Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1937 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överenskommelser
med arméns och marinens familjepensionskassor
samt tullstatens enskilda pensionsinrättning
örn övertagande av dessa pensionsanstalters
rörelse.
I en den 26 februari 1937 dagtecknad proposition nr 248, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att
dels träffa överenskommelser med arméns fullmäktige, fullmäktige för
marinens familjepensionskassa samt tullstatens enskilda pensionsinrättning
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen anförts;
dels besluta om allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den
1 juli 1937 för försvarsväsendet samt därvid fastställa de avvikelser, som
betingas av överenskommelserna rörande arméns och marinens familjepensionskassor;
dels
besluta om allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande den
1 januari 1938 för tullverket samt därvid fastställa de avvikelser, som betingas
av överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning
samt av vad i propositionen anförts rörande kvinnliga befattningshavare;
dels ock meddela de bestämmelser, som i övrigt erfordras för genomförande
från och med den 1 juli 1937 av överenskommelserna rörande arméns
och marinens familjepensionslcassor samt från och med den 1 januari 1938
av överenskommelsen rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning ävensom
för tillämpning enligt vad i propositionen anförts av motsvarande regler
rörande kvinnliga befattningshavare vid tullverket och deras efterlevande.
Beträffande motiveringen för Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
propositionen.
Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542) är
avsett att äga tillämpning å alla befattningshavare, för vilka civila eller militära
tjänstepensionsreglementet gäller. Enligt särskild bestämmelse i reglementet
skola emellertid genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen eller
av Kungl. Majit efter riksdagens bemyndigande bestämmas tidpunkten för
reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas vissa
avvikelser från reglementets bestämmelser, som därvid kunna finnas påBihang
till riksdagens protokoll 19117. 8 sami. Nr 52. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
kallade. Berörda bestämmelse ansluter sig till 1934 års familjepensionsutrednings
förslag, att reglementet skulle vinna tillämpning successivt för de
skilda förvaltningsområdena, allteftersom uppgörelse träffades om statens
övertagande av den kassa, som nu ombesörjde de vid respektive förvaltningsområde
anställda manliga ordinarie befattningshavarnas familjepensionering.
Genom proposition nr 245 till 1936 års riksdag framlades för riksdagen
förslag till överenskommelse med fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa
samt fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa angående
statens övertagande av dessa kassor. I propositionen nr 258 framlades därefter
förslag till överenskommelse jämväl med fullmäktige för statens järnvägars
änke- och pupillkassa. Det förutsattes i propositionerna, att allmänna
familjepensionsreglementet skulle träda i kraft den 1 juli 1937 för de
förvaltningsområden, som berördes av överenskommelserna.
Sedan bankoutskottet i sitt utlåtande nr 75/1936 över propositionerna förordat
vissa jämkningar i förslagen till överenskommelser, anmälde riksdagen
i skrivelse den 19 juni 1936, nr 366, att riksdagen bemyndigat Kungl.
Maj:t att träffa överenskommelse med fullmäktige för en var av berörda
kassor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i utskottets utlåtande anförts
och att i enlighet med vad som föreslagits besluta örn reglementets
ikraftträdande.
Härefter hava slutliga överenskommelser enligt det av riksdagen sålunda
lämnade bemyndigandet år 1936 träffats med fullmäktige för en var av ifrågavarande
kassor.
Med skrivelse den 14 januari 1937 har sedermera 1934 års familjepensionsutredning,
som ingick de preliminära överenskommelserna rörande civilstatens,
telegrafverkets och statens järnvägars änke- och pupillkassor, till
Kungl. Maj:t överlämnat preliminära, den 19 och den 30 december 1936 samt
den 7 januari 1937 dagtecknade överenskommelser jämväl med delegerade
för en var av arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda
pensionsinrättning. överenskommelserna hava från utredningens sida
ingåtts under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande samt
från delegerades sida under förbehåll av godkännande, såvitt angår arméns
och marinens familjepensionskassor, av kassornas fullmäktige och, beträffande
tullstatens enskilda pensionsinrättning, av pensionsinrättningens delägare
i vederbörlig ordning.
Överenskommelsernas allmänna förutsättningar och huvudgrunder.
Såsom en utgångspunkt vid ordnandet av familjepensionsväsendets centralisering
har gällt, att även familjepensionskassornas nuvarande delägare
såvitt möjligt borde erhålla de i ett nytt statligt familjepensionsreglemente
bestämda pensionsförmånerna. Utredningsarbetet inriktades därför på sin
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
3
tid till en början på frågan, vilka förmåner staten kunde beräknas bereda
dessa delägare utan kostnad för statsverket, därest kassornas tillgångar, inberäknat
rätten att av delägarna uppbära de i vederbörande reglementen bestämda
avgifterna, överlätes till statsverket. För utrönande härav verkställdes
beträffande de tre av statsmakterna år 1936 behandlade kassorna försäkringstekniska
undersökningar, vilkas resultat framgå av de vid propositionerna
nr 245 och 258 till 1936 års riksdag fogade promemoriorna jämte
balansräkningar. I dessa balansräkningar upptogos såsom tillgångar kapitalbehållningen
jämte kapitalvärdet av återstående avgifter, medan såsom
skuld i huvudsak upptogs kapitalvärdet av kassans dåvarande förpliktelser
mot i tjänst varande delägare, med pension avgångna delägare samt pensionärer.
Vid beräkningarna tillämpades därvid icke s. k. betryggande grunder
med sådana säkerhetsmarginaler, att man vid ett normalt förlopp av
verksamheten skulle hava att vänta sig överskott, utan i stället s. k. självkostnadsgrunder,
vilka, i följd av att bestämda säkerhetsmarginaler saknas,
innebära, att normalt varken vinst eller förlust kan väntas uppstå å verksamheten.
Räntefoten antogs vid beräkningarna utgöra 4 procent, och värderingen
av kassornas kapitalbehållning, frånsett fastigheterna, skedde efter
en effektiv ränta av samma procent. Preliminärt verkställda beräkningar
av detta slag utvisade för alla de tre kassorna överskott. De olika kassornas
pensionsbelopp till ensam änka vid en procentuell förhöjning efter de sålunda
uppkomna överskotten utgjorde vad staten vid övertagandet av tillgångarna
och rätten till avgifter beräknades kunna bjuda kassornas delägare
och pensionärer. Vid övervägande av de på detta sätt uppkomna olika
pensionsskalornas »lutning» m. m. ansågs skalan för statens järnvägars kassa
i stort sett representera de änkepensionsbelopp, som utan anlitande av
framtida statsbidrag skäligen borde utgå för de olika lönegraderna. Det
framgick också, att, om dessa grundpensionsbelopp skulle få åtnjutas av efterlevande
till samtliga vid kassornas övertagande befintliga, i tjänst varande
delägare i kassorna med nyreglerad lön, härför skulle, om ej övriga intressenters
rätt till andel i överskotten skulle trädas för nära, beträffande civilstatens
kassa erfordras bortåt 8 miljoner kronor, medan beträffande såväl
telegrafverkets som statens järnvägars kassa en del av överskottet skulle
återstå.
I sitt utlåtande nr 75 till föregående års riksdag framhöll bankoutskottet
— som förutsatte, att förslag till överenskommelser med åtminstone de tre
större av då återstående familjepensionskassor komme att föreläggas 1937 års
riksdag — att det enligt utskottets mening vid överenskommelsernas träffande
borde tillses, att dessa kassors nuvarande delägare och pensionärer
såvitt möjligt bereddes åtminstone proportionsvis motsvarande pensionsförliöjningar,
som för de redan behandlade kassorna föreslagits. Givetvis borde
dock även i fråga örn dessa överenskommelser beaktas resultaten av de
försäkringstekniska utredningarna.
Familjepensionsutredningen bär anfört, att den tolkat detta uttalande så,
alt de allmänna principer, på vilka de av riksdagen år 1936 gillade uppgå
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
relserna med civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och
pupillkassor baserats, borde komma till användning även i fortsättningen,
i den mån de ekonomiska betingelserna härför kunde anses vara för handen.
Härutöver har utredningen i denna del anfört:
De försäkringstekniska undersökningarna rörande de nu behandlade kassornas
ekonomiska ställning hava emellertid ådagalagt, att full paritet i fråga
om övergångsvillkoren med de förut behandlade kassorna icke utan betydande
uppoffringar från statens sida skulle kunna åvägabringas. Anledningen
till det mindre gynnsamma resultat, som undersökningarna utvisa
beträffande de militära familjepensionskassorna och tullstatens enskilda pensionsinrättning,
är till väsentlig del att söka i de betydligt lägre avgiftsskalor,
som dessa kassor länge tillämpat i jämförelse med de tre förut behandlade
kassorna. Tullstatens enskilda pensionsinrättning har visserligen erhållit
nytt reglemente med höjda avgifter, vilket trätt i kraft den 1 oktober 1934,
men dessa avgifter tillämpas endast beträffande delägare, som efter nämnda
tidpunkt vunnit inträde i pensionsinrättningen eller ock befordrats till
högre tjänst. Vad speciellt de militära familjepensionskassorna angår torde
svårigheten för dem att bereda tillräckliga pensioner bland annat bero på
militärpersonalens låga pensionsåldrar och vissa övriga på den militära familjepensioneringen
i fördyrande riktning inverkande faktorer.
Det för familjepensionsregleringen uppställda syftemålet — en för statens
befattningshavare enhetligt ordnad familjepensionering — torde dock få anses
så behjärtansvärt och ur administrativ synpunkt angeläget, att staten icke
bör tveka att för ett övertagande av de svagare kassorna ikläda sig större
bördor, än som befunnits påkallat beträffande de ekonomiskt mera gynnsamt
ställda kassorna.
Vid de tidigare träffade överenskommelserna har den principen följts, att
i tjänst varande kassadelägare även sedan de blivit underkastade allmänna
familjepensionsreglementet skulle fortsätta att betala sina gamla avgifter, omvandlade
till familjepensionsavdrag. Denna princip har familjepensionsutredningen
på grund av vad ovan anförts icke ansett vara möjlig att upprätthålla
i de nu träffade överenskommelserna, vilka i stället grunda sig på förutsättningen,
att ifrågavarande delägare efter statens övertagande av vederbörande
kassa omedelbart skola underkasta sig den ökning i avgiftsbördan,
som i regel skulle för dem följa av en tillämpning av de nya familjepensionsavdragen.
Dessutom skulle de i allmänhet vara pliktiga att slutbetala de
retroaktivavgifter eller motsvarande avgifter, för vilka de kunna sägas häfta
i skuld vid övertagandet och genom vilkas erläggande de tillförsäkrat sina
efterlevande oavkortad familjepension.
Den sålunda ökade avgiftsplikten skulle tjäna det dubbla syftet att dels
nedbringa statens kostnader för övertagandet av pensionsförpliktelserna på
de i allmänna familjepensionsreglementet angivna, förmånligare villkoren,
dels bereda ytterligare medel för en välbehövlig ökning av de familjepensioner,
som enligt nuvarande grunder tillkomma de vid kassans övertagande befintliga
familjepensionstagarna hos kassan och de då pensionerade kassadelägarnas
blivande efterlevande; för marinens familjepensionskassas vidkommande
har därvid såsom särskilt önskvärt framstått att åstadkomma
en förbättring av barnpensionerna, vilka i denna kassa utgå enligt för pensionstagarna
mindre förmånliga grunder än i de båda övriga kassorna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
5
I fråga om de allmänna villkoren för statens övertagande av kassornas
rörelse utgå överenskommelserna eljest i stort sett från samma förutsättningar,
som legat till grund för de vid föregående års riksdag träffade avtalen.
Sålunda förutsättes:
att staten övertager vederbörande kassas alla rättigheter och förpliktelser
enligt för kassan gällande bestämmelser eller på annan grund;
att till staten överlåtes så stor del av kassans tillgångar, som jämte kapitalvärdet
av delägarnas blivande avgifter motsvarar av staten i detta sammanhang
åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett den del av pensionerna,
som skall bekostas av staten;
att allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet som regel blir
tillämpligt beträffande därvid i tjänst kvarstående delägare med nyreglerad
lön, dock med det undantaget, att sådan avkortning av familjepensionens
grundbelopp, som i reglementet förutsättes, i allmänhet ej skall äga rum beträffande
delägare, som enligt de för kassan nu gällande bestämmelserna är
berättigad till full pension för sina efterlevande;
att den, som sålunda normalt blir underkastad allmänna familjepensionsreglementet,
äger frihet att före övertagandet hos Kungl. Majit anmäla sin
önskan att bliva undantagen från reglementets tillämpning; samt
att för sådana delägare, som ej bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet,
ävensom för nu befintliga familjepensionstagare hittillsvarande
bestämmelser för kassan skola gälla, dock med de undantagen, att
avgiftsbefrielse alltid skall inträda för delägare senast vid avgång ur tjänst
med tjänstepension samt att nu gällande pensionsförmåner — oberäknat
statliga pensionstillägg och dyrtidstillägg — skola höjas på visst närmare angivet
sätt.
Förutsättningen att till staten skall överlåtas så stor del av vederbörande
kassas tillgångar som jämte kapitalvärdet av delägarnas avgifter motsvarar
av staten åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett vad som bekostas av
staten, innebär, på grund av ifrågavarande kassors svagare ekonomiska ställning,
att staten — på sätt även gällde beträffande civilstatens änke- och pupillkassa
— övertager kassornas samtliga tillgångar.
Den avsedda förhöjningen av pensionsförmånerna sker på två olika sätt.
Dels ökas nämligen de nu gällande kassapensionerna — respektive för tullstatens
enskilda pensionsinrättning huvudpensionerna — med ett fast procentuellt
tillägg bestämt för arméns familjepensionskassa till 25 procent, för
marinens familjepensionskassa till 14 procent och för tullstatens enskilda
pensionsinrättning till 20 procent, dels ock ökas de sammanlagda pensionsförmånerna,
i den mån de understiga ett vid indextal för levnadskostnaderna
av 156 eller 157 till 538 kronor för ensam änka beräknat minimibelopp, så
att detta minimibelopp uppnås.
Enligt allmänna familjepensionsreglementet utgör statens bidrag till familjepensioneringen
120 kronor av familjepensionsunderlaget jämte den rörliga
pensionsdelen. Ifrågavarande överenskommelser innebära emellertid enligt
uppgjorda balansräkningar en ytterligare kostnad för staten av övergångs
-
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
natur. Beträffande storleken av ifrågavarande kostnader hänvisas till departementschefens
yttrande.
De med arméns och marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda
pensionsinrättning träffade preliminära överenskommelserna äro av
den lydelse som framgår av härvid fogade Bilagor A, B och C.
Departementschefens yttrande.
Departementschefen, som i princip förordat berörda överenskommelser,
har angivit sin ställning till desamma på i huvudsak följande sätt:
Den vid utredningsarbetet rörande familjepensionsväsendets centralisering
iakttagna principen, att även kassornas nuvarande delägare såvitt möjligt
borde erhålla de i ett nytt statligt familjepensionsreglemente bestämda pensionsförmånerna,
hade även i förevarande överenskommelser såtillvida upprätthållits,
att allmänna familjepensionsreglementet med vissa avvikelser i
allmänhet förutsattes bliva tillämpligt å vid övertagandet i tjänst varande
delägare med reglerad lön. Avvikelserna från allmänna familjepensionsreglementet
i fråga om familjepensionsavdragen beträffande förevarande
kassor vore emellertid av annan innebörd än motsvarande avvikelser för
delägarna i de förut behandlade kassorna. Vid de tidigare träffade överenskommelserna
hade den principen följts, att i tjänst varande kassadelägare
även sedan de blivit underkastade allmänna familjepensionsreglementet betalade
sina gamla avgifter. Förevarande överenskommelser grundades i stället
på förutsättningen, att ifrågavarande delägare efter statens övertagande av
vederbörande kassa omedelbart skulle vidkännas familjepensionsavdrag av i
allmänna familjepensionsreglementet fastställd storlek. För såväl ifrågavarande
som de tidigare behandlade kassorna gällde, enligt de preliminära
överenskommelserna, att delägarna i allmänhet skulle vara pliktiga att slutbetala
påförda retroaktivavgifter och andra avgifter av liknande slag.
Det procentuella tillägget å pensionsförmånerna, vilket utginge jämväl
enligt de tidigare träffade överenskommelserna och för de där behandlade
kassorna motsvarade vederbörande kassas beräknade överskott vid tillämpning
av en räntefot av 4 procent och i övrigt av sådana s. k. självkostnadsgrunder,
som begagnats vid beräknande av familjepensionsavdragen enligt
allmänna familjepensionsreglementet, skulle, med anlitande av samma beräkningsgrunder,
för tullstatens enskilda pensionsinrättning hava uppgått till
ungefär 16 procent. Genom att allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala
förutsattes tillämplig för delägare i tjänst, hade emellertid en ytterligare
tillgång skapats, av vilken en del ansetts möjlig att betrakta såsom
täckning av kostnaden vid en höjning av pensioner till nuvarande änkor och
barn samt blivande efterlevande till tjänstepensionärer. Procenttalet hade
därför kunnat bestämmas till 20. Vad de militära kassorna anginge hade utgångspunkterna
uti ifrågavarande hänseende varit desamma som i fråga örn
tullstatens enskilda pensionsinrättning, dock med det tillägget, att beträffande
dessa kassor även beaktats, att pensionsförmånerna ej skäligen i genomsnitt
borde överstiga pensionsförmånerna från tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Härjämte hade, vad marinens familjepensionskassa anginge, med
tillgodoräknande av en del av berörda nyskapade tillgång, en höjning av de
utgående barnpensionerna vidtagits till den procent av änkepensionen, som
vöre bestämd i allmänna familjepensionsreglementet. Procenttalen för tilläg
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
7
gen i de militära kassorna vore enligt dessa principer i överenskommelserna
fixerade till 25 respektive 14.
De för närvarande utgående familjepensionerna från förevarande tre kassor
vore som regel avsevärt lägre än familjepensionerna från de förut behandlade
kassorna. För åstadkommande av en förbättring, utöver den procentuella
förhöjningen, av de allra lägsta pensionerna hade därför i förevarande
överenskommelser, i olikhet mot vad tidigare gjorts, bestämmelser
intagits, som ledde till, att de sammanlagda pensionsförmånerna icke komme
att understiga ett visst av levnadskostnadsindex beroende minimibelopp,
som vid ett indextal av 156 eller 157 utgjorde ungefär 538 kronor för ensam
änka samt vad beträffade barnpensioner och barntillägg häremot svarande
belopp enligt 5 g 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet.
Allmänna familjepensionsreglementets regelmässiga tillämpning för nuvarande
delägare i tjänst innebure, att staten till pensioner, som utginge till
dessa delägares efterlevande, lämnade ett bidrag motsvarande dels den beräknade
kostnaden för viss del av de fasta pensionsförmånerna, dels ock den
rörliga pensionsdelen. Den årliga kostnaden för förstnämnda del av bidraget
kunde beträffande förevarande kassor sägas ungefärligen motsvara de
nuvarande statsbidragen till kassorna.
Vad de militära kassorna anginge, komme dyrtidstilläggen, därest överenskommelserna
godkändes, på grund av företagen höjning av underlagen för
dyrtidstilläggsberäkningen att till en början något ökas i förhållande till de
belopp, som skulle utgå vid oförändrade grunder. Å andra sidan bomme
de rörliga pensionsdelarna för framdeles inträffande pensionsfall, å vilka allmänna
familjepensionsreglementet ägde tillämpning, att, räknat efter nuvarande
indexläge, högst avsevärt (i genomsnitt omkring 40 procent för arméns
kassa och 50 procent för marinens kassa) understiga de sammanlagda
pensions- och dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder.
Beträffande tullstatens kassa gällde, att dyrtidstilläggen i förhållande
till kostnaden enligt nuvarande grunder för nuvarande pensionärsbestånd
och vid nuvarande indexläge efter en överslagsberäkning komme att ökas
med cirka 10,000 kronor örn året. De rörliga pensionsdelarna- för framdeles
inträffande pensionsfall, å vilka allmänna familjepensionsreglementet ägde
tillämpning, syntes vid nuvarande indexläge tämligen nära överensstämma
med dyrtidstilläggen för motsvarande fall enligt nu gällande grunder (utan
höjning av tilläggsunderlaget).
Departementschefen har — under erinran att överenskommelserna innebure
ytterligare för envar av förevarande kassor — liksom fallet vore med överenskommelsen
rörande civilstatens änke- och pupillkassa —- en särskild
kostnad av övergångsnatur — härom anfört bland annat följande:
De verkställda beräkningarna beträffande förevarande tre kassor utvisade
nämligen, vid tillämpning av militära självkostnadsgrunder i fråga om de
militära kassorna och civila självkostnadsgrunder i övrigt, att —- med^ bortseende
från alla statliga bidrag — kassornas av staten övertagna tillgångar,
inberäknat värdet av blivande avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet
för de nuvarande delägarna i tjänst, icke försloge att bringa upp
pensionsförmånerna till vad i överenskommelserna stadgats. Härför erfordrades
i stället tillskott, vilkas kapitalvärden uppginge i arméns kassa till
omkring 10,064,000 kronor, i marinens kassa till 5,180,000 kronor samt i
tullstatens kassa lill ungefär 2,490,000 kronor. Örn av den tillgång, som skapats
genom att allmänna familjepensionsreglementets avdragsskala och icke
de nuvarande pensionsavgifterna tillämpats, en del betraktades sorn täck
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
ning för en höjning av nuvarande pensioner och pensioner till efterlevande
efter nuvarande tjänstepensionärer, så kunde återstoden tillgodoräknas vid
uppskattningen av de erforderliga tillskotten, vilka sålunda eljest blivit större
än nyss angivits.
I fråga om övergångskostnader av nu angivna slag hade departementschefen
vid anmälan inför Kungl. Maj :t av de preliminära överenskommelserna
angående civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor anfört, att
en grundtanke i planen för de större familjepensionskassornas övertagande
varit den, att kassornas beräknade överskott vid tillämpning av en räntefot
av 4 procent och i övrigt av s. k. självkostnadsgrunder i stort sett skulle
kunna finansiera förbättringen av pensionsförmånerna, örn man bortsåge
från statsbidragen. Emellertid vore kassornas ställning, bland annat på
grund av olikheter i avgifter och de växlande grunderna för statsbidrag, givetvis
så olika, att berörda princip måste leda till att i vissa kassor överskottet
mer än väl försloge, medan i andra kassor brist uppstode. Liksom förevarande^
reglering av familjepensionsförliållandena för statens befattningshavare
åsyftade införande av enhetliga grunder för framtiden, borde staten
under övergången träda emellan för vinnande av en utjämning genom att,
inom rimliga gränser, påtaga sig kostnaden för att täcka en brist av nämnda
slag.
Vad nu ifrågavarande kassor anginge kunde visserligen såsom skäl för att
de erforderliga tillskotten skulle anses rimliga icke åberopas det beträffande
civilstatens kassa anförda skälet, att vederbörande kassa hitintills allenast
åtnjutit skäligen ringa bidrag från statens sida. Statsbidragen till förevarande
kassor hade nämligen relativt sett varit betydande. (Jfr sammanställningen
å s. 122—123 i prop. 201/1936.) Emellertid måste det uppställda
syftemålet — en för^ statens befattningshavare enhetligt ordnad familjepensionering
— anses så behjärtansvärt och ur administrativ synpunkt angeläget,
att staten icke borde tveka att för ett övertagande av dessa svagare kassor
ikläda sig större bördor, än som befunnits påkallat beträffande de ekonomiskt
mera gynnsamt ställda kassorna. Härvidlag torde jämväl böra beaktas,
att de från statens sida för dessa kassor erforderliga större tillskotten
så långt möjligt begränsats genom att delägarna ålagts större uppoffringar
än i de övriga kassorna. Såsom förut berörts hade nämligen i förevarande
överenskommelser förutsatts, att delägare i tjänst efter statens övertagande
av vederbörande kassa omedelbart skulle underkasta sig allmänna familjepensionsreglementets
bestämmelser i avgiftshänseende.
Departementschefen har härefter till behandling upptagit ett i samband
nied överenskommelsernas ingående med de militära kassorna av dessa kassors
delegerade framfört önskemål angående en förbättring av pensionerna
för nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänstepensionärers efterlevande.
Beträffande detta spörsmål har departementschefen framhållit huvudsakligen
följande:
Berörda önskemål, som åsyftade en förhöjning av nämnda pensioner till
75 procent av allmänna familjepensionsreglementets, hade särskilt motiverats
därmed, att de militära familjepensionerna för närvarande vöre så låga,
att de även med den i vederbörande överenskommelse förutsatta procentuella
förhöjningen i många fall icke skulle komma upp till sådana belopp, att
huvudsyftet med statens övertagande av familjepensioneringen ernåddes.
Detta huvudsyfte Hnge nämligen anses vara, att familjepensionärerna skulle
kunna beredas sådana pensionsbelopp, att deras existens därigenom bleve
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
9
någorlunda tryggad. Att just procenttalet 75 valts för den önskade förhöjningen
hade av delegerade för arméns kassa motiverats därmed, att man vid
tillämpning av detta procenttal för flertalet grader komme mycket nära de
pensionsbelopp, som ernåddes enligt överenskommelsen. Den egentliga och
största betydelsen skulle förhöjningen vid detta procenttal få för de lägsta
graderna, där behovet av en pensionsförhöjning även vore mest framträdande.
Beträffande marinens kassa hade liknande skäl åberopats.
Det hade utrönts, att ifrågavarande pensionsförhöjning, därest den genomfördes,
skulle medföra en ytterligare ökning av statens sammanlagda kostnader
med ett kapitalvärde av för armén omkring 5,650,000 kronor, för marinen
omkring 1,050,000 kronor och för tullstaten omkring 939,000 kronor.
Familjepensionsutredningen hade funnit ifrågavarande önskemål behjärtansvärt
men icke ansett sig kunna i överenskommelsen tillgodose detsamma.
Statskontoret hade icke velat motsätta sig önskemålet. Av övriga myndigheter,
som yttrat sig i denna del, hade allenast marinförvaltningen — med hänsyn
till kostnadsökningen — funnit sig ej kunna föreslå ett bifall.
Av det anförda framginge, att ett tillgodoseende av förevarande önskemål
förutsatte ytterligare utgifter — av övergångsnatur — från statens sida, vilkas
kapitalvärde i och för sig finge anses vara av betydande storlek. Härvid
vore också att märka, att, ehuru dessa utgifter givetvis fördelade sig över
en lång tidsperiod, desamma likväl vore av den art, att de komme att visa
sig särskilt kännbara under de närmaste åren efter kassornas övertagande för
att sedermera så småningom avtaga. De militära familjepensionerna mäste
emellertid för närvarande betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål.
Visserligen förklarades detta till en väsentlig del av de tillämpade
låga avgiftsskalorna, men hänsyn finge tagas även till militärpersonalens
låga pensionsåldrar och vissa andra på den militära familjepensioneringen i
fördyrande riktning inverkande faktorer. Genom allmänna familjepensionsreglementets
tillämplighet å framtida befattningshavare och å nuvarande delägare
i aktiv tjänst bleve svårigheterna i familjepensionshänseende för dessa
kategorier helt avhjälpta. Så vore emellertid icke fallet för de kategorier, vilka
med önskemålet avsåges. Oaktat den procentuella förhöjning av pensionsförmånerna,
som överenskommelserna för dem innebure, syntes billighetsskäl
tala för bifall till framställningen örn en generell pensionsförhöjning av föreslagen
art. Emellertid finge beaktas, att motsvarande synpunkter, som avdelegerade
åberopats till stöd för det av dem framförda önskemålet, gjorde
sig gällande jämväl inom andra delar av det statliga pensionsväsendet. Då
del vore önskvärt, att ifrågavarande spörsmål vunne en, såvitt möjligt, enhetlig
lösning inom de olika områden, där det kunde äga aktualitet, lunne departementschefen
sig för det närvarande icke beredd att framlägga förslag örn
den av delegerade ifrågasatta pensionsförhöjningen.
T fråga örn ett annat av delegerade för de olika kassorna framställt önskemål,
som berörde de i överenskommelserna intagna bestämmelserna örn slutbetalning
av vid kassornas övertagande resterande retroaktivavgifter samt
andra avgifter av motsvarande slag, vilka bestämmelser delegerade ansett
böra utgå, har departementschefen anfört bland annat:
Vid behandlingen av detta önskemål torde till en början få erinras därom,
att, medan enligt nu gällande bestämmelser dylika avgifter erlades i ett flertal
familjepensionskassor, däribland de förevarande, motsvarande avgifter icke
uttoges enligt allmänna familjepensionsreglementet. Detta reglemente förutsatte
i stället, att familjepensionerna icke alltid skulle utgå med lulla
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 52-
belopp utan skulle kunna avkortas i proportion till vederbörandes tjänstetid.
I arméns kassa utginge retroaktivavgifter och befordringsavgifter. De förra
skulle i princip betalas vid inträdet i kassan men kunde få amorteras under
loppet av två år. Befordringsavgifterna skulle erläggas under loppet av ett
år. I marinens kassa erlades retroaktivavgifter och, i ett mindre antal fall,
tilläggsavgifter, vilka bådadera utginge som en förhöjning i årsavgiften under
samma tid som denna. Tullstatens kassa slutligen hade åldersavgifter för sådana,
som efter den 30 september 1934 inträdde såsom delägare eller vunne
uppflyttning till högre månadsavgiftsklass. Åldersavgifterna skulle som re
gel betalas under loppet av tio år vid inträde såsom delägare men eljest under
loppet av halva denna tid.
De preliminära överenskommelserna angående förevarande kassor stadgade
nu som en allmän princip, att ifrågavarande vid övertagandet ej betalda
avgifter skulle slutbetalas jämväl av sådana delägare, för vilka allmänna
familjepensjonsreglementet och således även detta reglementes jämförelsevis
höga avdragsskala finge tillämpning. Det hade nämligen ansetts, att vederbörande
delägare, i den mån vid övertagandet slutbetalning icke skett, då
kunde sägas häfta i skuld för avgifter, genom vilkas erläggande han tillförsäkrat
sina efterlevande oavkortad familjepension. Från regeln om att avgifterna
skulle slutbetalas stadgades emellertid i överenskommelserna de undantagen,
beträffande marinens kassa, att regeln ej skulle gälla tilläggsavgifterna,
som ansetts vara av alltför speciell art, och ej heller retroaktivavgifterna
för flaggkorpraler och högbåtsman på grund av dessa beställningshavares
i ekonomiskt hänseende svaga ställning. Ej heller skulle i fråga örn
tullstatens kassa huvudregeln gälla de åldersavgifter, vilka påförts i anledning
av inträde såsom delägare.
Till jämförelse med vad sålunda enligt förevarande överenskommelser gällde
finge beträffande överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa
erinras, att för sådana delägare i denna kassa, för vilka allmänna
familjepensionsreglementet från övertagandet skulle gälla, avdragsskalan i
reglementet som regel icke bleve tillämplig förrän vid befordran. Då befordran
skedde, finge vederbörande välja mellan befrielse från slutbetalning av då
resterande tidigare befordringsavgifter, därvid oavkortad familjepension ej
garanterades honom, eller att fullgöra slutbetalningen, med påföljd att någon
avkortning av familjepensionen ej finge ske.
Delegerade för arméns familjepensionskassa hade framhållit, att skyldigheten
att utöver allmänna familjepensionsreglementets avdrag erlägga de
resterande avgifterna av ovan berörda slag i det enskilda fallet skulle
bliva mycket betungande. Härvid erinrade delegerade också örn att retroaktivavgifterna
erlades av de i lönehänseende sämst ställda. Det vore
även att förvänta, att stora grupper av delägare — särskilt ogifta -—- vilka
hade att underkasta sig dessa villkor, komme att anmäla sin önskan att
bibehållas vid de äldre familjepensionsbestämmelserna. Famil jepensionsutredningen,
med vilken statskontoret instämt, hade vitsordat det behjärtansvärda
i förevarande önskemål men av principiella skäl och med hänsyn
till den av statsmakterna redan intagna ståndpunkten härutinnan funnit
sig förhindrad att medverka till ifrågavarande avgiftsbefrielse.. Av övriga
hörda myndigheter hade samtliga de, som särskilt yttrat sig örn önskemålet,
ställt sig välvilliga till detsamma.
Såväl enligt nuvarande bestämmelser för kassorna som då i överenskommelserna
vederbörande delägare, trots att allmänna familjepensionsreglementet
med dess eljest avkortade pensioner bleve å honom tillämpligt, som regel
uttryckligen tillförsäkrades förmånen av oavkortad pension, hade syftet med
ifrågavarande avgifter varit att vederbörande genom erläggande av desamma
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
11
skulle ersätta förmånen av oavkortad familjepension för sina efterlevande.
Vad anginge statens inkomstminskning, om avgiftsbefrielsen medgåves i nu
föreliggande fall, kunde beträffande de båda militära kassorna anföras, att
debiterade men ej inbetalta avgifter av detta slag per den 30 juni 1935 hade
uppgått i arméns kassa till 36,522 kronor och i marinens kassa till omkring
260,000 kronor, avgifter, för vilka befrielse redan enligt överenskommelsen
medgivits, ej inräknade. För tullstatens del syntes motsvarande belopp, med
hänsyn till att det i denna kassa allenast gällde avgifter för tiden efter den
30 september 1934, vara tämligen ringa. Étt skäl, som enligt departementschefens
mening med styrka talade för att frågan om avgiftsskyldighetens bibehållande
borde lösas på annat sätt för delägarna i förevarande kassor än
för delägarna i de tidigare behandlade kassorna, utgjorde den omständigheten,
att förstnämnda delägare, i motsats till de senare, redan vid övertagandet
finge vidkännas allmänna familjepensionsreglementets högre familjepensionsavdrag.
Medan alltså, vad civilstatens kassa anginge, skyldigheten
att utöver allmänna familjepensionsreglementets avdrag vidkännas
även befordringsavgifter kunde föreligga endast för det fall, att vederbörande
efter övertagandet vunne befordran, bleve i förevarande kassor motsvarande
skyldighet regelmässigt gällande redan i och med statens övertagande av
dessa. Då erläggandet av retroaktivavgifter i nu avsedda fall med hänsyn
till skyldigheten att vidkännas de nya avdragen ofta skulle bliva mycket betungande
och då större ojämnheter vid olika fall av befordran i fråga om
förevarande kassor icke syntes behöva befaras, ansåge departementschefen
sig böra förorda sådan ändring i överenskommelserna, att bestämmelserna
om slutbetalning av retroaktivavgifter och andra motsvarande avgifter helt
utginge.
I fråga om spörsmålet om personalen å övergångsstat vid försvarsväsendet
har departementschefen ansett, att de ifrågavarande befattningshavare, vilka,
på sätt i gällande författning stadgades, vunnit uppflyttning till löneklass i
högre lönegrad än den de tillhörde, borde erhålla särskilda familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag, svarande mot de särskilda underlag och
avdrag, vilka i tjänstepensionshänseende för dem fastställts. I enlighet härmed
syntes i vederbörande militära överenskommelse böra införas bestämmelse
om att för dylik personal skulle gälla ett familjepensionsunderlag och
ett familjepensionsavdrag av, för löjtnant 1,590 kronor respektive 192 kronor,
för underlöjtnant 1,038 kronor respektive 120 kronor, för sergeant och
underofficer av andra graden 1,182 kronor respektive 141 kronor samt för
underofficer av tredje graden 1,008 kronor respektive 114 kronor.
Vidkommande reservstatspersonalens familjepcnsionsfråga har departementschefen
— under erinran, dels att personalen å reservstat icke åtnjöte
tjänstepensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet, dels ock att
familjepensionsreglementets tillämplighetsområde skulle avse allenast befattningshavare,
å vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gällde —
anfört huvudsakligen följande:
I de båda militära överenskommelserna hade beträffande delägare å reservstat
intagits bestämmelser av innebörd, att dessa delägare i princip bleve
underkastade allmänna familjepensionsreglementet.
Frågan örn familjepensioneringens ordnande för reservstatspcrsonalen, vilken
fråga tidigare varit föremål för överväganden men då ej lett till något
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
slutgiltigt resultat, hade befunnits böra erhålla en lösning senast i samband
med framläggande för riksdagen av förslag till överenskommelser angående
de militära kassorna. Orsaken till att reservstatspersonalen även enligt nu föreliggande
förslag ansetts böra hänföras under allmänna familjepensionsreglementets
tillämplighet hade, enligt familjepensionsutredningen, varit den, att
man kommit till den uppfattningen, att det — åtminstone vad nuvarande kassadelägare
anginge — måste anses mindre lämpligt att föreslå regler i fråga
om reservstatspersonalens familjepensionering, vilka skulle skapa en för personalen
nu icke förefintlig särställning i familjepensionshänseende och därigenom
eventuellt försvåra reservstatens rekrytering, som uteslutande ägde rum
från personal i aktiv tjänst. Härjämte vore att märka, att efter den nya försvarsordningen
anpassade bestämmelser rörande reservstatspersonalens tjänstepensionering
numera utfärdats, varigenom möjlighet förefunnes att överblicka
konsekvenserna även i familjepensionshänseende av ett förslag i ena
eller andra riktningen. Enligt överenskommelserna skulle beställningshavare
å reservstat vidkännas familjepensionsavdrag och räkna tjänstår även för
anställningstiden å reservstat. Förevarande bestämmelser innebure därjämte,
att avdrag och familjepensionsunderlag skulle beräknas enligt reglerna för
beställningen å reservstat, då övergången skedde i samband med befordran i
iönehänseende. Likaså skulle reglerna för den högre reservstatsbeställningen
vara avgörande för beräkningen vid befordran i Iönehänseende inom reservstaten.
Överflyttning till beställning som kompaniofficer eller underofficer ä
reservstat innebure icke befordran av nämnda slag, och samma vore förhållandet
med vissa befordringar inom reservstaten, såsom exempelvis från löjtnant
till kapten samt från sergeant till fanjunkare.
Möjligheter förefunnes givetvis att reglera reservstatspersonalens familjepensionsförhållanden
i annan ordning än den nu föreslagna. Härvid vore
emellertid att märka, att, därest man ville undvika, att beställningshavarna å
reservstat erhölle sämre familjepensionsvillkor än dem, för vilka de dessförinnan
å aktiv stat betalat, familjepensionsunderlagen icke kunde sättas lägre
än underlagen för motsvarande beställningar å aktiv stat. Då vidare reservstatsorganisationens
gestaltning enligt den nya härordningen numera
kunde överblickas samt de föreliggande förslagen syntes i och för sig väl avvägda,
biträdde departementschefen såväl ståndpunkten om reservstatspersonalens
inordnande under allmänna familjepensionsreglementet som även, i
huvudsak, de härutinnan föreslagna detaljbestämmelserna, trots att härigenom
i verkligheten ett visst avsteg gjordes från principen, att allmänna familjepensionsreglementet
och de civila och militära tjänstepensionsreglementena
skulle äga samma tillämpningsområde.
Frågan huruvida inordnandet skulle ske i den formen, att erforderliga ändringar
vidtoges i allmänna familjepensionsreglementet, eller på det sätt, att i
särskild författning stadgades, att reglementets bestämmelser med vissa angivna
avvikelser skulle vinna tillämpning å ifrågavarande personal, anhölle
departementschefen att senare få anmäla för Kungl. Majit. De särskilda föreskrifter,
som i varje fall erfordrades, utgjordes i första hand av grundläggande
stadganden om reglementsbestämmelsernas tillämplighet å personalen i
fråga. Därjämte borde utsägas, att även för den, vilken vid sin död åtnjöte reservstatspension.
familjepensionens grundbelopp skulle vara lika med familjepensionsunderlaget,
såframt tjänståren uppginge till i 4 § 2 mom. allmänna
familjepensionsreglementet föreskrivet antal. Vidare borde angivas de Tesel
vstatsbeställningar. beträffande vilka det för hel familjepension erforderliga
antalet tjänstår skulle utgöra tjugufem. Detta borde gälla reservstatsbeställning
som fältläkare, regementsläkare och kompaniofficer, annorstädes
än vid fälttygkåren, fortifikationskåren och intendenturkåren, varest pen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
13
sionsåldern vore 55 år, ävensom dylik beställning såsom underofficer, dock
ej vid marinen, varest likaledes pensionsåldern vore 55 år. Härjämte borde
meddelas bestämmelse örn att såsom tjänstår skulle räknas hela den tid, under
vilken vederbörande innehaft reservstatsbeställningen. För reservstatsbeställningarna
gällande familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag
borde angivas. Härvidlag borde familjepensionsunderlaget och familjepem
sionsavdraget för underofficer, som övergått från beställning såsom furir å
aktiv stat, bestämmas till 720 respektive 69 kronor. Underofficer vid marinen,
som övergått från beställning såsom flaggkorpral, bibehölle därvid sitt
tidigare underlag. Även en generalmajor å reservstat, som övergått från beställning
såsom generalmajor å aktiv stat, borde på grund av stadgandet i 12
§ 1 mom. allmänna familjepensionsreglementet vara bibehållen vid sitt tidigare
familjepensionsunderlag. Därest reservstatspersonalen inordnades under
allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser, syntes de militära
överenskommelserna böra ändras i motsvarande hänseenden. Salunda kunde
då 2 mom. tredje stycket i överenskommelsen om arméns kassa, 4 morn.
tredje stycket i båda överenskommelserna samt 7 § och 8 § andra stycket sista
punkten i förstnämnda överenskommelse ävensom 2 mom. tredje stycket
första punkten, 6 § och 7 § andra stycket sista punkten i överenskommelsen
örn marinens kassa helt utgå. Härjämte borde i dylikt fall 2 morn. tredje
stycket andra punkten i sistnämnda överenskommelse ändras till att avse
allenast den å reservstat vid flottan alltjämt kvarstående kommendörkaptenen
av andra graden.
Vidare har departementschefen till behandling upptagit vissa med de ingångna
överenskommelserna sammanhängande detaljspörsmål. Rörande den
närmare innebörden av dessa frågor och departementschefens inställning till
desamma torde få hänvisas till propositionen.
Med avseende å tidpunkten för kassornas övertagande har departementschefen
ansett, att de nya bestämmelserna böra träda i kraft från och med den
1 juli 1937 beträffande de militära kassorna samt från och med den 1 januari
1938 i fråga om tullstatens kassa.
Slutligen har departementschefen beträffande allmänna familjepensionsreglementets
ikraftträdande för ifrågavarande förvaltningsområden anfört
följande:
Såsom föregående år skedde vid behandlingen av överenskommelserna rörande
civilstatens, telegrafverkets samt statens järnvägars änke- och pupillkassor
torde i fråga örn förevarande förvaltningsområden böra inhämtas
riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att efter överenskommelsernas
ingående förordna om allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande.
I samband därmed borde, i enlighet nied punkt 1 i reglementets slutbestämmelser,
fastställas de avvikelser från reglementets bestämmelser, som
betingades av överenskommelserna i fråga örn nuvarande delägare, vilka avsåges
i 1'' § a) reglementet, ävensom — på sätt föregående år bestämdes i fråga
örn kvinnliga befattningshavare vid da itragakomna förvaltningsområden
— motsvarande avvikelser för kvinnliga befattningshavare vid tullverket, å
vilka civila tjänstepensionsreglemenlet vore tillämpligt.
I samband nied överenskommelsernas ikraftträdande erfordrades vidare.bestämmelser
för fastställande av vad som skulle gälla för delägare, a vilka
allmänna familjepensionsreglementet icke bleve tillämpligt, ävensom för
kvinnliga befattningshavare vid tullverket, vilka vid ikraftträdandet redan
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
tillträtt tjänstepension, samt för de efterlevande till manliga eller kvinnliga
befattningshavare, vilka vid övertagandet tillträtt familjepension. Även dessa
och övriga bestämmelser, som direkt erfordrades för överenskommelsernas
genomförande, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande
att meddela.
Utskottets yttrande.
Genom den vid 1936 års riksdag beslutade familjepensioneringsreformen
togs ett avgörande steg i och för åvägabringande av enhetligt ordnad familjepensionering
för statens befattningshavare. Detta beslut fick sitt uttryck
i godkännandet av dels det av Kungl. Majit numera utfärdade allmänna familjepensionsreglementet,
dels ock de överenskommelser angående statens
övertagande av civilstatens, telegrafverkets och statens järnvägars familjepensionskassor,
vilka nu definitivt träffats.
Utskottet får erinra, att utskottet vid behandlingen föregående år av nämnda
frågor i sitt utlåtande nr 75 förutsatte, att förslag till överenskommelser
med åtminstone de tre större av då återstående familjepensionskassor (arméns,
marinens och tullstatens) skulle komma att föreläggas 1937 års riksdag.
I samband därmed uttalade utskottet, att det enligt utskottets mening
vid överenskommelsernas träffande borde tillses, att dessa kassors nuvarande
delägare och pensionärer såvitt möjligt bereddes åtminstone proportionsvis
motsvarande pensionsförhöjningar, som för de redan behandlade kassorna
föreslagits.
Genom den nu föreliggande propositionen har förslag framlagts angående
godkännande av preliminärt ingångna överenskommelser med delegerade
för arméns, marinens och tullstatens kassor. Ifrågavarande överenskommelser
bygga i stort sett på de principer för familjepensioneringens ordnande,
som fastslogos av 1936 års riksdag. Vissa av särskilda förhållanden — främst
av ekonomisk natur — betingade avvikelser från nämnda principer hava
dock ansetts påkallade. Departementschefen har lämnat en ingående redogörelse
för desamma, till vilken utskottet i huvudsak får hänvisa. Här torde
allenast böra omnämnas, att vid de tidigare träffade överenskommelserna
den principen följts, att i tjänst varande delägare även sedan de blivit underkastade
allmänna familjepensionsreglementet skulle betala sina gamla pensionsavgifter,
omvandlade till familjepensionsavdrag. Först vid inträffande
befordran skulle avdrag av i reglementet fastställd storlek tillämpas. De nu
föreliggande överenskommelserna grundas i stället på förutsättningen, att
kassornas delägare skola efter statens övertagande av vederbörande kassa
omedelbart vidkännas familjepensionsreglementets pensionsavdrag. Denna
avvikelse från tidigare tillämpade grunder har föranletts av den i allmänhet
svagare ekonomiska ställning de ifrågavarande kassorna intaga vid jämförelse
med de vid fjolårets riksdag behandlade. Genom den föreslagna anordningen
vinnes det dubbla syftet att dels nedbringa statens kostnader för
övertagandet av pensionsförpliktelserna på de i allmänna familjepensionsreglementet
angivna förmånligare villkoren, dels ock bereda ytterligare me
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52-
15
del för en välbehövlig ökning av de familjepensioner, som enligt för närvarande
gällande grunder tillkomma de vid kassornas övertagande befintliga
familjepensionstagarna hos kassorna och de då pensionerade kassadelägarnas
blivande efterlevande.
Emot de i föreliggande proposition framlagda förslagens grundläggande
principer, vilka innebära att fjolårets familjepensionsreform fullföljes genom
att allmänna familjepensionsreglementet göres tillämpligt på huvuddelen
av återstående tjänstemannagrupper, har utskottet icke något att erinra.
Av den i propositionen förebragta utx-edningen har utskottet vidare blivit
övertygat om nödvändigheten av att den av departementschefen föreslagna
ökningen i avgiftsbördan för delägarna i nu ifrågavarande kassor vidtages.
De förmåner, som komma att erbjudas dessa delägare genom deras inordnande
under allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser, äro nämligen
i övrigt så avsevärda, att det synes fullt befogat att delägarna på föreslaget
sätt själva ekonomiskt bidraga till önskemålets realiserande.
I trots av att avgiftsbördan såsom nyss nämnts kommer att ökas för sagda
delägare innebära de preliminära överenskommelserna, att staten i förevarande
fall måste påtaga sig vissa icke oväsentliga kostnader utöver statens
bidrag enligt familjepensionsreglementet (= 120 kronor av familjepensionsunderlaget
jämte den rörliga pensionsdelen). Dessa ytterligare kostnader
äro emellertid av övergångsnatur. Då de ur kassorna nu utgående familjepensionerna
i förhållande till de pensioner, som fastställts i reglementet, äro
låga och i och för sig otillräckliga, finner utskottet redan av denna anledning
skäl föreligga, att staten här ikläder sig vissa ekonomiska förpliktelser
för upphjälpande av nu rådande förhållanden. Den enhetliga anordning
av hela familjepensionssystemet, som var huvudsyftet med 1936 års beslut,
kräver också för ett realiserande av detsamma, att staten påtager sig de kostnader,
som härför erfordras. Vad i propositionen föreslagits i denna del har
därför icke givit utskottet anledning till erinran.
Departementschefens förslag örn uteslutande ur överenskommelserna av
däri intagna bestämmelser om slutbetalning av retroaktivavgifter samt andra
avgifter av motsvarande slag anser utskottet sig böra tillstyrka.
De föreslagna grunderna för familjepensioneringens ordnande för vissa
beställningshavare på övergångsstat vid försvarsväsendet och för reservstatspersonalen
hava synts utskottet tillfredsställande. Utskottet har icke heller
i övrigt funnit skäl föreligga till erinran mot vad departementschefen på basis
av de preliminära överenskommelserna i olika hänseenden föreslagit.
Med anledning av vad sålunda anförts finner utskottet sig böra tillstyrka,
att riksdagen måtte bifalla vad i den föreliggande propositionen föreslagits
och förty lämna Kungl. Majit däri begärda bemyndiganden för träffande av
slutgiltiga överenskommelser rörande statens övertagande av ovanberörda kassor
samt för vidtagande av övriga i samband därmed erforderliga åtgärder.
Utskottet får slutligen erinra, att departementschefen — med anledning
av ett av delegerade för de militära kassorna framställt önskemål om förhöjning
av pensionerna för nuvarande änkor och barn och nuvarande tjänste
-
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
pensionärers efterlevande till 75 procent av allmänna familjepensionsreglementets
pensionsbelopp — framhållit, att billighetsskäl syntes tala för bifall
till en dylik generell pensionsförhöjning. Då emellertid motsvarande krav
kunde jämväl göras gällande från andra delar av det statliga pensionsväsendet
och då det vore önskvärt, att ifrågavarande spörsmål vunne en, såvitt
möjligt, enhetlig lösning, har departementschefen icke funnit sig beredd att
nu framlägga förslag om den ifrågasatta pensionsförhöjningen. Utskottet
delar departementschefens uppfattning örn skäligheten av en dylik pensionsförhöjning,
som i och för sig måste anses vara synnerligen behjärtansvärd.
Med hänsyn till vad departementschefen i denna fråga i övrigt anfört har utskottet
emellertid ansett sig icke för närvarande böra ingå på en närmare
prövning av densamma.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 7 maj 1937.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Leffler, Johansson i Friggeråker*, Bjurström, Danielsson,
von Horn*, Sundvik och Leander-Jönsson;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman*,
Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby* och Eriksson i Sandby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
17
Bilaga A.
Överenskommelse mellan staten och arméns familjepensionskassa.
Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
undertecknade delegerade för arméns familjepensionskassa, under förbehåll
av fullmäktiges godkännande, å andra sidan, har denna dag överenskommelse
träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här
nedan angivas.
Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen
angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i
kassan.
1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt det
för kassan vid övertagandet gällande reglementet eller på annan grund.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,
som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion
eller någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna
uppstå för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på
grund av sådana anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för kassan
skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som Kungl. Majit
bestämmer, fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans direktion
eller fullmäktige.
2. Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542)
skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—7 mom. tjär nedan — från
övertagandet bliva tillämpligt beträffande delägare, som därvid
a) innehar beställning på aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt;
b) innehar beställning på övergångsstat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt;
c) innehar befattning, för vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt;
d)
innehar beställning på reservstat; eller ock,
e) efter erhållet avsked från beställning på aktiv stat, för vilken militära
tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, kvarstår som lönlös över stat,
under förutsättning tillika, att delägaren vid övertagandet icke är undantagen
från tillämpningen av pensioneringsbestämmelserna i reglementet den
30 december 1905 för arméns nya änke- och pupillkassa eller i punkterna
I—lil i kungl, brevet den 15 juni 1934 lill direktionen över arméns pensionskassa,
att han jämlikt 3 mom. i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet
icke är undantagen från dettas tillämpning, eller
att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej
bliva underkastad allmänna familjepensionsreglementet.
Beträffande sådan i första stycket a) avsedd delägare, som vid övertagandet
.—. av annan anledning än i § 4 mom. 6 i reglementet den 30 december
Bihang till riksdagens protokoll 1037. S sami. Nr 52. 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr J2.
1905 för arméns nya änke- och pupillkassa enligt dess genom kungörelsen
den 13 juli 1909 (nr 91) erhållna förändrade lydelse sägs -— är berättigad
till familjepension beräknad efter högre lönegrad än den, till vilken hans
vid övertagandet innehavda beställning är hänförlig, skall i familjepensionshänseende
så anses som örn han vid övertagandet innehade beställning i den
högre lönegraden.
1 fråga om sådan i första stycket d) avsedd delägare, som innehar annan
beställning på reservstat än som kompaniofficer eller underofficer, skall i
familjepensionshänseende så anses som om han innehade beställning i den
lönegrad i löneplanerna för officerare (O) och för civilmilitär personal m. fl.
(C), som till nummer motsvarar den lönegrad, lill vilken hans beställning
enligt § 10 i förordningen angående arméns reservstater den 23 juli 1936
(nr 474) är hänförlig. Däremot skall beträffande sådan under d) avsedd
delägare, vilken innehar beställning på reservstat som kompaniofficer eller
underofficer, i familjepensionshänseende så anses som örn han alltjämt innehade
beställning i den lönegrad, till vilken hans närmast före övergången till
reservstat innehavda beställning är hänförlig.
3. Har i 2 mom. avsedd delägare icke slutbetalt honom påförd retroaktivavgift
eller befordringsavgift, skall han utöver eljest bestämda avdrag vidkännas
avdrag, motsvarande återstående del av nämnda avgifter.
4. Familjepensionens grundbelopp må för sådan i 2 mom. avsedd delägare,
som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, icke i
något fall bestämmas till belopn, understigande familjepensionsunderlaget
för den beställning eller befattning, som han vid dödsfallet eller avgången
med tjänstepension innehade eller enligt 2 mom. skall anses inneha.
Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande sådan i 2 mom. första
stycket e) avsedd delägare, vilken vid sin död alltjämt kvarstod såsom lönlös
över stat.
För i 2 mom. avsedd delägare skall såsom tjänstår i familjepensionshänseende
räknas jämväl tid, under vilken delägaren innehaft beställning på
reservstat.
5. Utan hinder av vad i 3 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas
skall sådan i 2 mom. här ovan avsedd delägare, som vid utgången av det
kalenderår, varunder han uppnår 60 års ålder, ej har hustru eller barn med
rätt till familjepension efter honom, från nämnda tidpunkt vinna befrielse
från skyldigheten att vidkännas avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet
eller eljest enligt denna överenskommelse.
Har i 2 mom. första stycket a), b), d) och e) avsedd delägare — på grund
av bestämmelsen i § 4 mom. 1 första stycket i reglementet den 30 december
1905 för arméns nya änke- och pupillkassa enligt dess genom kungörelsen
den 13 juli 1909 (nr 91) erhållna förändrade lydelse angående upphörande
i vissa fall av skyldigheten att betala årsavgift från början av det kalenderår,
under vilket delägaren fyller 59 respektive 54 år — före övertagandet
vunnit befrielse från årsavgift, skall han, därest han ej vid eller efter övertagandet
blir innehavare av beställning eller befattning med högre familjepensionsunderlag,
icke vidkännas avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet
till högre belopp än som motsvarar skillnaden mellan det avdrag,
som sistnämnda reglemente stadgar, och den årsavgift, som han närmast
före övertagandet skulle lia haft att erlägga, därest han icke haft avgiftsbefrielse.
6. För arvsberättigat barn till i 2 mom. avsedd delägare skall rätten till
familjepension upphöra först vid 21 års ålder eller den tidigare tidpunkt, då
barnet träder i äktenskap.
7. övergår i 2 mom. a) eller e) avsedd delägare vid eller efter övertagan -
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
19
det till beställning på reservstat, skall utan hinder av innehållet i 16 § allmänna
familjepensionsreglementet för honom gälla vad här ovan stadgats
beträffande under d) avsedd delägare.
8. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. här ovan allmänna familjepensionsreglementet
icke blir tillämpligt, skola — vad angår befattningshavare
hos kassan dock endast beträffande sådan, som före övertagandet
hos Kungl. Majit anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna
familjepensionsreglementet — med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter,
vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande
bestämmelserna i tillämpliga delar gälla; dock att härvid skall iakttagas,
att delägare i intet fall skall vidkännas bidrag till sina efterlevandes
pensionering efter det han avgått ur tjänst nied tjänstepension, samt att, där
delägare enligt reglementet den 30 december 1905 för arméns nya änke- och
pupillkassa har att erlägga ett mot visst statsbidrag svarande belopp, det
skall så anses som örn statsbidraget alltjämt utginge.
Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som icke jämlikt 3 mom.
i övergångsbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet är undantagen
från dettas tillämpning och som vid övertagandet innehar beställning
eller befattning, varå militära respektive civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt, vid sistnämnda tillfälle eller därefter befordran till
dylik beställning eller befattning eller till beställning på reservstat, högre än
som kompaniofficer, skall allmänna familjepensionsreglementet därmed träda
i tillämpning för honom, med iakttagande dock att vad i 3 morn., 4 inom.
första och tredje styckena, 5 mom. första stycket samt 6 och 7 morn. sägs
skall äga motsvarande tillämpning. Härjämte skall i fråga om nu avsedd
befordran till beställning på reservstat gälla vad i 2 mom. tredje stycket första
punkten sägs.
Vad i förevarande moment andra stycket första punkten stadgats skall
ock gälla för det fall, att annan i första stycket avsedd, från allmänna familjepensionsreglementets
tillämpning jämlikt dess 3 mom. ej undantagen
delägare, vilken vid övertagandet icke avgått med tjänstepension, därvid eller
sedermera blir innehavare av beställning eller befattning, varå militära
respektive civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.
9. Till vid övertagandet befintliga pensionstagare i kassan samt till pensionsberättigade
efter delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet
icke blivit tillämpligt, skall utgå dels kassapension (författningsenlig pension
jämte, i förekommande fall, fast och tillfällig förhöjning) till belopp,
som skolat av kassan gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande
bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock liigst med tvåhundrafyrtio kronor
för änka ensam och i andra fall lägst med ett däremot svarande belopp,
beräknat enligt reglerna i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet,
dels pensionstillägg å berörda kassapension, minskad med vad som motsvarar
ovan avsedda tillfälliga förhöjning, i den mån dylikt tillägg vid övertagandet
utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera
gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg å kassapensionen och pensionstilllägget
enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga örn dyrtidstilllägg
åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, och dels ett fast
tillägg av tjugufem procent å kassapensionen.
10. Efter övertagandet må nya pensioner icke beviljas åt barn, som uppnått
21 års ålder.
11. För en var av expeditionsvakten, kansliskrivaren och kontorsbiträdet
hos kassan skall, därest han övergår till befattning i statens tjänst, gälla:
a) att hans avlönings- och tjänstepensionsförmåner icke må understiga
dem lian vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kas
-
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
san, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt de
grunder, som varje tidpunkt gälla; skolande beträffande expeditionsvakten i
tjänstepensionshänseende anses som om han vore ordinarie befattningshavare
i lönegraden B 7 i den i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr
1925 nr 270) intagna löneplanen; samt
b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som
för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension den tid, under vilken
han innehaft anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom örn
han därunder innehaft med pensionsrätt förenad anställning i statens
tjänst.
Därest och så länge tillfälle icke beredcs ovan avsedd befattningshavare
hos kassan att övergå till sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara
mot, vara jämförbar med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan,
skall han bibehållas vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner han
vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt de grunder, som
vid varje tidpunkt gälla; skolande beträffande expeditionsvakten även i nu
avsett fall i tjänstepensionshänseende anses som örn han vore ordinarie befattningshavare
i ovannämnda lönegrad B 7. Därjämte skall en var av dessa
befattningshavare, även i den mån detta icke följer av första stycket b),
i detta fall äga att såsom tjänstår för bestämmande av pension tillgodoräkna
sig såväl tid, under vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock
tiden från övertagandet till dess han uppnår den för honom vid övertagandet
gällande pensionsåldern eller dessförinnan beredes likvärdig statsanställning.
En var av sekreteraren-ombudsmannen och revisorn hos kassan skall vid
övertagandet överföras å indragningsstat och därvid — med skyldighet att
på anmodan biträda vid kassans avveckling — bibehållas vid de avlöningsoch
tjänstepensionsförmåner han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad
för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet halva dyrtidstillägget å lönen
respektive hela dyrtidstillägget å pensionen; skolande vid bestämmande av
tjänstetid för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension här avsedd
befattningshavare äga att tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken han innehaft
anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet till dess han
uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern.
Beträffande en var av sekreteraren-ombudsmannen, revisorn och expeditionsvakten
skola — utom i de hänseenden, som angivas i 4 mom. första
stycket, 5 mom. första stycket och 6 mom. här ovan —- bestämmelserna i
allmänna familjepensionsreglementet från övertagandet äga tillämpning, under
förutsättning tillika, att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit
anmält sin önskan att ej bliva underkastad nämnda reglemente, samt med
iakttagande av att så länge han icke innehar högre befattning, å vilken civila
tjänstepensionsreglcmentet är tillämpligt, skall intill den för honom hos
kassan gällande pensionsåldern anses som örn han alltjämt innehade ordinarie
tjänst i den lönegrad, till vilken hans befattning enligt den för kassan
senast gällande tjänsteförteckningen varit i lönehänseende hänförd.
Vid övertagandet tjänstepensionerad förutvarande befattningshavare hos
kassan skall bibehållas vid de tjänstepensionsförmåner, som han vid tiden
för övertagandet åtnjöt för sin tjänst hos kassan. Å dessa pensionsförmåner
skall utgå dyrtidstillägg enligt de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst gällande grunderna.
12. Övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för
staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna,
med undantag av Överstelöjtnanten Paul Grices fond, som enligt vederbö
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
21
rande testamente vid kassans upphörande skall förvaltas av Direktionen över
Strandbergska läkareinrättningen.
Det förutsättes från delegerades sida, att förvaltningen av
Carl och Amelie Ahlgréns ålderdomshem, inberäknad fastigheten i Gränna,
samt
Svenska härens officerares och underofficerares minnesfond skall, på sätt
Kungl. Maj :t bestämmer, anförtros åt Föreningen Pensionerade Officerare
eller annan inom försvarsväsendet befintlig personalsammanslutning,
ävensom att sistnämnda förening eller annan sammanslutning av angivet
slag skall äga att, i enlighet med av Kungl. Maj:t givna, närmare föreskrifter,
besluta i fråga om pension, understöd eller annan förmån såväl från nu
uppräknade fonder, med undantag av Överstelöjtnanten Paul Grices fond,
som ock från övriga donationsfonder, nämligen
Grevinnan Horns stiftelse för änkor och döttrar efter avlidna militärer,
Hovfröken friherrinnan Maria von Stedingks donation,
Dahlgrenska fonden samt
Juris doktor H. Cavallis donationsfond.
13. Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten. Därvid
förutsättes emellertid från delegerades sida, att kassans lösa inventarier
disponeras för sådant statligt ändamål, som chefen för armén bestämmer.
På sätt Kungl. Maj:t närmare bestämmer skola efter övertagandet dels
de av fullmäktige senast utsedda revisorerna förrätta sedvanlig granskning
av kassans räkenskaper och förvaltning samt avgiva berättelse över revisionen,
dels ock de fullmäktige, som senast utsetts, sammanträda för granskning
av direktionens och revisorernas berättelser för tiden efter den 30 juni
1935 eller den senare tidpunkt, efter vilken granskning förut icke skett, samt
för prövning av frågan örn ansvarsfrihet för direktionen ävensom för behandling
av de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling.
Ersättning härför samt i den mån så påfordras jämväl till direktionen
skall, beräknad enligt tidigare gällande bestämmelser, gäldas av staten.
14. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse
sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastslälles
dagen för övertagandet.
Överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 19 december 1936.
1934 års familjepensions- Delegerade för arméns familje -
utredning:
A. Hamilton.
O. A. Åkesson.
S. Hammarskiöld.
pensionskassa:
H. Söderbom.
R. von der Lancken.
Bengt Kjellman.
Birger Hedqvist.
Aug. Almroos.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Bilaga B.
Överenskommelse mellan staten och marinens familje
pensionskassa.
Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
undertecknade delegerade för marinens familjepensionskassa, under förbehåll
av fullmäktiges godkännande, å andra sidan, har denna dag överenskommelse
träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som
här nedan angivas.
Vad i denna överenskommelse sägs örn delägare avser, där ej annat uttryckligen
angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i
kassan.
1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt för
kassan vid övertagandet gällande bestämmelser eller på annan grund.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,
som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion
eller någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna
uppsta för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på
grund av sådana anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för kassan
skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som Kungl. Majit bestämmer,
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans direktion eller
fullmäktige.
2. Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542)
skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—6 mom. här nedan_från
övertagandet bliva tillämpligt beträffande delägare, som därvid
a) innehar beställning pa aktiv stat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt;
b) innehar beställning på övergångsstat, för vilken militära tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt;
c) innehar befattning, för vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt;
d)
innehar beställning på reservstat; eller ock,
e) efter erhållet avsked från beställning på aktiv stat, för vilken militära
tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, kvarstår som lönlös över stat,
under förutsättning tillika, att delägaren vid övertagandet icke är undantagen
från tillämpningen av 1924 års gratialstat, sådan denna angives i reglementet
den 17 november 1899 för flottans pensionskassa enligt dess genom
kungörelsen den 8 september 1924 (nr 436) erhållna ändrade lydelse, eller att
han icke före övertagandet hos Kungl. Maj-t anmält sin önskan att ej bliva
underkastad allmänna familjepensionsreglementet.
Beträffande sådan i första stycket avsedd delägare, som vid övertagandet
— På grund av att han tidigare innehaft högre beställning — är berättigad
till gratial enligt högre klass än den, till vilken hans vid övertagandet inne
-
23
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
havda beställning är hänförlig, skall i familjepensionshänseende så anses
som om han vid övertagandet innehade den högre beställningen.
I fråga örn sådan i första stycket d) avsedd delägare, vilken innehar beställning
på reservstat som kompaniofficer eller underofficer, skall i familjepensionshänseende
så anses som örn han innehade beställning i den lönegrad,
till vilken hans närmast före övergången till reservstat innehavda beställning
är hänförlig. Däremot skall beträffande sådan under d) avsedd delägare,
som innehar högre beställning på reservstat än vad ovan sägs, i familjepensionshänseende
så anses som om han innehade beställning enligt löneplanen
för officerare (O), överste i lönegraden O. 6 samt kommendörkapten av 2.
graden och major i lönegraden O. 4.
3. 12 mom. avsedd delägare — med undantag av högbåtsmän och flaggkorpraler
-— skall utöver eljest bestämda avdrag vidkännas avdrag, motsvarande
den retroaktivavgift, som han närmast före övertagandet enligt då gällande
bestämmelser haft att gälda; dock att vad i andra stycket här nedan
sägs i där avsedda fall skall äga tillämpning.
I 2 mom. avsedd delägare skall från och med kalendermånaden efter den,
under vilken han uppnår 55 års ålder —■ så länge han icke innehar beställning
eller befattning i löneställning motsvarande lägst lönegraden O. 8 — i
stället för avdrag enligt allmänna familjepensionsreglementet och enligt första
stycket, vidkännas avdrag motsvarande skillnaden mellan de i sistnämnda
reglemente bestämda avdragen och den årsavgift, som han senast före
övertagandet erlagt.
4. Familjepensionen må för sådan i 2 mom. avsedd delägare, som vid sin
död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension, icke i något fall understiga
vare sig kassapensionen (författningsenligt gratial jämte provisorisk förhöjning)
med pensions- och dyrtidstillägg, allt enligt före övertagandet gällande
grunder, eller oavkortad familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet
för den beställning eller befattning, som han vid dödsfallet eller
avgången med tjänstepension innehade eller enligt 2 mom. skall anses
inneha.
Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande sådan i 2 morn. första
stycket e) avsedd delägare, vilken vid sin död alltjämt kvarstod såsom lönlös
över stat.
För i 2 mom. avsedd delägare skall såsom tjänstår i familjepensionshänseende
räknas jämväl tid, under vilken delägaren innehaft beställning på reservstat.
5. Utan hinder av vad i 2 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas
skall änka efter i 2 mom. här ovan avsedd delägare äga pensionsrätt även örn
äktenskapet ingåtts efter det delägaren uppnått en levnadsålder av 60 men
ej 65 år, och skall för arvsberättigat barn till delägare, som i nyssnämnda
moment avses, rätten till familjepension upphöra först vid 21 års ålder eller
den tidigare tidpunkt, då barnet träder i äktenskap.
6. övergår i 2 mom. a) eller e) avsedd delägare vid eller efter övertagandet
till beställning på reservstat, skall utan hinder av innehållet i 16 § allmänna
familjepensionsreglementet för honom gälla vad här ovan stadgats
beträffande under d) avsedd delägare.
7. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. här ovan allmänna iamiljepensionsrcglementet
icke blir tillämpligt, skola vad angar befattningshavare
hos kassan dock endast beträffande sådan, som före övertagandet hos
Kungl. Maj:t anmält sin önskan att ej bliva underkastad allmänna tamiljepensionsreglementet
—• med avseende a såväl rättigheter som skyldigheter,
vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande bestämmelserna
i tillämpliga delar gälla; dock att härvid skall iakttagas, att del
-
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 5 2.
ägare i intet fall skall bidraga till sina efterlevandes pensionering efter det
han avgått ur tjänst med tjänstepension.
Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som vid övertagandet innehar
beställning eller befattning, varå militära respektive civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt, vid sistnämnda tillfälle eller därefter befordran
till dylik beställning eller befattning eller till beställning på reservstat,
högre än som kompaniofficer, skall allmänna familjepensionsreglementet
därmed träda i tillämpning för honom, med iakttagande dock
att vad i 3 morn., 4 mom. första och tredje styckena samt 5 och 6 mom. sägs
skall äga motsvarande tillämpning. Härjämte skall i fråga om nu avsedd
befordran till beställning på reservstat gälla vad i 2 mom. tredje stycket
andra punkten sägs.
Vad i förevarande moment andra stycket första punkten stadgats skall ock
gälla för det fall, att annan i första stycket avsedd delägare, som vid övertagandet
icke avgått med tjänstepension, därvid eller sedermera blir innehavare
av befattning, varå civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.
8. Till vid övertagandet befintliga gratialtagare i kassan samt till gratialberättigade
efter delägare, å vilken allmänna familjepensionsreglementet icke
blivit tillämpligt, skall, utom i de fall, då andra stycket blir gällande, utgå
dels kassapension (författningsenligt gratial jämte provisorisk förhöjning) till
belopp, som skolat av kassan gäldas, därest de omedelbart före övertagandet
gällande bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock med iakttagande av att
förhöjningen för barn ävensom barnpension ensam skall beräknas enligt reglerna
i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet samt att kassapensionen
icke må understiga tvåhundrasextiotvå kronor för änka ensam
och i andra fall ett däremot svarande belopp, beräknat enligt nyssnämnda
regler i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet, dels pensionstillägg
å berörda kassapension, minskad med vad som motsvarar ovan avsedda
provisoriska förhöjning, i den mån pensionstillägg vid övertagandet
utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera
gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg å kassapensionen och pensionstillägget
enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga om dyrtidstillägg åt
efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, och dels ett fast tillägg
av fjorton procent å kassapensionen.
Till gratialberättigade barn över 21 år skall utgå dels kassapension (författningsenligt
gratial) enligt före övertagandet gällande grunder, dels ock, i
förekommande fall, dyrtidstillägg å kassapensionen enligt de grunder, som
vid varje tidpunkt gälla i fråga om dyrtidstillägg åt efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst.
9. För en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren
hos kassan skall, därest han övergår till befattning i statens tjänst, gälla:
a) att hans avlönings- och tjänstepensionsförmåner icke må understiga
dem han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan,
däri inbegripet dyrtidstillägg enligt de grunder, som vid varje tidpunkt
gälla; samt
b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som
för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension den tid, under vilken
han innehaft anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom örn
han därunder innehaft med pensionsrätt förenad anställning i statens tjänst.
Därest och så länge tillfälle icke beredes ovan avsedd befattningshavare
hos kassan att övergå till sådan statstjänst, som finnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall han
bibehållas vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner han vid tiden för
övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet dyr
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
25
tidstillägg enligt de grunder, som vid varje tidpunkt gälla. Därjämte skall
en var av dessa befattningshavare äga att såsom tjänstår för bestämmande
av pension tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken han innehaft anställning
hos kassan, som ock tiden från övertagandet till dess han uppnår den för
honom vid övertagandet gällande pensionsåldern eller dessförinnan beredes
likvärdig statsanställning.
För kontorsbiträdet skall gälla, att hon såväl vid övergång till befattning
i statens tjänst som även intill dess tillfälle beredes henne att övergå till
sådan statstjänst, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än
den tidigare befattningen hos kassan, skall äga uppbära minst det arvode
för år, som hon vid tiden för övertagandet åtnjöt för sistnämnda befattning.
Därjämte skall hon äga att såsom tjänstår för placering i löneklass
tillgodoräkna sig den tid, under vilken hon innehaft anställning hos kassan.
Vid en uppnådd levnadsålder av 60 år skall hon vara pliktig att avgå ur
statstjänst ävensom äga rätt att erhålla tjänstepension till belopp av 1,476
kronor för år jämte därå belöpande dyrtidstillägg.
Beträffande en var av t. f. kamreraren, t. f. förste revisorn och vaktmästaren
skola — utom i de hänseenden, som angivas i 3 morn., 4 mom. första
stycket samt 5 mom. här ovan ■—- bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet
från övertagandet äga tillämpning, under förutsättning tilllika,
att han icke före övertagandet hos Kungl. Majit anmält sin önskan
att ej bliva underkastad nämnda reglemente, samt med iakttagande av att
så länge han icke innehar högre befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt, skall intill den för honom hos kassan gällande
pensionsåldern i familjepensionshänseende anses som om han innehade ordinarie
tjänst, t. f. kamreraren i lönegraden B 24, t. f. förste revisorn i lönegraden
B 21 och vaktmästaren i lönegraden B 5 i den i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) intagna löneplanen.
10. Övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för
staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna.
Därvid förutsättes emellertid från delegerades sida, att
H. af Cristiernins invalidinrättning förvaltas såsom en fristående stiftelse
av en interimsstyrelse med den sammansättning och de befogenheter, som
framgå av ett vid överenskommelsen såsom bilaga fogat »Reglemente för
stiftelsen H. af Christiernins invalidinrättning»,
ävensom att inom försvarsväsendet befintliga personalsammanslutningar
skola äga att, i enlighet med av Kungl. Majit givna, närmare föreskrifter,
besluta i fråga om pension, understöd efter annan förmån från övriga donationsfonder,
nämligen
Kontrollör J. F. Blomstedts donationsfond,
Kommendör C. J. Blomstedts pensionsinrättning,
Överstelöjtnant H. W. Blomstedts testamentsfond,
Ida Wollins testamentsfond,
Gyllengranatska änkefonden,
Kassör Berghs donationsfond,
Kommendör A. J. Rosengrens testamentsfond,
1884 års officerares minnesfond,
Gratialet: Landshövding Nordenfelts minne,
Konteramiral Sten Ankarcronas understödsfond,
Generalmajor Otto Ludvig Beckmans minnesfond, samt
Matrosers m. flis förutvarande gratialsinrättnings fond.
11. Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten.
Till delägare, som jämlikt § 79 i reglementet den 17 november 1899 för
Bihang till riksdagens protokoll 1937. S sami AJr 52. I!
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
flottans pensionskassa enligt dess genom kungörelsen den 5 december 1913
(nr 320) erhållna ändrade lydelse äger att vid där närmare angiven levnadsålder
av kassan få till sig återbetald viss del av erlagda avgifter, skall dylik
återbetalning verkställas före övertagandet med ett efter 4 % räntefot och
utan hänsyn till dödlighet beräknat belopp.
På sätt Kungl. Majit närmare bestämmer skola efter övertagandet dels de
av fullmäktige senast utsedda revisorerna förrätta sedvanlig granskning av
kassans räkenskaper och förvaltning samt avgiva berättelse över revisionen,
dels ock de fullmäktige, som senast utsetts, sammanträda för granskning av
direktionens och revisorernas berättelser för tiden efter den 30 juni 1935 eller
den senare tidpunkt, efter vilken granskning förut icke skett, samt för prövning
av frågan om ansvarsfrihet för direktionen ävensom för behandling av
de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling.
12. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse
sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastställes
dagen för övertagandet.
överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 30 december 1936.
1934 års familjepensionsutredning: Delegerade för marinens familjepen
sionskassa:
A.
Hamilton Otto Lybeck
O. A. Åkesson S. Hammarskiöld C. Ekman M. Giron
Fr. von Otter Hugo Lagström
Bcinkoutskottets utlåtande Nr 52.
27
Bilaga C.
Överenskommelse mellan staten och tullstatens enskilda
pensionsinrättning.
Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
undertecknade delegerade för tullstatens enskilda pensionsinrättning, under
förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning av pensionsinrättningens
delägare, å andra sidan, har denna dag överenskommelse träffats om statens
övertagande av pensionsinrättningens rörelse på villkor, som här nedan angivas.
Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen
angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i
pensionsinrättningen.
1. Staten övertager pensionsinrättningens alla rättigheter och förpliktelser
jämlikt det för pensionsinrättningen vid övertagandet gällande reglementet
eller på annan grund.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,
som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av pensionsinrättningens
överlåtelse till staten må kunna riktas mot pensionsinrättningens
direktion eller någon pensionsinrättningens tjänsteman, ävensom för
alla kostnader, som kunna uppstå för direktionsledamot dier någon pensionsinrättningens
tjänsteman på grund av sådana anspråk eller anspråk,
vilka eljest avse pensionsinrättningens förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet gällande bestämmelserna gäller för pensionsinrättningen
skall hava avseende å staten, och skall myndighet, som
Kungl. Majit bestämmer, fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på
pensionsinrättningens direktion eller generaltullstyrelsen.
2. Allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936 (nr 542)
skall — utom i de hänseenden, som angivas i 3—5 morn. här nedan — från
övertagandet bliva tillämpligt beträffande en var därvid i tullverkets tjänst
kvarstående delägare, som icke före övertagandet hos Kungl. Maj.t anmält
sin önskan att ej bliva underkastad reglementet. Härvid skall beträffande
delägare, som vid övertagandet erlade avgift till pensionsinrättningen beräknad
för en tidigare innehavd befattning, för vilken månadsavgiften respektive
_ enligt det för pensionsinrättningen närmast före den 1 oktober 1934
gällande reglementet — årsavgiften är högre än samma avgift för den befattning
han vid övertagandet innehade, så anses som om han alltjämt innehade
förstnämnda befattning. t ,
3. Har i 2 mom. avsedd delägare före övertagandet icke slutbetalt aldersavgift
i anledning av uppflyttning till högre avgiftsklass, skall han utöver de
i allmänna familjepensionsreglementet bestämda avdragen vidkännas avdrag,
motsvarande återstående del av nämnda avgift, dock i intet fall efter
det han avgått ur tjänst. ., . , , . , . .... .
4. För i 2 morn. avsedd delägare, vilken vid sm död kvarstod i tjänst eller
åtnjöt tjänstepension, må familjepensionens grundbelopp icke i något fall
bestämmas till belopp, understigande familjepensionsunderlaget for den be
-
28
Bankoutskottets utlåtande Nr J2.
fattning han vid dödsfallet eller avgången med tjänstepension innehade eller
enligt 2 mom. skall anses inneha.
5. Utan hinder av vad i 2 § allmänna familjepensionsreglementet stadgas
skall änka efter i 2 mom. här ovan avsedd delägare äga pensionsrätt även
örn äktenskapet ingåtts efter det delägaren uppnått en levnadsålder av 60 år;
dock att i sådant fall det belopp, som änkan enligt 5 § allmänna familjepensionsreglementet
skulle äga åtnjuta, skall för varje helt eller påbörjat år, varmed
delägarens ålder vid den tidpunkt, då äktenskapet ingicks eller enligt
andra stycket här nedan skall anses ingånget, översteg 60 år, minskas med
tio procent.
Har genom äktenskap, som ingåtts av i 2 mom. avsedd delägare, barn legitimerats,
skall vid prövning av änkans pensionsrätt så anses, som hade äktenskapet
ingåtts vid tiden för barnets födelse.
6. Beträffande delägare, å vilken jämlikt 2 mom. här ovan allmänna familjepensionsreglementet
icke blir tillämpligt, skola med avsende å såväl
rättigheter som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före
övertagandet gällande bestämmelserna i tillämpliga delar gälla; dock att härvid
skall iakttagas, att delägare i intet fall skall vidkännas bidrag till sina
efterlevandes pensionering efter det han avgått ur tjänst med tjänstepension
eller, beträffande delägare, som avgått utan dylik pension, efter det han uppnått
en levnadsålder av 70 år, samt att —- för delägare, som gjort anmälan,
varom i 2 mom. förmäles — eventuell rätt till D-pension och den däremot
svarande avgiftsplikten icke skall bibehållas, om ej delägaren i sin anmälan
förklarat sig önska, att berörda rätt måtte äga bestånd.
Vinner sådan i första stycket avsedd delägare, som gjort anmälan, varom
i 2 mom. förmäles, vid eller efter övertagandet befordran till befattning, å vilken
civila eller militära tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken
familjepensionsunderlaget är högre än underlaget för den tidigare innehavda
befattningen, skall allmänna familjepensionsreglementet därmed å
honom tillämpas, med iakttagande dock att vad i 3—5 mom. här ovan sägs
skall äga motsvarande tillämpning.
7. Till vid övertagandet befintliga pensionstagare i inrättningen samt till
pensionsberättigade efter sådan delägare, som avses i 6 mom. första stycket,
skall utgå dels huvudpension (A-, B- och C-pension respektive grundpension
och tilläggspension) till belopp, som vid varje särskild tidpunkt skolat av
pensionsinrättningen gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande
bestämmelserna alltjämt varit i kraft, dock under iakttagande av att
huvudpensionen skall vid tillämpning av § 5 kungörelsen den 15 juni 1923
(nr 267) utgöra lägst 380 kronor och eljest lägst 250 kronor för änka ensam
samt i övriga fall lägst däremot svarande belopp, beräknade enligt reglerna
i 5 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet, dels pensionstillägg
å huvudpensionen, i den mån sådant vid övertagandet utgår enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera gjorda ändringar,
dels dyrtidstillägg å huvudpensionen och pensionstillägget enligt de
grunder, som vid varje tidpunkt gälla i fråga om dyrtidstillägg åt efterlevande
till befattningshavare i statens tjänst, dels ett fast tillägg, motsvarande
tjugu procent å nämnda huvudpension, dels ock i fall, varom i andra stycket
förmäles, särskild tilläggspension (D-pension) enligt de regler, som där angivas.
Har delägare, som avlidit före övertagandet medan han kvarstod i tjänst
eller åtnjöt tjänstepension, eller delägare, som vid övertagandet icke kvarstod
i tjänst, eller ock delägare, som i anmälan enligt 2 mom. förklarat sig
önska, att eventuell rätt till D-pension måtte äga bestånd, och vilken icke
enligt 6 mom. andra stycket blivit underkastad allmänna familjepensions
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
29
reglementet, rätteligen fullgjort vad honom enligt § 37 morn. 1 andra stycket
reglementet den 28 september 1934 för tullstatens enskilda pensionsinrättning
åligger för beredande av D-pension åt sina efterlevande, skall under de
förutsättningar, som i nämnda paragraf angivas, till vederbörande pensionsberättigade
utgå dylik pension till belopp, bestämt för dessa gemensamt och
motsvarande den A-pension, som skulle hava utgått för änka efter ett pensionstal,
beräknat i det förhållande till tilläggsavgiften, som angives i den
vid reglementet fogade tabell III; skolande härvid emellertid, beträffande
pensionsberättigade efter delägare, som avlidit före övertagandet, iakttagas,
att avgift för D-pensionen icke skall utkrävas.
8. Övertagandet av pensionsinrättningens förpliktelser innefattar även
skyldighet för staten att förvalta de under pensionsinrättningens förvaltning
ställda donationsfonderna.
Härvid förutsättes från delegerades sida:
att generaltullstyrelsen inrättar en särskild nämnd, bestående av ordförande
och två övriga ledamöter, som skall hava att enligt gällande bestämmelser
besluta i fråga örn understöd från
f. d. Generaltulldirektören N. A. G:son Bennichs fond,
Jakob Lindströms pensionsfond,
Helmer Schotts fond,
Reinhardtska fonden samt
Tullförvaltare Hildings fond;
att nämndens ledamöter jämte suppleanter till motsvarande antal av generaltullstyrelsen
för sex år i sänder utses bland i Stockholm bosatta ordinarie
manliga befattningshavare vid tullverket;
att sådan ledamot, som ej förordnas till ordförande, utses bland befattningshavare
av angivet slag, vilka till ett antal av minst dubbelt så många,
som erfordras, på anmodan föreslås av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
beträffande den ena ledamoten samt av Svenska tullmannaförbundet
beträffande den andra;
att suppleanterna för sistnämnda ledamöter utses på enahanda sätt som
dessa ledamöter;
att den, som är försatt i konkurstillstånd eller är förklarad omyndig eller
eljest av generaltullstyrelsen befunnits vara uppenbart olämplig för sitt uppdrag,
ej må vara ledamot eller suppleant;
att nämnden skall vara beslutför allenast då samtliga ledamöter eller suppleanter
för dessa äro närvarande;
att som nämndens beslut skall gälla den mening, örn vilken de flesta
rösterna förena sig;
att vid lika röstetal den mening skall gälla, som ordföranden biträder;
att ledamot eller suppleant icke skall äga åtnjuta arvode för sitt uppdrag;
att
av omständigheterna påkallade ändringar i dessa för nämnden givna
bestämmelser kunna meddelas av Kungl. Majit;
att de bestämmelser i övrigt, som erfordras för nämndens tillsättande och
verksamhet, skola meddelas av generaltullstyrelsen;
att generaltullstyrelsen såsom hittills skall hava att besluta i fråga om
understöd från S. E. Widéns donationsfond; samt
att, sedan ansökningar örn erhållande av understöd från sistnämnda donationsfond
inkommit till generaltullstyrelsen, det skall åligga generaltullstyrelsen
att införskaffa yttranden över ansökningarna från nämnden.
9. Pensionsinrättningen överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till
staten.
Efter övertagandet skall i sedvanlig ordning dels granskning ske av direkBihang
till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 52. 4
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 52-
tionens förvaltning och räkenskaper för tiden till övertagandet samt berättelse
därom avgivas, dels ock ansvarsfrihet meddelas för den sålunda granskade
förvaltningen eller de åtgärder vidtagas till vinnande av rättelse, vilka
i anledning av gjorda anmärkningar finnas påkallade. Arvode till revisorerna
skall gäldas av staten.
10. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse
sidor godkänts före 1937 års utgång. I samband med godkännandet fastställes
dagen för övertagandet.
överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 7 januari 1937.
1934 års familjepensions- Delegerade för tullstatens enskilda
utredning: pensionsinrättning:
. A- Hamilton. J. F. H. Hilding.
O. A. Åkesson.
S. Hammarskiöld.
J. A. Reinman.
Oscar Werner.
377979. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.