Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2
mom. 1 och 4 förordningen dien 21 juni 1922 (nr
277) angående postsparbanken.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1987 dagtecknad proposition
nr 42, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse
av § 2 mom. 1 och 4 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 4 förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 och 4 förordningen den 21 juni
1922 angående postsparbanken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

§ 2.

Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.

Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma persons
tillgodohavande må ej ökas utöver 5,000 kronor eller, där fråga är örn tillgodohavande
enligt motbok för insättning på grund av sparavtal, utöver
3,000 kronor annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.
Då, efter vad i mom. 4 stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker,
skall dock vad nyss är sagt gälla i fråga örn tillgodohavandet enligt varje
särskild motbok.

Mom. 4. En och — — — annan motbok.

Förutom motbok, varom i första stycket förmäles, må enskild person utbekomma
särskild motbok för insättning på grund av sparavtal.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 74.

1290 37

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottet.

I proposition nr 41 till innevarande års riksdag bär Kungl. Majit på hemställan
av chefen för socialdepartementet föreslagit riksdagen, bland annat,
att till bidrag till propaganda för planmässigt sparande för budgetåret
1937/1938 anvisa ett anslag av 10,000 kronor. Anslaget är avsett att användas
såsom bidrag till kostnader för av postsparbanken och de enskilda
sparbankerna bedriven gemensam propaganda för planmässigt sparande.
I propositionen angivas de huvudsakliga riktlinjer, enligt vilka sådant sparande
lämpligen kan bedrivas. Enligt dessa riktlinjer skall den som vill
bedriva planmässigt sparande genom ett med postsparbanken eller enskild
sparbank träffat s. k. sparavtal åtaga sig att under viss tid å bestämda
terminer i sparbanken insätta minst ett visst angivet belopp, dock att insättningarna
skola upphöra sedan sparkapitalet, upplupna räntor oräknade, uppgår
till visst fastställt belopp, exempelvis 3,000 kronor; spararen obetaget
att i annan ordning hos banken insätta ytterligare belopp. Ä planmässigt
sparade medel bör lämpligen tillgodoräknas spararna något högre ränta än
å annat sparkapital.

I § 2 mom. 1 av förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken,
enligt den lydelse nämnda paragraf erhållit genom förordning den
27 juni 1924 (nr 342), stadgas bland annat, att en och samma persons tillgodohavande
hos postsparbanken ej må ökas utöver 5,000 kronor annorledes än
genom upplupen räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 av samma
paragraf stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker, skall dock
vad nyss sagts gälla i fråga örn tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.
Enligt mom. 2 skall vid första insättning, för såvitt icke Kungl. Majit
föreskrivit annat förfaringssätt, till insättaren utan avgift utlämnas en motbok,
utfärdad till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum. I mom.
4 stadgas, att en och samma person i allmänhet ej äger utbekomma mer än
en motbok. Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok
utfärdas för den, till vilkens förmån medel insatts, med förbehåll i avseende
å medlens utbetalning, så ock för omyndig över sexton år, för vilken utfärdats
motbok å medel, varöver den omyndige ej själv äger förfoga. Har
i fråga örn medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man,
förbehåll gjorts, att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd,
åge jämväl förmyndaren eller gode mannen för insättning av medel utan
sådant förbehåll utfå annan motbok.

Omförmälda bestämmelser i § 2 mom. 1 och 4 postsparbanksförordningen
utgöra sålunda hinder för postsparbanken att mottaga och förränta planmässigt
sparade medel i enlighet med ovanberörda riktlinjer. Det i föreliggande
proposition nr 42 framlagda förslaget åsyftar att undanröja nämnda
hinder.

Utskottet får erinra, att riksdagen numera, på hemställan av statsutskottet
i dess utlåtande nr 163, med bifall till Kungl. Majits i proposition nr 41
framlagda förslag, till bidrag till propaganda för planmässigt sparande för
budgetåret 1937/1938 anvisat ett anslag å 10,000 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

3

Såsom i den nu förevarande propositionen nr 42 framhålles, erfordras
för ett deltagande från postsparbankens sida i den planmässiga sparverksamheten,
att vissa ändringar vidtagas i postsparbanksförordningen. Det
förslag härutinnan, som framlagts i propositionen, har icke givit utskottet
anledning till erinran. På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 29 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Leffler, Johansson i Friggeråker,
Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal och Danielsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Gustavson i Västerås,
Osberg, Frankenberg, Mattsson och Lundberg.