Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
given Stockholms slott den 30 april 7956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämligt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o)
och 13:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 253.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj
1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o) och 13:o) lagen den 26 maj 1909 örn
Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 2:o)

mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 §
1. lagen om polisväsendet i riket eller i 61 § a) lagen om vägdistrikt, eller ock
målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad---utom äktenskap;

mål angående folkpensionering och invalidunderstöd;

8:o) mål om rust- och rotehållares--— friheter och skyldigheter;

mål rörande tillämpning av lagen om allmänna vägar, såframt ej klagan
föres över sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 §
första stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket nämnda lag,
om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet;
mål om skjutsväsendet---samfälld långtäkt;

13:o) mål om Konungens befallningshavandes beslut angående förordnande
till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller till annan
dylik förrättning;

mål om förordnanden---nya förordnanden;

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937, dock att med avseende å mål,
som rör tillämpning av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i dess nuvarande
lydelse fortfarande skall gälla.

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 8:o) se SFS 1935:371 samt av 2 § 13:o) se SFS 1928:181.

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-,
finans- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Schlyter, fråga om vissa ändringar i lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj-.ts regeringsrätt samt anför därvid:

»Sedan Kungl. Majit i proposition nr 21 till 1934 års riksdag förelagt riksdagen
frågan om ny lagstiftning beträffande det allmänna vägväs
e n d e t samt riksdagen med vissa mindre ändringar antagit propositionen,
utfärdades den 7 juni 1934 lag örn allmänna vägar (nr 241) och lag om vägdistrikt
(nr 242). Dessa lagar skola träda i kraft den 1 januari 1937; dock
skola enligt givna övergångsbestämmelser lagarna i vissa delar lända till efterrättelse
redan dessförinnan. De nya lagarna komma att träda i stället för
dels 25 kapitlet byggningabalken i vad samma kapitel ännu gäller, d. v. s.
i fråga om allmän väg i stad, dels lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet dels ock lagen den 13 juni 1919 örn
ödebygdsvägar. De nya väglagarna synas påkalla vissa ändringar och tilllägg
i lagen om regeringsrätten.

Jämlikt 2 § 2:o) regeringsrättslagen höra till regeringsrättens upptagande
alla mål örn beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning
av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen om polisväsendet
i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande. Av regeringsrätten
upptagas alltså mål om beslut av vägstämma och detta oavsett
om stämmans beslut överklagats hos länsstyrelsen eller underställts länsstyrelsens
prövning och fastställelse. Enligt 3 § regeringsrättslagen skall regeringsrätten
i senare fallet dock icke avgöra målet utan med eget utlåtande
överlämna detsamma till avgörande av Konungen i statsrådet. I fråga om
mål, där klagan rörer länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse,
torde emellertid på grund av stadgandet i 61 § a) lagen örn vägdistrikt en
undantagsbestämmelse vara påkallad. Enligt 62 § i 1891 års väglag skall

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

vägstämmas beslut om upptagande av lån i visst fall underställas Kungl.
Maj:ts prövning och fastställelse. Motsvarande bestämmelse finnes i lagen
om vägdistrikt liksom i övriga kommunallagar. Men härutöver stadgas i
61 § a) vägdistriktslagen att vägstämmas beslut om upptagande av lån,
därest beslutet icke skall underställas Kungl. Majit, under vissa i lagrummet
närmare angivna förutsättningar skall underställas länsstyrelsen. Detta innebär
en nyhet, vartill motsvarighet saknas i 1891 års väglag och gällande
kommunallagar. När fråga är örn lånebeslut av annan kommun än vägdistrikt,
sökes alltså fastställelse direkt hos Kungl. Majit och besvär över
myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse kunna således icke förekomma.
Enligt lagen om vägdistrikt kommer däremot, såsom av det nyss
sagda framgår, förhållandet i vissa fall att bliva annorlunda när det gäller
av vägstämma fattat lånebeslut. Då det synes mindre lämpligt, att mål
avseende fastställelse av lånebeslut skola höra till regeringsrättens upptagande,
torde därför i 2 § 2:o) regeringsrättslagen böra införas en tilläggsbestämmelse
att mål, däri klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt
fastställelse å beslut, varom förmäles i 61 § a) lagen om vägdistrikt, icke
skola upptagas av regeringsrätten.

I 2 § 8:o) regeringsrättslagen nämnas mål örn, bland annat, anläggning, indragning
eller förändring av allmänna vägar och ödebygdsvägar. Då i den nya
väglagstiftningen ödebygdsväg icke behandlas såom en vägkategori vid sidan
av allmän väg utan inbegripes härunder, bör terminologien i regeringsrättslagen
givetvis undergå motsvarande ändring.

Vägdelning, varmed avses vägs fördelning till underhåll in natura, skall
icke vidare förekomma i fråga om allmän väg. Som en följd härav bör vad
regeringsrättslagen i 2 § 8:o) och 13:o) innehåller angående mål örn vägdelning
och mål om länsstyrelses beslut rörande förordnande till vägdelning
utgå.

Enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen skola av regeringsrätten upptagas även
mål örn rätt att hava stängsel, byggnad, upplag, skyltar och dylikt utmed väg
eller att därå hava grind, om tid för grinds öppenhållande, om uppsättande
av snöskärm i närheten av väg och ersättning för därav uppkommen skada.

Då i 29 § lagen örn allmänna vägar meddelas förbud att utan länsstyrelsens
tillstånd å väg hava upplag, grind eller annan anordning, som bereder olägenhet
för samfärdseln eller väghållningen, torde nyssberörda stadgande i regeringsrättslagen
böra givas en sådan avfattning, att jämväl mål örn rätt att
å väg hava anordning, som icke utgör grind, tilläggas regeringsrättens upptagande.

Jämlikt 31 § 1891 års väglag skall grind hållas avlyftad under den tid avåret,
som länsstyrelsen genom allmän kungörelse bestämmer. Denna föreskrift
återfinnes ej i den nya väglagen, som i stället innehåller ett mera allmänt
hållet stadgande att länsstyrelsen äger meddela föreskrifter ägnade att
minska olägenheten av grind. Självfallet kunna sådana föreskrifter just innehålla,
att grinden skall hållas avlyftad viss tid av året. Då föreskrifterna
emellertid kunna avse jämväl annat förhållande än nu berörts, exempelvis

Kungl. l\laj:ts proposition nr 2ö3.

5

grindens konstruktion, och då mål härom i varje fall kunna hänföras till mål
örn rätt att å väg hava grind, synes det onödigt att bibehålla den nuvarande
särkilda bestämmelsen angående mål örn tid för grinds öppenhållande eller
ersätta bestämmelsen med annan, som bättre svarar mot den nya väglagens
föreskrifter örn grind.

Kan på grund av arbete med vägs omläggning eller förbättring eller på
grund av naturhändelse såsom jordras eller översvämning eller av annan orsak
samfärdseln icke utan våda framgå å väg, äger enligt 39 § lagen örn allmänna
vägar länsstyrelsen på ansökning föreskriva, att nyttjanderätt till
mark för tillfällig väg skall upplåtas för så lång tid sådan väg till följd av
det inträffade hindret är nödig. Något motsvarande stadgande finnes ej i
gällande väglag. Med hänsyn till beskaffenheten av dessa ärenden torde besvär
över länsstyrelsens beslut däri böra upptagas av regeringsrätten. Då sådana
besvärsmål icke lära kunna inbegripas under mål om vägs anläggning,
vilka mål jämlikt 2 § 8:o) regeringsrättslagen redan nu prövas av regeringsrätten,
bör alltså ett tillägg införas i sistnämnda lagrum.

I 33 § av 1891 års väglag stadgas, att om någon vill å annan än kronan
tillhörig mark till vägs underhåll taga sand, grus eller sten och överenskommelse
med jordägaren icke kan träffas, häradsrätten äger att på talan av den
väghållningsskyldige bestämma, varest nämnda väglagningsämnen tjänligast
och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning
därför skall utgivas. Detta stadgande har i lagen om allmänna vägar
ersatts av bestämmelser med delvis annat innehåll. Enligt 42 § sistnämnda
lag må nämligen fråga om rätt att å annan än kronan tillhörig mark till
vägs underhåll taga sand, grus, jord eller sten hänskjutas till vederbörande
vägnämnd, som, där ej upplåtelse av rätt i nämnda avseende kan anses lända
jordägaren till märkligt men, äger bestämma, att upplåtelse skall ske. Det
ankommer tillika på nämnden att föreskriva i vilken omfattning och huruledes
den upplåtna rätten må utövas samt till vilket belopp eller efter vilka
grunder ersättning skall gäldas. Jämlikt 56 § i lagen kunna besvär över
nämndens beslut anföras hos länsstyrelsen. I överensstämmelse med vad jag
förordat angående mål örn upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig
väg anser jag, att även mål om upplåtelse av rätt till sand-, grus-, jordeller
stentäkt för vägs underhåll skola tillhöra regeringsrättens upptagande.
Bestämmelse härom torde böra införas i 2 § 8:o) regeringsrättslagen.

Lagen örn allmänna vägar innehåller ett avsevärt antal bestämmelser örn
ersättning till jordägare eller annan och huru ersättningen skall bestämmas.
Ilar vägnämnd enligt 30, 33, 36 eller 71 § meddelat föreläggande för jordägare
alt borttaga, lindra eller utbyta stängsel eller annan i dessa lagrum avsedd
anordning utmed väg eller att borthugga skymmande träd och buskar
och uppkommer i anledning av sådant föreläggande skada, skall väghållaren
gälda ersättning med belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes
av vägnämnden och, i händelse av klagan över nämndens beslut, av länsstyrelsen
såsom besvärsinstans. I enahanda ordning bestämmes ersättning, som
väghållare enligt 41 § är skyldig utgiva för skada i anledning av stakning,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

mätning, undersökning av grund m. m. eller till följd av tillfällig vägs anordnande
eller begagnande eller snöskärms uppsättande. Likaså tillkommer det
enligt 42 § vägnämnden att i fall av upplåtelse av rätt till sand-, grus-, jordeller
stentäkt fastställa den jordägaren härför tillkommande ersättningen.
Såsom förut nämnts avgöres ersättningsfråga av sistnämnda slag enligt nu
gällande väglag av allmän domstol. Inom köping eller annat stadsliknande
samhälle är jämlikt 14 § samhället berättigat och, om vägdistriktet därom
framställer begäran, skyldigt att vara väghållare i fråga om vägsträcka, som
på grund av stadsplanelagens bestämmelser skall vara upplåten för allmänt
begagnande såsom gata. Samhället är ock berättigat att i vidare mån än nyss
sagts ombesörja väghållningen inom samhället. För väghållning, varom nu
är fråga, skall vägdistriktet gälda ersättning till samhället. Ersättningen skall,
oavsett om tvist föreligger, bestämmas av länsstyrelsen. Enligt motsvarande
föreskrifter i 1891 års väglag fastställes ersättningen av tre gode män, av
vilka en utses av länsstyrelsen, en av vägstyrelsen i distriktet och en av
samhället. Innan länsstyrelsen meddelar beslut om den samhället tillkommande
ersättningen äger enligt den nya väglagen länsstyrelsen enligt 16 §
utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till
ersättning. Dessa gode män äro berättigade att av vägdistriktet erhålla ersättning
för sitt arbete och därmed förbundna kostnader och skall jämväl
denna ersättning bestämmas av länsstyrelsen. Vidare stadgas i 27 §, att örn
överenskommelse icke kan träffas mellan vägdistriktet och snöploglag örn
ploglagets ersättning, denna skall bestämmas av länsstyrelsen.

Mål om ersättning, som väghållare enligt det nu sagda har att utgiva, höra
i en del fall, exempelvis när fråga är om gottgörelse till gode män eller ersättning
för skada till följd av snöskärms uppsättande, enligt tydliga bestämmelser
i regeringsrättslagen till regeringsrättens upptagande. Beträffande
vissa andra av nu ifrågavarande slag av mål torde visserligen få anses uppenbart,
att även de tillhöra regeringsrättens upptagande, ehuru uttrycklig föreskrift
därom saknas. Som exempel härpå må nämnas mål örn ersättning
för borttagande av stängsel och annan anordning eller för röjning av träd
och buskar. I andra fall åter, exempelvis beträffande ersättning för grustäkt,
lära med nuvarande avfattning av regeringsrättslagen besvär icke kunna
upptagas av regeringsrätten. Då emellertid i samtliga här berörda fall tvistefrågan
är av rättslig innebörd och alltså bör prövas av regeringsrätten, bör
således en kompletterande bestämmelse införas i sistnämnda lag. Enklast
torde detta kunna ske genom en tilläggsbestämmelse i 2 § 8:o), att mål
om ersättningsskyldighet enligt lagen örn allmänna vägar skola tillhöra regeringsrättens
upptagande. Under denna förutsättning bör givetvis utgå vad
i samma lagrum nämnes om mål, som avse ersättning för skada uppkommen
genom snöskärm.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen
mål angående allmän pensionsförsäkring. Enär
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring den 1 januari 1937
ersättes av dels lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering dels ock förord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

7

ningen sistnämnda dag om invalidunderstöd, torde ifrågavarande stadgande
i regeringsrättslagen böra undergå därav påkallad ändring.

På föredragning av chefen för jordbruksdepartementet har Kungl. Maj:t
den 14 februari 1936 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett inom departementet
utarbetat förslag till lag örn förekommande och
släckning av skogseld.

Enligt 15 § 2 mom. i detta förslag, vilket är avsett att träda i kraft den 1
januari 1937, skall länsstyrelse, om den finner att arvode till brandfogde
eller vice brandfogde bestämts till belopp, som uppenbarligen icke är skäligt,
eller att för brandrote icke finnes skogsbrandordning eller att kommun
eljest uppenbarligen åsidosätter sina skyldigheter enligt den föreslagna lagen,
hos kommunen göra framställning om rättelse. Vidtages ej i anledning av
länsstyrelsens framställning erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen därom förordna.
Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen förelägga lämpligt vite
och till sådant vite fälla. Detta stadgande saknar motsvarighet i nu gällande
lag örn förekommande och släckning av skogseld. Enligt 15 § 3 mom.
i förslaget må klagan över dylika av länsstyrelse meddelade beslut förås hos
Konungen genom besvär.

På grund av stadgandet i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen i dess nuvarande lydelse
skulle det tillkomma regeringsrätten att upptaga och avgöra besvär i
mål, som av länsstyrelse handlagts jämlikt 15 § 2 mom. i omförmälda lagförslag.
Besvär över länsstyrelses beslut i underställningsmål rörande arvodeseller
skogsbrandordningsfrågor skola däremot jämlikt 2 § 2:o) och 3 § regeringsrättslagen
avgöras av Konungen i statsrådet. Med hänsyn härtill och då
det i mål, vilka avses i 15 § 2 mom. i lagförslaget, som regel torde bliva fråga
allenast örn lämpligheten och ändamålsenligheten av länsstyrelsens beslut
eller de åtgärder, varom däri förordnats, synas dessa mål böra undantagas
från regeringsrättens handläggning.

Stadgandet i 2 § 17:o) sjätte stycket regeringsrättslagen torde böra jämkas
i överensstämmelse härmed.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad Igdelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o)
och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den
26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majrts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26
maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:

2:o) mål örn beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1.
lagen örn polisväsendet i riket eller i 61 § a) lagen om vägdistrikt, eller ock
målet angår skolväsendets ordnande;

mål örn nybyggnad---utom äktenskap;

mål angående folkpensionering och invalidunderstöd;

8:o) mål örn rust- och rotehållares---friheter och skyldigheter;

mål örn anläggning, indragning eller förändring av allmänna vägar, av
broar och färjor därå, örn deras underhåll sommar- och vintertiden, om rätt
att hava stängsel, byggnad, upplag, skyltar och dylikt utmed väg eller att
därå hava grind eller annan anordning, örn upplåtelse av nyttjanderätt till
mark för tillfällig väg eller av rätt till sand-, grus-, jord- eller stentäkt för
vägs underhåll, om uppsättande av snöskärm i närheten av väg, om ersättningsskyldighet
enligt lagen om allmänna vägar, om bredden av hjulringar
å arbetsåkdon på landet;

mål om skjutsväsendet---samfälld långtäkt;

13:o) mål om Konungens befallningshavandes beslut angående förordnande
till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller till annan dylik
förrättning;

mål om förordnanden---nya förordnanden;

17:o) mål om kyrkotukt---medicinalstyrelsens inseende;

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant som må givas
enligt författningar rörande banker eller andra penninginrättningar, författningar
rörande yrkesmässigt utövande av köp och försäljning i kommission
av aktier, obligationer och liknande värdepapper, författningar rörande

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 8:o) se SFS 1935: 371, 2 § 13:o) se SFS 1928:181 saint 2 §
17:o) se SFS 1935:371.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

9

fondbörsverksamhet, lagen om polisväsendet i riket eller lagen om förekommande
och släckning av skogseld, örn utdömande av vite enligt andra än
nämnda författningar;

mål örn häktads---av straff.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

10

Kungl. Majlis proposition nr 253.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24- april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Den 21 februari 1936 har Kungl. Majit beslutat inhämta lagrådets utlåtande
över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr
38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Den i mom. 17 :o) föreslagna ändringen
hade betingats av stadganden i 15 § 2 och 3 mom. av ett inom jordbruksdepartementet
utarbetat förslag till lag örn förekommande och släckning
av skogseld, över vilket lagförslag Kungl. Maj :t den 14 februari 1936 beslutat
inhämta lagrådets yttrande. Då sistnämnda lagförslag, vilket ännu
icke undergått granskning i lagrådet, icke kan beräknas komma att föreläggas
årets riksdag, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte besluta att lagrådets
utlåtande över förenämnda lagförslag rörande ändringar i regeringsrättslagen
icke måtte avse mom. 17:o) i detta förslag.»

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kunglig Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 april
1936.

Närvarande:

j ustitierådet Afzelius,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet den 21 februari 1936, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o),
8:o), 13:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt.

Sedermera hade Kungl. Maj:t, enligt till lagrådet överlämnat utdrag avprotokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24 april 1936, beslutit att lagrådets
utlåtande över förenämnda lagförslag icke skulle avse mom. 17:o) i sagda
förslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Ernst Leche.

Lagrådet yttrade:

Innehållet av 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet är numera uppdelat å de år 1934 antagna lagarna örn allmänna vägar
och om vägdistrikt. Den nya lagen örn allmänna vägar har ock ersatt de bestämmelser
i 25 kap. byggningabalken, vilka hittills varit gällande med avseende
å vägväsendet i städerna. Den uppräkning av vägmål, vilken förekommer
i 2 § 8: o) av det remitterade förslaget, hänför sig helt till lagen örn
allmänna vägar och torde i verkligheten avse att inbegripa samtliga fall, i vilka
enligt 57 § samma lag klagan må föras hos Konungen, med undantag dock
för sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 § första
stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket. De fall, i vilka mål
enligt lagen om vägdistrikt skola tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande,
innefattas under 2 § 2:o). Vid detta förhållande lärer den uppräkning,
som under den äldre lagstiftningen var nödvändig, ej längre vara
erforderlig utan kunna med fördel utbytas mot en hänvisning till mål rörande
tillämpning av lagen örn allmänna vägar med de undantag som nyss

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

sagts. Erhåller stadgandet sådan avfattning, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse
av innehåll, att med avseende å mål, som rör tillämpning
av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i nuvarande lydelse fortfarande
skall gälla.

Anses även efter den nya väglagstiftningens genomförande vägmålens beskaffenhet
böra i detalj angivas i regeringsrättslagen, torde uppräkningen så
till vida böra närmare anslutas till lagen om allmänna vägar, att de i förslaget
upptagna orden »om anläggning, indragning eller förändring av allmänna
vägar, av broar och färjor därå, örn deras underhåll sommar- och vintertiden»
utbytas mot »väghållning, indragning eller förändring av allmän väg»
(jfr sistnämnda lag 2, 7—9 och 23 §§).

I övrigt finner lagrådet förslaget, i vad det utgör föremål för granskning,
ej föranleda annan erinran än att, då den i förslaget avsedda ändringen i
2 § 17:o) icke nu kommer att äga rum, härav påkallas ändrad avfattning av
förslagets rubrik och ingress.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
samt tillförordnade chefen för socialdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 29 april
1936 avgivna utlåtande över det den 21 februari 1936 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 13:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I anledning av vad lagrådet anfört rörande 2 § 8:o) i det remitterade lagförslaget
finner jag den i lagrummet förekommande uppräkningen av olika
slag av vägmål böra utbytas mot en generell hänvisning till mål rörande
tillämpning av lagen om allmänna vägar, dock med vissa undantag. Från
regeringsrättens prövning böra sålunda, såsom lagrådet funnit, undantagas
sådana Konungens befallningshavandes beslut, som angivas i 16 § första
stycket, 47 §, 49 § andra stycket och 65 § andra stycket lagen om allmänna
vägar. I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har 2 § 8:o) undergått
erforderlig omarbetning. Samtidigt har till lagförslaget fogats en övergångsbestämmelse
av innehåll att med avseende å mål, som rör tillämpning
av förut gällande väglagstiftning, 2 § 8:o) i dess nuvarande lydelse fortfarande
skall gälla.

Slutligen har — då någon ändrad lydelse av 2 § 17:o) icke nu ifrågasattes
— detta lagrum utgått ur lagförslaget, varjämte förslagets rubrik och
ingress givits den ändrade avfattning som därav påkallas.»

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande av att proposition
i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan hinder
av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända — att Kungl. Maj:t måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande lagförslag med
de ändringar som förut angivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Tage Evers.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

360951