Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
1
tfr 245.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelser
med civilstatens och telegrafverkets änke- och
pupillkassor örn övertagande av kassornas rörelse,
m. m.; given Stockholms slott den 24 april 1936.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24- april 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigfors, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför departementschefen,
statsrådet Wigforss:
Genom proposition den 6 mars 1936, nr 201, har för riksdagen framlagts
förslag till reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänt familjepensionsreglemente). Reglementet
är avsett att bliva tillämpligt å alla befattningshavare, för vilka civila eller
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 243.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
militära tjänstepensionsreglementet gäller. Enligt en särskild bestämmelse
skall emellertid genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl.
Majit efter riksdagens bemyndigande bestämmas tidpunkten för reglementets
ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas de avvikelser
från reglementets bestämmelser, som därvid finnas påkallade beträffande
befattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt på grund
av sin statstjänst, samt beträffande de fall då avgång från befattningen skett
före ikraftträdandet.
Berörda bestämmelse ansluter sig till 1934 års familjepensionsutrednings
förslag, att reglementet skulle vinna tillämpning successivt för de skilda förvaltningsområdena,
allteftersom uppgörelse träffades örn statens övertagande
av den kassa, som nu ombesörjde de vid resp. förvaltningsområde anställda
manliga ordinarie befattningshavarnas familjepensionering. Vid anmälan
inför Kungl. Majit av propositionen meddelade jag, att en preliminär överenskommelse
om övertagande av civilstatens änke- och pupillkassa redan träffats
och remitterats till vissa myndigheter för yttrande. Vidare anförde jag,
att jag hyste den förhoppningen att senare under innevarande riksdag kunna
framlägga förslag till överenskommelser med åtminstone några av de större
kassorna och att i samband därmed beslut skulle kunna fattas om de nya
bestämmelsernas ikraftträdande för de ifrågavarande förvaltningsområdena.
Då numera berörda yttranden inkommit samt dessutom en motsvarande överenskommelse
rörande telegrafverkets änke- och pupillkassa träffats och varit
föremål för remiss, anhåller jag att få anmäla dessa frågor.
Civilstatens änke- och pupillkassa.
Nuvarande organisation m. m.
Civilstatens änke- och pupillkassa, som i förening med den för tjänstepensionering
avsedda civilstatens pensionsinrättning trädde i verksamhet från
och med år 1827, bestod ursprungligen av två avdelningar, allmänna änkeoch
pupillfonden samt enskilda änke- och pupillfonden. Från och med år
1908 ombildades kassan, varvid den såsom sin egendom mottog pensionsinrättningens
och nämnda båda fonders samtliga tillgångar, med skyldighet
för kassan att därefter, utöver fullgörandet av egna förbindelser, jämväl bestrida
från nämnda pensionsinrättning och fonder redan beviljade pensioner
samt svara för pensionsinrättningens eller den s. k. tjänstemannafondens förbindelser
i fråga om de tjänstinnehavare, vilka vid 1907 års utgång voro delägare
i inrättningen.
Enligt § 2 mom. 1 i kassans av Kungl. Majit den 15 december 1916 (Sv. ffs.
nr 582) fastställda reglemente med däri sedermera gjorda ändringar1 äro till
delaktighet i denna kassa förpliktade, med i mom. 2 stadgade undantag, en
var ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat, som blivit fastställd
1 Se Sv. ffs. 1917:958, 1920:903, 1923:464, 1926:541, 1929:407 och 1933:21.
Kungl. Majlis proposition nr 245-
3
av Konungen och riksdagen, innehavare av å sådan stat uppförd ordinarie
civil tjänst, vilken tillsättes genom förordnande på viss tid, innehavare av de
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet inrättade professurer, med vilka
icke är förenad lön å sådan stat, innehavare av ordinarie tjänst vid kassan
ävensom kommissionslantmätare.
Enligt samma paragraf mom. 2 undantagas från delaktighet alla kvinnor
och den, som vid första utnämning till tjänst uppnått en levnadsålder av 60
år, ävensom statsråd samt vidare innehavare av tjänster, med vilka är förenad
skyldighet att för beredande av pension åt änkor och barn erlägga avgifter
till arméns, prästerskapets, statens järnvägars eller telegrafverkets änkeoch
pupillkassa, statens pensionsanstalt (främst de allmänna läroverkens lärare),
Uppsala universitets pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och
barn, pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid
universitetet i Lund, flottans pensionskassa, lotsverkets enskilda pensionskassa
eller tullstatens enskilda pensionsinrättning, samt innehavare av tjänst vid
statens järnvägar eller vid tullverket, vilken tillsättes genom förordnande på
viss tid.
Antalet delägare i civilstatens änke- och pupillkassa utgjorde vid 1934 års
utgång 13,743 (därav vid postverket 5,464).
Tjänstinnehavarnas delaktighetsbelopp i kassan enligt gällande reglemente
är i allmänhet lika med 27.5 procent av tjänstepensionsunderlaget. Delaktighetsbeloppet
motsvarar den enligt reglementet utgående pensionen för
änka ensam eller ett barn ensamt. Härtill ha emellertid — utöver pensionsoch
dyrtidstillägg av statsmedel på sätt framgår av redogörelsen i propositionen
nr 201 — under de sista åren på grund av särskilda beslut kommit pensionsförhöjningar
av kassans medel, utgående med 10 procent.1
Delägare, som uppnått 60 års ålder, kan ej vinna förhöjning i sitt delaktighetsbelopp.
Såsom årsavgift erlägger varje delägare intill fyllda 67 år ett belopp motsvarande
16.8 procent av delaktighetsbeloppet. Härtill kommer vid inträde
eller förhöjning av delaktighetsbeloppet efter 29 års ålder en befordringsavgift,
fördelad på fem år, med viss av åldern beroende procent av delaktighetsbeloppet,
resp. förhöjningen därav.
Åldersgränsen för äktenskaps ingående är 65 år. Pensionsrätten för änka
upphör vid nytt äktenskaps ingående men kan under vissa förutsättningar
återupplivas, om även det andra äktenskapet upplösts genom mannens död.
Kassan åtnjuter direkt statsbidrag endast såsom bidrag till förvaltningskostnader.
Detta har alltsedan budgetåret 1925/1926 utgått med 50,000 kronor för
budgetår. Dessutom bekostas såsom nämnts pensionstillägg och dyrtidstillägg
av statsmedel.
Kassans kapitalbehållning enligt räkenskaperna uppgick vid 1934 års utgång
till 65,460,030 kronor 73 öre, oberäknat kapital- och livränteförsäkringsanstalten
samt donationsfonderna, vilka nämnas i det följande. *
> Pensionsbeloppen för änka efter delägare nied nyreglerad lön i olika lönegrader, inkl. pensionsförhöjning
men exkl. dyrtidstillägg, framgå av tab. 1 Bil. D till prop. nr 201 (sid. 134).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Utgifterna för pensioner från den egentliga änke- och pupillkassan utgjorde
under år 1934 2,143,306 kronor 56 öre.
Pensioner från allmänna änke- och pupillfonden ha icke fått beviljas
sedan 1880-talet; sådana pensioner ha under 1934 utgått med endast 1,029
kronor.
Pensioner från enskilda änke- och pupillfonden tillkomma efterlevande
efter delägare i kassan, vilka avgått ur tjänst före 1908 års ingång. Sådana
pensioner, för vilka också gäller en tillfällig pensionsförhöjning å 10 procent,
ha under 1934 utbetalts med tillhopa 227,848 kronor 53 öre.
Vad slutligen angår tjänstemannafonden, tillkommer pension därifrån efter
avgång ur tjänst de vid 1907 års utgång förefintliga, ännu kvarstående delägarna
i fonden, under förutsättning bl. a. att pension ej utgår av statsmedel.
Antalet sådana pensionärer — vilka jämväl åtnjuta viss tillfällig pensionsförhöjning
— uppgick under år 1934 till 7 med ett sammanlagt pensionsbelopp
av 14,460 kronor.
Sammanlagda pensionsutgifterna under år 1934 uppgingo således till
2,386,644 kronor 9 öre.
Kassan förvaltas av en styrelse, bestående av ordförande, som förordnas
av Kungl. Maj:t, en jämväl av Kungl. Maj:t förordnad verkställande direktör
samt tre valda ledamöter. Delägarna sammanträda genom fullmäktige till lagtima
möte vart tredje år samt dessutom till urtima möte, då Kungl. Maj:t på
framställning av styrelsen eller eljest därom förordnar. För val av fullmäktige
indelas delägarna i nio grupper, närmare angivna i det följande (sid. 7).
Fullmäktige ha att anställa val av styrelse m. m. samt besluta i de frågor rörande
förvaltningen eller ändringar och tillägg i kassans reglemente, utlåningsreglemente
och instruktion för styrelsen, vilka av styrelsen, revisorerna
eller någon fullmäktig blivit väckta, ävensom att avgiva yttranden i ärenden,
angående vilka Kungl. Majit infordrar fullmäktiges utlåtande. Fullmäktiges
beslut i ämnen, som angå huvudgrunderna för kassan eller ändringar och tilllägg
i reglementena eller instruktionen för styrelsen, är dock gällande endast
såvitt det av Kungl. Majit gillas.
Enligt stadgande i kassans reglemente skola i enlighet med gällande föreskrifter
av kassan förvaltas den med civilstatens enskilda änke- och pupillfond
förut förenade kapital- och livränteförsäkringsanstalten. Rörande denna anstalt,
vilken funnits sedan år 1867, har Kungl. Majit den 30 juni 1899 (Sv.
ffs. nr 61) förordnat, att anstalten skulle ställas under avveckling, så att från
1900 års ingång inga nya delägare finge vinna inträde. För äldre delägare
fortgår emellertid verksamheten alltjämt med tillämpning av ett av Kungl.
Majit den 28 september 1883 (Sv. ffs. nr 56) fastställt reglemente med däri
sedermera gjorda ändringar.1
Anstaltens besparingsfond, vars behållning vid 1934 års utgång uppgick till
550,722 kronor 56 öre, innefattar de i fonden kvarstående delägarnas (vid
1 Se Sv. ffs. 1888:73 och 1899: 61.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
5
1934 års utgång 145 st., samtliga kvinnliga) behållningar, vilka förkovras, så
länge de ej överstiga 10,000 kronor,
dels genom fondens andel i anstalten tillkommande ränta, beräknad efter
den medelränta för året, som änke- och pupillkassan åtnjuter å utlånade
medel (för år 1934 4.5 procent);
dels genom gjorda insättningar, vilka emellertid endast få göras av ännu
kvarlevande huvudman för delägare (sedan år 1929 lia insättningar ej skett);
dels genom delägarna från kontot för vinstmedel påförda vinstmedel efter
avlidna eller på annat sätt avgångna delägare, under år 1934 påförda med
0.7 procent;
dels slutligen genom den tillskottsränta av högst 4 procent, under år 1934
utgående med 2.5 procent, som av grundfondens ränteavkastning tillgodoföres
delägare med behållning, ej överstigande 5,000 kronor.
Som grundfond för anstalten lia enligt kungl, brev den 31 augusti 1866
anvisats f. d.statskommissarien af Tunelds samt f. d. kamreraren G. Törnqvists
donationsfonder, vilkas sammanlagda behållning vid 1934 års slut uppgick
till 111,382 kronor 80 öre, samt därjämte en särskild donation, vars behållning
vid 1934 års utgång uppgick till 1,331 kronor 50 öre. Rörande nämnda båda
donationsfonder bestämdes vid avvecklingsbeslutet den 30 juni 1899, att desamma
skulle, nied möjligen vid avvecklingens slut reserverad avkastning,
då tillfalla änke- och pupillkassan eller i dess ställe tillkommen inrättning.
I fråga om de närmare reglerna för tillgodogörande av delägarnas behållningar
i besparingsfonden samt räntor och vinstmedel torde få hänvisas till
reglementet. Nämnas må här endast, att faderlös dotter äger att efter anmälan
årligen uppbära förenämnda ränta, vinstandelar och tillskottsränta samt att
behållningarna å fonden efter hand överflyttas till livräntefonden. Kvinnlig
delägare är nämligen berättigad att från och med det år, då hon fyller 40 år,
överflyttas till livräntefonden med sin å besparingsfonden innestående behållning.
Angående livräntas beräknande gälla särskilda regler. Antalet livräntetagare
utgjorde vid 1934 års utgång 330; fondens behållning var vid samma
tid 1,076,597 kronor 5 öre.
Vissa ytterligare uppgifter örn livräntefonden lämnas i det följande (sid.
30 o. f.).
Vid civilstatens änke- och pupillkassas ombildning från och med år 1908
stadgades, att alla till civilstatens pensionsinrättning redan gjorda donationer
skulle emottagas av kassan och förvaltas av styrelsen i överensstämmelse med
givarnas föreskrifter. Därjämte åligger det enligt gällande reglemente styrelsen
att på enahanda sätt förvalta de till kassan donerade medel, vilka
styrelsen enligt beslut, som av Kungl. Majit fastställts, funnit böra mottagas.
De sålunda under styrelsens förvaltning stående donationsfonderna äro,
oberäknat de nyssnämnda af Tuneldska och Törnqvistska donationsfonderna,
till antalet elva och hade vid 1934 års utgång en sammanlagd behållning av
953,317 kronor 9 öre. Alla dessa fonder, vilka senare skola närmare angivas,
förräntas i likhet med de i det föregående nämnda fonderna tillsammans
med kassans övriga medel och gottgöras ränta, beräknad efter årets medelränta.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Överenskommelse örn kassans överlåtande å staten.
Utredningsmaterialet.
Med skrivelse den 29 februari 1936 har 1934 års familjepensionsutredning
överlämnat en av utredningen, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt av fullmäktige för civilstatens änkeoch
pupillkassa utsedda delegerade, under förbehåll av fullmäktiges godkännande,
å andra sidan, den 7 februari 1936 träffad överenskommelse örn statens
övertagande av kassans rörelse, överenskommelsen torde få fogas till
dagens statsrådsprotokoll (bilaga A). Till överenskommelsen höra tre bilagor.
Den första, omnämnd i 2 morn., utgöres av det förslag till civilt familjepensionsreglemente,
som enligt vad som omförmälts i propositionen
nr 201 framlagts av familjepensionsutredningen med utlåtande den 23 januari
1936; härvidlag torde få hänvisas till nämnda proposition. Den andra
bilagan är ett i 9 mom. omförmält förslag till stadgar för civilstatens understödsnämnd,
en nämnd som enligt delegerades förslag skulle inrättas för
handhavande av utdelningar från vissa av donationsfonderna; detta förslag
torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga A 1. Den tredje bilagan
utgöres av en av delegerade vid överenskommelsens undertecknande avgiven
promemoria med vissa särskilda uttalanden, som i det följande återgivas.
Med familjepensionsutredningens skrivelse har vidare överlämnats två av
byråchefen i försäkring sinspektionen, fil. doktor Tim Jansson utarbetade
promemorior, vilka bifogas statsrådsprotokollet såsom bilaga B och bilaga C.
Av dessa avser den förra »allmänna grunder för beräkningar angående civila
familjepensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska
innebörden av ett statens övertagande av verksamheten (självkostnadsgrunder)»;
till denna promemoria höra tre tabeller (bilagor Bl, B 2 och B 3).
Den senare promemorian utgör en utredning angående den ekonomiska innebörden
av ifrågavarande överenskommelse; till denna promemoria höra dels
vissa balansräkningar (bilaga C 1) och dels en uppställning rörande kassans
kapitaltillgångar (bilaga C 2).
Slutligen har familjepensionsutredningen med sin berörda skrivelse överlämnat
ett av professorn Rob. Malmgren avgivet utlåtande i vissa rättsfrågor,
vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga D.
Sedan fullmäktige för delägarna i kassan den 4—16 mars 1936 varit samlade
till urtima möte för behandling av den ifrågavarande överenskommelsen,
ha fullmäktige sistnämnda dag avgivit ett yttrande i ärendet. Vid detta
yttrande har fogats dels en av verkställande direktören hos kassan, f. d. kommendörkaptenen
Sam Lindstedt utarbetad, den 17 februari 1936 dagtecknad
promemoria rörande överenskommelsens särskilda punkter, dels en skrift den
4 mars 1936 från kassans tjänstemän till fullmäktige dels ock protokoll ut
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
visande skiljaktiga meningar vid fullmäktiges sammanträde. Dessa handlingar
skola senare i huvudsak återgivas.
Med hänsyn till omnämnandet i det följande av de skiljaktiga meningarna
torde här få anmärkas, att enligt till Kungl. Maj:t ingiven berättelse fullmäktige
vid det urtima mötet utgjorts av följande personer:
för första gruppen, omfattande högsta domstolen, regeringsrätten, nedre
justitierevisionen, hovrätter och häradshövdingar, hovrättsrådet H. B. F.
Palmgren;
för andra gruppen, omfattande statsdepartementen, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten samt beskickningar
och konsulat, statskommissarien N. G. Spilhammar;
för tredje gruppen, omfattande Överståthållarämbetet och länsstyrelserna,
landskamreraren O. J. P. Rundqvist;
för fjärde gruppen, omfattande fögderiförvaltningarna, landsfiskalen S.
Pira;
för femte gruppen, omfattande vattenfallsstyrelsen, lotsstyrelsen, vattenfallsverken
och lotsverket, driftdirektören H. D. Fransén;
för sjätte gruppen, omfattande medicinalstyrelsen, förste provinsialläkare,
provinsialläkare och anstalter för sinnessjuka, dels för högre befattningshavare
medicinalrådet J. T. Byttner och dels för lägre befattningshavare
överskötaren V. Svensson;
för sjunde gruppen, omfattande domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstaten,
skogsskolorna och lantmäteristaten, dels för högre befattningshavare
distriktslantmätaren K. G. Willén och dels för lägre befattningshavare kronojägaren
O. J. Bragée;
för åttonde gruppen, omfattande postverket, dels för högre befattningshavare
postassistenten H. W. Owe och postmästaren V. K. A. Petrelius och
dels för lägre befattningshavare förste postiljonen P. Granath och postexpeditören
C. G. M. Sund; samt
för nionde gruppen, omfattande övriga verk och stater, dels för de högsta
befattningshavarna byråchefen J. E. B. Påhlson, dels för de lägsta befattningshavarna
vaktkonstapeln B. I. Larsson och dels för mellangraderna revisorn
E. K. A. Wibom.
Över familjepensionsutredningens skrivelse med därvid fogade bilagor
ävensom fullmäktiges berörda yttrande med därtill hörande handlingar ha
infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och domänstyrelsen ävensom av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och kommunikationsverkens lönenämnd.
Statskontorets utlåtande har, i följd av särskild remiss, avsett jämväl en
av föreningen kvinnor i statens tjänst och kvinnliga postföreningen jämte
vissa andra sammanslutningar av kvinnliga tjänstemän gjord, i propositionen
nr 201 omförmäld framställning rörande vissa konsekvenser av familjepensionsreformen
för de kvinnliga tjänstemännen, i vad ståndpunkt till
denna framställning icke tagits i nämnda proposition.
Jag övergår nu till en redogörelse för överenskommelsens innehåll samt
för de däröver avgivna yttrandena.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Överenskommelsens allmänna förutsättningar och huvudgrunder.
Innan de familjepensionsutredningen anbefallda förhandlingarna med
ifrågavarande och övriga kassor inletts har utredningen anhållit om ett utlåtande
av professorn Rob. Malmgren över följande frågor:
. * samma ordning, som är stadgad för beslut om reglementsänd
nng,
träffas en godvillig överenskommelse mellan en kassa och staten om
statens övertagande av kassans förpliktelser samt — helt eller delvis — av
dennas tillgångar, så att överenskommelsen blir bindande för de särskilda
delägarna dels såtillvida att de icke kunna rikta anspråk på skadestånd
eller dylikt gentemot fullmäktige, som bidragit till beslutet, dels ock såtillvida,
att delägarna måste finna sig i att erhålla samma rättigheter och
skyldigheter gentemot staten, som de förut haft gentemot kassan?
2. Kan en sådan överenskommelse bli bindande för de enskilda delägarna
även i den mån den innefattar, att deras rättigheter och skyldigheter förändras,
exempelvis genom att de förklaras skola falla under ett nytt enhetligt
familjepensionsreglementes tillämplighetsområde?
3. Kan i annan ordning, därest frågorna 1 eller 2 besvaras nekande, bindande
överenskommelse av ifrågavarande innehåll åvägabringas?
På dessa frågor har professor Malmgren efter en utförlig motivering, rörande
vilken jag får hänvisa till utlåtandet (bilaga D), sammanfattningsvis
lämnat följande svar:
»Reglementena innehålla intet örn befogenheten att besluta om kassornas
upplösning och den ifrågasatta överenskommelsen med staten. Då kassorna
måste kunna avvecklas, kan man emellertid — i stället för att gå omvägen
över en regementsförändring — anse det organ, som är kompetent att besluta
förändringar i ''huvudgrunderna’ för kassorna, vara kompetent också i denna
fråga.
Fullmäktiges beslut bli förbindande för delägarna, även om det gäller en
total omläggning av kassan. Där den enskilde kan påvisa något verkligt
rättsanspråk, kan detta dock ej förintas, något som emellertid gäller även beslut
under den nuvarande ordningen. Med tanke på möjliga tvivelsmål om vad
som är eller icke är en delägares verkliga rättigheter bör det i överenskommelsen
tillerkännas delägare frihet att, om han inom viss tid uttalar önskan därom,
bibehållas vid rättigheter och skyldigheter enligt den gamla ordningen.
Om en dylik bestämmelse inryckes och staten uttryckligen och på ett juridiskt
fullt betryggande sätt övertar kassornas förbindelser mot delägarna
och pensionsberättigade, kan risken att de beslutande fullmäktige skola utsättas
för en skadeståndstalan anses alldeles utesluten.
De två första frågorna — ---kunna alltså besvaras jakande.»
Den träffade överenskommelsens huvudgrunder äro i stort sett:
att staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser;
att kassans samtliga tillgångar överlåtas till staten;
att det föreslagna nya civila familjepensionsreglementet från övertagandet
blir tillämpligt beträffande alla därvid i tjiinst kvarstående delägare med nyreglerad
lön, dock med de undantagen att dels avgifterna så länge vederböran
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
9
de kvarstår i samma tjänst utgå enligt oförändrade grunder, i fråga om såväl
belopp som tid, dels ock avkortad familjepension i regel icke ifrågakommer;
*j
att alla pensionsförpliktelser i övrigt fullgöras av staten enligt oförändrade
grunder, dock så att till förut utgående pensionsförmåner, oberäknat
statliga pensionstillägg och dyrtidstillägg, lägges ett fast tillägg av tjugo procent,
motsvarande kassans överskott enligt de tillämpade s. k. självkostnadsgrunderna;
samt
att vid övertagandet i tjänst kvarstående delägare med nyreglerad lön
kan få sistnämnda bestämmelser å sig tillämpade i stället för det nya familjepensionsreglementet,
därest han före övertagandet gör anmälan därom
hos Kungl. Maj:t.
Rörande sättet för fullgörande av statens förpliktelser gentemot kassans
tjänstemän samt ifråga om kapital- och livränteförsäkringsanstalten och donationsfonderna
finnas vissa särskilda bestämmelser, till vilka jag i det följande
skall återkomma.
Såsom framgår av propositionen nr 201 skall av det nya familjepensionsreglementets
pensionsförmåner ett belopp motsvarande 120 kronor av familjepensionsunderlaget
i alla grader jämte den rörliga pensionsdelen utgöra
statens direkta bidrag till familjepensioneringen; å andra sidan bortfalla
pensions- och dyrtidstilläggen. Ifrågavarande överenskommelse innebär
emellertid enligt den uppgjorda balansräkningen (bilaga Cl) en ytterligare
kostnad — av övergångsnatur — med ett kapitalvärde av närmare 6 miljoner
kronor. Kassans tillgångar, inberäknat värdet av blivande avgifter, förslå
m. a. o. vid tillämpning av nämnda självkostnadsgrunder visserligen att täcka
kassans samtliga förpliktelser, ökade med omkring tjugo procent, men för att
därutöver bringa upp de nuvarande aktiva delägarnas pensionsförmåner till
det nya familjepensionsreglementets belopp, minskade med berörda statsbidrag1,
erfordras ett tillskott av staten, vars kapitalvärde kan beräknas till
nämnda belopp.
Familjepensionsutredningen har i kostnadsfrågan anfört, att den ekonomiska
uppoffring staten sålunda skulle behöva göra för att förverkliga huvudsyftet
med hela familjepensionsutredningen, nämligen åstadkommandet
av en familjepensionering efter enhetliga grunder, syntes kunna betecknas
såsom ganska måttlig. Dels vore det här icke fråga örn någon engångsutgift
utan örn en kapitaliserad skuld, som med hänsyn till skuldpostens
natur kunde amorteras under praktiskt taget hur lång löptid som helst.
Dels — och detta förtjänade understrykas — hade det hittillsvarande statsbidraget
till civilstatens änke- och pupillkassa varit både absolut och relativt
taget betydligt lägre än statsbidraget till någon annan av de större familjepensionskassorna.
Det syntes heller icke vara oriktigt antaga, att den
bättre ekonomiska ställning de andra nu avsedda kassorna utvisade till be
-
1 Jfr tab. 1 till Bil. D i prop. nr 201 (sid. 134).
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
tydande del vore att tillskriva just det förhållandet, att de haft förmånen
åtnjuta ett större statsbidrag för sin verksamhet.
Den i överenskommelsen innefattade principen örn oförändrade avgifter
för de nuvarande delägarna under oförändrad tid innebär skyldighet för
dessa delägare att erlägga avgifter till 67 års ålder, även örn pensionsåldern
inträtt tidigare, under det att enligt det föreslagna familj epensionsreglementet
familjepensionsavdrag aldrig beräknas efter avgång ur tjänst. Ett särskilt
yttrande i denna fråga från förhandlingsdelegerades sida förekommer
i den av dem vid överenskommelsens undertecknande avlämnade promemorian.
Däri anföres bland annat:
Inom kassan har sedan åtskilliga år tillbaka det önskemålet förefunnits,
att avgiftstiden borde så begränsas, att avgifter icke behövde betalas efter
inträdet i pensionsåldern; och har vid fullmäktiges sammanträden genomförandet
av denna ändring framstått såsom en huvudfråga, vilken ovillkorligen
bort med det snaraste lösas. Den omständigheten att nedgången i ränteläget
under senare tiden framkallat större svårigheter än förut att vidtaga
reformen har icke haft till följd att densamma avförts från dagordningen.
Frågan har i stället ytterligare aktualiserats genom den sänkning av pensionsåldern,
som verkställts år 1934. För närvarande föreligger ett vid fullmäktiges
senaste sammanträde framlagt förslag, åsyftande en förändring uti
ifrågavarande avseende, vilket förslag emellertid icke av fullmäktige prövats
i avvaktan på avgörandet om statens övertagande av familjepensioneringen.
Lösningen av den viktiga frågan bör dock icke förhindras eller uppskjutas
genom ett dylikt övertagande. Liksom under de senare åren reformer
genomförts för avhjälpande av missförhållanden på andra områden
bör en ändring även vidtagas i den för ett stort antal av statens befattningshavare
så svåra anordningen, att den som erhållit pension och därvid fått
sina inkomster i hög grad reducerade skall under flera år erlägga för honom
synnerligen betungande familjepensionsavgifter. Denna ändring är så
mycket mera nödvändig som det nu anmärkta missförhållandet i främsta
rummet drabbar de lägst avlönade tjänstemännen, vilka i de flesta fall avgå
redan vid 60 års ålder och då hava att så länge som under sju år erlägga
familjepensionsavgifter. Vidare bör framhållas, att det ur administrativ synpunkt
måste innebära svårigheter att för vissa tjänstemän bibehålla avgiftsplikt
efter övergång å pensionsstat. De kostnader, som skulle uppstå, därest
en ändring vidtoges i den föreslagna riktningen, äro icke heller av den storleksordning,
att hinder på grund därav bör möta för den önskade reformens
genomförande. I detta sammanhang kan även framhållas, att de tjänstemannagrupper,
som tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa, icke kommit
i åtnjutande av bidrag från statens sida för sin familjepensionerings omhänderhavande
i tillnärmelsevis samma omfattning som fallet varit beträffande
andra personalgrupper. Då statens underhandlare icke kunnat tillmötesgå
fullmäktiges delegerade i denna punkt, hava delegerade hellre än
att riskera ett dröjsmål med träffandet av hela överenskommelsen ansett sig
böra underteckna avtalet i det skick detsamma föreligger. Detta innebär
dock icke, att delegerade frångått sin uppfattning angående det berättigade
i den ändring, som påyrkats. Delegerade förutsätta fastmera, att statsmakterna
skola oavsett den avfattning den preliminära överenskommelsen erhållit
vid ärendets fortsatta behandling belijärta de av delegerade framförda
synpunkterna och bereda kassans delägare den önskade lättnaden. För var
och en framstår genast det påpekade missförhållandets fullkomligt uppenbara
natur.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
11
Familjepensionsutredningen har i denna fråga anfört, att den funne det
framställda önskemålet vara synnerligen behjärtansvärt men för sin del icke
ansett sig kunna inrycka en bestämmelse av här avsett innehåll i överenskommelsen.
Fullmäktige för kassans delägare lia i sitt yttrande den 16 mars 1936 först
rörande fullmäktiges befogenhet anfört:
Fullmäktige hava till en början ansett sig böra taga ställning till frågan,
huruvida fullmäktige äga befogenhet att besluta om kassans upplösning samt
om fullmäktige således kunna med rättsligt förbindande verkan fatta beslut
om en överenskommelse med staten om dennas övertagande av kassans förpliktelser
och om överlämnande till staten av kassans tillgångar. Efter övervägande
av de synpunkter, som framförts på detta spörsmål, hava fullmäktige
kommit till den uppfattningen, att fullmäktige äga behörighet att uti ifrågavarande
avseende utöva beslutanderätt nied för samtliga delägarna bindande
verkan.
Med hänsyn till den beständiga naturen av kassans reglementsenliga förpliktelser
anse sig fullmäktige dock ej behöriga att genom ett avtal om statens
övertagande av kassans rörelse frånhända någon delägare eller dennes efterlevande
eller kassans pensionstagare eller tjänstemän någon av de rättigheter
eller förmåner, som tillkomma dem enligt nu gällande reglementsbestämmelser
eller på annan grund. Fullmäktige förutsätta, att den huvudpunkt i överenskommelsen,
enligt vilken staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser,
får otvetydigt tolkas så, att nyssnämnda rättigheter och förmåner
av vad slag de vara må skola fortfarande bestå.
Rörande sin allmänna ståndpunkt till den föreslagna överenskommelsen anföra
fullmäktige till en början:
Genom överenskommelsen skulle bestämmelserna i det av 1934 års familjepensionsutredning
framlagda förslaget till civilt familjepensionsreglemente
bliva — med vissa undantag — tillämpliga för större delen av kassans delägare
omedelbart vid övertagandet av kassans rörelse och för övriga delägare,
i den mån de bliva innehavare av befattningar, på vilka civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt. Då de synpunkter, som fullmäktige framfört
i sitt utlåtande den 11 oktober 1934 över 1930 års familjepensionssakkunnigas
betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen, i väsentliga delar tillgodosetts genom det nya reglementsförslaget,
anse sig fullmäktige kunna godtaga detta såsom grundval för en
överenskommelse örn statens övertagande av kassans rörelse.
Fullmäktige godtaga vidare för sin del grunderna för de av familjepensionsutredningen
framlagda försäkringstekniska beräkningarna rörande kassans
ekonomiska ställning, och fullmäktige finna på grund därav delägarnas intressen
tillgodosedda genom överenskommelsen, i vad den avser de pensionsförmåner
som efter övertagande skola tillkomma deras efterlevande på grund
av delägarnas till kassan erlagda avgifter.
Rörande skyldigheten för kassans nuvarande delägare att erlägga familjepensionsavgifter
även efter inträde å pensionsstat, före uppnådda 67 års ålder,
framhålla fullmäktige härefter, alt genomförande av en begränsning i detta
avseende även för fullmäktige framstått såsom en huvudfråga, vilken bort
med det snaraste lösas. Fullmäktige förklara sig till alla delar instämma i de
delegerades uttalanden och förutsätta liksom delegerade, att statsmakterna vid
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
ärendets fortsatta behandling skola, oavsett den avfattning överenskommelsen
erhållit, behjärta de i denna fråga framförda synpunkterna och bereda
kassans delägare den eftersträvade lättnaden. Fullmäktige anföra vidare i
denna fråga:
Fullmäktiges uppfattning rörande skäligheten av att staten ikläder sig de
ytterligare kostnader, som erfordras för genomförande av den önskade reformen,
1 vinner stöd även av det förhållandet, att familjepensionsutredningen i
sitt utlåtande betecknat statens ekonomiska uppoffring för övertagande av
kassan enligt den nu föreliggande överenskommelsen såsom ganska måttlig
och tillika understrukit, att kassan hittills i fråga om statsbidrag varit missgynnad
vid jämförelse med övriga större familjepensionskassor.
Det kan med så mycket större fog begäras, att rättelse av det nuvarande
missförhållandet åstadkommes genom statens försorg, som statsmakterna genom
den år 1934 vidtagna genomgående sänkningen av pensionsåldrarna föranlett,
att familjepensionsavgifterna kommit att i en förut oanad utsträckning
belasta de knappa tjänstepensionerna för ett väsentligt ökat antal delägare.
Särskilt har detta blivit betungande för de lägre avlönade tjänstemännen.
De flesta av dem hava nämligen fått sin pensionsålder sänkt från 65 till
60 år och därmed den tid, under vilken tjänstepensionen kommer att reduceras
med familjepensionsavgifter, utsträckt från två till icke mindre än sju år.
Avståendet från familjepensionsavgifter från kassans delägare efter inträde
å pensionsstat skulle slutligen åvägabringa en jämnare fördelning av det bidrag,
som staten skulle komma att lämna till familjepensioneringen för ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, samt jämväl tillgodose det önskemål örn
större enhetlighet i familjepensionsbestämmelserna, vilket från statsmakternas
sida från början uppställts vid behandlingen av frågan om statens övertagande
av tjänstemännens familjepensionering.
Härefter fortsätta emellertid fullmäktige rörande sin allmänna ståndpunkt
till förslaget:
Då fullmäktige kommit till den uppfattningen, att delägarnas intressen
i övriga avseenden väl tillgodoses genom statens övertagande av familjepensioneringen
enligt den föreliggande överenskommelsen och fullmäktige icke
finna sig kunna uppställa den önskade begränsningen av avgiftstiden som ett
oeftergivligt villkor för överlåtelse av kassan till staten, äro fullmäktige beredda
att vad huvudpunkterna beträffar godkänna överenskommelsen. Fullmäktige
hava dock härvid ansett sig kunna utgå från, att statsmakterna skola
tillgodose delägarnas intressen även i nyssnämnda hänseende.
Genom överenskommelsen regleras emellertid förhållanden av så skiftande
art, att det helt naturligt ej kunnat undgås, att fullmäktige efter en närmare
granskning av de särskilda bestämmelserna i avtalet ansett sig nu böra göra
vissa erinringar. Därutöver komma sannolikt mindre ändringar eller tilllägg
i överenskommelsen att påkallas vid dennas slutliga utformning för att
tolkningen av densamma skall bliva fullt klar i varje siirskilt fall. Fullmäktige
förbehålla sig därför att efter statsmakternas eventuella godtagande
av överenskommelsens huvudpunkter inkomma med sina erinringar rörande
dylika frågor.
1 Enligt en uppgift, lämnad i den vid fullmäktiges skrift fogade promemorian av f. d. kommendörkaptenen
Sam Lindstedt, skulle kostnaden för ifrågavarande avgiftsbefrielse, inkl. kostnaden
för motsvarande avgiftsbefrielse för delägare med oreglerade löner och för redan pensionerade
delägare, vid av kassans konsulent gjorda beräkningar ha uppskattats till ett kapitalvärde
av högst 1.5 miljoner kronor. — Enligt en inom finansdepartementet gjord beräkning har
samma kostnad under första tillämpningsåret uppskattats till 100,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
13
Av fullmäktiges erinringar i övrigt är en av mera principiell betydelse för
bedömande av den föreslagna överenskommelsens innebörd. Fullmäktige uttala
nämligen i fråga om vid övertagandet i tjänst varande delägare, vilka
åtnjuta eller framdeles komma att åtnjuta nyreglerad avlöning, att överenskommelsen
icke fullt tydligt tillförsäkrade efterlevande änka rätt att, då hon
efter omgifte blivit änka på nytt, få återinträda i pensionsrätt. Då på grund
av bestämmelserna i § 7 mom. 2 i det för kassan gällande reglementet delägares
änka, som ingått nytt äktenskap, vilket upplösts genom mannens död,
under viss angiven förutsättning vore pensionsberättigad efter delägaren, så
länge hon levde ogift, samt fullmäktige, på sätt förut framhållits, icke ansåge
sig behöriga att frånhända delägarna någon av de rättigheter eller förmåner,
som tillkomma dem enligt nu gällande reglementsbestämmelser, funne
fullmäktige sig böra hemställa om en ändring av överenskommelsen av
sådan innebörd, att änka efter delägare med nu eller framdeles reglerad lön
uttryckligen bibehålies vid den rätt, som enligt nämnda stadgande tillkommer
henne att få återinträda i pensionsrätt. I detta sammanhang ha fullmäktige
som sin mening velat framhålla, att införandet i överenskommelsen
av bestämmelsen om rätt att efter därom gjord anmälan fortfarande få
äldre bestämmelser tillämpade, ej finge tolkas så, att delägare, som underläte
att före övertagandet göra sådan anmälan, därigenom avhände sig någon av
de rättigheter eller förmåner, som tillkomme honom enligt nu gällande reglementsbestämmelser.
Om en dylik tolkning gjordes gällande, anföra fullmäktige,
skulle den enskilde delägaren vid övertagandet ställas inför ett
avgörande, vars framtida konsekvenser med avseende på efterlevande änkas
pensionsrätt han ej skulle äga någon möjlighet att överblicka.
Emot fullmäktiges utlåtande i nu angivna delar lia följande reservationer
avgivits.
Herr Wibom har anfört:
Vid det förhållandet, att det för kassan gällande reglementet saknar bestämmelser
angående sättet för fattande av beslut örn kassans upplösning,
synes behörighet att uti ifrågavarande avseende utöva beslutanderätt tillkomma
endast kassans delägare, icke dess fullmäktige. I varje fall synas delägarna
böra beredas tillfälle att själva på ena eller andra sättet låta sin mening
i ärendet komma till synes. Icke ens på sätt, som avhandlats i ett av
professor Rob. Malmgren i ärendet avgivet utlåtande, nämligen över omvägen
av ett beslut örn ändring av reglementet därhän, att fullmäktige skulle
uttryckligen tillerkännas rätt att besluta örn kassans upplösande, synes sådan
behörighet kunna tillskapas. En bestämmelse härom skulle för (ivrigt
säkerligen komma att omgärdas även med andra garantier än den i § 32,
andra stycket, av reglementet angivna. Föreskriften därstädes att fullmäktiges
beslut i ämne, som angår huvudgrunderna för kassan eller ändring och
tillägg i reglementet, blir gällande endast såvitt det av Kungl. Maj:t gillas,
torde icke kunna tillerkännas något större rättsligt värde i den nu föreliggande
situationen vid det förhållandet, alt Kungl. Majit samtidigt är en av
parterna i det avtal örn överlåtandet av kassans rörelse, som är förbundet
14
Kunql. Maj:ts proposition nr 24-5-
med beslutet om kassans upplösning. I anledning av vad jag sålunda anfört
finner jag mig icke kunna biträda fullmäktiges beslut.
Herr Fransén har, med instämmande av herrar Pira och Påhlson, avgivit
följande särskilda yttrande:
Jag finner det icke kunna bestridas, att godkännande av den föreliggande
överenskommelsen skulle väl tillgodose delägarnas intressen, örn man jämför
förhållandena efter statens övertagande av kassan enligt överenskommelsen
med dem, som skulle uppkomma, därest kassans rörelse skulle fortsättas
under oförändrade förutsättningar beträffande statens ekonomiska stöd samt
under förutsättning jämväl att ränteläget för avsevärd framtid skulle bli sådant,
att avkastningen på kassans tillgångar icke skulle kunna beräknas bli
högre än 4 °/o.
Även om kassan skulle fortsätta sin rörelse i någon form, borde man emellertid
enligt min mening kunna påräkna, att staten skulle lämna motsvarande
bidrag till familjepensioneringen av kassans delägare, som staten kommer
att påtaga sig gentemot övriga grupper av tjänstemän. Man skulle därvid
först och främst kunna utgå från, att staten skulle dels lämna ett bidrag
till kassan för skäliga förvaltningskostnader, dels bereda kassans pensionärer
såväl de fasta som de rörliga familjepensionstillägg, vilka skulle
utgå enligt förslaget till familjepensionsreglemente. Under denna förutsättning
skulle kassan vid en framtida genomsnittlig avkastning på sina tillgångar,
motsvarande 4 %, kunna bestrida lika stora familjepensioner, som enligt
överenskommelsen skulle tillkomma delägarna på grundval av deras hittills
inbetalta avgifter, d. v. s. nuvarande pensioner jämte ett tillägg av 20 °/o
på grundpensionen, och vid högre ränteläge kunna lämna ytterligare förmåner.
Det förhållandet, att kassans delägare tidigare genom såväl befordringssom
årsavgifter gjort avsevärda uppoffringar för sin familjepensionering,
borde vidare icke rimligen kunna föranleda staten att vid den nu avsedda
enhetliga lösningen av familjepensionsfrågan tillämpa mindre förmånliga
övergångsbestämmelser för kassans delägare än för övriga tjänstemän. Någon
förändring i detta avseende borde icke kunna förutsättas inträda, därest
kassans delägare skulle önska bibehålla kontrollen över de av dem själva
hopsamlade medlen.
Oaktat dessa överväganden finner jag mig — i avsaknad av utredning rörande
villkoren för en uppgörelse, enligt vilken kassans rörelse skulle fortsätta
beträffande nuvarande delägare med eller utan ytterligare avgifter till
kassan samt rörande de ekonomiska konsekvenserna av en sådan uppgörelse
— icke kunna taga på mitt ansvar såsom fullmäktig i civilstatens änkeoch
pupillkassa att nu yrka avslag på det föreliggande förslaget.
Herr Spilhammar har anfört:
Såsom framgår av civilstatens fullmäktiges vid 1934 års urtima sammanträde
framlagda berättelse angående utlåtande över ett av 1930 års pensionssakkunniga
avgivet betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän
vid den civila statsförvaltningen, anslöt jag mig till en vid berörda utlåtande
fogad reservation, i vilken gavs uttryck åt den uppfattningen, att de sakkunnigas
förslag för det dåvarande icke borde läggas till grund för slutligt
avgörande av föreliggande spörsmål.
Det av 1934 års familjepensionsutredning sedermera framlagda förslaget
i ämnet har gent emot det äldre förslaget medfört så väsentliga förbättringar
av familjepensionsvillkoren för civilstatens änke- och pupillkassas kli
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
15
entcl, att jag vid bedömandet av den föreliggande preliminära överenskommelsen
örn statens övertagande av kassans rörelse icke kunnat anse min sålunda
intagna principiella ståndpunkt och mina betänkligheter mot ett statens
övertagande av familjepensioneringen böra föranleda mig att nu yrka
avslag på förslaget.
Jag delar emellertid i stort sett de synpunkter, som framlagts i det av herr
Fransén avgivna särskilda yttrande.
Statskontoret har i förevarande avseende anfört:
Professor Malmgren har i sitt utlåtande uttalat sig för att de av delägarna
utsedda fullmäktige skulle kunna med rättsligt förbindande verkan fatta
beslut om en överenskommelse med staten örn statens övertagande av kassans
rättigheter och förpliktelser. Såväl familjepensionsutredningen som
de av fullmäktige utsedda delegerade hava vid tecknandet av den föreliggande
överenskommelsen utgått från denna uppfattning, och fullmäktige
hava i sitt yttrande i ärendet själva hävdat meningen, att fullmäktige äga
behörighet att uti ifrågavarande avseende utöva beslutanderätt med för
samtliga delägare bindande verkan.
Under sådana förhållanden och då i överenskommelsen inrymts stadgande^
varigenom torde hava förebyggts, att någon skada kan komma att
åsamkas kassans delägare eller pensionärer, och varigenom för övrigt delägarna
beretts tillfälle att efter gjord anmälan få kvarbliva å gammal familjepensionsstat
med de förpliktelser och förmåner, som skulle gälla för
delägare, vilka icke bliva underkastade det nya familjepensionsreglementet,
finner sig statskontoret sakna anledning ingå på närmare bedömande av nu
angivna spörsmål.
Enligt statskontorets mening tala starka skäl för ett eftergivande av den
avgiftsbetalning, som enligt överenskommelsen skulle ifrågakomma efter det
vederbörande delägare uppnått pepsionsåldern. Genom den allmänna sänkning
av pensionsåldrarna, som genomförts med 1934 års tjänstepensionsreglemente,
skulle en sådan avgiftsbetalning komma att åvila så gott som
samtliga nu i tjänst varande delägare i kassan, vilka icke sedermera vinna
befordran. Särskilt för de lägre tjänstemännen, för vilka pensionsåldern i
allmänhet sänkts mera än för de högre befattningshavarna, skulle avgiftsbetalningen
på detta sätt utsträckas under en väsentligt längre tidsperiod
efter pensionsålderns inträde än tidigare varit fallet. Med hänsyn härtill
och till den förmånliga tillgodoräkningsrätt i fråga örn tjänstår, som enligt
övergångsbestämmelserna i det nu för riksdagen framlagda förslaget till familjepensionsreglemente
skulle komma att medgivas den som vid reglementets
ikraftträdande innehar icke-ordinarie befattning, vore det enligt statskontorets
mening ej orimligt, örn staten avstode från kravet på familjepensionsavgifter
från kassans delägare efter deras inträde å pensionsstat. Ämbetsverket
vill fördenskull tillstyrka sådan ändring av förslaget på denna
punkt, alt avgiftsbetalning för familjepensionering överhuvudtaget icke skall
ifrågakomma, sedan tjänsteman avgått med pension. Såsom villkor härför
torde dock böra föreskrivas, att vederbörande förklarar sig villig att omedelbart,
sedan kassan övertagits av staten, även i avgiftshänseende underkasta
sig det nya familjepensionsreglementet. Genom en dylik anordning
skulle ock eljest förekommande befordringsavgifter kunna bortfalla.
Beträffande överenskommelsens innebörd för i tjänst varande delägare
med nu eller framdeles reglerad lim hava fullmäktige påtalat det förhållan
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
det, att överenskommelsen icke fullt tydligt tillförsäkrar sådan delägares
änka rätt att, då hon efter omgifte ånyo blir änka, få återinträda i pensionsrätt.
Dylik pensionsrätt förefinnes under vissa förutsättningar enligt det
för kassan gällande reglementet, men däremot icke i det föreslagna nya familjepensionsreglementet.
Fullmäktige hemställa därför örn en ändring av
överenskommelsen i förevarande hänseende. Då berörda förmån måste anses
vara av mindre väsentlig betydelse med hänsyn till de få fall, då pension
under angivna omständigheter ifrågakommer, och då en ändring av
överenskommelsen i åsyftad riktning skulle bryta sönder de enhetliga linjer
i fråga om äldre och nya bestämmelsers tillämplighet, efter vilka överenskommelsen
anpassats, finnes enligt statskontorets mening icke tillräcklig
anledning för ett tillmötesgående av fullmäktiges ifrågavarande framställning.
Framhållas må för övrigt, att det står envar kassadelägare, å vilken
det nya farniljepensionsreglementet skulle bliva tillämpligt, öppet att genom
att göra sådan anmälan till Kungl. Majit, som avses i 6 mom. av överenskommelsen,
i stället bibehållas vid i huvudsak sina hittillsvarande förmåner
i kassan.
Generalpoststyrelsen har i förevarande avseenden anfört, att då ett starkt
behov förelåge både att åstadkomma förbättringar i fråga om familjepensioneringen
för de ordinarie tjänstemännen och att tillförsäkra icke-ordinarie
befattningshavares efterlevande rätt till familjepension, vore det enligt
styrelsens åsikt av synnerlig vikt att överenskommelsen så snart ske kunde
erhölle definitiv karaktär. Mot de principer, som läge till grund för den
preliminära överenskommelsen, syntes enligt styrelsens åsikt i stort sett
ingen invändning vara att göra. Önskvärd vore emellertid — jämte viss
ändring som i det följande omförmäles — en sådan ändring i överenskommelsen,
att jämväl de kassadelägare, som ej vunne befordran till högre
tjänst, erhölle avgiftsbefrielse vid inträde å pensionsstat. Det måste nämligen
anses otillfredsställande, att alla de tjänstemän, som komme att kvarstå
i nu innehavande befattning till pensionsåldern, skulle vara pliktiga att under
en avsevärd tid efter pensioneringen erlägga familjepensionsavgifter,
vilka, i det inkomstläge vederbörande då befunne sig, måste kännas mycket
betungande. Det skulle även medföra betydande lättnader ur administrativ
synpunkt, om skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag begränsades till
tjänstetiden.
Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig icke ha något väsentligt att erinra mot
den preliminära överenskommelsen men — under erinran örn att styrelsen i
ett tidigare yttrande framhållit önskvärdheten av att skyldigheten för kassans
delägare att erlägga familjepensionsavgifter ända till 67 års ålder, även
om vederbörande kassadelägare pensionerats dessförinnan, kunde upphävas
— ånyo understrukit sin uppfattning, att denna för kassadelägarna synnerligen
angelägna fråga borde på något sätt finna sin lösning.
Härutöver har styrelsen anfört: Frågan om tidpunkten för den nya familjepensioneringens
ikraftträdande hade särskild betydelse vid statens vattenfallsverk,
beträffande vilket verk för närvarande påginge förberedelser för
överföring i relativt stor omfattning av tjänstemän från icke-ordinarie till
ordinarie anställning från och med den 1 juli 1936. Det vore därvid önsk
-
Kungl. Majlis proposition nr 245.
17
värt, att ifrågavarande befattningshavare direkt underkastades det nya familjepensionsreglementets
bestämmelser utan att först behöva, kanske för
mycket kort tid, inträda såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa
och därmed, enligt föreliggande avtalsförslag, bliva skyldiga att till fullo erlägga
stadgade befordringsavgifter.
Domänstyrelsen har funnit de remitterade handlingarna icke föranleda annat
uttalande från styrelsens sida än att styrelsen ville hemställa, att de av
fullmäktige framförda synpunkterna beträffande kassans delägare måtte i
möjligaste mån beaktas.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit starka skäl tala för ett
tillmötesgående av de delegerades önskemål om avgiftsbefrielse vid inträde
å pensionsstat och härutinnan anfört:
Redan förut har den i kassans reglemente stadgade skyldigheten att erlägga
avgifter intill 67 år inneburit en viss olägenhet för kassans delägare,
i det att de delägare, vilkas pensionsålder infallit före nämnda levnadsålder,
haft att -— förutom den reducering i inkomster, som följer av övergång till
pensionsstat — vidkännas utgifter för familjepensioneringen. Sedan genom
antagandet av 1934 års civila tjänstepensionsreglemente pensionsåldrarna
allmänt blivit sänkta, kommer denna olägenhet att så gott som undantagslöst
drabba kassans alla nu i tjänst varande delägare med nyreglerad avlöning,
för så vitt nämligen ej vederbörande erhållit befordran till högre befattning
och därigenom även i avgiftshänseende blivit underkastad det nya familjepensionsreglementets
bestämmelser. Särskilt för delägare i de lägre lönegraderna,
för vilka pensionsåldern såsom en allmän regel numera är fastställd
till 60 år, skulle sagda olägenhet bliva kännbar, i det att de under ej mindre
än sju år efter sin avgång från tjänsten med pension skulle hava att vidkännas
avdrag å tjänstepensionen för gäldande av avgifter till familjepensioneringen.
Lönenämnden har fördenskull ansett sig böra uttala sin anslutning
till det av kassans fullmäktige och deras delegerade uttalade önskemålet,
att en ändring i berörda avseende måtte i en eller annan form komma till
stånd.
Lönenämnden vill emellertid framhålla, att sagda önskemål skulle i icke
ringa mån bliva tillgodosett, därest en annan av lönenämnden i förevarande
sammanhang diskuterad fråga vunne sin lösning. Lönenämnden har nämligen
föreliaft under övervägande det spörsmålet, huruvida ej nu i tjänst
varande delägare i de olika änke- och pupillkassorna borde, i den mån civila
tjänstepensionsreglementet å dem äger tillämpning, i samband med statens
övertagande av kassorna beredas möjlighet ej blott att, i enlighet med vad i
6 mom. av nu föreliggande överenskommelse skulle medgivas, efter övertagandet
kvarstå vid nuvarande reglementsbestämmelser, utan även att — med
de avvikelser, som kunna stadgas i vederbörande överenskommelser — övergå
till det nya familjepensionsreglementets bestämmelser och följaktligen
vidkännas pensionsavdrag till de belopp och på de villkor, som angivas i
detta reglemente. Erinras må, hurusom vid genomförande av löneregleringar
och i samband därmed stående regleringar av tjänstcpensionsförhållandena
för olika befattningshavargrupper en liknande valfrihet plägat medgivas.
Lönenämnden har ansett nu berörda fråga vara av den vikt och betydelse,
att den bör närmare övervägas vid ärendets fortsatta behandling. För sådan
delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, som efter införande av en
dylik valfrihet konnne att bliva underkastad det föreslagna nya familjepen
Bihang
till riksdagens protokoll 19:16. 1 sami. Nr 21 i. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
sionsreglementets föreskrifter, skulle skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag
komma att upphöra vid pensionsålderns inträde.
Kommunikationsverkens lönenämncl har med något avvikande uttryckssätt
framfört samma synpunkter och förslag som allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.
Jag skall härefter något närmare genomgå de särskilda punkterna i överenskommelsen.
1 mom.
I 1 mom. upptages -— utom det allmänna stadgandet om övertagandet av
kassans alla rättigheter och förpliktelser — en förbindelse av staten att svara
för alla rättsanspråk, som i anledning av överenskommelsen må kunna riktas
mot kassans fullmäktige eller styrelse, ävensom för alla kostnader, som
kunna uppstå för fullmäktig eller styrelseledamot på grund av sådana anspråk
eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Detta moment har icke varit föremål för något särskilt yttrande.
2 mom.
Under 2 mom. upptages först det allmänna stadgandet, att det nya familjepensionsreglementet
med vissa i efterföljande moment angivna undantag skall
bliva tillämpligt från övertagandet beträffande därvid i statens tjänst kvarstående
delägare, å vilka civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt.
Nämnda stadgande innebär, att däri avsedd delägare, vilken innehar en
högre befattning än den varå delaktigheten i kassan är grundad — exempelvis
på grund av befordran till högre ordinarie tjänst efter 60 års ålder eller
på grund av förordnande att innehava högre icke-ordinarie befattning
— vid tillämpningen av det nya reglementet skall anses inneha den högre
befattningen. För det motsatta fallet åter, att delaktigheten är grundad på
en tidigare innehavd högre befattning, stadgas i andra stycket, att vederbörande
skall anses inneha den högre befattningen.
Enligt stadgande i tredje stycket skall vad i första stycket sägs också gälla
beträffande vid övertagandet i statens tjänst kvarstående delägare, å vilken
civila tjänstepensionsreglementet då icke är tillämpligt, därest han tidigare
innehaft och sedermera bibehållit delaktighet för nyreglerad befattning, tillhörande
förvaltningsområde, varå samma reglemente är tillämpligt; sådan
delägare skall, så länge han icke innehar befattning, å vilken berörda reglemente
är tillämpligt, anses alltjämt kvarstå i den tidigare befattningen.
I detta sammanhang bör erinras om följande uttalande i /amiliepensionsutredningens
skrivelse:
Beträffande sådana kassadelägare, som äro innehavare av befattningar å
indragningsstat, torde böra påpekas, hurusom avsikten varit att å dem tilllämpa
samma regler som för befattningshavare å ordinarie stat i allmänhet.
Avgörande för deras ställning i familjepensionshänseende blir sålunda, huruvida
de åtnjuta reglerad eller oreglerad avlöning, därvid såsom reglerad avlöning
torde få betraktas även avlöning enligt det provisoriska avlöningsregle
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
19
melite, som varit gällande för domänverket under tiden från 1920 till 1934,
då reglementet slutligen efter en något år tidigare genomförd omorganisation
av domänverket erhöll definitiv karaktär. Anledning synes nämligen icke
förefinnas att för personal, som utan eget förvållande överförts å indragningsstat,
tillämpa andra och mindre gynnsamma övergångsbestämmelser vid den
nya ordningens genomförande än för kassans övriga aktiva delägare (jfr
2 mom. tredje stycket i överenskommelsen).
3 mom.
I 3 mom. första stycket stadgas det förut behandlade undantaget från regeln
om familjepensionsreglementets tillämplighet, att familjepensionsavdragen
skola beräknas till samma belopp och utgå under samma tid som med
tillämpning av kassans regler skulle gällt. Detta undantag gäller dock icke
för det nyssnämnda fall, att någon vid övertagandet var delägare i kassan
för en lägre tjänst än han då innehade; i sådant fall skola således de i familjepensionsreglemenlet
stadgade avdragen (för den högre tjänsten) tillämpas.
Stadgandet i andra stycket innebär det viktiga tillägget till berörda undantag,
att vid befordran eller förordnande å högre icke-ordinarie befattning familjepensionsreglementet
skall tillämpas även i fråga om familjepensionsavdragen.
Denna regel är dock i sin tur förknippad med det undantaget, att
örn befattningshavaren icke slutbetalt befordringsavgift i anledning av tidigare
befordran, skall han — örn han vill komma i åtnjutande av den i 4 mom.
stadgade förmånen av oavkortad familjepension för varje kassans förutvarande
delägare, som vid sin död kvarstår i tjänst eller åtnjuter pension — utöver
de i familjepensionsreglementet bestämda avdragen vidkännas avdrag,
motsvarande återstående del av nämnda avgift; härom stadgas vidare, att det
ankommer på befattningshavaren att, därest han icke önskar komma i åtnjutande
av här avsedd förmån, inom en månad från dagen för befordringen
eller förordnandet göra anmälan därom till styrelsen för det verk eller den
myndighet, varunder han lyder.
Rörande nu nämnda undantag från regeln om tillämpning av de nya avdragen
efter befordran har generalpost styr ehen anfört: Syftet med ifråga
varande
bestämmelse, nämligen att bereda nuvarande kassadelägare tillfälle
att, liksom för närvarande, för sina efterlevande förvärva rätt till den för vederbörande
tjänst stadgade högsta familjepensionen, måste anses synnerligen
behjärtansvärt. Mot den tankegång, som läge bakom bestämmelsens utformning,
kunde ej heller någon principiell invändning riktas. Bestämmelsen
komme emellertid att i praktiken medföra vissa administrativa olägenheter.
Med hänsyn härtill ville generalpoststyrelsen ifrågasätta, huruvida icke full
familjepensionsrätt i dylika fall borde tillförsäkras vederbörande utan skyldighet
att slutbetala befordringsavgifter för tidigare befordran. Med hänsyn
till det jämförelsevis ringa antal fall, varom det härvidlag kunde bli fråga,
syntes inkomstminskningen för staten vid en ändring av bestämmelserna i
antydd riktning icke vara av den storleksordning, alt den borde förhindra
en eljest önskvärd ändring.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
4 mom.
Under 4 mom. upptages den nyss berörda bestämmelsen av innebörd att
sådan delägare, å vilken familjepensionsreglementet enligt 2 mom. blir tilllämpligt,
oavsett reglementets bestämmelser alltid skall vara tillförsäkrad oavkortad
familjepension för sina efterlevande, beräknad efter senast innehavd
tjänst, såvida han vid sin död kvarstår i tjänst eller åtnjuter pension och ej
gjort sådan anmälan, som nyss under 3 mom. nämnts.
5 mom.
Bestämmelserna i 5 mom. avse att reglera de övertagna pensionsförpliktelserna
och rättigheterna i alla de fall, då familjepensionsreglementet enligt
2 mom. icke blir tillämpligt. Enligt 6 mom. skola samma bestämmelser tilllämpas
för i 2 mom. avsedd delägare, som före övertagandet gör anmälan
härom.
Grundtanken i dessa bestämmelser är, att vad som gällt omedelbart före
övertagandet även framgent skall tillämpas, dock att pensionsförmånerna,
oberäknat pensions- och dyrtidstillägg, skola ökas med tjugo procent.
Stadgandena i 5 mom. äro generellt formulerade såsom avseende alla fall
då 2 mom. ej blir tillämpligt. Närmare bestämt innebär detta att ifrågavarande
äldre bestämmelser skola gälla för:
a) vid övertagandet befintliga familjepensionstagare av alla slag, således de
som åtnjuta pension från änke- och pupillkassan, enskilda änke- och pupillfonden
eller allmänna änke- och pupillfonden (se sid. 4) eller på grund av
fullmäktiges särskilda beslut;
b) delägare, som vid övertagandet avgått med tjänstepension, vare sig
de tillhört reglerat eller oreglerat förvaltningsområde;
c) vid övertagandet i tjänst varande delägare med oreglerad lön (huvudsakligen
häradshövdingar, distriktslantmätare och fögderiförvaltningens tjänstemän)
;
d) vid övertagandet i tjänst varande delägare, som gjort anmälan enligt
6 morn.;
e) framdeles tillkommande s. k. sjuklighetspensionärer från enskilda änkeoch
pupillfonden; samt
f) delägare i och pensionstagare från tjänstemannafonden (sid. 4).
Däremot äga bestämmelserna i 5 mom. icke tillämpning beträffande kapital-
och livränteförsäkringsanstalten eller donationsfonderna.
Bestämmelserna i 5 mom. tredje stycket avse det fall, att delägare med
oreglerad lön blir innehavare av befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt. Detta kan ske på grund av lönereglering eller befordran
eller förordnande alt innehava icke-ordinarie befattning. Då skall
delägaren underkastas familjepensionsreglementet i dess helhet, dock med
iakttagande att eventuellt löpande befordringsavgift skall slutbetalas, där ej
delägaren anmäler önskan att bliva befriad därifrån, samt att bestämmelserna
om avkortning i vissa fall av familjepensionen ej skola tillämpas i annat fall
än då sådan anmälan gjorts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
21
Fullmäktige för kassans delägare ha i sitt yttrande i denna del anfört:
Det har inom fullmäktige gjorts gällande alt genom bestämmelserna i
5 mom. deliigare med oreglerad lön, vilkens befattning framdeles blir föremål
för lönereglering, skulle komma att bliva mindre väl tillgodosedd än delägare,
som vid övertagandet innehar reglerad lön. Fullmäktige hava funnit,
att förhållandena i detta hänseende torde komma att gestalta sig olika i
olika fall beroende dels på storleken av den förhöjning i familjepensionsunderlaget,
som löneregleringen medför, och dels på delägarens ålder vid löneregleringen.
I betraktande härav torde det vara svårt att nu utforma någon
bestämmelse i överenskommelsen, som skulle behörigen tillgodose ifrågavarande
delägare. Fullmäktige utgå emellertid från att statsmakterna skola
beakta dessa förhållanden och genom övergångsbestämmelser eller på annat
sätt tillse, att delägare i kassan, på vilka civila tjänstepensionsreglementet nu
icke är tillämpligt, icke bliva genom kommande löneregleringar sämre ställda
i familjepensionshänseende än delägare, på vilka nämnda reglemente är tilllämpligt
vid övertagandet.
I samband härmed kunna fullmäktige icke underlåta att påpeka ett förhållande,
som visserligen icke berör kassans nuvarande delägare men synes
fullmäktige vara av den art, att det bör föranleda åtgärder från statsmakternas
sida. Genom överenskommelsen om statens övertagande av kassan
komma de, som efter övertagandet bliva utnämnda till ordinarie tjänster vid
oreglerade verk, att förlora sin hittillsvarande förmån att genom inträde i
kassan få sin familjepensionering ordnad. Det skulle sålunda komma att
uppstå en grupp av ordinarie tjänstemän, för vilka familjepensionsfrågan i
sin helhet ställes på framtiden, medan samtidigt motsvarande fråga på förmånliga
villkor löses för stora grupper av icke-ordinarie tjänstemän.
Enligt förslaget till familjepensionsreglemente löses dock icke frågan för
den stora gruppen icke ordinarie tjänstemän vid oreglerade verk (fögderiförvaltningen
och extra lantmätare med flera). Då dessa tjänstemän icke
beröras av den överenskommelse, vilken nu är föremål för fullmäktiges prövning,
anse sig fullmäktige i detta sammanhang icke böra i vidare män ingå
på frågan än att fullmäktige vilja framhålla angelägenheten av att även dessa
tjänstemän få sin familjepensionering ordnad. I
I denna del har herr Pira avgivit en reservation av följande lydelse:
Genom 5 mom. i det upprättade förslaget till överenskommelse ha reglerats
statens pensionsförpliktelser i fråga örn nuvarande delägare i kassan,
vilka icke fått sina löner reglerade. Däremot innehåller överenskommelsen
icke några bestämmelser, med vilket belopp familjepension skall utgå eller
vilka avgifter skola erläggas beträffande de befattningshavare, som efter
statens övertagande av kassan erhålla ordinarie tjänst inom samma verk,
utan att lönereglering skett (t. ex. häradshövdingar, distriktslantmätare och
fögderiförvaltningens tjänstemän). Sådana bestämmelser synas ovillkorligen
böra inflyta i överenskommelsen, på det att ifrågavarande tjänstemän redan
nu må garanteras rätt till bestämd familjepension och hava kännedom örn
de därmed förenade pensionsavgifter.
Vissa civila tjänstemän (t. ex. vid fögderiförvaltningen) åtnjuta sedan
många år provisoriskt lönetillägg i avbidan på en lönereglering, som ansetts
nödig icke allenast av vederbörande myndigheter utan även av riksdagen,
ehuru lönereglering hittills icke kunnat äga rum dels på grund av igangsatta
utredningar och dels med hänsyn till det statsfinansiella läget. Dessa provisoriska
lönetillägg tågås emellertid icke i beräkning, när det gäller betalt
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
ningsliavarnas delaktighetsbelopp i kassan, vilket medför att familjepensionsrätten
för dem under flera år varit otillfredsställande och måste betecknas
såsom synnerligen obillig. Rättvisan synes alltså fordra, att även dessa missförhållanden
ordnas vid statens övertagande av kassans förpliktelser och
rättigheter.
Då jag valts till fullmäktig för den fjärde delägargruppen (fögderiförvaltningarna)
, vari alla befattningshavare befinna sig i den mellanställning, som
bär berörts, anser jag mig ej mindre lia skyldighet att nu bevaka deras rätt
än även lia god anledning hemställa, att i avtalet med staten inrymmas bestämmelser
i de berörda frågorna.
Jag har därför yrkat att till punkt 5 i överenskommelsen bort göras sådana
tillägg att bestämmelserna däri skola gälla även för de befattningshavare,
som efter statens övertagande av kassan utnämnas på ordinarie stat inom
oreglerade verk, samt att grundpensionen skall beräknas jämväl med hänsyn
lill medgiven provisorisk löneförbättring för de befattningshavare inom den
civila förvaltningen, som åtnjuta sådan.
Bestämmelse erfordras jämväl därom, att vid blivande lönereglering för
nu ifrågavarande tjänstemän dessa skola vara befriade från erläggande av
befordringsavgift, när i dylika fall någon befordran icke inträffar. Då extra
ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen utan att behöva
betala befordringsavgift enligt 1934 års familjepensionsutrednings förslag
skola få sin familjepension ordnad, torde rättvisa och billighet fordra, att de
nyutnämnda ordinarie befattningshavarna inom samma förvaltningsgrenar
komma i åtnjutande av samma förmån.
Statskontoret har härutinnan anfört: En följd av den föreliggande över
enskommelsen,
varigenom civilstatens änke- och pupillkassa komme att upphöra,
skulle, såsom fullmäktige i sin skrivelse påpekat, bliva, att den som
efter statens övertagande av kassan blir innehavare av oreglerad ordinarie
tjänst icke längre skulle hava möjlighet att på hittills brukligt sätt sörja för
sin familjepensionering. Statskontoret kunde ej annat än finna denna konsekvens
av överenskommelsen betänklig och förutsätter att — i avvaktan å
sagda befattningars reglering — provisoriska åtgärder vidtagas, varigenom
familjepensionsrätt tillförsäkras dessa tjänstemän i huvudsaklig överensstämmelse
med de villkor, som nu i 5 mom. av överenskommelsen erbjudits motsvarande
tjänstemän med delaktighet i kassan.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ifrågasatt ett förtydligande
av överenskommelsen i syfte att angiva att staten i fråga örn familjepensionsrätten
för blivande ordinarie tjänstemän med oreglerad lön skall övertaga
den uppgift, som hittills ålegat kassan. 6
6 mom.
I 6 mom. upptages det flera gånger förut berörda stadgandet om rätt för
den, å vilken bestämmelserna i 2—4 mom. eljest skulle bli tillämpliga, att
före övertagandet göra anmälan att han önskar bli underkastad bestämmelserna
i 5 mom. Av familjepensionsutredningen erinras, att stadgandet upptagits
i enlighet med vad som förordats i professor Malmgrens utlåtande.
Såsom förut nämnts, blir även den som gör sådan anmälan delaktig av det
tor kassan beräknade överskottet, i det att hans efterlevande enligt äldre be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 245■
stämmelser tillkommande pensionsförmåner skola höjas med 20 procent.
Med nuvarande levnadskostnadsindex och dyrtidstilläggsgrunder komma dessa
förmåner ändock så gott som undantagslöst att understiga de enligt allmänna
familjepensionsreglementet utgående förmånerna. Endast för den
grupp, för vilken detta reglementes högsta familjepensionsunderlag gäller
(justitieråd, regeringsråd och landshövdingar) bli sistnämnda förmåner något
lägre (för änka ensam knappt 50 kronor för år), vilket emellertid torde uppvägas
av andra fördelar med det nya familjepensionsreglementets tillämpning.
Då avgifterna vidare som regel förutsättas bliva oförändrade, kan ifrågavarande
valrätt icke antagas komma till användning annat än i undantagsfall,
t. ex. i något av de under 3 mom. omnämnda fall, då de nya avdragen eljest
skola tillämpas även före befordran.
Vissa uttalanden av fullmäktige av kassans delägare samt av statskontoret
rörande innebörden av denna valrätt Ilar jag redan i det föregående berört.
7 mom.
Bestämmelserna i 7 mom. ha avseende å kassans egna befattningshavare.
De ordinarie befattningshavarna utgöras för närvarande jämlikt av Kungl.
Majit fastställd tjänsteförteckning av följande:
Lönegrad Född
1 |
verkställande direktör........ |
...... A |
1 |
13/s |
1880 |
1 |
kassör.......................... |
....... R |
24 |
V» |
1870 |
1 |
revisor och bokhållare........ |
....... B |
21 |
15/7 |
1879 |
1 |
revisor ........................ |
...... B |
21 |
10/ll |
1881 |
1 |
kansliskrivare ................ |
....... B |
11 |
13/s |
1901 |
1 |
förste expeditionsvakt........ |
...... B |
7 |
29/ /12 |
1882 |
1 |
kanslibiträde.................. |
...... B |
7 |
24/n |
1873 |
1 |
!> .................. |
....... B |
7 |
°u |
1892 |
1 |
» .................. |
...... B |
7 |
28/l |
1900 |
Jämlikt kungl, brev den 31 december 1923 skulle avlöningsreglementet den
22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement m. m. med däri
senare vidtagna ändringar och därtill meddelade tilläggsbestämmelser eller
eventuellt nytt avlöningsreglemente i tillämpliga delar lända till efterrättelse
i fråga om de ordinarie befattningshavarna hos kassan, med iakttagande därav
att lönen skulle minskas med visst belopp, motsvarande tjänstepensionsavgift,
samt att vid tillämpning av stadgandet i 11 § av nämnda avlöningsreglemente
arbete i statens tjänst skulle likställas med arbete bos kassan.
Den 24 januari 1936 bar Kungl. Majit fastställt fullmäktiges vid 1935 års
lagtima möte fattade beslut, att nämnda bestämmelse örn viss minskning av
lönen skall upphöra alt gälla med utgången av år 1935.
Rörande tjänstepensionering för de ordinarie befattningshavarna har före
1936 års ingång bestämmelserna i 1907 års lag i huvudsak ägt motsvarande
tillämpning.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Vid nämnda lagtima möte beslöto fullmäktige vidare, i samband med godkännande
av stat för åren 1936—1938:
a) ali civila tjänstepensionsreglementet skulle från och med ingången av
år 1936 i tillämpliga delar gälla för de ordinarie befattningshavarna hos kassan
med iakttagande därav
att pensionsåldern skulle inträda vid utgången av den månad, under vilken
tjänsteman uppnådde nedan angivna levnadsålder:
för kanslibiträden ........................ 60 år
» kansliskrivare ....................... 63 »
» övriga tjänstemän .................... 65 »
dock att nuvarande befattningshavare skulle bibehållas vid den för dem
gällande pensionsålder1 så länge de kvarstode i nu innehavande befattningar,
att tjänstår skulle beräknas förutom för tid, under vilken tjänsteman innehaft
befattning hos kassan, jämväl för tid, under vilken han innehaft statstjänst,
att fråga örn rätt till pension skulle prövas av styrelsen över kassan,
att fråga örn entledigande enligt 12 § 4 mom. skulle avgöras av styrelsen
över kassan utom beträffande verkställande direktören,
att, i fråga om beräkning av tjänstår för bestämmande av pension, verkställande
direktörsbefattningen skulle likställas med befattning, omförmäld i
bil. A till tjänstepensionsreglementet,
att det skulle ankomma på styrelsen över kassan att medgiva rätt till förtidspension
enligt 17 §, samt
att bestämmelserna i 2 § 1 mom. b), 7 § och 11 § icke skulle äga tillämpning;
b)
att för den, som vid 1935 års utgång innehade ordinarie tjänst, då gällande
avlönings- och pensionsbestämmelser skulle lända till efterrättelse, där
ej tjänstinnehavaren, inom tre månader efter det de ändrade pensionsbestämmelserna
blivit fastställda, anmälde, att sistnämnda bestämmelser finge äga
tillämpning å honom;
c) att, med undantag för viss icke-ordinarie personal, befattningshavare
hos kassan ävensom pensionerade förutvarande befattningshavare därstädes
och sådana befattningshavares änkor och barn finge för åren 1936, 1937 och
1938 tillerkännas avlönings- och pensionsförbättringar med enahanda belopp,
som kunde komma att tillerkännas motsvarande befattningshavare i statens
tjänst, respektive pensionerade befattningshavare därstädes samt sådana befattningshavares
pensionsberättigade änkor och barn; samt
d) att för åren 1936, 1937 och 1938 skulle till pensionerad f. d. befattningshavare
hos kassan utgå provisorisk pensionsförbättring enligt enahanda grunder
som de, vilka på grund av 1932 års fullmäktiges genom Kungl. Maj:ts
brev den 20 januari 1933 fastställda beslut varit gällande för åren 1933, 1934
och 1935.
Genom beslut den 24 januari 1936 fastställde Kungl. Maj:t — under förklaring
att Kungl. Maj :t icke inginge i prövning av frågan, huruvida befattningshavarna
hos kassan på grund av för dem gällande avlöningsbestämmelser
vore pliktiga att utan eget val övergå på de av fullmäktige beslutade nya
pensionsbestämmelserna — dessa fullmäktiges beslut, det under d) upptagna
dock allenast såvitt det avsåge f. d. befattningshavare, vilken före den 1
januari 1936 avgått eller uppnått föreskriven pensionsålder.
1 För manliga 67 år och kvinnliga 60 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245•
25
Bestämmelserna i överenskommelsens 7 mom. avse att i vissa hänseenden
reglera de av staten övertagna förpliktelserna gentemot kassans befattningshavare.
Med hänsyn bland annat till de i denna fråga yppade olika meningarna
torde det vara lämpligast att nu i ett sammanhang fullständigt återgiva
såväl denna punkt av överenskommelsen som vad därom yttrats.
Stadgandet i överenskommelsens 7 mom. har följande lydelse:
För den, som vid övertagandet var innehavare av ordinarie befattning hos
kassan och övergår till befattning i statens tjänst, skall gälla:
a) att hans avlönings- och pensionsförmåner icke må understiga dem, som
han vid tiden för övertagandet åtnjöt för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt då gällande grunder;
b)
att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som
för beräkning av tjänstår för rätt till pension den tid, under vilken han innehaft
anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom om han därunder
innehaft anställning i statens tjänst;
samt, vad förste expeditionsvakten A. H. Eriksson beträffar,
c) att han intill den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern
skall bibehållas vid förutvarande rätt till årligt hyresbidrag å 700 kronor.
Därest och så länge befattningshavaren icke beredes tillfälle att övergå
till sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall han bibehållas vid
de avlönings- och pensionsförmåner, som han vid tiden för övertagandet
åtnjöt hos kassan, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstilllägg
enligt då gällande grunder. Här avsedd befattningshavare skall äga att
såsom tjänstår för bestämmande av pension tillgodoräkna såväl tid, under
vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet
till dess han uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern
eller dessförinnan beredes likvärdig statsanställning.
För i detta moment avsedd befattningshavare skola i fråga örn familjepensionering
bestämmelserna under 2—4 samt 6 mom. här ovan äga motsvarande
tillämpning, med iakttagande att så länge han icke innehar högre
befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, skall anses
som örn han alltjämt innehade ordinarie tjänst i den lönegrad, till vilken
hans befattning enligt den för kassan senast gällande tjänsteförteckningen
varit hänförd.
Vid övertagandet pensionerad förutvarande befattningshavare hos kassan
skall bibehållas vid honom av kassans styrelse tillerkänd pension och skall
därjämte alltjämt åtnjuta sådan pensionsförbättring, som före övertagandet
varit för honom provisoriskt bestämd. Å dessa pensionsförmåner skall utgå
dyrtidstillägg enligt de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst gällande grunderna.
Kassan skall vidtaga erforderliga åtgärder för uppsägning av icke-ordinarie
personal hos kassan till tiden för övertagandet.
Familjepcnsionsutredningen har framhållit, alt dessa föreskrifter vore avsedda
att reglera, vad som efter statens övertagande av kassan skall gälla beträffande
kassans ordinarie befattningshavare för det fall, att de antingen
övergå till befattning i statens tjänst eller ock icke kunna beredas statsanställning,
som finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den
tidigare befattningen hos kassan. Tänkbart vore givetvis — fortsätter ut
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
redningen — även det fall, att någon av dessa befattningshavare icke befinnes
villig att övergå till sådan likvärdig statsanställning, som kan komina
att erbjudas honom. Bedömandet av huru i ett sådant oförmodat fall skulle
förfaras innefattade emellertid en rättsfråga, som icke ansetts lämpligen
kunna eller böra vinna sin slutgiltiga lösning i nu förevarande sammanhang.
Utredningen ville för sin del föreslå, att riksdagen lämnade Kungl. Maj:t
bemyndigande att i nu avsett fall med vederbörande tjänsteman träffa särskild
uppgörelse i ersättningsfrågan efter grunder, som Kungl. Majit kunde
pröva skäliga.
I den vid fullmäktiges yttrande fogade, av kassans verkställande direktör
f. d. kommendörkaptenen Sam Lindstedt utarbetade promemorian anföres i
anslutning till överenskommelsens 7 mom. följande:
Visserligen kan sistnämnda fall (då befattningshavare avstår från att begagna
sig av honom erbjuden möjlighet att övergå till statens tjänst) anses
hava blivit i huvudsak reglerat genom bestämmelsen i punkt 1 första stycket,
enligt vilken staten otvivelaktigt övertager kassans förpliktelser gentemot befattningshavarna
hos kassan. Särskilda bestämmelser synas dock böra i detta
sammanhang meddelas även för ifrågavarande fall och äro för övrigt nödvändiga
för klargörande av bl. a. grunderna för beräkning av tjänstår för bestämmande
av pension.
Det ligger nära till hands att antaga och har även under förhandlingarna
gjorts gällande, att bestämmelser ifråga örn befattningshavare hos kassan,
vilka icke emottaga erbjuden statsanställning, befunnits obehövliga på den
grund, att sagda befattningshavare ansetts hava skyldighet att, därest så påkallas,
övergå i statstjänst, om de skola bibehållas vid sina förmåner. Sådan
skyldighet kan emellertid icke rimligen anses föreligga.
Ifrågavarande ordinarie befattningshavare äro anställda vid kassans förvaltning
med rätt att åtnjuta alla de med befattningarna förenade förmånerna.
De kunna ej skiljas från sina befattningar eller tvingas avstå från tillförsäkrade
löneförmåner i annan ordning än i § 54 i kassans reglemente sägs.
Ej heller kunna de åläggas förflyttning från befattning vid kassans förvaltning
till befattning inom annat förvaltningsområde, vare sig statligt, kommunalt
eller enskilt. Kassans styrelse, vilken tillsatt och därigenom träffat
för kassan bindande tjänsteavtal med samtliga ordinarie befattningshavare
utom verkställande direktören, lärer därför sakna befogenhet att uppställa
andra villkor för åtnjutande av garanterade förmåner än tjänstgöring vid
kassans förvaltning i den mån sådan tjänstgöring påfordras. Likaledes
torde styrelsen sakna befogenhet att föreskriva, att befattningshavarna skola
övergå till vissa bestämda statstjänster och än mindre att de skola övergå
till statstjänster, som först efter övertagandet, då styrelsen upphört att funktionera,
eventuellt komma att erbjudas dem. Att sådan befogenhet skulle
tillkomma staten eller kassans fullmäktige, vilka icke äro parter i tjänsteavtalen,
synes icke rimligen kunna ifrågasättas.
Övergång till statstjänst lärer därför ej kunna bliva annat än frivillig och
befattningshavarna måste anses efter övertagandet vara under alla förhållanden
tillförsäkrade de dem dessförinnan garanterade förmånerna, vad löneförmånerna
beträffar sålunda de fasta lönerna och, för tiden till och med år
1938, jämväl dyrtids- och dyrortstillägg.
Då nu kassans verksamhet efter övertagandet upphör och befattningarna
vid kassans förvaltning indragas, böra uppenbarligen, i likhet med vad i
motsvarande fall iakttagits inom statsförvaltningen, bestämmelserna rörande
de genom indragningen övertaliga befattningshavarnas förmåner vara otvc
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
27
tydiga. De i punkt 7 meddelade bestämmelserna kunna emellertid icke anses
fylla detta krav och böra därför omformuleras, så att de befattningshavarna
avtalsmässigt tillförsäkrade förmånerna bliva klart uttryckta och
eljest möjligen ifrågakommande rättstvister kunna undvikas.
I avseende å bestämmelserna i punkt 7 synes vidare böra anmärkas följande:
a)
Bestämmelserna inbegripa icke sådana befattningshavare, som övergått
till icke-ordinarie befattning i statens tjänst och sedermera eventuellt entledigats
därifrån utan egen förskyllan och utan rätt till pension.
b) De kategorier, som avses i första och andra styckena sammanfalla i viss
mån. Det kan nämligen tänkas, att befattningshavare övergår till befattning i
statstjänst utan att hava blivit erbjuden sådan befattning, som i andra stycket
sägs, varvid båda styckena skulle bliva å honom tillämpliga.
c) Förste expeditionsvaktens hyresbidrag har ej, såsom torde hava varit
avsett, upptagits bland de i andra stycket omförmälda förmånerna.
d) Bestämmelser äro ej tydligt meddelade örn familjepensionsrätt för befattningshavare,
som avstå från att mottaga eventuellt erbjuden statstjänst.
Förslagsvis synes punkt 7 kunna omformuleras enligt följande:
»Den, som vid övertagandet var innehavare av ordinarie befattning hos
kassan, skall, med det undantag som i tredje stycket sägs, alltjämt bibehållas
vid sin rätt till de nied befattningen förenade avlönings- och pensionsförmåner,
som blivit honom av kassan tillerkända, samt äger att såsom tjänstår för
bestämmande av pension för befattningen tillgodoräkna jämväl tiden från
övertagandet till dess han uppnått den för honom vid övertagandet bestämda
pensionsåldern.
Därest och så länge befattningshavaren icke beredes tillfälle att övergå till
sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara mot, vara jämförbar med
eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall han likaledes med
det undantag som i tredje stycket sägs, bibehållas vid de avlönings- och pensionsförmåner,
som han vid tiden för övertagandet åtnjöt hos kassan, däri
inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt då gällande
grunder, samt, vad förste expeditionsvakten A. H. Eriksson beträffar, årligt
hyresbidrag å 700 kronor intill pensionsåldern.
övergår befattningshavaren till befattning i statens tjänst, skall för honom,
så länge han kvarstår i eller åtnjuter pension för sådan befattning, i stället för
vad i första och andra styckena sägs, gälla
a) att hans avlönings- och pensionsförmåner icke må understiga dem, som
han vid tiden för övertagandet åtnjöt för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt då gällande grunder;
b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som
för beräkning av tjänstår för rätt till pension tid, under vilken han innehaft
anställning hos kassan, samt, i fråga örn beräkning av tjänstår för rätt till
pension, jämväl tid, som må hava förflutit från övertagandet till övergången,
skall tillgodoräknas honom såsom örn han därunder innehaft anställning i
statens tjänst;
ävensom, vad förste expeditionsvakten A. H. Eriksson beträffar,
c) att han intill den för honom vid iivertagandet gällande pensionsåldern
skall bibehållas vid förutvarande rätt till årligt hyresbidrag å 700 kronor.
För i detta moment avsedd befattningshavare---i statens tjänst gäl
lande
grunderna.»
I skriften den A mars 19,30 från kassans ordinarie befattningshavare Ull
kassans fullmäktige Ilar i denna fråga hänvisats till berörda promemoria och
dessutom anförts bland annat följande:
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Befattningshavarnas förflyttningsskyldighet hade icke direkt berörts i avtalet,
utan denna fråga syntes lia ansetts kunna lämnas öppen med hänsyn
till att staten enligt punkt 1 första stycket i överenskommelsen övertoge bl. a.
kassans förpliktelser, alltså även förpliktelserna gentemot tjänstemännen.
Avsikten syntes sålunda vara, att, sedan staten övertagit kassan, det skulle
ankomma på de statliga myndigheterna att avgöra, huru kassans åtagna förpliktelser
mot dess ordinarie befattningshavare skulle fullgöras. I vilken
riktning ett sådant avgörande kunde förmodas utfalla torde för övrigt framgå
av den uppfattning, som, såvitt av avtalet kunde bedömas, i detta avseende
gjorts gällande av båda de förhandlande parterna.
Några rättsgrunder för en påstådd förflyttningsskyldighet för de ordinarie
befattningshavarna hade veterligen ej blivit anförda. Däremot syntes, på
bl. a. de i berörda promemoria anförda skäl, kunna göras gällande, att någon
juridisk rätt till tvångsförflyttning av nämnda befattningshavare till annat
förvaltningsområde än kassans ej förefunnes.
Avtalets formulering i här förevarande avseende syntes sålunda icke vara
ägnad att utesluta eventuella rättstvister, och kassans befattningshavare skulle
för sådant fall vara hänvisade till att såsom motpart i dessa lia, icke sin verkliga
principal, med vilken anställningsavtalet ingåtts, utan en mellankommande
part, med vilken de icke träffat något avtal. Möjligheten av att kassan
skulle kunna försätta sina tjänstemän i en sådan situation syntes dem
föga tilltalande.
Det syntes icke kunna anses orimligt, att kassans ordinarie befattningshavare,
vilka under alla förhållanden kunde förväntas bliva åsamkade större
eller mindre olägenheter genom indragningen av deras tjänster, ansåge sig
berättigade att åtminstone göra anspråk på att deras framtida rättsliga ställning
vid ett förstatligande av kassan bleve i avtalet fullt otvetydigt klarlagd,
i vilken riktning detta sedan än skedde. Att nu lämna denna fråga öppen
för att först efter övertagandet behandlas av statsmyndigheterna, eventuellt
genom förhandlingar från fall till fall, syntes icke vara berättigat, och en sådan
anordning skulle även strida mot de principer, som hittills alltid tillämpats
vid indragning av ordinarie befattningar inom statens egen förvaltning.
Med åberopande av vad sålunda anförts ha befattningshavarna hemställt,
att fullmäktige vid behandlingen av den preliminära överenskommelsen om
statens övertagande av kassan måtte vidtaga de ändringar i densamma, som
erfordrades för tillgodoseende av de framförda synpunkterna.
Fullmäktige ha härefter i sitt yttrande i denna del anfört:
Fullmäktige hålla visserligen före, att det varit synnerligen önskvärt, att
i överenskommelsen intagits mera fullständiga bestämmelser rörande tjänstemännens
ställning, så att rättstvister av det slag som ovan antytts varit
uteslutna. Då staten enligt 1 mom. i överenskommelsen övertagit kassans
alla förpliktelser jämlikt det för kassan vid övertagandet gällande reglementet
eller på annan grund, kan det emellertid icke göras gällande, att tjänstemännen
genom överenskommelsen frånhändas någon dem tillkommande rättighet.
Huruvida ordinarie tjänsteman hos kassan kan vara berättigad att
efter övertagandet fortfarande åtnjuta honom nu tillförsäkrade löneförmåner
även örn han icke skulle vara villig att emottaga honom erbjuden likvärdig
statsanställning är en rättsfråga, som fullmäktige finna sig icke kunna avgöra.
Även örn denna rätt icke skulle förefinnas för kassans tjänstemän,
anse sig fullmäktige icke kunna ifrågasätta någon ändring i överenskommelsen,
vad angår det sålunda uppkomna spörsmålet, då det icke rimligen
kan begäras, att staten skall påtaga sig längre gående förpliktelser mot kas
-
29
Kunell. Maj.ts proposition nr 245.
sans tjänstemän än dessa kunna göra rättsligen gällande på grund av anställning
hos kassan.
Fullmäktige vilja emellertid framhålla önskvärdheten av att största möjliga
hänsyn tages till tjänstemännen, när det gäller att avgöra, vilka statstjänster,
som skola erbjudas dem. Sålunda synes det fullmäktige, att några
andra statstjänster icke skola i detta hänseende ifrågakomma än ordinarie
tjänster inom sådana verksamhetsområden som kunna anses vara av likartad
natur som den av kassan idkade rörelsen.
Fullmäktige anse det vidare skäligt, att tjänstemännen få utan återbetalningsskyldighet
bibehållas vid de deni tillerkända förmånerna intill dess av
familjepensionsutredningen ifrågasatt särskild uppgörelse trätfats eller, därest
saken instämmes till domstol, till dess tvisten blivit slutligen prövad. I
sistnämnda fall måste dock givetvis utsättas någon tid, inom vilken talan
skall instämmas till domstol för att tjänstemännen skola komma i åtnjutande
av en dylik rätt; och synes fullmäktige denna tid lämpligen kunna bestämmas
till sex månader efter kassans övertagande. Likaså torde det vara nödvändigt
att staten inom rimlig tid efter kassans övertagande lämnar varje
tjänsteman besked örn statsanställning kommer att beredas honom eller icke.
Enligt överenskommelsen har förste expeditionsvakten A. H. Eriksson icke
blivit, för det fall att honom icke erbjudes statstjänst, bibehållen vid det
årliga hvresbidrag å 700 kronor, som sedan 15 år tillbaka utgått till honom.
Då detta hyresbidrag utgör en del av de Eriksson tillkommande löneförmåner,
hemställa fullmäktige örn sådan ändring i 7 mom. av överenskommelsen,
att ifrågavarande hyresbidrag skall till Eriksson utgå även för det
fall att statstjänst icke erbjudes honom.
I den av herr Spilhammar avgivna reservationen har, med instämmande
av herr Wibom, härutinnan anförts bland annat:
Att bestämmelser saknades för det fall att befattningshavare avstår från
att begagna sig av honom erbjuden möjlighet att övergå till statens tjänst,
måste betecknas såsom otillfredsställande. Det syntes nämligen vara av vikt
att i en överenskommelse av här förevarande art bestämmelserna rörande
parternas åtaganden bleve så otvetydigt avfattade, att eventuella rättstvister
åtminstone icke borde kunna förutses redan vid avtalets ingående.
För egen del kunde reservanten icke finna annat än att kassans ordinarie
befattningshavare på grund sina anställningsvillkor icke kunde anses pliktiga
att utan vidare antaga befattningar inom annat förvaltningsområde än
kassans och sålunda ej heller att övergå till de statens tjänster, som kunde
bliva dem anvisade.
Beträffande föreliggande spörsmål anslöte sig reservanten för övrigt till
de synpunkter, som kommit till uttryck i den av kassans verkställande direktör
uppgjorda, fullmäktiges utlåtande bilagda promemoria.
8 mom.
I 8 mom. upptagas vissa bestämmelser för underlättande av den fortsatta
avvecklingen av den med kassan förenade kapital- och livränteförsäkringsanstalten,
sedan förpliktelserna härutinnan övertagits av staten.
Familjepensionsutredningen har härom anfört, att den i ifrågavarande bestämmelser
innefattade avvecklingsplanen uppgjorts av verkställande direktören
i kassan, f. d. kommendörkaptenen Sam Lindstedt och granskats av
kassans konsulent, byråchefen E. Stridsberg samt att planen icke föranlett
någon erinran från utredningens sida.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Närmare förklaring till de i överenskommelsen upptagna bestämmelserna
kan hämtas från en av f. d. kommendörkaptenen Lindstedt utarbetad promemoria
rörande utredningsresultaten — ej bilagd remissen i ärendet —
vilken innehåller i huvudsak följande:
Vid 1934 års slut hade de olika fonderna uppgått till nedanstående belopp
a) besparingsfonden (145 delägare).............................. kr. 550,722: 5 6
b) vinstmedel...................................................... » 13,367: 9 3
c) livräntefonden (330 deltagare)................................ » 1,076,597:0 5
d) grundfonden:
Törnqvists donation ........................ kr. 38,739: ie
af Tunelds » .......................... > 72,643: 6 4
särskiId » .......................... » 1,331: 50 _112,714: so
tillhopa kr. 1,753,401: 84.
Vid 1935 års utgång hade i besparingsfonden kvarstått 134 delägare med
en sammanlagd behållning av omkring 475,000 kronor. Vid samma tidpunkt
hade endast 5 delägare (3 födda år 1897, 1 år 1898 och 1 år 1899) varit utestängda
från möjlighet att omedelbart övergå till livräntefonden. Skyldighet
att övergå till livräntefonden före viss ålder vore ej föreskriven.
I samband med statens övertagande av förpliktelserna syntes den tämligen
invecklade förvaltningen av besparingsfonden böra förenklas genom fastställande
en gång för alla av beloppen av ränta, vinstandelar och tillskottsränta.
Motsvarande förmåner hade för nedanstående år utgjort:
år |
ränta och |
1931 ................ |
.................. 5.7% |
1932 ................ |
.................. 5.5% |
1933 ................ |
|
1934 ................ |
|
1935 ................ |
.................. 5.0 % |
tillskottsränta
2.6 %
2.5 %
2-5 %
2-5 %
2.5 %.
Med hänsyn till sannolikheten av att vid fortsatt tillämpning av nuvarande
bestämmelser vinstandelarna på grund av stigande medelålder och tillskottsräntan
på grund av besparingsfondens minskning framdeles skulle kunnat
något ökas syntes man efter övertagandet lämpligen böra fixera ränta jämte
vinstandelar samt tillskottsränta till något högre belopp än de, som varit gällande
för år 1935, förslagsvis till 5.5 resp. 3 procent.
Därjämte syntes förbud mot ytterligare insättningar böra meddelas.
Även om de nu ifrågasatta förenklingarna genomfördes, komme dock förvaltningen
av besparingsfonden att bliva mera komplicerad än förvaltningen
av livräntefonden. Åtgärder syntes därför böra vidtagas för att animera delägarna
i den förra att övergå till den senare på sätt i det följande angåves.
I livräntefonden hade vid 1935 års utgång förefunnits 323 delägare. Samtliga
dessa delägare hade åtnjutit reglementsenliga livräntor, bestämda efter
lägst 4 procent. Alltsedan år 1927 hade de flesta av dem därjämte årligen uppburit
vinstutdelning i överensstämmelse med tämligen komplicerade vinstplaner,
enligt vilka vinstutdelningen bl. a. procentuellt ökats med levnadsåldern. I
samband med övertagandet syntes för vinnande av förenkling vinstutdelningen
böra fixeras och livräntetagarna i första hand tillerkännas de livräntebelopp,
som enligt nu gällande, för åren 1936—1938 fastställda vinstplan skulle
tillkommit dem för år 1938. I den mån livräntefondens tillgångar därtill för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
31
sloge syntes dessa livräntetagare därutöver böra tillerkännas en för alla procentuellt
lika förhöjning av livräntan. Till grund för beräkning av livräntefondens
förmåga att bära en sådan förhöjning torde böra läggas samma räntefot,
som den, vilken av familjepensionsutredningen tillämpats vid beräkning
av kassans förpliktelser i övrigt, eller 4 procent.
Förhöjningens storlek syntes kunna bestämmas enligt följande överslagsberäkning.
Enligt de av kassans konsulent efter 4 procent verkställda försäkringstek -niska beräkningarna per den 31 december 1934 utgjorde
värdet av reglementsenliga livräntor.................................. kr. 802,200
» » vinstutdelning enl. äldre plan.............................. » 131,200
» » ökad vinstutdelning enl. ny plan.......................... » 14,000
och sålunda värdet av livräntorna kr. 947,400.
Under år 1935 hade fondens förbindelser
genom överföring från besparingsfonden ökats med.................. kr. 40,600
» dödsfall minskats med .......................................... » 37,600
och hade sålunda i sin helhet ökats med kr. 3,000.
Värdet av livräntorna hade alltså vid 1935 års utgång utgjort omkring
950,400 kronor.
Livräntefondens behållning vid samma tid kunde beräknas till
omkring.............................................................. kr. 1,068,000
kades härtill fondens andel i överräntor, per 31/ia 1934 av konsulenten
beräknad till, lågt räknat .............................. » 60,000
bleve disponibla medel omkring kr. 1,128,000.
Ett överskott förefunnes alltså, uppgående till 1,128,000 — 950,400 =
177,600 kronor.
Detta överskott försloge till höjning av livräntorna med 18.7 procent.
Med hänsyn till behovet av överskottsmedel för täckande av kostnaden för
nedan angivna livränteförhöjning för dem, vilka tillträdde livränta efter
1935 års utgång men före övertagandet, syntes emellertid nu ifrågavarande
förhöjning böra begränsas till 15 procent. Härtill åtginge omkring 142,600
kronor och ett belopp av 177,600 — 142,600 = 35,000 kronor lämnades alltså
odisponerat.
Förenämnda räntefot av 4 procent syntes jämväl böra läggas till grund
för bestämmande av livräntebeloppen för deni, som överginge till livräntefonden
efter statens övertagande av förpliktelserna.
Vad beträffade de livräntetagare, som efter 1936 års ingång men före övertagandet
övergått till livräntefonden, bestämdes enligt nu gällande grunder
livräntorna efter en räntefot av 3 1/i procent. Uppenbarligen borde dessa
livräntetagare icke försättas i sämre ställning än de, vilka tillträdde livränta
efter övertagandet, varför livräntorna torde böra omräknas efter 4 procent.
För att animera till övergång till livräntefonden före övertagandet syntes
ifrågavarande livräntetagare därjämte böra tillerkännas förhöjning av livräntan,
förslagsvis med 10 procent.
Kostnaden för sistnämnda förhöjning bleve givetvis beroende av, i vilken
utsträckning delägarna i besparingsfonden före övertagandet överginge till
livräntefonden. Störst bleve kostnaden om hela besparingsfonden omedelbart
avvecklades genom övergång. Den skulle i sådant fall utgöra
10 procent av besparingsfondens belopp eller 47,500 kronor. I
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
varje fall syntes man vara berättigad att räkna med, att kostnaden
kunde bestridas med förenämnda odisponerade överskottsmedel, 35,000 kronor,
med tillägg av den i grundfonden ingående särskilda donationen, omkring
1,300 kronor samt genom besparingsfondens successiva avveckling frigjorda
vinstmedel och räntor å grundfonden.
Därest senast angivna förhöjning genomfördes, torde jämväl ovanberörda
fåtaliga delägare i besparingsfonden, vilka ännu icke uppnått 40 levnadsår,
böra beredas tillfälle att komma i åtnjutande av densamma genom dem
tillerkänd rätt att omedelbart tillträda livränta.
Sedan besparingsfonden helt avvecklats, bleve grundfonden frigjord. De
i densamma ingående af Tuneldska och Törnqvistska donationerna bleve
därigenom disponibla. Båda donationerna hade ursprungligen överlämnats
till civilstatens enskilda änke- och pupillfond, vilken numera motsvarades
av civilstatens änke- och pupillkassa, af Tunelds donation med föreskrift,
att den skulle för dåvarande civilstatens pensionsinrättnings »änke- och pupillfonds
behov, efter reglementet, disponeras» och Törnqvists donation utan
särskild föreskrift. Donationerna torde alltså få anses ha gjorts till förmån
för kassans samtliga delägare. Vid sådant förhållande syntes det lämpligt,
att de efter avvecklingen tillfördes fonden »Gåva av en gammal tjänsteman»,
vilken vore den enda av övriga nu av kassan förvaltade donationer med motsvarande
syfte.
Överenskommelsens bestämmelser i 8 mom. lia ej givit anledning till några
särskilda uttalanden i de avgivna yttrandena.
9 moni.
Under 9 mom. konstateras, att övertagandet av kassans förpliktelser även
innefattar skyldighet för staten att förvalta de under kassans förvaltning
ställda donationsfonderna. Härtill fogas den förklaringen, att det därvid
från delegerades sida förutsättes, att vissa angivna fonder skola ställas under
förvaltning av angivna myndigheter, som jämväl skola äga besluta om understöd
från respektive fonder, samt att för utdelning av understöd från
vissa andra angivna fonder skall inrättas en särskild nämnd med den sammansättning
och de befogenheter, som framgår av vid överenskommelsen
fogat »förslag till stadgar för civilstatens understödsnämnd» (bilaga A 1).
De angivna fondernas behållning vid 1934 års utgång framgår av följande
tablå:
Kronor
Göta hovrätts pensionsfond .................... 17,251: 95
Presidenten Isbergs pensionsfond .............. 52,058: os
Kamreraren Eils pensionsfond.................. 58,903: n
Hans Linds donationsfond...................... 6,247: 7 9
Bonnedal-Wallmarkska fonden.................. 25,905: 16
Gåva av en gammal tjänsteman................ 613,979: 82
Mamsell Langs pensionsfond.................... 16,211: so
Elstedtska pensionsfonden ...................... 6,448: 19
Vice presidenten Qvidings pensionsfond........ 6,948: a
Friherre von Beskows pensionsfond............ 7,722: 13
Jur. D:r H. Cavallis pensionsfond.............. 141,640: 56
Summa 953,317:09.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.
33
Såsom förut nämnts förvaltas samtliga dessa fonder tillsammans med
kassans övriga tillgångar, därvid fonderna gottskrivas ränta, beräknad efter
den medelränta för året, som kassan åtnjuter å utlånade medel.
Rörande ifrågavarande bestämmelser i överenskommelsen bär familjepensionsutrcdningen
anfört, att utredningen icke ansett sig lia anledning
att ingå på någon närmare prövning av vad härvidlag föreslagits av kassans
delegerade.
Fullmäktige för kassans delägare ha beträffande förslaget till stadgar för
civilstatens understödsnämnd erinrat, att dels 3 § syntes böra utgå vid det
förhållande att nämnden utan förefintligheten av en sådan bestämmelse
måste anses äga den befogenhet, som däri omförmäles, och dels i den lili
4 § av förslaget omförmälda grupp 1 även kammarrätten borde medtagas.
Statskontoret har i denna del anfört:
Statskontoret, som antager, att förvaltningen av kassans egentliga pensionsfonder
kommer att uppdragas åt ämbetsverket, vill ifrågasätta huruvida
icke åt ämbetsverket lämpligen bör anförtros förvaltningen av kassans
samtliga donationsfonder. Vad angår den föreslagna understödsnämnden kan
statskontoret svårligen finna tillräckliga skäl föreligga för skapande av en
särskild organisation enbart för att besluta om ifrågakommande utdelning
av pensioner, understöd och andra förmåner från fonderna, allrahelst som
det här allenast torde gälla en tillämpning av för fonderna i sådant avseende
meddelade bestämmelser. Det förefaller statskontoret, som om de
uppgifter, vilka skulle åvila understödsnämnden, borde kunna anförtros ät
den fondförvaltande myndigheten, varigenom förvaltningskostnaderna för
den föreslagna understödsnämnden skulle inbesparas.
Fullmäktige hava ifrågasatt, att den i 3 § i förslaget till stadgar för understödsnämnden
intagna bestämmelsen att nämnden skall äga taga del av
de över fondernas förvaltning förda räkenskaperna bör utgå. Statskontoret
ansluter sig till detta uttalande.
I anledning av förslaget, att två av donationsfonderna, nämligen kamreraren
Eils pensionsfond och Hans Linds donationsfond skulle ställas under
förvaltning av generalpoststyrelsen, som jämväl skulle äga besluta om understöd
från dessa fonder, förklarar styrelsen, att från dess sida hinder icke
möter för en sådan anordning, därvid tillägges att styrelsen redan nu förvaltade
ett antal likartade fonder.
10 mom.
I 10 mom. upptages bestämmelsen att kassan vid övertagandet överlåter
samtliga tillgångar till staten.
11 mom.
Enligt 11 mom. gäller den träffade överenskommelsen under förutsättning
att godkännande skett före 1936 års utgång. Familjepensionsutredningen
anför som motivering härtill, att det ur såväl statens som kassans
synpunkt finge anses mindre lämpligt alt hålla avgörandet i en ekonomisk
fråga av denna räckvidd svävande under någon längre tid med hänsyn till
de rubbningar, som kunde tänkas inträffa i de olika förutsättningar, vilka
legat till grund för överenskommelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 245. 4
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
Ytterligare uttalanden från kassans sida i samband med
överenskommelsen.
I den av delegerade vid överenskommelsens undertecknande avlämnade
promemorian bär utöver vad redan omnämnts anförts följande:
Delegerade hava utgått från, att familjepensionsavgifternas förändring till
familjepensionsavdrag icke — såsom skedde beträffande tjänstepensioneringen
— skall medföra minskning av dyrtidstillägget till statens befattningshavare.
Enär kassans tillgångar komma att vara överlämnade till staten innan revision
utförts beträffande kassans räkenskaper och förvaltning under dess
sista verksamhetsår, hava delegerade slutligen förutsatt, att revision av kassan
för nämnda verksamhetsår skall verkställas av de utav fullmäktige utsedda
revisorerna; att de fullmäktige, som senast utsetts, eller vid förfall deras
suppleanter skola inkallas till möte för beviljande av ansvarsfrihet för
kassans verksamhet under tiden efter 1934 års utgång samt för behandling
av de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling; samt
att kostnaderna för såväl fullgörandet av denna revision som hållandet av
nämnda fullmäktigmöte skola gäldas av staten enligt de grunder, som äro
fastställda i kassans reglemente.
Fullmäktige för kassans delägare lia i sitt yttrande anslutit sig till vad delegerade
sålunda anfört samt dessutom tillagt:
Enligt 2 § av förslaget till familjepensionsreglemente skulle efterlevande
make vid omgifte förlora sin rätt till familjepension. Det synes fullmäktige
vara skäligt att — såsom fallet nu är vid civilstatens änke- och pupillkassa
— efterlevande änka, som efter omgifte på nytt blir änka, återinträder i sin
pensionsrätt efter den förra maken.
I 7 § 2 mom. av samma förslag har stadgats, att utbetalning av familjepension
skall ske enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl.
Maj:t. Fullmäktige tillåta sig i samband härmed uttala önskvärdheten av
att pensionerna utbetalas månadsvis i efterskott såsom för närvarande sker
i kassan.
Fullmäktige hemställa vidare om vidtagande av åtgärder till sådana ändringar
av förordningarna angående expeditionslösen och angående stämpelavgift,
att icke blott de bevis, som avses uti 8 och 9 §§ av familjepensionsreglementet
bliva fria från lösen och stämpel utan att frihet från lösen och
stämpel kommer att åtnjutas av tjänsteman och pensionär i alla ärenden
rörande familjepensionering.
I den av herr Spilhammar avgivna reservationen till fullmäktiges yttrande
har, med instämmande av herr Påhlson, i anledning av familjepensionsreglementets
stadgande örn att pensionsrätt icke skall tillkomma adoptivbarn,
om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år, anförts
följande:
Då det torde förhålla sig så, att tanken på att adoptera i de flesta fall icke
uppkommer förrän ungefär vid nämnda ålder, som sålunda skulle utgöra en
gräns för rätten att genom adoption grundlägga pensionsrätt, måste jag finna
den föreslagna och tämligen godtyckligt valda begränsningen alltför
snäv.
Med hänsyn till det ur samhällets synpunkt önskvärda att barn omhändertagas
genom adoption, anser jag att några särskilda villkor icke böra upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
35
ställas för möjligheten att genom adoption bereda pensioner. Några farhågor
för missbruk genom en dylik utsträckning av pensionsrätten för adoptivbarn
torde knappast kunna anses föreligga, och dessa torde i varje fall
icke böra tillmätas någon avgörande betydelse i jämförelse med den stora
sociala nytta adoptionsinstitutet otvivelaktigt innebär.
Det genom propositionen nr 201 framlagda förslaget till allmänt familjepensionsreglemente
är avsett att gälla för alla sådana befattningshavare,
manliga och kvinnliga, ordinarie och icke-ordinarie, för vilka civila eller militära
tjänstepensionsreglementet gäller. Ikraftträdandet skall emellertid ske
successivt för olika förvaltningsområden allteftersom de kassor, vilka nu omhänderhava
familjepensioneringen för ordinarie manliga befattningshavare inom
resp. förvaltningsområden, träffa överenskommelser med staten av sådan
innebörd, att även dessa kassors delägare bringas under det statliga familjepensionsreglementets
tillämplighetsområde. Det har nämligen ansetts vara
förenat med alltför stora olägenheter att inom samma förvaltningsområde
under en längre tidsperiod tillämpa skilda familjepensionssystem för å ena
sidan de befattningshavare, som en gång vunnit delaktighet i någon av familjepensionskassorna,
och å andra sidan alla andra befattningshavare. En
preliminär överenskommelse av berörda slag rörande civilstatens änke- och
pupillkassa har nu ingåtts mellan 1934 års familjepensionsutredning, under
förbehåll av Kungl. Majlis och riksdagens godkännande, samt delegerade
för fullmäktige i kassan, under förbehåll av fullmäktiges godkännande.
Överenskommelsen har redan i princip — med vissa erinringar — godkänts
av kassans fullmäktige. I anslutning härtill torde Kungl. Maj:t nu böra inhämta
riksdagens bemyndigande att träffa en överenskommelse av närmare
angivet innehåll, varefter fullmäktige lia att antaga eller förkasta vad sålunda
från statens sida beslutas.
Den ingångna överenskommelsens huvudsakliga innebörd är, att staten i
samband med övertagande av kassans samtliga tillgångar jämväl övertager
kassans alla rättigheter och förpliktelser, därvid emellertid samtidigt förklaras,
att vid övertagandet i tjänst varande delägare med nyreglerad lön, som
icke anmäler sig föredraga de äldre bestämmelsernas fortfarande tillämpning,
skall vara underkastad det nya statliga familjepensionsreglementets bestämmelser
med vissa avvikelser allenast i fråga om familjepensionsavdragen
samt rörande bestämmelserna om avkortning i vissa fall av familjepension.
Beträffande delägare eller pensionstagare, för vilken nya reglementet
icke blir tillämpligt, skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas av staten,
som dock därvid ökar samtliga pensionsförmåner med ett tillägg å tjugo
procent, motsvarande kassans beräknade överskott vid tillämpning av en
räntefot av fyra procent och i övrigt av sådana s. k. självkostnadsgrunder,
sorn även begagnats vid beräknande av familjepensionsavdragen i det genom
propositionen nr 201 framlagda familjcpensionsreglementet.
Det nya familjepensionsreglementets tillämpning för nuvarande aktiva delägare
med nyreglerad lön innebär, ali staten till pensioner, vilka utgå till
dessa delägares efterlevande, lämnar ett bidrag motsvarande dels 120 kro
-
Departe
ments
cliefen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
lior av familjepensionsunderlaget i alla lönegrader dels ock den rörliga pensionsdelen;
för närvarande utgår för ifrågavarande förvaltningsområden
statsbidrag — frånsett ett fast förvaltningsbidrag till kassan å 50,000 kronor
— endast i form av dyrtidstillägg å utgående pensioner. Nämnda kostnad
för statsverket är en konsekvens av de i propositionen nr 201 framlagda
grunderna för familjepensionsregleringen, därest dessa grunder skola bringas
i tillämpning även för nuvarande ordinarie manliga befattningshavare.
Överenskommelsen innebär emellertid för staten en särskild ytterligare
kostnad av övergångsnatur. Såsom framgår av propositionen nr 201,1 har
den nya familjepensionsskalan valts så och har en grundtanke i planen för
de större familjepensionskassornas övertagande varit den, att kassornas på
nämnda sätt beräknade överskott i stort sett skall kunna finansiera förbättringen
av pensionsförmånerna, om man bortser från berörda statsbidrag.
Emellertid är kassornas ställning, bland annat på grund av olikheten i avgifter
och de växlande grunderna för statsbidrag, givetvis så olika, att denna
princip måste leda till att i vissa kassor överskottet mer än väl förslår medan
i andra kassor brist uppstår. Liksom förevarande reglering av familjepensionsförhållandena
för statens befattningshavare åsyftar införande av enhetliga
grunder för framtiden, bör staten enligt min mening under övergången
träda emellan för vinnande av en utjämning genom att, inom rimliga
gränser, påtaga sig kostnaden för att täcka en brist av nämnda slag. De verkställda
beräkningarna beträffande civilstatens änke- och pupillkassa utvisa
nu, att kassans av staten övertagna tillgångar, inberäknat värdet av blivande
avgifter för de nuvarande delägarna — vid 1934 års utgång sammanlagt
omkring 85.7 miljoner kronor — visserligen vid de gjorda antagandena förslå
att täcka kassans förpliktelser, ökade med omkring tjugo procent, men
att pensionsförmånerna för de nuvarande aktiva delägarna med nyreglerad
lön ej kunna bringas upp till det nya reglementets pensionsförmåner, bortsett
från berörda statsbidrag, utan ett tillskott från statens sida. Upptagas
dessa ytterligare pensionsförhöjningar såsom skuld, utvisar nämligen balansräkningen
en brist av närmare 6 miljoner kronor. Storleken i olika lönegrader
av dessa pensionsförhöjningar framgår av tabell 1 till bilaga D i
proposition nr 201 (kol. 13). Den årliga kostnaden härför under den närmaste
tiden låter sig självfallet svårligen beräkna. Enligt min mening ter
sig emellertid denna med familjepensionsregleringen förenade övergångskostnad,
i verkligheten fördelad på ett stort antal år framåt, såsom rimlig,
särskilt i betraktande därav att ifrågavarande familjepensionskassa, omfattande
närmare en tredjedel av statens ordinarie civila befattningshavare, i
motsats till de andra större kassorna tidigare endast åtnjutit ett mindre
statsbidrag för förvaltningskostnader.
Då jag även i övrigt finner den preliminära överenskommelsen, som frånsett
vissa särskilda punkter lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena,
vila på godtagbara grunder och möjliggöra en tillfredsställande lösning av
1 Se särskilt doktor Janssons promemoria bil. D, sid. 128 o. t.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
37
familjepensionsfrågan för de stora grupper inom civilförvaltningen, vilka nu
lia sin familjepensionering ordnad hos ifrågavarande kassa, är jag beredd att
i princip förorda överenskommelsen. Jag torde alltså nu få ingå på en närmare
behandling av vissa särskilda spörsmål rörande densamma.
Fullmäktige lia i sitt yttrande förklarat, att de ansåge sig äga behörighet
besluta örn kassans upplösning och örn överlåtande av rättigheter och förpliktelser
å staten med för samtliga delägare bindande verkan. Det betonas
dock, att fullmäktige icke anse sig behöriga alt därvid frånhända någon delägare
eller annan någon av de rättigheter, som tillkomma dem gentemot kassan.
I anslutning härtill hemställa fullmäktige, att därest det nya familjepensionsreglementet
icke ändras så att det tillförsäkrar änka rätt att, då hon
efter omgifte blivit änka på nytt, få återinträda i pensionsrätt -— vilken rätt
hon hade enligt kassans nuvarande reglemente •— överenskommelsen måtte
ändras så, att även de delägare, som bleve underkastade familjepensionsreglementet,
uttryckligen bibehölles vid denna rätt. I samband härmed uttala
fullmäktige, att underlåtenhet att före övertagandet göra anmälan om kvarstående
å äldre bestämmelser icke finge tolkas så, att delägare därigenom
avhände sig någon av de rättigheter eller förmåner, som tillkomme honom
enligt nu gällande bestämmelser. Statskontoret, som särskilt uttalat sig i
dessa frågor, har icke funnit tillräcklig anledning till den föreslagna ändringen
i överenskommelsen och därvid framhållit möjligheten för varje delägare
att genom anmälan bliva bibehållen vid alla hittillsvarande förmåner.
Bland annat med hänsyn till möjliga konsekvenser beträffande andra
kassor kan jag icke tillråda, att vid övertagandet av förevarande kassa införes
en från familjepensionsreglementet avvikande särregel för nuvarande
delägare beträffande föreliggande detaljspörsmål. Jag anser mig således
icke böra föreslå någon ändring av överenskommelsen på denna punkt.
Därest familjepensionsreglementet härvidlag erhåller den i propositionen nr
201 föreslagna lydelsen — i motion II: 676 har ändring i detta avseende
föreslagits — måste denna ståndpunkt rörande överenskommelsens innehåll
enligt min mening innebära, att om en delägare blir underkastad reglementets
bestämmelser, hans änka icke återinträder i pensionsrätten, om hon efter
omgifte blir änka på nytt. Jag anser nämligen i motsats till fullmäktige,
att för den, som i följd av underlåtenhet att göra anmälan blir underkastad
familjepensionsreglementet, skola de i reglementet uppdragna gränserna för
familjepensionsrätten gälla i alla delar, som icke enligt överenskommelsen
särskilt undantagits. Detta synes mig vara en grundläggande princip för
överenskommelsen, och det synes mig knappast rimligt, örn en delägare
genom underlåtenhet att göra anmälan skulle för sina efterlevande bliva
delaktig av alla det nya reglementets ej obetydliga förmåner men däremot
skulle befrias från att vidkännas de mindre väsentliga inskränkningar i pensionsrätten,
som kunna vara förenade med den nya ordningen. Vad särskilt
angår den här ifrågavarande, i och för sig föga betydelsefulla, enligt
kassans nuvarande regler utgående förmånen är vidare att märka, att densamma
icke kan bliva aktuell utan att änkan under någon tid direkt kommit
i åtnjutande av de nya högre pensionsbeloppen.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
Det torde emellertid böra framhållas, att den nu angivna ståndpunkten
icke kan sägas innebära att fullmäktige genom överenskommelsen avhända
någon delägare en honom tillkommande rättighet. Fullmäktiges beslut innebär
visserligen, att det nya reglementet i stället för äldre bestämmelser blir
tillämpligt å delägarna, men om detta för någon enstaka delägare eller i något
enstaka avseende skulle kunna anses innebära en försämring, beredas
delägarna — i enlighet med vad professor Mahngren föreslagit — för säkerhets
skull möjlighet att efter anmälan därom få kvarstå å äldre bestämmelser.
Och det bör vidare erinras, att staten otvivelaktigt genom det allmänna
stadgandet i 1 mom. övertager alla kassans förpliktelser; i den mån en aktiv
delägare med nyreglerad lön eller hans efterlevande trots underlåten anmälan
verkligen skulle befinnas ha ett rättsligt grundat anspråk att varda bibehållen
vid någon rättighet utöver vad det nya familjepensionsreglementet
eller överenskommelsen uttryckligen tillförsäkrar honom, kan han således
otvivelaktigt göra sin rätt gällande mot staten i stället för mot kassan.
Enligt den preliminära överenskommelsen, som utformats innan propositionen
nr 201 framlagts, skulle för aktiva delägare med nyreglerad lön gälla
bestämmelserna i det förslag till civilt familjepensionsreglemente, som avlämnats
av 1934 års familjepensionsutredning. I en blivande definitiv överenskommelse
bör givetvis i stället hänvisas till allmänna familjepensionsreglementet
i den form, vari det kan komma att godkännas av riksdagen.
Det genom proposition nr 201 framlagda förslaget torde icke i jämförelse
med familjepensionsutredningens förslag innebära några avvikelser i sak av
sådan betydelse, att de böra kunna föranleda en ändrad ståndpunkt till överenskommelsen
från fullmäktiges sida. Den i vissa avseenden ändrade terminologin
i förslaget till allmänt familjepensionsreglemente, jämfört med
nämnda förslag till civilt familjepensionsreglemente, bör vidare föranleda
vissa rent redaktionella ändringar i överenskommelsen. Huvudsakligen avser
jag då, att ordet pensionstal i 2 och 3 mom. utbytes mot ordet familjepensionsunderlag
och att regeln i 4 mom. gives den ändrade lydelsen, att
familjepensionens grundbelopp i där avsett fall icke må bestämmas till belopp,
understigande familjepensionsunderlaget för den ifrågavarande befattningen.
Överenskommelsen innebär, att bestämmelserna örn avgifter och avgiftstid
skola förbli oförändrade även för de delägare, som bliva underkastade
det nya familjepensionsreglementet; vid befordran skall dock reglementet
även i detta avseende vinna tillämpning, frånsett visst undantag till vilket
jag återkommer. På denna princip lia de under utredningens gång gjorda
försäkringsmatematiska beräkningarna vilat, och en utgångspunkt har härvid
vidare varit, att man trots de förbättrade pensionsförmånerna icke kunde
lia anledning förvänta en allmän frivillig övergång å de nya bestämmelserna,
därest de nya högre familjepensionsavdragen även skulle tillämpas.
Från kassans fullmäktiges och deras delegerades sida har emellertid med
styrka framförts det önskemålet, att avgiftsplikten under alla omständigheter
skall upphöra vid avgång med pension — i överensstämmelse med vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
39
som skulle gälla enligt familjepensionsreglementet — ehuru enligt kassans
nuvarande bestämmelser avgiftsplikten upphör först vid 67 års ålder. Det
har därvid särskilt framhållits, att det för kassan länge varit en strävan att
få sistnämnda bestämmelse ändrad och att de år 1935 genomförda sänkningarna
av pensionsåldrarna, särskilt för lägre befattningshavare, avsevärt
ökat olägenheterna av denna bestämmelse. Familjepensionsutredningen har
funnit önskemålet behjärtansvärt men icke ansett sig kunna i överenskommelsen
tillgodose detsamma. I samtliga yttranden har däremot förordats,
att önskemålet tillgodoses. Statskontoret har dock ansett såsom villkor för
en sådan förmån böra föreskrivas, att vederbörande delägare även i fråga
örn avgifternas belopp förklara sig villiga att underkasta sig familjepensionsreglementet.
Samma synpunkt framkommer i de båda lönenämndernas yttranden
i den formen, att man ifrågasätter önskemålets tillgodoseende genom
att öppna möjlighet för envar delägare med nyreglerad lön att efter anmälan
underkasta sig familjepensionsreglementet i fråga örn såväl avdrag
som avdragstid.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit har jag för egen del funnit mig
böra förorda sådan ändring i överenskommelsen (3 och 5 morn.), att avgiftsbefrielse
från avgången ur tjänst undantagslöst kommer att gälla —-liksom för alla de nuvarande och blivande tjänstemän som bli helt underkastade
det nya familjepensionsreglementet — även för alla nuvarande delägare
i kassan. Önskemålet att tjänstemännen icke efter övergången å pensionsstat
belastas med familjepensionsavgifter är så starkt framträdande,
att staten enligt min mening icke bör underlåta att begagna detta tillfälle
att överlag tillgodose detta önskemål. Ett väsentligt skäl är därvid även,
att det är de av statsmakterna nyligen genomförda sänkningarna av pensionsåldrarna,
som särskilt framhävt olägenheterna av kassans nuvarande
bestämmelse örn avgiftsplikt till 67 års ålder. Under det att denna bestämmelses
olämplighet tidigare framträtt i jämförelsevis begränsad omfattning,
innebär bestämmelsen nu — enligt inhämtade uppgifter — att omkring 90
procent av kassans delägare bliva avgiftspliktiga efter avgången ur tjänst
och att kassans delägare i genomsnitt drabbas av sådan avgiftsplikt under en
tid av omkring 4''/, år (för delägare i lägre lönegrader i genomsnitt under
omkring 6 1/2 år).
Enligt min mening bör denna avgiftsbefrielse från övergången å pensionsstat
gillia generellt och således icke, såsom ifrågasatts, göras beroende av,
att vederbörande delägare förklarat sig villig att i fråga örn familjepensionsavdragens
belopp underkasta sig det nya reglementet. En sådan avvikelse
från principen örn oförändrade avgifter för nuvarande delägare och en sådan
ytterligare möjlighet att genom särskild anmälan få tillämpad en från
huvudreglerna avvikande anordning synes ur flera synpunkter olämplig,
bland annat såtillvida, att möjligheten till avgiftsbefrielse troligen skulle komma
att bli begagnad endast i de fall, då den enskilde delägaren kunde räkna
ut att de bortfallna avgiftsåren för honom övervägde förhöjningen i pen
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
sionsavdragen, en anordning som knappast vore lämplig och som icke skulle
stå i god överensstämmelse med den på kollektivt ansvar grundade famil
jepensioneringen.
Regeln om att efter befordran familjepensionsreglementet skall tillämpas
även i fråga om familjepensionsavdragen är i överenskommelsen förknippad
med det undantaget, att befordringsavgift i anledning av tidigare befordran
även skall slutbetalas, om vederbörande vill bliva delaktig av förmånen att
under alla omständigheter erhålla full pension för sina efterlevande för det
fall att han vid sin död kvarstår i tjänst eller åtnjuter pension. Generalpoststyrelsen
har föreslagit borttagande av detta undantag. Om än detta kan
vara förenat med vissa administrativa olägenheter och om än frågan är av
mindre ekonomisk betydelse för statsverket, synes mig emellertid, för undvikande
av alltför stora ojämnheter vid olika fall av befordran, undantaget
böra bibehållas. Det må framhållas, att de administrativa olägenheterna
komma att bestå endast under en kort övergångstid.
I överenskommelsens 5 mom. regleras familjepensionsrätten för de delägare
i kassan, som åtnjuta oreglerad avlöning. Principen är här den, att de
för kassan gällande bestämmelserna alltjämt skola tillämpas, dock att pensionsförmånerna
skola ökas med tjugo procent. Såväl av kassans fullmäktige
som i vissa yttranden framhålles angelägenheten av, att efter kassans
upplösning familjepensionsrätt genom .statens försorg beredes även blivande
innehavare av befattning med oreglerad lön, för vilka såsom nämnts allmänna
familjepensionsreglementet ej erhåller tillämpning. En reservant inom
fullmäktige, som representerar ett sådant oreglerat förvaltningsområde, nämligen
fögderiförvaltningen, bär påyrkat att bestämmelser härom intagas i
överenskommelsen; i samband därmed har även framförts det önskemålet,
alt medgiven provisorisk löneförbättring för befattningshavare med oreglerad
lön måtte, i motsats till vad nu sker i kassan, tagas i beräkning vid bestämmande
av familjepensionen.
Enligt min mening är det självklart, att staten efter kassans upplösning
bereder blivande ordinarie befattningshavare med oreglerad lön familjepensionsrätt.
Lämpligast synes vara att för dem komma att gälla i huvudsak
samma bestämmelser som för kassans nuvarande delägare med oreglerad
lön. Då således såväl nuvarande som blivande befattningshavare, tillhörande
denna kategori, skulle komma i åtnjutande av det föreslagna tillägget av
tjugo procent å eljest bestämda pensionsförmåner, synes anledning icke föreligga
att i detta sammanhang upptaga frågan örn sådan ändring beträffande
dessa befattningshavare, att tillfällig löneförbättring föranleder höjning av
pensions- och avgiftsnivån, så mycket mindre som principiella betänkligheter
kunna anföras mot en dylik ändring. Ifrågavarande bestämmelser för
blivande befattningshavare lia uppenbarligen icke sin plats i överenskommelsen
med kassan.
Sedan kassan upphört är det givetvis önskvärt, att kassans i det föregående
angivna ordinarie tjänstemän i den mån så låter sig göra beredas sysselsättning
i statstjänst. Man torde också få räkna med, att viss förstärkning
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
41
av arbetskrafterna blir erforderlig hos de myndigheter som komma att övertaga
bestyret med familjepensioneringen. Skulle någon av tjänstemännen
icke lämpligen kunna beredas likvärdig anställning i statstjänst, ehuru han
är villig att övergå å sådan, synes rimligt att staten under alla omständigheter
tillförsäkrar sådan tjänsteman oförändrade förmåner, inberäknat sådana
tilläggsförmåner, till vilka han icke kan anses juridiskt berättigad. Av
denna allmänna innebörd äro också de i överenskommelsen intagna bestämmelserna
i ämnet. Fullmäktiges majoritet har, frånsett en viss detalj, icke
föreslagit någon ändring av dessa bestämmelser, men två reservanter lia,
med upptagande av vissa från tjänstemännen framförda önskemål, påyrkat
intagande i överenskommelsen av bestämmelser i syfte att tillförsäkra
tjänstemännen bibehållande av alla tillförsäkrade förmåner för det fall att
de icke önska begagna sig av erbjudande att mottaga likvärdig statsanställning.
Sistnämnda yrkande grundas på den uppfattningen, att tjänstemännen
icke äro skyldiga att övergå i statstjänst. Familjepensionsutredningen
har som skäl för ståndpunkten att icke intaga bestämmelser för ifrågavarande
fall anfört, att bedömandet av, huru i ett sådant oförmodat fall skulle
förfaras, innefattade en rättsfråga, som icke ansetts lämpligen kunna eller
böra vinna sin lösning i överenskommelsen, och utredningen har i stället
föreslagit, att riksdagen lämnade Kungl. Majit bemyndigande att i nu avsett
fall träffa särskild överenskommelse med tjänstemannen efter skäliga
grunder. Fullmäktiges majoritet har jämväl funnit sig ej kunna avgöra
förevarande rättsfråga och vidare framhållit, att då staten övertagit kassans
alla förpliktelser, kunde det icke göras gällande att tjänstemännen genom
överenskommelsen avhändes någon rätt, samt att det icke rimligen
kunde begäras att staten med hänsyn till förevarande fall skulle påtaga sig
längre gående förpliktelser mot tjänstemännen än dessa rättligen kunde
göra gällande på grund av anställning hos kassan.
Med åberopande av vad sålunda förekommit får jag förorda, att principerna
för överenskommelsen i denna del icke ändras. Den omtvistade frågans
praktiska betydelse synes mig mycket begränsad, då den avser endast det
oförmodade fall att någon av kassans ordinarie tjänstemän skulle finna lämpligt
att vägra mottaga honom erbjuden likvärdig anställning i .statens tjänst.
Att med hänsyn till ett dylikt fall göra några särskilda utfästelser från statens
sida utöver vad som må ligga i det allmänna övertagandet av kassans
förpliktelser anser jag, i likhet med fullmäktige, icke påkallat. Liksom fullmäktige
förutsätter jag nämligen, att största möjliga hänsyn kommer att tagas
till tjänstemännens berättigade intressen, när det gäller en omplacering i
statstjänst.
I fråga örn detaljerna i förevarande moment av överenskommelsen är jag
ense med fullmäktige därom, att sådan omredigering bör ske, att förste expeditionsvakten
tillförsäkras det omnämnda hyresbidraget icke blott vid övergång
i statstjänst utan även för det fall att statstjänst icke erbjudes honom.
Då de ifrågavarande manliga tjänstemännen för närvarande äro delägare i
kassan, anser jag vidare stadgandet örn familjepensionering böra så förtyd
-
42 Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
ligas, att detsamma under alla omständigheter blir tillämpligt å berörda
tjänstemän.
De icke-ordinarie befattningshavarna bos kassan utgöras av en sekreterare
och ombudsman, en konsulent och en amanuens. Alla befattningarna innehavas
såsom bisysslor av ordinarie statstjänstemän. Särskilda bestämmelser
rörande dem lia icke vid överenskommelsens ingående ansetts erforderliga.
Därest för någon av dem, trots befattningens karaktär av bisyssla, på grund
av lång tjänstetid och andra särskilda förhållanden anses böra ifrågakomma
särskild avskedsersättning, synes det ankomma å fullmäktige att före
kassans överlämnande meddela beslut härom, som i vanlig ordning underställes
Kungl. Maj:ts prövning.
I fråga örn de i 8 mom. av överenskommelsen upptagna bestämmelserna
för underlättande av den fortsatta avvecklingen av den med kassan förenade
kapital- och livränteförsäkringsanstalten har jag ej funnit anledning till erinran.
Under 9 mom. av överenskommelsen förklarar sig staten beredd att förvalta
de nu under kassans förvaltning ställda, av mig i det föregående angivna
donationsfonderna. De närmare bestämmelserna angående dispositionen
av dessa fonder torde det ankomma å Kungl. Majit, utan riksdagens
börande, att meddela; det är här fråga örn den Kungl. Majit tillkommande
rätten att, då testamentsföreskrifter på grund av ändrade förhållanden icke
längre kunna uppfyllas, meddela tillstånd till de ändringar, som äro erforderliga
(permutationsrätt). Sedan justitiekanslersämbetets utlåtande i frågan
inhämtats, torde jag framdeles få ånyo anmäla denna fråga för Kungl.
Majit i samband med att förslag till text till definitiv överenskommelse underställes
Kungl. Majit, f denna ordning bör även prövas den i sista stycket
av 8 mom. intagna föreskriften angående dispositionen av de båda donationsfonder,
som nu utgöra grundfond för kapital- och livränteförsäkringsanstalten.
I överenskommelsens sista moment bör utsättas viss dag för övertagandet.
Från och med samma dag förutsättes allmänna familjepensionsreglementet
bliva satt i kraft för alla förvaltningsområden, vilkas ordinarie manliga befattningshavare
dessförinnan varit skyldiga att tillhöra civilstatens änke- och
pupillkassa. Denna tidpunkt torde icke kunna sättas tidigare än till den 1
juli 1937. Såsom jag strax skall närmare utveckla erfordras nämligen, sedan
definitiv överenskommelse kommit till stånd mellan Kungl. Majit och
kassans fullmäktige, i god tid före genomförandet en mångfald olika författningsbestämmelser,
och dessutom torde det möta alltför stora svårigheter att
vid årets riksdag träffa alla de beslut, bland annat i anslagsfrågor, som skulle
erfordras för reformens genomförande under budgetåret 1936/1937. Ikraftträdande
av reglementet vid viss tidigare tidpunkt beträffande vissa nytillträdande
befattningshavare vid vattenfallsstyrelsen, på sätt styrelsen påyrkat,
torde icke vara möjligt.
Lämpligast synes vara att i detta sammanhang inhämta riksdagens bemyndigande
för Kungl. Majit att efter överenskommelsens ingående förordna om
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
43
allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande för ifrågavarande förvaltningsområden.
I samband därmed böra, i enlighet med punkt 1 i reglementets
slutbestämmelser, fastställas de avvikelser från reglementets bestämmelser,
som i fråga om kassans nuvarande delägare, tillhörande nyreglerat
förvaltningsområde, betingas av överenskommelsen; till vissa avvikelser
beträffande kvinnliga befattningshavare vid ifrågavarande förvaltningsgrenar
skall jag strax återkomma. Vid reglementets ikraftträdande för
lotsverkets personal bör dessutom iakttagas, att reglementet icke kan få tilllämplighet
för befattningshavare, som före 1914 års utgång tillträtt ordinarie
befattning vid lotsverket och på denna grund ännu är skyldig att tillhöra
lotsverkets enskilda pensionskassa i stället för civilstatens änke- och
pupillkassa.
I samband med överenskommelsens ikraftträdande erfordras vidare bestämmelser
för fastställande av vad som jämlikt överenskommelsens 5 och
6 mom. skall gälla beträffande de delägare, för vilka allmänna familjepensionsreglementet
icke skall tillämpas — huvudsakligen alla tjänstepensionärer
samt alla i tjänst varande delägare med oreglerad lön — samt beträffande
dem, som redan före övertagandet tillträtt familjepension. Även dessa
och övriga bestämmelser, som direkt erfordras för överenskommelsens genomförande,
synes Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande att
meddela. Detsamma gäller de föreskrifter örn familjepensionering för blivande
befattningshavare med oreglerad lön vid nu ifrågavarande förvaltningsområden,
som enligt vad jag redan framhållit bliva erforderliga.
Då allmänna familjepensionsreglementet sättes i kraft för ifrågavarande
förvaltningsområden, blir reglementet enligt sin ordalydelse (1 §) tillämpligt
även för kvinnliga befattningshavare, å vilka civila tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt. Det är nu att märka, att enligt kungörelse den 18 juni
1925 (nr 279) envar kvinnlig innehavare av ordinarie befattning i statens
tjänst med avlöning enligt grunder, som fastställts år 1925 eller senare, är
skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pension åt efterlevande
barn. Avgifterna utgå med enahanda belopp, som i vederbörande
pensionsinrättnings reglemente äro stadgade för manlig innehavare av samma
befattning eller befattning i samma lönegrad, dock — enligt en genom
kungörelse den 17 maj 1935 (nr 215) genomförd ändring — att kvinnlig befattningshavare,
som avgått från tjänsten med pension, i intet fall skall vara
skyldig erlägga årsavgift för tid efter utgången av den månad, varunder befattningshavaren
uppnått 60 års ålder. Pensionsförmånen är inskränkt till
att avse endast harn och utgår enligt de för vederbörande pensionsinrättning
gällande reglerna.
Föreningen kvinnor i statens tjänst samt vissa andra sammanslutningar
av kvinnliga tjänstemän lia i sin förut berörda framställning uttalat, att de
förutsatte att likställighetsprincipen mellan manliga och kvinnliga befattningshavare
genomfördes även såtillvida, att de övergångsbestämmelser,
som bomme att fastställas för de vid statens övertagande av de enskilda familjepensionskassorna
i tjänst varande kassadelägarna med reglerad lön,
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
även bleve gällande för motsvarande kvinnliga befattningshavare, vilka erlagt
avgifter enligt 1925 års kungörelse. Vidare har i framställningen framhållits,
att det syntes berättigat, att det nya reglementet vunne full tillämpning
i fråga om pensionering av efterlevande till kvinnliga tjänstemän, vilka
haft att erlägga avgifter enligt berörda kungörelse och blivit pensionerade
under tiden efter den 1 juli 1925 till dess det nya familj epensionsreglementet
trädde i kraft.
Statskontoret, som nu särskilt yttrat sig över framställningen i denna del,
har -— efter ett uttalande att det sistnämnda önskemålet syntes innebära att,
då pensioner utginge enligt berörda kungörelse, vederbörande pensionärer
borde komma i åtnjutande av pensionsförbättring, motsvarande den som nu
tillförsäkrades efterlevande efter manliga befattningshavare i samma ställning
— erinrat, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare, med hänsyn
till den ordning i vilken deras nuvarande familjepensionering tillkommit, enligt
därom givna föreskrifter i gällande avlöningsreglementen syntes vara
skyldiga att utan vidare underkasta sig de ändrade bestämmelser i fråga örn
pension, som kunde vara utfärdade. Statskontoret har dock för sin del funnit
billighetsskäl tala för ett tillmötesgående av de kvinnliga befattningshavarnas
förevarande önskemål.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i sitt i propositionen nr 201
omförmälda utlåtande upptagit samma frågor. Nämnden har nämligen, utan
att framställa direkt förslag i frågan, förklarat sig anse fog icke saknas för
ett inom nämnden framställt yrkande, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare
måtte få, i likhet med delägarna i kassorna, i fortsättningen bibehållas
vid de avgifter som de nu erlade. Och vidare har nämnden uttalat,
att nämnden förutsatte, att sådana efterlevande till befattningshavare i statens
tjänst, vilka vid tidpunkten för de enskilda kassornas övertagande av
staten åtnjöte pension, skulle komma i åtnjutande av det procentuella fasta
bidrag, som enligt föreliggande förslag skulle av statsmedel tillerkännas de
änkor och barn efter delägare, vilka då åtnjöte pension från vederbörande
kassa.
För egen del anmärkte jag redan i motiveringen i propositionen nr 201 till
punkten 1 i slutbestämmelserna till allmänna familjepensionsreglementet, att
den föreslagna lydelsen förutsatte, att ordinarie kvinnliga befattningshavare,
vilka varit underkastade 1925 års familjepensionsbestämmelser, vid övergången
skulle kunna likställas med de nuvarande aktiva delägarna i familjepensionskassorna
såsom i flera av yttrandena över familjepensionsutredningens
förslag förordats. Denna tanke synes mig höra fullföljas och utvidgas
att gälla även kvinnliga befattningshavare av detta slag, som vid
övertagandet av kassan redan tillträtt tjänstepension, samt sådana efterlevande,
som då redan tillträtt familjepension. Bestämmelserna i 2—6 mom.
i överenskommelsen skulle således erhålla motsvarande tillämpning för dessa
kategorier. Vad detta innebär torde vid en genomgång av dessa bestämmelser
utan vidare vara klart; ifrågavarande kvinnliga befattningshavare skola,
om de ej göra särskild anmälan, bliva underkastade det nya reglementet med
Kungl. Majlis proposition nr 245-
45
de undantag, som i 3 och 4 mom. omförmälas, medan för dem, som göra
sådan anmälan, liksom för tjänstepensionärer och familjepensionärer de
för dem tidigare gällande bestämmelserna alltjämt skola gälla, med iakttagande
dock att pensionsförmånerna höjas med tjugo procent. De för genomförande
härav erforderliga närmare bestämmelserna torde Kungl. Majit
böra bemyndigas att meddela i samband med motsvarande bestämmelser
för manliga befattningshavare.
Slutligen torde jag få beröra vissa frågor rörande nu stadgad skyldighet
för ordinarie befattningshavare att tillhöra enskilda familjepensionskassor.
Genom att civilstatens änke- och pupillkassas verksamhet övertages av staten
samt allmänna familjepensionsreglementet samtidigt sättes i kraft för
ifrågavarande förvaltningsområden, upphör givetvis också skyldigheten för
nuvarande och blivande ordinarie befattningshavare att tillhöra denna kassa.
Familjepensionsreglementets ikraftträdande för dessa förvaltningsområden
kan emellertid ha sådana konsekvenser även för andra kassor. Enligt 16 §
skall nämligen den som en gång kommit under reglementet men övergått
till en med tjänstepensionsrätt förenad anställning i statens tjänst, å vilken
varken civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller tjänstepensionsreglementet
för arbetare är gällande, fortfarande -— med visst undantag —
vara underkastad familjepensionsreglementets bestämmelser. En följd av
denna bestämmelse måste givetvis bliva, att för sådan befattningshavare eljest
gällande skyldighet att inträda i annan kassa eller underkasta sig farniljepensionsbestämmelserna
för statens pensionsanstalt upphäves. Innan familjepensionsreglementet
trätt i kraft för hela sitt avsedda tillämpningsområde
torde vad nu sagts rörande de i 16 § avsedda fallen få erhålla utvidgad
tillämpning såtillvida, att i samband med förordnande om reglementets
ikraftträdande även förordnas, att den som blivit underkastad reglementets
bestämmelser skall kvarstå under detta, även örn han övergår till
befattning utanför ifrågavarande förvaltningsområde, å vilken något av
nämnda tjänstepensionsreglementen är tillämpligt.
En annan fråga är, huruvida den nu stadgade skyldigheten för häradshövdingar,
landssekreterare och landskamrerare att tillhöra, jämte civilstatens
änke- och pupillkassa, »föreningen till understöd för änkor och oförsörjda
barn efter häradshövdingar, landssekreterare och landskamrerare»
bör upphävas eller fortfarande bibehållas. I anledning av att 1930 års pensionssakkunniga
i sitt förslag till civilt familjepensionsreglemente upptagit
en bestämmelse, varigenom upphävdes »vad i andra reglementen
eller föreskrifter stadgas angående skyldighet att för beredande av pension
åt efterlevande erlägga avgift till någon för sådant ändamål upprättad pensionsinrättning
eller pensionsanstalt», ingåvo delegerade för föreningen den
27 februari 1935 en skrift med hemställan att berörda bestämmelse icke
måtte få avseende å föreningen. Det framhölls därvid, att det icke vore
klart huruvida bestämmelsen avsetts att gälla föreningen. Enligt en uppgift
hade avsetts alt den obligatoriska anslutningen skulle bortfalla för
dem, som efter nyreglering av häradshövdingarnas löner utnämndes till liä
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
radshövdingar, samt för i framtiden till landssekreterare och landskamrerare
befordrade tjänstemän. En sådan ändring skulle enligt delegerades mening
väsentligen försvåra, måhända rent av äventyra föreningens förmåga att
fullgöra sina förpliktelser. Vidare erinrades, att dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
på grund av avlöningsförstärkning eller sportler, i allmänhet
överstege de avlöningsförmåner, varå pensionsunderlaget är grundat. Det
syntes opåkallat att i samband med förbättringar i familjepensioneringen
införa bestämmelser, som för dessa tjänstemäns efterlevande skulle innebära
försämrade familjepensionsförmåner, så mycket mera som staten icke
lämnade något bidrag till dessa understöd.
Enligt min mening är det principiellt oriktigt att, efter familjepensionsreglementets
ikraftträdande för visst förvaltningsområde, bibehålla skyldighet
för någon viss grupp av befattningshavare inom detta område att tillhöra
särskild familjepensionskassa. Ifrågavarande skyldighet synes sålunda
böra åtminstone successivt upphävas för de befattningshavare med nyreglerad
lön, som nu skola tillhöra förevarande understödsförening, d. v. s.
landssekreterare och landskamrerare. Till en början torde emellertid utredning
böra ske rörande föreningens ekonomiska ställning samt nämnda
åtgärds konsekvenser för övriga delägare. Därest denna utredning ger anledning
till åtgärder, för vilkas genomförande riksdagens medverkan erfordras,
kan proposition i ämnet föreläggas 1937 års riksdag.
Vid anmälan av propositionen nr 201 anförde jag, att i den mån framdeles
beslut fattades örn allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande
för visst förvaltningsområde, erfordrades självfallet också avgöranden från
statsmakternas sida i åtskilliga ekonomiska och budgettekniska frågor, såsom
exempelvis rörande den budgetmässiga redovisningen av familjepensionsavdragen,
rörande sättet för bestridande av utgifterna för de enligt reglementet
utgående pensionerna samt rörande förvaltningen av de fondmedel,
som i samband med övertagandet av enskilda kassor tillfölle staten. Dessa
avgöranden torde lämpligen böra anstå till 1937 års riksdag. Jag vill i detta
sammanhang endast nämna, att de från ifrågavarande kassa övertagna
fondmedlen självfallet skola bibehållas såsom en kapitaltillgång, vars avkastning
begagnas för statens utgifter enligt familjepensionsreglementet eller
enligt förevarande överenskommelse, samt att de affärsdrivande verk, vilkas
befattningshavare nu åtnjuta familjepensionering hos denna kassa — postverket,
domänverket och statens vattenfallsverk — för dessa ändamål böra få
tillgodogöra sig å dem belöpande andel av berörda avkastning. Lösningen av
frågan om den budgetmässiga redovisningen av familjepensionsavdragen
sammanhänger bland annat med frågan, huruvida och i vilken omfattning
fondering för framtiden bör ske av medel för bestridande av kostnaderna
för det statliga pensionsväsendet. I vad denna fråga rör tjänstepensioneringen
har försäkringsinspektionen den 28 juni 1935 anbefallts att verkställa
utredning av densamma.
Till belysning av den ifrågavarande reformens ekonomiska innebörd sy -
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
47
nes det emellertid kunna vara av intresse att redan nu meddela vissa resultat
av en gjord överslagsberäkning av inkomster och utgifter för familjepensionsändamål
under budgetåret 1937/1938 beträffande de förvaltningsområden,
där familjepensioneringen i följd av förevarande överenskommelse
skulle övertagas av staten. Enligt dessa beräkningar kan avkastningen av
de från kassan övertagna tillgångarna — oberäknat vad som belöper å
kapital- och livränteförsäkringsanstalten och donationsfonderna — jämte avkastningen
av från föregående år fonderade familjepensionsmedel, motsvarande
av ordinarie kvinnliga befattningshavare erlagda avgifter, uppskattas
till sammanlagt omkring 2.9 miljoner kronor samt familjepensionsavdragen
beräknas till omkring 2.7 miljoner kronor. Inkomsterna skulle alltså uppgå
till omkring 5.6 miljoner kronor. Å andra sidan uppskattas kostnaden för
familjepensioner, frånsett pensionstillägg och dyrtidstillägg samt den enligt
nya reglementet utgående pensionens rörliga del, under samma budgetår till
omkring 3.5 miljoner kronor. Kostnaden för pensionstillägg kan antagas
bli ungefär oförändrad, och dyrtidstilläggets utbytande mot en rörlig del å
pensionen framträder under första budgetåret endast i ett fåtal fall, som ej
kunna nämnvärt påverka beräkningarna. Med dessa utgångspunkter skulle
således inkomsterna komma att överstiga utgifterna med omkring 2.1 miljoner
kronor. Framhållas bör emellertid ytterligare, att i detta sammanhang
tillkommer — jämte vissa administrationskostnader för familjepensioneringen
— en kostnad för de icke-ordinarie befattningshavarnas uppflyttning
med en löneklass, på sätt föreslagits i propositionen nr 201. Enligt
vissa preliminära beräkningar kan sistnämnda kostnad för samtliga ifrågavarande
förvaltningsområden uppskattas till ungefär 0.8 miljon kronor.
Såsom redan antytts avse ifrågavarande kostnadsberäkningar såväl förvaltningsområden,
vilkas personalkostnader bestridas från anslag å riksstaten,
som de affärsdrivande verken. Uppdelning häremellan av de i beräkningarna
upptagna beloppen har icke nu ansetts erforderlig.
Telegrafverkets änke- och pupillkassa.
Nuvarande organisation m. m.
Telegrafverkets änke- och pupillkassa bildades år 1875. Enligt 2 § 1
mom. i kassans av Kungl. Majit den 10 december 1920 (Sv. ffs. nr 906) fastställda
reglemente med däri sedermera gjorda ändringar1 åligger skyldighet
att vara delägare i kassan: a) envar manlig innehavare av ordinarie tjänst
vid telegrafverket, dock att sådant delägarskap upphör, därest delägaren
efter fyllda 60 levnadsår ej har hustru eller barn med anspråk å pension enligt
reglementet; samt b) envar, som efter vunnen delaktighet i kassan och
efter avgång från ordinarie tjänst vid telegrafverket är berättigad till pen
-
1 Se Sv. ffs. 1925:406 och 1930:375.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
sion från verket, därest han vid avgången har hustru eller barn med anspråk
å pension enligt reglementet, dock att sådant delägarskap upphör, då före
avgången grundlagt anspråk å pension icke längre förefinnes. Vidare gäller
enligt 2 § 2 morn., att om delägare i kassan avgår från ordinarie tjänst vid
telegrafverket utan att vara berättigad till pension från verket, äger han likväl
att, därest han så önskar, bibehålla sin delaktighet, dock endast så länge
före avgången grundlagt anspråk å pension enligt reglementet kvarstår.
Antalet delägare i kassan utgjorde vid 1935 års utgång 2,031.
Delägare har att till kassan erlägga pensionsavgift med visst bestämt belopp
för värjo lönegrad (72 kronor i l:a och 378 kronor i 30:e lönegraden).
Avgiften skall erläggas till och med den månad, då 360 eller, vad beträffar
vissa äldre delägare, 300 månatliga inbetalningar av pensionsavgift fullgjorts,
dock ej längre än till dess delägaren avlider eller hans delägarskap
eljest upphör. Särskilda befordrings- eller andra retroaktivavgifter förekomma
ej.
Familjepension utgår till efterlevande efter sådan delägare, som omför -mäles i 2 § 1 mom. i reglementet, med visst bestämt belopp för varje lönegrad
(530 kronor i l:a och 1,950 kronor i 30:e lönegraden)1 samt därutöver
för varje pensionsberättigat barn med bestämda pupilltillägg (106 kronor i
l:a och 390 kronor i 30:e lönegraden). Beträffande delägare, som omförmäles
i 2 § 2 morn., minskas nämnda belopp med resp. 200 och 40 kronor.
Åldersgränsen för äktenskaps ingående är 60 år. Pensionsrätten för änka
upphör vid nytt äktenskaps ingående och kan ej återupplivas, örn det andra
äktenskapet upplösts genom mannens död. Avliden delägares frånskilda
hustru kan, då änka eller pensionsberättigade barn ej finnas, vid ömmande
omständigheter tillerkännas samma pensionsrätt som änka.
I direkta och indirekta statsbidrag åtnjuter kassan: 1) inkomster av försåld
makulatur; 2) böter och vitén, som ådömas telegrafverkets tjänstemän
för fel eller försummelser i tjänsten; 3) årligt bidrag från telegrafverket med
belopp, som Kungl. Maj:! för varje år bestämmer (sedan år 1908 ett belopp
av 27 kronor 50 öre per år och delägare bland i tjänst varande befattningshavare).
Beloppet av dessa statsbidrag uppgick för år 1935 till 68,581 kronor
62 öre. Dessutom bekostas av statsmedel pensionstillägg och dyrtidstillägg
å utgående pensioner enligt grunder som angivits i propositionen nr 201.
Kostnaderna härför uppgingo under år 1935 till resp. 1,226 kronor och 53,482
kronor 74 öre.
Kassans kapitalbehållning uppgick enligt räkenskaperna vid 1935 års utgång
till 10,684,354 kronor 93 öre. Kassans utgifter för familjepensioner
uppgingo under samma år till 231,723 kronor 22 öre.
Kassan förvaltas av en direktion, bestående av en ordförande, som jämte
suppleant för honom förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av telegrafstyrelsen,
samt två valda ledamöter. Delägarna i kassan sammanträda genom
fullmäktige till lagtima möte vart femte år och däremellan till urtima möte,
1 Se tab. 1 Bil. D till prop. nr 201 (sid 134).
Kungl. Maj.ts proposition nr 245-
49
då telegrafstyrelsen det medgiver. Fullmäktige ha att anställa val av direktionsledamöter
m. m. samt att besluta i sådana frågor, som av telegrafstyrelsen,
direktionen eller någon fullmäktig blivit väckta rörande förvaltningen eller
örn ändring i reglementet. Ändring i reglementet kan icke ske i annan
ordning än genom beslut av fullmäktige, vilket blivit av Kungl. Majit gillat.
Överenskommelse om kassans överlåtande å staten.
Utredningsmaterialet.
Med skrivelse den 1 april 1936 har 1934 års familjepensionsulredning överlämnat
en av utredningen, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt av fullmäktige för telegrafverkets änke- och
pupillkassa utsedda delegerade, under förbehåll av fullmäktiges godkännande,
å andra sidan, den 31 mars 1936 träffad överenskommelse örn statens övertagande
av kassans rörelse. Överenskommelsen torde få fogas till dagens
statsrådsprotokoll (bilaga E). Till överenskommelsen höra två bilagor, omnämnda
i 8 morn., utgörande av byråchefen i försäkringsinspektionen, fil.
doktor Tim Jansson utarbetade promemorior. Av dessa utgöres den ena av
den promemoria angående »allmänna grunder för beräkningar angående civila
familjepensionskassors ställning i och för bedömande av den ekonomiska
innebörden av ett statens övertagande av verksamheten (självkostnadsgrunder)»,
vilken redan omförmälts och vilken jämte tillhörande tabeller
fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilagor B och B 1—3, medan den andra
promemorian utgör en utredning angående den ekonomiska innebörden av
ifrågavarande överenskommelse; till denna senare promemoria, vilken torde
få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga F, höra dels vissa balansräkningar
(bilaga Fl) och dels en uppställning rörande kassans kapitaltillgångar
(bilaga F 2).
Med familjepensionsutredningens skrivelse har vidare överlämnats dels en
av delegerade vid överenskommelsens undertecknande avgiven promemoria
med vissa särskilda uttalanden, som i det följande återgivas, dels ock det av
professorn Rob. Malmgren avgivna utlåtandet i vissa rättsfrågor, vilket redan
omförmälts och som fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga D.
Över familjepensionsutredningens skrivelse med därvid fogade handlingar
lia infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens
lönenämnd.
Jag övergår nu till en redogörelse för överenskommelsens innehåll samt
för de däröver avgivna yttrandena.
Överenskommelsens huvudgrunder. 1—7 mom.
överenskommelsen vilar på samma huvudgrunder som överenskommelsen
med civilstatens änke- och pupillkassa. Dock sker i förevarande överenskommelse
hänvisning icke till familjepensionsutredningens förslag till civilt
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 245.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
familjepensionsreglemente utan till det före denna överenskommelses undertecknande
genom proposition nr 201 framlagda förslaget till allmänt familjepensionsreglemente.
Åtskilliga särskilda frågor lia vidare vid denna överenskommelses
tillkomst uppkommit i anledning därav, att denna kassas tillgångar
överstiga vad kassan enligt de tillämpade principerna skall bekosta
vid överlåtelsen. Vissa avvikelser i övrigt i jämförelse med överenskommelsen
med civilstatens änke- och pupillkassa framgå av följande redogörelse,
lämnad av familjepensionsutredningen i berörda skrivelse:
Staten övertager kassans förpliktelser och rättigheter enligt det för kassan
nu gällande reglementet, och till staten överlåtas så stor del av kassans tillgångar,
som enligt särskilt verkställda beräkningar motsvara av staten i detta
sammanhang åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett viss del därav, som
skall bekostas av staten, och med avdrag för kapitalvärdet av delägarnas
blivande avgifter.
För de vid övergången i tjänst varande kassadelägarna skall det nya reglementet
i allmänhet bliva gällande. Familjepensionerna skola sålunda beräknas
på grundval av de i allmänna familjepensionsreglementet fastställda
pensionsunderlagen. Sådan afkortning av pensionen, som i vissa fall i reglementet
förutsättes, skall dock ej äga rum beträffande delägare, som enligt
det för kassan nu gällande reglementet är berättigad till full pension för
sina efterlevande. Vidare skall i delägarnas avgiftsplilct till kassan icke ske
någon ändring i de vid tiden för övertagandet gällande bestämmelserna. Utan
hinder av vad i allmänna familjepensionsreglementet stadgas skola fördenskull
kassadelägarna även sedan de blivit underkastade sistnämnda reglemente
fortsätta att betala sina gamla avgifter och detta såväl vad storlek
som tidrymd för erläggandet beträffar. Emellertid har i överenskommelsen
härutinnan gjorts ett mindre avsteg, i det att i stället för den i kassans reglemente
stadgade avgiftsbefrielsen för den, som efter fyllda 60 år ej har
hustru eller barn med anspråk å pension, bestämts, alt motsvarande avgiftsbefrielse
skall gälla för den, som efter fyllda 65 år ej har hustru eller barn
med anspråk å pension. Denna skärpning i avgiftsplikten motsvaras av
förmånen för vederbörande tjänsteman att kunna ingå till familjepension
berättigande äktenskap mellan 60 och 65 år. Tilläggas må, alt enligt punkten
3 i övergångsbestämmelserna till det föreslagna allmänna familjepensionsreglementet
från reglementets tillämpning skola undantagas sådana ordinarie
befattningshavare, vilka före reglementets ikraftträdande vunnit befrielse
från stadgad skyldighet att erlägga avgift för beredande av pension åt efterlevande.
Härmed åsyftas för telegrafverkets änke- och pupillkassas vidkommande
sådana förutvarande delägare i kassan, vilka vid fyllda 60 år vunnit
avgiftsbefrielse, emedan de icke hade några pensionsberättigade anhöriga.
Däremot avser berörda punkt i övergångsbestämmelserna givetvis icke kassadelägare,
vilka fullgjort stadgad avgiftsplikt till kassan enligt för denna nu
gällande reglemente.
Vid tjänstemans befordran till ny tjänst, för vilken civila tjänstepensionsreglementet
gäller, skall han även i fråga örn familjepensionsavdragets belopp
bliva underkastad det nya reglementet. Däremot har på vridande av kassans
delegerade i förevarande överenskommelse inryckts en bestämmelse om att
befordringen icke skall inverka på avclragstidens längd.
Sistnämnda bestämmelse innebär för det första, att befrielse från avgiftsplikt
skall inträda efter fullgörandet av 360 resp. i vissa fall 300 månadsbetalningar
även om en delägare efter övertagandet befordrats till ny tjänst
I gengäld skall kassan av tillgängliga överskottsmedel till staten erlägga ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
51
belopp, motsvarande värdet av de familjepensionsavdrag, som härigenom
efterskänkas för befordrade tjänstemän under tiden före pensionsålderns
uppnående. Kapitalvärdet av ifrågavarande förmån har, på sätt framgår av
doktor Janssons promemoria (bilaga F), beräknats till i runt tal 200,000
kronor.
För det andra innebär nämnda bestämmelse rörande avdragstidens längd,
att även en befordrad delägare kan komma att få vidkännas familjepensionsavdrag
efter pensionsålderns inträde. Enligt de inom kassan tillämpade
principerna uttagas icke några retroaktiv- eller befordringsavgifter av
dem, som senare än 30 resp. 25 år före pensionsåldern vinna inträde i kassan
eller delaktighet för ett högre pensionsbelopp. Då någon avkortning av
familjepensionerna icke heller ifrågakommer, hava kassadelägarna i gengäld
ålagts att fortsätta avgiftsbetalningen efter inträdet å pensionsstat, i den
mån så erfordras för uppfyllande av kravet på en 30- resp. 25-årig betalningstid.
Denna betalningstid bibehålies enligt överenskommelsen icke blott
för obefordrade delägare utan även för delägare, som befordras efter övertagandet,
mot att hans efterlevande alltid skola vara tillförsäkrade oavkortad
pension enligt den lönegrad han vid avgången ur tjänst tillhörde (jfr 3
mom. andra stycket och 4 mom. första stycket).
Med hänsyn till att reglerna om avgiftspliktens fullgörande i fråga om
förutvarande delägare i kassan innebära, att familjepensionsrätten »intjänas»
likformigt under en normalt trettioårig betalningsperiod, bär det ansetts
riktigt att undantaga sådan delägare, som efter allmänna familjepensionsreglementets
ikraftträdande avgår ur telegrafverkets tjänst utan att
vara berättigad till tjänstepension, från tillämpningen i familjepensionshänseende
av den speciella avkortningsregel, som intagits i 4 § 3 mom. andra
punkten allmänna familjepensionsreglementet och som bygger på andra förutsättningar
i fråga om familjepensionsavdragens utgörande. Föreskrift
härom meddelas i 4 mom. andra stycket av överenskommelsen.
5 mom. innehåller en efter nuvarande bestämmelser i kassans reglemente
och praxis rörande dessas tillämpning grundad föreskrift angående pensionsrätt
i vissa fall för frånskild hustru, från vilken vederbörande kassadelägare
erhållit äktenskapsskillnad före tidpunkten för kassans övertagande;
sker äktenskapsskillnad senare komma allmänna familjepensionsreglementets
bestämmelser om pensionsrätt för frånskild make i tillämpning.
Vidkommande familjepension för de änkor och barn, som vid tiden för
statens övertagande av kassan redan åtnjuta pension, skall gälla, att pensionen
utgöres av dels en grundpension, utgående enligt de för vederbörande
vid förenämnda tidpunkt gällande bestämmelserna, å vilken grundpension
alltjämt skall utgå pensionstillägg och tills vidare även dyrtidstillägg jämlikt
nu gällande^ föreskrifter, dels ock ett fast tillägg till grundpensionen, utgående
i förhållande till det vid beräkningen av kassans ekonomiska ställning
framkomna överskottet. Detta tillägg har för telegrafverkets änke- och pupillkassas
del fixerats till 22 procent utav grundpensionen. Härvidlag är att
märka, hurusom det procentuella tillägget å grundpensionen, vilket helt
skulle bekostas av tillgängliga överskottsmedel från kassan, skulle utgå vid
sidan av och oberoende av pensionstagare!! vid övertagandet eventuellt tillkommande
statligt pensionstillägg eller dyrtidstillägg. Härav följer även,
alt dyrtidstillägg icke skulle få beräknas å det procentuella tillägget.
I överenskommelsen har likaledes förutsatts (ti mom. andra stycket), att
före övertagandet beviljade understöd till sjukliga barn, som överskridit den
för pupillpension bestämda åldersgränsen, alltjämt skola utgå enligt oför
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 24ö.
ändrade grunder, dock att även dessa understödsbelopp skola ökas med förenämnda
22 procents-tillägg.
Hittills ha behandlats dels sådana delägare, som vid övertagandet kvarstå
i tjänst, och dels de änkor och barn, vilka vid övertagandet redan åtnjuta
familjepension. Enligt överenskommelsen med civilstatens änke- och pupillkassa
skola sådana delägare, som vid övertagandet åtnjuta tjänstepension,
jämställas med den senare gruppen och således icke erhålla det nya reglementets
förmåner. På yrkande av delegerade för telegrafverkets änke- och
pupillkassa skola däremot enligt förevarande överenskommelse tjänstepensionärer
likställas med de vid övertagandet aktiva delägarna. Emellertid är
att märka, att merkostnaderna härför skola i princip helt betalas av kassans
medel, även vad beträffar de fasta 120-kronorstilläggen. De rörliga pensionsdelarna
för denna kategori skola också belasta kassan, medan kassan å
andra sidan skall för denna grupp gottskrivas dyrtidstillägg enligt nuvarande
grunder, beräknade å familjepensionsbelopp enligt nu gällande skala.
Genom bestämmelserna i 7 mom. har —- i enlighet med vad som förordats
i professor Malmgrens utredning — öppnats en möjlighet för den delägare,
som så önskar, att efter därom före övertagandet till Kungl. Majit gjord anmälan
få kvarbliva å »gammal familjepensionsstat» med de förpliktelser
och förmåner, som skulle gälla för delägare, vilka icke bliva underkastade
det nya familjepensionsreglementet.
Den av förhandlingsdelegerade vid överenskommelsens undertecknande
avgivna promemorian innehåller, efter en erinran örn vissa bestämmelser i
förslaget till allmänt familjepensionsreglemente, följande:
Vid planläggningen av den statliga familjepensioneringen har man för de
statstjänare, vilka bliva automatiskt underkastade det nya familjepensionsreglementet,
sökt i största möjliga omfattning ordna så, att de skola kunna
beredas full familjepension utan att avgift uttages av dem efter deras avgång
ur tjänst med pension. Med hänsyn till att tjänstepensionerna alltjämt äro
knappt tillmätta och, örn de skola motsvara sitt ändamål, icke tåla vid den
minskning, som familjepensionsavdragen innebära, måste denna ordning
sägas vara rationell och riktig.
Enligt den nu föreliggande preliminära överenskommelsen angående statens
övertagande av telegrafverkets änke- och pupillkassa komma ett betydande
antal av kassans delägare — för närvarande omkring 840 — att nödgas
vidkännas familjepensionsavdrag efter uppnådd pensionsålder. Vid de
förhandlingar, som föregått sagda överenskommelse, lia vi framhållit, att
enligt vår mening dessa äldre statstjänare borde i främsta rummet kunna
påräkna statsmakternas omtanke och välvilja, då det gäller att tillämpa förenämnda
princip angående avgiftsbefrielse efter avgång med pension, och
att de i varje fall icke borde i sådant hänseende komma i sämre ställning,
än som avsetts för de befattningshavare, vilka automatiskt inkomma på den
nya familjepensionsstaten. I anslutning härtill lia vi yrkat, att ifrågavarande
delägare i kassan måtte genom statens mellankomst befrias från familjepensionsavdrag
efter avgång ur tjänst nied pension. Då emellertid familjepensionsutredningen
förklarat sig icke kunna tillmötesgå våra önskemål på denna
punkt, och då vi icke velat riskera ett uppskov med familjepensionsfrågans
lösning, lia vi undertecknat överenskommelsen i dess föreliggande lydelse.
Vi hålla emellertid före, att den avsedda avgiftsbefrielsen för tjänstepensionärerna
bör kunna ordnas oavsett innehållet i den träffade preliminära överenskommelsen,
och uttala en förhoppning, att statsmakterna skola behjärta
våra önskemål beträffande de här ifrågavarande delägarna i kassan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
53
Till belysande av omfattningen oell verkningarna av en dylik avgiftsbefrielse
anse vi oss böra meddela, att antalet år, varunder enligt nu gällande
bestämmelser avgift skall erläggas efter pensionsåldern, för kassans 2,123
delägare utgör sammanlagt omkring 6,400, vilket motsvarar i genomsnitt 3
är per delägare. Av det nämnda totala antalet avgiftsår falla 92.7 % på delägare
tillhörande de lägre (1 :a— 12:e) lönegraderna, och av de delägare, som
skulle komma i åtnjutande av avgiftsbefrielsen, tillhöra 91.4 % samma lägre
lönegrader.
Vi förutsätta, att familjepensionsavgifternas förändring till familjepensionsavdrag
icke skall föranleda minskning av dyrtidstillägget till statens befattningshavare.
Familjepensionsutredningen har uttalat, att den funne det framställda
önskemålet om avgiftsbefrielse vid övergång å pensionsstat vara synnerligen
behjärtansvärt men att den för sin del icke ansett sig kunna inrycka en bestämmelse
av här avsett innehåll i avtalet.
Statskontoret har i sitt yttrande tillstyrkt en ändring av förslaget i denna
del därhän, att avgiftsbetalning överhuvud taget icke vidare skulle ifrågakomma,
sedan tjänsteman avgått med pension. Då emellertid kassan, enligt
vad den verkställda värderingen av kassans tillgångar utvisade, förfogade
över ej oväsentliga överskottsmedel, vilka vid statens övertagande av kassan
skulle komma att fortfarande stå till fullmäktiges disposition, syntes det
statskontoret skäligt, att kassan av berörda överskottsmedel lämnade staten
kompensation för den eftergift i fråga om avgiftsbetalning, som här ifrågasattes,
detta så mycket mera som berörda överskottsmedel torde till stor del
ha uppkommit genom de större statsbidrag denna kassa åtnjutit.
Telegrafstyrelsen har anfört:
Såsom toltalomdöme angående den träffade överenskommelsens ekonomiska
innebörd får telegrafstyrelsen uttala, att överenskommelsen synes i
skälig mån tillgodose delägarnas i kassan intressen samt för telegrafstyrelsen,
som förmodas komma att av Kungl. Maj:t anförtros att handhava familjepensioneringen
liksom den handhar tjänstepensioneringen för telegrafverkets
anställningshavare, innebära en fördelaktig uppgörelse. Styrelsen, som alltså
har all anledning att förorda överenskommelsens fastställande av Kungl.
Majit och riksdagen, har emellertid funnit anledning att beröra några detaljer
i avseende å överenskommelsen.
I likhet med familjepensionsutredningen vill styrelsen uttala sin fulla anslutning
till det av kassans delegerade framställda önskemålet, att nuvarande
delägare i kassan befrias från skyldighet att vidkännas familjepensionsavdrag
efter inträdet å pensionsstat men ändock vara tillförsäkrade full familjepension
för sina efterlevande.
I punkt 7 av den remitterade överenskommelsen har förbehållits rått för
delägare i änkekassan, därest han före övertagandet av kassan gör anmälan
till Kungl. Majit, att kvarstå på de villkor, som omförmälas i punkt 6. Ur
enkelhetens och övergångsarbetets synpunkt torde vara att föredraga, att
tidpunkten för dylik anmälan sättes något tidigare, exempelvis lill den t december
1936. Likaså förefaller det tillräckligt, om dylik anmälan göres till
telegrafstyrelsen.
Vid jämförelse mellan elen i proposition nr 201 till 1936 års riksdag såsom
mom. 3 i övergångsbestämmelser till det föreslagna allmänna familjepen
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
sionsreglementet intagna bestämmelsen och den remitterade överenskommelsen
örn statens övertagande av telegrafverkets änke- och pupillkassa framgår,
att den i nämnda moment använda beteckningen »befattningshavare, som
före reglementets ikraftträdande vunnit befrielse från stadgad skyldighet att
erlägga avgift» vid uppgörandet av överenskommelsen tolkats att icke avse
delägare, som efter fullgjord avgiftsplikt fortfarande för sina efterlevande
hava pensionsrätt i kassan. Överenskommelsen förutsätter därför, helt naturligt,
också uttryckligen, att nuvarande delägare efter fullgjord avgiftsplikt
under 25 respektive 30 år skola utan vidare vara pensionsberättigade för sina
efterlevande enligt det nya reglementet. Formuleringen av morn. 3 i övergångsbestämmelserna
är emellertid otydlig, och telegrafstyrelsen får därför
i detta sammanhang uttala önskemålet, att momentet måtte omarbetas till
större tydlighet.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i sitt yttrande förklarat sig i tilllämpliga
delar åberopa vad nämnden anfört i yttrandet i anledning av förslaget
till överenskommelse med civilstatens änke- och pupillkassa.
Tillgångarnas fördelning m. m. 8 moni.
Enligt överenskommelsens 8 mom. överlåter kassan till staten samtliga tillgångar
med undantag av vad som motsvarar överskottet enligt balansräkning,
uppgjord per dagen för övertagandet enligt de grunder, som angivits
i de vid överenskommelsen fogade promemoriorna av byråchefen Jansson;
rörande tillgångarnas värdering skola jämväl gälla de i nämnda promemorior
angivna grunderna. Uppgörelser i förevarande avseenden skola träffas mellan
telegrafstyrelsen och kassan; uppstår därvid meningsskiljaktighet rörande
värderingen eller rörande tillgångarnas fördelning, skall frågan hänskjutas
till Kungl. Maj:ts avgörande.
Det sagda innebär i stort sett, att till staten skulle överlåtas så stor del
av kassans tillgångar, som enligt byråchefen Janssons beräkningar motsvara
av staten i detta sammanhang åtagna höjda pensionsförpliktelser, frånsett
viss del därav, som skall bekostas av staten, och med avdrag för kapitalvärdet
av delägarnas blivande avgifter. De närmare beräkningsgrunderna
framgå av promemoriorna. Beträffande värdering av kapitaltillgångarna
upptagas dessa grunder i en särskild avdelning (6) i den allmänna promemorian
(bilaga B), hänförlig även till överenskommelsen rörande civilstatens
kassa; då dessa grunder bland annat innebära, att värderingen skett efter en
effektiv ränta av 4 procent, lia kassans tillgångar på grund av värdehandlingarnas
genomsnittligt högre ränteavkastning uppskrivits från det bokförda
värdet 10.1 till 10.6 miljoner kronor. Vilka övertagna pensionsförpliktelser,
som skola bekostas av staten, och vilka som skola bekostas av
kassan, framgår huvudsakligen av familjepensionsutredningens nyss återgivna
skrivelse och i övrigt av promemoriorna. Beträffande denna kassa
påtager sig staten i huvudsak icke annat än det förut berörda fasta tillägget
å 120 kronor av familjepensionsunderlaget jämte den rörliga pensionsdelen,
i vad rör nuvarande delägare i tjänst. Dock bör anmärkas, att kassan ansetts
icke böra särskilt debiteras för den kostnad för statsverket som kan
Kungl. Maj.ts proposition nr 245.
55
ligga däri, att det förutnämnda fortsatta uttagandet av avgifter mellan 60
och 65 levnadsår icke torde uppväga pensionsförpliktelsen för äktenskap ingångna
vid sådan ålder; det ungefärliga kapitalvärdet av denna skillnad förmodas
ligga mellan 64,000 och 100,000 kronor.
Av promemorian (bilaga F) framgår, att kapitalvärdet av statens 120-kronorsbidrag
för nuvarande delägare i tjänst beräknats till 763,285 kronor.
Häremot svarar det bortfallna direkta statsbidraget till kassan, för år 1935
68,582 kronor. Vad beträffar de av staten bekostade rörliga pensionsdelarna
anföres i samma promemoria, att dessa komma att understiga dyrtidstilläggen,
beräknade enligt nuvarande grunder å de enligt nuvarande
skala utgående pensionerna, och detta antagligen oberoende av hur levnadskostnadsindex
framdeles utvecklar sig.
Den balansräkning (bilaga Fl), som upprättats från angivna förutsättningar,
utvisar ett överskott kassan tillgodo, vilket per den 30 september 1934
uppgår till 1,445,761 kronor. Familjepensionsutredningen framhåller, att denna
siffra givetvis kan komma att undergå förändring vid uppgörandet av
motsvarande balansräkning, avseende tidpunkten för statens övertagande av
kassan.
Rörande det överskott, som kan uppkomma, stadgas i överenskommelsens
8 mom. andra stycket, att delägarna äga förfoga över detsamma samt att
kassans vid övertagandet fungerande fullmäktige äga besluta i fråga om
användningen av överskottet i den ordning, som i kassans reglemente är
stadgad rörande ändring av reglementet. Detta innebär, att beslutet för att
bliva gällande skall fastställas av Kungl. Majit.
Förevarande delar av överenskommelsen ha icke varit föremål för något
särskilt uttalande i de avgivna yttrandena.
Ikraftträdande. 9 mom.
I överenskommelsens 9 mom. stadgas, i likhet med vad som sagts rörande
civilstatens kassa, att överenskommelsen gäller under förutsättning att den å
ömse sidor godkänts före 1936 års utgång och att i samband med godkännandet
skall fastställas dagen för övertagandet.
I detta sammanhang anmärkes, hurusom familjepensionsutredningen
framhållit, att det synts önskvärt att det nya familjepensionsreglementet för
telegrafverkets del kunde träda i kraft den 1 januari 1937.
Telegrafstgrelsen har i sitt yttrande erinrat örn att enligt propositionen
nr 201 familjepensionsreglementet för arbetare är avsett att träda i kraft
den 1 januari 1937. Under sådana förhållanden syntes det önskvärt att jämväl
allmänna familjepensionsreglementet för telegrafverkets del trädde i kraft
den 1 januari 1937. I annat fall uppstode vissa olägenheter. Därest det senare
reglementet trädde i kraft t. ex. den 30 juni 1937, skulle en familjepensionsreglementet
underkastad arbetare, som utnämndes till extra ordinarie reparatör,
utträda ur dittillsvarande för hans närmaste relativt betryggande familjepensionssystem
och först den 1 juli 1937 åter kunna räkna på den tryggade
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
familjepensioneringen. Bleve han utnämnd till ordinarie reparatör, komme
han att under loppet av V2 år vara underkastad tre olika system, först familjepensionering
för arbetare, så nuvarande änke- och pupillkassa och slutligen
den 1 juli 1937 det allmänna familjepensionsreglementet.
Departe
ments
chefen.
Mot den förevarande överenskommelsen rörande telegrafverkets änke- och
pupillkassa, vilken överenskommelse bygger på samma huvudgrunder som
överenskommelsen rörande civilstatens änke- och pupillkassa, har jag i huvudsak
intet att erinra. De i det föregående nämnda avvikelserna i förhållande
till sistnämnda överenskommelse sammanhänga dels med vissa särskilda
bestämmelser i reglementet för telegrafverkets kassa rörande avgiftstidens
längd m. m. och dels med den omständigheten, att då kassans tillgångar
vid tillämpning av samma beräkningsgrunder, som kommit till användning
beträffande civilstatens kassa, lämna ett överskott, det varit möjligt
att mot ersättning till staten för fulla kostnaden tillgodose vissa från
kassans sida framförda särskilda önskemål. I fråga om förevarande kassa
påkallas icke från statens sida något tillskott för täckande av sådan brist,
som balansräkningen rörande civilstatens kassa utvisade.
Då förevarande överenskommelse utformats, sedan propositionen nr 201
framlagts, erfordras icke härvidlag sådana redaktionella ändringar, som i
fråga om civilstatens kassa. Däremot torde i fråga om avgiftsplikten efter
avgång ur tjänst böra vidtagas samma ändring i sak, som jag förordat beträffande
civilstatens kassa. Sådan ändring har även här påyrkats av förhandlingsdelegerade
och i princip förordats i yttrandena. Den har här den
innebörden, att medan enligt den preliminära överenskommelsen envar delägare
framdeles liksom enligt nuvarande regler skulle ha att vidkännas familjepensionsavdrag
under 30, i vissa fall 25 år, oberoende av om och när
han under denna avgiftstid avgår ur tjänst, skulle enligt den av mig förordade
ändringen avgiftsplikten under alla omständigheter avbrytas senast
vid avgång ur tjänst. Individuellt sett kan frågan här ha än större betydelse
än för delägare i civilstatens kassa, enär det vid sen befordran till ordinarie
tjänst kan gälla många avgiftsår efter avgången ur tjänst, men genomsnittligt
sett har frågan icke här fullt samma räckvidd, i det att, som
förut omnämnts, den beräknade summan av avgiftsår efter avgången ur
tjänst motsvarar endast omkring 3 år per delägare. Utöver de i det föregående
upptagna uppgifterna härom kan jag tillägga, att enligt en av kassans
konsulent gjord beräkning kapitalvärdet av ifrågavarande avgiftsbefrielse
uppgår till omkring 195,000 kronor.
Statskontoret har såsom förut nämnts ifrågasatt, att med hänsyn till kassans
ställning kostnaden för ifrågavarande avgiftsbefrielse skall belastas kasman
i den balansräkning, som skall upprättas vid övertagandet. Bland annat
i betraktande av denna överenskommelses förut berörda allmänna ekonomiska
innebörd för statsverket anser jag emellertid rimligt att så icke sker.
Telegrafstyrelsens förslag om sådan ändring, att anmälan om kvarstående
å äldre bestämmelser skall ske sist en månad före övertagandet i stället för
Kungl. Maj:ts proposition nr 245-
57
sist dagen före övertagandet samt avgivas till telegrafstyrelsen i stället för
till Kungl. Maj:t, anser jag mig icke kunna biträda.
I övrigt torde jag beträffande förevarande överenskommelse kunna inskränka
mig till att hänvisa till vad jag anfört beträffande överenskommelsen
med civilstatens kassa och i den föregående redogörelsen. Beträffande
tidpunkten för ikraftträdandet vill jag i anledning av telegrafstyrelsens hemställan,
att denna måtte bestämmas till den 1 januari 1937, utöver vad jag
i det föregående anfört framhålla, att även om bestämmande av en sådan
tidigare tidpunkt för detta förvaltningsområde vore möjlig med hänsyn till
riksdagsbehandlingen samt i och för sig kunde anses lämplig och rättvis,
skulle därmed vara förenade så avsevärda olägenheter vid utarbetande av
alla erforderliga tillämpningsbestämmelser, att jag icke kan förorda detta
förslag.
En verkställd överslagsberäkning rörande inkomster och utgifter för familjepensioneringen
inom telegrafverket, motsvarande beräkningen rörande
civilstaten, utvisar, att under första tillämpningsåret inkomsterna av fonder
och familjepensionsavdrag kunna uppskattas till sammanlagt omkring
1.2 miljon kronor samt utgifterna för familjepensioner till omkring 0.3 miljon
kronor, medan kostnaden för icke-ordinarie befattningshavares uppfattning
en löneklass kan uppskattas till ungefär 0.3 miljon kronor. Vid dessa
beräkningar har ej förutsatts familjepensionsrätt för andra icke-ordinarie
än de extra ordinarie.
Hemställan.
Åberopande av vad jag nu anfört får jag — under framhållande av att
proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas
ulan hinder av att den för avlåtande av propositioner till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända — hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att
dels träffa överenskommelser med fullmäktige för civilstatens
änke- och pupillkassa och fullmäktige för telegrafverkets
änke- och pupillkassa i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts;
dels besluta örn allmänna familjepensionsreglemcntets
ikraftträdande den 1 juli 1937 för de förvaltningsområden,
vilkas manliga ordinarie befattningshavare dessförinnan varit
skyldiga alt tillhöra någon av nämnda kassor, samt därvid
fastställa de avvikelser, som betingas av nämnda överenskommelser
samt av vad i det föregående anförts rörande
kvinnliga befattningshavare;
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 245.
dels meddela de bestämmelser, som i övrigt erfordras för
genomförande från och med den 1 juli 1937 av berörda överenskommelser
och för tillämpning enligt vad i det föregående
anförts av motsvarande regler rörande kvinnliga befattningshavare
och deras efterlevande;
dels ock meddela sådana bestämmelser att den, som den
1 juli 1937 eller senare tillträder ordinarie befattning med
oreglerad lön, med vilken tidigare följt skyldighet att tillhöra
civilstatens änke- och pupillkassa, erhåller familjepensionering
genom statens försorg efter i huvudsak enahanda grunder
som från och med nämnda dag komma att gälla för tidigare
innehavare av sådan befattning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition till riksdagen skall
avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bernt Nilsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. A.)
59
Bilaga A.
Överenskommelse örn statens övertagande av civilstatens änke
och
pupillkassas rörelse.
Mellan 1934 års familjepensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
undertecknade av fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa utsedda
delegerade, under förbehåll av fullmäktiges godkännande, å andra sidan, har
denna dag överenskommelse träffats om statens övertagande av kassans rörelse
på villkor, som här nedan angivas.
Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen
angives, den, som omedelbart före övertagandet var delägare i
kassan.
1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt det
för kassan vid övertagandet gällande reglementet eller på annan grund.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse må kunna riktas mot kassans fullmäktige
eller styrelse, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för
fullmäktige eller styrelseledamot på grund av sådana anspråk eller anspråk,
vilka eljest avse kassans förpliktelser.
2. Med de undantag, som i 3, 4 och 6 mom. omförmälas, skola bestämmelserna
i det förslag till civilt familjepensionsreglemente, som fogas härvid
såsom bilaga,1 från övertagandet bliva tillämpliga beträffande därvid i statens
tjänst kvarstående delägare, å vilka civila tjänstepensionsreglementet är
tillämpligt.
Beträffande den, som är delägare för en tidigare innehavd befattning, å
vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken pensionstalet
är högre än pensionstalet för den befattning han vid övertagandet innehade,
skall så anses som om han alltjämt innehade förstnämnda befattning.
Vad i första stycket sägs skall ock gälla beträffande vid övertagandet i
statens tjänst kvarstående delägare, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
då icke är tillämpligt, därest han tidigare innehaft och sedermera bibehållit
delaktighet för nyreglerad befattning, tillhörande förvaltningsområde,
varå samma reglemente är tillämpligt. Sådan delägare skall, så länge han
icke innehar befattning, å vilken berörda reglemente är tillämpligt, anses
alltjämt kvarstå i den tidigare befattningen.
3. För i 2 mom. avsedd befattningshavare skall i stället för bestämmelserna
i civila familjepensionsreglementet rörande familjepensionsavdrag gälla,
att honom tillkommande lön (arvode) eller tjänstepension skall minskas med
ett belopp, motsvarande den årsavgift jämte i förekommande fall befordringsavgift,
som, därest de för honom närmast före övertagandet gällande
bestämmelserna alltjämt varit för honom gällande, skolat av honom erläggas
till kassan. Vad nu sagts skall dock icke gälla befattningshavare, som vid
övertagandet var delägare i kassan för en lägre tjänst, än den han då innehade.
1 Denna bilaga, som här ej åtcrgivits, är likalydande med familjepensionsutredningens förslag
till civilt familjepensionsreglemente, omförmält i propositionen nr 201.
60
Kungl. Maj:ts proposition iir 245■ (Bil. A.)
Vinner befattningshavare, för vilken första stycket gäller, efter övertagandet
befordran till befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är
tillämpligt och för vilken pensionstalet är högre än pensionstalet för den tidigare
innehavda befattningen, eller förordnas befattningshavare att innehava
icke-ordinarie befattning, å vilken nämnda reglemente är tillämpligt och för
vilken ett högre pensionstal är gällande än det för hans förra befattning fastställda,
skall även i fråga om familjepensionsavdrag civila familjepensionsreglementet
å honom tillämpas. Har befattningshavaren icke slutbetalt befordringsavgift
i anledning av tidigare befordran, skall han dock, om han
vill komma i åtnjutande av den i 4 moni. stadgade förmånen, utöver de i
civila familjepensionsreglementet bestämda avdragen vidkännas avdrag, motsvarande
återstående del av nämnda avgift; ankommande det på befattningshavaren
att, därest han icke önskar komma i åtnjutande av här avsedd förmån,
inom en månad från dagen för befordran eller förordnande, som ovan
sagts, göra anmälan därom till styrelsen för det verk eller den myndighet,
varunder han lyder.
4. För i 2 mom. avsedd befattningshavare, vilken vid sin död kvarstod i
tjänst eller åtnjöt pension, må familjepensionsunderlaget icke i annat fall,
än då vederbörande gjort anmälan, varom i 3 mom. andra stycket förmäles,
bestämmas till belopp, understigande 120 gånger pensionstalet för den befattning
han vid dödsfallet eller pensioneringstillfället innehade.
5. Till pensionsberättigad, gentemot vilken staten enligt 1 mom. övertager
kassans förpliktelser, skall i andra fall, än då civila familjepensionsreglementet
enligt 2 mom. blir tillämpligt, utgå dels grundpension (författningsenlig
pension jämte provisorisk förhöjning) till belopp, som skolat av kassan
gäldas, därest de för år 1936 gällande bestämmelserna alltjämt varit gällande,
dels pensionstillägg, i den mån sådant skall utgå enligt kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 361) med däri sedermera gjorda ändringar, dels dyrtidstilllägg,
i den mån sådant skall utgå enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr
267) med däri sedermera gjorda ändringar, dock endast så länge dyrtidstilllägg
enligt dessa grunder eljest utgå, dels ock ett fast tillägg av tjugo procent
å nämnda grundpension. Vad nu sagts om pensionsberättigad gäller även
den, som är berättigad till med pension jämställt understöd från kassan.
I andra fall, än då civila familjepensionsreglementet enligt 2 mom. blir
tillämpligt, skola i övrigt med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter,
vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före övertagandet gällande bestämmelserna
för kassan i tillämpliga delar gälla för staten, därvid myndighet,
som Kungl. Maj:t bestämmer, skall fullgöra vad enligt berörda bestämmelser
ankommer å kassans styrelse eller fullmäktige.
Blir delägare, för vilken bestämmelserna i detta moment varit gällande,
innehavare av befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tilllämpligt,
skall jämväl civila familjepensionsreglementet därmed träda i tilllämpning
för honom, med iakttagande dock att vad i 3 mom. sista punkten
samt 4 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning.
6. Vill i 2 mom. avsedd befattningshavare, att å honom i stället för föreskrifterna
i 2—4 mom. skall äga tillämpning vad i 5 mom. sägs och gör han
därom före övertagandet anmälan till Kungl. Majit, skall jämväl för honom
bestämmelserna i sistnämnda moment gälla.
7. För den, som vid övertagandet var innehavare av ordinarie befattning
hos kassan och övergår till befattning i statens tjänst, skall gälla:
a) att hans avlönings- och pensionsförmåner icke må understiga dem, som
han vid tiden för övertagandet åtnjöt för sin tjänst hos kassan, däri inbegripet
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg enligt då gällande grunder;
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. A.)
G1
b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass som
för beräkning av tjänstår för rätt till pension den tid, under vilken han innehaft
anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom om han därunder
innehaft anställning i statens tjänst;
samt, vad förste expeditionsvakten A. H. Eriksson beträffar,
c) att han intill den för honom vid övextagandet gällande pensionsåldern
skall bibehållas vid förutvarande rätt till årligt hyresbidrag å 700 kronor.
Därest och så länge befattningshavaren icke beredes tillfälle att övergå till
sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara mot, vara jämförbar med eller
högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall han bibehållas vid
de avlönings- och pensionsförmåner, som han vid tiden för övertagandet åtnjöt
hos kassan, däri inbegripet provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg
enligt då gällande grunder. Här avsedd befattningshavare skall äga att såsom
tjänstår för bestämmande av pension tillgodoräkna såväl tid, under
vilken han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet
till dess han uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern
eller dessförinnan beredes likvärdig statsanställning.
För i detta moment avsedd befattningshavare skola i fråga om familjepensionering
bestämmelserna under 2—4 samt 6 mom. här ovan äga motsvarande
tillämpning, med iakttagande att så länge han icke innehar högre
befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, skall anses
som om han alltjämt innehade ordinarie tjänst i den lönegrad, till vilken
hans befattning enligt den för kassan senast gällande tjänsteförteckningen
varit hänförd.
Vid övertagandet pensionerad föiutvarande befattningshavare hos kassan
skall bibehållas vid honom av kassans styrelse tillerkänd pension och skall
därjämte alltjämt åtnjuta sådan pensionsförbättring, som före övertagandet
varit för honom provisoriskt bestämd. Å dessa pensionsförmåner skall utgå
dyrtidstillägg enligt de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst gällande grunderna.
Kassan skall vidtaga erforderliga åtgärder för uppsägning av icke-ordinarie
personal hos kassan till tiden för övertagandet.
8. För delägare i den med kassan förenade kapital- och livränteförsäkringsanstalten
skall i avseende å beloppen av ränta, vinstandelar, tillskottsränta
samt livränta gälla
att ränta och vinstandelar sammanlagt fastställas till 5.5 procent,
att tillskottsräntan fastställes till 3 procent,
att för de livräntetagare, som tillträtt livränta före 1936 års ingång, livräntorna
fastställas till 115 procent av de livräntebelopp, som vid tillämpning av
nu gällande vinstplan skulle av kassan utbetalas för år 1938;
att för de livräntetagare, som tillträtt livränta efter 1936 års ingång men
före övertagandet, livräntorna fastställas till 110 procent av de belopp, som
skulle lia utgått vid tillämpning av de under 1935 för anstalten gällande grunderna
att
för dem, som tillträda livränta efter övertagandet, livräntorna fastställas
enligt de för anstalten under år 1935 gällande grunderna, .
att livräntorna skola avjämnas uppåt till närmaste med fyra jämnt delbara
krontal, samt
att ytterligare insatser i besparingsfonden icke fa göras.
Delägare i anstaltens besparingsfond, vilken icke uppnår 40 levnadsår före
övertagandet, må från och med året närmast före övertagandet överflyttas
till livriintefonden med det livräntebelopp, som skulle lia tillkommit henne,
därest hon under nämnda år fyllt 40 år.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. A.)
Så snart anstaltens besparingsfond avvecklats, skall av anstaltens grundfond
ett belopp, motsvarande den vid övertagandet förefintliga kapitalbehållningen
å af Tunelds och Törnqvists donationsfonder tillföras donationsfonden
»Gåva av en gammal tjänsteman».
9. övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för staten
att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna.
Därvid förutsättes från delegerades sida:
att Göta hovrätts pensionsfond ställes under förvaltning av sagda hovrätt;
att presidenten Isbergs pensionsfond ställes under förvaltning av Svea hovrätt;
att
kamreraren Eils pensionsfond och Hans Linds donationsfond ställas
under förvaltning av generalpoststyrelsen;
att Bonnedal-Wallmarkska fonden ställes under förvaltning av kammarkollegium;
att
nu nämnda myndigheter jämväl skola äga besluta i fråga om understöd
från respektive fonder;
ävensom att för utdelning av understöd från följande fonder, nämligen
Gåva av en gammal tjänsteman,
Mamsell Langs pensionsfond,
Elstedtska pensionsfonden,
Vice presidenten Qvidings pensionsfond,
Friherre von Beskows pensionsfond, och
Jur. D:r H. Cavallis pensionsfond
skall inrättas en särskild nämnd med den sammansättning och de befogenheter,
som framgå av härvid såsom bilaga fogat »förslag till stadgar för
Civilstatens understödsnämnd».
10. Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till staten.
11. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att godkännande
skett före 1936 års utgång, skolande i samband med godkännandet fastställas
dagen för övertagandet.
Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar, av vilka vardera
parten tagit ett.
Stockholm den 7 februari 1936.
1934 års familjepensionsutredning: Av fullmäktige för civilstatens änke
och
pupillkassa utsedda delegerade:
A. Hamilton. B. Palmgren.
O. A. Åkesson. Joel Laurin. Arvid Linnäs. P. Granath.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. A 1.)
63
Bilaga A 1.
Bilaga lill överenskommelsen
den 7 februari 1936.
Förslag
till
Stadgar
för civilstatens understödsnämnd.
1 §•
Civilstatens understödsnämnd skall hava att beträffande följande närmast
före statens övertagande av civilstatens änke- och pupillkassas förpliktelser
under kassans förvaltning ställda donationsfonder, nämligen
Gåva av en gammal tjänsteman,
Mamsell Langs pensionsfond,
Elstedtska pensionsfonden,
Vice presidenten Qvidings pensionsfond,
Friherre von Beskows pensionsfond och
Jur. D:r H. Cavallis pensionsfond,
besluta örn ifrågakommande utdelning av lediga pensioner, understöd och
andra förmåner från fonderna.
Vid utdelningen skall nämnden ställa sig till efterrättelse de för fonderna
i sådant avseende gällande bestämmelserna.
Därjämte äger nämnden, att då den finner sådant påkallat, till Kungl. Majit
avgiva förslag rörande fondernas förvaltning och användning.
2 §.
Då utdelning från någon av fonderna ifrågakommer, skall den myndighet,
vilken omhänderhaver förvaltningen av fonderna, därom underrätta nämnden
och i samband därmed lämna densamma uppgift om de pensions- eller
understödsbelopp eller andra förmåner, som äro disponibla för utdelning,
ävensom tillhandahålla nämnden inkomna ansökningar jämte övriga handlingar,
som erfordras för prövning av föreliggande ärenden. 3 4
3 §•
Nämnden äger taga del av de över fondernas förvaltning förda räkenskaperna.
4 §.
Nämnden utgöres av fyra ledamöter jämte en förste och en andre suppleant
för en var av dem.
Av ledamöterna och suppleanterna skola en ledamot jämte suppleanterna
för denne utses inom en var av nedanstående tjänstemannagrupper, innefattande
i Stockholm placerade, ordinarie manliga innehavare av sådan statstjänst,
som vid statens övertagande av civilstatens änke- och pupillkassas förpliktelser
var upptagen till delaktighet i kassan, nämligen
64
Kungl. Majlis proposition nr 245. (Bil. A 1.)
Grupp 1: tjänstinnehavare vid högsta domstolen, regeringsrätten, nedre
justitierevisionen, Svea hovrätt, statsdepartementen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
kammarkollegiet, statskontoret, Överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län;
Grupp 2: tjänstinnehavare vid medicinalstyrelsen, psykiatriska sjukhuset
i Stockholm, domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen;
Grupp 3: tjänstinnehavare vid postverket;
Grupp 4: övriga tjänstinnehavare.
Ledamöterna och suppleanterna utses första gången av fullmäktige för delägarna
i kassan vid det möte, då beslut örn övertagandet fattas.
Ledamot och suppleant kvarstår vid sitt uppdrag så länge han tillhör den
tjänstemannagrupp, inom vilken han blivit utsedd, och icke avsagt sig uppdraget.
Avgår ledamot efterträdes han av förste suppleanten. Då förste
suppleant efterträtt ledamot eller eljest avgått, inträder andre suppleanten
som förste suppleant.
När plats såsom andre suppleant blir vakant, utser Kungl. Maj:t efter anmälan
av nämnden ny andre suppleant i den avgångnes ställe. Örn sådan
anmälan bör nämnden underrätta de personalsammanslutningar, vilka enligt
dess kännedom förefinnas i den tjänstemannagrupp, inom vilken suppleant
skall utses, för att dessa må bliva i tillfälle att till Kungl. Majit avgiva
förslag till suppleantplatsens återbesättande.
5 §.
Nämnden, som inom sig utser ordförande, sammanträder så snart ske kan
efter det meddelande enligt 2 § till densamma inkommit. Därjämte skall
nämnden sammanträda, då minst två ledamöter därom göra framställning.
6 §•
Nämnden är beslutför, då minst tre ledamöter äro närvarande. Som nämndens
beslut gäller den mening, om vilken de flesta rösterna förena sig. Vid
lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.
Vid nämndens sammanträde föres protokoll i två exemplar varav det ena
utan dröjsmål tillställes den i 2 § omförmälda myndigheten.
Är ordföranden icke närvarande vid sammanträde, utse de närvarande ledamöterna
en bland sig att leda förhandlingarna.
Vid förfall för ledamot skall suppleant för honom inkallas.
7 §•
Ledamot och suppleant, som efter kallelse deltagit i sammanträde, äger åtnjuta
arvode med tio kronor för varje sammanträdesdag.
För gäldande av dessa arvoden erforderliga medel utbetalas av statskontoret
efter rekvisition av nämndens ordförande.
8 §.
Nämndens verksamhet skall årligen granskas av tvenne av Kungl. Majit
därtill utsedda granskningsmän.
Kungl. Majlis proposition nr 245■ (Bil. B.)
65
Bilaga B.
P. M.
Allmänna grunder för beräkningar angående civila familjepensionskassors
ställning i och för bedömande av den
ekonomiska innebörden av ett statens övertagande
av verksamheten (självkostnadsgrunder).
Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.
I en P. M. januari 1936 fogad till 1934 års familjepensionsutrednings utlåtande
den 23 januari 1936 med förslag till familjepensionsreglementen1 har
jag redogjort för de beräkningsgrunder, som tillämpats vid konstruktionen
av den i reglementena meddelade nya familjepensionsavdragsskalan för framtida
befattningshavare. I samma P. M. har jag även, ehuru mera kortfattat,
redogjort för de beräkningsgrunder, som kommit till användning vid vissa
undersökningar, som företagits för belysande av de ekonomiska förutsättningarna
för finansieringen av de nu gällande familjepensionerna för nuvarande
pensionärer och delägare i tre av de största familjepensionskassorna
för statliga befattningshavare och eventuella förhöjningar av dessa pensioner,
detta under förutsättning att staten garanterar pensionerna. De avsedda kassorna
äro statens järnvägars och civilstatens änke- och pupillkassor (beräkning
per den 31 december 1934) samt telegrafverkets änke- och pupillkassa
(beräkning per den 30 september 1934). I det följande skall lämnas en utförligare
redogörelse angående de allmänna beräkningsgrunder, som tillämpats
vid undersökningarna angående kassorna. Dessa grunder torde även
böra tillämpas vid beräkningar angående kassas ställning vid statens övertagande
av dess verksamhet, i den mån sådana beräkningar skola företagas
jämlikt mellan staten och kassan träffad överenskommelse för bestämmande
av storleken av de tillgångar, som staten behöver övertaga från kassan för
pensionsförbindelsernas täckande eller, vilket är detsamma, för avgörande i
vad mån kassan må behålla någon del av tillgångarna efter statens övertagande
av verksamheten. I vissa fall, där för en kassa tillämpats antaganden
av för denna speciell art, återfinnas dessa ej här utan i den särskilda redogörelsen
för ifrågavarande kassas ställning.
Inledningsvis må följande allmänna synpunkter anföras. Vad angår försäkringstekniska
grunder i allmänhet kan man efter deras art av säkerhet
bl. a. skilja mellan betryggande grunder och självkostnadsgrunder. Vad beträffar
livförsäkringsbolagen, vilka ju endast med sina tillgångar svara för
sina förpliktelser, skola dessa enligt lag använda betryggande grunder. Detta
betyder, att deras avgifter och fonder måste vara beräknade med vissa säkerhetsmarginaler,
på grund av vilka man vid normalt förlopp av verksamheten
kan vänta sig överskott. Dylikt överskott plägar, i den mån det ej
anses böra reserveras och i den mån det ej tillkommer aktieägare eller garanter,
utdelas till försäkringstagarna som s. k. vinst. Vad beträffar familje- i
i Ifrågavarande P. M. ingår som Bil. D i propositionen nr 201 till 1936 års riksdag.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 245.
5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
pensionskassorna för statliga befattningshavare gäller även för dem, att de
endast med sina tillgångar svara för sina förpliktelser, och därför torde betryggande
grunder böra tilliimpas även för dem, därest de fortsätta sin verksamhet.
För närvarande lia emellertid kassorna i regel icke hunnit anpassa
sina beräkningsgrunder efter den under de senaste åren inträdda sänkningen
i räntenivån.
Gäller det däremot en familjepensionering bedriven av staten för dess egna
befattningshavare ställer sig saken annorlunda. Något behov av säkerhetsmarginaler
föreligger icke här. Ej heller vore dylika marginaler lämpliga,
enär den framtida vinstdelaktighet, som borde följa med dessa, skulle komplicera
pensioneringssystemet. Såväl beträffande framtida tjänstemän som
beträffande nuvarande delägare i familjepensionskassorna, i den mån staten
övertager dessas verksamhet, har familjepensionsutredningen därför givit
det direktivet för beräkningarna, att de böra utföras så, att staten kan
väntas icke göra någon vinst på denna pensionering. Vid förevarande försäkringstekniska
beräkningar hava alltså tillämpats sjålvkostnadsgrunder,
d. v. s. grunder, vilka som helhet betraktade sakna säkerhetsmarginaler.
Ehuru de enligt det följande valda beräkningsgrunderna vid en bedömning
å priori ej skola väntas giva vinst för staten, är det naturligtvis omöjligt
att förutsäga den utveckling, som faktiskt kommer att äga rum.
Det bör framhållas, att de grundläggande beräkningarna angående kassorna,
vad beträffar dessas nuvarande delägare, avse förhållandena under förutsättning
att de kvarstå i nuvarande tjänst, varjämte de nuvarande statsbidragen,
beträffande vilka redan tolkningen av nuvarande grunder är omtvistad,
lämnas ur räkningen och likaså förvaltningskostnaderna. Frågan i vad mån
staten gör vinst eller förlust på övertagandet av kassorna, om man tager
hänsyn även till befordringar, statsbidrag och förvaltningskostnader, skall ej
beröras i detta sammanhang.
Något anlitande av överskott å de kvinnliga tjänstemännens familjepensionsavgifter
för de nu förevarande ordinarie manliga tjänstemännens räkning,
vad avser dessas nu innehavda befattningar, äger icke rum.
Där i denna P. M. uttrycken »nuvarande», »framtida» eller »blivande»
användas om delägare, pensionärer etc. skall som nuvarande tidpunkt räknas
den tidpunkt, till vilken kassas ställning hänföres.
1. Räntefot.
Räntefoten vid beräkningarna tiar enligt lämnade direktiv antagits utgöra
4 %. Vad beträffar kapitaltillgångarnas värdering avser detta ränteantagande
i princip räntan vid nyplaceringar; beträffande hittills gjorda placeringar
har, för erhållande av balansräkningens s. k. korrigerade överskott,
vid kapitalisering av ränteinkomsten för den tid de olika lånen äro bundna
räknats med en avkastning efter den räntefot, som faktiskt är kontraherad
för denna tid (jfr avdelning 6 nedan). 2
2. Dödlighet för tjänstemän,
Vid konstruktionen av riskmått har man ett underlag i undersökningarna
i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande angående familjepensioneringen
(Statens offentliga utredningar 1934: 29). Det visade sig vid de grundläggande
utredningarna, att dödligheten var väsentligt olika inom olika tjänstemannagrupper.
Vid de i betänkandet sedermera tillämpade beräkningsgrunderna,
vilka avsågo beräkningar angående framtida tjänstemän, gjordes
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
emellertid ingen åtskillnad mellan dödlighetstalen för olika grenar av den
civila förvaltningen. Vid beräkningar angående framtida tjänstemän, där
tjänste- och familjepensionering redan från början bedrivas direkt av staten,
böra nämligen dessa bägge pensioneringsarter behandlas i ett sammanhang
vid val av beräkningsgrunder. Man kan på detta sått motivera, att en gemensam
dödlighetstabell tillämpas för de olika grupperna; en dödliglietsförlust
för familjepensioneringens vidkommande är nämligen förenad med
en dödlighetsvinst för tjänstepensioneringen och omvänt (jfr ovannämnda
P. M. januari 1936). Däremot kan man icke förbise olikheterna mellan de
särskilda grupperna, när det gäller beräkningar avseende statens övertagande
av kassorna. Det gäller här en familjepensionering, som för närvarande
bedrives av annan försäkringsgivare än den, som bär hand om i.jänstepensioneringen.
Eftersom riskförhållandena inom de olika kassorna äro så
olika, även vad beträffar den genomsnittliga familjestrukturen, kunde det
möjligen anses riktigast, att man utginge från varje kassas särskilda erfarenhet.
I princip kan detta också sägas lia skett vid de av familjepensionsutredningen
föranstaltade beräkningarna. Emellertid måste principen tilllämpas
med försiktighet med hänsyn till att tillfälliga förhallanden inom en
kassa kunna hava väsentligt påverkat de från denna erhållna erfarenhetssiffrorna.
Örn man skulle utgå från kassans direkta erfarenhet utan jämförelse
med de andra kassorna, så skulle dylika tillfälliga drag i erfarenheten
lätt kunna få ett alltför dominerande inflytande på resultaten, något som
icke vore ägnat att bidraga till en inbördes rättvis behandling av de olika kassorna.
Det är därför av vikt att söka finna en utgångspunkt för en enhetlig
behandling av de olika kassorna beträffande dödlighet och andra riskmått.
En utväg är att behandla de högre tjänstemännen i de olika kassorna
som en enda riskklass med sina speciella beräkningsgrunder och på samma
sätt de lägre tjänstemännen som en annan särskild riskklass. En dylik
riskklassindelning kan motiveras på grund av resultaten av vissa undersökningar
som återgivas i 1934 års betänkande, och vid vilka gränslinjen mellan
grupperna högre och lägre tjänstemän drogs mellan 12 :e och 13:e lönegraderna.
Det befanns, att under åren 1921—1932 dödligheten för en bestämd
ålder låg på en tämligen enhetlig nivå för de lägre lönegraderna inom
de fyra större civila familjepensionskassorna inbördes och likaså för de högre
lönegraderna inom de fyra kassorna inbördes. Man hade anledning att anse
de förefintliga små skiljaktigheterna för samma lönegrupp i stort sett beroende
på tillfälligheter; naturligtvis finnas dock även systematiskt verkande
faktorer, som kunna hava förorsakat vissa differenser mellan exempelvis de
lägre graderna i olika kassor. De högre gradernas dödlighet låg i stort sett
på en betydligt högre nivå än de lägre gradernas.
Att de genomsnittliga dödlighetsnivåerna inom de särskilda kassorna voro
olika kunde förklaras av de olika proportionerna mellan antalet högre och
lägre tjänstemän i kassorna. Det procentuella antalet högre tjänstemän var
sålunda V7 1933 högst i civilstatens kassa (41 °/o); därefter i ordningen kom
telegrafverkets kassa (32 °/o) och tullverkets kassa (23 %), medan slutligen
minsta relativa antalet högre tjänstemän fanns i statens järnvägars kassa
(10 %).1 Samma ordningsföljd mellan procenttalen för kassorna bibehålies,
örn man i .stället för antalet delägare räknar med antalet observationsår. Vid
en genom den manliga befolkningens dödlighet under åren 1921—1930 som
standardnivå förmedlad jämförelse mellan de genomsnittliga dödlighetsnivåerna
i de olika kassorna visade sig dessa hava samma ordningsföljd som nyss
1
Även sådana ordinarie tjänstemän eller pensionerade tjänstemän hos telegrafverket och
statens järnvägar, vilka ej voro delägare i respektive kassor, hava medräknats.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
nämnda procenttal: 109, resp. 105, resp. 97, resp. 89 % av befolkningsdödligheten;
dödlighetsnivån var sålunda högst i civilstatens kassa och lägst i statens
järnvägars kassa. Ett dylikt resultat var också att vänta på grund av
det ovan sagda beträffande de lägre och de högre gradernas inbördes förhållande
i dödlighetshänseende.
De relaterade undersökningarna motivera, att gemensamma dödlighetstabeller
för de olika kassornas delägare tillämpas, varvid emellertid var sin dödlighetstabell
kommer till användning för de högre lönegraderna sammantagna
å ena sidan och de lägre lönegraderna sammantagna å andra sidan.
Jag har nu verkställt en utjämning av delägaredödligheten enligt Makeham’s
formel med tillämpning av en metod, som — frånsett att vid vissa beräkningar
ettåriga åldersintervaller tillämpats — överensstämmer med den
s. k. x3-niinimum-metoden (se beträffande nämnda metod Cramér och
Wold, Nordic Statistical Journal, vol. 5, s. 3). De utjämnade dödlighetsintensiteterna
representeras genom följande formler:
för högre lönegrader g.x = 0,oooi46 • c1; log c = 0,037 1 (1).
o lägre » ux = 0,ooi7 + 0,000029 ■ cx; log c = 0,045 (2).
1 de nu förevarande försäkringstekniska beräkningarna angående kassorna
har dödligheten för manliga tjänstemän valts i enlighet med formlerna (1)
och (2); dessa antaganden gälla samtliga tre kassor.
De båda dödlighetstabellerna motsvara erfarenheterna från en förfluten
tidsperiod. Dödligheten har emellertid som bekant hittills i stort sett varit
i sjunkande; påfallande är exempelvis den kraftiga sänkning av dödligheten,
som ägt rum från perioden 1911—1920 till perioden 1921—1930 även om
man bortser från dödsfallen i spanska sjukan under den förra perioden. Det
är ej osannolikt, att sänkningen av dödlighetsnivån kommer att fortgå, och
i så fall kommer staten alt göra en vinst på dödligheten för familjepensioneringens
vidkommande, ehuru dödlighetsantagandet ej innehåller några säkerhetsmarginaler
i förhållande till hittillsvarande erfarenhet. Staten har å
andra sidan även att svara för tjänstepensioneringen av de ifrågavarande
tjänstemännen. Gör staten en vinst på dödligheten vid familjepensioneringen,
kan staten emellertid i stället beräknas göra en förlust beträffande tjänstepensioneringen.
Ett krav från tjänstemännens sida på minskade familjepensionsavdrag
och återföringar från statsverket av fondmedel för familjepensioneringen
i händelse av en dylik utveckling, torde väl därför komma
att medföra ett motkrav från statens sida på höjda tjänstepensionsavdrag.
3. Dödlighet tor änkor och barn, omgiftessannolikheter m. m.
För änkorna är en dödlighetstabell utan åtskillnad mellan högre och lägre
lönegrader motiverad av kassornas erfarenhet (jfr 1934 års betänkande).
För vid balansräkningens upprättande förefintliga änkor har jag tillämpat
en dödlighetstabell, som erhållits genom en direkt utjämning av kassornas
dödlighetserfarenheter 1921—1932 (tab. 9 i 1934 års betänkande) med tilllämpning
av Makeham’s formel och momentmetoden. Vid utjämningen har
använts samma c-värde, som ligger till grund för tabellen R 32. Dödlighetsintensiteterna
återgivas genom formeln
px = 0,o043 + 0,000020 • cx; log c = 0,046 (3).
1 Egentligen skulle ett något lägre c-värde jämte negativ konstant term giva en obetydligt
bättre approximation. Emellertid har jag av olika skäl föredragit formeln (1), som ger en
för ifrågavarande ändamål fullt tillfredsställande grad av noggrannhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
69
För nuvarande änkor har alltså någon dödlighetsminskning ej anteciperats.
Skulle en dylik inträda, komme staten givetvis att göra en viss, ehuru förmodligen
relativt obetydlig förlust på denna punkt.
För blivande änkor ingår dödligheten ej explicit i beräkningsgrunderna.
Vid konstruktion av familjepensionsvärden /* och Fx (jfr 1934 års betänkande),
vilka ju avse änkor och barn, som framdeles erhålla pensionsrätt efter
nuvarande delägare, har jag emellertid, liksom i min utredning i 1934 års
betänkande, nied hänsyn till att dödligheten i genomsnitt avser en mera
avlägsen tidpunkt än vid de ovan redan avhandlade änkepensionsfallen tagit
hänsyn till den väntade dödlighetsminskningen genom att för tiden efter delägarens
frånfälle tillämpa tabellen R 32, vilken utgör en prognos av den
framtida befolkningsdödligheten. Att en prognos beträffande den kvinnliga
befolkningens dödlighet sålunda lagts till grund motiveras därav, att under
det gångna decenniet änkedödligheten i kassorna mycket väl överensstämde
med dödligheten för den kvinnliga befolkningen i hela riket under samma
tid. Därest dödlighetsminskningen skulle bliva mindre än som antagits vid
upprättandet av tabellen R 32, uppstår en vinst för staten å denna beräkningsgrund.
Ser man ifrågavarande antagande i samband med den antagna
räntefoten för nyplaceringar 4 %, torde det emellertid icke kunna anses, att
några säkerhetsmarginaler föreligga i de härpå grundade kapitalvärdena.
Beträffande omgiftessannolikheten för änkor (nuvarande och blivande)
har jag med stöd av mina tidigare utredningar (jfr 1934 års betänkande)
tillämpat de i riksförsäkringsanstaltens beräkningsgrunder ingående värdena,
nämligen
Änkas pensionsrätt har antagits upphöra vid dödsfall eller omgifte, detta
även för det fall, att härifrån avvikande bestämmelser skulle finnas meddelade
i vederbörande kassas reglemente eller avtal om kassans övertagande
av staten.
Dödligheten för minderåriga barn har antagits vara 0 såväl vad beträffar
nuvarande som blivande barnpensionärer.
Vid beräkning av ökningen av värdet av pensioner till minderåriga barn
på grund av änkas frånfälle eller omgifte har jag för såväl nuvarande som
blivande barnpensionärer, i likhet med vad som skett i utredningen i 1934
års betänkande, antagit en konstant åldersdifferens av 30 år mellan änka
och barn.
Sjukpensioner utgå till vissa överåriga barnpensionärer i de olika kassorna.
I balansräkningen för statens järnvägars änke- och pupillkassa benämnas
dessa understöd, i balansräkningen för civilstatens änke- och pupillkassa
sjuklighetspensioner samt i balansräkningen för telegrafverkets änke- och
pupillkassa invalidpensioncr. Kapitalisering av de vid tidpunkten för balansräkningen
utgående sjukpensionerna har för statens järnvägars och telegrafverkets
kassor skett med tillämpning av den genom formeln (3) definierade
dödlighetstabellen för änkor. Enligt gällande bestämmelser föreligger i dessa
kassor ingen obetingad rätt till dylik pension, och nya sjukpensionsfall förutsättas
beträffande dessa kassor icke i förslagen till avtal örn statens övertagande
av kassorna. Vad däremot beträffar civilstatens kassa kan rätt till
nya sjuklighetspensioner uppkomma även efter ett statens övertagande av
kassan. Därför hava för denna kassa kapitalvärden upptagits även för i
framtiden inträffande sjukpensionsfall; de upptagna värdena grunda sig på
en utredning av kassans konsulent.
för x < 70: gx = 0,0 3 • 10-0’001
» x "> 70: gx = 0
(4).
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
4. Antaganden angående befattningshavares avgång från tjänsten med
sjuk- eller invalidpension.
Vid kapitalisering av nuvarande delägares återstående avgifter i statens
järnvägars änke- och pupillkassa har hänsyn till avgiftsbetalningens upphörande
i samband nied sjuk- eller invalidpensionering tagits genom motsvarande
tillämpning av det förfaringssätt, som beträffande manliga tjänstemän
beskrives å sid. 113 i 1934 års betänkande d. v. s. på det sätt, att det temporära
livräntevärdet beräknat enligt en dödlighetstabell grundad på formeln
(1) resp. (2) reducerats genom multiplikation med kvoten mellan motsvarande
temporära aktivitetsräntevärde enligt Cramérs tabeller och motsvarande
temporära livräntevärde enligt tabellen R 32.
5. Familjepensionsvärden m. m.
Vid värdering av pensionsförbindelserna till nuvarande tjänstemäns (delägares)
efterlevande har man att räkna med s. k. familjepensionsvärden fx
och Fx; innebörden av dessa beteckningar finnes närmare förklarad i 1934
års betänkande. Även beträffande dessa hava vid utredningarna angående
kassorna särskilda grunder tillämpats för de högre tjänstemännen som en
riskklass och de lägre tjänstemännen som en annan riskklass. Familjepensionsvärdena
bygga på det i 1934 års betänkande omförmälda statistiska materialet
per Vr 1933 för samtliga civila tjänstemän, i vad det avser ordinarie
manliga tjänstemän i vardera riskklassen. Det kan till jämförelse framhållas,
att vid konstruktionen av de familjepensionsvärden, som lagts till grund för
uträkningen av den nya familjepensionsavdragsskalan i 1934 års familjepensionsutrednings
reglementsförslag, även icke-ordinarie tjänstemän medtagits.
Såsom ovan redan antytts har vid fx-värdenas konstruktion en änkedödlighet
enligt tabellen R 32 tillämpats jämte vissa angivna omgiftessannolikheter.
Beträffande framtida barnpensionärer hava samma beräkningsgrunder
använts som beträffande nuvarande barnpensionärer. Emellertid
har beträffande barnpensionernas relation till änkepensionen samt åldern
vid barnpensionernas upphörande 1934 års familjepensionsutrednings förslag,
som på denna punkt överensstämmer med 1930 års pensionssakkunnigas, antagits
tillämpat, oberoende av vad som stadgats i vederbörande kassas eget
reglemente. Barn under 21 år hava medräknats oavsett faderns ålder vid
tidpunkten för äktenskaps ingående.
Trots den enhetlighet i grunderna för de olika kassorna, som ligger däri,
att för högre resp. lägre lönegrader samma material lagts till grund för alla
kassorna, hava emellertid tabellerna över familjepensionsvärdena måst utformas
i olika varianter alltefter de olika pensionsvillkor för änkor, som
gälla i olika kassor med hänsyn till den ålder, vid vilken delägare ingått
äktenskapet. Inom civilstatens resp. telegrafverkets kassa saknar änka sålunda
pensionsrätt, därest nämnda ålder överstiger 65 resp. 60 år. Inom
statens järnvägars kassa är gränsåldern så låg som 50 år; dock kan befattningshavare
i tjänst på vissa särskilda villkor, i allmänhet mot erläggande
av tilläggsavgift, bereda änka pensionsrätt även om han ingått äktenskapet
efter 50 års ålder. Bortser man från äktenskap ingångna efter gränsåldern
av delägare i statens järnvägars kassa — till dessa torde jag få återkomma
i en speciell redogörelse för beräkningarna angående denna kassa — har nian
att framställa familjepensionsvärdena som funktioner av såväl delägares ålder
som nyssnämnda gränsålder. Att efter gränsåldern ingångna äktenskap
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
71
här liksom i min P. M. januari 1936 utelämnats vid beräkningarna innebär
borttagandet av en säkerhetsmarginal, som förefanns i min utredning i 1934
års betänkande angående familjepensionsavdragen1 och som genomgående
torde medtagas vid kassornas egna utredningar.
Vid uträkningen av /^-värdena har kortmaterialet använts endast för åldrar
intill gränsåldern för äktenskaps ingående. För åldrar från och med denna
har en »avveckling» av hustrubeståndet skett med hänsyn till dödligheten,
beräknad enligt tabellen R 32, samt med hänsyn till skilsmässefrekvensen,
vilken i genomsnitt för de kvinnoåldrar, varom fråga är, ansetts överensstämma
med änkas omgiftessannolikhet i genomsnitt för samma åldrar, ett
antagande, som för ifrågavarande åldrar innebär en grov men dock till synes
godtagbar approximation; approximationsfelet torde snarast gå i den riktningen,
att skilsmässornas antal något överskattas. Antagandet ifråga leder
lill relativt enkla räkneoperationer, enär erforderliga grundtabeller redan
uträknats för andra ändamål. De genom den direkta uträkningen erhållna
/*-värdena hava i erforderlig utsträckning utjämnats.
Vid konstruktion av familjepensionsvärdena har liksom i min P. M. januari
1936 antagits, att änkas pensionsrätt upphör vid dödsfall eller omgifte
samt att, såsom redan antytts, frånskild hustru icke äger pensionsrätt. I den
mån hustrus pensionsrätt skulle utsträckas på dessa punkter, har hänsyn
till den därmed förenade kostnadsökningen alltså icke tagits vid beräkningarna.
De i balansräkningarna tillämpade uträknade familjepensionsvärdena efter
4 % återgivas i tabellerna 1 och 2, i vilka även återfinnas motsvarande
värden efter 3.5 °/o, ehuru dessa icke komma till användning i detta sammanhang.
Värdena för gränsåldern 60 år äro beräknade genom interpolation. En
specialundersökning, som utförts, sedan balansräkningarna redan upprättats,
visar emellertid, att värdena för 60 år egentligen borde ligga närmare värdena
för 65 är än som skulle framgå ur denna interpolation. Enär denna fråga
har en relativt liten ekonomisk betydelse, har någon korrigering av den balansräkning,
som vilar på gränsåldern 60 år (för telegrafverkets kassa) ej
ansetts nödvändig. Därest värdena för gränsåldern 50 år ej hade beräknats
genom en avveckling av ovan beskriven art utan genom direkt subtraktion
från värdet för gränsåldern 65 år på grundval av kortmaterialet av kostnaderna
för äktenskap som enligt detta material ingåtts mellan 50 och 65 år,
hade värdena för gränsåldern 50 år blivit något högre. Att de båda metoderna
ej leda till samma resultat beror bland annat därpå, att själva utgångspunkten,
nämligen förutsättningen, att de tjänstemän, som nu äro i
åldern x, framdeles vid åldern x + t hava samma genomsnittliga familjestruktur
som de tjänstemän, vilka nu äro i åldern x + t, givetvis innebär en
approximation; även det gjorda antagandet angående skilmässefrekvensen
kan givetvis hava spelat en viss roll. Vid undersökningar angående inverkan
av olika gränsåldrars betydelse för en och samma kassa vore säkerligen en
differensmetod av sist antytt slag riktigare. Även vid tillämpning av en dylik
metod för jämförelse mellan olika alternativ för samma kassa måste dock
beaktas, att själva bestämmelserna angående gränsåldern kunna inverka på
tidpunkten för äktenskapets ingående. Det ligger nämligen i sakens natur,
att, diirest kassadelägare i en ålder nära gränsåldern ämnar ingå äktenskap,
1 Ifrågavarande marginal förekommer framfor allt beträffande de högre åldrarna och spelar
därför en mindre roll vid beräkningen av familjepensionsavdragsskalan, där i allmänhet endast
.fVvärden för lägre åldrar tillämpas, än vid undersökningar av kassornas ställning, diir även
högre åldrar förekomma.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B.)
deltas ingående gärna påskyndas, för att hustrun skall erhålla pensionsrätt;
härigenom uppkomma vissa förskjutningar i de statistiska relationstalen.
Vad beträffar de tjänstemän, som ej längre äro delägare i kassa av den
anledning, att de överskridit gränsåldern och ej äga pensionsberättigad familj,
skola dessa givetvis medräknas vid multiplikation av pensionsbeloppen
med respektive Fa-värden.
Av tabellerna framgår, att genomsnittliga kostnaden för en pension med
ett fixerat familjepensionsunderlag, för vilken kostnad Fa-värdet är ett mått,
under i övrigt lika förhållanden är avsevärt högre för de högre lönegraderna
än för de lägre, något som framför allt beror på den högre dödlighetsnivån
för den förstnämnda gruppen. Även inverkan av familjepensionsvärdena fx
går emellertid i samma riktning, ännu mera än som var fallet för den i min
P. M. januari 1936 avhandlade större gruppen, ordinarie och icke-ordinarie
sammantagna. För högre lönegrader voro nämligen, beroende på de särskilda
förhållandena för de icke-ordinarie, /^-värdena inom den större gruppen
t. o. m. åldern 45 år lägre än värdena för de här behandlade uteslutande
ordinarie tjänstemännen, medan de fr. o. m. åldern 46 år överensstämde
med dessa; för lägre lönegrader inverkade de icke-ordinarie tjänstemännens
medräknande sänkande endast för åldrar t. o. m. 36 år, varigenom fx-värdena
för de lägre lönegraderna inom den större gruppen fingo en relativt större
vikt än här.
Vid beräkning av kapitalvärdet av återstående avgifter i statens järnvägars
och telegrafverkets kassor måste hänsyn tagas därtill, att avgiftsplikt
ej åligger den, som efter gränsålderns uppnående ej har pensionsberättigad
familj. Som en ytterligare beräkningsgrund ingår därför sannolikheten att
hava pensionsberättigad familj (d. v. s. hustru, med vilken äktenskap ingåtts
före gränsåldern, eller barn under 21 år). Dessa sannolikheter, vilka uträknats
genom ett avvecklingsförfarande av samma art som det vid /^-värden
för åldrar över gränsåldern tillämpade, återgivas i tabell 3. För statens
järnvägars kassa hava de meddelade siffrorna betydelse endast för åldrar
under pensionsåldern.
Såsom framgår av formuleringen i rubrikerna för tabellerna 1—3, och såsom
redan i annat sammanhang antytts, har äktenskap ingånget efter 50 års
ålder av delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa icke medräknats,
ej ens för det fall att hustrun på grund av särskild tilläggsavgift eller eljest
faktiskt erhåller familjepensionsrätt. Beträffande de speciella antaganden,
som vid beräkningarna tillämpats beträffande dylika äktenskap, hänvisas
till den särskilda redogörelsen för statens järnvägars änke- och pupillkassa. 6
6. Värdering av kapitaltillgångar (exkl. fastigheter).
När det gäller att utfinna lämplig värderingsgrund för kapitaltillgångarna,
må till en början förutsättas, att de försäkringstekniskt beräknade posterna i
balansräkningen för den kassa, varom fråga är, uträknats efter olika alternativa
räntesatser. En värderingsgrund, genom vilken maximalt utnyttjades
möjliga överräntor genom kassans hittills förda placeringspolitik, vore att
värdera kapitaltillgångarna efter samma räntefot som de försäkringstekniskt
beräknade posterna i balansräkningen; med andra ord: »bundna överräntor»
utöver vad som svarar mot sistnämnda räntefot skulle tilläggas nominella värdet,
»bundna underräntor» i stället avdragas. Enär i praktiken tillgångarna i
genomsnitt äro bundna för avsevärt kortare tid än skulderna, växer vid en
dylik värderingsgrund balansräkningens överskott med den tillämpade räntefoten,
detta ehuru kapitaltillgångarnas uppskattade värde samtidigt nedgår.
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. B.)
Räntefoten har emellertid för de försäkringstekniskt beräknade posterna,
såsom redan nämnts, fixerats till 4 %>, ett antagande, som alltså medför
högre överskottssiffror än örn exempelvis 3.5 % räntefot tillämpats. Därest
kapitaltillgångarna i anslutning till det nyss sagda värderas efter en effektiv
ränta av 4 %, vilket innebär, att kapital- och ränteinbetalningar till kassan
å utlämnade lån kapitaliseras efter 4 °/o i likhet med pensionsutbetalningarna
å balansräkningens skuldsida, hava tillgångarna egentligen värderats för högt,
enär avdrag icke skett för de med placeringarna förenade riskerna. Dylikt
avdrag kunde ske exempelvis i den form, alt den effektiva räntan upptoges
högre än till 4 °/o, högre ju osäkrare vederbörande placering ansåges vara.
Värderingsgrunden 4 °/o effektiv ränta har emellertid, bortsett fran fastigheter,
enligt av familjepensionsutredningen lämnade direktiv genomgående tilllämpats
vid beräkningarna, för att kassornas intressen skola tillgodoses, så
långt det över huvud taget är möjligt på denna punkt. Härvid har förutsatts,
att kassorna ej göra andra omplaceringar av de i balansräkningen upptagna
värdehandlingarna än som föranledes av uppsägningar från låntagares
sida eller utlottningar, verkställda i bägge fallen i enlighet med det låneavtal.
som förelåg 31 december 1934 (för telegrafverkets kassa 30 september
1934). Frågan huruvida uppsägning kommer att ske har vid beräkningarna
bedömts med hänsyn till det gjorda antagandet, att nyplaceringar för framtiden
komma att göras till 4 %. Kontanter, banktillgodohavanden, avräkningssaldon
o. d. hava upptagits till sina nominella värden. I allmänhet innebär
den enligt ovannämnda grunder tillämpade värderingen en uppskrivning
över kassornas egna bokförda värden.
Marknadsvärdena ligga för närvarande ofta ännu högre än de sålunda tilllämpade
värdena. Givetvis kunde det, innan räntefoten för beräkningarna i
övrigt redan fixerats, hava ifrågasatts en tillämpning av marknadsvärdena för
kapitaltillgångarna. De nuvarande marknadsvärdena för som säkra ansedda
placeringar bygga emellertid på låga effektiva räntesatser, för närvarande
åtskilligt lägre än 4 %>. En konsekvens av en värdering av tillgångarna i
överensstämmelse med marknadsvärdena skulle bliva, att en lägre räntefot
än 4 % finge tillämpas vid beräkningarna i övrigt, och detta vöre i varje
fall ej till kassornas fördel.
Det ligger i sakens natur, att den fastslagna värderingen av kapitaltiHgångama
efter en högre räntefot än marknadens måste medföra vissa svårigheter
i tillämpningen, när det gäller kassor, vilkas ställning är sådan, att
de kunna få behålla viss del av sina tillgångar efter statens övertagande av
verksamheten (statens järnvägars och telegrafverkets kassor). Att dessa
kassor genom vissa omplaceringar skulle kunna ernå högre beräknade värden
för tillgångarna enligt den angivna grunden med 4 % effektiv ränta,
sedan denna blivit känd för kassorna, kan givetvis icke föranleda, att kassorna
vid övertagandet gottskrivas högre tillgångsvärden än som blivit följden,
om de fortsatt en placeringspolitik, som de själva tidigare lunnit naturlig
för sin verksamhet. Det värde, som en värdehandling faktiskt har för
staten den 31 december resp. den 30 september 1934 och vilket vid upprättande
av förslag till avtal nied kassorna förutsatts komma staten tillgodo,
får givetvis ej elimineras genom en försäljningstransaktion (äter nämnda
dag, genom vilken i stället för värdehandlingen skulle träda dels en annan
med samma värde räknat efter 4 °/o effektiv ränta men nied lägre marknadsvärde
dels härutöver ett överskottsbelopp för vederbörande kassas egen
räkning lika nied skillnaden mellan marknadsvärdena för de båda nyssnämnda
posterna. Ä andra sidan torde det, därest en kassa under mellantiden
intill övertagandet försäljer exempelvis en riskbetonad värdehandling
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. B.)
till gällande lag marknadskurs, vara rimligt, att kassan vid avräkningen med
staten icke principiellt kommer i sämre ställning än om den behållit värdehandlingen.
För förhindrande av olämpliga konsekvenser i fråga om ny- och omplaceringar
efter den nu upprättade balansräkningens datum kunna vissa
automatiskt verkande regler givas. Dessa skulle beträffande försäljningar
— till vilka dock ej skulle räknas låneåterbetalningar på grund av uppsägningar
från låntagares sida eller utlottningar, därest sådana verkställdes i enlighet
med det låneavtal, som förelåg den 31 december, resp. den 30 september
1934, och under de förutsättningar, som lagts till grund vid förevarande
beräkningar — innebära, att därest värden, som förefunnos den 31
december, resp. den 30 september 1934, försäljas före statens övertagande
av kassa, kapitaltillgångarnas efter 4 °/o effektiv ränta beräknade värden i
balansräkningen för tidpunkten för övertagandet skola ökas med de försålda
tillgångarnas värde vid tidpunkten för försäljningen enligt nyssnämnda
beräkningsgrund och minskas med samma tillgångars marknadsvärde
vid försäljningen. Genom en dylik regel torde bland annat fall av den art,
sorn nyss nämndes, på ett skäligt sätt tillgodoses.
Beträffande nyplaceringar gjorda efter den 31 december resp. den 30 september
1934 böra dessa i nyssnämnda balansräkning värderas efter marknadsvärdet
vid tidpunkten för statens övertagande av kassan. Detta innebär,
att kassan själv får bära fulla ansvaret för sin placeringspolitik under
mellantiden intill övertagandet. Stiga marknadsvärdena för de gjorda nyplaceringarna,
får kassan själv taga vinsten, sjunka de, får kassan själv
taga förlusten. En värdering efter 4 °/o effektiv ränta vore bär olämplig,
enär den lätt kunde stimulera till placeringar, som löpte med hög ränta och
till gengäld vore riskfyllda. Vad däremot beträffar tillgångarna per den
31 december, resp. den 30 september 1934 var den av familjepensionsutredningen
fastställda värderingsgrunden ej känd av kassorna, när placeringarna
gjordes.
Det kunde möjligen göras gällande, att den tillämpade värderingsprincipen
alltför mycket skulle gynna de mera riskfyllda placeringar, som gjorts
före den 1 januari 1935 resp. den 1 oktober 1934. Några direkt olämpliga verkningar
härav vid en tillämpning i efterhand kunna dock ej gärna befaras.
Det har i övrigt vad beträffar den förflutna tiden, varom här fråga är, visat
sig, att spekulationer i mera riskfyllda placeringar ofta faktiskt ej medfört
bättre resultat för kassorna än guldkantade placeringar, detta även där någon
förlust av kapital och ränta ej ifrågakommit vid de förra. De tidigare
gjorda placeringarna i guldkantade lån hava nämligen även vid den här tilllämpade
värderingen efter 4 °/o ofta kommit att få höga uppskattningsvärden
med hänsyn till att den vid själva placeringen ernådda, från en period
med hög marknadsränta erhållna effektiva räntan kunnat bibehållas för en
lång tid framåt på grund av låneavtalets konstruktion.
överskottsbelopp, som enligt vederbörande avtal eventuellt få behållas av
kassa efter övertagandet, böra i princip tillhandahållas kassan såsom å
överskottsbeloppet belöpande prorata-andelar av kassans samtliga kapitaltillgångar
vid övertagandet.
Beträffande värdering av fastigheter hänvisas till redogörelserna för undersökningarna
av de särskilda kassorna.
Stockholm den 26 februari 1936.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. B 1.)
75
Bilaga B 1.
Tab. 1. Familjepensionsvärden fx för manliga ordinarie civila tjänstemän uträknade
på grundval av material per 1 juli 1933. Pensionsrätt för änka endast örn
tjänsteman ingått äktenskap före i tabellen angiven gränsålder; hänsyn tagen till
änkas förlust av pensionsrätt vid omgifte.
I |
ä g r |
e 1 ö n e g r |
a d e |
H |
ö g r e |
lön |
e g r |
ider |
||||
Räntefot 4 % |
Räntefot 3.5 $ |
Räntefot 4 |
% |
Räntefot 3.5 % |
||||||||
Ålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
||||||||
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
|||||
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
.Civil- |
50 år |
(Tele- |
Civil- |
|
(S. J:s |
graf- |
sta- |
(S. J:s |
graf- |
sta- |
,S. J:s |
graf- |
sta- |
(S. J:s |
graf- |
sta- |
|
kassa) |
verkets |
tens |
kassa) |
verkets |
tens |
kassa) |
verkets |
tens |
kassa) |
verkets |
tens |
|
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
|||||
20 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
21 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
0.0 |
22 |
0.9 |
0.9 |
0.9 |
1.0 |
1.0 |
1.0 |
0.3 |
0.3 |
0.3 |
0.3 |
0.3 |
0.3 |
23 |
2.1 |
2.1 |
2.1 |
2.3 |
2.3 |
2.3 |
1.3 |
1.3 |
1.3 |
1.4 |
1.4 |
1.4 |
24 |
3.8 |
3.8 |
3.8 |
4.1 |
4.1 |
4.1 |
2.6 |
2.6 |
2.6 |
2.8 |
2.8 |
2.8 |
25 |
5.6 |
5.6 |
5.6 |
6.0 |
6.0 |
6.0 |
3.9 |
3.9 |
3.9 |
4.2 |
4.2 |
4.2 |
26 |
7.3 |
7.3 |
7.3 |
7.9 |
7.9 |
7.9 |
5.4 |
5.4 |
5.4 |
5.8 |
5.8 |
5.8 |
27 |
9.1 |
9.1 |
9.1 |
9.8 |
9.8 |
9.8 |
6.9 |
6.9 |
6.9 |
7.4 |
7.4 |
7.4 |
28 |
10.9 |
10.9 |
10.9 |
11.7 |
11.7 |
11.7 |
8.6 |
8.6 |
8.6 |
9.3 |
9.3 |
9.3 |
29 |
12.8 |
12.8 |
12.8 |
13.7 |
13.7 |
13.7 |
10.3 |
10.3 |
10.3 |
11.1 |
11.1 |
11.1 |
30 |
14.7 |
14.7 |
14.7 |
15.7 |
15.7 |
15.7 |
12.4 |
12.4 |
12.4 |
13.3 |
13.3 |
13.3 |
31 |
16.3 |
16.3 |
16.3 |
17.5 |
17.5 |
17.5 |
14.6 |
14.6 |
14.6 |
15.6 |
15.6 |
15.6 |
32 |
17.5 |
17.5 |
17.5 |
18.8 |
18.8 |
18.8 |
16.3 |
16.3 |
16.3 |
17.4 |
17.4 |
17.4 |
33 |
18.6 |
18.6 |
18.6 |
19.9 |
19.9 |
19.9 |
17.3 |
17.3 |
17.3 |
18.5 |
18.5 |
18.5 |
34 |
19.4 |
19.4 |
19.4 |
20.7 |
20.7 |
20.7 |
18.1 |
18.1 |
18.1 |
19.4 |
19.4 |
19.4 |
35 |
20.1 |
20.1 |
20.1 |
21.4 |
21.4 |
21.4 |
18.8 |
18.8 |
18.8 |
20.1 |
20.1 |
20.1 |
36 |
20.8 |
20.8 |
20.8 |
22.2 |
22.2 |
22.2 |
19.2 |
19.2 |
19.2 |
20.5 |
20.5 |
20.5 |
37 |
21.1 |
21.1 |
21.1 |
22.5 |
22.5 |
22.5 |
19.6 |
19.6 |
19.6 |
20.9 |
20.9 |
20.9 |
38 |
21.4 |
21.4 |
21.4 |
22.8 |
22.8 |
22.8 |
19.9 |
19.9 |
19.9 |
21.2 |
21.2 |
21.2 |
39 |
21.5 |
21.5 |
21.5 |
22.9 |
22.9 |
22.9 |
20.1 |
20.1 |
20.1 |
21.4 |
21.4 |
21.4 |
40 |
21.6 |
21.6 |
21.6 |
23.0 |
23.0 |
23.0 |
20.2 |
20.2 |
20.2 |
21.5 |
21.5 |
21.5 |
41 |
21.6 |
21.6 |
21.6 |
22.9 |
22.9 |
22.9 |
20.2 |
20.2 |
20.2 |
21.5 |
21.5 |
21.5 |
42 |
21.5 |
21.5 |
21.5 |
22.8 |
22.8 |
22.8 |
20.1 |
20.1 |
20.1 |
21.4 |
21.4 |
21.4 |
43 |
21.2 |
21.2 |
21.2 |
22.4 |
22.4 |
22.4 |
19.9 |
19.9 |
19.9 |
21.2 |
21.2 |
21.2 |
44 |
20.9 |
20.9 |
20.9 |
22.1 |
22.1 |
22.1 |
19.8 |
19.8 |
19.8 |
21.0 |
21.0 |
21.0 |
45 |
20.5 |
20.5 |
20.5 |
21.7 |
21.7 |
21.7 |
19.5 |
19.5 |
19.5 |
20.7 |
20.7 |
20.7 |
46 |
20.2 |
20.2 |
20.2 |
21.3 |
21.3 |
21.3 |
19.1 |
19.1 |
19.1 |
20.3 |
20.3 |
20.3 |
47 |
19.8 |
19.8 |
19.8 |
20.9 |
20.9 |
20.9 |
18.8 |
18.8 |
18.8 |
19.9 |
19.9 |
19.9 |
48 |
19.3 |
19.3 |
19.3 |
20.4 |
20.4 |
20.4 |
18.4 |
18.4 |
18.4 |
19.4 |
19.4 |
19.4 |
49 |
18.8 |
18.8 |
18.8 |
19.9 |
19.9 |
19.9 |
18.0 |
18.0 |
18.0 |
19.0 |
19.0 |
19.0 |
50 |
18.3 |
18.3 |
18.3 |
19.3 |
19.3 |
19.3 |
17.7 |
17.7 |
17.7 |
18.7 |
18.7 |
18.7 |
51 |
17.7 |
17.8 |
17.8 |
18.7 |
18.8 |
18.8 |
17.2 |
17.4 |
17.4 |
18.2 |
18.3 |
18.3 |
52 |
17.2 |
17.4 |
17.4 |
18.2 |
18.4 |
18.4 |
16.5 |
16.9 |
16.9 |
17.5 |
17.8 |
17.8 |
53 |
16.5 |
16.9 |
16.9 |
17.4 |
17.8 |
17.8 |
15.9 |
16.4 |
16.4 |
16.8 |
17.3 |
17.3 |
54 |
15.9 |
16.4 |
16.4 |
16.7 |
17.3 |
17.3 |
15.4 |
16.0 |
16.0 |
16.2 |
16.9 |
16.9 |
55 |
15.8 |
15.9 |
15.9 |
16.1 |
16.8 |
16.8 |
14.7 |
15.5 |
15.6 |
15.5 |
16.4 |
16.4 |
56 |
14.8 |
15.4 |
15.4 |
15.6 |
16.3 |
16.3 |
14.2 |
15.1 |
15.1 |
15.0 |
15.9 |
15.9 |
57 |
14.2 |
14.9 |
14.9 |
15.0 |
15.7 |
15.7 |
13.6 |
14.6 |
14.6 |
14.3 |
15.4 |
15.4 |
58 |
13.6 |
14.4 |
14.4 |
14.3 |
15.1 |
15.1 |
13.0 |
14.1 |
14.1 |
13.6 |
14.8 |
14.8 |
69 |
13.0 |
13.9 |
13.9 |
13.6 |
14.5 |
14.6 |
12.4 |
13.6 |
13.6 |
13.1 |
14.4 |
14.4 |
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B. 1)
Tab. X (forts.). Familjepensionsvärden fx lör manliga ordinarie civila tjänstemän
uträknade på grundval av material per 1 Juli 1933. Pensionsrätt för änka endast
örn tjänsteman ingått äktenskap före i tabellen angiven gränsålder; hänsyn tagen
till änkas förlust av pensionsrätt vid omgifte.
Ålder X |
L ä g r |
e 1 o |
n e g r a d e |
r |
H ö g r |
e 1 ö |
n e g r |
a d e |
r |
|||||
Räntefot 4 % Gränsålder |
Räntefot 3.5 % Gränsålder |
Räntefot 4 % Gränsålder |
Räntefot 3.5 % Gränsålder |
|||||||||||
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
|||||||
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
|||
(S. J: |
graf- |
sta- |
(S. J: |
graf- |
sta- |
(S. J: |
graf- |
sta- |
(S. J: |
graf- |
sta- |
|||
kassa |
verkets |
tens |
kassa |
verkets |
tens |
kassa |
verkets |
tens |
kassa |
verkets |
tens |
|||
kassa) |
kassa |
kassa) |
kassa |
kassa) |
kassa |
kassa) |
kassa |
|||||||
60 |
| 12.4 |
13.4 |
13.4 |
13.0 |
13.9 |
13.9 |
11.9 |
13.2 |
13.2 |
12.5 |
13.8 |
13.8 |
||
61 |
11.8 |
12.7 |
12.8 |
12.3 |
13.3 |
13.3 |
11.4 |
12.7 |
12.7 |
11.9 |
13.3 |
13.3 |
||
62 |
11.2 |
12.1 |
12.2 |
11.8 |
12.7 |
12.8 |
10.8 |
12.1 |
12.2 |
11.3 |
12.7 |
12.8 |
||
63 |
10.7 |
11.5 |
11.7 |
11.2 |
12.0 |
12.2 |
10.4 |
11.6 |
11.8 |
10.9 |
12.2 |
12.4 |
||
64 |
10.2 |
11.0 |
11.2 |
10.6 |
11.4 |
11.7 |
9.9 |
11.1 |
11.4 |
10.4 |
11.6 |
12.0 |
||
65 |
9.6 |
10.3 |
10.6 |
10. o |
10.7 |
11.1 |
9.5 |
10.6 |
11.1 |
9.9 |
11.1 |
11.6 |
||
66 |
9.0 |
9.7 |
10.0 |
9.4 |
10.1 |
10.5 |
9.1 |
10.2 |
10.7 |
9.6 |
10.7 |
11.3 |
||
67 |
8.5 |
9.2 |
9.5 |
8.8 |
9.6 |
9.9 |
8.7 |
9.8 |
10.3 |
9.1 |
10.2 |
10.8 |
||
68 |
8.1 |
8.7 |
9.0 |
8.4 |
9.1 |
9.4 |
8.3 |
9.3 |
9.8 |
8.6 |
9.7 |
10.2 |
||
69 |
7.6 |
8.2 |
8.5 |
7.9 |
8.5 |
8.8 |
7.8 |
8.8 |
9.3 |
8.1 |
9.2 |
9.7 |
||
70 |
7.1 |
7.6 |
7.9 |
7.5 |
8.0 |
8.3 |
7.3 |
8.3 |
8.8 |
7.6 |
8.7 |
9.2 |
||
71 |
6.7 |
7.2 |
7.4 |
6.9 |
7.5 |
7.7 |
7.0 |
8.0 |
8.5 |
7.2 |
8.3 |
8.8 |
||
72 |
6.3 |
6.7 |
6.9 |
6.5 |
7.0 |
7.2 |
6.5 |
7.5 |
8.0 |
6.7 |
7.8 |
8.3 |
||
73 |
5.9 |
6.3 |
6.5 |
6.1 |
6.5 |
6.7 |
6.0 |
7.0 |
7.5 |
6.3 |
7.4 |
7.9 |
||
74 |
5.4 |
5.8 |
6.0 |
5.6 |
6.0 |
6.2 |
5.6 |
6.6 |
7.1 |
5.8 |
6.9 |
7.4 |
||
75 |
5.0 |
5.4 |
5.6 |
5.2 |
5.6 |
5.8 |
5.2 |
6.2 |
6.7 |
5.4 |
6.4 |
7.0 |
||
76 |
4.6 |
5.0 |
5.2 |
4.8 |
5.2 |
5.4 |
4.7 |
5.7 |
6.2 |
4.9 |
5.9 |
6.4 |
||
77 |
4.3 |
4.6 |
4.8 |
4.4 |
4.7 |
5.0 |
4.4 |
5.8 |
5.8 |
4.5 |
5.5 |
6.0 |
||
78 |
3.9 |
4.2 |
4.4 |
4.0 |
4.3 |
4.5 |
4.1 |
4.9 |
5.4 |
4.2 |
5.1 |
5.6 |
||
7^ |
3.5 |
3.8 |
4.0 |
3.6 |
3.9 |
4.1 |
3.8 |
4.6 |
5.0 |
3.9 |
4.8 |
5.2 |
||
80 |
3.2 |
3.5 |
3.7 |
3.3 |
3.6 |
3.8 |
3.5 |
4.3 |
4.7 |
3.6 |
4.4 |
4.9 |
||
81 |
2.9 |
3.2 |
3.3 |
3.0 |
3.3 |
3.4 |
3.1 |
3.9 |
4.3 |
3.2 |
4.0 |
4.4 |
||
82 |
2.5 |
2.8 |
2.9 |
2.6 |
2.9 |
3.0 |
2.8 |
3.6 |
4.0 |
2.9 |
3.7 |
4.1 |
||
83 |
2.2 |
2.5 |
2.6 |
2.2 |
2.6 |
2.7 |
2.5 |
3.3 |
3.7 |
2.6 |
3.4 |
3.8 |
||
84 |
1.9 |
2.2 |
2.3 |
1.9 |
2.3 |
2.4 |
2.2 |
3.0 |
3.3 |
2.3 |
3.1 |
3.4 |
||
85 |
1.7 |
2.0 |
2.1 |
1.7 |
2.0 |
2.2 |
2.0 |
2.7 |
3.0 |
2.1 |
2.8 |
3.1 |
||
86 |
1.6 |
1.7 |
1.8 |
1.5 |
1.8 |
1.9 |
1.8 |
2.4 |
2.7 |
1.9 |
2.5 |
2.8 |
||
87 |
1.3 |
1.5 |
1.6 |
1.3 |
1.5 |
1.6 |
1.6 |
2.1 |
2.4 |
1.6 |
2.2 |
2.5 |
||
88 |
1.1 |
1.3 |
1.4 |
1.2 |
1.3 |
1.4 |
1.4 |
1.9 |
2.2 |
1.4 |
2.0 |
2.3 |
||
89 |
1.0 |
1.1 |
1.2 |
1.0 |
1.1 |
1.2 |
1.2 |
1.7 |
2.0 |
1.2 |
1.8 |
2.1 |
||
90 |
0.8 |
0.9 |
1.0 |
0.9 |
1.0 |
1.0 |
1.0 |
1.5 |
1.8 |
1.0 |
1.6 |
1.8 |
||
91 |
0.7 |
0.8 |
0.9 |
0.7 |
0.8 |
0.9 |
0.9 |
1.3 |
1.5 |
0.9 |
1.3 |
1.6 |
||
92 |
0.6 |
0.7 |
0.7 |
0.6 |
0.7 |
0.8 |
0.8 |
1.1 |
1.3 |
0.8 |
1.1 |
1.3 |
||
93 |
0.5 |
0.6 |
0.6 |
0.5 |
0.6 |
0.6 |
0.6 |
0.9 |
1.1 |
0.6 |
0.9 |
1.1 |
||
94 |
0.4 |
0.5 |
0.5 |
0.4 |
0.5 |
0.5 |
0.5 |
0.8 |
1.0 |
0.5 |
0.8 |
1.0 |
||
95 |
0.3 |
0.4 |
0.5 |
0.3 |
0.4 |
0.6 |
0.4 |
0.7 |
0.9 |
0.5 |
0.7 |
0.9 |
||
96 |
0.3 |
0.4 |
0.4 |
0.3 |
0.4 |
0.4 |
0.4 |
0.6 |
0.7 |
0.4 |
0.6 |
0.8 |
||
97 |
0.2 |
0.3 |
0.3 |
0.2 |
0.3 |
'' 0.3 |
0.3 |
0.5 |
0.6 |
0.3 |
0.5 |
0.6 |
||
98 |
0.2 |
0.3 |
0.3 |
0.2 |
0.8 |
0.3 |
0.3 |
0.4 |
0.5 |
0.3 |
0.5 |
0.5 |
||
99 |
0.1 |
0.2 |
0.2 |
0.1 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.4 |
0.5 |
0.2 |
0.4 |
0.5 |
||
100 |
0.1 |
0.2 |
0.2 |
0.1 |
0.2 |
0.2 |
0.2 |
0.3 |
0.4 |
0.2 |
0.8 |
0.4 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 245■ (Bil. B 2.)
77
Bilaga B 2.
Tall. 2. Familjepensionsvärden Fx för manliga ordinarie civila tjänstemän uträk -
nade på grundval av material per 1 juli 1933. Pensionsrätt för änka endast örn
tjänsteman ingått äktenskap före i tabellen angiven gränsålder; hänsyn tagen till
änkas förlust av pensionsrätt vid omgifte.
I |
ä g r |
e 1 ö n e g r |
ader |
H ö g r |
e 1 ö |
neg |
rade |
r |
||||
Räntefot 4 |
% |
Räntefot 3 |
5 % |
Räntefot 4 |
% |
Räntefot 3 |
5 % |
|||||
Ålder X |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
||||||||
60 är |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
|||||
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
|
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
|
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
|
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
|||||
20 |
1.629 |
1.68G |
1.703 |
2.011 |
2.085 |
2.110 |
1.904 |
2.022 |
2.059 |
2.362 |
2.519 |
2.569 |
21 |
1.697 |
1.757 |
1.775 |
2.086 |
2.163 |
2.188 |
1.981 |
2.104 |
2.142 |
2.446 |
2.609 |
2.661 |
22 |
1.768 |
1.830 |
1.849 |
2.161 |
2.241 |
2.268 |
2.062 |
2.190 |
2.230 |
2.533 |
2.702 |
2.756 |
23 |
1.839 |
1.903 |
1.923 |
2.238 |
2.321 |
2.348 |
2.146 |
2.279 |
2.321 |
2.624 |
2.798 |
2.854 |
24 |
1.911 |
1.978 |
1.999 |
2.315 |
2.401 |
2.429 |
2.232 |
2.370 |
2.414 |
2.717 |
2.897 |
2.955 |
25 |
1.981 |
2.051 |
2.073 |
2.390 |
2.479 |
2.509 |
2.320 |
2.464 |
2.509 |
2.811 |
2.998 |
3.058 |
26 |
2.051 |
2.124 |
2.146 |
2.464 |
2.657 |
2.587 |
2.410 |
2.561 |
2.608 |
2.907 |
3.101 |
3.163 |
27 |
2.119 |
2.195 |
2.219 |
2.536 |
2.633 |
2.664 |
2.501 |
2.657 |
2.707 |
3.002 |
3.204 |
3.268 |
28 |
2.187 |
2.266 |
2.290 |
2.606 |
2.706 |
2.739 |
_3.593 |
2.756 |
2.807 |
3.100 |
3.308 |
3.3 7 5 |
29 |
2.252 |
2.335 |
2.360 |
2.675 |
2.779 |
2.812 |
2.685 |
2.855 |
2.908 |
3.196 |
3.413 |
3.482 |
30 |
2.315 |
2.401 |
2.428 |
2.740 |
2.847 |
2.882 |
2.777 |
2.954 |
3.009 |
3.292 |
3.516 |
3.588 |
31 |
2.376 |
2.466 |
2.494 |
2.802 |
2.913 |
2.950 |
2.867 |
3.051 |
3.109 |
3.385 |
3.618 |
3.692 |
32 |
2.434 |
2.527 |
2.556 |
2.861 |
2.977 |
3.015 |
2.954 |
3.146 |
3.206 |
3.475 |
3.716 |
3.793 |
33 |
2.491 |
2.589 |
2.619 |
2.919 |
3.040 |
3.079 |
3.039 |
3.240 |
3.303 |
3.562 |
3.812 |
3.892 |
34 |
2.546 |
2.648 |
2.679 |
2.975 |
3.100 |
3.141 |
3.123 |
3.332 |
3.397 |
3.648 |
3.907 |
3.990 |
35 |
2.600 |
2.706 |
2.738 |
3.029 |
3.159 |
3.201 |
3.205 |
3.423 |
3.491 |
3.730 |
3.999 |
4.085 |
36 |
2.652 |
2.763 |
2.797 |
3.081 |
3.215 |
3.259 |
3.285 |
3.513 |
3.584 |
3.810 |
4.089 |
4.179 |
37 |
2.704 |
2.819 |
2.855 |
3.130 |
3.270 |
3.315 |
3.362 |
3.599 |
_3.67 3 |
3.888 |
4.178 |
4.271 |
38 |
2.752 |
2.872 |
2.910 |
3.177 |
3.322 |
3.370 |
3.437 |
3.685 |
3.763 |
3.961 |
4.263 |
4.360 |
39 |
2.801 |
2.926 |
2.965 |
3.224 |
3.375 |
3.424 |
3.509 |
3.768 |
3.849 |
4.032 |
4.345 |
4.445 |
40 |
2.847 |
2.978 |
3.018 |
3.268 |
3.425 |
3.475 |
3.579 |
3.849 |
3.933 |
4.098 |
4.424 |
4.528 |
41 |
2.892 |
3.028 |
3.070 |
3.310 |
3.473 |
3.525 |
3.644 |
3.927 |
4.015 |
4.160 |
4.499 |
4.607 |
42 |
2.934 |
3.076 |
3.121 |
3.349 |
3.518 |
3.573 |
3.705 |
4.000 |
4.092 |
4.217 |
4.570 |
4.682 |
43 |
2.975 |
3.124 |
3.170 |
3.387 |
3.562 |
3.619 |
3.763 |
4.071 |
4.168 |
4.271 |
4.637 |
4.755 |
44 |
3.014 |
3.170 |
3.218 |
3.422 |
3.605 |
3.664 |
3.816 |
4.139 |
4.240 |
4.318 |
4.700 |
4.822 |
45 |
3.052 |
3.215 |
3.265 |
3.456 |
3.646 |
3.707 |
3.864 |
4.202 |
4.308 |
4.361 |
4.759 |
4.886 |
46 |
3.087 |
3.257 |
3.309 |
3.486 |
3.683 |
3.747 |
3.907 |
4.261 |
4.372 |
4.398 |
4.813 |
4.945 |
47 |
3.119 |
3.297 |
3.352 |
3.513 |
3.718 |
3.785 |
3.946 |
4.317 |
4.433 |
4.430 |
4.862 |
5.000 |
48 |
3.149 |
3.335 |
3.393 |
3.637 |
3.751 |
3.820 |
3.980 |
4.368 |
4.490 |
4.455 |
4.906 |
5.050 |
49 |
3.175 |
3.370 |
3.430 |
3.558 |
3.780 |
3.852 |
4.007 |
4.416 |
4.543 |
4.475 |
4.946 |
5.097 |
50 |
3.199 |
3.403 |
3.466 |
3.575 |
3.806 |
3.882 |
4.029 |
4.457 |
4.591 |
4.486 |
4.979 |
5.136 |
51 |
3.219 |
3.432 |
3.498 |
3.588 |
3.829 |
3.908 |
4.042 |
4.491 |
4.632 |
4.490 |
5.005 |
5.170 |
52 |
3.237 |
3.459 |
3.528 |
3.597 |
3.847 |
3.929 |
4.050 |
4.519 |
4.667 |
4.488 |
5.025 |
5.197 |
53 |
3.250 |
3.480 |
3.562 |
3.602 |
3.861 |
3.946 |
4.053 |
4.541 |
4.698 |
4.480 |
5.038 |
5.218 |
54 |
3.259 |
3.496 |
3.672 |
3.603 |
3.868 |
3.957 |
4.051 |
4.558 |
4.723 |
4.467 |
5.043 |
5.233 |
55 |
3.265 |
3.508 |
3.588 |
3.599 |
3.870 |
3.963 |
4.042 |
4.567 |
4.741 |
4.448 |
5.041 |
5.241 |
56 |
3.265 |
3.515 |
3.599 |
3.590 |
3.866 |
3.963 |
4.028 |
4.569 |
4.753 |
4.420 |
5.029 |
5.239 |
57 |
3.261 |
3.515 |
3.604 |
3.676 |
3.856 |
3.958 |
4.009 |
4.562 |
4.767 |
4.388 |
5.011 |
5.282 |
58 |
3.250 |
3.608 |
3.601 |
3.555 |
3.839 |
3.946 |
3.985 |
4.650 |
4.756 |
4.350 |
4.985 |
5.219 |
59 |
8.236 |
3.495 |
3.694 |
3.629 |
3.816 |
3.927 |
3.965 |
4.530 |
4.749 |
4.307 |
4.951 |
5.198 |
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. B 2.)
Tab. 2 (forts.). Familjepension» värden Fx för manliga ordinarie civila tjänstemän
uträknade på grundval av material per X juli 1933. Pensionsrätt för änka endast
örn tjänsteman ingått äktenskap före i tabellen angiven gränsålder; hänsyn tagen
till änkas förlust av pensionsrätt vid omgifte.
- ä g r |
e 1 ö |
neg |
rade |
r |
Högr |
e 1 ö |
neg |
rade |
r |
|||
Räntefot 4 % |
Räntefot 3 |
.5 % |
Räntefot'''' |
% |
Räntefot 1 |
.5 % |
||||||
Ålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
Gränsålder |
||||||||
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
60 år |
65 år |
|||||
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
50 år |
(Tele- |
(Civil- |
|
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
(S. J:s |
grafver- |
sta- |
|
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
kassa) |
kets |
tens |
|
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
kassa) |
|||||
60 |
3.215 |
3.475 |
3.578 |
3.499 |
3.785 |
3.903 |
3.918 |
4.500 |
4.734 |
4.257 |
4.908 |
5.169 |
61 |
3.189 |
3.447 |
3.556 |
3.463 |
3.747 |
3.871 |
3.875 |
4.462 |
4.711 |
4.200 |
4.856 |
5.134 |
62 |
3.159 |
3.414 |
3.528 |
3.420 |
3.702 |
3.832 |
3.827 |
4.417 |
4.682 |
4.140 |
4.798 |
5.091 |
63 |
3.121 |
3.375 |
3.492 |
3.370 |
3.650 |
3.784 |
3.772 |
4.366 |
4.645 |
4.072 |
4.732 |
5.040 |
64 |
3.077 |
3.328 |
3.448 |
3.315 |
3.592 |
3.729 |
3.710 |
4.307 |
4.699 |
3.994 |
4.657 |
4.977 |
65 |
3.027 |
3.275 |
3.397 |
3.253 |
3.529 |
3.664 |
3.639 |
4.241 |
4.541 |
3.909 |
4.577 |
4.903 |
66 |
2.972 |
3.217 |
3.339 |
3.186 |
3.459 |
3.592 |
3.559 |
4.165 |
4.469 |
3.815 |
4.487 |
4.816 |
67 |
2.911 |
3.152 |
3.273 |
3.116 |
3.384 |
3.515 |
3.471 |
4.079 |
4.388 |
3.709 |
4.386 |
4.715 |
68 |
2.844 |
3.081 |
3.200 |
3.037 |
3.298 |
3.428 |
3.372 |
3.984 |
4.296 |
3.595 |
4.277 |
4.607 |
69 |
2.768 |
3.000 |
3.118 |
2.951 |
3.206 |
3.334 |
3.266 |
3.883 |
4.197 |
3.477 |
4.161 |
4.494 |
70 |
2.687 |
2.916 |
3.031 |
2.856 |
3.108 |
3.233 |
3.156 |
3.777 |
4.093 |
3.353 |
4.038 |
4.374 |
71 |
2.601 |
2.826 |
2.939 |
2.755 |
3.002 |
3.126 |
3.036 |
3.659 |
3.978 |
3.223 |
3.906 |
4.244 |
72 |
2.505 |
2.728 |
2.841 |
2.650 |
2.891 |
3.015 |
2.910 |
3.533 |
3.852 |
3.086 |
3.766 |
4.105 |
73 |
2.402 |
2.624 |
2.737 |
2.537 |
2.774 |
2.898 |
2.782 |
3.403 |
3.722 |
2.945 |
3.619 |
3.958 |
74 |
2.293 |
2.513 |
2.625 |
2.417 |
2.653 |
2.777 |
2.653 |
3.270 |
3.587 |
2.802 |
3.465 |
3.804 |
75 |
2.183 |
2.399 |
2.509 |
2.294 |
2.527 |
2.651 |
2.520 |
3.128 |
3.442 |
2.656 |
3.310 |
3.642 |
76 |
2.068 |
2.279 |
2.386 |
2.166 |
2.394 |
2.516 |
2.391 |
2.986 |
3.295 |
2.513 |
3.157 |
3.480 |
77 |
1.947 |
2.154 |
2.259 |
2.033 |
2.259 |
2.374 |
2.263 |
2.845 |
3.148 |
2.373 |
3.003 |
3.321 |
78 |
1.820 |
2.027 |
2.126 |
1.898 |
2.124 |
2.231 |
2.128 |
2.705 |
2.997 |
2.233 |
2.849 |
3.157 |
79 |
1.694 |
1.899 |
1.992 |
1.763 |
1.990 |
2.091 |
1.987 |
2.560 |
2.844 |
2.086 |
2.689 |
2.990 |
80 |
1.566 |
1.769 |
1.853 |
1.627 |
1.853 |
1.945 |
1.841 |
2.406 |
2.687 |
1.933 |
2.525 |
2.816 |
81 |
1.434 |
1.632 |
1.711 |
1.483 |
1.709 |
1.796 |
1.699 |
2.253 |
2.527 |
1.784 |
2.366 |
2.645 |
82 |
1.307 |
1.499 |
1.577 |
1.343 |
1.566 |
1.655 |
1.564 |
2.101 |
2.366 |
1.641 |
2.209 |
2.478 |
83 |
1.189 |
1.372 |
1.450 |
1.219 |
1.429 |
1.519 |
1.433 |
1.946 |
2.198 |
1.501 |
2.049 |
2.304 |
84 |
1.081 |
1.250 |
1.327 |
1.111 |
1.294 |
1.386 |
1.313 |
1.790 |
2.033 |
1.369 |
1.887 |
2.133 |
85 |
0.979 |
1.127 |
1.204 |
1.010 |
1.166 |
1.249 |
1.198 |
1.636 |
1.878 |
1.240 |
1.727 |
1.971 |
86 |
0.878 |
1.009 |
1.084 |
0.913 |
1.040 |
1.112 |
1.081 |
1.489 |
1.727 |
1.105 |
1.572 |
1.812 |
87 |
0.781 |
0.900 |
0.971 |
0.822 |
0.923 |
0.989 |
0.966 |
1.354 |
1.586 |
0.978 |
1.428 |
1.661 |
88 |
0.693 |
0.795 |
0.861 |
0.729 |
0.820 |
0.879 |
0.854 |
1.226 |
1.449 |
0.865 |
1.289 |
1.512 |
89 |
0.608 |
0.698 |
0.756 |
0.637 |
0.728 |
0.776 |
0.749 |
1.098 |
1.307 |
0.760 |
1.145 |
1.352 |
90 |
0.528 |
0.619 |
0.664 |
0.547 |
0.639 |
0.688 |
0.660 |
0.971 |
1.157 |
0.671 |
0.995 |
1.196 |
91 |
0.461 |
0.552 |
0.576 |
0.464 |
0.557 |
0.607 |
0.677 |
0.849 |
1.019 |
0.590 |
0.859 |
1.048 |
92 |
0.394 |
0.486 |
0.498 |
0.396 |
0.489 |
0.519 |
0.486 |
0.738 |
0.902 |
0.503 |
0.747 |
0.918 |
93 |
0.329 |
0.422 |
0.441 |
0.332 |
0.425 |
0.444 |
0.408 |
0.649 |
0.804 |
0.430 |
0.658 |
0.823 |
94 |
0.273 |
0.366 |
0.398 |
0.275 |
0.368 |
0.400 |
0.353 |
0.574 |
0.713 |
0.385 |
0.585 |
0.738 |
95 |
0.234 |
0.326 |
0.348 |
0.235 |
0.328 |
0.350 |
0.313 |
0.500 |
0.610 |
0.334 |
0.514 |
0.646 |
96 |
0.194 |
0.286 |
0.286 |
0.195 |
0.287 |
0.287 |
0.272 |
0.427 |
0.517 |
0.274 |
0.449 |
0.541 |
97 |
0.154 |
0.244 |
0.244 |
0.155 |
0.245 |
0.245 |
0.230 |
0.359 |
0.448 |
0.231 |
0.396 |
0.451 |
98 |
0.116 |
0.200 |
0.200 |
0.116 |
0.201 |
0.201 |
0 185 |
0.305 |
0.389 |
0.186 |
0.330 |
0.391 |
99 |
0.082 |
0.151 |
0.151 |
0.082 |
0.151 |
0.151 |
C.136 |
0.235 |
0.310 |
0.137 |
0.236 |
0.311 |
100 |
0.061 |
0.091 |
0.091 |
0.061 |
0.091 |
0.091 |
0.079 |
0.131 |
0.183 |
0.079 |
0.131 |
0.184 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. B 3.)
79
Bilaga B 3.
Tab. 3. Sannolikhet för x-årig tjänsteman att hava pensionsberättigad familj
(hustru, med vilken äktenskap ingåtts före 50 resp. 60 år, eller barn under 21 år).
Sannolikhet i procent
Gränsålder 50 år
Gränsålder 60 år
Alder X |
(S. J:s kassa) |
(Telegrafverkets kassa) |
||
Lägre löne-grader |
Högre löne-grader |
Lägre löne-grader |
Högre löne-grader |
|
50 .......................... |
94 |
86 |
||
51 .......................... |
93 |
85 |
||
52 .......................... |
92 |
84 |
||
53 .......................... |
92 |
84 |
||
54 .......................... |
91 |
83 |
||
55 .......................... |
90 |
82 |
||
56 .......................... |
89 |
81 |
||
57 .......................... |
88 |
80 |
||
58 .......................... |
87 |
79 |
||
59 .......................... |
86 |
78 |
||
60 .......................... |
85 |
77 |
89 |
82 |
61 .......................... |
84 |
76 |
88 |
80 |
62 .......................... |
82 |
75 |
87 |
79 |
63 .......................... |
81 |
73 |
86 |
78 |
64 .......................... |
79 |
72 |
84 |
77 |
65 .......................... |
78 |
71 |
82 |
76 |
66 .......................... |
76 |
70 |
81 |
75 |
67 .......................... |
74 |
68 |
79 |
74 |
68 .......................... |
72 |
67 |
77 |
73 |
69 .......................... |
71 |
65 |
75 |
72 |
70 .......................... |
69 |
64 |
73 |
70 |
71 .......................... |
67 |
62 |
71 |
68 |
72 .......................... |
65 |
61 |
69 |
66 |
73 .......................... |
62 |
59 |
67 |
65 |
74 .......................... |
60 |
58 |
65 |
63 |
75 .......................... |
58 |
56 |
62 |
61 |
76 .......................... |
55 |
54 |
60 |
59 |
77 .......................... |
53 |
52 |
57 |
57 |
78 .......................... |
50 |
49 |
54 |
55 |
79 .......................... |
48 |
47 |
51 |
53 |
80 .......................... |
45 |
45 |
48 |
50 |
81 .......................... |
42 |
42 |
45 |
48 |
82 .......................... |
39 |
40 |
42 |
45 |
83 .......................... |
36 |
37 |
39 |
43 |
84 .......................... |
33 |
35 |
36 |
41 |
85 .......................... |
30 |
32 |
33 |
38 |
86 .......................... |
27 |
30 |
30 |
36 |
87 .......................... |
25 |
27 |
27 |
33 |
88 ......................... |
22 |
25 |
24 |
30 |
89 .......................... |
20 |
22 |
21 |
27 |
90 .......................... |
17 |
20 |
19 |
25 |
91 .......................... |
15 |
18 |
17 |
23 |
92 .......................... |
13 |
16 |
15 |
21 |
93 .......................... |
11 |
14 |
13 |
19 |
94 .......................... |
9 |
12 |
11 |
17 |
95 .......................... |
7 |
10 |
9 |
15 |
96 .......................... |
6 |
9 |
8 |
13 |
97 .......................... |
5 |
8 |
7 |
11 |
98 .......................... |
4 |
6 |
6 |
10 |
99 .......................... |
3 |
5 |
5 |
9 |
100 .......................... |
2 |
4 |
4 |
7 |
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. C.)
Bilaga C.
P. M.
angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1934 års familjepensionsutredning
och delegerade för civilstatens änke- och pupillkassa
den 7 februari 1936 träffad preliminär överenskommelse
angående statens övertagande av kassans verksamhet.
Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.
Förevarande beräkningar äro verkställda med tillämpning av »självkostnadsgrunder»
(räntefot 4 %) angivna i en av mig den 26 februari 1936 dagtecknad
P. M.1 med allmänna grunder för beräkningar angående civila familjepensionskassors
ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden
av ett statens övertagande av verksamheten. Dessa beräkningar få
med hänsyn till arten av de sålunda tillämpade grunderna ej användas för
bedömande av kassans ställning under förutsättning att den faktiskt skulle
fortsätta sin verksamhet; för ett dylikt ändamål måste nämligen tillämpas
»betryggande grunder» (jfr nyssberörda P. M.).
Kassans ställning vid en tänkt fortsatt tillämpning av dess nuvarande reglemente
bär undersökts på grundval av förhållandena den 31 december 1934
utan hänsyn till framtida befordringar. Statsbidrag och förvaltningskostnader
hava ej medräknats. Det må framhållas, att barnpensionerna redan
enligt kassans gällande reglemente utgå med den procent av änkepensionen
och intill den slutålder 21 år, som sedermera föreslagits för samtliga statstjänstemän
med reglerade löner av 1934 års familjepensionsutredning. I
bilaga G 1 meddelas en balansräkning upprättad under dessa förutsättningar
betecknad »Balansräkning nr 1». Bland kassans förpliktelser hava för nuvarande
pensionärer och nuvarande delägares efterlevande medräknats även
de provisoriska 10 %-förhöjningarna av pensionerna, utan tidsbegränsning,
på det sätt att kapitalvärdena av de motsvarande tillförsäkrade pensionerna
ökats med 10 °/o. I pensionerna från tjänstemannafonden hava likaså inräknats
gällande provisoriska förhöjningar av 20 °/o. Beträffande nuvarande
delägare har uppdelning gjorts å de delägare, för vilka det nya civila
familjepensionsreglementet i princip skall gälla (i huvudsak delägare i tjänst
med nyreglerad lön), och övriga delägare. Kapitalvärdena av sjuklighetspensioner
samt pensioner från allmänna fonden och tjänstemannafonden hava
upptagits till de belopp, vilka av kassans konsulent, byråchefen E. Stridsberg,
redovisats i dennes tryckta utredning per den 31 december 1934. De återstående
årsavgifter, vilkas kapitalvärde upptages på tillgångssidan, hava i
enlighet med gällande reglementes bestämmelser antagits löpa intill 67 års
ålder eller till delägares frånfälle dessförinnan. Vid tillämpning av de bokförda
värdena för kapitaltillgångarna blir kassans överskott enligt balansräkningen
11,936,015 kronor. En värdering av kapitaltillgångarna efter en
effektiv ränta av 4 °/o (jfr avdelning 6 i min P. M. den 26 februari 1936) har
1 Bilaga B till denna proposition.
Kungl. Majlis proposition nr 245. (Bil. C.)
81
år 1935 företagits av f. d. byråchefen K. Dickman, varvid fastigheten upptagits
till sitt taxeringsvärde; Dickmans värdering bifogas (bilaga C 2). Vid
hänsynstagande till denna värdering uppstår ett korrigerat överskott i balansräkningen
av 13,956,397 kronor. Den i min P. M. januari 1936 (bilagd 1934
års familjepensionsutrednings utlåtande den 23 januari 1936)1 meddelade preliminära
överskottssiffran, 13,909,742 kronor, bör ändras till sistnämnda belopp;
ändras samtidigt den tidigare meddelade siffran för pensioners kapitalvärde
(exkl. sjuklighetspensioner) till den siffra, som svarar mot balansräkning
nr 1 (inkl. sjuklighetspensioner), 71,777,299 kronor, befinnes överskottet
utgöra 19.44 procent av pensioners kapitalvärde (tidigare meddelad preliminär
siffra 19.49 procent).
I balansräkning nr 2 i bilaga G 1 hava pensionsbeloppen upptagits i enlighet
med överenskommelsen den 7 februari 1936 utan hänsyn till befordringar
och under förutsättning av ett tänkt övertagande per den 1 januari 1935;
kapitalvärdet av återstående avgifter i nuvarande tjänst har, med bortseende
från de synnerligen fåtaliga fall, där en avgiftshöjning skulle kunna ske på
grund av överenskommelsen, upptagits till samma belopp som i balansräkning
nr 1. Det framgår av denna balansräkning, att kassans tillgångar ej
äro tillräckliga för täckande av pensionsförbindelserna enligt överenskommelsen
och att staten måste göra ett tillskott, vars kapitalvärde är 5,955,160
kr., för att möjliggöra en höjning till den nya pensionsnivån, detta utan att
kostnaden för 120-kronorstillägget till grundpensionen eller den rörliga pensionsdelen
medräknats. Denna övergångskostnad för staten avser i huvudsak
nuvarande delägare i tjänst med reglerat delaktighetsbelopp, örn man
utgår från en proportionell överskottsfördelning inom balansräkning nr 1.
Ungefärliga årsbeloppet av den del av grundpensionen, som för dylik delägare
måste täckas genom tillskott av staten, framgår av min P. M. januari
1936, tab. 1, kol. 13.2
För 120-kronorstillägget till delägare i tjänst med reglerad lön eller familjepension,
vilket i likhet med den rörliga pensionsdelen ej ingår i balansräkningen,
tillkommer en ytterligare kostnad för staten med ett kapitalvärde
per den 31 december 1934 av 4,756,771 kronor.
Därest kapitalvärdena 5,955,160 och 4,756,771 kronor tänkas amorterade
på ett antal år under tillämpning av lika stora annuiteter, bliva dessas årsbelopp
vid kontinuerlig beräkning efter 4 % räntefot följande för de nedan
angivna alternativa amorteringstiderna:
Annuitet motsvarande
bristen i täckning 120-kronors
-
Annuiteten av grundpensionen tillägget
utgår under (kapitalvärde (kapitalvärde
5,955,160 kr.) 4,756,771 kr.)
kr. kr.
20 år .............................................. 430,000 343,000
25 » .............................................. 374,000 299,000
30 » .............................................. 338,000 270,000
35 » .............................................. 313,000 250,000
40 » .............................................. 295,000 236,000
Såsom redan nämnts, har vid balansräkningarnas upprättande ingen hänsyn
tagits till framtida befordringar. För att befordringar ej beräkningsmässigt
.skulle medföra någon ändring i det sålunda antagna ekonomiska
förloppet, borde, om man fortfarande bortser från den rörliga pensionsde
1
Bil. I) till prop. nr 201.
2 Prop. nr 201 sid. 135.
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 245.
6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. C.)
len, avgifterna efter befordran för innehavare av nyreglerad tjänst egentligen
beräknas som summan av följande fyra poster:
1) intill 67 års ålder: nuvarande årsavgift,
2) vid befordringstillfället: ännu ej amorterad befordringsavgift (för inträde
eller tidigare befordran),
3) intill avgång från tjänsten: skillnaden mellan familjepensionsavdragen
för den nya tjänsten och för nuvarande tjänst, båda beräknade enligt 1934
års familjepensionsutrednings avdragsskala,
4) höjning av differensen under 3) med hänsyn till att denna beräknats
under förutsättning av att en mot höjningen i familjepensionsunderlaget svarande
andel i överskott å kvinnliga tjänstemäns avgifter tillgodoräknas delägaren
(ifrågavarande andel skulle, i varje fall örn befordran ej skett, lia tillfallit
staten); enär avkortning av pension praktiskt taget genomgående negligerats
vid familjepensionsavdragsskalans beräkning, behöver någon ytterligare
höjning ej ske, för att hel pension enligt överenskommelsen skall täckas.
I stället för de under 1), 3) och 4) avsedda beloppen skall emellertid enligt
överenskommelsen tillämpas familjepensionsavdraget för den nya tjänsten
enligt den nya skalan, vilket avdrag löper intill vederbörandes avgång ur
tjänsten.
Örn höjningen av årsavgiften tänkes försiggå i två etapper: först höjning
från kassans årsavgift till det nya familjepensionsavdraget i den ursprungliga
lönegraden och därefter höjning till familjepensionsavdraget i den nya
lönegraden, är det endast den sistnämnda höjningen, som enligt principerna
för familjepensionsavdragets beräkning erfordras för täckande av pensionsökningen
genom befordran; den förstnämnda höjningen täcker i regel väl
kostnaden för den avgiftsbefrielse vid pensionsålderns uppnående samt vid
sjuk- och invalidpensionering, som den befordrade vinner genom övergång
till den nya ordningen.
Vid en undersökning av olika befordringsfall med ledning av de siffror
angående medelbefordringsåldrar och medelpensionsåldrar, som för verk
med delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa tillämpats vid den nya
pensionsavdragsskalans konstruktion, finner man genom ett dylikt resonemang,
vid vilket post 4) lämnats ur räkningen, att befordringar i regel medföra
icke en ökad utan en minskad nettofamiljepensionskostnad för staten,
i synnerhet i de högre lönegraderna, detta beroende på den särskilt för sistnämnda
lönegrader vid övergång till den nya avgiftsnivån rätt avsevärda
procentuella höjningen av årsavgiften.
Vid den relaterade undersökningen hade såsom nämnts posten 4) negligerats.
Det är sannolikt, att även denna, för samtliga lönegrader sammantagna,
täckes genom nyssberörda kostnadsminskning vid befordran. I övrigt kan
det ifrågasättas, huruvida denna post överhvud taget bör täckas på annat
sätt än genom anlitande av överskott å de kvinnliga tjänstemännens avgifter.
Den av mig gjorda utredningen har icke omfattat den med kassan förenade
kapital- och livränteförsäkringsanstalten.
Stockholm den 27 februari 1936.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. C 1.)
83
Bilaga C 1.
Civilstatens änke- och pupillkassa. Balansräkningar per den 31 december 1934
elter “självkostnadsgrunder“ (räntefot 4%) utan hänsyn till framtida befordringar.
(Statsbidrag och förvaltningskostnader ej medräknade). 1
Balansräkning nr 1 |
Balansräkning nr 2 |
|
Nuvarande reglemente; i |
Pensioner enligt överens-kommelsen den 7 februari |
|
pensionerna hava inräk- |
pensions- och dyrtidstill- |
|
näts provisorisk förhöj- |
lägg eller 120-kronorstill- |
|
ning (10 % å pensioner |
lägg och rörligt tillägg; |
|
till änkor och barn samt |
hänsyn ej tagen till ut- |
|
20 % & pensioner från |
sträckning av änkepen- |
|
tjänstemannafonden) |
sionsrätten, t. ex. genom |
|
Tillgångar. Kapitalbehållning enligt räkenskaperna.......... |
kr. |
införande av pensionsrätt |
65,460,031 |
65,460,031 |
|
Kapitalvärdet av återstående avgifter för förefint-liga delägare högre lönegrader ............................ |
9,766,978 |
9,766,978 |
lägre lönegrader.............................. |
7,535,281 |
7,535,281 |
Kapitalvärdet av oguldna retroaktivavgifter...... |
951,024 |
951,024 |
Brist (okorrigerad siffra)........................ |
— |
7,975,542 |
Summa |
83,713,314 |
91,688,856 |
Skulder Kapitalvärdet av utgående pensioner till änkor och änkor........................................ |
21,700,008 |
2 26,040,010 |
minderåriga barn ............................ |
2,174,229 |
2 2,609,075 |
sjuklighetspensioner .......................... |
489,500 |
2 587,400 |
Utgående eller väntade särskilda pensioner aktuella pensioner från allmänna fonden ...... |
5,200 |
2 6,240 |
aktuella pensioner från tjänstemannafonden.... |
67,200 |
2 80,640 |
eventuella uppskjutna pensioner från tjänste-mannafonden .............................. |
7,200 |
2 8,640 |
Kapitalvärdet av förefintliga delägares rätt till högre lönegrader ........................ |
24,248,495 |
^l,321,082 |
lägre lönegrader ........................ |
12,956,493 |
118,881,001 |
b) övriga delägare högre lönegrader ........................ |
8,860,347 |
210,632,416 |
lägre lönegrader ........................ |
1,268,627 |
2 1,522,352 |
överskott (okorrigerat).......................... |
11,936,015 |
— |
Summa |
83,713,314 |
91,688,856 |
Därest kapitalbehållningen värderas efter 4 % effek-tiv ränta, varvid dock fastigheten upptages till |
2,020,382 |
2,020,382 |
och det med hänsyn härtill korrigerade överskottet |
13,956,397 |
— 5,955,Kitt (brist) |
1 Kapitalvärdet av »grundpension» enligt det av utredningen föreslagna civila farniljcpensionsreglementet;
sammanlagda kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen för här avsedda delägare, vilka
tillägg ej ingå i balansräkningen, utgör 4,756,771 kr.
2 120 % av värdet i balansräkning nr 1.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. C 2.)
Bilaga C 2.
Civilstatens änke- och pupillkassa. Kapitaltillgångar 31/12 1934.
Bokfört |
Värde enl. en eff. ränta |
Marknads- värde 31/i2 1934 |
|
värde |
av 3.5 % |
av 4 % |
|
1 920,000 |
1 1,120,000 |
1 1,120,000 |
|
4,775,770 1,704,719 1,340,448 2,824,432 |
4,987,830 1,795,888 1,443,510 2,987,514 |
4,879,594 1,735,460 1,392,684 2,919,481 |
5,213,900 1,830,773 1,530,420 3,056,240 |
3,984,267 |
4,163,509 |
4,094,869 |
4,209,443 |
14,629,636 |
15,378,251 |
15,022,088 |
15,840,776 |
7,159,804 |
7,652,313 |
7,451,559 |
|
39,473,207 1,254,266 |
41,511,426 1,313,023 |
40,524,006 1,291,753 |
|
40,727,473 |
42,824,449 |
41,815,759 |
|
1,900,000 |
2,123,480 |
2,031,430 |
|
196,832 |
196,832 |
196,832 |
|
1,659,689 |
1,659,689 |
1,659,689 |
|
710,663 156,120 126,335 694 |
710,663 156,120 126,335 694 |
710,663 156,120 126,335 694 |
|
993,812 |
993,812 |
993,812 |
|
68,187,246 |
71,948,826 |
70,291,169 |
|
20,496 |
20,496 |
20,496 |
|
68,166,750 |
71,928,330 |
70,270,673 |
|
65,460,031 |
3 69,072,249 |
8 67,4S0,413 |
Kapitaltillgångar (gemensamma för
kassan, 13 donationsfonder samt kapital-
och livränteförsäkringsanstalten)
A. Fastighet..........................
B. Obligationer
Svenska Statens ..................
Sveriges allm. hypoteksbank ......
Sveriges stadshypotekskassa........
Inteckningsgaranti A.-B...........
Utfärdade eller garanterade av svensk
kommun........................
S:a B
C. Svenska kommunlån..............
D. Svenska inteckningslån i Stockholm
Övriga............................
S:a D
E. Reverslån mot säkerhet av obliga
tioner
utfärdade av A.-B. Göteborgs
hypotekskassa ..................
F. Lån mot namnsäkerhet..........
G. Kassa och banker ..............
H. Övriga tillgångar (ej försäkringstekniskt
beräknade poster)
Upplupna, ej förfallna räntor......
Obetalda förfallna räntor..........
Oguldna delägaravgifter............
Diverse ..........................
S:a H
Summa kapitaltillgångar
Skulder (gemensamma, ej försäkringstekniskt
beräknade) ............
Saldo (gemensamma tillgångar över
gemensamma skulder) ..........
Härav belöper på änkekassan ____ 1
Specifikation angående inteckningslåns läge.
Lånebelopp |
Inom 50 % |
Över 50% |
Över 60 % |
Över 66 s/s % |
|
Svenska inteckningslån i % |
39,473,207 100.0 |
34,429,212 87.2 |
4,396,940 11.2 |
566,587 1.4 |
80,468 0.2 |
Övriga .............. kr. % |
1,254,266 100.0 |
1,208,341 96.3 |
33,205 2.7 |
12,720 1.0 |
|
Summa kr. |
40,727,473 100.0 |
35,637,553 87.6 |
4,430,145 10.9 |
579,307 1.4 |
80,468 0.2 |
1 Taxeringsvärde. — 2 På 13 donationsfonder belöper 1,064,700 kr. och på kapital- och livför
65,
460,031 ^ . ,
säkringsanstalten 1,642,019 kr. — 8 Beräknat till gg 16g 750 = 0.96029268 av ovanstaende saldo.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. D.)
85
Bilaga D.
Utlåtande
av professor ROB. MALMGREN.
Till 1934 års Familjepension sutredning.
I skrivelse av den 15 i förra månaden har Ni begärt mitt yttrande över
vissa i en skrivelsen bifogad »P. M.» angivna juridiska spörsmål, föranledda
av en ifrågasatt omläggning av de för vissa grupper av statstjänstemän
inrättade familjepensionskassorna, och får jag i anlednig härav anföra följande.
Till en början må anmärkas, att lagen om understödsföreningar (den 29
juni 1912 enligt 1 § till understödsföreningar) räknar också föreningar, som
avse att »meddela pension åt avliden medlems änka eller barn», i lagen kallade
»pensionskassor», samt att lagen äger tillämpning också på sådana
pensionskassor, som äro avsedda »för i offentlig tjänst anställda personer»
(98 §), såvida icke konungen beträffande viss kassa av detta slag förordnat,
att den skall vara undantagen från lagens tillämpning.
Eder sekreterare har på förfrågan meddelat mig, att förordnande av sistnämnda
innebörd lämnats beträffande tre av de nu ifrågavarande kassorna,
nämligen civilstatens änke- och pupillkassa samt statens järnvägars och
telegrafverkets motsvarande kassor. Beträffande tullstatens enskilda pensionsinrättning
har dylikt förordnande däremot icke meddelats, men inrättningen
har själv ansett sig falla utanför lagens tillämplighetsområde
och därför icke heller blivit vederbörligen inregistrerad.
Det synes tvivelaktigt huruvida denna inrättningens uppfattning är riktig.
De skäl, som skulle kunna anföras till stöd för densamma, torde väl med
samma rätt kunna användas beträffande de övriga kassorna, för vilka dock
ett Kungl. Maj:ts förordnande ansetts erforderligt. Emellertid är denna
fråga utan betydelse i förevarande sammanhang. Är nämligen lagen örn
understödsföreningar tillämplig, behöver man icke hysa någon tvekan^ örn
huru de spörsmål, som här intressera oss, skola besvaras: lagen innehåller
ju positiva stadganden örn pensionskassors överflyttning eller upplösning,
om erforderlig majoritet vid besluts fattande o. s. v.
Den till besvarande framställda huvudfrågan gäller, huruvida kassornas
beslutande organ, alltså de av delägarna utsedda fullmäktige och vad tullstatens
pensionsinrättning angår delägarna själva — vilka ju äga Insluta om
ändring av reglementet (§ 30) -— kunna med rättsligt förbindande verkan
fatta beslut om en överenskommelse med staten om dennas övertagande av
kassornas förpliktelser och örn överlämnande till staten av deras tillgångar.
Vi lia då först att tillse huruvida kassornas reglementen innehålla något
härom.
Enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa (§ 32) äga fullmäktige
— bortsett från vissa val och av Kungl. Maj:t infordrade yttranden
— »besluta» i frågor rörande förvaltningen av kassan eller örn »ändringar
och tillägg i detta reglemente» ävensom i ullåningsreglementct och instruk
-
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-5. (Bil. D.)
Bollen för kassans styrelse. Det heter sedan i andra stycket av samma paragraf,
att fullmäktiges beslut i ämnen, som angå »huvudgrunderna för kassan
eller ändringar eller tillägg i reglementena eller instruktionen för styrelsen»,
icke bliva gällande förr än de vunnit Kungl. Majits godkännande. Sistnämnda
föreskrift innefattar tydligtvis icke någon utvidgning av den i st. 1
angivna kompetensen: »huvudgrunderna för kassan» äro att finna i reglementet,
och ändring i huvudgrunderna sker icke på annat sätt än genom
ändring av reglementet.
Fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa lia ävenledes (§ 20 i
regi.) att förrätta val, granska kassans räkenskaper och förvaltning samt besluta
i frågor rörande »förvaltningen och om ändring i detta reglemente».
Det säges uttryckligen, att ändring i reglementet icke kan ske på annat sätt
än genom beslut av fullmäktige med godkännande av Kungl. Majit.
Beträffande fullmäktige för statens järnvägars änke- och pupillkassa heter
det på samma sätt i dess reglemente (§§ 24 och 25), att de äga förrätta vissa
val, granska kassans förvaltning och räkenskaper samt besluta i frågor örn
förvaltningen eller ändringar i och tillägg till reglementet, varvid det anmärkes,
att ändringar i reglementet måste underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Man lägger här märke till stadgandet, att örn Kungl. Majit skulle anse någon
dylik ändring vara av nöden, kommer Kungl. Majit att lämna fullmäktige
tillfälle att »yttra sig i ämnet», varemot det icke säges något örn fullmäktiges
bifall som förutsättning för ändringens genomförande.
A ad slutligen angår tullstatens enskilda pensionsinrättning, har denna ställts
i ett vida närmare beroende av staten än de övriga. Delägarna lia som redan
nämnts inga fullmäktige och överhuvud inga sammanträden. De välja fem
av de sju ledamöterna i den direktion, som har kassans löpande förvaltning
örn hand, men Kungl. Majit utfärdar instruktion för denna direktion, generaltullstyrelsen
utser revisorer och beslutar örn ansvarsfrihet. Örn ändring av
reglementet stadags i § 30, att förslag därom kan väckas av kassans direktion
hos generaltullstyrelsen, som, därest den anser sig kunna biträda förslaget,
infordrar delägarnas mening i form av ja eller nej till detsamma. Enhällighet
fordias därvid icke för bifall, icke ens kvalificerad majoritet. Vinner
nej, är förslaget förkastat, men örn ja-rösterna äro i majoritet, skall generaltullstyrelsen
hos Kungl. Majit anhålla örn den beslutade ändringens fastställande.
En överenskommelse av ovan angiven art kan icke anses ingå i den genom
reglementena utstakade kompetensen för fullmäktige resp. delägare. Befogenheten
att besluta örn ändringar, låt vara aldrig så vittgående, kan icke anses
innesluta också en befogenhet att bestämma örn kassans upplösning med
eller utan (iverflyttning av dess rättigheter och förpliktelser på annan. Man
kan icke utan språkligt våld kalla det för en ändring i ett reglemente, örn
man beslutar att den inrättning, vars verksamhet reglementet skulle reglera,
skall upphöra att finnas till. Det sista är en så genomgripande åtgärd, att
man väntar sig ett särskilt stadgande därom. I lagen om understödsföreningar
talas det också dels om stadgeändringar och dels örn förenings upplösning
eller överflyttning.
Därmed är frågan emellertid icke avgjord. Det måste ju finnas någon
rättslig möjlighet att avveckla dessa kassor liksom alla andra. I lagen örn
understödsföreningar, vilken som förut påpekats principiellt gäller också för
kassor av här ifrågavarande art, finnas stadgande!! örn kassors upplösning och
överflyttning. Att man icke intagit några motsvarande bestämmelser i de från
lagens tillämpning undantagna kassornas reglementen har väl antingen berott
därpå, att man icke ansett sig behöva på samma sätt som beträffande andra
kassor räkna med en upplösning eller mera sannolikt därpå att man ansett
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. D.)
sig kunna vid inträffande behov komma till rätta med saken även utan uttrycklig
bestämmelse i reglementet.
För frågans avgörande kunde man nu tänka sig tre alternativ: 1) avgörandet
hänsk,jutes till delägarna; 2) reglementet ändras och bestämmelser
införas däri örn tillvägagångssättet vid kassans upplösning; 3) fullmäktige
besluta även utan stöd i reglementet.
Det första alternativet kunde måhända synas vara det på en gång enklaste
och tryggaste. Man tycker sig ju då lia gått tillbaka till de egentliga rättsinnehavarna
och låtit dessa förfoga över vad som för dem framstår som deras
rättigheter och yttra sig över vad som nära berör allas deras intressen. Det
ligger också nära till hands att föreställa sig saken så, att delägarna överlåtit
sin befogenhet på fullmäktige, men icke i full utsträckning utan behållit för
sig själva vad som icke enligt reglementet tillkommer fullmäktige. \ id avgörandet
av frågor, som falla utanför fullmäktiges kompetens, skulle man då
antingen låta delägarna själva direkt fatta beslut eller också bereda dem tillfälle
att lämna fullmäktige ett särskilt bemyndigande att avgöra den uppkomna
frågan — ungefär som när en privat fullmäktig, då en åtgärd från
hans sida ifrågasättes, vilken ej ingår i den befogenhet som den honom lämnade
fullmakten förlänar, hos uppdragsgivaren begär ett vidgat bemyndigande.
— Emellertid innebure detta resonemang en felbedömning av förhållandet
mellan delägare och fullmäktige. De senares befogenhet grundar sig
icke som den privata uppdragsinneliavarens på huvudmannens viljeförklaring,
utan på reglementets bestämmelser. Lika litet som delägarna kunna fritt
avgöra huruvida de vilja låta sig representeras av fullmäktige eller ej, lika
litet kunna de giva dessas befogenhet en större eller mindre utsträckning. De
ha överhuvud — bortsett naturligtvis från tullstatens pensionsinrättning —
ingen annan funktion inom kassan än att välja fullmäktige. Därtill kommei
så de rent praktiska svårigheterna, som skulle vara förenade med att överlämna
beslutanderätten åt delägarna.
Det andra alternativet, beslut av fullmäktige efter förutgången regementsförändring,
är naturligtvis formellt otadligt. Det skulle också^ medföra den
fördelen att man i samband med bestämmelser örn tillvägagångssättet vid
kassas överflyttning eller upplösning kunde giva föreskrifter om dekigaies
rätt att överklaga ett beslut härom — tilläventyrs i överensstämmelse med
vad som finnes stadgat i lagen örn understödsföreningar, där det i 47 § heter,
alt föreningsmedlem, som förmenar att beslut ej tillkommit i behörig ordning
eller eljest strider mot lag eller förenings stadgar, äger tala därå genom
stämning till domstol inom tre månader från dagen för beslutet, efter vilken
tid rätten till klandertalan är förlorad. — Man kan dock ej frigöra sig från
känslan att detta förfarande betyder en onödig omgång. En ändring av reglemente
kunna fullmäktige med Kungl. Majlis bifall besluta när som helst,
utan att behöva först vädja till delägarna och begära något deras särskilda
bemyndigande till förändringen, icke ens i form av nytt val. Då en överenskommelse
med Kungl. Majit är från statens sida önskvärd, kommer givetvis
Kungl. Majit att lämna sitt samtycke till den härför nödiga reglementsändringcn.
liela denna del av proceduren blir en ren formalitet.
Därvid erbjuder sig då det tredje alternativet som det lämpligaste. I .stället
för att låta fullmäktige genom en reglementsändring själva utvidga sin
kompetens och därefter begagna sig av denna kompetensutvidgning till att avsluta
den önskade överenskommelsen med staten skulle man låta fullmäktige
ingå överenskommelsen omedelbart, utan föregående rcglemcntslörändring.
Detta blir i själva verket endast en extendering av reglementets bestämmelser.
Fullmäktige liro det allmänt beslutande organet för kassorna. De bilda del
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. D.)
ägarnas synliga representation. Delägarna handla genom fullmäktige och
som nämnt aldrig direkt. Står det nu klart att beslut om kassas avveckling
skall kunna fattas, bör det ej vara förenat med några betänkligheter att låta
beslutanderätten utövas av fullmäktige, även örn befogenheten ej direkt är
nämnd i reglementet.
Jag övergår så till frågan om den rättsverkan en överenskommelse örn
kassans upplösning saint dess rättigheters och förpliktelsers övergång på
staten skall anses få för de^ nuvarande delägarna. Kunna dessa mot sin vilja
tvingas över i de nya förhållandena? Kan man genom majoritetsbeslut inom
fullmäktige införa en ordning, vilken medför kanske betydligt ökade avgifter
för en delägare, som ej skulle lia något som helst gagn av den motsvarande
höjningen av pensionerna (han är tilläventyrs änkling och har endast
myndiga barn) ? och kan man i samma ordning beröva delägarna den
rätt att själva förvalta sin pensionskassa, som de tidigare utövat? Det ligger
ju nära till hands att här tänka på nya löneregleringar och deras genomförande.
Liksom en befattningshavare ej kan tvingas in på en ny lönestat
och de därvid fogade villkoren — såvida icke något förbehåll i sådan riktning
gjorts vid tjänstetillträdet eller på annat sätt — utan får välja emellan att
acceptera de nya förmånerna med åtföljande tilläventyrs ökade förpliktelser
och att bibehållas vid den avlöning, som tidigare tillkom honom, så skulle
menar man kanske en delägare ha rätt att själv avgöra, huruvida han vill
tor sin del acceptera de nya anordningarna eller behålla sin tidigare ställning
till kassan, de gamla avgifterna, de förut gällande pensionsbeloppen
o. s. \. Det bör anmärkas, att detta spörsmål örn den enskilde delägarens
skyldighet att finna sig i vad fullmäktige besluta icke endast uppstår vid
ett sa exceptionellt fall som då kassans överflyttning beslutas, utan likaväl
kan bli aktuellt vid ett beslut inom den bestående organisationens ram, t. ex.
vid avgiftsförhöjning.
... kan vara av ett visst intresse att tillse, huruvida lagen örn understödsföreningar
rörande detta spörsmål har något stadgande för de pensionskassor,
på vilka den är tillämplig. Enligt 36 § fattas å föreningssammanträde
besluten med enkel majoritet, där annat ej finnes bestämt i föreningens stadgar.
För ändring i förenings stadgar uppställas helt naturligt särskilda och
strängare krav. Enligt 44 § är beslut härom ej giltigt med mindre antingen
samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
varandra följande sammanträden och å det sista samlat minst två tredjedelar
av de röstande. Enhällighet är sålunda icke föreskriven. Även en stadgeändring,
som angår skyldighet att erlägga bidrag till föreningen eller rätt
till understöd eller till andel i föreningens tillgångar vid delägares avgång
eller föreningens upplösning, kan beslutas i nämnda ordning. Den som
anser sin rätt trädd för nära far anställa talan inför domstol inom viss tid,
men örn tiden försittes blir beslutet förbindande. Endast i ett fall har absolut
enhällighet stadgats: örn det gäller upptagande i stadgarna av någon
förut icke angiven grund för medlems uteslutande ur föreningen och ändringen
skall äga giltighet också gentemot den som vid frågans avgörande
redan var medlem, måste samtliga medlemmar lia samtyckt till beslutet.
Nu är det ju sant, att vad som i denna lag stadgas icke gäller för nu ifrågavarande
kassor (utom möjligen för tullstatens). Här har man ingenting annat
att hålla sig till än gällande reglementen och kanske de grundsatser som
före 1912 års lag tillämpades för pensionskassor i allmänhet. Emellertid
kan här en anmärkning vara på sin plats örn de offentliga tjänstemannakassornas
särskilda art. Dessa kassor tjäna på en gång ett offentligt och ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. D.)
89
privat intresse. De äro ej blott resultatet av sammanslutningar mellan vissa
persongrupper för tillgodoseende av samma intresse som i allmänhet kommer
människor att bilda understöds- eller pensionsföreningar, deras privata
intresse av att på bästa sätt kunna fullgöra sin försörjningsplikt gentemot
sina familjer. De skola också vara ett uttryck för statens intresse av att de
i dess tjänst anställda personerna kunna utföra sina sysslor i det trygga
medvetandet att de ej blott för egen del ha sin försörjning av sitt arbete, både
under sin krafts dagar och när ålderdom eller invaliditet göra dem oförmögna
att sköta tjänsten, utan att också deras familjer ej stå helt på bar backe,
när de själva falla ifrån. Detta statens intresse har tagit sig uttryck på flera
sätt. Staten har medverkat vid kassornas bildande, den har genom pekuniära
bidrag möjliggjort deras verksamhet, den har utfärdat reglementen
för dem och därvid tillerkänt sig befogenhet att i betydande utsträckning
öva tillsyn över deras förvaltning. Under sådana förhållanden kan det ju
svårligen tänkas att de enskilda delägarna skulle inom dessa kassor intaga
en starkare och självständigare ställning än i de av lagen reglerade. Som
förut nämnts skulle ju lagen egentligen gälla också för tjänstemannakassorna.
När nu Kungl. Majit förordnar, att de skola undantagas från dess
tillämpning, kan detta väl snarast antagas ske på den grund att deras nära
beroende och kontroll av staten göra lagens detaljbestämmelser både överflödiga
och olämpliga.
Går man nu till reglementena, skall man som vi redan sett finna, att det
ingenstädes fordras samtycke av den enskilda delägaren för att ett fattat
beslut skall kunna realiseras. För beslut av fullmäktige kräves i allmänhet
endast enkel majoritet. För reglementsändring måste däremot på visst sätt
kvalificerad majoritet föreligga. Men ett med iakttagande härav fattat beslut
länder delägarna till efterrättelse. Så är fallet även när beslutet går
ut på t. ex. en böjning av pensionsavgifterna. I reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa (§ 37) förutsättes det att en sådan höjning skall kunna
anlitas på grund av kassans ekonomiska ställning. Det är anmärkningsvärt
att någon motsvarighet till den i 1912 års lag delägare tillförsäkrade
rätten att vid domstol få ett föreningsbeslut underkastat prövning icke påträffas
i reglementena med avseende på fullmäktiges beslut. Rimligtvis beror
detta därpå att besluten i stor utsträckning —- sålunda alla reglementsändringar
— skola underställas Kungl. Majit. Mot kränkningar av vad som
måste sägas vara en delägares verkliga rätt skola dock de vanliga rättsmedlen
kunna anlitas för att utfå denna rätt.
Ett belysande rättsfall kan här anföras från tiden före tillkomsten av 1912
års lag. Det finnes refererat i Nytt juridiskt arkiv I för 1911 s. 310 ff. Poliskåren
i Göteborg hade bildat en begravningskassa och fått stadgar fastställda
av KB 1868. Enligt dessa stadgar hade delägare att erlägga vissa
belopp under angiven tid. Under förutsättning av kassans försämrade ställning
kunde han bli förpliktad att erlägga ytterligare avgifter. Medlem som
under föreskriven tid erlagt avgifter erhöll begravningsbrev å 100 kronor.
Någon bestämmelse örn sättet för ändring av stadgarna fanns icke. Begravningsbrev
hade nu utfärdats för E år 1879. Nya stadgar för föreningen
antogos 1905 och 1906, i vilka infördes en bestämmelse örn skyldighet för
medlem, som före deli 1 januari 1906 förvärvat rätt lill begravningshjälp,
att vidkännas ett avdrag i denna nied belopp, som stod i proportion till kassans
blist. E bade varken deltagit i eller godkänt detta beslut. Eller
Els död utbetalades av kassan endast en del av det belopp, varpå liegravningsbrevet
lydde. Då sterbhusdelägarna nu stämde kassan inför domstol,
ogillades käromålet av underdomslolen, men bovrätten, vars dom sedan en
-
90
Kunell. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. D.)
liälligt fastställdes av högsta domstolen, fann att sterbhusdelägarnas rätt
enligt 1868 års stadgar lagligen icke kunnat inskränkas genom sedermera i
samma stadgar gjord ändring, däri delägaren icke tagit del, och biföll kravet.
— Här är nu att märka dels att eu till visst belopp fixerad rätt kunde
åberopas, och dels att ingen bestämmelse fanns om sättet för stadgeändring.
Förhåller det sig emellertid nu så att en delägare redan med den nuvarande
organisationen kan finnas skyldig att underkasta sig ganska vittgående
förändringar i avgifts- och pensionsbestämmelserna — det talas ju uttryckligen
örn beslut som angå »huvudgrunderna för kassan» — synes det oberättigat
att medge honom en vidsträcktare rätt inom en organisation, sorn
genom ett lagligen fattat beslut träder i stället för denna. Han har icke genom
sitt inträde i kassan förvärvat någon pekuniärt fixerad rättighet på
samma sätt som en tjänsteutnämning betyder rätt till lön enligt den vid tiden
för utnämningen gällande lönestaten. Det lian förvärvat är snarast anspråk
på en viss relation mellan den en gång utfallande pensionen och de
inbetalta avgifterna. Och han har intet anspråk på orubblighet i den kassas
organisation, i vilken han ingick. Den självstyrelse, som då utgjorde ett
moment i organisationen, kan ju svårligen betraktas som en individuell
rättighet, vilken domstol skulle kunna tänkas villig att skydda.
Emellertid synes det, örn än icke rättsligen nödvändigt så dock av klokhetshänsyn,
till måhända rimliga betänkligheters hävande och onödiga processers
undvikande, förestavat att vid en blivande överenskommelse mellan
staten och vederbörande kassor inrycka en bestämmelse av innehåll att den
som önskar bibehållas vid dittills gällande förpliktelser och förmåner skall
äga rätt därtill, om han inom viss tid anmäler sin önskan. Därigenom ha
också de beslutande fullmäktige garderat sig mot ett eventuellt skadeståndsanspråk
från delägares sida. Denna fråga skall nu till sist beröras.
Huruvida de fullmäktige, som genom sina röster åvägabringa en överflyttning
på staten av de nuvarande kassornas tillgångar och förbindelser samt
kassornas upplösning, därigenom utsätta sig för risken av en skadeståndstalan
från missnöjda delägares sida är en fråga av väl uteslutande teoretiskt
intresse. Skadestånd kan ju icke ifrågakomma förr än någon verklig skada
tillfogats någon. Nu är det ju meningen, att den ifrågasatta uppgörelsen i
stället för att vara ofördelaktig för delägarna skall tillföra dem väsentliga fördelar,
låt vara att dessa te sig olika för olika grupper av intressenter, beroende
på den ställning de tidigare haft och de förmåner de förut åtnjutit. Om
det nu emellertid skulle visa sig, att en delägare genom de nya anordningarna
skulle lida en verklig rättsförlust, så bör som nyss anmärkts rättegångsvägen
stå honom öppen för hävdande av anspråket. (Det var ju till
förekommande härav som ett förbehåll i överenskommelsen ansågs tillrådligt.
) Men hans talan bör då rikta sig mot den, som bär att svara för kassans
förbindelser mot delägarna, alltså mot staten som kassans rättslige
successor. I lagen örn understödsföreningar 68 § stadgas det örn frivillig
överlåtelse av understödsförenings rörelse, att sedan beslut därom fattats
och gillats av tillsynsmyndigheten, skall den förening eller det bolag, varpå
överlåtelsen skett, anses lia inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter
och skyldigheter mot medlemmarna och andra understödsberättigade på
grund av den överlåtna rörelsen. Det är ju meningen, att staten skall helt
(iverta kassornas rättigheter och förpliktelser. Detta måste naturligtvis ske
på ett juridiskt fullt betryggande och för framtiden förpliktande sätt, så att
man ej skall behöva befara möjligheten av att staten genom reducerade anslag
eller på annat sätt försätter de forna delägarna i en ofördelaktigare
ställning. Men har staten på detta sätt övertagit resp. kassors förbindelser
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. D.) H
och den som anser sin rätt förnärmad alltså kan vända sig mot staten med
sin talan, blir ju en skadeståndstalan mot de beslutande fullmäktige praktiskt
taget utesluten. Om nämligen en mot staten förd talan av domstolen
underkännes, så lärer det väl icke vara några utsikter till att få ett skadeståndsanspråk
bifallet.
Sammanfattning.
Reglementena innehålla intet om befogenheten att besluta om kassornas
upplösning och den ifrågasatta överenskommelsen med staten. Då kassorna
måste kunna avvecklas, kan man emellertid — i stället för att gå omvägen
över en reglementsförändring — anse det organ, som är kompetent
att besluta förändringar i »huvudgrunderna» för kassorna, vara kompetent
också i denna fråga.
Fullmäktiges beslut bli förbindande för delägarna, även om det gäller en
total omläggning av kassan. Där den enskilde kan påvisa något verkligt
rättsanspråk, kan detta dock ej förintas, något som emellertid gäller även
beslut under den nuvarande ordningen. Med tanke på möjliga tvivelsmål
örn vad som är eller icke är en delägares verkliga rättigheter bör det i överenskommelsen
tillerkännas delägare frihet att, örn han inom viss tid uttalar
önskan därom, bibehållas vid rättigheter och skyldigheter enligt den gamla
ordningen.
Om en dylik bestämmelse inryckes och staten uttryckligen och på ett
juridiskt fullt betryggande sätt övertar kassornas förbindelser mot delägarna
och pensionsberättigade, kan risken att de beslutande fullmäktige skola
utsättas för en skadeståndstalan anses alldeles utesluten.
De två första frågorna i den Eder skrivelse bifogade »P. M.» kunna alltså
besvaras jakande.
Lund den 13 juli 1935.
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. E.)
Bilaga Ii.
Överenskommelse örn statens övertagande av telegrafverkets
änke- och pupillkassa.
Mellan 1934 åi''s lämiljepensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt undertecknade av fullmäktige för telegrafverkets änke- och pupillkassa
utsedda delegerade, under förbehåll av fullmäktiges godkännande, å andra
sidan, har denna dag överenskommelse träffats om statens övertagande av
kassans rörelse på villkor, som här nedan angivas.
Vad i denna överenskommelse sägs om delägare avser, där ej annat uttryckligen
angives, den som omedelbart före övertagandet var delägare i
kassan.
1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt det
för kassan vid övertagandet gällande reglementet eller på annan grund.
I samband därmed förhinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion,
ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för fullmäktig eller direktionsledamot
eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk
eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
2. För envar delägare, om vid övertagandet kvarstår i telegrafverkets
tjänst eller åtnjuter tjänstepension från verket och som ej gjort anmälan enligt
7 mom. här nedan, skola bestämmelserna i det förslag till allmänt
familjepensionsreglemente, som framlagts för innevarande års riksdag genom
proposition nr 201, bliva tillämpliga med de undantag och tillägg, som i 3, 4
och 5 mom. här nedan omförmälas. Därvid skall beträffande den, som i
kassan är berättigad till familjepension efter en högre lönegrad än den han
vid övertagandet tillhör, så anses som om han tillhörde den högre lönegraden.
3. För i 2 mom. avsedd delägare skall i stället för bestämmelserna i allmänna
familjepensionsreglementet rörande familjepensionsavdrag gälla, att
honom tillkommande lön (arvode) eller tjänstepension minskas med ett belopp,
motsvarande den avgift, som, därest de för honom närmast före övertagandet
gällande bestämmelserna alltjämt varit å honom tillämpliga, skolat
av honom vid varje ifrågavarande tidpunkt erläggas till kassan. Dock
skall i stället för den i kassans reglemente stadgade avgiftsbefrielsen för den,
som efter fyllda 60 år ej har hustru eller barn med anspråk å pension, gälla
motsvarande avgiftsbefrielse för den, som efter fyllda 65 år ej har hustru
eller barn med anspråk å pension.
Vinner i 2 mom. avsedd delägare vid eller efter övertagandet befordran till
befattning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för
vilken familjepensionsunderlaget är högre än underlaget för den tidigare innehavda
befattningen, eller förordnas han vid eller efter övertagandet att
innehava icke-ordinarie befattning, å vilken nämnda reglemente är tillämpligt
och för vilken ett högre familjepensionsunderlag är gällande än det för
hans förra befattning fastställda, skall allmänna familjepensionsreglemen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö■ (Bil. E.)
93
tet gälla även i fråga om familjepensionsavdragets belopp, varemot beträffande
den tidrymd, under vilken avdrag skall äga rum, ändring icke skall
föranledas av befordringen eller förordnandet.
4. För i 2 mom. avsedd delägare, vilken vid sin död kvarstod i tjänst
eller åtnjöt pension, må familjepensionens grundbelopp icke i något fall bestämmas
till belopp, understigande familjepensionsunderlaget för den befattning
han vid dödsfallet eller avgången med pension innehade eller, därest
han enligt 2 mom. skall anses i familjepensionshänseende tillhöra högre lönegrad,
familjepensionsunderlaget för denna.
Beträffande delägare, som efter övertagandet avgått ur telegrafverkets
tjänst utan att vara berättigad till pension, skall vad i 4 § 3 mom. andra
punkten allmänna familjepensionsreglementet stadgas icke äga tillämpning.
5. Efterlämnar i 2 mom. avsedd delägare vid sin död icke änka men frånskild
hustru, från vilken han erhållit äktenskapsskillnad före tidpunkten för
kassans övertagande, skall den frånskilda hustrun, där ömmande omständigheter
föreligga, antingen vid delägarens död, örn pensionsberättigade barn
då ej finnas, eller senare, då förut utgående barnpensioner upphört, kunna
efter prövning av myndighet, som Kungl. Majit bestämmer, tillerkännas pension
med högst det belopp, som enligt allmänna familjepensionsreglementet
tillkommer make ensam.
6. Till de vid tidpunkten för övertagandet befintliga pensionstagarna i
kassan samt till efterlevande efter sådan delägare, som avses i 2 § 2 mom.
i kassans reglemente, skall utgå dels grundpension till belopp, som skolat av
kassan gäldas, därest de omedelbart före övertagandet gällande bestämmelserna
alltjämt varit gällande, dels pensionstillägg, i den mån sådant vid övertagandet
utgår enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri sedermera
gjorda ändringar, dels dyrtidstillägg enligt de grunder, som vid varje
tidpunkt gälla i fråga om dyrtidstillägg åt efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst, dels ock ett fast tillägg, motsvarande tjugotvå procent å nämnda
grundpension.
Före övertagandet beviljade understöd jämlikt 8 § 3 mom. i kassans reglemente
skola alltjämt utgå enligt oförändrade grunder, dock att beloppen
skola ökas med tjugotvå procent.
I de i detta mom. avsedda fallen skola i övrigt med avseende å såväl rättigheter
som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. övertager, de före
övertagandet gällande bestämmelserna i tillämpliga delar gidia, därvid för
staten skall gälla vad enligt berörda bestämmelser gäller för kassan och därvid
myndighet, som Kungl. Majit bestämmer, skall fullgöra vad enligt samma
bestämmelser ankommer på kassans direktion eller fullmäktige. Vid tilllämpningen
härav skall följas den i kassan tillämpade praxis, att förskottsvis
för kvartal utbetald pension icke återkräves, örn pensionstagaren avlider
under kvartalet.
7. önskar delägare, som vid övertagandet kvarstår i telegrafverkets tjänst
eller åtnjuter tjänstepension från verket, att för honom i stället för föreskrifterna
i 2—5 mom. skall äga tillämpning vad i 6 inom. sägs och gör han därom
före övertagandet anmälan till Kungl. Majit, skall jämväl för honom bestämmelserna
i sistnämnda moment gälla.
8. Vid övertagandet överlåter kassan till staten samtliga tillgångar med
undantag av vad som motsvarar överskottet enligt balansräkning, uppgjord
per dagen för övertagandet enligt de grunder, sorn angivits i härvid såsom
bilagor'' fogade promemorior av byråchefen, fil. doktor T. Jansson. Rörande
tillgångarnas värdering skola jämväl gälla de i nämnda promemorior angivna
1 Motsvarar bilagorna I! och F vid propositionen.
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 245■ (Bil. E.)
grunderna. Uppgörelser i förevarande avseenden träffas mellan telegrafstyrelsen
och kassan. Uppstår därvid meningsskiljaktighet rörande värderingen
eller rörande tillgångarnas fördelning, skall frågan hänskjutas till Kungl.
Maj :ts avgörande.
över förenämnda överskott äga delägarna efter övertagandet förfoga. I
fråga örn användningen av överskottet besluta kassans vid övertagandet fungerande
fullmäktige i den ordning, som i kassans reglemente är stadgad rörande
ändring av reglementet.
9. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den å ömse sidor
godkänts före 1936 års utgång. I samband med godkännandet fastställes
dagen för övertagandet.
Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar, av vilka vardera
parten tagit ett.
Stockholm den 31 mars 1936.
1934 års familjepensionsutredning: Av fullmäktige för telegrafverkets än
ke-
och pupillkassa utsedda delegerade
:
A. Hamilton. Seth Ljungqvist.
O. A. Åkesson. Joél Laurin. G. Wold. Ragnar Nygren.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. F.)
95
Bilaga F.
P. M.
angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1934 års
familjepensionsutredning och delegerade för telegrafverkets änkeoch
pupillkassa den 31 mars 1936 träffad preliminär överenskommelse
angående statens övertagande av kassans
verksamhet.
Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.
Förevarande beräkningar äro verkställda med tillämpning av »självkostnadsgrunder»
(räntefot 4 %>) angivna i en av mig den 26 februari 1936 dagtecknad
P. M.1 med allmänna grunder för beräkningar angående civila familjepensionskassors
ställning i och för bedömande av den ekonomiska innebörden
av ett statens övertagande av verksamheten. Dessa beräkningar få
med hänsyn till arten av de sålunda tillämpade grunderna ej användas för
bedömande av kassans ställning under förutsättning att den faktiskt skulle
fortsätta sin verksamhet; för ett dylikt ändamål måste nämligen tillämpas
»betryggande grunder» (jfr nyssberörda P. M.).
Kassans ställning vid en tänkt fortsatt tillämpning av dess nuvarande reglemente,
dock med iakttagande av vad nedan sägs beträffande barnpensioner,
har undersökts på grundval av förhållandena den 30 september 1934. Beräkningarna,
vilka utförts av aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget Thule
fil. doktor R. Palmqvist, hava härvid först verkställts utan hänsyn till framtida
befordringar. Statsbidrag och förvaltningskostnader hava ej medräknats.
I bilaga Fl meddelas två balansräkningar upprättade efter dylika förutsättningar
betecknade »Balansräkning nr 1» och »Balansräkning nr 2»; de
skilja sig beträffande de gjorda antagandena angående barnpensioner — till
vilka räknas såväl barntillägg i fall, där pensionsberättigad änka finnes, som
pensioner till minderåriga barn i övriga fall. Barnpensionerna hava i balansräkning
nr 1, vilken motsvarar de förutsättningar, som angivits i min P. M.
januari 1936 (bilagd 1934 års familjepensionsutrednings utlåtande den 23
januari 1936 och ingående som Bil. D i Kungl. Maj:ts proposition nr 201 till
1936 års riksdag), genomgående antagits utgå med den procent av änkepensionen,
som föreslagits av 1934 års familjepensionsutredning (50, 20, 20 ...,
då pensionsberättigad änka finnes; 100, 50, 20, 20 . . . för moderlösa barn); i
de fall då ensamt barn nu åtnjuter pension, bar dock någon sänkning av den
redan utgående pensionen ej förutsatts. I överensstämmelse med vad för kassan
redan gäller antagas barnpensionerna upphöra vid 21 års ålder. I balansräkning
nr 2 hava nuvarande reglementes bestämmelser antagits tillämpade
beträffande nuvarande barnpensionärer och delägare enligt § 2 mom.
2, medan de nya procenttalen antagits gälla även här vad beträffar nuvarande
delägares efterlevande i övrigt; för samtliga nuvarande delägare tillämpas
familjepensionsvärden enligt tabellerna 1 och 2 i ovannämnda P. M. den 26
1 liliana B till denna proposition.
Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö. (Bil. F.)
•96
februari 1936. De återstående årsavgifter, vilkas kapitalvärde upptagits på
tillgångssidan, hava i enlighet med gällande reglementes bestämmelser antagits^
löpa, till dess 30 resp. 25 år räknat från avgiftsbetalningens början
uppnåtts, varvid dock för den, sorn fyllt 60 år och icke äger pensionsberättigad
familj, avgift icke antagits utgå.
Vid tillämpning av de bokförda värdena för kapitaltillgångarna blir kassans
överskott (»okorrigerat överskott») enligt balansräkning nr 1 3,545,714
kronor och enligt balansräkning nr 2, med däri förutsatt lägre barnpensionskostnad,
3,635,590 kronor. En värdering av kapitaltillgångarna efter en
effektiv ränta av 4 % (jfr avdelning 6 i min P. M. den 26 februari 1936) har
år 1935 företagits av f. d. byråchefen K. Dickman, varvid fastigheten upptagits
till sitt taxeringsvärde; Dickmans värdering bifogas (bilaga F2). Vid
hänsynstagande lill denna värdering uppstår ett korrigerat överskott i balansräkning
nr 1 av 4,121,914 kronor och i balansräkning nr 2 av 4,211,790
kronor. Om även invalidpensioner och pensioner enligt § 2 mom. 2 medräknas,
utgör pensioners kapitalvärde enligt balansräkning nr 1 sammanlagt
8,776,413 kronor och enligt balansräkning nr 2 8,686,537 kronor. Det korrigerade
överskottet utgör 46.97 °/o av pensioners kapitalvärde i balansräkning
nr 1 och 48.49 °/o av pensioners kapitalvärde i balansräkning nr 2.
I balansräkning nr 3, vilken även bygger på av doktor Palmqvist utförda
beräkningar av försäkringstekniska tillgångs- och skuldposter, hava pensionsbeloppen
upptagits i enlighet med överenskommelsen den 31 mars 1936 under
förutsättning av ett tänkt övertagande från statens sida av kassans verksamhet
per den 1 oktober 1934. Beräkningen har slutförts med viss hänsyn
till befordringar.
Preliminärt skola emellertid behandlas vissa resultat beräknade utan hänsyn
till framtida befordringar. Härvid må följande nämnas angående de tilllämpade
förutsättningarna i fråga örn familjepensionsförmånerna för nuvarande
tjänstepensionärer. Dessa skola enligt överenskommelsen utgå efter
samma grunder som för delägare i tjänst, men merkostnaderna flir dem skola
i princip helt betalas av kassans medel, även vad beträffar de fasta 120-kronorstilläggen.
I fråga örn de rörliga pensionsdelarna för denna kategori komma
härvid också dessa att belasta kassan, medan kassan å andra sidan gottskrives
dyrtidstillägg för denna grupp enligt nuvarande grunder å familjepensionsbelopp
enligt nuvarande skala. Beräkningarna hava i detta avseende
skett med utgångspunkt från en levnadskostnadsindex av 157.
Det okorrigerade överskott, som framkommer i balansräkning nr 3, örn kapitaltillgångarna
upptagas till sina bokförda värden, utgör 1,069,561 kronor.
Därest tillgångarna värderas efter en effektiv ränta av 4 % och fastigheten
efter sitt taxeringsvärde, ökas överskottet under i övrigt oförändrade förutsättningar
till 1,645,761 kronor.
Beträffande gränsåldern för äktenskaps ingående skall denna enligt överenskommelsens
huvudregler utgöra 65 år och icke 60 år såsom antogs vid
beräkningarna. Likaså skall avgiftsbetalningen i motsats till vad som antagits
vid beräkningarna, vilka på denna punkt bygga på gällande reglementes
bestämmelser, fortfara i 30 resp. 25 år även för det fall, att vederbörande
mellan fyllda 60 och 65 år saknar pensionsberättigad familj, dock i så fall
icke längre än till fyllda 65 år. Därest samtliga de delägare, som fortfarande
erlade avgifter den 30 september 1934, vare sig de vore i tjänst eller pensionerade,
i förevarande avseende skulle antagas övergå till de nya bestämmelserna,
bomme enligt doktor Palmqvist.s beräkning avgifternas kapitalvärde
att ökas med ungefär 36,000 kronor, ökningen av pensionernas kapitalvärde
torde, även om hänsyn tages till befordringar, ej överstiga ungefär
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. F.)
97
100,000 kronor. Enär övergången till de nya bestämmelserna ej är obligatorisk,
torde visst urval komma att äga rum. Vid verkställande av avräkning
med staten skola enligt vid förhandlingarna träffad överenskommelse såväl
på tillgångssidan avgifter efter 60 års ålder för den, som då ej har pensionsberättigad
familj, som på skuldsidan pensioner på grund av äktenskap
ingångna av tjänsteman efter 60 års ålder negligeras. Detta innebär en viss
ekonomisk förmån för kassan, vars belopp bland annat på grund av urvalsmöjligheterna
svårligen låter sig uppskatta — dess ungefärliga värde ligger
emellertid, om man utgår från de ovan anförda siffrorna, mellan 64,000
och 100,000 kronor.
Enligt överenskommelsen skall tjänsteman, även om befordran sker efter
kassans övertagande av staten, kvarstå å nuvarande reglementes bestämmelser
angående avgiftstidens längd (30 resp. 25 år). Vid de beräkningar med
hänsynstagande till befordringar, vilka på denna grund och för utredning i
övrigt företagits, hava lagts till grund vissa av doktor Palmqvist gjorda antaganden
beträffande befordringar m. m., vilka enligt en av denne den 1
februari 1936 avgiven utredning äro följande:
1) Av Palmqvist på basis av kassans erfarenhet beräknade genomsnittliga
delaktighets- och pensionsavgiftsbelopp (under förutsättning av fortgående
avgiftsbetalning) vid olika åldrar. Delaktighetsbeloppen avse de för nuvarande
delägare enligt övergångsbestämmelserna föreslagna pensionerna till
ensam änka, pensionsavgifterna åter avse dels nu utgående pensionsavgifter,
dels de nya pensionsavgifterna, som skulle komma att utgå efter befordran.
Efterföljande tabell anger dessa genomsnittliga delaktighetsbelopp P\ samt
pensionsavgifter px (nu utgående) och p''x (utgående efter befordran) för 5-årsgrupper.
Ålder X |
Lägre lönegrader |
Högre lönegrader |
||||
Px |
Px |
P''x |
P'' X X |
Px |
P''x |
|
25.25—29.25 ......................... |
821 |
100 |
105 |
1,304 |
167 |
179 |
30.25—34.25 ......................... |
821 |
100 |
105 |
1,393 |
179 |
193 |
35.25—39.25 ......................... |
861 |
105 |
112 |
1,447 |
187 |
202 |
40.26—44.26 ......................... |
909 |
lil |
122 |
1,653 |
219 |
238 |
45.25—49.25 ......................... |
910 |
lil |
122 |
1,730 |
232 |
253 |
50.25—54.25 ......................... |
910 |
lil |
122 |
1,757 |
235 |
257 |
55.25—59.25 ......................... |
916 |
lil |
123 |
1,785 |
241 |
264 |
60.25—64.25 ......................... |
1,909 |
263 |
292 |
2) Från kassan erhållna uppgifter rörande befordringarna intill nuvarande
tidpunkt bland kassans delägare den 1 juli 1920. Utgående från antagandet,
att delägare, som icke vunnit befordran under dessa 15 år, sannolikt
icke komma att befordras, har Palmqvist härur beräknat i efterföljande
tabell angivna sannolikheter bx för x-årig delägare, att någon gång bliva
befordrad och sannolika antalet år tx, som kommer att förflyta intill första
befordran.
Bihang till riksdagens protokoll 19,16. 1 sami. Nr 245.
7
98
Kungl. Mcij.ts p/oposition nr 245. (Bil. F.)
Ålder X |
Lägre lönegrader |
Högre lönegrader |
||
** |
K |
|||
25—29 ............................................... |
0.59 |
7 |
0.77 |
9 |
30—34 ............................................... |
0.37 |
9 |
0.63 |
8 |
0.28 |
9 |
0.69 |
7 |
|
40—44 ............................................... |
0.20 |
7 |
0.54 |
6 |
45—49 ............................................... |
0.07 |
7 |
0.39 |
6 |
50—54 ............................................... |
0.05 |
7 |
0.20 |
5 |
55—59 ............................................... |
0.03 |
2 |
0.07 |
3 |
Överenskommelsen angående begränsning av avgiftstiden till 30 resp. 25
år även för framdeles befordrade tjänstemän grundar sig på följande förhållanden.
Enligt ett av familjepensionsutredningen ursprungligen framlagt
förslag skulle avräkning mellan staten och kassan ske utan hänsyn till befordringar;
för tjänsteman, som befordrades efter statens övertagande av
kassans rörelse, skulle det nya civila familjepensionsreglementet i allt väsentligt
bliva gällande. Detta innebar bland annat att för dem, som eljest
skulle hava varit befriade från avgifter före inträdet i pensionsåldern, avgiftsbetalningen
skulle utsträckas intill nämnda ålder, medan för dem, som
hade att vidkännas avgifter även efter pensioneringen, avgiftsbefrielse skulle
inträda vid uppnådd pensionsålder, och det nya reglementets avkortningsregler
för pension i huvudsak gälla. Häri vidtogs efter hemställan från kassans
delegerade den ändringen, att avgifterna skulle upphöra efter 30 resp.
25 avgiftsår även för framdeles befordrad tjänsteman med rätt för honom
till oavkortade familjepensionsförmåner. Kapitalvärdet av de avgifter, som
på detta sätt bortfölle för deni, vilka enligt nuvarande bestämmelser slutbetala
före pensionsåldern, skulle härvid i stället täckas genom en engångsinbetalning
från kassans sida. Detta kapitalvärde utgjorde per den 30 september
1934, beräknat utan hänsyn till avgång från tjänsten med sjuk- eller
invalidpension eller frivillig avgång, 197,283 kronor. Ifrågavarande värde
synes vid beräkning per tidpunkten för statens övertagande av kassans rörelse,
vilket preliminärt antagits ske år 1937, lämpligen kunna upptagas till
ett avrundat belopp av 200,000 kronor. Med detta belopp har kassan även
belastats i bifogade balansräkning nr 3, vilken därefter visar ett överskott
kassan till godo av 1,445,761 kronor, räknat per den 30 september 1934.
Vid beräkningen av nu berörda kapitalvärde har helt bortsetts från de
fall, där avgiftsbetalningen enligt nuvarande bestämmelser upphör först efter
pensionsåldern och beträffande vilka fall ingen ändring i avgiftstidens
längd skulle föranledas av befordringen; för dessa fall innebär den träffade
överenskommelsen en något mindre kostnad för staten än det förut nämnda
förslaget.
Såsom ovan nämnts, har i familjepensionsutredningens ursprungliga förslag
ingen hänsyn tagits till befordringar. Den träffade överenskommelsen
innebär i sådant avseende ingen annan avvikelse från förslaget än att vissa
avgifter, som eljest skulle hava inbetalats av befordrade tjänstemän, inlösas
av kassan med sitt kapitalvärde. Vill man undersöka innebörden av överenskommelsen
med fullständigt hänsynstagande till befordringar, kan dessas
inverkan på det ekonomiska förloppet bedömas på följande sätt. Som
tillgång för staten upptagas dels värdet av avgiftsförhöjningar efter befordran
(avgiftstiden begränsad till 30 resp. 25 år efter inträdet i kassan), av
doktor Palmqvist beräknat till 176,565 kronor, dels ock förenämnda be
-
Kungl. Majlis proposition nr 245. (Bil F.)
99
lopp av 200,000 kronor, varmed de befordrade tjänstemännens avgifter efter
30 resp. 25 år inlösas av kassan. Som skuld upptages kapitalvärdet av pensionsförhöjningar
på grund av befordran bortsett från den rörliga pensionsdelen;
ifrågavarande skuldpost har av doktor Palmqvist beräknats till
452,226 kronor. Skillnaden mellan dessa skuld- och tillgångsposter, 75,661
kronor, kan efter detta beräkningssätt sägas bliva statens förlust på framtida
befordringar genom övertagandet av kassan, räknat per den 30 september
1934. Det torde, när det gäller att bedöma detta resultat, knappast behöva
särskilt framhållas, att antaganden angående framtida befordringsförhållanden
givetvis äro behäftade med en hög grad av osäkerhet. Skulle
befordringsfrekvensen minskas, nedginge förlusten och kunde lätt övergå
i en lika stor eller större vinst för staten.
Vad beträffar den avräkning, som skall äga rum vid statens övertagande
av kassans rörelse, torde som beräkningsantaganden angående dyrtidstilläggens
resp. de rörliga pensionsdelarnas storlek i förhållande till familjepensionen
för tjänstepensionärers efterlevande böra gälla de grunder, som äro
fastställda för sista kvartalet före statens övertagande av kassans rörelse,
resp. svara mot då gällande grunder; vad beträffar den levnadskostnadsindex
som skall komma till användning vid dessa grunders tillämpning, föreslås,
att denna skall upptagas till 157.
Såsom redan nämnts, skall kassan för erhållande av avgiftsbefrielse för
framdeles befordrade tjänstemän efter 30 resp. 25 avgiftsår erlägga ett belopp
till staten av 200,000 kronor.
I fråga örn antagandena i övrigt böra dessa, där ej ovan annorlunda särskilt
angivits, väljas enligt min P. M. den 26 februari 1936; fastigheten förutsättes
upptagen till sitt taxeringsvärde, därest den fortfarande är i kassans
ägo vid tidpunkten för statens övertagande av kassans verksamhet. Vid
avräkningens verkställande skulle emellertid egentligen uppkomma ytterligare
frågor att lösa på grund av valfriheten att övergå på de nya bestämmelserna
eller att kvarstå på de gamla. Det härmed följande urvalet synes
dock ej kunna väntas bliva av större betydelse vad beträffar delägare i
tjänst än att F*-värdena och övriga antaganden kunna bibehållas oberoende
av urvalet. fVvärdena skola i så fall i avräkningen tillämpas på den
av kassan bekostade pension, som faktiskt kommer att gälla för vederbörande
på grund av dennes val. Den sannolikt obetydliga förlust, som staten
i och för sig skulle göra på själva beräkningsgrunderna genom urvalets
inverkan, motverkas av att 120-kronorstillägget, som ju för denna grupp
icke medtages i avräkningen, ej skall utgå för de delägare, som ej vilja
övergå å de nya bestämmelserna. Beträffande tjänstepensionärerna, för
vilka 120-kronorstilläggen skola betalas av kassan, synes det riktigast att vid
avräkningens verkställande anse, att samtliga de f. d. tjänstemän, som vid
övertagandet voro delägare i kassan, hava övergått å de nya bestämmelserna.
Bedömt efter de tillämpade beräkningsgrunderna skulle — bortsett från
verkningarna av höjningen av gränsåldern 60 år till 65 år samt från avvikelser
mellan de faktiska kostnaderna i samband med befordringar och de
belopp, varmed de befordrades avgifter efter 30 resp. 25 år enligt överenskommelsen
avlösts — kostnaden för staten för övertagandet utgöras av kapitalvärdet
av de fasta 120-kronorstilläggen för delägare i tjänst, 763,285
kronor.
Därest kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen, 763,285 kronor, tänkes
amorterat på ett antal år under tillämpning av lika stora annuiteter, bliva
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 445. (Bil. F.)
dessas årsbelopp vid kontinuerlig beräkning efter 4 % räntefot följande för
de nedan angivna alternativa amorteringstiderna:
Annuitet motsvarande
Annuiteten 120-kronors-tillägget
utgår under (kapitalvärdet 763,285 kr.)
kr.
20 år.............................................. 55,000
25 » .............................................. 48,000
30 > .............................................. 43,000
35 * .............................................. 40,000
40 » .............................................. 38,000
Statsbidraget enligt nuvarande grunder till kassan utgjorde år 1935, utan
inräknande av pensions- och dyrtidstillägg, 68,582 kronor. Vilken av ovan
angivna amorteringstider man än väljer, blir således annuiteten mindre än
det nu utgående statsbidraget.
Vad beträffar de av staten helt bekostade rörliga pensionsdelarna komma
dessa att understiga dyrtidstilläggen beräknade enligt nuvarande grunder
å pensionerna enligt nuvarande skala, detta, såvitt jag kunnat finna, oberoende
av hur levnadskostnadsindex framdeles utvecklar sig.
Stockholm den 31 mars 1936.
Kungl. Maj.ts proposition nr 245. (Bil. F 1.)
101
Bilaga F 1.
Telegrafverkets änke- och pupillkassa. Balansräkningar per den 30 september 1934 etter “självkostnadsgrunder“
(räntefot 4 %•, statsbidrag och förvaltningskostnader e] medräknade).
i
Tillgångar
Balansräk -
Balansräk -
ning nr 1
(utan hänsyn
till framtida
befordringar)
Ring nr 2
(utan hänsyn
till framtida
befordringar)
Kassans nuvarande
reglemente,
dock 1934
års familjepensionsutrednings
procenttal för
barnpensioner
utom beträffande
de redan utgående
barnpensioner,
för
vilka nuvarande
bestämmelser
leda till högre
belopp kr.
Kassans nuvarande
reglemente,
dock 1934
års familjepensionsutrednings
procenttal för
barnpensiouer
vad beträffar
nuvarande delägare
i tjänst
kr.
Balansräkning nr 3
(okorrigerade överskottet utan hänsyn
till framtida befordringar)
Pensioner enligt överenskommelsen den 31
mars 1936 (pensions- och dyrtidstillägg
hava ej medräknats, ej heller vad angår
delägare i tjänst 120 kronorstillägg och
rörlig pensionsdel; för pensionerade delägare
har hela pensionen, inkl. 120-kronorstillägg och rörlig pensionsdel,
medräknats, varemot avdrag gjorts för
dyrtidstillägg å nuvarande pension enligt
nuvarande bestämmelser; hänsyn har ej
tagits till utsträckning av pensionsrätten
för hustru utöver vaO nu obligatoriskt
gäller, t. ex. genom att nuvarande gränsålder
för äktenskaps ingående, 60 år,
höjes eller genom att pensionsrätt för
frånskild hustru införes)
kr.
Kapitalbehållning enligt räkenskaperna.......
Kapitalvärdet av återstående avgifter för förefintliga
delägare
högre lönegrader..........................
lägre lönegrader...........................
delägare enl. § 2 mom. 2..................
Summa
10,065,308
880,552
1,362,333
13,934
12,822,127
10,065,308
880,552
1,362,333
13,934
12,322,127
10,065,308
880,552
1,362,333
13,934
12,322,127
Skulder
Kapitalvärdet av utgående pensioner till änkor
och barn
änkor ....................................
minderåriga barn..........................
invalidpensioner...........................
Kapitalvärdet av förefintliga delägares rätt till
familjepension för efterlevande
a) delägare i tjänst
högre lönegrader .....................
lägre lönegrader......................
b) pensionerade delägare
högre lönegrader......................
lägre lönegrader ......................
c) delägare enligt § 2 mom. 2..............
Överskott (okorrigerat) ......................
Summa
2,341,776
231,389
10,384
2,843,243
2,835,280
219,267
261,767
33,307
3,545,714
12,322,127
Därest kapitalbehållningen värderas efter 4 %
effektiv ränta, varvid dock fastigheten upptages
till sitt taxeringsvärde, ökas kapitalbehållningens
värde med .................... 576,200
För avgiftsbefrielse efter 30, resp. 25 avgiftsår
vad angår i framtiden befordrade delägare
avgår enligt träffad överenskommelse....... —
Det med hänsyn till ovanstående korrigerade
överskottet utgör.......................... 4,121,914
2,341,776
141,513
10,384
2,843,243
2,835,280
219,267
261,767
33,307
3,635,590
12,322,127
576,200
4,211,790
1 2,856,967
1 172,646
1 12,668
2 3,871,048
2 3,598,820
3 328,252
3 371,530
1 40,635
1,069,561
12,322,127
576,200
200,000
1,445,761
1 122 % av värdet i balansräkning nr 2.
2 Kapitalvärdet av »grundpension» enligt det av utredningen föreslagna civila familjepensionsreglementet;
sammanlagda kapitalvärdet av 120-kronorstilläggen för de nuvarande delägarna i tjänst, vilka tillägg el ingå i
balansräkningen, utgör 763,285 kronor. °
3 Beloppet har beräknats som summan av 122% av värdet i balansräkning nr 2 och skillnaden mellan å
ena sidan, de nya pensionsbeloppen (inkl. 120-kronorstillägg och rörlig pensionsdel) och, å andra sidan, nu
gällande pensioner ökade med 22 % jämte nu utgående dyrtidstillägg. Sistnämnda skillnad, vilken av doktor
Palmqvist uppskattats till 60,746 kronor för högre lönegrader och 52,174 kronor för lägre lönegrader, avser
förhållandena den 31 december 1935, medan beräkningarna i övrigt avse förhållandena den 30 september 1934.
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 245. 8
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 245. (Bil. F 2.)
Bilaga F 2.
Telegrafverkets änke- och pupillkassa. Kapitaltillgångar 30/, 1934.
Bokfört värde kr. |
Värde efter en eff. ränta |
Marknads- värde 31/i2 1934 |
Procentuell |
||
Kapitaltillgångar A. Fastighet ................ B. Obligationer Svenska statens .......... Sveriges stadshypotekskassa |
av 3.5 % |
av 4 % |
|||
66,224 1,038,226 1,897,558 160,000 |
i 62,400 1,190,700 2,301,101 169,016 |
1 52,400 1,136,904 2,194,924 164,640 |
1,245,309 2,403,160 171,200 |
||
S:a B |
3,095,784 |
3,660,817 |
3,496,468 |
3,819,669 |
|
C. Svenska kommunlån ...... |
233,645 |
278,394 |
262,784 |
||
D. Inteckningslån i Stockholms-fastigheter inom 50 % av tax.-värdet____ över 50 %, inom 60 %........ över 60 %, inom 662/3 % .... |
4,780,000 714,485 50,000 |
86.2 |
|||
Sta D E. Övriga tillgångar (ej försäk-ringstekniskt beräknade pos-ter) : Banker och postgiro ...... |
5,544,485 |
5,824,123 |
5,694,686 |
100.0 % |
|
1,055,631 148,743 1 |
1,055,631 148,743 |
1,055,631 148,743 |
|||
1 |
1 |
||||
Sta E |
1,204,375 |
1,204,375 |
1,204,375 |
||
Summa kapitaltillgångar |
10,134,513 |
11,020,109 |
10,710,713 |
||
Skulder: (ej försäkringstek-niskt beräknade poster) .. |
69,205 |
69,205 |
69,205 |
||
Saldo: tillgångar över skulder |
10,065,308 |
10,950,904 |
10,641,508 |
1 Taxeringsvärde.
366833. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.