Kungl. Majda ''proposition Nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående dyrtidstilllägg
och tillfällig löneförbättring åt biskopen i Härnösands
stift Torsten Bohlin; given Stockholms slott
den 24 januari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför:

De fasta avlöningsförmånerna för biskopen i Härnösands stift utgöras
dels av indelningsersättning, för närvarande uppgående till 5,015 kronor
10 öre för år, dels ock av lönefyllnads- och ersättningsbelopp från biskopslöneregleringsfonden,
fastställda till 8,800 kronor 88 öre.

I enlighet med riksdagens därom fattade beslut (proposition nr 49/1922;
riksdagens skrivelse nr 181/1922) medgav Kungl. Majit genom beslut
den 15 juni 1922, bland annat, att till dåvarande biskopen i nämnda
stift E. F. Lönegren finge för tiden från och med den 1 juli 1922 tills
vidare, så länge dyrtidstillägg utginge till befattningshavare i statens

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 1 sami. Nr 52. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 52.

tjänst, från biskopslöneregleringsfonden utgå dyrtidstillägg, som skulle
beräknas å de delar av hans avlöningsförmåner, som bestredes av samma
fonds medel. Tillika föreskrevs att vid dyrtidstilläggets bestämmande
skulle i tillämpliga delar iakttagas samma allmänna grunder, som gällde
för dyrtidstillägg under motsvarande tid åt befattningshavare i statens
tjänst, dock att till Lönegren ej finge utgå högre belopp än att summan
av hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägget inbegripet, för år räknat uppginge
högst till det belopp, han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel
åtnjutit en årlig avlöning av 12,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 134 framställda förslag
medgav 1925 års riksdag (skrivelse nr 141), bland annat, dels att Lönegren
finge från och med den 1 juli 1925 tills vidare och intill dess annorlunda
kunde bliva bestämt från biskopslöneregleringsfonden erhålla
tillfällig löneförbättring med ett årligt belopp av 3,000 kronor, dock
med skyldighet för honom att vidkännas sådan minskning i detta belopp,
att hans samtliga avlöningsförmåner för år icke överstege 15,000
kronor förutom dyrtidstillägg; dels ock att det Lönegren tillkommande
dyrtidstillägget från och med den 1 juli 1925 ej finge utgå med högre
belopp, än att summan av hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägget inbegripet,
för år räknat uppginge till högst det belopp, han skulle hava
erhållit, därest han av statsmedel åtnjutit en årlig avlöning av 15,000
kronor.

Hos Kungl. Majit har nu biskopen i ovannämnda stift Torsten Bohlin
anfört följande:

Sedan Bohlin den 1 januari 1936 tillträtt de med biskopsämbetet i
Härnösand förenade löneförmånerna, hade han hos länsstyrelsen därstädes
gjort sig underrättad örn de grunder, efter vilka biskopslönen beräknats.
Därvid hade meddelats, att länsstyrelsen icke utan nytt medgivande
ansett sig kunna till Bohlin utbetala lönen efter samma grunder,
som tillämpats för biskop Lönegrens del, utan skulle Bohlin äga uppbära
allenast indelningsersättning samt lönefyllnad och ersättning för
indragna prebenden.

Då även med den merinkomst, som biskop Lönegren ägt uppbära,
biskopslönen i Härnösand torde tillhöra de lägsta i riket och det personliga
lönetillägget med tanke på de till ämbetet hörande representativa
förpliktelserna syntes vara oumbärligt, anhölle Bohlin att från och
med den 1 januari 1936 få uppbära dels dyrtidstillägg efter samma
grunder som Lönegren, dels ock personligt lönetillägg med 3,000 kronor,
örn möjligt utan den begränsning av samtliga löneförmåner, förutom
dyrtidstillägget, till 15,000 kronor, som blivit för Lönegren föreskriven.

I ärendet har statskontoret den 13 januari 1936 avgivit utlåtande och
därvid anfört, att, då biskopen Bohlin torde böra komma i åtnjutande
av samma löneförmåner som sin företrädare, statskontoret icke hade

3

Kungl. Majds ''proposition Nr 52.

något att erinra mot att framställning gjordes till riksdagen örn utverkande
av medgivande, att Bohlin finge från och med den 1 januari 1936
tills vidare och intill dess annorlunda kunde bliva bestämt från biskopslöneregleringsfonden
erhålla tillfällig löneförbättring med ett årligt belopp
av högst 3,000 kronor samt dyrtidstillägg, att utgå i enlighet med
de för biskopen Lönegren gällande föreskrifter.

I likhet med statskontoret anser jag, att Bohlin bör beredas löneförmåner,
motsvarande dem, som hans företrädare i ämbetet åtnjutit. Den
angivna begränsningen till 15,000 kronor, varom föreskrift meddelats i
syfte att upprätthålla likställighet i lönehänseende mellan biskoparna i
Härnösands och Luleå stift, torde böra bibehållas. Härvid är att märka,
att nuvarande biskopen i Luleå stift, utöver lön och tillfällig löneförbättring
tillhopa 15,000 kronor, åtnjuter särskilt lönetillägg i anledning
av nådårsrättens upphörande, medan sådant tillägg icke utgått till biskopen
Lönegren. Då dylikt tillägg författningsenligt skall tillkomma Bohlin,
bör detta lönebelopp följaktligen icke ingå i angivna maximisumma,
15,000 kronor.

Den tillfälliga löneförbättringen samt dyrtidstillägget, vilket sistnämnda
tillägg beräknats enligt de för befattningshavare med oreglerad lön tilllämpade
grunder, torde böra utgå från och med den 1 januari 1936
tills vidare, till dess annorlunda bestämmes.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att biskopen i Härnösands stift Torsten Bohlin
må från och med den 1 januari 1936 tills vidare, till dess
annorlunda må varda bestämt, från biskopslöneregleringsfonden
erhålla tillfällig löneförbättring med ett årligt
belopp av 3,000 kronor, dock med skyldighet för Bohlin
att vidkännas sådan minskning i detta belopp, att hans
avlöningsförmåner för år — oberäknat lönetillägg i anledning
av nådårsrättens upphörande samt dyrtidstillägg,
varom nedan förmäles — icke överstiga 15,000 kronor;

dels ock att Bohlin må från och med den 1 januari
1936 tills vidare, till dess annorlunda må varda bestämt,
från biskopslöneregleringsfonden efter Kungl. Majits bestämmande
erhålla dyrtidstillägg å den del av sina avlöningsförmåner,
som bestrides av samma fonds medel,
att utgå enligt enahanda grunder, som skulle gällt, örn
hans avlöningsförmåner bestritts av statsmedel, dock att
till Bohlin ej må utgå högre belopp, än att summan av
hans avlöningsförmåner, frånsett ovannämnda lönetillägg

Departe mentschefen.

4

Kungl. Marits proposition Nr 52.

i anledning av nådårsrättens upphörande men dyrtidstillägget
inbegripet, för år räknat uppgår till högst det
belopp, han skulle hava erhållit, därest han av statsmedel
åtnjutit en årlig avlöning av 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
E. Hedenlund.

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

860219