Kungl. Majus proposition nr 33.
7
Nr 33.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
av återbetalningsskyldigheten beträffande
av reparatören H. C. T. Lund oriktigt uppburna
dyrtidstillägg; given Stockholms slott den 17 januari
1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maji Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 januari 1936.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I skrivelse den 22 juni 1935 har telegrafstyrelsen gjort framställning örn
befrielse för reparatören vid telegrafverket Henry Charles Teodor Lund i
Skurup från skyldighet att återbetala för mycket uppburet dyrtidstillägg
(barntillägg). Innan jag redogör för denna framställning, torde jag få erinra
om gällande bestämmelser för åtnjutande av dylikt tillägg.
Jämlikt §§ 3 och 4 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst skall till be
-
rn 86
8
Kungl. Majus proposition nr 33.
fattningshavare vid, bland annat, telegrafverket, vilken vid början av det
kalenderkvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget avser, på grund av
försörjningsplikt underhållit barn under 16 års ålder, utgående dyrtidstillägg
ökas med ett belopp, räknat efter 4 kronor för månad och varje sålunda underhållet
barn, dock högst med det belopp, vartill det procentuella dyrtidstilllägget
för motsvarande tid uppgår. Enligt de i samma kungörelse meddelade
tillämpnings- och utbetalningsföreskrifterna har befattningshavare, som anser
sig berättigad till sådan förhöjning av dyrtidstillägget, att hos den myndighet
eller tjänsteman, som utbetalar hans avlöning, därom göra anmälan samt,
därest vederbörande så påfordrar, styrka det förhållande, varpå han grundar
sitt anspråk i sådant avseende.
Till stöd för sin framställning anför telegrafstyrelsen:
Reparatören Lund hade, sedan han på sin tid å av styrelsen fastställd
blankett till vederbörande avlämnat anmälan för erhållande av barntillägg,
uppburit sådant tillägg bland annat för sonen Stig Rudolf Helmer, född den
28 mars 1919.
I samband med utbetalning av avlöning till Lund för april månad 1935,
från och med vilken månad barntillägget skulle upphöra att utgå för ifrågavarande
barn på grund därav att detsamma den 28 mars 1935 skulle uppnått
16 års ålder, hade uppdagats, att barnet avlidit redan den 4 februari 1925.
Till Lund hade alltså felaktigt utbetalats för mycket dyrtidstillägg för tiden
från och med den 1 april 1925 till och med den 31 mars 1935 med sammanlagt
480 kronor.
Genom telegrafverkets linjedirektör i Malmö hade Lund, såsom den från
vilken det felaktigt utbetalda beloppet i sista hand skulle komma att utkrävas,
nu anhållit att bliva befriad från skyldighet att återbetala beloppet i fråga.
Den förutnämnda anmälan, som Lund på sin tid avgivit, hade bland annat
innehållit förbindelse att till den redogörare, som utbetalade avlöningen,
omedelbart skriftligen anmäla inträffade förändringar i uppgivna förhållanden
rörande försörjningsplikt mot barn. Den omständigheten, att Lund icke, på
sätt som han förbundit sig, skriftligen till vederbörande avlöningsutbetalare,
telegrafkommissarien i Ystad, anmält det ifrågavarande barnets frånfälle,
syntes icke böra allt för hårt läggas honom till last, då såsom i förevarande
fall en dylik, flera år före dödstillfället å tryckt blankett avgiven förbindelse
mänskligt sett lätt kunde falla vederbörande ur minnet. Däremot förefölle
det, enligt vad som vid verkställd undersökning i ärendet framgått, troligt
att Lund muntligen meddelat dåvarande telegrafkommissarien i Ystad örn
barnets frånfälle, nämligen då han i anledning härav hos denne anhållit örn
tre dagars semester. Helt säkert hade Lund därvid dock icke berört den förändring
å beräkningen av honom tillkommande dyrtidstillägg, som skulle föranledas
av dödsfallet. Lunds glömska i detta avseende vid ett dylikt tillfälle
syntes också fullt förklarlig. Telegrafkommissarien hade vid nämnda tillfälle
näppeligen haft anledning att lägga på minnet, att dödsfallet kunde medföra
inverkan på beräknandet av dyrtidstillägget åt Lund. Då anmälan icke
skett på föreskrivet sätt, syntes denna underlåtenhet formellt sett icke kunna
läggas telegrafkommissarien till last.
Den felaktiga utbetalningen av dyrtidstillägg till Lund hade upptäckts därigenom
att Lund, då han erhållit sin avlöning för april månad 1935, hos
telegrafkommissarien i Ystad efterhört orsaken till att hans avlöning minskats
från och med nämnda månad. Det förhållandet, att Lund själv givit anledning
till att den felaktiga utbetalningen uppdagats, syntes otvetydigt visa, att
9
Kungl. Majus proposition nr 33.
Lund icke avsiktligen underlåtit att på föreskrivet sätt anmäla dödsfallet eller
att i övrigt beröra dess sammanhang med beräkningen av dyrtidstillägg. Då
Lund den 1 december 1936 komme att avgå med pension, torde det komma
att för honom kännas bittert att så i sista skedet av en lång och plikttrogen
tjänstetid vid telegrafverket nödgas återbära en del av den avlöning, han därunder
uppburit.
Örn Lunds personliga förhållanden upplyser telegrafstyrelsen:
Lund vore född den 27 november 1876 och komme alltså att avgå med pension
ur telegrafverkets tjänst från och med den 1 december 1936. Lund hade
hustru och fyra barn, en dotter och tre söner i åldern 21—25 år, av vilka
dottern hade anställning som biträde å sjukhus och de tre sönerna vore anställda
som linjearbetare vid telegrafverket. Två av sönerna hade emellertid
hittills endast kunnat erhålla säsongarbete och saknade arbete under vintermånaderna.
I fråga örn Lunds ekonomiska förhållanden hade inhämtats, att
han visserligen sedan år 1921 ägde en mindre fastighet i Skurup, taxeringsvärderad
till 14,000 kronor, men att han enligt uppgift häftade i skuld för
ifrågavarande fastighet med 12,000 kronor.
I fortsättningen erinrar telegrafstyrelsen örn det av riksdagen i skrivelse
den 10 april 1935, nr 156, gjorda uttalandet, att riksdagen — för att vederbörande
icke skulle bibringas den uppfattningen, att staten vid fel eller försummelser
från deras sida eftergiver uppkomna ersättningsanspråk — ville
fästa uppmärksamheten på nödvändigheten av att från statens sida efterskänkande
av ådömd betalningsskyldighet skedde endast i undantagsfall och
när särskilda förhållanden betingade ett dylikt medgivande samt att befrielse
icke borde lämnas i större utsträckning än som kunde vara av omständigheterna
verkligen påkallat. I anslutning härtill anför styrelsen vidare:
Styrelsen kunde icke finna annat än att särskilda förhållanden i förevarande
fall förelåge, som motiverade ett medgivande örn befrielse från återbetalningsskyldighet.
Denna befrielse syntes i betraktande av de föreliggande
omständigheterna icke böra begränsas till ett delvis efterskänkande, så mycket
mindre som det syntes ganska påtagligt, att Lund — liksom säkerligen mångå
andra anställningshavare — icke själv kontrollerat, huru hans månadsavlöning
uträknats, utan förtroendefullt godtagit avlöningslistans belopp. Lunds lön
hade alltifrån år 1921 utgått med oförändrat belopp och de växlingar i hans
totala avlöning, som sedan den tiden inträffat, hade varit betingade av ändringar
beträffande dyrtidstilläggets beräknande. Då ändring skett i grunderna
för dyrtidstilläggets beräknande eller av indextalet — varom personalen
underrättades genom styrelsens cirkulär — hade Lund givetvis förstått, att
slutsumman av hans aviöning för månaden bort undergå ändring. Att Lund
vid löneutbetalningstillfället den 30 april 1935 gjort anmärkning, hade synbarligen
berott på att han då icke känt till någon omständighet, som bort
föranleda ändring uti dyrtidstilläggets storlek.
Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker telegrafstyrelsen den av
Lund gjorda framställningen och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att Lund måtte befrias från skyldighet att återbetala av honom
för mycket uppburet barntillägg.
Statskontoret har i utlåtande den 27 juli 1935 anfört:
På grund av det av riksdagen i skrivelse den 10 april 1935 (nr 156) gjorda
uttalandet i fråga örn efterskänkande från statens sida av ådömd betalningsskyldighet
måste det givetvis framstå såsom i viss mån tveksamt, huruvida
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 32—33. 124 3,! 2
Departements
chefen.
10 Kungl. Majds proposition nr 33.
befrielse från återbetalning av till Lund för mycket utbetalt dyrtidstillägg
borde ifrågakomma. Med hänsyn till i ärendet omförmälda omständigheter
ansåge sig statskontoret dock böra ifrågasätta, örn icke telegrafstyrelsens i
detta avseende gjorda framställning måste anses avse ett sådant fall, där efterskänkande
av statens fordringsanspråk vore befogat. Statskontoret hade för
den skull intet att erinra mot att framställning i sådant syfte gjordes hos
riksdagen.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall och i betraktande av
Lunds ekonomiska ställning och förhållanden i övrigt finner jag, i anslutning
till vad telegrafstyrelsen och statskontoret anfört, skäligt, att återbetalningsskyldigheten
beträffande ifrågavarande, av Lund under åren 1925—1935
oriktigt uppburna dyrtidstillägg efterskänkes.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande, av
reparatören Henry Charles Teodor Lund oriktigt uppburna dyrtidstillägg
må efterskänkas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.