Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Majits proposition angående
pensionsförhållandena för vissa barnmorskor.

1 en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition nr 257, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande departementschefen i
propositionen förordat, utfärda bestämmelser i fråga örn pensionsförhallandena
för vissa barnmorskor.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren under nr 412 av fröken Hesselgren
jämte tolv av kammarens övriga ledamöter väckt motion — i vad den
avser barnmorskas pensionsålder och kvarstående i tjänst vari hemställts,
»att som övergångsbestämmelse rörande barnmorskas pensionsålder må gälla,
att hon må få kvarstå i tjänsten till högst 57 års ålder, ifall hennes tjänsteår
ej medgiva full pension vid uppnådda 55 år».

Beträffande motiveringen för Kungl. Majits och motionärernas ifrågavarande
förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen och motionen.

Genom särskilda propositioner till innevarande års riksdag, nr 39 och nr
40, vilka för förberedande handläggning hänvisats till statsutskottet, respektive
andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t framlagt förslag dels till förbättrad
förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mödra- och barnavård,
dels ock till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

På hemställan av statsutskottet (utlåtande nr 121) och av andra lagutskottet
(utlåtande nr 41) har riksdagen i allt väsentligt bifallit vad Kungl. Majit
i förenämnda propositioner nr 39 och nr 40 föreslagit.

I den nu föreliggande propositionen nr 257 har till behandling upptagits
frågan örn pensionsförhållandena för vissa barnmorskor, vilken fråga äger
nära samband med det organisationsspörsmål, som berörts i de ovannämnda
propositionerna. Beträffande den närmare innebörden av Kungl. Majits
av riksdagen numera godkända förslag i angivna avseende tillåter sig utskottet
att hänvisa till härför intagna redogörelser i stats- och andra lagutBihanf)
till riksdagens protokoll 1937. 8 sand. Nr 60. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

skottens omförmälda utlåtanden. Här torde allenast beträffande den nuvarande
organisationen av den öppna barnbördsvården få erinras om följande.

Enligt gällande bestämmelser rörande barnmorskeväsendet, vilka innehållas
närmast i lagen den 28 mars 1919 (nr 138) örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. med däri vidtagna ändringar, skall riket vara indelat i
barnmorskedistrikt, vart och ett med en fast anställd distriktsbarnmorska.
För fullgörande av distriktsbarnmorskornas åligganden under tid då de
åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger skall inom varje landstingsområde
och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager
i landsting, finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor.
Kommun, som ingår i ett eller flera barnmorskedistrikt, äger utöver distriktsbarnmorska
hava särskild barnmorska fast anställd i sin tjänst eller
träffa avtal med annan barnmorska att, mot ersättning av kommunen för
varje förrättning eller med visst årligt belopp, betjäna barnaföderskor. Utom
nu nämnda kommunalt anställda barnmorskor finnas kommunbarnmorskor,
antagna enligt lagen den 13 juni 1908 (nr 57) angående kommuns skyldighet
i fråga om anställande av barnmorska. Enligt övergångsbestämmelse
till förenämnda lag den 28 mars 1919, varigenom lagen den 13 juni 1908
upphävdes, medgavs anstånd med distriktsbarnmorskas anställande inom
sådana distrikt, i vilka vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1920 förefanns
fast anställd kommunbarnmorska, intill dess tjänsteavtalet med henne
utgått eller hon blivit till distriktsbarnmorska antagen.

Beträffande nu ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden gäller i
huvudsak följande:

Distriktsbarnmorska har enligt reglementet för statens pensionsanstalt pensionsrätt
i pensionsanstalten med ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor
och ett familjepensionsunderlag av 500 kronor (§§ 60—62). Pensionsåldern
är 55 levnadsår (§ 63). Befattningshavare, som uppnått pensionsåldern,
kan av huvudmannen tillåtas kvarstå i befattningen, dock högst under
5 år (§ 18). För hel pension erfordras 25 tjänstår (§ 64). Pensionsavgiften
är för tjänstepension 5 % av tjänstepensionsunderlaget och för familjepension
1 % av familjepensionsunderlaget (§ 68) eller tillhopa 55 kronor. Nämnda
avgift åligger helt befattningshavaren. Huvudmannen erlägger ingen
avgift. Den på statsverket belöpande årliga avgiften kan beräknas till omkring
200 å 250 kronor. Distriktsbarnmorsketjänsterna äro obligatoriskt förenade
med pensionsrätt i anstalten.

För ett mindre antal reservbarnmorsketjänster har på särskild ansökan
och efter föregående tjänstereglering beviljats pensionsrätt i anstalten. Pensionsvillkoren
för dessa tjänster äro i övrigt desamma som för distriktsbarnmorsketjänsterna.
I dylik ordning och på enahanda villkor har pensionsrätt
bereus även vissa kommunbarnmorskor. Flertalet av sådana barnmorskor
äro emellertid pensionsberättigade enligt äldre, för barnmorskornas
pensionsanstalt gällande bestämmelser och berättigade till en grundpension

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 3

av i regel omkring 300 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Då ovannämnda pensionsunderlag, 1,000 kronor, är oreglerat, utgår å detsamma
pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),
vadan hel tjänstepension i verkligheten utgör 1,176 kronor, vartill kommer
dyrtidstillägg.

Statens pensionsanstalt, som anbefallts avgiva förslag rörande de bestämmelser
i pensionshänseende, som kunde böra meddelas vid bifall till propositionerna
nr 39 och nr 40, har härom i särskilda yttranden anfört i huvudsak
följande:

Enligt de ifrågavarande propositionerna skulle enhetliga lönevillkor komma
alt gälla för samtliga distriktsbarnmorskor. Med tillämpning av de allmänna
bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt skulle de
löneförmåner, som skulle komma samtliga distriktsbarnmorskor till del, kunna
föranleda fastställande av en tjänstepension å 1,350 kronor,^ varå dyrtidstillägg
ej borde erhållas, då sådant ej skulle utgå å löneförmånerna. Enär
enligt de för distriktsbarnmorska gällande särskilda bestämmelserna pensionsförmånerna
för närvarande utgjordes av pension 1,000 kronor, pensionsförhöjning
176 kronor och dyrtidstillägg 192 kronog eller sammanlagt 1,368
kronor, funne anstalten det ej påkallat att vidtaga någon ändring i distriktsbarnmorskas
pensionsvillkor.

I fråga örn reservbarnmorskor, som framdeles komme att anställas efter
den nya organisationens genomförande, skulle i tillämpliga delar gälla samma
lönebestämmelser som för distriktsbarnmorska. Sådana reserybarnmorskor
borde därför obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt
liksom distriktsbarnmorskorna och på samma villkor som dessa; i propositionen
nr 39 framhölles dock, att något egentligt behov av att anställa reservbarnmorskor
knappast torde föreligga under de närmaste åren. I pensionsreglementets
g 60 mom. 1 e) torde reservbarnmorska böra särskilt nämnas,
men borde i en övergångsbestämmelse stadgas, att reservbarnmorska, som
antagits före ikraftträdandet av den föreslagna nya lagen om anställande av
distriktsbarnmorskor m. m., ej skulle hava delaktighet i pensionsanstalten,
såvida icke hennes befattning dessförinnan reglerats och anmälts till pensionsrätt
i anstalten. Att i pensioneringen upptaga sådana reservbarnmorskor,
som redan funnes anställda och övergångsvis skulle bibehållas men
som hittills icke ansetts böra anmälas till pensionsrätt, torde ej böra ifrågakomma.
.. . . , .

Då någon ändring i pensionsbestämmelserna för distriktsbarnmorska icke
ansetts böra föreslås, syntes anledning ej heller föreligga att vidtaga några
förändringar med avseende å pensionsvillkoren för sådana barnmorskebefattningar,
som efter särskild, av medicinalstyrelsen godkänd tjänstereglering
kunde förenas med pensionsrätt i anstalten. „

Vidkommande reglering av pensionsförhållandena för de enligt 1908 ars
lag anställda kommunbarnmorskorna hade pensionsanstalten i anslutning
till ett av befolkningskommissionen i ämnet framställt förslag angivit vissa

riktlinjer. ..

I nämnda lag funnes icke föreskriven viss åldersgräns, vid vilken kommunbarnmorska
skulle frånträda sin tjänst. Det syntes vara vederbörande kommun
obetaget att besluta örn viss övre åldersgräns i detta avseende.

Det vore antagligt, att, därest pension bereddes dessa kommunbarnmorskor
genom statens försorg, en del kommuner komme att begagna sig av denna

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

möjlighet, då i motsatt fall kommunen förr eller senare måste se sig nödsakad
att av egna medel bevilja vederbörande viss pension.

I regel hade kommunbarnmorskorna — med undantag för det fåtal av
dem, vilka ägde delaktighet i statens pensionsanstalt och för vilka gällde en
pensionsålder av 55 år — kvarstått i tjänst intill 70 år. Detta förhållande
förklarade, att det alltjämt funnes kvar ett icke obetydligt antal dylika barnmorskor.

Förefintligheten av dessa av kommun fast anställda barnmorskor hade i
mångå fall verkat hämmande på en ändamålsenlig omreglering av barnmor -skedistrikten inom respektive län. Fastställande även för sådana kommunbarnmorskor,
vilka icke vore delägare i statens pensionsanstalt, av en åldersgräns,
utöver vilken kvarstående i tjänst icke finge äga rum, vore önskvärd
nr synpunkten av en hastigare avveckling av dessa tjänster.

Kommissionen hade tagit under övervägande, huruvida icke kommunbarnmorskorna
borde pensioneras genom statens medverkan, varvid åldersgränsen
borde sättas lika med vad som gällde för distriktsbarnmorskor eller
vid 55 år. Kommissionen ifrågasatte, att staten skulle lämna visst bidrag
för uppbringande av de pensioner, som utginge till vederbörande kommunbarnmorska
till följd av delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt.

Pensionsanstalten förordade, att den sålunda ifrågasatta pensionsökningen
skulle utgå med ett fixt belopp. Örn det antoges, att grundpensionen enligt
barnmorskornas pensionsanstalts reglemente i regel uppginge till omkring
300 kronor och denna grundpension genomgående finge höjas med t. ex.
500 kronor av statsmedel, vartill sedermera finge komma pensionstillägg,
pensionsförhöjning I och dyrtidstillägg, skulle pensionsförmånerna komma
att i regel uppgå till sammanlagt omkring 1,150 kronor jämte dyrtidstillägg.
För barnmorska, som icke räknade minst 25 tjänstår, borde dock den särskilda
tilläggspensionen minskas i förhållande till antalet felande tjänstår.

För tilläggets erhållande borde uppställas villkor örn skyldighet för vederbörande
att avgå vid inträdd ålder av 55 år eller örn denna ålder vid tidpunkten
för omorganisationens ikraftträdande redan uppnåtts omedelbart.

Chefen för socialdepartementet har i propositionen nr 39 i fråga om barnmorskornas
avgångsskyldighet vid uppnådd stadgad pensionsålder anfört
bland annat:

Beträffande genomförandet av den nya distriktsindelningen syntes av särskild
betydelse, att indelningen redan från början i görligaste mån lämpades
efter de förhållanden, som kunde antagas bliva mera bestående i framtiden.
Det närmaste hindret för en dylik anpassning redan nu torde vara
det jämförelsevis stora antal befattningshavare, som därav berördes. Att
vid omorganisationens genomförande utan vidare entlediga det övertaliga
antalet befattningshavare kunde ej komma i fråga. Ej heller syntes med
hänsyn till den ringa pension, som utginge till distriktsbarnmorska, förtidspensionering
böra tillgripas. Däremot torde böra förutsättas, att sådan barnmorska
efter omorganisationens ikraftträdande ej vidare medgåves rätt att
kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder, 55 år.

Förefintligheten av de s. k. kommunbarnmorskorna utgjorde ett hinder
för ett rationellt genomförande av den föreslagna omorganisationen av barnmorskeväsendet.
Denna form för anställning av barnmorskor syntes böra
avvecklas så snart som möjligt. En utväg vore måhända att hålla kommunbarnmorskorna
helt utanför den nya distriktsindelningen. Detta torde dock
möta svårigheter, därest principen örn fri förlossningsvård allmänt skulle

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

kunna upprätthållas. I stället syntes den väg, kommissionen anvisat, böra
beträdas. Dock torde sådan kommunbarnmorska, som vid tidpunkten för
omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke med bidrag av statsmedel
böra beredas pension, såvida bon ej samtidigt avginge från sin befattning.
Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år, skulle sålunda
inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle bliva hänvisade
att, därest de ej föredroge att omedelbart avgå med pension, arbeta under
konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden skulle ingå att
lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning syntes kunna förväntas,
att kommunerna i stor utsträckning komme att begagna sig av den möjlighet
de torde äga att entlediga de kommunbarnmorskor, som vid den nya
organisationens ikraftträdande kunde beredas pension genom statens försorg.
Beträffande de fåtaliga kvarstående kommunbarnmorskorna, torde
bestämda villkor böra uppställas för ökat bidrag av statsmedel till avlöningen.
Sålunda borde krävas, att de skulle äga skyldighet avgå med pension
vid fyllda 55 års ålder.

Chefen för finansdepartementet har i den nu förevarande propositionen
nr 257 anfört huvudsakligen följande:

I likhet med statens pensionsanstalt och statskontoret funne departementschefen
ett bifall till vad i propositionerna nr 39 och 40 till årets riksdag föreslagits
i avseende å barnmorskeväsendets organisation icke böra föranleda
någon ändring av de för distriktsbarnmorskor för närvarande gällande pensionsbestämmelserna.

Beträffande reservbarnmorskor, som framdeles kunde komma att anställas
efter den nya organisationens genomförande, och vilka enligt omorganisationsförslaget
skulle bliva i lönehänseende i stort sett likställda med distriktsbarnmorskor,
biträdde departementschefen det av statens pensionsanstalt
framlagda förslaget, vilket innebure, att dessa barnmorskor skulle
liksom distriktsbarnmorskorna obligatoriskt hava pensionsrätt i statens pensionsanstalt
och att för dem skulle även i övrigt gälla enahanda pensionsvillkor
som för distriktsbarnmorskor.

I fråga örn reservbarnmorskor, som blivit fast anställda före ikraftträdandet
den 1 januari 1938 av de föreslagna nya föreskrifterna, hade pensionsanstalten
ifrågasatt, att sådan barnmorska, som icke redan vore delaktig
i anstalten, ej skulle kunna vinna delaktighet, såvida icke hennes befattning
före nämnda tidpunkt reglerats och anmälts till pensionsrätt. Mot detta
förslag hade departementschefen intet annat att erinra än att respittiden för
vidtagande av sistnämnda åtgärder för pensionsrätts vinnande syntes böra
utsträckas, förslagsvis till utgången av år 1938.

Vad slutligen anginge de enligt lagen den 13 juni 1908 anställda kommunbarnmorskorna
ansåge även departementschefen sig böra tillstyrka, att för
åstadkommande av snar avveckling av dylika barnmorsketjänster tillägg till eljest
utgående pension enligt reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt
finge tilldelas sådan barnmorska. Även billighetsskäl syntes tala för
beviljande av en dylik förmån. Beträffande den form, i vilken tilläggspensionen
borde utgå, samt i fråga om storleken av denna funne departementschefen
sig kunna biträda statens pensionsanstalts därutinnan framlagda förslag,
dock att föreskrift torde böra meddelas till förhindrande av att sammanlagda
pensionsförmånen för sådan barnmorska komme att överstiga
hennes tidigare samlade avlöningsförmåner eller den pension, som skulle
hava tillkommit henne, örn hon innehaft distriktsbarnmorsketjänst.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

Utskottet.

Till stöd för det i den föreliggande motionen II: 412 ovan återgivna förslaget
har anförts följande:

»Distriktsbarnmorskan är enligt nu gällande bestämmelser skyldig att avgå
med pension vid 55 års ålder. Hon kan, örn skäl därtill äro, för ett år
i sänder få förlängt tjänstetillstånd, dock till högst 60 år. Nu föreslås en
generell pensionsålder av 55 år.

Häremot ha vi ingen annan erinran än att det synes oss vara rätt och
billigt, att en barnmorska, som ej har fullt antal tjänsteår, då hon uppnått
55 levnadsår, måtte få kvarstå i tjänst högst 2 år, för att hennes pension,
som i sig själv är låg även vid full pension, ej måtte bli alltför ofullständig.
Skulle det ej anses lämpligt att medgiva detta, vilja vi föreslå, att det relativt
lilla antal barnmorskor, som det här rör sig om, måtte få full pension vid
uppnådd pensionsålder, oaktat antalet tjänsteår ej är fyllt.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är Kungl. Maj:ts i den förevarande
propositionen nr 257 framlagda förslag föranlett av den omorganisation
av förlossningsvården m. m., som riksdagen numera i anledning av förslag
i propositionerna nr 39 och nr 40 till innevarande års riksdag beslutat.
Utskottet, som i princip icke haft något att erinra mot de grunder
rörande pensionsförhållandenas reglering för barnmorskor, vilka innefattas
i propositionen nr 257, får tillstyrka, att riksdagen måtte giva Kungl.
Maj:t det i propositionen begärda bemyndigandet.

I anledning av den förenämnda motionen har utskottet emellertid ansett sig
böra uttala, att utskottet icke kunnat dela den av chefen för socialdepartementet
hävdade uppfattningen, att distriktsbarnmorska efter omorganisationens
ikraftträdande ej vidare må medgivas rätt att kvarstå i tjänst efter uppnådd
pensionsålder, 55 år. Utskottet anser för sin del billigheten bjuda, att
ett något mildare förfarande tillämpas, då i annat fall åtskilliga av ifrågavarande
barnmorskor icke komma att erhålla för full pension föreskrivet antal
tjänstår och därigenom bliva underkastade avkortning i pensionsförmånerna.
Den enligt reglementet för statens pensionsanstalt förefintliga rätten
för huvudmannen — i detta fall medicinalstyrelsen — att medgiva ett kvarstående
i tjänst i högst fem år utöver pensionsåldern synes utskottet alltjämt
böra i viss utsträckning få tillämpas av styrelsen. Utskottet vill i sådant avseende
— för att mildra övergången mellan vad hittills tillämpats och vad
chefen för socialdepartementet föreslagit —- förorda, att i den mån distriktsbarnmorska,
som är i tjänst vid omorganisationens ikraftträdande, icke vid
uppnådd pensionsålder av 55 år innehar för full pension erforderligt antal
tjänstår, medicinalstyrelsen må, därest förutsättningarna härför i övrigt äro
för handen, medgiva vederbörande rätt att kvarstå i tjänst intill dess nämnda
antal tjänstår uppnåtts, dock ej längre än till fyllda 57 levnadsår.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition;
samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

7

2) att förevarande motion 11:412 i här behandlad del må
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Ström i Lidköping*, Bjurström,
Berling, Nilsson i Mölndal, von Horn och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Andersson i Lindome.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.