Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
1
Nr 243.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms
slott den 17 april 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 april 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om revidering av gällande tullsatser för pälsverk
och arbeten därav samt anför därvid följande:
Nu gällande tullsatser å pälsverk och arbeten därav äro i stor utsträckning
fastställda såsom finanstullar eller tullar å umbärliga varor av lyxbetonad
karaktär. Emellertid hava dessa tullsatser blivit av betydelse jämväl såsom
skyddstullar. Inom landet förekommer nämligen numera uppfödning av
pälsbärande djur, såsom får, kanin, mink (närts) och sällsynt räv (blå- och
silverräv). Vidare är den svenska beredningsindustrien för pälsverk numera
av ganska betydande omfattning, och körsnärsindustrien har i vårt land gamla
anor. Dessa tre näringsgrenar hava i viss mån olika intressen med avseBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 243.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
ende å pälsverkens gruppering och tullarnas avvägning. För dem, som uppföda
pälsdjur, är det uppenbarligen ett tämligen allmänt önskemål, att de
oberedda skinnen äro belagda med tull, under det att beredningsindustrien
påyrkar tullfrihet i så stor utsträckning som möjligt för de oberedda och tullar
för de beredda pälsverken. I körsnärsindustriens intresse ligger närmast,
att tullarna å beredda pälsverk hållas låga, varemot tillfredsställande skydd
kräves för tillverkningen av persedlar av pälsverk. Det statsfinansiella intresse,
som anknyter sig till ifrågavarande tullar, är icke oväsentligt.
I skrivelse den 20 april 1934, nr 176, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit
ville låta verkställa utredning angående en revidering av tullsatserna för
pälsverk under beaktande av de olika berättigade intressen, som därav kunde
beröras, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Denna riksdagens anhållan var närmast föranledd av en inom
andra kammaren väckt motion (nr 108), i vilken hemställdes, att riksdagen
måtte besluta, att tullen å oberedda pälsverk helt borttoges och att en tull
av 20 procent av värdet åsattes samtliga beredda, lösa pälsverk. I sitt utlåtande
(nr 19) över nämnda motion framhöll bevillningsutskottet, bland annat,
dels att de principiella betänkligheter, som gjorde sig gällande mot tilllämpning
av värdetullar, förtjänade särskilt beaktande i fråga om varuslag
med så svårbedömbart värde som pälsverk, dels ock att, då värdet åtminstone
beträffande de finare slagen företrädesvis läge i de råa skinnen, dessas
värde i berett tillstånd icke kunde vara utslagsgivande för beredningsindustriens
behov av tullskydd. Till utskottet ingivna framställningar från
vissa sammanslutningar inom ifrågavarande branscher utvisade emellertid,
att frågan utom för beredningsindustrien hade sådan betydelse även för
andra näringsgrenar, att en utredning beträffande tullsatserna och uppdelningen
i tullhänseende borde omfatta såväl oberedda som beredda, lösa pälsverk
samt arbeten därav.
Genom beslut den 28 september 1934 anbefallde Kungl. Majit generaltullstyrelsen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt inkomma
med utlåtande och förslag i ämnet.
I anledning härav har generaltullstyrelsen efter verkställd utredning i
skrivelse den 23 januari 1935 avgivit utlåtande och förslag angående en revidering
av tullsatserna för pälsverk. Därvid har styrelsen meddelat, att styrelsen
för att erhålla närmare kännedom örn de olika näringsgrenarnas önskemål
hållit överläggningar med representanter för desamma var för sig,
varjämte de uppkomna spörsmålen dryftats vid sammanträde med på en
gång närvarande representanter för sammanslutningar och företag inom
såväl pälsdjursuppfödningen som pälsverksberedningen och pälsvarutillverkningen.
Innan jag övergår till att redogöra för innehållet av generaltullstyrelsens
utlåtande torde böra lämnas en översikt av de bestämmelser för tulltaxeringen
av oberedda och beredda pälsverk samt arbeten därav, som nu gälla och
vilka återfinnas dels i tulltaxan, dels i särskilda författningar angående tillläggstullar.
Dessa bestämmelser hava följande innehåll:
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
3
Tull taxe nr -
Statis tiskt nr -
Varuslag
Tull för
100 kg.
kronor
Tilläggstull
för
100 kr.
kronor
306
675
307
308
309
310
311
312
676
677
678
679
680
681
313
314
315
316
682
683
684
685
Pälsverk:
oberedda:
av får, gasell, get, hjort, hund, isbjörn,
katt, ren, rådjur, schakal, varg och
älg; ävensom av räv och säl, ej hänförliga
till nr 307 (676)............
Anm. Såsom pälsverk av får anses icke
astrakan, persian, s. k. halvpersian och
tibet, ej heller s. k. Salzfelle.
av bäver, chinchilla, hermelin, mård,
närts, persian, vit-, blå-, svart-, silver-
och korsräv, sobel, äkta säl samt
utter ..........................N
andra slag........................N
beredda, lösa:
av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller
nötkreatur, isbjörn, katt, ren,
rådjur, schakal, varg och älg; ävensom
av räv och säl, ej hänförliga till
nr 311 (nr 680)..................N
av kanin eller hare................N
av bäver, chinchilla, hermelin, mård,
närts, persian, vit-, blå-, svart-, silveroch
korsräv, sobel, äkta säl samt utter N
andra slag........................N
Arbeten av pälsverk:
beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade
persedlar, foder, tillskurna besättningar,
bräm och mattor med eller
utan sömnadsarbete härunder inbegripna:
av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller
nötkreatur, isbjörn, katt, ren,
rådjur, schakal, varg och älg; ävensom
av räv och säl, ej hänförliga
till nr 314 (683) ..............N
av bäver, chinchilla, hermelin, mård,
närts, persian, vit-, blå-, svart-, silver-
och korsräv, sobel, äkta säl
samt utter....................N
andra slag, konstgjorda svansar härunder
inbegripna..............N
fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda,
med pälsverk till övertyg eller foder:
av får, gasell, get, hjort, hund, hästeller
nötkreatur, isbjörn, katt, ren,
rådjur, schakal, varg och älg; ävensom
av räv och säl, ej hänförliga
till nr 319—320 (688—689) .. .. E
fria
350:
150:
25:
300:
600:
300:
300: —
1,100:
550:
600: —
15: —
15:
15:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
Tull- |
Statis- |
Tull för |
Tilläggs- |
|
taxe- |
tiskt |
Varuslag |
100 kg. |
100 kr. |
nr |
nr |
kronor |
kronor |
|
av kanin eller hare: |
||||
317 |
686 |
med övertyg eller foder av spånads- |
||
vara, innehållande silke ......E |
1,100: — |
|||
318 |
687 |
andra ........................E av bäver, chinchilla, hermelin, mård, |
900: — |
|
närts, persian, vit-, blå-, svart-, sil-ver- och korsräv, sobel, äkta säl |
||||
samt utter: |
||||
319 |
688 |
med övertyg eller foder av spå- |
||
nadsvara, innehållande silke.. E |
1,650: — |
15: — |
||
320 |
689 |
andra ......................E |
1,450: — |
15: — |
andra slag: |
||||
321 |
690 |
med övertyg eller foder av spånads- |
||
vara, innehållande silke ......E |
1,100: — |
|||
322 |
691 |
andra ........................E |
900: — |
|
Anm. till nr 316—318 (685—687) och |
||||
321—322 (690—691). Till dessa num-mer eljest hänförliga persedlar skola, |
||||
(688—689) stadgas. |
Enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1911 års tulltaxa voro alla slags
oberedda pälsverk fria från tull. Beredda lösa pälsverk av får, get, ren,
hund, varg, vanlig räv, katt eller häst- eller nötkreatur voro belagda med en
tull av 25 öre för kilogram, av sibiriskt lamm (ej persian), tibet, hamster,
murmel, nutria, bisam, kanin eller hare med en tull av 50 öre för kilogram,
samt gruppen »andra slag» med en tull av 1 krona för kilogram. Beredda
hopsydda skinn voro uppdelade i två grupper, den ena omfattande samtliga
ovan särskilt uppräknade slag av pälsverk jämte konstgjorda svansar, allt
med en tull av 3 kronor för kilogram, och den andra gruppen »andra slag»
med tull av 6 kronor för kilogram. För de fullfärdiga persedlarna gällde
samma uppdelning som nyss nämnts med tullsatser av 6 resp. 9 kronor för
kilogram.
Den förut omförmälda tullfriheten för alla slag av oberedda pälsverk var
rådande till år 1921. Under detta år vidtogos emellertid åtskilliga ändringar
i tullhänseende beträffande artiklar av mera lyxbetonad karaktär och i samband
därmed infördes tull å oberedda pälsverk av andra djur än får, get,
ren, hund, varg, vanlig räv, katt, häst- och nötkreatur. Tullen fastställdes
till följande belopp, nämligen för oberedda skinn av sibiriskt lamm (ej persian),
tibet, hamster, murmel, nutria, bisam, kanin eller hare till 2 kronor
50 öre för kilogram och för de övriga, vilka sammanfördes i gruppen »andra
slag», till 5 kronor för kilogram. Redan vid 1922 års riksdag sänktes nämn
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
da tullsatser, den förra till 1 krona 50 öre och den senare till 3 kronor 50 öre
för kilogram, varjämte i taxan infördes en bestämmelse därom, att tullen
för oberedda skinn av kanin och hare med kvarsittande huvud och tassar
skulle utgå med endast 75 öre för kilogram. Vidare överfördes till den tullfria
gruppen skinn av vanlig säl, hjort, älg, rådjur och gasell. Under åren
1926 och 1927 genomfördes även vissa ändringar, vilka delvis föranleddes
av handels- och sjöfartstraktaten med Tyska riket den 14 maj 1926. Oberedda
pälsverk av kanin och hare blevo därvid åter fria från tull.
I anslutning till tulltaxeändringen år 1921, varigenom vissa råa skinn
belädes med tull, höjdes tullen för beredda pälsverk av sibiriskt lamm etc.
från 50 öre till 3 kronor och tullen för gruppen »andra slag» från 1 krona
till 6 kronor för kilogram. Samtidigt vidtogos mot förut berörda ändringar
i gruppindelningen svarande omgrupperingar och ändringar av tullsatserna
för arbeten av pälsverk. En längre gående differentiering i tullbeskattningen
av dessa arbeten visade sig emellertid påkallad, och vid 1922 års riksdag
åsattes persedlar med övertyg eller foder av hel- eller halvsiden en tull,
som med 2 kronor för kilogram översteg tullen å motsvarande persedlar med
övertyg eller foder av annat spånadsämne. Någon sådan uppdelning av tullen
för den lägst beskattade gruppen (av får, get etc.) vidtogs emellertid ej.
Såsom framgår av den förut återgivna uppställningen rörande nu gällande
bestämmelser för tulltaxeringen av pälsverk och arbeten därav äro pälsverken
med vissa undantag indelade på det sätt, att de enklaste och de mest
värdefulla slagen sammanförts i olika grupper. De övriga inrymmas i rubriken
»andra slag», vilken alltså i stort sett omfattar sådana pälsverk, som
kunna räknas till mellankvaliteterna. Anledningen till att man övergått till
denna indelning, som grundar sig på förslag av 1925 års tulltaxerevision, är
närmast den, att de förutvarande bestämmelserna, enligt vilka samlingsrubriken
(»andra slag») var åsatt den högsta tullsatsen, visat sig i manga
fall leda till ett mindre tillfredsställande resultat. Pälsverk, som icke varit
föremål för någon mera betydande import och av denna anledning icke ansetts
böra särskilt omnämnas i tulltaxan, ävensom i marknaden nytillkomna,
mindre värdefulla pälsverk drabbades nämligen ofta av en alltför hög
beskattning.
Den tilläggstull av 15 procent å varuvärdet, som gäller för under tulltaxenr
307, 311, 314, 319 och 320 upptagna slag av pälsverk och arbeten därav, tillkom
år 1932 och åsattes med hänsyn till dessa pälsverks mera lyxbetonade
karaktär. Till komplettering härav infördes i körsnärsindustriens intresse
enligt beslut av 1934 års riksdag samma tilläggstull för klädespersedlar av
spånadsvara med besättning eller garnering av dessa pälsverk. Härjämte
intogs i taxan en föreskrift därom, att alla slags fullfärdiga persedlar av
pälsverk med besättning av sådant pälsverk, som är underkastat tilläggstull,
skola tulltaxeras efter vad som är stadgat för persedlar av det material, som
ingår i besättningen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
I anslutning till de olika intressen rörande tullskydd, som enligt vad förut
nämnts äro rådande på förevarande område, och med anknytning jämväl till
tulltaxans uppdelning av pälsverken har generaltullstyrelsen i sin utredning
grupperat de olika uppkomna spörsmålen under rubrikerna oberedda pälsverk,
inhemsk pälsverksberedning och arbeten av pälsverk, varjämte styrelsen
i en särskild avdelning behandlat frågan om förekommande tilläggstullar.
Oberedda pälsverk. Beträffande dessa slag av pälsverk har styrelsen inledningsvis
framhållit, att de ändrade förhållanden, som inträtt sedan tull
å oberedda pälsverk år 1921 infördes, föranledde därtill, att frågan örn tullen
å oberedda pälsverk numera måste bedömas jämväl med hänsyn tagen till
den inhemska pälsdjursuppfödningens berättigade intressen. Vid sin redogörelse
för de olika intressen, som här äro att beakta, har generaltullstyrelsen
skilt mellan tre intressegrupper, nämligen de som företräddes av representanter
för fåraveln, för kaninuppfödningen och för uppfödningen av djur,
t. ex. mink (närts) och sällsynt räv (blå- och silverräv), vilka lämna ädlare
pälsverk. Styrelsen har i detta sammanhang anfört bland annat följande:
Fårskinn. Under utredningen hade svenska fåravelsföreningen framställt
yrkande om att oberedda får- och lammskinn måtte beläggas med tull,
varvid tullsatsen föreslagits att utgå antingen efter värdet å de råa skinnen
eller efter dessas vikt, och hade i förstnämnda fall föreslagits en värdetull
av 20 procent. Av vad som framkommit vid överläggningarna med representanter
för de olika intressen, som här gjorde sig gällande, hade styrelsen
erhållit den uppfattningen, att den svenska fåraveln beträffande pälsverksproduktionen
under senare år gått avsevärt framåt samt att såsom följd av
det målmedvetna arbete, som för närvarande nedlades på detta område, ännu
bättre resultat kunde förväntas. Då emellertid endast en ringa del av de
svenska skinnen vore användbara till pälsverk, skulle en tull å oberedda fårskinn
för att bliva av nämnvärd betydelse för prisbildningen å de inhemska
skinnen behöva omfatta även sådana skinn, som vore avsedda för garveriindustrien.
Införandet av tull å denna viktiga råvara skulle emellertid nödvändiggöra
ändring av tullsatserna för läder och skinn. Vid sådant förhållande
ansåge styrelsen sig icke kunna förorda införandet av ett tullskydd
för oberedda fårskinn oavsett dessas användning. Då vidare den svenska
fåraveln endast i begränsad omfattning kunde förse den inhemska pälsvaruindustrien
med råvara och stora svårigheter skulle uppstå att vid importtillfället
särskilja oberedda fårskinn allt eftersom de kunde få användning
för pälsverksberedning eller för garveriändamål, ansåge styrelsen sig icke
heller kunna förorda att fårskinn, avsedda till pälsverksberedning, åsattes
tull.
Kaninskinn. Den inhemska kaninuppfödningen hade under de senaste
åren utvecklats gynnsamt och vore av särskild betydelse såsom binäring
till det mindre lantbruket. Tidigare hade köttproduktionen varit det
väsentliga för kaninuppfödningen och pälsverksproduktionen av underordnad
betydelse. Enligt vad de av generaltullstyrelsen hörda representanterna
framhållit ansåges emellertid numera, att rörelsen icke kunde bliva räntabel,
örn den inriktades endast på köttproduktion. Att kaninuppfödningen utgjorde
en uppåtgående näringsgren framginge därav, att medan under 1932
års säsong, omfattande vinterhalvåret 1932—1933, 4,000 kaniner slaktats,
antalet slaktade djur för halva säsongen 1934 uppgått till 55,000 och under
hela 1934 års säsong beräknades uppgå till 100,000 å 150,000. Den
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
7
ojämförligt största delen av de oberedda skinnen exporterades, och endast en
obetydlig del bereddes inom landet. Med hänsyn härtill hade tullen, som nu
utgjorde 150 kronor för 100 kilogram, endast ringa betydelse för avsättningen
av de svenska kaninskinnen. Under hänvisning härtill hade de inhemska
beredarna och pälsvarufabrikanterna påyrkat en betydande nedsättning
i tullen.
Med hänsyn till kaninuppfödningens betydelse såsom binäring till lantbruket
och då ändrade förhållanden på exportmarknaden för såväl kött som
skinn av kaniner kunde medföra, att den inhemska marknadens konsumtion
av skinn kunde bliva av verklig betydelse för kaninuppfödningens bestånd
och fortsatta utveckling, ansåge generaltullstyrelsen, att vid föreliggande
tullfrågas bedömande ej alltför stort avseende borde fästas vid det
nuvarande läget. Även om styrelsen av anförda skäl icke ansåge sig böra
tillstyrka de framställda kraven på generell nedsättning av nu utgående tull
för öberedda kaninskinn, ville styrelsen dock förorda en viss modifiering av
tullsatsen. De svenska skinnen fördes i marknaden renskurna, d. v. s. med
huvud och tassar borttagna, under det att oberedda kaninskinn, som inköptes
i utlandet, i stor utsträckning hade huvud och tassar kvarstånde. Nämnda
delar, som ur produktionssynpunkt vore praktiskt taget värdelösa, förtyngde
emellertid skinnet i avsevärd grad. Före ikraftträdandet av den
svensk-tyska handelstraktaten av år 1926 hade, såsom förut anförts, tullen
för skinn med kvarstånde huvud och tassar utgått med endast halva beloppet,
d. v. s. 75 kronor för 100 kilogram, och styrelsen funné sig böra föreslå,
att den tidigare gällande tullnedsättningen för kaninskinn med fastsittande
huvud och tassar återinfördes. Till undvikande av en allt för långt
gående uppdelning av tulltaxenumren syntes bestämmelsen i likhet med vad
tidigare varit fallet böra inflyta i taxan i form av en anmärkning.
Ädlare pälsverk. Uppfödningen av djur, vilka lämnade ädlare pälsverk,
hade erhållit större omfattning under de senare åren, så att densamma
numera kunde fylla landets behov av pälsverk av nämnda slag. En väsentlig
del av produktionen försåldes till utlandet. På grund härav hade de
av styrelsen hörda representanterna förklarat, att tullen å oberedda skinn
icke hade någon betydelse ur uppfödarsynpunkt och även påyrkat dess borttagande.
Beträffande sådana oberedda pälsskinn, för vilka något intresse av tull
icke gjorde sig gällande inom landet, ville styrelsen erinra därom, att de
nuvarande tullarna införts uteslutande för att möjliggöra en högre beskattning
av beredda pälsverk och arbeten därav. 1 propositionen nr 366 till
1921 års riksdag återgåves ett uttalande av dåvarande tull- och traktatkommitténs
tullavdelning rörande tullen å oberedda pälsverk. I sagda uttalande
framhölles, att någon nämnvärd tullinkomst icke torde vara att beräkna av
de föreslagna tullarna å oberedda skinn, enär större delen av de skinn, som
infördes lill riket, utfördes till Tyskland för beredning och sedermera återinfördes
därifrån. Avsikten med de föreslagna tullsatserna vore följaktligen
endast alt möjliggöra en högre tullbeskattning av de beredda skinnen utan
alt införa någon högre skyddstull. Denna synpunkt gjorde sig i särskild grad
gällande, då fråga vöre örn dyrbara pälsverk. Det syntes styrelsen även
oegentligt att bibehålla tullsatserna å vissa slag av de billigare oberedda pälsverken,
om de ädlare gjordes tullfria.
Efter denna redogörelse har generaltullstyrelsen beträffande under tulltaxenr
308 fallande oberedda pälsverk framhållit, att i fråga örn dessa —
med bortseende från de förut behandlade kaninskinnen — något inhemskt
8
Kungl. Majlis proposition nr 243-
uppfödarintresse för bibehållande av tullen icke förelåge. Från den inhemska
beredningsindustriens sida hade yrkande framställts om tullens borttagande,
vilket skulle äga särskilt intresse beträffande pälsverk av skunk, wallaby,
murmel, opossum och bisam, som i jämförelsevis stor utsträckning vöre
föremål för beredning inom landet. Såsom motivering för den påyrkade tullfriheten
hade — anför styrelsen vidare — bland annat framhållits följande:
De svenska grossisterna inköpte i regel skinnen i oberett tillstånd, varefter
skinnen lagrades i utlandet för att efter hand antingen hemföras eller säljas
till annat land. Att skinnen icke omedelbart hemfördes hade ofta sin grund
däri, att de råa skinnen droge tull. Då partierna lagrades i utlandet, läge
det nära till hands för grossisterna att låta bereda skinnen, innan de hemfördes,
i synnerhet som tullskillnaden mellan oberedda och beredda skinn vöre
obetydlig. För kaninskinn bleve tullen till och med i regel avsevärt lägre,
örn skinnen infördes beredda, än örn de importerades råa. Medgåves tullfrihet
för oberedda skinn, skulle dessa i långt större utsträckning för sortering
och dylikt införas till Sverige och lagras härstädes i avvaktan på förbrukning
eller försäljning till annat land. Härigenom skulle de svenska beredarna
vinna ökade möjligheter att erhålla arbete.
För egen del erinrar generaltullstyrelsen i detta sammanhang om vad
styrelsen anfört beträffande principfrågan om tull eller tullfrihet å oberedda
skinn samt framhåller, att beredarnas intresse att vinna ökade arbetstillfällen
visserligen förtjänade beaktande men att detta intresse syntes böra
tillgodoses genom en lämpligare avvägning av tullsatserna för oberedda
respektive beredda skinn och ej genom införande av tullfrihet för de förstnämnda.
Generaltullstyrelsen har därefter vidrört frågan om pälsverkens
uppdelning i tulltaxan och i samband därmed tagit ställning till
tva förslag, som beröra icke blott oberedda pälsverk utan även övriga grupper
av pälsverk och arbeten därav och vilka avse en ändrad tulltaxering
av pälsverk av räv, annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, ävensom
av persian samt arbeten av dylika pälsverk. Generaltullstyrelsen har därvid
anfört i huvudsak följande:
Pälsverk av r ä v, annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv, vöre
för närvarande upptagna bland de lägst tullbeskattade pälsverken. Härunder
folie sålunda vanlig rödräv och skinn av t. ex. japansk, mongolisk,
turkisk och patagonisk räv. Då dessa skinn med hänsyn till såväl värde
som användning närmast vore jämställda med de skinn av mellankvaliteterna,
vilka vore hänförliga till gruppen »andra slag», hade styrelsen ansett
sig böra biträda ett framställt förslag att ur tulltaxenr 306, 309, 313 och 316
utesluta skinn av räv.
I fråga örn pälsverk av persian, som enligt nu gällande bestämmelser
vöre hänförliga till de högst tullbeskattade pälsverken, hade framställning
gjorts, att de måtte överföras till gruppen »andra slag». Som motivering
härför hade i huvudsak hänvisats till de svårigheter i tulltekniskt hänseende,
som förelåge vid särskiljandet av helpersian från närbesläktade skinn,
s. k. halvpersian, vilka senare för närvarande folie under »andra slag». Enligt
de bestämmelser, som gällt före 1926 års svensk-tyska handelstraktat,
skulle pälsverk av persian i tullhänseende skiljas från halvpersian eller, såsom
varan vid denna tid benämnts i tulltaxan, »sibiriskt lamm, ej persian».
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
9
Genom nämnda traktat hade persian utbrutits ur den högst tullbeskattade
gruppen, men artikeln hade återförts dit i samband med de tulländringar,
som vidtagits av 1933 års riksdag, sedan handelstraktaten upphört att gälla.
Skillnaden mellan hel- och halvpersian vore emellertid i gränsfall synnerligen
svårbestämbar, alldenstund frågan i vissa fall endast gällde olika sorteringar
av lammskinn från samma fårras, det s. k. fettsvansfåret (karakul).
Styrelsen ansåge, att de tulltekniska svårigheterna vore av sådan art, att en
ändring i tulltaxan borde komma till stånd. Då ett överförande av halvpersian
till den högst tullbeskattade gruppen, särskilt med hänsyn till värdet
å lägre kvaliteter av nämnda pälsverk men även ur tulltekniska synpunkter,
icke kunde förordas, ansåge styrelsen sig böra biträda förslaget att ur tulltaxenr
307, 311, 314, 319 och 320 utesluta pälsverk av persian och arbeten
därav, vilka då skulle komma att falla under gruppen »andra slag».
Inhemsk pälsverksberedning. I fråga om den inhemska pälsverksberedningens
läge har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Sedan omkring 25 år tillbaka har inom landet funnits en beredningsindustri
för pälsverk. Nämnda industri var till en början av obetydlig omfattning,
men rörelsen utvidgades under krigstiden avsevärt. För närvarande
beredas huvudsakligen skinn av får, lamm, kanin, kalv, föl, skunk, opossum,
bisam och räv. Får- och lammskinnen och i viss utsträckning även
kaninskinnen inköpas i regel av fabrikerna såsom oberedda och försäljas
sedermera i berett tillstånd. Beredningen för grossisters och pälsvarufabrikers
räkning (löngodsberedningen), som har den största betydelsen för industrien,
omfattar främst skunk, opossum, bisam, räv, kalv och föl. I
mindre utsträckning beredas även skinn av utter, bäver, mullvad och säl,
vartill komma av mindre företagare och enskilda personer till beredning och
färgning inlämnade skinn av olika slag.
I fråga örn den del av tillverkningen, för vilken fabrikerna själva inköpa
de råa skinnen, tillgodoses behovet dels inom landet och dels genom import.
De svenska fårskinnen beredas huvudsakligen för användning till mattor,
fällar, militärpälsar och dylikt. Av får- och lammskinn införas bland annat
italienska, spanska, argentinska och finska skinn, av vilka genom olika beredningssätt
erhållas skinn för mattor, pälskappor, mössor, besättningar
m. m. Av den inhemska produktionen av kaninskinn hava de svenska berederierna
hittills icke förbrukat någon större del. Den svenska beredningsindustrien
har såsom konkurrenter främst de stora världsindustrierna inom
branschen, belägna i Tyskland och Frankrike. Enligt vad som framhållits
gäller det här icke endast en priskonkurrens utan även bortarbetandet av
en uppfattning inom den svenska pälsvaruhandeln, som de inhemska beredarna
icke tillerkänna berättigande, nämligen att vissa skinnslag (kanin, bisam
etc.) endast kunna erhålla en förstklassig beredning i nämnda länder. I
fråga örn färgningen har den svenska industrien haft att övervinna stora
svårigheter men kan numera anses hava kommit därhän, att i stort sett lika
god färgning av standardskinn kan utföras i Sverige som i utlandet.
De merkostnader, som den inhemska beredningsindustrien i första hand
har alt räkna med i förhållande till utlandet, äro högre arbetslöner. Vidare
nödgas de svenska företagen betala avsevärt högre priser än de tyska för
färger och vissa kemikalier, ifråga örn vilka de tyska fabrikanterna äro så
gott som allenahärskande. Enligt vad som uppgivits har en i detta avseende
verkställd undersökning givit till resultat, alt de för svenska beredarna tilllämpade
prisen äro omkring dubbelt så höga som de i Tyskland gällande.
Härtill kommer, all de utländska konkurrentfabrikerna i regel liro betydligt
större företag än de svenska, varigenom de förras allmänna omkostnader
bliva lägre.
10
Kungl. Ma]:ts proposition nr 243-
Generaltullstyrelsen har framlagt vissa siffror beträffande importen av beredda
pälsverk men samtidigt framhållit, att några slutsatser rörande den
inhemska beredningsindustriens konkurrensförmåga näppeligen läte sig dragas
därav. I fråga om beredningsindustriens behov av tullskydd har styrelsen
därefter anfört bland annat följande:
En av styrelsen företagen beräkning av det nettotullskydd, som nu gällande
tullsatser innebure för industrien, syntes i stort sett bekräfta riktigheten
av den uppfattning, som fabrikanterna gjorde gällande, nämligen att det nuvarande
tullskyddet vore lågt, och vad särskilt anginge kaninskinn hade såsom
resultat av den verkställda beräkningen angående nettotullskyddet erhållits
en negativ siffra, varvid förutsatts, att de råa skinnen infördes med
kvarstånde huvud och tassar, vilket i regel torde vara förhållandet.
För pälsverk, som underginge såväl beredning som färgning, syntes färgningskostnaden
i regel vara dubbelt så hög som kostnaden för själva beredningen.
En fullt rättvis avvägning av tullskyddet skulle sålunda kunna vinnas
endast på det sätt, att olika tullsatser fastställdes för pälsverken allt efter
som de undergått endast beredning eller såväl beredning som färgning. En
dylik uppdelning skulle emellertid medföra en allt för långt gående specifikation
i tulltaxan och kornine även att leda till svårigheter i tulltekniskt
hänseende, varför styrelsen icke ansåge sig kunna förorda ett förslag i sådan
riktning. I detta sammanhang finge även framhållas, att allt för stor hänsyn
icke kunde tagas till förut omnämnda höga priser för de svenska förbrukarna
å färger och kemikalier, alldenstund dessa till största delen finge
tillskrivas rådande valutaförhållanden och andra liknande omständigheter
och syntes fördenskull icke lämpligen kunna eller böra utjämnas genom förhöjda
tullsatser av mera bestående karaktär.
Generaltullstyrelsen har vidare i detta sammanhang erinrat örn att representanter
för den svenska beredningsindustrien i skrivelse i februari 1934
till riksdagens bevillningsutskott hemställt, att beredda lösa skinn av får,
lamm, häst- och nötkreatur måtte utbrytas ur tulltaxenr 309, med tull av 25
kronor för 100 kilogram, och tillsammans med pälsverk av kanin åsättas en
tull av 500 kronor för 100 kilogram. Denna hemställan hade motiverats därmed,
att kostnaderna för skinnens beredning vore synnerligen höga. I fråga
om får- och lammskinn exempelvis motsvarade dessa kostnader omkring
50 procent av skinnvärdet. Enahanda yrkande hade sedermera framförts
även beträffande vissa beredda lösa pälsverk av säl (white coats och s. k.
blåbackar).
Beträffande dessa framställningar har generaltullstyrelsen nu anfört:
De slag av pälsverk, som avsågos i nämnda framställningar, nyttjades av
den stora allmänheten och kunde näppeligen räknas till de mera lyxbetonade.
Styrelsen funne därför, att viss försiktighet borde iakttagas vid en höjning
av tullen för dessa artiklar. Vissa slag av lammskinn syntes visserligen vara
att betrakta såsom lyxbetonade varor, och anledning skulle sålunda föreligga
att jämställa dessa skinn med pälsverk av mellankvaliteten (»andra slag»).
Ett särskiljande i tulltekniskt hänseende av lamm- och fårskinn syntes emellertid
möta stora tulltekniska svårigheter. Ehuru berednings- och färgningskostnaderna
kunde växla för olika skinnsorter, holle styrelsen vidare före,
att — för undvikande av en allt för långt gående specificering i tulltaxan —
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
11
alla slag av beredda, lösa pälsverk av tullfri råvara fortfarande borde sammanföras
i ett tulltaxenummer med enhetlig tullsats. Den verkställda utredningen
syntes emellertid tala för att tullen, som nu utgjorde 25 kronor för
100 kilogram, vid en ändring icke borde fastställas till lägre belopp än 150
kronor. Med hänsyn till de höga manufaktureringskostnaderna och den vid
beredningen uppkommande stora viktförlusten (omkring 30 procent) syntes
i fråga om de slag av pälsverk, som folie under tulltaxenr 310 och 312, en
höjning av tullen från 300 till 400 kronor för 100 kilogram få anses motiverad.
Dessa högre tullsatser skulle enligt de uppgifter, som inhämtats, lämna
ett nettotullskydd, motsvarande 13—15 procent av de sammanlagda berednings-
och färgningskostnaderna.
Beträffande de till tulltaxenr 311 hänförliga beredda pälsverken har generaltullstyrelsen
anfört följande:
I fråga örn ädelpälsverken hade några för hela gruppen representativa
uppgifter rörande beredningskostnaderna icke kunnat erhållas, beroende på
att den beredning av dylika pälsverk, som förekomme inom landet, i allmänhet
avsåge endast ett mindre antal skinn. Med hänsyn till den större
omsorg, som måste nedläggas vid arbetet med dessa mera dyrbara skinn,
finge man emellertid här räkna med att kostnaderna i allmänhet bleve högre
än för övriga slag av pälsverk. För ett skinn av silverräv, vägande i berett
tillstånd 0.4 kilogram, utgjorde beredningspriset sålunda omkring 4 kronor.
Ehuru tullen å beredda skinn enligt tulltaxenr 311 — 600 kronor för 100
kilogram -—■ för närvarande icke vöre av någon större betydelse för den
svenska beredningsindustrien, syntes för bibehållande av en lämplig relation
mellan tullarna å olika slag av pälsverk en ökning av tullen å övriga beredda
pälsverk likväl böra föranleda viss höjning av förstnämnda tull, förslagsvis
till 800 kronor.
Under erinran att jämlikt 9 § i tulltaxeförordningen pälsverk, som i berett
skick utföras till utlandet för att därstädes undergå färgning, vid återinförseln
under vissa omständigheter må utlämnas mot en tull, motsvarande
15 procent av bearbetningskostnaden, har generaltullstyrelsen meddelat, att
representanter för den inhemska beredningsindustrien, under åberopande av
att den svenska industrien hade att erlägga avsevärt högre priser å färger
och kemikalier än vissa utländska konkurrenter, hemställt, att nämnda procentsats
måtte höjas till minst 30. För egen del har generaltullstyrelsen
därom anfört:
Enligt styrelsens mening syntes man näppeligen kunna tillmäta de högre
färg- och kemikaliepriserna sådan betydelse. Det vore att märka, att den
inhemska industrien åtnjöte ett visst skydd jämväl därigenom, att en färgning
i utlandet vore förbunden med vissa högre omkostnader, avseende frakt
och dylikt, än bearbetningen inom landet. I detta sammanhang borde ock
tågås i betraktande, att, även örn de inhemska företagarna under senare år
gjort avsevärda framsteg i tekniskt hänseende, åtskilligt ännu torde återstå,
innan de i full utsträckning kunde upptaga konkurrensen med de främsta
företagen i utlandet. All fantasifärgning liksom även färgning av vissa skinnsorter
måste därför alltjämt verkställas utomlands. Med hänsyn härtill ansåge
styrelsen sig icke böra förorda någon ändring i nu gällande tullbestämmelser
beträffande beredda pälsverk, som återinfördes efter att i utlandet
hava undergått färgning.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
Arbeten av pälsverk. De av kommerskollegium publicerade redogörelserna
för Sveriges industriella produktion innehålla följande uppgifter angående
den inhemska tillverkningen av pälsverksarbeten under åren 1931—
1934:
År 1931 |
År 1932 |
År 1933 |
År 1934 |
|
Arbeten av pälsverk: |
||||
beredda, hopsydda skinn, foder m. m..... st. |
170,000 |
153,000 |
83,300 |
86,300 |
värde kr. |
1,387,954 |
1,506,006 |
1,010,084 |
843,222 |
fullfärdiga persedlar: |
||||
pälsar................................ st. |
11,700 |
10,984 |
7,365 |
9,500 |
värde kr. |
3,451,332 |
2,559,154 |
2,163,110 |
2,724,102 |
pälsgarnityr, höör, kragar o. d.........st. |
50,625 |
46,790 |
33,700 |
31,560 |
värde kr. |
2,535,655 |
1,656,765 |
1,278,312 |
1,143,649 |
pälsmössor............................ st. |
42,225 |
35,096 |
30,236 |
37,672 |
värde kr. |
774,023 |
620.142 |
495,940 |
636,118 |
ej specificerade arbeten.......... värde kr. |
195,233 |
89,388 |
93,748 |
99,157 |
värde kr. |
8,344,197 |
6,431,455 |
5,041,194 |
5,446,248 |
Importen av arbeten av pälsverk har sedan år 1931 nedgått högst väsentligt,
även om en viss stegring ägt rum under år 1935 i jämförelse med åren
1933—1934. Importsiffrorna för år 1935 motsvara dock endast omkring 60
procent av 1931 års siffror.
Beträffande nämnda importminskning anför generaltullstyrelsen, att densamma
enligt dess förmenande icke hade sin förklaring i ökad konkurrensförmåga
hos den inhemska pälsvarufabrikationen utan berodde på minskad
konsumtion av pälsvaror. Av uppgifterna rörande den inhemska produktionen
framginge nämligen, att även denna avsevärt nedgått sedan år 1931,
ehuru icke i fullt samma utsträckning som importen.
Styrelsen har vidare erinrat, hurusom Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening,
föreningen Sveriges pälsvarugrossister och Sveriges körsnärsmästareförening
i skrivelse den 20 februari 1934 till riksdagens bevillningsutskott
framhållit, bland annat, att de dåliga konjunkturerna i förening med det
otillräckliga tullskyddet hårt drabbat pälsvarubranschen, som hade att uppvisa
relativt stor arbetslöshet, och i anslutning härtill hemställt, att väsentligt
högre tullskydd måtte införas för arbeten av pälsverk.
Beredda, hopsydda skinn. Beträffande under tulltaxenr 313—315 upptagna
arbeten av pälsverk har generaltullstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Den
i handelsstatistiken redovisade importen av de under dessa tulltaxenummer
upptagna arbeten av pälsverk hade år 1933 haft ett värde av omkring
942,000 kronor.1 Styrelsen hade beträffande de till nämnda tulltaxenummer
hänförliga artiklar icke kunnat erhålla några för tullfrågans bedömande
lämpliga tillverkningskalkyler, beroende på att en tillverkning inom
1 För år 1934 946,500 kronor och för år 1935 827,800 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
13
landet av de viktigaste artiklarna — hopsydda skinn till s. k. tavlor eller
foder — för närvarande icke vore lönande. Den i produktionsstatistiken redovisade
inhemska tillverkningen utgjordes huvudsakligen av tillskurna besättningar,
bräm, mattor och dylikt.
I saknad av uppgifter, som kunde läggas till grund för ett mera ingående
bedömande av frågan örn behovet av tullskydd, ansåge styrelsen sig vid tulltaxenr
313—314 kunna föreslå endast sådan höjning av de nuvarande tullsatserna,
som vore betingad av de förordade ändringarna i tullsatserna för
beredda pälsverk. Med hänsyn till att importen under tulltaxenr 315 vore
jämförelsevis stor, syntes en något större förhöjning av tullsatsen vid detta
nummer lämpligen böra genomföras. Man syntes nämligen hava anledning
antaga, att en dylik höjning skulle kunna leda till en ökad tillverkning inom
landet av s. k. tavlor av kanin, bisam och vissa andra slag av skinn. Vid
beräkning av dessa tullhöjningar hade man att taga hänsyn till att ett betydande
avfall uppkomme vid tillverkningen. Avfallets storlek växlade såväl
för olika slag av skinn som för olika artiklar. Man syntes dock kunna beräkna,
att avfallet i allmänhet uppginge till 30 å 35 procent. Enligt styrelsens
mening borde sålunda vid en ökning av tullen för beredda, lösa pälsverk
i överensstämmelse med förut angivna förslag tullsatserna för sådana
arbeten av pälsverk, som folie under nr 313—315, höjas med 200 kronor
respektive 300 kronor och 250 kronor för 100 kilogram. Härigenom skulle
tullsatserna vid dessa nummer, som nu utgjorde 300 kronor respektive 1,100
kronor och 550 kronor, komma att uppgå lill 500 kronor respektive 1,400
kronor och 800 kronor för 100 kilogram.
Fullfärdiga persedlar. I fråga om fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda,
med pälsverk till övertyg eller foder, upptagna under tulltaxenr 316—322,
har generaltullstyrelsen framhållit, att införseln under senare år nedgått,
men att den alltjämt vore betydande och år 1933 representerat ett värde av
nära 800,000 kronor.1 De största siffrorna inom gruppen avsåge införseln
under tulltaxenr 316, som huvudsakligen utgjordes av lamm-, get-, föl- och
kalvkappor.
Efter att hava erinrat, hurusom styrelsen i ett den 27 januari 1934 avgivet
yttrande till chefen för handelsdepartementet över en framställning från föreningen
Sveriges pälsvarugrossister och Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening
angående tullen å fullfärdiga persedlar av pälsverk, framhållit, att nettotullskyddet
för färdiga pälsvaror vore relativt lågt i jämförelse med det, som
gällde för exempelvis konfektionsindustriens produkter, har styrelsen i detta
sammanhang anfört:
Av styrelsen vid den nu föreliggande utredningen inhämtade upplysningar
syntes giva stöd för den uppfattning, åt vilken styrelsen tidigare givit uttryck.
Det mötte emellertid avsevärda svårigheter alt från industriens representanter
erhålla sådana uppgifter, som på ett konkret sätt belyste förhållandena
för industrien i dess helhet och vilka kunde läggas till grund vid
beräkningen av det tullskydd, som kunde vara erforderligt. Svårigheterna
vore beroende därav, att ifrågavarande artiklar framställdes under mer eller
mindre hantverksmässiga former och alt i följd härav såväl det vid tillverkningen
uppkomna avfallet som kostnadskalkylerna växlade högst avse
1
För år 1934 732,500 kronor oell för år 1935 1,009,000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
värt för olika persedlar, även om de vore framställda av samma slags pälsverk.
Vissa uppgifter hade likväl införskaffats rörande materialåtgången
vid tillverkning av pälskappor och kragar. Av de kostnadskalkyler, som
ställts till styrelsens förfogande, framginge, att det nuvarande nettotullskyddet
vore jämförelsevis lågt i förhållande till framställningskostnaderna men
mycket varierande för olika slags plagg. Den stora variationen vore emellertid
till en del beroende därpå, att uppgifterna erhållits från företag å skilda
orter inom landet med olika fabrikationskostnader.
Vidare har generaltullstyrelsen framhållit, att vissa justeringar av tullskyddet
för fullfärdiga persedlar syntes vara motiverade, men förklarat, att
styrelsen icke funne anledning föreligga att vidtaga så stora förhöjningar,
som från fabrikanthåll påyrkats i den förut berörda framställningen till bevillningsutskottet
vid 1934 års riksdag.
Rörande under utredningen framkomna förslag till ändringar i tulltaxeringen
av nu ifrågakomna slag av arbeten av pälsverk har generaltullstyrelsen
anfört huvudsakligen följande:
Vid 1922 års riksdag hade, såsom förut omnämnts, en sådan differentiering
i tullbeskattningen vidtagits, att vissa fullfärdiga persedlar av
pälsverk med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande
silke, blevo belagda med högre tull än motsvarande persedlar
med övertyg eller foder av annat spånadsämne. Av importsiffrorna för tulltaxenr
317—322 framginge, att den ojämförligt största delen av de införda
pälsverken enligt dessa nummer vore försedda med foder eller övertyg av siden.
I anledning härav kunde ifrågasättas, huruvida icke de olika grupperna
nu lämpligen borde sammanföras under enhetliga tullsatser. Då emellertid
tullskillnaden sakligt sett måste anses fullt motiverad och import av
persedlar utan sidenfoder förekomme, ansåge styrelsen, att den nuvarande
uppdelningen tills vidare borde bibehållas. Anledning förefunnes även numera
att genomföra nämnda differentiering för tulltaxenr 316, enär från
utlandet införda får-, lamm- och fölkappor i stor utsträckning vore försedda
med sidenfoder.
Sammanslutningarna inom pälsvarubranschen hade i förut omnämnda
skrivelse till riksdagens bevillningsutskott yrkat, dels att pälsvaror, i
vilka in ginge olika skinnslag, skulle förtullas efter vad som
gällde för det högst tullbeskattade skinnslaget, dels ock att klädespersedlar
av spånadsvara, i vilka ingi n ge pälsskinn,
skulle tulltaxeras enligt vad som vore stadgat för delvis bearbetade persedlar
av pälsverk (tulltaxenr 313, 314 och 315). Detta yrkande vore enligt
nu gällande bestämmelser delvis tillgodosett genom förordningen den 27
april 1934 (nr 92), vari stadgades, att persedlar av pälsverk i de fall, då de
vore försedda med krage, uppslag eller annan besättning av pälsverk, hänförliga
till tulltaxenr 311 (bäver, chinchilla, hermelin etc.), skulle tulltaxeras
efter vad i tulltaxenr 319—320 stadgas. Framställningen innebure sålunda
en utvidgning av denna bestämmelse att gälla även för under tulltaxenr 316
(av får, gasell, get etc.) fallande persedlar, som vore försedda med krage,
uppslag eller annan besättning av pälsverk av i tulltaxenr 310 (kanin eller
hare) eller 312 (»andra slag») angivna slag. Ehuru anledning kunde föreligga
till en något högre tullbeskattning, ansåge styrelsen emellertid skäl
icke förefinnas för en sådan höjning av tullsatsen, som skulle bliva följden
av den föreslagna bestämmelsen, och då införande av särskild tullsats för
persedlar av förevarande slag skulle ytterligare komplicera tulltaxeringen,
funne styrelsen sig icke böra förorda annan ändring av tullskyddet för ifråga
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
15
varande persedlar än som skulle bliva en följd av styrelsens allmänna förslag
till ökat tullskydd för pälsverksindustrien. Det framställda yrkandet
angående ändring i tulltaxeringen av klädespersedlar av spånadsvara, i vilka
inginge pälsskinn, avsåge huvudsakligen damkappor av ylletyg med besättning
av pälsverk. Enligt förordningen den 27 april 1934 utginge för närvarande
en tilläggstull av 15 procent å varuvärdet för sådana klädespersedlar
av vävnad, som vore försedda med krage, uppslag eller annan besättning
av pälsverk, hänförliga till nr 311 (bäver, chinchilla, hermelin etc.). Kappor
med pälsverksbesättning torde i regel vara försedda med sidenfoder, i vilket
fall tullen vanligen vore högre än den tull, som enligt de av styrelsen föreslagna
tullsatserna för delvis bearbetade persedlar av pälsverk skulle komma
att utgå för dylika kappor. Anledning syntes därför icke föreligga att här
vidtaga någon ändring i begärd riktning.
I anslutning till de förordade höjningarna av tullsatserna för beredda pälsverk
och delvis bearbetade persedlar samt med stöd av det resultat, som den
verkställda utredningen lämnat, har generaltullstyrelsen i fråga om tulltaxenr
316—322 föreslagit,
dels att nr 316 uppdelas i två nummer (316: 1 och 316: 2), det förra numret
avseende persedlar med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande
silke, och det senare numret andra persedlar,
dels ock att tullsatserna höjas
vid |
nr |
316: 1 |
från |
600 kronor till |
1,000 kronor |
* för |
100 kilogram |
||||
» |
» |
316:2 |
» |
600 |
» |
» |
800 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
317 |
» |
1,100 |
» |
» |
1,600 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
318 |
» |
900 |
» |
» |
1,400 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
319 |
» |
1,650 |
» |
» |
2,200 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
320 |
» |
1,450 |
» |
» |
2,000 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
321 |
» |
1,100 |
» |
» |
1,600 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
322 |
» |
900 |
» |
» |
1,400 |
» |
» |
» |
» |
Det procentuella förhållandet mellan dessa högre tullsatser samt tillverknings-,
manufakturerings- och arbetskostnaderna för vissa kappor och kragar,
beträffande vilka tillverkningskalkyler ställts till generaltullstyrelsens
förfogande, framgår av följande tabell.
Tull- taxe- nr |
Varuslag |
Nettotuli tillverknings- kostnaden |
skydd enligt manufaktu- rerings- kostnaden |
styrelsens arbets- kostnaden |
316 |
Lammskinnskappa ........................ |
6.3 |
16.4 |
22.4 |
> |
Kalvskinnskappa.......................... |
11.9 |
21.0 |
31.0 |
317 |
Kaninkappa .............................. |
9.5 |
32.3 |
46.8 |
321 |
Nutriakappa.............................. |
1.7 |
8.7 |
17.3 |
> |
Persiankappa (halvpersian) ................ |
2.0 |
13.4 |
30.6 |
» |
Bisamkappa (rasé) ........................ |
3.6 |
19.2 |
26.7 |
> |
Bisamryggkappa .......................... |
7.7 |
17.4 |
50.3 |
> |
Skunklcrage .............................. |
2.9 |
6.7 |
27.8 |
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
Tilläggstullar. I sin utredning har generaltullstyrelsen även upptagit frågan
om nu gällande tilläggstull vid tulltaxenr 307, 311, 314, 319 och 320
samt meddelat, att från olika håll inom pälsvarubranschen yrkande framställts,
att tilläggstullen måtte borttagas och de nuvarande vikttullsatserna i
stället höjas i motsvarande grad.
För egen del har styrelsen i denna fråga — under förmälan att ifrågavarande
tilläggstull inbragte mellan 40,000 och 50,000 kronor för år, varför
dess bibehållande icke hade någon större statsfinansiell betydelse — framhållit,
att de av tilläggstullen drabbade varuslagen vore typiska lyxvaror och
att någon vikttullsats icke lämpligen kunde ersätta den nu utgående värdetullen.
Styrelsen funne sig därför icke kunna förorda bifall till yrkandet
om tilläggstullens borttagande.
I detta sammanhang har generaltullstyrelsen även berört frågan om tull
å vissa levande djur samt därvid anfört följande:
I samband med införandet av förenämnda tilläggstull för pälsvaror åsattes
vissa levande djur, nämligen bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,
blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, utter samt iller och mink (ur tulltaxenr
6; ur statistiskt nr 11) en tull av 15 procent å värdet. Denna tull syntes
huvudsakligen hava tillkommit för att icke tilläggstullen å oberedda skinn
av nämnda djurslag skulle kunna kringgås. Tullen drabbade emellertid för
närvarande praktiskt taget endast sådana djur (främst silverrävar), som infördes
av rävuppfödare för att användas såsom avelsdjur. Värdet å dylika
djur vore mångdubbelt högre än det värde, som själva pälsverket ägde.
Från representanter för rävuppfödarna hade därför anförts klagomål över
den extra beskattning, som sålunda drabbade en näringsgren, vilken exporterade
80 å 90 procent av sin produktion av pälsverk. Enär dessa klagomål
syntes värda beaktande, förordade styrelsen, att undantag från nyssnämnda
tull medgåves för avelsdjur. Infördes sådant undantag, erfordrades särskilda
bestämmelser därom, att varuhavare, som ville komma i åtnjutande av
tullfriheten, till tullmyndigheterna skulle avlämna visst intyg i den ordning,
som i 20 § av tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen vore stadgat.
Slutligen har generaltullstyrelsen i fråga om de föreslagna tullhöjningarnas
betydelse ur handelspolitiska synpunkter framhållit, att de tullförhöjningar,
som förordats, icke avsåge nummer i tulltaxan, som berördes
av något av de nu gällande handelsfördragen mellan Sverige och främmande
makter, samt att de svenska tullsatserna även vid bifall till styrelsens förslag
i regel komme att bliva avsevärt lägre än gällande tullsatser i de länder,
från vilka import ägde rum.
Generaltullstyrelsens utredning utmynnar i en hemställan
att den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan måtte beträffande pälsverk
och arbeten därav erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av ett vid
styrelsens utlåtande fogat förslag,
att vad i förordningen den 14 februari 1933 (nr 39) med ytterligare tilllägg
till gällande tulltaxa stadgas beträffande tilläggstull å pälsverk och arbe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 243.
17
ten därav av persian (ur statistiskt nr 676, 680, 683, 688 och 689) måtte förklaras
skola upphöra att gälla,
samt att till rubriken för vissa levande djur (ur tulltaxenr 6; ur statistiskt
nr 11) i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande
tulltaxa måtte fogas en anmärkning av innehåll, att tull icke skall utgå för
avelsdjur.
över generaltullstyrelsens förslag har kommerskollegium, efter remiss, den
20 februari 1935 avgivit utlåtande samt därvid tillika överlämnat från Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare
samt Smålands och Blekinge handelskammare inhämtade yttranden,
varjämte under ärendets beredning i finansdepartementet inkommit ytterligare
vissa skrifter i ämnet.
Stockholms handelskammare har anfört i huvudsak följande:
Att avväga tullskyddet för varor i olika stadier av beredningen stötte givetvis
på svårigheter, då de olika näringsidkarnes intressen ofta stöde gentemot
varandra. Särskilt i föreliggande fall vore det svårt att erhålla sådana uppgifter,
som på ett konkret sätt belyste förhållandena för industrien i dess helhet
och vilka kunde läggas till grund för bedömande av det tullskydd, som
kunde vara erforderligt. Då ifrågavarande artiklar framställdes under mer
eller mindre hantverksmässiga former, växlade kostnadskalkylerna högst avsevärt
för olika persedlar även örn de vore framställda av samma slags pälsverk.
Från representanter för pälsvarutillverkningen, till vilka handelskammaren
vänt sig, hade handelskammaren fått del av ett förslag, som från samma håll
redan framlagts för generaltullstyrelsen. I detta förslag påyrkades framförallt
en sådan omläggning av tulltaxeringen, att den efter varuvärdet beräknade
tilläggstullen borttoges och kompensation bereddes genom motsvarande
förhöjning av vikttullen.
Handelskammaren, som visserligen ansåge vikttullarna i princip vara att
föredraga framför värdetullar, hade dock ej kunnat ansluta sig till det sålunda
framlagda förslaget, som kunde komma att fastlåsa en tullbeskattning,
vilken borde vara provisorisk. I anledning härav hade handelskammaren
hemställt till näringens representanter att i nuvarande situation avstå från
yrkandet om värdetullarnas borttagande och endast uttala sig örn de av generaltullstyrelsen
föreslagna tullsatserna. I anslutning till denna handelskammarens
anhållan hade näringens representanter för oberedda pälsverk, hänlörliga
till tulltaxenr 308, föreslagit en lägre tullsats än generaltullstyrelsen
tänkt sig men däremot för arbeten av pälsverk, fallande under tulltaxenr 315,
ävensom för fullfärdiga persedlar (tulltaxenr 316) påyrkat avsevärt högre
tullsatser än generaltullstyrelsen föreslagit.
Då handelskammaren för egen del vore tveksam om lämpligheten av de
sålunda ifrågasatta förändringarna, ansåge sig handelskammaren böra tillstyrka
generaltullstyrelsens förslag. Sådant detta i sin helhet utformats syntes
det vara ägnat att häst tillgodose de olika intressen, som förtjänade beaktande.
Handelskammaren i Göteborg har icke funnit något att pricipiellt erinra
mot generaltullstyrelsens förslag men anser dock de föreslagna tullsatserna
väl höga och knappast tillräckligt motiverade genom den verkställda utredningen.
Bihang lill riksdagens protokoll 19,‘IG. 1 sami. Kr 213. ii
18
Kungl. Maj.-ts proposition nr 243-
Skånes handelskammare framför å den inhemska pälsvaruindustriens liksom
konfektionsindustriens vägnar starka betänkligheter mot den av generaltullstyrelsen
till skydd för beredningsindustrien föreslagna höjningen av
tullsatserna för beredda lösa pälsverk (tulltaxenr 309—312), och särskilt i
vad avser tulltaxenr 309: lösa pälsverk av får, gasell, get o. s. v. Förslaget
beträffande ökning av tullsatserna för arbeten av pälsverk (tulltaxenr 313—
322) biträdes däremot av handelskammaren, som därutöver ifrågasätter en
viss ytterligare höjning av tullen för färdiga persedlar av får, gasell, get m. m.
(tulltaxenr 316), varigenom en viss ytterligare utökning av den inhemska
pälsvaruindustriens avsättning på bekostnad av importen borde kunna möjliggöras.
Smålands och Blekinge handelskammare har inhämtat yttrande från fyra
firmor i Tranås, representerande olika grenar av pälsindustri, nämligen pälsskinnberedning,
pälsvaruindustri och pälskonfektion. Dessa firmor hemställa
örn vissa ändringar i de av generaltullstyrelsen föreslagna tullsatserna. För
oberedda pälsverk, andra slag (tulltaxenr 308) — med undantag för pälsverk
av kanin eller hare utan huvud och tassar, beträffande vilka föreslås oförändrad
tullsats 150 kronor — påyrkas en nedsättning av tullen till 75 kronor
per 100 kilogram. För beredda, lösa pälsverk av får, gasell, get etc. (tulltaxenr
309) föreslås en tull av 250 kronor samt för beredda, hopsydda skinn
ävensom delvis bearbetade persedlar (tulltaxenr 313) en tull av 750 kronor
per 100 kilogram. För fullfärdiga persedlar av får, get, gasell etc. (tulltaxenr
316: 1 och 316: 2) slutligen förordas förhöjningar till respektive 1,500 kronor
och 1,200 kronor. Handelskammaren har för egen del biträtt de hörda firmornas
förslag såvitt angår tulltaxan 309, 313 och 316. Beträffande tulltaxenr
308 synes handelskammarens uttalande i princip innebära ett yrkande
örn tullfrihet för dessa pälsverk.
Kommerskollegium har anfört i huvudsak följande:
Det ville synas kollegium, som om den av generaltullstyrelsen verkställda,
i såväl rent sakligt som tulltekniskt hänseende synnerligen grundliga utredningen
lett till ett resultat, som i det stora hela kunde betecknas såsom en
lämplig avvägning mellan de skilda anspråken och intressemotsättningarna.
Kollegium ville i betraktande härav inskränka sig till några erinringar rörande
vissa punkter, berörda i de till kollegium inkomna yttrandena eller
eljest fallande inom området för de intressen, kollegium hade att företräda.
Vad först beträffade det från flera håll framförda yrkandet på tullfrihet
eller tullnedsättning å oberedda pälsverk, andra slag (tulltaxenr 308), syntes
detta yrkande, bland annat av statsfinansiella skäl, knappast böra vinna beaktande
i annan mån än som av generaltullstyrelsen föreslagits beträffande
skinn av kanin och hare med kvarsittande huvud och tassar. Å andra sidan
ställde sig kollegium något tveksamt i fråga örn den föreslagna avsevärda
tullförhöjningen (från 25 kronor till 150 kronor per 100 kilogram) beträffande
tulltaxenr 309: beredda, lösa pälsverk av får, gasell, get o. s. v.
Med hänsyn till vad som anförts i inlagan till Stockholms handelskammare
beträffande den föreslagna tullförhöjningen under tulltaxenr 315 skulle möjligen
någon tvekan kunna göras gällande rörande lämpligheten av att över
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
19
huvud taget vidtaga någon tullförhöjning på denna punkt. Då emellertid
generaltullstyrelsens förslag härutinnan ej från andra närmast intresserade
håll mött gensaga, ansåge sig kollegium böra biträda detsamma, liksom även
övriga punkter i det remitterade förslaget.
Den utredning, för vilken redogörelse lämnats i det föregående, har i enlig- Departementhet
med 1934 års riksdags hemställan gått ut på en revidering av tullsatserna cheten•
för såväl pälsverk som arbeten därav under beaktande av de olika berättigade
intressen, som därav kunna beröras. Det av generaltullstyrelsen i detta avseende
framlagda förslaget har, såsom av det anförda framgår, i stort sett
tillstyrkts av kommerskollegium. Även jag är av den uppfattningen, att en
ändring av tulltaxan beträffande pälsverk och arbeten därav bör komma till
stånd i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag.
Vad först angår den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen beträffande
pälsverkens gruppering i tulltaxan innebär förslaget, att till gruppen
»andra slag» av pälsverk skulle komma att överflyttas dels pälsverk av räv
(annan än vit-, blå-, svart-, silver- och korsräv), dels pälsverk av persian.
Förstnämnda slag av pälsverk är för närvarande upptaget bland de tullfria
respektive de lägst tullbeskattade pälsverken, medan persian enligt nu gällande
bestämmelser inrymmes bland de högst tullbelagda, de s. k. ädelpälsverken.
De av generaltullstyrelsen ur tullteknisk synpunkt åberopade skälen för den
föreslagna överflyttningen av pälsverk av persian förefalla att vara så tungt
vägande, att jag icke vill motsätta mig den av styrelsen förordade ändringen,
ehuru pälsverk av persian onekligen på grund av sitt höga värde är att
hänföra till gruppen lyxvaror eller mera umbärliga varor, varför den nuvarande
tullbeskattningen därav sakligt sett får anses fullt motiverad. Mot
styrelsens förslag till överflyttning av pälsverk av vissa slag av räv har jag
icke heller något att erinra.
Av utredningen framgår, att de tullar, som avse att bereda skydd åt den
inhemska industrien för beredning av pälsverk, för närvarande icke äro avvägda
på ett tillfredsställande sätt, i det att industrien vid beredning av vissa
slag av pälsverk måste räkna med tullbelastning i stället för nettotullskydd. I
de fall, då nettotullskydd förefinnes, är detsamma i regel relativt obetydligt.
Till avhjälpande av dessa brister i tullbeskattningshänseende erbjuda sig
tvenne utvägar, antingen en höjning av tullsatserna beträffande beredda
pälsverk, hänförliga till tulltaxenr 310—312, eller ock en nedsättning av
tullsatserna för oberedda pälsverk, fallande under tulltaxenr 307—308.
För beredda pälsverk av får, gasell etc. (tulltaxenr 309) kan ett förstärkt
skydd för beredningen endast erhållas genom tullhöjning. Generaltullstyrelsen
har föreslagit en genomgående höjning av tullarna å beredda
skinn. För utjämnande av nuvarande negativa tullskydd har beträffande
oberedda pälsverk av kanin eller hare med kvarsittande huvud och tassar
dessutom sänkning av tullen från 150 till 75 kronor för 100 kilogram föreslagits,
under det att någon ändring av tullsatserna för övriga slag av oberedda
pälsverk icke ifrågasatts.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
Vissa skäl tala onekligen för att tullfrihet eller tullnedsättning i så stor
utsträckning som möjligt införes för oberedda skinn. Jag delar emellertid
den uppfattning, som kommit till uttryck i generaltullstyrelsens utlåtande,
att nu utgående tullar å oberedda pälsverk tills vidare böra kvarstå oförändrade,
med undantag för den förutnämnda justeringen av tullsatsen å
vissa slag av oberedda kanin- eller harskinn. I likhet med generaltullstyrelsen
anser jag mig vidare icke kunna förorda det av svenska fåravelsföreningen
framlagda förslaget om tullbeläggning av de för närvarande tullfria
oberedda får- och lammskinnen. Generaltullstyrelsen har i detta hänseende
bland annat framhållit, att det stöd från statsmakternas sida, av
vilket den svenska fåraveln kunde vara i behov, borde lämnas denna
näringsgren på annat sätt än genom införande av tull å de oberedda
skinnen. Jag erinrar härvid om det anslag, som på Kungl. Maj:ts förslag
av innevarande års riksdag beviljats för fåravelns befrämjande inom
landet.
Jag ansluter mig till den av generaltullstyrelsen uttalade uppfattningen,
att de brister, som föreligga med avseende på pälsverksberedningsindustriens
tullskydd, böra avhjälpas genom höjningar av nu gällande tullsatser för beredda,
lösa pälsverk (tulltaxenr 309—312). Vad först angår beredda pälsverk
hänförliga till tulltaxenr 309 (av får, gasell etc.) har en höjning av tullsatsen
från 25 kronor till 150 kronor för 100 kilogram blivit av styrelsen
föreslagen. Från beredningsindustriens målsmän har framhållits, att denna
höjning vore alltför låg, särskilt med hänsyn till den stora förbrukningen
av färger och kemikalier vid beredningen av dessa skinn. Å andra sidan
hava betänkligheter mot nämnda tullhöjning bland annat uttalats av Skånes
handelskammare ur konfektionsindustriens intressesynpunkt. Den föreslagna
tullsatsen motsvarar enligt av generaltullstyrelsen inhämtade uppgifter
i medeltal något över 13 procent av den sammanlagda färgnings- och
beredningskostnaden. Denna procentsats kan visserligen synas tämligen
låg, men av handelspolitiska hänsyn anser jag mig icke böra gå utöver generaltullstyrelsens
förslag. Jag kan dock icke heller förorda lägre tullsats
än den av generaltullstyrelsen föreslagna. Det torde böra framhållas, att
medelvärdet för importerade pälsverk hänförliga till tulltaxenr 309 uppgår
till omkring 25 kronor för kilogram, varför en tull av 1 krona 50 öre per
kilogram näppeligen kan medföra några egentliga olägenheter för konfektionsindustrien.
Mot styrelsens förslag örn höjning av tullsatsen vid tulltaxenr 310 och 312
från 300 till 400 kronor för 100 kilogram hava ävenledes invändningar framförts
med yrkanden i olika riktningar. För egen del ansluter jag mig till
generaltullstyrelsens förslag såväl i fråga örn dessa nummer som beträffande
de under tulltaxenr 311 fallande s. k. ädelpälsverken. Den nya tullsatsen
skulle enligt i styrelsens utredning lämnade siffror för till tulltaxenr 310
och 312 hänförliga varor komma att motsvara för såväl beredda som färgade
pälsverk 13—20 procent av sammanlagda berednings- och färgningskostna
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
21
den samt för endast beredda pälsverk 26—33 procent av beredningskostnaden.
Generaltullstyrelsen uttalar, att den svenska pälsvarufabrikationen i jämförelse
med konfektionsindustrien åtnjuter ett relativt lågt tullskydd, och
styrelsen föreslår även vissa höjningar av tullsatserna för arbeten av pälsverk
utöver dem, som äro direkt betingade av förslagen örn tullhöjningar
för beredda pälsverk. De av generaltullstyrelsen sålunda framlagda förslagen
anser jag mig i huvudsak kunna biträda.
Under tulltaxenr 315 falla huvudsakligen hopsydda skinn till s. k. tavlor
och foder samt tillskurna besättningar av bisam och kanin etc. Tullsatsen
vid detta nummer utgör för närvarande 550 kronor för 100 kilogram. Under
åberopande av den relativt stora importen samt angelägenheten av att en
ökad tillverkning av dylika varuslag kommer till stånd inom landet har generaltullstyrelsen
förordat en till 800 kronor för 100 kilogram förhöjd tullsats.
I en vid Stockholms handelskammares yttrande fogad skrivelse hava representanter
för pälsvarutillverkningen yrkat, att förberörda tullsats måtte höjas
till 1,200 kronor för 100 kilogram. I motiveringen härför framhålles, att den
av generaltullstyrelsen föreslagna förhöjningen icke skulle bereda industrien
möjlighet att upptaga tillverkningen av förut omnämnda halvfabrikat. Vidare
anföres, att, därest tullen icke kunde höjas till nämnda belopp, den nuvarande
tullsatsen av 550 kronor för 100 kilogram borde bibehålies, emedan
den av styrelsen föreslagna tullsatsen endast skulle fördyra varorna ifraga
utan att bereda industrien någon verklig hjälp. Tillräckliga skäl för en höjning
av ifrågavarande tullsats utöver vad styrelsen föreslagit hava enligt
min mening icke förebragts, men å andra sidan synes det lämpligt, att tullen
vid tulltaxenr 315 höjes med endast 150 kronor eller till 700 kronor
för 100 kilogram. Denna förhöjning fnotsvarar ungefär den föreslagna
höjningen av tullen för beredda pälsverk hänförliga till tulltaxenr 310
och 312.
Med avseende å varugruppen »fullfärdiga persedlar av pälsverk» hava
från flera håll framställts förslag om höjning av tullsatsen för färdiga persedlar
av pälsverk av får, gasell etc. (tulltaxenr 316). Importen av till detta
nummer hänförliga varor är betydande och har under de senare åren visat
bestämd tendens till ökning. Importstatistiken för åren 1933—1935 lämnar
följande uppgifter å kvantiteter och värden:
Generaltullstyrelsen har föreslagit, att den nu utgående tullen av 600 kronor
för 100 kilogram måtte höjas, för persedlar försedda med sidenfoder till
1,000 kronor för 100 kilogram och för andra persedlar till 800 kronor för 100
kilogram. De pälsvaror, som falla under tulltaxenr 316, kunna som regel
Kg.
4,827
7,380
12,263
Värde kr.
Ar 1933
»> 1934
» 1935
23,957
413,466
687,970
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 243•
icke räknas till de mera lyxbetonade, även om vissa av dessa varor hava höga
värden. Jag anser därför i likhet med generaltullstyrelsen, att en viss försiktighet
bör iakttagas, då fråga är örn höjning av tullsatserna för dessa pälsverk
eller arbeten därav. Särskilt för sidenfodrade plagg bör dock den
föreslagna tullsatsen kunna verksamt bidraga till ökad inhemsk produktion.
Med det undantag, som förut nämnts, biträder jag alltså de av generaltullstyrelsen
föreslagna tullsatserna för tulltaxenr 313—322.
Den tilläggstull av 15 procent av varuvärdet, vilken år 1932 infördes för
s. k. ädelpälsverk samt arbeten av dylika pälsverk (tulltaxenr 307, 311, 314,
319 och 320) har ur statsfinansiell synpunkt icke blivit av någon större betydelse,
i det att tullintäkterna av densamma under åren 1932—1935 endast
uppgått till omkring 36, 38, 47 och 50 tusen kronor. Därest det av mig biträdda
förslaget angående borttagande av pälsverket persian från dessa tulltaxenummer
genomföres, komma inkomsterna av tilläggstullen säkerligen
att nedgå högst väsentligt. Vid genomförande av denna ändring skulle sålunda
tilläggstullen ur statsfinansiell synpunkt komma att bliva av än mindre
betydelse än för närvarande är fallet. På av generaltullstyrelsen anförda skäl
anser jag emellertid, att tullen ifråga, åtminstone tillsvidare, bör utgå för
andra hithörande pälsverk än persian.
Jag är slutligen ense med generaltullstyrelsen därom, att den samtidigt med
tilläggstullen å pälsverk införda tullen å vissa levande djur (ur tulltaxenr 6;
ur statistiskt nr 11) bör bortfalla för sådana djur, vilka införas för avelsändamål.
En jämförande sammanställning av nu gällande och föreslagna tullsatser
för pälsverk och arbeten därav torde såsom bilaga få fogas till protokollet i
detta ärende.
Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna
torde böra bestämmas av Kungl. Majit.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört och då proposition i ärendet
jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av att den
för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till
ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta
Ilo) att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
(nr 316) fogade tulltaxan beträffande pälsverk och arbeten
därav skall erhålla följande ändrade lydelse:
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
23
306
307
308
309
310
311
312
313
314
315
Tull
för 100 kg
kronor
C. Pälsverk.
Pälsverk:
oberedda:
av får, gasell, get, hjort, hund, isbjörn, katt, ren,
rådjur, schakal, varg och älg; ävensom av säl,
ej hänförliga till nr 307 ......................
Anin. Såsom pälsverk av får anses icke astrakan,
persian, s. k. halvpersian och tibet, ej heller s. k.
Salzfelle.
av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,
blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl
samt utter ..................................N
andra slag ....................................N
Anm. För] pälsverk, oberedda, av kanin eller hare,
med kvarsittande huvud och tassar utgår tullen
med 75 kr. för 100 kg.
beredda, lösa:
av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur,
isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, varg
och älg; ävensom av säl, ej hänförliga till nr
311..........................................N
av kanin eller hare............................N
av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,
blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta säl
samt utter ..................................N
andra slag ....................................N
D. Arbeten av pälsverk.
Arbeten av pälsverk:
beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade
persedlar, foder, tillskurna besättningar, bräm och
mattor med eller utan sömnadsarbete härunder inbegripna
:
av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nötkreatur,
isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal,
varg och älg; ävensom av säl, ej hänförliga
till nr 314 ................................N
av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-,
blå-, svart-, silver- och korsräv, sobel, äkta
säl samt utter ..........................N
andra slag, konstgjorda svansar härunder inbegripna
..................................N
fria
350: —
150: —
150: —
400: —
800: —
400: —
500: —
1 400: —
700: —
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
316: i |
fullfärdiga persedlar, ej särskilt nämnda, med päls-verk till övertyg eller foder: av får, gasell, get, hjort, hund, häst- eller nöt-kreatur, isbjörn, katt, ren, rådjur, schakal, med övertyg eller foder av spånadsvara, in- |
Tull för 100 kg |
nehållande silke ....................E |
1 000: — |
|
316: 2 |
andra ................................E |
800: — |
317 |
av kanin eller hare: med övertyg eller foder av spånadsvara, in- |
|
nehållande silke ......................E |
1 600: — |
|
00 CO |
andra ..................................E |
1 400: — |
319 |
av bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, med övertyg eller foder av spånadsvara, in- |
|
nehållande silke ....................E |
2 200: — |
|
320 |
andra ................................E |
2 000: — |
321 |
andra slag: med övertyg eller foder av spånadsvara, in- |
|
nehållande silke ......................E |
1 600: — |
|
322 |
andra ..................................E |
1 400: — |
2:o) att vad i förordningen den 14 februari 1933 (nr 39)
med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa stadgas beträffande
tilläggstull å pälsverk och arbeten därav av persian (ur
statistiskt nr 676, 680, 683, 688 och 689) skall upphöra att
gälla;
3:o) att till rubriken för vissa levande djur (ur tulltaxenr 6;
ur statistiskt nr 11) i förordningen den 31 januari 1932 (nr
15) med tillägg till gällande tulltaxa skall fogas en anmärkning,
varigenom förordningen i berörda del erhåller följande
ändrade lydelse:
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
V aruslag |
Tull för 100 kg |
ur 6 |
ur 11 |
Levande djur, ej särskilt nämnda: bäver, chinchilla, hermelin, mård, närts, vit-, samt iller och mink .............. 100 kr. Anm. För avelsdjur skall tull icke utgå. |
15: — |
Kungl. Maj:ts proposition nr 243-
25
4:o) att de nya bestämmelserna skola träda i kraft å dag,
som Kungl. Maj:t bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami
Hr 243.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 243-
i 1
Bilaga.
Jämförelse mellan nu gällande och föreslagna tullsatser för pälsverk och
varor därav.
oberedda |
delvis be-arbetade |
fullfärdiga persedlar |
|||
Varuslag |
beredda lösa (tulltaxenr 309—312) |
med över-tyg etc. |
andra |
||
Pälsverk: |
|||||
av ,far’ gasell, get, hjort, hund, |
|||||
tullsats för 100 kg: |
|||||
nu gällande ......... kr |
fria |
25: — |
300: — |
600: — |
600: — |
föreslagen ..... kr |
fria |
150: — |
500: — |
1,000: — |
800: — |
av bäver, chinchilla, hermelin, |
|||||
tullsats för 100 kg: |
|||||
nu gällande ......... kr |
350: — |
600: — |
1,100:- |
1,650: — |
1,450: — |
100 kr. |
15: — |
15: — |
15:- |
15:- |
15: — |
föreslagen ...... kr |
350: — |
800: — |
1,400: — |
2,200: - |
2,000: - |
100 kr. |
15: — |
15:- |
15: — |
15:- |
15: — |
1 av räv, annan än vit-, blå-, svart-, |
|||||
tullsats för 100 kg: |
|||||
nu gällande ........ kr |
fria |
25: — |
300: - |
600: — |
600: — |
föreslagen ........ kr |
150: — |
400: — |
700: — |
1,600: — |
1,400: — |
av persian |
|||||
tullsats för 100 kg: |
|||||
nu gällande ...... kr |
350: — |
600: — |
1,100: — |
1,650: — |
1,450: — |
100 kr. |
15: — |
15: — | |
15: — |
15: — |
15:- |
föreslagen ......... kr |
150: — |
400: — |
700: — |
1,600: — |
1,400: — |
»andra slag» |
|||||
tullsats för 100 kg: |
|||||
nu gällande........... kr. |
150: — |
300: — |
550: — |
1,100: — |
900: — |
f föreslagen ........ kr |
'' 150: — 1 |
400: — | |
700:- |
1,600: — |
1,400: — |
1 För oberedda pälsverk av kanin eller hare, som införas med huvud och tassar kvarsittande,
förordas en tullsats av 75 kronor för 100 kilogram.
366427. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.