Kungl. Majus proposition nr 97.

1

Nr 9T.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande
av medel till förbättring av förläggningsförhållamlena
å Järvafaltet; given Stockholms slott den
21 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:

Då beslut fattades vid 1905 års riksdag örn ordnande av ett nytt övningsfält
för de till Stockholm förlagda truppförbanden å Järvafältet, utgick man
ifrån, att frågan om överflyttandet till detta fält av arméns i huvudstaden
Bihang till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 97.

516 66

2

Kungl. Maj ds proposition nr 97.

uppförda kaserner skrälle för lång tid framåt kunna undanskjutas, särskilt
som större delen av Ladugårdsgärdet fortfarande skulle bibehållas såsom
exercisfält. Genom sedermera vid 1918 och 1928 års riksdagar fattade beslut
örn överlåtande till Stockholms stad ävensom exploatering av vissa delar av
Norra ''Djurgården, däribland Ladugårdsgärdet, hava emellertid truppförbandens
möjligheter att använda sistnämnda område såsom exercisfält alltmera
kringskurits, och övningarna hava därför särskilt under de senare åren
i allt större utsträckning måst förläggas till Järvafältet. Då avståndet mellan
detta och kasernerna i Stockholm, åtminstone för infanteriet, omöjliggör
daglig förflyttning till Järvafältet, hava i avvaktan på uppförandet av nya
kaserner därstädes provisoriska anordningar måst vidtagas för beredande av
förläggningsmöjligheter för trupperna under vistelsen å sagda fält. Dessa
anordningar hava emellertid icke varit tillfyllest för åstadkommande av en
tillfredsställande förläggning, och vid upprepade tillfällen hava erinringar
gjorts mot de i förevarande avseende rådande förhållandena. Bland annat
Siva riksdagens år 1934 församlade revisorer i sin berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 påtalat de brister
och olägenheter, som vidlåda de nuvarande förläggningsanordningarna, och
därvid anfört i huvudsak följande.

Revisorerna hade avlagt besök å Järvafältet, där trupper ur Stockholms
garnison under övningar plägade vara förlagda. På olika ställen å övningsfältet
hade provisoriska och halvpermanenta anordningar vidtagits för att
under övningarna bereda förläggningsmöjligheter åt garnisonens trupper.
För detta ändamål disponerades enligt för varje år av Kungl. Majit fastställda
stater inkomstmedel från Järvafältet, vilka medel erhållits genom
försäljning av skog, grus m. m. För att emellertid garnisonens trupper,
som vore förlagda i Stockholm, och särskilt de truppförband, som haft sina
övningar å Ladugårdsgärdet, skulle kunna utnyttja de goda övningsmöjligheter,
som Järvafältet erbjöde, måste marscher dit företagas, vilka på grund
av avståndet för infanteriet i allmänhet krävde en dag för vardera utmarschen
och hemmarschen. Vederbörande myndigheter hade framhållit, att
härigenom en inskränkning skedde i de värnpliktigas utbildningstid. Därjämte
kunde det icke undgås, att manskapet och befälet vid Stockholmsregementena
komme i en avsevärt sämre ställning än motsvarande personal
vid andra truppförband, vilkas övningsfält i regel gränsade intill kasernerna.
Särskilt för manskapet vore tältförläggningen till Järvafältet, vilken ofta
omfattade större delen av veckan, under fuktig och kall väderlek ägnad att
medföra åtskilliga risker och framkalla missnöje. Det hade också framhållits
för revisorerna, att på det sätt, som förläggningen å Järvafältet under
rådande förhållanden måste ordnas, åtskilliga olägenheter ur hälsovårdssynpunkt
förefunnes, varjämte för såväl befäl som manskap vissa extra utgifter
vore ofrånkomliga. Härtill komme, att truppernas utrustning underkastades
slitning i högre grad än som behövde ifrågakomma vid förläggning i kasern.

Revisorerna ville beträffande frågan örn den nära nog ständiga förläggningen
under övningar av trupper från Stockholms garnison till Järvafältet
som sin mening framhålla, att det måste anses önskvärt, att därmed sammanhängande
frågor snarast möjligt upptoges till allvarligt övervägande.
Det kunde nämligen knappast anses rimligt, att fast anställd personal och
värnpliktiga, tillhörande dessa trupper, skulle intaga en avsevärt sämre

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 3

ställning än vid övriga truppförband i landet. Särskilt torde därvid böra
beaktas, huruvida icke mera tillfredsställande och särskilt ur hälsovårdssynpunkt
fullt ändamålsenliga anordningar kunde utan större kostnader vidtagas
för att därigenom förbättra nuvarande förläggningsförhållanden. Då,
enligt vad revisorerna erfarit, flertalet arrendekontrakt beträffande olika områden
å Järvafältet inom några år utginge, torde tidpunkten vara inne att
söka lösa dessa frågor. Bevisorerna hade fäst sig vid, att, då elektrisk belysning
saknades å förläggningsplatserna, brandfaran vore synnerligen stor
vid förläggning i de befintliga provisoriska lokalerna, där manskapet finge
vila på halm och belysningen utgjordes av fotogenlyktor.

Då staten numera för exploatering disponerat en betydande del av Ladugårdsgärdet,
varigenom övningsmöjligheternä för Stockholm strupperna inskränkts,
torde det kunna ifrågasättas, örn icke någon del av de genom exploateringen
influtna försäljningsmedlen kunde tagas i anspråk för ordnandet
av förläggningen till Järvafältet och beredande av ersättning för den fördel,
som tillgången till Ladugårdsgärdet inneburit för särskilt gardesregementena.
För den händelse det icke ansåges möjligt att för ordnandet av nu senast
berörda angelägenheter taga i anspråk skattemedel, syntes nyssnämnda utväg,
vilken anlitats då det gällt att till Järvafältet utflytta artilleriets tygförråd
och laboratorier, kunna komma till användning.

Bevisorerna hade med det anförda velat fästa uppmärksamheten på de
mindre tillfredsställande förläggnings- och övningsförliållanden, som nu förefunnes
vid en del truppförband inom Stockholms garnison och vilka enligt
revisorernas mening måste anses innebära betydande olägenheter för såväl
de värnpliktiga som truppförbandens fast anställda personal.

I utlåtande i anledning av statsrevisorernas ifrågavarande berättelse anförde
statsutskottet (uti. nr 126/1935 punkt 3:o), att utskottet vore ense med
revisorerna därom, att förläggningsförhållandena för Stockholms garnison
vore långt ifrån tillfredsställande och att åtgärder för olägenheternas avhjälpande
vore erforderliga. Då emellertid frågan örn det definitiva ordnandet
av Stockholmsgarnisonens förläggning vore beroende på den blivande
försvarsorganisationen, syntes med vidtagandet av anstalter i förevarande
avseende lämpligen kunna anstå i avvaktan på försvarskommissionens utredning.

I enlighet med vad statsutskottet sålunda anfört föranledde statsrevisorernas
berättelse i denna del icke någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Sedan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, delvis i samråd med ämbetsverkets
fortifikationsdepartement, i anledning av de av riksdagens revisorer
framställda erinringarna i skrivelse den 22 januari 1935 anmodat chefen för
östra arméfördelningen att införskaffa och till sjukvårdsstyrelsen inkomma
dels med utredning och uppgifter beträffande vissa i samband nied förläggningen
å Järvafältet stående förhållanden, dels ock med förslag angående
sådana åtgärder till förläggningens förbättrande, vilka icke erfordrade nybyggnader,
inkom arméfördelningschefen i skrivelse till sjukvårdsstyrelsen
den 9 april 1935 med sålunda begärda uppgifter och förslag och anförde
därvid sammanfattningsvis, att följande åtgiirder vore särskilt nödvändiga
och krävde skyndsamt utförande nämligen:

4

Kungl. Majas proposition nr 97.

Fördjupning och upptagning av brunnar till en beräknad

kostnad av............................................................................. kronor 7,500

Uppförande av bekvämlighetsinrättningar till en beräknad

kostnad av............................................................................... » 12,000

Elektrifiering av Järvafältet till en beräknad kostnad av » 109,000

Summa kronor 128,500

Härtill komme uppförandet av vissa byggnader m. m. beträffande vilka
byggnadsföretag dock erfordrades ytterligare utredning.

I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement, likaledes den
9 april 1935, hemställde arméfördelningschefen, att framställning måtte göras
till Kungl. Maj:t, att av de genom exploateringen av Ladugårdsgärdet influtna
försäljningsmedlen ett belopp av 128,500 kronor måtte ställas till förfogande
för utförande av nyssnämnda arbeten å Järvafältet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juni 1935 hava arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och sjukvårdsstyrelse gjort framställning örn anvisande av
medel för de av chefen för östra arméfördelningen föreslagna arbetenas utförande
och därvid anfört, bland annat, följande.

Av handlingarna i ärendet ansåge fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen
klart framgå, att förläggningsförhållandena för Stockholms
garnison å Järvafältet vore otillfredsställande och att åtgärder för olägenheternas
avhjälpande vore erforderliga. Visserligen vore frågan örn det definitiva
ordnandet av Stockholmsgarnisonens förläggning för närvarande beroende
på den blivande försvarsorganisationen. Med hänsyn till de rådande
missförhållandena och jämväl därtill, att de av arméfördelningschefen föreslagna
arbetena icke avsåge nybyggnader utan endast utförande av sådana
åtgärder, som erfordrades för att förläggningen skulle kunna sägas tillfredsställa
skäliga krav, syntes det fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen,
att vidtagandet av nämnda åtgärder icke borde uppskjutas. Arbetenas
utförande syntes icke heller komma att föregripa försvarsorganisationens
ordnande, då det torde kunna tagas för visst, att trupp under alla omständigheter
komme att vara förlagd till Järvafältet. Enär Stockholmsgarnisonens
möjligheter att begagna Ladugårdsgärdet såsom övningsfält minskades
genom den pågående exploateringen av gärdet, syntes det fortifikationsdepartementet
och sjukvårdsstyrelsen billigt, att de genom exploateringen
influtna medlen i någon mån användes till nu ifrågavarande ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning i övrigt
till innehållet i de till ärendet hörande handlingarna hemstiillde fortifikationsdepartementet
och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Majit måtte ställa till
fortifikationsdepartementets förfogande ett belopp av 128,500 kronor av de
genom exploateringen av Ladugårdsgärdet influtna försäljningsmedlen för
utförande av de av chefen för östra arméfördelningen angiva arbetena å
Järvafältet.

Statskontoret har i utlåtande den 6 augusti 1935 anfört följande.

Statskontoret ville erinra därom, att 1934 års statsrevisorer påvisat, att
de nuvarande förläggningsförhållandena å Järvafältet icke kunde anses vara
tillfredsställande. Sedermera hade statsutskottet framhållit, att utskottet vore
ense med revisorerna därom, att förläggningsförhållandena långt ifrån vore

5

Kungl. Majus proposition nr 97.

tillfredsställande, oell att åtgärder för olägenheternas avhjälpande vore erforderliga.
Då emellertid frågan om det definitiva ordnandet av Stockholmsgarnisouens
förläggning vore beroende på den blivande försvarsorganisationen,
syntes med vidtagandet av anstalter i förevarande avseende lämpligen
kunna anstå i avvaktan på försvarskommissionens utredning.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att åtgärder vore påkallade för att
förbättra förläggningsförhållandena å Järvafältet, vilket ytterligare bestyrktes
av den utredning i ärendet, som framlagts uti den nu gjorda framställningen
örn medel till avhjälpande av de mest framträdande bristerna. Av denna
framställning framginge vidare, att något längre uppskov med genomförandet
av de ifrågasatta förbättringarna knappast kunde anses vara försvarbart.
Härtill komme, att försvarskommissionens utredning inom den närmaste
tiden torde komma att föreligga, vadan det av statsutskottet uttalade önskemålet
kunde tillgodoses och förslag örn anvisande av medel för ifrågavarande
ändamål borde kunna föreläggas 1936 års riksdag.

Statskontoret vore av den uppfattningen, att, för den händelse icke skattemedel
kunde tagas i anspråk för ändamålet, hinder icke borde möta att —
såsom av statsrevisorerna ifrågasatts -— härför anlita någon del av de belopp,
som influtit genom tomtförsäljningen å Ladugårdsgärdet. Otvivelaktigt
hade nämligen genom den fortgående bebyggelsen därstädes övningsmöjligj
heterna för garnisonens trupper i hög grad inskränkts, varigenom man i
större utsträckning än tidigare måste för övningsändamål taga i anspråk
Jarvafältet. Statsrevisorerna hade påpekat, att försäljningsmedel från Ladugårdsgärdet
disponerats, för utflyttning till Järvafältet av artilleriets tygförråd
och laboratorier. Även en förbättring av förläggningsförhållandena å
Järvafältet nödvändiggjordes av Ladugårdsgärdets fortskridande exploatering,
och otvivelaktigt komme den framtida exploateringen att underlättas, därest
bättre övningsmöjligheter skapades å Järvafältet. Med hänsyn till det anförda
funne sig statskontoret kunna tillstyrka, att försäljningsmedel från
Ladugårdsgärdet disponerades för bestridande av de i föreliggande framställning
upptagna, till ett belopp av 128,500 kronor beräknade kostnaderna.
Ifrågavarande medelsanvisning, vartill erfordrades riksdagens medgivande,
torde böra ske från den i statskontorets räkenskaper upptagna diversemedelstiteln
»Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde», å vilken
titel, enligt vad statskontorets räkenskaper utvisade, den 30 juni 1935 förefunnes
en kontant behållning av i det närmaste 9,305,000 kronor.

Sedan regementsläkaren vid Svea livgarde i rapport den 27 september
1935 över en den 24 och 25 i samma månad förrättad inspektion av regementets
förläggningar å Järvafältet påtalat en del allvarliga missförhållanden
å vissa förläggningsplatser därstädes, samt domänofficeren och fördelningsläkaren
vid östra arméfördelningen däröver var för sig avgivit yttranden,
framställde chefen för nämnda fördelning i skrivelse till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement den 11 december 1935 förslag rörande vissa ytterligare
arbeten å Järvafältet samt anförde därvid, bland annat, att, därest
det av honom tidigare begärda anslaget å 128,500 kronor till elektrifiering
av Järvafältet samt till brunnar och bekvämlighetsinrättningar bleve beviljat,
endast en del av de största olägenheterna i förläggningshänseende därigenom
kunde avhjälpas. Det närmaste och mest trängande behovet utgjordes dessutom
av följande anordningar, för vilka kostnaderna sammanfattningsvis beräknades
sålunda:

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

Mathallar, 4 större ä.....................................

...... kronor

12,000

—

5 mindre ä ..................................

...... »

9,000

— 93,000:-

Sjukkvarter, 2 st. ä.........................................

....... »

2,000

— 4,000: —

Kokvagnshus, 4 större st. ä.........................

...... »

3,400

—

8 mindre ä ............................

...... »

800

— 20,000: —

Proviantkällare, 2 större ä.............................

...... »

1,000

—

10 mindre ä..........................

....... »

700

~ 9,000: --

Övriga anordningar, golv vid Säby..............

»

2,000

—

marketenteristånd.......

...... »

5,400

— 7,400: —

Summa kronor 133,400: —

Arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse
Lava i skrivelse den 24 januari 1936 beträffande arméfördelningschefens
sistnämnda framställning anfört, bland annat, följande.

Då fortifikations- och intendentsdepartementen samt sjukvårdsstyrelsen,
som gemensamt Landlagt detta ärende, funne de av arméfördelningscliefen
föreslagna anordningarna vara nödvändiga ocL ägnade att tillgodose det
mest trängande beLovet av förbättrade förläggningsförbållanden vid övningar
på Järvafältet, finge departementen och styrelsen, med överlämnande av till
ärendet hörande handlingar, hemställa, att Kungl. Majit måtte ställa till
fortifikationsdepartementets förfogande, utöver i fortifikationsdepartementets
och sjukvårdsstyrelsens skrivelse den 17 juni 1935 äskat belopp av 128,500
kronor för utförande av vissa arbeten å Järvafältet, ytterligare ett belopp av
133,400 kronor av de genom exploateringen av Ladugårdsgärdet influtna försäljningsmedlen
för utförande av de i chefens för östra arméfördelningen
omförmälda skrivelse till fortifikationsdepartementet den 11 december 1935
angivna arbetena å samma övningsfält.

Statskontoret har i utlåtande den 3 februari 1936 över nu ifrågavarande
framställning anfört, bland annat, följande.

Under erinran örn sitt utlåtande den 6 augusti 1935 över den i förevarande
ärende omförmälda framställningen om anvisande av 128,500 kronor
för utförande av vissa brådskande arbeten till förbättrande av förläggningsförhållandena
å Järvafältet finge statskontoret framhålla, att, därest nu avsedda
arbeten ansåges böra komma till stånd, intet torde vara att erinra
emot att — för den händelse anslag för ändamålet ej funnes böra äskas å
riksstaten — försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärdet disponerades
även för täckande av de härav föranledda kostnaderna. Härför torde emellertid
riksdagens medgivande vara erforderligt.

Såsom redan framhållits, har den pågående exploateringen av Ladugårdsgärdet
medfört, att Stockholmstruppernas övningar i allt större utsträckning
måst förläggas till Järvafältet. Sålunda hava exempelvis vissa kompanier
vid Svea livgarde under de senare åren haft sina övningar förlagda dit under
40—50 % av den effektiva tjänstgöringstiden under s o m m a r r e k r y ts k o 1 o r n a
och under en ännu större del av repetitionsövningarna. Göta livgardes stridsvagnsbataljon
har under samma år varit förlagd till Järvafältet under 60—
70 % av den effektiva tjänstgöringstiden under vinterrepetionsövningarna.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

För manskapets förläggning under vistelsen på övningsfältet finnas visserligen
uppförda ett mindre antal s. k. värmestugor, men dels fylla dessa
stugor med sina bristande hygieniska anordningar och sina på golvet ordnade
halmbäddar icke i någon mån de krav, som rimligen böra kunna ställas
på en mera permanent förläggning och dels är utrymmet i desamma begränsat.
Då större truppstyrkor samtidigt hava sina övningar på fältet,
måste därför tältförläggning tillgripas. Dylika förläggningsförhållanden måste,
särskilt då regn och kyla råda, innebära betydande olägenheter och obehag
för personalen och göra tjänsten onödigt tung. Vidare medföra bristen på
hygieniska anordningar och den på en del av förläggningsplatserna rådande
ringa tillgången på fullgott dricksvatten betydande sanitära vådor, vartill
kommer, att truppernas utrustning under nuvarande primitiva förhållanden
utsättes för ökad slitning till följd av svårigheterna att ägna densamma nödig
tillsyn och vård.

Då Ladugårdsgärdets användbarhet för militära övningar mer och mer
minskas, efter hand som exploateringen av detsamma fortskrider, måste
man räkna med, att Järvafältet under de närmaste åren i ökad omfattning
kommer att tagas i anspråk för Stockholmsgarnisonens övningar. Såsom de
militära myndigheterna vid upprepade tillfällen framhållit och 1934 års statsrevisorer
jämväl understrukit, torde det därför bliva nödvändigt att inom
kort upptaga frågan örn ordnandet av truppernas förläggning därstädes till
allvarligt övervägande. Uppenbart torde vara, att denna fråga icke kan
slutligt lösas utan upp förande av nya kasernetablissemang. Med ett ställningstagande
till detta spörsmål synes emellertid böra anstå, till dess statsmakternas
beslut i anledning av det av 1930 års försvarskommission framlagda
förslaget till arméns organisation föreligger. Uppförandet av kasernbyggnader
anser jag mig därför för närvarande icke böra ifrågasätta. Däremot
synes det vara nödvändigt att utan avvaktan på kasernbyggnadsfrågans
lösning vidtaga vissa åtgärder i syfte att åstadkomma en förbättring av de
nuvarande förläggningsförhållandena.

I sina förenämnda skrivelser den 17 juni 1935 och den 24 januari 1936
hava arméförvaltningens fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse respektive
arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement samt
sjukvårdsstyrelse i anslutning till av chefen för östra arméfördelningen
uppgjorda förslag i ämnet hemställt örn vidtagande av åtgärder i nyssnämnt
syfte samt anhållit, att medel — i runt tal 262,000 kronor — måtte anvisas
härför. Bland de sålunda ifrågasatta åtgärderna märkas elektrifiering av
Järvafältet samt uppförande av mathallar och kokvagnshus därstädes. Kostnaderna
härför hava beräknats till respektive 109,000, 93,000 och 20,000
kronor.

Då nyssnämnda åtgärder synas lämpliga och ägnade att väsentligt förbättra
de nuvarande, föga tillfredsställande förläggningsförhållandena utan
att därigenom ett blivande beslut i kasernbyggnadsfrågan föregripes, samt
de föreslagna anordningarna till övervägande del bliva erforderliga, även om
Stockholms garnison kommer att immanent kaserneras å Järvafältet, anser

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

jag mig böra tillstyrka myndigheternas förslag i ämnet. Emot de för förbättringsarbetenas
utförande beräknade kostnaderna, 262,000 kronor, har jag
icke något att erinra. Med hänsyn till att åtgärderna i fråga främst föranledas
av den pågående exploateringen av Ladugårdsgärdet, finner jag i likhet
med statsrevisorerna och de i ärendet hörda myndigheterna skäligt, att
berörda kostnader bestridas av medel, som influtit genom försäljning av
tomter å Ladugårdsgärdet, d. v. s. från den i statskontorets räkenskaper
upptagna diversemedelstiteln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde»,
å vilken titel behållningen, enligt vad statskontoret meddelat, den
30 november 1935 utgjorde omkring 11,227,000 kronor. Härtill torde emellertid
riksdagens medgivande böra utverkas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till bestridande av kostnaderna för vissa arbeten för förbättrande
av förläggningsförhållandena å Järvafältet må tagas
i anspråk ett belopp av högst 262,000 kronor av medel, innestående
å den i statskontorets räkenskaper upptagna titeln
»Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Christianson.

Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.