22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
viss ändring i 19 § förordningen om arvsskatt
och skatt för gåva.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Annér väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 142, har hemställts, »alt riksdagen beslutar anhålla att
Kungl. Majit måtte utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring av 19 § av kungl, förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt
och skatt för gåva att i däri angivna tariff person, som minst tio år varit
anställd i testators eller gåvogivares tjänst, jämställes med under klass II
i skatteskalan uppräknade testaments- och gåvotagare».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 19 § förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt
för gåva beräknas skatten på grund av arv eller testamente enligt en tariff,
däri de skattskyldiga uppdelats i fyra särskilda klasser. Enligt klass I utgår
arvsskatt för andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer efterlevande
make, barn, adoptivbarn eller avkomling till barn eller adoptivbarn;
enligt klass II utgår nämnda skatt för andel, som tillkommer föräldrar, syskon
(halvsyskon) eller syskons (halvsyskons) avkomling, eller som på grund
av testamente tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond eller pensionsanstalt ävensom sjuk- eller fattigvårdsinrättning
eller annan from stiftelse; enligt klass III utgår skatt för
andel, som tillkommer kyrka eller religiöst samfund, landsting, kommun,
hushållningssällskap, registrerad sjukkassa, registrerad understödsförening
eller ock sådan förening eller annan sammanslutning, som, utan att hava
till ändamål att genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, fullföljer övervägande religiösa, välgörande, politiska, sociala,
vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften eller avser att
främja handel, industri eller övriga näringar inom landet; enligt klass IV
utgår skatt för andel, som tillkommer annan arvinge eller testamentstagare
än sådan, som omförmäles i klasserna I—III.

Enligt 38 § nämnda förordning beräknas skatt för gåva efter samma grunder
som skatt på grund av arv eller testamente.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

23

I motionen har bland annat framhållits, att i flertalet fall, då »trotjänare»
erhållit en ekonomisk fördel genom testamente eller gåva, tjänaren torde
hava gjort testator eller gåvogivaren sådana tjänster, att trotjänaren kunde
sägas stå vederbörande lika nära som vissa släktingar. Då testator eller
gåvogivare ville honorera en omvårdnad eller tjänst, vore det ur humanitär
synpunkt mindre tillfredsställande, att staten vid graderingen av arvs- eller
gåvoskatten icke gjorde någon åtskillnad mellan trotjänare och oskyld person
utan utsatte beloppet för en väsentlig reduktion genom uttagande av
skatt enligt klass IV. Såsom ytterligare skäl för överflyttande av trotjänare
till lägre klass än nyssnämnda kunde anföras, att det i regel vore fråga örn
personer i blygsam ekonomisk ställning. Ur statsfinansiell synpunkt vore
i detta fall icke fråga om några mera betydande skattebelopp, då det här
gällde en relativt begränsad kategori personer. Till »trotjänare» borde enligt
motionärens mening hänföras person, som i minst tio år varit i testator
eller gåvogivares tjänst. För rättskänslan skulle det vara tillfredsställande,
därest vid beräkning av arvs- eller gåvoskatt trotjänare hänfördes till klass II.

I likhet med motionären finner utskottet det icke vara tillfredsställande,
att den kategori av testaments- och gåvotagare, som i motionen betecknas
trotjänare, skall erlägga skatt för testamentslott och gåva enligt klass IV av
den i arvsskatteförordningen intagna tariffen. I många fall kan nämligen
en trotjänare under tjänstetiden hava stått testator eller gåvogivare minst
lika nära som vissa släktingar. Utskottet finner därför billighetsskäl tala
för att, då en person visat trotjänaren sin erkänsla genom att till denne bortgiva
ett belopp i syfte att därmed exempelvis trygga trotjänarens försörjning
efter slutad tjänst eller på ålderdomen, beloppet icke beskattas högre
än om detsamma skulle tillfallit någon av de skattskyldiga, som omförmälas
i klass II av tariffen. Med den relativt begränsade kategori skattskyldiga,
varom här är fråga, torde summan av de skatter, staten skulle gå förlustig,
därest en lindring i skatten medgåves, icke uppgå till mera betydande belopp,
varför statsfinansiella skäl icke kunna anföras mot den av motionären föreslagna
klassificeringen av trotjänare. Med hänsyn till det anförda ansluter
sig utskottet till motionärens uppfattning, att trotjänare i arvs- och gåvoskattehänseende
hänföras till förenämnda klass II.

Motionären har vidare föreslagit, att i förevarande hänseende med trotjänare
skall förstås person, som under minst tio år varit i testator eller gåvogivares
tjänst. I frågans nuvarande läge är utskottet icke berett att uttala
sig om, huruvida genom denna definition erhållcs en lämplig avgränsning av
begreppet trotjänare. Utskottet vill emellertid angiva några allmänna synpunkter
på frågan. I regel torde böra uppställas fordran å viss längre tids
anställning hos samma person eller familj. Skäl kunna även anföras för att
andra omständigheter än anställningens varaktighet tagas i betraktande,
såsom exempelvis tjänstens natur — vård under längre tid av sjuk person
— eller dylikt. Utskottet anser vidare, att från begreppet trotjänare icke
bör undantagas person, som stått i sådant skyldskapsförhållande till testa -

Utskoltet.

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

tor eller gåvogivaren, att personen enligt gällande bestämmelser i arvsskatteförordningen
är att hänföra till klass IV, och som innehaft tjänst hos
testator eller gåvogivaren under enahanda förhållanden som en oskyld. Även
i sistnämnda fall finner utskottet skäligt, att tjänsteförhållandet och icke
skyldskapen bör vara avgörande för frågan, efter vilken klass i nämnda förordning
skatt skall beräknas.

På grund av det nu anförda får utskottet förorda, att det i förevarande
motion berörda spörsmålet måtte göras till föremål för närmare utredning,
varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att bestämmelserna i ämnet
icke öppna möjlighet till kringgående av ifrågavarande beskattning.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 142 av
herr Annér, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit ville — med beaktande av vad i detta betänkande
anförts — föranstalta om utredning rörande ändring i förordningen
den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för
gåva beträffande sådana skattskyldiga, som kunna betraktas
såsom trotjänare, samt för riksdagen framlägga det förslag,
till vilket utredningen kan föranleda.

Stockholm den 11 maj 1937.

i

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 23.

377966. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.