Kungl. Maj:ts proposition nr 27-
1
Nr 27.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Harmånger säns och Kyrksjöns rensnings-
och sänkning sföretag i Gävleborgs lån; given
Stockholms slott den 17 januari 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
januari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld anför:
Den 19 juni 1914 anvisade Kungl. Maj:t till sänkning av Harmångers
Kyrksjö samt reglering av Harmångersån m. m. för torrläggning och delvis
odling av vattenskadade marker inom byarna Forssa, Rösta, Nordsnå,
Stocka, Edsäter, Stering, Backen, Bringsta, Hånnick och Skurvtjärn samt
Harmångers kyrkoherdeboställe i Harmångers socken av Gävleborgs län dels
lån från odlingslånefonden med 71,310 kronor, enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 14 juni 1901 (nr 44 s. 1) med däri genom kungörelsen den 31
december 1912 (nr 425) gjorda ändringar, dels ock statsbidrag från norrBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 27—28.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 27-
ländska avdikningsanslaget med 37,400 kronor under de i kungörelsen den
31 december 1912 (nr 424) stadgade villkor.
Tillika beviljade Kungl. Maj:t den 13 april 1922 till samma företags utförande
ett tilläggslån från odlingslånefonden å 48,560 kronor.
Vidare har på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1921
(nr 350) angående ytterligare bestämmelser för tilläggsbidrag till med statsbidrag
från norrländska avdikningsanslaget understödda företag dylikt tillläggsbidrag
utgått till företaget med 10,250 kronor.
I ifrågavarande torrläggningsföretag är jämväl kyrkoherdebostället i
Harmångers församling delaktigt, i följd varav återbetalningsskyldighet för
de till företaget beviljade statslån åvilar nämnda boställe. Genom beslut
den 12 april 1929 bemyndigade Kungl. Majit statskontoret att, under visst
villkor, av kyrkofondens medel förskjuta 34,000 kronor för förvärvande för
fondens räkning av en Harmångersåns och Kyrksjöns rensnings- och sänkningsförenings
fordran på grund av kyrkoherdeboställets deltagande i företaget.
Den 4 december 1931 bemyndigade Kungl. Majit statskontoret att
förskottsvis av kyrkofondens medel betala dels redan förfallna, oguldna
annuiteter å den bostället åvilande skulden till statens avdikningslånefond,
dels ock, tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, därefter förfallande
annuiteter. Den 24 mars 1933 förordnade sedermera Kungl. Majit
efter riksdagens och kyrkomötets hörande, att det ur kyrkofonden förskjutna
beloppet 34,000 kronor skulle i fondens räkenskaper avskrivas. Därefter
förklarade Kungl. Majit den 22 november 1935, bland annat, att Harmångers
pastorat framdeles skulle i vederbörlig ordning erlägga kyrkoherdebostället
i Harmånger påförda annuiteter å beviljade odlingslån, varjämte
statskontoret bemyndigades att i kyrkofondens räkenskaper avskriva det
förskott, som motsvarade från fonden hittills guldna annuiteter.
I en till Kungl. Majit ställd ansökning den 6 oktober 1934 har styrelsen
för Harmångersåns och Kyrksjöns rensnings- och sänkningsförening på
anförda skäl anhållit, dels att föreningens medlemmar måtte befrias från återbetalningsskyldigheten
för återstående delen av förut nämnda den 13 april
1922 beviljade lån, dels ock att delägare i företaget, som kommit på obestånd,
måtte erhålla lindring i fråga om det den 19 juni 1914 beviljade lånet.
Vid ansökningen har fogats, bland annat, ett av föreningens arbetsledare
Robert Nilsson den 6 oktober 1934 avgivet intyg rörande vid företaget under
åren 1922—1924 upptagna kubikmassor jord och sten m. m.
Sedan över ansökningen remissutlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Gävleborgs
län den 20 juni 1935, därvid fogats yttrande av landsfiskalen i Harmångers
distrikt, av lantbruksstyrelsen den 29 juli 1935 och av statskontoret
den 13 september 1935, har genom beslut den 27 september 1935 Kungl.
Majit — under förmälan att Kungl. Majit ville framdeles efter ytterligare utredning
i ärendet meddela beslut rörande framställningen om befrielse
från återbetalningsskyldighet — medgivit dels anstånd under ett år med
erläggande av envar av de annuiteter, som för vissa i företaget deltagande
Kungl. Maj:ts proposition nr 27•
3
fastigheter fr. o. m. år 1935 förfölle till betalning å de den 19 juni 1914
och den 13 april 1922 beviljade lånen, dels ock räntefrihet under uppskovstiden
å samma fastigheters andelar i oguldna kapitalskulden å lånen.
Härefter hava efter remiss förnyade utlåtanden i ärendet avgivits av lantbruksstyrelsen
den 20 november 1935 och av statskontoret den 23 december
1935.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Laga syneförrättning angående företaget enligt lagen den 20 juni 1879 om
dikning m. m. handlades av lantbruksingenjören John Nernst och avslutades
den 1 oktober 1904. Sedan förrättningen överklagats, meddelade Bergsjö
tingslags häradsrätt utslag i målet den 31 december 1906. Utslaget vann
laga kraft. Tillstånd från det allmännas sida till företagets utförande meddelades
av länsstyrelsen i Gävleborgs län den 8 februari 1910. Besvär häröver
anfördes icke.
Företaget, som berör omkring 70 fastigheter, omfattar:
åker ............................. 129.27 hektar
äng och odlingsmark............... 126.56 »
annan jord ...................... 23.15 »
Summa 278.98 hektar.
Företaget är slutfört. Arbetena hava godkänts av lantbruksstyrelsen den
13 december 1922.
Kostnaderna för de låne- och bidragssökandes andelar i företaget beräknades
år 1914 till 142,600 kronor och år 1920 till 244,050 kronor. Den verkliga
kostnaden har enligt arbetsstyrelsens i ansökningen lämnade uppgift uppgått
till 393,085 kronor 18 öre, utgörande, fördelad på den areal företaget
omfattar, omkring 1,409 kronor för hektar.
Den genom vattenavledningen uppkommande markförbättringen uppskattades
år 1914 till 148,600 kronor 60 öre.
Såsom förut nämnts har staten för företagets utförande beviljat:
i statsbidrag utan återbetalningsskyldighet tillhopa ...... kronor 47,650
i lån tillhopa ....................................... * 119,870
Summa kronor 167,520.
Det till företaget beviljade statsbidraget har utgjort omkring 33 procent av
den år 1914 beräknade kostnaden för företaget.
De beviljade odlingslånen motsvara ett belopp av omkring 430 kronor för
hektar. Annuiteten å lånen utgör omkring 33 kronor för hektar.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har genom utslag den 17 november 1925
respektive den 8 juli 1926 fastställt fördelningen av de båda till företagets utförande
beviljade lånen. Därav framgår, att lånet å 71,310 kronor skall
amorteras under åren 1922—1947 och lånet å 48,560 kronor under åren 1929
—1954. Företaget finnes upptaget i den förteckning över i ekonomiskt
trångmål varande torrläggningsföretag, som intagits i lantbruksstyrelsens till
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 27-
Kungl. Majit den 24 januari 1934 avgivna utlåtande, vilket utlåtande såsom
Bilaga A fogats till Kungl. Majits den 16 februari 1934 till riksdagen avlåtna
proposition nr 144 angående ytterligare statsunderstöd till vissa torrläggningsföretag.
Styrelsen för företaget har framhållit i huvudsak följande.
Merkostnaderna för företaget hade uppgått till 196.45 procent av den från
början beräknade kostnaden. Merkostnaden berodde dels på bristfälliga undersökningar
av vederbörande förrättningsman och dels på att arbetet till
största delen utförts under åren 1914—1918. För några delägare hade kostnaderna
uppgått till fastigheternas taxeringsvärde eller något därunder.
Arbetsledaren Robert Nilsson har i det vid styrelsens ansökning fogade intyget
bland annat uppgivit, att vid företaget under åren 1914—1922 upptagits
sammanlagt 69,943 kubikmeter jord, berg, sten m. m. samt att i nämnda
kubikmassa ingått 6,889 kubikmeter fast berg mot av förrättningsmannen
beräknade 2,026 kubikmeter.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i sitt utlåtande anfört huvudsakligen
följande.
Vad anginge det ekonomiska resultatet av de utförda sänknings- och rensningsarbetena
torde det få anses ådagalagt, att den vunna jordförbättringen
högst väsentligt understege vad som normalt skulle svara mot nedlagda kostnader.
Intressenterna i företaget hade i stort sett regelbundet och utan restföring
lyckats erlägga ditintills i samband med kronouppbörden debiterade
avbetalningar å odlingslånen. Det vore uppenbart, att detta för många av
dem varit förenat med betydande svårigheter. Delägarnas möjligheter att
framgent fullgöra sina skyldigheter i betalningshänseende vore mycket varierande.
Många delägare i företaget intoge till följd av god ekonomi eller låg
delaktighet i företaget en föga utsatt ställning under det att åtskilliga andra
vore mycket betungade. Under sänkningsföretagets fortgång hade delägarna
haft att vidkännas mycket betydande ekonomiska uppoffringar för de successiva
utdebiteringarna. Vid ansökningshandlingarna fogad uppgift upptoge
en kontant inbetalning av 229,445 kronor. För delägare med svag ekonomi
och relativt stor delaktighet måste detta hava medfört en allvarlig försämring
av den ekonomiska ställningen. Härtill komme kontantutläggen för
de sedan år 1923 respektive 1929 utdebiterade annuiteterna å odlingslånen.
Nu nämnda redan vidkända uppoffringar för sänkningsföretagets genomförande
syntes starkt tala för att delägarna i gemen vore förtjänta av den lättnad,
det allmänna kunde bereda dem. Många av dem vore jämväl i stort behov
därav.
Att efter individuella ekonomiska förutsättningar urskilja delägare, som
framför andra kunde vara i behov av det allmännas bistånd, vore uppenbarligen
förenat med stora svårigheter. Svårigheten att vinna en rättvis individuell
uppskattning talade i sin mån för understöd åt företaget i form av
en efter enhetliga grunder beräknad eftergift åt samtliga intressenter. Ett
skäl härför innefattades även i det förhållandet, att de till en lång följd av
år knutna avbetalningarna i förevarande fall utgjorde en icke minst med
hänsyn till den jämförelsevis låga jordförbättringsvinsten oproportionerlig
belastning av de berörda fastigheterna, som vore ägnad att skadligt återverka
på själva jordbruksdriften. Ströms Bruks Aktiebolag, som jämte Harmångers
församling vore en av de största intressenterna i företaget, torde i
viss mån få anses intaga en särställning. Därest delägarna i företaget emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 27-
5
lertid skulle kunna beredas understöd i form av en efter generella grunder
beräknad eftergift av kronans lånefordran, syntes likväl rättvisa och billighet
kräva, att jämväl bolaget bereddes dylik lättnad.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 20 november 1935 anfört:
Vid arbetsplanens fastställelse beräknades båtnaden genom vattenavledningen
till 148,249 kronor 60 öre och kostnaden till 142,600 kronor. Arbetet
utfördes emellertid under krisåren efter år 1914 med då rådande onormalt
höga arbetspriser. På grund härav visade det sig snart, att arbetskostnaderna
skulle komma att högst väsentligt överstiga det belopp, som vid arbetsplanens
fastställande före kristidens inbrott beräknats. En år 1920 verkställd
ny kostnadsberäkning slutade sålunda på ett belopp av 244,050 kronor.
Nämnda år vore arbetet till största delen utfört, och under år 1922
fullbordades detsamma i sin helhet. Enligt vad av arbetsstyrelsen i den
föreliggande ansökningen uppgåves, hade sistnämnda år företagets kostnader
sprungit upp till omkring 393,000 kronor.
Sistnämnda kostnadsuppgift funne emellertid lantbruksstyrelsen icke kunna
utan vidare godtagas ur synpunkten av företagets understödjande från
det allmännas sida. Av från arbetsstyrelsen på anmodan av lantbruksstyrelsen
ingivet kostnadssammandrag syntes framgå, att den uppkomna kostnadsökningen
till mycket väsentlig del vore att härleda till det sätt, varpå
arbetsledning och finansieringen av därmed förenade utgifter handhafts.
Detta gällde närmast i kostnadssammandraget upptagna poster för räntor,
omkring 93,000 kronor, samt förlust i entreprenörens konkurs, omkring
9.000 kronor, eller ett sammanlagt belopp av 102,000 kronor. Jämväl i övrigt
syntes de föreliggande uppgifterna giva vid handen, att arbetskostnaderna
i stort sett blivit avsevärt högre än vad rimligen kunde anses motiverat
av den under kristiden höjda prisnivån eller förekomsten i viss utsträckning
av mer svårarbetat material, än vad i arbetsplanen angivits.
Lantbruksstyrelsen hade med hänsyn till dessa omständigheter ansett sig
böra i förevarande sammanhang räkna med en merkostnad av allenast
30.000 kronor utöver den år 1920 beräknade kostnadssumman, 244,050 kronor,
eller med en sammanlagd kostnad för företaget av i runt tal 274,000
kronor.
Enär till företaget tidigare utgått statsunderstöd i form av statsbidrag och
lån med 47,650 kronor respektive 119,870 kronor eller sammanlagt 167,520
kronor, uppginge enligt denna beräkning sakägarnas kontanta tillskott till
(274,000— 167,520 =) omkring 106,000 kronor. Delta kontanta tillskott
måste i varje fall anses för sakägarna innebära en betydande påfrestning, så
mycket mer som annuiteterna å de erhållna statslånen uppginge till det avsevärda
beloppet av omkring 33 kronor för hektar.
Företaget hade utpräglad karaktär av kristidsarbete. Lantbruksstyrelsen
funne det med hänsyn därtill kunna ifrågasättas, huruvida icke, utöver vad
som skett genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1935, ytterligare
mellankomst från statens sida för lindring av företagets ekonomiska svårigheter
finge anses påkallad. Enär ett eventuellt ytterligare understödjande
av företaget icke lämpligen borde ske på sådant sätt, att sakägarnas redan
nu tunga skuldbörda än mer ökades, ville lantbruksstyrelsen för sin del förorda,
att till företaget måtte anvisas ett efter förhållandena avpassat statsbidrag
att användas till nedskrivning av det i ansökningen omnämnda statslånet
av år 1922.
I fråga örn storleken av dylikt ytterligare statsbidrag funne styrelsen detta
böra motsvara så stor del av nämnda kostnadstillskott, 106,000 kronor, som
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Departements
chefen.
det tidigare till företaget beviljade statsbidraget utgjort av den då beräknade
kostnaden, eller omkring 33 procent. Statsbidraget skulle därigenom kom.
_ / 33X100,000 \ .
ma att uppgå till |--=1 i runt tal 35,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen hemställde alltså, att Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder
för att till ifrågavarande företag måtte anvisas statsbidrag från statens
avdikningsanslag med 35,000 kronor att användas för nedskrivning av
det till företaget den 13 april 1922 beviljade lånet från odlingslånefonden å
48,560 kronor.
Statskontoret har med anledning av lantbruksstyrelsen utlåtande den 20
november 1935 anfört följande.
Med hänsyn till de opåräknat stora kostnader, som ifrågavarande regleringsföretag
föranlett, ville statskontoret icke motsätta sig, att intressenterna i
företaget, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, bereddes lättnad i återbetalningsskyldigheten
i fråga om de till företaget beviljade statslånen genom att
ytterligare statsbidrag ställdes till förfogande för nedskrivning av återstående
skuld till statens avdikningslånefond.
Statskontoret ville emellertid framhålla, att återbetalningsskvldighet för de
till företaget beviljade statslånen även åvilade kyrkoherdebostället i Harmångers
församling. Av Kungl. Majits förut omförmälda beslut den 12 april
1929, den 4 december 1931, den 24 mars 1933 och den 22 november 1935
framginge, att det skuldbelopp, som utöver statslånen kommit att åvila bostället
för dess deltagande i företaget, reglerats i och med att det ur kyrkofonden
utgivna förskottet å 34,000 kronor avskrivits. Då det ytterligare
statsbidrag, som nu ifrågasattes, vore avsett att utgöra viss ersättning för
de opåräknat stora kostnader, som utöver beviljade statsbidrag och statslån
erfordrades för genomförande av företaget, ville det därför synas statskontoret,
som om kyrkoherdebostället ej borde bliva delaktigt av detta bidrag. Boställets
andel däri skulle, beräknad efter delaktigheten i avdikningslånen,
komma att utgöra 5,087 kronor 91 öre, varför det av lantbruksstyrelsen
föreslagna bidragsbeloppet, 35,000 kronor, torde böra minskas med i avrundat
tal 5,000 kronor.
Statskontoret hemställde, att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen
föreslå, att för sänkning av Harmångers kyrksjö samt reglering av Harmångersån
m. m. i Gävleborgs län måtte beviljas ytterligare bidrag från allmänna
avdikningsanslaget med 30,000 kronor, att tillgodoföras statens avdikningslånefond
för nedskrivning av den skuld, som på grund av det den
13 april 1922 ur fonden beviljade lånet åvilade de i företaget deltagande
fastigheterna, med undantag av Harmångers kyrkoherdeboställe (Prästgården
l1).
Av utredningen torde framgå, att kostnaderna för utförandet av ifrågavarande
torrläggningsföretag på grund av omständigheter, över vilka delägarna
icke kunnat råda, blivit avsevärt högre än vad vid företagets påbörjande
beräknats. Det torde jämväl få anses ådagalagt, att den vunna markförbättringen
understiger vad som normalt skulle kunna anses svara mot
de nedlagda kostnaderna. I betraktande av berörda omständigheter och med
hänsyn till den ekonomiska belägenhet, vari vissa av torrläggningsföretagets
delägare befinna sig, synas billighetsskäl tala för att ytterligare statsunderstöd
beredes företaget. Statsunderstödet torde på sätt föreslagits av lant
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 27-
7
bruksstyrelsen böra få form av bidrag för minskning i skälig grad av företagets
skuld till staten å det den 13 april 1922 beviljade lånet från odlingslånefonden.
Den beräkningsgrund, som lantbruksstyrelsen tillämpat för bestämmande
av bidragets storlek, kan jag i princip ansluta mig till. Lika
med statskontoret anser jag emellertid, att Harmångers kyrkoherdeboställe
ej bör bliva delaktigt av ytterligare bidrag. Jag biträder därför statskontorets
förslag, att bidragsbeloppet bestämmes till 30,000 kronor. För beloppets
utlämnande fordras riksdagens medgivande. Beloppet torde böra utgå
ur statens avdikningsanslag och bör icke inräknas i det belopp, som Kungl.
Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt gällande
bestämmelser för anslagets användning.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till nedskrivning av det till sänkning av Harmångers
kyrksjö samt reglering av Harmångersån m. m. för torrläggning
och delvis odling av vattenskadade marker den 13 april
1922 beviljade lån från odlingslånefonden må från statens
avdikningsanslag till företaget anvisas ett statsbidrag av
30,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Odhnoff.