Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
1
Nr 81.
Kungl. Ma,j:ts proposition till riksdagen angående beredande
av medel till täckande av brister å marinens
förskotts- m. fl. konton; given Stockholms slott den
14 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 14 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:
Genom beslut den 14 oktober 1932 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
försvarsdepartementet att i samråd med chefen för finansdepartementet tillkalla
sakkunnig person för verkställande av granskning av marinens kassaväsende
och avgivande av de förslag, vartill granskningen kunde föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 81—82.
892 80
2 Kungl. Majis proposition nr 81.
Denna granskning uppdrogs åt numera förste revisorn i riksräkenskapsverket
C. A. Murray.
Sedan Murray i skrivelse den 22 november 1932 gjort framställning örn
erhållande av lämpliga biträden för verkställande av särskild utredning och
granskning av marinens förskottskonto och vad därmed sammanhängde, anmodades
marinintendenten av första graden C. M. I. Allander och revisorn
hos marinförvaltningen G. R. V. Nordensvärd att för ifrågavarande ändamål
stå till Murrays förfogande. Den 19 september 1933 avgav Murray till chefen
för försvarsdepartementet berättelse rörande denna granskning, vilken med
tillhörande bilagor den 21 i samma månad överlämnades till marinförvaltningen
för kännedom och för den ämbetsverkets åtgärd, vartill densamma
kunde föranleda.
Marinförvaltningen uppdrog härefter åt Allander och Nordensvärd att
verkställa fortsatt utredning och granskning av förskottskontot. Dessa utredningsmän
underkastade i anledning härav ingångsbalanserna per den 1
januari 1918 jämte därefter förekommande inkomst- och utgiftsposter å förskottskontot
till och med den 30 juni 1934 en ingående granskning samt
meddelade resultatet härav i en till marinförvaltningen ställd skrivelse av
den 25 augusti 1934. Samtidigt pågick inom marinförvaltningen undersökning
beträffande förefintliga propriebalanser att böra ersättas samt andra
fordringar av natur att böra såsom värdelösa avskrivas och för vilkas reglering
särskilda medel erfordrades.
Av ifrågavarande undersökningar framgick, att marinförvaltningens bokslut
per den 30 juni 1934 utvisade avsevärda brister (förluster). Beträffande
fördelningen av bristerna på särskilda räkenskapsposter hänvisas till nedanstående
sammanställning, som upprättats inom riksräkenskapsverket på grundval
av uppgifter, vilka lämnats av marinförvaltningen.
A. Till regleringslconto överförda förskott:
Såsom
förskott felaktigt redovisade
levereringar......................................
Felbokföringar inom marinens för
skottstitlar
....................................
Skillnad mellan förskottstitelns behållna
fordringar och i huvudboken
redovisad behållning den Vi 1918
Outredda balanser...........................
Förskingrade medel:
framlidne marinintendenten O. S. G.
Gynther ...................................
framlidne fortifikationskassörenV. A.
Kellander-Lange .......................
Kvartstående preskriberade förskott...
Övriga till regleringskon to överförda
förskott.......................................
Debetposter kronor |
Kreditposter kronor |
Saldo kronor |
77,616: 50 |
865:15 |
76,751: 35 |
813,796: 01 |
4,479:11| i |
} 121,814:43 |
8,572: 73 |
687,502: 47J |
8,571: 94 |
19,935: 92 |
10: — |
19,925: 92 |
33,632: 40 |
367: 85 |
33,632: 40 |
34,109: 48 |
6.623: 99 |
27,485:49 |
Summa kronor 998,178: 12 699,849: 36 298,328: 76
Kungl. Majus proposition nr 81.
3
B. Å för skottskonto kvarstående värdelösa
fordringar:
Fordran å byggmästare A. Risberg..
För täckande av f. d. förrådskonstapeln
G. A. Forsbergs kassabrist
upplagt förskott ........................
Av f. d. skrivbiträdet K. B. J. Svensson
förskingrade medel .....................
Icke slutredovisade reseförskott ......
Fordran å flagg] unkaren G. Svensson
G. Såsom propriebalans redovisade
medel:
Av framlidne styrmannen J. Hultberg
förskingrade medel..........................
Av framlidne kaptenen vid generalstaben
A. T. B. Mattson förskingrade
medel ...................................
Av f. d. underofficeren N. O. E. Rosén
förskingrade medel...........................
Debetposter
kronor
13,314: 29
10,351:15
12,350: —
444: 58
1,721: 90
55,395: 33
7,038: 26
810: 70
D. Fordringar ersatta av anslaget till
underhåll av flottans fartyg och
byggnader:
Fordran å marindirektören I. J. Falkman
.................................................. 16,176:02
Diverse fordringar ..................... 2,239: 44
Tillsammans kronor 1,118,019: 79
Kreditposter
kronor
699,849: 36
Saldo
kronor
38,181:92
63,244: 29
18,415:46
418,170: 43
Sedan marinförvaltningen till regleringskontot överfört följande tillgångsvärden,
nämligen: a) vissa förskottstiteln år 1918 felaktigt tillgodoförda medel
till belopp av 19,362 kronor 95 öre, b) en å titeln »Leverering» förefintlig
1 huvudsak outredd balans till belopp av 31,666 kronor 13 öre samt c) en
å titeln »Deponerade medel» förefintlig outredd balans till belopp av 77,905
kronor 33 öre, har den totala bristen enligt ovannämnda sammanställning
sålunda reducerats till (418,170:43—128,934:41=) 289,236 kronor 2 öre.
I skrivelser till Kungl. Maj:t den 30 augusti och den 18 oktober 1934
samt den 29 januari 1935 har marinförvaltningen, med redogörelse för vad i
ärendet förekommit, hemställt, att Kungl. Maj:t, med godkännande av nyssnämnda
bokföringsåtgärder, måtte av det utom huvudtitlarna uppförda anslaget
till oförutsedda utgifter anvisa sist angivna belopp, 289,236 kronor
2 öre, till täckande av brister å marinens förskotts- m. fl. konton.
Över marinförvaltningens förevarande framställning hava utlåtanden avgivits
av riksräkenskapsverket den 4 februari 1935 samt av statskontoret den
2 mars 1935.
Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande inledningsvis framhållit följande.
Marinförvaltningens förslag avsåge avskrivning av värdet även å sådana
fordringar, för vilka — jämlikt förordningen den 11 december 1830 (nr 85)
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
angående behandlingen av extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål
samt kungörelsen den 29 september 1911 (nr 106, sid. 3) angående
extraordinarie avskrivning av vissa kronans utestående fordringar — fordringsanspråket
fortfarande komrne att kvarstå.
Beträffande frågan, på vad sätt kvarstående helt eller delvis värdelösa
fordringar borde redovisas i statsbokföringen, finge riksräkenskapsverket
erinra, att några regler eller någon allmänt tillämpad praxis för handläggningen
av sistnämnda spörsmål för närvarande icke funnes. Även inom ett
och samma förvaltningsområde, såsom exempelvis inom marinen, tillämpades
i detta avseende skiftande redovisningsmetoder. Riksräkenskapsverket funne
för sin del uppenbart, att hittillsvarande ordning, enligt vilken fordringar
av här berörd art dels redovisats såsom utestående förskott, dels ock avförts
å anslag eller omförts till titeln propriebalans, hade medfört vissa
olägenheter samt att en mera enhetligt ordnad redovisning av sådana fordringar
skulle underlätta kontrollen över att erforderliga åtgärder vidtoges för bevakande
av kronans intressen.
Riksräkenskapsverket finge på grund härav förorda, att samtliga fordringar
och förluster, vilka uppkommit i samband med förskingringar, överfördes
till kontot propriebalans, samt att avskrivning av de å sistnämnda konto
redovisade medlen sedermera verkställdes i den ordning förenämnda förordningar
den 11 december 1830 (nr 85) och den 29 september 1911 (nr 106)
medgåve.
I fråga örn sådana förluster, vilka uppkommit på grund av att gäldenär
vore oanträffbar eller befunnits sakna utmätningsbara tillgångar, funne riksräkenskapsverket,
i likhet med marinförvaltningen, att täckning borde beredas
med anlitande av anslagsmedel. Ämbetsverket ville emellertid erinra,
att sålunda täckta helt eller delvis värdelösa fordringar — i marinen funnes
ett mycket stort antal dylika å vederbörligt anslag avförda fordringar —
icke vidare bomme till synes i medelsredovisningen. Enligt riksräkenskapsverkets
mening borde för framtiden en förteckning över sådana kvarstående
fordringar bifogas vederbörande huvudböcker, en fråga, vartill riksräkenskapsverket
i annat sammanhang torde få anledning återkomma.
Vad därefter beträffade de till avskrivning föreslagna poster, vilka icke
motsvarades av något fordringsanspråk, finge riksräkenskapsverket erinra,
att dessa poster, vilka numera redovisades å ett regleringskonto, varit föremål
för särskilda utredningar samt att de förluster, som därvid konstaterats,
föranlett rättsliga åtgärder mot ett flertal befattningshavare inom marinen.
Riksräkenskapsverket, som icke haft tillfälle taga del av ifrågavarande utredningar,
ansåge sig för närvarande icke kunna bedöma, i vad mån bestämmelserna
i förordningen den 11 december 1830 (nr 85) § 1 vore tillämpliga
å dessa poster. Dock ansåge sig riksräkenskapsverket böra erinra därom,
att de uppkomna förlusterna endast kunde avskrivas, därest de tillkommit
utan någons förvållande eller därest tillgång tillförlustens ersättande bruste
hos den eller dem, som därtill vore lagligen förpliktade. Som emellertid
denna fråga torde hava blivit undersökt i samband med de utredningar angående
ansvaret för de uppkomna förlusterna, som varit föremål för handläggning
hos justitiekanslersämbetet och hos vederbörande advokatfiskalsämbeten,
hade riksräkenskapsverket icke ansett sig hava anledning upptaga
detta spörsmål till prövning. Riksräkenskapsverket funne dock uppenbart,
att den omständigheten, att en konstaterad förlust täcktes genom anvisande
av särskilda medel, icke innebure något ställningstagande till frågan, huruvida
krav på ersättningsskyldighet sedermera borde framställas, därest förlusten
visades kunna tillskrivas sådan försummelse, som avsåges i ovannämnda
förordning § 1 andra stycket.
5
Kungl. Majda proposition nr 81.
Med avseende på de olika i ovanintagna sammanställning redovisade rakenskapsposterna
Ilar riksräkenskapsverket härefter anfört följande.
A. Till regleringskonto överförda förskott.
Såsom förskott felaktigt redovisade poster avseende titel »Leverering» (i marinförvaltningens
utredning1) betecknade nr 1—15). Genom att levereringsposter
felaktigt blivit redovisade såsom förskott hade för förskottstiteln uppstått
en nettoförlust å 76,751 kronor 35 öre. Å titeln leverering förefunnes emellertid
en icke utredd skuldbalans (överskott) uppgående till allenast 31,666
kronor 13 öre (26,542:65 4-5,123:48). På vad sätt sistnämnda balans uppkommit
hade icke varit marinförvaltningen möjligt att utröna. Det torde
på grund härav vara sannolikt, dels att avsevärda felbokföringar förekommit
å levereringstiteln, dels att medel till täckande av för skottstitelns ovannämnda
förlust saknades. Riksräkenskapsverket hnge på grund därav tillstyrka,
att ifrågavarande förlust, 76,751 kronor 35 öre, täcktes genom anvisande
av särskilda medel.
Felbokföringar inom marinens för skottstitlar (i marinförvaltningens utredning
betecknade nr 16—20 samt 115). Genom vissa delvis oförklarliga felbokföringar
inom marinens förskottstitlar hade för den nuvarande förskottstiteln
uppstått en nettoförlust uppgående till 809,316 kronor 90 öre (813,796: 01
— 4,479: 11). På grand av att å förskottskontot per den 1 januari 1918 redovisats
en ingående balans, som med 687.502 kronor 47 öre understeg kontots
verkliga behållna fordringar, borde ovannämnda nettoförlust minskas med
detta belopp till 121,814 kronor 43 öre. Sistnämnda summa syntes böra
täckas genom anvisande av särskilda medel.
Outredda balanser (i marinförvaltningens utredning betecknade nr 21—24).
Under denna rubrik sammanfattades vissa å förskottstiteln konstaterade _ —
huvudsakligen till marinförvaltningens kassa och till Stockholms örlogs station
hänförliga — förlustposter, rörande vilkas uppkomst utredning icke kunnat
förebringas. Med hänsyn till de avsevärda kostnader, vilka en fortsatt utredning
rörande dessa förluster skulle medföra, syntes bristen, 8,571 kronor
94 öre, näppeligen kunna täckas på annat sätt än genom anvisande av särskilda
medel.
Förskingrade medel (marinförvaltningens utredning posterna nr 25—38).
Under denna rubrik hade sammanfattats vissa fordringar å marinintendenten
O. S. G. Gynthers och fortifikationskassören Y. A. Kellander-Langes sterbhus
för av ifrågavarande befattningshavare förskingrade medel, sammanlagt 53,558
kronor 32 öre. Enligt vad riksräkenskapsverket erfarit, saknade de båda
nämnda sterbliusen tillgångar till ersättande av ifrågavarande förluster. I
enlighet med vad riksräkenskapsverket inledningsvis anfört ansåge sig ämbetsverket
för närvarande endast kunna förorda, att ifrågavarande belopp -—
i avvaktan på utgången av i anledning av dessa förskingringar anhängiggjorda
rättegångar gentemot olika befattningshavare inom marinen — överfördes
till kontot propriebalans.
Kvarstående preskriberade förskott (i marinförvaltningens utredning betecknade
nr 39—68). Under denna rubrik hade sammanfattats vissa å äldre
förskott på grund av felräkning, felbokföring eller bristande, eventuellt felaktig
redovisning kvarstående differenser, sammanlagt uppgående till netto
10,147 kronor 23 öre. Beloppet syntes böra täckas genom anvisande av
särskilda medel.
*) Härmed avses den utredning, som i förenämnda skrivelse till marinförvaltningen
den 25 augusti 1034 framlagts av marinintendenten av första graden C. M. I. Allander och
revisorn (}. R. V. Nordensvärd.
6
Kungl. Majus proposition nr 81.
Övriga till regleringskonto överförda förskott (i marinförvaltningens utredningbetecknade
nr 69—114). Under denna rubrik hade upptagits:
förskott, vilka, på grund av att redovisning felaktigt avförts å annan titel,
kommit att kvarstå såsom utestående förskott (posterna nr 69—71, 73—77
92, 100 och 101) 10,266 kronor 79 öre;
redovisade men felaktigt avförda förskott för Ålandsexpeditionen 1918
(posterna nr 98 och 99) 4,850 kronor;
förskott, för vilka på grund av laga kraft vunnen dom eller av annan
orsak ansvarig förskottstagare saknades (posterna nr 78—82, 84, 89, 91 och
93) 865 kronor 5 öre;
kvarstående fordringar å förband, som numera upphört (posterna nr 85,
86 och 95) 244 kronor 65 öre;
förskottsvis för skeppsgossekåren i Marstrand år 1918 utbetalade kostnader,
för vilka förskottstiteln icke erhållit ersättning (posten nr 97) 2,573
kronor 73 öre;
förskottsvis under budgetåren 1926/1927—1929/1930 utbetalade, ej i vederbörlig
ordning redovisade kostnader för anskaffning av en ångpanna till
tvättinrättningen å Eindön (posten nr 94) 12,397 kronor 80 öre;
å förskottstitel under år 1932 bokförd avlöning till vissa civila biträden
vid Vaxholms kustartilleriregemente (posten nr 96) 2,866 kronor;
vissa på grund av felaktig redovisning eller av annan orsak kvarstående
förskott (posterna nr 72, 83, 87, 88 och 90) 45 kronor 46 öre;
eller sammanlagt 34,109 kronor 48 öre, varifrån avginge vissa förskottstiteln
felaktigt tillgodoförda belopp (posterna nr 102—114) å 6,623 kronor
99 öre; nettoförlusten å samtliga hithörande poster uppginge sålunda till
27,485 kronor 49 öre.
Ifrågavarande poster syntes i huvudsak avse kostnader, vilka kommit
statsverket tillgodo, ehuru av olika orsaker medel för utgifternas täckande
numera saknades. Den sålunda uppkomna nettoförlusten syntes böra täckas
genom anvisande av särskilda medel.
B. Å förskottskonto kvarstående värdelösa fordringar.
Marinförvaltningen hade hemställt örn avskrivning av dels ett till byggmästare
A. Risberg år 1915 mot borgen utlämnat förskott, för vars återbetalning
såväl förskottstagaren som borgensmännen alltsedan år 1916 syntes
hava saknat utmätningsbara tillgångar, dels ock två i samband med förskingringar
uppkomna fordringsanspråk å f. d. förrådskonstapeln G. A. Forsberg
samt f. d. skrivbiträdet K. B. J. Svensson.
Beträffande ifrågavarande fordran å Forsberg hade stationskontoret vid
Stockholms örlogsstation i skrivelse till marinförvaltningen erinrat, att
frågan, huruvida någon bort göras ansvarig för skillnaden mellan det å
förskottstiteln upptagna fordringsbeloppet och det belopp, för vilket Forsberg
vore ansvarig, icke kunnat med tillgängliga handlingar i målet avgöras
samt att denna fråga för övrigt torde sakna betydelse, då en sådan eventuell
fordran vore preskriberad.
Emedan samtliga dessa fordringar, som uppstått under åren 1915—1921,
måste anses värdelösa och eventuellt ansvar för vållande måste anses vara
preskriberat, torde förlusterna böra avskrivas samt täckas genom anvisande
av särskilda medel.
Marinförvaltningen hade vidare hemställt örn avskrivning av en å förskottskonto
vid Vaxholms kustartilleriregemente redovisad fordran å flaggjunkaren
G. Svensson. Därest en av Svensson hos Kungl. Maj:t gjord framställning
örn befrielse från återbetalningsskyldighet bifolles, borde förlusten givetvis
täckas genom anvisande av särskilda medel.
7
Kungl. Majus proposition nr 81,
Förutom nämnda fordringsbelopp hade marinförvaltningen hemställt jämväl
örn avskrivning av vissa icke slutredovisade i räkenskaperna för Stockholms
örlogsstation bokförda reseförskott å sammanlagt 444 kronor 58 öre.
Enligt vad riksräkenskapsverket under hand erfarit, bestode detta belopp
av dels till 17 olika värnpliktiga åren 1921—1932 utlämnade förskott, 224
kronor 55 öre, dels 212 kronor 78 öre, utgörande återstoden av ett av en
värnpliktig tillgripet belopp, samt dels kostnad för transport av en värnpliktig
efter rymning, 7 kronor 25 öre. Då marinförvaltningen icke förelagt
Kungl. Majit någon utredning, som kunnat styrka behovet av anvisande av
särskilda medel för förlustens ersättande, och då dessa ärenden torde kunna
i vederbörlig ordning handläggas inom marinförvaltningen, funne riksräkenskapsverket
marinförvaltningens förslag icke böra föranleda någon Kungl.
Majlis åtgärd.
(J. Såsom propriebalans redovisade medel.
Marinförvaltningen hade hemställt örn anvisande av särskilda medel för
täckande av samtliga å kontot propriebalans redovisade, i ovanintagna sammanställning
specificerade förluster, 63,244 kronor 29 öre. Riksräkenskapsverket
finge härtill erinra, dels att den i anledning av kaptenen Mattsons
förskingring uppkomna förlusten icke numera motsvarades av något fordringsanspråk
och följaktligen måste ersättas, dels ock att den genom styrmannen
J. Hultbergs förskingring uppkomna förlusten jämväl borde täckas, därest av
kaptenerna F. Nerman m. fl. och E. Ström ingivna nådeansökningar bifölles.
Yad åter beträffade marinförvaltningens fordran å underofficeren Rosén, kunde
riksräkenskapsverket icke för närvarande finna, att marinförvaltningens hemställan
borde föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Riksräkenskapsverket
finge sålunda under ovan angiven förutsättning tillstyrka, att ett belopp av
62,433 kronor 59 öre anvisades för täckande av de två förstnämnda å förevarande
konto redovisade beloppen.
D. Fordringai’ ersatta av anslaget till underhäll av flottans
fartyg och byggnader.
Med förmälan att dels en förut å förskottskonto bokförd fordran å marindirektören
I. J. Falkman, dels diverse såsom värdelösa betecknade icke närmare
specificerade fordringar ersatts av anslaget till underhåll av flottans
fartyg och byggnader, hade marinförvaltningen hemställt, att nämnda titel
måtte beredas ersättning för dessa förluster.
Yad beträffade fordringen å Falkman syntes det riksräkenskapsverket
sannolikt, att förlusten kunnat reduceras, därest frågan örn skadestånd hade
upptagits till prövning omedelbart efter det förlustens storlek blivit fastställd.
Av handlingarna i ärendet framginge icke av vad orsak fordringsbeloppet
fått kvarstå å förskottskonto under 10 år utan att åtgärd för dess
reglering vidtagits. Därest försummelse i detta avseende förelegat, torde
ansvar härför emellertid numera icke kunna utkrävas.
Riksräkenskapsverket funne lämpligt, att det belopp, för vilket Falkman
sedermera ådömts ansvar, 12,578 kronor 15 öre, därest Falkman av nåd befriades
från ersättningsskyldighet eller saknade betalningsförmåga, icke borde
belasta anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader. Huruvida
återstoden av det såsom fordran å Falkman betecknade beloppet, 3,597 kronor
87 öre, vore att anse som direkt kostnad eller såsom en örlogsvarvets
omkostnad syntes icke vara till fullo utrett; med hänsyn härtill samt jämväl
beaktande övriga i ärendet omnämnda särskilda omständigheter hade riksräkenskapsverket
funnit, att icke heller sistnämnda belopp borde belasta
ifrågavarande anslag. Under förutsättning att av Falkman gjord nådeansökan
“ Kungl. Majus proposition nr 81.
bifölles, finge riksräkenskapsverket sålunda tillstyrka, att kela det såsom
fordran å Falkman betecknade beloppet ersattes genom anvisande av särskilda
medel.
I fråga örn övriga, av marinförvaltningen omnämnda men icke specificerade,
a anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader avförda
värdelösa fordringar hade riksräkenskapsverket under hand inhämtat, dels
att dessa utgjordes av fordringar å
Sundbybergs båtbyggeri, för sjösättning och transport av båtar kronor 158: 21
P. O. Flygkompani, löjtnant P. O. Herrström, för utförda
reparationsarbeten .............................................................. » 435.5g
f. d. styrmannen G. M. Lundgren, för komplettering av
bristande inventarier ............................................................ » 10'' 98
A.-B. Svenska handels- och sjöfartskompaniet, för inmontering
av radiostation å ett ångfartyg ............................................. » 1,604:69
eller sammanlagt 2,239 kronor 44 öre, varav fordringen å Lundgren uppkommit
år 1925 och de tre övriga fordringarna år 1920, dels att beloppen
utgjordes av poster, som redovisats å den för beställningar åt enskilda avsedda
titeln G 1 eli.
I enlighet med Kungl. Maj:ts brev den 24 juli 1919 utförde örlogsvarven
regelbundet vissa arbeten för enskild räkning. I nämnda brev hade Kungl.
Maj:t som villkor för det givna bemyndigandet anmodat marinförvaltningen
tillse, att förluster icke uppstode i samband med denna verksamhet. De
mindre förluster, som det oaktat uppstått, borde givetvis liksom hittills
täckas med till varvets förfogande stående medel. Enär jämväl nu ifrågavarande
belopp, 2,239 kronor 44 öre, redan avförts å ovannämnda anslag
och marinförvaltningen icke anfört något skäl som kunnat styrka, varför förlusten
bort täckas genom från annat anslag anvisade medel, ansåge sig riksräkenskapsverket
icke i denna del kunna tillstyrka marinförvaltningens hemställan.
I enlighet med riksräkenskapsverkets förevarande förslag skulle alltså de i
omförmälda sammanställning upptagna räkenskapsposterna nedsättas sålunda:
A. Till regleringskonto överförda förskott, (298,328:76—
. 53,558: 32) .................................................................... kronor 244,770:44
B. Å förskottskonto kvarstående värdelösa fordringar,
(38,181:92-444:58) ..................................................... » 37,737:34
C. Såsom propriebalans redovisade medel, (63,244:29—
810j70).......................................................................... » 62,433:59
D. Fordringar ersatta av anslaget till underhåll av flottans
fartyg och byggnader, (18,415:46—2,239:44) ............ » 16,176:02
eller till sammanlagt 361,117 kronor 39 öre.
Riksräkenskapsverket har tillstyrkt, att marinförvaltningen måtte bemyndigas
att till täckande av denna summa disponera de i det föregående specificerade,
till regleringskonto t överförda beloppen å sammanlagt 128,934 kronor
41 öre. Vidare har riksräkenskapsverket förordat,
att för täckande av därefter återstående brist måtte anvisas (361,117: 39—
128,934:41=) 232,182 kronor 98 öre från anslaget till oförutsedda utgifter,
samt att å regleringskontot kvarstående förskingrade medel, 53,558 kronor
32 öre, måtte överföras till kontot propriebalans.
9
Kungl. Majus proposition nr 81.
Slutligen har riksräkenskapsverket anfort, att ämbetsverket förutsatte, att,
därest någon del av de sålunda täckta bristerna skulle bliva ersatt, de
återburna medlen komma att tillgodoföras det anslag, varifrån täckning
beretts.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra mot vad riksräkenskapsverket anfört och hemställt utom så
tillvida, att det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke samma skäl, som
föranlett riksräkenskapsverket att icke föreslå anvisande av särskilda medel
till täckande av den i sammanställningen under D. upptagna posten »diverse
fordringar» — dessa fordringar hade ersatts av anslaget till underhåll av
flottans fartyg och byggnader — kunde åberopas mot anvisande av medel
för täckande av den likaledes under D. i sammanställningen upptagna
»fordran å marindirektören I. J. Falkman», i vad denna fordran överstege
det belopp, 12,578 kronor 15 öre, vartill Falkman dömts ersättningsskyldig.
Till en början må erinras, att riksdagens år 1933 församlade revisorer i
siri berättelse påtalade förelupna missförhållanden beträffande medelsredovisningen
inom marinförvaltningen. Under hänvisning till att missförhållandena
blivit föremål för noggrann undersökning och i vissa fall överlämnats
till behandling av krigsrätt, ansågo revisorerna sig emellertid icke böra närmare
ingå på ifrågavarande spörsmål. Statsutskottet vid 1934 års riksdag
underströk ock missförhållandenas anmärkningsvärda beskaffenhet, men ansåg
utskottet i anledning av den pågående undersökningen det icke vara
påkallat, att åtgärder från riksdagens sida för det dåvarande vidtoges.
Då här förut omförmälda brister icke vidare böra balanseras i marinförvaltningens
räkenskaper, synas anstalter böra träffas för bristernas reglering,
varvid täckning bör beredas i den utsträckning så är erforderligt. Såsom
riksräkenskapsverket framhållit, är det uppenbart, att täckningsförfarandet
icke innebär något ställningstagande till frågan, huruvida krav på ersättningsskyldighet
framdeles bör riktas mot viss befattningshavare, därest bristen
(förlusten) befinnes kunna tillskrivas denne.
Den efterföljande granskningen av ärendet ansluter sig till den i förberörda
sammanställning gjorda och i riksräkenskapsverkets utlåtande följda
gruppindelningen av de olika räkenskapsposterna.
Beträffande räkenskapsposterna under rubriken »A. Till regleringskonto överförda
förskott» har riksräkenskapsverket föreslagit täckning beträffande samtliga
dessa poster utom posten »förskingrade medel», vilken sistnämnda
post avser fordringar till en sammanlagd summa av 53,558 kronor 32 öre å
framlidne marinintendenten O. S. G. Gyntliers och framlidne fortifikationskassören
V. A. Kellander-Langes sterbhus. Enligt riksräkenskapsverkets
mening borde med täckning av denna post anstå och densamma, i avvaktan
på utgången av vissa i anledning av dessa förskingringar anhängiggjorda
rättegångar mot olika befattningshavare, överföras till kontot propriebalans.
Numera äro emellertid de av riksräkenskapsverket åsyftade rättegångarna
Departementschefen■ -
10
Kungl. Majus proposition nr 81.
slutligt avdömda, varvid kronans i målen framställda yrkanden blivit lämnade
utan bifall. Med hänsyn härtill torde jämväl nyssnämnda fordringar å tillhopa
53,558 kronor 32 öre böra täckas i förevarande sammanhang. Vid godkännande
av den utav marinförvaltningen vidtagna åtgärden, att till regleringskontot
överföra i det föregående specificerade tillgångar å sammanlagt
128,934 kronor 41 öre, kvarstår å detta konto sålunda ett belopp av
(298,328:76—128,934:41=) 169,394 kronor 35 öre, som bör täckas genom
särskild medelsanvisning.
Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle de under rubriken »B. Å
för skottskonto kvarstående värdelösa fordringar» upptagna räkenskapsposterna,
med undantag för posten »icke slutredovisade reseförskott» å 444 kronor
58 öre, beredas täckning genom anvisande av särskilda medel. Detta förslag
utgår från den förutsättningen, att en av flaggjunkaren G. Svensson hos
Kungl. Maj:t gjord ansökan örn befrielse från återbetalningsskyldighet till
kronan av till honom felaktigt utbetald traktamentsersättning bifalles. Härvid
må anmärkas, att kronans fordran hos Svensson är fastslagen till 3,123
kronor 10 öre, varav 1,721 kronor 90 öre avses att täckas i detta sammanhang.
Då Svensson, som numera är pensionerad, endast med största svårighet
torde äga möjlighet att återbetala skuldbeloppet, anser jag mig böra
utgå från att kronan eftergiver förevarande fordran hos honom; och torde jag
sedermera få återkomma till denna fråga. Beträffande den angivna posten
å 444 kronor 58 öre, som av riksräkenskapsverket ansetts böra undantagas
från täckningsförfarande, vill jag nämna, att av mig från marinförvaltningen
införskaffad utredning giver vid handen, att några utsikter för kronan att
på exekutiv väg utfå här avsedda fordringar icke föreligga, såvitt angår fordringar
till ett belopp av 432 kronor 68 öre. Vid sådant förhållande anser
jag, att medel böra anvisas för täckande även av dessa fordringar. I anslutning
till vad sålunda anförts erfordras för täckande av de under den nu
avhandlade rubriken upptagna fordringsposterna ett belopp av 38,170 kronor
2 öre.
Yad angår den under rubriken »C. Såsom propriebalans redovisade medel»
upptagna posten »av framlidne styrmannen J. Hultberg förskingrade medel»,
må erinras, att 1935 års riksdag (skr. nr 262) bifallit Kungl. Maj:ts i proposition
(nr 130) framställda förslag, att kommendörkaptenen av andra graden
E. E. Ström samt kaptenerna F. A:son Nerman, T. A:son Hummel, E. Johnsson
och J. K. O. Schiissler måtte befrias från dem av domstol ålagd skyldighet
att till kronan utgiva sammanlagt 45,053 kronor 75 öre, utgörande av Hultberg
förskingrade medel. Av sammanställningen framgår emellertid, att
Hultbergs förskingringar i marinens räkenskaper bokförts till ett belopp av
55,395 kronor 33 öre. Beträffande skillnaden mellan nämnda båda belopp
eller (55,395:33 — 45,053:75=) 10,341 kronor 58 öre hava krav på ersättningsskyldighet
icke riktats mot någon befattningshavare. Kiksräkenskapsverket
har föreskrivit, att omförmälda summa, 55,395 kronor 33 öre — under
förutsättning att nyssnämnda sex befattningshavare vinna befrielse från den
dem alagda betalningsskyldigheten — ävensom det å posten »av framlidne
11
Kungl. Majas proposition nr 81.
kaptenen vid generalstaben A. T. B. Mattson förskingrade medel» bokförda
beloppet 7,038 kronor 26 öre täckas av särskilda medel; däremot bär ämbetsverket
icke funnit anledning tillstyrka täckning av posten å 810 kronor 70
öre, utgörande »av f. d. underofficeren N. O. E. Bosén förskingrade medel».
Jag ansluter mig till riksräkenskapsverkets förslag i dessa delar. I enlighet
härmed erfordras anvisning av 62,433 kronor 59 öre.
Yidkommande slutligen räkenskapsposterna under rubriken »Z>. Fordringar
ersatta av anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader», uppgående
till ett sammanlagt belopp av 18,415 kronor 46 öre, anser jag, att täckning
för detta belopp icke bör beredas genom särskild medelsanvisning, utan att
ifrågavarande anslag bör belastas med sagda utgift. Beträffande posten
»fordran å marindirektören I. J. Falkman» må erinras, att 1935 års riksdag
(skr. nr 156) bifallit Kungl. Maj:ts i proposition (nr 112) framställda förslag,
att Falkman måtte befrias från honom jämlikt Kungl. Maj:ts dom åliggande
betalningsskyldighet.
I överensstämmelse med vad jag sålunda föreslagit skulle sammanlagt
(169,394: 35 + 38,170: 02 + 62,433: 59 =) 269,997 kronor 96 öre erfordras för
täckande av förenämnda brister i marinförvaltningens räkenskaper. Kungl.
Maj:t torde utverka medgivande av riksdagen att för detta ändamål disponera
högst 270,000 kronor av det i nu löpande riksstat uppförda anslaget
till oförutsedda utgifter. Lika med riksräkenskapsverket förutsätter jag, att
i den mån sålunda täckta brister (förluster) skulle bliva ersatta, de återburna
medlen tillgodoföras nyssnämnda anslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till täckande av brister å marinens förskotts- m. fl. konton
må disponeras ett belopp av högst 270,000 kronor av det för
budgetåret 1935/1936 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.