Riksdagens skrivelse Nr 297.
1
Nr 297.
Godkänd av första kammaren den 5 juni 1936.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1936.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 110.)
Till Konungen.
I en den 21 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 99, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
dels fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens
omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med rätt för
Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning
befinnas erforderliga:
Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser
för närvarande är sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum, så snart
sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation
inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna
ske, dock senast med ingången av läsåret 1946/1947. Härvid skall iakttagas,
att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må utan skoldistriktets
medgivande införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och ej
tidigare än med ingången av läsåret 1940/1941. Där särskilda omständigheter
sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid medgiva distrikt
anstånd i större eller mindre omfattning utöver läsåret 1946/1947 med införande
av sjuårig skolkurs.
Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra
hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill föranleda,
efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola
med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 14 sami. Nr 297.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 297.
Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna B 3-och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning
att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning
under en månad;
dels besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till lärare
utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser om ersättning för övertidsläsning;
dels
medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget
till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas
högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Majit må finna gott meddela;
dels besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på sådan
skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av nu gällande
bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst 180
undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst 270 undervisningstimmar;
dock att, där så prövas vara av särskilda förhållanden påkallat,
skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt
gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu sagts, och
att fördela undervisningen på två årskurser, allt under iakttagande, att skolplikten
i fortsättningsskolan icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för
längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;
dels ock medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt
angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft, bland andra,
följande motioner, nämligen
dels en motion (I: 332), vari hemställts, bland annat, att riksdagen vid
avgörandet av frågan örn en obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta,
att Kungl. Maj:t, vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande
det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma,
måtte lämna så fria direktiv som möjliggöra att folkskolinspektörerna
i samråd med de lokala skolmyndigheterna kunna där så lämpligen
må ske tillmötesgå lokala önskningar i dessa hänseenden;
dels två likalydande motioner (I: 356 och II: 684), vari hemställts, bland
annat, att riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts proposition
nr 99 angående obligatorisk sjuårig folkskola måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära en revision av 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor;
dels två likalydande motioner (I: 357 och II: 687), vari hemställts, bland
annat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn åtgärders
vidtagande i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande under
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 297.
visning i folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning
i enlighet med vad av motionärerna anförts samt att Kungl. Maj:t täcktes
verkställa utredning om och i vad mån åtgärder kunna vidtagas för ytterligare
underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga kunskaper i
enlighet med vad av motionärerna anförts;
dels en motion (I: 358), vari hemställts, bland annat, att riksdagen med
anledning av proposition nr 99 örn obligatorisk sjuårig folkskola m. m.
ville anhålla, att Kungl. Majit måtte förordna och tillse, att i undervisningsplanen
ingår även fostran till praktiskt arbete och kroppskultur; att
den även kommer att omfatta karaktärsdaning och medkänsla eller med
andra ord social etik och individuell levnadskonst; att mångläseriet beskäres
och en normalarbetsdag även för skolarbetet eftersträvas; att den nuvarande
skolans favoriter, den receptiva ungdomen, ej undantränga omtanken
örn den mera produktiva ungdomen; att urval för tillträde till högre
lärokurser ej hänsynslöst lägges i en lärares hand;
dels en motion (11:671), vari hemställts, bland annat, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag angående
förbättring av landsbygdsungdomens folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter
på sätt motionärerna i motiveringen utvecklat;
dels en motion (lii 685), vari hemställts, bland annat, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit vid utfärdandet
av närmare bestämmelser rörande det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans
anknytning till detsamma täcktes lämna så vidsträckta
direktiv, att en lämplig anpassning efter de lokala förhållandena möjliggöres;
dels
ock en motion (lii 686), vari hemställts, I. att riksdagen med bifall
till Kungl. Majits proposition nr 99 angående införande av sjuårig obligatorisk
folkskola ville uttala, att uppskov efter övergångstidens slut bör beviljas
a) då skoldistrikt är hårt skattetyngt och ett införande av sjunde
klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning, b) när icke avsevärd tid
förflutit, sedan heltidsläsning genomfördes, c) då barnantalet vid folkskola
av B2-, B3- och Dl-formerna är så stort, att ett införande av sjunde klass
icke skulle medföra en pedagogisk vinst, som stöde i rimlig proportion till
utökningen av lästiden; II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville
anhålla om revision av den för rikets folkskolor gällande undervisningsplaneu,
varvid av motionären angivna synpunkter borde vinna beaktande.
Efter omfattande utredningar och i huvudsaklig överensstämmelse med
ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag har frågan om införande av
obligatorisk sjuårig folkskola i vårt land förelagts riksdagen.
Departementschefen har inledningsvis uppehållit sig vid de skäl, som
han funnit tala för en utsträckning av folkskolans lärotid, och härvid särskilt
framhållit, att kravet härpå måste betraktas såsom det för närvarande
förnämsta målet för reformsträvanden på folkundervisningens område.
4
Riksdagens skrivelse Nr 297.
Härför talade bland annat de ökade krav på den enskilde medborgarens
insikter och kunnighet, som framkommit på grund av samhällets och samhällslivets
omvandling under de närmare 100 år, då undervisningstiden vid
folkskolan varit praktiskt taget oförändrad. Från många håll hade betygats,
att folkskolan icke förmådde på ett nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och
uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära medborgarskolan.
Såväl pedagogiska som psykologiska skäl talade för en utsträckt
skolplikt. Genom den förstärkning av folkskolan i städerna, som ägt rum
därigenom att dessa i stor utsträckning frivilligt utbyggt sin folkskola till
sjuårig, hade uppstått en kvalitetsskillnad mellan folkskolan i stad och på
landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens befolkning.
Departementschefen har vidare framhållit vissa omständigheter, som kunna
sägas hava i särskild grad aktualiserat det föreliggande reformkravet, bland
annat 1935 års riksdags beslut om statens övertagande av vissa kostnader
för folkskoleväsendet, varigenom reformen icke komme att i lika hög grad
som tidigare skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. Departementschefen
har vidare funnit de beräknade kostnaderna för reformen
för statsverket icke vara sådana, att de borde utgöra hinder för reformens
genomförande. För ett genomförande av reformen just nu finner departementschefen
vidare tala de minskningar i anslagen till folkskoleväsendet,
som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna
och det sjunkande barnantalet.
Härefter har departementschefen framlagt de skäl, som enligt hans uppfattning
tala för att förlängningen av undervisningstiden vid folkskolan bär
göras obligatorisk.
I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
frågan örn möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid
vissa svagare skolformer. Departementschefen har framhållit, att vissa
svårigheter troligen komma att uppstå i fråga örn en del av de svagare skolformerna.
Han har härvid erinrat, att flertalet myndigheter betonat, att
dessa svårigheter icke finge överskattas. Erfarenheterna från arbetet i sjuårig
folkskola hade givit vid handen, att denna skolform vore pedagogiskt
och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen. Mot framkommet
förslag att med hänsyn till berörda olägenheter begränsa reformen
till att för närvarande avse endast de starkare skolformerna hade gjorts
gällande, att just de skolformer, som mest vore i behov av ökad tid för
ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat, genom en sådan åtgärd
skulle berövas möjligheten att i detta hänseende ernå förbättring.
Departementschefen har för egen del instämt i dessa synpunkter och särskilt
betonat, att det enligt hans mening ej gärna kunde ifrågakomma att
ytterligare markera skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas
och de tätare bebyggda samhällenas befolkning, å ena sidan, och den
rena landsbygdens befolkning, å andra sidan. Den föreliggande utredningen
5
liiksdagens skrivelse Nr 297.
syntes hava till fullo klarlagt, att berörda olägenheter kunde i väsentlig
grad avhjälpas genom att införa särskilda förstärkningsåtgärder vid de
mest ömtåliga skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas
av skolöverstyrelsen tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder
— införande av obligatorisk övertidsläsning under en månad vid
sjuåriga skolor av nämnda former de år, nybörjare intagas, och under förutsättning
att barnantalet uppgår till minst 12 — har departementschefen
förklarat sig icke hava någon erinran att göra liksom icke heller mot att
kostnaderna för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Departementschefen
har vidare erinrat, att även beträffande en del andra skolformer,
särskilt B 2-skolan, vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts. Dessa
åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå ut på att begränsa
lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika håll hade starkt
understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna art vidtoges
även oberoende av frågan örn den sjuåriga folkskolans införande. För egen
del har departementschefen uttalat sympatier för detta redan länge pa
dagordningen stående önskemål. Det torde emellertid, har han framhållit,
icke vara möjligt och ej heller för ett ställningstagande till den föreliggande
frågan erforderligt att nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska
vittsyftande spörsmål. Däremot har departementschefen tillstyrkt förslaget
att med understöd av statsmedel vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen
förordade försöken med ifrågakommande förstärkningsanordningar
av annan art vid B 2-skolor, exempelvis beredande av ökade möjligheter
till särskild undervisning av olika klasser.
Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag
till övergångsanordningar. Härtill återkommer riksdagen i det följande:
Den förebragta utredningen giver enligt riksdagens uppfattning vid handen,
att rätta tiden för en utsträckning av folkskolans lärotid nu måste
anses vara inne. De skäl härför, som anförts av de sakkunniga, i ämnet
hörda myndigheter — särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen,
hava synts riksdagen tungt vägande. Givetvis kan riksdagen icke bortse
från att vissa svårigheter kunna bliva förbundna med förslagets genomförande.
Dylika måste för övrigt alltid beräknas uppkomma, när det gäller
en omorganisation av här förevarande omfattning. Men genom de övergångs-
och andra anordningar, som föreslagits och till vilka riksdagen i
det följande återkommer, torde dessa svårigheter icke bliva av den storleksgrad,
att de böra förhindra ett genomförande av de föreslagna åtgärderna.
Härtill kommer vidare, att de ekonomiska förutsättningarna
för den ifrågasatta reformen just nu synas vara gynnsamma på grund
av de kostnadsminskningar för folkskoleväsendet, som — på sätt departementschefen
framhållit — äro att emotse genom rationaliseringsåtgärderna
inom folkskoleväsendet och det sjunkande antalet barn i skolåldern.
6
Riksdagens skrivelse Nr 297.
Av nu anförda skäl har riksdagen funnit sig böra i princip bifalla
Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag.
Riksdagen bifaller likaledes Kungl. Maj:ts förslag, att de föreslagna
nya grunderna angående folkskolekursens omfattning skola fastställas att
äga giltighet från och sned den 1 juli 1936.
På de skäl, som av departementschefen anförts, finner sig riksdagen
böra bifalla förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande
folkskolan som en obligatorisk beståndsdel av densamma. Under utredningsarbetets
gång hava åtskilliga uppslag undersökts, varigenom en dylik
bestämmelse skulle onödiggöras, men vid en närmare prövning hava dessa
visat sig antingen sannolikt icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda
målet eller medföra icke önskvärda konsekvenser.
De av riksdagen i det föregående påpekade svårigheterna för reformens
genomförande är o i stor utsträckning förbundna med frågan örn möjligheterna
att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare
skolformer. Denna fråga har varit föremål för stor uppmärksamhet.
Riksdagen finner sig redan av principiella skäl icke kunna medgiva, att
här förevarande skolformer — praktiskt taget uteslutande i användning
på landsbygden — skulle undantagas från den föreslagna reformen,
om vars behövlighet för hela landets skolväsen riksdagen är övertygad.
Härtill kommer vidare, att man icke bör förbise det förhållandet,
att elevantalet i dessa skolor mestadels är ringa, vilket måste underlätta
reformens genomförande. En uppdelning skulle jämväl i praktiken medföra
såväl inkonsekvenser som svårigheter. Exempelvis äro de skoldistrikt talrika,
där skolor av såväl högre som lägre skolform finnas. I dessa skulle
alltså barnen få olika lång skoltid, beroende på i vilken skola de fullgöra
sin skolplikt. Understundom förändras vidare B 1-skolor till B 2-skolor och
omvänt på grund av förskjutningar i barnantalet. Om en B 2-skolas förvandling
till B 1-skola skulle medföra en förlängning av skoltiden, kan detta
tänkas understundom komma att försvåra och fördröja en välmotiverad
organisationsändring. Med de av departementschefen förordade förstärk -ningsanordningarna torde vidare de befarade svårigheterna kunna väsentligt
minskas.
Av nu anförda skäl finner sig riksdagen böra bifalla förslaget jämväl
i denna del.
Den av departementschefen förordade förstärkning såtgärden vid de ömtåliga
skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna — införandet av obligatorisk
övertidsläsning enligt vissa närmare angivna grunder — har icke
givit riksdagen anledning till erinran liksom icke heller förslaget, att kostnaderna
för nämnda övertidsläsning skola gäldas av statsmedel.
De beträffande B 2-skolorna föreslagna förstärkningsåtgärderna skulle
enligt de sakkunnigas uppfattning närmast gå ut på att begränsa lärjunge
-
Riksdagens skrivelse Nr 297. ''
antalet i undervisningsavdelningarna. Departementschefen har uttalat
sympatier för detta önskemal, men framhållit, att det icke torde vara möjligt
och icke heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan
erforderligt att ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.
Riksdagen delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen
om vikten av att lärjungeantalet begränsas i läraravdelningarna. Enligt
riksdagens uppfattning torde detta vara en förutsättning för att det
obligatoriska sjunde skolåret skall kunna giva vad med detsamma avsetts.
Utvecklingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de
sakkunniga (å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare
år hava kännetecknats av en fortgående minskning av medeltalet barn per
läraravdelning. Riksdagen utgår fran att denna för skolväsendets föibättring
viktiga fråga allt fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och
vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet.
Vad Kungl. Majit i här förevarande hänseende föreslagit har icke givit
riksdagen anledning till erinran.
Departementschefen har i anslutning till av de sakkunniga framlagt förslag
förordat en övergångstid av tio år, d. v. s. att övergången till sjuårig
skola skulle äga rum i regel senast med ingången av läsåret 1946—1947.
Enligt förslaget skulle intet skoldistrikt utan eget medgivande kunna åläggas
att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av
läsåret 1940—1941, alltså om fyra år. Efter nämnda tidpunkt skulle Kungl.
Majit äga befogenhet att, sedan allsidig och grundlig utredning föregått,
mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs skall införas
före övergångstidens slut. Tillika skulle Kungl. Majit äga att även efter
övergångstidens tilländalöpande medgiva skoldistrikt anstånd i större eller
mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs. Departementschefen
har slutligen i fråga om förhållandena under övergångstiden understrukit
de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen
till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken.
Yrkande örn friare direktiv vid övergången har framförts i motionen
I: 332, däri hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att Kungl.
Majit vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande det
sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma
måtte lämna fria direktiv, som möjliggöra att folkskolinspektörerna
i samråd med de lokala myndigheterna kunna, där så lämpligen må
ske, tillgodose lokala önskningar. I huvudsak enahanda yrkande har i här
förevarande hänseende framförts i motionen lii 685. Vidare har i motionen
lii 686 hemställts, att riksdagen ville uttala, att uppskov efter övergångstidens
slut bör beviljas dels da skoldistrikt är hart skattetyngt och
ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning,
dels när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsning genomförts, dels
ock då barnantalet vid folkskola av B 2-, B 3- och D 1-formerna är så stort,
8
Riksdagens skrivelse Nr 297.
att ett införande av sjunde klass icke medför en pedagogisk vinst, som står
i rimlig proportion till utökningen av lästiden.
Förslaget i propositionen om en uppdelning av övergångstiden i två
perioder, en med full frihet för skoldistrikten och en där Kungl. Maj:t
skulle äga rätt att efter sig företeende omständigheter besluta örn den
nya organisationens införande även mot skoldistrikts bestridande, finner
riksdagen sig böra bifalla. Enligt riksdagens förmenande skulle sannolikt
en övergångstid med full frihet för distrikten under hela perioden medföra
en anhopning av organisationsändringar mot periodens slut, varigenom
ganska stora svårigheter kunna tänkas uppstå.
Däremot har riksdagen funnit den föreslagna övergångsperioden väl
knappt tilltagen. Den reform av vårt skolväsen, vars genomförande
riksdagen nu godkänt, är av så genomgripande betydelse och kan medföra
så stora förändringar för de enskilda skoldistrikten, att en ökning
av övergångstiden utöver Kungl. Maj:ts förslag är motiverad. I detta
hänseende har riksdagen — med hänsyn tagen å ena sidan till skoldistriktens
önskemål och eventuella behov av uppskov något längre
tid och å andra sidan till önskvärdheten av att här förevarande förstärkning
av folkskolan icke skall genomföras med alltför stor tidsutdräkt
— funnit sig böra besluta, att övergångstiden bestämmes till tolv år
samt att den period, under vilken skoldistrikts medgivande skall vara
erforderligt, bestämmes till sex år.
Även med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa,
då ett ytterligare uppskov kan vara av behovet påkallat, och
riksdagen bifaller alltså vad i detta hänseende i propositionen föreslagits.
Att uttömmande angiva de olika svårigheter, som kunna uppstå vid den
nya organisationens genomförande, är icke möjligt. I motionen II: 686
har emellertid uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, som för
de enskilda skoldistrikten kunna vara betydelsefulla nog. Riksdagen utgår
från att den befogenhet, som under övergångstidens senare del och jämväl
efter densammas slut i enlighet med vad riksdagen nyss angivit skulle läggas
i Kungl. Maj:ts hand, kommer att användas med hänsynstagande i
möjligaste mån till berättigade önskemål från skoldistriktens sida. I detta
hänseende vill riksdagen understryka såväl departementschefens uttalande
örn önskvärdheten av att omläggningen såvitt möjligt sker i samförståndets
tecken som ock att de i motionen II: 686 framförda synpunkterna på
ytterligare uppskov i den män så lämpligen låter sig göra må bliva beaktade.
Vad departementschefen föreslagit örn rätt för Kungl. Maj:t att, i händelse
särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt
medgiva anordnande av folkskola med större antal årsklasser än
sju har icke givit riksdagen anledning till erinran.
9
Riksdagens skrivelse Nr 297.
Härefter har departementschefen ingått på frågan om fortsättningsskolans
ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola.
De sakkunniga hava i detta hänseende kommit till det resultatet, att
fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter införandet
av en obligatorisk sjuårig folkskola. Beträffande fortsättningsskolpliktens
omfattning hava de sakkunniga föreslagit, att fortsättningsskolan
skulle kunna inskränkas till en årskurs om minst 180 timmar. Vidare hava
de sakkunniga betonat, att undervisningen borde allt starkare anknytas
till det praktiska livets behov.
Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande
förslag och därvid framhållit, att han biträdde de sakkunnigas uppfattning,
att undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskola, som
borde följa på sjuårig lärokurs, borde inriktas huvudsakligen på undervisning
i praktiskt betonade ämnen. Beträffande undervisningstiden har departementschefen
framhållit, att en årskurs om 180 timmar torde böra
gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola, som byggde på heltidsläsande
skola. Vad anginge halvtidsläsande skolor, torde, såsom nu vöre
fallet, minimitiden för årskursen böra vara 270 timmar. Hinder borde emellertid
ej möta att, med rätt till statsbidrag, utsträcka undervisningstiden
härutöver. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav förelåge,
borde möjlighet beredas att anordna två årskurser. Behov härav torde
säkerligen yppa sig om, såsom önskligt vore, undervisningen i fortsättningsskolan
erhölle en alltmer praktisk betoning. Särskilt torde nämnda behov
komma att göra sig gällande för hushållsundervisningens vidkommande.
Däremot torde det ej vara lämpligt att medgiva rätt till anordnande av
tre årskurser. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan borde ej få överstiga
den nuvarande maximitiden eller 540 timmar.
I motionen I: 332 har vidare, såsom förut erinrats, hemställts örn
att vid utfärdandet av närmare bestämmelser rörande det sjunde skolårets
anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma
måtte lämnas fria direktiv.
Riksdagen vill då erinra, att frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett
skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning. Härför har en utförlig redogörelse lämnats
såväl av de sakkunniga som av departementschefen i statsrådsprotokollet,
vartill riksdagen här i huvudsak torde få hänvisa.
I skrivelse nr 255 anhöll 1927 års riksdag, att Kungl. Majit täcktes taga
under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas i folkskolans
undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att inrymma
jämväl en kurs, som tillhörde den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.
Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse avgav skolöverstyrelsen
utlåtande i ämnet den 19 oktober 1928. Överstyrelsen avstyrkte härvid
en anordning, som skulle innebära att sjunde klassen i sjuklassig folkskola
10
Riksdagens skrivelse Nr 297.
av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga fortsättningsskolans
lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från att upprätta fortsättningsskola
för lärjungar, som avgått från sådan sjunde klass. Någon åtgärd
från Kungl. Maj:ts sida vidtogs icke för åstadkommande av ändring
i bestämmelserna om fortsättningsskolplikten i förevarande avseende.
I skrivelse nr 214 anhöll härefter 1929 års riksdag, att Kungl. Majit
måtte framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar
från heltidsläsande skolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått
sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan,
att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikten.
Med anledning av riksdagens sistberörda skrivelse tillkallade sakkunniga
(1929 års fortsättningsskolsakkunniga) funno sig i sitt den 29 maj 1931 avgivna
utlåtande böra på grund av såväl pedagogiska som organisatoriska
skäl avstyrka förslaget att till folkskolans sjunde klass förlägga fortsättningsskolans
båda årskurser.
Propositionen till 1932 års riksdag, nr 134, angående ändrade bestämmelser
beträffande fortsättningsskolans organisation m. m. anslöt sig till
de sakkunnigas uppfattning. I en vid samma riksdag väckt motion hemställdes
emellertid om utarbetande av kursplaner för ett sjunde skolår ävensom,
i anslutning härtill, örn möjlighet för skoldistrikt att under vissa förutsättningar
erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde
skolår. Riksdagens statsutskott ställde sig i sitt utlåtande avvisande mot
det i motionen gjorda yrkandet. I en vid utskottets utlåtande fogad
reservation gjordes emellertid hemställan i anslutning till detsamma.
Utgången i riksdagen blev den, att andra kammaren antog utskottets
förslag, medan i första kammaren reservationen segrade. Det med anledning
av motionen framställda yrkandet i reservationen hade därmed
fallit.
1933 års sakkunniga hava vid sina undersökningar kommit till det resultatet
att fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter
införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola. Att fortsättningsskolan,
som är att betrakta som en praktiskt betonad ungdomsskola, skulle helt
uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit ur principiell synpunkt
oegentligt. Till denna de sakkunnigas ståndpunkt har departementschefen
efter en ingående bevisföring anslutit sig.
Aven riksdagen finner sig av de sakkunnigas utredning och av vad departementschefen
i anslutning därtill anfört övertygad om behovet av att
även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola fortsättningsskolan
bibehålies. Fortsättningsskolan har, där den blivit lämpligt anordnad,
under sin tillvaro som obligatorisk skolform visat sig vara av stort värde.
Med den ställning, det sjunde skolåret enligt departementschefens förslag
skulle erhålla — en fråga, vartill riksdagen senare återkommer — skulle
ett upphörande av fortsättningsskolan för en stor del av landets ungdom
Riksdagens skrivelse Nr 297. 11
medföra en försämring av den praktiska undervisningen, bland annat i hushållsgöromål.
De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen
framlagts, finner sig riksdagen böra bifalla.
Beträffande vad i motionen I: 332 yrkats har riksdagen redan yttrat
sig, såvitt avser folkskolan. Riksdagen utgår från att de synpunkter,
som av riksdagen i berörda sammanhang framhållits, vinna beaktande
jämväl så vitt angår fortsättningsskolan.
I samband med frågan örn fortsättningsskolans organisation har departementschefen
uttalat sin tillfredsställelse med ett av de sakkunniga framlagt
förslag, att undervisningen i husligt arbete borde göras obligatorisk
för alla flickor, som avginge från folkskolan, samt att denna undervisning
borde förläggas till fortsättningsskolan. Departementschefen har emellertid
framhållit, att detta förslag tarvade närmare utredning. Då det jämväl
inneslöte frågan om ordnande av de vid fortsättningsskolorna anställda
lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden, borde denna utredning
bedrivas i samband med den pågående utredningen om anställnings- och
avlöningsvillkoren för olika kategorier av lärarpersonal.
Riksdagen vill uttala sin anslutning till tanken, att ingen flicka skall
lämna den obligatoriska skolundervisningen, utan att först hava erhållit
undervisning i husligt arbete. Betydelsen härav synes riksdagen icke
kunna skattas nog högt. Såsom departementschefen framhållit, tarvar
emellertid denna fråga ytterligare utredning. Då sådan ställts i utsikt,
finner riksdagen — under framhållande av önskvärdheten av att ett
resultat av en dylik utredning snart måtte kunna föreläggas riksdagen
— icke skäl föreligga för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra
framställning härom.
Beträffande den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation har departementschefen
i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag. Härvid har
departementschefen till en början förklarat sig anse, att småskolestadiet
normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet de fem
övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala eller andra förhållanden
så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet, anordna treårigt
småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium. Mot vad sålunda
föreslagits har riksdagen icke funnit något att erinra.
I fråga örn den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser
har departementschefen framhållit, att det normala torde böra vara, att
det sjunde året användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av
lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Departementschefen har emellertid
förklarat, att han ansåge det angeläget att för sådana fall, där särskilda
godtagbara skäl förebragtes för att i viss mån giva undervisningen i sjunde
klassen en annan, mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet
icke komme att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva
12
Riksdagens skrivelse Nr 297.
regler, som verkade hindrande för en sådan utveckling, icke uppställdes.
Det torde, har departementschefen vidare framhållit, böra ankomma på
skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters behov meddela
fastställelse å dylik särskild kursplan.
Beträffande fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola har departementschefen
vidare anfört, att till ledning härvid kunde åtminstone tills
vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan förelåge i
1919 års undervisningsplan, utan även de förslag till kursplaner, som av
skolöverstyrelsen framlagts den 19 oktober 1928. För övrigt borde frågan
om kursplaner för sjuårig folkskola ägnas särskild uppmärksamhet under
övergångstiden.
Frågan örn den sjuåriga folkskolans inre organisation har varit föremål
för framställningar i flera motioner, vari jämväl en revision av nu gällande
undervisningsplan för den sexåriga folkskolan påyrkats.
I de likalydande motionerna I: 356 och II: 684 har sålunda yrkats, att
riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts här förevarande proposition
måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919 års undervisningsplan
för rikets folkskolor.
Vidare har i de likalydande motionerna I: 357 och II: 687 yrkats, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om åtgärders vidtagande
i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning i
folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning, samt att
Kungl. Majit måtte verkställa utredning örn och i vad mån åtgärder
kunna vidtagas för ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av
medborgerliga kunskaper, allt i enlighet med vad i motionerna anförts.
I motionen I: 358 har yrkats, att riksdagen ville hemställa att Kungl.
Majit måtte förordna och tillse, att vissa i motionen angivna önskemål
beträffande folkskolans undervisningsplan m. m. måtte tillgodoses.
I motionen lii 671 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om utredning och förslag angående förbättring av landsbygdsungdomens
folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter på sätt
i motionen utvecklats. Enligt en i motionen lämnad sammanfattning skulle
det avsedda syftemålet kunna nås dels genom en revidering och nedskärning
av folkskolans kurser till förmån för ett grundligare inhämtande av
kunskaper i modersmålet och räkning, varvid skolans mest karaktärsdanande
ämne, kristendom, ej borde förbises; dels — såsom redan i det föregående
meddelats — genom en förbättring av skolformerna medelst minskning
av klassernas barnantal och antalet samtidigt undervisade klasser;
dels genom att den praktiska undervisningen under hela skoltiden gåves ett
större utrymme och organiserades med hänsyn till landsbygdens speciella
förhållanden; dels genom att åtgärder vidtoges i syfte att möjliggöra och
underlätta särskilt för landsbygdens ungdom fortbildning vid praktiska
ungdomsskolor, folkhögskolor, korrespondenskurser eller på annat sätt;
13
Riksdagens skrivelse Nr 297.
dels genom att skolundervisningen och fortbildningen så lades, att ungdomen
rätt förbereddes för hem och kristet familjeliv samt att hemmen
under skoltiden icke hindrades från att fylla sin fostrande uppgift.
Slutligen har i motionen II: 686 hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn revision av den för rikets folkskolor gällande
undervisningsplanen, varvid vissa i motionen angivna synpunkter borde
vinna beaktande. I här förevarande hänseende har i motionen framhållits,
att det torde få anses naturligt att, när folkskolan bleve obligatoriskt sjuårig,
man undersökte möjligheten att få en ur den högre skolans synpunkt
mera avslutad kurs att bygga på än den som sjätte klassen av sjuårig folkskola
för närvarande utgjorde. Vidare har erinrats att riksdagens andra
kammare vid två olika tillfällen uttalat sig för en starkare ställning för
ämnena modersmålet och räkning i folkskolan. Slutligen har understrukits,
att bildningsproblemet för den stora massan av medborgare kommit
i ett åtskilligt ändrat läge genom det frivilliga folkbildningsarbetets frammarsch
samt de ökade möjligheter i övrigt, som det nuvarande samhället
b jode på. Vid en revision av undervisningsplanen kunde icke bortses från
dessa förhållanden.
De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling
av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse
för att den av riksdagen i det föregående tillstyrkta sjuåriga folkskolans
införande skall medföra de fördelar för vårt lands undervisningsväsen,
som därmed avsetts. De i ämnet väckta motionerna avse främst
dels en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels
omfattningen och innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den
sjunde årsklassen, varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning
erhåller en praktisk inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för
närvarande i fortsättningsskolan meddelade undervisningen bör överflyttas
till folkskolestadiet.
Vad till en början revision av undervisningsplanen i allmänhet beträffar
torde enligt riksdagens uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig
på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande. Riksdagen
förutsätter, att denna fråga kommer att bliva föremål för vederbörande
skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. På grund härav
finner riksdagen icke anledning föreligga för riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Majit göra framställning om en dylik revision. I de motioner, där
revision av gällande undervisningsplan påyrkats, hava många enligt riksdagens
uppfattning betydelsefulla uppslag framkommit. Riksdagen utgår
från att dessa vid en kommande revision komma att ägnas vederbörlig
uppmärksamhet. För närvarande finner sig emellertid riksdagen böra
uttala sin anslutning till vad departementschefen anfört därom, att till
ledning vid fastställandet av kursplaner för sjuårig folkskola åtminstone
tills vidare torde kunna tjäna såväl de redan i 1019 års undervisnings
-
14
liiksdagens skrivelse Nr 297.
plan föreliggande planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen
i utlåtande den 19 oktober 1928 framlagda.
Frågan om en mera praktisk inriktning av undervisningen i den sjuåriga
folkskolan sammanhänger på det närmaste med frågan om förhållandet
mellan folk- och fortsättning sskolan, sedan det sjunde skolåret införts.
Såsom riksdagen redan tidigare erinrat har frågan om inarbetande i det
sjunde skolårets kursplan av den kurs, som nu tillhör fortsättningsskolans
undervisningsplan, vid flera tillfällen varit föremål för omfattande utredningar.
I skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande av
den 19 oktober 1928 med anledning av 1927 års riksdags skrivelse nr 255
hava i detta hänseende beaktansvärda uttalanden blivit gjorda. Skolöverstyrelsen
har i sagda utlåtande — med avstyrkande av att sjunde klassen
i sjuklassig folkskola i A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga
fortsättningsskolans lärokurs — förordat, att åt sjunde folkskoleklassen
måtte givas en friare ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i
det att möjligheter bereddes skoldistrikten att efter prövning av överstyrelsen
erhålla en från den allmänna undervisningsplanen avvikande, efter
lokala önskemål och behov avpassad läroplan för sjuårig folkskola, varigenom
undervisningen skulle kunna erhålla en mera direkt anslutning till
det medborgerliga och praktiska livet.
Riksdagen har godkänt Kungl. Majrts förslag, att fortsättningsskolan
skall, åtminstone som ettårig, bibehållas även efter införandet av
den obligatoriska sjuåriga folkskolan. Riksdagen anser sig jämväl böra
uttala sin anslutning i allt väsentligt till den av departementschefen
uttalade uppfattningen att det normala bör vara, att det sjunde skolåret
användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans
vanliga ämnen och sålunda användes för folkskolans bildningsmål.
Riksdagen vill erinra att, på sätt departementschefen framhållit, ett bland
de mest bärande skälen för utsträckningen av lärotiden är att folkskolan
på grund av den korta lärotiden icke förmår på ett nöjaktigt sätt fylla de
bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära
medborgarskolan, samt att folkskolans undervisning för närvarande
icke är så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig
varaktighet även sedan lärjungarna trätt ut i livet. I detta sammanhang
vill riksdagen jämväl erinra örn vad departementschefen anfört om angelägenheten
av att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl förebringas
för att i viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en mera praktiskt
betonad inriktning, icke uppställas alltför snäva regler, som verka hindrande
för en sådan utveckling. Sannolikt är väl att det, såsom departementschefen
framhållit, närmast blir A-skolor, som här kunna ifrågakomma.
Men skulle det visa sig, att dylika anordningar kunna vara
genomförbara även vid skolor av annan form, synas möjligheter härför
böra hållas öppna, exempelvis genom centralisering i vissa fall.
15
Riksdagens skrivelse Nr 297.
Riksdagen finner de sålunda framhållna synpunkterna beaktansvärda.
Redan med den minskning av tiden för den obligatoriska fortsättningsskolan,
som riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutat, torde
ett överflyttande av vissa delar av fortsattningsskolans nuvarande lärokurs
till det sjunde folkskolåret bliva erforderligt. Vidare hava barnen vid
övergången till det sjunde skolåret hunnit upp i den ålder, då behovet av
praktiskt arbete gör sig starkare gällande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågan om att inom sjunde
skolåret giva den praktiska undervisningen största möjliga utrymme böra
upptagas till en ingående prövning. Då riksdagen alltså utgår från att här
förevarande frågor komma att bliva föremål för uppmärksamhet från
Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters sida, finner riksdagen
icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats,
i skrivelseform gör framställning i ämnet hos Kungl. Majit.
Även i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade
motionerna hava framförts uppslag, vilka riksdagen funnit beaktansvärda.
Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska
frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning
av sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande från
riksdagen redan nu knappast torde böra ske.
Vad departementschefen anfört rörande anknytning av folkskolan till
andra bildning slinjer samt i fråga om de föreslagna ändrade bestämmelserna
örn skolplikt och örn avgång från folkskola har icke givit riksdagen
anledning till erinran.
Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans
utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.
Med anslutning till detta uttalande vill riksdagen
framhålla, att hänsyn bör tagas till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen
är anordnad i olika delar av landet. Exempelvis måste
i vissa delar av Norrland — på grund av församlingarnas stora utsträckning
— denna undervisning meddelas under en kortare tid, tre ä fyra veckor,
med daglig undervisning, då barnen samlas till kyrkplatserna.
Vad anslagsfrågorna för nästkommande budgetår beträffar har departementschefen
framhållit, att den enda omkostnad, som vid ett bifall till
hans förslag skulle belöpa på nästa budgetår, vore det särskilda anslaget
till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-formen. Under framhållande att kostnaderna för ifrågavarande förstärkningsanordningar
komme att utgöras av ersättningar till lärare för övertidst
jänstgöring, har departementschefen ansett riksdagens medgivande
böra inhämtas att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor må, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen, användas högst 10,000 kronor
till anordnande av sådana förstärkningsanordningar under budgetåret
16
Riksdagens skrivelse Nr 297.
1936/1937. Vad sålunda föreslagits bifaller riksdagen. Härvid vill riksdagen
i likhet med departementschefen understryka, att de ersättningar
till lärare, som sålunda komma att utgå, uppenbarligen icke kunna bliva
prejudicerande i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär
anordning av ren försökskaraktär.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt
en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår, under
vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de
beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med
departementschefen finner riksdagen detta vara ett värdefullt uppslag,
som efter ytterligare utredning torde böra framdeles komma under prövning.
Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan
ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens
skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,
bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Riksdagen bifaller vad sålunda föreslagits.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 99 ävensom
de i ämnet väckta motionerna —
dels fastställt följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens
omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med
rätt för Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras
tillämpning befinnas erforderliga:
Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser
för närvarande år sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum,
så snart sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets
organisation inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas
lämpligen kunna ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—1949.
Härvid skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må
utan skoldistriktets medgivande införas annorledes än efter Kungl. Majis
bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret 1942—1943.
Där särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna
för viss tid medgiva distrikt anstånd i större eller mindre omfattning
utöver läsåret 1948—1949 med införande av sjuårig skolkurs.
Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra
hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill
föranleda, efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av
folkskola med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.
Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna
B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning
att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning
under en månad;
17
Riksdagens skrivelse Nr 297.
dels beslutat, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till
lärare utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser om ersättning
för övertidsläsning;
dels medgivit, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget
till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor användas högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Majit må finna gott meddela;
dels beslutat, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på
sådan skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av
nu gällande bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit
kan finna gott föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande
skola minst 180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst
270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas vara av särskilda
förhållanden påkallat, skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande
av statsbidrag enligt gällande grunder låta årskursen omfatta
högre timantal, än nu sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser,
allt under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan icke
må omfatta och statsbidrag icke utgå för längre tid än sammanlagt
540 undervisningstimmar;
dels ock medgivit, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,
varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt
angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Stockholm den 5 juni 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
11 sami.
Nr 297.
2