Riksdagens skrivelse Nr 281.

1

Nr 281.

Godkänd av första kammaren den 29 maj 1936.
Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Majda proposition angående viss omläggning av
automobilbesiktningsväsendet m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 89 och memorial nr 118.)

Till Konungen.

I en den 3 januari 1936 dagtecknad proposition, nr 30, Ilar Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samina dag, anhållit om riksdagens yttrande
över ett av departementschefen framlagt förslag till omläggning av automobilbesiktningsväsendet
m. m. med förklarande därvid att Kungl. Majit ville
efter mottagande av riksdagens svar företaga den slutliga prövningen av
frågan.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling förehaft
bland annat följande motioner, nämligen

dels en motion, I: 300, vari hemställts, att antalet besiktningsmän i Västerbottens
län vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition måtte bibehållas vid
nuvarande 4 och att totala antalet besiktningsmän bestämmes i förhållande
därtill;

dels en motion, I: 301, och en därmed likalydande motion, II: 626, i vilka
motioner hemställts, att riksdagen måtte beträffande Kungl. Maj:ts proposition
nr 30 angående viss omläggning av automobilbesiktningsväsendet besluta
ändring i de avseenden, som i motionerna angivits;

dels ock en motion, I: 302, vari hemställts, att riksdagen måtte i sitt yttrande
över samma proposition nr 30 uttala sig i enlighet med de förslag som
i motionen angivits.

I proposition nr 213 med förslag till motorfordonsförordning och väg
trafikstadga — beträffande vilken proposition riksdagen i anpat sammanhang
anmäler sitt beslut — hava sedermera framlagts förslag till författningsbestämmelser,
utformade i enlighet med de riktlinjer, som angivits i propositionen
nr 30.

Bihang till riksdagens protokoll 1!)36. 14 sami. Nr 281—283.

12zf> 36

2

Riksdagens skrivelse AV 281.

Förevarande förslag till omorganisation av automobilbesiktningsväsendet
är grundat på en av tillkallade sakkunniga verkställd utredning. Vid förslagets
utarbetning har särskilt beaktats vad 1934 års statsrevisorer anfört
rörande lämpligheten av en överflyttning till statspolisen av vissa besiktningsmannauppgifter,
enkannerligen de s. k. flygande besiktningarna. I anslutning
härtill föreslås minskning av antalet besiktningsmän från nuvarande 85 till 59
och en samtidig utökning av statspoliskåren från nuvarande 203 till 270 man.

Yad till en början angår den sålunda föreslagna utökningen av statspolisen
kan det ej bortses ifrån att denna utökning är förenad med ej obetydliga kostnader,
i propositionen uppskattade till 526,735 kronor för år. Dessa utgifter
motvägas dock i viss mån av samtidiga besparingar i fråga örn bilbesiktningsväsendet
i övrigt.

Erinras må, att kontrollen över landsvägstrafiken under statspolisens hittillsvarande
verksamhet blivit en bland statspolisens viktigare arbetsuppgifter.
Redan med hänsyn till det stora antalet motorfordonsolyckor måste
det enligt riksdagens mening framstå såsom ur samhällets synpunkt angeläget
att åstadkomma en mera effektiv övervakning av denna alljämt växande trafik,
överhuvud bör fasthållas, att i jämförelse med de omfattande och synnerligen
kostnadskrävande säkerhetsåtgärder, som exempelvis järnvägstrafiken
sedan gammalt är underkastad, motsvarande på motorfordonen fallande kostnader
måste anses vara ganska begränsade. Att märka är, att vid olyckor på
grund av trafik med motorfordon under år 1935 skadades 4,872 personer, varav
316 dödades.

Från nu angivna utgångspunkter anser sig riksdagen böra godkänna förslaget
örn statspolisens utökning, inbegripet också dess förstärkning under
en del av året med vissa polisskoleelever, liksom ock förslaget om att for
bestridandet av kostnaderna härför må räknas med ett visst uppkommande
överskott å inflytande automobilbesiktningsavgifter.

Det synes riksdagen lämpligt, att statspoliskåren vid sin trafikkontroll
ute på vägarna erhåller behörighet att jämsides med uppsikten över motorfordonens
framförande, förarnas nykterhet och formella behörighet o. s. v.
även öva viss tillsyn över själva motorfordonen. För närvarande ankommer
fordonstillsynen i huvudsak på bilbesiktningsmännen, vilka för detta ändamål
hava att företaga s. k. flygande besiktningar. Trafikpolisen har däremot hittills
ej varit tillerkänd befogenhet att genom körprov utröna ett anträffat
motorfordons trafikduglighet. Skall statspoliskåren på ett verksamt sätt och
med tillbörlig auktoritet kunna fullgöra sina viktiga åligganden som trafikpolis
erfordras tvivelsutan kännedom även om motorfordonens korning och
skötsel. I avseende å möjligheterna till detta kravs förverkligande må erinras,
att de enskilda statspolismännens motortekniska insikter redan för närvarande
och alldeles oavsett kårens besiktningsuppgifter måste tillmätas betydelse pa
grund av att statspolisen själv är i stor utsträckning motoriserad. Yid nyantagning
inom kåren fästes sålunda stort avseende vid tidigare genom anställning
som chaufför och mekaniker eller utbildning vid motoriserat trupp -

3

Riksdagens skrivelse Nr 281.

förband förvärvad körskicklighet och fordonskunskap. Undantag från bestämmelsen
örn statspolismans avgång efter tre år göres också redan nu och
detta särskilt när det gäller att åt kåren bevara sådana, som visat sig särskilt
lämpliga som trafikpolismän. Dessutom förutsättes nu i propositionen, att
statspolismännen skola genom kompletterande kurser bibringas ytterligare
kunskap örn motorfordonen.

I likhet med departementschefen måste riksdagen alltså finna lämpligt att
statspolisen erhåller befogenhet att utöva viss tillsyn å motorfordonen. Det
ligger emellertid i sakens natur att trafikpolisens tekniska fackkunskaper ej
kunna antagas bliva mera omfattande samt att därför denna tillsyn måste inskränka
sig till mera lättkontrollerade men för trafiksäkerheten viktiga delar,
främst bromsar och styrinrättningar. Den mera ingående uppsikten av teknisk
art skulle alltjämt såsom hittills i första hand vila å bilbesiktningsmännen.
I de fall då trafikpolisen upptäcker, att ett fordon ej är trafikdugligt,
eller då fog föreligger för misstanke örn tekniska brister torde den närmaste
åtgärder allenast böra bliva att förelägga fordonets ägare att uppvisa detsamma
hos besiktningsmannen för eftersyn, överhuvud bör denna flygande
besiktning så ordnas — något som departementschefen också synes förutsätta
— att åtal endast skall behöva följa i sådana undantagsfall, då mera allvarliga
förseelser upptäckas, eller vid en mera allvarlig uraktlåtenhet att efterkomma
tidigare givna förelägganden.

För närvarande gäller, att fordon i yrkesmässig trafik skola, vare sig de
äro person- eller lastfordon, årligen underkastas periodisk efterbesiktning.
Departementschefen har nu, i likhet med de sakkunniga, ansett detta periodiska
besiktningstvång kunna borttagas för lastfordonens del. I väckta motioner
har erinrats om den starka förslitning, för vilken trafiklastbilarna på
grund av sin ofta så gott som oavbrutna användning vore utsatta, något som
gjorde en periodisk kontroll över desamma alldeles särskilt behövlig. Utan
att underskatta de invändningar, som sålunda framkommit, vill riksdagen
dock ej motsätta sig den lättnad i besiktningstvånget, som den föreslagna
slopningen av den periodiska efterbesiktningen av lastbilarna innebär. Riksdagen
har därvid utgått ifrån, att de lastbilar, som genom ständig användning
äro utsatta för en särskilt stark förslitning, skola kunna nås vid den flygande
besiktningen utefter vägarna. Skulle denna ordning icke visa sig fylla de
krav, som böra uppställas i fråga om fordonens beskaffenhet, förutsätter riksdagen,
att Kungl. Majit utfärdar de kompletterande bestämmelser, som kunna
befinnas erforderliga.

Genom den föreslagna minskningen i antalet bilbesiktningsmän har avsetts
att vinna en motsvarande minskning av utgifterna för besiktningsmannaorganisationen
men samtidigt också en förbättrad organisation, i huvudsak
bestående däri, att besiktningsmännen erhålla full sysselsättning med denna
sin uppgift. Jämväl i nu förevarande avseende har riksdagen funnit förslaget
vara av beskaffenhet att böra i stort sett godtagas. Riksdagen förutsätter
dock, att, innan den nya distriktsindelningen definitivt fastställes, hithörande
frågor underkastas förnyad prövning med ytterligare beaktande av de olägen

4

Riksdagens skrivelse Nr 281.

heter, som de ifrågasatta indragningarna i olika avseenden kunna tänkas
medföra. Riksdagen ansluter sig till förslaget om att besiktningsmännen tillsättas
av Kungl. Majit i stället för av länsstyrelserna samt att förordnandetiden
i allmänhet utsträckes från fyra till sex år. I detta sammanhang vill
emellertid riksdagen erinra, att blivande förordnanden böra, till undvikande
av onödiga olägenheter, för de sökande, meddelas i möjligast god tid före tillträdet
av befattningarna.

Vid en minskning av nuvarande antalet besiktningsmän förutsättes enligt
propositionen, att mottagningar utom stationsorten i tillräcklig utsträckning
anordnas. För besiktningsmännens resekostnader i samband med dessa mottagningar
är i propositionen räknat med ett så stort belopp som 50,000 kronor.
I anledning härav vill riksdagen erinra därom, att dylika mottagningar redan
för närvarande i viss utsträckning förekomma. Kostnaderna härför hava dock
hittills i allmänhet täckts genom uttagning av något ökade avgifter exempelvis
en mera vgift av 2 kronor för varje vid sådan mottagning företagen besiktning
eller körkortsprövning, något som ansetts rimligt med hänsyn till de fördelar
i form av inbesparade resekostnader m. m. som tillgång till besiktningsman
på mera avlägsna platser inneburit för allmänheten. En liknande särskild
ersättning förekommer också vid en mångfald andra statliga förrättningar
utanför tjänstemans stationsort exempelvis vid de resor, som företagas av
provinsialläkare, justerare, skeppsmätare o. s. v. Det synes riksdagen förtjänt
av övervägande huruvida ej — därest vissa grunder för den särskilda ersättningens
bestämmande av Kungl. Majit fastställas — nuvarande system alltjämt
kan bibehållas inom automobilbesiktningsväsendet. Härigenom skulle
ovannämnda kostnad på 50,000 kronor kunna bortfalla.

Beträffande grunderna för den allmänna gottgörelsen till bilbesiktningsmännen
ansluter sig riksdagen i huvudsak till det i propositionen framlagda
förslaget. I likhet med de sakkunniga finner dock riksdagen lämpligt att besiktningsmännen
förfoga över egen automobil. Riksdagen anser, att till besiktningsman,
som håller sig med egen automobil, bör efter Kungl. Majits
närmare beprövande utgå ett särskilt årligt bidrag med förslagsvis högst 900
kronor.

Yad angår ersättning till vikarie för besiktningsman innebära de nuvarande
bestämmelserna, att inflytande avgifter under vikariatstiden vid fall av semester,
sjukdom eller ledighet för offentligt uppdrag ej inräknas i den ordinarie
besiktningsmannens uppbörd. På sätt statsrevisorerna framhållit torde
en revision av dessa bestämmelser vara påkallad. I enlighet med de sakkunnigas
förslag har departementschefen nu föreslagit, att vid beräkningen
av vad som skall inlevereras till statsverket samtliga de å viss besiktningsmannatjänst
inflytande och alltså även de av vikarie intjänade avgifterna
skola sammanslås. Av den intjänade andelen under vikariatstiden skall
vikarien erhålla i arvode hälften, medan den andra hälften skall tillfalla besiktningsmannen
under förutsättning att denne utan ersättning tillhandahåller
vikarien tjänstelokal, telefon, expeditionsbiträde och skrivmateriel i
den omfattning, som erfordras för tjänstens behöriga upprätthållande. Till -

Riksdagens skrivelse Nr 281.

5

han (lahällan icke dylika förmåner vikarien, skall vikarie äga behålla två tredjedelar
av den behållna andel, som belöper å denne. Dessa regler skulle
dock ej gälla vid längre ledighet för besiktningsman än två månader, efter
vilken tidrymd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle hava att besluta örn
grunderna för ersättningen.

För egen del vill riksdagen ifrågasätta huruvida ej någon jämkning i de
sålunda föreslagna bestämmelserna kan vara påkallad. På sätt i en väckt
motion framhållits torde dessa normer kunna i vissa fall ställa sig alltför
ekonomiskt betungande för en besiktningsman, som är i behov av tjänstledighet.

För att länsstyrelserna bättre skola kunna följa besiktningsverksamheten,
enkannerligen statspolisens utökade motorfordonsinspektion, har av departementschefen
föreslagits, att i Stockholms stad samt i vart och ett av rikets
län skall finnas en länsbesiktningsman med ett särskilt årligt arvode av 500
kronor, varvid förutsättes, att särskild ersättning ej skulle utgå för länsbesiktningsmannens
resor i denna hans egenskap. De sakkunniga hade föreslagit
ett arvode av 1,000 kronor, att utgå efter liknande grund. Med hänsyn till
de viktiga administrativa och tekniska uppgifter, som komma att åvila länsbesiktningsmännen,
vill riksdagen ifrågasätta huruvida ej en jämkning uppåt
av arvodet kan vara befogad. Särskilt inom vissa större län, där göromålen
kunna väntas bliva mera omfattande, torde skäl föreligga för arvodets
avvägning i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Yad till sist angår tidpunkten för genomförandet av omorganisationen,
vilken tidpunkt i propositionen angivits till den 1 juli 1937, synes denna
— med tanke särskilt på den ändring i bostadsförhållandena, denna omorganisation
i vissa fall kan medföra — böra framflyttas till den 1 oktober
1937.

I övriga här ej särskilt berörda delar har Kungl. Maj:ts förslag ej givit
riksdagen anledning till erinran.

Riksdagen får i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn riksdagens
yttrande över förslaget till omläggning av automobilbesiktningsväsendet
meddela vad här ovan anförts.

Stockholm den 29 maj 1936.

Med undersåtlig vördnad.