Riksdagens skrivelse Nr 95—96.
3
vida och i vad mån arrendator civilrättsligt åvilande skyldighet att svara för
vägskatt, som utgår för arrenderad fastighet, bör medföra samma verkningar
i rösträttshänseende vid val av ombud till vägstämma, som skyldighet enligt
lagen örn vägdistrikt att utgöra sådan skatt.
Stockholm den 17 mars 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 96.
Godkänd av första kammaren den 17 mars 1936.
Godkänd av andra kammaren den 17 mars 1936.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 516 i andra kammaren, har hemställts,
’ ’att riksdagen måtte vidtaga den förändringen i § 59 lagen örn vägdistrikt, atl
Kungl. Maj :t eller länsstyrelser tillerkännes befogenhet att på framställning av
vägstämma medgiva vägdistrikt rätt att å kommunalnämnd eller särskilt utsedda
förtroendemän överlåta vägskattens debitering, uppbörd, indrivning och
redovisning”.
I 63 § första stycket lagen örn väghållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891 stadgades, bland annat, att Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande
ombesörjer på vägstyrelsens därom framställda begäran, att vägskatten
varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskattema debiterad,
indriven och redovisad, på sätt örn landstingsmedel är föreskrivet; ägande
Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande jämväl förordna örn avskrivning av
sådana avgifter till vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunna
indrivas.
I 63 § tredje stycket i samma lag finnas vidare särskilda regler och bestämmelser
för det fall att väghållningsskyldiga önska överlämna debiteringen
och uppbörden åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän.
I 48 § lag örn landsting den 20 juni 1924 stadgas, bland annat: ”Länsstyrelsen
ombesörjer, på landstingets därom framställda begäran, att de avlandstinget
till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel
varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskattema, debiterade och
indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det ansvar, som är
för kronans uppbörd stadgat ”.
I ''det av 1929 års vägsakkunniga avgivna betänkande hade i 65 § i förslag
till lag örn vägdistrikt allenast stadgats att vad örn debitering, uppbörd, indriv
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 96.
ning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skulle äga motsvarande tillämpning
beträffande vägskatt, men i övrigt icke upptagits bestämmelserna i 63
§ lag örn väghållningsbesvärets utgörande på landet. I Eders Kungl. Maj :ts
proposition nr 21 till 1934 års riksdag upptogs i förslagets 59 § den av de
sakkunniga föreslagna bestämmelsen oförändrad. Departementschefen anförde
beträffande denna fråga: ”1 några yttranden har föreslagits bibehållande i
stort sett av nu gällande bestämmelser, enligt vilka det står vägstämman fritt
att överlämna vägskattens debitering, uppbörd och redovisning åt kommunalnämnd
eller särskilt utsedda förtroendemän. Då emellertid den i de flesta vägdistrikt
tillämpade ordningen, innebärande att vägskattens debitering m. m. sker
på sätt om landstingsmedel är stadgat, torde vara att föredraga, anser jag mig
böra biträda sakkunnigförslaget, enligt vilket denna ordning blir obligatorisk”.
Riksdagen godkände sedermera 59 § i lag om vägdistrikt med den av de
sakkunniga föreslagna formuleringen, utan att göra något uttalande örn paragrafens
rätta tolkning. Av ovannämnda bestämmelser i 48 § lag om landsting
och 63 § första stycket lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet framgår,
att det står landstinget resp. väghållningsskyldiga fritt att antingen överlämna
debiteringen och uppbörden till Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande
eller ock förfara på annat sätt. Beträffande landstingsmedel har dock icke
förekommit annat förfarande än att debitering och uppbörd verkställts genom
Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande, varemot i flera vägdistrikt väghållningsskyldiga
plägat begagna sig av möjligheten att verkställa debiteringen
och uppbörden på annat sätt.
Såväl de sakkunniga som departementschefen hava emellertid utgått från
den uppenbarligen felaktiga förutsättningen att landstingsmedlen obligatoriskt
skulle debiteras och uppbäras genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.
Den motsatta uppfattningen har tidigare hävdats av både Eders Kungl.
Maj :t och riksdagen. Sålunda anfördes i Eders Kungl. Maj :ts proposition
till 1924 års riksdag, nr 188, med förslag till lag om landsting, att ovannämnda
bestämmelse i 48 § förslaget till lag örn landsting, vilken sedermera av riksdagen
antogs oförändrad, innebure, att landstinget är oförhindrat att ordna landstingsmedlens
debitering och uppbörd på annat vis, än bestämmelserna förutsätta
såsom det regelmässiga. Riksdagen har jämväl i annat sammanhang i
skrivelse vid 1933 års riksdag, nr 254, hävdat, att landstingslagen § 48 uttryckligen
gjorde debiteringen och uppbörden av landstingsmedel med biträde av
häradsskrivare och kronouppbördsman i städerna, enligt Eders Kungl. Maj :ts
befallningshavandes befallningar, beroende av landstingets beslut och därom
framställda begäran. Då enligt 59 § lag örn vägdistrikt samma regler skola gälla
för vägdistrikt, föreligger ej heller skyldighet för vägdistrikt att låta verkställa
debitering och uppbörd av vägskatt genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.
På grund härav anser utskottet att någon ändring i berörda 59 § i lagen om
vägdistrikt icke är erforderlig för att uppnå det i motionen framförda önskemålet,
då vägdistrikt redan nu har rätt att låta verkställa debitering och uppbörd
av vägskatt på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande.
Då emellertid ovannämnda bestämmelser i 63 § tredje stycket av 1891 års
lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet icke blivit upptagna i lagen
örn vägdistrikt och sålunda tillämpningsbestämmelser kommit att saknas
för det fall vägdistrikt begagnar sin rätt att ej låta verkställa debitering och
uppbörd genom Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande, är det nödvändigt att
Riksdagens skrivelse Nr 96—97.
5
dylika bestämmelser utfärdas. Dessa bestämmelser, vilka huvudsakligen behöva
reglera sättet för upprättande och fastställande av debiteringslängd, ävensom
förfarandet vid uppbörd och redovisning samt indrivning av restantier, kunna
enligt riksdagens mening lämpligen utfärdas av Eders Kungl. Maj :t i administrativ
väg under beaktande att olika regler rörande exempelvis avkortning och
avskrivning icke få tillämpas för det fall, att debitering och uppbörd sker genom
länsstyrelsen, och det fall, att annan ordning användes.
Riksdagen får alltså under erinran därom, att, enligt bestämmelsen i 59 §
lagen örn vägdistrikt, vägdistrikt, i likhet med landsting, är oförhindrat att
ordna vägskattens debitering och uppbörd på annat sätt än genom Eders Kungl.
Maj :ts befallningshavandes försorg, hos Eders Kungl. Maj :t anhålla, att Eders
Kungl Maj :t ville utfärda reglerande föreskrifter angående vad som skall iakttagas
för det fall vägdistrikt beslutar att på annat sätt än genom Eders Kungl.
Maj :ts befallningshavandes försorg ombesörja vägskattemedlens debitering och
uppbörd.
Stockholm den 17 mars 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 97.
Godkänd av forsta kammaren den 20 mars 1936.
Godkänd av andra kammaren den 20 mars 1936.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående posthusbyggnad å Kungsholmen i
Stockholm.
(Statsutskottets utlåtande Nr 45.)
Till Konungen.
I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1936/1937 har
Kungl. Majit (utgifter för kapitalökning, bil. 4, punkt 4) föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd,
till posthusbyggnad å Kungsholmen i Stockholm för budgetåret 1936/1937 beräkna
ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1936
dagtecknad proposition, nr 83, under åberopande av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade
köpekontraktet angående ifrågavarande tomtområde å Kungsholmen i Stockholm,
dels ock till posthusbyggnad å Kungsholmen i Stockholm för budgetåret
1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1 100 000 kronor, att utgå av lånemedel.