Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1937 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar
av kommunalskattelagen den 28 september 1928
m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 2 april 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 281, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag till

dels lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom.
taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 10 § samt anvisningarna till 9
och 10 §§J kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola hava ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

5 §.

1 mom. Från skatteplikt till fastighetsskatt undantagas:

a) nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden;

b) staten samt---fastighetens värde.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 9 och 10 §§, se S. F. S. 1932: 291.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 27

1

o

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

10 §.

Vid taxering--— annat ändamål än jordbruk med binäringar eiler

skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller---och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,

skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner
och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt
eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde); samt

c) parkvårde eller--— och dylikt.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 9 §.

1. Med fastighets — — — betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund
dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen
beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av
allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning m. m.

Särskilt vad angår jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla
de enhetsvärden, som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare
omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras
så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt antal
för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under
normala förhållanden i allmänna marknaden eller för vilka eljest det allmänna
saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med
värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens och
framför allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det
emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan
måste värderingsmetoden lämpas efter omständigheterna i det särskilda fallet.
Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan byggnad, för vilken
det är svårt att direkt beräkna en normal hyresavkastning, kan det exempelvis
visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade
anskaffningskostnaden, som förvandlas till nuvärde under beaktande av
ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid
m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen,
bör märkas, att fråga är örn den normalt påräkneliga framtida avkastningen,
samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna
enligt den procentsats, varmed för fastigheter av ifrågavarande slag kalkyleras
vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas
jämväl till variationer i avkastningen och dennas sannolika varaktighet, vil -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

3

ka förhållanden kunna böra föranleda modifikationer i det värde, som framkommer
vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett
avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tidpunkt är vid vilken
avkastningsbeloppet förväntas utfalla. Kan avkastningen även vid normal
användning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar
eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva
erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårsavkastning
diskonteras till ett nuvärde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena
sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand
utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod
lämpligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen.
Särskilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre
byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående varaktighetstid.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande
av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet
å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må---- — andra synpunkter.

2. Vid värdesättning---angivna enhetsvärden.

3. Taxering av---erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt enligt
för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsynstagande till den tid, som
beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, möjligheter till korttidsreglering
av vattenföringen vid fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för
fallets utbyggande såsom fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden,
avstånd från järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader
för andel i regleringsdamm m. m. (fallvärde).

Normal lågvatteneffekt beräknas, .vare sig vattendraget är reglerat eller ej,
efter den faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd och den faktiska
normala lågvattenmängden (jfr vattenlagen 14 kap. 1 §). Vattenmängd,
som vid normal lågvattenföring måste avstås till samfärdsel och andra behov,
medräknas ej.

Outbyggt vattenfall---omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,
upptages till skäligt värde (utmålsvärde).

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,
uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt för turbinutrustning,
särskilt för elektrisk utrustning och särskilt för reservkraftmaskineri
med utgångspunkt från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad
till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsynstagande
till prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett,
och erforderlig avskrivning (värde å byggnader). Vid uppskattning av avskrivningens
storlek beaktas, att för större anläggningar vanligen kan beräknas
en längre varaktighetstid än för mindre sådana.

Avdrag får---till användning.

Värdet av regleringsdamm uppskattas med hänsyn till dels dammbygg -

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

naden, dels för densamma i anspråk tagen mark. Dammbyggnaden uppskattas
på sätt ovan sagts om till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för
byggnaden inräknas kostnad för sådana rensningar intill dammen ovan- och
nedanför densamma, som erfordrats för att avbörda vattnet genom dammen.
Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskas
i stället med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet — — — sin normala avkastningsförmåga
(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark---lämpa sig för skogsproduktion. Är å skog beväxt

hagmark (betesmark) betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen
av underordnad betydelse, skall marken likväl redovisas såsom skogsmark,
såvida icke densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med
kultiverad betesäng avses sådan —--egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark — — — särskilt angivas.

Består en del av en taxeringsenhets skogsområde av skyddsskog eller annan
därmed jämförlig skog, skall, därest för denna del av skogsområdet här
ovan omnämnt förhöjt kostnadsavdrag skall beräknas, särskild värdesättning
för sådan del av taxeringsenheten äga rum

Särskild förmån---anvisningarna till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller---gälla enligt punkt 4 här ovan.

6. Om två —--särskild kommun.

7. Vid uppskattning---räntans belopp.

till 10 §.

1. Det i —---åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande---taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvårde---till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde---i längden angivas.

5. Vid uppskattning---eventuellt parkvärde.

Enligt lagen om vad till fast egendom är att hänföra skola till fabrik eller
annan för industriell verksamhet inrättad byggnad höra, bland annat, byggnadens
ägare tillhöriga motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap,
som för sin användning kräva och jämväl vila på fast, från grunden
berett underlag (fasta maskiner). Värdet av fasta maskiner skall, örn de äro
avsedda att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, vid fastighetstaxeringen
angivas såsom särskilt maskinvärde. På samma sätt skall förfaras
beträffande dylika fasta maskiner i liknande byggnad, som ej är att enligt
nämnda lag hänföra till fast egendom. Därest fast maskin, som är avsedd
att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, är hänförlig till fast inredning
i byggnad, vars värde ingår i byggnadsvärde å annan fastighet, skall,
ändock att byggnaden icke är i huvudsak inrättad för industriell verksamhet,
den fasta maskinens värde angivas såsom särskilt maskinvärde. Vad
nu sagts om fast maskin, som är avsedd att i huvudsak direkt tjäna industriellt
ändamål, skall även tillämpas å maskin eller liknande anordning,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

5

vilkens värde ingår i byggnadsvärde, därest den är avsedd att i huvudsak direkt
tjäna ett ändamål jämförligt med ett industriellt sådant, såsom fallet kan
vara med anordning för distribution av eldfarliga oljor, vissa anordningar i
spannmålslagerhus, automobilgarage m. m. Då i byggnadsvärde ingår värde
av ledningar och liknande inrättningar, vilka förbinda i särskilt maskinvärde
inbegripna maskiner med byggnaden, skall i det särskilda maskinvärdet
ingå även värdet av dessa, därest de närmast äro att betrakta som tillbehör
till maskinerna och hava sitt väsentliga värde tillsammans med dem,
samt antagas kan alt borttagande av maskinerna skulle föranleda, att även
ledningarna m. m. avlägsnades. Uteslutet är ej, att byggnadsvärde i sin
helhet tillika bör betecknas som särskilt maskinvärde; så kan exempelvis
vara fallet med sådan förvaringscistern för eldfarliga oljor, som är att betrakta
såsom byggnad.

Särskilt maskinvärde kan sålunda icke förekomma i fråga om byggnad,
som uteslutande är avsedd för bostadsändamål. Värdet av fasta
maskiner, vilka hava övervägande annat syfte än att direkt tjäna industriellt
eller likartat ändamål, såsom anläggningar för belysning och uppvärmning,
sanitetsanordningar, personhissar eller annat som är avsett för
att göra byggnaden lämplig såsom uppehållsplats för människor, skall, vare
sig byggnaden är inrättad för industriellt eller därmed jämförligt ändamål
eller ej, icke ingå i särskilt maskinvärde.

Vanligen skall såsom särskilt maskinvärde angivas skillnaden mellan, å
ena sidan, hela byggnadsvärdet och, å andra sidan, värdet av byggnaden
med bortseende från maskinerna m. m. Därest byggnad i huvudsak ej har
annat ändamål än att utgöra skydd för maskiner eller dylikt, vilka ej kunna
avlägsnas utan att även byggnaden i det väsentliga borttages, skall emellertid
såsom särskilt maskinvärde upptagas värdet av maskinerna med bortseende
från byggnaden. I taxeringslängden skall antecknas särskilt maskinvärde.

Parkvårde förekommer---såsom parkvärde.

6. Ingår i---vattenfallets värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938; dock skall densamma redan
dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår allmän fastighetstaxering
år 1938.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § 3 moni. och 17 § 1
mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)1.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

8 §•

3 mom. Därjämte skola---högst åtta. Består taxeringsdistriktet

av två eller flera kommuner, bestämmes antalet ledamöter från varje kommun
av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under
iakttagande att ledamöterna skola vara högst fem från varje kommun, dock
sammanlagt högst tio.

17 §.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens
areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,
den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed
jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda
förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens
dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastighet, örn
anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner och liknande
tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt, beträffande
fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter örn normal lågvatteneffekt, anläggningsår
och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.

1 Senaste lydelse av 17 § 1 morn., se S. F. S. 1932: 292.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

7

Förslag

till

förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall jämte de föreskrifter,
som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på sätt

i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).
Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess faktiska värdeavkastning
enligt punkterna 4, 5, 6 och 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig
den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark hänföres således även ljungmark och annan dylik
mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig för
skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark) betestillgången det
väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse, skall marken
likväl redovisas såsom skogsmark, såvida icke densamma är att betrakta såsom
kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig
mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något
trädbevuxen betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad
skötsel, varmed förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering,
kalkning, gödsling, frösådd med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas
sådan skoglös eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru
den visserligen kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras
för foderproduktion genom bete eller slåtter samt med god hushållning
även bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är
föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar, myrar,
kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som pa grund av klimatiska
förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens
ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion
där icke kan påräknas.

Allmänna

värdering*-

gninder.

Begreppet

skogsmark.

Areal

skogsmark.

Bonitet.

Botvards.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark
skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna
skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga offiejella
uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med
tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter i
dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från jordregistret,
ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter
ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall beräknas
efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per hektar,
som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk
och under antagande, att marken vore beväxt nied ett tillfredsställande
samt a behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Boniteten
ar således icke beroende av att den för viss tid uttagbara virkesavkastnmgen
är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen är mer
an vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget virke,
eller lägre än normalt, på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres av
övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga årliga virkesavkastning,
skogsmarken skulle lämna, om skogstillgången under rationell
skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är att anse exempelvis
den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl
sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där -det finnes ett väl slutet
och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan
hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.
Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således
skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i olika
delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen
uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,
mätt i verklig kubikmassa fast matt pa bark, d. v. s. den virkeskvantitet,
som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. Boniteten
angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen angivet
fall då skyddsskog eller liknande skog ingår i en taxeringsenhet — som
en för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet. Finnas för skogen
tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande skogsmarkens olika
boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav medelboniteten kan
bedömas, sker uppskattningen med ledning därav. Saknas sådana handlingar,
uppskattas boniteten med ledning av vad som är känt eller kan utrönas
om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell I,
som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i tabellen
angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkes -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

9

avkastningen beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)
enligt de pris, som under åren 1932—1936 på grund av prissättning nämnda
år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal
virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning). I
de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen skola fastställas
för varje län eller område av län, bestämmes vad som för länets
eller områdets vidkommande skall anses såsom normal sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna läggas
till grund för prissättningen, under förutsättning att de bokförda priserna
varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden representativa.
I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för prissättningen behövliga
medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda åren, under förutsättning
att det å rot försålda virket har den sålunda fastställda sortimentssammansättningen
och ett för skogen genomsnittligt avsättningsläge. Eljest
kunna de erhållna priserna ej direkt användas som taxeringsunderlag utan
måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofta, att endast den grövsta och värdefullaste
skogen sålts å rot, medan småvirket använts till husbehov, såsom
vanligt är i jordbruksbygder, eller kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa
trakter med otillfredsställande avsättningsförhållanden. Men även om dylika
extrema fall ej föreligga, inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en
skog visst år är sammansatt av onormala mängder grovt eller klent virke,
eller att avverkning skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera,
och kunna även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Å sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat
skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader,
såsom kostnader för huggning, körning, flottning eller annan
transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning,
avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser,
skogsaccis- och skogsvårdsavgift samt olycksfalls- och försäkringsavgifter
i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet. Därvid är
att märka, att såsom avdragsgilla kostnader skola godkännas allenast sådana,
som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden
och som icke äro beroende av avverkningarnas förläggning eller virkesförrådets
anhopning i sämre eller bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen
skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa inom
bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till verklig
kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och klass av ekonomiskt
likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart och ett av de år, som
skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för dessa årsvärden
uträknas. Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt
den fastställda normala sortimentssammansättningen på sätt framgår av följande
uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Skogsmarkens
avlcastningsvärde.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

Sortiment sklass:

å 8 kronor per kubikmeter kronor 2: 80

* 6 » » » » 1:20

» 4 » » » » 0:80

» 1 » » » » 0:25

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse
hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke vinner
avsättning. Skulle salunda a viss trakt virke, i exemplet här ovan hänfört
till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet detta utföras
med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor 80 öre per kubikmeter.
Motsvarande gäller även, da försäljning skett på rot men virke under
viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru dess kubikmassa
ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga prisläget
representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses de bokförda
piiserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas rotvärdet
med ledning av det medelpris för orten, som jämlikt förenämnda särskilda
anvisningar med hänsyn till skogens läge anses tillämpligt för en normalt
sammansatt virkesavkastning. Vid uppskattningen må det sålunda erhållna
värdet jämkas med hänsyn till utdrivningens större eller mindre svårigheter
i fråga örn körvägar och flottningsförhållanden m. m. dylikt, ävensom därtill,
att sämre mark producerar ej blott kvantitativt mindre virke utan även
mindre värdefulla sortiment.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att
taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort
och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge
skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen, även
om skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser
från den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala sortimentssammansättningen,
inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens
sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser tagas
vid beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna
i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per
hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.
Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas en tredjedel
för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll,
skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m.
För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av gällande
lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i skydds -

I: timmer .................. 35^

II: sulfitved och l:a björkved 20 /

lil: sulfatved, props och l:a

barrved................ 20%

IV: kolved, industribränsle och

diverse virke .......... 25/

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

11

syfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt stor
del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning i varje
särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften
av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda reducerade värdet
anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall utgöra
fyra och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som, vid avdrag
för kostnader med en tredjedel, angiver skogsmarkens värde per hektar
vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser. Vid
avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell I icke användas,
utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upplåtits
eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner
sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas
under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehåller
ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen
genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång
förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet) till tjugo och en
halv gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen. I fråga
om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I, som jämväl angiver skogsvärdet
per hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits
i fråga om skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet
i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar
ett från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta
värde i förhållande till det normala utgör den relativa skogstillgången, som
betecknas med tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången
är således 1.0, örn skogsvärdet överensstämmer med det normala. Relativ
skogstillgång 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet,
såsom i utglesnade eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist
eller i välskötta skogar med brist på moget virke, icke medgiver normal
värdeavkastning. Är detta fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande
mån lägre. På samma sätt innebär relativ skogstillgång 1.1, 1.2, 1.3
o. s. v., att skogsbeståndet till följd av mer än vanligt stor slutenhet eller
jämförelsevis god tillgång på moget virke under viss tid kan medgiva större
avverkning eller uttagande av värdefullare dimensioner än som för normal
värdeavkastning kan beräknas, varför skogsvärdet i samma mån sättes högre.
Den erforderliga jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal
skogstillgång sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd
och dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser
samt grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet
å en normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga att vid

Skogsvård#
och relativ
skogstillgång.

''1 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

uthålligt skogsbruk giva en mot åsatt bonitet och rotvärde svarande värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången med utgångspunkt
från förefintligt virkesförråd har upprättats bifogade tabell II, vilken
lör olika boniteter och omloppstider utvisar den storlek för ett normalt sammansatt
och slutet virkesförråd, som motsvarar relativa skogstillgången 1.0.

Tabellens användning framgår av följande exempel. I en viss landsända
skall enligt för länet jämlikt 59 § taxeringsförordningen fastställda särskilda
anvisningar och hjälptabell 100-årig omloppstid tillämpas för skogar, vars
bonitet bestämts till 2.5. Om sådan skog innehåller virke i normal ålders- och
dimensionsfördelning, skall virkesförrådet enligt tabellen (och hjälptabellen)
uppgå till 83 kubikmeter per hektar för att relativa skogstillgången skall vara
1.0. Om skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter i
genomsnitt per hektar, men i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning
kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången 50/83 eller 0.6 av
det normala.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen, måste
den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen jämkas
ytterligare, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt av äldre bestånd
eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna saknas
eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet
— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta uppskattade
— utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke
är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse
med det normala virkesförrådet.

Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,
för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas
rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen bör
kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan erhållas
på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning av
de priser, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,
och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter uträknas
efter 4 procents räntefot, varefter avdrag sker med en tredjedel för beräknade
omkostnader. Av det sålunda erhållna värdet skall ett enligt ovan i punkt
6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens avkastningsvärde,
resten såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången
är i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den växande
skogen divideras med 201/2 gånger den normala årliga värdeavkastningen,
minskad med en tredjedel.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre än 0.2.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937 och skall första gången
tillämpas i avseende å 1938 års allmänna fastighetstaxering.

Tab. I, utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-ningens genom-snittliga rotvärde
per kbm.
Kronor

Markens

normala v i r k e s a v k a s t n i n g s f ö r m å g a per hektar i

kbm. fast mått

(b o n i t e t)

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.76

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.26

3.60

3.76

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0

, kronor per hektar

0 ftft

1

i

2

2

2

3

3

3

4

4

5

5

5

6

6

7

8

8

9

10

11

11

12

3

5

7

9

70

72

74

75

77

79

27

22

24

26

27

37

34

38

47

44

49

57

55

() 75

1

2

2

3

3

4

5

5

6

6

7

7

8

8

9

10

11

12

14

15

16

17

18

5

6

10

73

75

18

27

23

26

29

37

33

36

39

47

46

57

56

62

67

72

77

92

1 Oft

2

2

3

4

5

5

6

7

8

8

9

10

11

11

12

14

15

17

18

20

21

23

24

7

10

14

77

21

24

27

37

34

39

47

44

49

57

55

62

69

75

92

99

96

703

709

1 95

2

3

4

5

6

7

8

8

9

10

11

12

13

14

15

17

19

21

23

24

26

28

30

9

13

17

27

26

30

34

38

43

47

57

56

60

64

69

77

95

94

703

777

720

729

737

1 50

2

3

5

6

7

8

9

10

11

12

14

15

16

17

18

20

23

25

27

29

32

34

36

10

15

21

26

37

36

47

46

57

56

62

67

72

77

92

92

703

773

723

733

744

154

764

3

4

5

7

8

9

11

12

13

14

16

17

18

20

21

24

26

29

32

34

37

39

42

12

18

24

30

36

42

48

54

60

66

72

79

94

90

96

709

720

732

744

755

767

779

797

2 nn

3

5

6

8

9

11

12

14

15

17

18

20

21

23

24

27

30

33

36

39

42

45

48

14

21

27

34

47

48

55

62

63

75

82

99

96

703

709

123

737

150

764

779

797

205

279

3 95

3

5

7

8

10

12

14

15

17

19

20

22

24

25

27

30

34

37

41

44

47

51

54

15

23

37

39

46

54

62

69

77

95

92

700

108

775

723

739

754

769

795

200

275

237

246

9 50

4

6

8

9

11

13

15

17

19

21

23

24

26

28

30

34

38

41

45

49

53

56

60

17

26

34

43

57

60

68

77

85

94

703

lil

720

128

737

754

171

799

205

222

239

256

273

9 75

4

6

8

10

12

14

17

19

21

23

25

27

29

31

33

37

41

45

50

54

58

62

66

19

28

38

47

56

66

75

85

94

703

113

722

732

747

750

769

799

207

226

244

263

282

307

3 00

5

7

9

11

14

16

18

20

23

25

27

29

32

34

36

41

45

50

54

59

63

68

72

21

31

47

57

62

72

82

92

703

113

723

733

744

754

764

795

205

2,96

246

267

287

309

329

a 95

5

7

10

12

15

17

20

22

24

27

29

32

34

37

39

44

49

54

59

63

68

73

78

I

22

33

44

56

67

78

99

700

lil

722

733

744

755

167

779

200

222

244

267

299

377

333

355

a so

5

8

11

13

16

18

21

24

26

29

32

34

37

39

42

47

53

58

63

68

74

79

84

24

36

48

60

72

84

96

108

720

732

744

155

767

779

797

275

239

263

297

377

335

359

393

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesa vkastningens
genomsnittliga
rotvärde
per kbm.
Kronor

0.60

Markens normala virkesavkastningsförmåga per hektar i kbm. fast mått (bonitet)

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.60

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.60

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ

skogstillgång 1.0), kronor per hektar

8

11

14

17

20

23

25

28

31

34

37

39

42

45

51

56

62

68

73

79

84

38

51

64

77

90

103

115

128

141

154

167

179

195

205

531

556

585

308

333

359

384

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

54

60

66

72

78

84

90

41

55

68

82

96

109

123

137

150

164

178

191

205

219

546

573

301

328

355

383

410

10

13

16

19

22

26

29

32

35

38

41

45

48

51

57

64

70

77

83

89

96

44

58

73

87

102

116

131

145

160

174

189

203

518

535

561

590

319

349

378

407

436

10

14

17

20

24

27

30

34

37

41

44

47

51

54

61

68

74

81

88

95

101

46

62

77

92

108

123

138

154

169

185

200

515

531

246

577

308

338

369

400

431

461

ii

14

18

21

25

29

32

36

39

43

46

50

53

57

64

71

78

86

93

100

107

49

65

81

97

114

130

146

162

179

195

517

227

543

260

292

355

357

390

455

454

487

ii

15

19

23

26

30

34

38

41

45

49

53

56

60

68

75

83

90

98

105

113

51

68

85

103

120

137

154

171

188

205

222

539

556

573

308

345

376

410

444

478

513

12

16

20

24

28

32

35

39

43

47

51

55

59

63

71

79

87

95

102

110

118

54

72

90

108

126

144

161

179

197

215

233

551

569

287

323

359

395

431

466

505

538

12

17

21

25

29

33

37

41

45

50

54

58

62

66

74

83

91

99

107

116

124

56

75

94

113

132

150

169

188

207

226

544

563

585

301

338

376

413

451

489

556

564

13

17

22

26

30

35

39

43

47

52

56

60

65

69

78

86

95

104

112

121

129

59

79

98

118

138

157

177

196

216

236

255

575

295

314

354

393

435

475

511

550

589

14

18

23

27

32

36

41

45

50

54

59

63

68

72

81

90

99

108

117

126

135

62

82

103

123

144

164

185

205

226

246

267

287

308

328

369

410

451

495

533

574

615

15

20

24

29

34

39

44

49

54

59

63

68

73

78

88

98

107

117

127

137

146

67

89

lil

133

155

178

200

222

244

267

289

311

333

355

400

444

489

533

577

655

666

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

95

105

116

126

137

147

158

72

96

120

144

167

191

215

239

263

287

311

335

359

383

431

478

556

574

655

670

718

17

23

28

34

39

45

51

56

62

68

73

79

84

90

101

113

124

135

146

158

169

77

103

128

154

179

205

231

256

282

308

533

359

384

410

461

513

564

615

666

718

769

3.75

4.00

4.25

4.50

4.75

5.00

5.25 .

5.60 .

5.75 .

6.00 .

6.60 .
7.00 .

7.50 .

6

56

6

27

6

29

7

31

7

32

8
34

8

36

8

38
9

39

9

41

10

44

11

48

11

öl

90

410

96

437

102

465

108

492

114

519

120

547

126

574

132

601

138

629

lii

656

156

711

168

765

180

820

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens normala virkesavkastnin

gsförmåga per hektar i

kbm. fast mått (bon

i t e t)

snittliga rot-

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.oo

7.50

8.00

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

8.00 ..........

12

18

24

30

36

42

48

54

60

66

72

78

84

90

96

108

120

132

144

156

168

180

192

55

82

109

137

164

191

219

246

273

301

328

355

383

410

437

492

547

601

. 656

711

765

820

875

9.00 ..........

14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

88

95

101

108

122

135

149

162

176

189

203

216

62

92

123

154

185

215

246

277

308

338

369

400

431

461

492

554

615

677

738

800

861

923

984

10.00 ..........

15

23

30

38

45

53

60

68

75

83

90

98

105

113

120

135

150

165

180

195

210

225

240

68

103

137

171

205

239

273

308

342

376

410

444

478

513

547

615

683

752

820

888

957

1,025

1,093

11.00 ..........

17

25

33

41

50

58

66

74

83

91

99

107

116

124

132

149

165

182

198

215

231

248

264

75

113

150

188

226

263

301

338

376

413

451

489

526

564

601

677

752

827

902

977

1,052

1,128

17203

12.00 ..........

18

27

36

45

54

63

72

81

90

99

108

117

126

135

144

162

180

198

216

234

252

270

288

82

123

164

205

246

287

328

369

410

451

492

533

574

615

656

738

820

902

984

1,066

1,148

1,230

1,312

13.00 ..........

20

29

39

49

59

68

78

88

98

107

117

127

137

146

156

176

195

215

234

254

273

293

312

89

133

178

222

267

311

555

400

444

489

533

577

622

666

711

800

888

977

1,066

1,155

1,244

1,333

1,421

14.00 ..........

21

32

42

53

63

74

84

95

105

116

126

137

147

158

168

189

210

231

252

273

294

315

336

96

114

191

239

287

335

383

431

478

526

574

622

670

718

765

861

957

1,052

1,148

17244

1,339

1,435

1,531

15.00 ..........

23

34

45

56

68

79

90

101

113

124

135

146

158

169

180

203

225

248

270

293

315

338

360

103

154

205

256

308

359

410

461

513

564

615

666

718

769

820

923

1,025

1,128

1,230

1,333

1,435

1,538

1,640

16.00 ..........

24

36

48

60

72

84

96

108

120

132

144

156

168

180

192

216

240

264

288

312

336

360

384

109

164

219

273

328

383

437

492

547

601

656

711

765

820

875

984

1,093

1,203

1,312

1,421

1,531

1,640

1,749

17.00 ..........

26

38

51

64

77

89

102

115

128

140

153

166

179

191

204

230

255

281

306

332

357

383

408

116

174

232

290

349

407

465

523

581

639

697

755

813

871

929

1,046

1,162

1,278

1,394

1,510

1,626

1,743

1,859

18.oo ..........

27

41

54

68

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

243

270

297

324

351

378

405

432

123

185

246

308

369

431

492

554

615

677

738

800

861

923

984

1,107

17230

1,353

1,476

1,599

1,722

1,845

1,968

19.00 ..........

29

43

57

71

86

100

114

128

143

157

171

185

200

214

228

257

285

314

342

371

399

428

456

130

195

260

325

390

454

519

584

649

714

779

844

909

974

1,039

1,169

1,298

1,428

1,558

1,688

1,818

1,948

2,077

20.00 ..........

30

45

60

75

90

105

120

135

150

165

180

195

210

225

240

270

300

330

360

390

420

450

480

137

205

273

342

410

478

547

615

683

752

820

888

957

1,025

1,093

1,230

1,367

1,503

1,640

1,777

1,913

2,050

2,187

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27•

Tab. II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter och omloppstider.

V

r k

s a

v k a s t

n i n

g

per

h e

k t

a r

k u b i

k m

e t e

r (bon

i t e

t)

Om-

Massa-

lopps-

tid

till-

växt

0.50

0.76

1.00

1.26

1.60

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.76

4.00

4.50

5.00

5.60

6.00

6.50

7.oo

7.50

8.00

år

%

N o

r m

alt

v i

r k

esf

ö r r

å d

P e

r h

e k t

a r

i k

u b

k m

e t

b r

60

5.0

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

65

70

75

80

90

100

110

120

130

140

150

160

80

3.7

14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

88

95

101

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

25

33

42

50

58

67

75

83

92

100

108

117

125

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

31

42

52

63

73

83

94

104

115

125

135

146

156

167

188

208

229

250

271

292

—

—

140

2.0

25

38

50

63

75

88

100

113

125

138

150

163

175

188

200

225

250

275

300

—

—

—

—

160

1.7

29

44

59

74

88

103

118

132

147

162

176

191

206

221

235

265

294

—

—

-

—

—

—

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 27.

Tab. III. Exempel på hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1938.

Virkesav-| kastningens

Markens normala virkesavkastningsförmåga per

hektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

Anvisningar

1 genomsnitt-

2.60

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

liga rotvärde
per kbm.

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

4.00........

6

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

Markvärde

27

41

55

68

82

96

109

123

137

150

164

178

191

205

279

Skogsvärde

Dåliga avsättningsförhål-

4.25........

6

10

13

16

19

22

26

29

32

35

38

41

45

48

51

Markvärde

landen, höga avverk-

29

44

58

73

87

102

116

131

145

160

174

189

203

218

232

Skogsvärde

nings- och transport-

4''50........

7

10

14

17

20

24

27

30

34

37

41

44

47

51

54

Markvärde

kostnader.

31

46

62

77

92

108

123

138

154

169

185

200

215

231

246

Skogsvärde

7

11

14

18

21

25

29

32

36

39

43

46

50

53

57

Markvärde

32

49

65

81

97

114

130

146

162

179

195

211

227

243

260

Skogsvärde

! 5.00........

8

11

15

19

23

26

30

34

38

41

45

49

53

56

60

Markvärde

31

51

68

85

103

120

137

154

171

188

205

222

239

256

273

Skogsvärde

j 5.25........

8

12

16

20

24

28

32

35

39

43

47

51

55

59

63

Markvärde

Medelgoda avsättnings-> och transportförhål-

36

54

72

90

108

126

144

161

179

197

275

233

251

269

287

Skogsvärde

5.50........

8

12

17

21

25

29

33

37

41

45

50

54

58

62

66

Markvärde

landen.

38

56

75

94

113

132

150

169

188

207

226

244

263

282

307

Skogsvärde

5.75........

9

13

17

22

26

30

35

39

43

47

52

56

60

65

69

Markvärde

39

59

79

9S

118

138

157

177

196

276

236

255

275

295

374

Skogsvärde

6.00........

9

14

18

23

27

32

36

41

45

50

54

59

H3

68

72

Markvärde

41

62

82

103

123

144

164

185

205

226

246

267

287

308

328

Skogsvärde

10

15

20

24

29

34

39

44

49

54

59

63

68

73

78

Markvärde

44

67

89

lil

133

155

178

200

222

244

267

289

311

333

355

Skogsvärde

Goda eller utmärkta av-

7.oo........

11

16

21

£6

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

Markvärde

sättnings- och träns-

48

72

96

120

144

167

191

215

239

563

287

311

335

359

383

Skogsvärde

portförhållanden.

7.50........

11

17

23

28

34

39

45

51

56

62

68

73

79

84

90

Markvärde

51

77

103

128

154

179

205

231

256

282

308

333

359

384

470

Skogsvärde

Omloppstid,

160

140

120

100

90

80

Norman vir-

kesförråd,
kbm......

59

68

75

80

83

83

83

86

90

93

97

102

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

Exempel å användning av hjälptabellerna.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar
skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga
och belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetssiffran
3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet
(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptabellen (tab.
III) beräknas till 45 kronor och således skogsmarksvärdet å hela arealen till
1,350 kronor. Den relativa skogstillgången anses motsvara 0.8 av normal
skogstillgång. Då enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar utgör 205 kronor,
blir alltså den faktiska skogstillgången s värde per hektar 205 X 0.8 =
164 kronor eller således sammanlagt för hela arealen 4,920 kronor. Hemmanet
uppskattas alltså med hänsyn till skogsmarken och växande skogen till
respektive 1,350 och 4,920 kronor eller sammanlagt 6,270 kronor. I taxeringslängdens
anmärkningskolumn antecknas siffrorna 5; 3; 0.8.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört till motivering för förslagen, får utskottet, i
den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

l:o) de likalydande motionerna nr 316 i första kammaren av herr Gustaf
Björkman m. fl. och nr 563 i andra kammaren av herr Persson i Grytterud
m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen ville besluta,

dels att vid 1938 års fastighetstaxering värde ej skall åsättas ’övrig mark’
annat än i de särskilda fall, då sådan mark ger avkastning eller på något
sätt kan nyttiggöras, samt

dels att kapitaliseringsfaktom vid beräknandet av skogsmarks och växande
skogs normalvärde skall utgöra 41/»»;

2:o) motionen nr 317 i första kammaren av herr Gabrielsson m. fl., däri
hemställts, »att 1938 års allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas till
1940»;

3:o) de likalydande motionerna nr 318 i första kammaren av herrar Knut
Petersson och Ekströmer samt nr 562 i andra kammaren av herrar De Geer
i Lesjöfors och Lundberg, däri hemställts, att mom. A. 2, tredje stycket, i
förslaget till förordning med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet skall givas följande lydelse:

»Så kallade impediment skola som regel ej åsättas taxeringsvärde. Endast
då särskilt värde i form av torv- eller dytag, stenbrott, grusfyndighet, möjlighet
till jakt eller dylikt finnes, eller impedimentet är av den beskaffenhet,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

19

att det med rimliga kostnader kan göras fruktbart, exempelvis genom dikning,
skall det åsättas taxeringsvärde.

Har värde ansetts böra åsättas impediment enligt ovan, skall detta, liksom
i förekommande fall värdet av bete å skogsmark, inräknas i värdet av
fastigheten i övrigt»;

4:o) de likalydande motionerna nr 319 i första kammaren av herr Sköldén
m. fl. och nr 564 i andra kammaren av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,
däri hemställts, »att riksdagen vid bifall i huvudsak av propositionen nr 281
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den
28 sept. 1928 m. m. måtte besluta att taxeringen av skogsmark och växande
skog skall ske enligt en kapitaliseringsprocent av 41/2.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet funnit
lämpligt att jämväl upptaga följande, under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

5:o) de likalydande motionerna nr 62 i första kammaren av herrar Alfred
Andersson och Anderberg samt nr 141 i andra kammaren av herr Ericsson
i Sörsjön m. fl., däri hemställts, »att taxeringsförordningens § 59 mom. 1
tredje stycket måtte återfå den form den hade före 1932 års ändring, och att
lydelsen sålunda blir:

För sådana trakter ino,m länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende
å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,
böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse,
landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, föreslå vissa värden
för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må
tjäna till ledning vid taxering av jordbruksfastigheter»;

6:o) motionen nr 13 i andra kammaren av herr Brädefors m. fl., däri
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn
förslag till nästa års riksdag om sådan ändring i gällande förordning i fråga
örn fastighetstaxering, att i fråga om jordegendom jordens beskaffenhet må
ligga till grund för taxeringsvärdena, att jord av samma beskaffenhet skall
taxeras lika oavsett om den ligger i storbruk eller småbruk och att de tillägg,
som gälla för småbruk och öka deras skattebörda, avskaffas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.

Sedan genom skrivelse från finansdepartementet den 3 oktober 1936 domänstyrelsen
anmodats att till departementet inkomma med yttrande och
förslag angående de ändringar i gällande instruktion för värdering av skogsmark
och växande skog, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn
till dess tillämpning vid allmän fastighetstaxering år 1938, har domänstyrelsen
i en den 20 januari 1937 dagtecknad skrivelse avgivit förslag i berörda

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

avseende. Över denna skrivelse, som finnes fogad vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga (bil. 1) och till vilken utskottet tillåter sig hänvisa, hava yttranden
avgivits av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, lantbruksstyrelsen
och kammarrätten, svenska landskommunernas förbund, svenska
landstingsförbundet, centralrådet för skogs vårdsstyrelsernas förbund, Sveriges
skogsägareförbund, skogsägareföreningarnas riksförbund, skogssällskapet
ävensom handelskammaren i Gävle samt Smålands och Blekinge handelskammare.

I anledning av förestående allmänna fastighetstaxering har inom finansdepartementet
utarbetats en promemoria med förslag till vissa ändringar i
kommunalskattelagen m. m. I denna promemoria hava under olika avdelningar
behandlats dels grunderna för taxering av annan fastighet, dels brandförsäkringsvärdets
betydelse för fastighetstaxeringen, dels taxering av vattenfall
m. m., dels fasta maskiner, och hava vid promemorian varit fogade
förslag till ändrad lagstiftning rörande dessa frågor.

Yttranden över promemorian hava avgivits av Överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser, vattenfallsstyrelsen, kammarrätten, kommunalskatteberedningen,
1936 års skattekommitté, svenska landskommunernas förbund.
Sveriges industriförbund, svenska vattenkraftföreningen samt svenska teknologföreningens
avdelning för industriell ekonomi och organisation. Svenska
stadsförbundet och svenska landstingsförbundet hava meddelat, alt de ej
begagnade dem berett tillfälle att avgiva yttrande.

Värdering av skogsmark och växande skog.

I domänstyrelsens förenämnda skrivelse med förslag till instruktion för
värdering av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering år
1938, vilken skrivelse i det följande kommer att närmare beröras, har bland
annat framhållits, att de grundläggande principerna för värdering av skogsmark
och växande skog vid allmän fastighetstaxering icke berördes av de
ändringar i gällande instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog, som styrelsen ansåge sig böra föreslå. Ändringsförslagen avsåge väsentligen
den i nämnda instruktion för varje fastighetstaxering återkommande
avvägningen av den skogliga taxeringens nivå och dessutom smärre justeringar
samt förslag angående tillämpningsföreskrifter, motiverade i huvudsak
av erfarenheterna från 1933 års fastighetstaxering, inhämtade yttranden
och den av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet verkställda undersökningen
rörande taxeringsutfallet år 1933 för skogsmark och växande
skog m. m.

Enligt anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen gäller, vad angår beräknande
av den normala årliga virkesavkasiningens rotvärde, att virkets
nettovärde per kubikmeter å rot skall beräknas enligt det pris, som för liknande
sortiment i genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod. Vid
1933 års allmänna fastighetstaxering lågo priserna för de fem åren 1927—
1931 till grund för beräkningen av saluvärdet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

21

Domänstyrelsens förslag till ny skogsvärderingsinstruktion innehåller bestämmelse,
att rotvärdet skall beräknas enligt priserna under femårsperioden
1932—1936.

De virkespriser, som från och med år 1927 i medeltal för hela riket erhållits
för virke sålt å rot från kronoskogar, äro enligt domänstyrelsen föl -

jande:

år 1927 .................................. kronor 6: 68

» 1928 .................................. » 5:75

» 1929 .................................. » 6:00

»> 1930 .................................. » 4:78

»> 1931.................................. » 3:22

»> 1932 .................................. » 3:31

»> 1933 .................................. » 3:91

>, 1934 .................................. » 4:69

» 1935 .................................. » 4:55

» 1936 .............................. c:a » 7:00

medeltal för åren 1927—1931 .............. » 5:29

»> » » 1932—1936 .......... c:a » 4:70.

Domänstyrelsen har anfört, att det torde få anses särskilt betydelsefullt, örn
taxeringen kan grundas på slutna prisserier utan det subjektiva bedömande
av mer eller mindre representativa årspriser, som eljest måste förekomma.
Styrelsen har vidare framhållit, att det visserligen torde kunna förutsättas,
att taxeringen kommer att äga rum vid ett dagsprisläge, som med all sannolikhet
kommer att i högre eller lägre grad överstiga 1932—-1936 års medelpriser,
men detta bör enligt styrelsens mening icke medföra några svårigheter
för ett riktigt genomförande av taxeringen. Dess nivå bestämmes nämligen
dessutom och väsentligen av för taxeringen gällande kapitaliseringsprocent
och förvaltningskostnadsavdrag.

Vad angår den vid skogstaxeringen tillämpliga kapitaliseringsprocenten må
erinras om, att denna i 1921 års skogsvärderingsinstruktion var bestämd till
6, att den i 1927 års skogsvärderingsinstruktion sänktes till 5, och att detta
procenttal bibehölls i 1932 års instruktion.

Domänstyrelsen, som nu förordat en sänkning av kapitaliseringsprocenten
till 4, har erinrat örn, att de för ränteläget betecknande procenttalen för riksbankens
officiella diskonto för tre månaders växlar under senare år varit
följande:

. Vid utgången I medeltal

Ar av år för år

1930 .............................. 3 V» 3.72

1931 .............................. 6 4.io

1932 .............................. 3 Va 4.39

1933 .............................. 2 Va 3.17

1934 .............................. 2 Va 2.5 0

1935 .............................. 2 Va 2.50

1936 .............................. 2 Va 2.50

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Till stöd för en kapitaliseringsprocent av 4 har styrelsen bland annat anfört,
att enligt styrelsens förmenande skulle med utgångspunkt enbart från
de senaste årens räntesatser en väsentligt lägre kapitaliseringsprocent än 5
kunna ifrågasättas. Emellertid kunde en stor sänkning av kapitaliseringsprocenten
för skogsfastigheter medföra sådana förskjutningar av det kommunala
skattetrycket, som ur allmän synpunkt icke kunde vara lämpliga. Å
andra sidan har styrelsen framhållit angelägenheten av en sådan värdesättning
av skogsfastigheter, att deras taxeringsvärden bilda ett möjligast riktigt
underlag även för den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Det
utslagsgivande borde vara en riktig avvägning av den skogliga taxeringens
nivå. Därvid kunde saluvärdena tjäna till ledning i så måtto, att alltför stora
skillnader mellan taxeringsvärde och saluvärde för skogsfastigheter icke borde
uppstå. En allmän höjning av de skogliga taxeringsvärdena vid 1938 års
taxering vore på den grund berättigad. Då detta med hänsyn till den något
sänkta rotvärdesnivån icke syntes kunna genomföras, därest kapitaliseringsprocenten
och övriga värderingsfaktorer bleve oförändrade, vöre en av enbart
ränteläget betingad sänkning av kapitaliseringsprocenten väl motiverad. Totalvärdet
vid normal skogstillgång bleve alltså 25 årsavkastningar, vilka borde
fördelas efter samma förhållande som tidigare, så att 4 Va årsavkastningar
utgjorde skogsmarkens värde och 20 Va årsavkastningar skogsvärde. Styrelsen
har utgått från att. frågan om sänkning av repartitionstalet för skogsvärde
från 0.04 till 0.03 i detta sammanhang upptoges till förnyad prövning.

Domänstyrelsen har vidare föreslagit införande i den till instruktionen hörande
tabell I av två nya bonitetsklasser, nämligen 3.25 och 3.75.

Vid 1933 års allmänna fastighetstaxering höjdes det avdrag för förvaltnings-
m. fl. allmänna kostnader, som närmast göres vid uträkningen av
nettovärdet på den normala årliga virkesavkastningen, från 1U till 1/s av det
belopp, som erhålles genom att multiplicera bonitetssiffran med rotvärdet.

Domänstyrelsen har icke funnit skäl ifrågasätta någon ändring av detta
avdrags storlek.

Beträffande gällande bestämmelser rörande beräkningen av skogsvärde och
relativ skogstillgång har domänstyrelsen föreslagit, förutom några huvudsakligen
redaktionella jämkningar i avfattningen till förtydligande av deras
innebörd, vissa ändringar, som i huvudsak sammanhänga med ett av styrelsen
uttalat önskemål, att i den jämlikt 59 § taxeringsförordningen för varje
län fastställda hjälptabellen jämte särskilda anvisningar uttryckligen skall
fastställas icke blott omloppstiden utan även det samband mellan boniteter
och normalförråd, som enligt de för länet tillämpade omloppstiderna bestämmes
genom tabell II till skogsvärderingsinstruktionen.

Domänstyrelsen har vidare ifrågasatt en utveckling och förstärkning av
sakkunniginstitutionen vid skogstaxeringen. I sådant syfte har styrelsen föreslagit
dels bestämmelser av innebörd, att anlitande av biträde med högre
eller lägre skoglig utbildning, utsedda av länsstyrelsen efter förslag av domänstyrelsen
och vederbörande skogsvårdsstyrelse, skola vara en ofrånkom -

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

lig förutsättning för skogstaxeringens bedrivande i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna,
dels ock en utökning av antalet länssakkunniga, förslagsvis
till två, av vilka den ene skall leda sakkunnigarbetet. Styrelsen holle
före, att ändringar i taxeringsförordningen och föreskrifterna rörande taxeringsår
farandet i angivet syfte skulle bereda möjligheter för ett i alla avseenden
bättre skogligt taxeringsresultat och därjämte vara ägnade att hos de
skattskyldiga stärka förtroendet för fastighetstaxeringen.

Till punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen har domänstyrelsen
föreslagit ett tillägg av innebörd, att för det fall, då en taxeringsenhet
till någon del utgöres av skyddsskog eller därmed jämförlig skog, skola särskilda
värderingsgrunder kunna tillämpas för de olika delarna av taxeringsenheten.

Slutligen har domänstyrelsen föreslagit ett sådant tillägg tdl bestämmelserna
i 5 § 1 mom. a) kommunalskattelagen, att såsom naturminnesmärken
fredade områden skola vara undantagna från skatteplikt.

I de yttranden, som avgivits över domänstyrelsens förslag, har frågan örn
vilken kapitaliseringsprocent, som bör tillämpas vid den förestående skogstaxeringen,
blivit föremål för särskild uppmärksamhet. Skilda meningar
hava därvid kommit till uttryck rörande den rätta lösningen av detta spörsmål.
Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges skogsägareförbund,
skogsägareföreningarnas riksförbund och handelskammaren i Gävle
hava närmast anslutit sig till tanken att bibehålla kapitaliseringsprocenten
vid 5, skogssällskapet har, därest någon sänkning av nämnda procent borde
ifrågakomma, funnit sänkningen icke böra överstiga en halv procent. Smålands
och Blekinge handelskammare har tillstyrkt en sänkning av kapitaliseringsprocenten
till 4. Av länsstyrelserna har en uttalat sig för att örn möjligt
1933 års taxeringsvärden å skog och skogsmark bibehållas och en för ett
bibehållande av den skogliga taxeringen vid samma nivå som år 1933, sex
länsstyrelser hava ifrågasatt en kapitaliseringsprocent av omkring é^h, medan
tolv länsstyrelser närmast anslutit sig till en kapitaliseringsprocent av 4.
därvid dock flera länsstyrelser ställt denna fråga i samband med frågan örn
sänkning av repartitionstalet för skogsvärdet och åtminstone fyra angivit
sådan sänkning såsom förutsättning för sitt tillstyrkande av kapitaliseringsprocenten
4. övriga länsstyrelser hava ej uttalat sig för något särskilt förslag.

Kammarrätten har förordat en kapitaliseringsprocent av 4V2. Till stöd
härför har kammarrätten yttrat:

»Med hänsyn till den väntade nedgången av rotvärdena och under förutsättning
att någon förändring icke äger rum beträffande övriga värderingsgrunder
kommer, örn kapitaliseringsprocenten bibeliålles vid 5, med all säkerhet
en sänkning av skogsfastigheternas taxeringsvärden att inträda. I
betraktande av det nuvarande ränteläget och nu rådande konjunkturer på
virkesmarknaden, torde det vara uteslutet att godtaga ett sådant resultat av
nästkommande allmänna fastighetstaxering. Å andra sidan lärer enligt kam -

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

marrättens mening en större ökning av dessa värden under de osäkra ekonomiska
förhållanden, som för närvarande råda, ej heller vara tillrådlig.

---Försiktigheten torde därför bjuda att kapitaliseringsprocenten icke

sänkes mera än till 4 V2, varigenom, så vitt det är möjligt att nu bedöma
dessa förhållanden, en mindre höjning av taxeringsvärdena kan beräknas inträda.
Kammarrätten får alltså för sin del tillstyrka en nedsättning av kapitaliseringsprocenten
till 4 V2, vid vilket förhållande värdet å skogsmark bör
kunna bestämmas till 4 gånger den uträknade årsavkastningen och värdet å
skog till 18 gånger samma avkastning.»

Domänstyrelsens förslag i övrigt hava i allmänhet icke föranlett någon
erinran av betydelse från de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
i vidare mån än att kammarrätten beträffande förslaget, att såsom naturminnesmärken
fredade områden böra vara undantagna från skatteplikt, uttalat,
att befrielse från skatteplikt icke bör gälla andra områden än sådana
som blivit av vederbörande länsstyrelse förklarade såsom fridlysta naturminnesmärken.

Föredragande departementschefen har i huvudsak anslutit sig till domänstyrelsens
förslag i fråga örn de särskilda på skogstaxeringen inverkande
faktorerna och som motivering härför anfört följande:

»Den allmänna värdenivå, som skall läggas till grund för taxeringen av
skogsmark och växande skog, bestämmes, förutom av faktiska förhållanden
såsom bonitet och relativ skogstillgång, av vissa ekonomiska faktorer, vilka
det ligger i lagstiftarens skön att bestämma, nämligen det medelpris efter
vilket rotvärdet skall kalkyleras, det omkostnadsavdrag varmed man har att
räkna för att ur den uppskattade bruttoavkastningen få fram den normala
nettoavkastningen, samt den procentsats efter vilken nettoavkastningen skall
kapitaliseras för att normalskogens värde skall erhållas. Domänstyrelsen
har nu för den förestående allmänna fastighetstaxeringen år 1938 föreslagit
oförändrat omkostnadsavdrag, ett rotvärde efter medelpriserna för åren 1932
—1936 — vilken prisserie omedelbart ansluter sig till den vid 1933 års allmänna
fastighetstaxering tillämpade prisserien för åren 1927—1931 — samt
en kapitaliseringsfaktor av 4 procent mot 5 vid förra taxeringen. Av förut
återgivna, av domänstyrelsen lämnade sifferuppgifter framgår, att den föreslagna
prisserien i förhållande till den vid 1933 års taxering tillämpade kan
antagas medföra en genomsnittlig sänkning av rotvärdet från ungefär 5.29 till
omkring 4.70 kronor per kubikmeter, d. v. s. med omkring 11 procent. Kapitali
seringsfaktorns sänkning från 5 till 4 verkar åter därhän att värdenivån vid
oförändrade rotvärden skulle höjas med 25 procent. Den sammanlagda verkan
av båda faktorernas ändring skulle bliva en genomsnittlig höjning av
värdenivån med omkring 13 procent. Att av de siffror, som här ligga till grund
för rotvärdets beräkning, draga säkra slutsatser låter sig visserligen ej göra.
Det torde dock kunna antagas, att siffrorna giva en ungefärlig föreställning
örn storleksordningen av den höjning av den allmänna värdenivån, som skulle
bliva en följd av att domänstyrelsens förslag godkännes, därvid givetvis bort -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

25

sos från de ändringar, som må föranledas av de under den löpande fastighelstaxeringsperioden
inträffade förskjutningarna i virkesmassans storlek,
rättelser av fel vid taxeringen m. m. Såsom en jämförelse må nämnas, att,
bortsett från ändringar som föranledas av omständigheter av sistberörda slag,
den genomsnittliga sänkningen av taxeringsnivån vid 1933 års taxering i förhållande
till den nivå, som ernåtts vid 1928 års taxering, belöpte sig till i runt
tal 20 procent, vilken sänkning till större delen berodde på omkostnadsavdragets
ökning från 1U till V3 av bruttoavkastningen. Vid anmälan i statsrådet
den 18 mars 1932 av frågan örn grunden för värdering av skogsmark och
växande skog vid 1933 års allmänna fastighetstaxering hade dock dåvarande
chefen för finansdepartementet på grundval av då föreliggande siffror ansett
sig kunna räkna med en nedsättning av taxeringsvärdena med i medeltal
allenast omkring 10 procent.

Innan jag tager ställning till det nu föreliggande förslaget vill jag bringa
i erinran några synpunkter rörande syftet med den gällande taxeringsmetoden,
vilka vid nyss nämnda tillfälle framlades av dåvarande chefen för finansdepartementet.
Den för taxering av skogsmark och växande skog gällande
särskilda metoden åsyftade att fastställa »det värde, som de kunna
anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk». Tidigare
(prop. 102/1927, sid. 490) hade framhållits, att man med denna metod syftade
till alt -—- visserligen schablonmässigt -— få fram värden, som skäligen
kunde anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren under förutsättning
av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk. »Man
har sålunda», yttrade departementschefen (prop. 220/1932 sid. 82), »att ställa
sig frågan, hurudan kalkyl en köpare, som har för avsikt att fortsätta
med rationellt skogsbruk, plägar göra. Han måste därvid uppenbarligen
göra klart för sig, att det gäller en affär på lång sikt. Han räknar sålunda
med ej blott årsavkastningen under de närmaste åren utan den sannolika
årsavkastningen under en överskådlig framtid. Säkerligen kalkylerar han
ej heller med räntefoten för kortfristiga placeringar utan med den ränta,
han kan väntas erhålla på lång sikt. Örn köpet sker under en högkonjunktur
eller en lågkonjunktur, bör i och för sig föga påverka denna del av kalkylen.
Vederbörande har strängt taget ingen anledning att komma till annat
resultat vid det ena tillfället än vid det andra men har sannolikt benägenhet
för större optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis
påverka hans pris, örn lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under
de allra närmaste åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer
sig fördelaktigare, örn de närmaste årens värden väntas bli höga och de
påföljande årens låga, än örn ordningen blir den motsatta. AU dessutom en
mer eller mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans
storlek, är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej
heller verkan av denna faktor så stark, som örn det gäller mera kortfristiga
sådana. Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och
växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt
skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde —

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska saluvärdena,
vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra ett mer eller
mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Om det exempelvis skulle kunna
påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog sedan ingången av år
1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen ej tagas till intäkt för ett
påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i samma proportion. Taxeringsvärdena
på skogen böra förete en jämnare kurva än de faktiska saluvärdena.
» Örn såsom utgångspunkt antoges, att värderingsgrunderna borde
medföra en genomsnittlig nedsättning av taxeringsnivån med viss bestämd
procent, så återstode alt fastställa, på vilken väg detta resultat skulle uppnås.
Departementschefen kunde ej anse, att valet härutinnan borde tillmätas
alltför stor vikt. Det vore uppenbart, att ej någon årsserie, som syftade
på tidigare priser, kunde sägas innefatta en tillförlitlig prognos rörande de
värden, som kunde påräknas i framtiden under en lång följd av år. Genom
jämkning av kapitaliseringsfaktorn kunde man med vilken serie som helst
uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat. Att departementschefen
för sin del förordade årsserien 1927—1931 — i stället för ifrågasatt serie
avseende ett mindre antal år — finge följaktligen främst tillskrivas det förhållandet,
att denna prisserie erbjöde ett tillförlitligare statistiskt material än
den kortare serien och eliminerade mera tillfälliga faktorer, som kunde i
olika landsändar tillfälligtvis hava satt sin prägel på prissättningen.

De sålunda framlagda synpunkterna återgiva, såvitt jag kan finna, på ett
riktigt sätt innebörden av den gällande taxeringsmetoden för skogsmark
och växande skog. Enligt min mening peka dessa synpunkter oförtydbart
därhän, att en höjning av den allmänna nivån för skogstaxeringen nu bör äga
rum. En tillämpning vid taxeringen av de rotpriser, som i genomsnitt varit
gällande under åren 1932—1936, kan jag för min del godkänna, ehuru denna
serie torde representera väsentligt lägre priser än dem som nu normalt räknas
med för de närmaste åren. Någon ändring av omkostnadsavdraget har
jag ej för avsikt att föreslå. Olika avdrag för skogar av olika storlek torde
ej böra ifrågakomma, då någon allmän olikhet i prisnivå dem emellan knappast
kan påvisas. Att med en dylik grund för beräkning av rotvärdet och med
oförändrat omkostnadsavdrag behålla den gällande kapitaliseringsfaktorn 5
procent synes mig uteslutet. Denna skulle med sannolikhet i allmänhet resultera
i betydligt lägre taxeringsvärden än dem som erhöllos år 1933, och jag
har svårt att föreställa mig att någon kunde med klar insikt om denna konsekvens
på allvar ifrågasätta oförändrad kapitaliseringsprocent. Därest kapitaliseringsfaktorn,
på sätt från några håll föreslagits, bestämdes till 4 V2 procent,
kunde väl väntas en i stort sett oförändrad taxeringsnivå. Ej heller
ett sådant resultat av taxeringen synes mig önskvärt. I själva verket hava
värdena å skogsegendomar stigit högst väsentligt sedan år 1933; sannolikt
ligga de ej sällan t. o. m. högre än 1928 års värden. Detta utgör enligt mitt
förmenande ett avgörande skäl för höjning av den genomsnittliga taxeringsnivån
för dylika egendomar. Givetvis måste i detta sammanhang beaktas
den betydelse i beskattningsavseende som tillkommer taxeringsvärdena. Vid

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

27

den kommunala beskattningen öva taxeringsvärdena å skogen sin verkan
i jämförelse med andra beskattningsföremål, främst värdena å fastighet i
övrigt, varför en relativ undertaxering av skog betyder överbeskattning av
andra beskattningsföremål. Taxeringsvärdena äro grundläggande för förmögenhetsbeskattningen,
vid vilken skogen rätteligen bör medräknas till sitt
fulla värde. De äga ock betydelse för stämpelbeläggning av fång å fastighet,
särskilt arv och gåva. Urella dessa synpunkter verkar en relativ undertaxering
— liksom givetvis en relativ övertaxering — orättvist. Det förefaller,
som om den uppfattningen på sina håll vore rådande, att taxeringsvärdena
å skogsmark och växande skog alltid böra ligga på en lägre nivå än saluvärdena.
En sådan uppfattning är ej riktig: med metoden avses, såsom
framgår av det förut anförda, att schablonmässigt få fram värden, som skäligen
kunna anses motsvara skogens saluvärde under förutsättning av dess fortsatta
användning för uthålligt skogsbruk. Där den växande skogens värde
påverkas av tillfälliga konjunkturer, vilka locka till skogsspekulationer och
omedelbar avverkning av virke, som vid uthålligt skogsbruk borde behållas,
bör vid taxeringen hänsyn ej tagas till sålunda uppkommande övervärden,
men eljest lärer taxeringsnivån i stort sett böra följa de allmänna saluvärdena.

Det förefaller mig nu ej otroligt, att den stegring av saluvärdena å växande
skog, som på senaste tid ägt rum, delvis kan vara beroende på en hos vissa
köpare av skogsfastigheter förefintlig avsikt att under den närmaste tiden
göra stora virkesuttag, för vilka kunna erhållas goda priser, men som måhända
ej överensstämma med principerna för uthålligt skogsbruk. Denna
omständighet i förening med önskvärdheten av att kommunernas fasta beskattningsunderlag
ej blir föremål för alltför brådstörtade förskjutningar får
anses motivera en viss försiktighet vid kapitaliseringsfaktorns bestämmande.

I intet av de avgivna yttrandena har ifrågasatts en lägre kapitaliseringsprocent
än 4, vilken siffra föreslagits av domänstyrelsen. Jag vill för min
del biträda förslaget om denna kapitaliseringsprocent under framhållande
av att en dylik norm, som antagligen icke kommer att höja taxeringen till
1928 års nivå, ej kan väntas leda till värden överstigande skogarnas saluvärden
under den närmaste tiden under förutsättning av deras fortsatta användning
för rationellt skogsbruk. I många av de avgivna yttrandena har
man anslutit sig till domänstyrelsens förslag i denna punkt. Vissa myndigheter
m. fl. hava visserligen velat göra sitt tillstyrkande av förslaget beroende
av att repartitionstalet för skogsvärde, på sätt domänstyrelsen även ifrågasatt,
bliver sänkt. De som intagit denna ståndpunkt måste dock hava utgått
ifrån att en lägre taxeringsnivå än den föreslagna ej med gällande författningsbestämmelser
rimligen bör komma i fråga. Huruvida bibehållandet av
gällande repartitionstal för skogsvärde leder till överbeskattning av skogsbruket
eller ej är ett fristående spörsmål, som lärer komma att prövas vid
den pågående revisionen av den kommunala beskattningen. Jag saknar anledning
att här uppehålla mig vid denna fråga.

Det synes av såväl domänstyrelsens utlåtande som olika yttranden framgå,

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

att trots det arbete som nedlagts på den gällande skogstaxeringsmetodens utveckling
och tillämpning, densamma, framför allt på grund av svårigheten
att bestämma den relativa skogstillgången, ej lett till fullt tillfredsställande
resultat. Jag instämmer i den uppfattningen, att en förenkling av metoden
är önskvärd, och anser åtgärder böra vidtagas för att undersöka möjligheten
av metodens omarbetning i god tid före 1943 års allmänna fastighetstaxering.
Tillsvidare synes man få nöja sig med vissa smärre ändringar och
förtydliganden i skogsvärderingsinstruktionen. Utöver vad domänstyrelsen
i sådant avseende ifrågasatt föreslår jag en omformulering av näst sista stycket
i sjunde punkten av skogsvärderingsinstruktionen, avsedd att ytterligare
klargöra innebörden av begreppet relativ skogstillgång.

Domänstyrelsens förslag rörande antagande av hjälptabeller för skogstaxeringen
kan jag biträda. Till dess förslag örn ordnande av sakkunniginstitutionen
vid denna taxering lärer jag få tillfälle återkomma. Taxeringsförordningen
torde ej lägga hinder i vägen för frågans ordnande på det sätt
domänstyrelsen ifrågasätter.

Jag förordar förslaget om införande i tabellerna av tvenne nya bonitetsklasser.

Domänstyrelsens förslag rörande förfarandet vid taxering av vissa skyddsskogar
och om skattefrihet för naturminnesmärken föranleder ej annan erinran
från min sida än att sistberörda skattefrihet synes böra inskränkas på
sätt kammarrätten föreslagit.

De smärre ändringar, som av domänstyrelsen blivit ifrågasatta, kunna i allmänhet
av mig tillstyrkas, i vissa fall med den formulering som föreslagits
av kammarrätten. Jag finner dock ej skäl att föreslå ändring i det exempel
på sortimentssammansättning som återfinnes i femte punkten av skogsvärderingsinstruktionen.
Detta exempel ändrades i 1932 års instruktion i samma
riktning som nu föreslagits; ytterligare ändring synes ej tillräckligt motiverad.
Ett par av kammarrätten föreslagna smärre redaktionella ändringar i
fjärde punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen samt i skogsvärderingsinstruktionen
får jag för min del förorda. Ytterligare ett par obetydliga
formella ändringar i den föreslagna texten hava vidtagits.»

Enligt punkt 2 i gällande skogsvärderingsinstruktion räknas icke till skogsmark
s. k. impediment, vartill hänföras mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark
och annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma
vattenförhållanden, näringsbiäst eller de lösa jordlagrens ringa djup är
av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark
skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

I den av särskilda sakkunniga inom finansdepartementet utarbetade redogörelsen
rörande taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden
vid 1933 års allmänna fastighetstaxering (Statens off. utredn.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

29

1936: 52, sid. 88) har beträffande värdet å övrig mark och skogsbete vid
nämnda taxering framhållits bland annat följande:

»I förarbetena till skogsvärderingsinstruktionen till 1933 års allmänna
fastighetstaxering framhöll domänstyrelsen, att lagen borde inbjuda till en
försiktig värdering av övrig mark. Det ifrågasattes, att i en eller annan
form meddelande skulle lämnas därom, att det eventuella värdet av övrig
mark i varje fall skulle understiga det markvärde per hektar, som i tab. I till
skogsvärderingsinstruktionen angivits för skogsmark av lägsta bonitetsklass
(0.50) och för skogen åsatt rotvärdeklass. När t. ex. vid ett rotvärde av 4
kronor och en bonitet av 0.5 markvärdet enligt tab. I utgör 5 kronor, sa
skulle värdet av impediment understiga 5 kronor per hektar. Ehuru den
ifrågasatta uppskattningsmetoden icke blivit lagfäst, torde den hava använts
som vägledning vid uppskattningen av övrig mark i flera län.»

De sakkunniga hava härefter framhållit, att värdesättningen av övrig
mark blivit både mera allmänt tillämpad och i stort sett mera likformigt utförd
vid 1933 års fastighetstaxering än vid 1928 års taxering. Vid förstnämnda
taxering har 99 procent av all redovisad övrig mark blivit åsatt värde
under det att vid 1928 års taxering endast 89 procent uppskattades.

Beträffande taxeringen av övrig mark har domänstyrelsen i sin förenämnda
skrivelse framhållit, att styrelsen ansett hittills givna anvisningar vara tillfyllest.

Departementschefen, som i huvudsak anslutit sig till domänstyrelsens förslag,
har icke särskilt uttalat sig rörande detta spörsmål.

Innan utskottet angiver sin ståndpunkt till det i motionen I: 317 väckta
förslaget om uppskov med 1938 års allmänna fastighetstaxering, förtjänar
framhållas, att i kommunalskattelagen föreskrives, att allmän uppskattning
av fastighets värde skall ske vart femte år. Då den första allmänna fastighetstaxeringen
enligt nämnda lag ägde rum år 1933, skall sålunda en allmän
omtaxering av fastighet författningsenligt äga rum år 1938. För såväl
de skattskyldiga som kommuner med flera torde det få anses vara av
stor vikt, att fastigheternas taxeringsvärden bliva föremål för omprövning
med de jämna mellanrum, som i lagen finnas angivna. Enligt utskottets
mening bör därför avvikelse från nämnda regel icke ske i andra fall än då
särskilt starka skäl kunna åberopas mot, att en allmän omtaxering verkställes
i den sålunda bestämda ordningen.

I förevarande motion har såsom skäl för uppskov med den allmänna fastighetstaxeringen
bland annat anförts, att en höjning av taxeringsvärdena
å skog ej borde äga rum utan att samtidigt därmed en justering av repartilionstalen
verkställdes, ävensom alt det i nuvarande osäkra ekonomiska läge
vore olämpligt att binda taxeringsvärdena för en ny femårsperiod. Inom
en tid av ett par år borde enligt motionärernas mening läget hava hunnit
klarna. Beträffande det förra skälet hava motionärerna framhållit, att frågan
örn den rätta avvägningen av repartitionstalen torde komma att bliva
föremål för övervägande i samband med den inom kommunalskattebered -

Utskottet.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

ningen pågående revisionen av den kommunala beskattningen, samt att beredningens
förslag i detta ämne måhända kunde komma att underställas
riksdagens prövning inom två år. Med hänsyn till denna frågas omfattande
natur och de svårigheter, som äro förbundna med densamma, synes det
utskottet vara synnerligen ovisst, huruvida det kan bliva möjligt för kommunalskatteberedningen
att framlägga sitt förslag i så god tid, att detsamma
kan underställas riksdagen inom den av motionärerna förutsatta tiden. Vad
härefter angår det av motionärerna anförda skälet, att taxeringen borde
uppskjutas i avvaktan på ett mera säkert ekonomiskt läge än det nuvarande,
finner utskottet det vara synnerligen vanskligt att uttala sig om, huruvida
de ekonomiska förhållandena kunna hava vunnit en sådan stadga år
1940, att en allmän fastighetstaxering hellre bör äga rum då än redan under
nästkommande år.

På grund av det anförda och då utskottet icke finner de av motionärerna
anförda skälen för uppskov med taxeringen vara av sådan natur, att de
böra föranleda en avvikelse från den lagstadgade regeln, att allmän uppskattning
av fastighets värde skall ske vart femte år, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka motionärernas hemställan om uppskov med taxeringen.

I de likalydande motionerna I: 316 och II: 563 samt I: 319 och II: 564 har
yrkats, att vid beräkningen av skogsmarks och skogs värde kapitaliseringsprocenten
måtte bestämmas till 41/2 i stället för såsom i propositionen föreslagits
till 4. I de båda förstnämnda motionerna har därvid bland annat
framhållits, att det vore ovisst, om rotvärdena bomme att nedgå så mycket
som i propositionen beräknats. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan vore grundat
på uppgifter från vissa av domänverkets försäljningar, vilka icke torde
vara representativa för prisläget å skogsprodukter i allmänhet i landet. Det
kunde sålunda befaras att, därest kapitaliseringsprocenten sänktes till 4,
taxeringsvärdena å skog komme att ökas med minst 20 procent. En sådan utveckling
vöre farlig under det nuvarande osäkra ekonomiska läget. Ett flertal
av de hörda myndigheterna hade också delat denna uppfattning. Liknande
synpunkter hava jämväl anförts i de båda likalydande motionerna
I: 319 och II: 564, i vilka även erinrats örn, att man vid behandling av frågan
om ändring av kapitaliseringsprocenten icke kunde bortse från att, såsom
domänstyrelsen framhållit, skogsbeskattningen vid en tillämpning av repartitionstalet
0.04 för skogsvärde redan vid nuvarande taxeringsvärden finge anses
för hög.

Av den föregående redogörelsen framgår, att det i ovannämnda motioner
berörda spörsmålet icke förbisetts vid ärendets förberedande behandling. Det
i propositionen framlagda förslaget rörande taxeringen av skogsmark och
växande skog grundar sig i huvudsak på ett av domänstyrelsen avgivet förslag,
vilket tillstyrkts av ett stort antal av de hörda myndigheterna. Vid förslagets
utarbetande har hänsyn bland annat tagits till de rotpriser, som i genomsnitt
varit gällande under åren 1932—1936, ehuru denna prisserie torde
representera väsentligt lägre priser än dem, som nu normalt räknas med
för de närmaste åren. I omkostnadsavdraget, vilket vid 1933 års allmänna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

31

fastighetstaxering ökades från 1U till Va, har icke föreslagits någon ändring.
Med hänsyn till det nu anförda och med beaktande av övriga på frågan inverkande
faktorer finner sig utskottet böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag rörande taxeringen av skogsmark och växande skog.

I de likalydande motionerna I: 316 och II: 563 har beträffande värdesättningen
av övrig mark framhållits, alt enligt de sakkunnigas undersökning
rörande taxeringsutfallet vid 1933 års taxering 99 procent av all övrig mark
åsatts värde, samt att värdena å denna mark växlade mellan 0.70 och 27.20
kronor per hektar. Motionärerna kunde icke dela den uppfattningen, att
impediment i allmänhet skulle åsättas värde, enär de i regel saknade värde
och ofta utgjorde hinder för en fastighets rationella skötsel. Allenast för de
fall, då impedimenten ägde verkligt värde, borde de vid taxeringen åsättas
sådant. Liknande synpunkter hava även anförts i de likalydande motionerna
I: 318 och II: 562.

Av förenämnda undersökning rörande taxeringsutfallet vid 1933 års allmänna
fastighetstaxering framgår, att beskattningsmyndigheterna vid nämnda
taxering i stor utsträckning åsatt övrig mark värde. Utskottet är givetvis
icke i stånd att bedöma, huruvida och i vad mån taxeringen av övrig mark
varit riktig. I likhet med motionärerna finner emellertid utskottet det vara
av vikt, att beskattningsmyndigheterna vid taxeringen av dylik mark iakttaga
försiktighet och noggrant göra sig underkunniga örn, huruvida marken lämnar
avkastning eller på något sätt kan nyttiggöras samt sålunda verkligen
kan anses äga något värde. Med hänsyn till det anförda och då det av gällande
bestämmelser bör framgå, att värde skall åsättas övrig mark allenast i
den mån densamma kan anses äga ett, om ock obetydligt saluvärde, finner
utskottet de i nu förevarande motioner framställda erinringarna i huvudsak
rikta sig mot den gällande lagstiftningens tillämpning och icke mot lagstiftningen
såsom sådan. Vid detta förhållande anser sig utskottet sakna anledning
att föreslå någon ändring i förevarande bestämmelser. Utskottet förutsätter
emellertid, att vad utskottet i denna del anfört kommer att bringas till
beskattningsmyndigheternas kännedom i samband med de allmänna förberedelser,
som innan fastighetstaxeringsarbetet tager sin början, torde komma
att vidtagas i syfte att erhålla så goda förutsättningar som möjligt för en riktig
taxering.

Mot det i propositionen framlagda förslaget örn skattefrihet för sådana
områden, som blivit av vederbörande länsstyrelse förklarade såsom fridlysta
naturminnesmärken, har utskottet icke funnit skäl till erinran.

Övriga frågor.

Värdesättning av annan fastighet.

I första punkten av gällande anvisningar till 9 § kommunalskattelagen
meddelas vissa allmänna riktlinjer för bestämmande av allmänna saluvärdet
å fastighet. Därmed förstås i stort sett det belopp, som en förståndig kö -

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

pare kan antagas vilja betala för fastigheten, om den tankes såld inom den
kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt
för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. I anvisningarna
utvecklas närmare, att faktiskt erlagd köpeskilling ej behöver
vara ett uttryck för allmänna saluvärdet, men framhålles tillika de normala
köpeskillingarnas betydelse för värdesättningen.

Därefter stadgas, att vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar, vilkas
betydelse såsom uppskattningsgrund dock ej må underskattas, måste vid
taxeringen beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande
av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning,
brandförsäkringsvärde å byggnader m. m.

I andra anvisningspunkten angivas dels för jordbruksfastighet, dels för
annan fastighet förhållanden av mera speciell natur, som böra beaktas vid
jämförelsen mellan individuella fastigheter inbördes, såsom fastigheternas
belägenhet m. m. I denna punkt påpekas slutligen, att det vid värdesättningen
alltid måste fasthållas, att det, alldeles oavsett vilken metod som användes
för denna, alltid, där ej fråga är örn skogsmark och växande skog, är
allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande vid taxeringen.

I statsrådsprotokollet erinras om, att någx-a allmänna riktlinjer för förfarandet
vid värdesättning av annan fastighet ej finnas. Med jordbruksfastighet
är förhållandet annorlunda. Beträffande sådan fastighet hänvisas nämligen
till taxeringsförordningens bestämmelser örn enhetsvärden, som skola
föreslås för taxeringen. I denna hänvisning ligger i verkligheten stadfästande
av en utformad taxeringsmetod för jordbruksfastighet, vilken kommit till
ytterligare uttryck i formulären för fastighetsdeklarationer, längder för fastighetstaxeringen
m. m.

I förutberörda, inom finansdepartementet utarbetade promemoria ha i
första punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen föreslagits
bestämmelser rörande grunder för taxering av annan fastighet. Detta förslag,
till vilket det i propositionen framlagda förslaget i huvudsak ansluter
sig, går ut på att beträffande taxering av annan fastighet lämna en antydan
örn de bägge metoder, avkastnings- och anläggningsmetoden, som för närvarande
tillämpas, samt om deras rätta innebörd och förhållande till varandra.

Såsom motivering för promemorieförslaget har anförts, att det mot gällande
bestämmelser om fastighetstaxering anmärkts bland annat att, i motsats
mot vad som gällde beträffande jordbruksfastighet, allmänna regler för värdesättning
av annan fastighet saknades. Olika metoder för dylik värdering
torde visserligen vara vedertagna å olika håll, men det kunde antagas att
särskilt personer, som ej tidigare sysslat med fastighetstaxering, skulle kunna
hava nytta av en antydan örn olika möjligheter som i sådant avseende stöde
till buds. Särskilt värdering av industrifastigheter mötte ofta stora svårigheter.

I promemorian har vidare anförts följande:

»Helt allmänt sett torde kunna göras gällande, att annan fastighets allmän -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

33

na saluvärde är lika med nuvärdet av de påräkneliga normala framtida avkastningarna
av fastigheten. Att detta ej utan vidare gäller även jordbruksfastighet
beror bl. a. därpå, att i avkastningen därav normalt inkluderas
värdet av ägarens eget arbete. Man kan därför med ett visst fog göra gällande,
att för annan fastighet taxering efter avkastningsmetoden borde vara den
mest tillförlitliga. Men metoden har sin uppenbara svaghet därutinnan, att
det dels kan vara svårt att bedöma med vilken framtida avkastning normalt
bör räknas och dels kan erbjuda svårigheter att konstatera vilken kapitaliseringsprocent
som bör tillämpas vid uppskattningen. Vanligen torde man
emellertid ha tillfälle att till utgångspunkt för taxeringarna taga fastigheter,
vilkas genomsnittliga dagsvärde på den allmänna fastighetsmarknaden man
med tillhjälp av skedda försäljningar eller dyl. kan konstatera. Genom att
jämföra den påräkneliga normala avkastningen från övriga fastigheter med
avkastningen från dessa fastigheter försiggår därefter taxeringen. Med en
sådan utgångspunkt är avkastningsmetoden ofta mycket användbar, särskilt
beträffande bostadsfastighet.

Vad angår industrifastighet o. dyl. är avkastningsmetoden såsom primär
värderingsnorm antagligen i regel i praktiken mindre användbar, närmast
på den grund att ägaren själv vanligen nyttjar sin fastighet och att dess avkastning
inkluderas i allmänna rörelseinkomster. Beträffande sådan fastighet
torde man därför i vanliga fall få tillgripa annan värderingsnorm, såsom
faktisk anläggningskostnad och pris för inköp av fasta maskiner m. m. eller,
i vissa fall, en uppskattning av vad det, med kännedom om byggnadskostnaden
för dagen för visst normalt kubikutrymme skulle kosta att uppföra
en nybyggnad, varefter reduktion sker med hänsyn till ålder, förslitning,
återstående beräknelig varaktighetstid m. m. Att härvid kunna uppstå vissa
svåra problem, ej minst med hänsyn till avskrivningarna, bör emellertid ej
förbises. I detta avseende kan avkastningsmetoden lämpligen användas för
kontroll och justering. Det är nämligen ofta lättare att med utgångspunkt
från denna bedöma vissa värderingsfrågor. Om exempelvis en byggnad beräknas
ha kvar fem år av sin livslängd, så är dess värde i regel lika stort
som det diskonterade nuvärdet av dessa fem års avkastningar (minskade
med ränta å tomtvärdet), ett värde som, med hänsyn till att årsavkastningarna
falla under de närmaste åren, särskilt vid låg räntefot är i det närmaste
lika stort som värdet av de fem sammanlagda (med räntan å tomtvärdet
minskade) årsavkastningarna. För bedömande av värdet av ett rivningshus
kan uppenbarligen en dylik tankegång äga ett visst värde, likaså
för värdering av en äldre industrianläggning eller en sådan industrianläggning
som förutses ej kunna fullt utnyttjas under de närmaste åren.»

I de yttranden, som avgivits över promemorian, har det förevarande förslaget
i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast kammarrätten
har avstyrkt förslaget under framhållande att jämväl i promemorian röjes
en viss tvekan örn lämpligheten av att i anvisningarna intaga ifrågavarande
allmänna uttalanden rörande taxering av annan fastighet.

A''arn morr å t ten a n f ör:

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 27.

3

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

»Då den huvudsakliga delen av de föreslagna författningsändringarna, vad
angår grunderna för taxering av annan fastighet, avse en utbyggnad av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen, anser sig kammarrätten böra
framhålla, att nyssnämnda anvisningar redan nu äro av en sådan vidlyftighet,
att varje förslag om ytterligare utökning av desamma måste framkalla
tvekan. I fråga särskilt om de uttalanden av allmänt innehåll, vilka
hava till ändamål att förtydliga givna stadganden och åt taxeringsarbetet förbina
ökad stadga och effektivitet, måste säkerhet föreligga att detta ändamål
verkligen främjas, innan en påbyggnad av ifrågavarande bestämmelser i sådant
syfte åvägabringas. Så kan emellertid ej sägas vara fallet med de två
nya stycken i punkt 1 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, vilka
mer ingående än hittills skett behandla frågan örn värdering av annan fastighet.
Vad först beträffar bostadsfastighet äro de föreslagna allmänna reglerna
rörande avkastningsmetodens tillämpning så kända och allmänt anlitade,
att det synes överflödigt att lagstifta härom. Metodens tyngdpunkt
ligger för övrigt, vilket också framhålles i promemorian, i just de praktiska
åtgärderna att beräkna huru stor avkastning för framtiden normalt bör
kunna utvinnas av fastigheten samt att fastställa den kapitaliseringsprocent,
som bör tillämpas vid uppskattningen. Härom lära emellertid några speciella
regler icke kunna givas i anvisningarna. I fråga åter om byggnad
för industriellt ändamål är givet, att användandet av anläggningskostnadsmetoden
för taxeringsvärdets fastställande — vilken för övrigt i punkt 3
av ifrågavarande anvisningar i utförligare form förordas vid taxering avkraftverk
— under vissa förutsättningar kan leda till ett riktigt resultat.
Särskilt beträffande äldre anläggningar ställer det sig emellertid ofta svårt
att utröna anskaffningskostnaden och för att kunna mera allmänt godtagas,
torde metoden dessutom tarva utarbetandet av tabeller för indextal och
avskrivningsprocenter i överensstämmelse med vad som skett i fråga om
taxering av kraftverk. Med hänsyn till den skiftande karaktären hos de
fastigheter, varom här är fråga, lärer åvägabringandet av dylika tabeller
i större utsträckning näppeligen låta sig göra, i följd varav det praktiska
värdet av den föreslagna metoden blir i hög grad inskränkt.

Härtill kommer, att det finnes flera andra sätt för industrifastigheters taxering
än de i förslaget antydda, såsom t. ex. värdering av en fabrik efter dess
produktionsförmåga, maskininstallation, golvyta, kubikutrymme m. m. Det
kan därför tänkas, att en exemplifiering av ett visst sätt att värdera en
industrifastighet kan komma att verka så, att andra sätt för taxeringen avdylik
fastighet bliva väl mycket satta tillbaka. Detta kanske kan sägas ej
vara så lyckligt, då det beträffande industrifastigheter, som kunna vara särskilt
svåra att värdesätta, mer än eljest gäller att låta alla tänkbara vägar stå
öppna för åstadkommande av en riktig taxering.»

Departementschefen har anfört bland annat följande:

»Det framlagda förslaget till anvisningar rörande taxering av annan fastighet
har i det närmaste enhälligt tillstyrkts i de inkomna remissyttrandena.
Endast kammarrätten har avstyrkt förslaget, bland annat med den motiveringen
att det föranledde en icke önskvärd belastning av anvisningarna, som
redan vore tillräckligt vidlyftiga, samt att det till stor del återgåve redan
kända och tillämpade regler. Å andra sidan hava av vissa länsstyrelser starkt
framhållits önskvärdheten och lämpligheten av bestämmelser i den angivna
riktningen. Den omständigheten, att flertalet taxeringsnämnder i regel knappast
hava annan källa att tillgå för sin kännedom om beskattningsrätten

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

35

än lagtexten, synes mig utgöra ett vägande skäl att göra denna så fullständig,
som lämpligen kan ske. Beträffande taxering av annan fastighet i allmänhet
saknas för närvarande varje antydan om de bägge metoder, avkastnings-
och anläggningskostnadsmetoden, som merendels tillämpas, samt om
deras rätta innebörd och förhållande till varandra.»

Brandförsäkringsvärdets betydelse för fastighetstaxeringen.

I första punkten av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen angives
brandförsäkringsvärde å byggnader såsom ett av de förhållanden, som jämte
erlagda köpeskillingar kunna tjäna till ledning för bedömande av allmänna
saluvärdet.

Då brandförsäkringsvärdet numera anses lämna föga ledning vid fastställandet
av en fastighets taxeringsvärde, föreslås i propositionen, att detta värde
såsom särskilt angiven taxeringsnorm skall borttagas ur förenämnda anvisningar.
Däremot föreslås, att uppgiften örn dylikt värde skall bibehållas i
deklarationsformulären. Då sådana brandförsäkringsvärden, som grunda sig
på förvärdering, äga större värde för taxeringen än övriga brandförsäkringsvärden,
har departementschefen uttalat, att vid fastställande av nya deklarationsblanketter
synes böra tagas under övervägande, om ej i deklarationerna
böra meddelas uppgifter, i vad mån brandförsäkringsvärdena grunda sig på
förvärdering.

Taxering av vattenfall m. m.

I propositionen föreslås vissa ändringar av gällande bestämmelser i anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen rörande taxering av vattenfall, kraftverk
m. m. Dessa ändringar avse allenast förtydliganden av hittills gällande
bestämmelser.

Fasta maskiner.

I propositionen föreslås i huvudsaklig anslutning till ett i förenämnda, inom
finansdepartementet utarbetade promemoria framlagt förslag sådan ändring i
10 § kommunalskattelagen, att det för annan fastighet skall särskilt angivas
vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner och liknande tillgångar, vilka
äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller likartat ändamål (särskilt
maskinvärde).

I punkt 5 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen hava införts bestämmelser
om huru maskinvärdet skall beräknas.

Av statsrådsprotokollet framgår, att förslaget närmast föranletts därav, att
en riktig tillämpning av gällande bestämmelser rörande avskrivning för värdeminskning
vid inkomstbeskattningen ofta försvåras därav, att det ej låter sig
göra att vid denna beskattning bedöma, huruvida och i vad mån värdet å
fasta maskiner är inkluderat i industrifastighets taxeringsvärde, samt att en
rationell lösning av det aktuella avskrivningsproblemet skulle försvåras, därest

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

ej vid nästa allmänna fastighetstaxering särskild redovisning erhålles av värde
å fasta maskiner i industrifastigheter. Av betydelse för förslagets framläggande
har ock varit den omständigheten, att det för förmögenhetsberäkningen
beträffande till förmögenhetsskatt skattskyldiga personer är nödvändigt
att äga kännedom om vilka fasta maskiner som ingå i taxeringsvärde å
dem tillhöriga fastigheter. Motiven för ändringsförslaget utvecklas närmare
i förberörda promemoria, varav ett transumt berörande ifrågavarande spörsmål
finnes såsom bilaga (bil. 2) fogat vid statsrådsprotokollet.

I de över förslaget avgivna yttrandena har det stora flertalet av de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna tillstyrkt förslaget eller lämnat detta
utan erinran.

Beträffande förevarande spörsmål har departementschefen bland annat anfört: »Vid

ställningstagande till förslaget om särskilt maskinvärde måste givetvis
beaktas det ökade besvär vid taxeringarna som en lagstiftning enligt förslaget
kan väntas föranleda. När trots denna olägenhet förslaget i huvudsak tillstyrkts
av de allra flesta myndigheterna och sammanslutningarna ger detta
vid handen, att ändringen är av ett starkt behov påkallad. I vissa yttranden
göres såsom ett skäl mot anordningen gällande, att denna kommer att föranleda
besvärligheter vid bedömande av frågan, huruvida maskiner äro att hänföra
till fasta eller lösa sådana. Om dylikt åtskiljande ej skett, vittnar emellertid
detta om en brist i tillämpningen av redan gällande bestämmelser, som
oavsett den ifrågasatta redovisningen av maskinvärde bör avhjälpas.

1936 års skattekommitté, under vars utredningsuppdrag det faller, bland
annat, att framlägga förslag till nya bestämmelser om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för värdeminskning å inventarier m. m. samt om förmögenhetsbeskattning
o. s. v., vitsordar önskvärdheten ur de synpunkter, kommittén
har att anlägga, av att åtgärder vidtagas för erhållande av särskild redovisning
vid fastighetstaxeringen av värde å fasta maskiner. Jag vill för
egen del framhålla följande. För förmögenhetsbeskattningen är det nödvändigt
att veta, vilka maskiner som äro inbegripna i taxeringsvärdet å en
skattskyldig tillhörig fastighet, då värdet å övriga maskiner skall upptagas i
förmögenheten utöver taxeringsvärdet. I den mån avskrivning av fastighets
värde sker på grundval av byggnadsvärdet — och med en sådan avskriv -ningsmetod lärer man få tillsvidare räkna i stor utsträckning — är det jämväl
nödvändigt att äga dylik kännedom. Det måste vara lämpligare att låta de
beskattningsnämnder, som besluta örn fastighetstaxeringen, skapa underlaget
för dylik kännedom än att överlåta åt de beskattningsnämnder, som verkställa
taxeringen för inkomst och förmögenhet, att söka bedöma vad fastighetstaxeringsnämnderna
kunna antagas hava avsett. Vid närmare prövning
lärer det i själva verket visa sig att det ökade arbete, som ifrågasättes,
egentligen ej innebär annat än överflyttande till de mest kompetenta nämnderna,
fastighetstaxeringsnämnderna, av en prövning som enligt gällande bestämmelser
regelmässigt åtminstone borde företagas av inkomsttaxeringsnämnderna.
—

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

37

Jag finner ej anledning att här närmare ingå på frågan om vilken metod
som rätteligen bör användas vid taxering av fasta maskiner. Denna fråga
är egentligen ej ny och lärer ej kunna generellt besvaras. Det måste emellertid
givetvis vid taxeringen beaktas, att maskiner ofta hastigt nog kunna
minskas i värde på grund av omodernitet m. m. Jag håller för sannolikt att
uppskattningen av värdet å fasta maskiner stundom måste ske enligt ganska
summariska grunder.»

Departementschefen har vidare föreslagit, att den skattskyldige skall lämna
uppgifter örn de maskiner och inventarier, vilkas värde skall ingå i det
särskilda maskinvärdet, i tre exemplar, varav det ena skall åtfölja deklarationen,
det andra läggas som bilaga till fastighetstaxeringsnämndens protokoll
och det tredje tillställas länsstyrelsen för att hållas tillgängligt vid taxering
för inkomst och förmögenhet. Därest fastighetstaxeringsnämnd beslutar
avvikelse från de lämnade uppgifterna, böra anteckningar härom göras å
samtliga exemplar.

I 59 § 1 mom. tredje stycket taxeringsförordningen föreskrives bland annat,
att för sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende
å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,
böra de vid det sammanträde, som skall hållas inför länsstyrelsen eller
landskamreraren, innan fastighetstaxeringen äger rum, närvarande på
grundval av den redogörelse, landskamreraren skall avgiva vid sammanträdet,
beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för
ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna
till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter.

I propositionen har berörts en framställning av Malmöhus läns småbrukareförbund,
innehållande en hemställan om sådan ändring av gällande bestämmelser
örn fastställande av enhetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruksfastighet
att jord av samma beskaffenhet skall, oavsett örn den ligger i
storbruk eller småbruk, taxeras lika.

Departementschefen har i anledning av denna framställning uttalat, att han
funne densamma mera rikta sig mot den gällande lagstiftningens tillämpning
än mot lagstiftningen såsom sådan, i vilken det kraftigt betonats, att taxeringen
av jordbruksjord alltid skulle åsyfta att komma fram till det allmänna
saluvärdet. Departementschefen ansåge därför framställningens innehåll böra
tagas under övervägande i samband med de allmänna förberedelser, som,
innan fastighetstaxeringsarbetet i bygderna tager sin början, torde få vidtagas
för att erhålla så goda förutsättningar som möjligt för en jämn och riktig
fastighetstaxering.

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Utskottet.

Sammansättningen i vissa fall av taxeringsnämnd vid den årliga taxeringen.

Enligt 8 § 3 mom. taxeringsförordningen skall, i det fall att taxeringsdistrikt
består av två eller flera kommuner, länsstyrelsen i samband med indelningen
i taxeringsdistrikt bestämma antalet ledamöter i nämnden från varje
kommun under iakttagande av att ledamöterna skola vara högst fyra från var
kommun, dock sammanlagt högst tio.

I propositionen föreslås, i anledning av ett av länsstyrelsen i Älvsborgs län
väckt förslag, sådan ändring av nyssnämnda bestämmelse, att med bibehållande
av maximigränsen för totala antalet ledamöter i taxeringsnämnd,
varom nu är fråga, högsta antalet ledamöter för varje kommun skall ökas
till fem.

Utskottet har i princip icke något alt erinra mot det i propositionen framlagda
förslaget till allmänna anvisningar rörande taxering av annan fastighet.
Utskottet anser sig dock i detta sammanhang böra understryka angelägenheten
av, att beskattningsmyndigheterna vid taxeringen söka att med hänsyn
till omständigheterna i det särskilda fallet välja den metod, som kan förväntas
bäst leda fram till ett riktigt taxeringsvärde. I fråga om taxeringen av
byggnader för industriellt eller likartat ändamål förtjänar exempelvis uppmärksammas,
att användandet av allenast anläggningskostnadsmetoden för
taxeringsvärdets fastställande stundom kan medföra ett felaktigt resultat.
Det är av vikt, att denna metod tillämpas med urskillning och att i varje fall
kontroll samtidigt verkställes rörande det erhållna värdet med hjälp av andra
metoder, som kunna leda till ett riktigt resultat. Med detta uttalande avser
utskottet icke att beröra de särskilda förhållanden, som gälla för kraftverksanläggningar
och som omförmälas i tredje punkten av anvisningarna till 9 §
kommunalskattelagen.

På av departementschefen anförda skäl anser sig utskottet kunna biträda
förslaget, att brandförsäkringsvärdet borttages såsom särskilt angiven taxeringsnorm
ur anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen men att uppgifter
om brandförsäkringsvärdena bibehållas i deklarationsformulären. Då de
brandförsäkringsvärden, som grunda sig på förvärdering, givetvis äga större
värde för taxeringen än övriga sådana värden, finner utskottet det vara
lämpligt, att i deklarationerna lämnas uppgifter huruvida brandförsäkringsvärdena
grunda sig på förvärdering eller ej. Det torde ligga i sakens natur,
att dessa uppgifter icke böra göras alltför detaljerade.

Förslagen rörande ändring av gällande bestämmelser om taxering av vattenfall,
kraftverk m. m. föranleda från utskottets sida icke någon erinran.

Den föreslagna bestämmelsen, att för annan fastighet skall särskilt angivas
vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner och liknande tillgångar,
vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller likartat ändamål
(särskilt maskinvärde) torde, såsom departementschefen framhållit, komma
att åsamka såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna avsevärt

39

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

ökat arbete och besvär. Trots dessa olägenheter anser sig utskottet likväl med
hänsyn till de fördelar, som av departementschefen anförts till stöd för införande
av ett särskilt maskinvärde, kunna i huvudsak biträda förslaget härutinnan.
Utskottet har emellertid i förtydligande syfte verkställt en omformulering
av förslaget, i vad angår sista stycket i punkt 5 av anvisningarna
till 10 § kommunalskattelagen.

I statsrådsprotokollet har departementschefen berört en av Malmöhus läns
småbrukareförbund gjord hemställan örn sådan ändring av gällande bestämmelser
örn fastställande av enhetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruksfastighet
att jord av samma beskaffenhet skall, oavsett om den ligger i
storbruk eller småbruk, taxeras lika. Erinringar av i huvudsak samma innebörd,
som återgivits i småbrukareförbundets framställning, hava anförts i de
likalydande motionerna 1:62 och II: 141 samt i motionen II: 13.

Enligt gällande bestämmelser skall fastighetens värde efter ortens pris eller
det s. k. »allmänna saluvärdet» vara avgörande för taxeringsvärdet å jordbruksfastighet,
i den mån denna ej utgöres av skogsmark och växande skog.
Med allmänna saluvärdet förstås det belopp, som en förståndig köpare kan
antagas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets,
som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med
hänsyn till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. För de fall, då ett
faktiskt förekommande försäljningspris avviker från det normala värdet i
handel och vandel, skall ej taxeringsvärdet åsättas efter detta pris utan skall
hänsyn jämväl tagas till andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid
värdesättningen. 1 detta avseende skola beskattningsmyndigheterna beakta
bland annat de enhetsvärden, som föreslagits i den i 59 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgade ordning. Härutinnan gäller bland annat, att olika åpriser
i regel böra komma till användning för fastigheter i skilda storleksgrupper,
ett förhållande som sammanhänger därmed att å-prisen gälla viss
ytenhet bebyggd fastighet, och att åbyggnaderna normalt ingå med olika värde
per hektar för fastigheter av olika storlek. Uppmärksammas må i detta sammanhang
det i punkt 2 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen förekommande
uttalandet, att vid värdesättningen måste fasthållas, att det, alldeles
oavsett vilken metod som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet
som skall vara avgörande för taxeringen. I sådant avseende framhålles,
att en riktig tillämpning av de stadgade reglerna således ej bör kunna medföra
ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad
som annan fastighet, erhåller högre taxeringsvärde än ett annat i närheten
liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom
jordbruksfastighet, allenast på den grund att beträffande den senare
fastigheten värdesättningen skett på grundval av de angivna enhetsvärdena.

Med hänsyn till det nu anförda och i anslutning till vad departementschefen
anfört i anledning av Malmöhus läns småbrukareförbunds framställning,
finner utskottet de i förenänmda motioner gjorda erinringarna mera
rikta sig mot tillämpningen av gällande lagstiftning än mot denna såsom
sådan. 1 anledning av småbrukareförbundets hemställan har departements -

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

chefen framhållit, att förevarande fråga torde komma att beaktas i samband
med de allmänna förberedelser, som skola föregå taxeringen, i syfte att
erhålla så goda förutsättningar som möjligt för en jämn och riktig fastighetstaxering.
På grund härav och då utskottet förutsätter, att beskattningsmyndigheterna
skola finna det angeläget att vid taxeringen icke tillämpa enhetsvärden,
som skilja sig från varandra mera än som betingas av de faktiska
förhållandena, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas
hemställan.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla följande. Enligt
vad utskottet inhämtat lärer icke sällan förekomma, att småjordbruk, där
bostadsbyggnaden utgör en högst betydande del av fastighetens värde, åsättes
till och med väsentligt lägre taxeringsvärde än såsom annan fastighet
taxerad egnahemslägenhet med bostadsbyggnad av ungefär samma storlek
som å nämnda småjordbruk. Denna bristande jämlikhet mellan taxeringsvärdena
å dessa slag av fastigheter — ofta med samma saluvärde — synes
särskilt anmärkningsvärd med hänsyn därtill, att den jord, som tillhör småjordbruket,
i regel torde äga ett större värde än det ofta relativt ringa markområde,
som hör till egnahemslägenheten. Utskottet, som finner det angeläget,
att en riktig avvägning av taxeringsvärdena även kommer till stånd
mellan nämnda slag av fastigheter, förutsätter, att vid den förestående fastighetstaxeringen
jämväl denna fråga ägnas uppmärksamhet samt att åtgärder
vidtagas i syfte att åstadkomma en mera jämn och riktig taxering
på förevarande område än som för närvarande är förhållandet.

Mot de övriga i propositionen framlagda förslagen har utskottet icke funnit
skäl till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att motionen 1:317 av herr Gabrielsson m. fl., angående
uppskov med 1938 års allmänna fastighetstaxering, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

B) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 281, icke kunnat oförändrad bifallas
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 62 av
herrar Alfred Andersson och Anderberg samt II: 141 av herr
Ericsson i Sörsjön m. fl., motionen II: 13 av herr Brädefors
m. fl., de likalydande motionerna I: 316 av herr Gustaf

y Björkman m. fl. och II: 563 av herr Persson i Grytterud
m. fl., de likalydande motionerna.I: 318 av herrar Knut Petersson
och Ekströmer samt II: 562 av herrar De Geer i Lesjöfors
och Lundberg ävensom de likalydande motionerna
I: 319 av herr Sköldén m. fl. och II: 564 av herr Jonsson i
Skedsbygd m. fl., 1

1) antaga ovan införda förslag till lag örn ändring i vissa
delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

41

370) med den ändringen att anvisningarna till 10 §, punkt 5,
i nedan angiven del erhålla följande lydelse:

5. Vid uppskattning---eventuellt parkvärde.

Enligt lagen---såsom byggnad.

Särskilt maskinvärde---särskilt maskinvärde.

Vanligen skall såsom särskilt maskinvärde angivas skillnaden
mellan, å ena sidan, hela byggnadsvärdet och, å andra
sidan, värdet av byggnaden med bortseende från maskinerna
m. m. Därest byggnad i huvudsak ej har annat
ändamål än att utgöra ett mer eller mindre varaktigt skydd
för sådana maskiner eller dylikt, som ej kunna avlägsnas
utan att även byggnaden i det väsentliga borttages, skall
emellertid såsom särskilt maskinvärde angivas så stor del
av byggnadsvärdet som tillkommer maskinerna med bortseende
från byggnaden. I taxeringslängden skall antecknas
särskilt maskinvärde.

Parkvärde förekommer —--såsom parkvärde.

2) antaga ovan införda förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 8 § 3 mom. och 17 § 1 mom. taxeringsår -ordningen den 28 september 1928 (nr 379);

3) antaga ovan införda förslag till förordning med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering
av fastighet.

Stockholm den 21 maj 1937.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, friherre Lagerfelt,
Wohlin*, Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander, Gustaf Björkman och Johan Larsson*;
samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Andersson
i Dunker, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Hammarlund, Werner i Hultsfred,
Sandberg och Lundell.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Reservationer:

1) beträffande punkten B 3):

av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Velander, Gustaf
Björkman och Lundell, vilka anfört:

»Den procent, varmed skogens nettoavkastning kapitaliseras för erhållande
av kapitalvärdet å skogsmark och skog, är en faktor, som synnerligen
starkt påverkar taxeringsvärdets storlek vid den skogliga taxeringen. Denna
procent, som för närvarande är 5, skall enligt den kungl, propositionen sänkas
till 4. Härigenom inträder automatiskt en höjning av taxeringsvärdena
med 25 procent. Även om, såsom i propositionen förutsättes, virkets rotvärde
vid den förestående taxeringen skulle komma att något nedgå i förhållande
till det vid 1933 års allmänna fastighetstaxering gällande, blir i
varje fall resultatet en väsentlig höjning av taxeringsvärdena för skogsmark
och skog. Härtill kommer ock att bidraga den effektivare uppskattning av
den relativa skogstillgången, som på grund av särskilda skäl säkerligen är att
räkna med.

För vår del vilja vi icke bestrida, att det rådande ränteläget i och för sig
kan motivera en viss sänkning av kapitaliseringsprocenten vid bestämmande
av taxeringsvärdet å skogsmark och skog. En sådan sänkning aktualiserar
emellertid frågan om repartitionstalets storlek för skogsvärdet vid den
kommunala beskattningen. Vid 1932 års riksdag sänktes repartitionstalet
för jordbruksvärdet från 0.06 till 0.05. Ehuru förslag därom förelåg, vidtogs
emellertid samtidigt därmed icke någon sänkning av repartitionstalet för
skog, ej heller någon ändring av skogsaccisen. Skogsbrukets andel i den
kommunala skatterepartitionen kom på grund härav att icke oväsentligt
stegras. En avsevärd höjning av de taxeringsvärden, varå denna skatterepartition
beräknas, måste sålunda leda till en mycket betungande skattebelastning
för skogsbrukets vidkommande. Domänstyrelsen har ock vid avgivande
av förslag om sänkt kapitaliseringsprocenl framhållit, att det nu
gällande repartitionstalet, 0.04, principiellt innebure en alltför hård skattebelastning
för växande skog, särskilt ungskogen, och att detta förhållande
med höjda taxeringsvärden måste bliva ännu mera framträdande. Styrelsen
har därför utgått ifrån att i förevarande sammanhang, med nu gällande
skogsaccis, åtgärder skulle vidtagas för sänkning av repartitionstalet
för skog från 0.04 till 0.03. Så lärer emellertid icke komma att ske. Vid
sådant förhållande torde det icke heller kunna anses motiverat att nu gå
in för en så låg kapitaliseringsprocent som den enligt propositionen föreslagna.
Försiktigheten torde bjuda, att kapitaliseringsprocenten i varje
fall icke sänkes mera än till 47*. Flertalet av de i ärendet hörda myn -

43

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

digheterna hava delat denna uppfattning. I de likalydande motionerna
I: 316 och II: 563 samt I: 319 och II: 564 har ock yrkats, att kapitaliseringsprocenten
måtte bestämmas till 4V2. Såsom ytterligare skäl för att här
framgå med varsamhet kan slutligen åberopas, att de rådande ekonomiska
förhållandena präglas av stor ovisshet. Diskussionen om valutaspörsmålen
har, såsom känt, trätt i förgrunden. Den största tveksamhet för framtiden
med hänsyn till ränteläge samt prisutveckling, även för skogens produkter,
måste sålunda anses vara för handen.

Med hänsyn till det anförda tillåta vi oss föreslå, att kapitaliseringsprocenlen
måtte bestämmas till 4V2, i följd varav värdet av skogsmark bör utgöra
4 gånger den uträknade årsavkastningen och värdet å skog 18.22 gånger
samma avkastning.

Vi hava sålunda ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av propositionen samt
med bifall till de likalydande motionerna I: 319 av herr
Sköldén m. fl. och II: 564 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.
samt de likalydande motionerna I: 316 av herr Gustaf Björkman
m. fl. och II: 563 av herr Persson i Grytterud m. fl.,
i vad sistnämnda båda motioner avse kapitaliseringsfaktorn
vid beräknandet av skogsmarks och växande skogs normalvärde,

antaga ovan införda förslag till förordning med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering
av fastighet med de ändringar i punkterna 6 och 7, tabellerna
I och III samt det till instruktionen hörande exempel å
användning av hjälptabellerna som av det följande framgår:

6. Den enligt---hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde)
skall utgöra fyra gånger nettovärdet på ett års
normal avkastning.

Till underlättande---måste göras.

B. Växande skog.

1. Växande skog---(skogsvärdet) till aderton och

2s/ioo gånger nettovärdet---skogsmarkens avkastnings värde.

Emellertid är---normala virkesförrådet.

Innebörden av---uträknas efter 4 l/a procents räntefot,
---divideras med 18 22/]00 gånger den---en

tredjedel.

Endast undantagsvis---än 0.2.

Tab. I, utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens

normala vi

rkesavkastningsförmåga per hektar i

kbm. fast mått (bo

nitet)

snittliga rotvärde

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.76

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

per kbm.

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

0.50............

1

1

1

2

2

2

3

3

3

4

4

4

5

5

5

6

7

7

8

9

9

10

11

3

5

6

8

9

77

12

74

15

77

78

20

27

23

24

27

30

33

36

39

43

46

49

0.75............

1

2

2

3

3

4

4

5

5

6

6

7

7

8

8

9

10

11

12

13

14

15

16

5

7

9

11

14

76

18

27

23

25

27

30

32

34

36

47

46

50

55

59

64

68

73

1.00............

1

2

3

3

4

5

5

6

7

7

8

9

9

10

11

12

13

15

16

17

19

20

21

6

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

43

46

49

55

61

67

73

79

85

97

97

1.25............

2

3

3

4

5

6

7

8

8

9

10

11

12

13

13

15

17

18

20

22

23

25

27

8

11

15

19

23

27

30

34

33

42

46

49

53

57

67

68

76

84

97

99

706

774

121

1.50............

2

3

4

5

G

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

18

20

22

24

26

28

30

32

9

14

18

23

27

32

36

47

46

50

55

5.9

64

68

73

82

97

700

709

778

728

137

746

1.75............

2

4

5

6

7

8

9

11

12

13

14

15

16

18

19

21

23

26

28

30

33

35

37

11

16

21

27

32

37

43

48

53

58

64

69

74

80

85

96

706

777

728

738

749

759

770

2.00............

3

4

5

7

8

9

11

12

13

15

16

17

19

20

21

24

27

29

32

35

37

40

43

12

18

24

30

36

43

49

55

67

67

73

79

85

97

97

709

727

734

746

758

770

782

794

2.25............

3

5

6

8

9

11

12

14

15

17

18

20

21

23

24

27

30

33

36

39

42

45

48

14

21

27

34

47

48

55

62

68

75

82

89

96

703

709

723

737

750

764

778

797

205

279

2.50............

3

5

7

8

10

12

13

15

17

18

20

22

23

25

27

30

33

37

40

43

47

50

53

15

23

30

38

46

53

67

68

76

84

97

99

706

774

727

737

752

767

782

797

273

228

243

2.75............

4

6

7

9

11

13

15

17

18

20

22

24

26

28

29

33

37

40

44

48

51

55

59

17

25

33

42

50

58

67

75

84

92

700

709

777

725

734

750

767

784

200

277

234

257

267

3.00............

4

6

8

10

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

36

40

44

48

52

56

60

64

18

27

36

46

55

64

73

82

97

700

709

778

728

737

746

764

782

200

279

237

255

273

292

3.25............

4

7

9

11

13

15

17

20

22

24

26

28

30

33

35

39

43

48

52

56

61

65

69

20

30

39

49

59

69

79

39

99

709

778

728

738

748

758

778

797

277

237

257

276

296

376

3.60............

5

7

9

12

14

16

19

21

23

26

28

30

33

35

37

42

47

51

56

61

65

70

75

21

32

43

53

64

74

85

96

706

777

728

73S

749

759

770

797

273

234

255

276

298

379

340

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Tab. I (forts), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika bpniteter och rotvärden.

övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-ningens genom-snittliga rotvärde
per kbin.
Kronor

Markens

normala virkesavkastningsförmåga per hektar i

kbm. fast mått

(b o n i t e t)

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.oo

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång 1.0), kronor per hektar

5

8

10

13

15

18

20

23

25

28

30

33

35

38

40

45

50

55

60

65

70

75

80

23

34

46

57

68

80

91

103

114

125

137

148

159

777

182

505

228

251

573

296

379

342

367

4.00............

5

8

11

13

16

19

21

24

27

29

32

35

37

40

43

48

53

59

64

69

75

80

85

24

36

49

61

73

85

97

109

121

134

146

158

170

182

794

219

573

567

292

346

370

367

389

4.25............

6

9

11

14

17

20

23

26

28

31

34

37

40

43

45

51

57

62

68

74

79

85

91

26

39

52

65

77

90

103

116

129

142

755

168

737

797

507

535

258

284

370

336

367

387

773

4.50............

6

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

54

60

66

72

78

84

90

96

27

41

55

68

82

96

109

123

137

150

164

178

191

205

579

546

573

307

358

355

383

770

737

4.75............

6

10

13

18

19

22

25

29

32

35

38

41

44

48

51

57

63

70

76

82

89

95

101

29

43

58

72

87

101

115

ISO

144

159

173

78S

505

576

537

560

289

377

376

375

704

733

462

5.00............

7

10

13

17

20

23

27

30

33

37

40

43

47

50

53

60

67

73

80

87

93

100

107

30

46

61

76

91

106

121

137

152

167

182

197

573

228

573

573

304

334

364

395

755

756

786

5.25............

7

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

46

49

53

56

63

70

77

84

91

98

105

112

32

48

64

80

96

112

128

144

159

175

191

,907

223

539

255

287

379

357

383

775

446

778

570

5.50............

7

11

15

18

22

26

29

33

37

40

44

48

51

55

59

66

73

81

88

95

103

110

117

33

50

67

84

100

117

134

150

167

184

500

217

234

557

567

307

337

367

707

437

468

507

535

5.75............

8

12

15

19

23

27

31

35

38

42

46

50

54

58

61

69

77

84

92

100

107

115

123

35

52

70

87

105

122

140

157

175

192

210

227

57-4

262

579

377

349

384

779

457

789

524

559

6.00............

8

12

18

20

24

28

32

36

40

44

48

52

56

60

64

72

80

88

96

104

112

120

128

36

55

73

91

109

128

146

164

182

500

219

537

255

273

292

358

364

707

437

777

570

577

583

6.50............

9

13

17

22

26

30

35

39

43

48

52

56

61

65

69

78

87

95

104

113

121

130

139

39

59

79

99

118

138

158

178

197

217

537

557

576

296

376

355

395

434

777

573

553

595

635

7.oo............

9

14

19

23

28

33

37

42

47

51

56

61

65

70

75

84

93

103

112

121

131

140

149

43

64

85

106

128

149

170

191

213

534

255

576

298

379

340

383

425

468

510

553

595

638

680

7.50............

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

65

70

75

80

90

100

110

120

130

140

150

160

1

46

68

91

114

137

159

182

205

228

251

573

296

37.9

375

364

770

756

501

547

595

638

683

759

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27■

Tab. I (forts), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika boniteter och rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens

normala v

irkesavkastnin

gsförmåga per hektar i

k b m. fast mått (bon

i tet)

snittliga rotvärde

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4.00

4.50

5.00

5.50

6.00

6.50

7.00

7.50

8.00

Kronor

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgårg 1.0), kronor per hektar

8.00 ..........

11

16

21

27

32

37

43

48

53

59

64

69

75

80

85

96

107

117

128

139

149

160

171

49

73

97

121

146

170

194

219

243

267

292

316

340

364

389

437

486

535

583

632

680

729

777

9.00 ..........

12

18

24

30

36

42

48

54

60

66

72

78

84

90

96

108

120

132

144

156

168

180

192

55

82

109

137

164

191

219

246

273

301

328

355

383

410

437

492

547

601

656

711

765

820

875

10.00 ..........

13

20

27

33

40

47

53

60

67

73

80

87

93

100

107

120

133

147

160

173

187

200

213

61

91

121

152

182

213

243

273

304

334

364

395

425

456

486

547

607

668

729

790

850

911

972

11.00 ..........

15

22

29

37

44

51

59

66

73

81

88

95

103

110

117

132

147

161

176

191

205

220

235

67

100

134

167

200

234

267

301

334

367

401

434

468

501

535

601

668

735

802

869

935

1,002

1,069

12.00 ..........

16

24

32

40

48

56

64

72

80

88

96

104

112

120

128

144

160

176

192

208

224

240

256

73

109

146

182

219

255

292

328

364

401

437

474

510

547

583

656

729

802

875

948

1,020

1,093

1,166

13.00 ..........

17

26

35

43

52

61

69

78

87

95

104

113

121

130

139

156

173

191

208

225

243

260

277

79

118

158

197

237

276

316

355

395

434

474

513

553

592

632

711

790

869

948

1,027

1,105

1,184

1,263

14.00 ..........

19

28

37

47

56

65

75

84

93

103

112

121

131

140

149

168

187

205

224

243

261

280

299

85

128

170

213

255

298

340

383

425

468

510

553

595

638

680

765

850

935

1,020

1,105

1,191

1,276

1,361

15.oo ..........

20

30

40

50

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160

180

200

220

240

260

280

300

320

91

137

182

228

273

319

364

410

456

501

547

592

638

683

729

820

911

1,002

1,093

1,184

1,276

1,367

1,458

16.00 ..........

21

32

43

53

64

75

85

96

107

117

128

139

149

160

171

192

213

235

256

277

299

320

341

97

146

194

243

292

340

389

437

486

535

583

632

6’é?0

729

777

875

972

1,069

1,166

1,263

1,361

1,458

1,555

17.00 ..........

23

34

45

57

68

79

91

102

113

125

136

147

159

170

181

204

227

249

272

295

317

340

363

103

155

207

258

310

361

413

465

516

568

620

671

723

774

826

929

1,033

1,136

1,239

1,342

1,446

1,549

1,652

18.00 ..........

24

36

48

60

72

84

96

108

120

132

144

156

168

180

192

216

240

264

288

312

336

360

384

109

164

219

273

328

383

437

492

547

601

656

711

765

820

875

984

1,093

1,203

1,312

1,421

1,531

1,640

1,749

19.00 ..........

25

38

51

63

76

89

101

114

127

139

152

165

177

190

203

228

253

279

304

329

355

380

405

115

173

231

289

346

404

462

519

577

635

692

750

808

866

923

1,039

1,154

1,269

1,385

1,500

1,616

1,731

20.00 ..........

27

40

53

67

80

93

107

120

133

147

160

173

187

200

213

240

267

293

320

347

373

400

427

121

182

243

304

364

425

486

547

607

668

729

790

850

911

972

1,093

1,215

1,336

1,458

1,579

1,701

1,822

1,944

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

Tab. III. Exempel på lijälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1938.

Virkesav-kastningens
genomsnitt-liga rotvärde
per kbm.
Kronor

Markens normala

virkesavkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

Anvisningar

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2.00

2.25

2.50

2.75

3.00

3.25

3.50

3.75

4,00

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per hektar

4.00........

5

8

11

13

16

19

21

24

27

29

32

35

37

40

43

Markvärde

24

36

49

61

73

85

97

109

121

134

146

758

170

782

794

Skogsvärde

Dåliga avsättningsförhål-

4.25........

6

9

11

14

17

20

23

26

28

31

34

37

40

43

45

Markvärde

landen, höga avverk-

26

39

52

65

77

90

103

116

129

142

755

768

787

794

207

Skogsvärde

nings- och transport-

4.50........

6

9

12

15

18

21

24

27

30

33

36

39

42

45

48

Markvärde

kostnader.

27

41

55

68

82

96

109

123

737''

150

764

778

797

205

279

Skogsvärde

4.75........

6

10

13

16

19

22

25

29

32

35

38

41

44

48

51

Markvärde

29

43

58

72

87

101

115

130

744

159

773

188

202

276

237

Skogsuärdc

5.00........

7

10

13

17

20

23

27

30

33

37

40

43

47

50

53

Markvärde

30

46

61

76

91

106

121

137

752

167

182

797

273

228

243

Skogsvärde

5.25........

7

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

46

49

53

56

Markvärde

32

4S

64

80

96

112

128

744

159

175

797

207

223

239

255

Skogsvärde

Medelgoda avsättnings-

och transportförhål-

5.50........

7

11

15

18

22

26

29

33

37

40

44

48

51

55

59

Markvärde

landen.

33

50

67

84

100

117

134

150

767

184

200

277

234

257

267

Skogsvärde

5.75........

8

12

15

19

23

27

31

35

38

42

46

50

54

58

61

Markvärde

33

52

70

87

105

122

140

757

775

192

270

22?

244

262

279

Skogsvärde

6.00........

8

12

16

20

24

28

32

36

40

44

48

52

56

60

64

Markvärde

36

55

73

91

109

128

146

164

782

200

279

237

255

273

292

Skogsvärde

6.50........

9

13

17

22

26

30

35

39

43

48

52

56

61

65

69

Markvärde

39

59

79

99

118

138

158

778

197

217

237

257

276

296

376

Skogsvärde

7.00........

9

14

19

23

28

33

37

42

47

51

56

61

65

70

75

Markvärde

Goda eller utmärkta av-

43

64

85

106

128

149

170

797

213

234

255

276

298

379

340

Skogsvärde

portförhållanden.

7.50........

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

65

70

75

80

Markvärde

46

68

91

114

137

159

182

205

228

257

273

296

319

342

364

Skogsvärde

Omloppstid,

år........

160

140

120

100

90

80

Norman vir-

kesförråd,

kbm......

59

68

75

80

83

83

83

86

90

93

97

102

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 27-

Exempel å användning av hjälptab elierna.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar
skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga och
belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetssiffran
3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet
(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptabellen (tab. III)
beräknas till 40 kronor och således skogsmarksvärdet å hela arealen till 1,200
kronor. Den relativa skogstillgången anses motsvara 0.8 av normal skogstillgång.
Då enligt hjälptabellen virkesvärdepper hektar utgör 182 kronor, blir
alltså den faktiska skogstillgångens värde per hektar 182 X 0.8 = 146 kronor
eller således sammanlagt för hela arealen 4,380 kronor. Hemmanet uppskattas
alltså med hänsyn till skogsmarken och växande skogen till respektive
1,200 och 4,380 kronor eller sammanlagt 5,580 kronor. I taxeringslängdens
anmärkningskolumn antecknas siffrorna 5; 3; 0.8.»

2) av herr Woldin.

378087. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.