Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

11

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1936 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om fortsatt
uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt d
motorsprit.

I en den 12 februari 1937 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 113, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven

skatt å motorsprit.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 7 juni
1934 (nr 231) stadgats rörande ikraftträdandet av den i 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit enligt
paragrafens lydelse i förordningen den 29 april 1932 (nr 86) föreskrivna
skatten å motorsprit — att bestämmelserna örn sistnämnda skatt skola träda
i kraft den 1 juli 1940.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit, sådant nämnda författningsrum lyder enligt förordning
den 29 april 1932 (nr 86), skall för motorsprit erläggas särskild skatt av sex
öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades
vid 1924 års riksdag, har emellertid hittills icke vunnit tillämpning. Genom
beslut vid skilda tillfällen har nämligen uppskov successivt medgivits med
skattens ikraftträdande. Det senaste uppskovet beslöts år 1934. Enligt förordning
den 7 juni 1934 (nr 231) gäller skattebefrielsen för motorsprit för
tiden till den 1 juli 1937.

Av omförmälda statsrådsprotokoll framgår, att departementschefen den 8
oktober 1936 anmodat kontrollstyrelsen att avgiva utlåtande rörande bebo -

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

vet och lämpligheten av fortsatt anstånd efter den 30 juni 1937 med ikraftträdandet
av bestämmelserna angående skatt å motorsprit.

Kontrollstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat, att styrelsen funne
övervägande skäl tala för, att motorspriten definitivt borde göras skattefri.

Kommerskollegium, som jämväl yttrat sig i ämnet, har i sitt utlåtande erinrat
örn, att 1936 års riksdag i skrivelse nr 154 hemställt örn utredning angående
automobilbeskattningen, samt framhållit, att vid en sådan utredning
även frågan örn bränslebeskattningen torde komma att upptagas till prövning.
Kollegium har därför funnit lämpligast, att skattefriheten tills vidare
lämnas i form av ett uppskov med skattebestämmelsernas ikraftträdande på
förslagsvis ytterligare tre år.

Till stöd för det nu föreliggande förslaget om ytterligare uppskov med skattens
ikraftträdande till den 1 juli 1940 har departementschefen — efter att
bland annat hava lämnat en redogörelse för den tidigare behandlingen av denna
fråga — anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att medgivandet av skattebefrielse
för motorsprit ursprungligen innebar en åtgärd från statsmakternas sida i
sjfte att undei lätta inarbetandet av dylikt bränsle i marknaden och samtidigt
sörja för en viss tillgång till ett inhemskt motorbränsle. Sedan avsättningen
av sulfitspritfabrikernas produktion blivit tryggad genom den år 1934
beslutade omregleringen på hithörande område, har skattebefrielsen förlorat
sin betydelse som stödåtgärd för industrien. I stället har frågan om
motorspritens beskattning väsentligen kommit att beröra motortrafikens intressen.

Då skattefriheten 1934 förlängdes, skedde detta också av hänsyn just till
motortrafiken. Genom den då beslutade nyordningen avsågs att vinna avsättning
som motorsprit för 17 miljoner volymliter, en kvantitet som i jämförelse
med motsvarande myckenhet bensin med då kalkylerade priser beräknades
för bensinfirmorna betinga en merkostnad i inköp av omkring 1.87 miljoner
kronor. Redan denna merkostnad, vilken förutsågs i sista hand komma
att drabba konsumenterna, ansågs motivera förlängningen av skattefriheten
för att icke göra belastningen alltför kännbar. Såsom kontrollstyrelsen
framhållit har den för inblandning i bensin avsedda kvantiteten motorsprit
enligt beslut av 1936 års riksdag ökats till cirka 19.2 miljoner volymliter,
motsvarande med nuvarande prisläge en total merkostnad i förhållande
till bensin å cirka 2.5 miljoner kronor. Med tillägg av skatt å motorsprit efter
sex öre för liter skulle denna merkostnad stiga till omkring 3.7 miljoner kronor.
Jag anser det icke lämpligt, att en så pass betydande utgiftsökning
som den nyssnämnda nu pålägges trafikens utövare. Det är min avsikt
att i en nära framtid för Kungl. Maj.-t anmäla frågan om igångsättande
av den utredning angående automobilbeskattningen, varom förra årets
riksdag hemställt. Vid denna utredning torde även frågan örn motorspritens
ställning i beskattningshänseende böra bliva föremål för övervägande. Vid
sådant förhållande kan jag icke biträda kontrollstyrelsens förslag att skattebestämmelserna
för motorspritens del nu definitivt avföras ur bensinskatte -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

13

förordningen utan förordar i stället, att skattefriheten medgives allenast i
form av ett uppskov med skattens ikraftträdande. I likhet med kommerskollegium
finner jag tiden för uppskovet lämpligen böra bestämmas till
tre år.»

I likhet med departementschefen anser utskottet frågan örn motorspritens
ställning i beskattningshänseende böra bliva föremål för övervägande i samband
med den av departementschefen berörda utredningen angående automobilbeskattningen.
Med hänsyn härtill och då utskottet icke har något att
erinra mot det föreliggande förslaget, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 113, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning örn fortsatt uppskov med ikraftträdandet
av föreskriven skatt å motorsprit.

Stockholm den 12 mars 1937.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Wahlmark, Elof Andersson, Sjödahl,
Bengtsson, Ekman, Robert Berg, Gustaf Björkman, Eilif Sylwan och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson
i Gävle, Johanson i Huskvarna, Hammarlund, Werner i Hultsfred, Hagberg i Malmö,
Mårtensson och Olsson i Kullenbergstorp.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 7 sami. Nr 16-''17.

3