6
Riksdagens skrivelse Nr 142—143.
I samband med berörda proposition har riksdagen till behandling förehafl
åtta inom riksdagen väckta motioner.
Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande, nr 29, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen,
med förklarande att Kungl. Maj :ts förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, härmed tillkännagiva, att riksdagen för sin del antagit det lagförslag,
som av första lagutskottet i dess berörda utlåtande framlagts.
Stockholm den 4 april 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 143.
Godkänd av första kammaren den 4 april 1936.
Godkänd av andra kammaren den 4 april 1936.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna
åldersgränser.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion, nr 517 i andra kammaren, har hemställts,
att riksdagen för sin del ville besluta en sänkning av rösträttsåldern vid val till
landstingen och elektorsförsamlingarna i de städer, som icke deltaga i landsting,
från nuvarande 27 till 23 år samt antaga de förändringar i lag, som härigenom
bleve erforderliga.
Nu gällande bestämmelser i fråga örn rösträttsåldern vid politiska och kommunala
val tillkommo såsom ett led i författningsreformen åren 1918/1921.
Rösträttsåldern var dessförinnan fyllda 21 år för kommunala val men fyllda 24
år för val till andra kammaren. I och med att ett väsentligt närmande genom
författningsreformen åstadkoms mellan grunderna för kommunal och politisk
rösträtt befanns enhetligheten böra utsträckas att gälla jämväl dessa åldersbestämmelser,
vilka härvid jämkades till fyllda 23 år för båda fallen. Då det likvisst
gjordes gällande, att denna ålder vore alltför låg för att vid tillämpning
av principen örn allmän rösträtt böra stadgas i fråga örn val av de korporationer,
som utsåge ledamöter i första kammaren, tillmötesgick man i viss mån
denna uppfattning genom införandet av bestämmelser örn att valrätt och valbarhet
till dessa korporationer skulle inträda först vid fyllda 27 år. En följd
härav blev dock, att i de större städer, som icke deltaga i landsting, utövandet
av valrätt till första kammaren fråntogs stadsfullmäktige och överlämnades till
särskilt utsedda elektorer.
Bestämmelserna om den högre åldern för valrätt vid val av landstingsman och
särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter kunde motiveras
Riksdagens skrivelse Nr 143. ''
med hänsyn till de då ovissa politiska verkningarna av den allmänna och lika
rösträtten. Den nu under lång tid vunna erfarenheten av dessa reglers verkningar
bekräftar emellertid icke de skäl, som legat till grund för stadgandet av
en förhöjd rösträttsålder vid ifrågavarande val. Erfarenheten ger snarare vid
handen, att åldersklasserna närmast under 27 år fördela sig^på de olika politiska
meningsriktningarna i ungefär samma proportion som på de äldre årsklasserna
inom väljarkåren. Detta förhållande bestyrkes bl. a. av valstatistiken
angående stadsfullmäktige- och elektorsvalen i Stockholm och i Goteborg, vilka
äga rum vid gemensam förrättning och vid vilka utses samma antal elektorer
som stadsfullmäktige för staden. Den högre rösträttsåldern för urväljarna till
första kammaren har sålunda ej visat sig motsvara sitt syfte att tjäna såsom
garanti och att bidraga till artskillnad mellan riksdagens första och andra
kammare.
Artskillnaden mellan kamrarna vinnes väsentligen genom stadgande!! örn
första kammarens successiva förnyelse, örn längre mandattid för första än för
andra kammarens ledamöter, örn högre valbarhetsalder för första kammarens
ledamöter, örn friheten från bostadsband vid deras utseende samt örn valsättet
till första kammaren. Efter nu gällande regler är detta valsätt att anse som
indirekt val med valrätten för urväljarna begränsad av visst åldersvillkor. Genom
avskaffande av bestämmelserna härom kan valsättet återföras till sin ursprungliga
form av direkta val genom de högre kommunala organen, landsting
och stadsfullmäktige i de större städer, som ej deltaga i landsting; dessa få
härigenom jämte sina kommunala huvuduppgifter även biuppgiften att i regel
en gång vart åttonde år utse förstakammarledamöter — de förlora därigenom
väsentligen karaktären av elektorer. En dylik återgång skulle snarare öka än
minska karaktärsskillnaden mellan kamrarna. För skaparna av 1*66 års riksdagsordning
ansågs den väsentliga karaktärsskillnaden mellan kamrarna just
ligga i val genom kommunalt verksamma korporationer. Däremot tillmättes då
rösträttsvillkoren för väljarna till landstingen och stadsfullmäktige en jämförelsevis
underordnad betydelse, eftersom dessa då icke i något hänseende gjordes
till föremål för reglering i grundlag utan endast i kommunallag. Att nu
motionärerna måhända avsett att minska artskillnaden mellan kamrarna saknar
ali betydelse, då den valda vägen med nedsatt rösträttsålder icke kan erhålla
sådan verkan.
Upphävandet av bestämmelserna om en förhöjd rösträttsålder vid landstingsmannavalen
föranleder icke blott avskaffandet av elektorsinstitutionen och därmed
en ingalunda oväsentlig förenkling av valen utan medför också upphävandet
av den inkonsekvens, som ligger däri, att en person för närvarande äger deltaga
i val till andra kammaren och väljas till samma kammare utan att äga rösträtt
oell valbarhet vid val av landstingsman, ehuru riksdagen fullföljer mera betydelsefulla
samt mera omfattande och skiftande uppgifter än landstingen.
Riksdagen finner dessutom betydande fördelar vara förenade med en allmän,
enhetlig rösträttsålder och ett avförande nu från dagordningen av frågan örn
andra ändringar av denna ålder. En enhetlig rösträttsålder synes böra bestämmas
till den för närvarande för flertalet av dessa val gällande åldern av
fyllda 23 år.
Utvidgningen av valrätten synes riksdagen även av annat skäl nödig och
nyttig. Därmed följer nämligen, att de inom alla partier numera politiskt intresserade
och verksamma ungdomsorganisationerna, för så vitt deras medlemmar
över huvud uppnått eljest stadgad rösträttsålder, erhålla möjlighet att med
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 143.
verka under eget ansvar även vid bildandet av de valkorporationer, vilka utse
första kammaren. Och det finnes ingen anledning att bibehålla ett system som
i många fall medför, att 27-årsåldern i verkligheten ersättes av en ålder på över
30 år, då nu omhandlade val äga rum blott vart fjärde år.
Riksdagen anser därför lämpligt att bestämmelser antagas om en enhetlig
kommunal och politisk rösträttsålder av fyllda 23 år. Införandet av en enhetlig
valbarhetsålder omfattande jämväl landstingsman och andrakammarledamöter
är en konsekvens härav. I samband därmed böra även övriga behörighetsregler
för landstingsman erhålla en utformning som närmare än för närvarande
är fallet ansluter sig till de för stads- m. fl. fullmäktige gällande.
Riksdagen, som såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antagit
de förslag till ändrad lydelse av §§ 6 och 19 riksdagsordningen, som framlagts
i konstitutionsutskottets utlåtande, nr 29, varav ett tryckt exemplar härvid fogas,
får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte utarbeta samt för nästa
års riksdag framlägga de förslag till sådana ändringar i vallag och kommunallag,
som bliva en följd av genomförandet av det såsom vilande antagna grundlagsändringsförslaget.
Stockholm den 4 april 1936.
Med undersåtlig vördnad.
Norrköping 1936. Österg. Daghi. Tryckeri.