angivna riktlinjer under budgetåret
1937/1938 uppskov till ett sammanlagt belopp av 200,000
kronor må kunna beviljas med erläggande av ränta och
amortering å lån från egnahemslånefonden; ävensom
B) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 43 och II: 70, I: 79 och II: 183, II: 36 ävensom
II: 278 medgiva, att beträffande lån, som efter ingången
av 1920 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga räntan
å stående del av lånen må under tiden 1937—1939 utgå
efter 3.6 procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
ll:o) Jordförmedlingsfonden. Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlingsfonden.
De närmare bestämmelser, vilka reglera utlåningen från
fonden, återfinnas dels i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående
allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad
genom kungörelserna nr 169/1933 och 124/1934, dels i kungörelsen den 8
juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten, ändrad genom
kungörelserna nr 178/1929 och 125/1934, dels ock i kungörelsen den 14
juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
ändrad genom kungörelsen nr 234/1934. Den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten,
som förut begränsats till Norrland och vissa delar av
Dalarna och Värmland, har genom kungörelsen nr 234/1934 utsträckts att
omfatta rikets samtliga landskommuner.
Jämlikt kungörelsen nr 217/1928 må statslån från jordförmedlingsfonden
utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap för användande,
under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig att helt eller
delvis användas för bildande av egna hem, huvudsakligen för jordbruksändamål,
samt till bestridande av de för fastighetens exploatering i dylikt
syfte förenade kostnader, dels ock såsom förlagslån åt i samma kungörelse
omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande såsom
rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av nyss nämnd
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27-
art. Enligt kungörelsen nr 331/1933 äger Kungl. Majit jämväl tilldela kommun
förlagslån till främjande av sådan jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet,
som omförmäles i kungörelsen.
Vad beträffar storleken av de belopp, som under 1937 få användas för
de nyssnämnda båda lånetyperna, må erinras, att 1936 års riksdag medgav,
dels att statens egnahemsstyrelse finge av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
till jordanskaffningslån disponera under 1937 tillhopa högst så
stort belopp, att vad som utestode i beviljade jordanskaffningslån icke vid
något tillfälle under sagda år överstege 1,500,000 kronor, dels ock att den
del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning disponibla kapitaltillgång,
som ej anvisades såsom jordanskaffningslån, finge av Kungl. Majit under
1937 användas för utlämnande av förlagslån åt kommuner, aktiebolag och
föreningar.
Statens egnahemsstyrelse har i skrivelse den 20 augusti 1936 anfört bland
annat följande.
Enligt gällande bestämmelser vore lån från jordförmedlingsfonden avsett
att användas vid inköp och exploatering av fastighet, lämplig att helt eller
delvis användas för bildande av egnahem, huvudsakligen för jordbruksändamål
(§§ 26 och 32 kungörelsen nr 217/1928). Möjlighet att använda fonden
för inköp av fastighet för styckning till tomter för bostadsändamål förefunnes
icke. Bristen på möjlighet i nu ifrågavarande avseende hade varit kännbar
och förorsakat svårigheter för låneförmedlare, som i avsikt att få till
stånd nedsatt tomtpris önskat förvärva jordområde, avsett att upplåtas till
bostadslägenheter. Egnahemsstyrelsen ville fördenskull föreslå sådan ändring
av gällande bestämmelser, att nu berörda olägenhet avhjälptes.
Kungl. Maj:ts framställning under punkt 11 avser, att ett motsvarande
medgivande, som på sätt ovan nämnts lämnats Kungl. Majit för år 1937,
skall lämnas jämväl beträffande år 1938, samt att gällande bestämmelser angående
den statsunderstödda egnahemsverksamheten ändras, på sätt egnahemsstyrelsen
föreslagit, så att lån från ifrågavarande fond må utlämnas även
för inköp och exploatering av fastighet, lämplig att användas för bildande av
egnahem för bostadsändamål. Någon kapitalökning till fonden för nästa
budgetår har icke ansetts erforderlig.
Diskottet. Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Majits framställning och
hemställer därför,
att riksdagen må medgiva,
1) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må
under 1938 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap
av statens egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så
stort belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån
icke vid något tillfälle under sagda år må överstiga
1,500,000 kronor;
2) att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning
disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
15
anskaffningslån, må under 1938 av Kungl. Maj:t användas
för utlämnande av förlagslån åt kommuner, aktiebolag och
föreningar;
3) att lån från jordförmedlingsfonden må utlämnas även
för inköp och exploatering av fastighet, lämplig för bildande
av bostadsegnahem.
12:o) Arrendeegnahemsfonden. Vid 1934 års riksdag (prop. nr 268; R.
skr. nr 349) beslöts inrättande av arrendeegnahemsfonden. Fonden förvaltas
av statskontoret. I fonden skola ingå fastigheter, avsedda att upplåtas
till obemedlade eller mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen
för självförsörjning. Till fonden får enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
från statens domäners fond överföras jordbruksegendomar, lämpliga
att användas för det med arrendeegnahemsfonden avsedda ändamålet.
Därjämte kan, likaledes efter beslut av Kungl. Maj:t, jord i enskild ägo inköpas
av kronan att tilläggas fonden. De i fonden ingående fastigheterna
skola uppdelas i lägenheter av sådan storlek, att brukaren därav kan erhålla
sin huvudsakliga bärgning utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. De
skola genom statens försorg bebyggas och iordningställas. Dessa lägenheter,
vilka benämnas arrendeegnahem, upplåtas på arrende med rätt för arrendatorn
att i sinom tid inlösa till honom upplåten lägenhet. Verksamheten
handhaves av en särskild nämnd, statens jordnämnd. Närmare bestämmelser
rörande den med fondens medel bedrivna arrendeegnahemsverksamheten äro
meddelade i kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 279) örn arrendeegnahem samt
i instruktionen den 30 juni 1934 (nr 435) för statens jordnämnd.
Såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden har riksdagen för budgetåren
1934/1935—1936/1937 anvisat respektive 1,200,000 kronor, 1,800,000
kronor och 2,700,000 kronor. Beträffande sistnämnda anslag medgavs Kungl.
Majit rätt att före ingången av innevarande budgetår av anslaget disponera
högst 900,000 kronor, vilket belopp vore att anse såsom ett förlagskapital för
ifrågavarande verksamhet (1936: prop. nr 89; jordbr, utsk. uti. nr 51; R. skr.
nr 152). Kostnaderna för jordnämndens verksamhet och övriga med organisationsarbetet
förenade utgifter bestridas från fondens medel.
I skrivelse den 21 augusti 1936 har statens jordnämnd hemställt om anvisande
för budgetåret 1937/1938 av ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor
såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden. Härvid har nämnden anfört
bland annat följande.
Vad beträffade frågan om de antagna arrendatorernas möjligheter att slå
sig fram, hade försökstiden ännu varit för kort för att det skulle vara möjligt
att härå lämna något bestämt svar. Självfallet vore, att den lantman,
som startade eget företag med ringa kapital, vore ytterst beroende av påkommande
ogynnsamma omständigheter. Om ett års gröda på grund av tillfälliga
orsaker bleve dålig eller örn det misslyckades med husdjuren, kunde
omedelbart ekonomiska svårigheter av allvarlig art uppkomma. Visserligen
hade samtliga de 49 första arrendatorerna varit i stånd att vederbörligen gälda
första årets arrendeavgifter, men därmed vore ej säkert, att så bleve för
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
hållandet i fortsättningen. Nämnden borde hava möjlighet att, då så prövades
erforderligt och skäligt, meddela arrendatorer uppskov med erläggande
av arrendeavgifter eller i övrigt meddela oundgänglig lindring i arrendevillkoren.
Nämnden kunde nämligen ej finna det riktigt att skilja en innehavare
från arrendet, om han rent oförskyllt råkat i tillfälliga ekonomiska svårigheter.
Nämnden hemställde därför, att nämnden, som hade att bestämma
arrendevillkoren, uttryckligen tillerkändes befogenhet att i mån av behov
förfara på nu antytt sätt.
Nämnden ville emellertid framhålla, att arrendeegnahemsverksamheten
trots vissa då och då uppträdande störningar i stort sett fungerat tillfredsställande
och att åtminstone flertalet av de antagna arrendatorerna syntes
kunna gå i land med sina företag. Nämnden ansåge sålunda, att, under förutsättning
att byggnadskostnaderna kunde hållas vid skälig nivå, verksamheten
borde uppehållas även under nästa budgetår. Den torde då böra
fortgå i ungefär samma omfattning som under löpande budgetår. Med hänsyn
härtill torde anslagsbehovet kunna uppskattas till 1,800,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Jag anser mig böra tillstyrka ett fortsättande även under budgetåret 1937/
1938 av ifrågavarande verksamhet. För verksamheten torde böra gälla enahanda
grunder som under innevarande budgetår. Mot nämndens beräkning
av anslagsbehovet till 1,800,000 kronor har jag intet att erinra. Kostnaderna
för nämndens verksamhet och övriga med organisationsarbetet förenade utgifter
torde även under nästa budgetår få bestridas av fondens medel.
Vad beträffar nämndens anhållan om bemyndigande att i mån av behov
meddela arrendator av arrendeegnahem uppskov med erläggande av arrendeavgift
eller medgiva i övrigt erforderlig lindring i arrendevillkoren finner
jag denna framställning väl motiverad. En föreskrift av sådan innebörd
torde, därest erinran från riksdagens sida ej möter, kunna av Kungl. Majit
meddelas i den för nämnden gällande instruktionen.»
Beträffande kostnaderna för de 49 arrendeegnahem, som kunnat tagas i
bruk under år 1935, hänvisar utskottet till 1936 års jordbruksutskotts utlåtande
nr 51 (sid. 12—13).
Rörande kostnaderna för de 82 arrendeegnahem, som utarrenderats under
år 1936, har utskottet från statens jordnämnd inhämtat följande uppgifter:
Basebo (8 arrendeegnahem):
Överfört värde..........
Avgår: 1) huvudgård. ...
2) grustag.......
Byggnadskostnader......
Brunnar och vägar......
Dikning................
Elektrifiering...........
Övriga kostnader........
...... 73,000
17.000
15.000 32,000
...... 937000
...... 2,000
...... 53,000
...... 3,200
...... 7,800
Summa kronor
Arrendeavgifter 6,650.
Förräntningsprocent 3.33.
Totalkostnad per lägenhet kronor 25,000.
41,000
159,000
200,000.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
17
Biskopstorp (6 arrendeegnahem):
Överfört värde...................................... 93,000
Avgår: huvudgård................................... 42,000
Byggnadskostnader.................................. 66,000
Brunnar och vägar................................... 3,700
Dikning............................................ 4,000
Elektrifiering....................................... 3,800
Övriga kostnader.................................... 11,500
Summa kronor
Arrendeavgifter 5,400.
Förräntningsprocent 3.86.
Totalkostnad per lägenhet kronor 23,300.
Flatebyn (7 arrendeegnahem):
Inköpspris.......................................... 75,000
Avgår: tomt och bostadslägenhet..................... 3,600
Byggnadskostnader.................................. 90,000
Brunnar och vägar.................................. 4,200
Övriga kostnader.................................... 9,400
Avgår: skogsvärde
Kronor
Summa kronor
Arrendeavgifter 4,200.
Förräntningsprocent 2.80.
Totalkostnad per lägenhet 25,000 kronor.
Forsvik (6 arrendeegnahem):
Inköpspris.......................................... 73,000
Avgår: huvudgård................................... 20,500
Byggnadskostnader............................. 80,000
Brunnar och vägar.................................. 5,000
Dikning............................................ 32,000
Elektrifiering........................................ 5,000
Övriga kostnader................................... 9,500
Kronor
Avgår: skogsvärde............................................
Summa kronor
Arrendeavgifter 3,900.
Förräntningsprocent 2.38.
Totalkostnad per lägenhet 30,600 kronor.
Jälla (12 arrendeegnahem):
Inköpspris.............
Avgår: 1) huvudgård. ..
2) tomt........
Byggnadskostnader.....
Brunnar och vägar.....
Dikning...............
Elektrifiering...........
Övriga kostnader........
...... 194,000
87,000
2,500 89,500
...... 190,000
...... 17,000
...... 9,000
...... 18,000
...... 18,500
Kronor
Avgår: skogsvärde
Summa kronor
Arrendeavgifter 9,675.
Förräntningsprocent 2.96.
Totalkostnad per lägenhet 29,700 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr 27.
51,000
89,000
140,000.
71,400
103,600
175,000
25,000
150,000.
52,500
131,500
184,000
20,000
164,000.
104,500
252,500
357,000''
30,000
327,000.
2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Kusta (8 arrendeegnahem):
Inköpspris.......................................... 90,000
Byggnadskostnader.................................. 127,000
Brunnar och vägar.................................. 6,000
Dikning............................................ 6,000
Elektrifiering........................................ 5,000
Övriga kostnader.................................... 16,000
Avgår: skogsvärde
Summa kronor
Arrendeavgifter 6,350.
Förräntningsprocent 2.90.
Totalkostnad per lägenhet 31,200 kronor.
250,000
30,000
220,000.
Ludvigsberg (7 arrendeegnahem):
Inköpspris.......................................... 72,000
Byggnadskostnader.................................. 107,000
Brunnar och vägar.................................. 8,000
Dikning............................................ 13,000
Övriga kostnader.................................... 17,000
Avgår: skogsvärde
Summa kronor
Arrendeavgifter 6,050.
Förräntningsprocent 3.18.
Totalkostnad per lägenhet 31,000 kronor.
217,000
27,000
190,000.
Norra Kocklanda (3 arrendeegnahem):
Överfört värde...................................... 25,000
Byggnadskostnader.................................. 40,000
Brunnar och vägar.................................. 2,000
Dikning............................................ 18,000
Elektrifiering........................................ 3,500
Övriga kostnader................................... 3,500
Avgår: skogsvärde
Summa kronor
Arrendeavgifter 2,200.
Förräntningsprocent 2.62.
Totalkostnad per lägenhet 30,700 kronor.
92,000
8,000
84,000.
Ryk (1 arrendeegnahem):
Överfört värde.......
Byggnadskostnader...
Brunnar och vägar...
Övriga kostnader.....
Avgår: skogsvärde....
..... 8,700
..... 12,000
..... 1,800
.... 1,500 24,000
.............. 2,000
Summa kronor 22,000
Arrendeavgift 800.
Förräntningsprocent 3.64.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27. 19
Rännenäs (14 arrendeegnahem):
Inköpspris.......................................... 250,000
Avgår: byggn, till bortfl. o. försålda områden.......... 45,000 205,000
Byggnadskostnader.................................. 168,000
Brunnar och vägar.................................. 8,000
Dikning............................................ 14,000
Elektrifiering........................................ 11,000
Övriga kostnader.................................... 9,000 210*000
Summa kronor 415,000.
Arrendeavgifter 13,750.
Förräntningsprocent 3.31.
Totalkostnad per lägenhet 29,600 kronor.
Rönö (5 arrendeegnahem):
Överfört värde.........
Avgår: 1) huvudgård. ..
2) annat område
Byggnadskostnader.....
Brunnar och vägar.....
Dikning...............
Övriga kostnader.......
Summa kronor 90,000.
Arrendeavgifter 3,800.
Förräntningsprocent 4.20.
Totalkostnad per lägenhet 18,000 kronor.
....... 54,500
40,000
_50Q- 40,500 14,000
...... 65,000
...... 4,000
...... 2,500
...... 4,500 76.000
Vrine (1 arrendeegnahem):
Överfört värde............................................... 6,000
Byggnadskostnader........................................... 12,000
Brunnar och vägar.......................................... 1,000
Övriga kostnader............................................. 2,000
Summa kronor 21,000.
Arrendeavgift 800.
Förräntningsprocent 3.80.
Hageby Ödegård (2 arrendeegnahem):
Överfört värde............................................... 12,000
Byggnadskostnader.......................................... 30,500
Brunnar och vägar........................................... 2,000
Övriga kostnader............................................. 1,500
Summa kronor 46,000.
Arrendeavgifter 1,300.
Förräntningsprocent 2.83.
Totalkostnad per lägenhet 23,000 kronor.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27-
Örby (2 arrendeegnahem):
Överfört värde...................................... 25,000
Byggnadskostnader.................................. 30,000
Brunnar och vägar.................................. 1,600
Elektrifiering........................................ 3,000
Övriga kostnader.................................... 2,400
Skogsvärde
62,000
7,000
Summa kronor 55,000.
Arrendeavgifter 1,700.
Förräntningsprocent 3.09.
Totalkostnad per lägenhet 31,000 kronor.
Anmärkning: I de fall, där skog finnes å ifrågavarande styckade områden,
har jämväl den skogbärande marken uppdelats å de olika lotterna. Arrendatorerna
äga emellertid endast avverka för husbehov efter utstämpling. Värdet
å skogsmarken har icke medtagits vid beräkning av de angivna förräntningsprocenttalen.
Däremot ingår skogsvärdet i totalkostnaderna per lägenhet.
Utskälla. Utskottet vill i likhet med Kungl. Majit tillstyrka, att ifrågavarande verksamhet
fortsättes även under budgetåret 1937/1938. Jämväl Kungl. Maj:ts
anslagsäskande för ändamålet, 1,800,000 kronor, biträdes av utskottet.
Emellertid vill utskottet erinra om att arrendeegnahemsverksamheten ännu
befinner sig på försöksstadiet. Utskottets uttalande föregående år — att
den erfarenhet, som hittills vunnits av verksamheten, vore för obetydlig att
giva möjlighet att bedöma, huruvida denna form av jordanskaffning borde
få fortgå i huvudsakligen den utformning, verksamheten nu tagit — äger
alltjämt sin tillämpning. Härtill kommer, att resultaten av nu pågående
utredning om statens verksamhet på det sociala jordområdet genom 1936
års egnahemsutredning torde avvaktas, innan slutlig ställning bör tagas till
formerna för statens jordanskaffningsverksamhet. Under föregående års utskottsbehandling
påvisades, att kostnaderna för bebyggelse och iordningställande
i övrigt av arrendelägenhet blivit avsevärt högre än som vid verksamhetens
igångsättande beräknats. Ett studium av kostnadstablåerna för de
under åren 1935 och 1936 i bruk tagna arrendeegnahemmen giver vid handen,
att kostnaderna för år 1936 i flera fall stigit i förhållande till år 1935. Denna
kostnadsökning sammanhänger -— såsom av statens jordnämnd framhållits —
med höjda utgifter för lotternas bebyggande.
Vidkommande frågan om bemyndigande för statens jordnämnd att i mån
av behov meddela arrendator av arrendeegnahem uppskov med erläggande
av arrendeavgift eller medgiva i övrigt erforderlig lindring i arrendevillkoren
har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom Kapitalökning för arrendeegnahemsfonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag
av 1,800,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
21
13:o) Arrendelåncfonden. Under punkt 13 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för arrendelånefonden anvisa för budgetåret
1937/1938 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 80
av herr Andersson, Alfred och II: 23 av herr Eriksson i Sandby m. fl., vari
hemställts, dels att riksdagen måtte besluta sådan utvidgning av arrendelånefondens
verksamhet att räntefria lån ur fonden må på enahanda villkor
och till samma belopp som gälla beträffande de statliga arrendeegnahemmen
beviljas även obemedlad arrendator eller köpare av mindre jordbruk
oavsett att detta sker annorstädes än genom statens försorg, dels att
såsom särskild kapitalökning för arrendelånefonden i anledning av ovanstående
anvisas för budgetåret 1937/1938 ett särskilt reservationsanslag av
100,000 kronor.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Vid 1934 års riksdag (prop. nr 268; R. skr. nr 349) beslöts i samband med
igångsättandet av arrendeegnahemsverksamheten inrättande av arrendelånefonden,
från vilken fond s. k. arrendelån för anskaffande av jordbruksinventarier
m. m. skulle kunna utlämnas till de personer, som antagas till arrendatorer
av arrendeegnahem. Såsom kapital för fonden hava för budgetåren
1934/1935—1936/1937 under utgifter för kapitalökning anvisats reservationsanslag
av respektive 300,000 kronor, 300,000 kronor och 175,000 kronor, att
i sin helhet utgå av skattemedel. Anmärkas må, att sistnämnda belopp beräknades
med hänsyn till en reservation av omkring 125,000 kronor å tidigare
anslag. Fonden förvaltas av statskontoreet. Låneverksamheten handhaves
av statens jordnämnd. Närmare föreskrifter om arrendelån återfinnas i
kungörelsen den 15 juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem.
I skrivelse den 21 augusti 1936 har statens jordnämnd — under förmälan
att hittills för ändamålet anslagna medel beräknades vara i huvudsak förbrukade
med innevarande budgetårs utgång — hemställt örn anvisande för
budgetåret 1937/1938 av ett reservationsanslag av 300,000 kronor såsom kapitalökning
till arrendelånefonden.
Sedan svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund erbjudit sig att till kronan med äganderätt överlåta ett jordområde,
innehållande omkring 45.9 hektar åker och 4.9 hektar hagmark under
Fogelstad med underlydande fastigheter i Julita socken av Södermanlands
län, lia statsmakterna vid 1934 års riksdag antagit erbjudandet. Kungl.
Majit bar sedermera den 28 juni 1935, bland annat, förordnat, att området
efter lotternas avstyckning och lagfarande skulle ställas under domänstvrelsens
vård och förvaltning, samt att lotterna med av domänstyrelsen
föreslagna arealer skulle från och med den 14 mars 1936 upplåtas såsom
åbolägenheter jämlikt bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. till i jord
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet.
bruksarbete kunniga arbetslösa eller medellösa personer utan rätt för åbo
att inlösa sin lott.
Innehavarna av omförmålda åbolotter hava i skrivelse den 23 november
1936 hemställt att komma i åtnjutande av lån för anskaffande av nödiga
inventarier m. m. för jordbruksdriften. I skrivelsen uppgives, att sökandena
från egnahemsnämnden i Södermanlands län var och en erhållit 9,000 kronor
i egnahemslån och 1,500 kronor i premielån. Med dessa medel hade
bestritts byggnadskostnaden, vilken uppgått till 9,200 kronor för brukningsdel.
I detta belopp inginge dock ej hela målningskostnaden och ej någon
del av kostnaderna för anläggande av vatten- och avloppsledningar samt för
röjningsarbeten och bortförande av matjorden från byggnadsplatsen, upptagande
av brunn, uppförande av hemlighus m. m. Sökandena befunne sig
därför i total avsaknad av medel för anskaffande av för driftens upptagande
erforderliga levande och döda inventarier jämte utsäde för 1937 års gröda.
Statens egnahemsstyrelse och egnahemsnämnden i Södermanlands län
hava tillstyrkt framställningen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Mot jordnämndens beräkning av kapitalökningsbehovet för arrendelånefonden
har jag ej något att erinra.
Det donerade området av Fogelstad i Julita socken har, enligt vad i ärendet
framgår, efter styckning upplåtits i fem lotter under åborätt på sätt med
donationen varit avsett. Den av åborna nu gjorda framställningen om lån
för anskaffande av inventarier och utsäde förefaller behjärtansvärd. En nära
till hands liggande utväg för lösande av inventariefrågan synes vara, att
åborna medgives rätt till lån ur arrendelånefonden på motsvarande villkor
som de för arrendeegnahemsinnehavarna stadgade. Jag tillstyrker att så
sker, därvid jag förutsätter, att de genom arrendelånen erhållna medlen användas
jämväl för inlösen av förbindelser, som vederbörande åbor på annat
håll må hava iklätt sig för inventarieanskaffning. Närmare bestämmelser
torde, därest erinran från riksdagens sida ej möter, få meddelas av Kungl.
Maj:t.»
Motionärerna avse, att obemedlade arrendatorer och köpare av mindre
jordbruk, även om förvärvet skedde utan statens medverkan, skulle erhålla
rätt till lån från arrendelånefonden på samma villkor som för arrendatorerna
å de statliga arrendeegnahemmen, samt att arrendelånefonden i anledning
därav tillfördes — utöver av Kungl. Majit föreslagna 300,000 kronor —
ytterligare 100,000 kronor.
Utskottet vill -— vad först angår motionärernas yrkande om utvidgning av
arrendelånefondens verksamhetsområde — ej förneka, att syftet med detsamma
är behjärtansvärt. Förevarande fond har emellertid tillkommit för att
tillgodose lånebehov för arrendatorerna å de statliga arrendeegnahemmen.
Då statens jordanskaffningsverksamhet för närvarande är föremål för utredning
(1936 års egnahemsutredning), synes det utskottet mindre ändamålsenligt
att — i varje fall innan riktlinjerna för statens framtida verksamhet å
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
23
detta område blivit klarlagda — utsträcka lånemöjligheterna från fonden till
områden, som ligga vid sidan av statens jordanskaffningsverksamhet. Utskottet
kan alltså ej tillstyrka motionerna.
Gentemot Kungl. Majrts anslagsäskande har utskottet intet att erinra.
Med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter vill utskottet ej
motsätta sig, att framställningen från åborna å området av Fogelstad i Julita
socken örn lån bifalles på sätt departementschefen föreslagit.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 80 och II: 23, såsom Kapitalökning
för arrendelånefonden anvisa för budgetåret 1937/1938
ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
14 :o) Arbctarsmåbrukslånefonden. Vid 1933 års riksdag (prop. nr
181; R. skr. nr 280) beslöts inrättande av arbctarsmåbrukslånefonden, från
vilken fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed
likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att bereda
innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet.
Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland samt
norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för Kungl. Maj:t
att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar av riket. I anslutning
till riksdagens beslut utfärdades kungörelse den 14 juni 1933 (nr 331)
angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet. Sedan genom beslut
av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts att omfatta hela landet, har
härav föranledd ändring i sagda kungörelse verkställts genom kungörelse
den 7 juni 1934 (nr 234).
Såsom kapital för arbctarsmåbrukslånefonden anvisade 1933 års riksdag
för budgetåret 1933/1934 under rubriken fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Å tilläggsstat till riksstaten för
samma budgetår anvisade 1934 års riksdag såsom kapitalökning för fonden
ytterligare ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Såsom kapitalökning
för fonden har vidare för vartdera av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936
uppförts ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor samt för budgetåret 1936/
1937 ett reservationsanslag av 4,400,000 kronor. Anslagsanvisningen har
skett för budgetåret 1934/1935 fortfarande såsom förlag till statsverket men
från och med budgetåret 1935/1936 under rubriken statens utlåningsfonder.
Utlåningen från fonden har bestämts för kalenderåret 1936 till högst
10,000,000 kronor samt för kalenderåret 1937 till högst 12,000,000 kronor.
Jämlikt beslut av 1936 års riksdag må av utlåningsbeloppet för 1936 högst
200,000 kronor användas för möjliggörande av viss förhöjning av redan
beviljade arbetarsmåbrukslån. Bestämmelser rörande sådan förhöjning hava
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
meddelats i kungörelse den 17 april 1936 (nr 100). Har arbetarsmåbrukslån
under år 1933 och 1934 beviljats till belopp understigande det, varmed
sådant lån högst må utgå — 6,000 kronor — och finnes för vinnande av det
med lånet avsedda syftet förhöjning av det beviljade lånebeloppet böra ske,
må enligt sagda bestämmelser för möjliggörande av sådan förhöjning arbetarsmåbruksstatslån
kunna tilldelas kommun, som därom ansökt senast den
30 juni 1936. Av Kungl. Maj.t beviljat dylikt lån skall hos statskontoret lyftas
senast den 31 december 1936. Vid förhöjning av beviljat arbetarsmåbrukslån
skall iakttagas, att lånet i sin helhet icke därigenom kommer att
överstiga 6,000 kronor.
Statens egnahemsstyrelse har förklarat, att utlåningsbeloppet för år 1938
borde bestämmas till samma belopp som år 1937 eller 12,000,000 kronor, samt
att utbetalningarna från fonden för budgetåren 1936/1937 och 1937/1938 borde
beräknas till 10,000,000 kronor för vartdera budgetåret.
Statskontoret har med denna utgångspunkt beräknat det för budgetåret
1937/1938 erforderliga kapitalökningsanslaget för arbetarsmåbrukslånefonden
till 10,000,000 kronor.
Vidare har statens egnahemsstyrelse hemställt, att Kungl. Maj:t ville hos
riksdagen föreslå, att av det för 1937 till 12,000,000 kronor fastställda utlåningsbeloppet
från arbetarsmåbrukslånefonden ett belopp av intill 300,000
kronor måtte få användas för möjliggörande av behövliga förhöjningar av i
första hand under år 1935 men även under åren 1933 och 1934 beviljade
a rbetarsmåbrukslån.
Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.
»Jag förordar, att 300,000 kronor av det för 1937 medgivna utlåningsbeloppet
från arbetarsmåbrukslånefonden må användas för möjliggörande av erforderliga
låneförhöjningar till 1933, 1934 och 1935 års låntagare, enligt enahanda
grunder som de vilka tillämpats vid motsvarande av 1936 års riksdag
medgivna förhöjningar. Närmare bestämmelser i ämnet torde i sinom tid få
meddelas av Kungl. Maj:t i anslutning till egnahemsstyrelsens förslag.
Beträffande utlåningen från fonden tor 1938 torde densamma, i överensstämmelse
med vad egnahemsstyrelsen föreslagit, böra bestämmas till högst
12,000,000 kronor. Såsom kapitalökning till fonden skulle enligt de beräkningar,
statskontoret med ledning av egnahemsstyrelsens uppgifter verkställt,
för nästa budgetår erfordras 10,000,000 kronor. Jag tillstyrker medelsanvisning
till detta belopp. I likhet med vad som skett under sistförflutna och
innevarande budgetår torde beloppet läjmpligen böra utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.
Såsom framhölls vid arbetarsmåbrukslånefondens inrättande kunna inom
vissa kommuner förhållandena vara sådana, att arbetarsmåbruksverksamhet
därstädes icke lämpligen bör förekomma. Särskilt är att märka, att arbetarsmåbruk
ej böra bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna
kunna påräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig
kontantinkomst. Vederbörande kommun torde själv bäst känna till arbetsmöjligheterna
å orten, men jag förutsätter, att egnahemsstyrelsen dessutom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
25
har sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, som är av avgörande
betydelse för resultatet av arbetarsmåbruksverksamheten.»
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning.
I likhet med departementschefen vill utskottet understryka vad som framhölls
vid arbetarsmåbrukslånefondens inrättande, nämligen att arbetarsmåbruk
ej borde bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna
kunde påräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig
kontantinkomst. Utskottet instämmer jämväl i departementschefens yttrande
därom, att han förutsatte, att egnahemsstyrelsen hade sin uppmärksamhet
riktad på detta förhållande, som vore av avgörande betydelse för resultatet av
arbetarsmåbruksverksamheten.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom
vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år
1937 av Kungl. Maj:t beviljas, högst 300,000 kronor må användas
för möjliggörande av förhöjning av redan beviljade
arbetarsmåbrukslån;
2) medgiva, att Kungl. Maj:t må för år 1938 bevilja statslån
från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av
12.000. 000 kronor;
3) såsom Kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av
10.000. 000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
15:o) Statens avdikningslånefond. Statens avdikningslånefond är avsedd
för utlämnande av lån till utförande av sådana torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande
såsom åker eller ständig slåtter- eller betesvall. Gällande villkor
för lån från statens avdikningslånefond äro meddelade i kungörelsen den 11
juni 1926 (nr 258) med däri genom kungörelserna nr 166/1929 och 300/1933
gjorda ändringar.
Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån ur fonden fått för
år högst beviljas, uppgått till för ett vart av budgetåren 1930/1931 och
1931/1932 3,000,000 kronor, för budgetåret 1932/1933 2,900,000 kronor, tor
vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 5,000,000 kronor, för budgetåret
1935/1936 3,800,000 kronor samt för budgetåret 1936/1937 3,000,000
kronor.
Utöver till fonden inflytande kapitalinbetalningar har fonden under nämnda
budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:
U tskottet.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
för budgetåret 1930/1931 2,000,000
» » 1931/1932 2,000,000
» > 1932/1933 1,300,000
> » 1933/1934 4,000,000
* » 1934/1935 3,000,000
» » 1935/1936 2,000,000
» » 1936/1937 — ,
I detta sammanhang må erinras alt efter beslut av riksdagen under senare
år i vissa fall beviljats anstånd med erläggande av annuiteter
å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.
Med bifall till därom av Kungl. Majit i proposition nr 113
framställt förslag medgav 1933 års riksdag (skr. nr 122), att Kungl. Majit
finge för beredande av erforderligt rådrum åt intressenterna i ett i trångmål
varande torrläggningsföretag, efter prövning av föreliggande omständigheter
rörande varje särskilt företag, under tiden till och med den 30 juni 1934
medgiva dylikt anstånd. Genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr. 25;
R. skr. nr 61) förlängdes bemyndigandet för en tid av ett år. Vid 1935 års
riksdag (prop. nr 35; R. skr. nr 167) förlängdes bemyndigandet ytterligare
för tiden 1 juli 1935—30 juni 1936, därvid dess avfattning sålunda jämkades,
att det skulle avse rätt för Kungl. Majit att medgiva anstånd, varom här
är fråga, för beredande av erforderligt rådrum åt i trångmål varande intressenter
i torrläggningsföretag, efter prövning av föreliggande särskilda omständigheter.
Genom beslut av 1936 års riksdag (Ufk bil. 7, punkt 12; R.
skr. nr 83) har sistnämnda bemyndigande förlängts för en tid av ett år.
Kungörelse i ämnet har av Kungl. Majit utfärdats den 17 april 1936 (nr 101).
Med stöd av ifrågavarande bemyndiganden har Kungl. Majit under tiden
till den 1 december 1936 medgivit betalningsanstånd ävensom i vissa fall
räntefrihet under uppskovstiden beträffande 30 företag i deras helhet med
annuiteter å sammanlagt omkring 204,930 kronor. Vidare har Kungl.
Majit medgivit vissa intressenter i 32 företag anstånd med annuiteter å tillhopa
omkring 168,980 kronor. Av 45 företag gjorda ansökningar om lindring
i lånevillkoren hava ej föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.
I skrivelse den 18 november 1936 har lantbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte hos riksdagen göra framställning örn förlängning av
ifrågavarande bemyndigande för tiden till och med den 30 juni 1938. Till
stöd härför har styrelsen anfört, att även om den tidigare rådande jordbrukskrisen
knappast med samma skäl som tillförne torde kunna åberopas
för ifrågavarande anstånd, det ändock icke torde vara uteslutet att till följd
av krisens efterverkningar svårigheter kunde uppstå för återbetalningen av
erhållna lån vid en del torrläggningsföretag jämväl under nästa budgetår.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Lantbruksstyrelsens förslag, att lån från avdikningslånefonden under budgetåret
1937/1938 må beviljas intill ett belopp av 2,900,000 kronor giver
mig icke anledning till någon erinran. Enligt statskontorets beräkningar
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27-
27
torde en utlåning av denna storlek ej föranleda, att nytt kapital behöver
tillföras fonden.
Trots de förbättrade konjunkturerna torde såsom lantbruksstyrelsen framhållit
jämväl under nästa budgetår svårigheter kunna uppstå för återbetalning
av erhållna lån vid vissa torrläggningsföretag. Understundom torde
de svårigheter, vari intressenterna råkat, bero på ett mindre gott planläggande
eller utförande av företagen. Jag finner skäl tala för att sådana anordningar
träffas, att uppskov med erläggande av annuiteter å lån för torrläggningsföretag
må kunna enligt samma grunder som de för närvarande tilllämpade
beviljas jämväl efter utgången av det nu gällande bemyndigandets
giltighetstid. Nytt bemyndigande för Kungl. Majit torde sålunda böra utverkas
för tiden till och med den 30 juni 1938.»
Utskottet, som biträder Kungl. Majits framställning, hemställer,
att riksdagen må medgiva,
1) att Kungl. Majit må under budgetåret 1937/1938 från
statens avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst
2,900,000 kronor;
2) att Kungl. Majit må, för beredande av erforderligt rådrum
åt i trångmål varande intressenter i torrläggningsföretag,
efter prövning av föreliggande särskilda omständigheter,
under tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 medgiva anstånd med
erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och
statens avdikningslånefond.
16:o) Täckdikningslånefonden. Vid 1913 års riksdag beslöts inrättande
av täckdikningslånefonden. Nu gällande villkor för lån ur fonden äro
meddelade i kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 332) med däri genom kungörelserna
nr 358/1921, 239/1922, 84/1930 och 306/1933 gjorda ändringar.
Genom kungörelsen den 28 juli 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser
om viss amorteringsfrihet beträffande lån från täckdikningslånefonden.
Den genom kungörelsen nr 306/1933 gjorda ändringen i lånevillkoren,
vilken ändring tillkommit i enlighet med beslut vid 1933 års riksdag
(skr. nr 236), innefattar i huvudsak, att tiden för sådant låns innehavande
räntefritt och utan amortering utsträckts från två till tre år samt att amorteringstiden
förlängts från sju till tolv år.
Vidare har riksdagen (skr. nr 356/1933) till bidrag till täckdikningar för
budgetåret 1933/1934 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. Ytterligare
hava lill sådant bidrag anvisats för vartdera av budgetåren 1934/
1935 och 1935/1936 1,500,000 kronor samt för budgetåret 1936/1937 1,000,000
kronor. I kungörelse den 30 juni 1933 (nr 434) har Kungl. Majit meddelat
närmare bestämmelser i ämnet.
Jämlikt beslut av 1920 års riksdag (skr. nr 346) får ur ifrågavarande fond
beviljas lån intill ett belopp av 2,000,000 kronor årligen. Riksdagen har se
-
tz tslcottél.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
U tskottrt.
nast för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag av 700,000 kronor
såsom kapitalökning för fonden.
Kungl. Maj.ts framställning under punkt 16 innefattar hemställan, att för
tillgodoseende av ett lånebehov för 1937 av oförändrat 2,000,000 kronor fonden
skulle tillföras ett kapitalökningsanslag för nästa budgetår av 800,000
kronor.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
alltså,
att riksdagen må såsom Kapitalökning för täckdikningslånefonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag
av 800,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
17 :o) Fiskerilånefonden. Under punkt 17 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att såsom kapitalökning för fiskerilånefonden anvisa för budgetåret
1937/1938 ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 78 av
herr Nilsson, Theodor, och herr Gustavson, John, samt II: 172 av herr Johansson
i Öckerö m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte fastställa räntan
å lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande till 2.5 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Gällande bestämmelser för fiskerilånefonden, vilken inrättades år 1891 för
fiskerinäringens befrämjande, återfinnas i kungörelsen den 7 augusti 1907
(nr 61) med däri genom kungörelserna nr 359/1921, 130/1928, 298/1930 och
112/1932 gjorda ändringar. Från fonden utlämnas genom förmedling av
hushållningssällskap eller landsting låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar,
motorer för sådana båtar, fiskredskap eller för fisktransport avsedda
fordon, smärre båtar eller andra smärre inrättningar eller för anläggande
av smärre inrättningar för tillgodogörande eller förädling av fiskets produkter
eller för utförande av fiskodling. Hushållningssällskap eller landsting,
som önskar erhålla statslån för utlämnande av ifrågavarande låneunderstöd,
må därom göra skriftlig ansökan för Göteborgs och Bohus län hos länsstyrelsen
i länet och för rikets övriga län hos lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen
och lantbruksstyrelsen äga att, efter prövning av sålunda gjorda framställningar,
inom av Kungl. Maj:t bestämt belopp bevilja hushållningssällskap
eller landsting statslån. Dylikt lån må innehavas amorteringsfritt under
två år från lyftningsdagen. Därefter skall lånet återbetalas inom högst tio
år med lika kapitalbelopp varje år jämte upplupen ränta. Räntefrihet åt
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
29
njutes likaledes under två år från lyftningsdagen, varefter lånet skall förräntas
med 3.6 procent om året. Därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskriven
tid inbetalas, skall å det förfallna erläggas 6 procent årlig ränta.
Motsvarande bestämmelser skola gälla för lån, som utlämnas av hushållningssällskap
eller landsting till de enskilda låntagarna. Lån, som utlämnas
av hushållningssällskap eller landsting, får utgöra högst 25,000 kronor.
Genom beslut av 1921 års riksdag är högsta medgivna årsutlåningen bestämd
till 1,800,000 kronor.
Såsom kapitalökning för fonden anvisade 1921 års riksdag ett reservationsanslag
av 900,000 kronor, varav dock endast 300,000 kronor togos i anspråk
för ändamålet. Sedermera hava såsom kapitalökning för fonden anvisats
för vartdera av budgetåren 1931/1932 och 1933/1934 400,000 kronor samt
för budgetåret 1934/1935 600,000 kronor.
Utlåningen från fonden har under kalenderåren 1926—1935 uppgått till
respektive 882,925, 1,032,965, 934,695, 942,205, 903,400, 1,059,260, 1,249,950,
1,199,650, 1,076,520 och 1,092,640 kronor. Den 30 december 1935 har
Kungl. Majit föreskrivit, bland annat, att ifrågavarande fond finge tillsvidare
under år 1936, i mån av tillgång, tagas i anspråk av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län för detta län intill ett belopp av 800,000 kronor och av lantbruksstyrelsen
för övriga län intill ett belopp av 300,000 kronor.
Kungl. Maj.ts framställning innebär förslag om beviljande av ett kapitalökningsanslag
till fonden om 300,000 kronor, därav 225,000 kronor avses att
täckas av lånemedel och 75,000 kronor av andra statsinkomster.
Motionärerna avse, att räntan å lån från fonden nedsättes från 3.6 procent
till 2.5 procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning.
Vad härefter angår motionärernas förslag om nedsättning av räntan å lån
från fonden vill utskottet erinra, att framställningar i enahanda syfte blivit
avslagna av 1935 års och 1936 års riksdagar. Såsom skäl för avslagsbeslutet
vid 1935 års riksdag anfördes, att den effektiva medelräntan för statens upplåning,
som för budgetåret 1933/1934 utgjorde 4.42 procent, icke kunde beräknas
för nästa budgetår sjunka med mer än omkring en tiondels procent.
En sänkning av räntan då skulle nödvändiggöra dels att vid nya kapitalinvesteringar
i fonderna anvisa en större del därav än för närvarande av
skattemedel, dels ock att med skattemedel ersätta en del av det hittills i fonderna
investerade lånemedelskapitalet. Dessa skäl torde alltjämt i viss utsträckning
vara tillämpliga. Emellertid befinner sig fiskerinäringen för närvarande
i sådant läge, alt åtgärder från det allmännas sida till dess stöd äro
ofrånkomliga. Med hänsyn härtill vill utskottet förorda, att en sänkning av
räntan å lånen från fiskerilånefonden genomföres från och med den 1 juli
1937, men anser sig utskottet icke kunna tillstyrka, att räntan sänkes lägre
än till tre procent. Enligt vad utskottet inhämtat torde en sådan räntesänkning
medföra minskning i de beräknade inkomsterna från .statens produktiva
fonder: fiskerilånefonden med i runt tal 22,000 kronor eller från 130,000
UtekoUel.
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
kronor till 108,000 kronor. Vidare bör, vid bifall till utskottets förslag om
räntesänkning, av den nu föreslagna kapitalinvesteringen, 300,000 kronor, ett
belopp, som med 45,000 kronor överstiger vad Kungl. Majit avsett, eller
120,000 kronor, täckas av andra statsinkomster än lånemedel.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må,
A) med bifall till Kungl. Majits förslag såsom Kapitalökning
för fiskerilånefonden anvisa för budgetåret 1937/1938
ett reservationsanslag av 300,000 kronor;
B) i anledning av motionerna I: 78 och II: 172 medgiva,
att räntan å lån från fiskerilånefonden från och med den 1
juli 1937 må utgå efter tre procent.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.
18:o) Kommunskogslånefonden. Under punkt 18 har Kungl Majit —
under förmälan att en befintlig behållning i kommunskogslånefonden örn
50,000 kronor i sin helhet vore för ändamålet tillgänglig jämväl under budgetåret
1937/1938 — förklarat, att anvisande av nytt kapital till fonden för
närvarande icke vöre erforderligt, vilket utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 2 mars 1937.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Tjällgren, Alfred Andersson,
von Stockenström, Jacob Hansson, Mannerskantz och Lindbärg; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Carlström, Andersson i Tungelsta,
Ericsson i Sörsjön, Liedberg, Karlsson i Munkedal, Pettersson i Dahl och Sjögren.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
31
Reservationer:
Under punkt 4 (lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras)
av herrar Sederholm, Mannerskantz och Sjögren, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
»Utskottet har bemärkt, att ansökningarna om lån ur denna fond under
senaste året starkt ökat så, att deras sammanlagda belopp i november 1936
utgjorde 618,550 kronor. Även örn det kan finnas fog för avslag å eller minskning
av vissa låneansökningar, är det dock enligt utskottets uppfattning icke
riktigt, att denna nedskärning skall behöva ske i den utsträckning, Kungl.
Maj:ts förslag örn totala lånebeloppets bibehållande vid 175,000 kronor skulle
nödvändiggöra. Lånebehovet torde vara ett naturligt uttryck för uppfödarnas
strävan att tillgodose föreliggande efterfrågan på hästar inom landet. Då
härtill kommer, att villkoren för lån ur fonden äro ägnade att gynnsamt påverka
kvaliteten hos hästmaterialet, vill utskottet icke motsätta sig den utökning
av fonden, motionärerna föreslagit. Såsom ytterligare skäl för bifall
till motionerna talar även det förhållandet, att under senare år betydande belopp
av de s. k. totalisatormedlen använts till andra ändamål än främjandet av
landets hästavel.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna 1:131 och 11:281,
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1937/
1938 från lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras
bevilja lån intill ett belopp av 300,000 kronor;
2) såsom Kapitalökning för lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
reservationsanslag av 140,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.»
Under punkt 12 (arrendeegnahemsfonden) av herrar Sederholm, Mannerskantz,
Liedberg och Sjögren, vilka ansett, att utskottets motivering
bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill i likhet med Kungl. Maj:t tillstyrka, att ifrågavarande verksamhet
fortsättes även under budgetåret 1937/1938. Jämväl Kungl. Maj:ts
anslagsäskande för ändamålet, 1,800,000 kronor, biträdes av utskottet.
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Utskottet uttalade föregående år, att arrendeegnahemsverksamheten ännu
befunne sig på försöksstadiet, och att den erfarenhet, som dittills vunnits av
verksamheten, vore för obetydlig att giva möjlighet att bedöma, huruvida denna
form av jordanskaffning borde få fortgå i huvudsakligen den utformning
verksamheten då tagit. Visserligen finner sig utskottet alltjämt icke böra taga
definitiv ställning till frågan, huruvida denna form av egnahemsbildning kan
anses ändamålsenlig, men kan icke underlåta att påpeka, att kostnaderna för
iordningställande av arrendeegnahem, jämfört med ursprungligen beräknade
belopp, successivt avsevärt ökats såväl beträffande år 1935 och 1936 utarrenderade
som — enligt uppgift från statens jordnämnd — för tillträde våren
1937 färdigblivna arrendeegnahem. Även örn kostnadsökningen till betydande
del hänfört sig till den allmänna prisstegringen, särskilt beträffande
byggnadsverksamheten, måste den faktiska ökningen minska utsikterna för
ifrågavarande arrendatorer icke blott att förränta erhållna lån och erlägga
fastställda arrendeavgifter utan även att efterhand förmå förvärva äganderätt
till sina jordbruk. Då arrendatorernas möjlighet att friköpa av dem brukade
fastigheter torde vara en faktor av grundläggande betydelse för hela
verksamheten, måste också ett undanskjutande härav väcka tvivelsmål om
huruvida de medel, som på detta sätt av staten disponeras för skapande av
jordbruksegnahem, äro använda på ett bättre eller lika gott sätt som om de
anvisats till främjande av bildande av större eller mindre jordbruksegnahem
under andra former. Utskottet förutsätter emellertid, att nu pågående utredning
om statens verksamhet på det sociala jordområdet genom 1936 års
egnahemsutredning — med särskilt beaktande av vad utskottet nu anfört —
tager frågan under allsidig prövning, samt att statens jordnämnd vid sin fortsatta
verksamhet särskilt beaktar önskvärdheten, att byggnadskostnaderna
hållas vid skälig nivå.
Vidkommande frågan örn bemyndigande för statens jordnämnd att i mån
av behov meddela arrendator av arrendeegnahem uppskov med erläggande
av arrendeavgift eller medgiva i övrigt erforderlig lindring i arrendevillkoren
har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning.»
Under punkt 14 (arbetarsmåbrukslånefonden) av herrar Sederholm, Mannerskantz,
Liedberg och Sjögren, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort
hava följande lydelse:
»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning därom, att av det belopp,
inom vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år 1937 av
Kungl. Maj:t beviljas, högst 300,000 kronor må användas för möjliggörande
av förhöjning av redan beviljade arbetarsmåbrukslån.
I fråga om utlåningen från fonden för år 1938 har utskottet intet att erinra
mot att densamma, i överensstämmelse med egnahemsstyrelsens av
Kungl. Maj:t biträdda förslag, bestämmes till högst 12,000,000 kronor. Såsom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
33
kapitalökning till fonden skulle enligt Kungl. Maj:ts framställning anslås
10,000,000 kronor. Förslaget härutinnan grundar sig å beräkningar, verkställda
i september 1936 av statskontoret med ledning av egnahemsstyrelsens
uppgifter. Statskontoret har därvid understrukit, att enär egnahemsstyrelsen
ansett, att under budgetåret 1936/1937 borde räknas med utbetalningar
av lån med ett belopp ej understigande 10,000,000 kronor, nämnvärda reserverade
medel ej vore att påräkna vid utgången av detta budgetår. Av egnahemsstyrelsens
framställning i ämnet framgår emellertid, att de kommuner,
som äro engagerade i lånerörelsen, béräknat utbetalningarna från fonden för
budgetåret 1936/1937 till 7,600,000 kronor. Enligt denna beräkning skulle
alltså vid slutet av budgetåret 1936/1937 föreligga en behållning i fonden örn
2,400,000 kronor. Vidare ha samma kommuner beräknat utbetalningarna
från fonden för budgetåret 1937/1938 till 6,200,000 kronor, medan egnahemsstyrelsen
kalkylerat med utbetalningar under samma tid till ett belopp av
10,000,000 kronor. Egnahemsstyrelsen har med hänsyn till viss ofullständighet
och osäkerhet i kommunernas kalkyler således ansett en marginal —
i förhållande till kommunernas beräkning — örn sammanlagt (2,400,000 +
+ 3,800,000 =) 6,200,000 kronor erforderlig. Enligt vad utskottet inhämtat
har under början av innevarande år till fonden från kommunerna återlevererats
ett belopp av 515,313 kronor, vilken tillgång icke kunnat tagas i beräkning
vare sig av myndigheterna eller av Kungl. Maj:t. Härjämte har utskottet
inhämtat, att inom föreskriven tid inkomna ansökningar örn bidrag
från fonden för år 1937 uppgå till i runt tal 7,500,000 kronor. Detta belopp
torde vara lägre än vad vid statbehandlingen förutsattes. Vad utskottet nu
anfört giver vid handen, att behovet av kapitalinvestering i fonden väsentligen
understiger vad Kungl. Maj:t ansett erforderligt. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang understryka, att medel givetvis böra finnas tillgängliga
i fonden för att helt tillgodose föreliggande lånebehov. A andra sidan
måste, då förevarande anslag helt skall utgå av andra statsinkomster än lånemedel,
all nödig sparsamhet iakttagas. Den marginal örn 6,200,000 kronor,
som egnahemsstyrelsen räknat med, torde utan risk kunna beskäras.
Med hänsyn härtill och till de nya, förut berörda omständigheter, som inträffat
efter statbehandlingen, anser utskottet, att kapitalökningsanslagct bör
bestämmas till ett belopp, som med 1,000,000 kronor understiger vad Kungl.
Majit äskat, eller till 9,000,000 kronor.
I likhet med departementschefen vill utskottet understryka vad som framhölls
vid arbetarsmåbrukslånefondens inrättande, nämligen att arbetarsmåbruk
ej borde bildas i större utsträckning än alt de därå bosatta arbetarna
kunde påräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig
kontantinkomst. Utskottet instämmer jämväl i departementschefens yttrande
därom, att han förutsatte, att egnahemsstyrelsen hade sin uppmärksamhet
riktad på detta förhållande, som vore av avgörande betydelse för resultatet
av arbetarsmåbruksverksamheten.
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 10 sami. Nr ?.7.
3
34 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27•
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom
vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år
1937 av Kungl. Maj:t beviljas, högst 300,000 kronor må användas
för möjliggörande av förhöjning av redan beviljade
arbetarsmåbrukslån;
2) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1938 bevilja statslån
från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av
12.000. 000 kronor; #
3) såsom Kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden
anvisa för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av
9.000. 000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning avsedda medlen
torde statsutskottet framdeles under riksdagen avgiva förslag.»
977418. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.