Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

1

Nr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa förslag till förändringar av riksdagshuset
och dess omgivningar m. m.

I anledning av dels särskilda av fullmäktige i riksgäldskontoret år 1936
gjorda framställningar örn förändringar beträffande riksdagshuset, dels ock
en vid samma års riksdag väckt motion (I: 106) hemställde bankoutskottet
i utlåtande nr 73, att riksdagen måtte, i överensstämmelse med vad utskottet
i nämnda utlåtande förordat, uppdraga åt fullmäktige att låta utreda frågan
rörande förändringar beträffande riksdagshuset och dess omgivningar.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Härefter beslöto fullmäktige, efter att i ärendet hava samrått med riksdagens
herrar talmän, att tillsätta en särskild kommitté (riksdagshuskommittén)
med uppdrag att verkställa och till fullmäktige inkomma med utredning
av frågan rörande förändringar beträffande riksdagshuset och dess omgivningar
i så god tid, att ärendet kunde upptagas till prövning av 1937 års
riksdag. Till ledamöter av kommittén utsågos talmannen i riksdagens andra
kammare ombudsmannen A. V. Sävström, tillika kommitténs ordförande, fullmäktiges
ordförande fil. dr. K. Hildebrand, tillika kommitténs vice ordförande,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet J. A. Engberg,
ordföranden och vice ordföranden i 1936 års bankoutskott redaktören O. H.
Åkerberg och direktören J. E. Leffler, riksgäldsfullmäktigen A. Lindqvist,
dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare civilingenjören K. A. S.
Nylander, ledamoten av riksdagens första kammare byggmästaren J. M.
Bäckström, ledamoten av riksdagens andra kammare I. J. Pettersson i Rosta,
dåvarande generaldirektören och chefen för byggnadsstyrelsen I. J. Tengbom,
riksgäldsdirektören F. Sandberg och byggmästaren O. Engkvist. Kommittén
skulle i förekommande fall äga rådgöra med dåvarande talmannen i
riksdagens första kammare, riksmarskalken A. F. Vennersten, samt bemyndigades
att, då så under arbetets gång funnes nödigt, tillkalla särskilda sakkunniga.

Sedan kommittén den 12 mars 1937 till fullmäktige avgivit betänkande
(Del I och II) om förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar, hava
fullmäktige med den 8 april 1937 dagtecknade skrivelser till riksdagens herrar
talmän överlämnat nämnda betänkande. Betänkandet har av talmännen
den 10 april 1937 hänskjutits till bankoutskottet.

Majoriteten inom kommittén har förordat vissa förändringar beträffande
riksdagshusets såväl yttre som inre gestaltning ävensom i fråga om ordnandet
av riksdagshusets omgivningar. Beträffande den närmare innebörden av

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 66. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

detta — såsom A I betecknade förslag — torde få hänvisas till betänkandet.
Vid detsamma finnas fogade tre såsom A II, B och D I angivna förslag,
vilka reservationsvis framlagts, förslaget A II av herrar Nylander och
Bäckström, förslaget B av herrar Åkerberg, Tengbom och Engkvist samt förslaget
D I av herr Pettersson. I fråga örn dessa förslag hänvisas jämväl till
betänkandet. Kostnaderna för de olika förslagen framgå av här nedan återgivna,
å sid. 87 i betänkandets Del I intagna sammanställning.

Kommitténs

Reservanternas

förslag

förslag

AI

Ali

B

D I

kronor

kronor

kronor

kronor

1) Ombyggnad av mittpartiets nedre

delar och huvudtrapporna........

1 085 000: —

1085 000: —

1 115 000:-

—

2) Ny vindsvåning med ombyggnad av

yttertaket.......................

937 000: -

—

937 000: —

937 000: —

Tak och vindsvåning med återupp-

sättande av barriärer. Terrasstak

över sidopartierna. Mittpartiet be-

lägges med sadeltak..............

—

1313000: —

—

—

3) Utökning av huvudvåningens entre-

solvåning ......................

200 000: —

200 000:-

200 000: -

—

4) Ombyggnad av de två trapptornen i

västra fasaden.................

297 000: —

297 000:-

297 000: —

297 000: —

5) Inredande av rum i ljusschaktet över

sammanbindningsbanan..........

76 000: —

76 000: —

76 000: —

76 000: -

6) Inredande av rum i trapporna till

pressens lokaler ................

28500:-

28 500:-

28 500:-

16 000: —

7) Anordnande av ny sekundärtrappa

mot nordöstra gården............

22 000:-

22 000: —

22 000: —

22 000:-

8) Modernisering av restaurangen och

dess ekonomilokaler..............

226 000: —

226 000: —

226 000: —

226 000: —

9) Anordnande av 2 st. nya hissar i

mittpartiet ....................

—

—

—

60000:-

10) Omdispositioner och mindre föränd-

ringar samt ommålning..........

162 000: —

162 000: —

194 000: —

283 500: —

11) Byggnadsarbeten i samband med

värme, ventilation och sanitära in-

stallationer ....................

196 500: -

196 500: —

196 500: —

180 000: —

12) Värme, ventilation och sanitära in-

stallationer ....................

590 690: -

590 690: -;

590 690: —

552 000: —

13) Elektriskt optiskt signalsystem ....

245 600: -

245 600: -

245 600: —

225 000: —

14) Elektriska installationer..........

150 000:-

150 000: —

150 000:-

135 000: —

15) Utvändiga reparationer av fasaderna

1

förslagsvis......................

100 000: —

100 000 -

100 000:-

100 000: —

16) Ordnandet av riksdagshusets omgiv-

ning ..........................

422 000: -

422 000: —

2 141 000: -

422 000: —

Summa Kronor

4 738290: —

5114 290:-

6519 290:-

3531500:-

Förutom ovannämnda förslag har av en av kommitténs ledamöter, statsrådet
Engberg, reservationsvis påyrkats uppförandet av ett helt nytt riksdagshus.

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

3

Till utskottet har vidare inkommit en den 21 april 1937 dagtecknad skrivelse
från överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket med vissa erinringar mot
i kommitténs betänkande framlagda förslag rörande dispositionen av bibliotekets
nuvarande korridor. Ett bifall till nämnda förslag skulle enligt överbibliotekariens
uppfattning betänkligt komma att försvåra bibliotekets låneverksamhet
och det därmed sammanhängande arbetet med framtagning av
böcker. Ur biblioteksteknisk synpunkt ansåge överbibliotekarien det därför
önskvärt, om trapporna från nedre till övre vestibulen kunde så placeras,
att bibliotekets korridor lämnades orörd.

I en till utskottet ställd, den 27 april 1937 dagtecknad skrift har ledamoten
av riksdagens andra kammare herr Lithander anfört vissa synpunkter
och framställt vissa förslag med anledning av riksdagshuskommitténs betänkande.
Riksgåldsfullmäktiges ordförande har i en till utskottet överlämnad
promemoria, dagtecknad den 10 maj 1937, bemött vad i nämnda skrift anförts.

Utskottet har vidare under hand emottagit en den 10 maj 1937 dagtecknad,
av vissa ritningar åtföljd promemoria av professorn R. Östberg, vari
uppdragits vissa riktlinjer för uppförandet av ett helt nytt riksdagshus, förlagt
till riksbankshusets tomt.

I fråga om de nuvarande plenisalarna, vilka enligt riksdagshuskommitténs
förslag skulle lämnas oförändrade, har ledamoten av riksdagens andra
kammare herr Vougt i en till bankoutskottet ställd skrift av den 10 maj 1937
framställt ett av vissa utav byggnadsrådet G. A. Nilsson upprättade ritningar
åtföljt förslag till vissa omändringar, avseende att öka bekvämligheten och
trevnaden inom plenisalarna. Förslaget innebär, att — i stället för det nuvarande
pulpetsystemet — fasta bord och lösa stolar, placerade i koncentriska
rader, skulle inrättas, varigenom rymligare plats skulle kunna beredas
varje riksdagsledamot. För genomförandet av förslaget skulle krävas viss
utvidgning av salarna. Kostnaderna härför samt för den ifrågasatta ommöbleringen
kunde enligt vad förslagsställaren uppgivit beräknas till omkring
250,000 kronor.

Härjämte har riksgåldsfullmäktiges ordförande i en till utskottet ingiven
promemoria framhållit, att frågan angående plenisalarnas omändring borde
göras till föremål för närmare utredning att föreläggas nästa års riksdag.

Till bankoutskottets förberedande handläggning hava slutligen hänvisats
tre av herr Lindhagen inom riksdagen väckta motioner (I: 198, 199 och 314),
vari förslag framställts, vilka stå i samband med ombyggnadsfragorna berörande
riksdagshuset.

I motionen nr 198 hemställcs, »att riksdagen må tillerkänna icke rökare
deras mänskliga rätt att få samfällt överlägga i partirummet samt enskilt
skriva, läsa och äta i någon vrå av riksdagshuset, allt ifred för rökare».

I motionen I: 199 yrkas, »att riksdagen ville väsentligen avslå den ifrågasatta
förflackningen efter ögonblickets sinne av riksdagshusets yttre dekora -

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

tioner, vilka stå som minnesmärken för yttervärlden av en äldre tids byggnadskonst».

I motionen I: 314 hemställes, »att riksdagen ville 1) för sin del förorda utredning
även örn byggandet av ett nytt riksdagshus med säte helst på Skeppsholmen
och det nuvarande riksdagshusets användande till riksarkiv eller annat
förnämligt ändamål; 2) i avvaktan på denna utredning bordlägga det nu
framlagda förslaget örn riksdagshusets renovering; dock med omedelbart utförande
av dels — till gagn jämväl för framtida ändamål — husets skyddande
mot regnvatten medelst nytt tak efter slottstakets förebild och dels andra
förbättringar, som kunna anses omistliga frånsett övriga mer lyxbetonade anspråk;
3) — därest yrkandena under punkterna 1 och 2 icke bifallas — ansluta
sig beträffande takets renovering till reservanterna Nylanders och
Bäckströms förslag om takets förbättring till skydd mot regnvatten med återinsättande
sedermera av det nuvarande estetiskt omistliga krönet över de bibehållna
fasaderna och icke minst moder Svea».

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till motionerna.

över riksdagshuskommitténs betänkande, överbibliotekariens skrivelse
samt förenämnda motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av byggnadsstyrelsen, som i sitt i ärendet avgivna, den 8 maj 1937
dagtecknade och till utskottet den 13 maj 1937 inkomna yttrande anfört huvudsakligen
följande:

Såsom av kommitténs betänkande inhämtades förelåge fyra genom kommitténs
försorg utarbetade förslag, nämligen ett av kommitténs flertal förordat
förslag, betecknat förslag A I, samt tre av olika reservanter i kommittén
framlagda förslag, betecknade respektive förslag A II, förslag B och förslag
D I. Beträffande ordnandet av riksdagshusets omgivningar hänförde
sig dessa förslag till vissa i betänkandet med I—IV betecknade alternativ.

Förslag A I avsåge vad själva riksdagshusbyggnaden beträffade genomförande
av vissa genomgripande förändringar i byggnadens inre, det nuvarande
yttertakets ersättande med ett sadeltak samt utvändiga reparationer
av fasaderna. Förslaget syntes med hänsyn till de givna förhållandena i
angivna delar innebära en god lösning av föreliggande problem. De golvytor,
som utvunnits dels genom tillvaratagande av sådana utrymmen, vilka
icke för närvarande vöre rationellt utnyttjade, dels genom anordnande av
nya lokalutrymmen inom byggnadens vindsvåning, hade på ett erkännansvärt
sätt tagits i anspråk för beredande av ökade arbetslokaler och utrymmen
för andra erforderliga ändamål. Vidare syntes den föreslagna anordningen
att slopa den befintliga huvudtrappan, varigenom skulle komma att
utvinnas stora och rymliga vestibulutrymmen i entréplanet och byggnadens
huvudvåning samt större reda och överskådlighet i planläggningen ernås,
vara värd allt beaktande.

Ett genomförande av riksdagshusets inre förändring enligt förevarande
förslag medförde med nödvändighet, att den nuvarande pompösa huvuduppgången
till riksdagens egentliga lokaler försvunne. För egen del hade
byggnadsstyrelsen ingen särskild erinran att göra däremot. Beträffande de
nya lokalutrymmen, som genom förändringen skulle utvinnas, finge det vad
vestibulen i bottenvåningen anginge anses såsom en avgjord nackdel, att

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

5

denna skulle komma att bliva praktiskt taget utan dagsljus. Det syntes
vidare kunna ifrågasättas, om vestibulen i huvudvåningen, vilken enligt förslaget
vore avsedd att delvis ersätta den nuvarande s. k. sammanbindningsbanan,
verkligen skulle kunna komma att fylla en sådan uppgift, då denna
vestibul torde komma att i hög grad få karaktären av ett genomgångsrum vid
kommunikation mellan olika lokaler i byggnaden och därför icke skänka
samma möjlighet till relativt ostörda samtal och konferenser som sammanbindningsbanan.
De entresolerade utrymmena i huvudvåningen, vilka enligt
förslaget vore avsedda till arbetsrum åt riksdagsmän, hade erhållit en väl
knapp rumshöjd, endast 2.35 meter. Från de nya utskottslokalerna på vinden
syntes komma att erbjudas en trist utsikt mot glaslanterniner och allehanda
takformationer. Det antal kvadratmeter nya och nyttiggjorda golvytor,
som enligt förslaget utvunnits, torde vara det maximum, som kunde
uppnås inom byggnadens befintliga yttermurar. Huruvida detta utrymme
verkligen vore tillräckligt för överskådlig framtid saknade byggnadsstyrelsen
möjlighet att närmare bedöma, men syntes exempelvis utrymmena för
statsrådsrum och för arbetsrum åt riksdagens ledamöter vara även enligt
förslaget mycket knappt tilltagna.

överbibliotekarien vid riksdagsbiblioteket hade framställt vissa erinringar
beträffande förslag A I, i vad detta avsåge förändrad lokaldisposition för riksdagsbiblioteket.
De erinringar, som sålunda riktats mot förslaget, syntes i
huvudsak berättigade, men torde, därest en lösning av riksdagshusfrågan
bomme till stånd enligt de i förevarande förslag angivna riktlinjer, hinder icke
möta att vidtaga sådana modifikationer i förslaget, att de av överbibliotekarien
framhållna olägenheterna för riksdagsbibliotekets del skulle kunna i någon
mån minskas.

Den i förslag A I avsedda utformningen av riksdagshusets yttertak, som
innebure att praktiskt taget alla ovan taklisten befintliga anordningar slopades
och att byggnaden täcktes med ett sadeltak i koppar, skulle givetvis
medföra vissa praktiska fördelar med hänsyn dels till de ökade utrymmen,
som skulle erhållas genom möjligheten att tillskapa en ny våning och dels
det effektiva skydd mot nedträngande vatten, som skulle erhållas. Anordningen
ägde även i och för sig vissa arkitektoniska förtjänster. Emellertid
kunde enligt byggnadsstyrelsens mening vägande erinringar framställas mot
förslaget i denna del. Den nya tympanongavel, som föreslagits ovan byggnadens
entréparti mot Norrbro och som bomme att bliva en mycket framträdande
arkitektonisk faktor, kunde visserligen anses vara i viss mån betingad
av den föreslagna nya takformen i övrigt men kunde knappast sägas
stå i något lyckligt förhållande till den befintliga arkitekturen under taklisten.
Överhuvud taget syntes den föreslagna takanordningen komma att
förläna byggnaden en alltför tung och kompakt karaktär. Byggnadsstyrelsen
kunde därför icke finna ett slopande av byggnadens takbalustrader välbetänkt
ur arkitektonisk synpunkt. De inginge nämligen som ett viktigt led
i fasadernas uppbyggnad och proportionering och bidroge även att göra byggnadens
kontur lättare, varigenom i viss mån fasadernas tyngd motverkades.

Vad beträffade frågan örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar hänförde
sig förslag A I till det i betänkandet med IV betecknade alternativet,
vilket avsåge riksdagshusplatsens bibehållande i nuvarande höjd läge med
vissa ändrade plananordningar. Även om byggnadsstyrelsen kunde förstå de
skäl av praktisk oell ekonomisk art, sorn föranlett kommitténs flertal alt
biträda della alternativ, ville styrelsen dock för sin del bestämt förorda, att
frågan örn riksdagsplatsens ordnande vunne sin lösning enligt alt. I (— nedschaktande
av planen till samma höjdläge som Strömparterren) i betänkan -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

det, vilket även vunnit anslutning från tre reservanter inom kommittén. Av
de inom kommittén framlagda fyra alternativa förslagen till ordnande av
riksdagshusets omgivningar ansåge nämligen styrelsen det med I betecknade
alternativet vara avgjort överlägset de övriga. Även om detta alternativ i vissa
delar, exempelvis beträffande de nya böjdproportionerna på byggnaden i
och för sig och i förhållande till det nedsänkta planet, ej kunde anses vara
slutgiltigt löst, ägde det i sin helhet så stora arkitektoniska och stadsplanemässiga
värden, att ett beslut om realiserandet av detsamma skulle vara i
hög grad önskvärt.

Ett genomförande av förslag A I hade av kommittén beräknats draga en
kostnad av 4,738,290 kronor. Med tillämpning av nu gällande dagspriser för
byggnadsmaterial och ledningsarbeten borde denna kostnad enligt av styrelsen
gjorda överslagsberäkningar ökas till 5,260,000 kronor.

Förslag A II överensstämde vad själva riksdagshusbyggnaden beträffade
med förslag A I utom i vad det avsåge yttertakets utformning. I detta förslag
hade sålunda i allt väsentligt byggnadens nuvarande arkitektur ovan taklisten
bibehållits och endast de krönande granitdekorationerna ovan takbalustraderna
hade, med undantag dock för Sveagruppen, borttagits. I avseende å
vad sålunda föreslagits ville byggnadsstyrelsen framhålla, att det ur arkitektonisk
synpunkt syntes vara nödvändigt att även borttaga Sveagruppen,
därest byggnadens övriga krönande granitdekorationer slopades. Denna grupp
hade nämligen så kraftig silhuett, att den isolerad från övriga silhuettbildande
byggnadsparti^- skulle komma att framstå på ett för byggnadens arkitektoniska
helhetsverkan mindre lyckligt sätt. Det föreliggande förslaget utgjorde
alltså enligt styrelsens mening icke någon fullt godtagbar arkitektonisk
lösning av problemet örn ett förenklande av de krönande partierna under
bibehållande i huvudsak av byggnadens yttre arkitektoniska karaktär.
Det vöre därför önskvärt, att detta förslag i nu nämnda avseende underkastades
en ytterligare bearbetning, varvid borde prövas, huruvida icke ett krön
av mindre påfallande storlek än Sveagruppen borde ersätta denna eller huruvida
icke en radikalare omarbetning och eventuell sänkning av själva mittpartiet
skulle bättre överensstämma med de anordningar, som föreslagits
beträffande byggnadens övriga takpartier. Styrelsen ville i detta sammanhang
ifrågasätta, huruvida icke den höjning av balustraden på 20 centimeter,
som förslaget innebure, skulle kunna reduceras genom dels en mindre konstruktionshöjd
på terrassbjälklaget, dels en mindre sänkning av takhöjden
i de under bjälklaget avsedda lokalerna.

Den beräknade kostnaden för detta förslag, 5,114,200 kronor, borde av
tidigare angivna skäl höjas till 5,675,000 kronor.

Förslag B skilde sig från förslag A I beträffande planutformningen avriksdagshusets
inre mittparti samt omgivningarnas ordnande, och vore de
i fråga om den inre planutformningen förordade åtgärderna i viss mån betingade
av de föreslagna yttre anordningarna, som avsåge en sänkning av
riksdagshusplatsen. I bottenvåningens vestibul hade sålunda erhållits bättre
samband mellan entréerna från Riksgatan och från riksdagshusplatsen, i det
att nivåskillnaderna mellan dessa entréer kunnat minskas. Huvudtrappans
läge syntes emellertid ej fullt tillfredsställande, då den delvis spärrade de
nya vestibulutryminena från framförliggande utrymmen, vilket förhållande
utgjorde en viss försämring i jämförelse med lösningen enligt förslag A I,
framför vilket dock förslag B ur vissa andra trafiksynpunkter ägde bestämda
fördelar.

Vad beträffade ordnandet av riksdagshusets omgivningar hänförde sig
förslag B till alt. I, om vilket byggnadsstyrelsen redan i det föregående yttrat
sig.

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

7

Kostnaden för detta förslag, 6,519,290 kronor, borde analogt höjas till
7,220,000 kronor.

Förslag D 1, som i fråga om riksdagshusets yttre samt ordnandet av dess*
omgivningar överensstämde med förslag A I, innebure en långt mindre omfattande
ombyggnad av riksdagshusets inre än övriga förslag. Ett genomförande
av förslag D I skulle enligt byggnadsstyrelsens mening icke komma
att fylla andra än de för närvarande mest trängande behoven och syntes
icke komma att utgöra en definitiv lösning av frågan om beredande av ökade
och förbättrade lokaler inom riksdagshuset. Den angivna kostnaden, 3,531,000
kronor, borde för detta förslag sättas till 3,930,000 kronor.

1 motion I: 199 hade herr Lindhagen hemställt, »att riksdagen ville väsentligen
avslå den ifrågasatta förflackningen efter ögonblickets sinne av
riksdagshusets yttre dekorationer, vilka stå som minnesmärken för yttervärlden
av en äldre tids byggnadskonst». I motion I: 314 hade samma motionär
vidare hemställt, »alt riksdagen ville 1) för sin del förorda utredning även
örn byggandet av ett nytt riksdagshus med säte helst på Skeppsholmen och
det nuvarande riksdagshusets användande till riksarkiv eller annat förnämligt
ändamål, 2) i avvaktan på denna utredning bordlägga det nu framlagda
förslaget örn riksdagshusets renovering, dock med omedelbart utförande av
dels husets skyddande mot regnvatten medelst nytt tak efter slottstakets förebild
och dels andra förbättringar, som kunna anses omistliga frånsett övriga
lyxbetonade anspråk, och 3) — därest yrkandena under punkterna 1 och 2
icke bifölles — ansluta sig beträffande takets renovering till reservanterna
Nylanders och Bäckströms förslag (förslag A II) örn takets förbättring till
skydd mot regnvatten med återinsättande sedermera av det nuvarande krönet
över de bibehållna fasaderna och icke minst moder Svea».

I princip delade byggnadsstyrelsen motionärens uppfattning beträffande
ett bibehållande av riksdagshusets ursprungliga arkitektoniska karaktär men
ansåge, att vissa förenklingar och förbättringar kunde åstadkommas. Styrelsen
ville därvid erinra, alt riksdagshusets arkitekt, Aron Johansson, själv
på sin tid framlagt förslag örn avlägsnande av en del av de krönande granitdetaljerna.
Utredningar, som tidigare verkställts såväl av arkitekten Johansson
som av byggnadsstyrelsen och byggnadsrådet Nilsson samt nu senast
av riksdagshuskommittén, hade emellertid givit vid handen, att ett avlägsnande
av vissa av de krönande granitdetaljerna med nödvändighet måste
kombineras med en omstudering av även övriga av byggnadens mest framträdande
partier. Såsom byggnadsstyrelsen ovan framhållit, förutsatte sålunda
etl borttagande av granitdetaljerna enligt förslag A II. att utformningen
av byggnadens mittparti mot Norrbro gjordes till föremål för ett närmare
studium. Byggnadsstyrelsen finge i detta sammanhang framhålla, att det
icke såsom nämnda motionär syntes förutsätta läte sig göra att förse riksdagshuset
med samma takanordningar som slottet, därest lokalutrymmen
skulle erhållas inom vindsvåningen. Utrymmet mellan ett, i likhet med vad
fallet vore på slottet, mot gårdarna sluttande tak och det nuvarande vindsbjälklaget
skulle nämligen bliva alltför knappt. Å andra sidan syntes det
icke nödvändigt att för byggnadens skydd mot vatten och annan yttre åverkan
förse densamma med sadeltak på sätt riksdagshuskommitténs flertal förordat.
Byggnadsstyrelsen delade visserligen kommitténs uppfattning, att ett
sadeltak beredde den största säkerhet i nämnda avseende för den billigaste
kostnaden. Emellertid kunde även med ett terrasstak fullt tillfredsställande
säkerhet mot klimatets åverkan erhållas genom att terrasstakets isolerande
neponsetlager kompletterades med en lödd blyavtäckning. Till följd av sin
mjukhet kunde nämligen blyet följa de mindre sättningar i byggnaden, som
alltjämt vore att befara, oell bibehöllc därigenom sin skyddande verkan mot

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

vattens inträngande. Kostnaderna för en dylik blytäckning, som finge läggas
in mellan neponsetisoleringarna, hade av byggnadsstyrelsen överslagsvis
•beräknats till 75,000 kronor.

I sin omförmälda motion nr 314 hade herr Lindhagen även förordat utredning
om byggande av ett nytt riksdagshus och det nuvarande riksdagshusets
eventuella användande för annat statligt ändamål. Motionären hänvisade
i detta avseende till en av kommittéledamoten statsrådet A. Engberg
avgiven reservation. Byggnadsstyrelsen kunde för sin del icke finna annat
än att förslaget om utredande av frågan om behovet och lämpligheten av
att uppföra ett nytt riksdagshus vore värt det största beaktande. Såsom
statsrådet Engberg framhållit, kunde man inom det nuvarande riksdagshusets
byggnadskropp icke åstadkomma någon väsentlig förändring av byggnadens
mest centrala delar, de nu i flera avseenden mindre tillfredsställande plenisalarna.
Därtill komme, att knappast något av de framlagda förslagen till
riksdagshusets ombyggnad kunde anses utgöra en fullt tillfredsställande och
mera varaktig lösning av frågan örn tillgodoseende av behoven av ökat utrymme,
ehuru två av förslagen, A I och A II, innebure ett skickligt tillvaratagande
av alla tänkbara möjligheter att ytterligare nyttiggöra utrymmena
inom byggnaden. Under sådana förhållanden syntes det vara tveksamt,
huruvida det kunde anses välbetänkt att fatta beslut örn nedläggande av betydandc
kostnader på en ombyggnad av riksdagshuset, innan frågan om uppförande
av ett nytt riksdagshus blivit föremål för närmare övervägande.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde därför dessa bägge frågor göras
till föremål för en ytterligare, samtidig prövning. Att denna jämväl borde
omfatta frågan örn den nuvarande riksdagshusbyggnadens fortsatta användning,
för det fall att ett nytt riksdagshus ansåges böra uppföras, funne byggnadsstyrelsen
självklart. Att i detta avseende redan nu framkomma med något
förslag ansåge styrelsen däremot icke påkallat. Att byggnaden skulle
finna god användning läge med tanke på de ständigt växande behoven av
lokaler för statliga ändamål dock utom allt tvivel. Bland annat vöre
frågan om beredande av nya lokaler i en gemensam byggnad för rikets överdomstolar
i Stockholm ännu olöst. Vad beträffade frågan om förläggningen
av en eventuell ny riksdagsbyggnad finge byggnadsstyrelsen framhålla, att
den av herr Lindhagen förordade placeringen på Skeppsholmen enligt byggnadsstyrelsens
mening icke kunde anses önskvärd med hänsyn till flera omständigheter.
Redan det vid jämförelse med nuvarande förhållanden långa
avståndet mellan Skeppsholmen och byggnaden för Kungl. Maj:ts kansli
samt en del av de centrala ämbetsverken skulle innebära vissa olägenheter.
Men därtill komme, alt den nuvarande, förhållandevis låga bebyggelsen å
holmen på ett lyckligt sätt harmonierade med områdets parkkaraktär i övrigt.
En byggnad av den storlek, som ett nytt riksdagshus måste förutsättas
ia, skulle med säkerhet komma att helt förändra holmens nuvarande utseende
och knappast kunna på ett tillfredsställande sätt inordnas i stadsbilden,
hm förläggning av ett nytt riksdagshus till Riddarholmen, varom fråga under
hand väckts, måste enligt styrelsens mening möta minst lika stora betänkligheter.
För ändamålet skulle nämligen behöva tagas i anspråk så mycket
mark, att den förefintliga arkitektoniskt och kulturhistoriskt synnerligen intressanta
och värdefulla bebyggelsen på Riddarholmen till stora delar skulle
spolieras. Vad slutligen beträffade fragan om uppförande av en nybyggnad
a riksdagshusets nuvarande plats skulle en dylik lösning uppenbarligen medora
mycket stora praktiska svårigheter i fråga om bedrivandet av riksdagstid
.l.mder byggnadstiden, som måste förutsättas bliva förhållandevis lång.

Da alltså enligt byggnadsstyrelsens mening ovan angivna områden ur olika
synpunkter icke syntes kunna förordas såsom plats för förläggning av ett

Bankoutskottets utlåtande. Nr 66.

9

eventuellt nytt riksdagshus, ansåge sig byggnadsstyrelsen här böra preliminärt
antyda några andra platser, som i första hand kunde tänkas ifrågakomma.

Den enda kronan tillhöriga, något så när centralt belägna tomt av för
ändamålet tillräcklig storlek vore hovstallets tomt vid Väpnaregatan. En
förläggning av riksdagshuset till denna plats förutsatte emellertid, att det
mellan Väpnaregatan och Strandvägen belägna kvarteret Bodarna förvärvades
av statsverket och befriades från sin nuvarande bebyggelse för att det
nya riksdagshuset skulle kunna erhålla det framträdande oell monumentala
läge, som givetvis måste anses vara påkallat för en byggnad av detta slag.
Mot en förläggning av byggnaden till denna plats kunde emellertid invändas,
att den vore belägen på ett alltför långt avstånd från bland annat
kanslihuset. Det synes därför även böra undersökas, huruvida icke statsverket
i utbyte mot vissa fastighets- och tomsinnehav skulle kunna förvärva
ett för ändamålet lämpligt område inom de delar av nedre Norrmalm, som
gränsade till Gustaf Adolfs torg. Med största sannolikhet skulle här kunna
åstadkommas icke blott en tillfredsställande riksdagshusbyggnad utan
även ett arkitektoniskt värdefullt inslag i detta huvudstadens förnämsta
stadsparti. En av förutsättningarna för en sådan lösning vore emellertid,
att den blivande, under behandling varande stadsplanen för denna stadsdel
finge en utforming, som möjliggjorde genomförandet av en dylik förläggning
av riksdagshuset.

I anslutning till vad sålunda anförts funne sig byggnadsstyrelsen böra
förorda, att innan definitivt beslut träffades i frågan örn förändring av riksdagshuset
och dess omgivningar måtte verkställas dels utredning rörande
lämpligheten och förutsättningarna för uppförandet av ett helt nytt riksdagshus,
dels förnyad utredning rörande frågan om det nuvarande riksdagshusets
ombyggnad efter de i förslag A II i riksdagshuskommitténs betänkande
angivna riktlinjer, varvid särskilt borde undersökas 1) huruvida icke den
höjning av balustraden, av 20 centimeter, som förslaget innebure, skulle
kunna reduceras, dels genom en mindre konstruktionshöjd på terrassbjälklaget
och dels en mindre sänkning av takhöjden i de under detta bjälklag
avsedda nya lokalerna, 2) huruvida icke de risker för klimatets åverkan,
som förefunnes vid ett plant terrasstak, skulle kunna elimineras genom den
av byggnadsstyrelsen ovan omnämnda blytäckningen samt 3) huruvida icke
genom en förändrad utformning av de övre delarna av riksdagshusets mittparti
mot Norrbro denna del av byggnaden skulle kunna bringas till större
harmoni med de i förslag A II avsedda förändringarna beträffande byggnadens
tak i övrigt, vilket byggnadsstyrelsen ansåge vara en nödvändig förutsättning
för att överhuvud taget ett ingrepp i byggnadens ursprungliga arkitektur
skulle kunna anses tillrådligt.

I avvaktan på resultatet av den av byggnadsstyrelsen sålunda föreslagna
utredningen syntes endast sådana smärre ändringar i det inre av byggnaden
böra verkställas, som kunde anses vara särskilt trängande och av behovet
oundgängligen påkallade. De åtgärder, som därvid borde komma i fråga,
syntes vara den modernisering av riksdagsrestauranten och dess ekonomilokaler,
som ingår i det inom bankoutskottet framställda förslaget till mindre
omfattande arbeten. Beträffande de för dessa arbeten beräknade kostnaderna,
350,000 kronor, hade byggnadsstyrelsen icke annat att erinra än
att de med hänsyn till ökade priser på byggnadsmaterialier och ledningsarbeten
m. m. borde höjas till 390,000 kronor. Däremot syntes åtgärder för
isolering av byggnadens yttertak icke1 nödvändigtvis behöva komma till utförande
innan de utredningar, byggnadsstyrelsen ovan förordat, blivit verkställda.
Dessa isoleringsåtgärder kunde nämligen icke effektivt utföras utan

lii hang lill riksdagens protokoll 19117. S sami. Nr (>S. ”

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

Utskottet.

att de krönande granitdetaljerna nedtoges, vilket krävde relativt stora kostnader,
och torde utredningarna icke behöva taga så lång tid i anspråk, att
sådana skador under tiden behövde befaras uppstå, som menligt kunde inverka
på byggnadens bestånd.

Som en sammanfattning av vad byggnadsstyrelsen här ovan anfört finge
styrelsen föreslå, att frågan om riksdagshusets ombyggnad i enlighet med
de i riksdagshuskomitténs betänkande, förslag A II, angivna riktlinjer jämte
ordnandet av byggnadens omgivningar enligt alt. I måtte bliva föremål
för ytterligare utredning samt att en ingående utredning samtidigt verkställdes
beträffande frågan om behovet och förutsättningarna för uppförandet
av ett nytt riksdagshus. I avvaktan på slutförandet av dessa utredningar
syntes för närvarande icke andra åtgärder böra kamma till utförande än
ovan omförmälda modernisering av riksdagsrestauranten och dess ekonomilokaler.
. se .

Såsom av ovanstående framgår har byggnadsstyrelsen i sitt yttrande framställt
vissa erinringar mot de i riksdagshuskommitténs betänkande intagna
förslagen. En förnyad utredning av frågan om riksdagshusets ombyggnad
har synts styrelsen erforderlig, vilken utredning närmast borde anknytas
till det i betänkandet såsom A II betecknade förslaget. Innan definitivt
beslut träffades om förändring av riksdagshuset och dess omgivningar borde
dock enligt styrelsens förmenande i första hand utredning verkställas rörande
lämpligheten av och förutsättningarna för uppförandet av ett helt nytt
riksdagshus.

Till de synpunkter i olika avseenden, som framförts i byggnadsstyrelsens
yttrande, har det icke varit möjligt för utskottet att fatta definitiv ståndpunkt
utan ingående prövning och överläggningar med tillkallade sakkunniga, vartill
emellertid den nu långt framskridna tiden icke giver utrymme. Frågan har
ytterligare komplicerats genom det förslag till ombyggnad och ommöblering
av plenisalarna, vilket i förevarande sammanhang bragts under utskottets
prövning. Detta spörsmål, som icke upptagits till bedömande av riksdagshuskommittén
och icke heller berörts av byggnadsstyrelsen, tarvar utan tvivel
en mera ingående utredning än den nu förebragta. Utskottet delar byggnadsstyrelsens
uppfattning, att riksdagshusets ombyggnadsfråga och vad
därmed står i samband måste, innan denna kan underställas riksdagen till
slutligt avgörande, göras till föremål för ytterligare överväganden. Vad angår
projektet om uppförandet av ett helt nytt riksdagshus synas dock enligt
utskottets mening förutsättningar för närvarande saknas för denna tankes
realiserande.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att i avvaktan på resultatet av en förnyad
utredning endast sådana ändringsarbeten borde verkställas, vilka kunna
anses vara av behovet oundgängligen påkallade. En modernisering av riksdagsrestaurangen
och dess ekonomilokaler är visserligen ett krav, som med
det snaraste påfordrar en lösning. Utskottet har likväl ansett, att med ett
beslut i denna fråga bör utan alltför stor olägenhet kunna anstå till nästa år.
Även med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig prövning av riksdagshusets
ombyggnadsfråga torde det vara mest ändamålsenligt att icke utbryta
ifrågavarande detalj i byggnadsprogrammet till omedelbart utförande, då

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

11

därigenom en planmässig lösning av frågan skulle kunna försvåras. Av samma
skäl torde åtgärder för isolering av riksdagshusets yttertak icke nu böra
beslutas.

Med hänsyn till sålunda föreliggande omständigheter har det synts utskottet
vara lämpligt, att fullmäktige i riksgäldskontoret beredas tillfälle
att uttala sig över de framställda förslagen till förändringar av det nuvarande
riksdagshuset och dess omgivningar jämte de uppslag, som i sådant avseende
innefattas i förenämnda motioner. För ändamålet torde samtliga till ärendet
hörande handlingar böra överlämnas till fullmäktige. I den mån fullmäktige
finna erforderligt, torde det vara dem obetaget att låta verkställa den ytterligare
utredning i ärendet, som kan befinnas påkallad. Det förslag, vartill
övervägandena inom fullmäktige kunna giva anledning, bör ingivas till 1938
års riksdag i så god tid, att riksdagen får möjlighet att ägna ärendet den noggranna
och allsidiga prövning dess vikt påfordrar.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må anmoda fullmäktige i riksgäldskontoret
att efter erforderlig utredning till 1938 års riksdag inkomma
med yttrande i anledning av föreliggande förslag angående
förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar;
samt

2) att förevarande motioner I: 198, 199 och 314 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 20 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg*, Johansson i Friggeråker, Ström
i Lidköping, Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal och Swartling*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman och Frankenberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Berling, Nilsson i Mölndal, Andersson i Falkenberg och Gustavson
i Västerås.