Kungl. Majus proposition nr 65.
5
Nr 65.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till Axel Bernhard Axelson i anledning av
sjukdom, ådragen unden'' militärtjänstgöring; given
Stockholms slott den 7 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 7 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Sköld.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förord
319
36
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
ning har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock
att ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,
volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas
under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom
med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring
och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. t värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Axel Bernhard A xeIson i Norrviken fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid
Svea ingenjörkår under tiden den 31 oktober 1919 — den 20 januari 1920.
Sedan Axelson vid läkarundersökningar i början av år 1920 befunnits lida
av lungtuberkulos, förklarade riksförsäkringsanstalten genom beslut den 17
februari 1920 honom berättigad till ersättning för nämnda sjukdom jämlikt
bestämmelserna i förenämnda förordning den 18 juni 1909. Genom särskilda
beslut tillerkändes Axelson sedermera av anstalten dylik ersättning för tiden
den 21 januari 1920—den 30 september 1924.
I en till riksförsäkringsanstalten den 10 oktober 1935 inkommen skrift
gjorde Axelson med stöd av ett samma dag utfärdat läkarintyg framställning
örn utbekommande av ytterligare ersättning i anledning av ovannämnda sjukdom.
Enär berörda framställning gjorts först sedan mer än tio år förflutit
efter utgången av den tid, för vilken ersättning tidigare tillerkänts Axelson,
och denne vid sådant förhållande jämlikt bestämmelserna i förordningen den
4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn kallelse å okända borgenärer
måste anses hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga örn rätten till ersättning,
fann anstalten genom beslut den 29 oktober 1935 sig icke kunna
upptaga framställningen till prövning.
Hos Kungl. Majit har Axelson sedermera i en till försvarsdepartementet
den 5 november 1935 inkommen skrift anhållit att utan hinder av gällande
preskriptionsbestämmelser få komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna
för tillämplig förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Axelson, som den 30 september
1924 ansett sig arbetsför, vid sistnämnda tidpunkt haft anställning såsom
kontorist, att han vid läkarundersökning i juni 1933 befunnits vara i behov
av vila från arbetet och till följd därav erhållit tjänstledighet från sin anställning
under tre månader, att Axelson emellertid icke vid sistnämnda till
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
fälle lios riksförsäkringsanstalten framställt anspråk på ersättning, enär lian
under tjänstledigheten vistats i sitt hem, samt att Axelson, som därefter skött
sin tjänst till och med den 9 oktober 1935, vid läkarundersökning påföljande
dag befunnits lida av lungtuberkulos (lungblödning).
Ii ikaförsäkran gsans tälten har i avgivet utlåtande i ärendet den 15 november
1935 anfört, bland annat, att Axelson efter september månad 1924 icke låtit
sig avhöra hos anstalten, förrän han den 10 oktober 1935 gjort framställning
örn ytterligare ersättning i anledning av lungsjukdom. Enligt ett av biträdande
läkaren hos riksförsäkringsanstalten, överläkaren A. Gullbring, avgivet
yttrande måste samband anses föreligga mellan Axelsons nuvarande lungsjukdom
och den sjukdom, för vilken han tidigare från anstalten åtnjutit
ersättning.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande
den 30 december 1935 — under erinran, bland annat, att riksdagen tidigare
i åtskilliga fall medgivit, att ersättning enligt grunderna för ovannämnda förordning
den 18 juni 1909 finge utgå, oaktat framställning därom icke blivit
gjord inom föreskriven tid — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att till Axelson finge från och med den 1 januari 1936 från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt nämnda grunder kunde anses berättigad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Axelson, som under tiden den Departements21
januari 1920—den 30 september 1924 uppburit ersättning till följd av lung- ‘hefensjukdom,
som han ådragit sig under militärtjänstgöring, den 10 oktober 1935
hos riksförsäkringsanstalten — under åberopande av ett samma dag utfärdat
läkarbetyg — framställt anspråk på ersättning i anledning av att han ånyo befunnits
lida av nämnda sjukdom. Då framställningen gjorts först sedan mera
än tio år förflutit efter utgången av den tid, för vilken ersättning tidigare
tillerkänts Axelson, har anstalten, under åberopande av bestämmelserna i
förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn kallelse
å okända borgenärer, förklarat sig icke kunna upptaga framställningen till
prövning.
Då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, samband måste anses
föreligga mellan den lungsjukdom, varav Axelson vid läkarundersökningen
den 10 oktober 1935 befunnits lida, och den sjukdom, för vilken han tidigare
från anstalten åtnjutit ersättning, finner jag billigt, att han från och
med sagda dag får komma i åtnjutande av ersättning enligt i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 angivna grunder.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Axel Bernhard Axelson må — utan hinder därav
att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig tid —
från och med den 10 oktober 1935 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han
8
Kungl. Majds proposition nr 65.
enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kan anses berättigad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Elveria/.
1
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.