Bankoutskottets utlåtande Nr 3b.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pensionering av viss indelt personal vid armén.
I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1937 dagtecknad proposition
nr 158, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att indelt personal vid armén, som varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring
och kvarstått i sådan tjänstgöring efter den 31 december 1934, må,
oavsett arten av det arbete den indelte haft att under tjänstgöringen förrätta,
kunna tillerkännas pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst, därest för kungörelsens tillämpning eljest gällande
förutsättningar äro för handen.
Beträffande motiveringen för nämnda förslag får utskottet, i den mån
redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Föredragande departementschefen har till åberopade statsrådsprotokollet
anfört i huvudsak följande:
Departementschefen funne för sin del starka skäl tala för att indelta soldater,
som under längre tid och intill mer framskriden ålder varit inkallade
till s. k. ständig tjänstgöring och härigenom kommit att — utom ramen
för dem såsom indelta åliggande tjänstgöring — i mer avsevärd omfattning
utföra arbete för statens räkning, erhölle särskild pension av statsmedel
utöver underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.
Frågan om beredande av pension åt nyss avsedda indelta hade kommit
i förändrat läge, sedan riksdagen senast haft att pröva framställningar om
pension åt viss sådan personal. Under det att beviljande av pension tidigare
förutsatt riksdagens beslut i varje särskilt fall, gällde numera under riksdagens
medverkan år 1934 tillkomna generella pensionsbestämmelser för
arbetare i statens tjänst, vilka bestämmelser syntes vara utan vidare tilllämpliga
å åtminstone vissa till ständig tjänstgöring inkallade indelta. Sålunda
hade de i ärendet hörda ämbetsverken — arméförvaltningens civila
departement, statskontoret och .statens pensionsanstalt — förutsatt, att
sådana indelta soldater, som varit inkallade till ständig tjänstgöring och
därvid ansåges hava utfört arbetsuppgifter, vilka eljest fullgjordes av civil
personal i förmans- eller arbetaranställning, kunde, därest de uppfyllde
stadgade villkor i avseende å tjänstetidens längd och omfattning m. m.,
komma i åtnjutande av pension enligt de år 1934 utfärdade pensioncrings
B
i hang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 3b. 1
Ilankoutskottets utlåtande Nr 34.
föreskrit terna tor arbetare i statens tjänst, därvid i regel syntes ifrågakomma
tillämpning av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst men
i några enstaka fall även tillämpning av tjänstepensionsreglementet för arbetare
den 30 juni 1934 (nr 443). Annan till ständig tjänstgöring inkallad
indelt personal än nyss nämnts hade däremot av ämbetsverken icke ansetts
hänförlig till sådana arbetare i statens tjänst, som kunde erhålla pension
enligt berörda pensionsbestämmelser, och enligt arméförvaltningens civila
departements i ärendet intagna ståndpunkt borde icke heller särskild åtgärd
ifrågakomma för beredande av pension åt sådan personal. Sakligt sett syntes
emellertid tillräckliga skäl icke föreligga att låta den olika arten av de
göromål, med vilka de till ständig tjänstgöring inkallade indelta varit sysselsatta,
bliva utslagsgivande för frågan, huruvida den indelte finge komma
i åtnjutande av pension eller ej. På grund härav och då även skäl av
praktisk natur talade mot sådan åtskillnad i pensionshänseende mellan
olika kategorier indelt personal, som av arméförvaltningens civila departement
ifrågasatts, förordade departementschefen, att åtgärd vidtoges för
möjliggörande av att även sådana indelta, för vilka enligt ämbetsverkens
förmenande de år 1934 beslutade pensionsbestämmelserna icke utan vidare
vore gällande, skulle kunna komma i åtnjutande av pension. Beträffande
formen härför förutsatte departementschefen, att bestämmelserna i
kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) skulle kunna tillämpas å samtliga
kategorier indelta, som här avsåges.
För erhållande av pension bomme vid tillämpning av bestämmelserna i
nämnda kungörelse att erfordras dels att vederbörande indelte antingen vid
entledigandet uppnatt en levnadsålder av sextio år eller ock före nämnda
ålder blivit till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt
arbetsförmåga oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom
åvilande arbetsuppgifter, dels ock att han vid den tidpunkt, då han uppnådde
sextio års ålder eller av nyss angiven anledning dessförinnan entledigades,
under en tid av sammanlagt minst femton år efter fyllda tjuguett
år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Pensionsbeloppet bomme att alltefter
tjänstårens antal variera mellan 540 och 1 008 kronor för år, dock att, örn
särskilda skäl därtill föranledde, pension kunde bestämmas till lägre belopp
samt att pension i regel ej borde överstiga två tredjedelar av den avlöning,
vederbörande under de sista fem åren av anställningstiden i medeltal
uppburit från sin anställning i statens tjänst.
Såvitt av den i ärendet verkställda utredningen kunde bedömas syntes
omkring 20 av 178 vid tiden för utredningens verkställande till ständig
tjänstgöring inkallade indelta i händelse av bifall till vad departementschefen
nyss förordat vid avgång bliva omedelbart berättigade till pension enligt
kungörelsen den 7 december 1934 (av dessa kunde möjligen 2 erhålla
pension enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare). Ytterligare omkring
30 indelta syntes, därest de bibehölles i tjänstgöring till 60 års ålder,
bliva berättigade till pension enligt omförmälda kungörelse. Av övriga nu
ifrågavarande indelta syntes omkring 30 kunna åberopa och ytterligare en
del soldater, innan de avginge, komma att uppnå 15 års ständig tjänstgöring
men likväl icke bliva berättigade till pension vid tillämpning av kungörelsen
den 7 december 1934, enär en del av tjänstetiden infölle efter det vederbörande
uppnått 60 års ålder. Departementschefen ansåge för sin del,
Bankon!skottets utlåtande Nr 3-4.
3
att frågor om pension åt nyss åsyftade anställningshavare borde prövas av
Kungl. Majit i varje uppkommande fall för sig och att, därest pension med
hänsyn till föreliggande omständigheter funnes böra tillerkännas dylik anställningshavare,
frågan härom borde bliva föremål för riksdagens övervägande
i varje särskilt fall. Vid bedömande av dessa ärenden syntes även
skälig hänsyn kunna tagas till behovet av understöd.
I enlighet med principerna vid tillämpning av kungörelsen den 7 december
1934 syntes från pension, som enligt denna kungörelse kunde komma
att utgå till indelt personal, avdrag icke böra ske med beloppet av den indelte
tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa. Fog syntes
emellertid förefinnas för att vid beräkning av tjänstår enligt kungörelsen
avdrag för tid, motsvarande av vederbörande i egenskap av indelt fullgjorda
repetitionsövningar, i den mån sådan tid läte sig beräkna.
De av departementschefen sålunda ifrågasatta bestämmelserna rörande
tillämpning å vissa indelta av kungörelsen den 7 december 1934 syntes böra
få avse även sådana indelta, som avgått efter kungörelsens ikraftträdande
den 1 januari 1935 men före bestämmelsernas utfärdande. Möjligen uppkommande
frågor om pension åt tidigare avgången indelt, som här åsyftades,
syntes böra prövas i särskild ordning.
I likhet med departementschefen finner utskottet starka skäl tala för att Utskottet.
ifrågavarande indelta personal vid armén erhåller särskild pension av statsmedel
utöver underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa. Emot de pensioneringsgrunder,
som föreslagits att gälla i förevarande avseende, har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Utskottet ansluter sig ock till
den av departementschefen uttalade uppfattningen, att frågor om pension
i ovanberörda fall av övergångsnatur böra underställas riksdagens prövning.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 12 april 1937.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD AKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Ehrnberg, Ström i Lidköping*, Bjurström*, Berling,
Nilsson i Mölndal, Swartling*, Danielsson och Bodin i Visby;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman*, Gustavson i Västerås*, Osberg, Svedman* och Frankenberg*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.