Kungl. Majus proposition nr 69.
1
Nr 69.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 1
juni 1934 (nr 242) om vägdistrikt; given Stockholms
slott den 1 februari 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 75 §
lagen den 7 juni 1934 (nr 242) örn vägdistrikt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Bihang till riksdagens protokoll 1936,
1 sami. Nr 69.
813 se 1
2
Kungl. Majus proposition nr 69.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 75 § lagen den 7 juni 1934 (nr 242)
om vägdistrikt.
Härigenom förordnas, att 75 § lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt
skall erhålla följande ändrade lydelse:
75 §.
För granskning av den utav vägstyrelse i äldre distrikt under år 1936
utövade förvaltningen ävensom för behandling av fråga örn ansvarsfrihet därför
eller av annat spörsmål av beskaffenhet att böra upptagas å vägstämma
med de väghållningsskyldiga inom sådant distrikt skall gälla den ordning,
som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.
Under år 1936 skall vägfyrktalslängd, varom i 59 § nyssnämnda lag
stadgas, icke upprättas. Vid hållande av vägstämma efter ingången av år
1937 med de väghållningsskyldiga i äldre distrikt skall den jämlikt sagda
paragraf under år 1935 upprättade längden tjäna som röstlängd.
Kungl. Majus proposition nr 69.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i
statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I 75 § lagen den 7 juni 1934 (nr 242) om vägdistrikt, vilken lag träder i
kraft den 1 januari 1937, stadgas, att den av vägstyrelse i äldre distrikt
under år 1936 utövade förvaltningen skall granskas och fråga örn ansvarsfrihet
därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Detta stadgande innebär
alltså, bland annat, att till grund för utövande av rösträtten å den vägstämma
under år 1937, då fråga om ansvarsfrihet för vägstyrelsens förvaltning
under år 1936 skall behandlas, skall ligga en i vederbörlig ordning
under år 1936 upprättad vägfyrktalslängd.
I sin berättelse om verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1934—
30 juni 1935 hava riksdagens revisorer under § 17 i annat sammanhang framhållit,
att kostnaderna för samtliga vägdistrikt för upprättande under år
1936 av vägfyrktalslängd syntes komma att uppgå till minst 100,000 kronor,
på vilket belopp statsbidrag skulle utgå med minst 80 procent. På grund
härav ville revisorerna ifrågasätta, huruvida icke sådana bestämmelser borde
utfärdas, att den år 1935 upprättade vägfyrktalslängden kunde få användas
vid ifrågavarande stämmor under år 1937.
I häröver avgivet utlåtande den 10 januari 1936 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört:
Av 75 § lagen om vägdistrikt och av hithörande bestämmelser i 1891 års
väglag syntes följa, att fråga örn ansvarsfrihet för 1936 års förvaltning skulle
behandlas å ordinarie vägstämmor i augusti 1937 samt att därvid skulle
lända till efterrättelse under år 1936 upprättade vägfyrktalslängder. Med
hänsyn till de avsevärda kostnader, som enligt revisorerna skulle komma
att drabba statsverket och vägdistrikten för uppgörande år 1936 av särskilda
vägfyrktalslängder, och med hänsyn till den mycket begränsade användning,
som dessa längder skulle få (det vore att märka, att andra stämmor än
augustistämman icke skulle hållas), syntes skäl tida för åtgärder i av revisorerna
angiven riktning.
Det av revisorerna ifrågasatta förfarandet skulle tydligen medföra, att
personer, som icke längre borde vara att anse som röstberättigade, finge
deltaga i 1937 års stämma och att å andra sidan personer, som borde varit
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
upptagna i vägfyrktalslängden, icke finge utöva rösträtt viel stämman. Detta
förhållande syntes emellertid icke böra tillerkännas allt för stort avseende.
Kommunombud för ett visst års vägstämmor torde nämligen i stor omfattning
utses å nästföregående årets sista kommunalstämma och, som den under
sistnämnda år upprättade vägfyrktalslängden då icke vore justerad (jfr 59 §
i 1891 års väglag), användes därvid den senast justerade längden. Med andra
ord torde kommunombuden för 1937 års stämma i stor omfattning komma
att utses efter den år 1935 upprättade vägfyrktalslängden. Härtill komme
att kommunombudens rösträtt i allmänhet i endast ringa omfattning inskränktes
genom enskilda väghållningsskyldigas röster.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på anförda skäl för sin del förordat
bifall till riksdagsrevisorernas ifrågavarande förslag. Erforderligt stadgande
i ämnet har synts styrelsen böra tilläggas 75 § lagen örn vägdistrikt.
Såsom av det anförda framgår skall enligt stadgandet i 75 § 1934 års lag
om vägdistrikt även under år 1937 vägstämma i enlighet med bestämmelserna
i 1891 års väglag hållas med de väghållningsskyldiga i äldre vägdistrikt
för behandling av fråga om ansvarsfrihet för vägstyrelsens förvaltning
under år 1936. Vid tillämpning av detta stadgande skall alltså under
år 1936 vägfyrktalslängd för vart och ett av de äldre distrikten upprättas
för att tjäna som röstlängd vid nämnda stämma. Enligt vad riksdagens
revisorer meddelat kunna kostnaderna för längdens upprättande beräknas
till minst 100,000 kronor, och, då sådan kostnad inräknas i vägunderhållskostnaderna,
skulle statsbidrag därå utgå med minst 80 procent. Då en
under år 1936 upprättad vägfyrktalslängd kommer att hava betydelse endast
som röstlängd vid i flertalet fall allenast en vägstämma — den skall sålunda
icke ligga till grund för uttagande av vägskatt — synas de relativt stora
kostnaderna för längdens upprättande knappast motiverade av det praktiska
syftet med densamma. Jag vill jämväl framhålla, att förändringarna i vägfyrktalslängden
från ett år till ett annat kunna antagas icke vara så betydande,
att man ej i detta sammanhang kan bortse från dem. Slutligen
minskas, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, ifrågavarande
vägfyrktalslängds betydelse som röstlängd av den omständigheten, att vid
utseende i enlighet med gamla väglagen av kommunombud för 1937 års
stämmor den år 1935 upprättade längden i stor omfattning torde komma
att användas.
Med hänsyn till att den föreslagna bestämmelsen, att den år 1935 upprättade
vägfyrktalslängden skall gälla som röstlängd vid ifrågavarande vägstämmor,
sålunda torde medföra ringa praktisk olägenhet men jämförelsevis
betydande kostnadsbesparing vill jag — örn än med någon tvekan med hänsyn
till frågans principiella innebörd — förorda antagandet av densamma.
Den sålunda förordade jämkningen torde böra ske i form av tillägg till
75 § lagen örn vägdistrikt.
I detta sammanhang synes ytterligare en mindre ändring i nuvarande
75 § böra vidtagas. Aven örn, såsom redan antytts, i flertalet fall endast
en vägstämma, nämligen den, varå fråga örn ansvarsfrihet för 1936 års förvaltning
skall behandlas, torde komma att hållas med de äldre distrikten
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 69.
under år 1937, kan det måhända i något fall visa sig behövligt med ytterligare
en stämma för behandling av ett eller annat spörsmål i samband med
övergången till den nya vägdistriktsindelningen. Stadgandet i förevarande
paragraf synes därför böra erhålla sådan lydelse, att det omfattar förutom
fråga örn ansvarsfrihet för 1936 års förvaltning även andra spörsmål av beskaffenhet
att böra behandlas å vägstämma med de väghållningsskyldiga
inom äldre distrikt.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 75 § lagen den 7 juni
1934 (nr 242) om vägdistriJct och hemställer, att förslaget måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
I sami. Nr 69.
»48 8(5 2