Kungl. Majus proposition nr 3.
1
Nr 8.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om socialregister; given Stockholms slott den 9
januari 1936.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om socialregister.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.
2431 35 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Förslag
till
Lag:
om socialregister.
Härigenom förordnas som följer:
1 §‘
I varje kommun skall av fattigvårdsstyrelsen eller annat kommunalt organ,
som kommunen därtill utser, föras ett register (socialregistor) över hjälpverksamheten
inom kommunen.
2§-
I socialregistret skola antecknas:
1) de personer, som erhålla understöd eller annan hjälp genom kommunens
organ;
2) inom kommunen boende personer, vilka uppbära tilläggspension enligt
lagen örn folkpensionering, understöd enligt förordningen örn invalidunderstöd
eller blindhetsersättning eller som med bidrag av allmänna medel åtnjuta
sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 8 § lagen örn folkpensionering
förmäles, för förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga;
3) personer, som erhålla hjälp i annan form än ovan sagts, i den mån det
registerförande organet erhåller kännedom därom och finner anteckning örn
förhållandet böra inflyta i registret.
3 §•
Anteckning, som i 2 § sägs, skall innehålla uppgift om hjälpens orsak
och art, den tid hjälpen avser, dess omfattning samt i korthet övriga omständigheter,
vilka kunna vara av betydelse vid bedömande av uppkommande
fråga om ytterligare hjälp åt person, som med anteckningen avses.
I registret intagna uppgifter skola vara ordnade och för varje person
sammanförda på sådant sätt, att de äro lätta att finna och överblicka. Det
åligger det registerförande organet att införskaffa så fullständiga upplysningar
som möjligt för anteckning, varom i första stycket sägs.
4 §•
Beslutar kommunalt organ, att hjälp skall utgå till viss person, skall beslutet
omedelbart delgivas det registerförande organet. Sådan delgivningsplikt
åligger pensionsuämnd ifråga om tilläggspension och invalidunderstöd
samt dess ordförande ifråga om blindhetsersättning och bidrag av allmänna
medel för sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 2 § 2) sägs.
Kungl. Majds proposition nr ,‘d
3
5§-
Statlig myndighet, av landsting tillsatt styrelse eller nämnd, ömsesidigt
olycksfallsförsäkringsbolag, varom förmäles i 4 § lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete, erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa äro pliktiga
att efter framställning tillhandagå det registerförande organet med
upplysning angående från myndigheten, styrelsen, nämnden, bolaget eller
kassan till viss angiven person utgående hjälp.
6 §•
Kommunalt organ, som bedriver hjälpverksamhet, skall, innan slutligt
beslut rörande hjälpåtgärd till viss person fattas, från socialregistret inom
kommunen inhämta upplysningar angående personen ifråga.
7 §■
I 5 § omförmälda myndigheter, styrelser, nämnder, bolag och kassor ävensom
kommunalt organ, som i annan kommun för socialregister, äro berättigade
att efter framställning erhålla för sin verksamhet erforderliga uppgifter
från registret beträffande viss angiven person.
8§-
Socialregister och därtill hörande handlingar ävensom uppgifter, som erhållits
ur registret, skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937. Åtgärder för socialregisters
anordnande böra vidtagas dessförinnan.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Utdrag av protokollet oven'' socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler uppkommen
fråga om inrättande av register över kommunal hjälpverksamhet m. m. samt
anför:
Organisationssakkunnigas förslag rörande den samhälleliga
hjälpverksamhetens organisation m. m.
Förslaget 1 allmänhet.
Sedan dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1929, tillkallat sakkunniga —
organisationssakkunniga ’) — för att verkställa utredning angående den sociala
försäkrings- och hjälpverksamhetens organisation, hava de sakkunniga den
11 december 1934 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande
den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. (statens offentliga
utredningar 1934: 53).
Enligt givna direktiv har det ålegat organisationssakkunniga att behandla,
förutom annat, två huvudproblem, nämligen dels frågan örn att åstadkomma
större lokala enheter främst för den sociala omvårdnaden men möjligen i
anslutning därtill även i fråga örn handhavandet av vissa andra samhälleliga
uppgifter, och dels frågan örn att åstadkomma större enhetlighet vid förvaltningen
inom kommunerna, respektive nyss avsedda större områden, av
ifrågavarande uppgifter.
I ett utkast till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation
m. m., som organisationssakkunniga framlagt i sitt betänkande, hava de sakkunniga
sökt lösa dessa två huvudproblem. I lagutkastet hava dessutom
behandlats två andra mera omfattande spörsmål, nämligen frågorna örn barnavårdsnämndernas
obligatoriska anslutning till barnavårdsförbund samt om
förbud mot oreglerad hjälpverksamhet.
9 Landshövdingen S. \■ Linnér (ordförande), ledamöterna av riksdagens andra kammare
riksgäldsfullmäktigen A. Anderson och lantbrukaren O. L. Carlström, statens inspektör för
fattigvård och barnavård kanslirådet B. G. H. von Koch samt professorn G. Adolfsson
Bagge, vilken sistnämnde dock den 17 maj 1934 på egen begäran entledigats, varefter till
sakkunnig utsetts borgarrådet i Stockholm W. E. Karlsson.
5
Kungl. Majus proposition nr 3.
I samband med nämnda lagutkast hava även framlagts förslag till vissa
ändringar i fattigvårdslagen, skatteutjämningsförordningen oell förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor.
Organisationssakkunnigas förslag innefattar ändringar i förhållande till
gällande rätt övervägande av organisatorisk innebörd.
Mest genomgripande är de sakkunnigas förslag örn inrättande av social
nämnd, vilken myndighet skulle fullgöra de funktioner, som enligt gällande
lagstiftning utövas av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd,
pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté. Bestämmelser
örn social nämnd hava upptagits i 1 kapitlet av den föreslagna lagen örn
den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.
Beträffande lagutkastets detaljbestämmelser rörande den sociala nämnden
må här omnämnas följande.
Nämnden skulle vara obligatorisk i kommuner med mera än 1,500 invånare,
under det att kommuner med mindre invånarantal skulle äga rätt
att införa social nämnd (1 §). , , ,
Nämnden skulle obligatoriskt hava hand örn kommunens verksamhet tor
fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän ålderdomspensionermg, behandling
av alkoholister och arbetslöshetshjälp (1 §).
Yad i lag eller annan författning funnes stadgat örn fattigvårdsstyrelse,
barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och
arbetslöshetskommitté skulle i kommun, där social nämnd vöre inrättad, i
stället gälla social nämnd, i den mån det ej strede mot vad i den nya lagen
funnes stadgat (1 §). ..... T, ,
Nämnden skulle bestå av minst fem ledamöter, av vilka Konungens befallningshavande
skulle utse en samt de övriga väljas av kommunen Enligt
vissa närmare bestämmelser skulle läkare, lärare m. fl. finnas bland nämndens
ledamöter eller deltaga i handläggningen av vissa ärenden (2 §). K-ommunen
skulle själv utse ordförande och vice ordförande i nämnden (o §).
Mandattiden för valda ledamöter skulle vara fyra år (7 §).
Genom reglemente för nämnden, som skulle antagas av kommunen och
underställas Konungens befallningsliavandes prövning, skulle kunna bestämmas,
att viss eller vissa grenar av verksamheten skulle handhavas av
utskott, vilka emellertid icke skulle få lia hand örn någon medelsforyaltning.
Arbetsfördelningen mellan nämnden och utskott samt mellan utskott inbördes
skulle bestämmas i reglementet. I kommun med över 1,500 invånare skulle
barnavårdsutskott vara obligatoriskt (4 § 1 morn.).
Alla beslut av utskott skulle utan onödigt uppskov understallas nämndens
provning men dock gå i verkställighet utan avvaktan därpå (4 § 1 mom.).
Nämndens ordförande skulle vara självskriven ledamot i alla utskott, -i-1*!
utskottsledamöter skulle kunna utses även personer utom nämnden (4 §
2 morn.). ..... . ....
Nämnden skulle föra register, kallat understodsregister, över understods
verksamheten
inom kommunen (10 §).
Särskilda fördelar genom inrättandet av social nämnd vore enligt de sakkunnigas
mening, att ingen ovisshet behövde rada örn hos vilken myndighet
hjälp skulle begäras, att cn enda myndighet — icke som hittills ofta flera
6
Kungl. Majus proposition nr 3.
— skulle bestämma rörande hjälp av olika slag, att snabbare behandling av
hjälpansökningar skulle ernås genom att en och samma myndighet verkställde
alla erforderliga undersökningar, att större möjlighet skulle förefinnas
att rattvist avväga den hjälp, som lämnades, och att välja den lämpligaste
och mest effektiva hjälpformen, att samlad överblick över hjälpverksamheten
inom kommunen samt enhetlig ledning av densamma skulle åstadkommas,
därvid risk för dubbelunderstöd betydligt skulle minskas samt behovsprövning
och kontroll över understöds användande skulle bliva noggrannare, att
åtskilligt dubbelarbete skulle undvikas, att upplysningar örn hjälpklientelet
lättare skulle kunna samlas på ett håll (genom understödsregister, fört av
den sociala nämnden), att en rationaliserad administration skulle underlättas,
i det att verksamheten lättare kunde sammanföras till gemensam
lokal samt att minskning av de sammanlagda utgifterna för avlöningar och
ersättningar åt dem, som sysslade med det sociala arbetet, kunde förväntas.
En reservant bland de sakkunniga, riksgäldsfullmäktigen Anderson, bär
ansett så långt gående förändringar i gällande bestämmelser, som av de sakkunnigas
majoritet föreslagits, icke vara av behovet påkallade. Möjlighet
till en ändamålsenlig kommunal organisation genom införande av social
nämnd för vissa sociala uppgifters handhavande — i varje fall dock icke
pensionsnämnds och arbetslöshetskommittés uppgifter — kunde visserligen
sägas vara i någon mån önskvärd i mycket små kommuner och möjligen
även i städer och landskommuner med stor befolkningstäthet men vore
ingalunda önskvärd i till ytvidden stora, glest befolkade landskommuner.
För att möjliggöra nödig överskådlighet beträffande hjälpverksamheten i
sin helhet i en kommun syntes dock erforderligt att inrätta ett personregister
hos fattigvårdsstyrelsen, till vilket register övriga kommunala hjälporgan
borde anmäla de understödsåtgärder av olika slag, som av dem vidtagits.
Yttranden.
Organisationssakkunnigas betänkande har för yttrande varit utremitterat
till ett flertal myndigheter och sammanslutningar ävensom stads- och landskommuner.
En inom socialdepartementet utarbetad promemoria med en
sammanfattande redogörelse för huvudinnehållet i de över betänkandet avgivna
yttrandena torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Av promemorian (särskilt sid. 37—51) framgår, att organisationssakkunnigas
huvudförslag i flertalet yttranden blivit avstyrkt.
I yttrandena hava såsom skäl mot införandet av social nämnd framförallt
anförts, att en anhopning av ärenden kunde befaras, att avsevärt dubbelarbete
kunde förväntas, särskilt i anledning av den föreslagna bestämmelsen
att alla av utskott fattade beslut skulle underställas nämndens prövning,
att nämnden syntes komma att bliva en tung och svårskött organisation,
7
Kungl. Majlis proposition nr 3.
att svårigheter torde komina att uppstå i fråga örn rekryteringen av den
sociala nämndens ledamöter, att alldeles särskilda svårigheter syntes möta
att få någon person, som kunde vara ordförande i nämnden, att, bland annat
med hänsyn till vad ovan sagts, fara förelåge för byrakratisering av kommunernas
hjälpverksamhet, i synnerhet därigenom att avlönade tjänstemän
måste anställas, att hjälpverksamhetens handhavamde komme att fördyras
samt att det föreslagna systemet — särskilt med hänsyn till utskotten och
deras verksamhet — i praktiken torde komma att verka på ungefär samma
sätt som de nuvarande anordningarna.
I åtskilliga yttranden har framhållits, att de olägenheter, som organisation
ssakkunniga velat avhjälpa genom att inrätta social nämnd, skulle kunna
motverkas på enklare sätt utan att tillgripa den av de sakkunniga föreslagna
radikala omvälvningen av den kommunala nämndorganisationen. De medel,
som i sådant hänseende hava förordats, hava huvudsakligen varit upprättande
av ett centralregister för all understödsverksamhet, samarbete mellan olika
nämnder och styrelser genom gemensamma ledamöter i större utsträckning
än som för närvarande förekommer, gemensamma sammanträdeslokaler och
expeditioner samt förbättrade instruktioner för avlönade tjänstemän ävensom
gemensamma nämndsammanträden.
Organisationssakkunnigas förslag
rörande understödsregister.
I kap. 3 av organisationssakkunnigas betänkande, vilket kapitel innehåller
principdiskussion angående ändringar i den inre kommunala organisationen,
hava de sakkunniga anfört, bland annat, att icke blott de, som tidigare anslutit
sig till tanken på ett totalt eller partiellt sammanförande av den kommunala
understödsverksamheten, utan även flertalet av dem, som stått mer
eller mindre främmande för centraliseringssynpunkterna, enats däri, att alla
uppgifter rörande hjälpverksamheten borde sammanföras till ett centralt
register i kommunen. Därigenom skulle upplysningar örn hjälpklientelet
finnas överskådliga och lättillgängliga.
I detta register, benämnt understödsregister, som enligt de sakkunnigas
förslag skulle föras av social nämnd, skulle införas jämväl upplysningar angående
understöd från erkänd sjukkassa eller arbetslöshetskassa eller från
organiserad enskild hjälpverksamhet.
Huvudbestämmelsen örn understödsregister hava de sakkunniga upptagit
i 10 § av 1 kap. i utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera.
Nämnda paragraf lyder enligt utkastet:
Den sociala nämnden åligger att föra register, kallat understödsregister,
över understödsverksamhet inom kommunen. I registret skall antecknas,
vilka personer genom nämnden erhålla understöd eller pension, dess orsak
och art, den tid understödet eller pensionen avser och dess storlek samt i
korthet övriga omständigheter som kunna vara av betydelse vid bedömande
av uppkommande fråga örn ytterligare understöd åt samina person. I re
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
gistret skola om möjligt även införas enahanda uppgifter angående understöd
från erkänd sjukkassa eller erkänd arbetslöshetskassa eller från organiserad
enskild hjälpverksamhet.
I understödsregistret skola uppgifterna vara ordnade och för varje understödstagare
sammanförda på sådant sätt att de äro lätta att finna och
överblicka.
Organisationssakkunniga hava därjämte föreslagit ändring av 6 § förordningen
den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor, vilken paragraf
skulle erhålla följande lydelse (andra stycket nytt):
Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som
avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för
ändamål, som är främmande för dylik understödsverksamhet.
Erkänd arbetslöshetskassa är dock pliktig att på begäran tillhandagå vid
social försäkrings- eller understödsverksamhet, som är reglerad i lag eller författning,
med upplysning angående understöd från kassan.
Vad angår upplysningar från erkänd sjukkassa hava organisationssakkunniga
hänvisat därtill, att 1928 års pensionsförsäkringskommitté uti ett i dess
den 26 april 1934 avgivna betänkande med förslag rörande revision av den
allmänna pensionsförsäkringen (statens offentliga utredningar 1934: 18) framlagt
förslag till lag örn erkända sjukkassor föreslagit en bestämmelse i 2 §
(motsvarar nuvarande 8 §) av följande lydelse (avsedd att införas som ett
tredje stycke i paragrafen):
Erkänd sjukkassa är ock pliktig att på begäran tillhandagå vid social
understödsverksamhet, som är reglerad i lag eller författning, med upplysning
angående understöd från kassan.
Sistnämnda lagförslag har icke förelagts riksdagen.
I förevarande sammanhang må anmärkas, att organisationssakkunniga i
sitt utkast till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med
mera intagit ett stadgande (9 §), enligt vilket vid den undersökning angående
understödssökandes behov, som det åligger den sociala nämnden eller
dess utskott att verkställa innan de bevilja understöd, nämnden eller utskottet
skall, örn den understödssökande förmodas vara medlem av erkänd
sjukkassa eller erkänd arbetslöshetskassa, hos kassan begära upplysning örn
understöd från kassan.
Organisationssakkunniga hava vidare anfört, att den sociala nämnden
borde från riksförsäkringsanstalten erhålla uppgift örn meddelade beslut angående
frågor örn ersättning på grund av olycksfall. Föreskrift därom borde
i administrativ ordning meddelas riksförsäkringsanstalten.
Slutligen har framhållits, att det naturligtvis vore av vikt, att den behovsprövande
myndigheten undersökte, huruvida hjälpsökande åtnjöte förmåner
från organiserad enskild hjälpverksamhet, samt att det vore önskvärt, att
myndigheten kunde erhålla upplysning därom från den enskilda organisationen.
Reservanten riksgäldsfullmäktigen Anderson har, på sätt redan förut omnämnts,
i sitt särskilda yttrande föreslagit inrättandet av ett register samt
därutinnan anfört:
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3.
För möjliggörande av nödig överskadlighet beträffande hjälpverksamheten
i sin helhet i en kommun synes dock inrättande av ett personregister hos
fattigvårdsstyrelsen, som under normala förhållanden torde hava den ekonomiskt
mest omfattande verksamheten, erforderligt, och böra följaktligen
övriga kommunala hjälporgan till registret anmäla de understödsåtgärder av
olika slag som av dem vidtagits.
Yttranden.
Organisationssakkunnigas förslag örn inrättande av ett understödsregister
har i princip icke mött någon gensaga i de över de sakkunnigas betänkande
avgivna yttrandena.
I ett stort antal yttranden har ett dylikt register ansetts böra införas
oavsett örn de sakkunnigas förslag rörande inrättande av social nämnd
genomfördes eller ej. Ett uttalande i motsatt riktning har allenast gjorts uti
en vid stadsfullmäktiges i Ystad yttrande fogad skrivelse från fullmäktiges
beredningsutskott, som anfort, att ett centralt understödsregister icke kunde
tillstyrkas med mindre förslaget örn den sociala nämnden bleve genomfört.
Därest ett centralt register upprättades, medan de nuvarande olika sociala
hjälporganen funnes, skulle nämligen ett alltför stort antal personer få del
av registrets uppgifter.
I de till övervägande antal avstyrkande yttranden, som avgivits över
organisationssakkunnigas betänkande, hava anförts åtskilliga skäl mot så
omfattande förändringar i organisatoriskt avseende, som ett genomförande
av de sakkunnigas förslag skulle innebära. Då de anförda skälen synas
mig bärande, har jag icke funnit mig böra lägga sakkunnigförslagets huvudprinciper
till grund för lagstiftning i ämnet.
Emellertid föreligger otvivelaktigt, på sätt såväl av de sakkunniga som i
avgivna yttranden anförts, ett visst behov av samverkan i större utsträckning
än som för närvarande förekommer mellan kommunernas olika olgan
för hjälpverksamhet för att motverka en del nu radande missförhållanden.
I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i ett flertal
yttranden, anser jag, att i sådant hänseende åtskilligt skulle kunna vinnas
genom tillskapandet av ett kommunalt register, innehållande i första hand
uppgifter rörande av kommunen utövad understödsverksamhet av skilda slag
men därutöver jämväl andra upplysningar, som kunde vara av värde vid bedömandet
av föreliggande understödsspörsmål.
(1 De i organisationssakkunnigas betänkande ingående bestämmelser, som
lia avseende å understödsregister, synas mig kunna läggas till grund för en
lagstiftning i ämnet.
Med ledning av de avgivna yttrandena har organisationssakkunnigas förslag
i nämnda delar undergått överarbetning inom socialdepartementet. Jag
övergår nu till en redogörelse för det inom socialdepartementet utarbetade
förslaget till lag örn socialregister.
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Förslag till lag om socialregister.
Allmänna synpunkter.
I vilka kommuner skall register föras?
Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle registret föras av
den sociala nämnden. Endast i kommuner, där sådan nämnd funnes, skulle
således register förekomma, d. v. s. i alla kommuner med mera än 1,500
invånare samt i de kommuner med lägre invånarantal, som frivilligt beslutat
inrätta social nämnd.
I vissa av yttrandena har spörsmålet, i vilka kommuner register skulle
finnas, varit föremål för övervägande.
Sålunda har svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet i detta hänseende
anfört följande.
Förbundet funne angeläget, att ett centralregister komme till stånd i alla
kommuner, där verksamheten vore av sådan omfattning, att icke den rent
personliga kontakten vore tillräcklig garanti för kontroll och översikt över
hjälpverksamhetens olika grenar. Oavsett att förbundet icke kunde tillstyrka
de sakkunnigas förslag örn skyldighet för kommun med mera än 1,500
invånare att hava social nämnd, ville förbundet tillstyrka, att förandet av
centralregister över fattigvårdsstyrelsens, barnavårdsnämndens, pensionsnämndens,
_ nykterhetsnämndens och arbetslöshetskommitténs verksamhet
gjordes obligatoriskt för kommuner med mera än 1,500 invånare, under det
att frågan för mindre kommuner finge bero av deras eget avgörande.
Statens t. f inspektör för fattigvård och barnavård har ansett, att det kunde
ifrågasättas örn skyldigheten att föra register även skulle åvila kommuner
med mindre än 1,500 invånare. Bristande kännedom örn hjälp från olika
håll torde vara utesluten inom små kommuner.
I åtskilliga yttranden, bland annat av svenska stadsförbundet och länsstyrelsen
i Västmanlands län, har framhållits, att register borde föras i alla
rikets kommuner.
Enligt tillgänglig statistik (årsbok för Sveriges kommuner för år 1935)
uppgick folkmängden den 1 januari 1935 till högst 1.500 personer i 7 stadsoch
1,549 landskommuner. Över 1,500 men högst 2,000 invånare hade 3
stads- och 261 landskommuner. Över 2,000 invånare funnos i 104 stads- och
604 landskommuner.
Invånarantalet i kommuner med upp till 2,000 invånare belyses närmare
av siffrorna i nedanstående tabell.
11
Kungl. Majda proposition nr 3.
Antal invånare t. o. m. 100 |
Städer |
Lands- kommuner 1 |
Antal invånare 1,001-1,100 ....... |
Städer |
Lands- kommuner 115 |
||
101 — |
200 . |
.......... . |
40 |
1,101-1,200 ...... |
..... 2 |
91 |
|
201— |
300 • |
......... . |
110 |
1,201- |
-1,300 ....... |
2 |
92 |
301— |
400 . |
.......... . |
148 |
1,301-1,400 ...... |
.. .. 1 |
73 |
|
401— |
500 . |
.......... . |
170 |
1,401—1,500 ...... |
..... 1 |
69 |
|
501— |
600 . |
.......... . |
143 |
1,501—1,600 ...... |
..... — |
76 |
|
601- |
700 . |
.......... . |
145 |
1,601—1,700 ...... |
..... 1 |
56 |
|
701 — |
800 . |
.......... . |
130 |
1,701- |
-1,800 ... . |
1 |
53 |
801— |
900 . |
.......... 1 |
115 |
1,801—1,900 ...... |
..... 1 |
36 |
|
901—1,000 . |
......... — |
107 |
1,901- |
-2,000 ...... |
... . — |
40 |
Beträffande folkmängdens fördelning på olika landskommuner i stort inom
olika län hänvisas till den vid statsrådsprotokollet i detta ärende fogade
promemorian sid. 96.
Organisationssakkunniga, enligt vilkas förslag registret skulle föras av Departementsden
sociala nämnden, torde icke hava haft anledning att närmare taga stånd- ^
punkt till spörsmålet örn storleken av de kommuner, inom vilka förandet
av register i och för sig måste anses önskvärt. I de yttranden över de sakkunnigas
förslag, däri detta spörsmål direkt berörts, hava olika uppfattningar
kommit till uttryck. Sålunda har i vissa fall en gräns vid 1,500 invånare
förordats, under det att i andra fall skyldighet för alla kommuner att föra
register blivit tillstyrkt.
Ett register av nu ifrågasatt beskaffenhet synes, på sätt svenska fattigvårds-
och barnavårdsförbundet anfört, nödvändigt i alla kommuner, där
verksamheten är av sådan omfattning, att den rent personliga kontakten
icke är tillräcklig garanti för kontroll och översikt över hjälpverksamhetens
olika grenar. Huruvida ur nämnda synpunkt en gränsdragning vid ett invånarantal
av 1,500 är den rätta synes mig emellertid tveksamt. Jag är benägen
antaga, att en sådan gräns lämpligen borde sättas åtskilligt lägre.
Följande uppgifter, hämtade ur tabellen här ovan, torde i detta sammanhang
äga ett visst intresse. En gräns vid 1,000 invånare skulle medföra,
att register icke skulle vara obligatoriskt i en av rikets 114 stadskommuner
samt i 1,109 av dess 2,414 landskommuner. Bestämdes gränsen till exempelvis
500 invånare, skulle icke någon stadskommun men 469 landskommuner
vara befriade från skyldighet att föra register.
Emellertid torde även i kommuner, där registers förande måhända icke
vore alldeles nödvändigt, ett register dock vara av stort värde med hänsyn
till däri införda uppgifters överskådlighet och lättillgänglighet. Svårigheterna
att få registret fört på ett tillfredsställande sätt synas icke avsevärda.
Ju mindre en kommun är, desto mindre torde nämligen omfattningen av
de uppgifter, som skola införas i registret, och därmed även besväret med
registerföringen, vara. För övrigt torde böra beaktas att förändringar av
skilda slag med avseende å dem, som i kommunerna hava understödsverksainheten
örn hand, kunna föranleda, att den personliga kännedom om
12
Kungl. Majus proposition nr 3.
kommunens förhållanden, som i allmänhet kan påräknas i kommun av viss
storleksordning, i åtskilliga fall faktiskt icke förefinnes.
Under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter finner
jag lämpligast, att register av det slag, varom nu är fråga, föres i alla rikets
kommuner.
Registrets omfattning och benämning.
Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle understödsregister
föras av den sociala nämnden samt följaktligen omfatta uppgifter från den
verksamhet, som nu bedrives av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd,
pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté.
Därjämte skulle, som förut nämnts, i registret örn möjligt även införas uppgifter
från riksförsäkringsanstalten, erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa
samt från organiserad enskild hjälpverksamhet. I fråga örn uppgifter
i sistnämnda hänseende hava de sakkunniga framhållit, att, därest
registret bleve skyddat genom ändrade tryckfrihetsbestämmelser — ett spörsmål
vartill jag senare återkommer — kunde åt de enskilda organisationerna
utlovas ali den diskretion, som av dem plägade anses önskvärd. Beträffande
erkänd sjukkassas och erkänd arbetslöshetskassas skyldighet att lämna
uppgifter till registret har, på sätt förut omnämnts, föreslagits införande av
bestämmelser härom i sjukkasselagstiftningen samt förordningen örn erkända
arbetslöshetskassor. I fråga örn uppgifter från riksförsäkringsanstalten hava
de sakkunniga utgått från att föreskrifter härom borde meddelas i administrativ
ordning. Några bestämmelser örn skyldighet för enskild hjälpverksamhet
att lämna uppgifter till registret hava de sakkunniga icke föreslagit.
I yttrandena har svenska fattigvårds- och harnavårds förbundet betonat
vikten av att registret komme att omfatta även annan understödsverksamhet
än sådan, som utövades av fattigvårdsstyrelse och de övriga ovan uppräknade
kommunala myndigheterna. Särskilt har påpekats, att genom dispensärnämnder
och folkskolor vissa understöd lämnades, varjämte erinrats örn
den mångenstädes omfattande enskilda hjälpverksamheten, vilken i dess
mera organiserade former borde så långt som möjligt omfattas av registret.
Av stadsfullmäktige i Strängnäs och Amal har påpekats, att jämväl uppgifter
örn understöd genom den obligatoriska olycksfallsförsäkringen, utbetalade
såväl genom riksförsäkringsanstalten som genom de enskilda försäkringsbolagen,
borde lämnas till registret.
Riksförsäkringsanstalten har förklarat, att den redan nu på begäran av
pensionsnämnd, fattigvårdsstyrelse etc. lämnade önskad upplysning angående
i anstalten försäkrad, till följd av olycksfall i arbete skadad, hans ersättning
m. m., samt att anstalten givetvis skulle komma att på liknande sätt vid
behov tillhandagå den sociala nämnden. Anstalten hade därför intet att
erinra mot sådan föreskrift, som de sakkunniga ifrågasatt, under förutsättning
att den komme att avse särskilda fall, i vilka begäran örn uppgifter
framställdes.
Kommunalfullmäktige i Ljusdals köping hava ansett skäl föreligga för lagstiftning,
som ålade pensionsstyrelsen att vid dess beslut örn tilldelad pen
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
sion lämna meddelande därom till fattigvårdsstyrelsen i pensionstagarens
hemkommun.
Socialstyrelsen bär ifrågasatt, örn ej registrets användbarhet skulle okas,
därest detsamma utvidgades till att omfatta ej endast personer, som åtnjutit
understöd i en eller annan form, utan även övriga personer bland de sociala
nämndernas klientel, vilka varit föremål för åtgärd från sådan nämnds sida.
Stadsfullmäktige i Kristianstad hava gjort anmärkning mot den av organisation
ssakkunniga föreslagna benämningen »understödsregister», enär registret
dels skulle komma att omfatta personer, som aldrig erhållit eller önskat få
understöd av kommunen, dels ock skulle innehålla uppgifter och upplysningar
även av annan art än dem, som folie under rubriken understöd. Såsom
lämpligare benämning har föreslagits »socialt register».
Jämväl stadsfullmäktige i Ludvika hava förordat ett annat namn än »understödsregister».
Örn det föreslagna registret skall kunna vara till avsett gagn är det av Departementsvikt,
att alla uppgifter, som kunna vara av betydelse vid utövningen av korn- chefen.
munernas hjälpverksamhet, inflyta i detsamma. Härvid bör inskränkning
icke göras till allenast uppgifter om understöd. Uppgifter av beskaffenhet
att böra inflyta i registret torde böra lämnas utav samtliga av kommunen
tillsatta nämnder och styrelser eller eljest inom densamma verksamma kommunala
organ samt av erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa. Sjukkassor
och arbetslöshetskassor synas dock icke böra betungas med att lämna
uppgifter till registret om samtliga av dem utbetalade medel utan allenast i
den mån framställning örn upplysningar göres beträffande viss eller vissa
angivna personer. I nu angivna hänseenden innebär vad jag föreslagit i
huvudsak allenast den utvidgningen i förhållande till organisationssakkunnigas
förslag att även annan kommunal hjälpverksamhet än som skulle gå
genom den av de sakkunniga föreslagna sociala nämnden bleve föremål för
anteckning i registret.
Att statlig myndighet, som kan hava upplysningar att lämna av värde för
registret, i regel skall stå till tjänst därmed finner jag även klart. A andra
sidan bör icke statlig myndighet i onödan belastas med att lämna uppgifter
till registret. I fråga örn beviljad pension, invalidunderstöd, tillerkänd blindhetsersättning
samt sjukvård eller yrkesutbildning med bidrag av allmänna
medel, varom i 8 § lagen om folkpensionering förmäles, vilken verksamhet
för närvarande bedrives av pensionsstyrelsen, synes det därför icke böra
åligga pensionsstyrelsen att lämna uppgifter utan i stället pensionsnämnderna
resp. deras ordförande, vilka från pensionsstyrelsen erhålla besked i sådant
hänseende. Beträffande uppgifter om pension torde en ytterligare inskränkning
böra göras. Enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering,
vilken träder i kraft den 1 januari 1937, utgår dels pension på grund av erlagda
avgifter, grundpension, dels ock till pensionsberättigad, vilkens årsinkomst
ej uppgår till 450 kronor, tilläggspension. Då i regel varje svensk medborgare,
sorn fyllt 07 år, är berättigad till grundpension, skulle ett införande i registret
av samtliga personer inom en kommun, som uppbära dylik pension, dels
14
Kungl. Majus proposition nr 3.
innebära ett vidlyftigt arbete för den, som för registret, dels ock vara skäligen
onödigt, enär det jämväl utan ett upptagande i registret torde vara lätt att bedöma
vilka personer, som åtnjuta grundpension. Ett undantag från registreringsplikten
synes därför lämpligen böra göras för grundpension enligt lagen örn folkpensionering,
vederbörande kommun givetvis obetaget att om kommunen så
skulle finna lämpligt besluta, att jämväl grundpensioner skola upptagas i registret.
Bestämmelser örn skyldighet för statlig myndighet att, på därom framställd
begäran från den registerförande myndigheten, iämna uppgifter till registret torde
lämpligen böra införas i den nu föreslagna lagen. Skyldigheten synes icke böra
begransas till viss eller vissa myndigheter utan givas en mera allmän avfattning.
Den statliga myndighet, som framför allt lärer komma att få stå till tjänst
med upplysningar, torde vara riksförsäkringsanstalten. Samma skyldighet
synes jämväl böra åvila de i 4 § olycksfallsförsäkringslagen omförmälda försäkringsbolagen.
Av landsting tillsatta styrelser och nämnder, t. ex. dispensärnämnder,
synas böra vara pliktiga att, under samma förutsättningar sorn statlig myndighet,
lämna uppgifter till registret.
_ sätt organisationssakkunniga förordat torde i den utsträckning så låter
sig göra i registret jämväl böra införas uppgifter från enskild hjälpverksamhet.
Däremot finner jag det, åtminstone för närvarande, icke tillrådligt
att gå så långt som socialstyrelsen föreslagit eller att införa föreskrifter örn
att registret skall omfatta icke blott personer, som åtnjuta hjälp i en eller
annan form, utan även övriga personer bland de sociala nämndernas klientel,
vilka varit föremål för åtgärd från sådan nämnds sida. Klart är att det å
andra sidan icke bör föreligga hinder för en kommun att besluta, att registret
även skall omfatta dylika uppgifter.
I fråga örn uppgifternas inordnande i registret synas detaljerade föreskrifter
icke erforderliga. Det torde vara tillräckligt att, på sätt organisationssakkunniga
föreslagit, helt allmänt angiva, att uppgifterna skola vara ordnade
och för varje person sammanförda på sådant sätt att de äro lätta att
finna och överblicka.
_ Med hänsyn till det föreslagna registrets omfattning finner jag de anmärkningar,
som framställts mot den av organisationssakkunniga använda benämningen
»understödsregister», befogade. Ett lämpligare namn för registret
synes mig, pa sätt i ett yttrande föreslagits, vara »socialregister».
Register förande myndighet.
Enligt organisations sakkunnigas förslag skulle understödsregistret
föras av den sociala nämnden.
Reservanten riksgäldsfullmäktigen Anderson, som avstyrkt införandet
av social nämnd, har föreslagit, att registret skulle föras av fattigvårdsstyrelsen,
som under normala förhållanden torde hava den ekonomiskt sett mest
omfattande verksamheten.
I det stora antal yttranden över de sakkunnigas betänkande, i vilka
inrättandet av social nämnd blivit avstyrkt men upprättandet det oaktat av
ett centralregister tillstyrkt, synes man tämligen undantagslöst hava utgått
ifrån, att registret skulle föras genom fattigvårdsstyrelsens försorg.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Sålunda bar socialstyrelsen anfört, att det lämpligen syntes böra ankomma
på fattigvårdsstyrelsen att föra registret. Uppgiften att verka för att givna
föreskrifter örn registrets förande komme att fyllas på ett tekniskt lämpligt
och ur olika synpunkter ändamålsenligt sätt borde ankomma på statens
inspektör för fattigvård och barnavård.
A andra sidan har statens a rbetslöshe t skom missi on ifrågasatt, örn icke i vissa
fall annat kommunalt organ än fattigvårdsstyrelsen lämpligen kunde handhava
registret.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har anfört:
Fråga uppstode, vilken nämnd som skulle åläggas ansvaret för registrets
förande. 1 landskommuner med kommunalkontor torde det få anses självfallet,
att registret sköttes av kommunalkontoret, och lämpligast torde det
då kanske vara att ansvaret vilade på kommunalnämnden. Funnes icke
kommunalkontor, syntes det lämpligast att fattigvårdsstyrelsen skötte och
ansvarade för registret. I städer med särskild byrå för sociala ärenden eller
annan särskild organisation kunde givetvis en annan ordning vara att föredraga.
Med hänsyn till dessa växlande förhållanden ville förbundet tillstyrka,
att det lades i kommunernas egna händer att bestämma, vilket organ
som skulle sköta och svara för central registret.
Svenska landskommunernas förbund har anfört, att i kommuner med kommunalkontor
registrets förande med fördel syntes kunna anförtros åt kommunalkontoret.
Stadsfullmäktige i Åmål — som förklarat sig tillstyrka bestämmelser örn
socialt register oaktat förslaget örn social nämnd avstyrkts — hava föreslagit,
att registret skulle i varje kommun föras av en särskild registerförare, vilken
skulle vara ledamot i samtliga berörda kommunala myndigheter, nämligen
fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och
arbetslöshetsorgan.
Kommunalfullmäktige i Tierp hava föreslagit, att kommuner med över 5,000
invånare skulle vara skyldiga att anställa särskild registerförare, under det att
kommuner med lägre invånarantal skulle äga rätt att vidtaga sådan åtgärd.
För att registret på bästa sätt skall fylla sin uppgift, bör detsamma Departementsföras
av det inom varje kommun därför mest lämpade organet. I allmänhet chetentorde
väl fattigvårdsstyrelsen vara närmast härtill. Det synes emellertid
icke vara uteslutet, att, på sätt i några yttranden framhållits, en annan anordning
i vissa fall kan vara mera fördelaktig. Jag anser med hänsyn härtill,
att i den föreslagna lagen icke bör fastslås vilken myndighet som skall
föra registret utan allenast stadgas, att registret skall föras av fattigvårdsstyrelsen
eller annat kommunalt organ, som kommunen därtill utser. Förslaget
örn tvingande regler rörande särskild registerförare inom kommuner
av viss storlek finner jag mig icke kunna tillstyrka. Emellertid skall det
givetvis stå den registerförande myndigheten fritt att, örn den så anser
lämpligt och kommunen beviljar anslag därtill, uppdraga själva förandet av
registret åt särskild registerförare. Några särskilda bestämmelser örn kontroll
över att registret föres på ändamålsenligt sätt, som i ett yttrande förutsatts,
torde icke vara erforderliga.
Departements
chefen.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Skyldighet att inhämta upplysningar
från registret.
Organisationssakkunniga, enligt vilkas förslag all understödsverksamliet
skulle vara koncentrerad till den sociala nämnden, vilken jämväl
skulle föra understödsregistret, torde hava saknat anledning att taga ställning
till spörsmålet örn skyldighet för de kommunala hjälporganen att inhämta
upplysningar från registret.
I yttrandena har länsstyrelsen i Örebro län framhållit, att bestämmelser
borde meddelas av innehåll, att de kommunala hjälporganen borde i understödsfrågor
inhämta upplysningar från centralregistret ävensom i övrigt samarbeta
med varandra.
Stadsfullmäktige i Kristianstad hava anfört, att varje styrelse och nämnd
borde vara skyldig att före vidtagande av hjälp- eller annan understödsåtgärd
inhämta alla upplysningar, som registret bunde giva i ärendet.
Då ett register tillskapats, torde det ligga i sakens natur, att varje kommunalt
organ, som har att vidtaga hjälp- eller understödsåtgärd, skall inhämta
de uppgifter registret innehåller beträffande den person, örn vilken i
det speciella fallet är fråga, innan definitivt beslut örn sådan åtgärd fattas.
En föreskrift härom bör införas i lagförslaget men givas sådant innehåll,
att vederbörande organ icke blir förhindrat att vidtaga preliminär åtgärd i
fall, då särskild skyndsamhet är av nöden, även örn upplysningar från
registret ännu icke hunnit inhämtas. Några särskilda bestämmelser, på sätt
länsstyrelsen i Orebro län framhållit, örn samarbete i övrigt mellan de kommunala
hjälporganen torde i förevarande sammanhang icke lämpligen böra
meddelas.
Rätt att''erhålla upplysningar från
registret m. m.
Enligt organisationssakkunnigas förslag skulle i registret införas
bland annat upplysningar angående understöd från erkänd sjukkassa. I
sammanhang med att de sakkunniga uttalat sig härom, hava de anfört, att
å andra sidan upplysningar angående sjukvård, som genom det allmännas
organ lämnades till sjukkassornas klientel, borde kunna ställas till sjukkassornas
förfogande.
Rätt för de erkända arbetslöshetskassorna — vilka ju också skulle lämna
uppgifter till registret — att erhålla upplysningar från detsamma synes
icke hava förutsatts av de sakkunniga.
Beträffande det allmänna spörsmålet i vad mån registrets innehåll borde
kunna undandragas offentligheten hava organisationssakkunniga anfört:
Det vore enligt de sakkunnigas mening angeläget att registret, vilket örn
det skulle vara till avsedd nytta måste komma att i många fall innehålla
upplysningar av synnerligen ömtålig natur, icke bleve tillgängligt för obehöriga.
De sakkunniga hade med anledning därav trätt i förbindelse med
de för utredning av frågan örn handlingars offentlighet tillsatta sakkunniga
och förvissat sig örn att de vid uppgörande av sitt förslag komme att ägna
uppmärksamhet åt frågan örn registrets offentlighet.
17
Kungl. Majus proposition nr 3.
Sakkunniga för utredning av frågan om allmänna handlingars
offentlighet hava den 14 januari 1935 avgivit förslag till ändrade
bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet (statens offentliga
utredningar 1935: 5). I 14 § av däri framlagt förslag till lag örn förbud mot
vissa allmänna handlingars utlämnande från myndighet har i första och
andra styckena stadgats:
Handlingar, som av läkare eller hos medicinalstyrelsen eller på läkares
eller styrelsens föranstaltande upprättats till utredning i mål eller ärende
hos domstol eller i ärende, som avses i giftermålsbalken, ävensom handlingar
i ärenden rörande hälso- eller sjukvård, riksförsäkringsanstaltens eller
försäkringsrådets verksamhet, fattigvård, samhällets barnavård eller ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds eller barnavårdsmäns verksamhet, rätt
för enskilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister
eller nykterhetsnämnds verksamhet i övrigt, eller kontroll å utlänningar, som
här i riket vistas eller hit söka tillträde, må, i vad de angå enskilds sjukdom
eller hans personliga förhållanden i övrigt, icke utan hans samtycke
till annan utlämnas förr än sextio år efter handlingens datum.
Handling skall dock utlämnas, därest med hänsyn till de förhållanden,
under vilka utlämnande ifrågasattes, trygghet kan anses vara för handen, att
det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den, vilkens
sjukdom eller personliga förhållanden i övrigt i handlingen avses, eller för
hans nära anhöriga. Till vinnade av sådan trygghet må utlämnande kunna ske
med vissa förbehåll.
Beträffande övriga bestämmelser hänvisas till betänkandet.
Såsom framgår av förenämnda bestämmelser torde desamma icke utan
vidare bliva tillämpliga å socialregistret.
I förevarande sammanhag må erinras örn, att organisation ssak kunniga
i 14 § av utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera såsom ytterligare skydd mot obehörigt offentliggörande
föreslagit en allmän tystnadsplikt för den sociala nämndens ledamöter,
suppleanter, tjänstemän m. fl. beträffande upplysningar örn personer,
som lämnats vid nämndens sammanträden eller eljest i deras arbete.
I yttrandena har socialstyrelsen anfört bland annat följande:
Någon erinran syntes ej vara att göra mot vad organisationssakkunniga tydligen
förutsatt därutinnan, att arbetslöshetskassorna icke skulle äga påkalla
upplysningar från registret och sjukkassorna endast i vad avsåge genom det allmännas
organ lämnad sjukvård till kassornas klientel. Dessa möjligheter
för sjukkassorna att erhålla upplysningar från registret kunde dock utvidgas
till att omfatta även beviljade pensionstillägg, då upplysningar i sådant avseende
kunde ha praktisk betydelse för kassornas verksamhet.
Det syntes önskligt, att viss annan organiserad enskild hjälpverksamhet,
i den mån vederbörande organisation genom sina stadgar eller eljest.lämnade
betryggande garantier för erforderlig diskretion, måtte beredas möjlighet
att erhålla för dess arbete vägledande upplysningar från registret. Härigenom
skulle nämligen dessa organisationer besparas åtskilligt utredningsarbete
och deras verksamhet bliva säkrare och ändamålsenligare, varjämte
det önskvärda samarbetet mellan desamma och registret skulle befordras.
För den händelse de sakkunniga avsett, att upplysningar från registret icke
borde få utlämnas till organisationer av här avsett slag, finge styrelsen
därför förorda, att möjligheten till en samverkan av antydd art mellan dem
och registret uttryckligen tryggades.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.
2481
2
18
Departementschef''en.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Riksförsäkringsanstalten Ilar förklarat sig förutsätta som givet, att anstalten
liksom hittills skulle, utan någon på förhand träffad uppgörelse, på begäran
bekomma sådana upplysningar, varav anstalten för handläggning av viss
ersättningsfråga kunde vara i behov. Dylika upplysningar vore för anstalten
av värde framför allt för avgörande av frågor, örn och i vad mån föräldrar
eller adoptivföräldrar varit beroende av en genom olycksfall omkommen
sons eller dotters arbete och med hänsyn därtill kunde vara berättigade
till livränta. Eiksförsäkringsanstalten har därför hemställt, att ett stadgande
måtte intagas rörande skyldighet att på begäran lämna anstalten upplysningar
i berörda hänseende.
Rätt att erhålla upplysningar ur registret böra naturligtvis främst de
kommunala organ ha, vilka det åligger att bedriva hjälpverksamhet i någon
form. Några särskilda bestämmelser härom äro ej erforderliga, enär dessa organ
på sätt jag förut anfört skola vara skyldiga att inhämta uppgifter ur registret.
Statlig myndighet, som för handläggning av ersättningsfråga kan vara i
behov av uppgift rörande viss i registret upptagen person, bör vara berättigad
att på därom för varje särskilt fall framställd begäran erhålla de uppgifter,
som kunna hämtas ur registret. Med hänsyn till det samarbete, som
är avsett att äga rum mellan de registerförande organen i kommunerna och
de erkända sjukkassorna, synas de sistnämnda efter särskild framställning
för varje fall böra äga få upplysningar från registret icke blott, såsom organisationssakkunniga
förutsatt, rörande sjukvård, som genom det allmännas
organ lämnats kassornas klientel, utan även beträffande andra förhållanden,
under förutsättning att begärda uppgifter kunna anses erforderliga för kassornas
verksamhet. Överhuvudtaget anser jag att full reciprocitet bör råda,
så att institutioner, som äro skyldiga att lämna uppgifter till registret, också
skola vara berättigade att erhålla för sin verksamhet erforderliga upplysningar
därur. Någon anledning att därvid undantaga de erkända arbetslöshetskassorna
synes icke föreligga.
I andra fall än ovan angivits synas uppgifter icke böra lämnas ur registret
eller detsamma över huvud vara tillgängligt. Socialstyrelsen har visserligen
föreslagit att för organiserad enskild hjälpverksamhet vägledande uppgifter
ur registret skulle kunna meddelas; men ehuru ett gott samarbete mellan kommunerna
och den enskilda hjälpverksamhetens organisationer bör i största
möjliga utsträckning främjas, synes dock med hänsyn till svårigheterna att
vinna betryggande garantier för erforderlig diskretion nämnda organisationer
åtminstone icke för närvarande böra erhålla tillgång till registrets uppgifter.
Detta torde emellertid icke hindra det kommunala organ, som för registret,
att med ledning av detsamma exempelvis rekommendera en person till erhållande
av viss hjälp från en enskild organisation eller avstyrka att sådan
hjälp gives honom.
Det synes lämpligt att i förevarande lagförslag regleras i vilka fall registret
skall vara tillgängligt. På liknande sätt har förfarits exempelvis i stadgan den
19 september 1929 (nr 328) angående sinnessjukvården i riket [jfr 104 § 9)
och 108 §]. Kommer en särskild lagstiftning angående allmänna handlingars
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
19
offentlighet — innefattande jämväl kommunala handlingar — till stånd torde
i denna möjligen en hänvisning böra ske till vad som är stadgat i lagen örn
socialregister.
I likhet med vad som skedde vid antagande av alkoholistlagen (jfr 14 §
st. 3 nämnda lag) synes i förevarande lagförslag jämväl böra införas en bestämmelse
örn att registret och därtill hörande handlingar skola så förvaras
att de icke åtkommas av obehöriga. Detsamma torde böra gälla skriftliga uppgifter,
som meddelats ur socialregistret.
Yad slutligen angår organisationssakkunnigas förslag örn införande av en
allmän tystnadsplikt för de sociala nämndernas ledamöter, tjänstemän m. fl.
synes detsamma värt beaktande men torde ej lämpligen kunna genomföras i
nu förevarande sammanhang.
Förslagets särskilda bestämmelser.
I det föregående har den föreslagna lagens huvudsakliga innehåll angivits.
Beträffande dess särskilda bestämmelser torde allenast följande uppgifter
behöva lämnas.
1 §•
Som redan i den allmänna motiveringen antytts föreligger intet hinder
för det registerförande organet att överlämna bestyret med själva registerföringen
åt kommunalkontor, där sådant linnes inrättat, eller åt särskild
registerförare.
2 §.
Denna paragraf angiver vad som skall antecknas i socialregistret.
Under 1) upptagas personer, som erhålla understöd eller annan hjälp
genom kommunens organ. Någon begränsning till inom kommunen boende
personer har ej skett.
Då personer, som uppbära tilläggspension, invalidunderstöd, blindhetsersättning
m. m., näppeligen kunna sägas erhålla denna hjälp genom pensionsnämnden,
d. v. s. kommunalt organ, har under 2) upptagits särskilda bestämmelser
örn dylik ersättning.
Genom stadgandet under 3) lämnas det registerförande organet en viss frihet
att bestämma vilka uppgifter som skola införas i registret. Närmare föreskrifter
i detta hänseende torde icke böra lämnas. Det bör emellertid tillses,
att registret kommer att innehålla sådana uppgifter att det kan fylla sitt ändamål.
Någon begränsning till personer som äro boende inom kommunen har
härvid icke skett. På grund av bestämmelsen under 3) blir det registerförande
organet bland annat förpliktat att verkställa anteckningar i registret av uppgifter
rörande enskild hjälpverksamhet, varom kännedom erhållits.
3 §•
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser örn vad anteckningarna i
registret skola innehålla, om registorföringen samt om skyldighet för det
registerförande organet att tillse att uppgifterna i registret bliva så fullständiga
som möjligt. Sistnämnda skyldighet, som ju närmast avser de fall
då uppgifter icke utan vidare inkomma till registret, torde få anses fullgjord,
om förfrågan gjorts hos myndighet, kassa eller annan inrättning, varest
20
Kungl. Majus proposition nr 3.
upplysning rörande den hjälpsökande av någon anledning nied viss sannolikhet
kan väntas föreligga.
4§-
Av enahanda skäl, som anförts under 2 §, ha i 4 § upptagits särskilda
bestämmelser örn skyldighet att lämna uppgifter beträffande tilläggspension,
invalidunderstöd m. m.
Enligt 31 § lagen örn folkpensionering tillställes pensionsbrev vederbörande
pensionstagare genom pensionsnämndens försorg. Jämlikt förordningen
örn invalidunderstöd skola bestämmelserna örn tilläggspension i tillämpliga
delar gälla invalidunderstöd. I 6 § förordningen örn blindhetsersättning
stadgas däremot att bevis örn blindhetsersättning tillställes den blinde genom
pensionsnämndens ordförande. Jämväl beträffande sjukvård eller yrkesutbildning
för hävande eller förebyggande av arbetsoförmåga erhåller pensionsnämndens
ordförande kännedom.
I anledning härav har i 4 § förevarande lag föreslagits att uppgiftsskyldighet
åligger pensionsnämnd ifråga örn tilläggspension och invalidunderstöd
samt dess ordförande ifråga örn blindhetsersättning och bidrag av allmänna
medel för sjukvård eller yrkesutbildning, pensionsnämnd givetvis obetaget
att överlåta förstnämnda skyldigheter å dess ordförande.
7 §•
Denna paragraf innehåller bestämmelser örn vilka institutioner som äro
berättigade att erhålla uppgifter ur registret. Då den begränsningen icke
lämpligen torde kunna stadgas, att nämnda institutioner allenast äro berättigade
att ur registret erhålla däri förekommande uppgifter örn utgående
hjälp — som i det föregående antytts kan registret komma att innehålla
även andra uppgifter — har det synts vara av vikt, att i lagförslaget inskärpes
att nämnda institutioner icke äro berättigade att erhålla uppgifter
utan att ett verkligt behov därav föreligger. Detta har skett därigenom att
i 7 § föreslagits en bestämmelse, varigenom rätten att erhålla uppgifter begränsats
till sådana som äro erforderliga för institutionens verksamhet.
Ofta torde detta gälla allenast uppgifter örn meddelad hjälp.
liera f11 vädel sebest ämmelser na.
Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1937. Av vikt är att
förberedande åtgärder för registrets anordnande dessförinnan vidtagas, så
att registret från och med nämnda dag kan tjäna sitt ändamål. För tydlighets
skull har en bestämmelse i detta hänseende intagits i lagförslaget.
Föredraganden hemställer härefter, att det inom socialdepartementet utarbetade
förslaget till lag örn socialregister måtte genom proposition föreläggas
riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Henry Rooth.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
21
Bilaga A.
P. M.
angående orga nisa t ionssakkunn igas betänkande den 11
december 1934 med utredning och förslag rörande den
samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m.
(S. O. U. 1934: 53) samt däröver avgivna yttranden.
Inledning.
IHrektiv.
Vid tillkallandet den 26 april 1929 av organisationssakkunniga anförde dåvarande
departementschefen, statsrådet Lubeck, bland annat, att vid den utredning,
som det ålåge de sakkunniga att verkställa, mötte två skilda ehuru
med varandra nära sammanhängande huvudproblem, nämligen
a) frågan örn åstadkommande av större lokala enheter främst för den
sociala omvårdnaden men möjligen i anslutning därtill även i fråga örn handhavandet
av vissa andra samhälleliga uppgifter; samt
b) frågan örn åstadkommande av större enhetlighet vid förvaltningen inom
kommunerna, respektive nyss avsedda större områden, av ifrågavarande uppgifter.
De sakkunnigas förslag.
De sakkunniga hava såsom resultat av sin utredning rörande sistnämnda
fråga framlagt förslag örn inrättandet av social nämnd, vilket spörsmål behandlas
i 1 kapitlet av upprättat utkast till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera.
Frågan örn åstadkommande av större lokala enheter har behandlats i 3 kapitlet
av samma lagutkast.
De sakkunniga hava vidare föreslagit särskilda åtgärder för barnavårdens
utveckling, varom bestämmelser upptagits såsom kapitel 2 i nyssnämnda lagutkast.
Vidare hava däri föreslagits bestämmelser, innefattande förbud mot oreglerad
understödsverksamhet.
I samband med utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera hava de sakkunniga utarbetat förslag till vissa ändringar
i lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården, förordningen den 16 december
1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
kommuner samt förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor.
ltemissplan.
Organisationssakkunnigas betänkande har varit utremitterat för avgivande
av yttrande till pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, över
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
ståthållarämbetet oell samtliga länsstyrelser, statens inspektör för fattigvård
och barnavård, efter hörande av fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna,
riksförsäkringsanstalten, kammarrätten samt statens arbetslöshetskommission.
Pensionsstyrelsen skulle, i den omfattning styrelsen funne lämpligt, bereda
styrelsens ombud samt pensionsnämnderna tillfälle att yttra sig. Länsstyrelserna
skulle bereda landstingens förvaltningsutskott samt kommunerna i
länen, i den omfattning länsstyrelserna funne lämpligt, tillfälle att avgiva
yttrande. Särskilt angavs, att städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Hälsingborg och Gävle skulle beredas sådant tillfälle.
Vidare har tillfälle att avgiva yttrande lämnats svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet, centralförbundet för socialt arbete, svenska stadsförbundet,
svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
allmänna barnhuset, nykterhetsnämndernas centralkommitté ävensom samtliga
23 av allmänna barnhuset understödda barnavårdsförbund.
Yttranden hava inkommit från samtliga ovannämnda särskilt angivna myndigheter
och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Jämtlands
län, stadsfullmäktige i Hälsingborg, barnavårdsförbunden i Uppsala, Kronobergs,
Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands och jämtlands län samt Västmanlands
läns fattigvårds- och barnavårdsförbund.
Vid pensionsstyrelsens yttrande har fogats yttranden av 26 pensionsnämnder
och 21 styrelsens ombud.
Överståthållarämbetet har bifogat yttrande av Stockholms stad samt länsstyrelserna
yttranden av 16 landstings förvaltningsutskott, 83 städer samt 177
landskommuner (se bilaga 1 sid. 95).
Allmänt omdöme rörande den sociala hjälpverksamhetens nuvarande
organisation. Medel till avhjälpande av förefintliga olägenheter.
Organ isationssakkunniga.
Enligt de sakkunnigas betänkande kan mot den nuvarande organisationen
anmärkas, bland annat, att de hjälpsökande mången gång sväva i ovisshet örn,
till vilken myndighet de skola vända sig för att erhålla hjälp. En hjälpsökande
måste vända sig till flera myndigheter, örn han behöver hjälp av olika slag.
Vidare förekommer ofta, att den hjälpsökande upprepade gånger underkastas
ingående förhör örn sina förhållanden. Svårigheter möta för myndigheterna
att rättvist avväga den hjälp, som lämnas, och att välja den lämpligaste och
mest effektiva hjälpformen. Samlad överblick över den samhälleliga hjälpverksamheten
i kommunen och enhetlig ledning av verksamheten saknas. Risk
för dubbelunderstöd förefinnes, överhuvud föreligga svårigheter att verkställa
noggrann behovsprövning och kontroll över understöds användande.
Dubbelarbete förekommer. Upplysningar örn hjälpklientelet äro icke samlade.
Administrationskostnaderna för de olika myndigheterna äro avsevärda.
I förevarande sammanhang må erinras örn vissa av de sakkunniga verkställda
undersökningar. År 1929 utsändes cirkulärskrivelser med vissa för
-
23
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
frågniugar till samtliga fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt ombud
för pensionsstyrelsen ävensom till fattigvårdsstyrelsernas ordförande i 205
kommuner. Fattigvårdsstyrelsernas ordförande borde samråda med ordförandena
i arbetslöshetskommitté, pensionsnämnd, barnavårdsnämnd och
nykterhetsnämnd. Av inkomna svar framgick, bland annat, att de kommunala
myndigheterna i flertalet fall ansett, att den nuvarande splittringen inom kommunerna
av närliggande understödsgrenar på flera organ icke vållar några
egentliga olägenheter av ekonomisk eller annan art. Pensionstyrelsens ombud
ansågo endast i enstaka fall några olägenheter föreligga. Flertalet av fattigvårds-
och barnavårdskonsulenterna voro däremot av motsatt uppfattning.
I fråga örn åtgärder för avhjälpande av förefintliga olägenheter voro de
meningar, som kommit till uttryck i de tämligen fa uttalanden av kommunala
myndigheter, som avgivits därom, tämligen jämnt fördelade till förmån för och
emot ett sammanförande av de olika kommunala hjälporganen.
Vidare må erinras örn den undersökning, som år 1932 verkställdes för de
sakkunnigas räkning inom vissa utvalda kommuner — 6 stads- och 12 landskommuner
— rörande den sociala hjälpverksamheten (betänkandet sid.
36—95).1
De sakkunniga framhålla, att önskemål rörande en centraliserad organisation
av den sociala hjälpverksamheten på åtskilliga håll framträtt och även
givit upphov till en utveckling, som väntar att erhålla stöd i lagstiftningen.
De sakkunniga äro övertygade örn att ett större antal kommuner skulle ha
vidtagit åtgärder på ifrågavarande område, därest man icke hållits tillbaka
av vetskapen örn att förslag rörande denna del av den kommunala förvaltningen
kunde vara att förvänta. För att tillmötesgå de strävanden att ernå
en förbättrad organisation, vilka sålunda göra sig gällande, föreslå de sakkunniga,
såsom ovan nämnts, en ny kommunal institution social nämnd
med uppgift att handhava kommunens verksamhet för fattigvård, barnavård,
ungdomsskydd, folkpensionering, behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp.
Yad i lag eller annan författning finnes stadgat örn fattigvårdsstyrelse,
barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd
och arbetslöshetskommitté skall — enligt de sakkunnigas förslag — i kommun,
där social nämnd är inrättad, i stället gälla social nämnd. Den nya
lag, i vilken bestämmelserna om social nämnd intagits, avses skola gälla vid
sidan av fattigvårdslagen och de övriga nuvarande författningarna angående
den sociala hjälpverksamheten.
Lagen ej tillämplig beträffande Stochholm.
Enligt sista paragrafen (26 §) i utkastet till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera skola lagens bestämmelser icke gälla
för Stockholm.
i i ett över sakkunnigbetiinkandet avgivet yttrande (av styrelsen för svenska landstingsförbundet)
uppgives, att undersökningen »förlagts till sådana kommuner, där man
på förhand visste, att den kommunala förvaltningsapparaten fungerade mindre väl».
24
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
Stadsfullmäktige i Stockholm hava — oaktat nämnda förhållande — ansett
sig icke böra underlåta att giva ett uttryck åt sin principiella uppfattning till
spörsmålet örn införande av social nämnd samt därutinnan anfört:
En social nämnd med den kombination av förvaltningsuppgifter, som de
sakkunniga föreslagit, läte sig sannolikt icke genomföra i Stockholm med
den omfattning, de olika grenarna av den sociala hjälpverksamheten där hade.
Särskilt harna- och ungdomsvården vöre av sådan omfattning och till sin
karaktär så olika den övriga samhälleliga hjälpverksamheten, att ett inordnande
av densamma under en gemensam social nämnd för de större kommunema
och i varje fall för Stockholm torde vara uteslutet.
Hava olägenheter försports beträffande
nuvarande organisation ?
Beträffande spörsmålet, huruvida den nuvarande splittringen inom kommunerna
av närliggande understödsgrenar på flera organ medfört olägenheter
eller icke, hava de yttranden, i vilka direkta uttalanden i sådant hänseende
gjorts1 - - såvitt angår stads- och landskommuner — tämligen jämnt fördelat
sig i tva grupper, av vilka den ena ansett, att några olägenheter icke försports
och att förty ändrade bestämmelser icke äro nödvändiga, under det att den
andra ansett, att vissa olägenheter utan tvivel föreligga och att därför ändring
måste göras. Beträffande frågan örn vilka åtgärder som skola vidtagas för
att få sådan ändring till stånd äro meningarna emellertid delade.
Redogörelse för de yttranden av städer och landskommuner, vari direkta
uttalanden blivit gjorda, lämnas nedan i tabell 1.
Tabell 1.
Olägenheter ha ej |
Olägenheter föreligga | |
||
Städer |
Lands- kommuner |
Städer |
Lands- kommuner |
i |
|||
— |
5 |
— |
3 |
i |
8 |
2 |
3 |
i |
13 |
2 |
6 |
7 |
9 |
5 |
14 |
1 |
1 |
7 |
6 |
— |
— |
2 |
— |
Invånare */x 1935
Under 1,000
1,000— 2,000 .
2.000— 3,000...
3.000— 5,000....
5.000— 10,000
10,000—50,000...
Över 50,000...
Av myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som direkt uttalat sig örn
olägenheter förelegat eller icke på grund av den nuvarande splittringen inom
kommunerna av närliggande understödsgrenar på flera organ, hava tre länsstyrelser
i Kristianstads, Kopparbergs och Västerbottens län — förklarat,
att sådana olägenheter (i varje fall ej större) icke förefinnas. Den motsatta
ståndpunkten har intagits av samtliga övriga länsstyrelser (med undantag av
farald ^ eiinla8 därom, att ett flertal yttranden till- eller avstyrka de sakkunnigas
förslag utan att direkt uttalande göres, huruvida olägenheter av nuvarande ordning föreimnäs
eller icke. 6
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län, vilka ej gjort direkt uttalande
härom), Södermanlands läns, Kalmar läns norra samt Göteborgs och Bohus
ävensom Skaraborgs och Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott,
socialstyrelsen, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, samtliga
fattigvårds- och barnavårdsinspektörer (utom en), centralförbundet för socialt
arbete, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svenska
landskommunernas förbund samt åtskilliga barnavårdsförbund.
Redan vidtagna åtgärder för centralisering
av deli kommunala under
stödsverksamheten.
I anledning av de olägenheter, som på grund av den nuvarande decentraliseringen
av den sociala hjälpverksamheten mångenstädes förefunnits, hava
vissa åtgärder tidigare vidtagits inom ramen för gällande lagstiftning. Vissa
upplysningar örn vad i sådant hänseende åtgjorts hava lämnats i betänkandet
å sid. 31-—32 samt 115—119.
I de nu avgivna yttrandena hava uppgifter lämnats från åtskilliga städer
och landskommuner. Av dessa uppgifter må här återgivas följande:
Djursholm:
Fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden samarbeta dels genom den i
lag föreskrivna gemensamma medlemmen, dels därigenom att barnavårdsnämndens
ordförande tillika är kyrkoherde i församlingen och såsom sådan
äger rätt att deltaga i fattigvårdsstyrelsens sammanträden. Dessutom sker
samarbetet genom gemensam läkare (stadsläkaren), gemensam syssloman och
gemensam ombudsman (stadssekreterare^, som tillika är fattigvårdsstyrelsens
sekreterare. Pensionsnämndens ordförande är tillika vice ordförande i
fattigvårdsstyrelsen. Fattigvårdsstyrelsen är nykterhetsnämnd. I arbetslöshetskommittén
är fattigvårdsstyrelsen representerad genom sin ordförande,
som dessutom är medlem av arbetsutskottet, i vilket även en suppleant är
medlem av fattigvårdsstyrelsen. Två av fattigvårdsstyrelsens medlemmar äro
medlemmar av den erkända sjukkassan i Djursholm.
Uppsala:
Fattigvårdsstyrelsen, vars understödsverksamhet handhaves av en centralt
belägen fattigvårdsbyrå, erhåller från pensionsnämndernas expedition förteckningar
å personer, vilka beviljats pension. Fattigvårdsstyrelsen och arbetslöshetskommitterade
tillhandahålla varandra upplysningar rörande sina understödstagare.
Med barnavårdsbyrån, vars lokal är inrymd i samma fastighet
som fattigvårdsbyråns, står sistnämnda byrå i daglig kontakt. Jämväl med
nykterhetsnämnden uppehåller fattigvårdsstyrelsen erforderligt samarbete.
Trälleberg:
Mellan organen för den samhälleliga hjälpverksamheten upprätthålles ett
visst samarbete genom dels gemensamma styrelseordförande och andra styrelseledamöter
och dels gemensamma tjänstemän. Särskilt intimt är samarbetet
mellan fattigvård och barnavård. För dessa båda organ finnes organiserad
en gemensam byrå med en syssloman som chef samt gemensamt
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
register. Även mellan fattigvårdsstyrelsen och arbetslöshetskommittén är
samarbetet synnerligen intimt, enär understödsärendena behandlas av en särskild
kommitté, sammansatt av ledamöter från båda organen, varjämte även
fattigvårdssysslomannen är närvarande vid kommitténs sammanträden.
Eslöv:
De myndigheter, som utöva offentlig hjälpverksamhet, ha gemensam kassa
och bokföring samt i allmänhet gemensam expedition. Samarbetet de olika
understödsgrenarna emellan uppehälles även genom delvis gemensamma
styrelseordförande och andra styrelseledamöter samt genom gemensamma
tjänstemän. Särskilt intimt är samarbetet mellan fattigvårdsstyrelsen och
arbetslöshetskommittén, för vilka föres ett gemensamt centralregister över de
arbetslösas och dem närståendes förhållanden.
Skara:
Den samhälleliga hjälpverksamhetens organ hava gemensamma lokaler.
Falköping:
o Förbindelse finnes mellan de olika nämnderna. Fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden
och nykterhetsnämnden hava gemensam ledamot samt fattigvårdsstyrelsen
och arbetslöshetskommittén gemensam ordförande. Pensionsstyrelsens
ordförande lämnar uppgift till fattigvårdsstyrelsens ordförande örn
nya pensionsinnehavare.
Söderhamn:
Emellan hjälporganen förekommer ett intimt samarbete. Fattigvårdsstyrelsen
är representerad i pensionsnämnden. Till fattigvårdsexpeditionen
översänder pensmnsnämndens ordförande de missiv, som utskickas från pensionsstyrelsen,
då pension beviljas. Å fattigvårdsexpeditionen upplägges med
ledning av nämnda missiv ett kortregister över pensionstagarna. Fattigvårdsstyrelsen
och barnavårdsnämnden hava gemensam ordförande, vilken dessutom
är barnavårdsnämndens expeditionsföreståndare. Fattigvårdsstyrelsen
och arbetslöshetskommittén hava en ledamot gemensam. Denne ledamot är
dessutom fattigvårdsstyrelsens tjänsteman. Nykterhetsnärnndens ordförande
är ledamot av fattigvårdsstyrelsen.
Nederluleå:
Samarbete mellan arbetslöshetskommitté, fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd
och pensionsnämnd har varit ordnat så, att vederbörande ordförande
alltid ställt sig i förbindelse med övriga ordförande, då det varit fråga örn
tilldelning av arbete eller understöd i någon form.
Västanfors:
Under senaste 15 år hava åtgärder i centraliserande riktning självmant
växt fram genom gemensam ordförande för flera nämnder och styrelser.
Sålunda är kommunalnämndens ordförande även ordförande i fattigvårdsstyrelsen
och barnavårdsnämnden, varjämte pensionsnämndens ordförande är
mångårig ledamot av fattigvårdsstyrelsen.
Under arbetslöshetstiden stod fattigvårdsstyrelsen genom veckorapporter
i ständig kontakt med arbetslöshetskommittén, vilket fullständigt omöjliggjorde
dubbelkvittering av understöd, Hos fattigvårdsstyrelsen finnes dessutom
fullständigt register över klientelet ordnat genom kortsystem, där även
arbetslöshetskommitténs understödsklientel införts.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Stigtomta:
En enhetlig samverkan mellan kommunens olika sociala organ har sedan
länge praktiserats, i det att så långt det varit görligt samma personer invalts
i olika sociala nämnder och styrelser.
Bräkne-Hoby:
Barnavårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse hava gemensam ordförande.
Fattigvårdsstyrelse och arbetslöshetskommitté hava vissa ledamöter gemensamma.
De samarbeta vidare genom muntliga och skriftliga rapporter. Pensionsnämnden
lämnar fattigvårdsstyrelsen underrättelse örn pensioner m. nr.,
varöver styrelsen därefter för kortsystem.
Att samma personer äro ledamöter i flera olika nämnder omförmäles ä^en
i åtskilliga andra yttranden.
I flera yttranden har framhållits att genom inrättande av kommunalkontor
en lämplig centralisation av hela den kommunala förvaltningen — däri inbegripet
den sociala hjälpverksamheten — ägt rum. Av yttrandena härom må
anföras följande av kommunalfullmäktige i Gråmanstorp:
Kommunalfullmäktige förmena, att samtliga de fördelar, som enligt de
sakkunniga skulle vinnas genom inrättandet av en social nämnd, kunna
vinnas, därest kommunerna inrätta kommunalkontor med centraliserad medelsförvaltning,
vilka stå under kommunalkamrerare, som tjänstgöra som sekreterare
och föredragande inom de olika hjälporganen. Kommunalfullmäktige
stödja sig därvid på erfarenhet från Gråmanstorps kommun, som den 1 maj
1930 inrättade kommunalkontor.
Om inrättandet av kommunalkontor sålunda onodiggor den av de sakkunniga
föreslagna reformen, så följer därmed också andra fördelar, liggande
både inom och utom hjälpverksamhetens ram. Ett kommunalkontor möjliggör
större kontinuitet i hjälpverksamhetens organisation, bland annat härigenom,
att ett kontor har möjlighet att expeditionsmässigt ordna alla handlingar
och samla dem i arkiv. Under det att en kommun ej under så lång tid
kail påräkna en förtroendeman som ordförande, kan däremot kommunen
räkna med en tjänsteman under en lång följd av år. Yärdet härav anse sig
kommunalfullmäktige icke behöva närmare motivera. Kommunen blir alltså
ej i så hög grad beroende av ombyten på ordförandeposterna, därest en tjänsteman
biträder vid hjälpverksamhetens utövande.
Men inrättandet av kommunalkontor medför dessutom fördelar, som ligga
utanför hjälpverksamhetens ram. De kommunala organ, som ej syssla med
hjälpverksamhet, få nämligen genom inrättandet av sådant kontor tjänsteman
eller tjänstemän till sitt förfogande.
I Karlshamn föreligger utarbetat förslag till intimare samarbete mellan
fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd.
Att central registrering av understödsverksamheten redan sker på vissa
håll har omnämnts i ytterligare några yttranden (Hällefors, Kopparberg lii. fl.).
Slutligen må omnämnas, att i samband med avgivandet av nu föreliggande
yttranden beslut på några håll fattats örn att vidtaga vissa åtgärder för att
underlätta ett samarbete på förevarande område. Sålunda bestämdes i Simrishamn,
att genom fattigvårdsstyrelsens försorg ett register över all hjälp
-
28
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
verksamhet inom staden skulle uppläggas, samt i Enslöv att samtliga styrelser
och nämnder, som valdes av kommunalfullmäktige och som handhade den
allmänna hjälpverksamheten, varje månad skulle lämna rapport till fattigvårdsstyrelsen
över de personer, som på ett eller annat sätt erhållit hjälp. I
Skövde beslöts, att så snart ske kunde ett centralregister skulle inrättas att
föras av fattigvårdsstyrelsen med skyldighet för övriga vederbörande styrelser
och nämnder att göra anmälningar till registret.
översikt över yttrandena angående förslaget
örn inrättande av social nämnd.
Beträffande frågan örn vad som bör åtgöras för att få den sociala hjälpverksamheten
ordnad på ett mera tillfredsställande sätt än det nuvarande
hava — såsom förut (sid. 24) nämnts — meningarna varit delade. De sakkunniga
föreslå i första hand inrättandet av social nämnd.
Detta förslag har i yttrandena från myndigheter och sammanslutningar i
princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i Uppsala,
Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Gävleborgs och Västernorrlands län, Södermanlands läns, Kalmar
läns norra samt Blekinge, Göteborgs och Bohus ävensom Skaraborgs läns
landstings förvaltningsutskott, svenska landstingsförbundet, Stockholms
läns barnavårdsförbund, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård
ävensom samtliga fattigvårds- och barnavårdskonsulenter (utom konsulenten
i sjunde distriktet). Medicinalstyrelsen anser sig icke böra avstyrka
förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i princip till förslaget
men vill draga i tvivelsmål, örn en lagstiftning sådan som den
föreslagna verkligen är möjlig att åstadkomma och kan därför icke tillstyrka
förslaget. Socialstyrelsen ansluter sig till förslagets allmänna syfte men kan
ej förorda dess genomförande utan tillstyrker ytterligare utredning.
Att märka är emellertid, att åtskilliga av de nu nämnda myndigheterna
anse, att den ifrågasatta organisationen hör göras fakidtativ.
Till den åsikt, som uttalats av ledamoten i organisationssakkunniga herr
Anderson i Bastock, att möjlighet till en ändamålsenlig kommunal organisation
genom införande av social nämnd för vissa sociala uppgifters handhavande
visserligen kan sägas vara i någon mån önskvärd i mycket små kommuner,
och möjligen även i städer och landskommuner med stor befolkningstäthet,
men däremot icke i till ytvidden stora, glest befolkade landskommuner,
ansluta sig länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge och Norrbottens län, Kalmar
läns södra samt Gotlands och Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott
ävensom skånska barnavårdsförbundet och Västerbottens läns barnavårdsförbund.
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att kommun bör
beredas möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga ombestyrandet av
vissa grenar av samhällelig hjälpverksamhet.
29
Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).
Åtskilliga myndigheter och sammanslutningar hava ansett, att mindre omfattande
åtgärder än inrättandet av social nämnd torde vara tillräckligt effektiva.
En sådan uppfattning har uttalats av länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Värmlands och örebro län, pensionsstyrelsen,
statens arbetslöshetskommission, Värmlands läns landstings
förvaltningsutskott, svenska landskommunernas förbund, nykterhetsnämndernas
centralkommitté, centralförbundet för socialt arbete samt Jönköpings läns
barnavårdsförbund.
Helt eller närmast helt avstyrkande hava vidare ställt sig — förutom socialstyrelsen
och länsstyrelsen i Stockholms län (som ovan nämnts) kammarrätten,
länsstyrelserna i Hallands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens
län, svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
samt Östergötlands, Gotlands, Blekinge och Hallands läns barnavardsförbund.
De från städer och landskommuner inkomna yttrandena kunna uppdelas i
tre grupper; till den första höra de, som tillstyrka införandet av social nämnd
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, till den andra
de, som giva sin tillstyrkan därtill allenast under förutsättning, att kommunerna
själva skola äga bestämma, örn social nämnd skall införas eller icke,
samt till den tredje gruppen de, som avstyrka de sakkunnigas förslag i förevarande
del. De städer, som yttrat sig, finnas upptagna i tabell 2, samt de
landskommuner, som avgivit yttrande, i tabell 3 här nedan.
En sammanfattande redogörelse för innehållet i de av städer och landskommuner
avgivna yttrandena (uppdelning verkställd med hänsyn till invånarantalet
vid årsskiftet 1934—1935 enligt »Årsbok för Sveriges kommuner
1935») återfinnes nedan i tabell 4.
Tabell 2. Yttranden över organisatioiissakkunnigas betänkande.
Angående inrättandet av social nämnd.
Städer.
1 |
2 |
3 |
5 |
|
Stockholm .................. |
526,027 |
_ |
_ |
1 |
Södertälje .................. |
14.479 |
1 |
— |
— |
Sundbyberg .............. |
8,770 |
1 |
— |
— |
Lidingö ..................... |
10,902 |
— |
— |
1 |
Djursholm .................. |
6,364 |
— |
— |
1 |
Norrtälje.................. |
4.895 |
— |
1 |
— |
Uppsala ..................... |
32,364 |
— |
— |
1 |
Enköping............... ..... |
5,873 |
— |
— |
1 |
Nyköping .................. |
11.977 |
— |
1 |
— |
Eskilstuna .................. |
34,282 |
1 |
— |
— |
Katrineholm .......... •• |
7,922 |
— |
1 |
— |
Strängnäs .................. |
4.839 |
1 |
— |
— |
Norrköping................. |
62,571 |
— |
— |
|
Linköping .................. |
32,170 |
— |
— |
1 |
Motala........................ |
6,279 |
— |
— |
1 |
Jönköping .................. |
32,840 |
— |
— |
1 |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Eksj ö ........................ |
6,945 |
_ |
1 |
— |
Nässjö ....................... |
9,351 |
— |
— |
1 |
Tranås......... .............. |
6,814 |
— |
— |
1 |
Värnamo ..................... |
4,534 |
— |
1 |
— |
Huskvarna................ |
8,256 |
— |
— |
1 |
Växjö ........................ |
9,919 |
— |
1 |
— |
Kalmar........................ |
20.588 |
1 |
— |
— |
Nybro ........................ |
4,329 |
1 |
— |
— |
Oskarshamn ............. |
8,641 |
— |
— |
1 |
Västervik..................... |
12.731 |
— |
1 |
— |
Visby ........................ |
11,009 |
— |
1 |
— |
Karlskrona ................. |
28,287 |
— |
— |
1 |
Karlshamn .................. |
7,935 |
— |
— |
1 |
Sölvesborg .................. |
4,002 |
— |
— |
1 |
Kristianstad ............... |
14,483 |
— |
— |
1 |
Ängelholm ................. |
5,542 |
— |
— |
1 |
Kol. 1: kommun, kol. 2: antal invånare den */1 1935, kol. 3—5: principuttalanden i yttrandena,
kol. 3: tillstyrka, kol. 4: endast fakultativ social nämnd, kol. 5: avstyrka.
30
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A),
3'' 4
Simrishamn ...
Malmö ............
Ystad ............
Trälleborg ......
Eslöv ............
Lund...............
Landskrona......
Halmstad.........
Laholm .........
Falkenberg......
Tarberg .........
Kungsbacka ...
Göteborg.........
Mölndal ........
Uddevalla ......
Lysekil...........
Vänersborg......
Borås ............
Alingsås .........
Åmål...............
Trollhättan .....
Lidköping ......
Skara ...... .....
Skövde.........
Hjo ...............
Tidaholm.........
2,582
138,764
11,189
13,403
5,992
25,803
19,060
25,351
2,617
5,866
9,296
2,221
255,386
16,861
15,511
5,891
9,149
42,019
9,541
6,827
35,067
10,035
7,093
11,163
2,853
4,456
Falköping ........
Karlstad ..........
Kristinehamn
Örebro..............
Askersund ........
Lindesberg........
Västerås ..........
Köping..............
Arboga..............
Falun ..............
Hedemora ......
Ludvika ......
Gävle .........
Hudiksvall ...
Söderhamn ...
Härnösand ...
Sundsvall ...
Örnsköldsvik
Sollefteå......
Umeå .........
Skellefteå ...
Luleå .........
Haparanda ...
Piteå............
Boden .........
Summa
8,442
26,099
12,870
38,571
2,209
3,484
31,794
6,247
4,853
13,496
4,032
5,363
39,280
7,293
11,298
12,045
18,704
5,297
2,877
12,283
7,253
13,642
2,555
3,314
6,583
— 19 15 49
1
Tabell 3. Yttranden över organisationssakkunnigas betänkande.
Angående inrättandet av social nämnd.
Landskommuner.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
i |
t) |
3 |
4 |
5 |
Sollentuna .............. |
11,373 |
1 |
2,163 |
1 |
|||||
Häverö........................ |
5,397 |
— |
1 |
— |
Bisinge ................... |
10)004 |
_ |
1 |
|
Danderyd ................ |
4,341 |
— |
1 |
— |
Motala ländsk. ......... |
7,953 |
_ |
1 |
_ |
Nacka....................... |
9,076 |
— |
1 |
— |
Ekeby ..... |
4,175 |
1 |
||
Solna .......... |
21,613 |
1 |
— |
— |
Åtvid .................. |
5,078 |
1 |
_ |
|
Nynäshamn................. |
4,204 |
— |
— |
i |
Kvillinge...... |
4,694 |
1 |
_ |
|
Hacksta ........ |
351 |
— |
_ |
i |
4 579 |
1 |
|||
Öster-Löfsta |
3,169 |
— |
1 |
B in gamm ......... |
4,532 |
_ |
1 |
||
Bondkyrka ............ |
5.153 |
1 |
— |
— |
Kisa ............ |
4,019 |
_ |
1 |
_ |
Tierps ländsk. |
5,689 |
1 |
— |
— |
Tjällmo ....... |
2,660 |
_ |
1 |
_ |
Älvkarleby |
8,988 |
_ |
1 |
_ |
Skedevi ... |
3 068 |
1 |
||
Torsvi.......... |
204 |
1 |
3341 |
1 |
|||||
Båsbo _____ |
1,880 |
1 |
_ |
Kullerstad ...... |
2,950 |
1 |
|||
Söderfors |
2,067 |
_ |
1 |
Horn............. |
2*406 |
1 |
|||
Västra Vingåker ....... |
8,638 |
— |
i |
Ödeshög ..... |
3,033 |
_ |
1 |
||
S:t Nikolai .................. |
5,227 |
— |
1 |
— |
Norra Solberga......... |
2,534 |
_ |
1 |
_ |
Stora Malm ................ |
3,544 |
— |
1 |
— |
Säby................ |
3,666 |
_ |
1 |
|
Flen ...... |
3,372 |
— |
— |
i |
Algutsboda............... |
4,313 |
_ |
_ |
1 |
Sköldinge . |
3,216 |
— |
1 |
— |
Almunderyd ...... |
3,819 |
_ |
1 |
— |
Björkvik ......... |
3,017 |
— |
— |
i |
Ljungby ..................... |
4,722 |
_ |
_ |
1 |
Julita ............. |
2.756 |
— |
1 |
_ |
Böda ........... |
1,585 |
_ |
_ |
1 |
Stigtomta .................. |
1,969 |
— |
— |
i |
Döderhult |
5,405 |
_ |
1 |
|
Gryt........................... |
1,808 |
1 |
1 236 |
1 |
|||||
Aker........................... |
2,496 |
— |
1 |
— |
Lofta ....... |
2)226 |
— |
1 |
— |
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A)
31
1 |
2 |
3 | |
4 |
5 |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Madesjö ..................... |
4,977 |
_ |
_ |
1 |
Malung....................... |
7,663 |
_ |
1 |
_ |
Misterhult .................. |
4,191 |
— |
1 |
— |
Mora........................... |
9,839 |
— |
— |
1 |
Mörbylånga ................ |
960 |
— |
— |
1 |
Stora Tuna.................. |
9,043 |
— |
1 |
— |
Virserum..................... |
3,550 |
1 |
— |
— |
Sandviken .................. |
12,853 |
1 |
— |
— |
5,052 |
_ |
1 |
_ |
Ljusdals köping ......... |
2,035 |
— |
— |
1 |
|
Othem ........................ |
1,849 |
— |
1 |
— |
Ovansjö ..................... |
7,295 |
— |
— |
1 |
Klinte ........................ |
1.287 |
— |
1 |
— |
Bollnäs ländsk............. |
11,558 |
— |
— |
1 |
Hemse ....................... |
845 |
— |
— |
1 |
Söderala ..................... |
14,325 |
— |
— |
1 |
Lösen ....................... |
2,677 |
— |
— |
1 |
Hälsingtuna ............... |
2,402 |
— |
— |
1 |
Nättraby..................... |
2,268 |
— |
— |
1 |
Idenor ........................ |
1,294 |
— |
— |
1 |
Ronneby ländsk.......... |
8,443 |
— |
— |
1 |
Hög ........................... |
759 |
— |
— |
1 |
Bräkne-Hoby............... |
4,869 |
— |
— |
1 |
Ilsbo........................... |
532 |
— |
— |
1 |
Kyrkhult.................... |
4,494 |
— |
— |
1 |
Ljusdals ländsk.......... |
9,025 |
— |
— |
1 |
Mjällby ...................... |
5,767 |
— |
1 |
— |
Skön........................... |
14,523 |
— |
1 |
— |
2 580 |
_ |
_ |
1 |
11,787 |
— |
— |
1 |
||
Norra Ästlin ............... |
4,581 |
1 |
— |
Timrå ........................ |
9,363 |
— |
— |
1 |
|
Stoby ........................ |
3,609 |
— |
— |
1 |
Alnö.......................... |
6,731 |
— |
— |
1 |
Gråmanstorp ............... |
4,257 |
— |
— |
1 |
Hässjö........................ |
4,421 |
— |
— |
1 |
3 596 |
_ |
1 |
_ |
Tuna........................... |
5,072 |
— |
*- |
1 |
|
2 813 |
1 |
Torp........................... |
9,652 |
_ |
1 |
— |
|||
Skurups köping............ |
i’,473 |
— |
1 |
— |
Borgsjö ..................... |
7,432 |
— |
1 |
— |
Svedala •> ............ |
1,909 |
— |
— |
1 |
Högsjö........................ |
4,357 |
— |
1 |
— |
Bjuv........................... |
2,984 |
— |
1 |
— |
Gudmundrå ............... |
15,292 |
1 |
— |
— |
Bunkeflo ..................... |
1,985 |
— |
— |
1 |
Ytterlännäs ............... |
7,238 |
— |
— |
1 |
1,717 |
_ |
_ |
1 |
Långsele ..................... |
3,359 |
— |
1 |
— |
|
Höganäs ..................... |
6|957 |
— |
— |
1 |
Ramsele ..................... |
4,323 |
— |
1 |
— |
Vellinge ..................... |
1,753 |
— |
— |
1 |
Tåsjö ......................... |
4,318 |
— |
— |
1 |
Anderslöv .................. |
2,164 |
— |
— |
1 |
Bjärtrå....................... |
5,092 |
— |
— |
1 |
3 473 |
1 |
1,788 |
— |
1 |
— |
||||
Enslöv........................ |
3^607 |
— |
— |
1 |
N åtra ....................... |
5,960 |
— |
— |
1 |
Harplinge .................. |
2,836 |
1 |
— |
— |
Själevad ..................... |
9,583 |
— |
1 |
— |
Skee |
5 Kf)4 |
1 |
_ |
5,323 |
— |
1 |
— |
||
Bäve........................... |
1^549 |
— |
1 |
Anundsjö ................... |
8,570 |
— |
1 |
— |
|
Frändefors .................. |
3,652 |
1 |
— |
— |
Gideå ........................ |
2,939 |
— |
1 |
|
Hova........................... |
3,316 |
1 |
— |
— |
Bjurholm ................... |
5,451 |
— |
1 |
— |
Undenäs .................... |
3,823 |
— |
1 |
— |
Bureå ........................ |
6,263 |
— |
1 |
|
Karlsborg .................. |
2,110 |
— |
— |
1 |
Burträsk ..................... |
10,011 |
— |
1 |
— |
Kyrkefalla .................. |
4,566 |
— |
— |
1 |
Bygdeå........................ |
7,730 |
— |
1 |
— |
Habo ......................... |
2,999 |
— |
— |
1 |
Byske ........................ |
10,230 |
1 |
— |
— |
Säffle ........................ |
3,571 |
— |
1 |
Degerfors .................. |
y,386 |
— |
1 |
— |
|
Grava ....................... |
6.620 |
— |
— |
1 |
Fredrika ..................... |
1,725 |
— |
1 |
— |
Gunnarskog................ |
4,142 |
— |
— |
1 |
Holmsund .................. |
5,178 |
— |
— |
1 |
Väse........................... |
3,483 |
— |
] |
Holmön .................... |
403 |
1 |
— |
— |
|
Fryksände .................. |
6,695 |
— |
1 |
Hörnefors .................. |
3,885 |
— |
1 |
||
Eda ...................... |
6,472 |
1 |
Jörn ........................... |
5,826 |
— |
1 |
— |
||
Dalby ........................ |
3,722 |
1 |
Lycksele köping ........ |
1,770 |
— |
1 |
|||
Norra Råda .............. |
10,662 |
] |
Lycksele ländsk......... |
9,435 |
1 |
||||
Stora Mellösa .......... |
2,999 |
— |
1 |
Lövånger.................... |
4,645 |
1 |
— |
||
Viby.......................... |
3,818 |
1 |
Malå.......................... |
4,076 |
1 |
— |
|||
Ramundeboda ......... |
2,508 |
Nordmaling .............. |
9,440 |
i |
|||||
Hällefors................ |
5,631 |
: |
Norsjö ....................... |
6,904 |
1 |
— |
|||
Västanfors ................. |
7,365 |
1 |
Nysätra ................... |
3,807 |
— |
||||
Sura............ |
4,482 |
— |
Skellefteå ländsk......... |
25,565 |
1 |
||||
Norberg .................. |
5.255 |
1 |
Sorsele....................... |
5,518 |
— |
||||
Möklinta............... |
2,714 |
— |
Stensele ................... |
6,276 |
|||||
Domnarvet................ |
15,127 |
— |
Sävar ...................... |
3,500 |
|||||
Gagnef..................... |
6,363 |
— |
Umeå ländsk............... |
13,771 |
1 |
||||
Grangärde ................. |
11,474 |
— |
Vännäs köping........... |
1,769 |
- |
— |
|||
Järna ................. |
7,623 |
. — |
Vännäs socken ........... |
5,264 |
— |
||||
Kopparberg ............... |
7,115 |
1 |
Åsele ....................... |
6,136 |
— |
||||
Ludvika ländsk......... |
4,983 |
- |
''I — |
Jokkmokk ................ |
8,475 |
- |
32
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
Hortlax ............... |
4,468 |
1 |
Nederluleå ............ |
10,948 |
i |
||||
Pajala ........ |
5,367 |
1 |
Råneå ....................... |
8.936 |
— |
— |
i |
||
Nederkalix......... |
13,974 |
1 |
_ |
_ |
Gällivare..................... |
20,151 |
— |
— |
i |
Jukkasjärvi.................. |
17,471 |
1 |
— |
— |
Summa |
— |
27 |
71 |
79 |
Tabell 4. Sammanfattande redogörelse för yttranden från städer och landskommuner
angående förslaget örn inrättande av social nämnd.
Invånare ’/i 1935
Tillstyrka |
Tillstyrka fakultativt |
Avstyrka |
|||
Städer |
Lands- kommuner |
Städer |
Lands- kommuner |
Städer |
Lands- kommuner |
— |
i |
_ |
2 |
||
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
— |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
5 |
— |
7 |
2 |
2 |
— |
10 |
5 |
12 |
4 |
9 |
3 |
18 |
3 |
25 |
3 |
7 |
6 |
28 |
19 |
21 |
7 |
6 |
4 |
7 |
11 |
6 |
2 |
— |
1 |
— |
9 |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
2 |
Under
500-
1,000-
1,500-
2,000-
3.000-
5.000-
10,000-
25,000-Over
500
- 1,000
- 1,500
- 2,000
- 3,000
■ 5,000
-10,000
-25,000
-50,000
50,000
Av de kommuner, som tillstyrkt att möjlighet bör beredas kommunerna att,
om de så önska, inrätta social nämnd, har flertalet uttalat sin anslutning till
den av herr Anderson i Råstock avgivna reservationen (stadsfullmäktige i 7
städer samt kommunalfullmäktige i 52 landskommuner).
I de vid promemorian fogade bilagorna 2 och 3 återfinnes redogörelse för
rikets kommuner, indelade i storleksgrupper med hänsyn till invånarantalet.
Närmare redogörelse för yttrandenas
Innehåll.
I de yttranden, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag, har i allmänhet anslutning
givits till de skäl, som de sakkunniga åberopat.
I åtskilliga yttranden har särskilt framhållits, att gällande lagstiftning medfört
vissa svårigheter med avseende å gränsbestämning mellan fattigvård och
barnavård, vilka svårigheter skulle bortfalla genom införandet av gemensam
social nämnd.
Tillstyrkande yttrande.
Rr de tillstyrkande yttrandena må återgivas allenast följande:
Länsstyrelsen i Västernorrlands län:
Länsstyrelsen är av den bestämda uppfattningen, att en särskild lagstiftning
för avhjälpande av de brister och ofullkomligheter, som vidlåda den nuvarande
sociala hjälpverksamheten, snarast bör komma till stånd. För åstad
-
33
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
kommande av den erforderliga enhetligheten och centralisationen av hjälpverksamheten
finner länsstyrelsen i likhet med de sakkunniga nödvändigt, att
ett nytt kommunalt organ tillskapas för handhavande av nu ifrågavarande
uppgifter. Utan förefintligheten av ett sådant sammanhållande organ torde
för de flesta kommuners vidkommande någon avsevärd förbättring av de nuvarande
förhållandena ej ernås.
Yttranden vari ett fakultativt
införande av social nämnd
tillstyr k e s.
I de yttranden, däri ett fakultativt införande av social nämnd blivit tillstyrkt,
anföres bland annat:
Länsstyrelsen i Gotlands län:
Beträffande den till grund för förslaget liggande undersökningen av lasarettssysslomannen
A. Hagård får länsstyrelsen framhålla, att, enär undersökningen
ägt rum under en tid, då på grund av ekonomisk kris exceptionella ioihållanden
varit rådande, densammas betydelse för bedömande av den nuvarande
organisationens värde icke bör överskattas. I varje fall synes undersökningsmaterialet
alltför otillräckligt för att de från detsamma hämtade erfarenheterna
skola kunna motivera en så betydande omläggning av hjälpverksamhetens
organisation, som av de sakkunniga föreslås. Helt visst har det mångenstädes
brustit i fråga örn samarbetet mellan de skilda kommunala myndigheterna
under de svåra påfrestningar, som kristidsforhållandena utövade, men
det torde kunna antagas, att de påvisade olägenheterna skola kunna avhjälpas
utan allt för stort våld på den nuvarande organisationen. Denna har jamte
sina brister stora förtjänster, bland annat den att genom förefintligheten av
flera förtroendeposter inom de skilda organen för den kommunala verksamheten
skapa ett livligt intresse hos allmänheten för kommunala frågor. Det
kan befaras att en centralisering av denna verksamhet till en nämnd skall
tillintetgöra den värdefulla tillgång för det allmänna, som ett dy likt intresse
måste utgöra. En följd av förslagets genomförande skulle säkerligen aven
bliva en byråkratisering av de kommunala ärendenas behandling, som säkerligen
icke bomme att röna någon uppskattning vare sig från allmänhetens
eller myndigheternas sida.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Att en centralisering i många fall skulle bliva till verklig nytta, torde vara
svårt att bestrida. De sakkunnigas förslag, hur väl motiverat detta eljest må
vara, synes emellertid lida av två betänkliga svagheter. Dels betraktas, enligt
länsstyrelsens mening, de föreliggande spörsmålen av de sakkunniga val ensidigt
ur ekonomisk synpunkt med bortseende från rent sociala krav, dels
beaktas i förslaget knappast med tillbörlig styrka det behov av differentiering,
som ur organisatorisk synpunkt gör sig gällande mellan kommuner av
olika storleksgrad och med olika samhällsproblem.
Att förslagets genomförande i mycket stora kommuner svårligen kan undgå
att leda till en kraftig byråkratisering av denna organisation, synes påtagligt.
Nämnden lärer nämligen i dylika kommuner få synnerligen svårt att hinna
behandla alla de mångskiftande ärenden, som direkt eller genom särskilt utskott
dit inflyta, såvida icke nämndens eget arbete inskrankes till ett enkelt
konstaterande och godkännande av åtgärder, vidtagna genom dess kansli Atti
en dvlik utveckling icke är önskvärd, torde vara obestridligt, k or mycket små
kommuner lärer väl vara antagligt att ärendenas skötsel i regel skulle kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Ar 3. 2451 3r’ ■’
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 (Bilaga A).
aven efter deras centralisering till en social nämnd handhavas direkt av nämnc!en,
..1ret betydligt okade arbetet för ordföranden i denna centrala nämnd
jamfort med det som aligger ordförandena i de särskilda styrelserna enligt nu
gallande system, torde dock medföra å ena sidan stor svårighet att finna personer,
lampliga och villiga för uppdraget, och å andra sidan tvånget att hevilla
ganska ansenliga arvoden till vederbörande. I samma mån arbetsbördan växer
och arvodet okas, kan aven här risk uppkomma för en icke önskvärd byråkratisermg
ay den sociala verksamheten. Mycket tyder på att det föreslagna systemet
bast skulle lampa sig för medelstora städer, där ärendenas beredning
under aila förhållanden måste lämnas åt tjänstemän, men där ärendenas antal
dock icke ar större, an att en social nämnd av tillämnad typ skulle kunna med
görande11 stallmng av kommunal förtroendenämnd medhinna frågornas av
Den
sociala nämnden, som i vissa fall synes kunna bliva en nyttig och välbehövlig
inrättning, men som i andra fall kan antagas bliva en tungrodd och
byråkratisk organisationsform utan tillbörligt hänsynstagande till viktiga
sociala krav, bör icke göras obligatorisk för alla kommuner ovanför en visstolkmängdsgräns.
Tillskapandet av en central social nämnd såsom en institution,
vars införande inom viss kommun göres för denna valfritt, är länsstyrelsen
däremot beredd att för sin del tillstyrka.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
De sakkunniga motivera sitt förslag med, att olägenheter flerstädes yppat
Sig genom nuvarande splittring av det sociala arbetet på ett flertal styrelser
och nämnder, vilka arbetat utan tillfredsställande kontakt med varandra. I
flera städer ha dessa missförhållanden också givit anledning till anordningar
i centraliserande syfte, vilka redan inom nuvarande författningars ram varit
möjliga att genomföra. Då så är fallet kan man fråga sig, huruvida ej en frivillig
utveckling i angiven riktning kan vara att föredraga framför en tvingande,
åtminstone i formellt avseende nog så revolutionerande, lagstiftning. Emellertid
är att beakta, att den nuvarande lagstiftningen utgår från den grundsynen,
att kommunens olika sociala uppgifter äro varandra så olika, att de
böra handhavas av olika organ. En centralisering med bibehållande av nuvarande
lagstiftning får då lätt karaktären av ett kringgående av -— örn ej
lagens bokstav — dess grundläggande princip, vilket återigen måste verka
återhållande på centraliserande anordningar, även då dessa kunna vara av
nytta. Örn statsmakterna därför vilja frångå sin tidigare uppfattning örn
lämpligheten av de sociala uppgifternas stränga fördelning på olika händer
— och länsstyrelsen finner skäl härtill föreligga — bör detta få uttryck i
lagstiftningen. Däremot är länsstyrelsen icke övertygad örn att de sakkunniga
lyckats finna så lämpliga former för centraliseringsprincipens genomförande,
att den nya organisationen bör göras obligatorisk för någon kommun.
Den kritik mot den sociala nämnden, som från olika håll, i till länsstyrelsen
inkomna yttranden och särskilt i den av herr Anderson i Råstock till
de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, framförts, finner länsstyrelsen
beaktansvärd. Länsstyrelsen vill därför förorda, att kommunerna författningsenligt
beredas möjlighet att i ungefärligen de — örn än något friare
— former, som sakkunniga föreslå, sammanföra flera eller färre av nuvarande
styrelsers och nämnders uppgifter till ett centralt organ. En tvingande
lagstiftning på området bör däremot undvikas, tills erfarenhet vunnits örn vad
av en frivillig utveckling på av lagstiftningen anvisade vägar kan vinnas.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län:
De skäl, som föranlett förslaget om inrättande av social nämnd såsom ersättning
för fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd, pensions
-
35
Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).
nämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté, måste otvivelaktigt anses
beaktansvärda. I all synnerhet torde den föreslagna anordningen innebära
en betydelsefull förbättring därutinnan, att hjälpsökande icke behöver
göra hänvändelser till olika myndigheter med nya förhör varje gång. A andra
sidan torde de betänkligheter, som framkommit mot förevarande förslag, vara
av beskaffenhet att förtjäna allvarligt beaktande. För att den erfarenhet beträffande
de olika sociala funktionerna, som finnes representerad hos de
kommunala myndigheterna, skall kunna tillfullo bevaras vid inrättandet av
social nämnd, kan det befaras, att nämnden måste bestå av större antal ledamöter
än som för ett effektivt handhavande av nämndens funktioner kan
anses lämpligt. Farhågorna för att den föreslagna omorganisationen bomme
att medföra ökade administrationskostnader för kommunerna synas jämväl
befogade. Med hänsyn till de framkomna betänkligheterna och då de av länsstyrelsen
i ärendet hörda kommunerna nästan undantagslöst ställt sig avvisande
mot förslaget örn obligatoriskt införande av social nämnd, anser sig
länsstyrelsen icke kunna biträda detta förslag. Däremot tillstyrker länsstyrelsen,
att möjlighet beredes kommun, som så önskar, att införa social nämnd
såsom ersättning för de sociala myndigheterna inom kommunen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Yad beträffar förslagets centrala punkt, inrättandet av en s. k. social
nämnd, vill väl länsstyrelsen medgiva, att ej minst under de senare åren
yppade missförhållanden inom det allmännas hjälpverksamhet hava ådagalagt
ett visst behov av större enhetlighet inom och överblick över de olika
verksamhetsgrenarna. Länsstyrelsens erfarenheter på hithörande område giva
dock näppeligen stöd för antagandet, att rådande Bristfälligheter skulle vara
av sådan art och omfattning, att de till fyllest motiverade tillgripandet av
så långt gående åtgärder som i betänkandet föreslås. Länsstyrelsens totalintryck
av de kommunala organens inom länet sätt att handhava sina mångahanda
och ej sällan vanskliga sociala uppgifter är sålunda förhållandevis
gott. Även med risk att framstå såsom fången i rådande åskådningar inom
det kommunala livet måste länsstyrelsen för sin del förklara, att densamma
finner den anförda motiveringen för tillskapandet av ett dylikt centralorgan
en smula konstruerad och överdriven. Länsstyrelsen vill särskilt betona, att
man enligt dess förmenande redan genom införandet av skyldighet att föra
ett fullständigt personregister över hjälpklientelet till väsentlig del vinner
det mål, de sakkunniga eftersträva. Länsstyrelsens principiella inställning till
förevarande betydelsefulla spörsmål — vilken naturligen i ej ringa mån sammanhänger
med den allmänna geografiska strukturen av länets landskommuner,
som synes utgöra en föga lämplig grundval för den ifrågasatta organisatoriska
anordningen — överensstämmer i allt väsentligt med den uppfattning,
varåt reservanten Anderson givit uttryck; vid sådant förhållande anser sig
länsstyrelsen kunna i huvudsak hänvisa till det av denne gjorda uttalandet.
Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:
Jag anser ej något tekniskt eller praktiskt hinder föreligga för anordnandet
av social nämnd i kommunerna, med undantag för de större städerna.
Mot ett obligatoriskt genomförande av den sociala nämnden ställer jag
mig betänksam med hänsyn till svårigheten att kunna bedöma de lokala förutsättningarna
härför på olika orter. Örn lag i enlighet med förslaget kommer
till stånd, synes den böra givas fakultativ och vägledande karaktär. Den
kommer helt säkert därigenom att bliva föremål för större intresse, uppmärksamhet
och förståelse än örn föreskrift lämnas att den skall obligatoriskt
tillämpas. Ledan nu kan man säga, att tanken på centralisering vunnit ganska
stor spridning. Därom vittnar anordningarna med gemensam medelsförvalt
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
ning här och var i landet. Då denna gemensamma medelsförvaltning lärer
ha givit mycket goda resultat, har man anledning förvänta, att även en på frivilligheten
grundad social nämnd skall på många håll visa sig vara till fördel.
Svenska landstingsförbundet:
Det förefaller, som örn det av de sakkunniga förordade systemet skulle
kunna vara till fördel i små och medelstora kommuner, men mindre väl lämpa
sig för folkrika och till ytinnehållet vidsträckta kommuner. Örn i dessa senare
kommuner den sociala nämnden skall representera den samlade överblicken
över de olika sociala understödsgrenarna, måste den göras så omfattande till
sin storlek, att den skulle bliva ohanterlig. Även örn den av de sakkunniga
anvisade utvägen att uppdela nämnden i utskott för de skilda uppgifterna
kommer till användning, kan man med skäl fråga sig, huruvida det verkligen
skulle kunna bliva möjligt att finna en person, vilken vore villig att åtaga
sig en så oerhörd arbetsbörda, som ordförandeskapet i den sociala nämnden
och dess utskott skulle innebära. Systemet synes vidare komma att föra med
sig en utökning av tjänstemannaelementet på förtroendemännens bekostnad,
och en dylik utveckling måste av den, som i förtroendesystemet ser en av de
främsta garantierna för den kommunala självstyrelsens bevarande, betraktas
med stora farhågor.
Styrelsen är sålunda av den uppfattningen, att det av de sakkunniga föreslagna
systemet med social nämnd icke kan göras obligatoriskt, men anser,
att det bör öppnas möjligheter för de kommuner, som så önska, att i viss utsträckning
centralisera den kommunala understödsverksamheten.
Stadsfullmäktige i Norrköping:
Man torde icke kunna frigöra sig från intrycket, att en viss onödig
uniformering vilar över de sakkunnigas förslag. Bortsett från att en dylik
minst av allt passar in på det ömtåliga och mångskiftande sociala vårdnadsområdet,
så är det i förslaget närmast fråga om meddelande av tvångsföreskrifter
för den rent interna kommunala förvaltningens handhavande, där man
väl må visa kommunerna de framkomliga vägar och de möjligheter i övrigt,
som stå till buds i olika hänseenden, men icke föreskriva skyldigheter.---
För en stad av Norrköpings storlek vore det säkerligen en nästan olöslig
uppgift att i det långa loppet söka värva frivilliga och lämpliga krafter för
handhavandet av ledningen av den sociala nämndens arbete.---
Ett direkt åläggande för alla kommuner med mera än 1,500 invånare att
inrätta social nämnd kan knappast anses av förhållandena påkallat eller i
praktiken i många fall ens genomförbart.
Stadsfullmäktige i Trollhättan:
Fullmäktige, som till fullo biträda de av de sakkunniga anförda skälen för
centralisering av den sociala hjälpverksamheten och i synnerhet understryka
lämpligheten av inrättandet av understödsregister, vilja dock ifrågasätta det
ändamålsenliga däri, att centraliseringen i en kommun av Trollhättans storlek
sträcker sig längre än till en centralisering av de sociala ärendenas förberedande
behandling. De av de sakkunniga påpekade fördelarna med centralisering
av den sociala hjälpverksamheten synes, åtminstone i Trollhättan, kunna
uppnås utan inrättande av en för ärendenas slutliga behandling gemensam
nämnd, såvida gemensam expedition med gemensamma tjänstemän för ärendenas
förberedande behandling anordnas och gemensam medelsförvaltning
medgives. Det kan nämligen befaras, att i en stad av Trollhättans storlek den
sociala nämndens arbetsbörda blir så omfattande, att nämnden för fortgångens
skull måste inskränka sin handläggning till ett blott och bart schablonmässigt
fastställande av utskottens beslut. I praktiken skulle sålunda utskotten komma
att avgöra ärendena och den sociala nämndens behandling av desamma
37
Kungl. Majas proposition nr 3 (Bilaga A).
bliva endast en proformasak. För ärendenas behöriga behandling och erhållande
av nödig personkännedom torde utskotten i stort sett komma att till
antal och sammansättning sammanfalla med de nuvarande styrelserna och
nämnderna. Under sådana förhållanden kunde den sociala nämnden komma
att framstå såsom en icke nödvändig påbyggnad på de nuvarande styrelserna
och nämnderna. Dessa torde utan olägenhet kunna i sin nuvarande form
bibehållas jämväl vid en centralisering av ärendenas förberedande behand
mf1ullmäktige
anse sålunda, att införandet av social nämnd icke bör göras
obligatoriskt för kommuner med mera än 1,500 invånare, utan att det bör
överlämnas åt kommunerna själva att besluta örn tillsättandet av dylik nämnd.
Yttranden vari förslaget om
införande av social nämnd
avstyrkes.
Ur de yttranden, vari förslaget angående social nämnd blivit avstyrkt, må
anföras följande:
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Syftet med den sociala nämnden skulle vara att söka åstadkomma större
enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna eller de större områden,
vilka enligt lagförslaget vore avsedda att åstadkommas. Länsstyrelsen finner
sig hava anledning att draga i tvivelsmål, huruvida detta syfte bör föranleda
lagstiftning av den art, som nu framlagts, ty länsstyrelsen ifrågasätter möjligheten
av att åstadkomma en så sträng lagstiftning som den ifrågavarande
angående sammanslutning av kommunala förvaltningsgrenar. Det synes länsstyrelsen,
som örn ovan omförmälda syfte lättare kunde ernås genom att
lämna anvisningar angående sättet till förverkligande av principen örn enhetlighet
i den sociala verksamheten.
Länsstyrelsen i Västmanlands län:
Erfarenheten torde hava visat, att vad som framför allt erfordras för ernående
av bättre förhållanden är en säkrare överblick över de individuella
hjälpbehoven hos klientelet och skärpt kontroll till förhindrande av dubbeiunderstöd
och andra missbruk. I detta syfte hava många kommuner redan
vidtagit åtgärder av olika slag, vilka synas ändamålsenliga och fort]ante av
att vinna allmännare efterföljd. Hit höra anordningar med gemensamma ledamöter
i olika styrelser och nämnder, gemensamma tjänstemän för den ekonomiska
förvaltningen och för undersökningsarbetet, gemensamma lokaler med
bestämda mottagningstider o. s. v. Åv särskild betydelse i förevarande avseende
är vidare förandet av gemensamt register, upptagande alla personer
inom kommunen, vilka i en eller annan form åtnjuta understöd av det allmänna
Dylika centralregister hava även inrättats i flera kommuner.
Det möter uppenbarligen icke något hinder att inom ramen av galande
lagstiftning vidtaga anordningar sådana som de nu antydda. För att stimulera
intresset, där sådant till äventyrs saknas, och aven for ernående av likformighet
i den mån sådan lämpligen kan genomforas synes det dock önskvärt
att i författningsväg lämnas anvisningar på åtgärder som under olika
förhållanden kunna vara lämpliga och önskvärda for att hj a pär betet inom
kommunen skall kunna ordnas fullt rationellt och effektivt. Understodsreeister
av i huvudsak den omfattning och uppställning, som angives i 10$
av de sakkunnigas lagutkast, synes vara av så grundläggande betydelse tor
hjälparbetets ändamålsenliga bedrivande, att detsamma bor göras obligato
-
38
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
riskt i alla kommuner oavsett storleken. Men i övrigt synes det under nuvarande
förhållanden icke nödvändigt att med bestämmelser av tvingande natur
ingripa på förevarande område. gnagande natur
Av det sagda följer att befallningshavanden ej kan biträda de sakkunnige
förslag om obligatoriskt inrättande av social nämnd i kommuner av viss storleksordning
Bland de skal, som kunna anföras mot förslaget i denna del
faster befallningshavanden särskild vikt vid den omständigheten att ett
m£teah. hlanie a\ ^Overksamhet till ett enda organ med nödvändighet
mäste leda till verksamhetens byrakratisermg med minskade möjligheter till
personliga insatser av de valda förtroendemännen. Vissa tecken Yda visserh^en
pa att utvecklingen tenderar i denna riktning, men det torde* dock icke
oreligga någon anledning till att genom lagstiftningen direkt påskynda den
sociB^smnd1
nffk0nLmieir’ att det med Skäl kan Sättas 1 fråga, huruvida icke
YrS n^“nd ofta. skutte vara mera pa sin plats i en liten kommun än i en
Kre dit f" r ga er rY organisationsformer på det kommunala området
Olde det föreligga särskild anledning att framgå med varsamhet, och skall
institutet social nämnd över huvud taget införas i vår rätt, synes det för närvarande
endast bora ske i den formen, att kommunerna berättigas att, i den
mån de sjalva finna det lämpligt, på sådan nämnd överlåta de sociala arbetsuppgifterna
i den omfattning förslaget angiver.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län:
Det är bekant, att ett livligt kommunalt intresse redan existerar inom
länets kommuner och att detta intresse växer starkare och starkare för varje
i-Y0mi ^ar'' 1>et ,finns Personer inom de i allmänhet stora kommunernas
skilda delar, som lorena en stor personkännedom med ett verkligt socialt
intresse och som anse det som en heder att samvetsgrant handha de sociala
uppgifter, som kommunerna anförtrott dem. Dessa arbetskrafter ha kommunernas
styrande tagit reda på och vetat använda. Det kan utan överdrift
pastas, att inom länet en allmän tendens märkes att genom en praktisk organisation
effektivisera kommunernas sociala arbetsuppgifter inom de områden
den nuvarande lagstiftningen anvisar. Länsstyrelsen vill icke bestrida, att
vissa brister i samarbetet mellan de olika kommunala organen och i ''konra
ollen yppat sig, men håller före att dessa brister komma att botas av kommunerna
själva, i den mån de verkligen göra sig gällande. De av de sakkunniga
påvisade olägenheterna av det nuvarande systemet äro enligt länsstyrelsens
åsikt alltför små för att motivera de sakkunnigas långt gående
förslag, i synnerhet som länsstyrelsen har en stark känsla av att med införandet
av den sociala nämnden och centraliserandet dit av samtliga kommunens
sociala uppgifter, åtminstone vad stora och medelstora kommuner beträffar
det som är det värdefulla i allt’socialt arbete, den personliga kännedomen
örn samt medkänslan och intresset för klientelet skulle avsevärt förminskas,
samt ei sättas med byråkrati, rutin och schablon. Det synes för
övrigt länsstyrelsen, att de sakkunnigas förslag utan verklig orsak radikalt
bryter, med det^ som karakteriserat det nuvarande systemet, nämligen att
söka vinna så många goda krafter som möjligt i arbetet för kommunens bästa.
De sakkunnigas förslag inrymmer jämväl ökat inflytande åt länsstyrelsen i
den kommunala förvaltningen. Detta intrång i kommunernas självstyrelse
anser länsstyrelsen obehövligt och olämpligt. Länsstyrelsen lärer kunna fullgöra
sin uppsiktsskyldighet med de organ, som för närvarande står till länsstyrelsens
förfogande.
Länsstyrelsen i Västerbottens län:
Med utgångspunkt från förhållandena inom länet synes det av de sakkunniga
föreslagna inrättandet av social nämnd bliva ändamålsenligt endast för
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (inlaga A).
stads- och köpingskommunerna samt ett fåtal kommuner med mera begränsat
ytinnehåll och sammanträngd befolkning. För flertalet kommuner med deras
vidsträckta arealer och glesa befolkning skulle införande av social nämnd
med nödvändighet föra med sig att man måste övergå från förtroendemannasystem
till tjänstemannasystem. Skall man nödgas övergiva det gamla systemet
med oavlönade uppdrag måste olägenheterna av de nuvarande förhållandena
vara så iögonenfallande att man icke kan stå till svars med bibehållande
av den nuvarande ordningen. Länsstyrelsen kan emellertid icke finna att
förhållandena inom länet påkalla en sådan radikal omläggning.
Socialstyrelsen:
Den föreslagna sociala nämnden har erhållit en sådan avgränsning av sina
arbetsuppgifter, att den snarare framstår såsom en egentlig understödsnämnd
än såsom en nämnd för kommunens allmänna sociala verksamhet. —---
Även örn den sociala nämnden enligt förslaget begränsats till att utgöra
väsentligen ett organ för den kommunala understödsverksamheten, kan det
icke förbises, att nämnden genom den auktoritet, som antagligen skulle tillkomma
densamma i dess egenskap av ett organ, i vilket kommunens ofta
kanske mest dugande personer på det sociala området sammanfördes, synes
kunna vara ägnad att aktualisera det sociala arbetet och väcka ökat intresse
för detsamma, särskilt i de mindre kommunerna. Denna ökade auktoritet
hos nämnden synes utgöra en värdefull tillgång såväl i förhållandet till den
anslagsbeviljande kommunala myndigheten som vid dess beröring med allmänheten.
—----
Örn också anordningen med social nämnd sålunda ur vissa synpunkter
framstode som fördelaktig, hade styrelsen funnit densamma jämväl vidlådas
av vissa brister. Styrelsen ansåge sålunda, bland annat, att nykterhetsärenden
icke borde tillkomma social nämnd. Så borde ej heller bli fallet med
ärenden rörande barnavård och ungdomsskydd.
över huvud taget synes det kunna ifrågasättas, örn ej förslaget, som ju
får anses vara utformat med särskild tanke på de kommuner, inom vilka understödsverksamheten
har någorlunda stor omfattning d. v. s. normalt de större
och medelstora kommunerna, kännetecknas av en väl långt driven standardisering
och icke lämnar tillräckliga möjligheter öppna för hänsynstagande till
och anpassning efter de skiljaktiga förhållandena i kommuner av olika typ.
Man synes sålunda kunna ställa sig tveksam till att den strängt genomförda
centraliseringen av den sociala understödsverksamheten skall visa sig vara
ändamålsenlig för de större städerna. Liknande tveksamhet synes kunna råda
i fråga örn de till ytinnehåll och invånarantal ganska omfattande kommunerna
i de nordliga landsdelarna.---
Styrelsen, som visserligen ansluter sig till förslagets allmänna syfte, anser
sig icke böra förorda, att detsamma bringas till utförande. Styrelsen anser
sig emellertid samtidigt böra framhålla, att den belysning å,t viktiga organisatoriska
problem, som den av de sakkunniga verkställda förtjänstfulla utredningen
lämnat, och de värdefulla uppslag, som innefattas i förslaget, synas
utgöra en grund för fortsatta överväganden av dessa problem fran delvis
andra utgångspunkter än dem, som gällt för de sakkunnigas arbete. Styrelsen
håller nämligen före, att en anordning, i stort sett motsvarande den av
de sakkunniga föreslagna sociala nämnden, skulle efter närmare utredning
och överarbetning kunna befinnas vara en ganska ändamålsenlig organisationsform
för mindre kommuner.
40
Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).
Kammarrätten:
Kammarrätten anser sig i sakens nuvarande läge icke kunna tillstyrka ett
sammanförande av fattigvård samt barnavård, däri inbegripet ungdomsskydd,
under en gemensam nämnd. Nyttan av ett sammanförande synes vara så
tvivelaktig, att ett övergivande av den nuvarande organisationen ej kan anses
motiverat.
Anses barnavård och fattigvård ej böra förenas i organisatoriskt hänseende,
torde därmed vara givet, att barnavården bör ställas utom den sociala
nämnden, enär ett sammanförande av barnavård med enbart den allmänna
pensioneringen, behandlingen av alkoholister och arbetslöshetshjälpen icke
torde böra ifrågakomma. Kammarrätten hyser farhågor, att genom ett sammanförande
av de tre sistnämnda verksamhetsgrenarna samt fattigvård under
en gemensam nämnd den särskilda sakkunskap, som kan finnas på ett vart
av de olika verksamhetsområdena, icke alltid skall komma till sin rätt. Anmärkas
må vidare, att arbetsbördan för ordföranden i en dylik nämnd kan
antagas i många kommuner bliva mycket stor, vilket medför risk för bortträngning
av lekmannaelementet och "för ökade kostnader för den kommunala
hjälporganisationen. I större samhällen torde även arbetsbördan för andra
ledamöter i nämnden än ordföranden bliva betydande.
Statens arbetslöshetskommission:
Ehuru väl vissa fördelar torde stå att vinna på den av de sakkunniga anvisade
vägen, synes det dock kommissionen, att även nackdelar skulle uppstå
av sådan art, att desamma måste tillmätas en avgörande betydelse.
Det torde sålunda näppeligen bliva möjligt för nämnden att in pleno behandla
alla de ärenden, som skulle komma att falla under dess avgörande.
I varje fall är det icke tänkbart, att ledamöternas intresse skulle kunna hållas
vid makt under de långvariga och ofta återkommande sammanträden, som
i så fall bleve nödvändiga. Särskilt inom större kommuner med omfattande
hjälpverksamhet skulle dylika olägenheter bliva framträdande. Visserligen
lämnar de sakkunnigas förslag den möjligheten öppen att i sådant fall tillsätta
särskilt utskott för behandling av viss gren av hjälpverksamheten — i
fråga örn barnavård ifrågasättes föreskrift, att utskott ovillkorligen skall finnas
inom kommun med mer än 1,500 invånare — men kommissionen kan för sin
del icke finna, att en social nämnd, varest ärendena avgöras inom olika utskott,
i fråga om arbetssätt och arbetseffekt skulle komma att i nämnvärd
grad avvika från det nuvarande systemet.
Den mångfald arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila den sociala
nämnden, torde nödvändiggöra, att till dess förfogande ställes avlönad personal
med åtminstone i större kommuner daglig heltidstjänstgöring, varför
denna nämnd förmodligen komme att draga högre kostnader än de som nu
äro förbundna med den kommunala hjälpverksamheten, vilken till övervägande
del skötes av oavlönade eller lågt avlönade krafter. Vare sig handläggandet
av den löpande verksamheten uppdroges åt kommitténs ordförande, åt en
verkställande ledamot eller åt för ändamålet särskilt anställd kanslipersonal,
skulle förmodligen snart nog utbilda sig en praxis, att dessa personer i realiteten
komme att fatta beslut i alla frågor, som icke vore av natur att ovillkorligen
fordra nämndens sammankallande. I vad mån en dylik anordning
komme att innebära en förändring till det bättre bleve helt beroende på de
personliga kvalifikationerna hos den man, som finge i uppdrag att leda verksamheten.
Kommissionen är icke övertygad örn att de former, under vilka
valet av ordförande i nämnden är avsett att äga rum, alltid skulle tillföra
nämnden den för uppgiften bäst lämpade arbetskraften. Det synes kommissionen,
att den likformighet och kontinuitet i hjälpverksamhetens utövande,
41
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
som val bland annat eftersträvas genom den sociala nämnden, skulle i väsentlig
grad äventyras, då valet av ordförande överlåtes åt kommunen och personvalet
alltså kunde komma att påverkas av en rent tillfällig politisk majoritet.
Centralförbundet för socialt arbete:
över huvud synes risk föreligga för att viktiga sociala arbetsuppgifter av
annan art än speciell understödsnatur skulle i den stora mängd av ärenden,
varmed den sociala nämnden i regel komme att få taga befattning, bliva skäligen
förbisedda i jämförelse med vad nu är fallet, då dessa uppgifter handhavas
av särskilda organ, sammansatta med tanke på just dessa arbetsuppgifter.
Svenska stadsförbundet:
En av de första frågor man gör sig på stadskommunalt håll är den, örn
sociala nämndens arbetsbörda icke blir alldeles för omfattande. Då betänkandet
icke tillhandahåller material för denna frågas besvarande, har styrelsen
ansett det nödvändigt att söka införskaffa sådant från ett antal städer
med 5,000 t. o. m. cirka 60,000 invånare.--- —
Det visar sig, att redan antalet sammanträden i den föreslagna sociala
nämnden skulle för en stor del städers vidkommande bliva så abnormt högt,
att tanken på en gemensam nämnd för handläggning av alla understödsfrågor
redan av denna grund får uppgivas. ----
Det visar sig redan nu vara svårt att rekrytera de olika understödsnämnderna.
Efter sammanslagningen torde det bliva betydligt svårare att kunna
göra detta på ett tillfredsställande sätt. Den som har bäst örn tid, har icke
alltid de bästa förutsättningarna i övrigt för arbetet. Redan- av nu berörda
skäl torde man kunna befara att efter sammanslagningen många beprövade
socialt verksamma personer skulle draga sig från arbetet. Yad nu sagts torde
särskilt gälla ordföranden. I få städer torde ordförandens befattning efter
förslagets genomförande kunna bibehållas såsom ett verkligt förtroendeuppdrag.
Det skäliga arvodets storlek och arbetets omfattning torde ställa ordföranden
i en ställning i vart fall nära tjänstemannens, överhuvud torde omläggningen
kunna väntas kraftigt påskynda den utveckling mot tjänstemannasystem,
som redan tidigare börjat skönjas även i städer med relativt liten
folkmängd. Att den ökade arbetsbördan skulle framtvinga tjänstemannasystem
även i kommuner, där detta eljest ej påkallas, torde icke vara önskvärt.
Nu medger visserligen lagförslaget tillsättande av utskott, som skulle handlägga
grupper av ärenden. Där arbetsbördan skulle bliva för stor, skulle den
således kunna lättas på denna väg. I den mån metoden alltför mycket anlitas,
förlorar man emellertid de fördelar, en handläggning i den gemensamma
nämnden skulle erbjuda. Det är vidare att märka, att enligt förslaget alla
beslut av utskott skola utan onödigt uppskov underställas nämndens prövning.
Yad detta skulle betyda t. ex. i en medelstor stad hava de sakkunniga
uppenbarligen icke gjort fullt klart för sig. Följden av ett dylikt stadgande
bleve väl, att man i de olika socialnämnderna utspekulerade mer eller mindre
sinnrika metoder att göra utskottens anmälningar så formella och litet tidsödande
som möjligt. I den mån i något utskott placerats ledamöter av mera
kverulant läggning, torde dessa dock icke kunna förhindras att åstadkomma
rätt besvärliga sammanträden. Även med en verklig genomgång av ärendena
kunde man knappast förskaffa t. ex. ledamöterna i fattigvårdsutskottet något
egentligt begrepp om, efter vilka principer, exempelvis barnavårdsärenden
handlades.---
42
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
De sakkunniga hava i detta sammanhang ej upptagit till dryftande frågan
örn centralisation eller decentralisation inom en och samma ämnesgrupp.
Ärenden, som i dea ena staden nu handläggas centralt hos t. ex. fattigvårdsstyrelsen,
handlaggas i den andra av distriktsstyrelser eller delegationer för
olika grupper av ärenden. Varken socialnämndens arbetsbörda eller värdet av
centraliseringen torde kunna bedömas utan att man tar hänsyn till denna
truga. Man torde kunna befara, att arbetsanhopningen frestar socialnämnden
att i stor utsträckning lämna ifrån sig avgörandet även i principiellt viktiga
ragor. Den örn fastställandet i reglementsform av arbetsfördelningen mellan
n,a,m1nd u1tskot.t sklllle länsstyrelsen visserligen äga möjlighet att bevaka
att betänkandets intentioner beaktas. Men i den mån detta skedde med utvidgände
av arbetsbördan, torde den ovan påtalade svårigheten att rekrytera
nämnden inträda.
■k''®1 en betydande del av städerna torde det ur arbetsbördans synpunkt vara
uteslutet att centralisera hela understödsväsendet under en och samma
nämnd.---
... ^:ven * om själva arbetsresultaten torde man kunna starkt ifrågasätta
förslagets värde. Det kan dock icke förnekas, att arbetsuppgifterna inom olika
grenar av socialförvaltningen förete särartade drag och att speciella förutsättningar
krävas av personer, som skola handlägga ärenden av viss art.
barskilt torde detta vara fallet beträffande barnavårdsärenden och alkoholistvården.
Svenska landskommunernas förbund:
Förslaget skulle, örn det bleve antaget, komma att i väsentliga delar bryta
sonder den nuvarande ordningen för den kommunala förvaltningen.
Hittills har förvaltningen av hjälpverksamheten i landskommunerna huvudsakligen
varit anförtrodd at förtroendemän, som på sidan örn sin borgerliga
näring handhaft de kommunala bestyren. Detta har varit möjligt på grund av
den decentralisation av förvaltningen, som följer med uppdragens fördelning
pa speciella ändamål. Det har varit en arbetsfördelning av de kommunala förvaltningsuppgifterna
mellan kommunmedlemmarna. Ett bifall till de sakkunnigas
förslag, med en nämnd för samtliga angivna ändamål, skulle omöjliggöra
en sådan arbetsfördelning. De förtroendemän, som skulle handhava
den sociala nämndens uppdrag, skulle komma att tyngas ned av en alltför
stor arbetsbörda. Resultatet bleve att endast ett fåtal personer kunde stå till
förfogande för uppdrag, som krävde så mycket tid och arbete. Det bleve nödvändigt
att anställa och avlöna personer, vilka finge helt ägna sig åt dessa
uppdrag. Förvaltningen förskötes från förtroendemän till tjänstemän.
En sådan utveckling av den kommunala hjälpverksamheten kan av flera
skäl icke rekommenderas. —--
Att, som de sakkunniga hava föreslagit, i de större kommunerna, där vart
ändamål nu ger sin speciella nämnd eller styrelse fullt upp att göra och där
den personliga bekantskapen med det klientel, som skall behandlas, förutsätter
att olika delar av kommunen äro representerade och ett stort antal ledamöter i
nämnderna följaktligen är oundvikligt, tillsätta en nämnd för samtliga angivna
ändamål, medan i de minsta kommunerna, där arbetsbördan är avsevärt
mindre och där ledamöterna personligen känna nästan varje kommunmedlem,
tillsätta fyra å fem nämnder för dessa ändamål, är en anordning, som synes
sakna anpassning till det praktiska behovet. —---
Att på sätt som de sakkunniga föreslagit först tillsätta en social nämnd för
behandling av samtliga de ärenden, som kunna hänföras till kommunernas
hjälpverksamhet och samtidigt föreskriva, att denna nämnd skall utse ett
43
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
barnavårdsutskott för vissa barnavårdsfrågor samt i övrigt tillsätta de utskott
för vissa andra uppgifter, som nämnden själv finner anledning, förefaller icke
att bli en tillfredsställande organisationsform. Det måste medföra dubbelarbete
att först behandla ärendena inom ett utskott för att sedermera föredraga
dem inom nämnden och alltså giva ärendena en dubbel behandling.
Systemet torde för övrigt komma att avtrubba ansvaret hos de beslutande
organen; utskottet fattar sina beslut under förlitande på att nämnden i plenum
kommer att lägga till rätta, vad som brustit hos utskottet, och nämnden å sin
sida torde komma att lita till utskottet.
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott:
Utskottet finner sig icke berett att förorda det föreliggande förslagets
genomförande för avhjälpande av de påtalade bristerna. Utskottet anser nämligen,
att, som de större och medelstora städerna och även åtskilliga av de
mindre ävensom en del större landskommuner redan gått in för en centralisering
av sin förvaltning och de kommunala bestyrens ombesörjande, däribland
även hjälpverksamhet, vilket väl i allmänhet skett i den utsträckning, som
lokala och övriga förhållanden påkallat, det måhända är tjänligast och bäst
att låta denna utveckling fortskrida på det sätt och under de former, som i
varje fall av vederbörande prövas med hänsyn till omständigheterna bäst
tjäna syftet och sålunda icke bindas vid en lagfästad organisationsform, sorn,
i synnerhet inom större kommunala enheter, uppenbarligen skulle bliva
otymplig och bli tyngande i samma mån som de olika mångskiftande intressena
skulle beredas inflytande inom nämnden.
Däremot vill utskottet för sin del förorda, att sådana bestämmelser genomföras,
som bereda kommun möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga
ombestyrandet av de grenar av samhällelig hjälpverksamhet, som kommunen
i varje särskilt fall prövar ändamålsenligt. Härigenom och genom uppläggandet
av ett gemensamt register över all hjälpverksamhet inom kommunen
i enlighet med sakkunnigas uttalande skulle bättre ordning och reda vinnas i
flera hänseenden och det borde även kunna uppnås, att ovissheten örn till
vilken grupp hjälpsökande vore att hänföra i regel icke behövde förekomma
med anledning därav, att närliggande grenar av hjälpverksamhet icke hava
beröring med varandra.
Beredas kommunerna sålunda större rörelsefrihet i här antytt hänseende,
så torde vara att förvänta att ett bättre organiserat arbete för hjälpverksamhetens
handhavande skall efter hand komma till stånd inom kommunerna med
ledning av sakkunnigas uttalanden och förslag och viss erfarenhet skulle även
härigenom vinnas beträffande omfattningen av den lagstiftning på området,
som framdeles kan visa sig behövlig.
Stadsfullmäktige i Karlskrona:
Förhållandena i landets olika kommuner — större som mindre — äro så
mångskiftande, att det för den praktiske kommunalmannen måste väcka stora
betänkligheter att genom den föreslagna sociala nämndens inrättande söka i
avsedd omfattning inpressa de ifrågavarande verksamhetsgrenarna under
samma schablon utan ringaste möjlighet till en differentiering på någon enda
punkt.
Stadsfullmäktige i Ludvika:
Det kan ifrågasättas huruvida icke kommittéförslaget i viss män utgör
större våld än nöden kräver. I stort sett ha de nuvarande organen fungerat
till belåtenhet. Endast i fråga örn planmässig samverkan har det brustit. Det
har onekligen varit till båtnad för alla parter att olika grenar av den sociala
44
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
vården såsom förtroendesysslor kunnat överlämnas till lämpliga och intresserade
personer. Det har varit en billig anordning och så har arbetet på
grund av dess begränsning fått en personlig prägel, vars betydelse man icke
får underskatta. Med koncentrering till ett organ för alla sociala uppgifter
kan förtroendesystemet i de flesta fall ej bibehållas. Anordningen blir dyrare
för kommunen varjämte en icke önskvärd byråkratisering kommer till stånd.
Den beräknade besparingen genom den bättre överblicken över klientelet kan
betydligt komma att reduceras genom det minskade personliga ansvaret som
utskottssystemet medför. Det torde kunna inträffa, att utskottsordföranden
eller föredraganden söker stöd för sina åtgöranden i tvivelaktiga fall hos
nämndsordföranden, vilken i sin tur på grund av ärendenas omfattning och
mångfald helt ytligt tar del av ärendet i förlitande på föredragandens större
kännedom i saken och goda omdöme.
Det torde också komma att vålla särskilda svårigheter att få en lämplig
person till nämndsordförande. Tar han sitt uppdrag på allvar kräver arbetet
ej så liten tid. Många för sysslan lämpliga personer torde av denna anledning
ej vilja ställa sig till förfogande. Måste kandidater sökas med hänsyn till att
vederbörande har gott örn tid, torde ej det bästa urvalet komma att ske. Skulle
ordföranden åter få en blott formell uppgift, uppnås icke syftet med organisationen.
Den nya organisationen synes alltså icke enbart föra med sig fördelar.
Bäst torde den komma att gestalta sig i små kommuner, där nämndsordföranden
kan hålla allt i sin hand, och i stora kommuner, där tjänstemannasystemet,
under alla förhållanden är ofrånkomligt.
Kommunalfullmäktige i Gråmanstorp:
Ett stort antal personer med ingående personkännedom böra vara knutna
vid hjälpverksamheten.---Om det alltså är nödvändigt, att ett stort
antal personer som en kommuns förtroendemän anlitas för den samhälleliga
hjälpverksamhetens bedrivande, så torde det knappast vara önskvärt med en
sammanslagning av samtliga de nuvarande hjälporganen till en social nämnd.
Ty det kan väl icke ifrågasättas att denna nämnd skall göras till en stor fullmäktigeförsamling.
Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun:
För Skellefteå landskommun med en hittills hastigt växande folkmängd,
som för närvarande överstiger 25,000 personer, spridda över ett område av
över 14 kvadratmil, skulle en omorganisation enligt betänkandet ifråga innebära
oöverskådliga konsekvenser. ■—--
Det synes kommunalfullmäktige att en tillfredsställande lösning bör sökas
på det sättet, att de nuvarande organen väljas på vanligt sätt endast med den
skillnaden att en gemensam ordförande utses för samtliga hjälporgan inom
kommunen, och att det bör åligga denna, bland annat, att föra ett centralt
register över hjälpverksamhetens klientel inom kommunen.
Med sistnämnda yttrande må jämföras innehållet i ett av kommunalfullmäktige
i Sorsele avgivet yttrande:
Sorsele kommunalfullmäktige äro ense med de sakkunniga däruti, att en
centralisation av hjälpverksamheten måste vara nyttig. Särskilt kommer denna
nytta att framträda på ett markant sätt i sådana kommuner som t. ex. Sorsele
med en ytvidd av 80 kvadratmil och ej fullt 6,000 inbyggare. Där kan en större
central nämnd med större arbetsuppgifter, vilka samtliga äro nära besläktade,
bättre överblicka ställningen i den vida kommunen och genom att denna
sociala nämnd blir sammansatt av ledamöter från den stora kommunens olika
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
delar kan den bättre överblicka ställningen inom kommunen och bättre sätta
sig in i detalj förhållandena än nu ofta är fallet. Vidare skulle denna sociala
nämnd skaffa sig större respekt både inåt och utåt till ovärderlig nytta och
gagn för den samhälleliga hjälpverksamheten.
Sammanfattning rörande vissa
skäl, som anförts mot införandet
av social nämnd.
I yttrandena återkomma i stor utsträckning nedannämnda skäl mot införandet
av social nämnd.
1.
En anhopning av ärenden till den sociala nämnden kan befaras.
Detta anföres i yttranden av stadsfullmäktige i Norrköping, Jönköping och
Ljungby samt kommunalfullmäktige i Björkvik.
2.
Avsevärt dubbelarbete kan förväntas, särskilt i anledning av den föreslagna
bestämmelsen att alla av utskott fattade beslut skola underställas nämndens
prövning.
Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av bland annat Värmlands läns
landstings förvaltningsutskott, svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige
i Norrköping, Växjö, Karlshamn och Tidaholm samt kommunalfullmäktige
i Björkvik.
3.
Nämnden synes komma att bliva en tung och svårskött organisation. Det
torde kunna befaras, att särskilda tjänstemän måste anlitas. Bland annat av
denna anledning kan en övergång från förtroendemannasystem till tjänstemannasystem
bliva följden av inrättandet av social nämnd.
Denna synpunkt har framförts i yttranden av länsstyrelserna i Jönköpings,
Blekinge, Kristianstads och örebro län, stadsfullmäktige i Lidingö, Djursholm,
Linköping, Nässjö, Växjö, Ängelholm, Halmstad, Skövde, Tidaholm,
Falköping och Arboga samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Danderyd,
Nacka, Solna, Flen, Motala landskommun, Ödeshög, Ronneby landskommun,
Mjällby. Gråmanstorp, Tomelilla, Bjuv, Höganäs, Hällefors, Västanfors, Sura,
Norberg, Kopparberg, Stora Tuna, Ovansjö, Torp, Högsjö, Långsele, Degerfors,
Lycksele landskommun och Lövånger.
Ur de uppräknade yttrandena må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
En följd av centraliseringen torde bliva, att man i ett stort antal kommuner
tvingas att förvandla förtroendeuppdragen till avlönade befattningar. Den
bvråkratisering av hjälpverksamheten, som detta skulle innebära och som
visserligen med ett samhälles tillväxt förr eller senare kan bliva en nödvändighet,
kommer att göra arbetet tungrott och kan ur socialvårdssynpunkt
knappast anses önskvärd.
Stadsfullmäktige i Lidingö:
Nödvändigheten av att framför allt för fattigvårdsärendenas handläggning
och med hänsyn till det stora antal självskrivna ledamöter, som föreslagits
46
Kungl Maj.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
wiaQ lnfå i ^ämndfnV-^?ra ,,nämnden så stor- sorn motsvarar behovet av att
Kunna på ett tillfredsställande satt inom en större kommun verkställa alla erforderliga
undersökningar, kommer att medföra, att nämnden blir en synnerligen
tung och svårskott organisation. Detta kan måhända också leda till att
man, dgas_ overgå ti 11 att helt anförtro utredningar i hithörande frågor åt
kail ifrågasätta^ tjanstemän’ en åt§ärd> vars lämplighet ur flera synpunkter
Kommunalfullmäktige i Höganäs:
.. ‘D®. S0°1£ila uppgifter och områden, sakkunniga föreslå till sammanslagning
aro så artskilda och omfattande, att de var för sig nästan helt kräva sin man.’
Uenom nuvarande ordning kan en person lättare placeras på det område, där
nans speciella intressen äro till finnandes. Härigenom vinnes en sakligare behandlmg
av ärendena och den större personkännedom, som uppstår genom det
utpräglade förtroendemannasystemet, är ofta mycket värdefull.
4.
Svårigheter torde komma att uppstå i fråga örn rekryteringen av den sociala
nämndens ledamöter. Jämväl på grund av detta förhållande föreligger risk för
att förtroendemannasystemet skall efterträdas av ett tjänstemannasystem.
I nu angivna riktning hava uttalanden gjorts av länsstyrelserna i Jönköpings
och Gotlands län, Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott,
svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
centralförbundet för socialt arbete, Jönköpings läns barnavårdsförbund och
skånska barnavardsförbundet, stadsfullmäktige i Lidingö, Norrköping, Linköping,
Jönköping, Växjö, Eslöv, Kungsbacka, Lysekil och Falun samt kommunalfullmäktige
i Nacka, Björkvik, Motala landskommun, Kvillinge, Säby,
Ljungby, Döderhult, Ålem, Lösen, Harplinge, Viby, Bamundeboda och
Grangärde.
Av yttrandena må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Det är uppenbart, att den ifrågasatta sociala nämnden i synnerhet i städer
och större samhällen skulle få en orimligt stor mängd ärenden att behandla.
Det torde, åtminstone å landsbygden, icke bliva möjligt att finna personer,
som äro villiga att företaga resor och ställa sin tid till förfogande först i dé
beredande utskotten och sedan i den sociala nämnden, eller att ägna nämndens
verksamhet den kraft, som en omsorgsfull behandling av frågorna kräver. De
vitt skilda hjälpformerna regleras av ett så stort antal lagar och författningar,
att länsstyrelsen ej vågar förutsätta, att samma personer i regel skola komma
i tillfälle att i önskvärd utsträckning göra sig förtrogna med denna omfattande
lagstiftning. En följd av centraliseringen torde därför bliva, att man
i ett stort antal kommuner tvingas att förvandla förtroendeuppdragen till avlönade
befattningar.
Länsstyrelsen i Gotlands län:
Örn, såsom föreslagits, medelsförvaltningen skulle tillkomma allenast
sociala nämnden i dess helhet, torde utskottens verksamhet komma att bliva
lidande härav till nackdel icke minst för de hjälpsökande. Auktoriteten hos
ett utskott, vars beslut skola i varje fall underställas nämnden, kan icke bliva
den önskvärda och fara föreligger under sådana förhållanden, att svårigheter
komma att möta vid rekryteringen av utskotten med dugliga och intresserade
medlemmar.
47
Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).
Kommunalfullmäktige i Grangärde:
I författningar, som gälla för de hjälpverksamhetsuppgifter, vilkas handhavande
enligt förslaget skulle tillkomma den sociala nämnden, förutsättes,
att de personer, som väljas till ledamöter av respektive nämnder, skola vara
lämpliga för sina speciella uppdrag. En viss specialisering har sålunda hittills
eftersträvats i de kommunala organens uppgifter. Dels på grund härav
och dels för att få önskvärd representation från olika delar av kommunerna
ha — och detta gäller särskilt för vidsträckta kommuner — ett relativt stort
antal personer kommit att tagas i anspråk för det samhälleliga hjälparbete!
Detta har ur olika synpunkter ansetts vara en tillgång och styrka i den kommunala
verksamheten. Genom den föreslagna ordningen med en social nämnd
skulle näppeligen finnas möjligheter att i samma omfattning i lika ansvariga
uppdrag tillgodogöra samhället det personliga intresset och den frivilliga
arbetskraften i hithörande avseende som hittills. En viss byråkratisering,
som icke är vare sig nödvändig eller önskvärd, torde icke med den föreslagna
anordningen kunna undvikas.
5.
Från många håll hava uttalats farhågor, att det torde komma att visa sig
möta särskilda svårigheter att få någon person, som kan vara ordförande i den
sociala nämnden.
Å ena sidan har därvid framhållits ordförandens stora arbetsbörda. I
många fall komme ordföranden att upptagas av denna sin verksamhet i sådan
utsträckning, att det bleve hans enda eller åtminstone huvudsakligaste sysselsättning.
Hans arvode måste bestämmas därefter.
Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Kalmar,
Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, svenska landstingsförbundet,
stadsfullmäktige i Djursholm, Växjö, Kristianstad, Halmstad, Lysekil, Åmål,
Ludvika och Söderhamn samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Rasbo,
Kvillinge, Säby, Döderhult, Stoby, Gråmanstorp, Lomma, Bäve, Habo, Väse,
Ramundeboda, Kopparberg, Ytterlännäs, Byske, Degerfors och Vännäs köping.
Å andra sidan har av statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige i
Värnamo samt kommunalfullmäktige i Böda och Gråmanstorp uttalats tvivel
örn möjligheten att i alla kommuner anskaffa någon person med tillräcklig
kompetens för ordförandeposten i den sociala nämnden.
Så anföra t. ex. stadsfullmäktige i Värnamo:
I den centrala nämnden kommer ordföranden med all sannolikhet att bliva
den ledande och det torde vara svårt att finna en person, som besitter den sakkunskap
och framför allt den personkännedom, som erfordras och som nu inne
haves
av ledamöterna i nämnderna.---På en ordförande kommer även
att ställas stora rent personliga krav. I den sociala nämnden har sammanförts
så olika ärenden — av vilka många äro av ömtålig och grannlaga art — att
de böra handhavas av olika naturer. Det är icke säkert att den, som är lämplig
att handhava kommunens t. ex. arbetslöshetsfrågor och har att ordna med och
leda nödhjälpsarbeten, är lämplig att ta hand om vården av de gamla eller
att hjälpa och råda nödställda ogifta mödrar.
6.
I ett stort antal yttranden har mera allmänt framhållits den fara för byråkratisering
av kommunernas hjälpverksamhet, som införandet av social
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
nämnd skulle medföra, i synnerhet därigenom att avlönade tjänstemän måste
anställas.
Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av kammarrätten, länsstyrelserna
i Västmanlands och Kopparbergs län, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
centralförbundet för socialt arbete, svenska stadsförbundet,
svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, skånska
barnavårdsförbundet, stadsfullmäktige i Värnamo, Ängelholm, Simrishamn,
Eslöv, Halmstad, Laholm, Skara, Karlstad, Kristinehamn, Ludvika, Gävle,
Sundsvall, Örnsköldsvik, Sollefteå och Piteå samt kommunalfullmäktige i
Nynäshamn, Stora Malm, Algutsboda, Bunkeflo, Höganäs, Kyrkefalla, Habo,
Grava, Väse, Eda, Stora Mellösa, Viby, Hällefors, Västanfors, Norberg,
Mora, Bollnäs landskommun, Söderala, Timrå, Hässjö, Ramsele och Ullånger.
Härutinnan har anförts bland annat:
Stadsfullmäktige i Värnamo:
Det är lyckligt, örn man vid avgörandet av kommunala angelägenheter kan
äga tillgång till intresserade lekmän i förvaltningen. En förvaltning, som är
så ordnad, att avgörandena träffas av kommunala förtroendemän, utrustade
med ingående person- och lokalkännedom och vilka till sitt biträde hava juridisk
sakkunskap, torde hava sitt särskilda värde framför en byråkratiserad förvaltning.
När samhället växer så kommer till slut en tidpunkt, då byråkratisering
måste ske, men så länge man kan behålla lekmannainflytandet torde det vara
lyckligast.
Kommunalfullmäktige i Stora Malm:
Skall en omorganisation ske, bör den ske så varsamt som möjligt, och varje
kommun bör i någon mån få anpassa sina organ efter sitt behov, så att den
kommunala självstyrelsen ej helt spolieras. Då vi lever i ett demokratiskt tidevarv
bör man icke övergå till ett centraliserat tjänstemannavälde.
En uppfattning, motsatt den som kommit till uttryck i de uppräknade yttrandena,
har framförts bland annat av Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott:
Gentemot
sakkunnigas förslag örn inrättande av en social nämnd har
anförts, att detta system syntes kunna komma att föra med sig, bland annat,
en ökning av tjänstemannaelementet på förtroendemannens bekostnad. Även
örn en sådan utveckling, därest densamma skulle bliva följden av sakkunnigas
förslag, givetvis icke är i och för sig eftersträvansvärd och särskilt måste betraktas
med farhågor av de, som i förtroendesystemet se en av de främsta
garantierna för den kommunala självstyrelsens bevarande, torde det å andra
sidan med hänsyn till de olägenheter, som uppenbarligen vidlåda det nu i allmänhet
rådande systemet, kunna ifrågasättas om icke just det kommunala
förtroendesystemet kan sättas i fara, därest icke denna alltmer utvidgade, på
förtroendesystemet vilande hjälpverksamhet, som med skattemedel utföres,
organiseras på sådant sätt, att i anslutning till sakkunnigas förslag med bibehållande
i största möjliga utsträckning av förtroendesystemet angivna olägenheter
avlägsnas.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför beträffande nu ifrågavarande spörsmål:
En beaktansvärd invändning mot införande av sociala nämnden gäller
risken för att det frivilliga personliga arbetet efter hand skulle komma att begränsas
med motsvarande ökning av tjänstemannasystemet, eventuellt med
-
49
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
förande byråkratisering och kanske ökade kostnader. Utvecklingen går som
bekant redan i denna riktning, oavsett det nu föreliggande förslaget. Detta
torde, då de kommunala uppdragen ändock äro i växande grad avlönade, dock
icke behöva medföra någon ekonomisk kostnadsökning, ej heller byråkratisering
i den mening, att behandlingen av de hjälpsökandes ärenden skulle förtyngas;
syftet är ju det motsatta. Man må beklaga, att de frivilliga insatserna
i kommunalarbetet minskas, men med dettas allt mera omfattande och invecklade
beskaffenhet lär ett undvikande härav icke vara möjligt eller ens
önskvärt. För ledamotskap i nämnder och styrelser har man dock säkerligen
alltjämt anledning och möjlighet att räkna med frivilliga insatser av
intresserade medborgare.
Det har framhållits, att en centralisering av hjälpverksamheten i en vidsträckt
kommun med delvis gles befolkning icke skulle medföra några större
förmåner, men däremot vissa svårigheter vid bedömande av lokala och personliga
förhållanden. Det vill dock synas länsstyrelsen, som örn just i dylika fall en
stor fördel skulle ligga i att för kommunens skilda, delvis avlägsna delar icke
behöva räkna med olika personers sakkunskap rörande varje särskilt slag av
hjälpåtgärder.
Inrättandet av social nämnd torde komma att fördyra hjälpverksamhetens
handhavande.
Yttranden med sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads
och Skaraborgs län, kammarrätten, statens arbetslöshetskommission,
stadsfullmäktige i Lidingö, Eksjö, Nybro, Oskarshamn, Simrishamn, Trälleberg,
Eslöv, Halmstad, Lysekil, Skara, Falköping, Karlstad, Kristinehamn,
Askersund, Köping, Falun, Ludvika, Gävle, Söderhamn, Sollefteå och Skellefteå
samt kommunalfullmäktige i Kasbo, Stora Malm, Flen, Kvillinge,
Skedevi, Ödeshög, Säby, Algutsboda, Almundsryd, Ljungby, Böda, Döderhult,
Madesjö, Ålem, Bunkeflo, Vellinge, Anderslöv, Karlsborg, Habo, Grava, Väse,
Stora Mellösa, Ramundeboda, Hällefors, Västanfors, Ljusdals köping, Tuna,
Långsele, Ramsele, Tåsjö, Ullånger,. Nätra, Byske, Degerfors, Lövånger och
Råneå. — Vid flera av yttrandena hava fogats noggranna uppgifter angående
nuvarande och beräknade kostnader.
Flertalet av de nu uppräknade myndigheterna avstyrka på, bland annat, nu
ifrågavarande skäl införandet av social nämnd; åtskilliga förklara sig dock gå
med på fakultativt införande därav. Några myndigheter anse, att trots nu omförmälda
olägenhet social nämnd bör införas, sa t. ex. stadsfullmäktige i
Skellefteå, som yttra:
Införskaffade uppgifter rörande kostnaden för den nu gällande organisationen
visa, att densamma drager en kostnad av omkring 7,500 kronor per år.
Enligt vad stadsfullmäktige inhämtat torde dock med säkerhet kostnaderna
inom den närmaste tiden komma att stiga icke oväsentligt. Kostnaden för
den sociala hjälpvårdens organisation efter förslagets genomförande har stadsfullmäktige
funnit böra beräknas till omkring 15,000 kronor för år. Merkostnaden
beror till stor del på avlöningen åt sociala nämndens ordförande, eller
eventuellt särskilt tillsatt syssloman, på vilken med hänsyn till uppdragets
beskaffenhet stora krav säkerligen komma att ställas och därför måste erhålla
en därefter avpassad avlöning, som enligt stadsfullmäktiges förmenande ej
bör sättas lägre än 6,000 kronor för år räknat.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 3.
2481 85 4
50
Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).
Oaktat sålunda genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle komma att
föranleda en ökad utgift för stadens hjälpvårdande verksamhet, finner stadsfullmäktige,
med hänsyn till stadens snabba utveckling och den stora fördel,
som en centralisation av hjälpvården kommer att medföra såväl för de hjälpsökande
som staden, att reformens fördelar avgjort överstiga den därmed
förenade kostnadsökningen.
I någia yttranden har gjorts gällande, att någon kostnadsökning genom
den nya organisationens införande icke behövde befaras.
Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott:
Vad angår faran av ökade administrationskostnader i samband med en
centralisering av hjälpverksamheten, därvid ett omfattande arbete skulle
hopas på en eller ett fåtal personer med ty åtföljande erforderlig betungande
ersättning till denne eller dessa, synes man, på sätt sakkunniga framhålla, icke
kunna undgå att taga hänsyn till att icke blott ordförandena utan jämväl i de
största kommunerna sekreterarna i de olika från varandra fristående nämnderna
i regel redan uppbära arvoden och ersättningar. En centralisering och
därutav följande rationalisering av det nu av olika organ utförda arbetet torde
näppeligen behöva medföra ett inom kommunen totaliter ökat arbete för
ifrågavarande hjälpverksamhet.
I ett yttrande, som magistraten i Luleå avgivit till länsstyrelsen i Norrbottens
län i samband med överlämnandet av infordrat yttrande från stadsfullmäktige
i staden, anföres bland annat:
Magistraten vill i anledning av de gjorda påståendena örn befarade ökningar
av kostnaderna för organisationen framhålla, att befarad kostnadsökning givetvis
icke kan styrkas genom en jämförelse mellan kostnaderna för nuvarande
och föreslagen organisation. Genom den enhetligare ledning, som, bland
annat, avses med den nya organisationen, torde otvivelaktigt besparingar i
understödsverksamheten ernås, vilka med största sannolikhet komma att lämna,
kommunerna kompensation för eventuellt ökade utgifter för administrationen.
8.
I åtskilliga yttranden har uttalats den åsikten, att det föreslagna systemet
■ särskilt med hänsyn till utskotten och deras verksamhet — i praktiken torde
komma att verka på ungefär samma sätt som de nuvarande anordningarna.
Yttranden av sådant innehåll hava avgivits av länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands och Norrbottens län, statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige
i Uppsala, Värnamo, Ängelholm, Trälleberg, Eslöv, Varberg,
Skövde, Falköping, Hudiksvall och Örnsköldsvik samt kommunalfullmäktige
i S:t Nikolai, Misterhult (ordf.), Stoby, Skön och Råneå.
Av yttrandena må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Med den självständighet, som tillagts utskotten, synes det länsstyrelsen
som den avsedda centraliseringen endast bleve teoretisk, ty i praktiken torde
de olika utskotten med tiden allt mer och mer komma att fungera som de nuvarande
olika styrelserna och nämnderna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Till följd av nämndens tungroddhet föreligger stor risk för att dess skilda
utskott utveckla sig till att de facto bliva i avseende å kompetens och verksamhetsformer
i det närmaste likställda med nuvarande styrelser och nämnder.
51
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
Skulle likväl sociala nämnden i en viss kommun kunna hävda sin makt gent
emot utskotten, komme detta att införa ett betänkligt osäkerhetsmoment i det
löpande utskottsarbetet och helt visst allvarligen äventyra utskottets förmåga
att för sina uppgifter intressera högklassiga arbetskrafter, över huvud framstår
förhållandet mellan nämnden och utskotten enligt förslaget såsom skäligen
oklart. Vid ett omsättande i praktiken av de sakkunnigas ifrågavarande
projekt torde resultatet lätt nog bliva en överdimensionerad och byråkratiserad
kommunal förvaltningsapparat, som kostar mera än den gagnar.
Härefter behandlas — under antagande att bestämmelser örn social nämnd
skulle tillskapas — vissa hithörande spörsmål.
Skall inrättandet av social nämnd föreskrivas?
Enligt de sakkunnigas förslag skall i varje kommun med mera än 1,500 invånare
finnas en social nämnd. Kommun med mindre invånarantal äger enligt
förslaget inrätta sådan nämnd.
Herr Anderson i Råstock anför i sin reservation, att möjlighet till en
ändamålsenlig kommunal organisation genom införande av en social nämnd
för vissa sociala uppgifters handhavande kan sägas vara i någon mån önskvärd
i mycket små kommuner och möjligen även i städer och landskommuner
med stor befolkningstäthet.
Enligt reservanten torde möjlighet att införa social nämnd därför böra
ordnas, men tvingande föreskrift därom icke givas.
Av vad å sid. 28 här ovan anförts framgår dels vilka myndigheter (utöver
stads- och kommunalfullmäktige) och sammanslutningar, som i princip
tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande inrättandet av social nämnd,
dels och de, som härutinnan ansluta sig till herr Andersons i Råstock reservation.
Yad yttrandena från städer och landskommuner innehålla beträffande förevarande
spörsmål framgår av tabellerna 2—4 här ovan.
Obligatorisk skyldighet att inrätta social nämnd för kommun med
mera än 1,500 invånare? Annan gräns ?
I fråga om det av de sakkunniga föreslagna invånarantalet — mer än 1,500
personer — såsom gräns för obligatoriskt inrättande av social nämnd ha i
några yttranden gjorts vissa invändningar.
I några yttranden framhålles, att, örn skyldighet att införa social nämnd
skulle föreskrivas, sådan borde gälla för alla kommuner oavsett invånarantalet
(t. ex. länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län, stadsfullmäktige
i Sundbyberg samt kommunalfullmäktige i Ärla och Åtvid).
Enligt flera yttranden har det väckt förvåning att icke sådan bestämmelse
föreslagits, att social nämnd skulle vara obligatorisk i kommuner med mindre
än 1,500 invånare och fakultativ i kommuner med större invånarantal (t. ex.
statens arbetslöshetskommission, stadsfullmäktige i Norrköping, kommunalfullmäktige
i Nynäshamn och skånska barnavårdsförbundet).
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Svenska stadsförbundet framhåller, att valfrihet i fråga om inrättandet av
social nämnd i vart fall ovillkorligen bör medgivas städer med minst 10,000
invånare.
I en grupp yttranden föreslås, att gränsen — 1,500 invånare — skall höjas
(kommun med lägre antal invånare skulle alltså icke lia skyldighet att inrätta
social nämnd).
Höjning av gränsen föreslås till
3.000 invånare av kommunalfullmäktige i Lofta;
5.000 » » » » Sköldinge, Virserum, Harplinge,
Rasbo och Lövånger;
6.000 å 7,000 invånare av stadsfullmäktige i Boden;
8.000 invånare av stadsfullmäktige i Nybro; samt
10,000 » » » » Laholm och Skara.
I förevarande sammanhang må ånyo erinras örn att bestämmelserna örn inrättandet
av social nämnd enligt 26 § i utkastet till lag örn den samhälleliga
hjälpverksamhetens organisation med mera icke äro avsedda att gälla för
Stockholm.
Skall i lag fastslås vilka grenar av hjälpverksamheten, som skola
tillkomma social nämnd?
Beträffande spörsmålet om i lag skall fastslås vilka grenar av den sociala
hjälpverksamheten, som skola tillkomma den sociala nämnden, hava uttalanden
gjorts i några yttranden:
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Tillskapandet av en central social nämnd såsom en institution, vars införande
inom viss kommun göres för denna valfritt, är länsstyrelsen beredd att
tillstyrka, helst örn denna valfrihet även utsträckes på sådant sätt, att viss
social verksamhetsgren må kunna undantagas från nämndens handhavande.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
Länsstyrelsen vill förorda, att kommunerna författningsenligt beredas möjlighet
att i ungefärligen de —- örn än något friare — former, som sakkunniga
föreslå, sammanföra flera eller färre av nuvarande styrelsers och nämnders
uppgifter till ett centralt organ. En tvingande lagstiftning på området bör däremot
undvikas, tills erfarenhet vunnits örn vad av en frivillig utveckling på av
lagstiftningen anvisade vägar kan vinnas.
Bledinge läns landstings förvaltningsutskott:
Eftersom kommittén icke dragit sig för att föreslå en koncentration av
kommunernas hela understödsverksamhet beträffande fattigvård, barnavård,
ungdomsskydd, folkpensionering, alkoholistvård och arbetslöshetshjälp hos ett
organ, synes intet hinder böra möta för kommunerna, att, i den män de så
kunna finna lämpligt, sammanföra allenast vissa grenar av understödsverksamheten
hos ett särskilt organ eller att överlämna dem åt något eller några
av de för de andra verksamhetsgrenarna redan tillsatta organen.
Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott:
Kommun bör beredas möjlighet att till nämnd eller styrelse uppdraga ombestyrandet
av de grenar av samhällelig hjälpverksamhet, som kommunen i
varje särskilt fall prövar ändamålsenligt.
53
Kungli Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförhundet — som i första hand avstyrker
de sakkunnigas förslag samt i varje fall anser, att barnavårdsnämnden
icke bör ingå i den sociala nämnden — anför:
Örn fakultativ social nämnd infördes, borde kommunerna beredas frihet att
själva avgöra, vilka av de övriga av de sakkunniga föreslagna nämnderna som
borde uppgå i den sociala nämnden. Då det kunde antagas, att åtminstone en
del kommuner komme att använda sig av möjligheten att tillsätta social nämnd,
skulle därigenom efter hand vinnas en värdefull praktisk erfarenhet.
Kommunalfullmäktige i Domnarvet:
Kommunerna borde äga möjlighet till att själva efter förhandenvarande omständigheter
och förhållanden få utbilda den organisationsform, som vore mest
ändamålsenlig och praktisk.
Stadsfullmäktige i Strängnäs, som tillstyrka obligatoriskt införande av
social nämnd:
Under en sådan central nämnd borde kunna, enligt kommunens bestämmande,
sammanföras alla de hjälpformer, som omnämndes i förslaget.
Stadsfullmäktige i Växjö:
Det bör lämnas åt vederbörande kommun själv att pröva och avgöra huruvida
en social nämnd skall införas, med rätt tillika för kommunen att själv bestämma,
vilka av de förvaltningsgrenar, förslaget upptager, som skola handhavas
av nämnden.
I förevarande sammanhang må slutligen omnämnas ett uttalande av kommunalfullmäktige
i Kvillinge:
I händelse inrättandet av sociala nämnder icke gjordes obligatoriskt eller
i lag icke bestämdes vilka hjälporgan som skulle sammanföras kunde ifrågasättas,
huruvida ej kommunerna genom uppgörande av reglementen kunde
beredas möjlighet att organisera eller centralisera sin hjälpverksamhet på det
för varje kommun lämpligaste sättet. Länsstyrelsernas behandling och
granskning av dessa reglementen skulle innebära en garanti för desammas
enhetlighet och laglighet.
Vilka grenar av hjälpverksamheten böra tillkomma social nämnd?
Enligt de sakkunnigas förslag skall social nämnd handhava kommunens
verksamhet för fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän ålderdomspensionering,
behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp. Social nämnd
skall därför ersätta fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd (ungdomsnämnd),
pensionsnämnd, nykterhetsnämnd och arbetslöshetskommitté.
Reservanten herr Anderson i Råstock har ansett, att i varje fall pensionsnämndens
och arbetslöshetskommitténs arbetsuppgifter äro så ärtskida från
de övriga ovannämnda myndigheternas, att deras verksamhet icke bör sammanföras
till en nämnd.
I de avgivna yttrandena synes man ha utgått ifrån att fattigvårdsstyrelsen
alltid skall ingå i social nämnd. Mot de övriga fyra kommunalmyndigheternas
införlivande med social nämnd ha däremot framförts invändningar från skilda
håll.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Inledningsvis må ånyo erinras därom, att ett stort antal myndigheter förklarat
sig vilja giva sin allmänna anslutning till herr Andersons reservation,
varigenom instämmande gjorts jämväl i reservantens nyss angivna mening. Så
är fallet beträffande en länsstyrelse, 4 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige
i 7 städer samt kommunalfullmäktige i 52 landskommuner. Därutöver
har emellertid i vissa yttranden invändning gjorts mot ett eller flera
av de nu ifrågavarande kommunala organens upptagande i social nämnd.
A. Pensionsnämnden.
Att pensionsnämnd skall uppgå i social nämnd avstyrkes av pensionsstyrelsen,
svenska stadsförbundet, stadsfullmäktige i Stockholm, Uppsala och
Enköping samt kommunalfullmäktige i Böda, Ronneby landskommun, Mjällby,
Eda, Bollnäs landskommun, Gudmundrå, Byske, Hörnefors och Norsjö. Stadsfullmäktige
i Lidingö, Linköping och Gävle samt kommunalfullmäktige i Nacka
och Häverö uttala sin tveksamhet örn lämpligheten av att pensionsnämnd uppgår
i social nämnd.
Ur yttrandena må återgivas följande:
Pensionsstyrelsen:
Den sociala nämndens arbete skall ledas av en kommunalvald ordförande.
Nämndens sammansättning skall ske med hänsyn till behovet av sakkunskap
på de olika områdena av hjälpverksamheten.
.. Att. ®.n sålunda ledd och sammansatt nämnd icke kan på ett tillfredsställande
sätt sköta de arbetsuppgifter, som tillkomma en pensionsnämnd, synes styrelsen
uppenbart. Dessa arbetsuppgifter äro av långt mer statlig än kommunal
natur. Därför är det också nödvändigt, att en nämnd med dylika arbetsuPPgifter
står under ledning av en person, som utses utan att härvid några
ovidkommande kommunala intressen få spela in och som har känslan av att i
nämnden intaga en fristående och obunden ställning. I enlighet härmed har
det hittills tillkommit Konungens befallningshavande att utse ordförande i
pensionsnämnd jämte suppleant för denne.---
Hittillsvarande lagstiftning har av bärande skäl sökt att hålla isär fattigvård
och pensionsförsäkring. Såväl med hänsyn härtill som till faran för att
statens kostnader för sistnämnda verksamhet skulle belastas med utgifter,
som borde åvila fattigvården, måste det anses uteslutet att ställa nämnda
båda slag av hjälpverksamhet under gemensam rent kommunal förvaltning.
Stadsfullmäktige i Stockholm:
Folkpensionsväsendet är enligt nuvarande lagstiftning ieke att betrakta
som en kommunal verksamhet, varför det ur principiell synpunkt synes oriktigt
att utan att ändra dess karaktär underordna denna verksamhet ett kommunalt
förvaltningsorgan.
Stadsfullmäktige i Uppsala:
Folkpensioneringsverksamheten har under pensionsförsäkringens mer än
tjuguåriga bestånd utvecklat sig i en anda och efter linjer, som äro för densamma
säregna. Denna verksamhet skulle icke bliva till bättre gagn för den
enskilde eller samhället, örn densamma bleve insnörd i ett system, vari den
icke passar. Pensionsnämndernas verksamhet är icke penningförvaltande, en
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
ytterligare anledning att icke sammanföra densamma med andra hjälporgan
med sådan uppgift. Folkpensioneringsverksamheten, vilken i stor utsträckning
bygger på det personliga momentet i hjälpverksamheten och som till sin
byggnad och idé är artskild från all annan social hjälpverksamhet, bör därför
icke organisatoriskt sammanslås med andra sociala verksamhetsgrenar.
Kommunalfullmäktige i Gudmundrå:
Pensionsnämndernas verksamhet måste anses vara så artskild från och
ligga så vid sidan örn den sociala nämndens verksamhet att enbart detta synes
tala emot ett sammanförande. Den omständigheten, att pensionsnämnden
företräder en social försäkringsverksamhet och icke bedriver understödsverksamhet
av primärkommunal karaktär synes vara tillräcklig anledning att hålla
pensionsnämndens verksamhet skild från övriga organs så att säga direkt
understödjande verksamhet.
Pensionsnämnderna hava för övrigt att taga befattning icke blott med
frågor örn understödspension utan även med sådana som röra avgiftspension.
Det förhållandet, att de som endast söka avgiftspension skola vända sig till
ett understödsorgan synes av lätt förklarliga skäl vara av sådan karaktär att
ett sammanförande på sätt som föreslagits icke bör ske.
Kommunalfullmäktige i Hörnefors:
Särskilt olämpligt anse vi de sakkunnigas förslag vara att sammanföra
pensions- och fattigvårdsverksamheten till samma nämnd. Detta skulle helt
säkert bidraga till att i folkmedvetandet utplåna skillnaden mellan pension
och fattigvård, och mången strävsam man och kvinna, som på grund av sjukdom
eller ålderdom råkat i nödläge, skulle känna det förödmjukande att
vända sig till en sådan nämnd och begära hjälp.
I åtskilliga av yttrandena har framhållits att, även örn pensionsnämnd ej
skulle upptagas i den sociala nämnden, det dock skulle åligga pensionsnämnden
att lämna uppgifter angående utbetalade pensioner till ett centralregister
för kommunen.
B. Arbetslöshetskominittén.
Flera myndigheter avstyrka, att arbetslöshetskommitté ingår i eventuell
social nämnd. Detta är förhållandet beträffande länsstyrelsen i Norrbottens
län, statens arbetslöshetskommission, Kalmar läns norra samt Göteborgs och
Bohus läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Västervik,
Växjö och Falkenberg samt kommunalfullmäktige i Kvillinge, Ronneby landskommun,
Mjällby, Ovansjö, Söderala, Njurunda, Ytterlännäs och Sorsele.
Viss tvekan i nu ifrågavarande spörsmål har uttalats av kommunalfullmäktige
i Häverö.
Ur yttrandena skall bär omnämnas följande:
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Särskilt olämpligt synes vara att i sociala nämnden inlemma arbetslöshetskommittén
och därmed giva densamma heder och värdighet av ett normalt
kommunalt förvaltningsorgan.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Statens arbetslöshetskommission:
Den understundom framträdande benägenheten att genom fattigvården
bereda kommunal arbetslöshetshjälp åt personer, söm av olika anledningar,
t. ex. att de tillhöra avstängd yrkesgrupp, icke kunna komma ifråga till statlig
arbetslöshetshjälp, torde näppeligen komma att avtaga efter genomförandet
av de sakkunnigas förslag. Kommissionen förmenar, att, då särskild hjälpverksamhet
för arbetslösa bedrives, denna bör noga skiljas från fattigvårdens
ordinarie arbetsuppgifter och allt göras för skarpast möjliga avgränsning dem
emellan.
Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott:
Förslaget örn arbetslöshetskommittéernas inordnande i social nämnd bör
utgå. Arbetslöshetskommittéer äro icke nödvändiga annat än under betydande
arbetslöshet. Under normala förhållanden är sådan kommitté icke påkallad.
1
Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott:
Arbetslöshetskommittéerna äro eller borde vara kristidsorgan och sålunda
under normala tider obehövliga åtminstone såsom självständiga organ. Men
i kristider och särskilt örn en kris med åtföljande massarbetslöshet har sådant
omfång och blir av sådan långvarighet, som exempelvis varit fallet
under de senare åren i Bohusläns stenhuggerikommuner, bli arbetslöshetsorganets
uppgifter så omfattande, att det torde bli hart när omöjligt att
förena dessa med annan hjälpverksamhet. Då sålunda arbetslösheten har
större omfång, är det nödigt a+t som hittills ett fristående organ härför finnes,
ehuru givetvis ett sådant organ bör hålla en viss kontakt med övriga hjälpverksamhetsorgan.
Stadsfullmäktige i Västervik:
Mellan arbetslöshetshjälpen å ena sidan och övriga grenar av samhällets
sociala verksamhet, varom nu är fråga, å den andra föreligger den principiella
skillnaden, att samhällets ingripande i sistnämnda fall motiveras av omständigheter,
som ligga hos den understödde individen själv, medan i fråga örn
arbetslöshetshjälp orsakerna till ingripandet äro att söka utanför individen.
Vidare är arbetslösheten icke av samma permanenta natur som de övriga
omständigheter, som påkalla samhällets ingripande, och det kan då icke
anses lämpligt, att arbetslöshetshjälpen infogas i en organisation av så fast
beskaffenhet, som den tilltänkta. Dessutom bör det betonas, att arbetslösbetshjälpen
verkar på två linjer, nämligen understödslinjen och arbetslinjen,
och att denna senare verksamhet så betydligt avviker från den övriga sociala
verksamheten, att ett särskilt organ för arbetslöshetshjälpen synes lämpligast.
Kommunalfullmäktige i Ronneby landskommun:
På grund av den stora arbetsbörda, som påvilar arbetslöshetskommittén, är
det otänkbart att i en större kommun pålägga en social nämnd detta arbete.
Kommunalfullmäktige i Söderala:
Organen för arbetslöshetshjälpen äro icke uteslutande eller ens till övervägande
del understödsutdelande. Deras viktigaste uppgifter bestå i anordnandet
av arbeten och hänvisning till sådana. Aven om centraliserade organisationer
av de föreslagna sociala nämndernas natur givetvis icke skulle vara
oförmögna att handhava sådan verksamhet, torde fördelarna med de föreslagna
samorganisationerna vara svåra att påvisa och i realiteten säkerligen obefintliga.
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
57
C. Nykterhetsnämnden.
Ått social nämnd skall innefatta även nykterhetsnämnden avstyrkes av
socialstyrelsen, svenska stadsförbundet, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Uppsala, Enköping, Linköping, örebro
och Gävle samt kommunalfullmäktige i Solna, Habo, Bollnäs landskommun,
Byske och Hortlax. Kommunalfullmäktige i Nacka anse det vara tveksamt,
om nykterhetsnämnd bör uppgå i social nämnd.
Ur yttrandena må återgivas följande:
Socialstyrelsen:
Styrelsen har berett nykterhetsnämndernas centralkommitté och samtliga
nykterhetsnämndssammanslutningar tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet.
De med anledning härav till styrelsen inkomna 21 yttrandena begränsa
sig väsentligen till spörsmålet om nykterhetsnämndsärendenas inordnande
under den sociala nämnden. Sammanslutningen av nykterhetsnämnder inom
Västmanlands län anser sig böra principiellt tillstyrka förslaget. Nykterhetsnämndernas
sammanslutning inom Härnösands kontrollområde ställer sig icke
direkt avvisande till förslaget, om vissa ändringar i detsamma vidtagas, övriga
yttranden giva uttryck åt en starkt kritisk inställning till förslaget och kunna,
även där bestämd ståndpunkt icke intagits, anses i stort sett gå i avstyrkande
riktning. ..
Styrelsen finner sig för egen del böra understryka nykterhetsnamndsarbetets
speciella, från social understödsverksamhet skiljaktiga natur och faran
för att detta arbete inom den sociala nämnden skulle få träda i bakgrunden
för övriga, på egentlig understödsverksamhet inriktade arbetsuppgifter. Det
är därför angeläget, att nykterhetsnämndsärendena handhavas av ett speciellt
organ, sammansatt av för uppgiften lämpade personer, i alla de fall, där förutsättningar
för inrättandet av en effektivt arbetande särskild nykterhetsnämnd
äro förhanden.
Stadsfullmäktige i Uppsala:
Nykterhetsvården skulle vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag
komma i en ogynnsammare ställning än den nu har. I likhet med barnavård
och ungdomsskydd samt även folkpensioneringsverksamheten intager nykterhetsvården
en särställning gentemot övriga grenar av social hjälpverksamhet.
Under det att dessa senare i huvudsak äro ekonomiska, mäste nykterhetsvården
framför allt bygga på personlig inverkan och denna kräver därför speciella
kvalifikationer hos dem, åt vilka dessa uppgifter anförtros. Det kan befaras,
att handliavandet av nykterhetsvården i regel skulle komma att överlåtas
åt den sociala nämnden (och ej åt ett utskott) och öka dess säkerligen
stora arbetsbörda. Att detta ej skulle bli till fromma för nykterhetsvårdens
vidare utveckling torde vara självklart.
Men även i sådana fall, där en kommun begagnar sin rätt att tillsätta särskilt
utskott för nykterhetsärenden, skulle den av de sakkunniga föreslagna
organisationen medföra vissa olägenheter. Framför allt synes bestämmelsen,
att alla beslut, som fattas av särskilda utskott, skola underställas den sociala
nämndens prövning, vara mindre lämpligt när det gäller nykterhetsvården, där
liksom beträffande barnavården ärenden av särdeles ömtålig natur icke sällan
förekomma och där största möjliga sekretess kan vara önskvärd. Det bör
kanske också erinras örn att en ganska avsevärd del av nykterhetsnämndernas
arbetsuppgifter, såsom beredningen av ärenden rörande försäljning av rusdrycker,
pilsnerdricka, skattefri sprit m. m. samt granskningen av körkorts
-
58
Kungl. Majus proposition nr B (Bilaga A).
ansökningar, har ytterst ringa eller intet intresse för den sociala hjälpverksamheten,
varför dessa ärendens prövning av den sociala nämnden skulle medföra
ett meningslöst dubbelarbete.
Kommunalfullmäktige i Solna:
Förslaget innebär i själva verket ett upprivande av en organisation, som
först nu är färdigbildad, och mot vilken inga erinringar riktats i fråga örn utövandet
av dess speciella uppgifter. Redan av denna anledning synes förslaget
vara opåkallat, i vad som gäller nykterhetsnämnderna.---
Alkoholistlagen föreskriver, att en läkare, örn sådan är bosatt inom kommunen,
bör vara ledamot i nykterhetsnämnd. Någon motsvarande bestämmelse
finnes icke beträffande utskott för nykterhetsvården, vilket måste betraktas
som ett försvagande moment. — — —
Förslaget upptager icke någon bestämmelse örn att föredragande för nykterhetsvården
skall vara obligatorisk utan hänvisar i detta fall till kommunernas
gottfinnande. En dylik förändring kan medföra en tillbakagång av betänklig
art. —--
Örn man önskar fortsätta på den en gång inslagna vägen att i möjligaste
mån förebygga fylleri och dryckenskap, borde det vara naturligare att stärka
nykterhetsvårdens ställning än att försvaga densamma, vilket otvivelaktigt blir
följden, örn förslaget upphöjes till lag.
Kommunalfullmäktige i Nacka:
Kommunalfullmäktige ställa sig tveksamma till förslaget örn att överlämna
de uppgifter, som nu åvila nykterhetsnämnden, åt en korporation, vars väsentliga
uppgifter äro helt artskilda från nykterhetsnämndens nykterhetsvårdande
arbetsuppgifter. Visserligen har Nacka fattigvårdsstyrelse samtidigt fungerat
som nykterhetsnämnd, men med de ökade arbetsuppgifter, som år från år
pålagts nämnden, har denna anordning visat sig mindre tillfredsställande.
D. Barnavårdsnämnden.
Slutligen avstyrka åtskilliga myndigheter och sammanslutningar att barnavårdsnämnden
ingår i social nämnd. Denna ståndpunkt intages av kammarrätten,
svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
Jönköpings och Hallands läns barnavårdsförbund, skånska barnavårdsförbundet,
stadsfullmäktige i Uppsala, Linköping och örebro samt kommunalfullmäktige
i Ronneby landskommun, Eda, Ovansjö, Bollnäs landskommun, Söderala,
Hörnefors och Hortlax.
Ur yttrandena må anföras:
Kammarrätten framhåller, att vissa nu förefintliga olägenheter av fattigvårds-
och barnavårdsnämndernas uppdelning på skilda organ komme att upphöra
genom inrättandet av social nämnd, samt anför vidare, bland annat:
Kammarrätten vill icke bestrida, att vissa fördelar — utom dem, som hänföra
sig till avhjälpande av angivna olägenheter — kunna vara förbundna med
ett sammanförande av fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd. Ett dylikt
sammanförande kan ställa sig gynnsamt med hänsyn till önskvärdheten av
enhetliga riktlinjer i avseende å fattigvård samt barnavårdsnämndens verksamhet
av understödjande karaktär.
Förslaget om social nämnd, i vad fråga är örn ett sammanförande av fattig -
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 59
vårdsstyrelse och barnavårdsnämnd, lämnar emellertid rum för åtskilliga betänkligheter.
Kammarrätten påvisade i sådant hänseende vissa olägenheter, föranledda av
arbetsbördan för den sociala nämndens ordförande samt föreskriften att utskottsbeslut
skola underställas den sociala nämnden. Nyttan av ett sammanförande
av barnavård, däri inbegripet ungdomsskydd, med fattigvård under
en gemensam nämnd syntes vara så tvivelaktig, att ett övergivande av den nuvarande
organisationen ej kunde anses motiverat.
Svenska stadsförbundet:
De sakkunniga synas hava allt för ensidigt tagit sikte pa sjäha understödsmomentet
i barnavårdsnämndens arbete. Däremot hava de bortsett från de
etiskt-pedagogiska uppgifter, som tillkomma nämnden. Dessa äro emellertid
av den största vikt. De uppnådda resultaten kunna innebära så stora besparingar
för det allmänna, att den utgiftsminskning, som kan uppnås genom en
»normalisering» av vissa understöd i jämförelse med den blir av försvinnande
liten betydelse. Barnavårdsnämnden har också en dömande verksamhet, icke
minst betydelsefull efter den under 1934 vidtagna utvidgningen av lagen att
gälla även ungdom i åldern 18 till 21 år. Örn det visar sig möjligt att i längden
bibehålla dessa funktioner hos en, ofta nog efter politiska grunder vald nämnd
synes det i vart fall nödvändigt, att nämndens ställning bibehålies orubbad.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet:
I avseende å barnavårdsnämndens införlivande med den sociala nämnden
må särskilt erinras örn barnavårdens från övriga hjälpverksamhetsgrenar artskilda
beskaffenhet. Hos barnavårdsnämndernas ordförande och ledamöter
måste man kräva ett intresse för nämndernas uppgifter beträffande barns och
ungdoms omhändertagande för skyddsuppfostran eller samhällsvård, beträftande
fosterbarnsvård, uppsikt över barnavårdsmännens verksamhet m. m.,
som icke är tillfinnandes hos de flesta. Behovet av för varje uppgift lämpad
person gäller med alldeles särskild styrka ifråga örn barnavården. Tyvärr kan
det befaras att de personer, som man under de gångna åren lyckats engagera
i barnavårdsarbetet såsom ordförande och ledamöter i nämnderna, i stor utsträckning
skulle draga sig tillbaka, därest de skulle tvingas att taga ansvar
för de sociala nämndernas övriga, för dem ofta säkerligen främmande uppgifter
eller i varje fall genom barnavårdsnämndernas förvandling till ett utskott
känna sig försatta i beroende av den sociala nämnden, vars majoritet på intet
sätt kan antagas komma att äga särskilda kvalifikationer för barnavårdsuppgifterna.
Man kan fråga sig hur ett barnavårdsutskott skall kunna våga att i praktiken
tillämpa anvisningen örn omedelbar verkställighet av utskottets beslut,
när man vet, hur ofta utskottets beslut kommer att röra icke ekonomiska ting
utan åtgärder rörande barnets person, där beslutets upphävande av den sociala
nämnden, örn det ens är praktiskt utförbart, i varje fall kan få ödesdigra
följder.
Jönköpings läns barnavårdsförbund:
Den reformering av den samhälleliga barnavården, som genomfördes 1924,
har i allt väsentligt visat sig vara till barnavårdens fromma. Av värde har
särskilt varit, att barnavårdsärendenas centralisering till en nämnd, som blott
haft att syssla med dithörande frågor, gjort det lättare än förut att för barnavårdsarbetet
förvärva lämpliga krafter. Personer, som besitta särskilt intresse
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
•
och fallenhet för barnavård och som disponera tillräcklig tid att ägna åt de
ofta ömtåliga och tidskrävande fall, vilka där förekomma, kunna nämligen ofta
icke tagas i anspråk för den samhälleliga hjälpverksamheten i övrigt. Då de
föreslagna åtgärderna rikta sig direkt emot den specialisering av barnavårdsarbetet,
som 1924 genomfördes i och med inrättandet av ett särskilt organ för
barnavården, synes man hava skäl befara, att åtgärderna komma att medföra
en återgång till tidigare mindre tillfredsställande förhållanden. Det föreslagna
barnavårdsutskottet synes icke innebära garantier häremot, i synnerhet som
utskottet icke skall hava egen beslutanderätt och icke heller skulle bliva obligatoriskt
i sådana kommuner, som frivilligt inrätta social nämnd.
Hallands läns barnavårdsförbund:
Barnavårdens inordnande under samma primära myndighet, som skulle
handhava exempelvis även frågan örn alkoholisters behandling, är minst sagt
olämpligt. Likaså torde de ärenden, som nu handhavas av pensionsnämnderna
och ytterst vila på folkpensionslagens försäkringstekniska grund, hava mycket
litet att göra med barnavårdsfrågor. Då barnavården har att i givna avseenden
trygga och säkerställa det yngre släktet, vill det synas förbundet som örn de
härmed förenade angelägenheterna icke borde på något sätt, således icke ens i
förvaltningstekniskt avseende, sammankopplas med de sociala problem, som
mera direkt beröra den vuxna befolkningen.
Rent principiellt är förbundet därför motståndare till förslaget örn en
gemensam social nämnd i vad det angår barnavårdens angelägenheter. Härtill
kommer, att förslaget i detalj innehåller svagheter, vilka äro så betydande, att
även örn förbundet saknade nyssberörda principiella inställning till förslaget,
förbundet likväl sett sig nödsakat framlägga ett avstyrkande yttrande. Bland
de många detaljanmärkningar, som kunna göras, kan man nöja sig med att
fästa uppmärksamheten å den ifrågasatta föreskriften därom, att beslut av den
sociala nämndens s. k. utskott -— sålunda även av barnavårdsutskottet -— skulle
utan uppskov underställas den sociala nämndens prövning men utan avvaktan
därpå gå i verkställighet. Bestämmelsen måste uppenbarligen lägga hinder i
vägen för de praktiska och raska ingripanden, som barnavårdsnämnderna allt
som oftast måste företaga, auktoriteten skulle undergrävas eller bortfalla och
osäkerhet skulle bliva följden såväl för den enskilde som för utskottet.
Skånska barnavårdsförbundet:
För barnavårdens del kommer de sakkunnigas förslag vid dess genomförande
att medföra försämring, ja, det kan väl helt enkelt sägas, att förslagets upphöjande
till lag skulle medföra en tillbakagång till en position, som vi i vårt
land en gång ansett oss böra övergiva och detta därför, att vi med det då
rådande systemet icke ansågo barnavårdsarbetet hava erhållit den särskilda
ställning, det med hänsyn till sin natur krävde.
Därest socialnämnden — väl delvis tillsatt efter politiska synpunkter —
skulle finna sig icke kunna fastställa barnavårdsutskottets beslut, bliva utskottets
ledamöter personligen ansvariga för sitt beslut. Kan man verkligen
då tro, att personer »med intresse och fallenhet för barnavård» skola vara benägna
för att inträda i ett utskott, som utöver det, att det icke äger någon
makt, kan komma att förorsaka sina ledamöter ansvar. Naturligtvis skulle man
kunna tänka sig en ändring i de sakkunnigas förslag därhän, att utskottets
beslut bliva definitiva, och detta torde väl vara den enda möjligheten, därest
förslaget skulle kunna genomföras.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Stadsfullmäktige i Uppsala:
Den av barnavårdsnämnden bedrivna understödsverksamheten är blott en
detalj i dess mångskiftande arbete. Ett bifall till det föreliggande förslaget
örn barnavårdsnämndens uppgående i eller anslutning till en social nämnd med
huvudsaklig uppgift att svara för samhällets understödjande verksamhet kommer
att framhäva den av barnavårdsnämnden bedrivna understödsverksamheten
på sådant sätt att denna i det allmänna medvetandet blir dess huvudfunktion,
medan barnavårdsnämndens väsentliga uppgift den på rent personlig påverkan
byggda verksamheten till barns och ungdoms väl kommer att ställas
i bakgrunden. Fara är att barnavårdsverksamheten kommer att förändra
karaktär och i det allmänna medvetandet framträda som en samhällelig understödsverksamhet
bland barn och ungdom. Med hänsyn till många barnavårdsärendens
ömtåliga natur torde det vidare vara av ett allmänt intresse, att dessa
frågor behandlas så diskret som möjligt och icke föreläggas större antal personer
än nödvändigt.
Kommunalfullmäktige i Söderala:
Barnavårdsnämndernas verksamhet avser huvudsakligast att bereda vård
och fostran åt sådana barn, för vilka på grund av olika omständigheter möjligheterna
härför eljest icke äro för handen. Barnavårdsnämnderna äro icke
understödjande organ i vanlig bemärkelse och deras arbetsfält ligger åtskilligt
fjärran från fattigvårdens. Visserligen anföra de sakkunniga, att komplicerade
fall kunna inträffa. Men de av de sakkunniga anförda fallen inträffa
sannolikt aldrig i verkligheten.
Detalj spörsmål betr. 1 kap. (om social nämnd).
Rubriker to. to.
Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:
Lagen örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera
bör för bekvämlighets skull erhålla även en kortare benämning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län:
Som principiellt skäl mot införande av sociala nämnder bär bland annat
anförts, att slutprövningen av fattigvårds- och pensionsfrågor i samma nämnd
kunde befaras medföra en icke önskvärd nivellering av hjälpklientelet och
avtrubba vissa hjälpsökandes ambition. Farhågan är beaktningsvärd, nien
synes kunna hävas genom lämplig anordning av upplysningsbyrån och specialorganen
(utskotten). Benämningen av dessa organ kan spela en viss roll,
möjligen böra de hellre kallas nämnder, liksom nu barnavårds- och pensionsnämnderna,
därvid det centrala organet skulle kallas t. ex. social centralstyrelse.
Jämväl styrelsen för upptagnings- och spädbarnshemmet vid Hynboholm
anför, att en annan benämning än »social nämnd» vore önskvärd.
1 §■
Stadsfullmäktige i Göteborg (åberopa ett uttalande av Göteborgs stads
barnavårdsnämnd) anmärker på formuleringen av sista punkten i paragrafen.
Det måste anses vara i hög grad olämpligt att giva en sådan formulering
åt en lag, som skall lända till efterrättelse för de kommunala förtroendemännen
i så gott som alla landets kommuner, att det av densamma ej kan utläsas,
vad lagen i själva verket menar. För menige man är redan det svårt att tolka
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
en lag där lagtexten är tydlig, hur mycket svårare måste det icke vara att
kunna tolka här omhandlade lagförslag då härför fordras att kunna avgöra,
huruvida något i den äldre lagen strider mot den nya. —---Både
från rent praktisk synpunkt och för att i detalj utmärka, i vilken omfattning
och i vilka punkter lagförslaget skiljer sig från nu gällande barnavårdslag,
hade det varit icke blott önskvärt utan rent av nödvändigt att bamavårdslagen
— måhända också de andra av förslaget berörda lagarna — i detalj
omarbetats.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
De sakkunnigas metod att låta allt vad i nu befintliga lagar eller andra
författningar stadgats örn fattigvårdsstyrelser och andra kommunala styrelser
och nämnder med social verksamhet utan vidare gälla social nämnd, i den mån
det icke kommer i strid med vad som stadgas i den föreslagna lagen örn den
samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera, kan med säkerhet
leda till betänkliga missuppfattningar örn vad som skall vara gällande lag.
Ändringar och hänvisningar även i de äldre författningarna synas här välbehövliga.
Kammarrätten:
Enligt 1 § skall den sociala nämnden handhava bland annat kommunens
verksamhet för fattigvård. Det är emellertid att märka, att enligt 10 § fattigvårdslagen
fattigvårdsstyrelse icke ombesörjer alla angelägenheter inom samhällets
fattigvård, utan blott dem, som äro att hänföra till förvaltning och
verkställighet. Kammarrätten förutsätter, att den sociala nämnden icke kommer
att erhålla större befogenhet i avseende å samhällets fattigvård än fattigvårdsstyrelsen.
Det är av vikt, bland annat med hänsyn till kommuns rätt mot annan
kommun, att den sociala nämnden i sin protokollföring noga angiver, till vilken
särskild hjälpform ett dess beslut att meddela vård eller underhåll hänför
sig. Uttrycklig bestämmelse i detta avseende synes hava bort upptagas i
lagutkastet.
2 §.
Allmänt.
Stadsfullmäktige i Alingsås:
Angående sociala nämndens sammansättning finnes i förslaget en mängd
detaljbestämmelser: en av ledamöterna skall utses av K. B., en skall vara
läkare, en präst, en lärare o. s. v.---Är vederbörande för övrigt lämplig,
är det en fördel, att han har läkarens, prästens eller lärarens erfarenhet. Men
är han över huvud taget icke lämplig såsom ledamot, så gör han ingen nytta,
örn han också är både läkare, präst eller lärare. Nackdelen med de ifrågavarande
bestämmelserna är att en mindre lämplig ledamot kan besätta en
plats, på vilken en annan person kunnat göra vida mer nytta.
Socialstyrelsen:
Jämlikt gällande alkoholistlag äga präst och läkare deltaga i nykterhetsnämnds
förhandlingar. I förslaget har emellertid något motsvarande stadgande
icke intagits för nykterhetsnämndsärendens vidkommande.
1 momentet.
Medicinalstyrelsen:
Tjänsteläkare borde ej belastas med uppgifter av annat slag än sådana, där
hans sakkunskap kunde vara direkt värdefull.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Medicinalstyrelsen vill föreslå att, därest social nämnd inrättas, tjänsteläkaren
får såväl skyldighet som befogenhet att delta i handläggningen inom
nämnden av sådana ärenden, som falla inom hans tjänstgöringsområde.
Nämnda skyldighet skulle inträda vid kallelse från nämnden.
Kommunalfullmäktige i Solna:
I 2 § 1 mom. nämnes ej kommunalläkaren. Denne besitter dock i många
fall god kännedom om kommunalmedlemmarna och deras förhållanden och
synes sålunda även böra inräknas bland nämnda läkare.
Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:
Bestämmelserna i 2 § örn K. B:s allmänna befogenhet att insätta en ledamot
i den sociala nämnden synas strida mot principen örn kommunernas
självstyrelse och avstyrkes därför. Däremot blir förhållandet ett annat i de
fall, då statsbidrag för viss verksamhet eller skatteutjämningsbidrag utgår.
Att märka är emellertid då, att kommunerna ju hava möjlighet att på många
andra sätt än genom understödsverksamheten i onödan betunga sina medlemmar
utan möjlighet för statsmakterna att ingripa annat än genom nedsättning
i förekommande fall av skatteutjämningsbidragen. För den skull att
i vissa fall statens rätt kan beröras, bör ej statens representant äga befogenhet
att deltaga i alla respektive organs beslut utan blott i de fall statens intresse
kan stå på spel. Då emellertid sistnämnda förhållande ofta ej kan
bedömas på förhand, bör frågan ordnas på ett annat sätt än genom ett egentligt
ledamotskap.
Stadsfullmäktige i Ludvika:
I ett av Kungl. Majit utfärdat normalreglemente för social nämnds utskott
bör den av länsstyrelsen utsedde ledamotens ställning på tydligare sätt bliva
preciserad.
Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott:
Skola alla de kategorier av yrkesutövare och befattningshavare, som omförmälas
i 2 och 4 §§, vara företrädda i sociala nämnden, och denna dessutom
bestå av såväl män som kvinnor, är det att befara det nämnden måste
bestå av ett betydligt större antal personer än fem och bli en alltför månghövdad
och tungrodd apparat för att kunna fylla anspråken på ett arbetsdugligt
verkställande organ.
Detta gäller i varje fall de mindre och medelstora kommunerna, som dock
utgöra flertalet. I större kommuner, där nämnden som regel kommer att
arbeta på flera utskott, bli de påtalade olägenheterna antagligen mindre.
Enligt förvaltningsutskottets mening böra alltså bestämmelserna i lagförslagets
2 och 4 §§ oin sociala nämndens sammansättning modifieras så att de
icke under alla förhållanden bli obligatoriska.
2 och 3 momenten.
Kommunalfullmäktige i Älvkarleby:
Det torde böra föreskrivas, att till social nämnd skall höra en i församlingstjänst
inom kommunen anställd ordinarie präst. Att tillkalla sådan prästman
endast vid handläggningen av vissa ärenden synes mindre lämpligt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Enligt bestämmelserna i lagen örn fattigvården äga provinsialläkare och
extra provinsialläkare rättighet att inom sitt distrikt deltaga i fattigvårds
-
64
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
styrelses sammanträden. Motsvarande synes böra gälla vid den social nämndens
behandling av fattigvårdsfrågor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Viss oklarhet förekommer på några ställen i texten. I 2 § 3 mom. talas
sålunda örn att »kyrkoherde eller hans ställföreträdare» äger deltaga i fattigvårdsärendens
handläggning. Huru arbetsfördelningen mellan kyrkoherdarna
skall ske i stad, bestående av flera församlingar, namnes emellertid icke.
5 §.
Enligt 2 § äger Konungens befallningskavande utse en ledamot jämte suppleant
i den sociala nämnden. Kommunen utser emellertid själv enligt 3 §
ordförande och vice ordförande i nämnden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, statens arbetslöshetskommission,
kommunalfullmäktige i Älvkarleby och Bjärtrå samt fattigvårds- och bamavårdskonsulenten
i andra distriktet ifrågasätta, örn icke ordföranden i nämnden
bör utses av Konungens befallningshavande.
Ur yttrandena må härom anföras följande:
Länsstyrelsen i Västernorrlands län:
Av nämndens ledamöter kommer givetvis ordföranden att belastas med det
mesta och mest maktpåliggande arbetet, ett arbete som särskilt i större kommuner
kommer att taga hans tid helt eller till största delen i anspråk. De
uppgifter, som tillkomma ordföranden, äro också av så skiftande och i många
fall grannlaga natur, att valet av ordförande bör ske med den största urskilning.
Då den arbetsbörda och det ansvar, som komma att åvila ordföranden,
bli betydande, torde man kunna utgå ifrån, att ett relativt högt arvode kommer
att tilldelas honom. Detta i sin tur kan medföra, att ordförandeposten
blir en inom kommunen eftersträvansvärd befattning även av personer, som
sakna nödiga förutsättningar för att sköta befattningen ifråga, men som äga
ett visst inflytande i kommunen. Såväl nämnda förhållande som den omständigheten,
att det kan befaras, att ordförandeposten på grund av andra
ovidkommande förhållanden kan komma att tillsättas med en för här ifrågavarande
uppgifter mindre lämpad person, föranlåter länsstyrelsen ifrågasätta,
huruvida ej nämndens ordförande efter förslag från kommunen bör tillsättas
av Konungens befallningshavande.
Statens arbetslöshetskommission:
Kommissionen är icke övertygad örn att de former, under vilka valet av
ordförande i social nämnd är avsett att äga rum, alltid skulle tillföra nämnden
den för uppgiften bäst lämpade arbetskraften. Det synes kommissionen,
att den likformighet och kontinuitet i hjälpverksamhetens utövande, som väl
bland annat eftersträvas genom den sociala nämnden, skulle i väsentlig grad
äventyras, då valet av ordförande överlåtes åt kommunen och personvalet
alltså kunde komma att påverkas av en rent tillfällig politisk majoritet.
--— Ordföranden i arbetslöshetsutskott bör, i likhet med vad fallet nu
är för arbetslöshetskommitté, under alla förhållanden utses av länsstyrelsen.
Kommunalfullmäktige i Älvkarleby:
Det torde kunna ifrågasättas, örn icke social nämnds ordförande bör av
Konungens befallningshavande för en tid av fyra år åt gången förordnas. I
pensionsnämnd och arbetslöshetskommitté utser Konungens befallnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 65
havande enligt nu gällande bestämmelser ordförande, och så torde lämpligen
också ske för en nämnd, som avser att ersätta sagda hjälporgan.
Kommunalfullmäktige i Bjärtrå:
Ordföranden borde förordnas av Konungens befallningshavande efter
hörande av vederbörande landsfiskal och kommunalfullmäktige.
*§■
1 momentet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län håller — som förut (sid. 61) nämnts —
av vissa skäl före, att utskotten hellre böra kallas nämnder, därvid det centrala
organet skulle kallas t. ex. social centralstyrelse.
Blekinge läns landstings förvaltningsutskott:
Förslaget örn inrättande av särskilda beslutande utskott för de särskilda
verksamhetsgrenarna synes olämpligt och oegentligt, varför förvaltningsutskottet
avstyrker detsamma.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län:
Det torde kunna ifrågasättas, örn det icke måste anses nödvändigt att i
lagen lämna vissa allmänna regler för arbetsfördelningen mellan den sociala
nämnden och de utskott, som kunna bliva tillsatta. Den föreslagna organisationens
effektivitet och ändamålsenlighet torde i hög grad bliva beroende av
hur denna fråga löses. Att helt reglera hithörande spörsmål genom särskilt
reglemente torde ej vara att förorda.
Stadsfullmäktige i Ludvika:
De sociala nämndernas utskott böra genom ett av Kungl. Majit utfärdat
normalreglemente få sina befogenheter tydligt angivna.
Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att
bestämmelserna i 4 § böra modifieras så, att de icke under alla förhållanden
bli obligatoriska.
Stadsfullmäktige i Norrköping (hänvisa bland annat till vad fattigvårdsstyrelsen
i staden anfört; nämnda styrelse har yttrat):
Enligt 4 § 1 mom. kunna i kommuner, som äro uppdelade i flera pensionsdistrikt,
pensionsutskott tillsättas för varje distrikt. Något motsvarande finnes
icke stadgat beträffande fattigvården. Likväl är behovet av en sådan bestämmelse
ännu större beträffande fattigvården, särskilt i kommuner, vilka i
likhet med Norrköping ha blandat system med distriktsstyrelser. Det måste
vara möjligt för den sociala nämnden att icke allenast tillsätta ett utskott för
fattigvården utan också att åt distriktsstyrelser (distriktsutskott?) överlämna
— givetvis under den sociala nämndens kontroll — avgörandet av vissa understödsfrågor.
Länsstyrelsen i Kalmar län:
En bestämmelse föresloges, att inom social nämnd alltid skulle finnas ett
barnavårdsutskott, dock med möjlighet för mindre kommun att i samband med
fastställelse å reglemente vinna befrielse från tillsättandet av sådant utskott.
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Enligt uttalande i den allmänna motiveringen skulle befattningen med frågor
om uppsökande och efterhållande av försumliga fäder till barn utom
äktenskap i de fall, då barnavårdsutskott tillsatts, tillkomma antingen den
Bihang till riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 3. sisi 35 5
66
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
sociala nämnden eller annat utskott än barnavårdsutskottet, medan tillsynen
i vad rör barns personliga förhållanden skulle tillkomma sistnämnda utskott.
Härigenom komme tillsynen över barnavårdsmans verksamhet att bliva uppdelad
på ett sätt, som knappast kan anses lyckligt. För de administrativa myndigheterna
bleve det obekvämt att hålla reda på de olika anordningarna i detta
hänseende i skilda kommuner och för de enskilda, som i allmänhet icke hava
tillgång till reglementet för den sociala nämnden, skulle anordningen medföra
samma olägenheter, som man genom centralisationen velat undvika. Det torde
vara lämpligt, att alla uppgifter, som sammanhänga med tillsynen över barnavårdsmans
verksamhet, samlas inom samma utskott eller avdelning av den
sociala nämnden.
Mot bestämmelsen att alla beslut av utskott utan onödigt uppskov skola
underställas nämndens prövning men gå i verkställighet utan avvaktan därpå,
ha — såsom i den allmänna översikten omnämnts — invändningar framställts
från skilda håll.
Vissa ytterligare uttalanden rörande nämnda stadgande torde här återgivas:
Stadsfullmäktige i Norrköping (hänvisa bland annat till vad fattigvårdsstyrelsen
i staden anfört; nämnda styrelse har yttrat):
Örn med stadgandet blott menas, att utskottets beslut skola underställas
nämnden för att ge densamma tillfälle att när så prövas nödigt göra en framställning
till vederbörande utskott eller i undantagsfall rentav upphäva utskottsbeslutet,
så ligger häri en trygghetsgaranti, som torde vara nödvändig,
i fall icke nämndens kontroll skall bli illusorisk. I praktiken kommer det väl
att tillgå så, att ordföranden i nämnden, vilken såsom självskriven ledamot av
alla utskott har största möjligheten att följa utskottens arbete, eller någon
ledamot i utskotten eller någon tjänsteman hos nämnden finner anledning föreligga
att begära upptagandet av ett utskottsbeslut till omprövning i nämnden.
Föreligger ingen sådan anledning, föres beslutet utan vidare till nämndens
protokoll. Med en sådan praxis vore intet att invända mot ifrågavarande bestämmelse.
Skulle återigen ordet »prövning» tolkas så, att varje utskotts beslut skulle
behöva realiter omprövas i nämnden, vore nog en sådan ordning ogenomförbar.
I varje fall skulle den vara ofantligt tungrodd och alltför mycket
kringskära utskottens rörelsefrihet. Styrelsen tager för givet, att meningen
är den först angivna. Måhända vore dock ett förtydligande behövligt.
Länsstyrelsen i Kalmar län:
Många ärenden äro av den natur, att beslutanderätten i desamma mycket
väl kan uppdragas åt utskotten utan att därigenom inrättandet av den sociala
nämnden äventyras. Detta gäller t. ex. åtskilliga barnavårdsärenden rörande
barns personliga förhållanden, förordnande och entledigande av barnavårds
man,
ärenden enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring m. m.---För
att emellertid bibehålla det nödiga sambandet mellan nämnden och utskotten
kunde lämpligen stadgas, att därest i ett ärende, i vilket beslutanderätten uppdrag^
åt ett utskott, någon utskottsledamot påyrkade ärendets hänskjutande
till nämndens prövning, sådant ovillkorligen skulle ske.
Länsstyrelsen i Värmlands län:
Länsstyrelsen finner sig icke kunna biträda förslagets bestämmelse om att
alla beslut av utskott skola underställas nämndens prövning. Nämndens
arbetsbörda skulle säkerligen härigenom komma att bliva så stor, att ärendena
icke skulle hos nämnden kunna erhålla den sakliga prövning, som nödvändigt
-
67
Kungl. Majda proposition nr 3 (Bilaga A).
vis mäste förutsättas. Det vore därför önskvärt att i lagen bestämdes vissa
viktigare frågor, som alltid skulle underställas nämndens prövning, under
det att övriga frågor endast i den mån särskilt reglemente så bestämde skulle
av nämnden prövas och i annat fall avgöras av vederbörande utskott.
Skånska barnavårdsförbundet:
Enligt föreslagna bestämmelser skulle utskotten icke äga någon makt men
kunna komma att förorsaka sina ledamöter ansvar. I anledning därav skulle
det vara svårt att få ledamöter i utskotten.
Naturligtvis skulle man kunna tänka sig en ändring i de sakkunnigas förslag
därhän, att utskottets beslut bliva definitiva, och detta torde väl vara
den enda möjligheten, därest förslaget skulle kunna genomföras.
Centralförbundet för socialt arbete:
Det torde vara svårt att vinna intresse och väcka ansvarskänsla för arbetsuppgiften
från de i regel oavlönade kommunala förtroendemännens sida örn
de skola ständigt känna, att de avgörande besluten dock fattas av en annan
instans.
Stadsfullmäktige i Gävle:
4 § 1 mom. sista stycket borde bliva föremål för omarbetning, då det icke
kunde vara lämpligt, att vad som beslutits av utskott och som skulle vara beroende
av nämndens prövning annat än i trängande fall ginge i omedelbar verkställighet.
Kommunalfullmäktige i Bondkyrka:
På grund av den nämnden ålagda prövningen vill det synas, som örn ansvaret
för besluten komme att vila på nämnden, trots att den icke har i sin hand att
bestämma över beslutets genomförande.-----Då nämnda oegentlighet
torde bliva mest framträdande på det ekonomiska området, men det givetvis
kan förekomma fall, då ett av utskott avgjort ärende är av så brådskande natur,
att det icke medhinnes att underställa detsamma nämndens prövning, torde
givas följande formulering åt sista stycket i 1 morn.: »Alla beslut av utskott
skola utan onödigt uppskov underställas nämndens prövning och må icke annat
än i brådskande fall dessförinnan gå i verkställighet, för såvitt beslutet föianleder
utgift för det allmänna.»
Stadsfullmäktige i Skellefteå:
Vissa betänkliga konsekvenser kunna uppkomma genom föreskriften att utskotts
beslut omedelbart skola gå i verkställighet. Dock torde genom bestämmelser
uti reglementet för den sociala nämnden sådana fall kunna regleras,
där ett utskotts beslut gått i verkställighet och sedan upphävts av den sociala
nämnden.
T. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet:
I de största kommunerna, där hundratals ärenden handläggas vid vaije
sammanträde, bleve bestämmelsen att alla beslut av utskott skulle underställas
nämndens prövning säkerligen endast en tidsödande tom formali e ,
till förfång för viktigare angelägenheter. Att den sociala nämnden skall vara
något slags klagoinstans, där de, av på olika områden sakkunniga i utskotten
fattade besluten skola korrigeras, är väl icke meningen. Jag ifrågasätter om
inte den i 4 8 2 mom. andra stycket införda bestämmelsen att nämndens ordförande
är självskriven ledamot i varje utskott, utgör tillräcklig garanti fm
nödig sammanhållning.
68
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Svenska stadsförbundet:
... De* vore, V*?, kla^’ om besvärstid i ett av utskott handlast ärende skulle
löpa tran utskottets beslut eller från nämndens.
2 momentet.
Kommunalfullmäktige i Solna:
Alkoholistlagen föreskriver, att en läkare, örn sådan är bosatt i kommunen,
bor vara ledamot i nykterhetsnämnd. Någon motsvarande bestämmelse finnes
icke beträffande utskott för nykterhetsvården.
I åtskilliga yttranden har — såsom ovan (sid. 47) omnämnts — framhållits,
att det med hänsyn till den arbetsbörda, som kommer att åvila den sociala
nämndens ordförande, vilken skall vara självskriven ledamot i alla utskott,
torde komma att visa sig vara mycket svårt att erhålla någon lämplig person,
som kan åtaga sig ordförandeuppdraget.
Kommunalfullmäktige i Bjärtrå vilja däremot gå betydligt längre än förslaget,
i det att de föreslå, att nämndens ordförande skall vara ej blott ledamot
utan jämväl ordförande i alla utskott.
5 §■
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
För närvarande gäller att, örn särskild nykterhetsnämnd ej finnes tillsatt, en
av fattigvårdsstyrelsens ledamöter skall inom nämnda styrelse vara föredragande
i ärenden, som ankomma på nykterhetsnämnd. Länsstyrelsen ifrågasätter,
huruvida det ej vore lämpligt att i förevarande paragraf föreskriva, att
särskild föredragande i på nykterhetsnämnd ankommande ärenden alltid skall
utses, örn ej dylika ärenden hänvisas till särskilt utskott.
En härmed överensstämmande ståndpunkt intages även av kommunalfullmäktige
i Solna samt nykter hetsnämnder nas centralkommitté.
6 §■
Kommunalfullmäktige i Bjärtrå föreslå (utan motivering) att förevarande
paragraf formuleras på följande sätt:
»Den sociala nämndens kassarörelse handhaves av ordföranden eller den
han i sitt ställe förordnar; dock att etc.»
^ §.
Kommunalfullmäktige i Bjärtrå, som vid 3 § yrkat, att K. B. skall äga förordna
ordförande i social nämnd, anse att första stycket kan utgå.
Beträffande tredje stycket förklarar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, att »formuleringen verkat här i hög grad bakvänd» samt länsstyrelsen i
Malmöhus län, att uttrycket »bytt yrke» eller »bytt befattning» icke täcker det
fall, som förmodligen vore avsett, att ledamot lämnat sitt yrke eller sin befattning
utan att skaffa sig annat yrke eller annan befattning.
8 §■
Stadsfullmäktige i Alingsås:
I fråga örn valbarhet till sociala nämnden föreslå de sakkunniga betydande
inskränkningar, olika för land och stad. Bestämmelserna gå för städernas del
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A). 69
längre än de, som nu gälla för fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd, och
längre än de, som föreslagits för landet.---
Man söker i betänkandet förgäves något motiv för de föreslagna bestämmelserna
örn valbarhet. Det bör finnas mycket starka skäl för att i detta hänseende
lämna olika föreskrifter för olika kommuner.
(Liknande uttalande av arbetslöshetskommittén i Landskrona.)
Statens arbetslöshetsJcommission:
Bestämmelsen i 8 § sista stycket skulle kunna leda till att ledamot av
nämnden kunde deltaga i beslut örn att tilldela sig själv understöd eller att
hänvisa sig själv till reservarbete, då ju diskvalifikation skulle inträda först i
och med att han kommit i åtnjutande av understödet. Kommissionen anser,
att berörda stycke bör formuleras sålunda: »Som ledamot eller suppleant må
ej den tjänstgöra, som är föremål för nämndens verksamhet i annat avseende
än fråga örn avgiftspension.»
10 §.
De sakkunniga hava föreslagit, att det skall åligga den sociala nämnden att
föra register, kallat understödsregister, över understödsverksamheten inom
kommunen. Detta förslag har i yttrandena icke mött någon gensaga. I åtskilliga
yttranden — t. ex. av svenska stadsförbundet och länsstyrelsen i Västmanlands
län — har framhållits, att sådant register bör införas i alla kommuner,
icke blott de som införa social nämnd.
Förslaget har vidare ansetts vara av sådan natur, att — enligt en mängd
uttalanden — centralregister bör upprättas i kommunerna, oavsett örn förslaget
rörande inrättandet av social nämnd genomföres eller ej. Till ett sådant
register, förslagsvis fört av fattigvårdsstyrelsen, skulle uppgifter lämnas från
de särskilda kommunala myndigheterna.
I några yttranden hava vissa särskilda synpunkter, som här torde återgivas,
blivit anförda:
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anför följande beträffande
centralregisters införande:
Förbundet finner angeläget, att ett centralregister kommer till stånd i alla
kommuner, där verksamheten är av sådan omfattning, att icke den rent personliga
kontakten är tillräcklig garanti för kontroll och översikt över hjälpverksamhetens
olika grenar. Oavsett att förbundet icke kan tillstyrka de sakkunnigas
förslag örn skyldighet för kommun med mera än 1,500 invånare att
hava social nämnd, vill förbundet tillstyrka, att förandet av centralregister
över fattigvårdsstyrelsens, barnavårdsnämndens, pensionsnämndens, nykterhetsnämndens
och arbetslöshetskommitténs verksamhet göres obligatoriskt
för kommuner med mera än 1,500 invånare, under det att frågan för mindre
kommuner må bero av deras eget avgörande. Av vikt är, att registret även omfattar
annan understödsverksamhet. Särskilt må pekas på att genom dispensärnämnder
och folkskolor lämnas vissa understöd liksom även på den mångenstädes
omfattande enskilda hjälpverksamheten, vilken i dess mera organiserade
former bör så långt möjligt omfattas av registret.
Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:
Om ej en obligatorisk social nämnd skulle inrättas ansluter jag mig livligt
till tanken på att föreskrifter meddelas kommunerna örn skyldighet att föra
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
ett centralt understödsregister över understödsverksamheten. Det kan dock
ifrågasättas om denna skyldighet även skall påvila kommuner med mindre
än 1,500 invånare. I registret skall kunna inhämtas upplysningar till förhindrandet
av dubbelunderstöd, men bristande kännedom örn hjälp från olika håll
torde vara utesluten inom mindre kommuner.
Kommunalfullmäktige i Ljusdals köping:
Skäl förelåge för en lagstiftning, som ålade pensionsstyrelsen att vid dess
beslut örn tilldelad pension lämna meddelande därom till fattigvårdsstyrelsen
i pensionstagare^ hemkommun.
länsstyrelsen i örebro län:
Bestämmelser borde meddelas av innehåll att varje kommunalt hjälporgan
borde i understödsfrågor inhämta upplysningar från centralregistret.
I förevarande sammanhang må omnämnas en synpunkt, som framförts av
stadsfullmäktiges i Ystad beredningsutskott (ej understödd av stadsfullmäktige)
:
Beredningsutskottet kan ej tillstyrka inrättandet av ett centralt understödsregister
med mindre förslaget örn den sociala nämnden blir genomfört. Därest
ett centralt register upprättades medan de nuvarande olika sociala hjälporganen
finnas, skulle nämligen ett allt för stort antal personer få del av registrets
uppgifter.
Stadsfullmäktige i Kristianstad:
Namnet »understödsregister» synes dels vara inadekvat dels olämpligt, då
det skulle komma att omfatta personer, som aldrig erhållit eller önskat få understöd
av kommunen, dels innehålla uppgifter och upplysningar även av annan
art än dem, som falla under rubriken understöd. Lämpligare synes vara att
kalla det föreslagna registret för »socialt register».
Stadsfullmäktige i Ludvika:
Registret borde få annat namn, då även andra sociala åtgärder än understöd
skulle antecknas i detsamma.
I flera yttranden har föreslagits, att även andra uppgifter än de av de sakkunniga
angivna skola intagas i registret.
Stadsfullmäktige i Strängnäs:
T registret borde ingå även upgifter örn understöd genom den obligatoriska
olycksfallsförsäkringen, vilket torde kunna vinnas genom föreläggande för de
olika försäkringsbolagen att till socialnämnderna anmäla utbetalda understöd.
Stadsfullmäktige i Åmål anse jämväl, att uppgifter till gemensamt register
skola lämnas av organen för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.
Stadsfullmäktige, som vilja införa socialt register ehuru de avstyrka förslaget
örn social nämnd, föreslå, att registret skall föras inom varje kommun
av en särskild registerförare, vilken skall vara ledamot i samtliga berörda
nämnder, nämligen fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd,
nykterhetsnämnd och arbetslöshetsorgan.
Kommunalfullmäktige i Tierp:
För större kommuner bör anställas särskild registerförare, vilken fungerar
som sociala nämndens sekreterare och förbereder ärendena. Skyldighet för
kommun att anställa registerförare bör fastställas vid en folkmängd av 5,000
med rätt för kommun under denna siffra att vidtaga sådan åtgärd. Register
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 71
föraren har att på bestämd plats och fastställd mottagningstid mottaga de
hjälpsökande.
Jönköpings läns barnavårdsförbund:
Pet ifrågasattes, örn icke i större kommuner registreringen borde utbyggas
så, att varje hjälpsökande skulle kunna för erhållande av råd och vederhäftiga
upplysningar hänvända sig till någon därtill utsedd person eller kommitté.
Socialstyrelsen:
Möjligheten för sjukkassorna att erhålla upplysningar från registret må utvidgas
till att omfatta — utöver genom det allmännas organ lamnad sjukvård
till kassornas klientel — även beviljade pensionstillägg, då upplysningar i sådant
avseende kunna lia praktisk betydelse för kassornas verksamhet. Idet
synes önskligt att viss annan organiserad enskild hjälpverksamhet, i den man
vederbörande organisation genom sina stadgar och eljest lämnat betryggande
garantier för erforderlig diskretion, måtte beredas möjlighet att erhålla för
dess arbete vägledande upplysningar från registret.
Biksförsäkringsanstalten:
Anstalten, som givetvis komme att vid behov tillhandagå den sociala
nämnden med upplysningar angående i anstalten försäkrad, till följd av olycksfall
i arbete skadad, hans ersättning m. m., förutsatte som givet, att den av
den sociala nämnden på begäran skulle erhålla sådana hos nämnden tillgängliga
upplysningar, varav anstalten för handläggning av viss ersättningsfråga kunde
vara i behov. Anstalten hemställde, att i lagen intoges ett stadgande rörande
skyldighet för nämnden att på begäran lämna anstalten dylika upplysningar.
I det stora antal yttranden, som avstyrka införandet av social nämnd men
som föreslå, att ett centralregister det oaktat skall inrättas, torde man liksom
reservanten herr Anderson i Råstock - ha utgått ifrån, att registret
skulle föras genom fattigvårdsstyrelsens försorg.
Statens arbetslöshetskommission:
Det kunde ifrågasättas, örn icke i vissa fall annat kommunalt organ än fattigvårdsstyrelsen
lämpligen kunde handhava registret
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet:
Med hänsyn till förekommande växlande förhållanden borde det läggas i
kommunernas egna händer att bestämma, vilket organ som skulle sköta och
svara för centralregistret.
11 §■
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att en åtminstone formell
motsägelse föreligger i föreskriften, att sammanträden skola »hållas i mån av
behov och på regelbundet återkommande tider».
(I utlåtande till medicinalstyrelsen hade styrelsen för svenska stadsläkareföreningen
ifrågasatt en föreskrift i 11 § 1 mom. andra stycket att sammanträde
skulle hållas på begäran av tjänsteläkare. Medicinalstyrelsen tillstyrker
emellertid icke sådan bestämmelse, enär erfarenhet först borde vinnas om
sociala nämndens verksamhet.)
14 §.
Stadsfullmäktige i Sundbyberg:
De sakkunniga föreslå en bestämmelse om att social nämnds ledamöter,
suppleanter och tjänstemän icke må för obehöriga yppa upplysningar örn en
-
72
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
Tid °ämnde,ls eller dess utskotls s*“
För visso är detta ett högeligen beaktansvärt önskemål, men denna bestämdt
n°Ck 1CtGi dif°r^aS Så att nämnden skulle sakna behörighet att vid
offentlig eller enskild kritik av någon nämndens åtgärd i ett fattigvårds- eller
arbetsloshetsarende med fakta kunna vederlägga detta.
Arbetslöshetskommittén i Landskrona:
PCn Vd § föreslagna tystnadsplikten för dem, som arbetade i social hjälp
SÄiT-W18''
Bestämmelser därom borde lagfästas, oavsett od
lagförslaget i övrigt komme att vinna statsmakterna bifall.
15 §.
Statens urbetslöshetskommission:
JÄ* ^ skulIe arvode till den av länsstyrelse för granskning av den särknnnn
för arbetslöshetens bekämpande utsedde revisorn
kunna utgå av statsmedel enligt länsstyrelsens bedömande. Då väl kommissionen
på grund av dess ingående kännedom örn revisors arbete bättre än
länsstyrelsen torde aga möjlighet att värdesätta detsamma, synes något skäl
lii fo ii--nga att jrån kommisslonen till länsstyrelsen överflytta skyldigheten
att fastställa arvode varom nu ar fråga. Det synes vidare kommissionen lämpligt
att tor val av lansstyrelses revisor behörighetsföreskrifter uppställas i
anslutning till vad kommissionen föreslagit i skrivelse till statsrådet och
chefen för socialdepartementet den 11 juni 1935 angående ändringar i kun
fnmiw
den 30 ;Vlnl 1931 Lnr Forevarande paragraf torde därför böra
kompletteras med en sa lydande bestämmelse: »Som länsstyrelsens revisor
må ej den tjanstgora, som i egenskap av kommunalvald revisor har att taga
befattning med den sociala nämndens verksamhet eller som är föremål för
densamma i annat avseende än fråga örn avgiftspension.»
Bestämmelser angående lagens ikraftträdande m. m.
Stadsfullmäktige i Landskrona:
Om lagen skulle komma till stånd, borde en längre övergångstid än den
föreslagna medgivas samt möjlighet beredas för de kommuner, som så
önskade, att erhålla befrielse från lagens tillämpning.
Förslag till förbättringar utan införande av social nämnd.
I åtskilliga yttranden har framhållits, att så ingripande åtgärder, som organisationssakkunniga
föreslagit, icke äro erforderliga, enär den samhälleliga
hjälpverksamheten genom enklare medel kan ordnas på ett tillfredsställande
satt. De medel, som i sådant hänseende förordats, äro huvudsakligen följande:
1) inrättande av ett centralregister;
2) samarbete mellan olika nämnder och styrelser genom gemensamma
ledamöter;
3) gemensamma sammanträdeslokaler och expeditioner (kommunalkontor)
och förbättrade instruktioner för avlönade tjänstemän;
4) gemensamma nämndssammanträden.
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
73
1.
Beträffande frågan om inrättande av centralregister hänvisas till vad ovan
anförts (sid. 69—71).
2.
Samarbete genom gemensamma ledamöter har särskilt förordats av länsstyrelserna
i Östergötlands och Värmlands län, Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Enköping, Ängelholm och Hjo samt kommunalfullmäktige
i Älvkarleby, Julita, Stigtomta, Döderhult, Virserum, Stoby,
Gråmanstorp, Habo, Väse, Kopparberg, Ovansjö, Timrå, Tuna och Skellefteå
landsförsamling.
Av yttrandena må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Östergötlands län:
I mindre kommuner kan, enligt vad erfarenheten visat, ökad samverkan
mellan de olika hjälporganen nås genom att samma personer bliva ordförande
eller ledamöter i flera av nämnderna. Finnas icke de, som äro villiga och
skickade att åtaga sig en sådan arbetsbörda, kan antagligen icke heller den
tilltänkta sociala nämnden rekryteras på ett tillfredsställande sätt.
Stadsfullmäktige i Enköping:
Genom lagändringar torde kunna vinnas ökad samverkan i arbetet på så
sätt att skyldighet till inval i olika organ av samma personer föreskreves i
större omfattning än nu.
Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun:
De nuvarande organen borde väljas på vanligt sätt med endast den skillnaden,
att en gemensam ordförande utsåges för samtliga hjälporgan inom kommunen.
3.
Samarbete genom inrättande av gemensamma sammanträdeslokaler och
expeditioner (kommunalkontor) har förordats i ett flertal yttranden.
Ett yttrande av länsstyrelsen i Kristianstads län må här återgivas:
Stora fördelar borde kunna vinnas, därest kommunerna i större utsträckning
än som skett inrättade kommunalkontor med centraliserad medelsförvaltning
under ledning av kommunalkamrerare, som därjämte kunde fungera jämväl
som sekreterare och föredragande hos de olika styrelserna och nämnderna.
Inrättandet av kommunalkontor skulle möjliggöra större kontinuitet i hjälpverksamheten,
bland annat därigenom, att reda och ordning kunde åstadkommas
bland kommunens handlingar och att man kunde påräkna arbete av samme
kommunalkamrer under en lång följd av år och därigenom undvika för täta
byten av personer i ifrågavarande organ.
Vidare må här hänvisas till det yttrande av kommunalfullmäktige i Gråmanstorp,
som refererats ovan å sid. 27.
Länsstyrelsen i Östergötlands län:
ökad samverkan kunde vinnas inom den nuvarande lagstiftningens ram genom
förbättrade instruktioner för de avlönade tjänstemännen.
Stadsfullmäktige i Enköping hava framlagt följande förslag:
Syftemålet att stärka kontakten mellan de i lagförslaget ifrågakomna organen
torde åtminstone beträffande städer av Enköpings storlek kunna såväl
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
ur organisatorisk som ekonomisk synpunkt lättare ernås genom att för alla
organen tillsattes en gemensam syssloman, som ålades så stor arbetsbörda
och åtnjöte sådan avlöning, att tjänsten ej blott bleve en bisyssla.
4.
Gemensamma nämndssammanträden ha förordats av länsstyrelsen i Jönköpings
län samt kommunalfullmäktige i Emmaboda och Harplinge.
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Föreskrifter borde meddelas örn »gemensamma utskottssammanträden för
behandling av gränsfall eller komplicerade fall».
Kommunalfullmäktige i Emmaboda:
Fullmäktige förorda tillkomsten av bestämmelser örn skyldighet för ordförandena
i fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden, arbetslöshetskommittén
och pensionsnämnden att sammanträda förslagsvis fyra gånger årligen för att
överlägga örn principerna m. m. för hjälpverksamheten inom kommunen.
Kommunalfullmäktige i Harplinge:
Yi anse det önskvärt, att undersökning verkställes, huruvida ej de svåraste
olägenheterna i det nuvarande systemet kunna bortelimineras genom ett lagstadgat
samarbete under mindre genomgripande former mellan fattigvårdsstyrelsen,
barnavårdsnämnden, pensionsnämnden och arbetslöshetskommittén
inom kommunen, t. ex. genom anordnade av ett visst antal gemensamma sammanträden.
o
Åtgärder för barnavårdens utveckling.
För att ernå en lämplig organisation av den verksamhet till stöd för
barnavårdsnämnderna i det arbete, som åligger dem enligt barnavårdslagen,
har under senare år inom samtliga län bildats barnavårdsförbund, vilka utgöra
i första hand frivilliga sammanslutningar av barnavårdsnämnderna
inom länen, men vilka även stå öppna för andra intresserade medlemmar.
Barnavårdsförbunden hava att i främsta rummet sörja för att vårdplatser
finnas tillgängliga för barn, som behöva omhändertagas huvudsakligen för
tillfällig vård och observation samt för ensamstående mödrar med späda
barn ävensom att söka anskaffa lämpliga fosterhem. Yarje barnavårdsförbund
har ett barnavårdsombud anställt, som skall tillhandagå kommunerna
vid placering av omhändertagna barn i lämpliga fosterhem och med att vid
sidan av barnavårdsnämnderna övervaka fosterhemmen. Till kostnaderna
för upptagningshem för äldre barn, för spädbarnshem samt för hem för
psykopatiska barn ävensom till kostnaderna för barnavårdsombuden bidrager
allmänna barnhuset med avsevärda belopp, som år 1933 utgjorde tillhopa
över 287,000 kronor, för år 1934 enligt uppgift nära 380,000 kronor.
De sakkunnigas förslag.
De sakkunniga, som funnit det höjt över allt tvivel, att bamavårdsförbunden
äga stor betydelse för åstadkommande av samverkan och planmäs
-
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
sighet i barnavårdsnämndernas verksamhet, hava föreslagit, att barnavårdsnämndernas
anslutning till barnavårdsförbund lagfästes. Bestämmelser örn
barnavårdsförbund hava upptagits som kapitel 2 — omfattande 17 19 §§ —
i utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation
med mera.
De sakkunniga, som anfört, att barnavårdsförbunden fortfarande torde
kunna påräkna bidrag — örn än något förminskat fran allmänna barnhuset,
hava förklarat sig hysa den förhoppningen, att landstingen skola behjärta
det viktiga ändamål, varom här är fråga, och lämna de medel, som,
utöver vad från andra håll inflyta, äro erforderliga för förbundens verksamhet
_ av de sakkunniga beräknade till 100,000—125,000 kronor för hela
riket. Bestämmelser härutinnan hava emellertid icke upptagits i lagutkastet.
Yttrandena.
Förslaget örn obligatoriskt medlemsskap i barnavårdsförbund för barnavårdsnämnderna
har i yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
kammarrätten, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,
Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län, Uppsala läns
och Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i
Sundbyberg, Uppsala, Nybro, Halmstad, Uddevalla, Tidaholm, Örebro och
Gävle, kommunalfullmäktige i Stigtomta, Dofta, Madesjö, Gråmanstorp, Stora
Mellösa, Sura, Bureå, Burträsk och Degerfors, direktionen över allmänna
barnhuset, svenska stadsförbundet, Södermanlands, Kalmar, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens läns barnavårdsförbund,
styrelsen för Värmländska barnavårdsföreningens upptagningshem och
spädbarnshem vid Hynboholm, statens t. f. inspektör för fattigvård och
barnavård samt t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i tredje distriktet.
—- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har dock ifragasatt örn stad,
som icke deltager i landsting, bör tvångsanslutas till bamavåidsförbund.
Ur yttrandena må anföras följande:
Länsstyrelsen i Uppsala län:
Barnavårdsförbundet inom Uppsala län har vunnit anslutning från samtliga
barnavårdsnämnder. Barnavårdsförbundet har framför allt genom sitt
barnavårdsombud kunnat biträda barnavårdsnämnderna med råd angående
behandlingen, med anvisningar på hem och med tillsyn över fosterhem.
Enligt länsstyrelsens erfarenhet har denna verksamhet haft synnerligen stor
betydelse och från de allra flesta barnavårdsnämnder rönt mycket stor uppskattning.
Förbundens verksamhet har kommit att utgöra ett snart sagt
oundgängligt led i barnavården. Det är vid sådant förhållande .otillfredsställande,
att förbundens tillvaro saknar det stöd, som en i lag given organisation
skulle innebära. Det är därför i hög grad önskvärt, att barnavårdsförbunden
bliva obligatoriska.
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Det lärer ej kunna bestridas, att barnavårdsförbunden liro av synnerlig
betydelse för vinnande av ökade planmessighet i barnavårdsnämndernas arbete
76
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
och överhuvud för höjande i olika avseenden av den samhälleliga barnavårdens
standard. Och förslaget är uppenbarligen ägnat att direkt och indirekt väsentligt
stärka förbundens ställning och sålunda jämna vägen för en lyckosam
utveckling av dessas behjärtans värda verksamhet.
Direktionen över allmänna barnhuset:
o Grenom de föreslagna 17—19 §§ (2 kap.) skulle barnavårdsförbunden erhålla
en mera central och auktoritativ ställning än hittills samt kunna företräda
barnavårdsnämnderna i länet på ett mera effektivt sätt än tidigare.
Den medlemsavgift, som barnavårdsförbund avfordrar barnavårdsnämnd,
utgör i regel ett obetydligt belopp. Då likvisst ännu i vissa län finnas
barnavårdsnämnder, som icke anse sig böra utgiva detta ringa belopp — en
sak som väl får tillskrivas bristande insikt örn fördelen av att anlita barnavardsombudet
vid anskaffande av fosterhem och för intagning av barn i
barnhem synes behövligt, att för nämnderna föreskrives, att de skola
vara medlemmar av barnavårdsförbundet i länet.
Hallands läns barnavårdsförbund:
Då allmänna medel i betydande utsträckning ställas till förfogande för
att inom länen skapa centrala anstalter för barns vård och omhändertagande
och de enskilda kommunerna visat sig i allmänhet icke mäkta kommunvis
åstadkomma enskilda sådana anstalter samt genom allmänna medel likaledes
tillhandahålles åt barnavårdsnämnderna sakkunnig hjälp genom de s. k. barnavårdsombuden,
vore det rättvist och samtidigt för barnavården inom riket
befrämjande örn genom lagstiftning det bleve fastslaget att kommun inom län,
där genom det allmänna understött barnavårdsförbund funnes upprättat,
vore skyldig ansluta sig till detsamma. Härigenom torde till fromma för
barnavårdsarbetet inom riket kunna vinnas avsevärda fördelar.
Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:
Mot förslaget torde i huvudsak intet vara att erinra. Tvärtom bör genom
den föreslagna lagbestämmelsen vissa fördelar stå att vinna. Länsbarnavårdsförbunden,
till vilka redan nu flertalet barnavårdsnämnder äro anslutna,
erhålla större stadga och de barnavårdsnämnder, som kanske mest på grund
av ringa intresse för sitt arbete ännu ej anslutit sig till förbunden, bliva
obligatoriskt delaktiga av de fördelar, medlemskapet i förbundet medför.
Härvid vill jag räkna som en avsevärd fördel att barnavårdsombuden skola
få, tillfälle att företaga fosterhemsinventeringar även i de kommuner, som
hittills genom att ej vara anslutna till förbunden icke varit med örn dessa.
Skall fosterhems- och fosterbarnstillsynen bliva av verkligt värde och till
den nytta, vartill den är avsedd, bör den utövas av personer, som äro oberoende
av lokala personförhållanden, och örn detta ej på grund av kostnadsskäl
låter sig ske kontinuerligt varje år, bör åtminstone med några års mellanrum
en sådan tillsyn i form av inventering komma till stånd.
Förslaget örn obligatoriskt medlemskap har däremot avstyrkts av länsstyrelserna
i Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län, Kronobergs
och Blekinge läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i
Lidingö, Djursholm, Kalmar och Ystad, kommunalfullmäktige i Gudmundrå,
svenska landskommunernas förbund, Östergötlands, Jönköpings och Blekinge
läns barnavårdsförbund, skånska barnavårdsförbundet samt fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenterna i första, andra, tredje, sjätte, sjunde och åttonde
distrikten.
Följande yttranden må återgivas:
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Länsstyrelsen i Värmlands län:
Det inom Värmlands län verksamma barnavårdsförbundet hade, såvitt
länsstyrelsen kunnat följa dess verksamhet, på ett berömvärt sätt fullgjort
sitt ansvarsfulla värv. En verksamhet av filantropisk art, sådan som den
barnavårdsförbunden utöva, bör icke bindas av i lag stadgade former. Det
levande intresse, som besjälar de i förbunden verksamma krafterna, är den
viktigaste faktorn för åstadkommande av ett gott resultat. Det torde kunna
befaras, att detta intresse kommer att slappas eller förkvävas, därest förbunden
icke såsom hitintills få arbeta under fria former.
Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott:
Den föreslagna tvångssammanslutningen länsvis av barnavårdsnämnderna
synes innebära en överorganisation, varav behov icke kan anses föreligga.
Detta särskilt som förbundens verksamhetsområden (med undantag av ett
län) sammanfaller med landstingens. Nämndernas frivilligt igångsatta samarbete,
vilket redan nu omfattar flertalet nämnder, torde vara att föredraga
framför kommunalförbund, vilka nödvändigtvis komma att kräva avsevärda
kostnader för administrationen. I den mån barnavårdsförbunden i sin nuvarande
form icke förmå lämna nämnderna avsett och erforderligt stöd,
kunna landstingen, vilka redan nu handhava en del till barnavården hörande
verksamhet, såsom dispensärbarnhemmen, skyddshemmen och vårdanstalter
för abnorma barn, vara väl skickade för övertagande av upptagningshemmen
och hem för nödställda mödrar med barn. Barnavårdsförbundens
verksamhet kan begränsas till ett mindre antal uppgifter än vad de nu synas
vilja omhändertaga.
Stadsfullmäktige i Lidingö:
Den utveckling, som på frivillighetens väg hittills skett, synes ingalunda
få anses hava påvisat nödvändigheten av att här tillgripa en tvångslagstiftning.
Örn avsikten därmed är att söka av landstingen erhålla anslag till barnavårdsförbunden
och därmed göra dessa ansvariga för även denna verksamhetsgren,
synes det i så fall vara riktigare att ålägga landstingen att sörja
för anskaffandet av barnhem m. m. inom sina områden. De kommuner,
vilka redan ordnat sin barnhemsfråga utan varje bidrag från det allmänna,
skulle också enligt förslaget få bidraga jämväl till upprättandet av barnhem
för andra kommuner. För närvarande synes den frivilliga utveckling, som
på detta område skett, icke böra avbrytas genom en lagstiftning, vilkens
ekonomiska konsekvenser icke synas vara tillräckligt utredda.
Svenska landskommunernas förbund:
Att göra barnavårdsförbunden, organiserade som de äro på sidan örn de
kommunala och statliga organen, till officiella organ kan icke vara tillrådligt.
Ingen vet vad en sådan åtgärd kan medföra i ekonomiskt avseende
för kommunerna. Barnavårdsförbunden böra få vara vad de äro och vad
andra liknande rådgivande och stödjande förbund mellan kommunerna äro
— en frivillig sammanslutning mellan dem och för dem, som ansluta sig och
som vilja anlita deras tjänster.
Jönköpings läns barnavårdsförbund:
De på frivillighetens väg framvuxna barnavårdsförbunden skulle icke vinna
något av den föreslagna tvångsanslutningen från barnavårdsnämndernas sida.
Tvärtom är det att befara, att de till barnavårdsförbunden tvångsanslutna
barnavårdsnämnderna skulle verka som en broms på barnavårdsförbundens
utveckling, varigenom dessa så småningom skulle förlora sina nuvarande
frivilliga medlemmars intresserade och initiativrika arbete och slutligen
mista sin livskraft och betydelse för barnavårdens främjande.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Fattigvårds- och barnavårdskonsidenten i andra distriktet:
För den, som på nära håll observerat det välsignelsebringande arbete,
vilket under formen fosterhemsförmedling (anskaffande av goda fosterhem)
utförts av de inom barnavårdsförbunden verksamma barnavårdsombuden, är
det med en viss beklämmande känsla man undrar hur detta arbete skall
komma att gestalta sig sedan en eventuell lagstiftning kommer att hålla sin
tunga hand över denna nu så friskt spirande nästan frivilliga verksamhet. Är
lagstiftning på detta område ofrånkomlig, borde det vara lämpligt att ännu
några år avvakta med densammas införande.
Länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län, svenska fattigvårdsoch
barnavårdsförbundet, Stockholms och Gotlands läns barnavårdsförbund
samt centralförbundet för socialt arbete förklara sig vilja ifrågasätta lämpligheten
av sådant obligatoriskt medlemskap i barnavårdsförbunden, varom
nu är fråga.
Länsstyrelsen i Jönköpings län samt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott
ifrågasätta en begränsning av barnavårdsförbundens verksamhet
till vad deras ekonomiska resurser medgiva. Vissa delar av deras verksamhet
skulle därför överflyttas på landstingen. — Svenska landstingsförbundet
ifrågasätter, huruvida det icke varit lämpligast, att man sökt helt
överflytta på landstingen de för barnavårdsförbunden tilltänkta uppgifterna
i stället för att skapa ett nytt länsorgan för liandhavandet av sagda uppgifter.
I åtskilliga yttranden har framhållits, att bestämmelser måste finnas, varigenom
reglering i lag gives ifråga örn barnavårdsförbundens ekonomiska
verksamhet. Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna i
Stockholms, Gotlands och Älvsborgs län, Stockholms läns och Kalmar läns
norra landstings förvaltningsutskott, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
samt Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands och Gävleborgs
läns barnavårdsförbund.
Äv yttrandena må återgivas vad som, bland annat, anförts av länsstyrelsen
i Gotlands län:
För att giva den stadga åt barnavårdsförbundens ekonomi, som oundgängligen
erfordras, örn förbundens verksamhet skall kunna bedrivas på ett
tillfredsställande sätt, är det nödvändigt att vid sidan av allmänna barnhuset
och förbundsmedlemmarna ställa en obligatorisk garant av permanent
karaktär och med tillräcklig ekonomisk styrka. Med hänsyn därtill att på
landstingen redan nu vila åtskilliga sociala vårdnadsuppgifter — även på
barnavårdens område — bör principiellt intet vara att erinra mot att även
denna uppgift anförtros landstingen, men dessas medverkan bör i så fall
vara obligatorisk.
Att skyldighet för landstingen att lämna bidrag skall inskrivas i lagen
har påyrkats jämväl av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och
Jönköpings läns barnavårdsförbund.
Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott,
samt Kalmar och Gävleborgs läns barnavårdsförbund hava ansett,
att i lagen även uttryckligen bör sägas ifrån, att förbunden ha rätt att upptaga
årsavgifter av anslutna barnavårdsnämnder.
79
Kungl. Majas proposition nr 3 (Bilaga A).
Svenska landstingsförbundet påyrkar bestämt, att landstingen icke åläggas
bidragsskyldighet till barnavårdsförbunden.
Förslag att staten skulle i stället för landstingen bisträcka med erforderliga
medel har framställts av länsstyrelsen i Kalmar län, Södermanlands
läns samt Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott, Kalmar och
Blekinge läns barnavårdsförbund samt skånska barnavårdsförbundet.
Ifråga örn de särskilda detaljbestämmelserna har anförts, bland annat:
Länsstyrelsen i Kalmar län och Kalmar läns barnavårdsförbund:
Bestämmelser böra upptagas i lagen örn det närmare tillvägagångssättet
vid antagandet av stadgar, örn skyldighet att föra räkenskaper samt örn
revision. Större bidragsgivare böra ha rätt att utse revisor.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:
I lag bör angivas hur förbundets verkställighetsorgan, dess styrelse, skall
vara sammansatt samt vilken myndighet, som skall vara närmaste tillsynsorgan
över förbundens verksamhet.
Beträffande spörsmålet i vilken utsträckning landstingen för närvarande
bevilja anslag direkt till barnavårdsförbunden må omnämnas följande uppgifter,
avseende år 1934 fattade beslut.
Norrbottens läns landsting har beviljat länets barnavårdsförbund 1,000
kronor.
Västerbottens läns landsting har, i anledning av en hemställan från länets
barnavårdsförbund att för sin verksamhet få övertaga landstingets barnhemsfond,
beslutat, att medel för i framställningen angivna ändamål kunna utlämnas
ur barnhemsfonden, samt uppdragit åt förvaltningsutskottet att efter
framställning från nämnda barnavårdsförbund örn bidrag för uppgivet bestämt
ändamål pröva örn anslag bör lämnas och fixera lämpligt anslagsbelopp.
Kristianstads och Malmöhus läns landsting hava beviljat Skånska barnavårdsförbundet
respektive 500 och 800 kronor till dess upplysningsverksamhet
inom respektive landstingsområden rörande angelägenheter inom den
offentliga barnavården.
Kommunalförbund med gemensam social nämnd.
I 3 kapitlet (20—24 §§) av utkastet till lag om den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera hava de sakkunniga sammanfört bestämmelser
örn kommunalförbund med gemensam social nämnd.
I förevarande sammanhang hänvisas till de vid denna p. m. fogade bilagorna
2 och 3.
Endast i ett mindre antal yttranden har förevarande spörsmål särskilt
behandlats, nämligen i yttranden från 11 länsstyrelser, 3 landstings förvalt
ningsutskott, 2 barnavårdsförbund, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige
i 10 landskommuner, svenska landstingsförbundet, statens t. f.
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
inspektör för fattigvård ock barnavård samt 2 fattigvårds- och bamavårdskonsulenter.
I flertalet av dessa yttranden tillstyrkes förslaget eller lämnas utan erinran.
Av de yttranden, däri förslaget tillstyrkes, må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Uppsala län:
Då enligt förslaget kommun under vissa förutsättningar kan få sig ålagt
att ingå i kommunalförbund, må erinras, att man redan vid tillkomsten av
1919 års lag övervägde en sådan lagstiftning, men ansåg, att man först borde
pröva verkan av de frivilliga sammanslutningarna. Förhoppningarna i detta
avseende hava icke gatt i uppfyllelse i tillräcklig omfattning. Däremot hava
nya och ökade uppgifter lagts på kommunerna, särskilt med avseende å
understödsverksamheten i dess olika former. För de små kommunerna synes
det icke i längden Wiva möjligt att fylla dessa uppgifter. Förslag har också
framlagts att till väsentlig del överflytta uppgifterna från primärkommunerna,
vare sig på staten eller på landstingen. Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
uppfattning skulle man därigenom underminera den kommunala
självstyrelsen. Denna har för hela det folkliga styrelseskicket haft en
betydelse, som knappast kan överskattas. Bortfallandet av vissa verksamhetsgrenar
inom primärkommunerna eller deras inordning under en byråkratiskt
ordnad organisation skulle hava verkningar långt utöver de kommunala
uppgifternas gränser. Örn man emellertid vill undvika att allt flera
grenar av den kommunala verksamheten på sådant sätt skalas bort, måste
man sörja för att kommunerna erhålla tillräcklig styrka. Någon annan utväg
att vinna detta syftemål med bibehållande av de nuvarande primärkommunerna
synes icke stå till buds än att anlita sammanslutningsformen kom
munalförbund, eventuellt genom tvingande beslut.
Kronobergs läns landstings förvaltningsutsTcott:
Förvaltningsutskottet finner förslaget vara värt allt beaktande såsom ett
steg i rätt riktning, fastän utskottet skulle funnit det lyckligare för hjälpverksamheten,
örn dennas kandhavande anfört rotts åt större kommunala enheter
än primärkommunerna, såsom härad (tingslag) eller län.
Stockholms läns barnavårdsförbund:
Fördelen med i författningsutkastet omförmälda kommunalförbund är
mycket begränsad, ty ett sådant förbund skulle tillskapas endast för själva
organisationen av gemensam social nämnd för två eller flera kommuner och
endast kostnaderna för denna organisation och för den sociala nämndens
förvaltning skulle kommunalförbundet vidkännas. Styrelsen håller före, att
den riktiga lösningen av problemet icke vinnes genom kommunalförbund
av föreslagen typ utan genom rationella sammanslutningar av två eller flera
kommuner till en enhet. Örn emellertid genom antagande av författningsutkastet
i denna del vägen komme att jämnas för den av styrelsen nu omnämnda
reformen, skulle styrelsen hälsa detta med tillfredsställelse.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till sistnämnda uttalande men
tillägger att örn lagstiftning av förevarande art skall komma till stånd, dithörande
bestämmelser böra inarbetas i lagen örn kommunalförbund.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Beträffande förslaget örn kommunalförbund med gemensam social nämnd
torde vara uppenbart, att detta förslag icke är väl förenligt med vad länsstyrelsen
anfört angående lämpligheten av att göra de sociala nämnderna
81
Kungl. Maj-.ts proposition nr 3 (Bilaga A).
för kommunerna valfria. Bortses från den sociala nämnden, må emellertid
uttalas, att det i och för sig synes vara ett önskemål, att sammanslagning
av kommuner till kommunalförbund — icke minst för sociala uppgifter —
underlättas och att för ändamålet möjlighet införes att få dylikt förbund
till stånd, även där kommunerna icke kunnat enas örn förbundsordning.
Länsstyrelsen i Södermanlands län:
Genom införande av större kommunala enheter skulle möjligheten att erhålla
för verksamheten lämpade personer och att bekosta för densammas
rationella skötande erforderlig tjänstemannapersonal och centralbyrå underlättas.
Därför synas föreskrifterna örn kommunalförbund med gemensam
social nämnd böra kunna få stor betydelse i ifrågavarande hänseende. Det
torde dock ifrågasättas, huruvida enbart en sådan bestämmelse, som föreslagits,
skulle komma att medföra bildande av kommunalförbund i större
utsträckning. Att mot kommunens eget bestridande visa, att på grund av
en kommuns ringa invånareantal svårigheter uppstått för kommunen att fylla
sina sociala uppgifter, torde nämligen oftast visa sig omöjligt och det torde
därför kunna befaras, att med en dylik förutsättning för bildande av kommunalförbund
dylika icke skola komma till stånd annat än i undantagsfall,
liksom visat sig hava varit fallet hittills. Då man torde kunna utgå ifrån
att dylika svårigheter alltid i viss mån föreligga i mindre kommuner, synes
utredning böra igångsättas med ändamål att ernå sammanslutning i kommunalförbund
av kommuner under ett visst invånarantal och beslut därefter
härutinnan meddelas.
I några yttranden framhålles särskilt, att bestämmelser örn kommunalförbund
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag böra komma
till stånd oavsett örn förslaget rörande införande av social nämnd blir
antaget.
Uttalanden i sådan riktning hava gjorts av länsstyrelserna i Jönköpings
och Örebro län, stadsfullmäktige i Gävle samt Kalmar läns norra landstings
förvaltningsutskott.
Ur yttrandena må återgivas följande:
Länsstyrelsen i Jönköpings län:
Då länsstyrelsen icke kunnat tillstyrka införande av social nämnd, finner
sig länsstyrelsen icke heller kunna förorda vad de sakkunniga föreslagit i
fråga örn kommunalförbund med gemensam sådan nämnd.
I fråga örn kommuners sammanslutning för tillgodoseende av fattigvård
och barnavård finnas redan bestämmelser givna i fattigvårds- och barnavårdslagarna.
Det torde dock med hänsyn till vad de sakkunniga härutinnan anfört
vara lämpligt, att möjligheter öppnas för att kunna förmå kommuner, som
hava så ringa invånarantal, att till följd därav svårigheter uppstå för dem
att tillbörligen fylla sina sociala uppgifter, att på sätt de sakkunniga föreslagit
ingå i kommunalförbund.
Även i fråga örn nykterhetsvård och verksamhet för arbetslöshetens bekämpande
torde bestämmelser i likhet med vad nu gäller örn fattigvård och
barnavård samt vad sålunda föreslagits örn tvångsanslutning till kommunalförbund
böra införas.
I några yttranden anföres, att tvångsåtgärder på förevarande område icke
böra vidtagas. Denna ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Kristianstads
län, svenska landstingsförbundet och kommunalfullmäktige i Älvkarleby.
Bihang till riksdagens protokoll. Will). 1 sami. Nr 3. 2431 35 (I
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
I viss mån samma åsikt har Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott,
som anför:
Utskottet har intet att erinra mot förslaget, för så vitt det avser frivilligt
bildade kommunalförbund. Med den hittillsvarande utvecklingen, evad det
angår bildandet av kommunalförbund för andra ändamål för ögonen, är det
dock tydligt att denna form för samfundsbildning hittills icke varit svnnerligen
populär, vadan det synes vara skäl att, ifråga örn genomförandet
tvångsvis av kommunalförbundsbildningar, gå fram med försiktighet och i
varje fall tvångsåtgärder ej vidtagas ifråga örn kommuner med mer än 500
invånare.
Flera yttranden gå i mer eller mindre negativ riktning.
Centralförbundet för socialt arbete:
o Förbundet ifrågasatte, huruvida å föreslagna väg skulle kunna ernås
några mera betydelsefulla resultat i den otvivelaktig önskvärda riktningen
att få till stånd större lokala enheter för den sociala omvårdnaden.
Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:
Jag hyser föga förhoppning örn att det av de sakkunniga framförda förslaget
för åstadkommandet av kommunalförbund skall medföra avsedd effekt.
Det lärer bli synnerligen svårt för att ej säga omöjligt att kunna påvisa att
någon kommun på grund av sitt ringa invånarantal har sådan svårighet att
fylla sina sociala uppgifter, att en tvångssammanslagning kommuner emellan
skall kunna genomföras. Svårigheter ha så vitt jag vet ej förekommit i sådan
omfattning att icke behövande kommit i åtnjutande av vad de enligt
lag äro berättigade till. Och detta vore väl den huvudsakliga förutsättningen
för en tvångssammanslutning i kommunalförbund. Förhoppningar på
en frivillig sammanslutning saknar jag alldeles, örn icke en sådan kan påvisas
medföra ekonomiska fördelar för förbundsmedlemmarna. Och även i
dylika fall lärer det bli mycket svårt att få sammanslutningar till stånd.
Erfarenheten från arbetet för att förmå kommuner att ingå kommunalförbund
för anordnandet av gemensam fattigvårdsanstalt har icke varit uppmuntrande.
_ Endast tack vare ett långvarigt, intensivt arbete av konsulenterna,
som i många fall fått utföra de rent organisatoriska åtgärderna, lia
en stor del av förbunden kommit till stånd, trots att på detta begränsade
område för verksamheten det varit jämförelsevis lätt att påvisa fördelarna.
Skall ett resultat för avhjälpandet av småkorn munernas besvärligheter åstadkommas,
lärer ingen annan verklig utväg stå till buds än den, som konsulenten
i sjätte distriktet anfört (sid. 175), nämligen tvångssammanslutning
till större kommunala enheter. Örn en sådan tvångssammanslutning kunde
förenas med något vederlag av staten för viss tid, förslagsvis i fallande
skala, för kortare eller längre tid till de kommundelar, som genom sammanslagningen
finge vidkännas ökat skattetryck, borde icke några skäliga invändningar
kunna göras.
Skånska barnavårdsförbundet.
Förbundet vill framkalla, att förslaget örn tvångsvis sammanslutning i
kommunalförbund lider av stora svårigheter, för så vitt det icke tillämpas på
sadant sätt, att en rättvis uppdelning av hela riket därigenom kommer till
stånd. Att en sådan uppdelning inom en icke alltför lång tid måste ske
synes förbundet uppenbart. Lika tydligt är emellertid, att för en sådan
uppdelning ytterligare utredning är nödvändig. Ifrågasättas kan, örn icke
vid sådan distriktsindelning hänsyn bör tagas även till andra frågor än de,
som i detta betänkande beröras, men som med dem hava ett mycket starkt
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
samband, exempelvis hälsovårdens. Förbundet vill därför tillstyrka, att
frågan om primärdistrikten för den sociala omvårdnaden göres till föremål
för ytterligare utredning.
Avstyrkande yttrande Ilar avgivits jämväl av kommunalfullmäktige (-stämmorna)
i Hälsingtuna, Idenor, Hög och Ilsbo.
Bestämmelser angående förbud mot oreglerad stödverksamhet.
I 4 kapitlet (25 §) av utkastet till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation med mera hava de sakkunniga bl. a. upptagit bestämmelser
innefattande förbud mot oreglerad stödverksamhet.
Förevarande spörsmål har särskilt behandlats endast i ett mindre antal
yttranden, nämligen i yttranden från 9 länsstyrelser, stadsfullmäktige i 4
städer, kommunalfullmäktige i 5 landskommuner, ett landstings förvaltningsutskott,
socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, statens t. f. inspektör
för fattigvård och barnavård, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,
centralförbundet för socialt arbete samt svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet.
Förslaget har med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I
några yttranden framhålles, att bestämmelser av förslagets natur böra genomföras
oavsett örn förslaget rörande social nämnd bifalles.
Socialstyrelsen anför, bland annat:
Yad som föreslagits innebär, enligt vad den verkställda utredningen synes
giva vid handen, ett fastslående i stort sett av vad som synes vara gällande
rätt i förevarande avseende. Med hänsyn till den oklarhet, som emellertid
anses råda beträffande den gällande rättens ståndpunkt i fråga om kommunernas
befogenhet att bevilja understöd utan fattigvårds karaktär, synes det
välbetänkt att på sätt de sakkunniga föreslagit en klar rättslig reglering
på detta område åstadkommes. I enstaka kommuner har man kunnat iakttaga
tendenser i fråga örn en kommunal understödsverksamhet vid sidan av
fattigvårdslagen och den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten,
som synts kunna innebära en allvarlig fara för kommunens finnansiella ställning.
Låt vara att sådana tendenser framträtt endast i enstaka kommuner
och att på det stora flertalet håll understödsverksamheten i stället handhaves
i en anda, som måhända kan betecknas såsom restriktiv, är det dock
en viktig angelägenhet, att dessa tendenser kvävas, så att man i vårt land
icke behöver ställas inför nödvändigheten att vidtaga anordningar för att
kommuner på grund av slappliänthet i den kommunala förvaltningen måste
ställas under statlig administration.
Med hänsyn till det ovan anförda anser sig styrelsen böra förorda, att
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med de i förevarande 25 §
föreslagna utfärdas. Ifrågasättas må, örn ej sådana bestämmelser lämpligen
borde inflyta i kommunallagarna.
Då styrelsen sålunda ansett sig böra förorda förslaget i nu närmast förevarande
del, har styrelsen ingalunda förbisett, att vissa legitima understödsbeliov,
som under nuvarande ordning ansetts kunna tillgodoses, böra kunna
även i fortsättningen fyllas. I den mån det skulle anses, att exempelvis nu
84
Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilaga A).
i vissa kommuner förekommande fri bespisning av skolbarn, utdelandet av
fri skolmateriel och liknande falla under förbudet mot oreglerad understödsverksamhet
för enskilda, synes sålunda möjligheten till fortsatt sådan
verksamhet författningsenligt böra tryggas. Förbises kan ej heller, att i
fortsättningen nya hjälpbehov kunna uppkomma och nya hjälpformer befinnas
påkallade, vilka i så fall även de böra genom generella anordningar
göras författningsenliga.
Länsstyrelsen i Göteborgs oell Bolms län gör ingen erinran i och för sig men
ifrågasätter, örn det föreslagna lagrummet innebär den klara rättsliga reglering,
som de sakkunniga själva förmena.
Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet anför:
De lagar, som för närvarande avse här åsyftad hjälpverksamhet, angivas
vara fattigvårdslagen, barnavårdslagen, lagen om kommunala pensionstillskott
och sjukvårdsbidrag samt lagen örn lindring i de mindre bemedlades
kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka. Enligt motiven
skulle behörigheten av tilläventyrs vid sidan av dessa lagar förekommande
understödsverksamhet kunna komma under bedömande vid prövning av ansökan
örn statsbidrag. Är avsikten med detta uttalande den, att statsbidrag
skulle kunna förvägras, därest det befunnes, att kommunen meddelade dylik
olaglig understödsverksamhet — något som dock icke torde vara fallet —
torde däremot icke vara annat att erinra än att bestämmelse därom torde
bliva erforderlig i vederbörande författning örn statsunderstödd hjälpverksamhet.
Örn däremot avsikten med den föreslagna bestämmelsen icke är
den nyss antydda, synes det vara tvivel underkastat, örn samma bestämmelse
skänker någon ökad garanti mot olaglig kommunal understödsverksamhet, i
det att eljest dess fortbestånd liksom hittills blir beroende av örn kommunens
beslut att meddela sådan understödsverksamhet blir överklagat eller ej.
Yad formuleringen av det ifrågasatta stadgandet angår, må ifrågasättas,
örn icke enligt stadgandets ordalydelse kommun blir förhindrad att meddela
understöd åt enskilda ur kommunen tillhöriga donationer, något som säkerligen
icke kan vara av de sakkunniga avsett.
Svenska stadsförbundet:
Det torde kunna ifrågasättas, örn lösningen ej bleve väl schematisk. Den
lämnar i vart fall icke ett klart svar på frågan, huru till exempel barnbespisning,
fri skolmateriel, olika former av kommunal bostadssubvention etc.
skulle bedömas. Å andra sidan skulle möjligheter till »oreglerad» understödsverksamhet
dispensvägen beredas kommunerna. Hade sådana möjligheter
förefunnits under den senaste krisen, skulle de måhända utnyttjats i
så stor utsträckning, att nyssnämnda förbud fått relativt liten betydelse.
Ett strängt reglerande från statsmakternas sida av det kommunala understödsväsendet
torde få förutsätta, att staten vid inträffade kriser icke undandrar
sig effektiva åtgärder för de arbetslösas hjälpande. Lämnas kommunen
därvid åt sitt öde, är det rimligt att den vill hava så fria händer som möjligt
i sin arbetslöslietspolitik. Under förutsättning av ett fruktbringande
samarbete stat och kommun emellan torde intet vara att invända mot en
viss beskärning av kommunernas rätt på nu ifrågavarande område. Men
frågan örn kommunens allmänna kompetens och särskilt örn dess rätt att
meddela understöd torde som sagt i så fall behöva en mera ingående
granskning än den, de sakkunniga företagit.
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Eattigvårdslagen vore i behov av en genomgripande revision; med avseende
därå syntes det tveksamt, huruvida anledning förelåge att nu lagstifta
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A). 85
i etet ämne, som behandlades i 25 §. (Ingen erinran mot bestämmelserna
i och för sig.)
Kent avstyrkande äro utlåtandena av stadsfullmäktige i Borås samt fattigvårds-
och barnavårdsinspektören i sjunde distriktet.
Slutligen må omnämnas ett uttalande av Stockholms stads arbetslöshetskommitté:
Enär
det enligt de sakkunnigas mening är olämpligt, att kommun anordnar
en understödsverksamliet, som ej är reglerad i lag eller annan författning
eller genom statsbidrags meddelande så att säga erhållit statsmakternas
godkännande och då denna oreglerade understödsverksamhet förekommit i
så stor omfattning, att ett förbud häremot anses vara påkallat, torde val
konsekvensen fordra, att detta förbud utsträckes att gälla hela landet och
att ett undantag för Stockholm i berörda hänseende icke bör förkomma.
Örn den föreslagna lagen kommer till stånd, böra således stadgandena i
25 § givas sådan utformning, att de jämväl bliva gällande för Stockholm.
Ändring i skatteutjämningsförordningen.
De sakkunniga hava framhållit (sid. 183), att vid prövning av ansökningar
örn skatteutjämningsbidrag kontroll bör utövas över kommunernas hand
havande av sitt understödsväsende.
I första rummet kan därvid själva lagligheten beaktas. Men även örn
formerna för hjälpverksamheten hålla sig inom laglighetens gränser, kan
understödsverksamheten dock drivas till en för kommunens ekonomi förödande
omfattning, och det kan icke gärna vara lämpligt, att en sålunda
vanskött kommunal ekonomi skall räddas genom skatteutjämningsbidrag.
I överensstämmelse med vad nu anförts hava de sakkunniga föreslagit
tillägg till 4 § 1 mom. b) i skatteutjämningsförordningen.
Reservanten herr Anderson i Råstock har förklarat, att den föreslagna
ändringen i fråga örn villkoren för skatteutjämning syntes mindre lämplig
och ägnad att motverka ett humant handhavande av fattigvården.
Förevarande förslag till författningsändring har varit föremål för uttalanden
i ett antal yttranden, därvid förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av Överståthållarämbetet, 10 länsstyrelser, kammarrätten, statens arbetslöshetskommission,
statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, centralförbundet
för socialt arbete, 3 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige
i 4 städer samt kommunalfullmäktige i 5 landskommuner.
Ur yttrandena må anföras:
Länsstyrelsen i Stockholms län:
Länsstyrelsen låter staténs fattigvårds- och barnavårdskonsulent genomgå
och granska samtliga ansökningar örn understöd av skatteutjämningsmedel.
På grund av sin verksamhet torde konsulenterna i allmänhet äga god kännedom
om såväl förutsättningarna som formerna för hjälpverksamhetens bedrivande
i de olika kommunerna och ^enorn omförmälda granskning vinnes
en viss garanti för att skatteutjämnmgsmedlen icke komma till obehörig
86
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
användning eller utlämnas till kommuner, som bedriva en slösaktig hjälpverksamhet.
Med hänsyn till den övervakning av understödsverksamheten,
som redan förefinnes, synes anledning icke vara att befara, att sagda bestämmelse
kan komma att verka därhän, att skattetyngda kommuner av fruktan
för att icke bekomma skatteutjämningsmedel eller åtminstone icke medel i
den omfattning, som påräknats, komma att slå in på den motsatta vägen
och bedriva sparsamhetspolitik till nackdel för hjälpbehövande.
Viss tveksamhet angående värdet av författningsändringen har uttalats av
kommunalfullmäktige i Gudmundrå:
Ändringar i enlighet med de sakkunnigas förslag synas visserligen icke
vara omotiverade, men torde det kunna ifrågasättas örn denna ändring kan
få någon praktisk betydelse, då kommunerna med största sannolikhet icke
torde utlämna högre understöd än som kunna av omständigheterna påkallas.
Den kontroll, som skulle vara erforderlig för att utröna huruvida understödsverksamhet
bedrivits i större utsträckning, än gällande författningar
medgiva, torde komma att bliva svår att ordna och i varje fall bliva så omfattande
att kostnaderna härför icke skulle kunna uppvägas av de medel
staten skulle kunna inbespara i statsbidrag genom ifrågavarande bestämmelse.
Statens arbetslöshetskommission:
Förslaget torde med fördel kunna antagas även utan samband med lagen
örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera.
De yttranden, i vilka uttalande mot förslaget framställts, äro färre till
antalet.
Stadsfullmäktige i två städer, kommunalfullmäktige i 4 landskommuner
samt 2 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter avstyrka förslaget. 2 länsstyrelser,
stadsfullmäktige i en stad samt kommunalfullmäktige i 3 landskommuner
uttala sin anslutning till herr Andersons i Råstock reservation.
Ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor.
Förslaget har icke givit anledning till någon erinran.
Statens arbetslöshetskommission:
Förslaget borde med fördel kunna genomföras även utan samband med
förslaget till lag örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med
mera.
Ändringar i fattigvårdslagen.
Inledning.
De sakkunniga hava förklarat sig anse, att de svårigheter, med vilka den
sociala hjälpverksamheten visat sig vara behäftad, icke torde kunna bemästras
blott genom förändringar av verksamhetens organisation, utan att
vissa ändringar i de författningsbestämmelser, som innehålla de materiella
reglerna för verksamheten och regler örn kontroll över dessa bestämmelsers
efterlevnad, även torde vara nödvändiga.
87
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
I sådant hänseende hava de sakkunniga föreslagit, bland annat, vissa ändringar
i fattigvårdslagen.
Förslaget har mötts med sympati och i flertalet yttranden blivit tillstyrkt.
Rent avstyrkande uttala sig allenast Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i
Malmöhus län, stadsfullmäktige i Stockholm och Trollhättan samt kommunalfullmäktige
i Danderyd och Stora Mellösa.
Ur yttrandena må återgivas följande:
Överståthållarämbetet:
Med hänsyn därtill att — på sätt ämbetet närmare angivit — allvarliga
erinringar synas vara att framställa mot alla de paragrafer, som avse saklig
ändring i gällande fattigvårdslag, anser sig ämbetet, även örn ämbetet kan
i vissa fall giva sin anslutning till de syften, som de sakkunniga velat främja
med den av dem föreslagna lagtexten, böra avstyrka det nu föreliggande lagförslaget.
Länsstyrelsen i Malmöhus län:
Det saknas anledning att nu lagstifta örn andra frågor än sådana, som
direkt sammanhänga med organisationsfrågan, varför i fattigvårdslagen icke
synes böra göras andra ändringar än sådana, som föranledas av den sociala
nämndens inrättande. På grund härav anser länsstyrelsen, att förslaget till
ändring av fattigvårdslagen icke bör läggas till grund för lagstiftning.
Stadsfullmäktige i Stockholm och kommunalfullmäktige i Danderyd anse, att
med lagändringar lämpligen bör anstå i avvaktan på den allmänna revision
av lagstiftningen på hithörande område, som torde bliva ofrånkomlig.
Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet förklarar sig principiellt icke
hava något att erinra mot de sakkunnigas synpunkter men tillägger:
Likväl anser förbundet icke de sakkunnigas förslag i denna del vara av
den betydelse, att det bör genomföras isolerat. I varje fall böra nu ifrågavaranda
synpunkter beaktas vid den revision av understödslagstiftningen,
som [enligt vad ovan framhållits] bör komma till stånd. Angeläget är emellertid
att framhålla att den utformning, som de föreslagna lagändringarna
erhållit, lider av en betänklig oklarhet, som i tillämpningen kan få allvarliga
skadeverkningar.
Ur de yttranden, i vilka förslaget allmänt blivit tillstyrkt, må här endast
omnämnas, att statens arbetslöshetskommission och stadsfullmäktige i Askersund
förklarat, att förslaget med fördel torde kunna genomföras även utan samband
med lagen örn den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation med mera.
Ändringsförslagen i detalj.
Vid de olika paragraferna skall nedan redogörelse lämnas för de yttranden,
i vilka erinringar och invändningar blivit framställda.
1 §■
Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 5 länsstyrelser,
3 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige
i 3 landskommuner, en fattigvårds- och barnavårdskonsulent,
svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas
förbund.
88
Kungl. Maj-As proposition nr 3 (Bilaga A).
Ändring har förklarats obehövlig eller avstyrkts av Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, kammarrätten, kommunalfullmäktige
i Danderyd, Väse och Sura, fattigvårds- och barnavårdskon sulenten
i tredje distriktet samt t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i
åttonde distriktet.
Överståthållarämbetet anför bland annat:
Det kan ifrågasättas huruvida icke det föreslagna tillägget kan komma att
tolkas sålunda, att de sakkunniga därigenom velat bereda fattigvårdsstyrelserna
en möjlighet att med stöd av berörda bestämmelse vägra lämna fattigvård
åt en nödställd, vilken äger försörjningspliktig anhörig. En sådan tolkning
skulle emellertid innebära avsteg från den gällande principen i 1918
^tigvårdslag, att en nödställd icke är utesluten från möjligheten att
erhålla fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen på den grund att försörjningspliktig
anhörig finnes, som äger möjlighet att hjälpa. Då det föreslagna tilllägget
till 1 § fattigvårdslagen kan lämna rum för tvivelsmål angående rätta
tolkningen av detsamma och då enligt gällande fattigvårdslag fattigvårdsstyrelse
visserligen är berättigad till men ej skyldig att söka gottgörelse av
försörjningspliktig, anser sig Överståthållarämbetet böra avstyrka tillägget
liräffä.
Formelia invändningar mot den föreslagna paragrafen ha framställts av
kammarrätten, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, stadsfullmäktige
i Örebro samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i första och
åttonde distrikten. — Uppmärksammas må även formella invändningar av
fattigvardsnämndens i Stockholm ombudsman och barnavårdsnämnden i
Stockholm.
26 §■
Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 5 länsstyrelser,
2 landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i 2 städer, kommunalfullmäktige
i 3 landskommuner, svenska landstingsförbundet, statens t. f.
inspektör för fattigvård och barnavåi’d samt en fattigvårds- och barnavårdskonsulent.
Ändring av paragrafen har ansetts opåkallad eller avstyrkts av Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, kammarrätten,
svenska stadsförbundet (tveksamt) samt fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i sjätte distriktet.
Överståthållarämbetet anför bland annat:
Det synes tveksamt huru tillägget rätteligen bör tolkas. Närmast torde
val den föreslagna bestämmelsen hava till syfte att begränsa fattigunderstödens
storlek. De sakkunniga synas emellertid hava förutsatt att för den
nödställde skulle finnas valfrihet mellan att å ena sidan mottaga fattigvård
och å andra sidan förskaffa sig försörjning genom eget arbete. Detta är
emellertid icke förhållandet i de fall, då fattigvård meddelats enligt 1 §
fattigvårdplagen. För erhållande av fattigvård enligt sistnämnda lagrum förutsättes
ju, att den nödställde på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller
eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att genom arbete försörja
sig. I de fall då understöd enligt 1 § lämnats nödställd, har det alltså
skett på den grund att personen ifråga varit arbetsoförmögen och till följd
härav ur stånd att genom arbete förskaffa sig sin försörjning. Någon valfrihet
i nämnda hänseende kan följaktligen ej föreligga för den nödställde.
89
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
Åsyftas med lagbestämmelsen däremot de fall, då understöd lämnats någon
enligt 2 § sagda lag, må erinras, att enligt sistnämnda lagrum fattigvårdssamhället
ensamt äger bestämma de grunder, som härvidlag bor av fattigvårdsstyrelse
iakttagas. Då det föreslagna tillägget förefaller svårtolkat och
oklart, synes det Överståthållarämbetet mindre lämpligt att detsamma i sm
föreslagna lydelse upphöjes till lag.
43 §.
Förslaget har direkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 4 länsstyrelser,
ett landstings förvaltningsutskott, kommunalfullmäktige i 2 landskommuner,
svenska landskommunernas förbund, statens t. f. inspektör för
fattigvård och barnavård samt en fattigvårds- och barnavårdskonsulent.
Kammarrätten anser, att omformulering av paragrafen bör ske. — Samma
ståndpunkt intar Överståthållarämbetet (som ju dock i princip avstyrker hela
förslaget).
Kommunalfullmäktige i Danderyd och Julita ifrågasätta lämpligheten av
ändring.
Helt avstyrkande uttala sig Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Karlskrona och kommunalfullmäktige i Väse.
55 §.
Kammarrätten föreslår en formell ändring.
59 §.
Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott föreslår viss
ändring.
60 §.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Kalmar och Gävleborgs län, Kalmar läns södra och
Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, socialstyrelsen, svenska landstingsförbundet,
centralförbundet för socialt arbete, stadsfullmäktige i Arboga
samt kommunalfullmäktige i Sollentuna, Julita, Madesjö, Säffle, Burträsk
och Västanfors. — Länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län framhålla
emellertid, att stadgandet icke torde bliva nämnvärt tillämpat. Sistnämnda
ståndpunkt intages även av kommunalfullmäktige i S:t Nikolai.
I yttranden av länsstyrelsen i Västernorrlands län, svenska landskommunernas
förbund, stadsfullmäktige i Sundsvall och kommunalfullmäktige i
Solna anföres, att staten bör betala full ersättning, icke blott 9/10.
Stadsfullmäktige i Lidingö och Gävle samt kommunalfullmäktige i Stoby
uttala sin tveksamhet beträffande förslaget i denna del.
Vissa ändringar i de föreslagna reglerna föreslås av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län samt kommunalfullmäktige i Gudmundrå.
Helt eller närmast helt avstyrkande yttranden hava avgivits av Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Norrbottens län,
kammarrätten, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stads
-
90
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
förbundet, statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, t. f. fattigvårds-
och barnavårdskonsulenten i åttonde distriktet, Blekinge läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Karlskrona, Alingsås, Åmål och
Örebro samt kommunalfullmäktige i Danderyd, Kvillinge, Väse, Sura och
Söderala.
Ur yttrandena må återgivas följande:
Kammarrätten :
Kammarrätten kan icke känna sig övertygad, att genom de i nu ifrågavarande
hänseende föreslagna bestämmelserna arbetslättnad av mera avsevärd
betydelse vinnes. Det är givet, att ersättningsrätten skulle få ökad tillämpning,
i händelse gottgörelse medgåves med hela fattigvårdskostnaden, men å
andra sidan hade man härvid att räkna med ökning av antalet fall, i vilka
ansökningarna skulle befinnas obefogade. Man skulle även kunna tänka sig
att ernå ett ökat utnyttjande av stadgandet genom en sådan anordning, att
länsstyrelserna tillerkändes rätt att avbryta handläggningen av hos dem
anhangiggjorda fattigvårdsmål när enligt länsstyrelsens förmenande särskilda
svårigheter att utreda hemortsrätten förelåge, därvid för dylika fall gottgörelse
möjligen torde böra utgå med hela fattigvårdskostnaden. Även örn
nu angivna modifikationer rörande ersättningsrättens utformning vidtagas,
torde dock ej arbetslättnaden bliva av avsevärdare vikt.
Med hänsyn till att den föreslagna ersättningsrätten sålunda torde få en
ganska begränsad betydelse för det syfte den avser att tjäna, anser kammarrätten
icke tilllräckligt fog för lagfästande av densamma föreligga.
Statens t. f. inspektör för fattigvård och barnavård:
Avsikten med förslaget är att härigenom inskränkning av hemortsrättsprocesserna
skall kunna vinnas. De sakkunnigas förhoppning i detta avseende
kan jag icke dela. Först och främst anser jag det uteslutet att en
fattigvårdsstyrelse _ eller barnavårdsnämnd, som åsamkade sin kommun en
förlust med en tiondel för utgivna kostnader därför att vissa svårigheter
förelegat för vinnandet av erforderlig klarhet, skulle beviljas ansvarsfrihet.
Enbart detta skäl vore tillräckligt för att bestämmelsen icke skulle vinna
tillämpning. Men dessutom anser jag den opraktisk. Jag fruktar att den
för kommunernas vidkommande, därest den trots vad jag förut anfört verkligen
komme att tillämpas, skulle åstadkomma ännu mera besvär och villervalla
än med nu gällande bestämmelser.---En ordförande, som varit
med i arbetet under en längre tid och härunder vunnit en viss erfarenhet i
utsökningsförfarandet, finner säkerligen inga »särskilda svårigheter» med
ärenden, som en ny och oerfaren ordförande kanske finner alldeles omöjliga.
Denne senare har då att först börja process samt efter en tid då han finner
särskilda svårigheter föreligga återkalla sin talan hos länsstyrelsen och inlämna
ansökning örn gottgörelse av staten. Blir sedan ansökningen örn
gottgörelse^ av staten avslagen, har han att inom viss fatalietid börja ny
process. Ytterligare andra skäl, bl. a. frestelsen att försöka övervältra kostnader
på staten för personer, som ha sin hemortsrätt klar, föranleder mig
att avstyrka den föreslagna bestämmelsen.
61 §.
Beträffande förevarande paragraf, som intimt sammanhänger med 60 §,
ha särskilda anmärkningar framställts av kammarrätten, Överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län.
91
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A).
78 §■
Förslaget har tillstyrkts av länsstyrelserna i Jönköpings och Kristianstads
län, socialstyrelsen, fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i sjätte distriktet,
kommunalfullmäktige i Tierp samt Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,
vilken sistnämnda myndighet därjämte föreslår viss utökad
kontroll.
En viss betänksamhet mot förslaget uttalas av fattigvårds- och barnavårdskonsulenten
i femte distriktet samt kommunalfullmäktige i Julita.
Avstyrkande yttranden hava avgivits av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholm, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, kammarrätten,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, statens
t. f. inspektör för fattigvård och barnavård, Blekinge läns landstings förvaltningsutskott,
stadsfullmäktige i Karlskrona samt kommunalfullmäktige i
Danderyd och Väse.
Kammarrätten anför bland annat:
Flera skäl tala emot den föreslagna besvärsrätten. Vid bedömande av
gränserna för den kommunala självbestämningsrätten kunna uppstå rättsfrågor,
som falla utom området för fattigvårdskonsulenternas egentliga sakkunskap.
Enär den kontroll, som genom stadgandet kan utövas, icke avser
det sätt, på vilket fattigvårdsstyrelserna inom den för dem medgivna ramen
handhava sin understödsverksamhet, kommer stadgandet blott att delvis tillgodose
det syfte, som ligger till grund för detsamma, nämligen syftet att
förhindra att kommunerna genom en missriktad understödsverksamhet undergräva
sin ekonomi. Besvärsrätten blir av begränsad betydelse även med
hänsyn därtill, att fattigvårdskonsulents kännedom örn de fall, i vilka det
kan ifrågasättas, att fattigvårdsstyrelserna överskridit sin befogenhet, blir
beroende av tillfälligheter. Den i stadgandet förekommande hänvisningen
till föreskrifterna i 78 § 1 mom. första stycket fattigvårdslagen, vilken hänvisning
torde innebära, att besvären skola anliängiggöras inom 30 dagar från
det fattigvårdskonsulenten erhållit del av fattigvårdsstyrelsens beslut, synes
visserligen för att icke sakna nödigt underlag förutsätta att fattigvårdsstyrelsens
beslut delgives konsulenten, men för närvarande finnes icke någon
bestämmelse örn sådan delgivning och det torde icke heller rimligen kunna
ifrågakomma att ålägga fattigvårdsstyrelserna att delgiva fattigvårdskonsulenten
beslut rörande meddelad fattigvård, i betraktande ay den omgång
detta skulle medföra för såväl fattigvårdsstyrelserna som fattigvårdskonsulenterna.
I förevarande sammanhang ma omnämnas, att länsstyrelsen i Stockholms
län, som avstyrker ändring i 78 §, förklarar sig anse det synnerligen lämpligt,
att konsulenterna — genom bestämmelse i instruktionen åläggas att
till länsstyrelsen göra anmälan, då kommunalt slöseri på förevarande område
ägt rum.
Stadsfullmäktige i Ludvika:
Med hänsyn till föreslagna bestämmelser i 43 §, borde stadgas, att även
den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i social nämnd skulle kunna överklaga
ett av sociala nämnden fattat beslut.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Fråga om allmän revision av sociallagstiftningen.
Herr Karlssons reservation.
I ett särskilt yttrande till organisationssakkunnigas betänkande Ilar en av
de sakkunniga, borgarrådet W. E. Karlsson — vilken biträder de framlagda
förslagen därutöver framhållit, att det enligt lians mening vore ogörligt
att enbart genom organisatoriska åtgärder — på sätt de sakkunniga föreslagit
undanröja alla olägenheter, vilka till väsentlig del vore en följd av
att den omfattande och mångskiftande socialvården reglerades av en mångfald
olika lagar och författningar, som, tillkomna på olika tider, icke fullt
harmonierade med varandra. Ville man ernå en verkligt effektiv samverkan
mellan de olika verksamhetsgrenarna, syntes detta icke kunna vinnas med
mindre än att man grepe sig an med en revidering av de olika lagarna i
syfte att åstadkomma inbördes samklang dem emellan. En ingående utredning
härom borde verkställas.
Yttranden.
Anslutning till de synpunkter, åt vilka herr Karlsson givit uttryck, har i
de nu avgivna yttrandena uttalats från olika håll. En utredning örn allmän
revision av sociallagstiftningen tillstyrkes sålunda av socialstyrelsen, länsstyrelsen
i Malmöhus län, Gotlands läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige
i Stockholm, Norrköping, Sundbyberg och Ludvika, kommunalfullmäktige
i Danderyd, Väse och Söderala, statens t. f. inspektör för fattigvård.
och barnavård, t. f. fattigvårds- och barnavårdskonsulenten i åttonde
distriktet, svenska stadsförbundet samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
Utredning i vissa särskilt angivna hänseenden föreslås i några yttranden.
Salunda framhålla kommunalfullmäktige i Nynäshamn, att utredning bör
verkställas och lagstiftning komma till stånd, som innefattar ett klargörande
av fattigvårdens ställning till de arbetslösa. Kommunalfullmäktige i Bunkeflo
förorda revision av speciellt fattigvårdslagstiftningen och anse, att först
sedan sadan revision verkställts frågan örn den samhälleliga hjälpverksamhetens
omorganisation bör upptagas till behandling. Kommunalfullmäktige
i Bjärtrå föreslå, att fattigvårds- och barnavårdslagarna omarbetas, så att all
understödsverksamhet enligt desamma blir lagd under fattigvården.
Av yttrandena må återgivas följande:
Socialstyrelsen:
Medan å ena sidan förutsatts, att i viss utsträckning viktiga uppgifter av
ej egentlig understödskaraktär skola ankomma på den sociala nämnden,
ehuru detta ej direkt understrukits i lagtexten, ha å andra sidan åtskilliga
viktiga sociala uppgifter — även i någon mån sådana som avse beredandet
av materiellt stöd — icke medtagits bland den sociala nämndens arbetsuppgifter.
Erinras må här endast, att skolstyrelsen har åtskilliga socialt
betonade arbetsuppgifter och att samma är förhållandet med hälsovårdsnämnden.
Efter det vid innevarande års riksdag fattade beslutet örn distriktsvården
m. m. har hälsovårdsnämnden fått sina sociala arbetsuppgifter avsevärt
vidgade. Man pekar här på nämndens uppgifter med avseende å.
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
bostadsinspektion, barnavård och förebyggande hälsovård samt dess befattning
med frågor örn bostadsbyggande på landsbygden.
Med det nu anförda har man endast velat framhålla, att den sociala
nämnden enligt förslaget icke kan anses ha erhållit en efter fullt rationella
grunder genomförd avgränsning av sitt kompetensområde. Genomförandet
av en sådan avgränsning skulle emellertid resa vittutseende och svårlösta
problem och faktiskt kräva en revision av en betydande del av vår sociallagstiftning.
..
Redan förslaget, sådant det nu föreligger, synes vara agnat att gora en
sådan revision i viss utsträckning önskvärd. I en till de sakkunnigas betänkande
fogad reservation har också denna synpunkt framförts. Styrelsen
anser sig i detta sammanhang böra påpeka, att grunderna för bestridandet
av de med den sociala understödsverksamheten förenade kostnaderna äro
olika vid skilda understödsformer. Det synes sannolikt, att sammanförandet
inom en enda nämnd av befattningen med de olika slagen av understödsverksamhet
skulle göra det erforderligt, att man upptoge till övervägande
frågan örn en lämplig avvägning av kostnadsfördelningen vid de olika sociala
understödsformerna.
Stadsfullmäktige i Stockholm:
Organisationsfrågan är icke den viktigaste för ett ändamålsenligt uppordnande
av den sociala hjälpverksamheten, utan vad som här främst höves är
en revision av de lagar och författningar, som reglera denna verksamhet.
— — — Med hänsyn till den mångskiftande sociala hjälpverksamhet, som
såväl staten som kommunerna numera var för sig och även gemensamt utöva,
är det av största vikt, icke blott att de olika lagarna och författningarna
på detta område täcka varandra, utan även att en inbördes samklang dem
emellan är rådande. Särskilt framstår detta som en nödvändighet, där
samma hjälpbehov måste tillgodoses samtidigt av flera hjälporgan.
Stadsfullmäktige i Norrköping:
Tvivelsutan hava en gång, då fattigvårdslagen, barnavårdslagen, etc. tillkommo,
goda och vägande skäl anförts för en separat handläggning inom
kommunerna av de olika hithörande uppgifterna. Vill man nu frångå denna
decentralisering och övergå till en fullt genomförd centralisering, så torde
detta knappast låta sig med gott resultat genomföra, därest man icke från
grunden tar upp de sociala problemen till gemensam översyn och tillser,
att icke minst rättsreglerna rörande desamma passa in — icke som ira för
en separat behandling — utan för en gemensam handläggning. Det gäller
att först skapa enheten, vilket icke låter sig göra enbart genom att låta vad
som skapats såsom säruppgifter i befintligt skick ingå såsom delar av en
enhet, utan man måste börja inifrån med ett grundligt studium av förutsättningarna
för och verkningarna av ett sammanförande. "Vad som då befinnes
passa samman, bildar en naturlig enhet och det gemensamma organet
ger sig därmed självt utan tvångsåtgärder. De sakkunniga synas hava eftersträvat
att vinna en gemensam organisation utan att tillräckligt hava beaktat,
om en sådan passar samman med de regler och de förutsättningar i övrigt,
som ira gälla för varje särskild vårdnadsgren. Man synes närmast hava
skärskådat problemet så att säga utifrån i stället för inifrån. Härav förklaras
viii de meningsbrytningar, som uppkommit rörande förutsättningarna
för den gemensamma sociala nämndens existens och funktion. Därest sålunda
en sammanföring av vårdnadsuppgifterna skall genomföras, synes den
statliga utredningen böra kompletteras med en mera ingående undersökning
rörande förutsättningar och verkningar i fråga om ett sammanförande av
den sociala omvårdnadens olika grenar till en eller flera organiska enheter.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga Å).
Stadsfullmäktige i Ludvika:
En omorganisation av socialvården i av sakkunniga anvisad riktning, även
om den kan vara^ behövlig och önskvärd, undanröjer icke helt de olägenheter
som finnas inom nuvarande system med mindre än en revidering av
de olika lagar som reglera socialvården kommer till stånd; det kan nämligen
befaras^ att den samklang mellan själva sociallagarna och blivande lagar för
socialvårdens organisation, som vore önskvärd, icke blir rådande genom att
nu enbart lagstadga örn organisatoriska förändringar.
Svenska stadsförbundet:
. En viktig förutsättning för goda arbetsresultat genom en social nämnds
inrättande torde vara den utbyggnad av sociallagstiftningen, som påkallats
av en reservant inom de sakkunniga. En inflyttning av nämnderna i en
social nämnd utan en översyn av den lagstiftning, den nya organisationen
skulle tillämpa, torde få anses utesluten, örn man vill uppnå mera betydande
resultat. Vad reservanten därom anfört synes förtjänt av den största uppmärksamhet.
Däremot kan man ju hysa olika meningar örn tidpunkten för
denna omarbetning nu är inne, eller örn man först bör vinna någon erfarenhet
av själva den organisatoriska nydaningen.
Kungl. Majus proposition nr 3 (Bilaga A)
95
Bilaga 1.
Yttranden från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna över organisations
sakkunnigas
betänkande.
Därvid fogade yttranden från |
|||||
Ö. Ä. och län |
landstings förvalt- nings- utskott |
stä |
der hela antalet i |
landskoi |
nrauner hela |
i |
i |
||||
i |
5 |
9 |
6 |
112 |
|
i |
2 |
2 |
8 |
86 |
|
i |
4 |
7 |
11 |
89 |
|
3 |
7 |
14 |
146 |
||
_ |
6 |
8 |
2 |
128 |
|
i |
1 |
1 |
3 |
87 |
|
2 |
4 |
6 |
9 |
106 |
|
1 |
1 |
1 |
3 |
92 |
|
1 |
3 |
4 |
6 |
36 |
|
1 |
3 |
4 |
6 |
146 |
|
6 |
8 |
9 |
236 |
||
_ |
5 |
5 |
2 |
86 |
|
1 |
4 |
7 |
2 |
87 |
|
5 |
6 |
1 |
219 |
||
1 |
6 |
7 |
5 |
260 |
|
1 |
2 |
4 |
8 |
88 |
|
— |
3 |
4 |
4 |
61 |
|
1 |
3 |
4 |
4 |
66 |
|
1 |
3 |
5 |
9 |
52 |
|
1 |
3 |
3 |
10 |
53 |
|
_ |
4 |
4 |
21 |
63 |
|
_ |
— |
1 |
— |
60 |
|
1 |
2 |
2 |
26 |
30 |
|
_ |
4 |
4 |
8 |
25 |
|
Summa |
16 |
83 |
114 |
177 |
2,414 |
1 Förvaltningsutskottet Ilar förklarat sig avstå från att avgiva yttrande.
2 Yttrande från länsstyrelsen ej inkommet.
Bilaga 2.
Antal kommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935.
Antal invånare den 1/i 1935 |
Städer |
Lands- kommuner |
469 |
||
1 000 ............................................. |
i |
640 |
1 000 1 500 ............................................. |
6 |
440 |
1 500 2 000 .......................................... |
3 |
261 |
2 000 - 3 000 ...................................................... |
14 |
283 |
3 000 5 000 .................................................. |
16 |
187 |
5 000 10 000 ....................................................... |
34 |
107 |
10000 25 000 .............................................. |
23 |
26 |
25 000 50,000 ......................................................... |
12 |
1 |
Över 50000 .................................................. |
5 |
— |
Summa |
114 |
2,414 |
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A),
Bilaga 3.
Antal landskommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935.1
Län |
Antal kommuner med nedanstående antal |
invånare |
|||||||||
t rH |
-1,000 |
—1,500 |
-2,000 |
-3,000 |
-4,000 |
-5,000 |
-10,000 |
lO GVt 1 |
8 © iO C* |
cd £ g |
|
8 iO |
1,000 |
1,500 |
o o o ©f |
O o o CO |
8 O |
5,000- |
• O O o © y—i |
<D © |
3 m |
||
Stockholms........................... ..... |
14 |
34 |
20 |
14 |
16 |
4 |
2 |
4 |
4 |
112 |
|
Uppsala .................................... |
25 |
27 |
15 |
7 |
8 |
1 |
_ |
3 |
'' __ |
__ |
86 |
Södermanlands ........................... |
14 |
23 |
26 |
8 |
10 |
6 |
_ |
2 |
_ |
_ |
89 |
Ostergötlands ............................. |
23 |
50 |
36 |
15 |
10 |
3 |
6 |
2 |
_ |
146 |
|
Jönköpings.............................. |
18 |
40 |
32 |
15 |
17 |
6 |
— |
— |
;_. |
—! |
128 |
Kronobergs......................... ....... |
10 |
20 |
22 |
5 |
18 |
8 |
4 |
_ |
_ |
_ |
87 |
Kalmar....................................... |
9 |
30 |
20 |
16 |
16 |
7 |
5 |
3 |
_ |
_ |
106 |
Gotlands ................................... |
56 |
32 |
3 |
1 |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
92 |
|
Blekinge .................................... |
1 |
4 |
4 |
3 |
15 |
2 |
3 |
4 |
_ |
'' |
36 |
Kristianstads ......................... |
15 |
34 |
41 |
21 |
24 |
5 |
5 |
1 |
_ |
_ |
146 |
Malmöhus ................................ |
64 |
82 |
41 |
28 |
12 |
7 |
2 |
_ |
v__ |
236 |
|
Hallands ................................... |
13 |
31 |
16 |
8 |
17 |
— |
1 |
_ |
_ |
86 |
|
Göteborgs och Bohus.............. |
5 |
20 |
20 |
19 |
12 |
2 |
3 |
5 |
i |
_ |
87 |
Alvsborgs ............................ |
71 |
69 |
34 |
17 |
17 |
7 |
2 |
2 |
■''_ |
_ |
219 |
Skaraborgs ............................. |
110 |
97 |
33 |
9 |
7 |
3 |
1 |
_ |
_ |
_ |
260 |
Värmlands ......................... |
4 |
12 |
15 |
15 |
14 |
14 |
6 |
7 |
i |
_ |
88 |
Örebro..................... |
4 |
6 |
10 |
12 |
11 |
5 |
5 |
7 |
i |
_ |
61 |
Västmanlands ................... |
6 |
15 |
20 |
9 |
6 |
6 |
2 |
2 |
_ |
66 |
|
Kopparbergs ............ |
— |
2 |
3 |
n i |
15 |
6 |
2 |
15 |
2 |
_ |
52 |
Gävleborgs........................... |
1 |
2 |
6 |
7 |
8 |
7 |
7 |
11 |
4 |
_ |
53 |
Västernorrlands................... |
1 |
4 |
8 |
7 |
14 |
7 |
7 |
12 |
3 |
_ |
63 |
Jämtlands ............. |
4 |
6 |
13 |
14 |
13 |
5 |
2 |
3 |
_ |
60 |
|
Västerbottens............ |
1 |
— |
1 |
3 |
1 |
3 |
2 |
14 |
4 |
i |
30 |
Norrbottens ............. |
— |
— |
1 |
1 |
2 |
3 |
5 |
8 |
5 |
25 |
|
Summa |
469 |
640 |
440 |
261 |
283 |
117 |
70 |
107 |
26 |
i |
2,414 |
Jämför tabell 11 (sid. 178) i de sakkunnigas betänkande.
Kungl. Majlis proposition nr 3 (Bilag-a A).
97
REGISTER TILL BILAGA A.
Sid.
Inledning............................................................................................................ 21
Direktiv........................................................................................................ 21
De sakkunnigas förslag................................................................................ 21
Remissplan .................................................................................................. 21
Allmänt omdöme rörande den sociala hjälpverksamhetens nuvarande organisation.
Medel till avhjälpande av förefintliga olägenheter........................ 22
Organisationssakkunniga ............................................................................. 22
Lagen ej tillämplig beträffande Stockholm ................................................ 23
Hava olägenheter försports beträffande nuvarande organisation?............... 24
Redan vidtagna åtgärder för centralisering av den kommunala understöds
verksamheten.
........................................................................................... 25
Översikt över yttrandena angående förslaget om inrättande av social
nämnd ...................................................................................................... 28
Närmare redogörelse för yttrandenas innehåll.........v.................................. 32
Tillstyrkande yttranden.......................................................................... 32
Yttranden vari ett fakultativt införande av social nämnd tillstyrkes... 33
Yttranden vari förslaget örn införande av social nämnd avstyrkes...... 37
Sammanfattning rörande vissa skäl, som anförts mot införandet av
social nämnd ....................................................................................... 45
Skall inrättandet av social nämnd föreskrivas? ............................................ 51
Obligatorisk skyldighet att inrätta social nämnd för kommun med mera än
1,500 invånare? Annan gräns? .................................................................. 51
Skall i lag fastslås vilka grenar av hjälpverksamheten, som skola tillkomma
social nämnd?............................................................................................... 52
Vilka grenar av hjälpverksamheten böra tillkomma social nämnd?............... 53
A. Pensionsnämnden ................................................................................... 54
B. Arbetslöshetskommittén........................................................................... 55
C. Nykterhetsnämnden................................................................................ 57
D. Barnavårdsnämnden ............................................................................ 58
Detaljspörsmål beträffande 1 kap...................................................................... 61
Rubriker m. .............................................................................................. 61
1 §............................................................................................................ 61
2 §........................................................................................................... 62
3 §............................................................................................................ 64
4 S......................................................................................................... 65
5 §............................................................................................................ 68
6 §........................................................................................................... 68
7 §........................................................................................................... 68
8 §............................................................................................................ 68
Bihang till riksdagens protokoll 1936 1 sami. Nr 3.
2481 85 7
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 (Bilaga A).
Sid.
10 §............................................................................................................ 69
11 §........................................................................................................... 71
14 §............................................................................................................ 71
15 §............................................................................................................ 72
Bestämmelser angående lagens ikraftträdande m. m.................................. 72
Förslag till förbättringar utan införande av social nämnd ........................... 72
Åtgärder för barnavårdens utveckling ............................................................ 74
De sakkunnigas förslag................................................................................. 74
Yttrandena ................................................................................................... 75
Kommunalförbund med gemensam social nämnd............................................. 79
Bestämmelser angående förbud mot oreglerad stödverksamhet ..................... 83
Ändring i skatteutjämningsförordningen ......................................................... 85
Ändring i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor................................. 86
Ändringar i fattigvårdslagen............................................................................. 86
Inledning .................................................................................................... 86
1 §............................................................................................................ 87
26 § ........................................................................................................... 88
43 §........................................................................................................... 89
55 §............................................................................................................ 89
59 §.......................... 89
60 §......................... 89
61 §.......................................................................................................... 90
78 §........................................................................................................... 91
Fråga örn allmän revision av sociallagstiftningen .......................................... 92
Herr Karlssons reservation........................................................................... 92
Yttranden..................................................................................................... 92
Bilagor till bilaga A.
1. Yttranden från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna över organisa
tionssakkunnigas
betänkande....................................................................... 95
2. Antal kommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935 ......... 95
3. Antal landskommuner fördelade efter folkmängden den 1 januari 1935... 96
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
99
INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL PROPOSITIONEN M. M.
Sid.
Propositionen.
Förslag till lag om socialregister .................................................................. 2
Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 januari 1936.................................... 4
Organisationssakkunnigas förslag rörande den samhälleliga hjälpTerksamhetens
organisation rn. m.............................................................................................. 4
Förslaget i allmänhet.........-v......................................................................... 4
Yttranden................................................................................................... 6
Organisationssakkunnigas förslag rörande understödsregister........................ 7
Yttranden................................................................................................. 9
Departementschefen....................................................................................... 9
Förslag till lag om socialregister ...................................................................... 10
Allmänna synpunkter..................................................................................... 10
I vilka kommuner skall register föras?...................................................... 10
Departementschefen ................................................................................. 11
Registrets omfattning och benämning......................................................... 12
Departementschefen ................................................................................. 13
Registerförande myndighet........................................................................... 14
Departementschefen ................................................................................. 15
Skyldighet att inhämta upplysningar från registret ................................. 16
Departementschefeu ................................................................................ 16
Rätt att erhålla upplysningar från registret m. m.................................... 16
Departementschefen ................................................................................. 18
Förslagets särskilda bestämmelser .................................................................. 19
Bilaga A. P. M. angående organisationssakkunnigas betänkande den 11 december
1934 med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens
organisation m. m. (S. O. U. 1934: 53) samt däröver avgivna
yttranden ....................................................................................................... 21
Register till Bilaga A .................................................................................... 97