Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
7
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1937 ki. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskild
skatt å förmögenhet för år 1937 jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 4 januari 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 31, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för ar 1937,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1937, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda förordning
omförmäld stiftelse.
2 §•
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40-
Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.
Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent
av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten
ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
3 §.
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/M av återstoden;
300,000 » |
» 500,000 |
» : 400 » |
» 300,000 » |
» 3 °/oo » |
» |
500,000 » |
» 1,000,000 |
» : 1,000 » |
» 500,000 » |
* 4 °/<X) » |
» |
1,000,000 kr. |
: 3,000 » |
»> 1,000,000 » |
» 5 °/oo » |
» |
4 §•
För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas
å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
Börande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.
5 §■
1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
9
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt,
utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga
statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga
motsvarande tillämpning.
6 §.
Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.
7 §.
Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
8 §.
Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
9 §■
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.
1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen om statlig inkomstocli
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till
högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten
ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på
grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet,
som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen
eller beslutet.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning.
10 §.
1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat.
2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i
Stockholm, verkställes, där fråga ej är om eftertaxering, av den prövningsnämnd,
som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.
Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det
landskamreraren att med ledning av självdeklarationer och uppgifter, som
må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud,
såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en
längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den
1 september 1937. Genom landskamrerarens försorg skall ofördröjligen i
rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen
skattskyldig översändas uppgift om det i densamma intagna förslaget i vad
det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven
tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämnden
inkomma med erinringar beträffande förslaget.
Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna
i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd
skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd
förd längd, dem som verkställa debitering av de på grund
av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angår av den mellankommunala
prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande
län.
Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande
protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke
blivit följd.
Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av
skattskyldig, som i detta mom. avses, verkställes i förekommande fall i
samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
3 mom. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift om den till dylik
skatt beskattningsbara förmögenheten.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
11
4 morn. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall
ej tillkomma kommun.
Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.
Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall
att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
som därav må föranledas.
5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
11 §•
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Till behandling i samband med propositionen har utskottet förehaft följande
motioner, nämligen
l:o) motionen II: 332 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 31 till förordning
om särskild skatt å förmögenhet för år 1937 med följande ändrade lydelse
av paragraferna 1 och 3:
1.
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för 1937 på
grundval av taxering för nämnda år erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1937, överstigit 30,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes därvid även förmögenhet tillhörig den
skattepliktiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger —--- omförmäld stiftelse.
3.
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 30,000 kronor men
icke 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 30,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
50.000 men icke 100,000 kronor: 20 kronor för 50,000 kronor och 2 °/o av
återstoden,
100.000 men icke 200,000 kronor: 120 kronor för 100,000 kronor och 3 % av
återstoden,
200.000 men icke 300,000 kronor: 420 kronor för 200,000 kronor och 4 %av
återstoden,
300.000 men icke 400,000 kronor: 820 kronor för 300,000 kronor och 5 %> av
återstoden,
400.000 men icke 500,000 kronor: 1,320 kronor för 400,000 kronor och
6 % av återstoden,
500.000 men icke 700,000 kronor: 1,920 kronor för 500,000 kronor och
8 % av återstoden,
700.000 men icke 1,000,000 kronor: 3,520 kronor för 700,000 kronor och
10 % av återstoden,
1,000,000 kronor: 6,520 kronor för 1,000,000 kronor och 12 % av återstoden.
»
2:o) motionen II: 397 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta bifalla följande förslag till ändrad lydelse av
paragraferna 1 och 3 i förordningen om särskild skatt å förmögenhet för år
1937:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1937,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1937, överstigit 30,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldig, som nu sagts, åligger-----------—
-----—---------omförmäld stiftelse.
3 §•
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 30,000 kronor men
icke 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten
som överstiger 30,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
50,000 men icke 100,000 kr.: 20 kr. för 50,000 kr. och 2 °/oo av återstoden
100,000 |
J> |
» |
200,000 |
» : 120 |
» |
» |
100,000 |
» |
» |
3%o »> |
» |
200,000 |
» |
» |
300,000 |
» : 420 |
» |
» |
200,000 |
» |
» |
4 °/00 » |
» |
300,000 |
» |
» |
400,000 |
» : 820 |
» |
» |
300,000 |
» |
» |
5 °/oo * |
» |
400,000 |
» |
» |
500,000 |
» : 1,320 |
» |
» |
400,000 |
» |
» |
6 °/oo » |
» |
500,000 |
» |
» |
700,000 |
» : 1,920 |
» |
500,000 |
» |
» |
8 °/oo * |
» |
|
700,000 |
» |
» |
1,000,000 |
» : 3,520 |
» |
» |
700,000 |
» |
» |
10°/oo » |
J> |
1,000,000 |
kr. |
: 6,520 |
» |
» |
1,000,000 |
» |
» |
12 °/„o » |
» |
samt
3:o) motionen II: 399 av herr Lundell, vari hemställts, »att därest särskild
skatt å förmögenhet skall utgå även för år 1937 den i 2 § 3 stycket av förordningen
angivna multiplikatorn 25 måtte förändras till 20 samt reduktionsspärren
borttagas.»
Beträffande motiveringarna för ifrågavarande yrkanden får utskottet, i den
män redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen
och motionerna.
Under åren 1934—1936 har särskild skatt å förmögenhet uttagits.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av finansplanen i årets statsverksproposition
förutsatte chefen för finansdepartementet, att särskild skatt å förmögenhet
skulle utgå även under nästa budgetår och — bortsett från en mindre
jämkning beträffande reglerna för den beskattningsbara förmögenhetens
beräknande — uttagas efter samma grunder som för år 1936.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Utskottet Av enahanda skäl, som utskottet anfört rörande uttagande av extra inkomst-
och förmögenhetsskatt för år 1937 (betänkande nr 39), förordar utskottet,
att särskild skatt å förmögenhet skall utgå jämväl för år 1937. Kungl.
Maj:ts förslag härutinnan avviker från de för år 1936 gällande bestämmelserna
allenast beträffande reglerna för den beskattningsbara förmögenhetens beräknande
(2 §). I dessa regler föreslås den jämkningen, att det procenttal
av den enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga
förmögenheten, vartill den beskattningsbara förmögenheten vid reduktion
lägst skall upptagas, sänkts från 50 till 40. I motionen II: 399 har
framställts yrkande om mera vittgående ändring i dessa regler. Utskottet
anser sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del och kan sålunda
icke förorda det i motionen II: 399 framställda yrkandet. Vad angår den i
motionen berörda frågan förutsätter utskottet, att denna kommer att ägnas
uppmärksamhet i samband med den pågående utredningen rörande den direkta
statsbeskattningens omläggning, varom förslag torde komma att föreläggas
nästkommande års riksc|^g.
Utskottet, som ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, torde med det anförda jämväl få anses hava besvarat
motionerna II: 332 och 397.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 31 samt med avslag å motionerna II: 332,
397 och 399, antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937.
Stockholm den 3 juni 1937.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 39.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
15
Reservationer:
1) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Elof Andersson,
Velander och Eilif Sylwan, som under åberopande av den till utskottets betänkande
nr 39 fogade reservationen förklarat sig biträda utskottets hemställan
i nu förevarande betänkande; samt
2) av herr Lundell, som anfört:
»Ehuru frågan örn den direkta statsbeskattningens omläggning är föremål
för utredning och förslag i detta ämne torde vara att förvänta redan till nästkommande
års riksdag, har Kungl. Maj:t i fråga örn den särskilda skatten å
förmögenhet föreslagit den jämkningen, att den s. k. reduktionsspärren sänkes
från 50 procent till 40 procent. Då reduktionsspärren härigenom skulle
komma så lågt, att den vid i praktiken förekommande fall endast i sällsynta
undantag komme att träda i funktion, har jag ansett att utskottet bort förenkla
beskattningsreglerna genom att hemställa örn helt borttagande av denna
spärr.
I fråga om den multiplikator som skall användas vid tillämpande av reduktionsregeln
har jag ansett, att utskottet bort i överensstämmelse med yrkande
i motionen II: 399 hemställa om dess sänkande från 25 till 20, enär
reduktion då komme att inträda vid en förräntningsprocent som bättre motsvarar
det allmänna ränteläget.»