Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1937 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag om
ändring av särskilda bestämmelser angående tillämpning
av avlöningsreglementet för befattningshavare vid
riksdagens verk.

I skrivelse till bankoutskottet den 15 april 1937 hava fullmäktige i riksbanken
framlagt förslag om ändrade bestämmelser för utbetalning av felräkningspenningar
till kassörerna i riksbanken.

I 28 § avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens verk
stadgas, att tjänsteman, som utför kassörsgöromål, må enligt av riksdagen
fastställda grunder kunna erhålla felräkningspenningar. I anslutning härtill
har riksdagen beträffande riksbanken fastställt följande under punkten 4
under avdelning I. Riksbanken av särskilda bestämmelser angående tillämpning
av nämnda avlöningsreglemente intagna föreskrifter:

»Felräkningspenningar må utgå vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
med nedan angivna belopp:

Vid huvudkontoret.

1,500 kronor åt envar av sju tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,500 kronor åt vardera av två tjänstemän, som förordnas att förestå, den
ene sedelräkningsavdelningen och den andre mynträkningsavdelningen,

600 kronor åt den tjänsteman, vilken förordnas att förestå bronsmyntkassan.
1

Vid avdelningskontoret i Göteborg.

1,500 kronor åt en var av tre tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,200 kronor åt vardera av två tjänstemän, vilka förordnas, den ene att förestå
mynträkningsavdelningen och den andre att biträda kassören
i upp- och utlåningskassan med mottagande av inbetalningar från
allmänheten.

Vid avdelningskontoret i Malmö.

1,500 kronor åt vardera av två tjänstemän, vilka förordnas att utföra kassörsgöromål,

1,200 kronor åt en tjänsteman, vilken förordnas att förestå sedel- och mynträkningsavdelningen,

600 kronor åt en tjänsteman, vilken förordnas att biträda den ene av kassörerna
med växlingsgöromål m. m.

Vid övriga avdelningskontor.

750 kronor åt envar av tjugutre kassörer.»

1 Denna kassa är för närvarande indragen och hava där förut handlagda göromål tillsvidare
fördelats på de övriga växlingskassorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 55—56.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Förmånen av felräkningspenningar uppbäres icke under semester eller
annan ledighet från kassörstjänsten. Semestern utgör i ifrågavarande lönegrader
före fyllda 40 år 25 dagar och efter fyllda 40 år 35 dagar.

Det högsta belopp, vartill felräkningspenningar uppgå, utgör per år
för kassör, som uppbär 1,500 kronor:

före fyllda 40 år efter fyllda 40 år

25 35

1,500 ~ MÖ = 1,396: ~ kr‘ 1,500 — 360 = 1,354: 17 kr‘

för kassör, som uppbär 750 kronor:
före fyllda 40 år

25

750 ~ 36Ö = 698:''

kr.

efter fyllda 40 år

677:08 kr.

Efter erinran om de sålunda meddelade föreskrifterna hava fullmäktige
i sin nu förevarande skrivelse anfört följande:

»I affärsbankerna torde i allmänhet tillämpas den principen, att banken
ersätter genom felväxling uppkommen kassabxist.

Däremot torde felräkningspenningar utgå i andra statens verk, exempelvis
i postverket. Felräkningspenningarna uppgå dock i dessa verk till relativt
obetydliga belopp (i postverket torde felräkningspenningarna i medeltal uppgå
till 360—420 kronor per år och i regel icke överstiga 480 kronor per år).

I riksbanken utbetalas felräkningspenningarna månadsvis. De torde enligt
tjänstemannens uppfattning alltmer hava erhållit karaktären av en löneförmån,
vilken av vederbörande tjänsteman disponeras på samma sätt som andra
dylika förmåner. Följden har blivit, att i åtskilliga fall, då brist i kassan på
grund av felväxling uppstått, kassör saknat möjlighet att med anlitande av
tidigare uppburna felräkningspenningar täcka bristen. Kassör, för vilken
uppstått kassabrist, har i flera fall hos bankoutskottet hemställt om befrielse
från betalningsskyldighet. Under perioden 1902—1937 hava framställningar
härom gjorts enligt nedanstående uppställning.

år

brist kr.

av fullm. tillstyrkt
ersättning kr.

1915...................... 7,200:— 7,200: —

1918 ...................... 4,500:— 3,600: —

1919 ...................... 5,000:— 4,000: —

1919...................... 900:— 720: —

1919........... 1,325:— 1,060: —

1921 ...................... 3,950:— 2,962:50

1922 ...................... 1,000:— 488:75

1924...................... 1,000:— 466:09

1937...................... 10,000:— 7,500: —

Samtliga dessa framställningar hava av riksdagen bifallits i enlighet med
fullmäktiges förslag, med undantag av ansökningen å 4,500 kr., vilken bifölls
med hela det begärda beloppet, och den i tabellen näst sist upptagna ansökningen,
som avslogs.

Fullmäktige hava tidigare såsom sin åsikt framhållit, att man i regel bör
ställa sig avvisande vid begäran från kassörer om ersättning av riksbankens
medel för av dem lidna förluster, enär eljest vetskapen örn att någon risk att
själv få betala ej förelåge, kan verka slappande på kassörens uppmärksamhet
och ansvarskänsla. Undantag härifrån bör ifrågakomma endast när särskilt
vägande skäl därtill föreligga.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

3

Bankoutskottet har vid olika tillfällen uttalat den uppfattningen, att endast
i undantagsfall, då särskilt vägande skäl förelåge, understöd borde skänkas åt
framställningar av nu ifrågavarande slag.

Beträffande den uppgift felräkningspenningarna fylla få fullmäktige framhålla
följande.

I valet mellan tjänst, varå innehavaren löper felräkningsrisk, och tjänst i
samma lönegrad utan sådan risk torde tjänsteman, därest felräkningspenningar
ej utgå, alltid föredraga den riskfria befattningen. Utan den lockelse,
som felräkningspenningarna erbjuda, torde det därför ej vara möjligt att utse
kassör ur kretsen av ett antal hugade aspiranter. I stället finge tjänsteman,
eventuellt mot sin vilja, beordras att tjänstgöra såsom kassör. Det är givet,
att ett sådant system bleve mindre friktionsfritt än det nuvarande.

Om riksbanken själv påtoge sig kassörsrisken och således indroge felräkningspenningarna,
skulle kassörens påpasslighet möjligen försvagas. Uppkommen
förlust skulle betalas av banken. En felväxling behövde ej nödvändigtvis
betraktas såsom graverande. Kassör torde med visst fog kunna försvara
sig med att man kan vara en god banktjänsteman utan att vara en god
kassör. Örn riksbanken på grund av upprepade felväxlingar funne honom
olämplig att vidare vara kassör, kunde han rent av betrakta detta såsom en
för honom fördelaktig förändring.

Systemet med felräkningspenningar, som tillämpats under en lång följd av
år, synes erbjuda sådana fördelar, att det bör bibehållas i riksbanken. Att
affärsbankerna i allmänhet ej tillämpa detsamma torde bero på dessa bankers
större handlingsfrihet beträffande sina tjänstemän. Affärsbankerna hava
för övrigt möjlighet att, örn så visar sig behövligt, bereda sina kassörer bättre
förmåner än icke-kassörer.

Emellertid hava fullmäktige upptagit till övervägande, om ej det i riksbanken
tillämpade systemet kunde göras mera ändamålsenligt.

Det har vid olika tillfällen visat sig, att kassör, för vilken kassabrist uppstått,
ej haft möjlighet att ersätta bristen utan upplåning. Sådan upplåning
torde ej alltid kunna genomföras. För riksbanken vore det därför bättre, om
en del av kassören tillkommande felräkningspenningar tillsvidare innehölles,
åtminstone intill visst maximibelopp. Detta belopp skulle förbliva innestående
för kassörens räkning, till dess han icke längre komme att tjänstgöra
såsom kassör, och intill den tidpunkten disponeras endast för ersättande
av större brist i av kassören omhänderhavd kassa. Mindre brist skulle däremot
täckas av kassören själv. Erfarenheten har visat, att brist i allmänhet
ej överstigit 5,000 kronor. För kassör vid huvudkontoret och vid kontoren i
Göteborg och Malmö, vilkens felräkningspenningar uppgå till 1,500 kronor,
torde det belopp, som skulle innehållas, lämpligen kunna begränsas till 5,000
kronor. För kassörer med felräkningspenningar å 1,200, 750 och 600 kronor
synes böra innehållas ett belopp av 4,000 kronor, 2,500 och 2,000 respektive.
Det synes riktigt, att kassör bereddes räntegottgörelse å avsatt belopp. Detta
torde kunna ske därigenom att beloppet insattes i affärsbank eller sparbank.

Då det innestående beloppet jämte ränta vuxit till ovan angivna maximibelopp,
synas felräkningspenningarna samt den ränta, som därefter gottskrives
å det innestående beloppet, böra utbetalas till vederbörande kassör.

Enär de för kassör utsedda vikarierna som regel senare bliva förordnade
till ordinarie kassörer, bör viss del av felräkningspenningarna även för dem
innehållas. För riksbankens del finnes ingen anledning att, såsom fullmäktige
i riksgäldskontoret föreslå, från denna regel undantaga vissa korta kassörsförordnanden,
då dylika förordnanden i riksbanken som regel lämnas åt
samma tjänstemän, som vikariera för de ordinarie kassörerna.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

När tjänsteman ej längre kommer i fråga att användas såsom kassör, skulle
det innestående beloppet till honom utbetalas.

Fullmäktige hade först tänkt sig, att i princip felräkningspenningarnas
hela belopp skulle fonderas, intill dess för de olika kassörerna bestämda,
ovan angivna maximibelopp uppnåtts. Lönenämnden för riksdagens verk
föreslår i avgivet yttrande, att endast hälften av felräkningspenningama skola
innehållas. Detta medför visserligen den nackdelen, att maximibeloppen
uppnås först efter längre tid än fullmäktige tänkt sig, men däremot den fördelen,
att kassörerna bliva i tillfälle att, utan att fonderade medel tagas i anspråk,
med uppburna felräkningspenningar täcka uppkomna mindre kassaförluster.

Utan att vilja fastslå något visst belopp för vad som bör förstås med
»mindre kassaförlust» hava fullmäktige tänkt sig, att man såsom sådan kunde
anse förlust på omkring etthundra kronor.

Det torde böra ankomma på direktionen att avgöra, när utbetalning av
fonderade felräkningspenningar jämte ränta må äga rum.

Fullmäktige anse sig böra biträda lönenämndens förslag och föreslå därför,
att endast hälften av de för varje kassör utgående felräkningspenningarna
skola innehållas.

För genomförande av förändringen hemställa fullmäktige, att punkten 4
av Särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet för
befattningshavare vid riksdagens verk måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»4. Felräkningspenningar må utgå vid riksbankens — — -—- angivna
belopp:

Vid huvudkontoret.

Vid avdelningskontoret i Göteborg.

Vid avdelningskontoret i Malmö.

Vid övriga avdelningskontor.

Hälften av de kassör tillkommande felräkningspenningama skall av riksbanken
innehållas och göras räntebärande, intill dess vad som innehållits
jämte upplupen ränta uppgår till ett belopp för kassör med felräkningspenningar
för år av:

1,500 kronor ...................... 5,000 kronor

1,200 » 4,000 »

750 » 2,500 »

600 » ...................... 2,000 » .

Efter ansökan av vederbörande kassör må direktionen för täckande av
uppkommen kassaförlust medgiva utbetalning av fonderade felräkningspenningar
jämte upplupen ränta.

När tjänsteman enligt direktionens bedömande icke längre ifrågakommer
såsom kassör, må direktionen likaledes medgiva sådan utbetalning, i den mån
de innehållna medlen icke behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen
kassaförlust.»

Vid fullmäktiges skrivelse äro fogade dels protokollsutdrag rörande ärendets
behandling i fullmäktige, dels ock lönenämndens för riksdagens verk
yttrande i ärendet. Dessa handlingar äro såsom Bilagor A och B bilagda
detta utlåtande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

5

Det har visserligen hittills endast i jämförelsevis sällsynta fall förekommit,
att kassörer i riksbanken lidit så stora kassaförluster på grund av felräkning,
att de icke själva förmått täcka förlusten, i följd varav densamma helt
eller delvis måst ersättas av riksbankens medel. Uppenbart är emellertid, att
i den mån avsättning av felräkningspenningar sker för mötande av eventuella
kassaförluster, möjligheterna ökas för kassörerna att täcka förlusterna. Den
av fullmäktige ifrågasatta anordningen har därför synts utskottet vara välbetänkt.
Med hänsyn härtill och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot den utsträckning, i vilken felräkningarna skulle enligt fullmäktiges
förslag innehållas av riksbanken, har utskottet funnit sig böra tillstyrka det
föreliggande förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förevarande
framställning, må besluta, att gällande särskilda bestämmelser
angående tillämpning av avlöningsreglementet för
befattningshavare vid riksbankens verk skola, i vad avser
mom. 4 av avdelning I. Riksbanken, erhålla följande ändrade
lydelse:

4. Felräkningspenningar må---tjugutre kassörer.

Hälften av de kassör tillkommande felräkningspenningarna
skall av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill
dess vad som innehållits jämte upplupen ränta uppgår till ett
belopp för kassör med felräkningspenningar för år av:

1,500 kronor .......................... 5,000 kronor

1,200 » .......................... 4,000

750 » .......................... 2,500 »

600 » .......................... 2,000 » .

Efter ansökan av vederbörande kassör må direktionen för
täckande av uppkommen kassaförlust medgiva utbetalning
av fonderade felräkningspenningar jämte upplupen ränta.

När tjänsteman enligt direktionens bedömande icke längre
ifrågakommer såsom kassör, må direktionen likaledes medgiva
sådan utbetalning, i den mån de innehållna medlen icke
behöva tagas i anspråk för täckande av uppkommen kassaförlust.

Stockholm den 7 maj 1937.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

BJ. HOLMGREN.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 56.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Ehrnberg, Lindley, Leffler, Johansson i Friggeråker*,
Ström i Lidköping, Bjurström, Nilsson i Mölndal och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, K. A. Westman*, Gustavson
i Västerås, Svedman, Åqvist och Sundström i Vikmanshyttan*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Leffler och Åqvist, vilka under hänvisning till den reservation,
som vid ärendets behandling i fullmäktige avgivits av herrar Örne och Stendahl,
inom utskottet vrkat avslag å fullmäktiges förevarande framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

7

Bilaga A.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 15 april
1937.

Närvarande:

vice ordföranden herr Rooth
» Amnér
» Björnsson
» Stendahl
» Nilsson
» Jonsson
» Örne

§ 4. Deputeranden Amnér erinrade, att, såsom franninge av allmänna
protokollet för den 21 januari 1937, § 8, fullmäktige till lönenämnden för
riksdagens verk för yttrande överlämnat ett inom direktionen utarbetat förslag
till omläggning av det nuvarande systemet med felräkningspenningar
till kassörer ävensom en i anslutning till detta förslag av herr Björnsson upprättad
promemoria.

Lönenämnden hade i skrivelse den 15 nästlidna mars avgivit yttrande i

ärendet. , ... ,.

Föredraganden hemställde, att fullmäktige, i enlighet med nu föreliggande
förslag till skrivelse, ville hos bankoutskottet hemställa om erforderuga
ändringar i gällande bestämmelser för en förändring av systemet med felräkningspenningar.
, ^ ,..

Herr Stendahl förklarade, att han, som vid ärendets behandling lorenämnda
den 21 januari förklarat sig icke kunna ansluta sig till förslaget,
yrkade avslag å föredragandens hemställan.

Jämväl herr Örne yrkade avslag å berörda hemställan.

Med föredraganden förenade sig herrar Rooth, Nilsson och Jonsson.

Även herr Björnsson förklarade sig biträda föredragandens hemställan,

därvid han anförde följande: ''

»Ehuru jag ej anser att nu föreliggande förslag är i allo tillfredsställande,
har jag dock, då lönenämnden ej ansett ett förslag byggt på försäkringsprincipen
av intresse, icke velat motsätta mig det nu föreliggande förslaget.»

Fullmäktige hade alltså beslutit att i skrivelse enligt registratur^ hos bankoutskottet
hemställa, att, för genomförande av den ifrågasatta förändringen
punkt 4 i särskilda bestämmelser angående tillämpning av avlöningsreglementet
för befattningshavare vid riksdagens verk måtte erhålla viss

ändrad lydelse. ,. .

Mot förestående beslut anmälde herrar Örne och Stendahl reservation samt

förenade sig därvid i följande yttrande: o .. .

»De fall, då kassavårdande tjänstemän i riksbanken lida sa stor förlust pä
grund av felräkning, att de icke själva förmå täcka förlusten, äro, örn hänsyn
tages till storleken av bankens kassaomsättning, ganska sällsynta. I
fullmäktiges skrivelse uppräknas de 9 fall, som inträffat under tiden 1915

_1937 d. v. s. under en tid av 23 år. Det sammanlagda beloppet av de

ersättningar, fullmäktige tillstyrkt riksdagen bevilja, uppgår till icke fullt

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

28,000 kronor eller något mer än 1,200 kronor i medeltal per år för hela
perioden, d. v. s. mindre än de årliga felräkningspenningarna för en enda
kassatjänsteman i den grupp, som åtnjuter högsta utgående felräkningspenningar.

Det synes oss sålunda icke finnas något tvingande skäl att från synpunkten
av bankens ekonomi genomföra den av fullmäktige föreslagna anordningen
att innehålla en del av felräkningspenningarna för bankens kassatjänstemän.
Då med en sådan anordning skulle följa en del olägenheter, som äro
så uppenbara, att de icke av oss torde behöva närmare angivas, och därtill
banken, trots den individuella fonderingen av felräkningspenningar, icke
torde kunna undgå att i vissa fall taga på sig förluster av ifrågavarande slag,
anse vi, att fullmäktige icke bort avlåta skrivelse i ärendet till bankoutskottet.
»

Ur protokollet:
Jacob Hagströmer.

Bilaga B.

Till Fullmäktige i Riksbanken.

Till lönenämnden för riksdagens verk hava fullmäktige med skrivelse den
21 januari 1937 överlämnat förslag, sammanfattat i form av utkast till skrivelse
till bankoutskottet, angående ändring av gällande bestämmelser rörande
utbetalning av felräkningspenningar till riksbankens kassörer. Med samma
skrivelse har tillika överlämnats en av deputeraden för riksbankens avdelningskontor
E. Björnsson upprättad promemoria, vari angivits vissa riktlinjer
för en annan lösning av denna fråga.

Fullmäktiges förslag innebär, att kassör tillkommande felräkningspenningar
skulle av riksbanken innehållas och göras räntebärande, intill dess desamma
jämte upplupen ränta uppginge till ett belopp för kassör med felräkningspenningar
för år av:

1,500 kr..................................... 5,000 kr.

1,200 » .................................... 4,000 »

750 » .................................... 2,500 »

600 » .................................... 2,000 »

Beträffande tjänsteman, som vid 1937 års ingång under minst ett år tjänstgjort
såsom kassör, skulle fullmäktige emellertid äga medgiva, att av denne
tillkommande felräkningspenningar finge vid utgången av varje månad utbetalas
högst femtio procent av desamma.

Det innestående beloppet jämte därå uppkommen ränta skulle enligt fullmäktiges
förslag betalas till vederbörande tjänsteman, när denne vid avgång
ur tjänsten eller eljest icke längre ansåges böra ifrågakomma såsom kassör.

Enligt deputeraden Björnssons förslag skulle kassör tillsvidare avstå en
tredjedel av sina felräkningspenningar till en felräkningsfond, vartill uppkomna
kassaöverskott skulle inbetalas. När fonden vuxit till exempelvis

Bankoutskottets utlåtande Nr 5-5.

9

20,000 kronor, skulle avgifterna kunna nedsättas till exempelvis en fjärdedel
eller mindre del av felräkningspenningarna. Sedan fonden uppgått till exempelvis
50,000 kronor, borde avgifterna icke vara större än som vore erforderligt
för att täcka fondens utgifter under närmast föregående år, dock högst
en tredjedel av felräkningspenningarna. Vid uppkommen felräkningsbrist
skulle kassören själv ersätta en tredjedel av det borträknade beloppet, dock
högst så mycket, som han under närmast föregående kalenderår utfått i felräkningspenningar.

1 samband härmed har lönenämnden till behandling upptagit en från styrelsen
för riksbankstjänstemännens förening ingiven, den 12 februari 1937
dagtecknad skrivelse i ämnet.

Med hänsyn till att likartade bestämmelser i frågavarande avseende synts
böra iakttagas jämväl för riksgäldskontorets del har lönenämnden berett fullmäktige
i riksgäldskontoret tillfälle att uttala sig i frågan; och hava fullmäktige
i skrivelse den 4 mars 1937 avgivit utlåtande i ärendet samt överlämnat
ett från riksgäldskontorets tjänstemannaförening införskaffat yttrande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande framhållit, att ändrade
bestämmelser i överensstämmelse med det framlagda förslaget ej syntes
vara för riksgäldskontorets vidkommande av behovet påkallade, då någon
framställning om befrielse från ersättningsskyldighet för uppkommen kassabrist
hittills icke gjorts av riksgäldskontorets kassör eller annan, felräkningspenningar
tillförsäkrad tjänsteman i riksgäldskontoret. Då det emellertid
syntes fullmäktige lämpligt, att likartade bestämmelser i här berörda avseende
fastställas för riksbanken och riksgäldskontoret, ville fullmäktige ej motsätta
sig ändring i föreslaget syfte. Emellertid ville fullmäktige för riksgäldskontorets
del förorda, att högst en tredjedel av felräkningspenningarna, vilka
för riksgäldskontorets kassör utgjorde 1,200 kronor för år, skulle innehållas
och göras räntebärande, till dess sålunda innehållna belopp jämte ränta uppginge
till 2,000 kronor för varje tjänsteman, som bestrede kassörstjänst, såvida
ej dessförinnan det innehållna beloppet ansetts böra utbetalas. De ifrågasatta
bestämmelserna borde enligt fullmäktiges mening avse ordinarie kassör
och dennes vikarie, men däremot ej tjänstemän, som tillfälligtvis förordnas
att ombesörja utbetalning av vinster, utbyte av obligationer och dylikt
samt därvid av fullmäktige tillerkännas felräkningspenningar.

För egen del har lönenämnden funnit den av fullmäktige i riksbanken ifrågasatta
åtgärden vara välbetänkt och får därför uttala sin anslutning till syftet
med det föreliggande förslaget. Lönenämnden vill dock ifrågasätta skäligheten
av att på sätt fullmäktige föreslagit felräkningspenningarna i sin helhet
innehållas i och för fondering intill ovan angivna belopp. Enligt lönenämndens
uppfattning torde en föreskrift om avsättning av hälften av felräkningspenningarna
vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål. Någon erinran synes
icke böra göras mot storleken av de för olika kassörstjänster föreslagna belopp,
som skola fonderas. Den av lönenämnden sålunda ifrågasatta modifikationen
i fullmäktiges förslag medför givetvis, att ifrågavarande fondbelopp
uppnås först efter dubbelt så lång tid sorn enligt fullmäktiges förslag. Den
av lönenämnden förordade anordningen innebär emellertid den fördelen framför
fullmäktiges förslag, alt kassörerna kunna, utan alt fonderade medel tagas
i anspråk, nied uppburna felräkningspenningar täcka uppkomna mindre kassaförluster.

Vidkommande sättet för fonderingens verkställande bär lönenämnden ansell
det av fullmäktige framlagda förslaget örn individuell fundering vara att
förorda framför den av deputeraden Björnsson ifrågasatta kollektiva fonderingen.
Vid tillämpning av sistnämnda förslag skulle en kassör, som
icke lidit någon kassa förlust, nödgas avstå sina felräkningspenningar för att

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

täcka förluster för andra kassörer, som måhända brustit i uppmärksamhet
vid handhavandet av kassörsgöromålen. En sådan anordning kan vara
ägnad att förminska kassörernas noggrannhet och kan därför medföra icke
önskvärda följder. Erinras må jämväl, att i gällande tjänstgöringsstadgar
för riksbankens huvudkontor och avdelningskontor föreskrives, att samtliga
tjänstemän äro var för sig ansvariga för vad var och en tillhör att verkställa.

Därest ändring i reglerna för utbetalning av felräkningspenningar till
riksbankens kassörer vidtages, torde jämväl beträffande felräkningspenningarna
till riksgäldskontorets kassör böra föreskrivas, att hälften av desamma
bör innehållas. På av fullmäktige i riksgäldskontoret anförda skäl torde
fonderingen böra upphöra, då det innehållna beloppet för en kassör uppgår
till 2,000 kronor. Det torde ankomma på sistnämnda fullmäktige att
vidtaga åtgärder för genomförandet av en eventuell ändring av nuvarande
bestämmelse rörande utbetalningen av felräkningspenningar till riksgäldskontorets
kassör.

Praktiska skäl tala för att — såsom framhållits av fullmäktige i riksgäldskontoret
— fondering av felräkningspenningar skall ske endast för ordinarie
kassör och dennes vikarier men däremot icke för tjänsteman, som tillfälligtvis
förordnats att tjänstgöra i extra kassor eller i expedition för utbyte av
obligationer m. m.

Såsom fullmäktige i riksbanken föreslagit torde det vara lämpligt att de
ifrågavarande utbetalningsföreskrifterna införas i de särskilda bestämmelserna
angående tillämpning av avlöningsreglementet för befattningshavare vid
riksdagens verk.

Stockholm den 15 mars 1937.

LÖNENÄMNDEN FÖR RIKSDAGENS VERK

A. AMNÉR.

Einar Falk.