Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

1

Nr 75.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående placering i lönehänseende
av vissa befattningshavare vid domänverket;
given Stockholms slott den 14 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 14 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Jag anhåller att få anmäla vissa lönefrågor rörande befattningshavarna
vid domänverket jägmästaren i Nyköpings revir P. A. Bergstedt, kassören
i Grönsinka revir R. S. Erson samt kronojägaren i Kristinehamns revir G.
Ekman.

Innan jag närmare redogör för detta ärende, torde jag få erinra om följande
bestämmelser i avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för
tjänstemän vid domänverket.

Enligt 10 § skall tjänsteman vid tillträdet av ordinarie tjänst erhålla, vare
sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 75—78. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskriften i bland annat
11 § giver anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Maj:t med tilllämpning
av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

I 11 § stadgas, att, örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran
till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som
i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, den tid
utöver tre år, under vilka han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik
anställning, må tillgodoräknas honom för bestämmandet av hans begynnelselön
i den ordinarie tjänsten och sedermera för hans uppfattning till
högre löneklass.

Enligt 13 § må Kungl. Majit, undantagsvis och så framt verkets intressen
sådant oundgängligen fordra, för förvärvande av särskilt kvalificerad
person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i
tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken
han enligt nyss angivna grunder eljest skolat hänföras; dock må lönen icke
i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för tjänsten fastställda.

I 35 § slutligen stadgas bland annat, att tjänsteman, som vid utgången av
år 1934 innehade befattning å då gällande provisoriska stat för domänstyrelsen,
skogsstaten eller statens skogsskolor och icke ville underkasta sig
reglementets villkor och bestämmelser, skulle därom göra anmälan till domänstyrelsen
före den 1 december 1934. Till tjänsteman, som före sistnämnda
tidpunkt gjort dylik anmälan, skall avlöning utgå enligt före år 1921
gällande grunder.

Jag övergår nu till att under särskilda punkter redogöra för de omförmälda
lönefrågorna.

Ilo.

Jägmästaren P. A. Bergstedt.

I en till Kungl. Majit ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 18 november
1935 överlämnad skrivelse har Bergstedt — med förmälan, att han av
domänstyrelsen konstituerats och förordnats att från och med den 1 april

1935 vara tjänsteman i 26:e lönegraden vid domänverket med tjänstgöring
tills vidare såsom jägmästare i Nyköpings revir — anhållit, att vid bestämmande
av hans begynnelselön måtte få tillgodoräknas honom den tid utöver tre
år, varunder han i en följd tjänstgjort såsom tillförordnad jägmästare i Klotens
revir och såsom biträdande jägmästare i Södertälje revirdel. över Bergstedts
ansökning har kommunikationsverkens lönenämnd den 13 januari

1936 avgivit infordrat utlåtande.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Bergstedt, som är född den 25 juli 1883, antogs såsom extra jägmästare
vid domänverket den 24 november 1908 samt inträdde den 1 juni 1909 i
aktiv tjänst vid verket såsom extra assistent. I sådan anställning tjänstgjorde
han under de följande åren — med undantag dock för tiden 20 maj—
23 september 1917, under vilken tidsperiod han var anställd hos bränslekommissionen
— å olika revir eller å överjägmästarexpedition och bestred
därjämte i sammanlagt 8 månader och 5 dagar förordnande å ordinarie jäg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

3

mästartjänst. Den 15 februari 1918 tillträdde Bergstedt förordnande att
uppehålla jägmästartjänsten i Klotens revir, vilket förordnande varade till
den 1 januari 1920, då han erhöll extra ordinarie befattning såsom biträdande
jägmästare (revirförvaltare) i Södertälje revirdel. Sistnämnda befattning
innehade han till och med den 28 mars 1930, då till följd av viss
omreglering av reviren inom Stockholms-Gävle distrikt sagda revirdel indrogs.
Från och med den 29 mars 1930 till och med den 31 mars 1935 var
Bergstedt anställd såsom extra ordinarie assistent i Stockholms revir och
bestred under denna tid förordnanden å högre tjänst — jägmästar- eller
överjägmästartjänst — i sammanlagt 7 månader 17 dagar. Från och med
den 1 april 1935 har Bergstedt, såsom nämnts, konstituerats och förordnats
till innehavande befattning.

Till stöd för sin ansökning anför Bergstedt huvudsakligen följande.

Enär Bergstedt vid befordringstillfället icke innehade sådan med hans nuvarande
tjänst jämförbar befattning, varom förmäldes i 11 § avlöningsreglementet,
hade han icke vid bestämmandet av avlöningen fått tillgodoräkna
sig den tid av mer än 12 år i följd, som han under sin tjänstgöring i domänverket
uppehållit dylik befattning. Det säregna förhållandet förelåge sålunda,
att därest Bergstedt erhållit befordran fem år tidigare, han då skulle
vid bestämmande av begynnelselönen ägt tillgodoräkna sig 9 års oavbruten
tjänstgöring, som svarade mot eller vore jämförbar med hans nuvarande befattning.
Nu fem år senare bomme han icke i åtnjutande av denna förmån.
Den omständigheten att avbrott uppstått i Bergstedts tjänstgöring å
befattning, jämförlig med hans nuvarande, genom inom domänverket vidtagna
organisatoriska åtgärder, syntes honom rättvisligen icke böra förhindra,
att vid bestämmandet av hans begynnelselön honom tillgodoräknades
den följd av år, som han oavbrutet tjänstgjort såsom tillförordnad jägmästare
i Klotens revir och biträdande jägmästare i Södertälje revirdel.

Domänstyrelsen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

Styrelsen kunde vitsorda, att Bergstedt under tiden 15 februari 1918—28
mars 1930 uppehållit befattning, som med avseende å tjänstgöringens art
och omfattning varit jämförbar med den han nu innehade. Efter sistnämnda
dag hade Bergstedt emellertid tjänstgjort huvudsakligen såsom assistent å
Stockholms revir före tillträdet den 1 april 1935 av hans nuvarande befattning.
Förutsättning för tillämpning av 11 § avlöningsreglementet för
tjänstemän vid domänverket hade sålunda icke förelegat vid bestämmande
av sökandens begynnelselön för innehavande befattning. Styrelsen ansäge
sig därför förhindrad tillstyrka bifall till framställningen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har andragit i huvudsak följande.

Vid ordinarieblivandet hade sökanden blivit placerad i 26:e löneklassen eller
den lägsta för ordinarie jägmästare gällande löneklassen. Lönenämnden
ville framhålla, att riksdagen på Kungl. Maj:ts särskilda framställningar i vissa
fall medgivit dispens från det i 11 § av domänverkets avlöningsreglemente
angivna villkoret örn anställning i en följd för rätt att i och för löneklassplacering
vid ordinarieblivande tillgodoräkna föregående likvärdig tjänstgöring.
I sådant avseende finge lönenämnden exempelvis erinra örn 1935 års riksdags
särskilda beslut angående rätt för notarien .1. O. V. Gadd och expeditionsvakten
E. O. Cederholm att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna föregående
tjänstgöring (riksdagens skrivelser nr 114 och 239). Beträffande sökanden
i förevarande ärende hade visserligen lönenämnden i betraktande
av den avsevärda tid, som förflutit från det han frånträdde befattningen såsom
biträdande jägmästare till dess han utnämndes till ordinarie jägmästare,

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 75-

hyst någon tvekan, huruvida även sökanden borde lämnas ett liknande medgivande.
Emellertid hade lönenämnden funnit sådana billighetsskäl föreligga,
att ett dispensförfarande kunde anses motiverat. Sökanden hade i ett
sammanhang under mera än 12 år bestritt befattningar, som enligt domänstyrelsens
vitsord i avseende å tjänstgöringens art och omfattning varit jämförbara
med hans nuvarande ordinarie tjänst. Vidare vore att märka, att
sökandens tjänstgöring i Södertälje revirdel icke upphört på grund av något
hans eget åtgörande utan till följd av inom domänverket vidtagna organisatoriska
förändringar samt att sökanden även efter nämnda tjänstgörings upphörande
innehaft fortlöpande anställning vid verket, varvid han under vissa,
om ock kortare tidsperioder bestritt förordnande å jägmästartjänst eller högre
befattning. Framhållas finge ock, att sökanden först vid relativt hög levnadsålder
— efter fyllda 52 år — vunnit befordran till ordinarie jägmästartjänst.
Den sena befordringsåldern torde huvudsakligen vara att tillskriva de under
en följd av år på grund av kända anledningar rådande mindre gynnsamma
befordringsförhållandena inom domänverket. Såsom sökanden själv i sin
skrivelse framhållit, skulle han, därest han fem år tidigare erhållit befordran
till ordinarie jägmästare, kunnat utan vidare av domänstyrelsen vid bestämmandet
av begynnelselönen tillgodoräknas nio år. Med hänsyn till de sålunda
i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna ansåge sig lönenämnden
böra förorda, att Kungl. Majit vidtoge åtgärd för beredande åt honom av
förbättring i hans nuvarande löneklassplacering. Den tid, som i löneturshänseende
borde tillgodoföras honom, torde efter stadgat avdrag av tre år
lämpligen kunna bestämmas till 9 år.

Lönenämnden hemställer på anförda skäl, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen
medgiva, att sökanden för placering i löneklass vid tillträdandet av
innehavande ordinarie jägmästarbefattning ävensom för framtida uppflyttning
i högre löneklass finge tillgodoräkna nio år av den tid, han dessförinnan
tjänstgjort såsom tillförordnad eller biträdande jägmästare vid domänverket.

l/ej>artements- Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner jag lika med lönenämnche/en.
^en ^ förhållandet, att Bergstedt under tiden närmast före ordinarieblivandet
icke i en följd innehaft med hans innehavande befattning likvärdig
anställning i statens tjänst, ej böra utgöra hinder för honom att tillgodoräkna
viss del av sin tidigare långa tjänstgöring i sådan anställning. Ett strängt
fasthållande vid författningens föreskrifter synes i förevarande fall leda till
ett oskäligt resultat. Då Bergstedts förenämnda tjänstgöring omfattat en tid
av 12 år, torde, på sätt lönenämnden föreslagit, den tid, som i lönehänseende
bör tillgodoföras honom, bestämmas till 9 år. Frågan torde emellertid böra
underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att jägmästaren i Nyköpings revir P. A. Bergstedt må för
placering i löneklass vid tillträdandet av innehavande ordinarie
jägmästarbefattning ävensom för framtida uppflyttning i
högre löneklass tillgodoräkna nio år av den tid han dessförinnan
tjänstgjort såsom tillförordnad eller biträdande jägmästare
vid domänverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

2:o.

Kassören R. S. Erson.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 februari 1935 angående löneklassplacering
för, bland andra, Erson föreslog domänstyrelsen dennes placering i 14:e
löneklassen av avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket från tidpunkten
för hans utnämning till ordinarie kassör den 1 januari 1935. Sedan
kommunikationsverkens lönenämnd och statskontoret i ärendet avgivit infordrade
utlåtanden, fann Kungl. Majit emellertid genom beslut den 25 oktober
1935 framställningen i vad den avsåge, utom andra, Erson icke föranleda
någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I en till Kungl. Majit ställd, den 4 december 1935 dagtecknad skrivelse har
nu Erson anhållit att från och med den 1 januari 1935 bliva tilldelad lön
enligt 14 :e löneklassen av nyssnämnda avlöningsreglemente samt hemställt,
att Kungl. Majit måtte underställa frågan örn hans löneklassplacering riksdagens
prövning.

över Ersons ansökning hava infordade utlåtanden avgivits den 16 december
1935 av domänstyrelsen och den 13 januari 1936 av kommunikationsverkens
lönenämnd.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Erson har sedan den 10 januari 1930 varit anställd å Grönsinka revir med
enahanda arbetsuppgifter, som nu tillkomma honom i egenskap av kassör,
och mot ett arvode av 3,600 kronor om året. Vid ordinarieblivandet den 1
januari 1935 tilldelades honom lön enligt lägsta eller Ilie löneklassen för den
lönegrad, till vilken ifrågavarande tjänst lior, samt bestämdes, att han för
framtida löneklassuppflyttning skulle äga tillgodoräkna 1 år 9 månader.
Lönen i löneklass 11 å B-ort utgår med 2,856 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg
med för närvarande 348 kronor (1 barn), eller tillsammans 3,204 kronor.
Pensionsavdraget å lönen utgör 488 kronor 52 öre, därav retroaktivavgift
för familjepensionering 297 kronor.

Till stöd för sin hemställan har Erson anfört i huvudsak följande.

Erson hade vid anställningen den 10 januari 1930 ställt den relativt låga
lönen i förhållande till den trygghet anställning i ett statens verk innebure.
Han hade rimligtvis icke kunnat tänka sig, att lånesituationen efter fem års
tjänst skulle vara så väsentligt försämrad, även örn värdet av ordinarie tjänst
jämfört med föregående anställningsform fullt uppskattades. Då han sökte
den ordinarie kassörsbefattningen, hade han litat lill — och även styrkts
därutinnan vid vissa underhandsförfrågningar -—- att hänsyn skulle tågås
till hans förutvarande lön så mycket mer som de obligatoriska pensionsavgifterna
bleve mycket höga.

Domänstyrelsen anförde i sin omförmälda skrivelse den 21 januari 1935,
att det läge i domänverkets intresse, att Erson kvarstannade å den befattning,
han erhållit, och att han även i ordinarie tjänst bibehölles vid de avlöningsförmåner,
han före tjänstens reglering åtnjutit, samt föreslog att han
med tillämpning av 13 § avlöningsreglementet placerades i 14:e löneklassen.

I sitt utlåtande den 16 december 1935 har domänstyrelsen — med hänvis -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

ning till sin skrivelse den 21 januari 1935 — tillstyrkt, att frågan om Ersons
löneklassplacering underställdes riksdagens prövning.

Kommunikationsverkens lönenämnd förklarade i sitt i anledning av domänstyrelsens
skrivelse den 21 januari 1935 avgivna utlåtande, att lönenämnden
icke hade något att erinra mot bifall till domänstyrelsens förslag
rörande Ersons löneklassplacering, enär det syntes lönenämnden, att förutsättningarna
enligt 13 § av domänverkets avlöningsreglemente för den avsedda
förmånen vore för handen.

I utlåtandet den 13 januari 1936 har lönenämnden nu andragit huvudsakligen
följande.

För lönenämnden hade framhållits, att det varit av stort värde för domänverket
att i sökanden äga tillgång till lämplig person för ombesörjande
av bokförings- och kassagöromålen å revirexpeditionen i Grönsinka revir,
vilket revir numera vore ett av de större och mera svårskötta i riket. Lönenämnden
hyste fördenskull alltjämt den uppfattningen, att bärande skäl talade
för att vid bestämmande av sökandens löneförmåner föreskriften i
13 § av avlöningsreglementet komme i tillämpning. Därest emellertid
Kungl. Majit icke skulle med stöd av stadgandet i berörda författningsrum
vilja fatta beslut rörande sökandens uppfattning till 14 :e löneklassen, ville
nämnden förorda, att sökandens lönetursfråga underställdes riksdagens prövning.

Förutom de skäl, som förut anförts för en förbättring i sökandens löneklassplacering,
syntes även vissa skälighetshänsyn kunna åberopas. Efter
det befattningen såsom biträde å revirexpeditionen i Grönsinka revir varit
ledigannonserad, anställdes sökanden den 10 januari 1930 i sagda befattning
enligt avtal, med viss uppsägningstid och mot ett årligt arvode i ett
för allt av 3,600 kronor. Detta arvode hade utgått till honom, till dess hans
befattning den 1 januari 1935 förändrats till ordinarie kassörstjänst och han
i samband därmed erhållit ordinarie statsanställning. Det syntes lönenämnden
vara obilligt, att sökanden, som sålunda ursprungligen tillträtt en statlig
tjänst på vissa avtalade villkor, sedermera skulle enbart på grund av
befattningens ombildning och uppförande å ordinarie stat åsamkas den relativt
betydande löneminskning, varom här vore fråga. Tillika vore att märka,
att det sökanden åvilande arbetet och ansvaret i befattningen ingalunda
blivit minskade genom förändringen. Tvärtom hade sökandens ansvar i
tjänsten blivit i viss mån skärpt genom bestämmelserna i den nya instruktionen
för domänverket den 1 mars 1935 (nr 48). I 38 § av sagda instruktion
stadgades nämligen, att å revir anställd kassör skulle omhänderhava
revirets kontanta kassa och på jägmästarens uppdrag verkställa uppbörd
och utbetalningar, varvid kassören vore ansvarig för i tjänsten omhänderhavda
medel. Dylikt ansvar åvilade före den nya instruktionens ikraftträdande
revirförvaltaren själv.

Departvnents- Kungl. Maj :ts beslut den 25 oktober 1935, varigenom lämnades utan viehefen.
dare åtgärd en då till behandling föreliggande framställning från domänstyrelsen
av samma innebörd som Ersons nu gjorda hemställan, lärer haft
sin grund däri, att .sådana omständigheter icke ansåges vara för handen,
att 13 § avlöningsreglementet för tjänstemän vid domänverket i förevarande
fall kunde komma i tillämpning. Enligt vad Erson nu anfört och de
däröver avgivna yttrandena synas emellertid billighetsskäl tala för, att Erson

Kungl Maj.ts proposition nr 75-

7

i lönehänseende beredes en något förmånligare ställning än den han för närvarande
intager. Bifall till Ersons ansökan om placering i 14 :e löneklassen,
eller sålunda den näst högsta inom den för ifrågavarande befattning bestämda
lönegraden, skulle innebära, att hans avlöningsförmåner, om hänsyn ej
tages till pensionsavdrag, komme att uppgå till 3,384 kronor för år jämte
dyrtidstillägg. En dylik avlöning torde bättre än den nuvarande överensstämma
med vad som gällde före ordinarieblivandet. För löneklassuppflyttning
på angivna skäl fordras emellertid riksdagens samtycke. I likhet med
domänstyrelsen och lönenämnden tillstyrker jag, att den föreslagna placeringen
må tillgodoräknas Erson från och med den 1 januari 1935 eller dagen
för Ersons utnämning till ordinarie kassör.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kassören i Grönsinka revir R. S. Erson må räknat från
och med den 1 januari 1935 åtnjuta lön enligt 14 :e löneklassen
i den i 9 § avlöningsreglementet den 15 juni 1934
(nr 303) för tjänstemän vid domänverket intagna löneplanen.

3:o.

Kronojägaren G. Ekman.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 13 september 1935 har Ekman
anhållit att bliva överflyttad till den från och med den 1 januari 1935 gällande
lönestaten för domänverket.

Över Ekmans ansökning hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 september
1935 av domänstyrelsen, den 13 december 1935 av statskontoret
och den 13 januari 1936 av kommunikationsverkens lönenämnd.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.

Ekman, som är född den 4 september 1884, antogs den 14 januari 1908
i domänverkets tjänst och erhöll den 28 december 1916 första ordinarie befattning
såsom kronojägare. Han kvarstår alltjämt å den provisoriska lönestat
för domänverket, som gällde före den 1 januari 1921. Avlöningen enligt
denna lönestat utgår med 2,250 kronor för år, varav 1,400 kronor utgör
lön inklusive tre ålderstillägg, ett vart å 150 kronor, samt 850 kronor tjänstgöringspenningar.
Härtill kommer författningsenligt dyrtidstillägg med för
närvarande 29 procent eller 648 kronor för år. Löneförmånerna utgå sålunda
sammanlagt med 2,898 kronor. Pensionsförmånerna utgöra: grundbelopp
1,400 kronor, förhöjning I 273 kronor och förhöjning II 183 kronor
eller tillsammans 1,856 kronor, allt för år, som enligt bestämmelserna avrundas
till 1,848 kronor för år. Med dyrtidstillägg efter 13 procent utgör
detta 2,088 kronor för år.

Enligt nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket
och reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila
statsförvaltningen, skulle Ekman åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
i 9:e lönegraden eller således 13:e löneklassen med 3,198 kronor för år jämte

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75-

dyrtidstillägg med för närvarande 11 procent eller sammanlagt 3,534 kronor,
och skulle pensionsunderlaget uppgå till 2,040 kronor .jämte dyrtidstillägg
264 kronor eller tillhopa 2,304 kronor.

I sin skrivelse anför Ekman allenast, att han, som år 1921 fann för gott
att icke övergå å då inrättade provisoriska lönestat för skogsstatens personal,
nu, sedan en ny provisorisk och för längre tid gällande lönestat inrättats,
hemställde, att bliva överflyttad å denna och förklarade sig villig att
underkasta sig de bestämmelser, som i densamma vöre föreskrivna.

Domänstyrelsen har anfört bland annat:

Ett tillämpande av bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid domänverket innebure i förevarande fall -— förutom förbättrade
löne- och pensionsförmåner — en sänkning av pensionsåldern från
65 till 60 år. Med hänsyn till syftemålet med den för befattningshavarna
vid den nyreglerade civila statsförvaltningen genomförda sänkningen av
pensionsåldern och den allmänna inställning, statsmakterna i detta sammanhang
intagit, finge domänstyrelsen tillstyrka, att förevarande framställning
vunne bifall på sådant sätt, att Ekman från och med den 1 juli 1936 skulle
vara underkastad föreskrifterna i nyssnämnda avlöningsreglemente.

Statskontoret har andragit:

Sökanden hade vid tillkomsten av den från och med den 1 januari 1921
gällande provisoriska lönestaten för domänverket haft tillfälle att övergå
å nämnda stat. Då sökanden emellertid vid berörda tidpunkt valt att
kvarstå å den före sagda dag gällande avlöningsstaten, ansåge statskontoret
tillräcklig anledning icke föreligga att medgiva honom rätt att nu underkasta
sig gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,
så mycket mindre som för ett dylikt medgivande riksdagens medverkan
torde vara erforderlig.

På grund härav och med hänsyn jämväl till de konsekvenser, ett bifall till
ansökningen skulle kunna medföra i avseende å andra befattningshavare
inom eller utom domänverket, vilka befunne sig i liknande läge, funne sig
statskontoret böra avstyrka bifall till framställningen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har anfört huvudsakligen följande.

Beträffande tjänsteman, som vid utgången av år 1934 tillhörde den vid
domänverket före den 1 januari 1921 gällande lönestaten, funnes i nu gällande
avlöningsreglemente icke meddelad någon föreskrift, motsvarande eller
liknande det tidigare omförmälda stadgandet i 35 § av samma reglemente.
Ej heller hade något uttalande i detta hänseende gjorts i den proposition (nr
148) angående domänverkets organisation, innefattande jämväl förslag till
nytt avlöningsreglemente för domänverket, vilken förelagts 1934 års riksdag.
Därav torde få anses följa, att tjänsteman, som ännu kvarstode å sistnämnda
lönestat, icke kunde utan riksdagens hörande medgivas övergå till
den nu gällande nya lönestaten.

Vad själva sakfrågan anginge, ville lönenämnden till en början framhålla,
att det syntes nämnden ligga i sakens natur, att en tjänsteman, som i likhet
med sökanden efter fritt val begärt och erhållit tillstånd att kvarstå å äldre
stat, därigenom också avhänt sig möjligheten att komma i åtnjutande av de
förbättringar, som eventuellt kunde komma att följa av senare genomförda
ändringar i löne- och pensionsstater, och att sålunda, sedan rätten att välja

Kungl. Maj.ts proposition nr 75-

9

äldre stat blivit utnyttjad, någon återvändo i allmänhet icke borde medgivas,
förutsatt att det icke skulle bliva till fördel för vederbörande verk. För
den händelse en tjänsteman, som en gång valt det för tillfället för honom
fördelaktigaste alternativet, därefter skulle — örn så av en eller annan anledning
syntes honom förmånligt — när som helst tillåtas välja på nytt,
skulle uppenbarligen den valfrihet intill viss tidpunkt att kvarstå å gammal
stat, varom föreskrift plägade meddelas vid löneregleringar, bliva illusorisk,
vilket skulle kunna medföra för statsverket betänkliga konsekvenser. Vad
sökanden i förevarande ärende beträffade, framginge av domänstyrelsens utlåtande,
att han efter övergången till den nu gällande nya lönestaten skulle i
avsende å såväl löne- som pensionsbelopp tydligen bliva gynnsammare ställd
än för närvarande.

Emellertid kunde det i vissa fall vara icke blott ett vederbörande befattningshavares
utan även ett statens intresse, att en överflyttning från äldre
till nyare stat ägde rum. I förevarande fall vore att mörka, att sökanden
efter övergång till nu gällande lönestat skulle bliva skyldig att avgå från
tjänsten vid fyllda 60 år i stället för, såsom nu vore för honom gällande, vid
fyllda 65 år. Erinras finge nämligen, att vid genomförandet av civila tjänstepensionsreglementet
pensionsåldern för befattningshavare, tillhörande lia
—12:e lönegraderna, fastställa till i regel 60 år, vilket för kronojägare m. fl.
innebure en nedsättning av pensionsåldern med 5 år. Såsom motiv för sänkningen
läge, såsom framginge av propositionen nr 222 till 1934 års riksdag
(sid. 76), såväl hänsyn till tjänstens behöriga skötande som även rent sociala
skäl. Det måste därför sägas vara av intresse för domänverket, att sökanden
överflyttades till den nya staten och därigenom i likhet med övriga
kronojägare vid verket underkastades skyldighet att avgå från tjänsten redan
vid fyllda 60 år. Härtill komme, att bibehållandet av sökanden vid
långt tillbaka gällande avlöningsbestämmelser givetvis medförde en del besvärligheter
vid beräknande av sökandens avlöningsförmåner. Då sökanden
vore den ende i aktiv tjänst varande befattningshavare vid domänverket, som
ännu kvarstode på äldre stat, kunde några konsekvenser för domänverkets
vidkommande icke följa av ett tillmötesgående av hans ansökning.

Vid prövningen av sökandens framställning hade lönenämnden funnit
övervägade skäl tala för bifall till densamma. Nämnden ansåge sig fördenskull,
om än med viss tvekan, kunna tillstyrka, att sökanden medgåves rätt
att övergå till den från och med den 1 januari 1935 gällande lönestaten vid
domänverket. På sätt domänstyrelsen föreslagit, torde emellertid ett dylikt
medgivande böra avse tiden från och med den 1 juli 1936.

Jag ansluter mig till vad domänstyrelsen och lönenämnden i ärendet an- Departementsfört
och finner mig sålunda böra tillstyrka bifall till ansökningen på så ehefen.
sätt, att sökanden medgives rätt att från och med den 1 juli 1936 övergå till
nu gällande lönestat vid domänverket.

.Tåg hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronojägaren G. Ekman må från och med den 1 juli
1936 vara underkastad bestämmelserna i avlöningsreglementet
den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 73.

1

Kungl Maj:ts proposition nr 75-

Vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 1—3 här ovan upptagna ärenden med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten och
förordnar att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ragnar Odhnoff.