Kungl. Maj.ts proposition nr 47.
1
Nr 47.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till Norrbottens
läns hushållningssällskap för inrättande av
lantbruksskola; given Stockholms slott den 24 januari
1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 47, har Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag
till Norrbottens läns hushållningssällskap för inrättande av lantbruksskola
m. m. beräkna för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag av 225,000
kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta ärende.
I skrivelse den 4 december 1934 har Norrbottems läns hushållningssällskap
hemställt, att Kungl. Majit måtte till sällskapets förfogande ställa erforderBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 47. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 47•
liga medel för förvärv av Björkfors egendom i Nederkalix med flera socknar
för upptagande därstädes av kolonisationsverksamhet samt för inrättande å
egendomen av en efter länets förhållanden lämplig lantbruksskola. Över
framställningen hava, efter remisser, yttranden avgivits den 17 januari 1935
av lantbruksstyrelsen och den 2 februari 1935 av statens egnahemsstyrelse.
Sedan hushållningssällskapet och dess egnahemsnämnd i skrivelse den 5 februari
1935 i vissa hänseenden bemött lantbruksstyrelsens yttrande, har statskontoret
den 15 mars 1935 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
I skrivelsen den 4 december 1934 har hushållningssällskapet till en början
anfört:
Industrierna i Norrbottens län hade under efterkrigstiden kämpat med stora
svårigheter, vilka bland annat utlöst en omfattande arbetslöshet. Även örn
på sistone en viss ljusning inträtt, torde de fortgående rationaliseringssträvandena,
de relativt höga skatterna och arbetslönerna inom länet samt industriens
befarade förflyttning längre söderut komma att verka därhän, att industriens
behov av mänsklig arbetskraft framdeles nedginge. Den arbetskraft,
som industrien av olika anledningar ej kunde sysselsätta, måste söka
sig nya förvärvsmöjligheter. Trots vissa svårigheter för jordbruket och jordbruksnäringens
inom länet för närvarande i många avseenden eftersatta läge
torde med de stora utvecklingsmöjligheter för denna näring, som funnes i
länet, jordbruket alltmer bliva den näring, till vilken befolkningen bleve hänvisad
för att söka sin försörjning. Denna utveckling vore så mycket mera
ofrånkomlig som folkökningen i länet vore större än i någon annan del av
landet eller cirka 2,000 personer årligen.
Det allmännas åtgöranden för att skapa ökade utkomstmöjligheter av jordbruksnäringen
inom Norrbottens län syntes böra inriktas dels på att förkovra
och utveckla redan bestående jordbruk och dels på att för odling och bebyggelse
taga nya odlingsområden i anspråk. I förstnämnda hänseende finge
framhållas, att flertalet jordbruk inom länet i medeltal icke omfattade melån
omkring 3 hektar odlad jord och sålunda genomsnittligt ej kunde föda
mer än 3 kor. Det vore av utomordentlig vikt, att dessa ofullständiga jordbruk
snarast möjligt utvecklades till sådan bärkraft, att deras innehavare
bleve mindre beroende än för närvarande av tillfälliga arbetsförtjänster inom
industri eller annorstädes. Mycket torde härutinnan kunna åtgöras genom
införandet av bättre brukningsmetoder och rationellare jordbruksdrift över
huvud ävensom genom verkställandet i större utsträckning än hittills av
grundförbättringar, nyodlingar, ängs- och betesanläggningar samt skogsvårdande
åtgärder. Utan positiva insatser från det allmännas sida för kolonisation
och jordbruksutbildning vore det emellertid fara värt, att eventuellt
vidtagna åtgärder i övrigt för jordbrukets upphjälpande och utveckling bleve
av mindre verkan eller rentav resultatlösa. En ytterligare uppdelning av den
redan, framförallt i länets kustbygder, starkt sönderstyckade odlade jorden
torde nämligen icke vara möjlig utan att äventyra brukarnas existensmöjligheter.
I nuvarande läge borde vidare det allmänna sörja även för att länets
befolkning, framförallt den uppväxande ungdomen, alltmera intresserades för
jordbruk med binäringar. I första hand måste tillses, att den vid jordbruk
uppvuxna ungdomen bibragtes kunskaper och praktiska färdigheter i allt
vad till yrket hörde, varigenom de erhölle större möjligheter att slå sig fram
som egna jordbrukare. Detta mål kunde ej vinnas annat än genom inrättandet
av lämpliga undervisningsanstalter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 47-
3
Hushållningssällskapet, som sedan ett flertal år tillbaka genom åtgärder
av olika slag sökt förverkliga ett sålunda för jordbrukets upphjälpande skisserat
program, vore emellertid i avsaknad av tillräckliga ekonomiska resurser
för att genomföra detsamma i sådan utsträckning och med den skyndsamhet,
som näringslivets nuvarande läge krävde.
Efter att hava förklarat, att förevarande framställning närmast föranletts
därav, att Björkfors egendom i Nederkalix med flera socknar hembjudits hushållningssällskapet
till inköp — varigenom enligt sällskapets mening yppats
ett ganska enastående tillfälle att tillgodose såväl behovet av utökad kolonisationsverksamhet
som behovet av förbättrad lantbruksundervisning — har
sällskapet lämnat en kort beskrivning över berörda egendom.
Egendomen ägdes av förvaltaren Erik Nes, vilken 1917 inköpt densamma
— med undantag av den i det följande omförmälda fastigheten Saarijärvi —
för ett pris av 450,000 kronor. Egendomen, som vore fullständigt bebyggd,
omfattade följande fastigheter nämligen dels i Nederkalix socken 1 %2 mantal
Björkfors nr 1 (l1), Björkfors kraftverk och kvarn, sl10i mantal Espinära
nr 1 (l12), s/52 mantal samma hemman (l13), Vs mantal Espinära nr 2 (23),
J/96 mantal samma hemman (29), 1/24 mantal Espinära nr 3 (3S), 1/24 mantal
samma hemman (3 ), /296 mantal Hällfors nr 1 (l11), 17/502 mantal samma
hemman (l12) 1/2o6 mantal samma hemman (l13), 23/64 mantal Mörtträsk nr 1
(l1), V12 mantal Sangis nr 1 (l4), 10/1£S mantal Sangis nr 2 (23), Vs2 mantal
Sangis nr 6 (62) och 10/24o mantal Sangis nr 7 (74), dels i Hietaniemi socken
''7c4 mantal Saarijärvi nr 1 (l1), dels ock i Övertorneå socken 1/8 mantal
Raitajärvi nr 4 (41). De delar av egendomen, som läge inom Nederkalix socken,
utgjorde ett sammanhängande jordkomplex, beläget å ömse sidor örn
Sangis älv. Ungefär i komplexets centrum, där Korpikån utmynnade i
Sangis älv, vore egendomens byggnader belägna. Här sammanlöpte också
fem allmänna vägar från olika delar av länet. Avståndet till närmaste järnvägsstation,
Lappträsk, vore 13 kilometer och till närmaste stad, Haparanda,
35 kilometer.
Egendomens totala areal utgjorde för närvarande drygt 5,000 hektar, varav
52 hektar odlad jord samt minst 700 hektar god odlingsbar jord. Av den
odlade jorden vore 19 hektar täckdikade med rör och återstoden med trävirke.
En del av den odlingsbara jorden vore krondikad. Jorden utgjordes
huvudsakligen av svartmylla på lerbotten. Endast omkring en fjärdedel av
den odlade jorden bestode av sandblandad lermylla. Växelbruk förekomme
icke. Jordbruksdriften vore i stället baserad på mångåriga vallar, lämnande
tillfredsställande skördar. Odlingen av korn och havre gåve gott resultat.
Till jordbruket hörde en s. k. översilningsäng om 85 hektar. Avkastningen
därav uppginge för närvarande till ungefär 150 skrindor hö, d. v. s. cirka 25
kofoder. Egendomens produktiva skogsmark utgjorde sammanlagt cirka
3,000 hektar. Äldre fullmogen skog saknades så gott som helt och hållet,
medan tillgången på yngre skog vore rik. Någon nämnvärd inkomst från
skogen vore enligt sällskapets uppfattning icke att påräkna inom de närmaste
10 åren.
Egendomen vöre sedan år 1920 avelscentrum för nötboskap av fjällras.
Kreatursbesättningen utgjordes för närvarande av 23 mjölkkor, 2 äldre stamtjurar,
11 kvigor samt 7 levig- och 11 tjurkalvar. I regel funnes å egendomen
7 å 8 hästar.
Egendomens byggnader bestode av mangårdsbyggnad, för gårdens drift
erforderliga ekonomibyggnader och arbetarbostäder, folkskola och lärarbo
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 47•
stad, handelsbutik med boningsrum, mejeribyggnad samt en kraftstation (85
kilowatt) med kvarn (3 par stenar). Antalet till kraftstationen anslutna abonnenter
utgjorde cirka 600. Byggnaderna vore med undantag av ladugården,
som tarvade omedelbar ombyggnad, i försvarligt skick. Mangårdsbyggnaden
vore uppförd av timmer under plåttak och inrymde 13 större rum. Ladugården,
som vore uppförd av granit, innehölle 96 båsplatser.
Taxeringsvärdet för år 1933 å hela egendomen utgjorde 204,000 kronor.
Brandförsäkringsvärdet å samtliga byggnader uppginge till 182,620 kronor,
varav 40,000 kronor belöpte å kraftverket och kvarnen.
Rörande sina närmare planer på ett förvärv av Björkfors egendom har hushållningssällskapet
anfört huvudsakligen följande
Mellan egendomens ägare och hushållningssällskapet hade den 24 november
1934 rörande egendomen upprättats preliminärt köpeavtal, enligt vilket
hela egendomen inklusive levande och döda inventarier skulle köpas av sällskapet
för 300,000 kronor. Av köpeskillingen belöpte 60,000 kronor å den
odlade jorden och byggnaderna (med undantag av kraftstation och kvarn),
40,000 kronor å inventarierna samt 200,000 kronor å egendomen i övrigt,
d. v. s. odlingsområdena, skogen, kraftverket och kvarnen. I avtalet hade inrymts
den bestämmelsen, att detsamma förfölle, därest icke statsmakterna före
den 1 juli 1935 ställt nödiga medel till förfogande för köpeskillingens likvidering
och byggnadernas komplettering och iståndsättande.
En preliminär inventering av egendomens odlingsområde hade givit vid
handen, att minst 50 å 60 nya jordbruksegnahem skulle kunna bildas på egendomen
utan att därför egendomens hittills odlade jord i någon mån skulle
behöva tagas i anspråk. Dessutom funnes odlingsbar jord lämplig för försäljning
till mindre lägenhetsägare i trakten, vilkas jordbruk behövde kompletteras.
Tidigare hade under hand från egendomen försålts 29 lägenheter,
varav 13 för egnahemsändamål. — Sedan all för egnahemsbildning tjänlig
jord avstyckats, skulle återstoden av egendomen behållas av hushållningssällskapet,
som där skulle bedriva jordbruk och inrätta en lantbruksskola. Behovet
av en dylik skola — där ungdomen förutom teoretisk undervisning även
kunde erhålla grundlig praktisk utbildning i allt som hörde till ett välskött
lanthushåll — hade länge gjort sig starkt gällande inom Norrbottens län. I
förhållande till landet i övrigt intoge också nämnda län i fråga örn lantbruksundervisning
en mycket eftersatt ställning. Någon lantbruksskola funnes sålunda
icke inom länet. Visserligen hade länet två lantmannaskolor, Gran
och Matarengi, från vilka årligen utexaminerades inalles ett 30-tal elever.
Men detta antal vore allt för ringa i förhållande till antalet inom hela landet
från lantmanna- och lantbruksskolor utexaminerade elever. För att länet i
förevarande avseende skulle bliva jämställt med landet i övrigt borde, enligt
vad en enkel statistisk undersökning gåve vid handen, de studerandes antal
inom länet rätteligen vara dubbelt så stort som för närvarande. Att behov
av en avsevärt utökad lantbruksundervisning förelåge inom länet bevisades
bland annat därav, att antalet sökande till lantmannaskolorna vid Gran och
Matarengi under senare år varit betydligt större än som kunnat beredas plats
vid skolorna.
Ett fullföljande av det ingångna köpeavtalet förutsatte, såsom i det föregående
omnämnts, statens medverkan. Såsom statsbidrag utan ränta och
återbetalningsskyldighet ansåge sig hushållningssällskapet behöva sammanlagt
100,000 kronor, motsvarande värdet av den odlade jorden, byggnaderna
samt levande och döda inventarier, vilka samtliga tillgångar vore avsedda
för den blivande lantbruksskolan. Till gäldande av köpeskillingen i övrigt
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
hemställde sällskapet om ett räntefritt 40-årigt amorteringslån å 200,000 kronor,
vilket lån borde vara amorteringsfritt under de första 10 åren samt därefter
amorteras med 1j30 årligen.
Emellertid krävdes för inrättande av en lantbruksskola utöver sjalva egendomsförvärvet
vissa byggnadsarbeten. Härför erforderliga medel beräknare
sällskapet preliminärt komma att uppgå till 210,000 kronor. Sällskapet hade
för avsikt att, sedan detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar för nodiga
byggnader blivit färdiga, ingå med särskild framställning om bidrag till
byggnadskostnaderna från lotterimedel eller andra möjligen tillgängliga allmänna
medel. — Beträffande slutligen driften av den planerade skolan och
kostnaderna härför räknade sällskapet med att skolan bleve av samma typ
som Västerbottens läns lantbruksskola vid Umea och att pa sedvanligt sätt
statsanslag komme att årligen utgå till densamma.
Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke i och för sig hava något att invända
mot åtgärder från det allmännas sida för vinnande av med hushållningssällskapets
förslag avsedda syften. I varje fall hade styrelsen intet att
erinra mot kolonisationsåtgärder av så pass begränsad omfattning, som berörda
förslag innebure. I fråga örn inrättandet av en lantbruksskola samt
densammas förläggande till Björkfors har lantbruksstyrelsen andragit i huvudsak
följande.
Tidigare hade inom Norrbottens län under en tid av 37 ar funnits en lantbruksskola,
förlagd till Åminne egendom. År 1913 hade emellertid hushållningssällskapet
i samband med upprättandet av lantmanna- och lanthushallsskolorna
vid Gran beslutat nedlägga nyssnämnda lantbruksskola. Lantbruksskoletypen
hade nämligen ansetts ej passa för Norrbottens län. Uppfattningen
härutinnan inom hushållningssällskapet vöre uppenbarligen nu en
annan. Enligt lantbruksstyrelsens mening syntes det ofråkomligt, att lantmannaskolan
med dess så gott som uteslutande teoretiska undervisning vöre
otillräcklig i ett län som Norrbottens, där eleverna i regel icke vöre i tillfälle
att på föräldrarnas eller andras gårdar förvärva tillräcklig praktisk färdighet
och icke heller hade tillfälle att se mera framskridna jordbruk. En
ett-årig lantbruksskola torde fördenskull hava en betydande uppgift att
fylla.
Lantbruksstyrelsen veterligt hade statsunderstöd för inrättande av en lantbruksskola
icke tidigare beviljats annat än i fråga örn de två helt statliga
lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp. Det enda statsanslag för engångskostnader
vid enskild lantbruksskola, som förekommit, torde vara det som
1934 beviljats Nordviks lantbruksskola genom Kungl. Maj:ts beslut att vissa
ombyggnadsarbeten vid skolan finge utföras som statligt beredskapsarbete.
Givetvis läge det därför närmast till hands, att anläggningskostnaden folden
nu planerade skolan gäldades av hushållningssällskapet. På grund av
den särställning, Norrbottens län i många avseenden intoge, ansåge sig styrelsen
emellertid icke böra motsätta sig, att statsmedel utlämnades för ändamålet.
Det föreslagna sättet för lösande av lantbruksskolefrågan föranledde dock
vissa erinringar från lantbruksstyrelsens sida. Genom köpet av Björkfors
egendom skulle sålunda hushållningssällskapet förvärva så betydande arealer
odlings- och skogsmark, att desamma knappast kunde anses hava något organiskt
samband med sällskapets egen verksamhet. Däremot syntes den för
närvarande odlade arealen å Björkfors vara av lämplig storlek för en blivande
lantbruksskola. Liksom på sin tid skett beträffande Åminne, kunde även
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
i fråga om Björkfors göras den anmärkningen, att dess läge vöre alltför avskilt.
Ifrågsättas kunde, huruvida icke några intill varandra liggande hemman
på mera central plats inom länet kunde förvärvas och förses med
helt nya byggnader utan att kostnaderna skulle bliva större än enligt föreliggande
förslag.
Lantbruksstyrelsen funne såväl priset å den odlade jorden jämte byggnaderna,
60,000 kronor, som priset å inventarierna, 40,000 kronor, väl höga
särskilt om bland byggnaderna ej inräknades kraftverket och kvarnen. Vad
anginge den a odlingsmarken och skogen belöpande delen av köpeskillingen
syntes hushållningssällskapet därå kunna efter hand påräkna skälig avkastning.
Ehuru det torde kunna ifrågasättas, örn icke kostnaderna för erforderliga
byggnadsarbeten —- av hushållningssällskapet preliminärt uppskattade
till 210,000 kronor — skulle kunna avsevärt nedbringas, vore det uppenbart,
att egendomens anpassning för lantbruksskoleändamål vore förenad
med stora kostnader, vilka på ett eller annat sätt måste bestridas, därest planen
skulle kunna genomföras.
Emellertid vore enligt lantbruksstyrelsens mening ett annat tillvägagångssätt
för lantbruksskolefrågans lösning förtjänt att tagas under övervägande.
Staten kunde sålunda inköpa hela egendomen samt därefter på hushållningssällskapet
överlåta för lantbruksskolan erforderlig mark jämte byggnader.
Vidare ^ kunde lämplig mark disponeras för egnahems- och kolonisationsändamål.
Återstoden av egendomen eller skogsmarken borde lämpligen ställas
under domänstyrelsens förvaltning som kronopark. Överhuvud syntes
det styrelsen antagligt, att det avsedda målet skulle kunna nås med vida
mindre kostnader för statsverket är enligt hushållningssällskapets förslag. På
grund härav torde förevarande spörsmål före ett definitivt ställningstagande
böra med beaktande jämväl av de av lantbruksstyrelsen framlagda synpunkterna
göras till föremål för ingående omprövning.
I anledning av de i lantbruksstyrelsens utlåtande framförda erinringarna
har hushållningssällskapet och dess egnahemsnämnd i skrivelse den 5 februari
1935, med vidhållande av den av sällskapet gjorda framställningen, anfört
i huvudsak följande.
En jämförelse mellan den år 1913 nedlagda lantbruksskolan vid Åminne
och den nu planerade skolan i Björkfors vore missvisande bland annat med
hänsyn till den nära nog revolutionerande utveckling, som under de senaste
decennierna i olika avseenden, framför allt på kommunikationsväsendets
område, ägt rum inom Norrbottens län. Gentemot lantbruksstyrelsens anmärkning.
att den tillämnade lantbruksskolan, därest densamma förlädes till
Björkfors, komme att erhålla ett ocentralt läge, finge framhållas, att egendomen
dock läge i centrum av länets norra distrikt — vars södra och västra
gräns i stort sett sammanfölle med vattendelaren mellan Råne och Lule
älvar samt gränslinjen mellan Gällivare och Jokkmokks socknar — samt att
nämnda distrikt i fråga örn utvecklingsmöjligheter på jordbrukets område
torde vara överlägset länets södra del, ett förhållande, som bland annat
belystes därav, att den största arealen odlingsbar ännu icke utnyttjad jord
funnes i länets norra distrikt. Även med hänsyn till vägar och kommunikationer
i övrigt samt aktuella kolonisationsföretag erbjöde Björkfors en
nära nog idealisk plats för en lantbruksskola. Härtill komme, att genom
förvärv av Björkfors egendom möjlighet äntligen yppades att i länets kustbygd
igångsätta en kolonisationsverksamhet av större omfattning. Förhandenvaron
av en dylik verksamhet torde vidare bliva i hög grad till gagn
för undervisningen i en blivande lantbruksskola, varjämte sagda undervis
-
Kungl. Majlis proposition nr 47-
7
ning i sin tur kunde förutsättas verka befruktande på egnahems- och kolonisationsverksamlieten
i grannskapet. I jämförelse med övriga större egendomar,
som eventuellt kunde förvärvas för lantbruksskolcändamål, torde sålunda
Björkfors äga avgjort företräde. Därtill komme, att egendomen, därest
det allmänna nu icke ingrepe och förvärvade densamma, torde bliva föremål
för ett utnyttjande av icke önskvärd art.
Att, såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt, inköpa flera intill varandra liggande
hemman å mera central plats inom länet samt därstädes uppföra
nya byggnader torde vara synnerligen svårgenomförbart samt dessutom
rent ekonomiskt sett ställa sig ofördelaktigare än varje annan lösning
av frågan om lantbruksskolans förläggning. Vad lantbruksstyrelsen anfört
rörande lämpligheten av ett statsinköp av egendomen torde sammanhänga
med att styrelsen ansåge egendomen komma att med hänsyn
till sitt ändamål erhålla alltför stor areal produktiv skogsmark.
Emellertid förhölle det sig så, att enbart för kolonisationen torde erfordras
produktiv skogsmark örn cirka 2,000 hektar. Det vore egnahemsnämndens
avsikt att avsätta denna skogsmark till en s. k. skogsallmänning för^ nybyggarnas
gemensamma räkning. Allmänningen skulle tills vidare stå under
egnahemsnämndens förvaltning och skötas under överinseende av skogsvårdsstyrelsen
eller någon dess tjänsteman. Efter avsättandet för gemensamt
behov av berörda areal återstode i produktiv skogsmark endast cirka
1,000 hektar, vilken areal med hänsyn till huvudgårdens storlek samt den
planerade lantbruksskolans förläggning till Björkfors ej vore större än att
densamma verkligen erfordrades för att för framtiden trygga gårdens behov
av ved och gagnvirke. Dessutom torde skolan, som vore avsedd att göras
skogsbetonad, böra äga tillgång till så stor skogsmarksareal, att olika skogstyper
där bleve företrädda och skogsvårdsarbeten av skilda slag stöde eleverna
till buds. På grund av det nu sagda torde något utrymme ej givas för
frågans lösning genom statsinköp på av lantbruksstyrelsen ifrågasatt sätt.
Åled sin kännedom om priserna i allmänhet å jordegendomar inom länet
kunde hushållningssällskapet för sin del icke finna annat än att den å den
odlade jorden och byggnaderna belöpande delen av köpeskillingen vore låg,
allra helst som i köpet inginge den å egendomen befintliga översilningsängen
örn 85 hektar. Vidkommande värderingen av inventarierna till 40,000 kronor
kunde denna summa ej anses för hög, enär ett belopp av 40,000 kronor
sannolikt ej skulle förslå, därest sällskapet bleve nödsakat att från annat
håll förvärva ett likvärdigt och lika omfattande inventariebestånd.
Statens egnahemsstyrelse har vitsordat behovet såväl av en efter länets
förhållanden anpassad lantbruksskola som av att ytterligare jord inom
länet komme under odling. Börande förslaget att för tillgodoseendet av dessa
syften inköpa Björkfors egendom har egnahemsstyrelsen anfört bland annat
följande.
Björkfors egendom syntes vara särskilt lämplig icke blott som förläggningsort
för en lantbruksskola utan även såsom område för en blivande kolonisations-
och egnahemsbildning. Egendomen vore mycket väl skött. Enligt
egnahemsstyrelsens åsikt torde det ej vara lätt att finna en egendom
inom Norrbottens län, som med hänsyn lill läge och beskaffenhet så väl lämpade
sig för förstnämnda ändamål som Björkfors, bland annat av den anledningen
alt egendomen ur undervisningssynpunkt företrädde bade kustlandels
och, i viss mån, skogsbygdens jordmån och förhållanden i övrigt.
Att sammanköpa flera mindre jordbruk för åstadkommande av behövlig
jord till en lantbruksskola syntes ur flera synpunkter ej vara lämpligt. Gent
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
emot hushållningssällskapets beräkning av byggnadskostnaderna till 210,000
kronor holle egnahemsstyrelsen före, att byggnadsbeståndets iståndsättande
och komplettering torde kunna verkställas för en kostnad ej överstigande
100,000 kronor. Ur synpunkten av en blivande kolonisations- och egnahemsverksamhet
vore odlingsmöjligheterna å egendomen goda. Till lägenheterna,
som före upplåtelsen torde böra i huvudsak uppodlas för att redan
från början giva innehavarna möjlighet till utkomst, borde läggas lämplig
skogsareal, helst i form av gemensamhetsskog.
Vad anginge formen för upplåtelsen av egendomen ansåge styrelsen, att
egendomen borde inköpas av hushållningssällskapet. Därefter torde en plan
för jordens utnyttjande dels till en huvudgård för lantbruksskolan och dels
till ett lämpligt antal nya egnahem jämte tilläggsjord till redan bestående
mindre lägenheter böra uppgöras, därvid den skogsmark, som eventuellt ej
erfordrades för skolan och egnahemmen, borde kunna hembjudas domänstyrelsen.
Medelsbehovet för egendomens förvärv torde -— åtminstone i viss utsträckning
-—- kunna täckas genom jordanskaffningslån ur jordförmedlingsfonden.
Lånen borde dock göras räntefria för hushållningssällskapet under en
tid av 5—10 år. Kraftstationen borde åtminstone tillsvidare förbliva knuten
till egendomen. Först sedan den tilltänkta skolans och egnahemmens
behov av kraft och belysning blivit klarlagt, borde, örn så funnes lämpligt,
bildas en förening, som för finansieringen och övertagandet av kraftstationen
eventuellt skulle kunna erhålla lån ur statens kraftlånefond.
Under hänvisning till det anförda tillstyrkte egnahemsstyrelsen sålunda i
huvudsak hushållningssällskapets framställning.
Statskontoret har funnit sig böra avstyrka bifall till framställningen. Till
motivering av sin ståndpunkt har ämbetsverket anfört:
Statskontoret hade ej kunnat värja sig för det intrycket, att det framlagda
förslaget icke blivit tillräckligt genomtänkt. Då därtill komme, att för förslagets
realiserande erfordrades ekonomisk hjälp från statens sida i osedvanligt
stor omfattning, måste statskontoret ur statsfinansiella synpunkter ställa
sig avvisande mot att statsunderstöd lämnades för dess genomförande.
Statskontoret ville icke bestrida, att vad hushållningssällskapet anfört i
fråga om inrättandet av en lantbruksskola i Norrbottens län syntes giva vid
handen, att behov av en dylik skola förelåge. Emellertid torde icke i strid
med hittills vedertagna principer statsmedel utan särskilt tungt vägande skäl
böra ställas till förfogande för anskaffande av för sådan skola erforderlig
lantegendom jämte för skoländamålet nödvändiga byggnader. För bedömande
av huruvida dylika särskilda skäl i förevarande hänseende kunde göras
gällande tarvades i allt fall en mera allsidig och oemotsäglig utredning.
I all synnerhet borde spörsmålet om lämpligaste orten för lantbruksskolans
förläggning fullt klarläggas. Vidkommande den av sällskapet ifrågasatta
kolonisationsverksamheten torde något överhängande behov av ytterligare
kolonisationsområden icke förefinnas inom länet, vadan några åtgärder för
inköp av dylika områden för närvarande icke torde vara erforderliga.
Jag torde ytterligare få anmäla, att till jordbruksdepartementet ingivits dels
en av Reinhold Selberg och Gabr. Johansson, båda i uppgiven egenskap av
ombud för Överluleå sockens kommunalnämnd, samt riksdagsmännen N. E.
Nilsson, Johan Johansson och C. Fr. Carlström undertecknad promemoria
med vissa erinringar i anledning av hushållningssällskapets omförmälda
Kungl. Maj.ts proposition nr 47-
9
framställning, dels ock en skrivelse i samma syfte från Albin Svedberg
m. fl. personer i Bodens stad och Överluleå socken. Sedermera har till departementet
från godsägaren Oskar Sundström i Holmfors inkommit skrivelse
med anbud å försäljning till lantbruksskolefastighet av den honom tillhöriga
egendomen Holmfors i Överluleå socken för ett pris av 85,000 kronor.
Efter remiss har hushållningssällskapet den 15 mars 1935 avgivit yttrande
över förberörda promemoria och skrivelser. Härjämte hava Ivar
Jansson m. fl. personer — huvudsakligen kommunalmän — i Nederkalix
m. fl. socknar i en den 11 mars 1935 dagtecknad skrivelse hemställt om
bifall till hushållningssällskapets förslag.
I omförmälda promemoria har framhållits i huvudsak följande.
Med hänsyn till de av lantbruksstyrelsen anförda synpunkterna syntes
föreliggande spörsmål vara förtjänt av en allsidigare utredning än den som
innehölles i hushållningssällskapets framställning. Till prövning torde böra
upptagas jämväl andra erbjudanden, som under hand inkommit till sällskapet
rörande försäljning av för ändamålet lämpliga jordegendomar. Sålunda
förelåge anbud från Oskar Sundström angående försäljning av egendomen
Holmfors i Överluleå socken för en sammanlagd köpeskilling av
85,000 kronor. Egendomen vore belägen 9 kilometer från Boden samt hade
järnvägsstation på området. Den genomflötes av Ljusån, som vore allmän
flottled, samt hade landsvägsförbindelse med linjetrafik både mot söder
till Boden och mot norr till Sandträsk och andra bygdecentra samt poststation.
Dess totalareal utgjorde 551 hektar, därav över 40 hektar odlad jord,
164 hektar odlingsmark och 325 hektar skogsmark. Skogen bestode uteslutande
av sparskog, som endast skattats vid gallring. Vid behov kunde
egendomen utökas genom ytterligare förvärv av ängs- och skogsmark från
närbelägna områden. Egendomen befunne sig i god hävd med jord av bästa
beskaffenhet, täckdikad och i övrigt väl avdikad, samt hade eget vattenfall
med elektriskt kraftverk och sågverk. Bostadshus funnes i koncentrerad
bebyggelse med ett 40-tal rum. Ladugård funnes inredd för 40 kor och
stall för 10 hästar. — Anbud hade ytterligare avgivits beträffande försäljning
av, bland andra fastigheter, egendomen Mockträsk i Överluleå socken
för ett pris av 110,000 kronor. Berörda egendom hade en totalareal av cirka
716 hektar, varav 51 hektar odlad jord och odlingsmark samt 4 hektar äng.
Ur ekonomisk synpunkt erbjöde nu angivna två anbud avgjorda fördelar
framför Björkforsprojektet. Även den andra huvudsynpunkten, nämligen
behovet av en central belägenhet för den blivande lantbruksskolan, tillgodosåges
på ett ojämförligt bättre sätt genom skolans förläggning till Överluleå
socken enkannerligen Holmfors. Björkforsegendomens avlägsna och relativt
isolerade läge måste fördyra skolans driftkostnader i avseende å transport
av maskiner, redskap och förnödenheter samt resekostnader för elever
och personal. Hänsyn borde även tagas till lärarfamiljernas möjligheter
att hålla sina barn vid städernas läroanstalter. Med hänsyn till såväl den
omgivande bygdens befolkningstäthet som tillgången på bekvämare kommunikationer
vore Holmfors överlägset Björkfors.
Vad anginge den av hushållningssällskapet planerade kolonisationsverksamheten
å Björkfors torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida i detta
sammanhang kolonisationssynpunkten borde tillmätas övervägande betydelse.
En approximativ beräkning gåve vid banden, att egnahemsnämnden
för närvarande disponerade i runt tal 1,000 kolonat, som ännu icke vore
milano till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 17. %
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 47-
upplåtna. Något överhängande behov av ytterligare kolonisationsområden
syntes sålunda ej vara för handen.
Promemorians undertecknare anslöte sig för sin del till förslaget örn inrättande
av en lantbruksskola i Norrbottens läns kustbygd, under förutsättning
likväl att skolan förlädes till så central plats i länet som möjligt.
Albin Svedberg m. fl. hava anfört i stort sett samma synpunkter på föreliggande
fråga, som de vilka framkommit i nyssnämnda promemoria.
I sitt remissutlåtande har hushållningssällskapet hemställt, att mot sällskapets
förslag gjorda erinringar måtte lämnas utan avseende. Till stöd
härför har sällskapet hänvisat till sina tidigare uttalanden i ärendet samt
därutöver anfört huvudsakligen följande.
Frågan örn lantbruksskolans förläggning till Holmfors hade redan tidigare
varit föremål för överväganden från sällskapets sida, därvid sällskapet
emellertid funnit Björkfors äga avgjort företräde. Vad beträffade egendomen
Mockträsk vore priset å densamma i förhållande till egendomens beskaffenhet
alltför högt, varjämte egendomen både på grund av sitt läge
och jordens fördelning icke kunde anses lämplig såsom förläggningsort för
den blivande lantbruksskolan. Samma vore förhållandet med en i Öjebyn
av Piteå socken belägen egendom med en areal av 483 hektar, vilken egendom
utbjudits till sällskapet för 200,000 kronor.
En undersökning gåve vid handen, att köpeskillingen för hektar utgjorde,
för Björkfors 52 kronor, för Holmfors 154 kronor, för Mockträsk 153 kronor
samt för egendomen i Öjebyn 414 kronor. Till förmån för Björkfors
talade vidare den omständigheten, att egendomen vöre belägen i kustlandets
näst största kommun med — Kalix municipalsamhälle ej inräknat — ett
invånarantal av cirka 12,500 personer. Nederkalix kommun ägde vidare icke
— såsom fallet vore med Lule älvdal, där Holmfors vore beläget -—- några
undervisningsanstalter på jordbrukets och därmed närstående område. Behovet
av en lantbruksskola vore desto större, som kommunen på grund av
trävaruindustriens under senare år nedsatta förmåga att lämna befolkningen
arbete och utkomst vöre högst beroende av att den härigenom ledigblivna
arbetskraften snarast möjligt bereddes sysselsättning inom jordbruket.
Även Tornedalens karaktär av gränsbygd talade för att den planerade
skolan förlädes till dessa bygder d. v. s. till Björkfors.
Gentemot de i omförmälda promemoria lämnade uppgifterna rörande kolonisationsarbetet
i länet ville hushållningssällskapet meddela, att totala antalet
jordbruksegnahem eller kolonat, som för närvarande återstode att upplåta,
uppginge till 356. Därav vore dock med hänsyn till att vederbörande
kolonisationsområden ännu ej vöre helt iordningställda endast 26 färdiga
att omedelbart upplåtas. Av förenämnda 356 egnahem vore vidare endast
150 belägna i kustbygden.
Med skrivelse den 23 september 1935 har sedermera hushållningssällskapet
inkommit med nya kostnadsberäkningar jämte ritningar för erfoderliga
byggnadsarbeten å Björkfors. Förslaget, som omfattar två alternativ, är
uppgjort av arkitekten B. Höök i Luleå.
Byggnadskostnaderna skulle enligt förslagets alternativ I uppgå till 152,000
kronor, varav för nybyggnad av lantbruksskola 91,500 kronor, för ombyggnad
av mangårdsbyggnaden till lärarbostad 40,000 kronor samt för ombyggnad
av ladugården 20,500 kronor.
Enligt alternativ II skulle byggnadskostnaderna sluta å ett belopp av
Kungl. Maj:ts proposition nr 47-
11
145,500 kronor. Därav belöpa 45,000 kronor å ombyggnad av mangårdsbyggnaden
till lantbruksskola, 40,000 kronor å nybyggnad av rektorsbostad,
40,000 kronor å nybyggnad av lärarbostad samt 20,500 kronor å ombyggnad
av ladugården.
Hushållningssällskapet har i likhet med arkitekten förordat alternativ I
såsom det för framtiden billigaste. Sällskapet framhåller härvid, att alltför
genomgripande förändringar av mangårdsbyggnaden med hänsyn till husets
ålder ej vore tillrådliga. Nämnda byggnad torde därjämte enligt sällskapets
åsikt bliva varaktigare såsom bostadshus än, på sätt i alternativ II förutsatts,
såsom institutionsbyggnad.
Jag erinrar, att Kungl. Maj:t förut i dag på min föredragning beslutat pro- Departementsposition
till riksdagen med förslag om anslag till jordanskaffningsverksamhet chefeninom
Västerbottens och Norrbottens län. Såsom jag därvid framhöll torde
det med hänsyn till de särskilda förhållandena i sagda län få anses önskvärt,
att jordbruksnybildning därstädes främjas. Propositionen innebär ett steg i
sådant syfte. Emellertid är det ej nog, att nya jordbruk iordningställas och
upplåtas. Det bör också tillses, att jordbrukarna bibringas förmåga att rätt
handhava skötseln av jorden. Den utbildning, som lämnas vid en lantbruksskola,
är härvidlag av stort värde. Dylik skola finnes, på sätt framgår av
det föregående, ej inom Norrbottens län. För jordbruksdriften i allmänhet
inom länet synes detta vara en kännbar brist. Länets hushållningssällskap
har ansett inrättandet av en lantbruksskola vara en av länets för närvarande
viktigaste angelägenheter, och behovet av en sådan skola har vitsordats av
såväl lantbruksstyrelsen som statens egnahemsstyrelse. Emellertid torde hushållningssällskapet
sakna möjlighet att av egna medel finansiera anläggningskostnaderna.
Ehuru, såsom i ärendet framhållits, staten ej plägar anvisa
medel till dylika kostnader, torde, med hänsyn till betydelsen av att skolan
kommer till stånd, och då så ej torde ske utan statens mellankomst, ett
undantag böra göras i detta fall. Jag tillstyrker sålunda, att statsmakterna
—- i den ordning som i det följande skall angivas — medverka för ändamålet.
Rörande skolans förläggning hava olika meningar kommit till uttryck. Anledning
lärer emellertid knappast förefinnas att frångå hushållningssällskapets
efter vad det vill förefalla väl övervägda förslag. Någon bättre lösning av
frågan torde i varje fall ej hava framkommit. Björkfors egendom synes
såväl till sin beskaffenhet som i fråga örn belägenhet vara lämpad för det
angivna syftet. En fördel torde, såsom hushållningssällskapet erinrat, ligga
i de möjligheter till jordbruksnybildning, som egendomen erbjuder. För de
nya jordbrukslägenheterna torde närheten till lantbruksskolan kunna bliva
av värde samtidigt som det för undervisningen kan vara av intresse att kunna
följa arbetena å lägenheterna. Det för egendomen jämte inventarier begärda
priset, 300,000 kronor, torde under rådande förhållanden på jordbruksmarknaden
icke få anses oskäligt. Ehuru anbudstiden utgick den 1 juli 1935,
lärer ägaren alltjämt vara villig att sälja till detta pris.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 47-
Av nämnda belopp, 300,000 kronor, belöpa enligt hushållningssällskapet
60,000 kronor å den odlade jorden jämte byggnader, med undantag av kraftstation
och kvarn, samt 40,000 kronor å inventarierna. För lantbruksskolan
torde huvudsakligen nu angivna del av egendomen samt inventarierna erfordras.
Det synes därför vara för hushållningssällskapet tillräckligt, örn
sällskapet beredes möjlighet att inköpa nämnda fastighetsdel och inventarier.
Då återstoden av egendomen väsentligen avses för jordbruksnybildning, synes
det lämpligt, att denna del förvärvas av det jordanskaffningsorgan, som
enligt förut omförmälda proposition om anslag till jordanskaffningsverksamhet
avses skola handhava berörda verksamhet i Norrbottens län. Det från
dessa utgångspunkter för hushållningssällskapet erforderliga beloppet 100,000
kronor synes böra tillhandahållas av statsmedel i form av räntefritt lån utan
amorteringsskyldighet. Vid lånet bör emellertid knytas det villkoret, att den
föreslagna lantbruksskolan inrättas och upprätthålles. Skulle skolan nedläggas,
bör lånet återbetalas. Såsom säkerhet härför torde böra lämnas inteckning
i egendomen. Köpeskillingen i övrigt, 200,000 kronor, bör utgå
ur nyssnämnda jordanskaffningsanslag. Lämpligt synes vara, att egendomen
i dess helhet först förvärvas av jordanskaffningsorganet, som därefter å hushållningssällskapet
överlåter vad som enligt angivna grunder bör tillkomma
detta.
Vad angår de byggnadsarbeten, som torde bliva erforderliga för lantbruksskolan,
synes det mig, som om med sträng sparsamhet kostnaderna härför
skulle kunna begränsas till ett belopp av 125,000 kronor. Jag tillstyrker, att
av statsmedel detta belopp ställes till förfogande för att på samma sätt som
förenämnda belopp 100,000 kronor tillhandahållas hushållningssällskapet
såsom stående räntefritt lån mot inteckningssäkerhet och återbetalningsskyldighet
i händelse av skolans nedläggande. Tillhopa skulle sålunda för
ifrågavarande ändamål behöva anvisas 225,000 kronor. Medelsanvisningen
torde böra ske i form av reservationsanslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till Norrbottens
läns hushållningssällskap för inrättande av lantbruksskola
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 225,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Ros.
366083. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.