Kungl. Majlis proposition nr 68.
1
Nr 68.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus;
given Stockholms slott den 7 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Sköld.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit bland utgifter för kapitalökning,
bilaga 3, under rubriken »Statens allmänna fastighetsfond», punkt 2,
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus för budgetåret 1936/1937 beräkna
ett reservationsanslag av 2,848,000 kronor.
Jag torde nu få upptaga dessa frågor till förnyad behandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 68.
241 80
2
Kungl. Majus proposition nr 68.
Inledning.
I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande
av nya platser för den statliga sinnessjukvården, enligt vilken plan
den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle
fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram.
Enligt detta program skulle genom uppförande av nya sinnessjukhus samt
vissa omändrings- och utvidgningsarbeten vid äldre hospital antalet vårdplatser
ökas med omkring 4,800 för sinnessjuka och omkring 1,000 för sinnesslöa.
Byggnadsarbetena skulle utföras under en tid av tio år och medföra
en totalkostnad av i runt tal 39,500,000 kronor.
Den sålunda framlagda planen blev i sina huvuddrag godkänd av riksdagen
(skrivelse nr 287).
I propositionen nr 150 till 1930 års riksdag föreslogos vissa ändringar i
planen. Ändringarna, som närmare framgingo av en vid propositionen fogad
översikt över beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m.
under budgetåren 1928/1929—1937/1938, inneburo framförallt en ökning av
antalet vårdplatser för sinnesslöa till omkring 1,900 samt en höjning av
totala kostnaderna till i runt tal 48,200,000 kronor.
Mot de föreslagna ändringarna i 1928 års plan gjorde riksdagen icke någon
erinran. Ej heller föranledde den vid propositionen fogade översikten annan
anmärkning än den, som följde av riksdagens beslut, att den i översikten
upptagna sinnesslöanstalten i Lund skulle påbörjas tidigare än i propositionen
avsetts (skrivelse nr 361).
Alltsedan budgetåret 1928/1929 har riksdagen för fullföljande i huvudsak
av omförmälda plan årligen beviljat betydande anslag. De anslagsbelopp,
som sålunda anvisats, framgå av följande tablå.
Kronor Kronor
1928/1929............................. 3,500,000 1932/1933............................ 6,250,000
1929/1930.............................. 4,100,000 1933/1934............................ 7,187,800
1930/1931............................ 4,700,000 1934/1935 2,905,500
1931/1932 ............................. 6,400,000 1935/1936.............................. 3,302,250
De för budgetåren 1928/1929—1932/1933 anvisade beloppen hava beviljats
under femte huvudtiteln såsom reservationsanslag till hospitalsbyggnader.
Av de för budgetåren 1933/1934—1935/1936 anvisade beloppen hava respektive
6,592,800, 2,660,500 och 3,223,250 kronor beviljats såsom reservationsanslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus, medan 595,000,
245,000 och 79,000 kronor anvisats såsom reservationsanslag till inlösen av
vårdplatser vid sinnessjukhusen m. m. De förstnämnda anslagen hava uppförts
bland utgifter för kapitalökning, från och med innevarande budgetår
under rubriken »Statens allmänna fastighetsfond», och de senare under
femte huvudtiteln.
3
Kungl. Majus proposition nr 68.
Efter denna inledning övergår jag till behandling av de olika frågor
rörande byggnadsarbeten vid sinnessjukhusen, vilka äro av beskaffenhet att
nu böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
S:t Olofs sjukhus i Tisby.
Frågan har senast behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 5—6, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 25 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
Den 17 juni 1932 föreskrev Kungl. Majit, att ett för 216 vårdplatser avsett
nytt sinnessjukhus skulle uppföras i Tisby.
Den 24 februari 1933 uppdrog därefter Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att låta i huvudsaklig överensstämmelse med ett av medicinalstyrelsen med
skrivelse den 3 februari 1933 överlämnat förslag uppföra sjukhuset för en
kostnad av högst 2,380,000 kronor.
För uppförande av sjukhuset har Kungl. Majit ställt till byggnadsstyrelsens
förfogande sammanlagt högst 1,950,000 kronor.
Innan jag går in på frågan örn medelsbehovet för nästa budgetår torde
jag här få redogöra för ett under år 1935 av Kungl. Majit avgjort ärende
angående sjukhusets förseende med elektrisk energi.
I skrivelse den 4 april 1935 anförde byggnadsstyrelsen, att Tisby stads
elektricitetsverk genom avtal, gällande en tidrymd av 20 år, med möjlighet till
förlängning därefter, förbundit sig att leverera all för sjukhuset erforderlig
elektrisk energi på villkor, som kunde godkännas av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen
och direktionen för sjukhuset. Örn den elektriska kraftcentral,
avsedd för tillfredsställande av sjukhusets hela behov av elektrisk energi,
vilken inginge i förutnämnda förslag till sjukhusets uppförande, icke behövde
utföras, framhöll styrelsen, skulle uppstå besparingar å den elektriska anläggningen
med 18,000 kronor, å ångpanneanläggningen med 18,000 kronor och
beträffande byggnadsarbetena med 6,000 kronor, eller med tillhopa 42,000
kronor. Driftkostnaderna kunde i båda fallen antagas bliva i stort sett desamma.
Byggnadsstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtte föreskriva, att
sjukhuset icke skulle förses med elektrisk kraftcentral, ävensom godkänna
ett av styrelsen framlagt nytt förslag till ångcentral vid sjukhuset.
Enligt vad av skrivelsen framgick, hade medicinalstyrelsen förklarat sig
biträda byggnadsstyrelsens framställning.
Den 17 maj 1935 föreskrev Kungl. Maj:t, med ändring av vad därutinnan
bestämts genom beslutet den 24 februari 1933, att sjukhuset icke skulle förses
med elektrisk kraftcentral. Därjämte bemyndigade Kungl. Majit byggnadsstyrelsen
att låta utföra ångcentral vid sjukhuset i huvudsaklig enlighet
med det i styrelsens skrivelse den 4 april 1935 omförmälda förslaget.
I skrivelse den 29 augusti 1935 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn beredande av medel för nästa budgetår för byggnadsföretagets slutförande.
Styrelsen har därvid till en början behandlat frågan om anordnande
av gasledningar m. m. vid sjukhuset och avslutande av
4 Kungl. Majus proposition nr 68.
kontrakt om gasleverans. I detta hänseende anför styrelsen föl
jande.
Det av medicinalstyrelsen med skrivelsen den 3 februari 1933 framlagda
förslaget till sjukhuset inrymde icke några kostnader för framdragande av
gas till detsamma. Emellertid hade sedermera underhandlingar förts med det
i Visby befintliga, aktiebolaget Svenska Gasverk tillhöriga gasverket örn leverans
av gas till sjukhuset. Under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande
hade medicinalstyrelsen med bolaget upprättat ett leveranskontrakt av den
6 augusti 1935, däri bolaget åtagit sig att leverera gas och bekosta framdragandet
av huvudgas]edning till sjukhusets tomtgräns. I skrivelse sistnämnda
dag hade medicinalstyrelsen, som för sin del tillstyrkte anordnandet
av ifrågavarande gasleverans, anhållit, att byggnadsstyrelsen ville låta uppgöra
ritningar och kostnadsberäkningar till ledningar och apparater inom sjukhusets
område samt hos Kungl. Majit göra framställning såväl örn tillstånd
till utförande av anläggningen som örn godkännande av kontraktet. Byggnadsstyrelsen
hade låtit uppgöra ritningar till gasledningarnas framdragande m. m.
över sjukhusområdet och hade beräknat kostnaderna för dessa ledningar, inklusive
schaktnings- och dylika arbeten, samt för gasspislar av olika slag
m. m. till 15,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen förordar, att gaslodningar m. m. komma till utförande
och att Kungl. Majit lämnar medicinalstyrelsen bemyndigande att med aktiebolaget
Svenska Gasverk teckna kontrakt örn gasleverans i enlighet med överlämnat
preliminärt kontrakt. Beträffande detta kontrakt tillåter jag mig hänvisa
till handlingarna i ärendet.
Byggnadsstyrelsen erinrar därefter örn att i förslaget till uppförande av
sjukhuset ej heller inginge avhär dningsfilter för vattenverket.
Enligt uppgift från Visby stads byggnadskontor hade vattenledningsvattnet
i staden en hårdhet av omkring 12 tyska hårdhetsgrader
och vid sådant förhållande syntes det styrelsen vara behövligt, att matarvatten,
för varmvattenberedning erforderligt vatten samt källvatten, avsett för
centralköket och tvättinrättningen, avhärdades. Kostnaderna för en dylik
filteranordning med tillhörande rörledningar hade beräknats till 8,000 kronor.
Styrelsen uppskattar sålunda totalkostnaderna för byggnadsföretaget till
(2,380,000 — 42,000 + 15,000 + 8,000) 2,361,000 kronor. Då för företaget beviljats
1,950,000 kronor och detsamma avses att fullbordas under nästa budgetår,
hemställer styrelsen alltså, att för samma budgetår måtte anvisas 411,000
kronor.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 21 september 1935 tillstyrkt byggnadsstyrelsens
framställning.
I skrivelse den 8 november 1935 har sjukhusdirektionen gjort framställning
örn uppförande av ett växthus vid sjukhuset. Direktionen har
därvid anfört bland annat följande.
Direktionen funne det synnerligen önskvärt, att den nya sinnessjukhusanläggningen
i Visby utökades med ett växthus. Växthuset skulle icke
blott fylla sjukhusets behov av prydnadsväxter utan framför allt bereda
sysselsättning i terapeutiskt syfte åt manliga patienter vid sjukhuset. Det
vore uppenbart, att det ur kostnadssynpunkt måste vara fördelaktigast att
uppföra växthuset i samband med pågående nybyggnad, icke minst med
Kungl Majus proposition nr 68. 5
hänsyn till möjligheten att anknyta värmeledningen i växthuset till elen centrala
värmeledningen. Enligt förslag, som direktionen låtit upprätta, skulle
kostnaderna för växthuset, frånsett värmeledningen, uppgå till 8,000 kronor
och utsikter funnes eventuellt att uppföra växthuset inom ramen av de kostnader,
som beräknats för hela sjukhusanläggningen.
Under åberopande av det anförda har direktionen hemställt, att Kungl.
Majit måtte begära riksdagens bemyndigande att, för den händelse beräknat
belopp för sjukhusets uppförande skulle därtill förslå, anordna ett växthus
i huvudsaklig överensstämmelse med direktionens förslag.
över framställningen hava utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen den
3 december 1935 och av byggnadsstyrelsen den 12 i samma månad.
Medicinalstyrelsen anför i huvudsak följande.
I allmänhet vore statens sinnessjukhus utrustade med växthus, avsedda att
dels tillgodose sjukhusen med prydnadsväxter och dels bereda sysselsättning
åt i sjukhusen intagna patienter. Uppförande av växthus hade dock ej
plägat ingå i programmen för sjukhusens uppförande utan hade med växthusens
uppförande liksom med trädgårdsanläggningarna i övrigt plägat anstå,
till dess sjukhusen tagits i bruk och vederbörande nyanställda befattningshavare
därstädes med stöd av vunna lokala erfarenheter kunnat uppgöra förslag
till trädgårdsanläggningarnas utformande. I överensstämmelse därmed
hade ej upptagits något växthus i programmet för S:t Olofs sjukhus nybyggnad.
I fråga örn detta sjukhus, där nyanläggningen innefattade uppförande
av nya byggnader för ett redan befintligt äldre sjukhus, förelåge dock
i viss mån andra förhållanden, i det att direktion, sjukhuschef och syssloman
m. fl. befattningshavare redan under byggnadstiden funnes på platsen.
Därest utsikt finnes att uppföra växthuset inom ramen för de beräknade
kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten, har medicinalstyrelsen icke
något att erinra mot bifall till direktionens framställning.
Byggnadsstyrelsen yttrar till en början beträffande ritningsförslaget, att
styrelsen förutsatte, att, därest växthuset skulle komma till utförande, ritningarna
efter ytterligare studium i behövliga delar omarbetades, så att de
kunde av styrelsen slutligt godkännas. Vad anginge kostnaderna, syntes dessa,
enligt hos styrelsen gjord överslagsberäkning, komma att för byggnaden jämte
värmeledning uppgå till omkring 20,000 kronor. Huruvida jämväl kostnaderna
för växthuset skulle kunna täckas av det beräknade anslaget för de pågående
nybyggnadsarbetena, kunde styrelsen ännu icke avgöra. Att så kunde bliva
förhållandet syntes dock icke vara uteslutet. Byggnadsstyrelsen tillstyrker för
sin del framställningen.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget i fråga om sjukhusets förseende
med gas finner jag böra genomföras. Jag tillstyrker alltså, att det av
medicinalstyrelsen med aktiebolaget Svenska Gasverk preliminäit ingångna
avtalet om gasleverans godkännes. Det föreslagna avhärdningsfiltret för sjukhusets
vattenledningsverk torde få anses nödvändigt. De sålunda tillstyrkta
anordningarna öka byggnadskost-naderna för sjukhuset med tillhopa 23,000
kronor. Å andra sidan uppstår emellertid en besparing av 42,000 kronor
genom den vidtagna omläggningen av sjukhusets förseende med elektrisk
energi. A de beräknade medlen för byggnadsföretaget, 2,380,000 kronor, av
epartement
chefen.
Departements
chefen.
b Kungl. Majus proposition nr 68.
vilka hittills anvisats 1,950,000 kronor, uppkommer alltså en nettobesparing av
19,000 kronor. För arbetenas avslutande under nästa budgetår anser jag böra, i
enlighet nied byggnadsstyrelsens framställning, anvisas (2,380,000 — 1,950,000
— 42,000 + 23,000) 411,000 kronor.
Av de för byggnadsföretaget sålunda beräknade medlen torde, örn de härtill
förslå och riksdagen icke har något att erinra däremot, få bekostas uppförande
av det av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen tillstyrkta växthuset.
Renoveringsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö.
Frågan har senast behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 8—19, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 22 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
Den 25 januari 1935 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta
verkställa ombyggnad av den s. k. Lilla Byggnaden vid S:t Sigfrids sjukhus
vid Växjö, vilken ombyggnad ingick i ett sedermera av mig i propositionen
nr 163 till 1935 års riksdag förordat förslag till renoveringsarbeten vid sjukhuset.
Den 20 juni 1935 uppdrog Kungl. Majit vidare åt byggnadstyrelsen att
låta i huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda förslag utföra jämväl
övriga däri ingående renoveringsarbeten, under iakttagande av att nämnda
ombyggnad jämte övriga arbeten finge draga en kostnad av högst 1,077,000
kronor. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att det vid utförande av arbetena
skulle åligga byggnadsstyrelsen att, i samråd med medicinalstyrelsen, planlägga
och bedriva arbetena på sådant sätt att — i den mån så kunde ske utan
ökning av kostnaderna — vården och driften vid sjukhuset under arbetstiden
så litet som möjligt försvårades.
För utförande av renoveringsarbetena har Kungl. Majit ställt till byggnadsstyrelsens
förfogande sammanlagt högst 450,000 kronor.
I skrivelse den 29 augusti 1935 har byggnadsstyrelsen anfört, att, med den
relativt långsamma arbetstakt, som syntes böra tillämpas vid renoveringsarbetena,
dessa icke kunde fullbordas förrän vid utgången av år 1937. Återstående
medelsbehov för arbetena har styrelsen uppskattat till 450,000 kronor
för budgetåret 1936/1937 och 177,000 kronor för budgetåret 1937/1938. I enlighet
därmed har styrelsen hemställt, att för arbetenas fortsättande måtte för
nästa budgetår anvisas ett belopp av 450,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 21 september 1935 tillstyrkt framställningen.
Mot byggnadsstyrelsens framställning har jag icke någon erinran att göra
och beräknar alltså det för nästa budgetår erforderliga beloppet till 450,000
kronor.
Paviljong För sinnesslöa kvinnor vid Yipeliolms sjukhus i Lund in. m.
Frågan har behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 19—30, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 22—23 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
7
Kungl. Majus proposition nr 68.
Den 20 juni 1935 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig i propositionen nr 163 till 1935
års riksdag förordat förslag vid Vipeholms sjukhus i Lund uppföra en
paviljong, avsedd för vård av 150 svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor,
samt ett bostadshus för personal för en beräknad kostnad av tillhopa högst
770.000 kronor.
Samtidigt ställde Kungl. Majit för påbörjande av arbetena till byggnadsstyrelsens
förfogande ett belopp av högst 500,000 kronor.
I skrivelse den 29 augusti 1935 har byggnadsstyrelsen anmält, att arbetena
beräknades komma att fullbordas under budgetåret 1936/1937. På grund därav
har styrelsen hemställt, att för nästa budgetår måtte anvisas återstoden av de
för arbetena beräknade medlen (770,000 — 500,000) 270,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 21 september 1935 tillstyrkt framställningen.
För arbetenas slutförande under budgetåret 1936/1937 torde beräknas
270.000 kronor.
Bostadshus för personal vid Salberga sjukhus i Sala,
Frågan har behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 30—36, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 23—24 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
Den 20 juni 1935 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig i propositionen nr 163 till
1935 års riksdag förordat förslag vid Salberga sjukhus i Sala uppföra fyra
bostadshus för personal för en beräknad kostnad av tillhopa högst 207,000
kronor.
Samtidigt ställde Kungl. Majit för arbetenas påbörjande till byggnadsstyrelsens
förfogande ett belopp av högst 110,000 kronor.
I skrivelse den 29 augusti 1935 har byggnadsstyrelsen — under förmälan
att arbetena beräknades komma att fullbordas under våren 1937 — hemställt,
att för nästa budgetår måtte anvisas återstoden av de för byggnaderna beräknade
medlen (207,000 — 110,000) 97,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 21 september 1935 tillstyrkt framställningen.
För arbetenas slutförande under budgetåret 1936/1937 torde beräknas
97.000 kronor.
Anslutning av avloppsledning för S:t Lars sjukhus till Lunds stads
avloppsledning och reningsverk.
Frågan har behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 36—39, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 24 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
Den 20 juni 1935 godkände Kungl. Majit ett i propositionen nr 163 till 1935
års riksdag framlagt avtal, vilket den 17 december 1934 och den 4 januari
1935 under förutsättning av Kungl. Majits godkännande avslutats mellan
medicinalstyrelsen och Lunds stads drätselkammare å stadens vägnar, angå
-
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
8 Kungl. Majus proposition nr 68.
ende anslutning för S:t Lars sjukhus i Lund till stadens avloppsledning,
under villkor bland andra att till staden erlades en anslutningsavgift av 60,000
kronor.
Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att låta i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i nämnda proposition förordat förslag
vid sjukhuset anordna en för anslutningens genomförande erforderlig pumpanläggning
jämte tillhörande ledningar för en beräknad kostnad av tillhopa
högst 98,500 kronor samt ställde för arbetets utförande högst nämnda belopp
till byggnadsstyrelsens förfogande.
I skrivelse den 14 december 1935 har medicinalstyrelsen anmält, att enligt
vad styrelsen inhämtat pumpanläggnings- och ledningsarbetena komme att
färdigställas under budgetåret 1936/1937. Då anslutningen sålunda trädde i
verksamhet, vore staden, erinrar styrelsen, därmed berättigad till den i avtalet
stadgade anslutningsavgiften av 60,000 kronor. På grund därav hemställer
styrelsen örn anvisande av nämnda belopp för nästa budgetår.
För anslutningsavgiftens erläggande under nästa budgetår torde beräknas
60,000 kronor.
Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Frågan har behandlats i propositionen nr 163/1935 s. 39—60, statsutskottets
utlåtande nr 123/1935 s. 24 och riksdagens skrivelse nr 259/1935.
I propositionen nr 163 till 1935 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
om upprättande av en psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Såsom byggnadsplats föreslogs ett av lantförsvaret disponerat område
av stadsägorna 690 och 367, vilket är beläget sydost örn sjukhusområdet
och avskuret från detta genom den del av infartsvägen till staden söderifrån,
som kallas Sjukhusvägen. I samband med utredningen angående
klinikens upprättande hade förhandlingar förts örn anordnande av ny
infartsväg till staden söderifrån och Sjukhusvägens införlivande med sjukhusområdet.
En dylik omläggning av infartsvägen hade av vederbörande
myndigheter i allmänhet ansetts som en förutsättning för klinikens förläggning
till det föreslagna området. Jag framhöll i förevarande avseende, att
efter vad jag inhämtat det syntes kunna förväntas, att en tillfredsställande
lösning av vägfrågan utan alltför stort dröjsmål skulle kunna uppnås. Huvudsaken
vore uppenbarligen, att i denna sak ett avtal med staden kunde komma
till stånd, som garanterade, att vägomläggningen verkställts, då klinikbyggnaden
stöde färdig att tagas i bruk. Då denna förutsättning syntes föreligga,
ansåg jag anledning saknas att uppskjuta avgörandet i huvudfrågan. Jag utgick
därvid ifrån att åtgärder för byggnadsarbetenas påbörjande borde anstå,
tills de förhållanden, som sammanhängde med klinikens förläggning, på ett
betryggande sätt ordnats.
Förslaget angående kliniken omfattade även särskilda grunder för dess anordnande
och upprätthållande såsom avdelning av akademiska sjukhuset.
Detta äges av Uppsala universitet, men Uppsala läns landsting är i vissa av
-
9
Kungl. Majus proposition nr 68.
seenden ekonomiskt ansvarigt för driftkostnaderna. Grunderna voro delvis
av natur att inverka på landstingets ekonomiska intressen.
Anläggningskostnaderna för kliniken — vilka av särskilda delegerade för
avgivande av förslag angående klinikens upprättande beräknats till 1,497,000
kronor — uppskattades av Kungl. Majit, i överensstämmelse med beiäkning
av byggnadsstyrelsen, till 1,597,000 kronor. I nämnda belopp ingick en summa
av 140,000 kronor för anslutning till akademiska sjukhusets ekonomicentraler.
I skrivelse nr 259 anmälde riksdagen sitt beslut. Riksdagen yttrade därvid,
att det syntes riksdagen icke vara uteslutet, att kostnaderna för kliniken,
med iakttagande av största möjliga sparsamhet, skulle kunna nedbringas jämväl
under det av de delegerade beräknade beloppet. Det hade särskilt förefallit
riksdagen antagligt, att kostnaden för anslutning till akademiska sjukhusets
ekonomicentraler skulle kunna icke obetydligt reduceras. Riksdagen
hade sålunda funnit, att ett belopp av 1,450,000 kronor borde vara tillfyllest
för byggnadsarbetenas utförande. Yad den av mig berörda vägfrågan anginge,
hade riksdagen endast velat framhålla, att nämnda fråga borde före arbetenas
påbörjande genom avtal så ordnas, att särskilda kostnader icke åsamkades
statsverket. Yad jag i övrigt anfört i förevarande ärende hade icke givit riksdagen
anledning till erinran. Riksdagen hade alltså beslutat, att vid akademiska
sjukhuset i Uppsala skulle i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
förordat förslag upprättas en psykiatrisk klinik, förlagd å det för densamma
föreslagna området av stadsägorna 690 och 367, dock under förutsättning att
sådan omläggning av södra infartsvägen till Uppsala beslutades, att det för
kliniken avsedda området ej av nämnda väg skildes från akademiska sjukhusets
område, samt Uppsala stad förbunde sig att hava fullbordat vägomläggningen
till dess kliniken vore färdig att tagas i bruk. Klinikens anslutning
till akademiska sjukhuset och dess upprätthållande såsom avdelning av
sjukhuset skulle ske enligt av mig förordade grunder. Byggnader för kliniken
och till densamma hörande personalbostäder skulle i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordat förslag uppföras för en beräknad kostnad av
högst 1,450,000 kronor. För budgetåret 1935/1936 beräknades 100,000 kronor.
Den 5 juli 1935 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att — med beaktande
av vad i omförmälda proposition och riksdagsskrivelse anförts —
träda i förhandlingar med Uppsala stad angående föranstaltande, utan att
särskilda kostnader åsamkades statsverket, av sådan omläggning av södra
infartsvägen till staden, att det för kliniken föreslagna området av stadsägorna
690 och 367 ej av nämnda väg skildes från akademiska sjukhusets i
Uppsala område. Tillika anbefallde Kungl. Majit styrelsen att så snart ske
kunde till Kungl. Majit inkomma med redogörelse för resultatet av nämnda
förhandlingar och förslag till det avtal i ämnet, som vid förhandlingarna befunnes
kunna komma till stånd.
Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att — med beaktande
av vad i propositionen och riksdagsskrivelsen anförts — i samråd med Uppsala
universitet och medicinalstyrelsen verkställa utredning angående föreliggande
möjligheter att nedbringa de i propositionen till 1,597,000 kronor
10
Kungl. Majus proposition nr 68.
beräknade anläggningskostnaderna för kliniken till det av riksdagen för ändamålet
såsom tillfyllest ansedda beloppet av 1,450,000 kronor. Vid denna utredning
skulle byggnadsstyrelsen särskilt undersöka, huruvida kostnaden för
anslutning till akademiska sjukhusets ekonomicentraler kunde minskas.
Kungl. Maj:t anbefallde vidare samma dag länsstyrelsen i Uppsala län att
beieda länets landsting tillfälle att vid dess sammanträde år 1935 avgiva yttrande
angående de i förutnämnda proposition upptagna grunder för anordnande
och upprätthållande av kliniken såsom avdelning av akademiska sjukhuset,
vilka äro av natur att beröra landstingets ekonomiska intressen.
Med skrivelse den 28 november 1935 har byggnadsstyrelsen överlämnat
utredning och avtalsförslag i vägomläggningsfrågan.
Styrelsen anför till en början, att styrelsen med anledning av Kungl. Maj:ts
uppdrag inlett förhandlingar med av stadsfullmäktige i Uppsala utsedda delegerade
rörande omläggning av södra infartsvägen till staden. I anslutning
till dessa förhandlingar hade från stadens sida framlagts tre olika alternativ
i frågan, vilka samtliga alternativ avsåge anordnandet av dels en ny huvudväg
dels ock en förbindelseväg för trafiken mellan de västra stadsdelarna och
Kungsängen. Beträffande innebörden av de olika alternativen framhåller
byggnadsstyrelsen följande.
Alternativ I. Huvudvägen droges från skärningspunkten mellan Kung
Jans väg och Stockholms vägen fram mellan slottet och akademiska sjukhuset
till Munkgatan och gaves, därest spårväg med dubbelspår skulle framdragas
i vägen, en bredd av 18.5 meter och i annat fall en bredd av 14.5 meter. Förbindelsevägen,
som alternativt vore tänkt att upptaga spårvägslinje, skulle
dragas i gränsen mellan det av arméns underofficersskola disponerade området
och den till utvidgning av akademiska sjukhusets område föreslagna
marken.
Alternativ 11. Huvudvägen droges från korsningen mellan Sjukhusvägen
och Ulleråkersvägen genom dalen mellan Kronåsen och arméns underofficersskolas
kasernomrade snett över fältet väster örn Upplands regementes kaserner
och fram till Stockholmsvägen. Enligt detta alternativ skulle spårväg med
dubbelspår förläggas till den nya huvudvägen, som skulle erhålla en bredd
av 26 meter. Förbindelsevägen skulle dragas i gränsen mellan nämnda kasernområde
och det utvidgade sjukhusområdet och skulle densamma icke upptaga
någon spårvägslinje.
Alternativ lil. Huvudvägen droges utefter Ulleråkersvägen nästan fram
till Ulleråkers sjukhus’ område öster örn Kronåsen och därefter i en båge
genom nordvästra hörnet av nämnda område och åt sydväst fram till Flottsundsvägen.
Även enligt detta alternativ skulle huvudvägen upptaga spårväg
med dubbelspår samt givas en bredd av 26 meter. Förbindelsevägen skulle
dragas på samma sätt som enligt alternativ I och icke upptaga någon spårvägslinje.
Av de sålunda framlagda alternativen hade, framhåller byggnadsstyrelsen,
såväl styrelsen som stadens delegerade funnit, att alternativ III icke lämpligen
borde komma ifråga. Yad alternativ I och II beträffade hade byggnadsstyrelsen
varken ur teknisk eller ekonomisk synpunkt något att i princip
erinra mot desamma.
Sedan förevarande fråga underställts stadsfullmäktiges prövning hade
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
11
dessa, meddelar styrelsen, vid sammanträde den 15 november 1935 dels förklarat,
att staden under vissa angivna villkor vore villig att verkställa omläggning
av södra infartsvägen till staden i huvudsaklig överensstämmelse
med alternativ I eller II, dels ock bemyndigat drätselkammaren att, bland
annat, närmare utarbeta ett förslag till avtal i frågan och i övrigt träffa de
ytterligare bestämmelser i avtalet, som kunde befinnas erforderliga, samt att
å stadens vägnar underteckna detsamma. Efter förhandlingar mellan byggnadsstyrelsen
och drätselkammaren hade, anför styrelsen vidare, upprättats
ett förslag till avtal rörande omläggning av ifrågavarande väg, vilket förslag
av drätselkammaren undertecknats. Enligt detta avtal förbunde sig Uppsala
stad, i vad på staden ankomme, att till dess kliniken vore färdig att tagas i
bruk hava fullbordat omläggning av södra infartsvägen till staden i huvudsaklig
överensstämmelse med och efter det staden tagit ställning till något
av alternativen I eller II. För fullgörande av omförmälda åtagande uppställde
staden följande villkor, nämligen
a) att spårvägslinjen utefter dåvarande Sjukhusvägen ytterligare några år
framåt finge kvarligga i sin dåvarande sträckning;
b) att hinder från vederbörande myndigheter för vägens omläggning enligt
något av dessa alternativ icke mötte;
c) att för ändamålet erforderlig mark tillhörande kronan upplätes utan
kostnad för staden; samt
d) att särskilt bidrag till omläggningen erhölles av automobilskattemedel.
Byggnadsstyrelsen har icke något att erinra beträffande avtalsförslaget.
Tillika upplyser styrelsen, att medicinska fakulteten vid Uppsala universitet
i skrivelse till styrelsen den 21 november 1935 förklarat sig icke hava något
att erinra mot spårvägslinjens kvar liggande på sin dåvarande plats till och
med år 1942 — då spårvägsbolagets koncession upphörde — under förutsättning
att bolaget bekostade ett staket, som från spårvägslinjen avskärmade
klinikområdet.
Länsstyrelsen i Uppsala län har i utlåtande den 25 januari 1936 yttrat sig
beträffande vägomläggningsfrågan.
Vid övervägande av de olika alternativen för vägens framdragande hade
man, framhåller länsstyrelsen, att taga hänsyn till de intressen, som därvid,
förutom trafikens krav, från skilda håll gjorde sig gällande, och då särskilt de
militära och sjukvårdsintressena samt de intressen, som ur estetisk och naturskyddssynpunkt
borde tillgodoses. Länsstyrelsen anser, att förutom de såsom
I och II betecknade alternativen jämväl alternativ III, avseende en sträckning
öster örn Kronåsen förbi Ulleråkers sjukhus och fram till Elottsundsvägen,
skulle, därest erforderlig utredning och kostnadsberäkning verkställdes, visa
sig vara av beskaffenhet att böra i detta sammanhang komma under omprövning.
Beträffande sistnämnda alternativ anför länsstyrelsen vidare följande.
Alternativ lil borde vara det ur akademiska sjukhusets synpunkt fördel
aktigaste. För såväl Upplands regemente som för Ulleråkers sjukhus skulle
det visserligen innebära ett visst intrång, men förslaget kunde säkerligen
därutinnan lösas på ett tillfredsställande sätt. För det dåvarande förelåge
emellertid ingen fullständig undersökning beträffande alternativ III och stadsfullmäktiges
åtagande omfattade icke detsamma. Själva vägbyggnaden enligt
12
Kungl. Majlis proposition nr 68.
detta alternativ bleve antagligen något dyrare än enligt de övriga. Däremot
skulle kostnaderna för mark och husflyttningar bliva relativt obetydliga.
Några naturskyddsintressen skulle antagligen icke skadas genom en vägbygg11*^
enligt alternativ III, och ur trafiksynpunkt bleve vägen fullt tillfredsställande.
I fråga örn alternativ I och II yttrar länsstyrelsen följande.
Alternativ 11 kunde likaledes giva en ur trafiksynpunkt fullt tillfredsställande
lösning. För sjukhusets del förefölle det, som örn alternativet kunde
godtagas, dock borde man icke förbise, att vissa betänkligheter inom sjukhusets
direktion uttalats, för den händelse hela området i den s. k. grusgropen
skulle behöva tagas i anspråk för sjukhusbyggnaden. Länsstyrelsen
kunde dock ej finna annat än att denna invändning avsåge något, som läge så
långt i framtiden, att det icke behövde i detta sammanhang vara av avgörande
betydelse. Någon svårighet att vid alternativ II tillgodose berättigade önskemål
ur naturskyddssynpunkt syntes icke föreligga.
Det egentliga hindret för detta alternativ vore vad som framhållits från
militärt håll. Värdet av därifrån framförda betänkligheter undandroge sig
visserligen länsstyrelsens bedömande, men länsstyrelsen ville dock framhålla,
att chefen för Upplands regemente ifrågasatt möjligheten att för regementets
del förvärva mark, som ur övningssynpunkt kunde ersätta vad som
skulle tagas i anspråk för vägens framdragande.
Alternativ 1 kunde ur trafiksynpunkt icke anses likvärdigt med de båda
övriga, därför att förslaget räknade med en vägbredd av endast 14.5 meter.
Det vore knappast tänkbart, att spårvägen kunde ligga kvar i sitt dåvarande
läge mer än några få år framåt och heller icke, att den skulle kunna dragas
fram i vinkel efter underofficersskolans norra gräns genom grusgropen. Båda
dessa lägen för spårvägen skulle för sjukhusets del vara ofördelaktiga, och det
senare förslaget skulle vara för underofficersskolan synnerligen ogynnsamt.
Man syntes därför nödgas räkna med, att vägbanan enligt alternativ I måste
utbyggas även för spårvägen och då till en större bredd än för sådant fall beräknade
18.5 meter, vilken bredd för bilväg, gångbanor och cykelbanor jämte
spårväg måste anses alldeles för liten. En sådan breddning bomme säkerligen
att medföra ett avsevärt ingrepp i åsen och som följd därav ökade kostnader
samt på grund av markens beskaffenhet med säkerhet också vidtagande av
skyddsåtgärder med betongmurar eller dylikt. Partiet vore självfallet med
hänsyn till naturskydd och kulturhistoriska värden i hög grad ömtåligt.
Från sjukhusets synpunkt syntes denna sträcka innebära allvarliga olägenheter,
dels för det planerade centrala sanatoriet, dels för de avdelningar av
sjukhuset, som skulle komma att ligga närmast spår- och automobilvägen.
Under utredningen angående sanatoriets förläggning till den antagna platsen
hade också uttalats allvarliga farhågor för trafikens störande inverkan och av
ledamöter inom byggnadskommittén för sanatoriet hade dessa betänkligheter
ånyo framförts till länsstyrelsen.
För egen del ansåge länsstyrelsen, att dessa betänkligheter vore väl grundade
och att en så närbelägen väg med spårvägstrafik skulle kunna medföra
stora olägenheter för patienterna.
Ur militär synpunkt hade mot denna linje icke riktats någon anmärkning.
Däremot skulle ett utförande av vägföretaget efter alternativ I enligt länsstyrelsens
mening ur naturskyddssynpunkt medföra allvarliga olägenheter och
icke heller kunna genomföras utan att skada högt skattade estetiska värden.
Det vore därvid att märka, att ingreppen i slottsåsen säkerligen skulle behöva
bliva väsentligt större än vad byggnadsstyrelsen räknat med och såsom förut
framhållits behöva medföra en del vanprydande skyddsanläggningar.
13
Kungl. Majus proposition nr 68.
Länsstyrelsen, som förklarar sig icke hava möjlighet att ingå på bedömande
av de hinder, som ur militär synpunkt kunde föreligga mot vägens
framdragande enligt alternativ II, anser detta alternativ ur andra synpunkter
vara att föredraga framför alternativ I. Länsstyrelsen erinrar emellertid, att
frågan örn denna väganläggning enligt gällande lag måste behandlas såsom ett
vägärende i vanlig ordning. Därför erfordrades dock fullständiga arbetsplaner
och kostnadsberäkningar, vilka icke såvitt länsstyrelsen hade sig bekant ännu
förelåge. Heller icke hade vederbörande väghållningsskyldiga yttrat sig över
förslagen.
Med nu ifrågavarande skrivelse har länsstyrelsen överlämnat vissa yttranden
angående omfattningen och värdet av den kronan tillhöriga mark, som
vid alternativ I och II skulle behöva tagas i anspråk, m. m. Beträffande dessa
yttranden må här anföras följande.
Domänintendenten i Uppsala län har i skrivelse den 22 januari 1936 lämnat
en detaljerad utredning i ämnet, till vilken jag får hänvisa. Här vill jag endast
nämna, att mark- och husflyttningskostnaderna för alternativ I uppskattats
till omkring 400,000 kronor och för alternativ II till 255,000 kronor. Huvuddelen
av ifrågavarande mark tillhörde statsverket.
Chefen för Upplands regemente har i skrivelse den 23 januari 1936 anfört
bland annat följande.
Regementets övningsförhållanden vore redan mycket ogynnsamma på grund
av övningsfältets ringa utsträckning och för militära övningar mindre lämpliga
beskaffenhet. Få truppförband inom armén hade det därutinnan sämre ställt
än regementet. Yarje beskärning av det dittillsvarande markområdet vore därför
för regementet synnerligen oläglig och mera kännbar ju närmare kasernerna
en sådan beskärning utfördes. Vid sådant förhållande vore båda alternativen
för regementet mycket ogynnsamma; alternativ I dock i väsentligt mindre grad
än alternativ II, vilket senare vore så ogynnsamt, att det i hög grad äventyrade
regementets utbildning. Regementet skulle vid alternativ II berövas dess
mest välbelägna och ur utbildningssynpunkt ovärderligaste mark, då vägen
skulle gå fram i omedelbar närhet av kasernen och i nära anslutning till några
mindre skogsdungar, som dagligen och stundligen toges i anspråk för olika
slag av övningar. Dessa övningar skulle, därest alternativ II genomfördes,
icke kunna bedrivas. Ur den synpunkten vore denna mark för regementet
oersättlig.
Chefen för arméns underofficersskola har i skrivelse den 22 januari 1936
framhållit, att alla underofficersskolan berörande synpunkter talade för alternativ
I, ehuru även vid dettas utförande vissa önskemål beträffande detaljer
komme att från skolchefens sida framföras.
Länsstyrelsen har vidare med sin förutnämnda skrivelse överlämnat ett av
drätselkammaren i Uppsala den 20 januari 1936 avgivet yttrande. I detta
meddelar drätselkammaren, att, mod anledning av medicinska fakultetens
yrkande om uppförande av ett staket, som avskärmade klinikområdet från spårvägslinjen
i dåvarande Sjukhusvägen, Uppsala spårvägs aktiebolag förklarat
sig villigt bekosta ifrågavarande staket.
Yad därefter angår anläggningskostnaderna för kliniken
har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 23 januari 1936 överlämnat en i detta
avseende verkställd utredning.
14
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
Inledningsvis meddelar styrelsen, att de tidigare utförda, förberedande
markundersökningarna kompletterats genom ytterligare provborrningar oell
genom upptagande av provgropar. Därvid hade resultatet av de tidigare markundersökningarna
bekräftats och förekomsten av vattenförande lerlager och
deras läge närmare bestämts. Med hänsyn till vad sålunda framkommit syntes
det byggnadsstyrelsen, att den i byggnadsförslaget angivna platsen för sjukhusbyggnaden
vore den lämpligaste. Däremot syntes bostadshusen erhålla
bättre grundförhållanden och alltså enklare grundläggning, örn de förlädes till
områdets södra del.
Byggnadsstyrelsen anför vidare, att styrelsen uppdragit åt arkitekten G.
Birch-Lindgren att, i samråd med professorn i psykiatri vid Uppsala universitet
B. J. Jacobowsky, verkställa en utredning rörande möjligheterna att nedbringa
själva byggnadskostnaderna för kliniken. Birch-Lindgren hade med
anledning därav i oktober 1935 framlagt ett förslag, vilket styrelsen betecknade
förslag I. Beträffande detta förslag yttrar styrelsen följande.
Laboratorieutrymmena inom sjukhusbyggnadens bottenvåning skulle enligt
förslag I något inskränkas samt även delvis förläggas till källarvåningen, varigenom
vissa personalbostäder skulle kunna inrymmas i denna byggnads bottenvåning.
Vidare hade övriga bostäder sammanförts i en byggnad i stället
för att enligt 1934 års förslag förläggas till två byggnader. Genom de i förslag
I sålunda avsedda ändringarna i byggnadsplanen skulle enligt en av
Birch-Lindgren verkställd beräkning byggnadskostnaderna nedbringas med
65.000 kronor. Enligt byggnadsstyrelsens mening skulle emellertid dessa
ändringar i och för sig icke vara ägnade att minska kostnaderna med mera än
50.000 kronor, vilken besparing dock i verkligheten icke syntes vara att påräkna
till följd av inträffade prishöjningar å rörledningsarbeten m. m.
I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 21 november 1935 hade medicinska
fakidteten avgivit yttrande över förslag I och därvid framhållit vissa med detta
förslag förenade olägenheter. Särskilt hade fakulteten påpekat det olämpliga
och oekonomiska i att lägga bostäder för städerskor i sjukhusbyggnadens 3.3
meter höga bottenvåning. Fakulteten hade därjämte förklarat sig biträda av
Jacobowsky uttalad uppfattning, att någon principiell beskärning av det tidigare
framlagda lokalprogrammet för anläggningen icke kunde, i och för nedbringande
av kostnaderna, komma ifråga.
Byggnadsstyrelsen biträdde fakultetens uppfattning, att det icke kunde
anses ekonomiskt lämpligt att förlägga städerskebostäder till de dyrbara utrymmena
i sjukhusbyggnadens bottenvåning. Därtill bomme att det överhuvudtaget
icke kunde anses önskvärt att inrymma personalbostäder, liksom
ej heller undervisningslokaler och laboratorier, omedelbart under vårdavdelningar.
Risk för störningar mellan lokalerna skulle givetvis uppkomma, och i
varje fall skulle krävas vidtagandet av särskilda, med ökade kostnader förenade,
ljudisolerande anordningar i bjälklagen.
Medicinska fakulteten fastliölle, framhåller byggnadsstyrelsen, vid kravet
på att de allmänna vårdavdelningarna borde förläggas i två våningsplan, det
ena för män och det andra för kvinnor. Byggnadens planyta vore därför bunden
vid sina givna mått. Såsom den verkställda utredningen givit vid handen
behövde bottenvåningen, med den storlek denna alltså skulle erhålla, icke i
sin helhet utnyttjas för sjukhusändamål. Under sådana förhållanden hade
byggnadsstyrelsen funnit det lämpligast, örn de lokaler, som enligt förslag I
Kungl. Majus proposition nr 68.
15
skulle inrymmas i sjukhusbyggnadens bottenvåning, i sin helhet därifrån utflyttades,
samt poliklinik, undervisningslokaler samt laboratorier i stället förlädes
till en väster örn sjukhusbyggnaden förlagd, med denna sammanbyggd
tvåvånings flygelbyggnad, under det att bostäderna, i likhet med vad som
avsåges i 1934 års förslag, skulle inrymmas i två bostadshus. Genom denna
anordning skulle sjukhusbyggnaden kunna minskas från 4 till 3 våningars
höjd, vilket med hänsyn till grundförhållandena å det för kliniken avsedda området
måste anses lämpligt, i det att byggnadens lägre höjd givetvis medförde
en minskad belastning av marken. Då sjukhusbyggnaden till följd av förekomsten
av en stor lerkörtel inom området icke kunde förläggas längre öster
ut än vad som tidigare föreslagits, skulle emellertid flygelbyggnaden komma
att något skjuta in på en del av området, som tills vidare skulle få disponeras
av arméns underofficersskola. Med hänsyn därtill och för erhållande av tillräckligt
utrymme för anordnande av lämplig tillfart till flygelbyggnaden måste
en mindre del av sistnämnda mark redan tagas i anspråk för kliniken. På därom
framställd förfrågan hade arméförvaltningens fortifikationsdepartementet meddelat,
att departementet icke hade något att däremot erinra.
Byggnadsstyrelsen hade, anför styrelsen vidare, låtit Birch-Lindgren i samråd
med Jacobowsky utarbeta ett förslag till lösning av den psykiatriska klinikens
lokalfråga enligt nämnda riktlinjer. Detta förslag, som styrelsen betecknade
förslag II, skulle enligt följande, av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå
upprättade kostnadsberäkning draga samma kostnader som förslag I.
Kronor Kronor
Klinikbyggnaden.
Byggnadsarbeten ......................................................... 733,000
Ledningsarbeten ......................................................... 271,900
Linoleummattor............................................................ 16,800 ^ 700
Bostadshus för assistentsköterskor, elever och städerskor.
Byggnadsarbeten ........................................ |
................. 100,000 |
|
Ledningsarbeten ........................................ |
................. 39,600 |
|
Linoleummattor ........................................... |
................. 3,000 |
142,600 |
Bostadshus för över sköter skor. |
||
Byggnadsarbeten ........................................ |
................. 50,000 |
|
Ledningsarbeten ........................................ |
................. 19,600 |
|
Linoleummattor........................................... |
................. 2,000 |
_ 71,600 |
Huvudledningar (för värme, gas, kall- och varmvatten samt |
||
avlopp) ................................................. |
................. 8,000 |
|
Schaktning (för utvändiga ledningar) ............. |
................. 3,000 |
11,000 |
Iiulvert (gångbar) ...................................... |
72,000 |
|
Rörlculvert till bostadshusen .......................... |
3,000 |
|
Vägar, planering, plantering och stängsel ........ Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter ..... |
27,000 |
|
108,100 |
||
Summa kronor |
1,457,000 |
Kostnader för andel i akademiska sjukhusets köks- och tvättinrättning och
därmed sammanhängande anläggningar ej medräknade i ifrågavarande belopp.
16
Kungl. Majus proposition nr 68.
Yttranden hade avgivits, upplyser byggnadsstyrelsen, av medicinalstyrelsen
den 21 januari 1936 rörande förslag I och II samt av medicinska fakulteten
samma dag rörande förslag II, och hade nämnda myndigheter förordat
ett genomförande av förslag II.
Den av byggnadsstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen och medicinska
fakulteten sålunda verkställda utredningen gåve vid handen, framhåller
byggnadsstyrelsen, att någon nämnvärd minskning av kostnaderna för
byggnadsarbetena icke kunde vinnas, därest icke det tidigare framlagda lokalprogrammet
beskures, vilket, såsom förut nämnts, medicinska fakulteten icke
funné sig kunna biträda, och skulle, såsom även nämnts, den kostnadsminskning,
som förslag I och II vore ägnade att medföra, i verkligheten icke vara
att påräkna med hänsyn till inträdda prishöjningar å rörledningsarbeten
m. m.
Byggnadsstyrelsen går därefter att behandla frågan örn kostnaderna för
klinikens anslutning till akademiska sjukhusets ekonomicentraler.
Styrelsen hade från direktionen för akademiska sjukhuset, anför styrelsen,
införskaffat ett yttrande av den 4 november 1935. Däri hade direktionen
lämnat en närmare redogörelse för de principer, som tillämpats vid bestämmandet
av kliniken påförd del av kostnaderna för den planerade utvidgningeD
av akademiska sjukhusets värmecentral samt köks- och tvättanläggningar,
och hade direktionen i anslutning därtill meddelat, att den för sin del funne
den kostnad, som påförts kliniken, icke kunna nedbringas.
Byggnadsstyrelsen hade, fortsätter styrelsen, under hand tagit del av de
utredningar, som legat till grund för beräknandet av totalkostnaderna för utvidgningen
av akademiska sjukhusets ekonomicentraler, vilka kostnader uppginge
till 90,000 kronor för värmecentralen samt 410,000 kronor för köks- och
tvättanläggningarna, och hade styrelsen, såvitt styrelsen utan ingående besiktning
på platsen kunde bedöma, funnit dessa belopp vara förhållandevis
lågt beräknade. Yad beträffar kliniken påförd andel av dessa kostnader eller
140,000 kronor, framhåller styrelsen följande.
Vid den av direktionen gjorda beräkningen syntes hänsyn icke i tillräcklig
grad hava tagits till att den avsedda utvidgningen och moderniseringen av
köks- och tvättavdelningarna komme icke endast kliniken utan även hela akademiska
sjukhuset till godo, samtidigt som någon ersättning icke syntes hava
beräknats för att redan befintliga ekonomilokaler jämte tillhörande personalbostäder
även komme att utnyttjas för klinikens räkning. Enligt styrelsens
mening syntes det emellertid icke vara möjligt att exakt bedöma, med vilka
belopp värdet av nämnda fördelar skulle fördelas mellan sjukhuset och kliniken.
På grund därav syntes det byggnadsstyrelsen vara mest rationellt att
vid en uppskattning av den andel av kostnaderna, som skäligen borde påföras
kliniken, utgå ifrån förhållandet mellan totala antalet vårdplatser inom sjukhuset
och antalet vårdplatser inom kliniken samt i proportion därtill fördela
värdet av de i hela sjukhusanläggningen ingående ekonomicentralerna. Detta
värde, inklusive ombyggnadskostnaderna, hade av byggnadsstyrelsen approximativt
beräknats till omkring 1,500,000 kronor. Då kliniken inginge med omkring
13 procent av det totala antalet vårdplatser, borde kliniken alltså för
anslutningen till akademiska sjukhusets ekonomicentraler påföras ett belopp
av omkring 200,000 kronor.
Kungl. Majus proposition nr 68.
17
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner byggnadsstyrelsen, att det beräknade
beloppet å 140,000 kronor för klinikens anslutning till akademiska sjukhusets
ekonomicentraler i och för sig vore fullt skäligt och att detta belopp
rättvisligen icke kunde minskas. Styrelsen anser sig i detta sammanhang
böra framhålla, att, därest kliniken skulle förses med egen panncentral och
egna ekonomilokaler jämte bostäder för till desamma knuten personal, detta
skulle komma att draga en kostnad av mellan 300,000 och 400,000 kronor.
Under åberopande av den av byggnadsstyrelsen sålunda verkställda utredningen
förklarar byggnadsstyrelsen, att de i propositionen till 1,597,000
kronor upptagna kostnaderna för uppförandet av kliniken icke kunde nedbringas
utan att lokalernas storlek och omfattning reducerades, vilket ej vore
möjligt med det fixerade patientantalet. Samtidigt tillstyrker byggnadsstyrelsen,
att förutnämnda förslag II måtte läggas till grund för utförandet av byggnadsföretaget.
Styrelsen anhåller slutligen, att för företaget måtte för nästa
budgetår anvisas 600,000 kronor.
Uppsala läns landsting har den 5 september 1935 avgivit yttrande över
förutnämnda grunder för anordnande och upprätthållande
av kliniken såsom avdelning av akademiska
sjukhuset, vilka äro av natur att beröra landstingets ekonomiska intressen.
Landstinget anför följande.
Enligt de framlagda riktlinjerna för klinikens upprättande och anslutning
till akademiska sjukhuset samt drift skulle kostnaderna för byggnadernas
uppförande och utrustning bestridas av staten samt akademiska sjukhusets
samtliga kostnader för klinikens drift till fullo täckas genom en driftkostnadsersättning
från statsverket. Emot denna grundprincip, enligt vilken inga
kostnader av någotdera slaget skulle belasta sjukhuset och därmed eventuellt
kunna drabba landstinget, hade landstinget givetvis intet att erinra.
Formen för driftkostnadsersättningens beräknande syntes för det dåvarande
vara för landstinget betryggande, men huruvida detta framdeles under alla förhållanden
kunde bliva fallet, vore däremot vanskligare att avgöra. Landstinget
funne därför, att den i 12 § intagna föreskriften örn möjlighet till förhandlingar
under avtalstiden hade betydelse särskilt för det fall, att de förordade
reglerna för driftkostnadsersättningens bestämmande skulle anses leda till ett
icke avsett resultat, och förutsatte, att en motsvarande möjlighet till rättelse,
om anledning därtill skulle givas, komme att hållas öppen genom de av Kungl.
Majit utfärdade bestämmelserna.
Under denna förutsättning hade landstinget ej heller något att erinra mot
de föreslagna grunderna för driftkostnadsersättningens beräknande.
Då fjolårets riksdag beslöt upprätta en psykiatrisk klinik vid akademiska Departcmentssjukhuset
i Uppsala, skedde detta under den uttryckliga förutsättningen, att chefensådan
omläggning av södra infartsvägen till Uppsala beslutades, att det för
kliniken avsedda området ej av nämnda väg skildes från akademiska sjukhusets
område, samt att Uppsala stad förbunde sig att hava fullbordat vägomläggningen
till dess kliniken voro färdig att tagas i bruk. Riksdagen uttalade
tillika, att den nämnda vägfrågan borde före arbetenas påbörjande
genom avtal så ordnas, att särskilda kostnader icke åsamkades statsverket.
Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 68.
21I 30 2
18
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
Med hänsyn härtill har jag låtit mig angeläget vara att söka från staden
uppnå bindande utfästelser i angivna avseenden. Såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, hava dessa strävanden endast delvis lett till resultat. Från
Uppsala stad föreligger visserligen ett avtalsförslag, som innebär utfästelse
från stadens sida att omlägga vägen enligt ett av två angivna alternativ, mot
vilka ur nu förevarande synpunkter inga befogade erinringar kunna göras.
Emellertid föreligger icke ännu visshet, att frågan skall kunna lösas enligt
nämnda alternativ. Förberedelserna hava icke fortskridit så långt, att man
härutinnan kan bilda sig något fullt säkert omdöme. Och därtill kommer,
att från stadens sida till utfästelsen knutits vissa förbehåll av delvis rätt
obestämd karaktär. Jag bortser härvid från kravet på att spårvägen under
»ytterligare några år» skall få kvarligga i nuvarande sträckning. Därest
sagda villkor, såsom synes hava varit avsett, innebär, att fristen skulle utlöpa
år 1942, torde ingen allvarligare erinran däremot kunna framställas. Men
staden har därjämte påfordrat, bland annat, att kronan utan vederlag skall
avstå för vägomläggningen erforderlig mark samt att särskilt bidrag av
automobilskattemedel skall tillförsäkras staden för vägomläggningen. Till
dessa villkor synes mig slutlig ståndpunkt kunna tagas först då frågan örn
vägens sträckning i laga ordning prövats.
Till det nu sagda har jag vidare att foga den erinran, att riksdagen velat
begränsa kostnadssumman för kliniken till 1,450,000 kronor, därvid »det förefallit
riksdagen antagligt, att kostnaden för anslutning till akademiska sjukhusets
ekonomicentraler skulle kunna icke obetydligt reduceras». Den i dessa
avseenden verkställda ytterligare utredningen har, såsom jag förut framhållit,
givit negativt resultat. Kliniken med tillhörande personalbostäder kan
icke utan en ur driftsynpunkt oekonomisk reduktion av vårdplatsernas antal
uppföras för en kostnad understigande 1,457,000 kronor. Och vad anslutningsavgiften
beträffar, har någon reduktion av densamma icke stått att utverka.
Under dessa omständigheter nödgas jag vidhålla min i fjol uttalade uppfattning,
att för kliniken bör beräknas den av myndigheterna angivna kostnadssumman
1,597,000 kronor.
På grund av det läge, vari vägfrågan, enligt vad jag förut anfört, befinner
sig, synes man tyvärr icke kunna ställa i utsikt, att byggnadsarbetena skola
kunna påbörjas förrän tidigast under senare delen av nästa budgetår. Vid
sådant förhållande torde det få anses tillfyllest att beräkna ett belopp av
275,000 kronor för ändamålet under budgetåret 1936/1937. Emellertid ligger
det i sakens natur, att beräkningarna rörande såväl tidpunkten för byggnadsarbetenas
påbörjande som medelsbehovet under föreliggande omständigheter
måste bliva ganska osäkra. Enär avsikten är att såväl kliniken som de arbeten,
jag i det följande går att föreslå vid Ulleråkers sjukhus, i likhet med andra
större dylika byggnadsföretag, skola utföras i byggnadsstyrelsens egen regi,
åsyftar jag att med stöd av det allmänna bemyndigande, som i sådant avseende
plägat lämnas Kungl. Majit, hemställa örn den jämkning i fördelningen
av de för nämnda båda företag beräknade medlen, som ur praktisk
synpunkt må befinnas påkallad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
19
Renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala.
I propositionen nr 163 till 1935 års riksdag s. 60—61 anmälde jag, att medicinalstyrelsen
med skrivelse den 12 februari 1935 överlämnat utredning angående
renovering av Ulleråkers sjukhus vid Uppsala för en beräknad totalkostnad
av 5,850,000 kronor samt hemställt, att medel för renoveringens påbörjande
måtte äskas hos riksdagen. Jag framhöll dock tillika, att jag förvissat
mig örn att ett uppskov på något år med renoveringsplanens förverkligande
icke skulle medföra alltför stora olägenheter, och i enlighet med mitt
förslag framlades icke planen för 1935 års riksdag. Visserligen kommer jag
nu att ingå i närmare prövning av allenast viss del av utredningen, nämligen i
vad den avser i sjukhusets kraftcentral och vattenverk jämte vissa personalbostäder,
men jag har funnit det önskvärt att i ett sammanhang framlägga
huvuddragen av medicinalstyrelsens utredning i dess helhet.
I skrivelsen den 12 februari 1935 lämnar medicinalstyrelsen inledningsvis
en redogörelse för de nuvarande sjukhusbyggnaderna,
vilken är av i huvudsak följande innehåll.
Ulleråkers sjukhus (förutvarande Uppsala hospital och asyl) bestode av
två skilda byggnadskomplex, norra sjukhuset (förutvarande hospitalet) och
södra sjukhuset (förutvarande asylen).
Norra sjukhuset omfattade av sjukvårdsbyggnader dels en kvinnoavdelning,
inrymd i tre byggnader, nämligen huvudbyggnaden, uppförd, respektive
tillbyggd i tre perioder under åren 1835—1864 och omändrad år
1900, använd för lugna och halvoroliga sjuka, (98 platser), paviljongen för
oroliga, uppförd år 1876 och ombyggd år 1910, (42 platser), samt länspaviljongen,
en förut länet tillhörig upptagningsanstalt, sedermera övertagen
av staten, använd för lugna och halvoroliga sjuka, uppförd år 1905, (34
platser), dels ock mansavdelningen, en stor, år 1882 uppförd byggnad med
underavdelningar för alla kategorier av sjuka, även en avdelning för högre
betalande rumspatienter, (272 platser).
I sistnämnda byggnad läge dessutom en panncentral, bageri, kyrksal, föreläsningssal,
apoteks- och laboratorielokaler, vissa familjebostäder m. m.
Av övriga byggnader kunde nämnas administrationsbyggnaden — förutvarande
kronobränneri, som år 1806 ombyggts till lasarett — år 1855 påbyggd
och inrättad för administrationsändamål, med expeditionslokaler, bostadslägenheter
för en överläkare, syssloman m. m., samt nyare och äldre bostadshus
samt byggnader för trädgården och jordbruket.
Södra sjukhuset, som tagits i bruk år 1900, omfattade sex stora sjukvårdsbyggnader,
tre för vartdera könet, nämligen A-paviljongerna, för lugna,
(126 + 126 platser), B-payiljongerna, för halvoroliga, (180 + 180 platser), samt
C-paviljongerna, för oroliga, (94 + 94 platser), vilka bildade yttergrupperna i
komplexet. I mittlinjen läge adminisrationsbyggnaden, med expeditioner,
apoteks- och operationslokaler, bostäder för läkare och uppsyningspersonal,
festsal m. m., vidare panncentral och tvättbyggnad, centralkok, snickarverkstad
med bostadslägenheter, målarverkstad, m. fl. smärre byggnader (bostadshus).
Längst söderut läge ett antal bostadshus för gift personal.
20
Kungl. Majlis proposition nr 68.
Styrelsen erinrar i fortsättningen om att styrelsen i skrivelse den 13 juni
1930 anhållit -om bemyndigande att verkställa utredning angående
sjukhusets renovering samt därvid framhållit i huvudsak följande.
Åtskilliga större moderniseringsarbeten hade visat sig särskilt behövliga.
Detta gällde i främsta rummet omläggning av sjukhusets värmeledning och
i samband därmed centralisering av ångpanneanläggningen. Den örn- och tillbyggnad,
som därför skulle erfordras vid södra sjukhusets central, därest
denna skulle tillgodose hela sjukhuset, bleve mycket omfattande och försvårades
genom att byggnaden med kolgård och kolkross läge inklämd mellan
sjukvårdspaviljonger och köksbyggnad till stor otrevnad för närmaste sjukavdelningar.
Uppförandet på annan plats av ny ångcentral med kolgård
borde därför tagas i övervägande. Den skulle kunna förläggas invid Fyrisån,
så att kostnaden för koltransporterna till anstalten nedbringades. — Sjukhusets
bageri hade i mansavdelningsbyggnaden vid norra sjukhuset synnerligen
trånga och otidsenliga lokaler. Bakugnen vore 30 år gammal. Utvidgning
å dåvarande plats kunde icke ske. Anläggandet av nytt modernt
bageri vore därför mycket behövligt. Som lokal därför ifrågasattes dittillsvarande
snickarverkstaden, som kunde erhålla erforderligt ökat utrymme
i södra panncentralens lokaler. Det gamla bageriets lokaler kunde användas
för behövliga personalmatsalar. — Expeditionslokalerna i den låga
souterrainvåningen av norra sjukhusets administrationsbyggnad vore otillfredsställande,
mörka och ohygieniska samt därtill otillräckliga. Deras excentriska
belägenhet i ena ändan av det vidsträckta sjukhusområdet vore ävenledes
mindre lämpligt. Inredandet av administrationslokaler kunde lämpligen ske
i den mera centralt belägna mansavdelningsbyggnaden, där det utrymme,
sorn upptoges av föreläsningssalen och en för sitt ändamål synnerligen obekväm
bostadslägenhet för förste läkaren, borde därför utnyttjas. En ny läkarbostad
för förste läkaren vore sålunda behövlig. I nybyggnad för detta ändamål
borde inredas familjebostad jämväl för en gift andre läkare, som bebodde
tre rum utan kök i administrationsbyggnaden. — Av dåvarande överläkaren,
professorn Alfred Petrén hade jämväl ifrågasatts dels uppförande vid norra
sjukhuset av en ny paviljong för oroliga kvinnor, med ett 30-tal platser, motiverad
av det lägre antalet kvinnoplatser i jämförelse med mansplatserna vid
sjukhuset (den dåvarande paviljongen för oroliga kvinnor skulle apteras för
halvoroliga), dels uppförandet av bostadshus för sköterskor i samband med
användandet för sjukvårdens behov av flertalet inom avdelningarna belägna
mindre lämpliga personalrum.
Sedan Kungl. Majit den 25 juli 1930 lämnat bemyndigande till utredningen,
yttrar styrelsen vidare, hade styrelsen verkställt densamma under medverkan
av Petrén — och efter dennes avgång efterträdaren professorn B. Jacobowsky
— sysslomannen T. Nordsjö samt arkitekten C. Westman och — till en början
som Westmans medhjälpare och därefter i egenskap av styrelsens arkitekt —
arkitekten Hakon Ahlberg, vilken uppgjort ritningar och förslag i avseende
å byggnadsarbeten. Vidare hade styrelsen anlitat ingenjören Hugo Theorell
beträffande uppvärmnings- och ventilationsanordningar, ingenjören John Bergström
beträffande vattenverk, vatten- och avloppsledningar samt reningsverk
för spillvatten och sanitära anläggningar ävensom Elektriska prövningsanstalten
beträffande elektriska anläggningar. Därjämte hade vid planläggning
av tvättinrättningen sysslomannen A. Nordfeldt och vid planläggning av
snickarverkstaden arkitekten V. Rieger konsulterats.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
21
Utredningen hade, fortsätter styrelsen, följt de i styrelsens omförmälda
framställning den 13 juni 1930 angivna riktlinjerna, om ock i vissa avseenden
avvikelser från desamma föreslagits. Sedan 1929 års riksdag beviljat 234,500
kronor för införande av w. c.-system å sjukhuset, hade Kungl. Majit den
26 juni 1931 föreskrivit, att med anordnandet därav skulle anstå i avvaktan
på utredningen angående renovering av sjukhuset samt att det för
ändamålet beviljade beloppet icke skulle utgå. Denna w. c.-anläggning inginge
i förslaget, modifierad med hänsyn till föreslagna byggnadsarbeten.
Likaså omfattade förslaget av styrelsen tidigare ifrågasatt anordnande av
vatten- och avloppsledningar för de söder örn sjukhuset belägna bostadshusen.
För avloppsledningsanläggningen föresloges reningsverk för spillvatten.
Vattenverket föresloges skola renoveras, utvidgas och kompletteras med avhärdningsanordning.
I samband med de genomgripande omläggningarna av
nämnda lednings- och andra tekniska anordningar hade det ansetts riktigt att
även inom byggnader, som icke berörts i styrelsens tidigare framställning,
föreslå sådana ändringsarbeten, vilka med hänsyn till det gamla sjukhusets i
många avseenden otidsenliga skick synts ändamålsenliga. Därigenom hade
förslaget kommit att omfatta en genomgående renovering, efter vilken sjukhuset
enligt styrelsens mening komme att bliva örn icke likvärdigt med en nyanläggning
så dock att nära motsvara de anspråk, som kunde ställas på ett
nutida sinnessjukhus.
Beträffande renoveringsförslaget, i vad det avser byggnadsarbeten,
hänvisar styrelsen till en av Ahlberg upprättad redogörelse. I
denna anföres huvudsakligen följande.
De byggnadsarbeten, vilka upptagits i förslaget, kunde uppdelas i huvudgrupperna
A—E.
A. Byggnadsarbeten, som erfordrades för genomförande av ny värmeledning,
av vatten- och avloppsledningar med tillhörande installationer samt av
elektriska anläggningar.
Arbeten under denna grupp vore i huvudsak följande: nytt ångpannehus,
kolgård, kulvertgångar för huvudledningar, håltagningar och efterlagningar
för rörledningar inom befintliga byggnader, flyttning av väggar och andra
byggnadsarbeten, som erfordrades för inredande av \v. c.-rum, inredande av
\v. c.-rum i befintliga bostäder för gift personal samt transformatorrum, rum
för varmvattenberedare etc.
Då samtliga dessa arbeten direkt betingades av det nya systemet för uppvärmning
samt av införandet av förbättrade sanitära och elektriska anläggningar,
syntes de i detta sammanhang icke behöva särskilt motiveras. Beträffande
ångpannehusets placering borde dock anmärkas, att densamma föi’-anletts av önskemålet att kunna direkt från pråm i Fyrisån avlasta kol till
kolgården, varigenom transportkostnaderna komme att väsentligt nedbringas.
Ehuru ett mera centralt läge för ångpannehuset skulle medföra minskade anläggningskostnader
och även i någon mån minskade driftkostnader, hade en
av Hugo Theorell ingenjörsbyrå utförd utredning visat, att dessa fördelar
skulle motvägas av de ökade transportkostnader, som därvid skulle uppkomma.
Från sjukvårdshygienisk synpunkt vore det också ett trängande
önskemål, att såväl ångpannehuset med sina maskiner och verkstäder som ock
framför allt kolgården och transportvägarna för kolet komme på ett tillräckligt
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
avstånd från vårdbyggnaderna. Grundförhållandena vore på den föreslagna
platsen för ångpannehuset goda, och markens lutning hade utnyttjats °för
erhållande av direkt tillgång utifrån till lokaler i olika plan. Byggnaden föresloges
utförd av armerad klinkerbetong med tak av plåt och träpanel.
Kostnader för transportbana till kolgården samt för cisterner etc. till
reningsverket vore upptagna bland kostnader för värmeledning, respektive
vatten- och avloppsledningar.
Den sammanlagda kostnaden för byggnadsarbeten inom denna grupp, inklusive
den del av kostnader för oförutsedda utgifter, arvoden etc., som tillhörde
densamma, beräknades approximativt till 628,000 kronor.
B- Byggnadsarbeten, som betingades genom önskvärda utvidgningar och förbättringar
av ekonomi-, verkstads- och administrationslokaler, patienternas
och personalens samlingsrum, etc.
För tillgodoseende av dessa önskemål hade bland annat använts de lokaler,
som vid utrymmande av de gamla panncentralerna för södra sjukhuset och
för norra sjukhusets mansavdelning bleve lediga.
Tvättinrättningen, vilken vöre sammanbyggd med pannhuset, hade trånga
och ur driftsynpunkt olämpligt disponerade lokaler i två våningar. Genom
panncentralens förflyttning bleve det möjligt att förlägga tvättinrättningen i
en våning, med ur driftsynpunkt rationell uppställning av maskiner. Dessutom
hade ökat utrymme erhållits för bostadsrum åt tvättinrättningens och
bageriets personal.
Bageriet, som vore beläget inom norra sjukhusets mansavdelning, vore
synnerligen föråldrat, ohygieniskt och tungskött. Genom anlitande av en
del av det gamla pannrummet samt genom tillbyggnad hade utrymme vunnits
för ett rationellt anordnat bageri med elektrisk kedjeugn.
Snickarverkstaden, vilken vore inrymd i bottenvåningen av en byggnad
inom södra sjukhusets område, vore alldeles otillräcklig och otidsenligt
anordnad. För densamma föresloges en nybyggnad i trä i samband med den
befintliga nya målarverkstaden. Dåvarande snickarverkstaden inreddes till
bostadshus för gift personal, varav behov förefunnes. övre våningarna i
samma byggnad vore redan förut inrättade för samma ändamål.
Administrationslokalerna, av vilka flertalet vore förlagda i en av sjukhusets
äldsta byggnader, belägen vid sjukhusområdets nordgräns, borde
med hänsyn till det stora avståndet till de å områdets södra del belägna
ekonomicentralerna och stora sjukvårdskomplexen hava ett mera centralt läge.
De vöre dessutom i och för sig otillräckliga och otidsenliga. Nya lokaler för
administration föresloges därför inredda inom mittpartiet av sjukhusets norra
mansavdelning, varvid bland annat en äldre synnerligen olämpligt anordnad
läkarbostad, en kasinosal, vilken under senaste decenniet därjämte fungerat
såsom föreläsningssal, m. m., foges i anspråk. De utrymda lokalerna inom dåvarande
administrationsbyggnaden skulle användas dels fortfarande såsom
direktionsrum, dels till patientbibliotek, förestånderskeexpedition och bostad
etc.
Samlingssalen inom södra sjukhusets administrationsbyggnad och kyrksalen
i norra sjukhusets mansavdelning underkastades en synnerligen välbehövlig
uppsnyggning.
Matsalar för personalen inom norra sjukhuset, vilka för det dåvarande vore
utspridda på tre skilda ställen samt av olämplig beskaffenhet, inreddes inom
den del av norra mansavdelningens mittparti, som förut varit upptagen av
bageri och delvis av pannrum. I samband därmed anordnades även ett par
sällskapsrum för personal. Vidare inreddes där en mindre föreläsningssal och
telefonväxel med tillhörande utrymmen.
Kungl. Majus proposition nr 68. 23
I undre delen av förutvarande panncentral för norra sjukhuset inreddes en
badavdelning för personal, som icke hade annan tillgång till bad.
Byggnadsarbeten tillhörande denna grupp, inklusive oförutsedda utgifter,
arvoden etc., beräknades approximativt till 389,000 kronor.
C. Byggnadsarbeten, som avsåge att bereda den ogifta personalen bostäder
inom särskilda bostadshus, ersättande av familjebostäder inom vårdavdelningarna
med friliggande bostadshus, etc.
Den ogifta personalens bostadsrum vore i huvudsak utspridda inom vårdavdelningarna.
Dessa rum föresloges tagna i anspråk för välbehövlig utvidgning
av respektive vårdavdelningar. För personalen uppfördes särskilda
bostadshus i trä i två våningar. För att lättare inpassa dessa bostadshus i
den befintliga skogsvegetationen samt för att undvika karaktären av kasern,
hade bostadshusen uppdelats i mindre enheter, varigenom även ett enklare
och billigare byggnadssätt kunnat användas.
De föreslagna nya bostadshusen, som erhölle ett centralt läge mellan norra
och södra sjukhuset, vore följande: ett bostadshus för skötare, tre bostadshus
för sköterskor, ett bostadshus för översköterskor samt ett bostadshus för två
eller tre läkare.
Bostadshusen för skötare och sköterskor vore inrättade dels såsom enkelrum
örn cirka 10 kvm golvyta, dels såsom dubbelrum örn cirka 15 kvm golvyta.
Samtliga rum hade tvättställ med rinnande vatten och fasta garderober. I
varje våning funnes två w. c. samt ett badrum och ett tekök. På vinden vore
dessutom i varje byggnad inrymda fyra rum, vartdera avsett för två semestervikarier.
Tillsammans inrymde byggnaderna plats för 84 sköterskor och 24
kvinnliga semestervikarier samt 24 skötare och 8 manliga semestervikarier.
Bostadshuset för översköterskor innehölle rum med sovalkov, mindre
tambur och garderob. Den sammanlagda ytan av ett sådant rum med biutrymmen
vore cirka 20 kvm. "Varje rum vore försett med tvättställ med rinnande
vatten. I varje våning vore inrättat gemensamt w. c. och i byggnaden
ett gemensamt badrum och ett tekök. Byggnaden innehölle rum för 13 översköterskor.
Dessutom funnes två extra rum, vartdera örn cirka 10 kvm för
elever eller dylika.
Såsom ersättning för två äldre olämpligt inrättade och belägna läkarbostäder
inom norra sjukhusets mansavdelning och södra sjukhusets manspa
vil jong A hade upptagits ett bostadshus för läkare, innehållande tvenne
familjebostäder, vardera örn fem rum, jungfrukammare och kök. Den ena av
dessa vore så inrättad, att den eventuellt kunde uppdelas i en lägenhet om tre
rum, jungfrukammare och kök samt en dubblett.
Förutom dessa nybyggnader hade i förutvarande snickarverkstaden inretts
två familjebostäder, vardera om två rum och kök. övriga bostäder inom
denna byggnad hade upprustats och försetts med w. c. En överläkarbostad
samt en sysslomansbostad i förutvarande norra administrationsbyggnaden hade
renoverats och ett par bostadsrum (dubbletter och enkelrum) för personal
hade inretts därstädes. •
Byggnadsarbeten tillhörande denna grupp beräknades, inklusive kostnader
för oförutsedda utgifter, ritningar och administration, approximativt betinga
en kostnad av 611,000 kronor.
D. Byggnadsarbeten, som avsåge beredande av ökat antal vårdplatser, otidsenliga
vårdavdelningars allmänna förbättring, underlättande av personalens
arbete etc.
Arbeten inom denna grupp berörde i större eller mindre grad alla sjukvårdsbyggnader,
vilka samtliga vore gamla och delvis mycket otillfreds
-
24
Kungl. Majus proposition nr 68.
ställande. Enär norra sjukhusets byggnader i regel vore äldre och av sämre
beskaffenhet än södra sjukhusets, vore de föreslagna renoveringarna iner omfattande
i de förra än i de senare.
Mest omfattande vore de föreslagna åtgärderna i två av norra sjukhusets
frenne kvinnopaviljonger, nämligen paviljongen för oroliga kvinnor, uppförd
år 1876 och ombyggd år 1910, samt länspaviljongén, uppförd år 1905, för lugna
och halvoroliga kvinnor.
o Genom påbyggnad av dessa bägge paviljonger, som i huvudsak hade en
vånings höjd, till fulla två våningar, hade väsentligast utvunnits den platsvinst,
som varit erforderlig för fyllande av behovet av ökat antal kvinnliga
vårdplatser. Paviljongen för oroliga kvinnor, som med normal beläggning inrymde
42 sängar, hade genom påbyggnaden erhållit tillsammans 67 sängar: för
länspavil jongén vore motsvarande siffror 34 och 63 sängar. I samband nied
ombyggnaden hade genomförts diverse förbättringar inom avdelningarna, såsom
ändamålsenligare övervakningsavdelningar, förbättrade entréförhållanden,
kapprum m. m., rymligare och bättre belägna badrum, större dagutrymmen
m. m. Genom ombyggnaderna skulle även vinnas en lugnare och ur underhållssynpunkt
ändamålsenligare utformning av byggnadernas yttre.
Inom den byggnad, som mrymde återstående delen av norra sjukhusets
kvinnliga patienter (avdelningarna 1—5), vore de föreslagna förändringarna
av mindre omfattning och avsåge väsentligast en allmän förbättring av de
synnerligen föråldrade vårdavdelningarnas disposition med avseende på behandlingsmöjligheter,
övervakning och hygien. Ett antal delvis under jorden
belägna och ur hygienisk synpunkt odugliga enkelrum för patienter hade
apterats till förråd, matsalarna för personal hade inrättats till arbets- och matsalar
för patienter, vårdavdelningarna hade försetts med behövliga dagrum,
snyggningsrum, expeditionsrum, skölj- och torkrum etc. Genom förändringarna
hade även vunnits någon ökning av antalet vårdplatser.
De förändringar, som berörde norra sjukhusets manspaviljong vore likaledes
av relativt liten omfattning. Denna stora byggnad, som tagits i bruk år
1882, vore emellertid i behov av en allmän upprustning, för vilken skulle
närmare redogöras under punkt E. De föreslagna förändringarna inom vårdavdelningarna
avsåge väsentligast en allmän modernisering med bättre övervakningsmöjligheter,
ändamålsenligare disposition av avdelningarna, samt inrättande
av nödvändiga skölj- och torkrum, snyggningsrum, förråds- och expeditionsrum,
kapprum m. m., välbehövliga större dagutrymmen, bättre belysning
i Vissa korridorer etc., erforderliga utrymmen för arbetsterapi samt en allmän
förbättring av hygieniska förhållanden. Genom ombyggnad av en trappa hade
beretts särskild tillgång till avdelning 10 (rumspatienter). Avdelning 13 hade
försetts med en veranda för friluftsarbete sommartid. I jordvåningen av den
norra flygeln hade inrättats ett laboratorium.
Kravet på ökade utrymmen för diverse ändamål inom vårdavdelningarna
hade omöjliggjort någon nämnvärd ökning av antalet vårdplatser inom denna
byggnad.
Södra sjukhusets byggnader hade tagits i bruk år 1900 och vore sålunda av
betydligt senare datum än den nyssnämnda byggnaden inom norra sjukhuset
samt befunne sig i bättre skick. Avdelningarna inom desamma vore emellertid
från början avsedda endast för kroniska fall och i många avseenden, såsom
beträffande möjligheter till olika patientkategoriers särskiljande, lokalernas
inbördes placering, tillgång på biutrymmen etc., olämpliga med hänsyn till
sjukhusets användning såsom huvudavdelning under egen sjukvårdsläkare,
för alla sjukdomsfall, även akuta.
Paviljongerna vore på vardera könssidan tre, betecknade med A för lugna,
25
Kungl. Majus proposition nr 68.
B för halvoroliga samt C för oroliga patienter. De med samma bokstav betecknade
paviljongerna vore sinsemellan i huvudsak lika och de föreslagna
förändringarna därför också i stort sett analoga, ehuru vissa modifikationer
företagits med hänsyn till olikartade förhållanden inom de olika könsavdelningarna.
Inom A-paviljongerna hade ökat utrymme vunnits bland annat genom borttagande
av en familjebostad med tillhörande trappa på manssidan, varjämte,
utan ökning av avdelningarnas antal, bättre möjligheter till patienternas särskiljande
åstadkommits genom inrättande av flera smärre underavdelningar,
avsedda för övervakning. En mindre ökning av platsantalet hade utvunnits.
Mot söder hade utbyggts en liggveranda för tuberkulösa patienter.
Inom B-paviljongerna vore de föreslagna förändringarna av större omfattning.
Dessa bägge byggnader, avsedda för halvoroliga, delvis dementa och
orenliga patienter, inrymde för det dåvarande vardera två mycket stora avdelningar
(cirka 80 platser i varje avdelning), förlagda vertikalt i var sin
halva av byggnaden. Då byggnaden hade en höjd av tre våningar jämte för
patienterna använd källare, med matsalar, och vind, med arbetssalar, vore dessa
avdelningar synnerligen tungskötta och obekväma såväl för personal som
patienter. Det hade därför och även med hänsyn till det heterogena patientmaterialet
ansetts särdeles angeläget att genom en annan disposition av byggnaden
öka avdelningarnas antal, undgå deras uppdelning på flera våningar
och samtidigt erhålla bättre kommunikationer i vertikalled. Enligt förslaget
skulle varje byggnad uppdelas i tre avdelningar, en i vardera våningen. För
bättre vertikalförbindelse föresloges anordnande av en rymlig hiss, förlagd i
särskild utbyggnad från ena flygeln, då det visat sig praktiskt taget omöjligt
och även ur ekonomisk synpunkt olämpligt att förlägga densamma inom dåvarande
byggnadskropp, rörläggning av hissarna i byggnadens mittparti hade
även undersökts men hade med hänsyn till avdelningarnas disposition icke
befunnits tillfredsställande.
Förändringen av avdelningarna hade givetvis nödvändiggjort en del omläggningar
i lokalernas användning, varjämte behovet av flera och ändamålsenligare
biutrymmen tillgodosetts. Utökade lokaler för arbetsterapi samt förrådsrum
hade även föreslagits.
Förändringarna i C-paviljongerna vore åter av relativt mindre omfattning.
De avsåge bland annat inredande av snyggningsrum och kapprum samt av ett
antal enkelrum med förbindelse till övervakningssalarna. Dessutom föresloges
en del övriga åtgärder för avdelningarnas förbättring, såsom inrättande av ett
par badrum etc.
Genom förändringarna i södra sjukhusets byggnader hade även utvunnits
en ökning av antalet patientplatser med 22.
Den vid renoveringen uppkommande totala ökningen av antalet platser för
patienter inom hela sjukhuset beräknades till 141, varav 99 för kvinnor
och 42 för män.
Den totala kostnaden för byggnadsarbeten tillhörande avhandlade grupp
D. beräknades, inklusive kostnader för oförutsedda utgifter, ritningar och
administration, till approximativt 1,104,000 kronor.
E. Inre och yttre reparationer i allmänhet, vilka borde företagas i samband
med sjukhusets renovering.
Dessa arbeten folie till större delen på norra sjukhusets byggnad för manliga
patienter. Där hade det bland annat ansetts nödvändigt att räkna med
ett utbyte av samtliga fönster inom vårdavdelningarna mot nya, då de gamla
fönstren vore av mycket föråldrad konstruktion och dessutom särdeles brist
-
26
Kungl. Majus proposition nr 68.
fälliga. Vidare vore fasaderna i behov av uppsnyggning, stängsel till promenadgårdarna
vid norra delen av sjukhuset måste förnyas etc.
De arbeten, som i övrigt tillhörde denna grupp, vore samtliga av mindre
omfattning men fördelade sig på ett stort antal byggnader. I detta sammanhang
borde erinras därom, att de årliga reparationerna vid sjukhuset redan
länge inskränkts till det minsta möjliga med hänsyn till nödvändigheten av
en snart förestående, fullständig renovering.
Det sammanlagda beloppet av byggnadskostnader under denna post beräknades,
inklusive kostnader för oförutsedda utgifter, ritningar och administration,
till approximativt 318,000 kronor.
Byggnadskostnaderna, inklusive kostnader för oförutsedda utgifter,
ritningar och administration, fördela sig sålunda enligt Ählbergs beräkningar
på olika arbeten såsom framgår av följande sammanställning:
A. Byggnadsarbeten, som direkt betingas av nytt system för värmeledning,
vatten- och avloppsledningar samt elektriska anläggningar
B. Byggnadsarbeten, som avse utvidgning och förbättring av eko
nomi-,
verkstads-, administrations- och samlingslokaler, personalmatsalar
etc......................................................................
C. Uppförande av nya bostäder för personal ..............................
D. Yårdavdelningarnas utvidgning och förbättring .....................
E. Reparationsarbeten i allmänhet ..........................................
Kronor
628,000
389.000
611.000
1,104,000
318.000
Summa kronor 3,050,000
Ahlberg framhåller i anslutning till denna sammanställning, att det knappast
behövde anmärkas, att sifferuppdelningen icke vore exakt, enär i många fall
arbeten tillhörande flera av de olika kategorierna förekomme inom samma
byggnad. Emellertid syntes de i sammanställningen återgivna siffrorna
komma tillräckligt nära verkliga förhållanden för att giva en föreställning
örn, huru tillfredsställandet av olikartade behov i fråga örn sjukhusets renovering
inverkat på byggnadskostnaderna. Inräknades i kostnaden för tekniska
anläggningar, framhåller Ahlberg, även den under A. angivna byggnadskostnaden,
vilket givetvis vore riktigt för att bedöma vilken del av hela kostnaden,
som dessa anläggningar i själva verket betingade, erhölles en sammanlagd
summa för de tekniska anläggningarna av 3,535,000 kronor.
Då totalkostnaden beräknades till 5,957,000 kronor, utgjorde alltså 2,422,000
kronor den egentliga byggnadskostnaden för sjukhusets allmänna renovering
i avseende på vårdavdelningarnas anordning, ekonomi-, verkstads- och administrationslokaler,
bostäder för personal, reparation av yttre och inre brister
samt vårdplatsernas utökning med 141 platser.
Vidkommande uppvärmnings- och ventilationsanordningarna
åberopar medicinalstyrelsen en av Theorell upprättad redogörelse.
I denna yttras huvudsakligen följande.
Inom södra sjukhuset funnes för det dåvarande en för de olika byggnaderna
gemensam äng- och värmecentral, vilken skulle täcka alla värmebehov
för uppvärmning, kökets och tvättinrättningens ångbehov samt även alstra
erforderlig elektrisk energi. Uppvärmningen inom de till denna värmecentral
anslutna paviljongerna skedde huvudsakligen genom varmluft, uppvärmd i s. k.
varmkammare i respektive byggnaders källare medelst avloppsånga eller redu
-
27
Kungl. Majus proposition nr 68.
cerad färskånga från den gemensamma värmecentralen. Administrations- och
köksbyggnaderna hade dock i gott skick varande och relativt nya varmvattensystem,
där värmen alstrades medelst ånga i ångvattenvärmare, s. k. motströmsapparater.
övriga befintliga byggnader hade separata uppvärmningssystem
med egna pannor eller värmdes medelst lokala eldstäder, såsom kakelugnar
eller kaminer.
Av norra sjukhusets sjukpaviljonger vore kvinnopaviljongerna försedda
med lågtrycksångsystem i kombination med varmkammarsystem. Manspaviljongen
däremot vore försedd med ett mycket gammalmodigt ångvärmesystem,
bestående dels av ett grovt, oisolerat ångrör, förlagt vid yttervägg över
fönstren och löpande från sal till sal, dels ock på vissa ställen av s. k. Wimankaminer.
I administrationsbyggnaden, chefläkarbostaden samt bostadshus
för bokhållare funnes varmvattenvärmeledningssystem med egna pannor installerade.
övriga befintliga byggnader värmdes medelst lokala eldstäder, såsom
kakelugnar eller kaminer.
De gamla ångvärmesystemen, såväl varmkammarsystemen som den nämnda
ålderdomliga värmeledningen i norra sjukhusets manspaviljong, arbetade
oekonomiskt och gåve ett mindre tillfredsställande uppvärmningsresultat. De
vore svåra att reglera och tarvade mycken arbetskraft för eldning och skötsel.
Dessutom vore samtliga ångvärmeledningar mycket gamla och på grund därav
i dåligt skick, varför de under alla omständigheter inom den närmaste tiden
syntes komma att kräva en grundlig reparation.
Vid den omfattande örn- och tillbyggnad av sjukhuset, som skulle företagas,
vore det därför lämpligt, att alla anordningar för uppvärmning moderniserades
för att bliva ändamålsenligare samt mera lättskötta och ekonomiska i
drift än de gamla. För detta ändamål borde värmeproduktionen i möjligaste
mån koncentreras till en större gemensam värmecentral. Genom anslutning
av de byggnader, som redan hade separata pannor eller lokala eldstäder, och
av de nytillkomna byggnaderna bleve värmebehovet för den gemensamma
centralen så stort, att den inom södra sjukhuset befintliga ångcentralen icke
tillnärmelsevis vore tillräcklig därför. Pannanläggningen måste således ombyggas
och avsevärt utökas. Inom det befintliga ångpannehuset funnes ingen
plats för nya eller större pannor. Ej ens en omfattande till- och ombyggnad
skulle medföra en ur alla synpunkter tillfredsställande värmecentral. Även
örn så skulle hava varit fallet, vore ångpannehusets läge, instängt mellan de
båda största sjukpaviljongerna och i omedelbar närhet av dessa, så olämpligt,
att det under inga förhållanden borde komma ifråga.
En lämplig plats för en helt nybyggd kraft- och värmecentral funnes tillgänglig
inom sjukhusområdets sydöstra del, nära Fyrisån, det s. k. Sandvikområdet.
Detta område läge på fullt betryggande avstånd från sjukhuset och
vore synnerligen lämpligt på grund därav, att det möjliggjorde en tillfredsställande
lösning av koltransportfrågan. En kolgård tillräcklig för årsbehovet
kunde nämligen lätt anordnas nere vid ån, där avlastning från pråmar skedde.
Från kolgården kunde bränslet genom mekaniska transportanordningar föras
direkt till kolfickorna över pannorna, varvid besvärliga transporter och mellanlagringar
undvekes. Visserligen bleve de erforderliga rörledningarna för
värmets transport längre vid denna förläggning av panncentralen än vid andra
tänkbara lägen, men en utförd beräkning hade visat, att den besparing, som
erhölles genom avsevärt billigare koltransport amorterade den högre kostnaden
för rörledningar. ,
Den nya kraft- och värmecentralen vore avsedd att tillgodose sjukhusets
alla behov av ånga för elektrisk kraftalstring, för ångkök, ångtvättanläggning,
desinfektion, uppvärmning av varmt förbrukningsvatten för bad otc., samt att
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
lämna all värme för de anslutna byggnadernas uppvärmning och ventilation.
Alla dessa äng- och värmebehov, av vilka den senare gruppen ensam krävde
den större delen av de årliga bränslekostnaderna, kunde täckas medelst ånga,
varvid således även det värme, som erfordrades för uppvärmning av det i
värmeledningssystemet cirkulerande varmvattnet, alstrades medelst ånga i
därför avsedda ångvattenvärmare. Vid sjukhusanläggningar hade det i allmänhet
visat sig ekonomiskt förmånligast att alstra detta värme direkt i därför
avsedda varmvattenpannor, men då i detta fall den erforderliga produktionen
av elektrisk energi vore mycket stor, och stora mängder avloppsånga
därför alltid funnes tillgängliga, vore det fördelaktigast att utföra alla pannorna
såsom ångpannor. Dessa utfördes såsom vattenrörpannor av modern
typ och med relativt högt tryck med hänsyn till den elektriska energialstringen.
Av de i den gamla panncentralen befintliga pannorna kunde endast
den nyaste — insatt år 1927 — användas, och beräknades flyttad till den
nya centralen. De övriga befintliga pannorna vore samtliga av så hög ålder,
att en flyttning icke borde ifrågakomma, samt vore konstruerade för lägre
tryck än som framdeles erfordrades.
Den nya centralen bleve på grund därav utrustad med 3 nya ångpannor örn
180, 180 och 150 kvm eldyta respektive samt med en befintlig, flyttad panna
örn 150 kvm. Pannorna utfördes för 18 at. övertryck och försåges med mekaniska
eldningsapparater. En ändamålsenlig koltransportanordning ombesörjde
bränslets transport från den vid Fyrisån belägna kolgården, som utrustades
med moderna lossnings- och transportanordningar. Från ångpannorna leddes
högtrycksångan dels till ångmaskiner eller -turbiner för drift av elektriska
generatorer eller pumpar, dels med reducerat tryck eller i form av avloppsånga
till köks- och tvättanläggningarna inom södra sjukhuset och till inom
värmecentralen belägna ångvattenvärmare, s. k. motströmsapparater, för värmning
av det i värmeledningssystemet cirkulerande vattnet.
Värmesystemet borde anordnas som pumpvarmvattensystern, vilket innebure,
att det varma vattnet medelst i värmecentralen uppställda cirkulationspumpar
kringdreves genom värmesystemet. Av cirkulationspumparna utfördes
den ena lämpligen för ångturbindrift och den andra för elektrisk drift.
En av pumparna vore alltid tillräcklig för värmebehovet, medan den andra
stöde i reserv. För det mindre behovet under den varmare årstiden uppställdes
en mindre cirkulationspump.
Från centralen droges ledningarna utomhus mellan byggnaderna i underjordiska
kulvertar, som utfördes något olika, beroende på storlek och antal av
i desamma framdragna ledningar. De största kulvertarna utfördes gångbara,
mindre kulvertar utfördes icke gångbara, men så, att ledningarna kunde ligga
fritt och åtkomliga genom avtäckning av kulvertarnas lösa lock. Huvudledningarna
för värme utfördes såsom ett s. k. 3-ledaresystem, vilket vid en anläggning
som denna, där ett stort antal byggnader av olika karaktär skulle
förenas, medförde stora fördelar. Genom att i en av de båda huvudledningarna
hölles en högre vattentemperatur kunde inom varje byggnad genom
blandning en effektiv temperaturreglering ske, liksom högre temperaturer för
speciella behov erhållas, såsom för ventilationsaggregat och varmvattenberedning.
Inom byggnaderna förgrenade sig rörledningarna på vanligt sätt till de
olika värmarna. Alla rum erhölle direkta värmare, bestående av radiatorer
eller rörslingor, i allmänhet placerade under fönstren. I rum för oroliga
patienter försåges radiatorerna med skyddande mantlar av plåt eller utfördes
de med slät framsida, infällda i vägg. Inom de äldre byggnaderna bibehölles
befintliga rörledningar och radiatorer i största möjliga utsträckning, men
måste dock en del omplaceringar utföras ävensom utbyte av bristfälliga rörledningar
och värmare. Alla horisontella kondensledningar kunde befaras
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
vara anfrätta av rost och skulle utbytas. I nybyggda delar av sjukhuset och i de
lokaler, som förut icke vore försedda med värmeledning, utfördes helt ny sådan.
De byggnader, som förut vore försedda med varmvattenvärmeledning,
anslötes direkt till centrala systemet.
För ventilation av vissa lokaler, såsom dagrum, badrum och större sovsalar
inom befintliga byggnader kunde de i källarna utförda varmkamrarna
med där monterade kararör i mångå fall användas. Från varmkamrarna leddes
den uppvärmda friskluften som förut genom vertikala kanaler till lokalerna
ifråga. Utsugning av förbrukad luft skedde genom befintliga kanaler. För
töilettrum, badrum, tekök och dylika utrymmen utsöges luften medelst å vinden
placerade fläktar. Inom nybyggnaderna utfördes ventilationen på analogt
sätt. Ventilation av tvättinrättningen anordnades medelst fläktar såväl för
inpressande av frisk, förvärmd luft som för utsugning av den förbrukade.
För beredning av vannt förbndcningsvatten uppställdes dels i källaren
under byggnad för tvätt och bageri vid södra sjukhuset samt dels i källaren
under norra sjukhusets manspaviljong tvenne varmvattenberedare. Värmning
av vattnet skedde vid de förstnämnda medelst ånga eller värmeledningsvatten
och vid de senare medelst värmeledningsvatten, varvid de inkopplades till
hetvattenledningen. Automatiskt verkande ventiler reglerade värmetillförseln
till beredarna. För åstadkommande av cirkulation av varmvattnet insattes
erforderliga cirkulationspumpar.
Tvättinrättningen utrustades med erforderligt antal moderna maskiner och
hade därvid räknats med att befintliga ångmangel och stenskivemangel efter
flyttning skulle kunna användas. Ytterligare en ångmangel anskaffades för
att den ökade tvättgodsmängden skulle kunna avverkas.
Inom ångpannehuset uppställdes dels en desinfelctionsugn, avsedd för
ånga och formalin, dels även en ugn för förbränning av sopor och avfall.
För ett antal befintliga bostadshus, vilka för det dåvarande värmdes medelst
kakelugnar, hade kostnaden för införande av värmeledning ej beräknats, men
hade möjligheten av framtida anslutning till det centrala värmesystemet förutsetts
och huvudrörledningarna dimensionerats därför.
Y ad angår vattenverkets utvidgning, reningsverk för
spillvatten, vatten- och avloppsledningar m. m. hänvisar
medicinalstyrelsen till en av Bergström upprättad redogörelse, av vilken här
må återgivas följande.
Vattenförbrukningen inom sjukhuset, som stigit från 217,657 klmr år 1921
till 241,450 kbm år 1933, beräknades för år 1934 komma att uppgå till cirka
240,000 kbm. Under perioden 1921—1933 hade vattenförbrukningen sålunda
ökats med 10.9 procent. Med de föreslagna nybyggnaderna och ett allmänt inrättande
av vattenklosetter komme att följa en ytterligare ökning, som syntes
kunna beräknas uppgå till minst 20 procent av den för år 1934 beräknade förbrukningen.
Vattentäkten för sjukhusets vattenverk utgjordes av grundvatten, som
med självtryck framrunne ur en källa strax öster om administrationsbyggnaden.
Avrinningen hade dittills varit så riklig, att vattenförbrukningen utan
svårighet kunnat tillgodoses och hade av överloppsvatten bildats en större
damm, från vilken överflödigt vatten avrunne till Fyrisån.
Mellan dammen och Fyrisån läge pumphuset med de för vattenuppfordringen
till sjukhusets olika delar behövliga pumpverken. Från källan leddes
vattnet medelst tre i dammen förlagda ledningar till en pumpbrunn under
golvet i pumphuset. För vattenuppfordringen funnes uppställda två pumpverk
nämligen en elcktromotordriven centrifugalpump och ett ångpumpverk.
30
Kungl. Majus proposition nr 68.
Största pumpade vattenmängden under ett dygn hade dittills uppgått till
81.0 kbm och hade det visat sig, att man därmed påtagligen nått gränsen för
möjligheten att pumpa direkt ur källan såsom för det dåvarande skedde. För
att kunna tillgodose den större vattenförbrukning, som vore att räkna med,
måste därför sådana anordningar vidtagas, att även det vatten kunde tillvaratagas,
som bortrunne under den tid, då pumpning icke ägde rum. Därför erfordrades
en större lågreservoar, i vilken det från källan ständigt rinnande
vattnet uppsamlades, och från vilken pumpades i stället för från den nuvarande
pumpbrunnen, vars rymd, 2 kbm, vore allt för liten. I det föreliggande
förslaget hade därför upptagits en lågreservoar av armerad betong rymmande
cirka 300 kbm.
Under de gångna åren hade i samband med sjukhusets utökning och den
därmed följande större vattenförbrukningen en sänkning av grundvattenståndet
ägt rum, varjämte det visat sig, att förorenat dagvatten kunde nedtränga
i den befintliga brunnen. En fördjupning och ombyggnad av brunnen vore
därför nödvändig.
Såsom förut nämnts funnes för vattenuppfordringen dels ett ångpumpverk,
vars kapacitet vore 14—18 liter per sekund, dels ett elektromotordrivet pumpverk
med en kapacitet av 25 liter per sekund. För drivandet av det förstnämnda
pumpverket, som uppställdes år 1900, funnes i pumphuset en mindre
ångpanneanläggning omfattande två ångpannor. I den dagliga driften användes
det elektromotordrivna pumpverket, under det att ångpumpverket endast
utgjorde reserv i händelse fel skulle uppkomma å det andra pumpverket
eller avbrott i den elektriska strömmen. Ångpannorna hölles därför icke uppeldade,
men skulle ångpumpverket behöva tagas i bruk beräknades minst 3 å
4 timmar vara erforderliga för att erhålla behövligt ångtryck. Med den storlek
sjukhuset hade, borde man på reservpumpverket kunna ställa den fordran,
att anordningarna vore sådana, att pumpverket inom högst 15 å 20 minuter
kunde tågås i bruk. Detta kunde icke åstadkommas för det dåvarande på
annat sätt, än att ångpannorna alltid hölles uppeldade, vilket med hänsyn till
kostnaderna för bränsle och skötsel icke lämpligen borde ifrågakomma. Ån^-pumpverkets uppfordringsförmåga vore därjämte för liten, särskilt om eldsvåda
skulle uppkomma samtidigt som det elektromotordrivna pumpverket av
någon anledning vore ur bruk. Det vore därför nödvändigt att utbyta ångpumpverket
och syntes därvid med hänsyn tagen till startningstiden vara
lämpligast att ersätta detsamma med ett råioljemotordrivet pumpverk vars
kapacitet borde vara minst 30 liter per sekund.
Inom sjukhuset användes likström för belysning och elektrisk kraft, och
vöre det elektromotordrivna pumpverket anordnat därför. Enligt renoveringsförslaget
vore avsett att övergå från likström till växelström, varför det elektromotordrivna
pumpverket i så fall måste utbytas. Med hänsyn till den blivande
ökningen av vattenförbrukningen borde två elektromotordrivna pumpverk
uppställas örn 25, respektive 15 liter per sekund.
Vättnet från källan vore kalkhaltigt och hade en hårdhetsgrad av 15.5° å
16 (tyska). Ett vatten av denna hårdhetsgrad medförde i flera avseenden
stora olägenheter. Det kunde sålunda icke användas till matarevatten för ångpannorna
utan särskild behandling till förhindrande av pannstensbildning. I
varmvattenberedarna avsatte sig kalk i avsevärd grad och även i varmvattenledningarna,
så att dessa vore i stor utsträckning betydligt igensatta. I köket
förorsakade hårdheten olägenheter vid matlagning och diskning. I tvätten
medförde vattnets kalkhalt en avsevärd förbrukning av tvättmedel. Olägenheterna
vöre av samma slag och omfattning som motiverat anordnandet av
avhardning av vattenledningsvattnet vid S:ta Maria, S:t Lars, Mariebergs och
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Sundby sjukhus. En avhärdningsanläggning vore även i detta fall fullt motiverad.
Den vattenmängd, som borde avhärdas, beräknades uppgå till i medeltal
cirka 250 kbm per dygn och erfordrades därför tre avhärdningsfilter, av vilka
två vore avsedda att placeras inom det södra sjukhuset i tvätt- och bageribyggnaden
och ett inom norra sjukhuset i stora manspaviljongen. Denna uppdelning
föranleddes av det stora avståndet mellan sjukhusen, vilket även
medfört en uppdelning av varmvattenberedningen.
Sjukhusets avloppsledningar vore anordnade enligt det kombinerade systemet,
d. v. s. spillvatten och regnvatten avleddes genom samma ledningar till
Fyrisån. Under de senare åren hade Fyrisåns vatten nedanför Uppsala stad
blivit i hög grad förorenat, sedan staden genom att ombygga sitt avloppssystem
möjliggjort ett allmänt inrättande av vattenklosetter. Det syntes därför endast
vara en tidsfråga, när staden bleve nödsakad att på något sätt rena sitt avloppsvatten.
I samband med den omfattande ombyggnad av sjukhuset, som
avsåges, vore det därför ofrånkomligt, att anordningar vidtoges för rening av
dess spillvatten. För att därför erforderlig reningsanläggning icke
skulle erhålla för stora dimensioner, vore det nödvändigt, att utvändiga
avloppsledningar utfördes enligt det separata systemet, d. v. s. med
skilda ledningar för regnvatten och spillvatten. De befintliga ledningarna
bomme därvid att huvudsakligen användas för regnvatten, som därigenom på
kortaste vägen avleddes till Fyrisån. För spillvattnets avledande vöre nya avloppsledningar
beräknade att komma till utförande med undantag för en del
sträckor, där de dåvarande ledningarna kunde bibehållas. För nybyggnaderna
anordnades de utvändiga avloppsledningarna såsom separata ledningar.
En grupp byggnader tillhörande norra sjukhuset, nämligen ett pumphus
med bostad för en eldare, ett bostadshus med fyra lägenheter, ett bostadshus
med sju lägenheter samt ett bostadshus med två lägenheter vore så lågt
belägna, att förbindelse med spillvattensystemet icke kunde erhållas utan
pumpning. Då detta skulle komma att medföra för stora kostnader för ledningar
och övriga därför erforderliga anordningar, hade för förstnämnda
bostadshus de nyligen reparerade torrklosetterna bibehållits, särskilt som
denna byggnad vore av sådan beskaffenhet, att det endast vore en tidsfraga,
när den icke längre bomme att användas för bostadsändamål. För de övriga
tre byggnaderna vore med hänsyn till det fåtal vattenklosetter, som funnes
inom desamma, avsett att användas s. k. hoffmannbrunnar för avskiljandet
av de fasta partiklarna, varefter spillvattnet avleddes genom de befintliga avloppsledningarna
direkt till Fyrisån.
Mängden spillvatten, som skulle renas, motsvarades i huvudsak av vattenförbrukningen
med tillägg av det genom ledningarna avrinnande dräneringsvattnet
från grunder och källare, och beräknades att efter vattenklosetters inrättande
skulle till reningsverket avledas i medeltal cirka 750 kbm per dygn.
Maximiavrinningen beräknades bliva cirka 1,000 kbm exklusive dräneringsvatten,
som uppskattades till cirka 200 kbm per dygn.
Reningsverket vore avsett att i huvudsak anordnas på samma sätt som
motsvarande anläggningar vid S:t Sigfrids och Säters sjukhus. Avloppsvattnet
avleddes sålunda till två sammanbyggda, slamsamlingsbrunnar (s. k.
emscherbrunnar) för slammcts avskiljande. Därifrån avrunne avloppsvattnet
till en utjämningsbehållare, varifrån det medelst automatiskt drivna pumpverk
uppfordrades till biologiska filter. Från filtren finge det renade vattnet
avrinna direkt till Fyrisån. Det avsatta slammet uppumpades till ett slamtorkningsplan.
Reningsverket vore förlagt i närheten av Fyrisån, nordost om det nya ångpannehuset.
Anläggningen erhöllo där ett från sjukhusets övriga byggnader
avskilt läge och kunde omgivas med busk- och trädplanteringar.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
I förslaget inginge omläggning och komplettering av vatten- och avloppsledningarna
inom de befintliga byggnaderna i den utsträckning,
som erfordrades för vattenklosetters inrättande. I stor omfattning hade toalettrum,
sköljrum, badrum m. m. omflyttats eller nya tillkommit, för vilka nya
vatten- och avloppsledningar måste utföras. Där så erfordrats hade personalklosetter
anordnats.
Varmvattenberedningen vore för det dåvarande för det södra sjukhuset förlagd
inom ångpannehuset och för det norra sjukhuset inom stora paviljongen
för män, länspaviljongen, paviljongen för oroliga kvinnor, stora paviljongen
för kvinnor, administrationsbyggnaden och chefsläkareboataden. Genom att
det föreslagna nya ångpannehuset komme att förläggas på stort avstånd från
det södra sjukhuset hade det befunnits lämpligt att bibehålla varmvattenberedningen
för detta inom det för tvätt och bageri ombyggda ångpannehuset.
För norra sjukhuset centraliserades varmvattenberedningen i stora manspaviljongen.
I båda fallen komme nya beredare med ändrad förläggning inom
byggnaderna att uppsättas. Varmvattenledningarna vore i stor omfattning,
såsom förut omnämnts, igensatta genom kalkavlagringar, så att utbyte måste
äga rum. Därtill komme att dimensionerna i vissa fall måste utökas. Mellan
de olika byggnaderna förlädes varmvattenledningarna med cirkulationsledningar
i samma kulvertar som värmeledningarna. I ledningskulverten från
ångpannehuset till södra sjukhuset förlädes även kallvattenledningen till ångpannehuset.
Nybyggnaderna omfattade bostadshus för läkare, fyra bostadshus för sköterskor
och ett för manlig ogift personal, ångpannehus och snickarverkstad.
I samtliga bostadshus vore badrum och toalettrum med vattenklosetter beräknade.
Badrum anordnades även i ångpannehuset samt vattenklosetter,
tvättställ m. m. i såväl denna byggnad som i snickarverkstaden.
Medicinalstyrelsen hade vid ett par tidigare tillfällen hemställt, att Kungl.
Majit mätte föreslå riksdagen, att vatten- och avloppsledningar måtte få utföras
för nio bostadshus för personal, vilka vore belägna sydost örn södra
sjukhuset. Frågan hade emellertid blivit uppskjuten med anledning av den
mera omfattande utredning rörande eventuella omändringsarbeten vid sjukhuset,
som befunnits erforderlig.
I föreliggande förslag hade upptagits vatten- och avloppsledningar för de
ifrågavarande byggnaderna, och hade det genom anordnandet av en mindre
septisk tank med pumpverk för den längst bort belägna byggnaden varit möjligt
att erhålla sådant fallförhållande å avloppsledningen för de övriga byggnaderna,
att vattenklosetter kunde inrättas med direkt avledning till sjukhusets
huvudavlopp.
Beträffande de elektriska anläggningarna lämnar medicinalstyrelsen
i huvudsak följande sammanfattning av en av Elektriska prövningsanstalten
i ämnet upprättad redogörelse.
Sjukhusets dåvarande behov av elektrisk energi täcktes med dels eget
ångkraftmaskineri, dels köpt kraft från Älvkarleby kraftverk, som levererade
3-fas växelström 3,000 volt, 50 perioder. För nedtransformering av den högspända
växelströmmen till lämplig förbrukningsspänning funnes en transformator
örn 150 kVA. Dessutom vore två roterande växelströms-likströms-omformare
örn vardera 40 kW uppställda, avsedda för växelströmmens omformning
till likström. För energidistributionen inom sjukhuset användes två
system, dels likström 3-ledaresystem 2 X 110 volt, dels 3-fas växelström 3 X
220 volt, 50 perioder. Till likströmssystemet vore ansluten all belysning och
kraft med undantag av motorer och stekugnar m. m. i stora köksbyggnaden,
vilka dreves med växelström.
33
Kungl. Majus proposition nr 68.
De utvändiga matarkablarna vore till övervägande delen utförda med jordkabel.
Luftledning förekomme i mycket liten utsträckning. Förutom matarkabeln
till stora köket, som vore avsedd för växelström, vore jordkabelsystemet
på några få undantag när utfört med enkelledarekablar. Förbindelsekablarna
mellan gamla maskinhuset och norra området vore redan i knappaste
laget, vilket gåve sig till känna i onormalt stort spänningsfall vid de längst
bort från maskinhuset belägna belastningspunkterna. Kabeln tålde därför ej
någon nämnvärd merbelastning. Ringkabeln mellan paviljongerna å södra området
bestode av oskyddade enkelledarekablar upplagda å porslinsknopp.
Denna kabel vore bristfällig och dessutom fullbelastad, varför ytterligare anslutning
där ej kunde tillåtas utan omläggning av kabeln.
Med undantag av stora köksbyggnaden, där nyinstallation företagits för
några år sedan, vore installationerna merendels mycket gamla. I den mån
reparationer vidtagits, hade dock de äldre installationerna genom sjukhusets
försorg omlagts och moderniserats på ett förtjänstfullt sätt. Ledningar i trälist
och s. k. glansgarnsledningar förekomme dock ännu i tämligen stor utsträckning.
Huvudledningar inomhus vore merendels utförda som enkelledare
i rör.
Vad anginge beräknade antalet lampor, motorer, hissar etc. åberopade anstalten
särskilda tablåer beträffande nybyggnader samt örn- och tillbyggnader.
Installationerna omfattade även en elektrisk bakugn (kontinuerlig, ackumulerande
tunnelugn. Vid beräkning av kostnaderna för erforderliga installationer
inom befintliga byggnader hade förutsatts, att de kvarliggande ledningarna i
trälist, respektive glansgarnsledningarna inom de byggnader, som överhuvudtaget
berördes av ombyggnaden, skulle omläggas även i rum, där enligt Ählbergs
förslag byggnadsarbeten icke skulle förekomma.
De på grund av utvidgningen tillkommande lokaltelefonanknytningarna
hade i samråd med sjukhusledningen beräknats till 12 stycken. Den dåvarande
växeln, som vore utbyggd för 70 anknytningar, vore överbelastad, i det
att dubbelapparater förekomme på 11 nummer, vilket självfallet medförde
viss olägenhet. Vid underhandlingar med leverantören av anläggningen, L. M.
Ericsson, hade uppgivits, att växelbordet, som vore av mycket gammal konstruktion,
endast med svårighet kunde utbyggas. Anstalten hade därför i den
föreliggande kostnadsberäkningen förutsatt en helt ny växel utförd med centralbatteri.
Därigenom undvekes de befintliga torrbatterierna vid varje telefonapparat,
och underhållet bleve alltså enklare. Vid centralbatterisystem
kunde de dittillsvarande telefonapparaterna icke användas, varför anstalten
räknat med helt utbyte av desamma. Kostnader för telefonväxelns förflyttning
från norra administrationsbyggnaden till norra manspaviljongens mittparti
hade medräknats.
Den totala energiförbrukningen, som för det dåvarande uppskattades till
ungefär 500 kilowattimmar per år, beräknades av anstalten komma att efter
utbyggnaden uppgå till 700 kilowattimmar per år.
Anstalten redogjorde vidare för möjligheterna till generering av ångkraften
och olika sätt att ordna den elektriska kraftdistributionen. Under hänsyntagande
till befintliga anläggningar hade anstalten i detalj undersökt fyra
olika alternativ för don elektriska kraftdistributionens anordnande, nämligen
alternativ I, 2 X 110 volt likström, vissa byggnader på växelström; alternativ
II, 2 X 220 volt likström, vissa byggnader på växelström; alternativ III,
likriktare, vissa byggnader på växelström samt alternativ IV, fullständig övergång
till växelström. Det hade därvid visat sig, att frågan om elektrisk energidistribution
inom sjukhuset kunde lösas med ungefär samma årliga kostnader,
vare sig likriktare uppsattes för partiell likströmsdrift eller hela distributio
llihang
till riksdagens protokoll W36. 1 sami. Nr 68. 241 80 .''i
34
Kungl. Majda proposition nr 68.
nen skedde medelst växelström. Under sådana omständigheter förordade anstalten
av praktiska skäl det sistnämnda sättet.
För erforderligt nytt ångmotordrivet aggregat föresloges ångmaskin i
stället för ångturbin trots den därigenom ökade anläggningskostnaden av
10,000 kronor. Utredningen hade nämligen givit vid handen, att denna merkostnad
vore motiverad på grund av de vid ångmaskindrift i detta fall billigare
driftkostnaderna.
Det för den elektriska kraft- och distributionsanläggningen erforderliga anslaget
borde upptagas till 438,000 kronor.
Innan medicinalstyrelsen därefter går att lämna en sammanfattning av
kostnaderna för renoveringsförslagets genomförande, uppehåller sig styrelsen
något vid den ökning av antalet vårdplatser, som förslaget
innebär.
Styrelsen åberopar följande sammanställning beträffande antalet vårdplatser
vid sjukhuset enligt förslaget.
Mans- Kvinno
avdelningen
avdelningen
Norra sjukhuset ......... 274 + 30 (rumsplatser) 261
Södra sjukhuset ......... 410 412
Summa 714 673 1,387
Summa
565
822
Angående ökningen i jämförelse med dittills fastställt platsantal hänvisar
styrelsen till följande sammanställning.
Mans- Kvinno- Q
avdelningen avdelningen Summa
Norra sjukhuset ......... 32 87 119
Södra sjukhuset ......... 10 12 22
Summa 42 99 141
Styrelsen framhåller, att i det föreslagna platsantalet icke upptagits några
reservplatser. Beräknades antalet dylika till 3 procent av det angivna platsantalet,
begränsades den platsökning, som motsvarade normal beläggning, till
omkring 100. Den rubbning i 1928 års plan för anskaffandet av nya platser
vid statens sinnessjukhus, som nämnda ökning innebure, anser styrelsen icke
vara av större betydelse, enär en del av platsökningen kunde anses ingå i den
i planen upptagna kategorien nya platser vid hospitalen, beräknade till 150,
och enär, såsom styrelsen vid flera tillfällen i skrivelser angående det tilltänkta
sinnessjukhuset i nedre Norrland framhållit, åtskilliga andra moment
vore ägnade att föranleda ändringar i nämnda plan. Den väsentligaste platsökningen
härrörde av förslaget örn påbyggnad å två paviljonger vid norra
sjukhusets kvinnoavdelning. Därigenom ernåddes dels den förut berörda, av
Petrén föreslagna utjämningen mellan antalet mans- och kvinnoplatser vid
sjukhuset, dels ock en synnerligen önskvärd ändring av plananordningen inom
dessa paviljonger, vilken i allt fall behövt genomföras, även om i stället för
påbyggnaderna en ny paviljong föreslagits.
I fråga om totalkostnaderna för renoveringen åberopar
medicinalstyrelsen följande sammanställning.
Kungl. Majus proposition nr 68. 35
Kronor
Byggnadsarbeten jämte oförutsedda utgifter, administration och
kontroll (enligt Signér) ......................................................... 3,050,000
Värmeledning, maskinutrustning för ångpannehus och tvätt etc.
(enligt Theorell) .................................................................. 1,269,000
Vatten- och avloppsledningar med sanitära installationer, reningsverk,
pumpverk etc. (enligt Bergström) .................................... 1,200,000
Elektriska anläggningar och maskiner (enligt Elektriska prövningsanstalten)
........................................................................... 438,000
Summa kronor 5,957,000
Därjämte hänvisar styrelsen till en av Ahlberg upprättad och å s. 36 intagen
sammanställning, utvisande fördelningen av renoveringskostnaderna å
olika byggnader m. m. Örn totalkostnaden fördelades på sjukhusets hela antal
patientplatser efter renoveringen, 1,387, skulle den, enligt Ählbergs av styrelsen
åberopade beräkning utgöra omkring 4,295 kronor per säng och sålunda
bliva ungefär hälften av den normala kostnaden för nya anläggningar.
Styrelsen lämnar i fortsättningen en kalkyl av anslagsbehovet för första
renoveringsåret, enligt vilken skulle erfordras 1,558,000 kronor.
över förslaget har sjukhusdirektionen den 4 december 1934 och byggnadsstyrelsen
den 13 i samma månad avgivit yttranden till medicinalstyrelsen.
Sjukhusdirektionen anför huvudsakligen följande.
Förslaget syntes lämna rum för nämnvärda anmärkningar endast beträffande
de delar av detsamma, där medicinalstyrelsen av kostnadsskäl icke ansett sig
kunna tillmötesgå sjukhusledningens önskemål.
Beträffande södra sjukhusets B-paviljonger hade från sjukhusledningen
föreslagits, att vardera paviljongen, som för det dåvarande inrymde två stora
avdelningar, uppdelades i fyra avdelningar, vilket med hänsyn till patientmaterialets
differentiering och avdelningarnas karaktär av upptagningsavdelningar
vore ett trängande önskemål. Då det föreliggande förslaget av kostnadsskäl
stannat vid en indelning av B-paviljongema i endast tre avdelningar, ville
direktionen icke underlåta framhålla, att båda sjukvårdsläkarna vid södra sjukhuset
givit uttryck åt den uppfattningen, att styrelsens förslag icke vore ägnat
att undanröja de väsentliga brister, som vidlådde B-paviljongernas vårdavdelningar.
Det hade ifrågasatts, huruvida icke en uppdelning i fyra avdelningar
vore möjlig, även örn av kostnadsskäl endast en hiss kunde anordnas.
Förestånderskornas expedition i A-paviljongen för kvinnor vore för liten
och borde utökas med det befintliga angränsande enkelrummet (= uppsyningsmannens
expedition i A-paviljongen för män). Platsantalet i bredvidliggande
sjuksal bleve därigenom minskat med 2 (från föreslagna 9 till 7).
Sysslomannen hade erinrat om tidigare uttalat önskemål, att i anslutning
till det nya snickarverkstadshuset måtte anordnas arbets- och förrådslokaler
för sjukhusets murare samt om angelägenheten av att det befintliga
bostadshuset för sköterskor vid södra sjukhuset försåges med värmeledning.
Dessa erinringar syntes direktionen förtjäna beaktande.
Yad anginge förslaget i övrigt, förutsatte direktionen, att smärre ändringar
i utförandet, vilka under arbetets gång kunde visa sig ändamålsenliga och som
icke inverkade på den beräknade platssiffran, kunde företagas inom ramen av
anvisade anslag.
Byggnadsstyrelsen yttrar, att styrelsen ur plansynpunkt i stort sett intet
hade att erinra mot de föreslagna ändrings- och tillbyggnadsarbetena. I vissa
36 Kungl. Majus proposition nr 68.
Renoveringskostnadernas fördelning å olika byggnader m. m.
Byggnadens benämning |
Byggnader (enligt Rignér) Kronor |
Värme m. m. Kronor |
Vatten Kronor |
Elektriska Kronor |
Summa Kronor |
Norra administrations byggn aden ........ |
52.500 |
1,900 |
11,400 |
3,000 |
68,800 |
Norra sjukhusets paviljong för män .. |
609,900 |
179.000 |
113,400 |
29,000 |
931,300 |
Paviljongerna 1—5 för kvinnor........... |
94,000 |
35,500 |
30,200 |
11,000 |
170,700 |
Paviljongen för oroliga kvinnor .. |
207,000 |
34,000 |
18,800 |
4,200 |
264,000 |
Länspaviljongen..................... |
168,000 |
33,500 |
15,650 |
2,700 |
219.850 |
Södra administrationsbyggnaden ......... |
35.900 |
1,200 |
2,900 |
3,000 |
43,000 |
Södra sjukhusets A-paviljong för män |
44,000 |
30,500 |
38.200 |
8,400 |
121,100 |
w » B- » » » |
70,000 |
40,700 |
40,700 |
18,400 |
169,800 |
n » C- » »> » |
55,000 |
35,500 |
27,400 |
3,400 |
121,300 |
Södra sjukhusets A-paviljong för kvinnor |
45,000 |
30,500 |
31,750 |
8,400 |
115.650 |
» » B- » » » |
70,000 |
40,700 |
33.800 |
21,100 |
165,600 |
» » C- u » » |
55,300 |
35,500 |
27,400 |
3.000 |
121,200 |
Bageri och tvätt .......................... |
150,000 |
106.500 >) |
13.200 |
29,000 |
298,700 |
Gamla snickarverkstaden............... |
39,000 |
9,300 |
5,050 |
1,400 |
54,750 |
Ny skötarb ostad............................... |
59,000 |
7,000 |
6,100 |
4.20U |
76,300 |
Ny sköterskebostad ........................... |
70,000 |
7,750 |
8,750 |
4,700 |
91,200 |
»» » |
70,000 |
7,750 |
8,750 |
4,700 |
91,200 |
» » |
70.000 |
7,750 |
8.750 |
4,700 |
91,200 |
Ny översköterskebostad ............... |
67,000 |
7.250 |
7,350 |
4,700 |
86.300 |
Ny läkarbostad ........................... |
89,000 |
9.000 |
5,850 |
3,500 |
107,350 |
Ny snickarverkstad .......................... |
44,000 |
7,000 |
2,400 |
4,500 |
57,900 |
Nytt ångpannehus.............................. |
268,000 |
428,000s) |
6,850 |
7,000 |
709,850 |
Införande av w. c.-anläggning och värme-ledningens anknytning till stora värme-ledningssystemet i vissa av övriga |
|||||
huset ............................. |
12,250 |
21.200 |
26,150 |
1,000 |
60.600 |
Kolgård och kaj......................... |
55,000 |
50,000 |
__ |
2,000 |
107,000 |
Kulvertar och huvudledningar förvärme, |
|||||
elektriska kablar............................. |
155,000 |
102,000 |
378,900 |
— |
635,900 |
Planering kring nybyggnaderna ...... |
11,150 |
_ |
__ |
11,150 |
|
Grundvattenbrunn, reservoarer, pump-verk och filter för vattenlednings-verket samt reningsverk för avlopps- |
|||||
vatten ......................... |
— |
— |
330,300 |
1,000 |
331,300 |
Maskinell utrustning för elektriska an- |
|||||
läggningen, kabelledningar m. m...... |
— |
— |
— |
250,000 |
250,000 |
Oförutsedda utgifter, ritningar, admini- |
|||||
stration, kontroll m. m................... |
384,000 |
— |
— |
— |
384,000 |
Summa kronor |
3,050,000 |
1,269,000 |
1,200,000 |
438,000 |
5,957,000 |
punkter hade styrelsen emellertid icke med stöd av föreliggande material
kunnat bilda sig en bestämd uppfattning rörande förslagets lämplighet, varför
styrelsen förbehölle sig att framdeles efter ytterligare utredning få påkalla de
ändringar i förslaget, som kunde visa sig ändamålsenliga utan att medföra
l) 48,500 kronor för värmeinstallation ock 58,000 kronor för tvättens maskinella utrustning,
tillsammans 106,500 kronor.
*) 420,000 kronor för ångpannor, värmecentral och byggnadens uppvärmning samt 8,000
kronor för desinfektions anläggningen, tillsammans 428,000 kronor.
37
Kungl. Majus proposition nr 68.
ökning av kostnaderna. Inom styrelsen verkställda utredningar hade givit vid
handen, att kostnaderna för själva ombyggnads- och reparationsarbetena ävensom
för de provisoriska arbetena beräknats lågt, att kostnaderna för de sanitetstekniska
arbetena med hänsyn till gällande priser vore väl högt beräknade och
att kostnaden för den elektriska installationen icke föranledde någon erinran
från styrelsens sida. Byggnadsstyrelsen holle för sin del för sannolikt, att den
totala kostnadssumman kunde nedbringas till omkring 5,850,000 kronor.
I anledning av byggnadsstyrelsens och sjukhusdirektionens uttalanden
anför medicinalstyrelsen, att styrelsen givetvis tänkt sig, att ändringar rörande
förslagets utformning i ena eller andra hänseendet vid arbetets utförande
kunde visa sig önskvärda inom ramen för de beräknade kostnaderna. Vad
särskilt anginge det av direktionen uttalade önskemålet örn uppdelande av
B-paviljongerna vid södra sjukhuset i fyra i stället för i tre avdelningar, eventuellt
med inrättande av ytterligare en hiss i vardera paviljongen, ville medicinalstyrelsen
ingalunda motsätta sig en dylik anordning — som jämväl av
styrelsen ansetts önskvärd men frångåtts av kostnadsskäl — därest densamma
genom besparingar å andra områden av det stora renoveringsarbetet och, utan
att ändamålsenligheten därigenom på viktigare punkter äventyrades, visade sig
möjlig att genomföra. Även med den föreslagna tredelningen anser styrelsen
emellertid, att sjukvården inom paviljongerna läte sig på tillfredsställande sätt
ordna.
Mot den av byggnadsstyrelsen ifrågasatta minskningen i den beräknade
totalkostnaden med 107,000 kronor finner sig medicinalstyrelsen, då någon
inskränkning i de föreslagna arbetena icke vore avsedd, icke hava något att
erinra.
Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att renovering av sjukhuset finge utföras i huvudsaklig överensstämmelse
med det av styrelsen framlagda förslaget för en beräknad kostnad
av 5,850,000 kronor, dels för ändamålet bevilja för första renoveringsåret ett
belopp av 1,558,000 kronor.
På anmodan av mig har medicinalstyrelsen sedermera med skrivelse
den 31 oktober 1935 överlämnat förslag till en första etapp av
renoveringen, avseende sjukhusets kraftcentral och
vattenverk. Förslaget, som uppgjorts av Ahlberg, ansluter sig till vid detsamma
fogade promemorior i ämnet av Bergström och Elektriska prövningsanstalten.
Ahlberg framhåller, att det erbjudit vissa svårigheter att avgöra, var lämpligen
gränsen för detta första utbyggnadsstadium i sjukhusets renovering
borde dragas. Å ena sidan hade eftersträvats att icke göra det mera omfattande
än vad som vore absolut nödvändigt, men å andra sidan måste hänsyn
tagas därtill, att driftekonomiska synpunkter även under övergångstiden
någorlunda tillgodosåges och att utbyggnaden redan i första stadiet kunde
utnyttjas i största möjliga utsträckning.
Med anläggande av angivna synpunkter har Ahlberg föreslagit, att första
38 Kungl. Majus proposition nr 68.
renoveringsstadiets omfattning skulle bestämmas på sätt framgår av följande
sammanställning.
1. Ny byggnad för panncentralen med tillhörande kolgård, kajplats och
transportbana uppfördes.
2. Den nya pannanläggningen utfördes komplett med undantag av en panna,
som enligt tidigare utredning skulle förflyttas från gamla södra panncentralen.
Denna förflyttning ansåges för det dåvarande ej nödvändig men inginge i en
kommande etapp.
3. Den nya centralen anslötes med gångbar kulvert till befintlig panncentral
för södra sjukhuset, vars uppvärmning därefter övertoges av den nya
centralen.
4. Vattenledning infördes till nya panncentralen med anordning för avhärdning
av vattnet, vilken anordning förlädes till gamla panncentralen för
södra sjukhuset. Erforderliga vatten- och avloppsledningar inom panncentralen
samt avloppsledningar från denna utfördes.
5. Genom ledning för högtrycksånga — vilken ledning i varje fall vore erforderlig
— matades befintliga ångmotordrivna elektriska generatorer inom
södra pannhuset från nya panncentralen och finge sålunda under övergångstiden
fortfarande tjänstgöra. Ny transformator uppsattes i nya centralen; erforderliga
matarkablar etc. utfördes liksom erforderlig elektrisk installation
för pannhus och kolgård.
6. Vattenledningsverket vore i starkt behov av ombyggnad och det ifrågasattes
därför, att vattenledningsverket med tillhörande pumpar och elektriska
installationer borde medtagas redan i första utbyggnadsstadiet.
Beträffande kostnaderna för de arbeten, som sålunda föresloges ingå
i renoveringens första etapp, har Ahlberg upprättat följande sammanställning.
Ångpannehuset Byggnadskostnad |
Kronor |
Kronor Kronor |
byggnadsstommen ................................................... kolgård och kajplats ............................................. planering kring byggnaden .................................... |
268,000 55,000 5,000 |
328,000 |
Kostnad för värme m. m. (Theorell) pannanläggning och värmecentral ........................ koltransportanläggning..............;.............................. |
380,000 50,000 |
430,000 |
Kostnad för vatten och avlopp (Bergström) in- och utvändiga vatten- och avloppsledningar . |
30,000 |
|
Kostnad för elektriska anläggningar maskinell utrustning i ångpannehuset.................. ledningsinstallationer inom ångpannehus och kol-gård samt kulvert.............................................. matarkabel från ångpannehus till kolgård............ |
8,500 9.000 2.000 |
19,500 807.500 |
Huvudkilivert med ledningar, avhärdnings-anläggning för vatten och vissa elektriska kablar Byggnadskostnad kulvertar och expansionskamrar ........................... anordnande av rum för avhärdningsanläggning... |
75,500 10,000 1,500 |
87,000 |
Kungl. Majlis proposition nr 68.
39
Kronor Kronor
Kostnad för värme m. m. (Theorell)
rörledningar i huvudkulverten till södra sjukhuset ........ 57,000
Kostnad för vatten och avlopp (Bergström)
avhärdningsanläggningen...................................................... 16,000
Kostnad för elektriska anläggningar
(Elektriska prövningsanstalten)
3,000 volts kabel till södra sjukhuset................................. 7,000 167,000
Oförutsedda utgifter, ritningar, administration och kontroll
för byggnadsarbeten .......................................................... 27,000
» elektriska anläggningen ................................... 4,500 31,500
Summa kronor 1,006,000
Ombyggnader för vattenledningsverket
Byggnadskostnad
anordnande av transformatorrum inom pumpstationen ... 1,000
Kostnad för vatten och avlopp (Bergström)
pumpverk, ledningsarbeten m. ....................................... 65,000
Kostnad för elektriska anläggningar
(Elektriska prövningsanstalten)
jordkabel m. ..................................................................... 13,000
Oförutsett och diverse ................................................. 3,000 82,000
Summa kronor 1,088,000
I samband med överlämnandet av förevarande förslag till renoveringens
första etapp har från medicinalstyrelsen upplysts, att hela det beräknade beloppet
av 1,088,000 kronor syntes komma till användning under budgetåret
1936/1937, örn arbetena omedelbart efter budgetårets ingång kunde påbörjas.
Tillika har framhållits, att, på grund av det skick, i vilket sjukhusets kraftcentral
och vattenverk numera befunne sig, det vore av största vikt, att denna
del av renoveringen forcerades.
Den verkställda utredningen torde till fullo ådagalägga, att stora delar av
Ulleråkers sjukhus uppvika så avsevärda brister, att snara åtgärder för deras
avhjälpande lära få anses allvarligt påkallade. Hedan tidigare hava medel i
detta syfte anvisats av riksdagen, ehuru desamma icke ansetts böra tagas i
anspråk i avvaktan på mera omfattande åtgärders vidtagande. För egen del har
jag vid besök å sjukhuset kunnat övertyga mig örn, att lokalförhållandena och
anordningarna i övrigt äro i åtskilliga hänseenden otidsenliga och särdeles
otillfredsställande. De omfattande renoveringsarbeten, som ingå i den föreliggande
planen, hava ock synts mig nödvändiga, för den händelse sjukhuset
skall i fråga om yttre utrustning icke bliva alltför underlägset de nyare sinnessjukhusen.
Planen torde sålunda i huvudsak få anses väl ägnad att läggas till
Departements
chefen.
40
Kungl. Majus proposition nr 68.
grund för renoveringsåtgärderna. Emellertid framgick det tillika, att vissa av
de förefintliga renoveringsbehoven göra sig gällande med väsentligt större
styrka än andia. Och då de mest angelägna kraven, enligt min uppfattning,
hänföra sig till nybyggnad för sjukhusets kraft- och värmecentral samt örn^-)3''88na<l
för vattenverket, har jag ansett det böra särskilt undersökas, huruvida
icke dessa mycket trängande arbeten kunde komma till utförande såsom
en första etapp vid renoveringen. På min anmodan har medicinalstyrelsen
ur den större planen utbrutit arbetena i fråga och vad med dem äger
omedelbart sammanhang.
Till en början synes mig alltså denna del av planen kunna ujiptagas till närmare
provning. Under dessa omständigheter har jag icke ansett mig böra taga
slutlig ståndpunkt till byggnadsprogrammet i dess helhet i vidare mån än
att jag är benägen förorda en renovering efter de allmänna linjer, som förslaget
angiver, utan att därmed detsamma i detalj får vara bindande.
I avseende på de åtgärder, som ifrågasatts till omedelbart vidtagande i första
hand, vill jag erinra, att behovet av en ny central för tillgodoseende av sjukhusets
uppvärmning, såsom framgår av utredningen, är synnerligen trängande.
Sjukhusets uppvärmningsanordningar äro i sin helhet föråldrade och ur driftsynpunkt
mycket oekonomiska. Även behovet av ombyggnad och utvidgning
av vattenverket har länge gjort sig kännbart och förhållandena äro numera
sådana, att dessa arbeten snarast möjligt böra komma till utförande. Vid förslagets
utarbetande har hänsyn tagits därtill, att de driftekonomiska synpunkterna
även under övergångstiden till den fullständigare renoveringens
genomförande skola komma till sin rätt och att utbyggnaden redan i första
stadiet skall kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning. Jag tillstyrker,
att detta förslag nu kommer till utförande.
Den föreliggande byggnadsplanen i övrigt, vars detaljer jag funnit mig
icke nu böra upptaga till slutlig prövning, synes böra först i ett senare sammanhang
underställas riksdagen. Emellertid har det framhållits vara till stor
fördel för ett rationellt genomförande av renoveringen, om vid sidan av redan
berörda byggnadsarbeten jämväl de föreslagna personalbostäderna kunde
komma till utförande i första etappen. Det har sålunda upplysts, att arbetena
med sjukhusbyggnadernas iståndsättande och modernisering icke låta sig utföra,
förrän ersättningslokaler anskaffats för de personalbostäder, som i samband
med renoveringen skola införlivas med vårdavdelningarna. De ifrågavarande
bostadshusen för skötare, sköterskor och översköterskor äro till antalet
5 och beräknas draga en kostnad av sammanlagt 436,200 kronor. Med hänsyn
till det vitsordade starkt kännbara behovet av att den ogifta personalen berudes
förbättrade bostadsförhållanden och då sagda arbeten utgöra en förutsättning
för renoveringens genomförande, har jag icke ansett mig kunna
underlåta att beräkna medel för även dessa byggnaders påbörjande under
budgetåret 1936/1937. Mot planläggningen och de beräknade kostnaderna för
bostadshusen ifråga har jag ingen väsentlig erinran att framställa.
Såsom jag redan framhållit, skulle de arbeten, beträffande vilka jag förordar,
att beslut nu må fattas av riksdagen, draga en kostnad i runt tal av samman
-
41
Kungl. Majus proposition nr 68.
lagt (1,088,000 + 436,200) 1,524,000 kronor. Emellertid har jag inhämtat, att
de ifrågavarande byggnadsarbetena icke torde hinna fullbordas under loppet
av nästa budgetår, vadan endast en del av det nämnda beloppet då behöver
disponeras. För budgetåret 1936/1937 lär ett belopp av 1,000,000 kronor vara
tillräckligt, därvid jag dock hänvisar till vad jag i detta avseende anfört i
fråga örn anslagsmedlens fördelning mellan psykiatriska kliniken och nu förevarande
byggnadsföretag. Återstoden av kostnaderna skulle utgå under
budgetåret 1937/1938.
Renovering av köks- och tvättbyggnadeu vid Restads sjukhus
vid Vänersborg.
Frågan har senast behandlats i propositionen nr 170/1934 s. 8—9, statsutskottets
utlåtande nr 147/1934 s. 18 och riksdagens skrivelse nr 419/1934.
Den 30 juni 1933 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att låta i
huvudsaklig överensstämmelse med ett i propositionen nr 156 till 1933 års
riksdag förordat förslag dels uppföra ett bostadshus för personal vid Restads
sjukhus vid Vänersborg, dels ock utföra vissa ändringsarbeten beträffande
köks- och tvättbyggnaden vid sjukhuset, vilka beräknades draga en kostnad av
högst 103,600 kronor.
För ändringsarbetenas utförande har Kungl. Majit ställt det för desamma
beräknade beloppet till byggnadsstyrelsens förfogande.
Med skrivelse den 14 december 1935 har medicinalstyrelsen överlämnat nytt
förslag till renovering av köks- och tvättbyggnaden vid sjukhuset.
Styrelsen meddelar, att förslaget utarbetats av styrelsens arkitekt Hakon
Ahlberg under medverkan beträffande värme-, vatten- och avloppsledningar,
sanitär installation och tvättanläggning av Hugo Theorells ingenjörsbyrå, beträffande
köksanläggningen av kaptenen E. G. Wersäll samt beträffande den
elektriska anläggningen av Elektriska prövningsanstalten. Kostnadsberäkningen
för byggnadsarbetena hade verkställts av byggnadschefen Aug. Carling.
Vad angår tillkomsten av det nu framlagda förslaget,
hänvisar medicinalstyrelsen till en redogörelse av Ahlberg i dennes skrivelse
till styrelsen med överlämnande av detsamma.
Ahlberg anför bland annat följande.
De ändringsarbeten, för vilka anslag beviljats, hade icke kunnat påbörjas,
så länge nyssnämnda personalbostadshus ej varit färdigställt, enär detsamma
vore behövligt för beredande av tillfälliga bostäder under ombyggnadstiden åt
den personal, som bebodde rummen i köks- och tvättbyggnadens övre våningar.
Under tiden hade emellertid förslaget, som år 1933 skyndsamt framlades, blivit
ytterligare diskuterat och bearbetat. Medicinalstyrelsen hade sålunda i skrivelse
den 20 oktober 1933 uppdragit åt sjukhusdirektionen att med anlitande
av biträde av Ahlberg m. fl. till styrelsen inkomma med fullständigt, av erforderliga
ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till renoveringsarbeten
inom sjukhusets köksavdelning samt utvidgning av utlämningsrummet
vid dess tvättavdelning, vilka icke upptagits bland de av Kungl. Majit den 30
juni 1933 anbefallda ändringsarbetena vid sjukhuset.
Vid ytterligare bearbetande av 1933 års förslag hade det allt mer framstått
såsom önskvärt, att renoveringen utsträcktes att omfatta en fullständigare
modernisering av köks- och tvättavdelningarna, varigenom dessa kunde för en
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
avsevärd framtid på ett tillfredsställande sätt fungera. Då så stort belopp som
det redan beviljade ändock skulle nedläggas på arbeten inom byggnaden, och
då därtill befintliga apparater vore i stor utsträckning förslitna samt driften
oekonomisk och do hygieniska förhållandena otillfredsställande, syntes det icke
försvarligt att stanna vid endast smärre förbättringar, varigenom ingen väsentlig
lättnad i driften och ingen varaktig förbättring för framtiden skulle beredas.
Medicinalstyrelsen yttrar i anslutning därtill, att frågan örn omfattningen
av de arbeten, som lämpligen borde komma till utförande, också muntligen vid
upprepade tillfällen diskuterats med byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå. I
skrivelse den 13 februari 1935 hade slutligen medicinalstyrelsen hos byggnadsstyrelsen
hemställt, att det måtte få anstå med påbörjandet av byggnadsarbetena
inom köks- och tvättbyggnaden, tills den utredning angående renoveringsarbetenas
omfattning, som styrelsen då bedreve, bleve slutförd.
Yad angår planen för de nu föreslagna renoveringsarbetena, vilka beräknas
draga en kostnad av 339,200 kronor, hänvisar medicinalstyrelsen fortsättningsvis
till Ählbergs förutnämnda skrivelse. I denna anföres därvidlag
bland annat följande.
Föreliggande förslag utgjorde en väsentlig utvidgning av det tidigare. Å
andra sidan hade eftersträvats att med minsta möjliga ombyggnader och kostnader
åstadkomma den behövliga moderniseringen. Att förslagets slutsumma
så väsentligt som med 235,600 kronor överstege kostnaden för 1933 års förslag
vore emellertid icke blott beroende därpå, att de senast föreslagna åtgärderna
hade större omfattning, utan därjämte på det förhållandet, att 1933
års förslag icke varit fullständigt, enär kökets elektrifiering och förseende med
ny maskinutrustning då ansetts böra upptagas såsom ett särskilt ärende. I det
föreliggande förslaget vore däremot såväl elektrifieringen som den maskinella
utrustningen fullständigt medräknad.
Då tvättavdelningens modernisering egentligen icke alls medtagits i det
tidigare förslaget syntes föreliggande förslag i detta avseende behöva särskilt
motiveras. Tvättavdelningen vore för det dåvarande förlagd inom två våningar,
med tvättsal och tillhörande utrymmen i bottenvåningen samt med en mindre
avdelning för strykning och handmangling i våningen 1 trappa upp. Kommunikationen
mellan dessa våningar förmedlades av en hiss, vilken emellertid
vore uttjänt och av hissinspektionen utdömd. Utlämningsrummet och även en
del övriga bilokaler hade länge ansetts otillfredsställande. För förbättring
av dessa förhållanden hade vid skilda tillfällen särskilt anslag begärts avdirektionen.
I stället för att sålunda nedlägga kostnader på nytt hissmaskineri
och på smärre förbättringar inom tvättavdelningen hade det ansetts synnerligen
önskvärt att i ett sammanhang söka rationalisera denna avdelning, framför
allt genom att till bottenvåningen nedflytta i våningen 1 trappa upp befintliga
arbetslokaler. För att möjliggöra detta hade det blivit nödvändigt att
bortflytta desinfektionsanläggningen från tvättavdelningen och föreslå dess
förläggande i samband med sjukhusets ångpannehus. Kostnaden för den nya
desinfektionsanläggningen vore medräknad i förslaget.
Beträffande den närmare utformningen av planen erinrar medicinalstyrelsen
följande.
Genom den föreslagna renoveringen komme källarvåningen under köket att
förses med fyra kylrum, avsedda för olika varor, varjämte flertalet befintliga
förvaringslokaler moderniserades och rationaliserades.
I bottenvåningen inrymdes köket, kring vilket grupperade sig inlämning,
Kungl. Majus proposition nr 68.
43
dagsförråd, arbetslokaler av olika slag, ytterligare två kylrum, disk, renseri
och utlämningsrum.
I våningen 1 trappa upp och omkring övre delen av köket lades, bland andra
utrymmen, tre matsalar för olika grupper av funktionärer samt ett tillbyggt
serveringsrum med disk, förlagt till den altan, som för det dåvarande förenade
köks- och tvättavdelningarna, och försett med hiss från utlämningslokalen å
nedre botten. Inom våningen 1 trappa upp i tvättavdelningen hade genom
stryk- och mangelrummens nedflyttning lokaler blivit lediga. Våningen skulle
enligt förslaget helt disponeras för ytterligare matsalar samt kasinolokaler
med erforderliga biutrymmen.
Våningarna 2 trappor upp inom både köks- och tvättavdelning vore helt
disponerade såsom bostäder med erforderliga toalettutrymmen, garderober och
tvättrum. En modernisering hade där synts styrelsen ofrånkomlig för att i
någon mån kunna tillgodose personalens berättigade krav på trevnad och
komfort.
Vad slutligen anginge tvätten ansåge sig styrelsen icke behöva tillägga
något utöver vad som anförts ur Ählbergs skrivelse.
Kostnaderna för de sålunda föreslagna renoveringsarbetena beräknar
medicinalstyrelsen enligt följande av Ahlberg upprättade sammanställning.
Kronor
Byggnadsarbeten, inklusive arbetsledning, oförutsett och diverse
(enligt Carling 128,787 kronor, varifrån avgår för viss inredning,
som upptages av Wersäll, samt för en del förenklingar i arbetets
utförande ett belopp av 4,800 kronor) .......................................
Köksinredning, inklusive oförutsedda utgifter, besiktningar m. m.
samt provisoriska anordningar för köksdriften under byggnadstiden
(enligt Wersäll) ..................................................................•••
Värme-, vatten- och avloppsanläggning, äng- och kondensledningar för
ångkokapparater samt maskintvättanläggning, inklusive arvoden för
ritningar och kontroll (enligt Theorell) ............................•.......
Elektrisk anläggning, hissar och lokaltelefoner inom köksavdelningen,
inklusive kostnad för program, kontroll och diverse (enligt Elektriska
prövningsanstalten) ......................................................
Kylanläggning (maskinella anordningar) .......................................
Ritningar, administration och kontroll, cirka 10 procent av byggnads
kostnaden
..............................................................................
Summa kronor
123,987
58,450
79.000
47.000
18.000
12,763
339,200
Medicinalstyrelsen upplyser vidare, att sjulchusdirektionen i infordrat yttrande
över förslaget anfört, att direktionen funne detsamma väl planerat och
ändamålsenligt. Direktionen hade emellertid förklarat sig icke kunna underlåta
att uttrycka en farhåga för att de nya tvättlokalerna, vilkas totala golvyta
vore mindre än de dåvarande tvättlokalernas, tilltagits väl knappt, varjämte
direktionen sagt sig befara olägenheter av att strykrummet ej vore
avskilt från den i omedelbart grannskap liggande tvätten och ångmangeln.
Med anledning av direktionens erinringar framhåller medicinalstyrelsen
följande.
Den koncentrerade driften i ett plan krävde avsevärt mindre utrymme än
den förut använda omoderna anordningen med arbetslokaler i tvenne våningar.
Vid jämförelse med förhållandena vid S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, vars
ekonomilokaler planlagts för ett vårdplatsantal av 1,400, visade det sig även,
att de av styrelsen föreslagna tvättlokalerna vid Restads sjukhus icke med
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Departements
chefen.
fulla 2 procent understege de vid S:ta Maria sjukhus befintliga, om hänsyn
foges till de olika vårdplatssiffrorna.
Yad vidare anginge de befarade olägenheterna av att strykrummet stöde i
öppen förbindelse med övriga tvättlokaler, hade denna anordning, som
ingående prövats vid ett stort antal moderna tvättanläggningar, icke visat
sig medföra några nackdelar, där ventilationsanordningarna varit fullt
effektiva, vilken detalj det föreliggande förslaget jämväl avsåge att lösa.
Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att renoveringsarbeten inom köks- och tvättbyggnaden vid sjukhuset
finge utföras i enlighet med det av styrelsen överlämnade förslaget för
en kostnad av — utöver redan beviljade 103,600 kronor -— 235,600 kronor
eller för tillhopa 339,200 kronor, dels ock för budgetåret 1936/1937 för ändamålet
anvisa 50,000 kronor.
Med skrivelse den 21 december 1935 har medicinalstyrelsen sedermera
överlämnat ett av byggnadsstyrelsen den 12 i samma månad avgivet yttrande
i ärendet.
Byggnadsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra beträffande förslaget.
Styrelsen tillägger, att styrelsen, som icke verkställt besiktning på
platsen, icke kunnat i detalj granska de upprättade kostnadsberäkningarna,
men att de angivna kostnaderna syntes vara skäliga.
Den numera förebragta utredningen angående renovering av sjukhusets
köks- och tvättbyggnad synes giva vid handen, att en renovering icke bör begränsas
till de år 1933 beslutade arbetena utan bör utsträckas att avse en
fullständigare modernisering, varigenom köks- och tvättavdelningarna skulle
kunna för en avsevärd tid framåt fungera på ett tillfredsställande sätt. Det av
medicinalstyrelsen framlagda förslaget till en mer omfattande renovering,
vilket av byggnadsstyrelsen lämnats utan erinran, anser jag mig böra tillstyrka.
Kostnaderna för detta förslags genomförande beräknas till 339,200
kronor. Då emellertid för renovering av köks- och tvättbyggnaden tidigare
beviljats ett belopp av 103,600 kronor, vilket i första hand bör tagas i anspråk,
skulle för renoveringens utförande enligt föreliggande förslag behöva beviljas
(339,200 —103,600) 235,600 kronor. Av sistnämnda belopp torde för nästa
budgetår beräknas 50,000 kronor.
Utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus ni. m.
I skrivelse den 14 december 1935 har medicinalstyrelsen gjort framställning
örn anvisande av medel för utvidgning av vattenverket vid Restads sjukhus
m. m.
Styrelsen upplyser till en början, att befintliga två långsamfilter vid vattenverket
på grund av ökad vattenåtgång och andra förhållanden måst ansträngas
därhän, att det levererade vattnet icke varit hygieniskt fullgott. Av denna
anledning hade sjukhusdirektionen i skrivelse den 15 oktober 1934 hos styrelsen
gjort framställning om byggande av ytterligare ett filter, vilken
fråga av styrelsen den 17 oktober 1934 för utredning remitterats till styrelsens
expert i vattenfrågor, ingenjören John Bergström. I skrivelse den 9 december
45
Kungl. Majus proposition nr 68.
1935 hade Bergström framlagt förslag till byggande vid sjukhuset av ytterligare
ett långsamfilter samt givit anvisning på de åtgärder i övrigt, som
enligt hans förmenande vore nödvändiga för vattenverkets försättande i fullgott
skick.
Bergström hade, yttrar medicinalstyrelsen, i sin skrivelse beträffande det
nuvarande vattenverket och behovet av dess utvidgning
anfört bland annat följande.
Behovet av en utvidgning av sjukhusets vattenverk hade sedan flera år
gjort sig gällande på grund av dels betydligt ökad vattenförbrukning, dels
svårighet att filtrera det från Vänern erhållna råvattnet, som under de senare
åren blivit mera slamförande än tidigare varit fallet.
Vattenförbrukningen hade från år 1920 till och med ar 19o4 ökats med 21.5
procent. En ytterligare ökning av förbrukningen vore att förvänta bland annat
på grund av ett större antal nytillkomna personalbostäder. Medelförbrukningen
uppginge för det dåvarande till cirka 425 kbm per dygn eller cirka 394
liter per patient och dygn, vilket icke vore någon hög förbrukning, då medelförbrukningen
vid sinnessjukhusen ofta brukade uppgå till 400 å 450 liter per
patient och dygn.
Vattnet renades medelst långsamfiltrering genom sand, och tunnes darior
ett tvådelat filter med en filteryta av 2 X 120 kvm. Filtreringsresultatet kontrollerades
genom periodiskt återkommande bakteriologiska undersökningar,
och hade ofta erinringar varit att göra mot reningsresultatet. Sålunda hade
jäsningstitern, medelst vilken den sannolika närvaron av fekalbakterier påvisades,
icke varit tillfredsställande. Vanligen hade under de senare åren jäsning
erhållits på 100 kbcm och icke sällan på 10 kbcm, vilket endast i undantagsfall
borde få förekomma. Det dåliga resultatet i detta avseende vöre
huvudsakligen beroende på att filtren finge arbeta med för stor filterhastighet.
En utvidgning av filteranläggningen vore därför nödvändig och syntes
bäst ske genom filterareans utökning.
Vidkommande förslaget till åtgärder för för bättling
av vattenverket hade Bergström, såsom framgår av medicinalstyrelsens
skrivelse, lämnat i huvudsak följande redogörelse.
För erhållande av den erforderliga ökningen av filterarean — beräknad
efter maximiförbrukning av cirka 650 kbm per dygn — föresloges anläggandet
av ett nytt dubbelfilter, med en sammanlagd filteryta av 240 kvm, väster örn det
befintliga. I förslaget inginge samtidigt insättandet av regleringsventiler i
de befintliga filtren av annan och mera tillförlitlig typ än de dåvarande. Filterbassängerna
med tillhörande regleringskammare utfördes av armerad betong
och försåges med överbyggnad av trä. För det dåvarande tvättades all för påfyllning
erforderlig filtersand för hand, vilket vore oekonomiskt, och vore det
därjämte svårt att på detta sätt få sanden fullt ren. En sandtvättningsapparat
borde därför uppställas och ett betongplan anordnas för upplag av sand.
Den större vattenförbrukningen medförde, att pumpverksanläggningen, som
vore inrymd i ett särskilt pumphus, behövde utökas, vartill komme, att en
del ändringar av befintliga anordningar borde vidtagas för att underlätta och
säkerställa driften.
För råvattenuppfordringen borde ytterligare ett elektromotordnvet pumpverk
uppställas av samma storlek som det befintliga. Detta vöre anordnat
för likström, men borde det nya pumpverket anordnas för växelström, då det
ur säkerhetssynpunkt vore behövligt, att pumpverken dreves från två olika
kraftkällor. Vid sjukhuset funnes tillgång dels till växelström från statens
46 Kungl. Majus proposition nr 68.
vattenfallsverk, dels till likström, som genererades inom sjukhusets ångcentral.
För renvattenuppfordringen funnes för det dåvarande uppställda två kolvpumpverk
för högtryck, vartdera med en kapacitet av 17 liter per sekund. Pumpverken
—- som vore remdrivna medelst likströmsmotorer, vore starkt förslitna
och borde utbytas mot två direktkopplade, elektromotordrivna centrifugalpumpverk,
med en kapacitet av 15 liter, respektive 20 liter per sekund. Av
samma anledning, som angivits för råvattenpumpverken, borde elektromotorerna
anordnas för växelström, respektive likström.
Såväl renvatten- som råvattenpumpverken skulle anordnas för manövrering
i pumphuset och från maskinhuset, varjämte renvattenpumpverken borde
kunna stoppas medelst flottöranordning i renvattenbehållaren.
Vidare behövdes en vattenståndsvisare i renvattenbehållaren med visartavla
i såväl pumphuset som ångpanne- och maskinhuset.
Beträffande kostnaderna för vattenverkets utvidgning och renovering
hade Bergström verkställt följande beräkning, vilken även innefattade kostnader
för ritningar, kontroll och diverse samt oförutsedda utgifter.
Kronor
Nytt dubbelfilter av armerad betong med överbyggnad av trä, invän
diga
rörledningar, ventiler, sand, singel, belysning m. m................ 73,000
Börledningar och ventiler utanför byggnaderna .............................. 6,000
Tre elektromotordrivna pumpverk, ett för uppfordring av råvatten och
två för uppfordring av renvatten, med instrumentering, erforderliga
rörledningar och elektriska ledningar, ventiler m. m................... 16,000
Vattenståndsvisare ...................................................................... 2,000
Sandtvättningsapparat med tillhörande vatten- och avloppsledningar,
ventiler m. m., plan av armerad betong för sandupplag .................. 7,500
Utbyte av regleringsanordningar i filteranläggningen ..................... 5,500
Summa kronor 110,000
Medicinalstyrelsen upplyser, att sjukhusdirektionen i avgivet yttrande över
förslaget förklarat sig icke hava något att erinra däremot.
Styrelsen yttrar vidare, att styrelsen i alla delar anslöte sig till vad Bergström
anfört och för egen del ville ytterligare framhålla, att frågan örn sjukhusets
förseende med fullgott vatten i tillräcklig mängd snarast måste vinna
sin lösning, enär sjukhusets vattenförsörjning redan vore så knapp, att renlighetsbaden
vid vissa tillfällen måst inskränkas och vissa delar av varmvattennätet
hållas avstängda.
Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1936 års riksdag
att dels besluta, att vid sjukhuset finge i huvudsaklig överensstämmelse
med Bergströms förslag inrättas ett nytt dubbelfilter av betong ävensom vid
reningsverket för övrigt företagas vissa renoverings- och kompletteringsarbeten
till en sammanlagd kostnad av 110,000 kronor, dels ock för budgetåret
1936/1937 för ändamålet anvisa 55,000 kronor.
Med skrivelse den 17 december 1935 har medicinalstyrelsen sedermera överlämnat
ett av byggnadsstyrelsen den 12 i samma månad avgivet yttrande i
ärendet.
Byggnadsstyrelsen har icke något att erinra beträffande vare sig förslaget
eller den för detsammas genomförande beräknade kostnaden.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Den av medicinalstyrelsen förordade utvidgningen av vattenverket vid
Restads sjukhus torde vara nödvändig och bör därför komma till utförande.
De förbättrings- och kompletteringsarbeten, som styrelsen förordar till vidtagande
i samband med utvidgningen, synas lämpligen böra samtidigt komma
till stånd. Mot de framlagda kostnadsberäkningarna har jag icke något att
erinra. För nästa budgetår torde för ändamålet beräknas 55,000 kronor.
Vatten- och avloppsledninssarbeten vid Mariebergs sjukhus vid
Kristinehamn.
I skrivelse den 14 december 1935 har medicinalstyrelsen gjort framställning
örn medel för utförande av vissa vatten- och avloppsledningsarbeten vid
Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn.
Vad först angår vattenledningsarbeten a, erinrar styrelsen, att
styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 februari 1933 angående plan för
större renoveringsarbeten vid statens sinnessjukhus (propositionen nr 156/1933
s. 53—54) bland annat framhållit, att åtgärder för ökning av vattentillgången
vid sjukhuset, framför allt för sjukhusets förseende med vattenklosetter, vore
nödvändiga. Styrelsen hade därvid anfört, att ett användande i större utsträckning,
än vad då skedde, av vatten från Vänern skulle kräva omfattande
och dyrbara reningsanordningar. Grundvattnet i den ena av de vid sjukhuset
befintliga borrbrunnarna hade efter hand förändrats till sin beskaffenhet, så
att det icke vidare vore användbart, och vattentäkten från de två övriga borrbrunnarna
vore otillräcklig för det ökade behovet. För att utreda örn den erforderliga
vattenmängden kunde erhållas från Kristinehamns stads vattenledningsnät,
hade förhandlingar inletts örn vattenleverans från staden. Anläggningskostnaden
för en sådan anslutning hade styrelsen beräknat till omkring 50,000
kronor.
Med skrivelse den 14 december 1935 har medicinalstyrelsen överlämnat av
ingenjören John Bergström på uppdrag av styrelsen verkställd utredning
jämte förslag och kostnadsberäkning beträffande anordningar för sjukhusets
förseende med vatten.
Angående nuvarande anordningar anför Bergström inledningsvis
bland annat följande.
För tvätten och ångpanneanläggningen användes filtrerat sjövatten, under
det att brunnsvatten användes för den övriga förbrukningen. Hårdheten i
vattnet från de två i bruk varande brunnarna å sjukhusområdet kunde uppgå
till 14°, vilket medfört en stark avsättning av kalk i varmvattenberedaren och
varmvattenledningarna. Avhärdning hade därför anordnats för det vatten,
som åtginge för varmvattenberedningen. Järn- och manganhalten i brunnarna
uppginge till cirka 0.4, respektive 0.6 mg per liter, vilket vore till stor olägenhet
genom avsättningar i rörledningarna, varjämte avhärdningsfiltrets drift
därigenom försvårades. Åtgärder för vattnets rening vore därför erforderliga.
Samtidigt med vattnets försämring hade kvantiteten så minskats, att från brunnarna
icke kunde erhållas mera än cirka 160 kbm per dygn och under långvarig
torka hade kvantiteten nedgått till cirka 140 kbm. Under år 1934 hade från
brunnarna erhållits sammanlagt 58,500 kbm, vilket icke varit tillräckligt, utan
Departements
chefen.
48
Kungl. Majlis proposition nr 68.
beräknades minst 6,0U0 kbm ytterligare hava varit erforderliga. Besvärande inskränkningar
i vattenförbrukningen hade måst vidtagas, och hade sålunda
bland annat badning icke kunnat försiggå i erforderlig omfattning. Försök
hade gjorts att genom borrandet av flera brunnar erhålla mera vatten, men
hade detta icke lyckats. Till tvätt och ångpannor erhölles visserligen sjövatten
i tillräcklig mängd, men vore detta vatten ur hygienisk-bakteriologisk synpunkt
icke av tillfredsställande beskaffenhet. Det vore icke lämpligt till användning i
tvättbyggnaden, där det lätt kunde bliva begagnat till dryck av arbetande
patienter.
I fråga örn möjligheterna till beredande av ökad vattentillgång
vid sjukhuset framhåller Bergström bland annat följande.
Det hade ifrågasatts att förlägga ett vattenintag vid Vänern. För erhållande
av fullgott vattenledningsvatten därifrån krävdes emellertid en komplicerad
reningsanläggning, vars anläggningskostnader skulle bliva betydande
och vars drift skulle fordra noggrann tillsyn. Denna utväg borde därför ifrågakomma
endast i det fall, att annan lösning av frågan icke lämpligen kunde
erhållas.
Enligt medicinalstyrelsens beslut hade underhandlingar inletts med Kristinehamns
stad angående leverans av vatten till sjukhuset. I oktober 1935 hade
staden erbjudit vattenleverans på de villkor, som framginge av ett Bergströms
utredning bilagt förslag till kontrakt. Dessa villkor vore att anse som fördelaktiga.
Staden påfordrade icke någon garanterad viss förbrukning utan endast
ett efter de i kontraktet angivna grunderna bestämt pris per kbm, som, då
vattenleveransen överstege 60,000 kbm per år utgjorde 20 öre per kbm. Denna
storlek komme vattenleveransen minst att uppgå till, sedan sjukhusets renovering
genomförts och vattenklosetter inrättats. Stadens vatten vore mjukt
och av god beskaffenhet.
Sjukhusets blivande vattenförbrukning beräknades i medeltal komma att
uppgå till cirka 360 kbm per dygn. Från de två bergbrunnar, vilkas vatten
lämpligen kunde göras fullt användbart, vore det att räkna med en vattenmängd
av i medeltal cirka 150 kbm per dygn. För erhållande av en behövlig
reserv borde denna vattentäkt bibehållas samt en anläggning för vattnets befriande
från järn och mangan utföras. Inberäknat ränta och amortering å anläggningskostnaden
för en reningsanläggning samt pumpnings- och övriga
driftkostnader beräknades priset per kbm för detta vatten komma att utgöra
cirka 12 öre, varför sålunda användningen av detsamma medförde en icke
oväsentlig besparing.
Det vore icke lämpligt att hava tre olika slag av vatten. Då det långsamfiltrerade,
i tvätten använda vattnet icke vore tillfredsställande, borde sjukhusets
förseende med vattenledningsvatten endast grundas på leverans från
staden och utnyttjande av det tillgängliga grundvattnet.
Enligt Bergströms förslag bör alltså upprättas ett reningsverk för
grundvattnet. Angående övriga erforderliga åtgärder
beträffande sjukhusets vattenledningsanläggning
yttrar Bergström huvudsakligen följande.
För uppfordringen av renvatten funnes i maskinhuset uppställda två ångpumpverk.
Det ena av dessa vore ett kolvpumpverk, som vore förslitet och behövde
ersättas. Det andra utgjordes av en ångturbindriven centrifugalpump
och stöde som reserv. För den dagliga driften föresloges uppställandet av
två för automatisk drift anordnade, elektromotordrivna centrifugalpumpar
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 49
med förbindelse till sjukhusets vattentorn och renvattenbehållaren vid reningsverket.
För tillgodogörande av stadens vatten erfordrades nedläggandet av en
200 nina ledning från den punkt vid sjukhusområdets gräns, till vilken stadens
ledning framdroges, samt fram till vattentornet. I närheten av gränsen anordnades
en för uppmätning av det från staden levererade vattnet erforderlig
vattenmätare. En befintlig 150 mm ledning från vattentornet vore för liten folden
blivande större förbrukningen, varför 200 mm ledningen föresloges framdragen
till ångpannehuset. Vid ledningens dimensionering hade hänsyn
tagits till behövlig vattentillgång i händelse av eldsvåda. För att förse tvätten
och ångpannorna med stadens mjuka vatten bibehölles 150 mm ledningen.
Reservoaren i vattentornet, som insatts i slutet av 1880-talet, vore så starkt
anfrätt av rost, att dess hållfasthet i hög grad minskats, varjämte otätheter förekomme
särskilt i skarvarna mellan de olika gjutjärnssegmenten, varav reservoaren
vore sammansatt. Ett utbyte av reservoaren vore därför nödvändigt. T
samband därmed borde vattentornet höjas för åstadkommande av bättre tryck,
särskilt i sjukhusbyggnadernas övre våningar, där vattnet under viss tid på
dagen tillrunne så sakta, att det medförde olägenheter. En höjning av tornet
med cirka 7 meter föresloges därför. Den nya reservoaren utfördes av armerad
betong och gjordes 20 kbm större än den dåvarande reservoaren, som rymde
96 kbm, vilket vore väl litet för utjämning av den blivande större vattenförbrukning,
med vilken kunde räknas.
Kostnaderna för de förslagna åtgärderna beräknas av Bergström
enligt följande sammanställning.
Reningsverk för grundvattnet.
Luftningsrum, reaktionsbassäng och snabbfilter av armerad
betong, omslutningsbyggnad av tegel........................
Regleringsapparat, avstängningsventiler, invändiga rörledningar,
filtersand, makadam till reaktionsbassängen, belysning
m. m............................................................................
Ett elektromotordrivet pumpverk för renvatten och ett
för spolvatten, med instrumentering, elektriska ledningar,
belysning, rörledningar och avstängningsventiler ...............
Uthändiga rörledningar för vatten och avlopp med avstängningsventiler,
avloppsbrunnar m. m. ..........................
Befintligt sandfilter ändrat till renvattenbehållare .........
Nya renvattenpumpverJc.
Två elektromotordrivna centrifugalpumpar för automatisk
drift med tillhörande instrumentering, avstängningsventiler,
rörledningar m. m...................................................................
Ledningar m. m. för tillgodogörande av stadens vatten.
635 meter 200 mm vattenledning av asfalterat gjutjärnsrör
från förbindelsen med stadens vattenledning, med avgrening
till vattentornet och framdragen till ångpannehuset;
tillhörande rördelar, avstängningsventiler, brandposter,
schaktning, bergsprängning, återfyIlning m. m.......
Kammare för vattenmätare med tillhörande rördelar och
avstängningsventiler m. m.....................................................
Kronor
21,500
8.500
3.500
4.500
3.000
42,800
3,200
Kronor
41,000
8,000
46,000
Bihang till riksdagens protokoll Wriö. 1 sand. Nr 68.
241 30 4
50
Kungl. Majus proposition nr 68.
Kronor Kronor
Ny reservoar och i samband därmed höjning av vattentornet.
Beservoar av armerad betong, rymd cirka 120 kbm, höjning
av tornbyggnaden, rörledningar, avstängningsventiler,
självstängande tlottörventil m. m........................................... — 27,500
Vattenstån dsmätare.
Två vattenståndsmätare med givarapparater i vattentornet
och renvattenbehållare samt visarapparater i maskinhuset
med elektriska ledningar ............................................ — 3,500
Summa kronor 126,000
I de beräknade kostnaderna ingå ritningar, kontroll, diverse och oförutsedda
utgifter.
Medicinalstyrelsen förklarar sig i alla delar biträda Bergströms förslag.
Då förslaget förutsatte, att avtal träffades med Kristinehamns stad örn anslutning
till stadens vattenledning, anser sig styrelsen böra hemställa örn
bemyndigande att med staden träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse
med förutnämnda, av Bergström överlämnade avtalsförslag. Styrelsen erinrar
vidare, att enligt den framlagda beräkningen kostnaderna för utförande
av de förslagna vattenledningsarbetena skulle uppgå till 126,000 kronor, vilken
summa med 76,000 kronor överstege det i styrelsens skrivelse den 13 februari
1933 beräknade beloppet av omkring 50,000 kronor. Denna ökning av kostnaderna
betingades av, framhåller styrelsen, att det föreliggande förslaget
jämväl avsåge reningsverk för det vid sjukhuset tillvaratagna grundvattnet,
ny reservoar och i samband därmed höjning av vattentornet jämte åtskilliga
smärre förbättringar av anläggningens olika delar.
Aven beträffande avloppsledningsarbetena erinrar medicinalstyrelsen
till en början örn skrivelsen den 13 februari 1933. Styrelsen hade i denna
anfört, att vattenklosettanläggning vid sjukhuset måste förbindas med omfattande
omläggning av yttre avloppsledningar och utdragande av huvudavloppet
i Vänern till betydligt avstånd från stranden samt att anläggningen
överslagsvis beräknades komma att draga en kostnad av 650,000 kronor. Arbetet
borde företagas i samband med en omläggning av dispositionen av kvinnoavdelningens
sjuklokaler, innebärande bland annat användandet av ett antal
dåvarande personalrum för patienter. Denna omläggning kunde dock först
ske sedan ett planlagt personalbostadshus vid sjukhuset blivit färdigt och
taget i bruk. Sedan detta skett hösten 1935, hade, upplyser styrelsen, en
utflyttning av viss inom sjukavdelningarna boende sjukvårdspersonal kunnat
verkställas.
Med skrivelsen den 14 december 1935 har styrelsen överlämnat av Bergström
på styrelsens uppdrag verkställd utredning jämte förslag och kostnadsberäkning
för utförande vid sjukhuset av nytt huvudavloppssystem, avsett
att vara ett första utbyggnadsstadium av ny avloppsledning, ävensom reningsanläggning
för viss del av avloppsvattnet.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
51
Angående nuvarande avloppsförhållanden oell erforderliga åtgärder
anför Bergström huvudsakligen följande.
Sjukhusets avloppsledningar vore anordnade enligt det kombinerade systemet,
så att spillvatten och nederbördsvatten avleddes genom samma
ledningar. Huvudledningarna utgjordes på flera längre sträckor av kulvertar
av råhuggen sten och hela systemet sammanfördes i en större sådan
kulvert, som utmynnade i strandkanten av Yarnumsviken nedanför tvättbyggnaden.
Stranden vore där mycket långgrund, så att vid lågvatten kloakutloppet
finge karaktären av ett större avloppsdike, från vilket sommartiden
en obehaglig lukt sprede sig. Det hade därför tidigare varit ifrågasatt att
från stenkulverten utdraga en ledning så långt ut i viken, att nämnda olägenhet
skulle bortfalla. Då emellertid inrättandet av vattenklosetter länge
varit ifrågasatt, och de nämnda stenkulvertarna icke lämpligen kunde användas
för avledandet av spillvatten från dylika, hade vidtagandet av åtgärder
fått anstå, till dess frågan örn vattenklosetters inrättande blivit närmare
bestämd. Den verkställda utredningen avsåge förslag till sådan ändring
av avloppssystemet, att vattenklosetter kunde allmänt inrättas.
Yarnumsviken förorenades redan avsevärt av avloppsvatten från såväl
Kristinehamns stad som från sjukhuset. Ett allmänt inrättande av vattenklosetter
inom sjukhuset komme att medföra en ökad förorening, varför
sjukhusets spillvatten efter vattenklosetters inrättande icke lämpligen borde
utsläppas i sjön utan att underkastas något slag av rening. Fullständig
rening syntes åtminstone till en början icke vara erforderlig, utan borde
slamrening vara tillräcklig. För att en blivande reningsanläggning icke
skulle erhålla för stora dimensioner, borde mängden avloppsvatten, som
avleddes till densamma, begränsas så mycket som möjligt. Det hade
därför föreslagits, att den erforderliga ombyggnaden och kompletteringen av
avloppssystemet utfördes på sådant sätt, att separata ledningar för spillvatten
och regnvatten erhölles. Därvid komme de befintliga ledningarna
och kulvertarna att till huvudsaklig del utnyttjas för regnvatten samt de
stora mängder dagvatten, som avleddes genom sjukhusområdet från områden
öster örn detsamma.
I fråga om den föreslagna slamreningsanläggningen och omläggningen
av avloppssystemet till separata ledningar yttrar Bergström
följande.
Den erforderliga slamreningen skedde lämpligast i avsättningsbassänger
och föresloges två sammanbyggda sådana, utförda av armerad betong och
nedsänkta i marken samt med överbyggnad av trä. Innan spillvattnet inleddes
i bassängerna, finge det passera ett sandfång och silrum, varest avloppsvattnet
medföljande sand avsatte sig och grövre partiklar kvarhölles av
en silanordning. Denna vore försedd med en maskindriven rensningsanordning,
som uppsamlade det, som fastnade på gallret. Det avloppsvatten,
som avrunne från slamsamlingsbassängerna, vore befriat från synliga föroreningar.
Höjdförhållandena vore sådana, att avloppsvattnet i allmänhet
kunde avrinna direkt till sjön. Vid högvatten måste dock avloppsvattnet
pumpas från bassängerna, varför ett elektromotordrivet pumpverk föresloges
skola uppställas i en därför avsedd mindre byggnad av tegel. Medelst en
cirka 200 meter lång utloppsledning av stålrör avleddes avloppsvattnet så
långt ut i viken, att minsta möjliga olägenhet förorsakades av detsamma.
Det i bassängerna avsatta slammet måste med vissa tidsmellanrum uppfordras,
varvid det avleddes till ett slamtorkningsplan. Någon lukt eller
något obehag i övrigt medförde icke slammet, sedan anläggningen blivit in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
52
arbetad. För slamuppfordringen föresloges ett elektromotordrivet slampumpverk
uppställt i en mindre byggnad av tegel.
Anläggningen förlädes å ett därför lämpligt område mellan växthusen och
sjöstranden. Anordningarna vore så planerade, att anläggningen sedermera,
om så skulle bliva nödvändigt, kunde utbyggas för fullständig rening av avloppsvattnet.
Såsom förut nämnts vore det avsett att utnyttja huvudsakliga delen av
de befintliga avloppsledningarna för avledandet av dagvatten och regnvatten.
De föreslagna spillvattenledningarna vore så dimensionerade och anordnade,
att vattenklosetter kunde allmänt inrättas inom sjukhuset och avledas till
dessa ledningar. Därvid hade, med hänsyn till nödvändigheten att å ett
sinnessjukhus avloppsledningarna vore lätt tillgängliga för rensning, nedstignings-
och spolbrunnar i erforderligt antal föreslagits insatta i ledningarna.
Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna hava av Bergström beräknats
på sätt framgår av följande sammanställning.
Slamrenmgsanläggning. K ronor
Sandsamlare och gallerbrunn med mekanisk rensnings
anordning
................................................................................ 16,800
Två sammanbyggda slamavsättningsbassänger av armerad
betong, nerschaktade i marken; tillhörande rörledningar
m. m. samt överbyggnad av trä............................................ 58,500
Ett elektromotordrivet centrifugalpumpverk med vertikal
axel för uppfordring av slamrenat avloppsvatten, instrumentering,
elektriska ledningar, rörledningar, ventiler m. m.
samt pumphus av tegel ....................................................... 13,500
Ett elektromotordrivet pumpverk för uppfordring av
slam från slamavsättningsbassängerna, instrumentering,
rörledningar och ventiler m. m. samt pumphus av tegel .. 11,000
Rörledningar med tillhörande avstängningsventiler m. m.
mellan gallerbrunnen, slamavsättningsbassängerna och
pumpverken samt vattenledning............................................ 13,200
Slamtorkningsplan............................................................... 2.500
Omläggning av avloppsnätet till skilda system för spillvatten
och regnvatten.
60 meter 225 mm och 60 meter 150 mm avloppsrör av
asfalterat gjutjärn, 615 meter 300 mm, 1,110 meter 225 nini
och 1,500 meter 150 mm lergodsrör, med schaktning, spädning,
läggning, bergsprängning och återfyllning m. m....... 191,000
50 nedstigningsbrunnar, 7 inspektionsbrunnar och 30
spolbrunnar.............................................................................. 41,500
Omkoppling och ändring av befintliga ledningar, håltagningar
och efterlagningar för ledningarnas dragande
genom kulvertar m. m............................................................. 5,000
Iordningställande av vägar och planteringar .................. 8,000
Utloppsledning i Varnumsviken av 200 meter 225 mili
asfalterade och isolerade stålrör, upplagd på pålbockar;
muddring och bankfyllning m. m........................................... 32,000
Kronor
115,500
277,500
Summa kronor 393,000
I de beräknade kostnaderna ingå ritningar, kontroll, diverse och oförutsedda
utgifter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 53
Medicinalstyrelsen förklarar sig i alla delar biträda vad Bergström föreslagit.
Över ifrågavarande båda förslag till vatten- och avloppsledningsarbeten
bär sjukhusdirektionen den 9 december 1935 avgivit yttrande till medicinalstyrelsen
samt därvid tillstyrkt desamma. Jämväl förslaget till kontrakt
med Kristinehamns stad angående vattenleverans har tillstyrkts av direktionen.
Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1936 års
riksdag besluta, dels att vid sjukhuset finge vidtagas vissa anstalter för betryggande
av sjukhusets vattenförsörjning i huvudsaklig överensstämmelse
med det framlagda förslaget för en beräknad kostnad av 126,000 kronor,
dels — för att möjliggöra inrättande av vattenklosetter och för undanröjande
av missförhållanden med avseende å det nuvarande avloppssystemet — att
i huvudsaklig överensstämmelse med förutnämnda förslag finge anläggas
nytt huvudavloppssystem med reningsanläggning för en beräknad kostnad
av 393,000 kronor, dels ock för budgetåret 1936/1937 för ändamålet bevilja
ett anslag av 175,000 kronor.
Med skrivelse den 17 december 1935 har medicinalstyrelsen överlämnat
av byggnadsstyrelsen den 12 i samma månad avgivet yttrande över förslagen.
Byggnadsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra beträffande vare
sig de båda förslagen eller de för desammas genomförande beräknade kostnaderna.
Den föreliggande utredningen giver vid handen, att åtgärder för ordnande
av sjukhusets vatten- och avloppsfråga äro synnerligen önskvärda och nu
lämpligen böra vidtagas.
Medicinalstyrelsens förslag, att för tillgodoseende av sjukhusets vattenbehov
avtal skall träffas med Kristinehamns stad angående leverans av
vatten från stadens vattenledning, tillstyrker jag. Avtalet torde böra slutas
i huvudsaklig enlighet med det upprättade förslaget. De föreslagna anordningarna
för anslutning till stadens vattenledning samt förbättringarna beträffande
sjukhusets vattenledningsanläggning vill jag förorda. Kostnaderna
torde i överensstämmelse med den av byggnadsstyrelsen utan erinran lämnade
beräkningen böra uppskattas till 126,000 kronor.
De föreslagna åtgärderna i fråga om avloppsanläggningen torde få anses
till fullo motiverade. Såsom medicinalstyrelsen framhållit, utgöra de en
förutsättning för inrättande av vattenklosetter. De äro dessutom påkallade
för att avhjälpa rådande missförhållanden. Jag tillstyrker alltså, att de
komma till utförande. Beräkningen av kostnaderna till 393,000 kronor, vilken
icke föranlett erinran från byggnadsstyrelsen, anser jag mig böra godtaga.
För nästa budgetår torde för ifrågavarande vatten- och avloppsledningsarbeten
böra beräknas 175,000 kronor.
Departements
chefen.
54
Kungl. Majlis proposition nr 68.
Om- och tillbyggnad av Frösö sjukhus vid Östersund.
"Vid. anmälan den 3 januari 1936 av socialdepartementets ärenden angående
utgifter för kapitalökning under budgetåret 1936/1937 anförde jag vid
punkten 2, att medicinalstyrelsen hemställt, att för nämnda budgetår måtte
beräknas medel till ett flertal byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus,
bland vilka även upptagits om- och tillbyggnad av Frösö sjukhus vid Östersund.
En preliminär granskning av handlingarna hade, anförde jag, bibragt
mig den uppfattningen, att de av styrelsen förordade byggnadsarbetena kunde
begränsas. Vid den närmare prövning av frågan, som jag numera verkställt,
har jag funnit, att de föreslagna arbetena vid Frösö sjukhus kunna
utan alltför stor olägenhet anstå något år.
Avloppsledningar vid Ryhovs sjukhus vid Jönköping.
I skrivelse den 30 december 1935 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn disponerande av besparade medel å de anslag, som anvisats för Ryhovs
sjukhus i Jönköping, till utförande av vissa avloppsledningar vid sjukhuset.
Byggnadsstyrelsen anför beträffande nuvarande avloppsförhållanden följande.
Enligt § 3 i den mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén
samt Jönköpings stad den 10 juli 1928 träffade överenskommelsen på grund
av Jönköpings regementes upphörande och den ändrade organisationen av
förutvarande Smålands artilleriregemente hade staden förbundit sig att för
den anstalt, som komme att förläggas till förutvarande Jönköpings regementes
kasernetablissement, städse hålla avloppsledning av sådan beskaffenhet,
att den på ett tillfredsställande sätt kunde fungera såsom avlopp såväl
för spillvatten som för orenlighet från vattenklosetter. Den befintliga, av
staden från kasernområdet till Rocksjön anlagda ledningen, vilken staden
hade att underhålla, skulle användas såsom avloppsledning för dagvatten.
Den 20 juni 1929 hade Kungl. Majit uppdragit åt byggnadsstyrelsen att
låta omändra förenämnda kasernetablissement till en sinnessjukanstalt, Ryhovs
sjukhus.
Avloppsledningarna vid Ryhovs sjukhus vore till huvudsaklig del utförda
enligt separat system med skilda ''ledningar för spillvatten och dagvatten.
Ledningarna för dagvatten utmynnade i förutnämnda ledning från kasernområdet
till Rocksjön. Spillvattenledningarna från sjukhusets samtliga byggnader,
med undantag för sju bostadshus inom sydvästra delen av Ryhovs
område, vore sammanförda till en huvudledning, som stöde i förbindelse
med stadens kloaksystem, med utlopp genom stadens kloakpumpstation till
Vättern.
De nyss nämnda sju bostadshusen vore så belägna i höjdled, att spillvattenledningarna
från desamma icke kunnat förbindas med huvudavloppet
till stadens kloaksystem utan anordnande av pumpverk. Då förslaget till
kasernetablissementets ombyggnad till sjukhus på sin tid upprättats, hade
underhandlats med Jönköpings stads hälsovårdsnämnd rörande spillvattenavloppet
från dessa byggnader, och hade nämnden medgivit, att spillvattenledningarna
finge anslutas till omförmälda huvudavloppsledning för dagvatten
till Rocksjön, under villkor att för spillvattnets rening anlades s. k.
hoffmannbrunnar. För sex av dessa byggnader hade spill vattenledningar
anordnats på angivet sätt, under det att vid en av byggnaderna avloppet
Kungl. Majus proposition nr 68.
oo
efter genomgång av en hoffmannbrunn utsläpptes i en avloppsledning, som
utdragits till ett kärr i förbindelse med Rocksjön.
Styrelsen redogör i fortsättningen för huru fråga uppkommit angående
omläggning av avloppet från förenämnda sju bostadshus. Styrelsen yttrar
därvid huvudsakligen följande.
I skrivelse till Jönköpings drätselkammare den 18 maj 1935 hade stadens
byggnadschef bland annat framhållit, att den rening av spillvattnet, som avsåges
att åstadkommas i förenämnda reningsbrunnar, icke blivit tillräckligt
effektiv, enär det visat sig, att avloppsvattnet i ledningen till Rocksjön icke vore
av sådan beskaffenhet, som man ur hälsovårdssynpunkt hade rätt att fordra.
Ifrågavarande avlopp vore det enda spillvattenavlopp, som funnes anordnat
till Rocksjön, vilken sjö hade ett i övrigt bakteriefritt samt för bad och isupptagning
lämpligt vatten. Till förhindrande av vattnets förorening hade
staden förbjudit spillvattens utsläppande bland annat i de diken och vattendrag,
som ledde till Rocksjön. Denna sjö hade av ålder av stadens befolkning
i stor utsträckning utnyttjats för friluftsbad och begagnades i sådant
avseende jämväl av manskap från Smålands arméartilleriregemente. FörRyliovs
sjukhus syntes Rocksjön även komma att användas för samma ändamål.
Is upptoges varje vinter ur Rocksjön för stadens, regementets och
sjukhusets behov. Intet hinder mötte att förbinda samlingsledning för avloppsvattnet
från de sju byggnaderna med huvudavloppsledningen från Ryhovs
sjukhus. För detta ändamål borde lämpligen anläggas en automatisk
pumpstation, som förbundes med huvudavloppsledningen genom tryckledning
för spillvatten.
Drätselkammaren hade i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 29 juni
1935 framhållit, att regeringsrätten genom utslag den 6 december 1923
ålagt Jönköpings stad att antingen vidtaga betryggande åtgärder till
undanröjande av de olägenheter, som vore förenade med utsläppande
av spillvatten från dåvarande Jönköpings regementes kasernetablissement
i Rocksjön, eller ock att avleda spillvatten åt annat håll. Avloppsförhållandena
för Ryhovs sjukhus hade på grund av nämnda åläggande på
stadens bekostnad ordnats på det sätt, att huvudavloppet för området förbundits
med stadens kloaksystem med utlopp genom kloakpumpstationen.
För sådant ändamål hade staden för en kostnad av 64,500 kronor låtit anlägga
en kulvertledning från Ryhov till pumpstationen. Avloppet för de
omförmälda sju byggnaderna inom sydvästra delen av Ryhovs område hade
därför redan från början av kronan bort ordnas genom anslutning till lmvudavloppsledningen
och icke genom anordnande av avlopp till Rocksjön.
Kostnaden för den ifrågasatta anläggningen till förhindrande av spillvattens
avledande till Rocksjön borde drabba kronan, på vars talan Jönköpings
stad ålagts att anordna huvudavloppsledning till kloakpumpstationen.
Förhållandet vore, anför byggnadsstyrelsen, att reningsbrunnarna i spillvattenledningarna
icke medfört avsedd verkan, vartill komme, att rensningen
av brunnarna förorsakat väsentliga obehag för omgivningen. Såväl badningen
som isupptagningen i Rocksjön, vilka fördelar kunde utnyttjas ej blott av
staden utan jämväl av regementet och sjukhuset, borde kunna ske under
bästa möjliga förhållanden, varför det syntes behövligt, att de påtalade olägenheterna
bleve avhjälpta. Det syntes likaledes vara skäligt, att statsverket
bekostade de därför erforderliga åtgärderna. Dessa beskriver styrelsen på
följande siitt.
56
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Spillvattnet från de sju omförmälda bostadshusen avleddes genom samlingsledning
till en uppsamlingsbrunn i förbindelse med uppfordringsanordning,
inrymd i en därför avsedd mindre nybyggnad. Avloppsvattnet avrunne
ifrån brunnen till en automatiskt arbetande pneumatisk tryckcistern, varifrån
vattnet uppfordrades till en nedstigningsbrunn i huvudledningen för sjukhusets
avlopp till stadens kloaksystem. Yattenuppfordringen skedde medelst
komprimerad luft, som erhölles från en elektromotordriven luftkompressor.
Såsom reserv för den pneumatiska uppfordringsanordningen uppställdes ett
mindre elektromotordrivet pumpverk, anordnat för automatisk drift. Byggnaden,
i vilken uppfordringsanordningarna inrymdes, utfördes av tegel och
armerad betong.
Kostnaderna för de sålunda föreslagna och därmed sammanhörande arbetena
beräknar styrelsen uppgå till omkring 40,000 kronor. Av de för byggnadsföretaget
anvisade anslagsmedlen återstode odisponerat, upplyser styrelsen,
ett belopp av omkring 579,000 kronor, vartill komme vissa hyres- och arrendemedel.
Ifrågavarande kostnad av 40,000 kronor kunde alltså bestridas
av för byggnadsföretaget anvisade medel.
Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte bemyndiga styrelsen
att av de medel, som ställts till förfogande för iordningställande av Ryhovs
sjukhus i Jönköping, använda ett belopp av högst 40,000 kronor för utförande
av ledningar och uppfordringsanordning för spillvatten från sju bostadshus
vid sjukhuset till huvudavloppsledningen från sjukhuset till Jönköpings
stads kloaksystem.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig till alla delar instämma i byggnadsstyrelsens
framställning.
Byggnadsstyrelsens hemställan synes mig förtjänt att vinna beaktande.
Därest riksdagen ej har något att erinra däremot, kommer jag alltså att tillstyrka,
att Kungl. Majit bemyndigar styrelsen att av de medel, som ställts
till styrelsens förfogande för anordnande av Byhovs sjukhus, använda högst
40,000 kronor för de ifrågavarande avloppsledningsarbetena.
Sammanfattning.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört skulle för nästa budgetår
medel behöva anvisas till arbeten vid följande anstalter med här angivna
belopp.
Kronor
S:t Olofs sjukhus.................................................................................... 411,000
S:t Sigfrids » 450,000
Vipeholms » 270,000
Salberga » 97,000
S:t Lars » 60,000
Psykiatrisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala .................. 275,000
Ulleråkers sjukhus ................................................................................. 1,000,000
Restads sjukhus:
a) renovering av köks- och tvättbyggnaden................................... 50,000
b) utvidgning av vattenverket m. m................................................. 55,000
Mariebergs sjukhus............................................................................... 175,000
Summa kronor 2,843,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
57
Nämnda belopp av 2,843,000 kronor torde få utgå från ett under utgifter
för kapitalökning, statens allmänna fastighetsfond, anvisat reservationsanslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus.
Med avseende å fördelningen av medlen under anslaget torde få nämnas,
att den angivna beräkningen självfallet icke avser att vara i detalj bindande
för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande en ökning av beräknad medelsdisposition för ett
visst ändamål kunna ske mot det att motsvarande minskning vidtages i de
anvisade medlen för ett annat ändamål.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I) besluta, att vid Ulleråkers sjukhus vid Uppsala skola i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag utföras
ny- och ombyggnadsarbeten för en beräknad kostnad av
högst 1,524,000 kronor;
II) besluta, att vid Restads sjukhus vid Vänersborg skola i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat förslag utföras
renoveringsarbeten för en beräknad kostnad av högst
339,200 kronor;
III) besluta, att vid sistnämnda sjukhus skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag utföras arbeten
för utvidgning av vattenverket m. m. för en beräknad kostnad
av högst 110,000 kronor;
IV) besluta, att vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn
skola i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordat
förslag utföras vissa vattenledningsarbeten för en beräknad
kostnad av högst 126,000 kronor;
V) besluta, att vid sistnämnda sjukhus skola i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordat förslag utföras vissa
avloppsledningsarbeten för en beräknad kostnad av högst 393,000
kronor samt
VI) bland utgifter för kapitalökning under rubriken »Statens
allmänna fastighetsfond» till Vissa byggnadsarbeten vid statens
sinnessjukhus för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av 2,843,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Dagny Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 19U6. 1 sami. Nr 68.
241 lid 5