Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1937 kl. 3 e. ni.
Utlåtande, i ättledning av väckta motioner om förhöjd pension åt
reservstatspersonal, som avgått ur tjänst före den 1 juli
1936.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 68 av herr
Lindström jämte två av kammarens övriga ledamöter samt den andra inom
andra kammaren under nr 250 av herr Lundqvist jämte fem av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, »att den före den 1 juli 1936 pensionerade
f. d. reservstatspersonalen måtte i pensionshänseende tillerkännas den rättsställning,
som tillkommer sagda personal enligt 1914 års senare riksdags
beslut och därmed godtagna principer, samt sålunda snarast komma i åtnjutande
av den pensionsreglering, som därav kan betingas eller annorledes
kan befinnas skälig.»
I fråga om motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.
Reservstatsorganisationen upprättades efter beslut vid 1914 års senare riksdag.
Reservstatspersonalens löner och pensioner sattes därvid i visst förhållande
till de för personalen å aktiv stat fastställda motsvarande förmånerna.
Vid avvägandet av nämnda förhållande utgick man från att reservstatens
ändamål vore att anskaffa det för mobiliseringsbehovet erforderliga antalet
erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga officerare och underofficerare
för en mindre kostnad än den, som vore förbunden med motsvarande ökning
av de aktiva officers- och underofficerskårerna. Med hänsyn härtill
ordnades reservstaten såsom en verklig stat vid sidan av den aktiva med
löne- och pensionsbelopp, avvägda i visst förhållande till den aktiva personalens
förmåner. Pensionsbeloppen vid avgång från reservstat blevo härvid
så avpassade, att pensionen i en viss beställning å reservstat kom att i
stort sett motsvara pensionen i närmast lägre tjänstegrad å aktiv stat.
Såsom en följd av de efter hand genomförda pensionsregleringarna för
den aktiva personalen inträdde emellertid småningom en förskjutning av
relationen mellan denna personals och reservstatspersonalens pensionsförmåner.
I syfte att återställa den ursprungliga proportionen mellan den aktiva
personalens och reservstatspersonalens pensionsförmåner avlät Kungl.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 8 sami. Nr 30—32.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 30
Majit till 1925 års riksdag proposition (nr 127) med förslag angående provisorisk
pensionsförbättring för reservstatspersonalen m. m. Förslaget förutsatte
ett beredande av pensionsförbättring jämväl åt sådan personal å reservstat,
som vid tiden för den ifrågasatta pensionsregleringens genomförande
redan avgått med pension. Av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden framgår, att föredragande departementschefen
i detta hänseende stödde sig på bland annat ett av 1921 års
pensionskommitté gjort uttalande av innebörd, att starka billighetsskäl finge
anses tala för att även nämnda pensionärer gjordes delaktiga av den föreslagna
pensionsförhöjningen samt att en åtgärd i motsatt riktning skulle
innebära ett uppenbart frångående av de principer, vilka legat till grund
för reservstaternas organisation och vilka kunde förmodas hava varit av
väsentligt inflytande på vederbörandes beslut att på sin tid övergå till reservstat.
— Kungl. Majits förslag blev av 1925 års riksdag bifallet.
I propositionen nr 225/1936 angående försvarsväsendets ordnande föreslogs,
i syfte att säkerställa reservstaternas rekrytering, en förbättring
av reservstatspersonalens avlönings- och pensionsvillkor, dock icke beträffande
sådan personal, som vid ikraftträdandet av den föreslagna löneoch
pensionsregleringen redan avgått med pension. I detta hänseende anförde
föredragande departementschefen beträffande personalen å arméns
reservstater följande:
»Såväl av 1930 års försvarskommission som av ett flertal myndigheter
har det ansetts vara förenligt med rätt och billighet, att den personal, som
redan nu finnes å reservstat eller avgått därifrån med pension, kommer
i åtnjutande av de förbättrade löne- och pensionsvillkor, som kunna komma
att bliva knutna till den nya reservstaten. Jag delar denna uppfattning
i vad det gäller personal, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
ännu kvarstår på reservstat, då en lönereglering bör gälla all personal
på vederbörlig stat och icke endast nytillträdande. Däremot kan jag
icke biträda förslaget i vad det avser redan pensionerade. De förutsatta
högre lönerna och pensionerna motiveras ju av strävan att göra reservstatsplatserna
lockande för den aktiva personalen. Det torde icke heller kunna
göras gällande, att någon orätt sker mot de redan pensionerade, om icke
deras förut bestämda pensioner höjas. Den militära pensionsregleringen,
som beslutades av 1935 års riksdag, hade icke heller retroaktiv verkan. Även
av ekonomiska skäl kan jag icke tillstyrka en sådan pensionsreglering, enär
den skulle belasta budgeten med i medeltal för de närmaste tio åren inemot
100 000 kronor.»
1936 års riksdag biföll vad Kungl. Majit sålunda föreslagit i fråga örn
ändrade löne- och pensionsvillkor för reservstatspersonalen.
Det i motionerna framlagda förslaget innebär en reglering av pensionsbeloppen
för nedan angivna beställningshavare på sätt framgår av följande
tablå:
Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 3
Pen |
sion |
||
Beställning å arméns reserv- |
(i högsta |
löneklass) |
ökning (+) resp. |
stater |
före ''/, 1936 |
efter V, 1936 |
minskning (—) |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Generalmajor.................... |
6 650 |
7 128 |
+ 478 |
överste.......................... |
5 700 |
6 252 |
+ 552 |
Major .......................... |
4 300 |
4 692 |
+ 392 |
1 Kompaniofficer .................. |
2 500 |
3 756 |
+ 1 256 |
1 Underofficer .................... |
1 400 |
2 112 |
+ 712 |
j Fältläkare ...................... |
5 300 |
5 148 |
— 152 |
Regementsläkare ................ |
4 300 |
4 632 |
4- 332 |
Den sammanlagda kostnadsökningen för den ifrågasatta pensionsregleringen
skulle, såsom framgår av det föregående, för arméns reservstaters vidkommande
belöpa sig i medeltal för de närmaste tio åren till inemot 100 000
kronor. Härtill skulle komma särskilda kostnader för en motsvarande pensionsreglering
vid reservstaten för marinen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har det genom de före- utskottet.
varande motionerna framförda spörsmålet så nyligen som vid 1936 års riksdag
varit föremål för övervägande i samband med behandlingen av propositionen
nr 225 angående försvarsväsendets ordnande. Enligt vad som
framgår av nämnda proposition fann Kungl. Maj:t icke skäl föreligga för en
retroaktiv tillämpning av den reglering av reservstatspersonalens pensionsförmåner,
som föreslogs att träda i kraft från och med den 1 juli 1936.
Riksdagen lämnade Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag utan erinran.
Då berörda spörsmål nu åter bragts under riksdagens prövning, har utskottet
mot bakgrunden av vad tidigare i denna fråga förekommit icke kunnat
undgå att finna visst fog föreligga för den av 1930 års försvarskommission
uttalade uppfattningen, att vissa billighetsskäl tala för en förbättring
av pensionsvillkoren jämväl för den redan avgångna reservstatspersonalen.
Å andra sidan synes det utskottet uppenbart, att en retroaktiv tilllämpning
av nu gällande förhöjda pensionsförmåner på ifrågavarande personal
icke kan undgå att medföra konsekvenser med avseende å andra
militära och civila f. d. befattningshavare, vilka åtnjuta lägre pensioner än
de enligt nuvarande regler utgående. Ett bifall till motionärernas förslag
skulle innebära ett avsteg från den principiella inställning, riksdagen under
senare år strängt iakttagit till framställningar örn retroaktiva pensionsförbättringar
för olika grupper f. d. befattningshavare. Med hänsyn härtill
och då den av motionärerna berörda frågan ur ekonomisk synpunkt har
en ganska betydande räckvidd, har utskottet ansett sig icke ulan förslag i
ämnet från Kungl. Maj:ts sida kunna förorda åtgärder i den av motionärerna
åsyftade riktningen.
Utskottet får därför hemställa,
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
att förevarande motioner 1:68 och 11:250 icke ina till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1937.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Bjurström, Berling, Nilsson i Mölndal,
Swartling, von Horn, Bodin i Visby och Sundvik;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Gustavson i Västerås, Osberg,
Frankenberg*, Andersson i Munkaljunghv, Mattsson och Lundberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.