Kungl. Majis proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Majis proposition till riksdagen angående biträden åt
ärkebiskopen i given Stockholms slott den 7 februari
1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 7 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,

Leo, Engberg, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

På förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 202/1933) medgav 1933 års
riksdag (skrivelse nr 220), att för anställande för tiden intill utgången
av budgetåret 1933/1934 av en sekreterare hos ärkebiskopen finge ur
biskopslöneregleringsfonden utgå härför erforderliga medel.

I berörda proposition anförde jag bland annat följande:

Under senare år hade på grund av kända förhallanden ärkebiskopens
arbetsbörda utöver de honom såsom statschef åliggande göromalen
ej minst på grund av de nyupptagna internationella förbindelserna
kommit att ökas på ett sätt, som ej kunnat förutses for blott några
tiotal år sedan. Den i ärendet förebragta utredningen bestyrkte tillfullo
nödvändigheten av att ärkebiskopen erhölle särskilt biträde för dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 66. *

2 Kungl. Majlis proposition Nr 66.

och andra göromål, vilka med tidens lopp kommit att i allt högre
utsträckning läggas på innehavaren av ärkebiskopsstolen. Dessa göromål
syntes nämligen varken kunna eller böra handhavas av domkapitlets
personal, vilken blott beräknats för de ordinarie stiftsgöromålen. Det
borde alltså med styrka betonas, att det föreliggande förslaget toge sikte
allenast på de ärkebiskopen i denna hans egenskap åvilande särskilda
ämbetsförpliktelserna och att följaktligen från övriga biskopars sida
något motsvarande krav ej med fog kunde resas.

Såsom kammarkollegiet och statskontoret framhållit i ett uti ärendet
avgivet utlåtande den 28 februari 1933, syntes det — med hänsyn till
att här förevarande behov finge antagas vara av stadigvarande beskaffenhet
— vara principiellt oriktigt att kräva, att ärkebiskopen skulle
av sina löneinkomster, vilka icke blivit beräknade för en sådan utgift,
bekosta ett dylikt biträde, vilket framförallt motiverats av den säregna
!j^skayenheten .av de ärkebiskopen tillkommande ämbetsåliggandena.
rörhahandena i detta hänseende syntes ej bliva förändrade, örn och när
den av riksdagen vid flera tillfällen begärda nya löneregleringen för
biskoparna genomfördes. Det torde nämligen ej vara att förvänta, att
vid genomförandet av en dylik lönereglering enligt moderna lönereglermgsprinciper
löneförmånerna för ärkebiskopen skulle komma att utmätas
med hänsyn tagen till att ärkebiskopen för sitt ämbetes behöriga skötsel
vore i behov av stadigvarande biträde.

För budgetåret 1934/1935 hemställde ärkebiskopen, att — i stället för
medel till avlönande av en sekreterare — ett årligt anslag måtte ställas
till hans förfogande till bestridande av kostnaderna, beräknade till nedan
angivna belopp, för dels en språkkunnig stenograf med heltidst jänstgöring,
3,000 kronor, dels ett juridiskt bildat biträde för uppsättande
av handlingar och utlåtanden m. m. — vilket biträde kunde behöva
tagas i anspråk endast för ett begränsat antal ärenden — 1,500 kronor,
dels ock ett prästerligt biträde av högre teologisk utbildning och med
god förfarenhet i de viktigaste kulturspråken, som kunde biträda vid
korrespondens med kyrkosamfund i utlandet, vid besök av främmande
kyrkomän m. m., 2,500 kronor.

Sedan kammarkollegiet och statskontoret den 6 februari 1934 avgivit
gemensamt utlåtande i ärendet, hemställde Kungl. Majit i proposition
nr 133 1934, att riksdagen matte medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden
finge under budgetåret 1934/1935 enligt de närmare villkor, Kungl.
Majit kunde finna skäl fastställa, utgå ett belopp av högst 7,000 kronor
till anställande av biträden åt ärkebiskopen. I skrivelse nr 123/1934 anmälde
riksdagen, att riksdagen bifallit propositionen.

Kungl. Majits beslut i ärendet gavs den 11 maj 1934, därvid Kungl.
Majit bland annat föreskrev, att ifrågavarande biträden skulle efter
ärkebiskopens närmare anvisningar och direktiv gå honom till handa i
fråga örn ärenden, som sammanhängde med de ärkebiskopen i denna
hans egenskap åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna.

För budgetåret 1935/1936 beviljade riksdagen enahanda anslag som
för budgetåret 1934/1935 (riksdagens skrivelse nr 77/1935).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66. 3

Hos Kungl. Majit har nu ärkebiskopen anmält, att han jämväl efter
utgången av budgetåret 1935/1936 oundgängligen komme att behöva
fortsatt hjälp av hos honom anställda biträden.

Över ärkebiskopens omförmälda framställning hava kammarkollegiet
och statskontoret den 14 januari 1936 avgivit gemensamt utlåtande och
därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot att ur biskopslöneregleringsfonden
finge under budgetåret 1936/1937 utgå ett belopp av
högst 7,000 kronor till ifrågavarande ändamål.

Fortsatt anslag till biträden åt ärkebiskopen är erforderligt även för
budgetåret 1936/1937.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ur biskopslöneregleringsfonden må
under budgetåret 1936/1937, i enlighet med de närmare
villkor och bestämmelser, Kungl. Majit kan finna skäl
fastställa, utgå ett belopp av högst 7,000 kronor till anställande
av biträden åt ärkebiskopen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Departe mentschefen.