Riksdagens skrivelse Nr 267.

11

Nr 267.

Godkänd av första kammaren den 26 maj 1936.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1936.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade grunder för statsbidrag
till vissa grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 96.)

Till Konungen.

I en den 28 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 206, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för
statsbidrag till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, hereditärsyfilitiska
barn och lättskötta sinnessjuka, som av departementschefen förordats, att
tillämpas från och med den 1 juli 1937.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen till
behandling förehaft

dels en motion, I: 345, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta en sådan
komplettering av Kungl. Maj:ts förslag, att staten skall, utöver de i
propositionen föreslagna driftbidragen per dag och patient för å kustsanatorierna
vårdade patienter, bidraga med 2/s av kostnaden för åt dem nödiga
stödjebandage och proteser av mera permanent karaktär, i likhet med vad
i propositionen föreslagits, då det gäller vanföreanstaltens patienter;

dels en motion, II: 674, vari hemställts, att statsbidrag till anordnande av
vårdhem för sinnessjuka skall utgå med samma belopp och efter samma
grunder som till hem för kroniskt sjuka samt erhålla retroaktiv karaktär,
att statsbidrag till driften av vårdhem för sinnessjuka skall utgå med kronor
1: 30 per patient och dag, under förutsättning att en patientavgift örn högst
75 öre per dag uttages, samt att i bestämmelserna angående statsbidrag till
driften av vårdhem för sinnessjuka må föreskrivas, att till fattig patient,
som vårdas å dylikt hem, eventuellt utgående folkpension skall delas lika
mellan landstinget och vederbörande kommun;

12

Riksdagens skrivelse Nr 267.

dels ock en motion, II: 706, vari hemställts, att riksdagen ville, i den del
propositionen avser den lättskötta sinnessjukvården, föreskriva, dels att statsbidraget
för vårdkostnaden måtte höjas, dels att statsbidrag lämnas till
byggande av vårdhem, dels att antalet patienter på bidragsberättigade vårdhem
sänkes, allt i enlighet med i motionen närmare angivna grunder.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag grunda sig i allt väsentligt på det betänkande
angående den slutna kroppssjukvården i riket m. m., som avgivits
av statens sjuk vårdskommitté. Förslagen ingå såsom led i den av
kommittén framlagda allmänna sjukvårdsplanen. Utan att taga ståndpunkt
till denna plan i dess helhet synes riksdagen, i likhet med departementschefen,
planen i stort sett ägnad att läggas till grund för ett successivt utbyggande
och ordnande i övrigt av den slutna sjukvården.

Av de i propositionen framlagda förslagen hava de, som avse den kirurgiska
tuberkulosvården, vanförevården och Welanderhemsvården, icke givit riksdagen
anledning till någon erinran av principiell innebörd. Detta gäller
såväl vårdgrenarnas organisatoriska utbyggande som deras handhavande och
finansiering. Det förordade utbyggnadsprogrammet förefaller riksdagen
sålunda varken kvalitativt eller kvantitativt gå utöver vad som rimligen
erfordras för vårdbehovens tillgodoseende. Den till grund för vårdgrenarnas
finansiering liggande tanken, att staten bör i skatteutjämnings- och rationaliseringssyfte
övertaga de direkta bidrag till hithörande enskilda anstalter,
som för närvarande lämnas av landsting, städer utanför landsting och andra
huvudmän på sjukvårdens område, finner riksdagen likaledes riktig samt
ägnad att medföra avsevärda fördelar för såväl det allmänna som de sjuka.
Mot att härvid samma förmåner erbjudas alla patienter, som vårdas å allmän
sal eller därmed likställt rum, oberoende av förmögenhetsställning, kan
enligt riksdagens förmenande intet vägande skäl anföras. Riksdagen har i
detta sammanhang bifallit det i motionen I: 345 framförda yrkandet, att
staten skall, utöver de i propositionen föreslagna driftsbidragen per dag och
patient vid kustsanatorierna, bidraga med 2/3 av kostnaderna för åt sådana
patienter erforderliga stödjebandage av mera permanent karaktär, helst som
motsvarande lättnad i propositionen förordats beträffande vanföreanstalternas
patienter. Riksdagen anser ock fullgoda skäl hava förebragts för att
Welanderhemmens klientel helt befrias från skyldighet att erlägga vårdavgift.
Slutligen vill riksdagen rörande här avsedda vårdgrenar framhålla,
att riksdagen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att staten i
mån av behov bör träda hjälpande emellan för möjliggörande av erforderliga
utvidgningar och nybyggnader vid sådana hithörande anstalter, som
ha karaktär av riksanstalter, d. v. s. äro avsedda för hela riket eller större
delar därav.

Vad härefter angår de s. k. lättskötta sinnessjuka, vilkas tillstånd icke
motiverar anlitande av sinnessjukhus, men dock kräver viss vård och tillsyn,

13

Riksdagens skrivelse Nr 267.

är riksdagen ense med departementschefen därom, att åtgärder snarast måste
vidtagas för att åvägabringa tillfredsställande vårdmöjligheter åt dem. Riksdagen
finner härvid, i likhet med departementschefen, övervägande skäl
tala för att denna uppgift anförtros åt landstingen och städerna utanför
landsting under ekonomisk medverkan från statens sida.

Beträffande de närmare grunderna för denna statens medverkan har
Kungl. Majit, som icke ansett sig böra föreslå ett obligatoriskt åläggande
för landstingen att ombesörja ifrågavarande vårduppgift, stannat vid att förorda
statliga driftbidrag till vårdhem, avsedda för lättskötta sinnessjuka.
Därvid har Kungl. Majit velat hålla möjlighet till bidrag öppen icke blott för
redan befintliga, av kommunalförbund inrättade vårdhem utan även i visst
fall för nya sådana, som inrättas under en övergångsperiod av fem år från
den 1 juli 1937. Ehuru riksdagen delar departementschefens uppfattning, att
ett obligatoriskt åläggande för landstingen i förevarande hänseende icke bör
föreskrivas, kan riksdagen icke undgå att hysa betänkligheter mot den möjlighet
till avvikelse från principen om landstingens huvudmannaskap, som
Kungl. Majits förslag innebär. Riksdagen ifrågasätter, örn det icke vore
ändamålsenligare, att landstingen genom statens medverkan beredas möjlighet
att under en viss övergångstid, förslagsvis fem år, utan alltför stora
egna kostnader inlösa de vårdhem, som redan förefinnas och äro för ändamålet
godtagbara, samt att efter denna övergångstid driftbidrag icke må beviljas
andra än landstingen och de därmed jämställda storstäderna, såvida
ej särskilda skäl därtill föreligga. Riksdagen anser sig kunna utgå från
att, därest staten lämnar nu nämnd hjälp samt även i övrigt åtager sig
skälig andel av kostnaderna för vårdens utbyggande, landstingen skola visa
sig villiga att snarast vidtaga erforderliga åtgärder för ett rationellt ordnande
av förevarande vårdangelägenhet.

I fråga örn driftbidragets storlek ha, som nämnts, i motionerna lii 674
och 706 framförts yrkanden om högre bidrag än vad Kungl. Majit föreslagit.
Som skäl härför har främst åberopats, att enligt vad erfarenheten från liknande
inrättningar givit vid handen svårigheter möta att tillhandahålla en
tillfredsställande vård mot en så låg dagskostnad, som i propositionen förutsatts.
Då visst fog synes föreligga för denna uppfattning, har riksdagen
ansett sig böra tillmötesgå de i motionerna uttalade önskemålen såtillvida,
att statens bidrag till vårdhemmens drift höjts med 25 öre till 1 krona 25
öre per dag och patient. För det fall, att någon, som redan enligt gällande
bestämmelser är berättigad till folkpension, på fattigvårdssamhälles
bekostnad intages å landsting tillhörigt vårdhem, kunna enligt riksdagens
mening vissa skäl ock anföras för det i motionen lii 674 framställda yrkandet,
att vårdtagarens pension skall, såsom beträffande kroniskt sjuka, delas
lika mellan landstinget och fattigvårdssamhället. I de fall åter, då våldtagare
blir pensionsberättigad först efter det den nya lagen örn folkpension
trätt i kraft, göra sig icke samma motiv för en hälftendelning gällande,

14

Riksdagens skrivelse Nr 267.

enär landstingen äro befriade från bidragsskyldighet till pensionskostaderna för
sådan pensionstagare. Riksdagen har ej heller ansett anledning förefinnas att,
på sätt motionsvis yrkats, frångå Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser patientavgiftens
storlek å statsbidragsberättigat vårdhem. Beträffande minimiantalet
platser å vårdhemmen är riksdagen av den uppfattningen, att Kungl.
Maj:ts förslag inrymmer tillräckliga möjligheter för ett skäligt hänsynstagande
till redan befintliga vårdhem och de olikartade lokala förhållanden,
som i övrigt kunna förefinnas.

Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till anordnande av vårdhem,
har riksdagen nyss uttalat, att enligt dess mening vägande skäl föreligga
att tillerkänna landstingen statsbidrag för inlösen av befintliga kommunalförbundshem.
I motionerna II: 674 och 706 har vidare framhållits, att möjligheterna
att för vården av ifrågavarande sinnessjuka taga i anspråk för
andra ändamål uppförda, i landstingens ägo varande b37ggnader i många
landstingsområden äro mycket små. Med hänsyn härtill och då riksdagen
finner det vara synnerligen angeläget, att erforderligt antal vårdhem snarast
möjligt kommer till stånd i samtliga sjukvårdsområden, anser riksdagen,
att statsbidrag bör — efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall
— utgå jämväl till uppförande och anordnande i övrigt av vårdhem. De
grunder, som i sådant hänseende gälla för anordnande av hem för kroniskt
sjuka, böra härvid i huvudsak vinna tillämpning. Statsbidrag bör dock av
förut antydda skäl endast tillkomma landsting och städer, som icke deltaga i
landsting. Tillika är en sådan avvägning av bidragsbeloppen önskvärd, att
landstingen kunna utan alltför stora egna kostnader inlösa nu befintliga
kommunala vårdhem ävensom andra uppförda byggnader, i den mån dessa
till sin beskaffenhet och förläggning äro för ändamålet lämpade. Riksdagen,
som icke är beredd att i detalj taga ståndpunkt till de grunder, vilka böra
gälla för ifrågavarande statsbidrag, förväntar, att Kungl. Majit tager spörsmålet
under omprövning samt för riksdagen framlägger det förslag, vartill
prövningen kan föranleda. Härvid bör även tagas under övervägande, huruvida
och i vad mån statsbidrag bör utgå retroaktivt till landsting och städer,
som icke deltaga i landsting, för av dem redan inrättade vårdhem.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
med de erinringar, som ovan anförts, godkänt de i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 28 februari 1936 förordade grunderna för
statsbidrag till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, heriditärsyfilitiska
barn och lättskötta sinnessjuka, att tillämpas från och med den 1 juli 1937.

Stockholm den 27 maj 1936.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

3617Ö4