Riksdagens skrivelse Nr 313.

1

Nr 313.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1936.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag om anvisande av anslag av automobilskattemedel
m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 136.)

Till Konungen.

l:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.

I propositionen nr 1 angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret
1936/1937 har Kungl. Majit (punkt 7 av det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen
att

dels godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,
till kostnaderna för vägars byggande och underhåll samt vinterväghållning
i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.

Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni
1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.

Med byggande av väg förstås i denna förordning förutom anläggning av
ny väg jämväl omläggning och förbättring av väg.

Närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till kostnader för byggande
av väg samt för underhåll av väg och vinterväghållning meddelas av
Konungen.

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt hämnäs årligen statsbidrag med åttio procent av
distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 313.

1292 36 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 313.

nästföregående år. Till kostnaden för underhåll av ödebygdsväg och vinterväghållning
å sådan väg lämnas av statsmedel, utöver vad nyss sagts, särskilt
tilläggsbidrag med tio procent av distriktets verkliga kostnad för vägens
underhåll och vinterväghållningen å densamma under nästföregående år.

2 mom. Till grund för fastställande av vägdistriktens verkliga kostnader
skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar
vägdistrikt att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av kostnaderna,
må, i den ordning Konungen bestämmer, distriktet förklaras skola
gå miste örn det bidrag till samma kostnader, som eljest skolat tillkomma
distriktet.

3 §•

1 mom. Statsbidrag till vägdistrikt kunna av Konungen eller myndighet,
som Konungen förordnar, beviljas att utgå till följande slag av vägbyggnad:

byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående,
långväga samfärdseln eller eljest av stor vikt ur trafiksynpunkt, med
nittio procent av den beräknade kostnaden;

byggande av annan huvudväg med åttiofem procent av den beräknade
kostnaden;

byggande av annan landsväg med åttio procent av den beräknade kostnaden
;

byggande av ödebygdsväg med nittio procent av den beräknade kostnaden.

2 mom. Där i något fall Konungen prövar synnerliga skäl därtill föranleda,
må, på de villkor Konungen finner anledning föreskriva, till vägföretag,
som i 1 mom. angivas, utgå högre statsbidrag än där sägs.

3 mom. Är fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna
samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning
utgå å verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle
ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark.

Då fråga är örn omläggning eller förbättring av väg, utgår bidrag med
enahanda andel som till företaget i övrigt å verkliga kostnaden för lösen
av mark, som erfordras för arbetets genomförande, så ock för lösen av
byggnad, som befinnes hinderlig för vägens breddning eller omläggning eller
vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseende av trafiksäkerheten,
allt i den mån Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,
prövar kostnaden vara skälig.

Yad nu sagts i fråga örn lösen av mark skall äga motsvarande tillämpning
beträffande engångsersättning, då mark tages i anspråk med vågrätt,
så ock med avseende å ersättning för skada och intrång, som orsakas genom
vägföretag.

I kostnad, som avses i detta moment, må inräknas även utgift för domstols-
och expropriationshandläggning.

Vid bedömande av fråga örn företags hänförande till anläggning eller
till omläggning eller förbättring av väg bör jämte övriga inverkande omstän -

Riksdagens skrivelse Nr 313. 3

diglieter beaktas, huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare
ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.

4§-

Till rikets städer lämnas årligen av automobilskattemedel belopp, som
bestämmas i enlighet med stadgandet i 2 § första stycket i förordningen örn
fördelning av automobilskattemedel och skola av städerna användas till förbättring
och underhåll av deras för automobiltraiiken viktiga vägar och
gator, i första rummet infartsvägar till städerna.

ö §•

Till stad kan, utöver vad i 4 § sägs, av Konungen beviljas särskilt statsbidrag
till visst företag av där omförmält slag. Det särskilda bidraget
utgår med högst femtio procent av den beräknade kostnaden, där ej på
grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1937, från och med
vilken dag förordningen den 31 maj 1934 (nr 209) örn särskilt tilläggsbidrag
till underhåll av ödebygdsväg, kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 207) angående
statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. samt kungörelsen den
22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till bidrag till
vägunderhållet på landet m. m. skola upphöra att gälla. Beträffande vägdistrikt,
varest icke samtliga allmänna vägar under år 1936 varit övertagna
till underhåll medelst vägkassan, skall under år 1937 i stället för det i
denna förordning stadgade bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning
utgå bidrag av statsmedel med tre tiondelar av uppskattade kostnaden för
vägunderhållet och av verkliga kostnaden för vinterväghållningen under år
1936.

Med avseende å vägföretag av i 3 § omförmält slag, vilket påbörjats före
den 1 januari 1937, skola hittills gällande bestämmelser äga tillämpning;

dels och godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn
särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin och
motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 §
förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)
skola i räkenskaperna från vederbörande anslag å riksstaten
omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond,
benämnd statens automobilskattemedelsfond.

4

Riksdagens skrivelse Nr S13.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels så stor del av de
enligt 2 § förordningen den angående statsbidrag till

den allmänna väghållningen i riket till vägdistrikten utgående statsbidragen,
som motsvarar trettio procent av distriktens verkliga kostnader för under*
håll av landsvägar och vinterväghållning å sådana vägar under det sista
kalenderår, som avslutats före ingången av budgetåret, ävensom fyrtio procent
av distriktens verkliga kostnader under nämnda kalenderår för underhåll
av ödebygdsvägar och vinterväghållningen å desamma, dels ock, med
undantag av de i tredje stycket avsedda medel, vad i övrigt i enlighet med
å riksstaten anvisade anslag skall till särskilda ändamål utgå av automobilskattemedel.

Av återstående skattemedel, vilka, på sätt här nedan närmare sägs, skola,
användas till de ändamål, som avses med anslaget till förbättring och underhåll
av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna samt
anslaget till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden, skola tjugu
procent tillfalla rikets städer och åttio procent landsbygden.

2§-

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt, att användas på sätt angives i 4 § förordningen
angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Återstående tjugu procent av städernas andel fördelas av Konungen på
sätt i 5 § nyssnämnda förordning sägs.

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten jämlikt 2 § förordningen angående statsbidrag
till den allmänna väghållningen i riket tillkommande bidrag bestrides så
stor del, som motsvarar femtio procent av distriktens verkliga kostnad för
vägunderhåll och vinterväghållning under det kalenderår, som avslutats
under budgetåret.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de
särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd.

2 mom. Återstående femton procent skola fördelas mellan länen på sätt
Konungen förordnar.

3 mom. De enligt 1 mom. b) och 2 mom. länen tillkommande medlen
skola användas till omläggning och förbättring av allmänna vägar på landsbygden
i enlighet med bestämmelserna i 3 § förordningen angående statsbidrag
till den allmänna väghållningen i riket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, från och med vilken
dag förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel
skall upphöra att gälla, dock att densamma skall äga tillämpning
vid fördelningen av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

Riksdagens skrivelse Nr 313. O

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag Ilar riksdagen till behandling
föreliaft

dels två likalydande motioner, I: 91 och II: 269, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådana kompletterande bestämmelser angående tilldelning
av statsbidrag till den allmänna väghållningen, att större landsbygdsområdes
införlivning med stad eller ombildning till stad icke måtte förminska
möjligheten att erhålla bidrag till denna väghållning inom området,
eller ock besluta hemställa hos Kungl. Majit, att i motionerna framförda
synpunkter beträffande denna fråga matte vinna beaktande vid den fortsatta
utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen;

dels två likalydande motioner, I: 124 och II: 237, vari hemställts, att riksdagen
måtte vid behandlingen av Kungl. Majits förevarande förslag uttala,
att den nuvarande anordningen med vägars och broars byggande och förbättring
genom vägstyrelsernas försorg måtte bibehållas även efter genomförandet
av ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen;

dels två likalydande motioner, I: 238 och II: 532, vari hemställts, att riksdagen
ville besluta att höja bidraget av bilskattemedel till vägunderhållet
från nuvarande 50 procent till 55 procent, så att sammanlagda bidragsprocenten
blir 85;

dels en motion, II: 523, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
vid behandling av förslag till »Förordning angående statsbidrag till den allmänna
väghållningen i riket» måtte till första stycket av § 3 mom. 3 fogas
orden: så ock för lösen av byggnad;

dels ock en motion, II: 24, vari hemställts, att riksdagen ville besluta i
skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå, att nya bestämmelser snarast måtte utfärdas
beträffande väg- och broarbetens planering, byggnadssätt, villkor för
arbetens igångsättande m. m., allt avseende ökad sparsamhet och förbättrad,
ekonomisk användning av de medel, som ställas till vägväsendets förfogande.

Det förslag till nya vägbidragsgrunder för landsbygden, som här framlägges,
är byggt på ett av 1935 års vägsakkunniga framlagt betänkande.

Anläggningsbidrag skall, vare sig fråga är om egentlig nybyggnad av väg
eller allenast om vägförbättringar, utgå med 80 procent för vanlig landsväg,
85 procent för vanlig huvudväg samt 90 procent för huvudväg av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller eljest av stor
vikt ur trafiksynpunkt. I undantagsfall kan ett än högre bidrag beviljas.
Dessa normer ansluta sig i stort sett till den praxis, som hittills tillämpats
vid vägomläggningar och vägförbättringar, men ställa sig förmånligare beträffande
nybyggnaderna, till vilka hittills i allmänhet bidrag med allenast
75 procent kunnat beviljas.

De sålunda föreslagna grunderna för tilldelning av anläggningsbidrag
föranleda ej någon erinran från riksdagens sida. Iliksdagen får emellertid
i anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande örn överflyttning av vissa
vägbyggnader från vägdistrikten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anföra
följande.

6

Riksdagens skrivelse Nr 313.

Av de sakkunniga Ilar förutsatts, att i de fall, då statsbidrag för nybyggnad
av väg utgår med mer än 90 procent av kostnaderna, arbetet skulle
utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. I anledning härav
har i de väckta motionerna I: 124 och II: 237 påyrkats, att även i nu förevarande
fall vägbyggnaderna måtte få utföras av vägdistriktet. I motionerna
har erinrats örn, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens direkta befattning
med vägbyggnaderna tidigare varit begränsad till ödebygdsvägarna.
Även denna styrelsens byggnadsverksamhet vore dock numera under avveckling.
Anledningen härtill vore bland annat, att det befunnits önskligt
att kunna minska vägingenjörernas arbetsbörda.

För egen del vill riksdagen framhålla, att enligt de föreslagna nya bidragsnormerna
statsbidrag skall utgå med 80—90 procent alltefter väganläggningens
olika betydelse för samfärdseln. Tilldelningen av ett än högre bidrag
d. v. s. med mer än 90 procent har däremot av de sakkunniga ansetts böra
göras beroende av ett helt annat förhållande, nämligen vederbörande vägdistrikts
ekonomiska bärkraft.

Att ett vägdistrikt är så ekonomiskt betungat att en högre bidragskvot
än 90 procent bör beviljas synes dock enligt riksdagens mening ej i och för
sig utgöra tillräckligt skäl för att från vägdistriktet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
överflytta det planerade vägarbetet. Till stöd för sitt
förslag örn att vägföretagets utförande i dessa fall borde anförtros åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hava de sakkunniga visserligen åberopat att utgående
höga bidrag jämte tilldelat skatteutjämningsbidrag komme att medföra,
att vägdistriktets egen andel i vägbyggnadskostnaden i allmänhet inskränkte
sig till blott några få procent. Gent emot detta vill emellertid riksdagen
erinra örn den synnerligen ingående kontroll, som från statens sida numera
utövas över vägdistriktens förvaltning. Det har också redan från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen antytts, att en dylik överflyttning på staten av vägbyggnaderna
skulle kunna påverka styrelsens behov av arbetskrafter.

Kiksdagen vill därför som sin mening uttala, att ej heller i de fall, då
högre bidrag än 90 procent beviljats, skäl i allmänhet torde föreligga för
ett frångående av den allmänna regeln örn vägbyggnads utförande som ett
vägdistriktets eget företag. Även med denna uppfattning anser riksdagen
det dock böra stå öppet för Kungl. Majit att undantagsvis fatta beslut örn
att ifrågavarande vägarbeten, till vilka statsbidrag med över 90 procent skall
utgå, må utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Dylikt
beslut torde, såsom nämnts, allenast bliva behövligt i undantagsfall, då det
av alldeles särskilda omständigheter finnes påkallat att anförtro ett vägbyggnadsföretag
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i stället för det lokala vägdistrikt,
varunder väganläggningen sedermera skall höra. I regel torde därvid,
såsom de sakkunniga påpekat, komma att anlitas entreprenadförfarande.

Enligt det framlagda förslaget till förordning angående statsbidrag äger
Konungen meddela närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till
kostnader för å ena sidan vägbyggnad samt å andra sidan vägunderhåll.

Riksdagens skrivelse Nr 313.

7

Vid dessa bestämmelsers utfärdande böra enligt riksdagens mening bland
annat beaktas de olägenheter i form av vidlyftigt bokföringsarbete m. m., som
förvaltningskostnadernas uppdelning å vägbyggnader och vägunderhåll medför.
Lämpligast torde vara att, som från sakkunnigt håll redan påyrkats,
samtliga kostnader för vägdistriktens förvaltning hänföras till vägunderhållet.

I nu förevarande sammanhang vill riksdagen erinra örn riksdagens år
1935 församlade revisorers under § 13 i berättelsen angående statsverket
gjorda uttalande örn vikten av att vägarbetena, enkannerligen erforderliga
vägomläggningar, planläggas med ekonomisk omtanke. I motionen II: 24
hava också uttalats liknande önskemål beträffande vägföretagens planering
och utförande. I anledning av dessa i riksdagens revisorers berättelse och
jämväl i nyssnämnda motion framkomna synpunkter vill riksdagen framhålla
angelägenheten av att jämsides med uppställda tekniska krav på en
väganläggning också tillbörlig hänsyn tages till den förefintliga terrängen och
bebyggelsen. Vid en dylik mera ekonomiskt och praktiskt inriktad planläggning
av vägföretagen får självfallet ej åsidosättas trafiksäkerhetens krav liksom
ej heller de fordringar, som vid en påräknelig framtida trafik kan
komma att ställas på anläggningen.

Vägunderhåttsbidrag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt utgå med
80 procent. Härtill skulle dock komma ett utjämningsbidrag åt mera betungade
distrikt. Aven örn det nya utjämningsbidraget är för vägdistrikten
gynnsammare avvägt än det hittillsvarande torde dock alltjämt den lokala vägskattebördan
inom stora delar av landet bliva synnerligen tyngande. För
att bringa en ytterligare lättnad i fråga örn vägdistriktens kostnader för
vägunderhållet har riksdagen funnit sig böra medgiva att det statliga vägunderhållsbidraget
ökas från 80 till 85 (30 + 55) procent.

I fråga örn detaljbestämmelserna har i en i ämnet väckt motion II: 523
påyrkats att bidrag för lösen av byggnad må jämväl då fråga är örn nyanläggning
av väg få utgå i samma omfattning som hittills gällt vid vägomläggningar
eller vägförbättringar. Med hänsyn till att vid vägars nyanläggning dylik
inlösen av byggnad endast undantagsvis torde behöva förekomma därest vägföretagen
planläggas med tillbörlig ekonomisk varsamhet, har riksdagen ansett
sig kunna bifalla det motionsvis framställda yrkandet. I överenstämmelse
härmed torde alltså till 3 § mom. 3 första stycket av den föreslagna förordningen
örn statsbidrag böra efter orden »eller tomtmark» tilläggas »så ock
för lösen av byggnad».

Beträffande städernas andel i automobilskattemedlen, vilken fråga är föremål
för ytterligare överväganden inom 1935 års vägsakkunniga, har ingen
ändring ifrågasatts. I motionerna I: 91 och II: 269 har emellertid i ett särskilt
avseende, nämligen beträffande städer, som tidigare varit landsbygdsområde
eller varmed dylikt större område införlivats, hemställts örn sådana
kompletterande bestämmelser att dylik ombildning eller införlivning ej måtte
förminska möjligheterna att erhålla bidrag till väghållningen inom området.

8

Riksdagens skrivelse Nr 313.

Riksdagen anser detta yrkande vara av beskaffenhet att, på sätt i motionerna
alternativt påyrkats, förtjäna beaktande vid den fortsatta utredningen örn
ändrade grunder för statsbidragstilldelningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen a)

i anledning av motionerna I: 238 och II: 532 beslutat

dels att 2 § 1 mom. av förslaget till förordning angående statsbidrag till
den allmänna väghållningen i riket skall hava följande lydelse:

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med åttiofem procent
---nästföregående år.

dels ock att 3 § 1 mom. a) av förslaget till förordning örn fördelning av
automobilskattemedel skall hava följande lydelse:

3 §•

1 mom. Av landsbygdens---på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten---så stor del, som motsvarar femtiofem

procent av distriktens verkliga kostnad för vägunderhåll — — — under
budgetåret.

b) med bifall till motionen II: 523, beslutat att 3 § 3 mom. första stycket
av det intagna förslaget till förordning angående statsbidrag till den allmänna
väghållningen i riket skall hava följande ändrade lydelse:

»Ar fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna samfärdselhänsyn
befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning utgå å
verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle ställa sig i
särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark, så ock
för lösen av byggnad»;

c) godkänt förevarande båda författningsförslag i övriga delar.

2:o) Anslag av automobilskattemedel m. m. Kungl. Maj:t har beträffande
riksstatens sjätte huvudtitel i nedannämnda punkter vidare föreslagit
riksdagen

punkten 14

att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av
12,709,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

punkten 15

dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 50,839,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel; dels

ock medgiva, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/
1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må
disponeras ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag
åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig
överensstämmelse med de under punkten 7 här ovan angivna grunderna;

Riksdagens skrivelse Nr 313.

9

punkten 16

att till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937
anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel; punkten

17

dels till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna
lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel;

dels ock medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel
må på sätt under punkten 14 förordats för enahanda ändamål
disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor.

I statsverkspropositionen har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning
(Bil. 5, punkten 5, av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden) föreslagit riksdagen, bland annat, att till
avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital för budgetåret
1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 57,000,000 kronor, därav 7,000,000
kronor att utgå av automobilskattemedel.

Detta förslag behandlas här i vad detsamma avser anvisande av anslag för
ändamålet av automobilskattemedel.

Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade
till 103,000,000 kronor, ansluter sig riksdagen till Kungl. Majlis förslag.

Riksdagen finner alltså skäligt och lämpligt, att automobilskattemedlen med
ett belopp av 7,000,000 kronor tagas i anspråk för amortering av kristidslånen,
varav över 20 miljoner kronor belöpa å anslag, som åren 1933 och 1934 direkt
anvisats till vägarbeten, broar och skenfria korsningar. I detta avseende vill
riksdagen också erinra om de betydande, delvis upplånade kapitalbelopp, sammanlagt
210,000,000 kronor, som av arbetslöshetsmedel nedlagts å vägarbeten.

Vad angår den motionsvis framförda frågan örn beredande av medel för
avveckling av vissa av vägdistrikten i avvaktan på kommande statsbidrag förskotterade
medel får riksdagen erinra, att hithörande arbetens igångsättning
i allmänhet föranletts av önskvärdheten av att kunna bereda sysselsättning åt
ortens arbetslösa. Att statsbidrag ej kunnat redan i samband med arbetets
utförande utbetalas torde ej för vederbörande vägdistrikt medföra annat direkt
men eller annan förlust än ränteutläggen för medel, som tillfälligt upplånats
i avvaktan på statsbidraget. Det synes riksdagen förtjänt av övervägande,
huruvida ej genom någon lämplig anordning ersättning skulle kunna beredas
vägdistrikten för dylika ränteutlägg. I detta sammanhang vill riksdagen också
framhålla önskvärdheten av att i förekommande statistiska uppgifter en uppdelning
äger rum mellan de fasta lånemedlen och sådana som exempelvis mera
tillfälligt upptagits i avvaktan på framtida statsbidrag eller för finansiering
av halvpermanenta beläggningar mot åtnjutande av statsbidrag för länens
amortering.

På sätt 1935 års vägsakkunniga framhållit är det emellertid självfallet

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 313. 12-''2 80 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 313.

önskvärt att ifrågavarande förskott och främst sådana, som medfört skuld
sättning från vederbörande vägdistrikts sida, likvideras så snart ske kan.
Riksdagen har funnit sig böra godkänna Kungl. Majlis i sådant syfte framställda
förslag att ett anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa
av vägdistrikten upptagna lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras
vissa uppkommande överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner
kronor — av innevarande budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.

I anledning av riksdagens beslut örn beställningar av gatsten med 3,000,000
kronor, varav 1,000,000 kronor från de under budgetåret 1936/1937 inflytande
automobilskattemedlen (statsutskottets utlåtande nr 18) bör å budgeten
för 1936/1937 uppföras ett reservationsanslag för inköp av gatsten å
1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

I enlighet med det anförda — vilket tillika innebär, att vägunderhållsbidraget
bestämmes till 85 (30 -f 55) procent — skulle automobilskattemedlen
för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:

193611937 års automobilskattemedel.

96,000,000 kr. (103,000,000 — 7,000,000).

Vägunderhåll m. m. enligt Ersättning Inköp Övriga Att fördelas

väglagen (30 % å kostnad för väg- av gatsten specialanslag mellan städer

för år 1935) distriktens lån 1,000,000 kr. 15,300,700 kr. och landsbygd

16,800,000 kr. 1,000,000 kr. 61,899,300 kr.

Städernas totala andel (20 %) Landsbygdens totala andel (80 %)

12,379,860 kr. '' 49,519,440 kr.

Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
7,427,916 kr. 42,091,524 kr.

Vägdistriktens direkta underhålls- Utjämningsbidrag Länens ordinarie andelar

bidrag (55 % å verklig kostnad under år 1937 7,491,524 kr.

för år 1936) 3,800,000 kr.

30,800,000 kr.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,
att riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator
och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisat ett förslagsanslag av
12,379,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret
1936/1937 anvisat ett förslagsanslag av 49,519,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel; dels

till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital
för budgetåret 1936/1937 under utgifter för kapitalökning anvisat ett anslag
av 7,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

dels medgivit, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/1937
av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må disponeras
ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag
åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angivna grunderna;

Riksdagens skrivelse Nr SIS.

11

dels till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937
anvisat ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel; dels

till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna
lån för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel;

dels medgivit, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel
må på sätt i statsrådsprotokollet förordats för enahanda ändamål
disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor;

dels ock till inköp av gatsten för budgetåret 1936/1937 anvisat ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

Stockholm den 9 juni 1936.

Med undersåtlig vördnad.