Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1
Nr 225.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försvarsväsendets
ordnande; given Stockholms slott den
27 mars 1936.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvars -ärenden för denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami. Nr 225.
217 36 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 27 mars 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Vennerström anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning ett inom försvarsdepartementet utarbetat förslag till
ordnande av rikets försvarsväsende och anför härvid följande:
Den 24 oktober 1930 beslöt Kungl. Maj:t att tillsätta en kommission med
uppdrag att enligt angivna riktlinjer verkställa en allsidig utredning av vårt
lands försvarsfråga.
Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget har nämnda kommission
— den s. k. 1930 års för sv ar skommission — den 30 juli 1935 avgivit betänkande
med förslag till ordnande av Sveriges försvarsväsende. För detta förslags
innebörd kommer att i det följande vid behandlingen av varje särskild punkt
redogöras.
över försvarskommissionens berörda förslag hava infordrade utlåtanden
avgivits av nedannämnda myndigheter, nämligen:
arméförvaltningen, chefen för generalstaben, cheferna för södra, västra,
östra och norra arméfördelningarna, militärbefälhavarna för övre Norrland
och på Gotland, kommendanten i Bodens fästning, chefen för östra brigaden,
inspektörerna för infanteriet och kavalleriet, gener alfälttygmästar en och inspektören
för artilleriet, chefen för fortifikationen, generalintendenten och
chefen för intendenturkåren, generalfältläkaren, efter överfältveterinärens
hörande, samt inspektörerna för trängen och militärläroverken;
chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, i vad avser frågan örn kårens
organisation;
marinförvaltningen, chefen för marinstaben, marinöverintendenten, marinöverdirektören,
marinöverläkaren, chefen för kustflottan, chefen för kustartilleriet,
stationsbefälhavarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer,
kommendanterna i Karlskrona, Vaxholms, Älvsborgs och Hemsö fästningar,
chefen för sjökrigsskolan samt chefen för sjökrigshögskolan;
chefen för flygvapnet och flygstyrelsen gemensamt;
Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, i vad avser det civila
luftskyddets ordnande, inrättande av militärassistenter vid länsstyrelserna
samt inskrivningsväsendets ordnande;
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
3
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap;
nksräkenskapsverket, i vad avser ordnandet av den kamerala revisionen
inom försvarsväsendet;
medicinalstyrelsen, i vad avser den militära sjuk- och veterinärvården samt
därmed sammanhängande spörsmål;
kommerskollegium;
styrelsen för sjökarteverket, i vad avser sjökarteverkets verksamhetsområde;
statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt; samt
försvarsväsendets lönenämnd, i vad avser överbefälhavarens för försvarskrafterna
samt de tre försvarsgrenschefernas avlönings- och pensionsförhållanden,
de föreslagna avlönings- och pensionsbestämmelserna för personal
på arméns, kustartilleriets och flygvapnets reservstater, de föreslagna avlöningsbestämmelserna
för å staten för marinläkarkåren upptagna specialläkare
samt för pensionerad personal å olika stater upptagna arvoden.
Vidare hava Svenska officersförbundet, Svenska under officer sförbundet,
Försvarsväsendets underbefäls förbund, Skytteförbundens överstyrelse samt
Sveriges landstorms föreningars centralförbund, vilka lämnats tillfälle att
yttra sig över försvarskommissionens betänkande, inkommit med yttranden
över detsamma.
Härefter yttrar statsministern:
Vid framläggandet av sitt betänkande med förslag till ordnande av Sveriges
försvarsväsende har 1930 års försvarskommission erinrat örn hurusom för
svarsfrågan praktiskt taget befunnit sig under ständig utredning under 1900-talets gångna decennier. Att så varit förhållandet torde få sin förklaring av
väsentligen tvenne omständigheter. Själva uppbyggandet av den moderna
försvarsorganisationen faller till stor del inom angivna tidsskede. Under
samma tid hava också möjligheterna vidgats för olika meningsriktningar att
göra sig gällande, och den ena eller den andra meningens övervikt har växlat
med det försvarspolitiska lägets egna växlingar. För arbetet inom försvarsväsendet
har den ovisshet, som de ständiga utredningarna haft till följd, varit
till förfång. Denna ovisshet torde också hava medfört, att de betydande medel,
vilka för försvarsväsendets uppehållande anvisats, icke blivit fullt rationellt
utnyttjade. Det är vid den förestående lösningen av försvarsfrågan angeläget
att söka så långt möjligt är förekomma, att liknande olägenheter framdeles
uppstå.
Jag delar försvarskommissionens uppfattning, att den viktigaste förutsättningen
för att en svensk försvarsordning skall kunna undgå den menliga
kritik, som kännetecknat utvecklingen hos oss, är att försvarsordningen såsom
sådan omfattas med förtroende från alla befolkningslager. Utsikterna att
åvägabringa denna förutsättning torde vara bättre än tillförene. Den genom
författningens demokratisering vidgade delaktigheten i de allmänna avgörandena
har hos folket stärkt känslan av gemensamt ansvar för värnandet av
landets frihet och oberoende. Det står för närvarande heller icke någon egentlig
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
strid rörande frågan, huruvida för detta ändamål militära anstalter böra upprätthållas.
Händelseutvecklingen har även i vårt land fört i bakgrunden spörsmålen
örn avrustning eller fortsatt nedrustning, vilka jämväl försvarskommissionen
enligt sina direktiv haft att pröva. Meningsskiljaktigheterna gälla
måttet av de militära anstalter, som kunna anses behövliga och som kunna
finansieras utan förfång för det inre reformarbetet på olika områden. Olika
meningar göra sig också gällande rörande den inbördes avvägningen mellan
försvarsgrenarna. Uppfattningarna äro dock i intetdera fallet mera skilda än
att de borde kunna sammanjämkas. Försvarskommissionen räknar också
med en kompromisslösning mellan olika åskådningar och uppfattningar angående
vårt försvarsproblem. Kommissionen konstaterar det självklara faktum,
att för ett land med begränsade ekonomiska resurser det är ofrånkomligt
att nedbringa det ur många synpunkter önskvärda till det oundgängligen
nödvändiga. Det ligger i sakens natur, att därvid begränsningarna verkställas
på ett sätt, som främst tager hänsyn till åstadkommande av största möjliga
effekt hos försvaret såsom helhet betraktat.
I den allmänna inledningen till 1925 års försvarsproposition, på vars grund
den nuvarande försvarsordningen vilar, anfördes, bland annat, att måttet av
våra försvarsanstalter borde bestämmas med ledning av det yttre läget, bedömt
sådant det tedde sig då och för så lång tidsperiod framåt som med någon
större grad av sannolikhet kunde överskådas och erfarenhetsmässigt kunde
vara en militärorganisations livslängd tillmätt. Den från denna utgångspunkt
företagna prövningen hade utfallit så, att förutsättningar för en viss minskning
av våra försvarsanstalter ansågos förefinnas. Utvecklingen har visat,
att den för 1925 års försvarsbeslut sålunda valda utgångspunkten var riktig.
Alltjämt har det sin fulla giltighet vad då uttalades eller att man icke med
någon större grad av exakthet kan avgöra vilket mått av försvarsberedskap
som svarar mot ett visst utrikespolitiskt läge. Även vid den nu förestående
nyordningen av försvarsväsendet måste emellertid ledning hämtas i ett på
angivet sätt begränsat bedömande av det yttre läget. Det torde härvid vara
tillfyllest att konstatera hurusom läget nu, jämfört med perioden omkring
1925, förskjutit sig i en avgjort ogynnsam riktning. Detta är icke så att förstå,
att något direkt hot mot Sveriges oberoende och territoriella integritet skulle
skönjas mera nu än vid nämnda tid. Nu likaväl som då är den risk, med vilken
vi hava att räkna, det i världen rådande osäkerhetstillståndet, vilket innesluter
möjligheter för vårt land att bliva indraget i konflikter mellan andra stater.
Men detta allmänna osäkerhetstillstånd framträder nu starkare markerat.
Förhoppningarna örn en internationell överenskommelse om nedrustning
hava icke gått i uppfyllelse. Sedan ett par år tillbaka förmärkes i stället en
kraftig tendens till upprustning hos stora och mindre makter i världen.
Denna upprustning skärper spänningen och otryggheten. Freden har därjämte
direkt brutits genom krigiska aktioner i strid mot av staterna åtagna förpliktelser
och hotande med ödeläggelse det värn för rättsordningen, som
nationerna samfällt byggt upp.
5
Kungl. Majus proposition nr 225.
Det vore emellertid oriktigt att förbise, att fredsbefrämjande krafter ävenledes
gjort sig med styrka gällande. De beslutsamma insatser till kollektivt
värnande av fred och rättsordning, vilka utlösts av deras kränkande, utgöra
ett betydelsefullt inslag i bilden av det internationella läget. De ansträngningar,
som alltjämt göras för att trygga en fredlig ordning, böra fullt ut tagas
med i räkningen vid utformandet av en försvarsordning, som avses att gälla
icke blott för den allra närmaste framtiden.
De allmänna utgångspunkter, som jag här angivit, hava legat till grund för
uppgörande av det förslag till ny organisation av rikets försvarskrafter, vilket
chefen för försvarsdepartementet nu anhållit att få underställa Kungl. Maj:ts
prövning. Detta förslag ansluter sig icke helt till något av de i försvarskommissionens
betänkande framlagda förslagen, men är i sin tekniska utformning
i huvudsak byggt på de grunder, vilka i stort sett äro gemensamma
för dessa förslag. Förslaget syftar till att vinna en rationalisering och
effektivisering av försvarsanstalterna utan en sådan utvidgning av den nuvarande
ramen för försvarsväsendets kostnader som efter en tid kan komma
att visa sig vara för betungande. Det är min övertygelse, att man även inom
nuvarande kostnadsram skulle hava kunnat, på sätt som vissa reservanter
inom försvarskommissionen förordat, åstadkomma en verksam rationalisering
och effektivisering. För att inom denna kostnadsram kunna tillgodose
önskemålen av en förstärkning särskilt av flygvapnet skulle det emellertid
hava blivit nödvändigt att avsevärt beskära försvarsorganisationen i övrigt.
Redan det aktuella utrikespolitiska läget har synts tala mot att vidtaga
mera betydande ingrepp i den nuvarande organisationen. En viss utbyggnad
har också ansetts motiverad av angelägenheten att vinna bredast möjliga
underlag för den förestående nyordningen. Det är dock av nöden att
framgå med försiktighet. Såsom chefen för finansdepartementet visat vid
framläggandet av sin finansplan i årets statsverksproposition, har man att
räkna med en betydande stegring i statens utgifter under de kommande åren.
Vederbörlig hänsyn härtill bör tagas vid avvägningen av försvarsutgifterna.
Och detta icke blott ur allmänna statsfinansiella synpunkter utan alldeles
särskilt i försvarsväsendets intresse. Det har redan här framhållits, att den
viktigaste förutsättningen för försvarsordningens vidmakthållande är, att den
omfattas med förtroende från alla befolkningslager. Skulle stegrade försvarsutgifter
nödvändiggöra eftersättande av sociala och kulturella uppgifter och
en påtaglig konkurrens framträda mellan försvarets och andra behov, kunna
lätt stämningar uppstå, som äventyra varaktigheten av en beslutad försvarsordning.
Den risken finnes också, att en frikostigare tillmätt organisation icke
framdeles kan tillföras det för dess liv nödvändiga. Vid uppkommande statsfinansiella
svårigheter hava vidtagna besparingsåtgärder ofta drabbat anslagen
till materiel, övningar och underhåll för försvarsväsendet. Ger man försvarsväsendet
en organisation, vars upprätthållande förutsätter ett fortsatt gynnsamt
statsfinansiellt läge, ligger faran nära, att ömtåliga ingrepp efter en tid
måste göras och måhända organisationsfrågan ånyo upptagas. Ett försiktigare
framgående giver större garantier häremot.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Liksom delade meningar finnas rörande den ur försvarspolitiska synpunkter
behövliga omfattningen av de militära anstalterna, så råda olika uppfattningar
örn vad som ur statsfinansiella synpunkter är tillrådligt med hänsyn såväl till
en försvarslösnings varaktighet som till andra behov än militära. Genom förhandlingar
med representanter för riksdagspartierna har jag sökt utröna möjligheterna
för att närma de olika uppfattningarna till varandra. Förhandlingarna
hava icke lett till det av mig eftersträvade resultatet. Det är emellertid min
förhoppning, att på grundvalen av föreliggande förslag en samlande lösning
skall kunna åstadkommas, varigenom försvarsväsendet erhåller en för dess
uPPgifter lämpad och till sin varaktighet tryggad organisation.
Departementschefen anför härefter:
Det förslag till omorganisation av försvarsväsendet, som jag nu går att
framlägga, innebär i förhållande till gällande ordning en viss utbyggnad, men
i förhållande till försvarskommissionens förslag vissa begränsningar i organisationen.
Utbyggnaden från det nuvarande sker huvudsakligen genom en
väsentlig ökning av flygvapnet. A id avvägningen mellan försvarsgrenarna har
jag ansett mig böra tillgodose flottan bättre än vad som skett i försvarskommissionens
förslag.
A id förslagets uppgörande har för övrigt, såsom statsministern redan framhållit,
strävandet varit att åstadkomma en rationell och effektiv organisation
inom den efter prövning av alla omständigheter valda ramen. Stor vikt har
därför lagts vid den kvalitativa standarden.
Fredsorganisationen har mera än hittills varit fallet anpassats efter mobiliseringsbehovet
samt krigsorganisationen och fredsorganisationen bragts i
närmare överensstämmelse med varandra. Liksom i kommissionens förslag
hava de enskilda förbanden, särskilt för arméns och flygvapnets vidkommande,
föreslagits väsentligen starkare än nu.
Arméns krigsorganisation — som enligt försvarskommissionens förslag
skulle omfatta sex arméfördelningar m. m. — förutsättes i det förevarande
förslaget skola bestå av fyra fullständiga arméfördelningar med bland annat
tre infanteriregementen i varje fördelning, en lätt brigad bestående av ryttaroch
motorkavalleri m. m., armétrupper av olika slag, övre Norrlands trupper,
Gotlands trupper, landstorms- och luftvärnsförband samt därjämte tvenne
utanför arméfördelningarna stående infanteriregementen.
Arméns fredsorganisation föreslås liksom nu och i kommissionens förslag
bestå av fyra arméfördelningar, dock med fyra infanteriregementen i två av fördelningarna
och tre regementen i de båda andra, östra brigaden indrages,
liksom enligt kommissionens förslag. I övre Norrlands trupper ingå liksom
nu två infanteriregementen mot ett i kommissionsförslaget; däremot föreslås
Norrbottens artillerikår skola utgå ur dessa trupper. Beträffande Gotlands
trupper utökas den nuvarande infanterikåren till ett infanteriregemente och
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
den nuvarande artillerikåren till ett artilleriregemente. Det i armétrupperna
nu ingående stridsvagnsförbandet (Göta livgardes stridsvagnsbataljon) föreslås
i samband med en avsevärd utvidgning skola uppdelas och ingå i tvenne
infanteriförband, vilka inrangeras i fördelningarna. I armén skola också ingå
ett luftvärnsregemente och en luftvärnskår mot tvenne luftvärnsregementen
enligt kommissionens förslag. I här föreliggande förslag till fredsorganisation
för armén räknas med sammanlagt 17 infanteriregementen mot 19 enligt
kommissionsförslaget.
I fråga om regementsförläggningarna äro avvikelserna från kommissionens
förslag rätt betydande. De tre infanteriregementen, som av kommissionen
föreslogos till indragning, voro Södermanlands, Västerbottens och Värmlands
regementen. De fem infanteriregementen, som här föreslås till indragning,
äro Jämtlands fältjägarregemente, Upplands regemente, Södra skånska infanteriregementet,
Värmlands regemente samt Göta livgarde. För Västerbottens
regementes bibehållande inom övre Norrlands trupper hava de militära
myndigheterna enhälligt uttalat sig och härför förebragt starka sakskäl,
till vilka hänsyn synts mig böra tagas. Att det av kommissionen till indragning
föreslagna Södermanlands regemente här föreslås skola bibehållas, sammanhänger
med att kommissionens förslag örn krigsskolans förflyttning från
Karlberg till Strängnäs icke ansetts kunna förordas. Av Göta livgarde överflyttas
stridsvagnsdelen, som nämnts, till andra infanteriförband och föreslås
skola ingå med en bataljon i vartdera av Skaraborgs regemente och Livregementets
grenadjärer. Göta livgardes fästningsbataljon i Oscar-Fredriksborg
ävensom Kronobergs regementes detachement i Karlskrona indragas på sätt
försvarskommissionen föreslagit. Likaså indragas i enlighet med kommissionens
förslag kustingenjörkompanierna i Vaxholm och Karlskrona. De
genom indragningarna lediga kasernetablissementen komma i de flesta fall
att övertagas av andra förband. Sålunda övertagas Värmlands regementes
kaserner i Karlstad av ett flygförband, Värmlands flygflottilj, Upplands regementes
kaserner i Uppsala av arméns underofficersskola, vars kaserner i sin
tur övertagas av det från Stockholm utflyttade Svea artilleriregemente, Jämtlands
fältjägarregementes kasernetablissement i Östersund av en ingenjörkår,
Norrlands ingenjörkår, vars förläggning till denna stad tidigare varit ifrågasatt,
samt Södra skånska infanteriregementets kaserner i Ystad av den nyuppsatta
Skånska luftvärnskåren. Genom de sålunda föreslagna ortsplaceringarna
undvikas de mycket höga kostnader, som skulle bliva förknippade
med utflyttning av Svea artilleriregemente och Göta livgarde (stridsvagnsregementet)
från Stockholm till Järvafältet.
De i armén ingående förbandens befälskadrer erhålla i allmänhet i det närmaste
samma styrka som i kommissionsförslaget förutsatts. En avsevärd reservstat
för tillgodoseende av befälsbehovet uppsättes. Materielanskaffningsbehovet
för armén inklusive luftvärnsvapnet har för en tioårsperiod beräknats
till 50 milj. kronor mot 79’5 milj. kronor enligt kommissionens förslag. Av den
nämnda summan äro 15 milj. kronor beräknade för anskaffning av luftvärns
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
materiel och återstoden för annan armémateriel. Minskningen i förhållande till
kommissionsförslaget beror dels på att organisationens omfattning och därmed
även materielbehovet beräknas något mindre, dels på att förrådsbehovet
vid mobilisering räknats för en något kortare tidsperiod än i kommissionens
beräkningar.
Flottans organisation föreslås tillsvidare ungefär oförändrad i vad avser
kustflottans sammansättning. I årligt ersättningsbyggnadsanslag räknas med
6 milj. kronor emot av försvarskommissionen föreslagna 5 milj. kronor. I
överensstämmelse med kommissionens förslag föreslås icke nu nybyggnad av
pansarskepp av Sverige-typen men väl modernisering av de tre förefintliga
pansarskeppen av denna typ, huvudsakligen avseende förstärkning av
luft värnsartilleriet samt det svåra och medelsvåra artilleriet. För detta ändamål
beräknas 9''9 6 milj. kronor att utgå under de närmaste åren med början
redan under budgetåret 1936/1937. I övrigt avses ersättningsbyggnadsanslaget
för nybyggnad av jagare och undervattensbåtar.
Vid 1925 års omorganisation av försvaret blev det definitiva bestämmandet
av flottans ersättningsbyggnadsprogram hänskjutet till en särskild undersökning
och ett senare ställningstagande. Även nu förutsättes, att en särskild
utredning rörande de för vår kustflotta lämpligaste fartygstyperna företages.
Orsaken härtill är i främsta rummet den, att försvarskommissionen
icke lämnat ett uttömmande svar på spörsmålet, huru flottan bör vara sammansatt,
när de moderniserade pansarskeppen i sinom tid falla för åldersstrecket,
men åtgärden motiveras även därav, att de marina myndigheterna
av olika orsaker ansett en undersökning påkallad jämväl rörande olika typer
av jagare och undervattensbåtar.
De marina myndigheterna hava enstämmigt ansett den av kommissionen
föreslagna rustningsplanen för flottans fartyg, vilken upptager ett mindre
antal rustade fartyg än de senaste årens av statsfinansiella skäl starkt
begränsade rustningsplaner, icke medgiva bibringandet av nödig yrkesskicklighet
hos personalen och icke heller upprätthållandet av erforderlig krigsberedskap.
Med hänsynstagande till dessa utbildnings- och beredskapssynpunkter
föreslås en något utvidgad rustningsplan, personalstaternas bibehållande
vid ungefär den nuvarande storleken samt höjning av anslagen till
underhåll, övningar och teknisk materiel utöver kommissionens förslag. Sålunda
beräknas anslaget till flottans krigsberedskap och övningar till 4-4 4
milj. kronor mot 3-4 milj. kronor enligt försvarskommissionens förslag, anslaget
till underhåll av fartyg och byggnader till 5-8 milj. kronor mot 4-8 7 5
milj. kronor enligt kommissionsförslaget samt anslagen till teknisk materiel
till 0-73 milj. kronor mot av kommissionen föreslagna 0-536 milj. kronor.
Kustartilleriets organisation föreslås här något mindre omfattande än
enligt kommissionsförslaget. Sålunda föreslås kustartilleriet liksom nu organiserat
på två regementen, vilket innebär, att den av kommissionen föreslagna
Fårösunds kustartillerikår icke uppsättes. Detta sammanhänger dels
med att permanenta befästningsanläggningar på Gotland icke ansetts oundgängligen
nödvändiga, dels med att de av kommissionen föreslagna och även
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
9
av mig tillstyrkta rörliga kustartilleri- och luftvärnsbatterierna på Gotland enligt
föreliggande förslag skola bemannas av Gotlands artilleriregemente i
stället för av kustartilleriet, varigenom samtliga artilleristridskrafter på Gotland
bringas under gemensam ledning. Den yttre befästningslinjen i Stockholms
skärgård fullbordas, varigenom en del av den inre, föråldrade linjen kan
läggas ned. Kustartilleriets personalstat föreslås något mindre än i kommissionsförslaget
men icke obetydligt större än i den nuvarande försvarsordningen.
Den av mig föreslagna organisationen av flygvapnet är av en mindre omfattning
än den av kommissionen föreslagna men innebär å andra sidan en
avsevärd förstärkning av det nuvarande flygvapnet. Jag föreslår, att i det
omorganiserade flygvapnet skola ingå 5 flottiljer, därav 1 medeltung och l
lätt bombflottilj, 1 jaktflottilj, 1 armésamverkan de flottilj och 1 marinsamverkan
de flottilj. I förhållande till kommissionens förslag innebär detta en
minskning med 1 medeltung och 1 lätt bombflottilj. Flygvapnets uppsättning
beräknas kunna ske på 6 år i stället för på 7 år enligt kommissionens förslag.
De enskilda flygförbanden hava i förevarande förslag givits samma styrka i
fråga örn personal och materiel som enligt kommissionsförslaget.
Den nuvarande övningstiden för de värnpliktigas flertal föreslås i enlighet
med försvarskommissionens förslag höjd till 180 dagar, därav 5 dagar skola
fullgöras som landstormsövning.
I fråga örn försvarets högsta ledning avviker den föreslagna försvarsorganisationen
i flera hänseenden från vad försvarskommissionen föreslagit. I likhet
med försvarskommissionen förutsätter jag, att i krig en överbefälhavare
över försvarskrafterna skall finnas. Därom äro alla sakkunniga ense, liksom
därom att armén och marinen i likhet med flygvapnet böra erhålla en chef
för hela försvarsgrenen. Men i fråga örn kommissionens förslag att även i
fredstid tillsätta en överbefälhavare för hela krigsmakten äro meningarna
starkt divergerande. Flottans myndigheter liksom flera av arméns myndigheter
hava uttalat sig mot tillsättande av en överbefälhavare i fred. Förslaget
att tillsätta en ur alla försvarsgrenar sammansatt militär försvarsstab med
uppgift att planera det operativa förberedelsearbetet och att vara en förbindande
länk mellan försvarsgrenarna har däremot enhälligt förordats av
den militära sakkunskapen, ehuru meningarna gå isär i fråga örn sammansättningen
av en dylik försvarsstab. Vid omorganisationen av försvarets högsta
ledning synes man hålla sig på fast mark, örn man nu genomför den centralisation,
örn vilken enighet råder, d. v. s. tillsättandet av chefer för samtliga försvarsgrenar
samt av en militär försvarsstab, sammansatt av personal ur alla
försvarsgrenarna. På grundval av den erfarenhet, som därigenom vinnes, kan
man sedermera, örn så finnes påkallat, upptaga ledningsspörsmålet till ny omprövning
och med säkrare hållpunkter.
Kommissionens förslag att helt ställa de militära förvaltningsorganen under
vederbörande försvarsgrenars militära chefer har mötts med bestämda reservationer
från flera av de hörda myndigheterna. Däremot har ingen invändning
försports mot att försvarsgrenscheferna skulle erhålla ett vidsträckt in
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
flytande på förvaltningsorganens verksamhet sig tillförsäkrat. I det av mig
framlagda förslaget bibehålies den nu gällande organisationen, så till vida att
förvaltningsorganen sortera direkt under Kungl. Majit. Det befogade önskemålet,
att försvarsgrenscheferna tillförsäkras ur militär synpunkt tillbörligt inflytande
över förvaltningsmyndigheterna, tillgodoses i huvudsaklig överensstämmelse
med vad cheferna för generalstaben och marinstaben föreslagit i
vissa i augusti 1933 avgivna framställningar rörande organisationen av arméns
resp. marinens högsta ledning.
Kommissionens förslag att utbryta byggnadsärendena ur de skilda försvarsgrenarnas
förvaltningsverksamhet och förlägga dem under ett för försvarsväsendet
gemensamt förvaltningsorgan, försvarsväsendets fortifikationsstyrelse,
har jag icke funnit mig kunna tillstyrka.
Vid utarbetandet av föreliggande förslag har det varit min strävan att så
långt som möjligt begränsa de föreslagna byggnadsanstalterna och byggnadskostnaderna,
då det ur den militära effektivitetens synpunkt icke kan anses
vara god ekonomi att för dylika ändamål binda mera penningmedel än oundgängligen
är nödvändigt. Ett rationellt betraktelsesätt kräver, att de disponibla
penningmedlen användas i första hand till personal, utbildning och
materiel och icke över hövan läggas ned i dyrbara markorganisationer. Vid en
ekonomisk depression med atstramade statsfmansiella möjligheter kommer en
alltför omfattande markorganisation att binda en relativt stor del av de för
försvaret i dess helhet tillgängliga medlen, vilket, såsom statsministern anfört,
kan komma att gå ut över anslagen till materiel, övningar m. m., eller med
andra ord över sådana anslag, som i särskilt hög grad komma den militära
effektiviteten till godo. De sammanlagda byggnadskostnaderna för genomförande
av den föreslagna försvarsorganisationen hava också kunnat i väsentlig
grad nedbringas under vad försvarskommissionen synes hava förutsatt och
belöpa sig till ett belopp av omkring 28 milj. kronor, häri dock icke inräknade
kostnaderna för en framtida förflyttning av förband ur Stockholms garnison
till Järvafältet. De ifrågavarande kostnaderna avses skola täckas med särskilda
medel utom den ordinarie budgeten. Av omförmälda summa bör redan
föi budgetaret 1936/1937 utgå ett belopp av 6 milj. kronor, avsett för vissa
brådskande byggnadsarbeten för flygvapnets räkning.
Den årliga kostnaden för den föreslagna försvarsorganisationens uppehållande
beräknas till sammanlagt 135*3 3 6 milj. kronor. X denna kostnad äro
medräknade utgifterna för dyrtidstillägg och dyrortstillägg åt personalen
ävensom för sjökarteverket, vilka utgifter icke ingå i försvarskommissionens
kostnadssiffror. Dessa utgifter uppgå i det nu framlagda förslaget till ett
sammanlagt belopp av ungefär 4*8 milj. kronor. Däremot hava här icke, lika
litet som i kommissionens beräkningar, medtagits kostnaderna för 1925 års
övergångsstat, vilka kostnader efterhand avvecklas. Vid tillämpande av
samma beräkningsgrunder för de olika förslagen skulle årskostnaden för
försvarskommissionens förslag bliva omkring 153 milj. kronor eller inemot
18 milj. kronor mera än jag ansett mig kunna förorda. Till ytterligare jämförelse
må anföras, att — med bortseende från kostnaderna för övergångs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
11
staten — den sammanlagda anslagssumman å fjärde huvudtiteln för nu löpande
budgetår utgör 116-089 milj. kronor och enligt den för årets riksdag framlagda
statsverkspropositionen 121-797 milj. kronor.
Vid tiden för framläggandet av årets statsverksproposition hade arbetet på
förslaget till en ny försvarsorganisation icke fortskridit så långt, att man
då var i stånd att överblicka, huruvida och i vad mån övergången till den
nya försvarsorganisationen kunde påverka organisationsförslagen och kostnadsberäkningarna
för fjärde huvudtiteln under budgetåret 1936/1937. Det i statsverkspropositionen
framlagda budgetförslaget grundades därför på den nuvarande
försvarsorganisationen. I överensstämmelse med den av kommissionen
utvecklade uppfattningen föreslås emellertid nu, att materielanskaffningen
för den nya organisationen skall påbörjas redan under budgetåret 1936/1937,
medan de föreslagna organisatoriska förändringarna skola taga sin början först
i och med budgetåret 1937/1938. I fråga örn flygvapnet föreslås dock, att den
nya organisationens genomförande skall igångsättas redan under nästkommande
budgetår, därvid framför allt materielanskaffningen för bombförbanden
avses skola påbörjas.
Rörande de anslagsmedel, som, utöver vad som föreslagits i årets statsverksproposition,
för nästkommande budgetår tarvas för igångsättande av
ytterligare materielanskaffning ävensom för organisatoriska åtgärder i fråga
örn flygvapnet m. m., bör förslag framställas i särskild proposition, örn vars
framläggande för riksdagen jag kommer att senare i dag hemställa. Dessa
anslagsmedel uppgå till sammanlagt drygt 14-5 milj. kronor.
En sammanfattning av huvudpunkterna i det föreliggande förslaget visar
bland annat följande.
Arméorganisationens omfattning blir visserligen i fråga örn antalet förband
mindre än nu, men i stället blir varje förband bättre skickat för sin uppgift.
De värnpliktigas utbildning förbättras genom en förlängning av övningstiden,
betingad bland annat av den militärtekniska utvecklingen med nya
eller tekniskt mera invecklade vapen. De enskilda förbandens befälskadrer
förstärkas ansenligt; trots minskningen i antalet förband blir befälspersonalen
vid armén jämte luftvärnet ungefär lika stor som nu. Armén tillföres
en rikligare tillgång av kanoner, kulsprutor, granatkastare och annan
materiel. Härmed synas de anmärkningar, som med hänsyn till kvaliteten
riktats mot nu gällande arméorganisation, i väsentlig mån undanröjas. Luftvärnsvapnet
förstärkes kvantitativt såväl som kvalitativt, varjämte personalkadern
ungefär fördubblas. Flottan hålles vid en god kvalitativ standard i
fråga om bemanning, övningar och underhåll. Kustartilleriet utvidgas såväl
i fråga örn personal som beträffande materiel. Den kraftigaste förstärkningen
föreslås beträffande flygvapnet. Flygvapnets bestånd av stridsflygplan utökas
väsentligt emot det nuvarande. Genom tillsättandet av särskilda försvarsgrenschefer
för armén och marinen liksom förut för flygvapnet blir ledningen
inom försvarsgrenarna mera enhetlig och koncentrerad och skapas
förutsättningar för ett mera planmässigt arbete. Därigenom att den för den
nya försvarsorganisationen planerade materielanskaffningen föreslås skola på
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
börjas redan under instundande budgetår kunna de mest påtagliga bristerna
i den materiella utrustningen, särskilt i fråga örn flygvapnet och luftvärnet, på
ett skyndsamt sätt avhjälpas.
Jag övergår härefter till att närmare redogöra för den försvarsorganisation,
som av mig föreslås.
Kungl. Majda proposition nr 225.
13
Avd. I. Försvarsväsendets ledning.
I. Allmänna grunder för försvarsväsendets ledning.
A. Den militära ledningen.
Allmänna synpunkter.
Frågan om organisationen av försvarsväsendets ledning har vid upprepade Departementstillfällen
under senare år varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. De c e en''
utredningar och förslag rörande ifrågavarande spörsmål, som tid efter annan
förelegat, hava emellertid icke uteslutande eller ens huvudsakligen hänfört
sig till den militära ledningen av försvarsväsendet utan till betydande del
upptagits av de organisationsproblem, vilka sammanhänga med ordnandet av
den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.
Att frågan örn den militära ledningen nära sammanhänger med spörsmålet
örn förvaltningens ordnande är uppenbart. I själva verket låta sig de militära
ledningsorganens kompetensområden icke fastställa utan att förvaltningsspörsmålen
samtidigt upptagas till prövning; det är ock just till frågan örn de
militära organens meddelaktighet i och medansvar för förvaltningsverksamheten
som utredningarna och förslagen örn den högsta ledningens ordnande
i väsentliga delar anknutit sig. Å andra sidan måste — huru än sistnämnda
fråga löses — den centrala förvaltningsverksamheten alltid utövas i och genom
särskilda för ändamålet anpassade myndigheter, de s. k. centrala förvaltningsorganen.
Ett frångående av denna princip — vilken även i högsta instans
tydligt markeras genom regeringsärendenas uppdelning på kommandomål och
kanslimål — skulle säkerligen vara ägnat att förorsaka otydlighet och oreda i
tillämpningen av gällande bestämmelser såväl som i ledningsutövningen i
allmänhet.
Då sålunda enligt min mening såtillvida en tydlig avgränsning alltjämt
måste finnas mellan ledningens »kommandosida» och »förvaltningssida» jämväl
i näst högsta instans, att de bägge verksamhetsgrenarna utövas inom
skilda organ — stabsorgan för kommandosidan och förvaltningsorgan för förvaltningssidan
— kommer jag att i det följande först behandla de militärt
ledande organen och deras organisation för att därefter närmare uppehålla
mig vid förvaltningens ordnande. I sistberörda sammanhang kommer jag att
upptaga frågan örn de militära organens förhållande till och inflytande över
förvaltningsverksamheten.
I fråga örn kommandoverksamhetens ordnande i högsta instans d. v. s.
kommandomålens beredning till avgörande av Kungl. Majit — förutsätter jag
ingen principiell ändring gentemot nuvarande ordning. Denna verksamhet bör
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sålunda alltjämt vara skild från försvarsdepartementets avdelning av Kungl.
Majis kansli och omhänderhavas inom kommandoexpeditioner, vilka äro
anknutna till försvarsdepartementet. Till frågan örn antalet kommandoexpeditioner
samt dessas verksamhetsområde och organisation m. m. får jag
senare återkomma.
Den högsta militära försvarsledningen i krig.
Några utom de särskilda försvarsgrenarna stående militära ledningsorgan
finnas för närvarande icke i fred. Däremot föreskrives uti vissa år 1915 utfärdade
bestämmelser, att vid krig fälthären och motsvarande delar av marinen
skola stå under ledning av en gemensam högste befälhavare. Dessa bestämmelser
hava sedermera kompletterats därhän, att även chefen för flygvapnet
och de för självständiga uppgifters lösande avsedda delarna av flygstridskrafterna
skola underställas högste befälhavaren. Denne högste befälhavares
befälsbefogenhet omfattar emellertid icke hela krigsmakten utan endast de
operativa delarna av densamma. Depåer och andra hemortsmyndigheter lyda
icke under högste befälhavaren i krig, icke heller de centrala förvaltningsorganen.
Försvarskommissionen har vad beträffar krigsorganisationen ansett, att en
högste befälhavares i krig befälsbefogenhet bör utsträckas till att omfatta hela
krigsmakten, sålunda även förvaltningsmyndigheter och hemortsmyndigheter.
Då detta befäl icke avsetts att verka rubbning i regeringsformens stadgande,
att Konungen äger högsta befälet över rikets krigsmakt, har kommissionen i
detta sammanhang föreslagit, att den nuvarande benämningen »högste befälhavaren»
utbytes mot »överbefälhavaren för försvarskrafterna». Försvarskommissionen
har tillika utgått ifrån att de tre försvarsgrenarna i krig som
fred äro underställda var sin chef.
Under överbefälhavaren skola enligt försvarskommissionens förslag i högkvarteret
i krig ingå de olika försvarsgrenarnas högsta stabs- och förvaltningsorgan,
sammanfattningsvis benämnda »arméledningen», »marinledningen» och
»flygledningen». Därjämte skall enligt förslaget i högkvarteret ingå ett för
de tre försvarsgrenarna gemensamt, överbefälhavaren underställt stabsorgan,
benämnt försvarsstaben. Denna organisation avser att säkerställa möjliggörandet
av en enhetlig planläggning av stridskrafternas verksamhet. De
frågor, vilka framför andra kräva en dylik enhetlig planläggning och en intim
samverkan mellan personal ur olika försvarsgrenar, äro enligt kommissionens
mening sådana som beröra operationerna, transport-, underrättelse- och förbindelseväsendet
samt luftförsvaret. Yad operationerna beträffar föreslår
försvarskommissionen den avvikelsen beträffande sjöstridskrafterna, att inom
försvarsstaben skola handläggas allenast frågor rörande dessas samverkan
med övriga försvarsgrenar; på grund av vissa med sjökrigföringen förknippade
omständigheter torde fråga rörande den direkta ledningen av marinstridskrafterna
lämpligen böra handläggas inom marinledningen.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Till försvarskommissionens åsikt, att under krig bör finnas en överbefäl- Departementshavare,
som regelmässigt under Konungen utövar befälet över rikets försvars- chejenkrafter,
kan jag helt ansluta mig. Likaså utgår jag från att under överbefälhavaren
böra finnas särskilda chefer för en var av de tre försvarsgrenarna.
Jag anser också, i likhet med försvarskommissionen, att överbefälhavarens
befälsmyndighet icke bör vara inskränkt till allenast de rent operativa delarna
av krigsmakten utan även omfatta depåer och hemortsmyndigheter. Huruvida
jämväl förvaltningsmyndigheterna i krig böra vara underställda överbefälhavaren,
synes mig mera tveksamt. Såsom i det följande kommer att närmare
utvecklas, håller jag nämligen före, att förvaltningsverksamheten i fred —
och då naturligen även i krig — bör vara uppdelad på de särskilda försvarsgrenarna.
Det militära inflytande över förvaltningsverksamheten, som må
vara erforderligt, bör då i första hand tillkomma försvarsgrenscheferna. Därigenom
att försvarsgrenscheferna i krig komma att underställas överbefälhavarens
befäl, bliva de naturligen skyldiga att i utövandet av sitt inflytande
över förvaltningen följa överbefälhavarens order och föreskrifter. Direkt inflytande
på förvaltningsverksamheten synes däremot knappast behöva tillkomma
överbefälhavaren. Det torde icke heller lämpligen bliva förenligt med
hans stora arbetsbörda i övrigt.
Ett område, där överbefälhavarens verksamhet i krig torde komma att bliva
väsentlig, är, såsom av försvarskommissionen framhållits, krigsindustrien och
dess utnyttjande, överbefälhavaren torde sålunda tillkomma, att — sedan
Kungl. Majit såsom ansvarig för krigföringen för viss period bestämt användningen
i stort av landets samtliga militära och industriella resurser — icke
blott leda de militära operationerna utan också träffa avgörandet beträffande
den ur militär synpunkt önskvärda prioriteten mellan olika försvarsgrenar av
den industriella kapacitet, som står till buds för krigsmakten.
Angående sammansättningen av högkvarteret i krig böra av naturliga skäl
för framtiden bindande bestämmelser därom icke av statsmakterna antagas.
Denna fråga hör nämligen till sådana krigsförberedelsespörsmål, som böra
vara föremål för samma ständiga uppmärksamhet som andra egentliga mobiliseringsfrågor,
och bör fördenskull kunna tid efter annan utan omgång upptagas
till prövning och jämkning. För min del utgår jag emellertid ifrån att
i högkvarteret alltid skola under överbefälhavaren ingå de tre försvarsgrenscheferna
med sina stabsorgan. Huruvida förvaltningsorganen skola anses tillhöra
högkvarteret eller icke, är utan saklig betydelse, då dessa organs
verksamhet säkerligen blir likartad i såväl det ena som det andra fallet.
Såsom i det följande kommer att närmare utvecklas, böra enligt min
mening de centrala förvaltningsorganen principiellt lyda direkt under Kungl.
Majit, låt vara med ett kraftigt inflytande förbehållet försvarsgrenscheferna.
Det synes mig därför följdriktigast, att förvaltningsorganen icke tillhöra högkvarteret
i krig utan att däri ingå allenast de verkliga stabsorganen. Att
högkvarterets verksamhet ändock i mångt och mycket kommer att vara bestämmande
för förvaltningsorganens handlande, är emellertid uppenbart.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Till försvarskommissionens uttalade åsikt, att i krig till överbefälhavarens
förfogande bör stå ett för högkvarteret gemensamt stabsorgan, en »försvarsstab»,
kan jag också ansluta mig. Ett dylikt organ lärer vara nödvändigt för
att säkerställa ett enhetligt planläggande av stridskrafternas verksamhet i
stort. Rörande denna försvarsstabs uppgifter och därav betingade sammansättning
böra emellertid icke heller detaljerade bestämmelser vara i fredstid
på ett bindande sätt fastslagna, då nämligen organisationen av detta viktiga
organ i krig bör kunna lämpas efter omständigheternas och erfarenheternas
krav. Däremot böra naturligen i fredstid noggranna planer rörande försvarsstabens
sammansättning och uppgifter utarbetas och oavlåtligen vara föremål
för uppmärksamhet och erforderliga jämkningar från de ledande stabsorganens
sida. I likhet med försvarskommissionen utgår jag från att försvarsstabens
främsta uppgift i krig blir att handlägga vissa frågor rörande de militära operationerna
och vad därmed sammanhänger, exempelvis transportväsendet.
Likaså torde underrättelseväsendet lämpligen böra handhavas inom denna
stab. Huruvida jämväl ärenden rörande förbindelseväsendet och luftförsvaret,
såsom försvarskommissionen synes hava förutsatt, under alla förhållanden
böra handläggas inom försvarsstaben, synes mig mera ovisst. Uteslutet
lärer icke vara, att det under vissa förutsättningar kan befinnas lämpligare,
att förbindelseväsendet i huvudsak handhaves inom de särskilda försvarsgrenarnas
staber och att luftförsvarsfrågorna i allmänhet handläggas
inom arméns stabsorgan.
I vidare man än vad nu anförts anser jag mig icke böra ingå på frågan örn
organisationen av den högsta militära ledningen i krig.
Den militära ledningen av försvarsväsendet i fred.
Enligt nu gällande försvarsorganisation är den högsta militära ledningen
under Kungl. Majit splittrad på en mångfald direkt under Kungl. Majit
lydande myndigheter. Yad armén beträffar lyda således i fred samtliga arméfördelnings-
och därmed jämställda chefer, samtliga inspektionsmyndigheter
m. fl. vid sidan av chefen för generalstaben direkt under Kungl. Majit. Vid
marinen lyda chefen för marinstaben, chefen för kustflottan, inspektörerna,
cheferna för de civilmilitära kårerna m. fl. var för sig direkt under Kungl.
Majit. Vid flygvapnet åter finnes endast en militär myndighet, chefen för
flygvapnet, som vid sidan av förvaltningsmyndigheten, flygstyrelsen, lyder
direkt under Kungl. Majit.
Frågan örn åstadkommande av en större enhetlighet i den högsta militära
ledningen i fred har vid flera tillfällen tidigare varit föremål för utredning
och bedömande. Jag vill sålunda erinra därom, att den år 1926 tillsatta beredningen
rörande den centrala försvarsförvaltningen (den s. k. 1926 års beredning)
i sitt den 14 november 1927 avgivna betänkande till behandling upptog
icke blott frågan örn organisationen av den centrala försvarsförvaltningen i
egentlig mening — till beredningens förslag härutinnan återkommer jag i det
följande — utan även den rent militära ledningens, kommandomyndighetens,
organisation. Beredningen förordade för armén och marinen en organisation,
17
Kungl. Majus proposition nr 225.
som i viss män motsvarade flygvapnets, med de jämkningar, som betingades
av de olika försvarsgrenarnas omfattning, ställning och verksamhet. I samband
därmed borde vissa ärenden, som nu behandlades som kommandomål,
överlämnas till avgörande av cheferna för resp. försvarsgrenar. Det vore
emellertid enligt beredningens mening icke nog med att åstadkomma en större
koncentration inom de särskilda försvarsgrenarna; desamma måste även i
och för sin verksamhet sinsemellan på lämpligt sätt sammanknytas. Ett dylikt
sammanförande vore nödvändigt redan i fredstid icke blott för att på bästa
ekonomiska sätt utnyttja de för försvarsväsendet anslagna medlen utan även
för att åstadkomma en enhetlig ledning av det operativa och materiella krigsförberedelsearbetet.
Körande detta sammanknytande av försvarsgrenarna sinsemellan anförde
1926 års beredning vidare:
Ur krigsberedskapssynpunkt vore det givetvis fördelaktigt att redan i
fredstid skapa en högste befälhavare, som närmast under Konungen skulle
föra befälet över hela krigsmakten. Med hänsyn till de stora svårigheter och
olägenheter av olika slag, som en dylik organisation otvivelaktigt skulle föra
med sig, torde man emellertid få avstå från tanken härpå och i stället på
andra vägar söka vinna det önskvärda samarbetet och sammanhållningen
emellan de olika försvarsgrenarna.
Beträffande det operativa förberedelsearbetet torde få erinras därom, att
erfarenheterna från världskriget tydligt påvisat vikten av att planerna för de
olika försvarsgrenarnas användning uppgöras av de ansvariga militära myndigheterna
i samråd, samt att de grundläggande planerna föreläggas Kungl. Majit
för gillande. Det moderna krigets art kräver jämväl, att planer finnas icke
blott för den rent militära verksamheten i krig utan även för snart sagt all
slags samhällelig verksamhet.
Dessa erfarenheter hava i flera länder lett till skapandet av s. k. försvarsråd,
sammansatta av de ansvariga statsmännen och de högsta militära cheferna.
I dessa försvarsråd diskuteras de stora försvarsproblemen, t. ex. frågor
rörande förändringar i försvarsordningen, och granskas de grundläggande
planerna för verksamheten under krig.
Beredningens majoritet är av den uppfattning, att behovet av ett dylikt
försvarsråd föreligger ävGn i vart land. Inrättandet av Gtt sadant råd kan dock
självfallet icke föranleda någon ändring i det ansvar, som åvilar såväl vederbörande
statsråd som de militära och civila myndigheterna. Vidare mäste
framhållas, att medlemsantalet i rådet i betraktande av sekretessen måste
strängt begränsas. Med hänsyn till dessa synpunkter synes det lämpligt, att
rådet får en rent konsultativ uppgift, samt att det sammansattes av statsministern
såsom ordförande, utrikesministern, cheferna för försvars- och
finansdepartementen, de tre försvarsgrenarnas chefer samt ordföranden 1
rikskommissionen för den ekonomiska försvarsberedskap^. Dessutom bora,
då ärendenas art så fordrar, även andra personer tillfälligtvis kunna kallas
till rådets förhandlingar. , ,
Det operativa förberedelsearbetet bör åligga cheferna för armen, marinen
och flygvapnet gemensamt. De grundläggande planerna böra efter försvarsrådets
hörande fastställas av Kungl. Majit.
De s. k. 1928 års sakkunniga rörande försvarets centrala ledning och förvaltning
upptogo icke i sitt den G oktober nämnda år avgivna betänkande till
behandling frågan örn skapandet av en högste befälhavare, som närmast under
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 817 30 "
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Konungen skulle föra befälet över liela krigsmakten, icke heller de av 1926
års beredning föreslagna åtgärderna för att sinsemellan sammanknyta de tre
försvarsgrenarna. De sakkunniga hade sökt giva den avsedda reformen av
försvarsväsendets ledning en mindre vittgående omfattning än det av beredningen
avgivna förslaget innebure. Beträffande flygvapnet förordade de sakkunniga,
i likhet med beredningen, i stort sett bibehållande av den nuvarande
organisationen. Inom de båda större försvarsgrenarna, armén och marinen,
föreslogo de sakkunniga tillsättande av en kommenderande general, resp.
kommenderande amiral. Kommenderande generalen skulle i fred närmast
under Konungen utöva högsta befälet över till lantförsvaret hörande myndigheter,
staber, truppförband, skolor och anstalter m. m. med undantag av lantförsvarets
kommandoexpedition, generalstaben, myndigheter vid inskrivningsoch
värnpliktsväsendet samt arméförvaltningen. Han skulle hava ständig befälsrätt
över arméns militära och civilmilitära personal med undantag av generalstabens
officerare. Kommenderande amiralen skulle i fred närmast under
Konungen utöva högsta befälet över marinens sjöstyrkor, fartyg, stationer
och depåer, kustfästningar, skolor och anstalter m. m. med undantag av sjöförsvarets
kommandoexpedition, marinstaben och marinförvaltningen. Han
skulle vara chef för flottans officerskår samt hava ständig befälsrätt över
mannens militära och civilmilitära personal. Vid sidan av kommenderande
generalen resp. kommenderande amiralen och således jämväl direkt underställda
Konungen skulle alltjämt bestå, inom lantförsvaret chefen för generalstaben
och arméförvaltningen samt inom sjöförsvaret chefen för marinstaben
och marinförvaltningen. Enhetligheten i ledningen ansåges tillräckligt tryggad
genom tillämpande av principen örn samråd och samverkan mellan de för
vardera försvarsgrenarna föreslagna tre sidoordnade myndigheterna.
Vid framläggandet för 1929 års riksdag av propositionen nr 175 angående
omorganisation av försvarets centrala ledning och förvaltning anförde dåvarande
chefen för försvarsdepartementet, att de förefintliga olägenheterna i
den nuvarande organisationen av försvarsväsendets centrala ledning och förvaltning
i främsta rummet vore att tillskriva den brist på koncentration och
enhetlighet, som kännetecknade den rent militära ledningen. I fråga örn åvägabringande
av enhetlighet mellan försvarsgrenarna kunde det befaras, att en
organisation av försvarsledningen i fredstid med en särskild högste befälhavare
för hela krigsmakten under Konungens överbefäl skulle medföra stora
svårigheter och olägenheter av skilda slag. Den enhetlighet mellan försvarsgrenarna,
som — utöver vad som vunnits genom de förutvarande båda försvarsdepartementens
sammanslagning till ett departement — vore erforderlig,
syntes därför böra förverkligas på annat sätt. Tanken på organiserandet av
ett försvarsråd syntes icke böra övergivas. Det ansåges framdeles böra tagas
i övervägande, huruvida icke försvarsgrenscheferna och ordföranden i rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap borde sammanknytas till ett
organ med uppgift, bland annat, att stå till chefens för försvarsdepartementet
förfogande för att i frågor, som rörde mera genomgripande förändringar i försvarsordningen
ävensom i de grundläggande planerna för verksamheten under
19
Kungl. Majus proposition nr 225.
krig, avgiva det sista oell slutgiltiga fackmannayttrandet, innan dylika frågor
underställdes Kungl. Maj:ts prövning. — I spetsen för varje försvarsgren
skulle stå en chef nied ständig befälsrätt över till densamma hörande personal,
truppförband, staber, inspektörer, fästningar, sjöstyrkor m. m. samt med uppgift
tillika att utöva den direkta ledningen av krigsförberedelsearbetet. Denna
chef borde därjämte vara tillförsäkrad erforderligt inflytande å vederbörligt
förvaltningsorgans verksamhet.
Den nyssberörda propositionen blev icke av riksdagen antagen. Frågan
örn organisationen av försvarsväsendets ledning upptogs åter i statsverkspropositionen
till 1930 års riksdag. I vad avser den högsta militära ledningen
anknöt denna proposition i stort sett till vad som i 1929 års proposition föreslagits.
Med hänvisning till den vid 1930 års riksdag gjorda framställningen
örn en allsidig utredning av hela försvarsfrågan ingick denna riksdag icke på
prövning av det framlagda förslaget.
Såsom jag längre fram kommer att närmare utveckla, hava cheferna för
generalstaben och marinstaben under åren 1932 och 1933 avgivit vissa förslag
till organisation av arméns resp. marinens högsta ledning. En huvudpunkt
i dessa förslag var, att en chef skulle tillsättas för armén resp. marinen,
vilken chef skulle utrustas med ständig befälsrätt över försvarsgrenens personal
m. m. ävensom tillförsäkras visst inflytande över förvaltningen. Förslagen
ifråga hava hittills icke föranlett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Försvarskommissionen har i sitt betänkande ägnat frågan om försvarets
högsta ledning i fred stor uppmärksamhet. De mera principiella sidorna av
problemet utvecklar kommissionen på följande sätt:
Ur militärorganisatorisk synpunkt är det självfallet ett bestämt önskemål
att söka ernå största möjliga överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna.
Övergången till krigsfot av de högsta militära organen måste
genomföras snabbt och med minsta möjliga tidsutdräkt på samma sätt som
mobilisering av andra militära formationer. Organisationen i fred bör sålunda
i möjligaste mån anpassas efter den för krig planlagda organisationen.
Uppfyllandet av detta önskemål är en första förutsättning för att en smidig
övergång från freds- till krigsorganisation skall bliva möjlig. Att vid mobilisering
linjerna beträffande organisationen av krigsmaktens högsta ledning
icke äro fullt klara kan bliva ödesdigert, då verksamheten inom ledningen
säkerligen under detta skede kommer att bliva i högsta grad påfrestande.
Kedan av nu angivna skäl synes det önskvärt, att överbefälhavaren för
försvarskrafterna jämte försvarsstaben ingår redan i krigsmaktens fredsorganisation,
liksom ock att de särskilda försvarsgrenarna med sina förvaltningsorgan
jämväl i fred underställas var sina chefer.
För att rikets samlade krigsmakt i farans stund skall kunna rätt lösa
sina uppgifter, måste de olika försvarsgrenarna bringas till ändamålsenlig
och fullödig samverkan. Det förberedelsearbete i fred, som härför erfordras,
är främst att hänföra till det operativa området, på vilket sålunda behovet
av ett intimt samarbete mest gör sig gällande.
Yid nu gällande organisation är ansvaret för att ett sådant samarbete
kommer till stånd ålagt en myndighet inom varje försvarsgren. Cheferna
för generalstaben och marinstaben äro — naturligen i samverkan med chefen
20
Kungl. Majus proposition nr 225.
för flygvapnet — ansvariga för detta förberedelsearbete och skola i sådant
avseende samarbeta med och understödja varandra.
Att denna anordning kan medföra avsevärda olägenheter för det operativa
förberedelsearbetets rätta och ändamålsenliga bedrivande, är helt naturligt.
Det ligger nämligen nära till hands, att de skilda försvarsgrenarnas målsmän
på grund av särarten hos den verksamhet de representera kunna i fråga
örn det operativa krigsförberedelsearbetet komma att hävda så olika uppfattningar,
att den enhetlighet därutinnan, som enligt försvarskommissionens
mening utgör en förutsättning för att vårt försvarsväsende skall kunna väl
fylla sin uppgift i farans stund, kan komma att mer eller mindre äventyras.
Redan i fredstid synes därför en militärt auktoritativ, enande myndighet
vara av behovet påkallad. Vid nuvarande organisation föreligga stora svårigheter
att på ett enhetligt sätt ordna det operativa förberedelsearbetet.
Den enda gemensamma myndigheten under Konungen är för närvarande försvarsministern,
vilken ju i regel saknar den rent militära skolning, som erfordras
för ett ställningstagande i de frågor av strategisk art, där målsmännen
för de skilda försvarsgrenarna äro av olika meningar.
Det måste härvid framhållas, att krigsförberedelsearbetet avsevärt komplicerats
genom flygvapnets växande betydelse och att det i framtiden säkerligen
kommer att ytterligare försvåras. Vid handläggandet av hithörande
frågor av större betydelse torde behovet av ett intimt samarbete mellan representanter
för de olika försvarsgrenarna komma att allt mera göra sig
gällande.
Enligt försvarskommissionens mening kan det icke förväntas, att den
svaghet, som nu vidlåder det operativa förberedelsearbetet på grund av dess
splittrande på flera händer, skulle komma att avhjälpas genom tillskapandet
av ett försvarsråd av den beskaffenhet, som av 1926 års beredning antytts.
Ett försvarsråd kan icke förutsättas få annat än rådgivande funktion; ansvaret
måste åligga någon annan, enligt 1926 års beredning tydligen försvarsministern
såsom föredragande inför Konungen. Men därmed stöde man
inför samma svaghet som nu, nämligen att det samlade militära ansvaret
icke i första hand åvilade en auktoritativ militär myndighet. En sådan
organisation skulle endast medföra, att meningsskiljaktigheterna försvarsgrensclieferna
emellan komme att förläggas till försvarsrådet, men med samma
skiljedomare som nu, försvarsministern.
Det synes ock försvarskommissionen vara av största vikt, att den, som i
krig avses skola uppbära ansvaret som överbefälhavare för försvarskrafterna,
redan i fred utses och erhåller tillfälle att vidtaga förberedelser för sitt värv
under krig. På honom bör ansvaret för ledningen av det operativa planläggningsarbetet
vila. Men för att detta ansvar med rätt skall kunna påläggas
honom, erfordras också enligt försvarskommissionens mening, att
redan i fredstid till hans förfogande ställes ett organ, som kan biträda honom
i hans förberedelsearbete. Detta organ bör då naturligen utgöras av en
motsvarighet i fred till den försvarsstab, som, enligt vad ovan sagts, erfordras
såsom överbefälhavarens närmaste organ inom högkvarteret i krig. Härför
talar ock den betydelsefulla synpunkten, att försvarsstaben, som i krig är
det viktigaste organet för ledningen av operationerna, icke bör nybildas
vid mobilisering utan dessförinnan finnas organiserad med hänsyn till sina
uppgifter under krig.
De fördelar, som sålunda enligt försvarskommissionens mening framför
allt ur synpunkten av det operativa krigsförberedelsearbetets rätta bedrivande
skulle vara att vinna genom att redan i fredstid funnes en överbefälhavare
över försvarskrafterna jämte en försvarsstab med här ovan antydda
21
Kungl. Maj:ls proposition nr 225.
uppgifter, anser kommissionen vara så påtagliga, att de av 1926 års beredning
antydda men icke närmare preciserade olagenheterna med en dylik
organisation icke böra få stå hindrande i vägen för densammas genomförande.
Försvarskommissionen förordar sålunda tillsättandet redan i freds
tid av en befattning såsom överbefälhavare för försvarskrafterna och bildandet
av en honom direkt underställd försvarsstab.
överbefälhavaren med försvarsstaben skulle sålunda enligt försvarskommissionens
förslag i fred under regeringen utöva ledningen av det militära
krigsförberedelsearbetet. Det framstår såsom ett bestämt önskemål, anfor
försvarskommissionen, att överbefälhavaren såvitt möjligt icke heller i fred
betungas med förvaltningsarbete och förvaltningsansvar, utan att han huvuc -sakligen kan ägna sig åt sin egentliga verksamhet, det operativa krigsforberedelsearbetet.
Utan inflytande på den ekonomiska verksamheten inom forsvarsväsendet
kunde och finge överbefälhavaren dock icke vara, ty denna verksamhet
måste självfallet påverkas av försvårsberedskapens krav. överbefälhavaren
syntes därför böra erhålla inflytande på anslagsfördelningen inom
försvarsväsendet på så sätt, att han avgåve yttrande över försvarsgrenschefernas
anslagsäskanden, vilka genom honom borde ingivas till Kungl. Majit.
Dessutom borde han erhålla ett bestämmande inflytande vid uppkommande
frågor om fördelning till försvarsgrenarna av industriel! kapacitet. Det kunde
nämligen inträffa, att kraven på utnyttjande av viss industri eller visst industriföretag
från olika försvarsgrenars sida sammanlagt vore av en storleksordning,
som överstege den kapacitet, som stöde till förfogande. Den prioritet
för visst ändamål eller för viss försvarsgren, som i dylikt fall skulle avgöras,
mäste ur militära synpunkter avgöras av överbefälhavaren. Verksamheten i
detta avseende bleve sålunda principiellt likartad i fred och krig.
Den av försvarskommissionen föreslagna försvarsstabens organi
s a t i o n i fred skulle i stora drag vara följande. Det omedelbara befälet
över försvarsstaben skulle föras av en chef, chefen for försvarsstaben.
Han skulle till sitt förfogande behöva en expedition, å vilken
skulle handläggas bland annat frågor av juridisk och budgetteknisk natur.
Det operativa krigsförberedelsearbetet skulle handläggas ä tre särskilda
operationsavdelningar, en för vardera försvarsgrenen. För planläggningen
av rikets försvar mot anfall från luften skulle i försvarsstaben
finnas en luftförsvarsavdelning. Försvarsväsendets transportfrågor
och vad därmed sammanhänger skulle handläggas vid en k o m m u n ikationsavdelning.
De nuvarande särskilda utrikesavdelningarna vid
general- och marinstaberna samt motsvarande detalj inom flygvapnets ledning
skulle sammanföras till en gemensam avdelning inom försvarsstaben, u n d e rrättelseavdelninge
n. För handläggning av vissa för försvarsgrenarna
gemensamma ärenden på signal- och kryptotjänstens område skulle i försvarsstaben
ingå en s i g n a 11 j ä n s t- och en kryp t oavdelni n g. Slutligen
skulle det krigshistoriska forskningsarbetet inom försvarsväsendet centraliseras
till en krigshistorisk avdelning inom försvarsstaben, varjämte
det s. k. fotografiska centrallaboratoriet skulle ingå i för
22
Kungl. Majus proposition nr 225.
svarsstaben. Försvarsstaben skulle således enligt förslaget indelas i nio avdelningar
förutom expeditionen och det fotografiska centrallaboratoriet. Personalen
i försvarsstaben har av försvarskommissionen beräknats till 56 aktiva
officerare förutom pensionerad personal ävensom för tjänstgöring i staben
kommenderade officerare ur de olika försvarsgrenarna.
^ad beträffar den militära ledningen inom försvarsgrenarna
framhåller försvarskommissionen, att den nuvarande splittringen av de ledande
organen inom de två äldre försvarsgrenarna, armén och marinen, måste medföra
betydande svårigheter vid utövandet av den ledande verksamheten, samt
att ansvar och befogenheter måste bliva svåra att avgränsa mellan de många
sinsemellan jämställda organen. Förutsättningar saknades sålunda för ett enhetligt
lett arbete i syfte att förläna försvarsgrenen den största effektivitet,
som försvarsordningen medgåve. I detta hänseende framträdde för närvarande
såsom en ovedersäglig nackdel, att vid armén de operativa enheternas chefer
icke vore underställda en militär befälhavare, vilken det ålåge att tillse, att
dessa enheter bleve riktigt och likformigt utbildade, liksom att vid marinen
en för krigsberedskapen med tillhörande materiel- och utbildningsfrågor ansvarig
befälhavare saknades. Även omsorgen örn de betydelsefulla personalärendenas
ändamålsenliga handläggning inom en försvarsgren talade för enhetlig
militär ledning av denna, önskemålet att hos de särskilda försvarsgrenarna
ernå största möjliga effektivitet nödvändiggjorde därför enligt försvarskommissionens
mening, att den nuvarande månghövdade och splittrade
ledningen inom armén och marinen förbyttes i ett för vardera försvarsgrenen
enhetligt chefsskap.
På grundval av nyssberörda synpunkter har försvarskommissionen föreslagit
förutom bibehållandet av befattningen som chef för flygvapnet —
att en chef för armén och en chef för marinen tillsättas.
Yad beträffar förhållandet mellan överbefälhavaren, å ena, samt de tre
försvarsgrenscheferna, å andra sidan, har försvarskommissionen anfört, att
överbefälhavaren icke syntes böra i alla avseenden utöva befälet över försvarsgrenscheferna,
utan att detta befäl huvudsakligen borde avse säkerställandet
av enhetlighet i krigsförberedelsearbetet. Huvuddelen av det operativa krigsförberedelsearbetet
avsåges därvid att förläggas till försvarsstaben, medan förs\arsgrenschef
ernås främsta verksamhetsutövning komme att hänföra sig till
utbildnings-, organisations- och utrustnings- samt personalfrågor. — I avseende
å den militära verksamheten borde det sålunda tillkomma överbefälhavaren
att leda det operativa krigsförberedelsearbetet, underrättelsetjänsten
m. m., i vilka avseenden han borde äga befälsmyndighet över försvarsgrenscheferna.
Dock hade det befunnits ändamålsenligt, att, i vad rörde marinen,
det operativa förberedelsearbetet i fred ålåge överbefälhavaren endast med
avseende på fastställandet av marinstridskrafternas uppgifter i stort och
säkerställandet av deras samverkan med övriga försvarsgrenar, under det att
övrig del av detta förberedelsearbete borde tillkomma chefen för marinen. Det
borde vidare tillkomma överbefälhavaren att med avseende på krigsorganisationen
giva försvarsgrenscheferna erforderliga direktiv för utarbetande av
23
Kungl. Majus proposition nr 225.
mobiliseringsplaner oell mobiliseringstabeller. — Försvarsgrenscheferna
borde i andra avseenden än som sålunda angivits lyda direkt under Kungl.
Maj:t. De borde, i vad på dem ankomme, vara ansvariga för resp. försvarsgrenars
krigsberedskap. De borde vidare verkställa det operativa krigsförberedelsearbete,
som överbefälhavaren bestämde. Detta arbete komme, i
vad anginge armén, att särskilt omfatta planläggningen av underhållst] ansten.
De borde inom resp. försvarsgrenar leda utbildningsarbetet och handläggandet
av organisations- och utrustningsfrågor samt avgiva befordringsförslag
för officerspersonalen.
I fråga örn organisationen av försvarsväsendets högsta ledning i fred föreligga
inom försvarskommissionen skiljaktiga meningar från tre av kommissionens
ledamöter. Dessa ledamöter äro såtillvida ense med majoriteten, att
de förorda tillsättande av särskilda chefer för de tre försvarsgrenarna under
såväl krig som fred. Däremot avstyrka de förslaget örn att redan i fredstid
tillsätta en överbefälhavare över försvarskrafterna med en försvarsstab av den
struktur som av kommissionen föreslagits. Två av de ifrågavarande reservanterna
hava emellertid ifrågasatt att för utredningsarbete som kan sammanhänga
med frågor, vilka beröra försvaret i dess helhet, inrätta en mindre stab,
bestående av en regementsofficer och ett begränsat antal kompaniofficerare
från varje försvarsgren. Denna stab borde stå under ledning av en stabschef,
överste eller kommendör, direkt underställd Kungl. Majit. Stabens uppgift
borde vara att förbereda frågor av nyssnämnd art, i främsta rummet av operativ
natur. Stabschefen borde samtidigt tjänstgöra som sekreterare vid sammanträden
med försvarsgrenscheferna och försvarsministern eller med enbart försvarsgrenscheferna.
Denna mindre stab borde i krigsorganisationen bliva
överbefälhavarens stab. Dess verksamhet i fred borde utgöra en direkt förberedelse
för verksamheten i krig och högsta militära ledningens övergång
från freds- till krigsorganisationen komme sålunda att ske på ett enkelt och
naturligt sätt.
De över betänkandet hörda myndigheterna hava i många fall ingående uppehållit
sig vid organisationen av den högsta ledningen i fred.
Arméförvaltningen har i sitt utlåtande förklarat sig såtillvida dela försvarskommissionens
mening i denna punkt, som ämbetsverket holle före, att vissa
fördelar skulle kunna vinnas genom tillsättande redan i fredstid av en överbefälhavare,
därest en sådan åtgärd efter prövning av samtliga på frågan inverkande
omständigheter visade sig i praktiken vara lämplig. Vissa synpunkter
förtjänade därvid att framhållas. På grund av den ställning överbefälhavaren
genom sin befälsrätt komme att intaga, syntes det icke uteslutet, att han
kunde komma att direkt ingripa i de tre försvarsgrenschefernas ämbetsutövning,
något som man i allt fall måste räkna med, da det gällde att taga ställning
till förevarande spörsmål, och som med hänsyn till det ansvar för krigsberedskapen,
som var och en av dem beträffande sin försvarsgren likväl måste
bära, vore ägnat att ingiva betänkligheter. Samtidigt därmed syntes böra beaktas,
att den uppgift, som i fredstid skulle tillkomma denne befattnings
-
24
Kungl. Majus proposition nr 225.
havare, i själva verket vore i allt väsentligt utredande och förberedande och
såtillvida knappast kunde anses svara mot ställningen som överbefälhavare i
egentlig mening. Därtill bomme de utan tvivel mycket stora svårigheterna
för annan än Kungl. Majit att i fred vinna erforderlig auktoritet gentemot
samtliga försvarsgrenar. Ej heller syntes man kunna bortse därifrån, att ett
personombyte kunde vara en känslig angelägenhet, icke minst örn sådant inför
hotande krigsfara skulle visa sig önskvärt, i vilket fall dessutom en stor del av
den beräknade fördelen av att i fred hava haft en överbefälhavare skulle diminueras.
— Yad beträffade förslaget örn att överbefälhavaren skulle äga ett
visst inflytande på budgetärendenas behandling, i det han obligatoriskt skulle
yttra sig över de för de tre försvarsgrenarna avgivna anslagsäskandena, som vore
avsedda att föreläggas riksdagen, kunde en dylik ordning, i betraktande av den
betydelse ett sådant yttrande finge tillmätas, å ena sidan leda till ett faktiskt
föregripande av den fria prövning av ärendena, som borde ankomma på regeringen,
och å andra sidan vid ett ställningstagande, som innebure avvikelse
från av överbefälhavaren uttalad mening, föranleda rubbning av den auktoritet,
som utgjorde en förutsättning för framgångsrikt förvaltande av ämbetet
i fråga. — Arméförvaltningen befarade för sin del, att de avsedda fördelarna
av att redan i fredsorganisationen inordna en överbefälhavare för försvarskrafterna
skulle komma att motvägas av nu antydda omständigheter. I varje
fall syntes, innan åtgärder härför vidtoges, böra avvaktas, i vad mån tillkomsten
av de av kommissionen föreslagna försvarsgrenscheferna kunde komma
att verka i riktning mot den av kommissionen med allt skäl eftersträvade enhetligheten
i planläggningsarbetet. Först sedan erfarenhet därom vunnits,
syntes det böra tagas i övervägande, huruvida och på vad sätt någon ytterligare
utbyggnad av organisationen borde komma till stånd. — Huruvida, även
örn i fredstid överbefälhavaren ej tillsattes, likväl en försvarsstab borde inrättas
för främjande av enhetlighet i det operativa krigsförberedelsearbetet,
utgjorde — liksom ock frågan om en dylik stabs sammansättning — spörsmål,
som arméförvaltningen ansett sig sakna anledning upptaga. Ämbetsverket
hade nämligen trott sig kunna förutsätta, att åt en dylik stab icke skulle inrymmas
befogenheter, som kunde föranleda direkt ingripande i försvarsgrenschefernas
eller de förvaltande myndigheternas ämbetsutövning. — Därutöver
ville arméförvaltningen i den nu avhandlade frågan framhålla, att redan genom
åvägabringandet av ett intimt samarbete mellan försvarsgrenscheferna och
deras staber eller representanter för dessa vissa förutsättningar torde kunna
skapas för ett enhetligt utarbetande av planer för de olika försvarsgrenarnas
användning.
Chefen för generalstaben har rörande förevarande spörsmål anfört bland
annat följande:
Hedan nu äro allvarliga olägenheter förenade med avsaknaden av en militär
myndighet med beslutanderätt beträffande det operativa planläggningsarbetet.
Särskilt starkt framträdande äro dessa olägenheter i vad rör samordnandet för
gräns- och kustförsvaret av stridskrafterna ur armén, inkl. luftvärnet,
flygvapnet och marinen (kustfästningar, rörligt kustartilleri och lokala sjö
-
25
Kungl. Majlis proposition nr 225.
styrkor). Ävenledes göra sig stora svårigheter gällande vid förberedandet
av den omfattande underhållstjänst, av vilken dessa stridskrafters verksamhet
i hög grad är beroende. Flygvapnets ställande i tull paritet med övriga försvarsgrenar
kommer emellertid att i så betydande grad oka fordringarna på
en bland annat i dessa avseenden enhetligt utförd planläggning, att ett fortsatt
bibehållande av det nuvarande systemet med samråd mellan ett flertal
likställda myndigheter icke är möjligt. Däremot torde en planläggning i fred
av kustflottans verksamhet, utom i fråga örn basenng o. dyl., kunna utföras
jämförelsevis fristående från övrig planläggning. Denna omständighet minskar
dock på intet vis nödvändigheten av en enhetlig ledning i krig av samtliga
stridskrafter.
Tillsättandet i fred av en överbefälhavare nödvändiggöres aven av vissa omständigheter,
som sammanhöra med den krigsindustriella planläggningen,
ena sidan måste vid budgetärendenas behandling en avvägning ske mellan försvarsgrenarna;
denna avvägning har, i vad rör medel för materielanskaltning,
ett direkt inflytande på de olika försvarsgrenarnas behov av krigsindustrien
kapacitet i krig. Å andra sidan krävas redan vid det i fred pågående pianlaggningsarbetet
rörande industriens ianspråktagande i krig prioritetsavgoranden
av betydelsefull art. Det bör nämligen uppmärksammas, att en uppdelning på
försvarsgrenarna är erforderlig redan i fred av den industriella tillverkningskapacitet,
som av försvarsberedskapsnämnden bedömes kunna ställas till toifogande
för militära ändamål. Kommissionen har i detta hänseende framhållit,
att, därest överbefälhavare icke finnes, dylika avgöranden, vilka måste
fotas på militära bedömanden, skola träffas av chefen för försvarsdepartementet,
inför vilken sålunda olika försvarsgrenars industriella krav komma
att stå oförmedlade gentemot varandra och sannolikt av samtliga försvarsgrenschefer
framställas med samma anspråk på företrädesrätt. Kiktigheten
torde icke kunna bestridas av den slutsats, till vilken kommissionen på grund
härav kommit, nämligen att liär liksom pa det operativa området behovet gör
sig starkt gällande av en militär myndighet, som inför Kungl. Maj.t föietiädei
försvaret i dess helhet. , ..
Av det ovan anförda framgår, att överbefälhavarens tillsättande i ned. ai
ett oeftergivligt villkor för vinnande av avsedd effektivitet hos riksförsvaret.
Ytterligare ina tilläggas, att det måste anses nödvändigt, att den för ledandet
av den militära verksamheten i krig ansvarige chefen grees tillfälle att redan
i fred förbereda sig för denna sin viktiga uppgift, Särskilt nied hänsyn till den
förändring av krigets natur, som är en följd av flygvapnets utveckling, är det
numera ogörligt att först vid mobilisering skapa det komplicerade instiument,
som skall handhava ledningen av landets militära försvar. Här föieliggei
otvivelaktigt anledning att i största utsträckning tillämpa principen om överensstämmelse
mellan krigs- och fredsorganisation.
Den omständigheten, att de fyra högsta befälsposterna inom högkvarteret
i krig_ överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna — samtliga bora
äga motsvarighet i fredsorganisationen, gör det emellertid särskilt angeläget,
att sådana riktlinjer uppdragas för deras verksamhet, att a ena sidan den nödvändiga
enhetligheten i försvarsförberedelserna icke eftersattes, å andia sidan
den hos försvarsgrenscheferna förefintliga särskilda sakkunskapen vederbörligen
kommer till sin rätt. Tillgodoseendet av det förstnämnda kravet innebär-,
atl fordran på beslutanderättens förläggande till en militär myndighet
icke kan eftergivas i vad rör frågor, som beröra flera försvarsgrenar.
Det kan emellertid icke heller anses lämpligt, örn försvarsgrenscheferna
icke skulle beredas tillfälle att före avgörandet i viktiga frågor rörande riksförsvaret
var för sig eller gemensamt inför överbefälhavaren framlägga sina
synpunkter och förslag. För överbefälhavaren skulle utan ti ivel en gemen
-
26
Kungl. Majus proposition nr 225.
sam behandling av ifrågavarande spörsmål vara av stort värde. Det bör emellertid
— vad armén och flygvapnet beträffar — uppmärksammas, att försvarsgrenschefernas
uttalanden huvudsakligen kunna gälla, huruvida stridskrafterna
ur organisatorisk och utbildningssynpunkt äga förmåga att fylla de
uppgifter, som ställas på dem i operativt hänseende. För möjliggörande av
ett mera allsidigt bedömande av de strategiska spörsmålen skulle erfordras,
att jämväl dessa myndigheter, i likhet med chefen för marinen, försåges med
operativa avdelningar. Då sådana avdelningar inom försvarsstaben likväl icke
skulle kunna undvaras, skulle risken för dubbelarbete bliva framträdande.
Det kan även ifragasättas, örn icke en utvidgning av försvarsgrenschefernas
vid armén och flygvapnet skyldigheter på det operativa området skulle medföra
en otillåtlig ökning av deras redan förut stora arbetsbörda. Även med
den begränsning av nämnda försvarsgrenschefers förutsättningar för ett i alla
avseenden auktoritativt bedömande av de strategiska spörsmålen, som är en
följd av deras stabsorgans föreslagna omfattning, synes emellertid ändamålsenligt,
att överbefälhavaren instruktionsmässigt ålägges att före utfärdandet
av bestämmelser rörande det operativa förberedelsearbetet höra försvarsgrenscheferna
i viktiga frågor.
Vad beträffar överbefälhavarens förseende med stabsorgan, har jag efter
en ingående granskning av hithörande frågor kommit till den bestämda slutsatsen,
att den av kommissionen föreslagna försvarsstaben är nödvändig, därest
överbefälhavaren skall kunna fylla sin viktiga uppgift i fred och krig!’ Keducering
av dess avsedda omfattning är icke tänkbar utan ytterst menliga följder
beträffande överbefälhavarens möjligheter att erhålla sakkunnig beredning av
de operativa ärendena. Jag anser mig i detta sammanhang böra särskilt betona
de förutsättningar, som genom tillkomsten av en överbefälhavare jämte
försvarsstab skapas för ordnandet av en till samtliga försvarsgrenar utsträckt
högre befälsutbildning. En sådan utbildning i form av teoretiskt och applikatonskt
studium av de förhållanden, som äga inflytande på vårt lands försvarsproblem,
kan särskilt med hänsyn till flygvapnets utveckling icke längre undvaras.
Den torde därjämte utgöra ett av de bästa medlen att övervinna de
motsättningar mellan försvarsgrenarna, som för närvarande förefinnas i detta
hänseende, samt att skapa kunskap örn och förståelse för betingelserna i fråga
örn de skilda stridskrafternas operativa och taktiska verksamhet i riksforsvarets
tjänst.
Inspektören för infanteriet har i sitt yttrande anfört:
önskvärdheten av en gemensam planläggning i fred av de tre försvarsgrenarnas
verksamhet vid krig är obestridlig, likaså av en myndighet vilken kan
tillhandagå regeringen nied en enhetlig och sakkunnig avvägning av försvarsgi
enarnas behov och medelsfördelningen till desamma. Ur dessa synpunkter är
en redan i fred befintlig »överbefälhavare med försvarsstab» väl motiverad.
Det bor emellertid fasthållas vid och instruktionsmässigt regleras, att _ så
som
kommissionen även förutsätter — denne överbefälhavare i fredstid icke
skall utöva direkt befäl över någondera försvarsgrenen, annat än i vad som
sammanhanger med krigsförberedelserna i egentlig mening, ty eljest får han
säkerligen en uppgift som en person icke kan bemästra. Försvarsgrenscheferna
bora inom ramen av överbefälhavarens direktiv äga full handlingsfrihet.
Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har anfört, att då
försvarskommissionen föreslagit inrättandet av en överbefälhavarbefattning
i fred, kommissionen icke i erforderlig grad tagit hänsyn till vissa faktorer,
som kunnat inverka på den föreslagna anordningen. Ett av skälen för inråttan!
Kungl. Majus proposition nr 225.
21
det av befattningen hade varit, att organisationen och personalfördelningen
borde vara densamma i fred som i krig. Det syntes dock icke vara fullt säkert,
att samina person vore den mest lämpliga i krig som i fred. Det torde även
vara tvivelaktigt, om man kunde finna en person, som i fred med tillräcklig
auktoritet kunde samman]''amka de olika försvarsgrenarnas intressen. Detta
torde böra ankomma på Kungl. Majit.
Artilleriinspektören har ytterligare anfört följande:
Bland överbefälhavarens ämbetsåtgärder föreslås obligatorisk skyldighet
att yttra sig över av de tre försvarsgrenscheferna avgivna anslagsäskanden.
En dylik ordning skulle kunna leda till ett föregripande av den fria prövningen
av ärendena, som bör ankomma på regeringen, eller, vid avsteg från
den av överbefälhavaren uttalade meningen, till rubbning av den auktoritet
en överbefälhavare bör äga.
Enligt min uppfattning synes därför för närvarande starka skäl förefinnas
mot ett inrättande av en befattning som överbefälhavare i fred.
Däremot synes mig det tidigare väckta förslaget örn upprättandet av ett
försvarsråd böra tagas under omprövning. I ett sådant försvarsråd torde då
böra ingå cheferna för armén, marinen och flygvapnet samt i vissa fall ordföranden
i försvarsberedskapsnämnden. Vid rådets sammanträden förutsättes
representanter för regeringen kunna vara närvarande. För det utredningsarbete,
som sammanhänger med frågor rörande krigsförberedelsearbetet
m. m., i den mån detta berör mer än en av försvarsgrenarna, synes det mig
lämpligt, att mer eller mindre permanent organisera en mindre stab med
personal ur samtliga försvarsgrenar.
Chefen för fortifikationen har förklarat sig hålla före, att någon överbefälhavare
icke borde tillsättas i fred samt att de uppgifter, som enligt kommissionsförslaget
skulle åvila försvarsstaben, borde fördelas på försvarsgrensstaberna.
Generalintendenten har tillstyrkt inrättandet av ett gemensamt, sammanhållande
organ — en försvarsstab —- för det operativa planläggningsarbetet
i fredstid. Generalintendenten har ytterligare anfört:
Bland de olägenheter, som alltid skulle komma att bliva förknippade med
tillkomsten av en verklig »överbefälhavare», torde i första hand få nämnas
svårigheten att vid varje tillfälle, då vakans i befattningen uppstår, kunna
erhålla en person med obestridd auktoritet samt med förmåga att fullt behärska
sitt vidsträckta arbetsområde och därtill kunna utöva en enande och
utjämnande verksamhet beträffande försvarets olika grenar. Det torde givetvis
vara betydligt lättare att erhålla en lämplig försvarsstabschef än en överbefälhavare,
som skall fungera i både fred och krig. Särskilt vanskligt blir
det att med bestämdhet kunna förutse, att den överbefälhavare, som utnämnes,
verkligen också är skickad att i krig utöva befälet över rikets försvarskrafter.
Med det av mig ifrågasatta jämkningsförslaget skulle man ha
friare händer att i varje särskdt fall kunna utan anciennitetshänsyn välja den
lämpligaste personen vare sig det gäller befattningen såsom överbefälhavare
i krig eller befattningen såsom chef för riksförsvarsstaben.
Försvarskommissionen föreslår nu tillsättandet av särskilda chefer för de
olika försvarsgrenarna, och att vid var och en av dessa grenar de centrala
militära och förvaltningsorganen sammanföras under försvarsgrenscheferna
till resp. »arméledning», »marinledning» och »flygledning». Redan genom
tillkomsten av chefer för do frenne försvarsgrenarna tages ett stort
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
steg mot en enande auktoritativ militär försvarsledning. Denna omständighet
utgör ett stöd för den uppfattningen, att en organisation med särskilda försvarsgrenschefer
jämte en försvarsstab under en generals- eller amiralsperson
såsom chef skulle kunna vara tillfyllest. Dessa ledningsorgan borde lämpligen
kompletteras med ett försvarsutskott, sammansatt av de tre försvarsgrenscheferna
och försvarsstabschefen samt ordföranden i rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap. Vid försvarsutskottets sammanträden torde
vissa av regeringens ledamöter böra äga närvara. Ett så sammansatt försvarsutskott
borde med fördel kunna övertaga de budgetära avvägningsfrågor,
som kommissionen velat ålägga överbefälhavaren. För befattningen såsom
chef för riksförsvarsstaben torde överbefälhavarebefattningen lämpligen
kunna disponeras (varvid lönen förslagsvis torde kunna sättas lika med försvarsgrenschefernas
löner), under det den föreslagna befattningen som stabschef
vid försvarsstaben lämpligen torde kunna förändras till en souschefsbefattning
vid nämnda stab. Skäl synas tala för att pröva hur en dylik organisation
skulle verka och att först örn erfarenheterna giva vid handen, att
ett verkligt behov av särskild överbefälhavare i fred föreligger, vidtaga den
därav betingade förändringen, som då låter sig göra utan någon personalökning.
Genom det av mig ifrågasatta ändringsförslaget skulle försvarsstabschefens
befogenhet inom försvarsorganisationen visserligen bliva något begränsad i
förhållande till kommissionens förslag, men i huvudsak skulle man nå samma
mål, som kommissionen åsyftat med sitt förslag.
Kommendanten i Bodens fästning har förklarat sig örn än med en viss
tvekan och endast under vissa förutsättningar biträda kommissionens förslag
örn inrättande av en befattning såsom överbefälhavare för försvarskrafterna.
Vid ett första påseende kunde förslaget, att en officer, likgiltigt om
han utgått från armén, marinen eller flygvapnet, kunde förordnas till denna
höga post, förefalla att vara teoretiskt oangripligt och därför riktigt. Då det
emellertid vore ovedersägligt, att armén vore den för riksförsvaret viktigaste
försvarsgrenen, syntes det angeläget, att bestämmelse örn att överbefälhavaren
skulle liava tjänat sig upp såsom officer vid armén bleve lagstadgad.
Att den officer, åt vilken denna befattning anförtroddes, måste vara högt
kvalificerad både beträffande karaktären och med avseende på sina ledaregenskaper,
äga omfattande erfarenhet i praktisk trupptjänst samt besitta
grundliga och mångsidiga teoretiska kunskaper, vore ju för övrigt självklart.
Då armén ägde många — vida fler än marin och flygvapen tillsammans —
högre befattningar, i vilka ett för urval betryggande antal högt kvalificerade
personer prövades och utbildades under sin ordinarie tjänstgöring, syntes
farhågorna för att genom en dylik bestämmelse icke kunna erhålla en för
befattningens beklädande fullt lämplig person sakna reell grund. Då det emellertid
ville synas som örn överbefälhavaren icke skulle kunna utföra sitt omfattande
arbete enbart med hjälp av sin av uteslutande yngre, örn än aldrig
så högt kvalificerade, officerare bestående stab, torde han vara i behov av
ytterligare hjälp vid lösandet av sina många och olikartade uppgifter, vilka
krävde en större både allmän och militär erfarenhet än som kunde beräknas
stå hans stabspersonal till buds. Till överbefälhavarens förfogande — men
utan att binda hans bestämmanderätt — syntes därför ett av både militära
29
Kungl. Majus proposition nr 225.
och civila högre ämbetsmän eller f. d. högre ämbetsmän sammansatt försvarsråd
böra ställas, vilkets mening han vore skyldig att höra.
Inspektören för militärläroverken har i sitt utlåtande uttalat, att såsom en
mycket bestämd brist i den nuvarande försvarsledningen otvivelaktigt måste
fastslås den omständigheten, att det icke funnes någon militär sakkunnig
myndighet, som representerade försvarets gemensamma intressen. Inspektören
vore därför fullständigt enig med försvarskommissionen örn behovet
av en gemensam planläggande militär myndighet. Det vore endast när man
bomme in på frågan om denna myndighets allmänna struktur, som inspektören
hyste en från försvarskommissionen avvikande mening. Gentemot
kravet på en gemensam överbefälhavare måste man till att börja med fastslå,
att den högsta ledningen av hela försvarsväsendet i fred redan vore förverkligad
i en person, nämligen i chefen för försvarsdepartementet. Det kunde
sålunda icke gärna vara i bristen på koncentration i högsta ledningen i och
för sig som bristen i fred bottnade, utan fastmer i organisationen närmast
under chefen för försvarsdepartementet. Redan på grund därav måste man
ställa sig tveksam mot tillskapandet i fred av en ny överbefälhavare under
den redan befintliga. Däremot kunde givetvis invändas, att chefen föi försvarsdepartementet
oftast vore civil och även hade andra uppgifter än den
föreslagne överbefälhavaren. Å andra sidan syntes det finnas en annan och
bättre väg att på ett fullt betryggande sätt ordna erforderlig samverkan mellan
de tre försvarsgrenscheferna än att sätta en överbefälhavare under en
annan, vilket, särskilt örn statsrådet skulle vara militär, kunde komma att
medföra rätt egendomliga konsekvenser. — Den föreslagna organisationen
medförde dessutom bestämda olägenheter. För det första gåves icke tillräckligt
betryggande garanti för att det operativa förberedelsearbetet i fred bleve
genomfört med största möjliga grundlighet och erforderlig kontinuitet. Orsaken
därtill läge i det sätt, varpå organisationen tillskapats och särskilt på
det personala området. Man kunde bestämt förutse, att utvecklingen bomme
att gå därhän, att överbefälhavaren i regel bleve någon av våra äldsta officerare.
Han tillträdde då denna post, när hans huvudsakliga rent personliga
arbete i försvarets tjänst vore mer eller mindre avslutat och i varje fall vid
en ålder, då hans egen direkta insats i arbetet på den operativa planläggningen
knappast kunde bliva mera omfattande. Han komme ej heller att
länge få kvarstå på sin post. överbefälhavaren komme alltså i allmänhet icke
att personligen kunna utöva något nämnvärt inflytande vare sig på planläggningen
eller kontinuiteten i det operativa förberedelsearbetet i fred. Han
kunde endast i bästa fall giva auktoritet åt de anvisningar, som utfärdades
från försvarsstaben till försvarsgrenscheferna. — Vidare vore det icke lämpligt
att redan i fred tillsätta en överbefälhavare, avsedd att föra befälet i
krig. Det vore nämligen icke alls givet, att nian på detta sätt i krig erhölle
den lämpligaste personen i spetsen för rikets krigsmakt. Kraven på honom
vore väsentligt olika i fred och i krig. Konungen och regeringen måstedarför
vara fullständigt obundna att utse den för tillfället lämpligaste. — överbefälhavarens
ställning komme dessutom att bliva vansklig, så fort frågor av
30
Kungl. Majis proposition nr 225.
mera avgörande art rörande försvaret ginge honom emot. En överbefälhavare
bomme att i allmänna meningen vara ansvarig för rikets försvar även i fred.
Chefen för försvarsdepartementet hade emellertid det konstitutionella ansvaret.
Att konfliktanledningar därigenom icke bomme att saknas, syntes
vara ganska uppenbart, och frågan vore, örn icke överbefälhavaren, därest
det över huvud skulle vara någon mening med hans ställning, måste ställa
sin plats till förfogande, om viktiga avgöranden ginge honom emot. Ur synpunkten
att han samtidigt vore den, som svarade för det operativa krigsförberedelsearbetet,
vore det emellertid önskvärt, att han kvarstannade på sin
post för att bevara kontinuiteten i arbetet. Det vore över huvud svårt att
förstå, varför det vore nödvändigt att i fred sammankoppla det operativa förberedelsearbetet
med en särskilt hög befälsställning. Organiserades försvarsstaben
ordentligt, hade dess chef under sig alla de organ, som erfordrades
för ett effektivt planläggningsarbete i fred. — De nu anförda skälen mot att
i krigsmakten införa en överbefälhavare under Kungl. Maj:t syntes vara så
framträdande, att detta icke borde komma i fråga. Alla de funktioner, som
skulle tillkomma denne överbefälhavare, kunde i fred med större fördel
åläggas en direkt under Kungl. Maj:t lydande chef för en för hela krigsmakten
gemensam försvarsstab. Emellertid kunde givetvis omständigheter inträffa,
såsom fara för krig eller andra förhållanden, vilka gjorde tillsättandet av en
överbefälhavare för rikets hela krigsmakt redan före mobilisering önskvärd.
Inspektören kunde därför i så måtto ansluta sig till försvarskommissionens
förslag, att det borde ligga inom Kungl. Maj:ts befogenhet att vid fara för
krig eller då omständigheterna så eljest påfordrade tillsätta en överbefälhavare
för rikets krigsmakt.
Inspektören för trängen har anfört, att förslaget att tillsätta en överbefälhavare
redan i fred och att tilldela denne vissa befogenheter i avseende på
det operativa förberedelsearbetet teoretiskt sett kunde vara bestickande i sin
enkelhet. I tillämpningen ställde sig förslaget annorlunda. En högste befälhavare
i krig måste visserligen vara en militärt skolad och erfaren officer,
men örn ock till stor fördel torde det ingalunda vara nödvändigt för ledningens
utövande att omedelbart hava sysslat med krigsförberedelserna i
fred. Däremot fordrades oeftergivligen vissa personliga egenskaper, framför
allt ansvarsglädje, karaktär, omdöme, kraft och beslutsamhet. Inför allvaret
vid krigstillfälle torde den ansvariga regeringen icke tveka att lägga riktiga
synpunkter på personalvalet. Det vore däremot helt naturligt, att vid ett
tillsättande redan i fred andra, befälsmyndigheten i krig ovidkommande omständigheter
måste komma att göra sig gällande. Det kunde blott pekas på
svårigheterna att inom en liten officerskår, därest så ansåges erforderligt,
förbigå mahända ett flertal av arméns högre i och för sig synnerligen förtjänta
officerare. Det bleve lätt nog ett anciennitetssystem även här, som
måhända finge till följd, att första åtgärden vid krigstillfälle bleve att remplacera
den i fred tillsatte högste befälhavaren. Ehuru inspektören sålunda icke
delade försvarskommissionens uppfattning angående lämpligheten att med
hänsyn till förhållande i krig redan i fred tillsätta en högste befälhavare, an
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
slote inspektören sig helt till försvarskommissionens förslag i fråga om behovet
redan i fred av en för riksförsvaret gemensam försvarsstab med uppgift
att handlägga det operativa krigsförberedelsearbetet. Chefen för denna
försvarsstab syntes, om ock i andra former, kunna i huvudsak erhålla motsvarande
befogenhet som överbefälhavaren enligt kommissionens förslag. —
Krigsförberedelserna torde utan tvivel fordra ett nära samarbete mellan överbefälhavaren
och de tre försvarsgrenscheferna. Det vore av vikt, att organisationen
skapade former för ett dylikt samarbete. Detta syntes möjligt genom
att sidoordna chefen för riksförsvarsstaben med försvarsgrenscheferna samt
organisera ett försvarsråd. I detta sammanhang vore det av vikt att närmare
klargöra innebörden av begreppet operativa förberedelser. Organisation, utbildning
och utrustning kunde ock hänföras till dylika förberedelser. De anvisningar,
som enligt kommissionsförslaget överbefälhavaren skulle lämna
försvarsgrenscheferna angående mobiliseringsplaner och mobiliseringstabeller,
tydde på att gränserna icke vore klara. Uttrycket gemensamma frågor kunde
ock giva rum för skilda uppfattningar. Det syntes sålunda fördelaktigt att i
huvudsak begränsa överbefälhavarens befattning med det operativa förberedelsearbetet
beträffande samtliga försvarsgrenar på sätt som i kommissionsförslaget
skett i fråga örn marinen. Därigenom erhölle försvarsgrenscheferna
ett ämbetsområde mera i överensstämmelse med dem tilldelat ansvar.
övriga lantmilitära myndigheter, vilka yttrat sig i förevarande spörsmål,
nämligen de fyra arméfördelningscheferna, militärbefälhavaren för Ovre
"Norrland, militärbefälhavaren på Gotland, inspektören för kavalleriet och
chefen för östra brigaden hava i sina yttranden över försvarskommissionens
betänkande uttalat sin anslutning till kommissionens förslag om inrättande
av en överbefälhavarbefattning jämväl i fred. Av de nu nämnda myndigheterna
hava militärbefälhavaren för övre Norrland och militärbefälhavaren på
Gotland jämväl uttalat sig för att ett rådgivande organ, ett försvarsråd,
ställdes till den högsta ledningens förfogande.
Av de sjömilitära myndigheterna har marinförvaltningen i sitt yttrande
uttalat, att skapandet av en befattning såsom överbefälhavare för försvarskrafterna
med tillhörande försvarsstab redan i fredstid icke skulle komma
att medföra några fördelar. Det samarbete mellan de olika försvarsgrenarna,
som vore nödvändigt, kunde åstadkommas på ett enklare sätt och med betydligt
mindre kostnader. Enligt marinförvaltningens åsikt torde tillsättandet
av de föreslagna försvarsgrenscheferna -— vilket förslag av marinförvaltningen
tillstyrktes — komma att i så hög grad underlätta och möjliggöra det erforderliga
samarbetet mellan de olika försvarsgrenarna, att några ytterligare
åtgärder utöver de av chefen för marinstaben i hans yttrande föreslagna
icke syntes erforderliga i fred. — Det torde även kunna starkt betvivlas, att
överbefälhavaren bomme att få don militära auktoritet, som kommissionen
förutsett. Särarten hos de skilda försvarsgrenarnas operativa verksamhet
torde alltjämt kvarstå, även därest en överbefälhavare tillsattes. Då denne
givetvis utgått från en av försvarsgrenarna, kunde han fullt behärska endast
denna gren. I sådana frågor rörande övriga försvarsgrenar, vilka skulle
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
underställas Kungl. Majit, komme han sålunda icke att gentemot försvarsgrenschefen
besitta den erforderliga auktoriteten, varför det kunde tänkas
uppkomma fall, då Kungl. Majit bleve ställd inför nödvändigheten att följa
försvarsgrenschefens åsikt gentemot överbefälhavarens, varigenom dennes
ställning givetvis komme att bliva lidande. Det syntes därför lämpligare, att
frågor från de skilda försvarsgrenarna ginge direkt till Kungl. Majit, sedan
de förberetts under erforderligt samarbete mellan sidoställda myndigheter.
Marinförvaltningen ansåge, att den nya organisationen med särskilda chefer
för de olika myndigheterna först borde genomföras och vinna erforderlig
stadga, innan man vidtoge experiment med en dyrbar ytterligare påbyggnad
av försvarets ledning i organisatoriskt avseende. Marinförvaltningen avstyrkte
fördenskull, att organisationen med en överbefälhavare för försvarskrafterna
med försvarsstab genomfördes i fred. —- Emellertid fordrades i
fredstid ett ingående samarbete mellan försvarsgrenscheferna, främst med
avseende å det operativa förberedelsearbetet. Föreskrifter därom borde därför
införas i resp. försvarsgrenschefers instruktion. Därjämte borde de
tre försvarsgrenscheferna tillsammans bilda en »försvarsledning» med en
mindre stab till sitt förfogande. Vid behandling av frågor, som rörde ekonomisk
försvarsberedskap, borde ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap ingå i försvarsledningen. —- Den samhörighet, som
med nödvändighet måste finnas mellan all försvarets personal oberoende av
vilken försvarsgren den tillhörde, ansåge marinförvaltningen bäst åstadkommas
genom att mellan försvarsgrenarna skapa förtroende och förståelse för
deras gemensamma betydelse för försvaret. Härför erfordrades gott samarbete
inom försvarsledningen, samövningar i erforderlig omfattning och en
för alla gemensam försvarshögskola. Att söka framtvinga ett sådant förtroende
genom en överbefälhavare kunde lätt leda till motsatsen.
Chefen för marinstaben har i sitt yttrande ägnat frågan örn försvarsväsendets
högsta ledning i fred en ingående granskning. Marinstabschefen anför
i nämnda hänseende bland annat följande:
Försvarskommissionen har motiverat önskvärdheten av en överbefälhavare
i fred med behovet av »enhetlig» militär krigsförberedelse, planläggning av
gemensamma operationer samt åstadkommandet av en mera enhetlig utbildning
m. m. Vad som här eftersträvas kan i fred bättre nås genom organiserad
samverkan. Den enhetlighet, som en överbefälhavare förmenas kunna åstadkomma,
leder till ensidighet, till ett hämmande av försvarsgrenschefernas
initiativ och till ett undanskjutande av den verkliga sakkunskapen.
Försvarskommissionens förslag medför oklara ansvarsförhållanden. —- — •—-Försvarsgrenscheferna berövas — trots sitt ämbetsmannaansvar för försvarsgrenens
effektivitet och krigsberedskap — delar av sina staber, vilka sönderbrutits
och i viss mån sammanförts i en till överbefälhavarens direkta förfogande
stående försvarsstab, vars verksamhet delvis täcker arméstabens, marinstabens
och flygstabens verksamhet, allt förorsakande oklarhet, dubbelarbete
och fördröjning inom stabsarbetet. Bristen på avgränsade ansvarsområden
mellan överbefälhavare och de tre försvarsgrenscheferna kommer utan varje
tvivel att medföra oreda och splittring inom försvarsväsendets styrelse.
Om sålunda en överbefälhavare blir ett hinder för försvarsgrenschefernas
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 33
verksamhet — det är dock dessa som även enligt kommissionens uppfattning
äro ansvariga för försvarsgrenens effektivitet och krigsberedskap — så Millian
i lika hög grad ett hinder för den konstitutionellt ansvariga försvarsministerns
verksamhet. Uppstår i anslags- eller andra viktiga frågor meningsskiljaktighet
mellan försvarsministern och överbefälhavaren, så kan den förre
genom allmänmeningen tvingas till reträtt, eller också nödgas den senare uppgiva
sin mening, men då är den auktoritet, som en överbefälhavare bör äga,
också uppgiven. En överbefälhavare kan bliva så besvärlig för en regering,
att han måste utbytas, och det ligger då nära till hands, att en med regeringen
politiskt likatänkande person insattes. Och då är man framme vid den
politiske överbefälhavaren.
Man frågar sig också, vilka kvalifikationer en överbefälhavare bör besitta
och inom vilken försvarsgren han bör hava meriterat sig. Det är visst icke
givet, att den man, som tillsättes i dag, är lämplig i det givna ögonblicket.
Krigsfallens art kunna variera och därmed även fordringarna på högsta ledningens
beskaffenhet och vilka påverka personvalet. Det är lättare att vid
det tillfället sätta till en lämplig högste befälhavare i krig — som jag, efter
vad som framgår av det följande, förordar — än att byta en överbefälhavare,
som visat sig mindre önskvärd.
Med stöd av det ovan anförda får jag på det bestämdaste avstyrka införandet
i organisationen av en överbefälhavare i fredstid.
I anslutning till inrättandet av en Överbefälhavare redan i fredstid föreslår
kommissionen skapandet av en överväldigande stor försvarsstab örn mer
än ett 70-tal officerare m. fl., vilken stab skulle handlägga för försvarsgrenarna
gemensamma ärenden och inskjutas över de tre alltjämt bibehållna
ehuru reducerade tre staberna, arméstaben, marinstaben och flygstaben.
Tillskuren nära nog efter stormaktsmått skulle sagda försvarsstab komma
att bilda en påbyggnad i stabshänseende, som lomme att i praktiken överväldiga
och därmed nedpressa de övriga tre stabernas arbetsduglighet. De
tre försvarsgrenscheferna, ansvariga inför Kungl. Majit för vederbörande försvarsgrens
effektivitet, skulle frånhändas sina fullgoda staber, samtidigt som
åtskilliga ytterst betydelsefulla ärenden bland annat av operativ art, vilka
äro oskiljaktigt knutna till organisations- och utbildningsfrågor m. m., skulle
till skillnad mot dessa sistnämnda flyttas bort från försvarsgrensstaberna.
Omfattande skriftväxling mellan dessa och försvarsstaben skulle uppstå, orsakande
fördröjning och dubbelarbete jämte osäkerhet örn arbets- och ansvarsfördelning.
För sjökrigsledningen, vars operations-, kommunikations-, signalm.
fl. ärenden skulle uppdelas dels på den lägre staben, dels på den högre
försvarsstaben, blev anordningen rent fördärvande och förslaget kan blott
förklaras därmed, att kommissionen överhuvudtaget icke tager hänsyn till
försvaret till sjöss och dess villkor.
Förslaget örn ett utryckande av betydelsefulla ärenden från försvarsgrensstaberna
och dessa ärendens hopförande i en försvarsstab ävensom de angivna
motiven (del I sid. 263) härför giva vid handen, att kommissionen icke
tillräckligt beaktat sakkunskapens betydelse. Försvarsstaben kommer icke
att gynna ett ändamålsenligt samarbete och samverkan, men möjligen en
genom tryck åstadkommen likriktning, som kan leda till försvarets fördärv
i stället för till dess fria utveckling under samordnade former.
På grund av alla ovan nämnda väsentliga olägenheter anser jag dels att
tillkomsten av en försvarsstab enligt kommissionens förslag skulle medföra
Bihang till riksdagens protokoll /idit/. 1 sami. Nr 225. 217 3C ,’>
34
Kungl. Majus proposition nr 225.
de allvarligaste följder för stabsarbetet inom försvarsväsendet, dels att den
tänkta organisationen överhuvudtaget alls icke står i proportion till vårt försvarsväsendes
behov och resurser. Jag avstyrker därför på det bestämdaste
den överorganisation, som inrättandet av försvarsstaben skulle innebära.
Att tillsätta en stor försvarsstab utan befintligheten av en överbefälhavare
är givetvis fullständigt otänkbart. Härigenom skulle nämligen uppstå alla de
olägenheter, vilka äro förenade med tillkomsten av en stor försvarsstab, men
dessutom skulle chefen för en dylik försvarsstab bliva en förklädd överbefälhavare.
Denne senare skulle inom organisationen komma att tillvälla sig den
verkliga makten, medan försvarsgrenscheferna hade ansvaret för sina försvarsgrenar
—- en uppenbarligen otänkbar organisation. En lösning av dylik
art kan väl därför knappast på allvar ifrågasättas.
Utgående från att riksförsvarets högsta ledning skall vara så organiserad,
att den underlättar en effektiv samverkan mellan försvarsgrenarna, kommer
jag till väsentligt olika slutsatser mot de av försvarskommissionen framförda.
På grund av de skäl, som ovan anförts, finner jag — i likhet med vad
som uttalats av 1926 års beredning och som understrukits i propositioner till
1929 och 1930 ars riksdagar — att »stora svårigheter och olägenheter av
olika slag» äro förknippade med tillsättandet redan i fredstid av en överbefälhavare
för krigsmakten. Det synes mig synnerligen olämpligt att nu
skapa en över försvarsgrenscheferna stående överbefälhavare, vars verksamhet
vöre ägnad att förringa nyttan av de försvarsgrenschefer, vars behövlighet
allmänt vitsordats såsom ofrånkomlig och vars tillkomst måste anses nödvändig.
Jag får därför på det bestämdaste avstyrka tillkomsten av en överbefälhavare
i fredstid.
Av enahanda skäl avstyrkes även bestämt skapandet av en stor försvarsstab,
organiserad såsom i försvarskommissionens förslag. Tillkomsten av en
chef för armén och en chef för marinen tillstyrkes.
I stället för av försvarskommissionen föreslagen organisation med en överbefälhavare
och en stor försvarsstab bör försvarsväsendets högsta ledning
grundas på de tre försvarsgrenscheferna och rikskommissionens ordförande,
samordnade av försvarsministern och sinsemellan samarbetande enligt ovan
angivna riktlinjer. Det är min bestämda uppfattning, att samverkan inom
försvarsväsendet bäst gagnas genom en dylik »Försvarsledning», vilken för
krigsförberedelser och vissa gemensamma försvarsärenden förfogar över en
mindre »Försvarsledningens stab», sammansatt av ett fåtal officerare ur de
tre försvarsgrenarna.
Chefen för kustflottan har förklarat sig anse, att en militär överbefälhavare
i fredstid bleve icke blott överflödig utan även i vissa hänseenden till skada.
Chefen för kustflottan har ytterligare anfört i denna del:
Jag anser mig särskilt böra understryka det principiellt felaktiga uti, att
»huvuddelen av det operativa krigsförberedelsearbetet förlägges till den
under överbefälhavaren lydande försvarsstaben», under det försvarsgrenscheferna
handlägga utbildnings-, organisations- och utrustnings- samt personalfrågor.
Högsta sakkunniga myndigheterna bliva härigenom uteslutna
från det planläggningsarbete, som utgör den egentliga grundvalen icke blott
för riksförsvaret i dess helhet utan även för all verksamhet vid försvarsgrenen
i fråga.
Det undantag, som gjorts ifråga om marinen (del I sid. 241) — vilket i
och för sig tyder på att överbefälhavaren under alla omständigheter icke avses
35
Kungl. Majus proposition nr 225.
tagas ur marinen — garanterar icke ändamålsenligt ledande av marinen. Även
för att kunna fastställa marinstridskrafternas uppgifter i stort fordras sakkunskap.
Särskilt för kustflottans verksamhet är det av utomordentlig betydelse att
all planläggning utföres under det ansvar, som endast sakkunskap förmår
giva. Den dualism, som otvivelaktigt blir en följd av det föreslagna systemet
genom att chefen för marinen fått avstå från en del av sin stab till förmån
för överbefälhavaren, kommer att menligt inverka på kustflottans operativa
förberedelsearbete i fredstid.
Jag anser av detta och andra, i herr Girons reservation framförda, skäl, att
överbefälhavare för försvarskrafterna icke bör tillsättas i fredstid.
Chefen för kustartilleriet yttrar i sitt utlåtande följande:
Vad krigsmaktens högsta ledning beträffar, hälsar jag med tillfredsställelse
försvarskommissionens förslag, att en överbefälhavare för den
svenska krigsmakten skall fungera redan i fredstid. Jag hyser nämligen den
övertygelsen, att en sådan överbefälhavareinstitution är ofrånkomligen nödvändig
i en svensk krigsmakt. Det kan icke främja krigets militära ledning
under gynnsamma auspicier, att — såsom sker enligt 1915 och 1931 års bestämmelser
— högste befälhavaren först vid ett krigsutbrott plötsligt ställes
inför sina maktpåliggande uppgifter, utan att han själv och de organ, som
därvid måste stå till hans förfogande, redan i fred haft tillfälle att enhetligt,
ingående och effektivt bedriva det operativa planläggningsarbetet. Vad speciellt
kustartilleriet beträffar håller jag — särskilt med hänsyn till de skiftande
uppgifter, som enligt försvarskommissionens och militära myndigheters
mening tillkomma detta vapen — före, att dispositionen av kustartilleristridskrafterna
bör ske icke efter enbart sjöstrategiska eller enbart landstrategiska
synpunkter, utan efter det samlade riksförsvarets behov och intressen. Man
finner sålunda även på det område, som jag är satt att företräda, exempel
på, hurusom olika synpunkter bryta sig mot varandra på sådant sätt, att
endast en enhetlig ledning redan i fredstid bliver i stånd att säkerställa ett
ändamålsenligt utnyttjande av försvarskrafterna. Kommissionen synes mig
ock vid avvägningen av överbefälhavarens befogenheter hava funnit en lycklig
formel, då den avsett överbefälhavaren att i fred leda det operativa krigsförberedelsearbetet
och underrättelsetjänsten m. m. samt öva inflytande på
budgetärendens handläggning, men i övrigt velat uppdraga åt försvarsgrenscheferna
att leda vederbörliga försvarsgrenars fredsverksamhet.
Kommendanten i Vaxholms fästning yttrar angående försvarskommissionens
förslag i denna del följande:
Enligt kommissionens förslag skall en för krigsmakten gemensam överbefälhavare
tillsättas. En dylik åtgärd måste hälsas med tillfredsställelse.
Endast därigenom säkerställes enligt min mening ett ändamålsenligt utnyttjande
av landets olika stridskrafter för det gemensamma stora målet: Landets
försvar. Därigenom att överbefälhavaren redan under fredstid kan förbereda
sig för och planlägga den operativa verksamheten under olika krigsfall samt
dessutom givits vissa befogenheter i budgettekniskt avseende, möjliggöres
att en med hela krigsverksamheten förtrogen ledning redan från krigets
början disponeras. Ej minst för det rörliga kustartilleriet och kustfästningarna,
som tjäna såväl sjö- som landstrategiska ändamål, är det av stor
betydelse att en för krigsmakten gemensam överbefälhavare tillsättes, i syn
-
36
Kungl. Majus proposition nr 225.
nerhet om ett chefsskap för marinen skall inrättas, då annars ej erforderlig
samverkan mellan marin-, land- och luftstridskrafter tillfredsställande torde
kunna etableras. Jag får sålunda obetingat tillstyrka försvarskommissionens
förslag örn tillsättande av överbefälhavare. Skulle dylik befälhavare ej tillsättas
avstyrker jag inrättandet av en chef för marinen, enär jag icke anser,
att inrättandet ensamt av en dylik befattning säkerställer en följdriktig
värdering och utveckling av kustartilleriet.
övriga marinmyndigheter, vilka yttrat sig rörande försvarskommissionens
förslag i denna del, nämligen stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation,
befälhavande amiralen i Karlskrona och marinöverläkaren, hava på
i yttrandena närmare angivna skäl avstyrkt inrättandet av en befattning som
överbefälhavare över försvarskrafterna i fred.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt gemensamma yttrande
över försvarskommissionens förslag i hithörande delar anfört följande:
Flygvapnets tillkomst, varigenom försvarsgrenarnas antal ökats, medför
redan i och för sig ett ökat behov av enhetlig ledning av försvarsmedlen. Vad
som emellertid i betydligt högre grad framtvingat detta behov är den inverkan
flygvapnets utveckling under senare år kommit att få på såväl krigföringen
i stort som de äldre försvarsgrenarnas verksamhet och uppträdande.
Fråga torde vara, örn vidden av detta inflytande hittills på alla håll blivit i
tillräcklig grad beaktad.
Ur taktisk synpunkt är nämnda inverkan måhända mindre märkbar. Armén
och marinen räkna sedan många år flygstridskrafter bland sina stridsmedel
och hava utprövat riktlinjerna för vad dessa direkt samverkande flygförband
kunna och böra göra. Flygvapnet i direkt samverkan med armén och marinen
har kanske hittills av många ansetts vara den verksamhet, som i första hand
borde komma ifråga. Denna uppfattning må hava varit riktig, så länge luftkrigföringens
idé ännu icke slagit igenom och så länge oss omgivande stormakter
antingen saknade flygstridskrafter eller endast ägde sådana av ringa
styrka, varigenom hotet från luften mot vårt land och dess militära maktmedel
icke med nödvändighet framtvingade särskilda stridsmedel för att möta
just denna fara.
Ur strategisk synpunkt utövar emellertid luftkrigföringen ett i många avseenden
djupgående inflytande. Icke minst betydelsefull är denna inverkan,
när det gäller att bedöma försvarskrafternas ändamålsenliga ledning. Flygvapnets
operativa verksamhet kommer sålunda många gånger och utan att
därför direkt samverka med de båda övriga försvarsgrenarna att bliva förlagd
till dessas operationsområden, ett förhållande, som fordrar en reglerande
myndighet. Å andra sidan kunna flygoperationer, sträckande sig utanför
de äldre försvarsgrenarnas operationsområden, utöva avgörande inflytande
på dessas verksamhet. Även detta nödvändiggör enhetlig ledning icke
endast i krig utan även för erforderligt förberedelsearbete i fred. Den direkta
inverkan, som fientliga flygstridskrafter vidare kunna få på egna operationer,
medför även, att våra försvarsmedels verksamhet i hög grad kompliceras och
att frågan örn stridsmedlens sammansättning, användning och möjligheter
icke kan bedömas isolerat ur enbart lant-, sjö- eller flygmilitär synpunkt.
Slutligen må även beaktas, att genom luftkrigföringens tillkomst kriget
numera riktar sig icke blott mot de militära maktmedlen, utan jämväl mot
hemorten och därmed ingriper i hela nationens liv på ett förut oanat sätt.
Försvarsförberedelserna måste framdeles inriktas på att icke blott förbereda
37
Kungl. Majus proposition nr 225.
krigsmakten för dess uppgifter* utan jämväl att förbereda bela nationens
sättande i försvarstillstånd.
I anslutning till vad här anförts få chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
som sin åsikt uttala, att försvarskrafternas riktiga användning i krig och ett
rationellt organiserat militärt förberedelsearbete i fred med nödvändighet
kräver en fast organiserad enhetlig högsta ledning av samtliga stridskrafter.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen ansluta sig därför helt till försvarskommissionens
förslag örn en överbefälhavare i krig och i fred.
Såsom den föregående framställningen giver vid handen, föreligger inom Departementsförsvarskommissionen
full enighet örn lämpligheten av att den militära led- 1 ie tn''
ningen inom var och en av de tre försvarsgrenarna samlas hos en ansvarig
chef, försvarsgrenschefen. Så har ju ock alltsedan tillkomsten av den yngsta
försvarsgrenen, flygvapnet, varit förhållandet beträffande denna. Tanken på
att jämväl för de två äldre försvarsgrenarna införa en dylik organisation är
heller icke ny. Redan den förutnämnda s. k. 1926 års beredning föreslog inrättande
av försvarsgrenschefer för såväl armén som marinen. Och Kungl.
Majit har vid två tidigare tillfällen, nämligen åren 1929 och 1930, i propositioner
till riksdagen föreslagit införandet av dylika chefsbefattningar vid
armén och marinen. Vidare hava såväl chefen för generalstaben som chefen
för marinstaben senast år 1933 hos Kungl. Majit hemställt örn inrättande av
försvarsgrenschefer för armén resp. marinen.
Vid de tidigare tillfällen, då införandet av chefer för armén och marinen
varit på tal, har en dylik åtgärd till väsentlig del motiverats med nödvändigheten
att hos en chef samla det militära inflytande över förvaltningsverksamheten
inom de bägge försvarsgrenarna, som ansetts önskvärt att åvägabringa.
Utan tvivel förhåller det sig så, att ett dylikt även enligt min mening nödvändigt
samarbete mellan kommando- och förvaltningsmyndigheterna inom en
försvarsgren på det lättaste och effektivaste sättet åstadkommes, därest den
högsta militära ledningen inom vederbörande försvarsgren samlas på en
hand. Redan av denna anledning anser jag mig böra giva min anslutning till
förslaget örn inrättande av försvarsgrenschefer inom samtliga de tre försvarsgrenarna.
Till sättet för ordnandet av dessa chefers ställning till förvaltningsmyndigheterna
skall jag tillåta mig att i det följande återkomma. Emellertid
är enligt min mening åstadkommandet av ett enhetligt chefskap över försvarsgrenarna
av behovet påkallat även ur rent militära synpunkter. Den nu inom
armén och marinen rådande splittringen av den militära ledningen på en mångfald
direkt under Kungl. Majit lydande chefer medför enligt sakens natur en
viss osäkerhet i ansvarsfördelningen, vilken icke kan vara till båtnad för organisations-
och utbildningsarbetets följdriktiga bedrivande inom försvarsgrenarna.
Örn jag sålunda kan helt ansluta mig till försvarskommissionens förslag, i
vad avser inrättandet av särskilda chefer för varje försvarsgren, måste jag
ställa mig mera tveksam vid övervägandet av förslagets uppläggning av dessa
chefers kompetensområde. Jag bortser här tills vidare från deras befattning
med förvaltningsverksamheten och håller mig till den rent militära sidan av
38
Kungl. Majus proposition nr 225.
problemet. Enligt försvarskommissionens förslag skall försvarsgrenschefernas
uppgift i huvudsak begränsas till att avse organisations- och utrustningsfrågor,
utbildningsverksamheten samt personalfrågor, medan krigsförberedelsearbetet
i egentlig mening, d. v. s. det operativa förberedelsearbetet, kommunikationstjänstens
ordnande, underrättelsetjänsten m. m., skall utom eller
ovanför försvarsgrenarna omhänderhavas av en överbefälhavare för försvarskrafterna,
vilken för ändamålet skall förfoga över en »försvarsstab», sammansatt
av personal ur de olika försvarsgrenarna.
Frågan om genomförandet av denna sistnämnda organisation, överbefälhavaren
med försvarsstab, kan och bör granskas ur två olika synpunkter, nämligen
dels med utgångspunkt från spörsmålet om lämpligheten att så begränsa
försvarsgrenschefernas militära kompetensområde som sker genom införandet
av den föreslagna överbefälhavaren, och dels ur synpunkten av önskvärdheten
över huvud att i fred anordna ett sådant över försvarsgrenarnas ledning
stående organ som föreslagits.
Vad då först beträffar frågan örn försvarsgrenschefernas tilltänkta kompetensområde,
synes det mig kunna icke utan ett visst fog invändas, att gränsen
mellan deras verksamhet och överbefälhavarens enligt förslaget är något
oklar och ägnad att inbjuda till vissa kompetenskonflikter. Det rent operativa
krigsförberedelsearbetet är ett begrepp, som tvivelsutan låter sig definiera,
men som å andra sidan lärer erbjuda avsevärda svårigheter att i tillämpningen
till sina gränser bestämma. Försvarskommissionen har icke heller närmare
ingått på en sådan gränsbestämning. Uppenbart lärer emellertid vara, att
operativt förberedelsearbete kan hänföra sig såväl till den samlade krigsmaktens
uppträdande i krig och till samverkan mellan två eller flera försvarsgrenar
som till någon av de tre försvarsgrenarna för sig. Att det senare i avsevärd
utsträckning är fallet, synes mig ock avspeglas i kommissionens förslag
att ifrågavarande arbete inom den tilltänkta försvarsstaben skall försiggå uppdelat
å tre särskilda avdelningar, en för varje försvarsgren, med personalen
rekryterad uteslutande från den egna försvarsgrenen. I fråga om en försvarsgren,
marinen, har försvarskommissionen dessutom föreslagit den begränsningen
i överbefälhavarens och försvarsstabens uppgifter, att det operativa
förberedelsearbetet skall åligga överbefälhavaren endast med avseende å fastställandet
av marinstridskrafternas uppgifter i stort och säkerställandet av
deras samverkan med övriga försvarsgrenar, medan övrig del av detta förberedelsearbete
bör tillkomma chefen för marinen. Vidare har försvarskommissionen
förutsatt, att samtliga försvarsgrenschefer skola, efter överbefälhavarens
bestämmande, ansvara för utförandet av visst operativt krigsförberedelsearbete,
främst i fråga örn planläggningen av underhållstjänsten.
Då sålunda det s. k. operativa krigsförberedelsearbetet i mycket stor utsträckning,
kvantitativt sett säkerligen till den ojämförligt största delen,
hänför sig till de särskilda försvarsgrenarnas uppträdande i krig, synes mig
kunna starkt ifrågasättas lämpligheten av att försvarsgrenscheferna, vilka
enligt kommissionens förslag och för övrigt enligt sakens natur skola vara
ansvariga för resp. försvarsgrenars krigsberedskap, icke jämväl skola vara
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
i första hand ansvariga för det till deras försvarsgren hänförliga operativa
krigsförberedelsearbetet.
Allt arbete inom försvarsväsendet i fred är i vidsträckt mening krigsförberedelsearbete,
och att därinom avskilja det operativa förberedelsearbetet
synes, även örn det låter sig göra, kunna medföra icke önskvärda konsekvenser.
Det måste nämligen fasthållas, att mellan de olika områdena för krigsförberedelsearbetet,
det operativa, det organisatoriska o. s. v., existerar ett samband,
som också tager sig uttryck i ett livligt samarbete mellan de olika avdelningar
inom de nuvarande general- och marinstaberna, å vilka de särskilda områdesgrupperna
huvudsakligen behandlas. Intet hindrar naturligen, att även efter
ett överflyttande av exempelvis central- och kommunikationsavdelningarna
inom den nuvarande generalstaben — de avdelningar dit det operativa krigsförberedelsearbetet
i huvudsak är förlagt — till den föreslagna försvarsstaben
ett samarbete etableras mellan dessa avdelningar och den under chefen för
armén enligt förslaget kvarstående organisationsavdelningen; men att ett
dylikt samarbete måste försvåras, då de samarbetande avdelningarna icke
längre som nu tillhöra samma stab utan två från varandra skilda staber, av
vilka den ena icke ens tillhör armén utan är organisatoriskt placerad utanför
försvarsgrenarna, synes mig ligga i sakens natur. Jag håller sålunda före, att
ur synpunkten av det ändamålsenliga fastställandet av försvarsgrenschefernas
kompetensområden den föreslagna anordningen med utbrytande av bland
annat det operativa krigsförberedelsearbetet från de dem underlydande staberna
och detta arbetes förläggande utom försvarsgrenarna innebär allvarliga
olägenheter. Härtill kommer, att det alltid är ur organisatorisk synpunkt en
olägenhet att såsom här föreslagits statliga organ skola i olika hänseenden
lyda under olika myndigheter, i vissa fall överbefälhavaren, i andra fall Kungl.
Maj:t.
De nämnda betänkligheterna böra emellertid enligt min mening vika, därest
det ur andra synpunkter kan anses påkallat att mellan Kungl. Maj:t och cheferna
för de tre försvarsgrenarna ställa en överbefälhavare med en stab av
den föreslagna strukturen. Ett skäl för att redan i fredstid införa en överbefälhavarbefattning
kan onekligen sägas vara, att därigenom tillskapas en
trygghet för att i händelse av krig en man finnes redo att genast övertaga
det gemensamma överbefälet över krigsmakten. Detta skäls bärkraft försvagas
emellertid väsentligen därav, att det är långt ifrån säkert, att den
som utsetts till överbefälhavare i fred skulle vara den lämpligaste personen
för utövande av motsvarande befäl i krig. Motsatsen synes mig lika antaglig.
Vad beträffar önskemålet att redan i fredstid hava organiserad den
stab, som överbefälhavaren i krig bör äga till sitt förfogande, så är detta
givetvis i och för sig befogat. Dock synes det mig uppenbart, att en verklig
överensstämmelse icke är möjlig att åstadkomma mellan en stab, som under
fred skall syssla med förberedelser för krig, och den stab som i kiig skall
stå till överbefälhavarens förfogande för biträde med dennes uppgift att
leda operationerna i stort. Uppgifterna äro alltför olika i de bada fallen.
Det angivna önskemålet synes mig sålunda icke kunna på den av försvars
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kommissionen föreslagna vägen förverkligas. En annan sak är, att frågan örn
försvarsstabens i krig uppgifter och sammansättning såsom tidigare anförts
bor vara föremål för oavlåtlig uppmärksamhet redan i fredstid, och att det
helt visst vore av stor betydelse ur krigsberedskapssynpunkt att redan i fred
en organisation funnes, som i krig kunde utbyggas till den försvarsstab, som
då ar behövlig. Ett förslag härutinnan skall jag ock tillåta mig att i det följande
närmare utveckla.
Till de betänkligheter, som sålunda anförts mot förslaget att i fredstid ställa
hela krigsmakten under en överbefälhavare, kommer ytterligare den omständigheten,
att den utomordentliga befälsställning, som skulle tillkomma en
dylik överbefälhavare, kunde, lika naturlig som den är under krig, komma
att i fred gå mindre väl i hop med vår statsförvaltnings allmänna uppläggning.
Det ligger nämligen nära till hands att räkna med att denne överbefälhavare,
därest befattningens innehavare som sig bör är i besittning av framträdande
personliga egenskaper, kan komma att inom sitt område intaga en
starkare ställning än som överensstämmer med avsaknaden av det konstitutionella
ansvaret, vilket dock alltid måste ligga hos chefen för försvarsdepartementet.
En sådan utveckling vore enligt min mening i och för sig icke lycklig,
särskilt vid ett genomförande av det större militära inflytande över förvaltnmgsverksamheten,
som lärer vara av behovet påkallat. Än mindre tilltalande
staude sig tvivelsutan en dylik utveckling, därest befattningen till äventyrs
komme att besättas med en person, vars allmänna skicklighet och koncilians
vore större än hans personliga kraftfullhet. Därmed skulle kunna följa, att
den stora befälsmakt, varmed överbefälhavaren utrustats, delvis komme att i
realiteten utövas av honom underlydande personer utan motsvarande ansvarsställning,
ett förhållande som vore uppenbart otillfredsställande.
En svårighet av mera psykologisk art ligger ytterligare däri, att den i fred
utsedde överbefälhavaren, huru oväldig han än må vara, lätteligen kan komma
att framstå såsom i sin ämbetsutövning särskilt representerande den försvarsgren
varifrån han utgått. Skulle en dylik uppfattning göra sig gällande, bleve
överbefälhavarinstitutionen snarare ägnad att skärpa än att dämpa de motsättningar
mellan de olika försvarsgrenarnas målsmän, vilka stundom av olika
anledningar uppstå, en konsekvens som utan tvivel vore beklaglig. Särskilt
ömtålig är i detta hänseende den uppgift, som försvarskommissionen ansett
böra tillkomma överbefälhavaren med avseende å budgetförberedelserna inom
försvarsgrenarna.
Slutligen vill jag framhålla, att medan så gott som fullständig enighet
råder bland alla militära myndigheter örn lämpligheten och behovet av att
inrätta särskilda chefsbefattningar för var och en av de tre försvarsgrenarna,
uppfattningarna örn lämpligheten av att i fred tillsätta en överbefälhavare
över krigsmakten på militärt hall gå mycket isär. Såsom av den föregående
redogörelsen framgår finnas inom saväl armén som marinen ivriga förespråkare
för rakt motsatta åskådningar i detta hänseende. Redan detta förhållande
tyder i sin man på att denna fråga, till skillnad från frågan om in
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 41
rättande av försvarsgrenschefer, icke är mogen för att lösas i den av försvarskommissionen
föreslagna riktningen.
I likhet med vad såväl den förenämnda 1926 års beredning som departementschefen
vid framläggande av propositioner i ämnet till 1929 och
1930 års riksdagar funnit, anser jag med hänsyn till det anförda ett inrättande
i fredstid av en överbefälhavare över försvarskrafterna vara förenat med så
allvarliga olägenheter, att jag icke kan tillstyrka ett genomförande av försvarskommissionens
förslag i denna del. Härav följer, att anordnandet i
fredstid av en försvarsstab av den struktur som försvarskommissionen föreslagit
icke heller kan av mig förordas. En dylik stab med den vittgående verksamhet
och stora omfattning som av kommissionen förutsatts, kan nämligen
icke gärna tänkas komma att tillfredsställande fungera annat än såsom
organ för en myndighet med verklig befälsställning i förhållande till försvarsgrenarnas
militära chefsmyndigheter. Att dessutom vissa i och för sig
allvarliga erinringar kunna framställas mot överförandet av så stora och
viktiga delar av det nu försvarsgrensvis bedrivna krigsförberedelsearbetet till
en utom försvarsgrenarna stående stabsorganisation, har redan av mig framhållits.
Emellertid föreligger förvisso ett behov av att på ett eller annat sätt åstadkomma
en sammanknytning av ledningen icke blott inom utan även mellan
de tre försvarsgrenarna.
Detta behov, som starkt poängterats av försvarskommissionen, har även
med skärpa framhållits vid tidigare utredningar. 1926 års beredning ville,
såsom förut nämnts, lösa denna fråga genom tillskapande av ett »försvarsråd»
av rent konsultativ karaktär, sammansatt av statsministern såsom ordförande,
utrikesministern, cheferna för försvars- och finansdepartementen, de tre försvarsgrenarnas
chefer samt ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap. För åstadkommande av samarbete och samverkan mellan
likartade verksamhetsområden inom de skilda försvarsgrenarna föreslog beredningen
därjämte tillsättande av särskilda »förvaltningsutskott». Vid framläggandet
för 1929 års riksdag av propositionen nr 175 angående omorganisation
av försvarets högsta ledning och förvaltning invände den dåvarande
chefen för försvarsdepartementet gentemot det av beredningen föreslagna försvarsrådet,
att man torde starkt kunna ifrågasätta, örn det vore lämpligt och
överhuvud taget förenligt med statsrådsledamöternas ställning i konstitutionellt
avseende, att vissa av dem, innan ärendena upptoges till slutligt avgörande
av Kungl. Maj:t, i egenskap av medlemmar i ett annat rådgivande
organ^än statsrådet intoge och deklarerade sin ståndpunkt i de frågor det här
gällde. Emellertid ansåge departementschefen det böra framdeles tagas under
övervägande, huruvida icke försvarsgrenscheferna och ordföranden i rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap borde sammanknytas till ett
organ med uppgift, bland annat, att stå till chefens för försvarsdepartementet
förfogande för att i frågor, som rörde mera genomgripande förändringar i för
-
42
Kungl. Majus proposition nr 225.
svarsordningen, ävensom i de grundläggande planerna för verksamheten under
krig avgiva det sista och slutgiltiga fackmannayttrandet, innan dylika frågor
underställdes Kungl. Maj:ts prövning. I 1929 års proposition upptogs också
tanken på inrättande av särskilda för försvarsgrenarna gemensamma »förvaltningsutskott»
för behandling av vissa frågor rörande exempelvis vapen och
ammunition, intendenturväsende, sjukvårds väsende m. m.
I likhet med departementschefen 1929 anser jag ett försvarsråd av den
beskaffenhet som av 1926 års beredning föreslogs, däri vissa av statsrådets
ledamöter skulle ingå som medlemmar, knappast vara överensstämmande med
gällande konstitutionella principer. Dessutom kan gentemot anordnandet av
ett rent konsultativt försvarsråd med fog invändas, att sammankallande av
fackkunniga personer till rådplägning örn en viss försvarsfråga ständigt står
en ledamot av statsrådet fritt, vadan ett särskilt organiserande av en dylik
rådgivande myndighet knappast synes motsvara något behov.
För utförande och säkerställande av det för försvarsgrenarna gemensamma
krigsförberedelsearbetet synes mig dessutom ett enbart rådgivande organ
icke vara tillfyllest; för ett dylikt arbetes rätta bedrivande lärer erfordras en
under eget ansvar arbetande självständig militär myndighet, sammansatt av
personal ur de olika försvarsgrenarna. Jag skall här tillåta mig att i korta
drag redogöra för hur enligt min mening en dylik myndighet lämpligen kan
tänkas anordnad. En sådan myndighet, vilken bör vara direkt underställd
Kungl. Majit och som lämpligen kan benämnas »försvarsstaben», bör hava till
främsta uppgift att ägna uppmärksamhet åt de operativa och strategiska problem,
som äro gemensamma för två eller flera försvarsgrenar eller som på
annat sätt huvudsakligen beröra försvarsväsendet i dess helhet. Densamma
bör därvid hava att utarbeta planer för bedrivande av det operativa krigsförberedelsearbetet
i stort. Vidare böra inom denna försvarsstab upptagas
även andra större frågor, som angå flera än en försvarsgren eller som eljest
icke kunna förväntas bliva upptagna till behandling inom de särskilda försvarsgrenarnas
stabsorgan. Den av mig här skisserade försvarsstaben kommer
sålunda att i vissa och viktiga hänseenden syssla med uppgifter motsvarande
dem, som av försvarskommissionen avsetts för den av kommissionen föreslagna
försvarsstaben. Skillnaden är emellertid påtaglig, i det att den här
föreslagna staben avses att få en rent utredande uppgift utan sammankopplande
med direktivrätt i förhållande till försvarsgrenscheferna. Då
dessa skola lyda direkt under Kungl. Majit, böra de icke erhålla direktiv från
annat håll.
Den av mig ifrågasatta försvarsstaben kan även tänkas bliva verksam på
det sätt, att den har att uppmärksamma de brister av allmän organisatorisk
art, som kunna förefinnas eller uppstå inom försvarsväsendet som helhet, och
på grund därav göra de framställningar om anordnande av specialutredningar
m. m., som i vissa hänseenden kunna tarvas. Vidare lärer det böra ankomma
på denna försvarsstab att, i anslutning till utarbetandet av planer för det
operativa krigsförberedelsearbetet i stort, ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt
organiserandet av den högsta ledningens organ i krig eller med andra ord åt
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
43
högkvarterets sammansättning, uppgifter och organisation, ävensom att till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de bestämmelser härutinnan, som efter
hand må anses vara av nöden. Jag föreställer mig därvid, att det skall visa
sig lämpligt, att försvarsstaben själv i händelse av krig kommer att bilda
stommen till den försvarsstab, som enligt vad jag förut framhållit måste
ställas till överbefälhavarens förfogande i krigsorganisationen. De grundläggande
planerna för anordnandet av denna överbefälhavarens försvarsstab i
krig synas därför lämpligen böra utarbetas inom den här föreslagna försvarsstaben
i fred.
Försvarsstaben synes böra stå under chefskap av en överste eller kommendör.
I övrigt synes mig stabens personal böra hållas relativt fåtalig,
detta bland annat med hänsyn till önskvärdheten av en kraftig koncentration
såväl hos stabens ledning som i arbetets utövande. Att kraven på
stabens personal böra i kvalitativt hänseende ställas höga, synes mig vara
oeftergivligt, örn den skall kunna rätt motsvara de fordringar som böra
ställas på dess verksamhet. Till den närmare organisationen av försvarsstaben
i fråga örn personal och arbetsfält m. m. återkommer jag i annat sammanhang.
Vid ett organiserande av den försvarsstab i fred, vars huvuddrag jag här
skisserat, låter sig väl tänka, att i vissa fall ett ytterligare samarbete mellan
personal från de olika försvarsgrenarna, utöver det som äger rum inom
staben, skulle kunna på ett lämpligt sätt etableras. Det synes mig nämligen
ligga nära till hands, att Kungl. Majit i större frågor av principiell betydelse
för försvarsväsendet i dess helhet inhämtar yttrande från de tre försvarsgrenschefema,
chefen för försvarsstaben samt ordföranden i rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap gemensamt. Erforderlig sekreterarhjälp torde
därvid böra tillhandahållas av försvarsstaben.
Åv den sålunda föreslagna organisationen av den högsta militära ledningen
i fred följer, att de tre försvarsgrenschefernas uppgiftsområden i militärt hänseende
komma att utvidgas i förhållande till vad som av försvarskommissionen
föreslagits, då ju nämligen det krigsförberedelsearbete, som hänför sig till
den egna försvarsgrenens operativa verksamhet i krig, skall bedrivas under
försvarsgrenschefens ledning. En konsekvens härav blir, att samtidigt med
att den av försvarskommissionen föreslagna stora försvarsstaben bortfaller,
uppgifterna för de särskilda försvarsgrenarnas stabsorgan utvidgas till att
omfatta i stort sett de uppgiftsområden som för närvarande tillkomma dem.
Detta medför, att stabsorganens organisation kommer att i förhållande till
försvarskommissionens förslag förete rätt avsevärda förändringar. Särskilt
gäller detta armén, där vissa åtgärder i organisatoriskt hänseende torde böra
vidtagas för att icke chefens för armén arbete skall bliva alltför tyngande.
Vid ett avstående från införande av en överbefälhavare i fred med en
honom underställd försvarsstab av stora mått, torde det bliva nödvändigt att
beträffande vissa spörsmål låta verksamheten inom en försvarsgrensstab tillgodose
även övriga försvarsgrenars intressen. Så sker i vissa avseenden för
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
närvarande, utan att någon olägenhet därav försports. Det mest framträdande
exemplet utgör koinmunikationsavdelningen inom den nuvarande generalstaben,
å vilken handläggas transportfrågor jämväl för de bägge andra försvarsgrenarna.
Det synes mig både lämpligt och naturligt, att detta förhållande
även i fortsättningen kommer i tillämpning. Även på vissa andra
områden torde motsvarande anordning böra praktiseras. Sålunda torde exempelvis
den s. k. krypteringstjänsten, vilken omfattar forceringsverksamheten,
huvudsakligen förläggas till arméns stabsorgan men i fråga örn sina resultat
ställas till samtliga försvarsgrenars förfogande. Ledandet av den militära
planläggningen av luftförsvarsverksamheten bör likaledes utövas inom arméns
stabsorgan, även örn denna verksamhet i vissa stycken skulle komma att
sträcka sig utom arméns område.
Ehuru förhållandena i främmande länder på organisatoriska områden i de
flesta fall allenast i ringa mån kunna tjäna till ledning vid bedömande av den
för vårt land lämpligaste organisationsformen, lärer det vara av ett visst intresse
att i detta sammanhang ägna uppmärksamhet åt frågan, huru den högsta
ledningen ordnats i vissa andra europeiska stater. En därom gjord undersökning
visar, att en överbefälhavare över försvarsmakten av det slag som
av försvarskommissionen ifrågasatts, med andra ord en överbefälhavare som
icke har säte i regeringen utan är underställd regeringsmakten, finnes dels i
Finland och dels i viss mån i randstaterna vid Östersjön, Estland, Lettland
och Litauen. Dock är att märka, att i de sistnämnda tre länderna överbefälhavaren
samtidigt är chef för armén. Vidare må erinras därom, att i
samtliga de nämnda länderna marinstridskrafterna spela en underordnad
roll; i Litauen existerar över huvud icke någon marin. Förutom i de
nämnda länderna finnas överbefälhavare i Sovjetunionen och i Polen. Beträffande
dessa båda länder bör emellertid observeras, att överbefälhavaren
samtidigt har säte som medlem av landets regering; han är alltså en överbefälhavare
av en helt annan typ än den som av försvarskommissionen ifrågasatts.
Även i Tyskland existerar ett formellt gemensamt överbefälhavarskap
över krigsmakten. Huruvida det reellt motsvarar det överbefälhavarskap som
föreslagits av försvarskommissionen, är av olika orsaker svårt att bedöma; så
torde dock i allenast ringa mån vara fallet. Även här är överbefälhavaren
medlem av regeringen. I övriga europeiska länder finnas icke överbefälhavare
över krigsmakten i dess helhet. Särskilt är att märka, att i de med oss i
storlekshänseende jämförliga länderna Norge, Danmark, Nederländerna och
Belgien överbefälhavare saknas. Icke heller i militärmakterna England, Frankrike
och Italien har man gått in på denna väg. I sistnämnda land är visserligen
regeringschefen samtidigt chef för de tre försvarsdepartementen, men
ett militärt överbefälhavarskap existerar icke. Däremot finnes i Italien ett
direkt under regeringen lydande militärt stabsorgan för handhavande av planläggningen
av det operativa krigsförberedelsearbetet, i vissa hänseenden motsvarande
den försvarsstab jag i det föregående föreslagit för vårt lands vidkommande.
Kungl. Majas proposition nr 225.
45
B. Den ekonomiska försvarsberedskapen.
Den nuvarande rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap tillsattes
år 1928 och har enligt den för densamma gällande instruktionen till uppgift
att under Kungl. Majit utgöra det ledande och övervakande organet för
rikets försvarsförberedelser på det ekonomiska området. I sådant syfte åligger
det rikskommissionen att verka för och i mån av tillgängliga medel ombesörja,
att erforderliga planläggningsarbeten och andra förberedelser bliva utförda, så
att under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden det militära
försvarets behov av varor och förnödenheter må kunna tillgodoses, folkförsörjningen
tryggas och näringslivets fortgång såvitt möjligt säkerställas.
För svar skommissionen har i fråga örn sambandet mellan krigs- och fredsorganisation
på det industriella m. fl. områden anfört, bland annat, att i krig
komme den industriella verksamheten att i mångt och mycket få formen av
ett under statens ledning utfört arbete, vars syfte varken privat- eller samhällsekonomiskt
vore detsamma som i fred. På samma sätt komme det säkerligen
att förhålla sig på andra områden av det ekonomiska livet. I fred komme
därför verksamheten på ifrågavarande områden, i den mån densamma hade
karaktären av krigsförberedelsearbete, att taga sikte på en verksamhet av helt
annan struktur än den i krig rådande. En överensstämmelse mellan de organisatoriska
formerna för verksamhetsutövningen i krig och fred kunde därför
näppeligen i och för sig uppställas som ett önskemål. Principen för den högsta
ledningens organisation i fred på förevarande område kunde närmast uttryckas
på så sätt, att genom denna organisation skulle kunna åstadkommas ett rationellt
och effektivt förberedelsearbete samt därjämte möjliggöras en smidig
övergång till den i krig erforderliga organisationen.
I fråga örn organisationen av det ifrågavarande förberedelsearbetet har försvarskommissionen
vidare anfört:
En central och enhetlig ledning av det krigsindustridia förberedelsearbetet
är enligt försvarskommissionens mening ofrånkomlig för att den kapacitet,
som landets industri besitter, samt tillgången på råvaror och andra nyttigheter
skola kunna i krig utnyttjas på ett rationellt och effektivt sätt. Emellertid
synes det kunna ifrågasättas, huruvida rikskommissionens nuvarande
sammansättning, organisation och medelstilldelning m. m. äro fullt lämpligt
avvägda med hänsyn till verksamhetens beskaffenhet och omfattning. En viss
omgestaltning av nu rådande organisation är enligt kommissionens mening
påkallad, varför kommissionen föreslår, att i rikskommissionens ställe träder
ett nytt centralt organ, »Försvarsberedskapsnämnden», med den sammansättning,
som sedermera skall närmare angivas.
Den centrala ledningen av det industriella krigsförberedelsearbetet bör
emellertid icke omfatta förberedandet i detalj av krigsmaterieltillverkningen;
detta arbete torde alltjämt böra utföras av de militära myndigheternas tekniskt-ekonomiska
organ.
En grundläggande förutsättning för det rätta bedrivandet av all teknisk
tillverkning är ett ändamålsenligt tekniskt-vetenskapligt forsknings- och
experimentarbete. Med särskild styrka framträder detta krav i fråga örn
tillverkning under krig, måhända främst av den anledningen, att ersättnings
-
46
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 225.
ämnen då i stor utsträckning måste tillgripas. Det grundläggande forskningsarbetet
för möjliggörande av tillverkning av krigsmateriel eller andra
för krigföringen oumbärliga förnödenheter sträcker sig emellertid i många
avseenden så djupt ned på det industriella området, att där icke någon
egentlig kontakt finnes mellan rent militära myndigheter och industrien,
varjämte fråge- och problemställningarna i flera fall icke äro av speciellt
militär natur. Ledningen av forskningsverksamheten, som måste fortgå även
under krig, bör förläggas till försvarsberedskapsnämnden. Där torde problemen
böra sammanställas för att sedan bearbetas vid industriens, försvarsväsendets
samt andra statliga laboratorier och försöksanstalter. Beaktas bör
härvid, att initiativ till forskningsarbete på olika områden torde komma att
att utgå icke minst från de militära myndigheterna.
Samtidigt som enligt försvarskommissionens mening överbefälhavaren med
försvarsstaben skulle omhänderhava det militära krigsförberedelsearbetet,
skulle salunda försvarsberedskapsnämnden handhava det krigsindustriella
och administrativa planläggnings- och förberedelsearbetet.
I likhet med försvarskommissionen anser jag det vara en angelägenhet av
största vikt, att det krigsförberedelsearbete, som hänför sig till de industriella,
ekonomiska och administrativa områdena, får utföras under ledning av ett för
ändamålet särskilt skickat organ, på sätt som nu sedan ett antal år är fallet
genom nkskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Jag anser ock, att
det ledande organet på detta område bör erhålla en fastare och mera definitiv
ställning inom den svenska försvarsorganisationen än som är fallet med den
nuvarande rikskommissionen. Samtidigt böra uppgifterna för ett dylikt organ
mera preciseras.
Försvarskommissionen har föreslagit rätt väsentliga organisatoriska förändringar
i den nuvarande rikskommissionen. I samband därmed har dess namn
föreslagits ändrat till »försvarsberedskapsnämnden». Jag kommer att i annat
sammanhang närmare redogöra för försvarskommissionens förslag i denna del
ävensom för de däröver av myndigheter avgivna yttrandena. Därefter kommer
jag att framlägga mina egna synpunkter och förslag rörande det ifrågavarande
organets organisation och uppgifter m. m. Jag vill emellertid redan nu förutskicka,
att jag icke finner tillräckliga skäl föreligga att genomföra den av
försvarskommissionen föreslagna namnändringen, utan för min del föreslår,
att organet i fråga även framgent benämnes »rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap», vilken benämning, låt vara i viss mån ofullständig, dock
numera vunnit allmän hävd.
C. Förvaltningsverksamheten.
Allmänna synpunkter.
De regeringsärenden, som hänföra sig till förvaltningsverksamheten inom
försvarsväsendet, beredas till föredragning inför Konungen inom försvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. I näst högsta instans är
förvaltningsverksamheten anförtrodd at de s. k. centrala förvaltningsorganen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
47
arméförvaltningen för lantförsvaret, marinförvaltningen för sjöförsvaret och
flygstyrelsen för flygvapnet. Dessa förvaltningsorgan, vilka lyda direkt under
Kungl. Maj:t, utöva enligt de för dem utfärdade instruktionerna under Kungl.
Majit i tekniskt och ekonomiskt avseende överstyrelsen över resp. försvarsgrenar.
Omfattningen av den förvaltningsverksamhet, som utövas inom förvaltningsorganen,
framgår av deras instruktioner. Jag skall i annat sammanhang
närmare redogöra härför.
Frågan örn ett rationellare och ur militär synpunkt mera tillfredsställande
ordnande av den centrala förvaltningsverksamheten har vid upprepade tillfällen
varit föremål för utredningar och förslag. Yad som därvid särskilt
uppmärksammats har varit önskemålet att närmare sammanknyta förvaltningsorganens
verksamhet med den rent militära ledningen. Med den nuvarande
organisationen är sambandet mellan de militära och förvaltningsorganen
inom armén och marinen mycket ringa. Inom marinen är visserligen samråd
föreskrivet mellan förvaltningsmyndigheten och de högsta militära myndigheterna
vid uppgörande av anslagsäskanden ävensom i vissa andra frågor av
större vikt. Vid armén är dylikt samarbete icke generellt föreskrivet, men
Kungl. Majit har dock under senare tid anbefallt samarbete mellan arméförvaltningen
och chefen för generalstaben under det förberedande budgetarbetet.
Vid flygvapnet åter är ett intimt samarbete mellan den militärt
ledande myndigheten och förvaltningsorganet säkerställt därigenom, att
chefen för flygvapnet tillika är chef för flygstyrelsen och att stabschefen hos
chefen för flygvapnet ingår som ledamot i flygstyrelsen.
Innan jag ingår på frågan örn ett närmare sammanknytande av de militära
organen med förvaltningsorganen, skall jag emellertid något uppehålla mig
vid en annan hithörande fråga av principiell innebörd, nämligen spörsmålet
huruvida och i vilken mån vissa förvaltningsgrenar kunna eller böra organiseras
gemensamt för hela försvarsväsendet i stället för att såsom nu omhänderhavas
av varje försvarsgren för sig. Sistnämnda fråga har varit föremål
för särskild uppmärksamhet inom försvarskommissionen.
Gemensam eller försvarsgrensvis ordnad förvaltning.
Till en början ber jag få erinra därom, att vid framläggande för 1919 års
riksdag av proposition med förslag till ny lag om statsdepartement, varigenom
de två dåvarande försvarsdepartementen sammanslogos till ett, föredragande
departementschefen framhöll, att det borde undersökas, huruvida i samband
med den av honom tillstyrkta föreningen av de båda försvarsdepartementen
jämväl armé- och marinförvaltningarna borde sammanslås till ett gemensamt
centralt ämbetsverk. Departementschefen ansåg sig emellertid icke kunna
vid ifrågavarande tillfälle närmare ingå på frågan örn sammanslagning av de
båda centrala ämbetsverken.
Frågan upptogs emellertid år 1920, i det särskilda sakkunniga då tillsattes
för att biträda med verkställande av utredning beträffande ordnandet av den
48
Kungl. Majus proposition nr 225.
centrala förvaltningen under försvarsdepartementet (de s. k. 1920 års förvaltningssakkunniga).
Dessa hade att i främsta rummet undersöka, huruvida det
kunde vara ändamålsenligt, att armé- och marinförvaltningarna sammansloges
till ett ämbetsverk, eller örn andra organisationer kunde utfinnas, söm säkerställde
den enhetliga behandlingen av de båda försvarsgrenarnas förvaltningsärenden.
Uti sitt den 23 november 1921 avgivna betänkande med förslag angående
organisationen av den centrala försvarsförvaltningen verkställde de nämnda
förvaltningssakkunniga en gruppering av de olika förvaltningsärendena inom
de båda huvudgrenarna av försvarsväsendet i »likartade» och »olikartade»
ärenden. Till förstnämnda grupp hänfördes samtliga ärenden rörande avlöning,
kassa- och räkenskapsväsende m. m. samt huvudparten av byggnads-,
intendentur- och sjukvårdsärenden. Till gruppen »olikartade» ärenden hänfördes
i stort sett arméns vapenärenden samt de mera speciella marinärendena.
För de »likartade» ärendena borde enligt de sakkunnigas mening eftersträvas
en i möjligaste mån enhetlig behandling, vilket bäst skulle vinnas
genom organiserandet av endast ett centralt ämbetsverk för hela försvarsväsendet,
benämnt försvarsförvaltningen. Detta borde bestå av följande sex
avdelningar, nämligen kameral-, intendentur-, sjukvårds-, fortifikations-, artilleri-
och marinavdelningarna, varvid de likartade ärendena från armén och
marinen allt efter sin natur skulle handläggas inom någon av de fyra förstnämnda
avdelningarna samt de olikartade ärendena inom artilleri- och marinavdelningarna.
De särskilda avdelningarna skulle givas en mycket vidsträckt
befogenhet och i de flesta fall praktiskt taget fungera såsom självständiga
styrelser. Någon gemensam chef för ämbetsverket ansågo de sakkunniga icke
erforderlig.
Den förutnämnda 1926 års beredning angående den centrala försvarsförvaltningen
upptog 1920 års sakkunnigas förslag till granskning men fann icke
de av dessa förebragta skälen för en sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna
till en gemensam försvarsförvaltning övertygande. I stället för
den indelningsgrund av ärendena, till väsentlig del fotad på deras formella
likhet, som 1920 års förvaltningssakkunniga utgått ifrån, borde enligt beredningens
mening läggas en annan grund av mera reell innebörd, nämligen det
militära verksamhetsområde i stort, som de olika ärendena tillhörde. En
dylik utgångspunkt ledde, enligt beredningens uppfattning, till bibehållandet
av den bestående indelningen efter de olika försvarsgrenarna. Det torde nämligen
få anses ligga i sakens natur, att denna indelningsgrund vore den ur
militär synpunkt mest ändamålsenliga. Lant- och sjöförsvaret utgjorde nämligen
tvenne för olika uppgifter avsedda grenar av försvaret, vilka var för sig
måste sammanhållas ej blott i militärt utan även i tekniskt-ekonomiskt hänseende,
så att vardera försvarsgrenen erhölle en helgjuten organisation. I
överensstämmelse därmed hade också det år 1925 tillkomna självständiga
flygvapnet erhållit självständig central förvaltning. — Beredningen hade
emellertid ansett angeläget att undersöka, huruvida vissa grupper »likartade»
ärenden av mera kameral natur, såsom avlönings-, kassa- och~räkenskapsären
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
49
den, vissa civilärenden m. fl., kunde utbrytas ur försvarsväsendets nuvarande
centrala ämbetsverk samt — utan att skada den enhetlighet, som måste förefinnas
inom vederbörlig försvarsgrens förvaltning — förenas i en för hela
försvarsväsendet gemensam kameralförvaltning. Ifrågavarande undersökning
hade givit vid handen, att vissa fördelar skulle kunna förväntas uppstå genom
en dylik organisation. I betraktande av att särskilt lokalfrågan icke syntes
vara möjlig att lösa förrän i en jämförelsevis avlägsen framtid och att verkställda
kostnadsberäkningar givit vid handen, att den ekonomiska vinsten av
den antydda organisationen skulle stanna vid ett mycket ringa belopp, men
att betydande olägenheter skulle vara förenade med en fristående kameralförvaltning,
ansåge beredningen, att icke heller en dylik förvaltning borde
komma till stånd. Beredningen ansåge sig sålunda icke kunna föreslå vare
sig ett sammanförande av försvarets samtliga centrala förvaltningar till ett
enda ämbetsverk eller en organisation å särskilda verk för varje försvarsgren
och ett fristående gemensamt verk för den kamerala förvaltningen.
Frågan örn möjligheten och lämpligheten att från de särskilda försvarsgrenarna
utbryta vissa förvaltningsområden, inom vilka verksamheten skulle
kunna centraliseras till gemensamma förvaltningsorgan, har av försvarskommissionen
upptagits till ingående prövning. Kommissionen har därvid indelat
förvaltningsverksamheten i vissa huvudområden, nämligen dels tygförvaltning,
som omfattar för stridsverksamheten direkt eller medelbart
erforderlig materiel, såsom vapen och ammunition, gasskydd, signal- och
observationsmateriel, krigsfartyg med all för strid erforderlig bestyckning
och utredning, flygplan med bestyckning m. m., dels intendent urförv
a 11 n i n g, som omfattar materiel och förnödenheter erforderliga för att
underhålla och vidmakthålla den fysiska dugligheten hos personal och hästar,
d. v. s. förplägnad, beklädnad m. m. — intendenturmateriel — samt materiel
för sjuk- och veterinärvård, dels fastighetsförvaltning, som omfattar
befästningar samt byggnader och domäner för förläggnings- och övningsm.
fl. ändamål, t. ex. kaserner, förrådsbyggnader, övnings-, skjut- och flygfält
m. m., och dels kameralförvaltning, hänförande sig huvudsakligen
till avlönings- samt kassa-, räkenskaps- och redovisningsväsendet.
Yad först beträffar tygförvaltningen har försvarskommissionen, på
grund av det oupplösliga sambandet mellan krigsmaterielens beskaffenhet och
den militära verksamheten inom en viss försvarsgren, ansett densamma böra
organiseras försvarsgrensvis. Kommissionen har emellertid påpekat, att det
tekniska anskaffandet av viss materiel, som användes inom alla försvarsgrenar,
exempelvis handvapen med tillhörande ammunition, givetvis icke borde ombesörjas
var för sig av de särskilda försvarsgrenarna utan av den försvarsgren,
vid vilken tillverkning bedreves eller som vore den största förbrukaren
av den ifrågavarande materielen.
I fråga örn intendenturförvaltningen har försvarskommissionen
påpekat, att den bärande riktlinjen för verksamheten och dess organisatoriska
konsekvenser här icke vore lika lätta att urskilja som inom tygförvaltningens
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 Sfi 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
område. Å ena sidan innefattade nämligen denna verksamhet en behovstäckning
av så allmängiltig natur (mat, kläder etc.), att den självfallet måste tillgodoses
inom samtliga försvarsgrenar. Denna omständighet syntes tala för en
gemensam, centralt driven verksamhet. Å andra sidan förelåge såväl beträffande
verksamheten i fred som även, och framför allt, vid underhållstjänstens
utförande i krig vissa för de olika försvarsgrenarna så skiljaktiga behov och
betingelser, att de pekade hän på en försvarsgrensvis bedriven verksamhet.
Efter en ingående motivering har försvarskommissionen också funnit, att även
intendenturförvaltningen bör organiseras försvarsgrensvis. Emellertid vöre
även här verksamheten i många avseenden av så likartad natur inom samtliga
försvarsgrenar, att gemensamhet och enhetlighet, där så vore möjligt, borde
åstadkommas. En dylik gemensam verksamhetsutövning borde då byggas på
principen, att gemensam anskaffning och i stort sett centralt ledd distribution
borde i den omfattning, som prövades lämplig, ske genom försorg av den
försvarsgren, som vore den största förbrukaren av likartade förnödenheter.
Även i fråga örn kameralförvaltningen har försvarskommissionen
stannat vid den uppfattningen, att densamma bör organiseras försvarsgrensvis
och icke centraliseras till en för försvarsväsendet gemensam myndighet. Som
skäl härför har åberopats, bland annat, att då den s. k. tekniska revisionen med
nödvändighet torde böra äga rum inom vederbörande centrala materiel- och
förnödenhetsförvaltande myndigheter, med hänsyn till sambandet mellan den
tekniska och den kamerala revisionen säkerligen betydande svårigheter, omgång
och tidsutdräkt skulle bliva förenade med en för samtliga försvarsgrenar
gemensamt organiserad kameral revision.
Vad slutligen beträffar den centrala fastighetsförvaltningen
har försvarskommissionen föreslagit densammas utbrytande ur försvarsgrenarna
och centraliserande till ett för försvarsväsendet gemensamt organ, benämnt
»försvarsväsendets fortifikationsstyrelse». Kommissionen anför därom
följande:
På fastighetsförvaltningens område föreligger redan vid nu gällande organisation
en hög grad av gemensamhet mellan olika försvarsgrenar. Detta
framgår bland annat av den omständigheten, att byggnadsärenden inom såväl
armé- och marinförvaltningarna som flygstyrelsen handläggas av officerare
ur fortifikationen. Förvaltningen av kaserner och andra byggnader, övningsoch
skjutfält m. m. är självfallet icke av principiellt skiljaktig natur inom
de olika försvarsgrenarna. Dessas karakteristiska, militära säregenskaper
kunna icke heller komma att återspeglas i sättet för byggnaders konstruktion
och underhåll etc. eller i den domäntekniska och juridiska skötseln av
försvarsväsendets markområden.
Verksamhetens natur är sådan, att kommissionen anser väsentliga fördelar
vara förenade med fastighetsförvaltningens centraliserande till en för försvarsväsendet
gemensam myndighet: »Försvarsväsendets fortifikationsstyrelse».
Från denna centrala fastighetsförvaltning böra dock försvarsväsendets
industriella anläggningar undantagas. Liksom vid enskilda industriföretag
råder även vid försvarsväsendets vapen- och ammunitionsfabriker, flygverkstäder,
varv etc. ett intimt samband mellan den industriella driften och
byggnadstekniska åtgärder. Kommissionen anser det därför vara mest ratio
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 51
nellt, att här avsedda anläggningar även i vad rör fastighetsförvaltningen
underordnas försvarsgrenarnas tekniska förvaltningsmyndigheter.
Det torde knappast behöva särskilt framhållas, att militära synpunkter
måste komma till sin rätt vid förvaltningstekniska åtgärders vidtagande å
övnings-, skjut- och flygfält etc. Detta är ju förhållandet redan nu och det
militära inflytandet blir än mer säkerställt, när de olika försvarsgrenarna
underställas chefer, vilka givetvis skola erhålla inflytande på fastighetsförvaltningen.
I fråga om förslaget, att all fastighetsförvaltning i högsta instans skulle
centraliseras till en enda, för försvarsväsendet gemensam myndighet har försvarskommissionen
ytterligare anfört följande:
Ur ekonomisk synpunkt torde en sådan åtgärd böra tillmätas stor betydelse,
i det att möjligheterna till rationalisering av verksamheten underlättas
och entreprenadsystemet kan intensivare utnyttjas. Vidare måste
enhetligheten i behandling av anslags- m. fl. frågor rörande fastighetsförvaltningen
i dess helhet kunna på ett helt annat och bättre sätt tillgodoses
än med nuvarande organisation, där avvägningen beträffande medelsbehov
sker försvarsgrensvis. Icke minst är det av vikt, att en lämplig avvägning
säkerställes av anslagsfördelningen mellan lant- och kustbefästningarna. Den
nuvarande ordningen för genomförande av nyanläggningar och förändringsarbeten
på detta område medför icke garanti, att disponibla medel bliva
använda på det för försvaret i dess helhet lämpligaste sättet eller att det
fasta försvaret utvecklas så som vid en enhetlig och sakkunnig samt på lång
sikt inställd behandling av befästningsfrågorna skulle befinnas önskvärt. En
enhetlig ledning av samtliga befästningsarbeten måste därför anses vara ett
framträdande önskemål. Behovet härav återspeglas delvis i den nuvarande
anordningen med gemensam chef för fortifikationsdepartementets befästningsbyrå
och marinförvaltningens fortifikationsavdelning, en nödfallsorganisation,
vars lämplighet från många håll dock satts i fråga.
I fråga om försvarskommissionens förslag att bibehålla tygförvaltningen,
intendenturförvaltningen och kameralförvaltningen uppdelade på de särskilda
försvarsgrenarna har från de hörda myndigheterna ingen invändning försports.
I fråga örn kommissionens förslag örn anordnande av en för hela försvarsväsendet
gemensam fastighetsförvaltning äro meningarna bland
myndigheterna däremot rätt delade.
Arméförvaltningen har funnit det tveksamt örn fördelarna av fortifikationsstyrelsens
inrättande vore sådana, att de kunde anses utgöra tillräckliga skäl
för vidtagande av en så genomgripande organisationsändring som den föreslagna.
När arméförvaltningen ansett sig för sin del böra godtaga förslaget
av en centralt ordnad fastighetsförvaltning, hade främsta motivet härtill varit
det, att därigenom skulle vinnas en enhetlig ledning av landets fasta försvar.
— De skäl som arméförvaltningen anfört för sin tvekan att godtaga kommissionens
förslag i denna del hava hänfört sig dels till värdet och betydelsen
av ett sammanhållande såvitt möjligt av arméns högsta förvaltningsorgan i
ett gemensamt ämbetsverk, dels till det förhållandet, att en fullständig centralisering
på förevarande område ändock icke kunde åstadkommas, då ju
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
varv, fabriker m. m. måste undantagas från den gemensamma förvaltningen.
— Inom arméförvaltningen har chefen för fortifikationsdepartementet varit
av skiljaktig mening och ansett, att arméförvaltningen bort hava bestämt uttalat
sin anslutning till det av försvarskommissionen framlagda förslaget
rörande en för hela försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse. —
Chefen för intendentsdepartementet har i denna fråga likaledes varit av skiljaktig
mening och på anförda skäl ansett, att övervägande skäl talade för ett
bibehållande av den nuvarande uppdelningen av fastighetsförvaltningen på
de särskilda försvarsgrenarna.
Chefen för generalstaben har beträffande fastighetsförvaltningens m. m.
ordnande förklarat sig — örn ock med viss tvekan — finna den föreslagna
organisationen med en direkt under Kungl. Majit lydande fortifikationsstyrelse
vara godtagbar. Ett villkor för att denna organisationsform skulle motsvara
de militära kraven vore emellertid, att förvaltningsföreskrifter och instruktioner
erhölle en sådan utformning, att försvarsgrens- och truppförbandschefer
tillförsäkrades tillräckligt inflytande även på detta förvaltningsområde.
Chefen för fortifikationen har — med vissa detalj erinringar -—- förklarat
sig i princip intet hava att erinra mot organiserandet av en för hela försvarsväsendet
gemensam fastighetsförvaltning på sätt försvarskommissionen föreslagit.
Generalintendenten har gentemot förslaget örn inrättande av en för hela
försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse anfört följande:
Det må till en början erinras, att centraliseringen av byggnadsförvaltningen
enligt kommissionens förslag ingalunda bleve fullständig, i det att
från fastighetsförvaltningen skulle undantagas vapen- och ammunitionsfabriker,
flygverkstäder, varv etc., vilka anstalter allt fortfarande skulle komma
att underställas försvarsgrenarnas tekniska förvaltningsmyndigheter. Därtill
. kommer att flygfälten med sina anläggningar näppeligen kunna undandragas
flygförvaltningens direkta överinseende. Då alltså de byggnader vid marinen
och flygvapnet, vilka enligt förslaget skulle komma att underställas fortifikationsstyrelsen,
icke äro flera än att de utan svårighet böra kunna skötas såsom
hittills under överinseende av marinens och flygvapnets centralmyndigheter,
finnes ingen anledning att företaga en nydaning på byggnadsförvaltningens
område av den storleksordning, som nu föreslagits, med fristående
medelsförvaltning, revision o. s. v. Skapandet av ett dylikt nytt, helt fristående
centralt ämbetsverk, med vilket behov av ständigt och intimt samarbete
från skilda håll skulle föreligga, komme säkerligen att giva anledning till
åtskilliga friktioner såväl högre som lägre myndigheter emellan. Detta förhållande
har säkerligen också stått klart för kommissionens tre militära ledamöter
att döma av det särskilda uttalande, som de funnit anledning göra.
Med anledning av det anförda anser jag, att byggnadsförvaltningen. bör
ordnas försvarsgrensvis, varav följer att bland arméns centrala förvaltningsmyndigheter
fortfarande skulle komma att finnas en byggnadsförvaltning. Då
några väsentliga erinringar icke kunna göras mot principerna för den föreslagna
regionala och lokala byggnadsförvaltningens ordnande, torde det icke
möta några större svårigheter att vidtaga den härav påkallade förändringen
i kommissionens förslag. —- Det bör i detta sammanhang framhållas, att ingen
som helst ökning av arméchefens arbetsbörda föranledes av att byggnadsförvaltningen
infogas i arméledningen. De byggnadsärenden, som arméchefen
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kan komma att få taga befattning med bliva nämligen alldeles desamma vare
sig byggnadsförvaltningen blir ett självständigt centralt ämbetsverk un er
Kungl. Maid eller inordnas i arméledningen. Tvärtom torde i senare fallet
den fördelen vinnas, att handläggningen av ovannämnda ärenden kan ske
snabbare och under enklare former än i det förra.
Chefen för östra arméfördelningen har förklarat sig kunna tillstyrka förslaget
till omläggning av fastighetsförvaltningen endast under förutsättning,
att de militära myndigheternas inflytande på ärendenas behandling säkerställdes.
Så vore icke fallet i kommissionens förslag. Det borde tagas under
allvarlig omprövning, huruvida icke jämväl fastighetsförvaltningen borde inrymmas
inom vederbörande försvarsgrensledningar.
Chefen för södra arméfördelningen har, med hänsyn till de principer
rörande organisationen av förvaltningen i allmänhet, vilka legat till grund
för försvarskommissionens förslag i här berörda hänseende, ansett framgå
såsom en logisk följd fastighetsförvaltningens inordnande under ett for hela
försvarsväsendet gemensamt ämbetsverk.
Inspektören för trängen har framhållit, att i fråga örn sättet för organisationen
av försvarsväsendets fortifikationsstyrelse de av försvarskommissionen
framlagda skälen icke vore övertygande. ^
Marinförvaltningen har betraktat ifrågavarande spörsmål ur två synpunkter
nämligen dels ur »befästningsförvaltningens» och dels ur »kasernforvaltningens»
synpunkt. Dr den förra synpunkten har marinförvaltningen uttalat,
att det med hänsyn till nödvändigheten av ett intimt och ständigt pågående
samarbete mellan taktisk, vapenteknisk och fortifikatonsk sakkunskap icke
utan mycket allvarliga olägenheter läte sig göra att lösbryta handläggningen
av de fortifikatoriska ärendena från den myndighet, som i övrigt handhac e
befästningarna, nämligen marinförvaltningen, och förlägga dessa ärenden ti
en utomstående myndighet. Försvarskommissionen syntes i sitt förslag lagga
huvudvikten vid de konstruktiva synpunkterna och anse, att de strategiskttaktiska
synpunkterna kunde säkerställas instruktionsvagen. Marmforvaltningen
kunde icke gilla detta betraktelsesätt utan ansåge, att de sistnämnda
synpunkterna vore de primära och avgörande. Ett tekniskt riktigt och rationellt
utförande av befästningarna ansåge marinförvaltningen säkerställt därigenom,
att hithörande ärenden handhades av officerare ur fortifikationen.
Mot att chefen för fortifikationen utövade en teknisk granskningsverksamhet
över kustfästningarnas fortifikatoriska rustningsplaner hade marmforvaltningen
i princip intet att erinra. - Vad beträffar kasernförvaltningen ansåge
marinförvaltningen, att ett genomförande av försvarskommissionens förslag
skulle för marinens del medföra en skadlig splittring av förvaltningsärendena
i stället för den enhetlighet, som nu rådde inom mannens bestående och beprövade
organisation. — Marinförvaltningen avstyrkte sålunda inrättandet
av den av försvarskommissionen föreslagna fortifikationsstyrelsen och foieslog
i samband därmed, att förvaltningen av marinens befästningar, kaserner
och byggnader m. m. fortfarande i allt väsentligt handlades såsom hittills med
vissa detaljförändringar. .......
Chefen för marinstaben har i sitt yttrande förklarat sig hava funnit skalen
54
Kungl. Majus proposition nr 225.
för fastighetsärendenas överflyttande till ett för försvarsväsendet gemensamt
ämbetsverk rätt obegripliga. Avvägningen av anslagsfördelningen mellan
lant- och kustbefästningar hade, till skillnad mot avvägningsfrågor i allmänhet,
aldrig vållat några verkliga bekymmer, och den måste för övrigt avgöras
efter militärpolitiska, strategiska och taktiska grunder och icke efter de tekniska
och ekonomiska synpunkter, som det nya ämbetsverket skulle företräda.
Försvarskommissionen hade, i stället för enhetlighet, åstadkommit en
splittring i fastighetsförvaltningen, icke blott inom samma ort utan även inom
en och samma anläggning. I stället för att för närvarande en befästnings
angelägenheter vore samlade till ett ämbetsverk, bleve de enligt kommissionens
förslag splittrade till två. Då chefen för marinstaben sålunda svårligen
kunde uppleta några verkliga fördelar men däremot funne övernog av olägenheter
med den av Försvarskommissionen föreslagna fortifikationsstyrelsen, avstyrktes
bestämt inrättandet av densamma.
Chefen för kustartilleriet har funnit, att för marinens vidkommande inga
fördelar stöde att vinna genom införande av en central fortifikationsstyrelse.
Av stor olägenhet syntes vara, att vid planerandet och utförandet av befästningsanläggningar
det intima och ständigt pågående samarbete mellan vapenteknisk
och fortifikatorisk sakkunskap, som därvid erfordrades, icke längre
skulle komma till utförande inom ett och samma ämbetsverk. Det vore ofrånkomligt,
att en gemensam fortifikationsstyrelse komme att försvåra den kustartilleristiska
sakkunskapens kontakt med fortifikatoriska frågor, vilken enligt
tingens, egen ordning måste vara av stor betydelse. Slutsatsen måste bliva,
att ett införande av en gemensam fortifikationsstyrelse i vad avsåge kustartilleriet
endast medförde nackdelar. Förslaget ifråga avstyrktes fördenskull.
övriga marinmyndigheter, vilka yttrat sig i denna fråga, nämligen befälhafvande
amiralen i Karlskrona och kommendanten i Vaxholms fästning, hava
likaledes pa anförda skäl avstyrkt förslaget örn inrättande av en för försvarsväsendet
gemensam fortifikationsstyrelse.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt gemensamma yttrande
i denna del anfört följande:
För flygvapnets vidkommande skulle den föreslagna anordningen komma
att medföra väsentliga olägenheter. En stor del av ärenden rörande nybygg°C^L
yärrdrings- samt reparationsarbeten ävensom det ordinarie under
hållet
framför allt i fråga örn flygfälten höra intimt samman med flygtjänsten
och flygsäkerheten. De fordra å ena sidan specialkunskaper när det gäller
exempelvis flygfält, hangarer, bensin- och belysningsanläggningar m. m., å
andra sidan ett direkt samarbete mellan flygvapnets ledning och densamma
underställda organ vid flygtruppförbanden. Behovet av denna speciella sak°9h
detta direkta samarbete gör sig i första hand och ofrånkomligen
gällande vid utförandet av de betydande anläggningar och arbeten, som inrymmas
i kommissionens förslag till engångskostnader för byggnader för
flygvapnet. Kommissionens eget förslag, att byggnadsärenden rörande de
centrala flygverkstäderna skola undantagas från den föreslagna centralmyndigheten
och kostnaderna bestridas av flygvapnets vederbörliga anslag utgör
ett beriktigande härav. Inskjutandet av ett organ i resp. arméfördelningsstaber
som mellanhand mellan fortifikationsstyrelsen och truppförbanden
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kommer dessutom för flygvapnets vidkommande att innebära en omgång i
ai CMerT olägenheterna inskränka sig icke endast härtill. Erforderligt samråd
beträffande alla detaljer kommer att kräva mera tid och arbete, örn huggnä smyndigheten
förlägges utanför vederbörlig försvarsgrens ledning. Ur rakenskapssynpunkt
och med hänsyn till kassavården kommer det att medföra
■olägenheter, örn byggnadsförvaltningens räkenskaper avskiljas fran övriga
räkenskaper och ingå till en annan förvaltning samt vfKleiborhg redo^rar
skall svara inför olika myndigheter. Försvarsgrenens ledning får under sådana
förhållanden icke den kontroll och den överblick över denna gren a
förvaltningen, som är erforderlig. Byggnadsarenden i allmänhet hava ett
intimt samband med övriga allmänna forvaltningsarenden. Den mditara hm
valtningens uppgift är att på ett andamalsenligt satt betina den militära
tjänsten. Man vinner icke detta ändamål genom att utbryta byggnadsarendena
ur sin naturliga miljö och tillskapa en central myndighet med särskilda
tjänstevägar och lvdnadsförhållanden. , , .., ,
Den lättnad i arbetsbördan för de militära befalhavarna och den okade sakkunskap,
som framhållas som den föreslagna organisationens fördelar aro
icke avgörande för systemets ändamålsenlighet. Denna, sakkunskap ar dessutom
för flygvapnets vidkommande såsom ovan framhållits av sa speciell
natur att den skulle medföra krav på specialutbildad personal inom fortifikationsstyrelsen
för handläggning av denna försvarsgrens ärenden
För att försvarsgrenens intressen skola kunna pa basta satt tillgodoses
fordras att dess ledning skall i den ordning, sorn för övrig förvaltning ar
föreslagen, kunna utöva ett direkt och snabbt inflytande aven pa byggnadsärenden.
Då enligt förslaget något bestämt belopp icke avses^for underhall
av byggnader m. m. för flygvapnet, utan beloppet endast ingar sorn en beräkningsgrund
i det anslag, som för hela försvarsvasendet skulle stå till iortifikationsstyrelsens
förfogande, lärer den s. k. önskemålslinjen, sorn ar en
grundtanke i förslaget, näppeligen kunna giva erforderlig trygghet för torsvarsgrenschefens
behöriga inflytande. Detta inflytande får icke mskrankas
till att fastställa vissa önskemål utan måste möjliggöra ett direkt inflytande
på handläggningen av ärendena och ett effektivt övervakande av beslutade
åtgärders ändamålsenliga och snabba genomförande. ,
I anslutning till vad sålunda anförts kunna chefen for flygvapnet och
flygstyrelsen icke biträda försvarskommissionens förslag i denna del utan
avstyrka bestämt handläggning av flygvapnets byggnadsärenden på ett satt,
varigenom desamma undandragas försvarsgrenschefens överinseende och kontroll
Ifrågavarande ärenden böra i stället handläggas inom en for andamalet
inrättad byrå i flygledningen.
Vad beträffar tygförvaltningen och intendenturf örvaltningen
anser jag för min del ingen tvekan råda örn lämpligheten av att
dessa förvaltningsgrenar omhänderhavas inom varje försvarsgren för sig.
Verksamheten inom dessa förvaltningsgrenar är alltför nära anknuten till
försvarsgrenarnas egen militära verksamhet i krig och fred för att ett utbrytande
av förvaltningsarbetet inom de nämnda områdena skulle kunna ske
utan avsevärda olägenheter.
Något annorlunda ligger saken till beträffande kameralförvaltningen.
Såsom försvarskommissionen påpekat är den verksamhet inom
kameralförvaltningens område, som hänför sig till avlöningar, traktamentsoch
flyttningsersättningar m. m., av en betydande ekonomisk omfattning och
Departements•
chefen.
56
Kungl. Majus proposition nr 225.
från annan verksamhet relativt fristående samt dessutom av i stort sett likartad
natur inom samtliga försvarsgrenar. Detta kan alltså sägas tala för
en centralisering. Den ifrågavarande verksamheten regleras emellertid genom
särskilda författningar och reglementen, gällande för hela försvarsväsendet,
vadan enhetligheten i ärendenas behandling är säkerställd även oavsett en
centralisering. Det torde snarast kunna vara till fördel för de generella bestämmelsernas
ändamålsenliga tillämpning, att de speciella förhållandena
inom de olika försvarsgrenarna därvid kunna beaktas. Att önskemålet örn de
nämnda ärendenas enhetliga behandling icke kan åberopas som stöd för ett
sammanförande av kameralförvaltningen till ett gemensamt organ, synes mig
därför stå klart. Ej heller lärer det kunna åberopas några bärande skäl för
att kassa-, räkenskaps- och redovisningsväsendet skulle komma att på ett
rationellare sätt handhavas, därest denna verksamhet sammanfördes till ett
for försvarsväsendet gemensamt organ. Tvärtom måste, på sätt försvarskommissionen
påpekat, det intima sambandet mellan å ena sidan den s. k.
tekniska revisionen, vilken enligt sin natur alltid måste ske inom försvarsgrenarna,
och den kamerala revisionen anses tala emot den sistnämndas utbrytande
ur försvarsgrenarna. I likhet med vad såväl 1926 års beredning som
försvarskommissionen funnit anser sålunda även jag, att den kamerala förvaltmngsverksamheten
bör utövas inom var och en av de tre försvarsgrenarna
för sig.
Det i fråga örn fastighetsförvaltningen av försvarskommissionen
framlagda förslaget örn en centralisering till ett för hela försvarsväsendet
gemensamt organ, »försvarsväsendets fortifikationsstyrelse», är onekligen
i många avseenden tilltalande. Den tekniska verksamheten i avseende å själva
byggandet och underhållandet av en fastighet är uppenbarligen likartad, vare
sig fastigheten utnyttjas av den ena eller den andra försvarsgrenen. En annan
sak är, att konstruktionen givetvis är mer eller mindre beroende av det ändamål,
för vilket fastigheten är avsedd, och att de ledande militära organen
inom vederbörande försvarsgren härvidlag alltid måste äga ett avgörande inflytande.
Att under sådana förhållanden det skulle innebära en viss fördel,
att den rent tekniska byggnads- och underhållsverksamheten kunde samlas
inom ett enda statligt organ, synes mig stå klart; den samlade sakkunskapen
skulle då på ett likartat sätt komma alla tre försvarsgrenarna tillgodo. Särskilt
synes mig detta kunna vara till fördel för de två mindre försvarsgrenarna,
marinen och flygvapnet, där av naturliga skäl samma erfarenhet på
detta område icke kan föreligga som inom armén med dess utomordentligt
omfattande fastighetsväsende.
Emellertid hava, såsom av de förut omförmälda yttrandena framgår, från
fiel a av de hörda myndigheterna allvarliga betänkligheter yppats gentemot
den föreslagna centraliseringen av fastighetsförvaltningen. Erinringarna hava
i huvudsak hänfört sig till konsekvenserna i militärt hänseende av att tillskapa
ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk för handhavande
av försvarsväsendets fastighetsverksamhet. Det har sålunda befarats, att de
rent militära önskemålen i fråga örn byggnadernas anordnande skulle med
57
Kungl. Majus proposition nr 225.
större svårighet kunna göra sig gällande gentemot ett dylikt fristående
ämbetsverk än vid ett bibehållande av fastighetsväsendet knutet till den egna
försvarsgrenen. Man har också emot den föreslagna anordningen anfört, att
det ständiga och intima samarbete, varav behov skulle uppstå mellan de
militära myndigheterna och det fristående ämbetsverket, säkerligen komme
att störas av åtskilliga friktioner. Särskilt från flygvapnets sida har med stor
skärpa framhållits, att anordnandet och vården av de för detta vapen speciella
byggnaderna, flygfälten m. m. krävde ett så verksamt och beständigt
övervakande ur rent militära synpunkter, att även den centrala fastighetsförvaltningen
måste ingå bland flygvapnets egna förvaltningsorgan. Slutligen
har från marint håll påpekats, att ett avskiljande av de befästningsärenden,
som vore av fortifikatorisk art, från de strategiska och vapentekniska fästningsärendena
medförde allvarliga olägenheter.
Från de invändningar, som sålunda rests från ett flertal av de över förslaget
hörda myndigheterna, kan man enligt min mening icke bortse, även örn de anförda
farhågorna i vissa hänseenden må betecknas som överdrivna. Jag utgår
nämligen ifrån att vid anordnandet av en för hela försvarsväsendet gemensam
central fastighetsförvaltning det icke skulle möta några oövervinneliga svårigheter
att på ett lämpligt sätt säkerställa, att de militärt ledande organen erhölle
sådant inflytande över denna verksamhet, att alla militära synpunkter på
byggnaders konstruktion m. m. kunde på ett tillbörligt sätt göra sig gällande.
Å andra sidan förhåller det sig säkerligen så, att en dylik ordning mången
gång skulle ställa sig onödigt tyngande. Härtill kommer, vad angår flygvapnet,
att frågan örn flygfältens, hangarernas och andra specialbyggnaders beskaffenhet
så intimt sammanhänger med själva flygtjänstens bedrivande, att ledandet
av den sistnämnda underlättas, därest fastighetsförvaltningens ledning är förlagd
till den egna försvarsgrenen. Då en sådan genomgripande förändring
som fastighetsförvaltningens utbrytande ur försvarsgrenarnas förvaltningsområde
— en förändring som innebure ett avsteg från den i övrigt hävdade
principen, att förvaltningsverksamheten bör handhavas försvarsgrensvis —
icke bör vidtagas utan att därför kunna åberopas så påtagliga fördelar, att de
framförda invändningarnas bärkraft väsentligen försvagas, har jag med hänsyn
till nyssnämnda omständigheter funnit mig icke kunna tillstyrka ett
genomförande av den centralisering på fastighetsförvaltningens område som
av försvarskommissionen föreslagits. Härtill bidrager ock, att icke heller enligt
försvarskommissionens förslag den centrala fastighetsförvaltningen skulle
bli i fullständig mening gemensam, ity att varv, verkstäder m. m. skulle ställas
utanför densamma. Detta skulle särskilt för marinens vidkommande snarare
innebära en splittring i förhållande till vad som nu råder i stället för ett
samordnande. Jag föreslår fördenskull, att fastighetsförvaltningen liksom
hittills och i likhet med andra förvaltningsgrenar skall ombesörjas försvarsgrensvis.
Detta hindrar naturligen icke, att, såsom också nu i viss mån sker,
ett samarbete äger rum mellan de tre försvarsgrenarna på så sätt, att vissa
till fastighetsförvaltningen hänförliga befattningar vid marinen och flygvapnet
besättas från arméns fortifikationspersonal, där onekligen den största
sakkunskapen på området finnes samlad.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Arv det anförda framgår, att enligt min mening all förvaltningsverksamhet,
i den mening som här avses, bör äga rum försvarsgrensvis. Inom de tre försvarsgrenarna
måste således finnas särskilda organ för omhänderhavande av
denna verksamhet. Förvaltningsorganisationen behöver emellertid naturligen
icke vara likformig inom de tre försvarsgrenarna. Tvärtom måste särdragen
hos de olika försvarsgrenarna, deras olika inbördes storlek m. m. få sätta sin
prägel på förvaltningsorganisationen. Innan jag närmare ingår härpå, vill jag
emellertid till behandling upptaga den principiella frågan örn förhållandet
mellan förvaltningsorganen och de ledande militära myndigheterna inom de
olika försvarsgrenarna.
Principerna för förvaltningsverksainlietens utövande.
Frågan örn förvaltningsorganens ställning inom försvarsorganisationen och
därvid särskilt örn det inbördes förhållandet mellan de rent militära myndigheterna
(kommandomyndigheterna), å ena sidan, samt förvaltningsorganen,
å den andra, tillhör de spörsmål, som under senare år legat mest i förgrunden
vid de djupgående undersökningar och utredningar rörande ordnandet av försvarets
ledning, som upprepade gånger företagits. Denna fråga torde också
få anses vara ett av de allra viktigaste organisatoriska spörsmål, som inom
försvarsväsendet stå på dagordningen. Frågans tidigare behandling utvisar
även, att den tillhör de mera svårlösta.
Den nuvarande förvaltningsverksamheten i högsta instans karakteriseras ju
därav, att de regeringsärenden, som äro av förvaltningskaraktär, kanslimålen,
beredas till föredragning inför Konungen å försvarsdepartementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli, under det att kommandomålen beredas å kommandoexpeditionerna.
överensstämmelsen och enhetligheten mellan kommandomål
och kanslimål betryggas dels därigenom, att försvarsministern föredrager
samtliga ärenden inför Konungen, dels genom samarbete vid ärendenas beredning
mellan kansliet och kommandoexpeditionerna.
En motsvarande uppdelning på förvaltnings- och kommandoärenden äger
även rum i näst högsta instans, i det att förvaltningsärendenas handläggning
och den förberedande behandlingen av kansliärendena i regel äger rum hos
de centrala förvaltningsmyndigheterna, armé- och marinförvaltningarna samt
flygstyrelsen, medan kommandoärendena förberedas av de militära cheferna
(kommandomyndigheterna). Emellertid finnes icke, frånsett inom flygvapnet,
samma ordnade samarbete mellan förvaltnings- och kommandomyndigheterna
i denna instans som enligt vad nyss sagts äger rum vid ärendenas beredning
i högsta instans. Vid flygvapnet åter är sammanknytningen mellan förvaltnings-
och kommandoverksamheten organisatoriskt och faktiskt stark, beroende
på den förut omnämnda anordningen, att chefen för flygvapnet tillika
är chef för den direkt under Kungl. Majit lydande förvaltningsmyndigheten,
flygstyrelsen.
Det är framför allt den nyss berörda bristen på ordnat samarbete mellan
förvaltnings- och kommandomyndigheterna inom armén och marinen som
man sökt råda bot för i de olika utredningar och förslag rörande försvars
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
väsendets högsta ledning, som på senare år sett dagen. Jag skall här tillåta
mig att i korthet beröra de principiella huvudpunkterna i de särskilda förslagen.
Den förut omnämnda 1926 års beredning fann sig böra för armén och
marinen förorda en organisation, som i viss mån motsvarade den flygvapnet
erhållit, allt med de jämkningar, som betingades av de olika försvarsgrenarnas
omfattning, ställning och verksamhet. I överensstämmelse härmed förordade
beredningen, såsom tidigare i annat sammanhang omnämnts, att för
vardera av dessa försvarsgrenar skulle förordnas en direkt under Konungen
lydande chef med ständig befälsrätt över till resp. försvarsgren hörande
truppförband, sjöstyrkor etc. Denne försvarsgrenschef skulle erhålla erforderlig
befogenhet även i fråga örn förvaltningen. I anslutning härtill föreslog
beredningen, att försvarsväsendets ledning och förvaltning inom försvarsgrenarna
i fred skulle utövas av arméstyrelsen under chefen för
armén, marinstyrelsen under chefen för marinen och f 1 y g s t yreisen
under chefen för flygvapnet.
Arméstyrelsen skulle enligt beredningens förslag bildas i stort
sett av generalstabens huvudstation, till vilken vissa detaljer av lantförsvarets ''
kommandoexpedition skulle överflyttas, samt arméförvaltningens olika departement
och sjukvårdsstyrelse. Härigenom komme styrelsen att innesluta erforderliga
organ för behandling av såväl kommando- som förvaltningsärenden.
Arméstyrelsen borde i militärt, tekniskt och ekonomiskt avseende under
Kungl. Majit utöva högsta uppsikten över och ledningen av försvarsverket
till lands. Arméchefens organ för den rent militära ledningen bleve den i
arméstyrelsen ingående generalstaben; hans organ för den tekniska och ekonomiska
ledningen bleve arméförvaltningens olika departement. — Med hänsyn
till det omfattande arbete, som komme att åvila chefen för armén på
grund av den rent militära ledningen av armén, ansåge beredningen det emellertid
vara nödvändigt, att hans verksamhet med avseende å förvaltningen
begränsades till vad som kunde anses oundgängligen erforderligt. I överensstämmelse
därmed borde hans allmänna verksamhet inom den egentliga
förvaltningen i huvudsak begränsas till viktigare frågor rörande krigsorganisationen,
försvarsförberedelserna och armébudgeten samt vad därmed närmast
sammanhängde. I övrigt borde hans befattning med förvaltningen inskränkas
till att följa och övervaka de olika departementens arbeten. Den
del av arméförvaltningens verksamhet, som berörde revision, bokföring och
kassaväsende, borde helt och hållet undandragas hans verksamhet.
Marinstyrelsen skulle enligt beredningens förslag under Kungl.
Majit utöva ledningen av rikets sjöförsvar. På anförda skäl borde emellertid
hos marinstyrelsen hårdare än som avsetts beträffande arméstyrelsen de för
den militära ledningen avsedda organen sammanknytas med det centrala förvaltningsorganet.
I jämförelse med marinens nuvarande centrala ledning
skulle marinstyrelsen komma att övertaga de verksamhetsområden, som nu
tillkomma marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet,
marinöverdirektören, marinöverintendenten, marinöverläkaron, in
-
60
Kungl. Majus proposition nr 225.
spektören för undervattensbåtvapnet och marinundervisningskommissionen.
Marinstyrelsen skulle organiseras på ett stort antal avdelningar, sammanförda
till tre s. k. sektioner. Av dessa motsvarade den första sektionen en del av
den nuvarande marinstaben, den andra den nuvarande marinförvaltningen
utom fortifikationsavdelningen samt marinstabens mobiliserings-, organisations-
och kommunikationsavdelningar m. m. och den tredje kustartilleriets
ledning jämte marinförvaltningens fortifikationsavdelning. Vid sidan av de
tre sektionerna skulle finnas en särskild kommandoavdelning för marinens
»kommandoärenden».
Flygstyrelsen skulle enligt 1926 års berednings förslag under
Konungen utöva ledningen av flygvapnet i såväl militärt som tekniskt-ekonomiskt
hänseende. Den skulle bestå av en centralbyrå, omfattande ungefärligen
den nuvarande stabschefens verksamhetsområde, en militärbyrå, en
teknisk byrå och en intendenturbyrå, de tre sistnämnda med i stort sett motsvarande
verksamhetsområden som den nuvarande flygstyrelsens byråer med
samma namn.
Efter det olika militära myndigheter avgivit yttranden över beredningens
förslag, därvid i allmänhet förslaget örn inrättande av försvarsgrenschefer tillstyrktes,
medan förslaget örn förvaltningsorganens infogande tillsammans med
kommandomyndigheterna i särskilda styrelser från ett flertal håll avstyrktes,
upptogs år 1928 frågan örn fortsatt beredning av förevarande spörsmål. Detta
resulterade i att de förut omnämnda 1928 års sakkunniga tillsattes. I direktiven
för dessas verksamhet uttalades, att det borde undersökas, huruvida
icke åsyftade omläggningar och förenklingar med avseende å arméns och
marinens centrala förvaltningsmyndigheter skulle kunna åstadkommas utan
en så genomgripande ombildning av den nuvarande, historiskt framvuxna
organisationen, som 1926 års beredning föreslagit.
I sitt den 6 oktober 1928 avgivna betänkande sökte 1928 års sakkunniga,
med beaktande av de för deras arbete utfärdade direktiven, giva den avsedda
reformen av försvarsväsendets ledning en mindre vittgående omfattning än
det av beredningen avgivna förslaget innebar. Inom de båda större försvarsgrenarna,
armén och marinen, föreslogo de sakkunniga tillsättandet av en
kommenderande general, resp. kommenderande amiral. Vid sidan av dessa
och sålunda direkt underställda Konungen skulle alltjämt bestå, inom lantförsvaret
chefen för generalstaben och arméförvaltningen, samt inom marinen
chefen för marinstaben och marinförvaltningen. Enhetligheten i ledningen
ansågs tillräckligt tryggad genom tillämpande av principen örn samråd och
samverkan mellan de för vardera försvarsgrenen föreslagna tre sidoordnade
myndigheterna. I förslagets utformning kom denna princip till klarare uttryck
beträffande marinen än i fråga örn armén.
I fråga om armén skulle kommenderande generalen, såsom tidigare omnämnts,
i fred utöva högsta befälet över lantförsvarets myndigheter, staber,
truppförband, skolor m. m. med undantag för generalstaben, inskrivningsmyndigheterna
och arméförvaltningen. Han skulle av chefen för generalstaben
erhålla del av de synpunkter, som enligt dennes uppfattning borde
61
Kungl. Majus proposition nr 225.
beaktas vid arméns utbildning, övningar, försök o. dyl., samt av resultatet av
generalstabens taktiska studiearbete. I dessa hänseenden gjorda framställningar
borde kommenderande generalen, i den mån det vore honom möjligt,
efterkomma. — I spetsen för arméförvaltningen skulle ställas en chef med
uppgift, bland annat, att sammanhålla dess departement, utöva den allmänna
uppsikten över göromålens gång, vara ordförande i plenum, leda arbetet vid
den förberedande handläggningen av lantförsvarsbudgeten samt vara ansvarig
för den militäradministrativa försvarsförberedelsen. Chefen för generalstaben
skulle äga rätt att i vissa frågor — huvudsakligen berörande krigsberedskapen
— lämna arméförvaltningen erforderliga anvisningar. I fråga örn budgetbehandlingen
skulle såväl kommenderande generalen som chefen för generalstaben
beredas visst inflytande.
Yad beträffar marinen skulle enligt 1928 års sakkunnigas förslag kommenderande
amiralen i fred närmast under Konungen utöva högsta befälet
över marinens sjöstyrkor, fartyg, stationer och depåer, kustfästningar, skolor
och anstalter m. m. med undantag av sjöförsvarets kommandoexpedition, marinstaben
och marinförvaltningen. Samrådsprincipen blev, som nyss antytts,
enligt de sakkunnigas förslag på ett mera framträdande sätt hävdad i fråga
örn marinens tre högsta myndigheter än fallet var vid armén. Sålunda skulle
kommenderande amiralen, chefen för marinstaben och chefen för marinförvaltningen
enligt förslaget tillsammans bilda »amiralitetet», vari jämväl
chefen för kustartilleriet skulle ingå vid behandling av ärenden rörande kustartilleriet
och kustfästningarna, över vilka nämnde chef borde erhålla inspektionsrätt.
I vissa fall skulle också chefen för fortifikationen deltaga i amiralitetets
förhandlingar. Inom amiralitetet skulle vissa närmare angivna slag av
ärenden bliva föremål för ständigt återkommande samråd.
I den förut omnämnda propositionen nr 175 till 1929 års riksdag angående
omorganisation av försvarets högsta ledning och förvaltning m. m. upptogs
spörsmålet örn förvaltningsmyndigheternas förhållande till kommandomyndigheterna
till ingående behandling. Det förslag, som där framlades, kan betecknas
som en medelväg mellan 1926 års berednings och 1928 års sakkunnigas
förslag. Föredragande departementschefen anförde i statsrådet vid
propositionens framläggande, att den föreliggande bristen på koncentration
inom försvarsgrenarna särskilt i fråga örn kommandomålens förberedande
vore mera framträdande vid armén än vid marinen. Den vid armén rådande
ordningen, enligt vilken dessa ärendens förberedande behandling ankomme
på ett flertal myndigheter med ofta rätt skiljaktig uppfattning, innebure avsevärda
olägenheter. Vid marinen åter hade marinstaben i praktiken mer och
mer kommit att utöva en central ledning av större organisationsfrågor, oaktat
de militära myndigheterna icke vore underställda chefen for marinstaben.
Behovet av en samlad ledning hade sålunda vid marinen redan framtvingat
vissa anordningar, vilka emellertid lämpligen borde givas fastare former.
Vad som sålunda anförts rörande behovet av ökad sammanhållning vid den
förberedande handläggningen av kommandomålen gällde i lika hog grad de
egentliga krigsförberedelseärendena. — Departementschefen framhöll vidare,
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
att beträffande sättet för undanröjande av de omtalade bristerna i försvarets
ledning vitt skilda åsikter gjorts gällande. Medan 1926 års beredning och
1928 års sakkunniga kunde sägas representera ytterlighetsståndpunkterna,
hade de över förslagen hörda militära myndigheterna i sina ändringsförslag
i allmänhet gått en medelväg. Departementschefen ansåge, att man borde
söka komma tillrätta med det föreliggande problemet utan att, åtminstone
till en början, vidtaga alltför vittgående förändringar i det bestående. Emellertid
syntes den princip, på vilken enligt 1928 års sakkunnigas förslag hävdandet
av enhetlighetskravet skulle vara fotat, nämligen samråd och samverkan
mellan de tre cheferna inom armén, resp. marinen, icke vara i tillräcklig grad
betryggande för detta kravs förverkligande i praktiken. Den av de sakkunniga
tilltänkta kommenderande generalens, resp. kommenderande amiralens befogenheter
i fred syntes vidare vara allt för kringskurna. I princip delade
departementschefen 1926 ars berednings uppfattning örn nödvändigheten av
att redan i näst högsta instans åstadkomma en effektiv sammanhållning i ledningen
av de särskilda försvarsgrenarna. I spetsen för varje försvarsgren
borde därför stå en chef med ständig befälsrätt över till densamma hörande
personal, truppförband, staber, inspektörer, fästningar, sjöstyrkor m. m. samt
med uppgift att utöva den direkta ledningen av krigsförberedelsearbetet.
Denne chef borde också vara tillförsäkrad erforderligt inflytande å vederbörligt
förvaltningsorgans verksamhet. Som benämningar å dessa chefer förordade
departementschefen »chefen för hären», resp. »chefen för marinen».
I vissa avseenden förordades emellertid avvikelser från beredningens förslag.
Förutom att, enligt departementschefens uppfattning, det av beredningen
föreslagna styrelsebegreppet ur många synpunkter gåve anledning till erinringar,
kunde det ifrågasättas, huruvida det överhuvud taget vore lämpligt
och önskvärt att tillägga cheferna för hären och marinen så vidsträckta befogenheter
med avseende å förvaltningen som beredningen föreslagit. Vid
bedömandet av förevarande spörsmål hade man att taga hänsyn till ett flertal
faktorer. En av de viktigaste vore ansvarsfrågan. Befogenheter och ansvar
vore visserligen enligt beredningens förslag förenade på ett sätt, som icke
syntes lämna rum för någon tvekan var ansvaret borde utkrävas. Fördelen
därav vore dock övervägande teoretisk, då ifrågavarande chefer med största
sannolikhet icke skulle i praktiken förmå uppbära den synnerligen tunga
arbetsbörda, som instruktionsenligt komme att påvila dem. Därjämte vore
att märka, att försvarsgrenschefen, för att han verkligen skulle kunna fullgöra
de honom i egenskap av förvaltningschef åliggande uppgifterna och icke bliva
förvaltningschef endast till namnet, måste besitta ingående sakkunskap inom
den militära förvaltningens viktigare grenar. Man torde emellertid knappast
kunna räkna med möjligheten att hos en och samma person finna förenade de
vitt skilda kvalifikationer, som skulle göra honom ägnad att bekläda befattningen
såsom försvarsgrenens såväl högste militära chef som högste förvaltningschef.
Härtill komme ytterligare en omständighet, som vore förtjänt av
beaktande, nämligen att det vore angeläget att icke i högre grad än som vore
oundgängligen nödvändigt betaga de egentliga centrala förvaltningsorganen
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
deras självständighet, enär ett kringskärande av deras befogenheter lätt kunde
leda till att intresset, initiativet och själv verksamheten minskades samt
känslan av eget ansvar försvagades.
I anslutning härtill yttrade departementschefen vidare:
I betraktande av nu angivna förhållanden har det synts mig böra tagas i
övervägande, örn det låter sig göra att i någon annan fullt betryggande form
tillförsäkra den militära ledningen det inflytande å förvaltningsorganens
verksamhet, som är nödvändigt, för att denna ledning skall kunna i första
hand ansvara för vederbörlig försvarsgrens krigsduglighet. Jag har därvid
kommit till den uppfattningen, att det sätt, varpå enligt 1928 års sakkunnigas
förslag chefen för generalstaben skulle äga att utöva ett dylikt inflytande,
nämligen genom att meddela erforderliga direktiv, torde vara en framkomlig
väg, när det gäller att reglera förhållandet mellan cheferna för var och en av
de båda större försvarsgrenarna och vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Även arméförvaltningen samt chefen för marinstaben hava för sin del
förordat en dylik lösning av frågan.
Till förekommande av konflikter, och då det givetvis är av vikt, att den
ifrågavarande befogenheten icke leder till ingripanden i själva förvaltningen
och hushållningen eller överhuvud taget till ingripanden på sådana områden
av förvaltningsorganens verksamhet, som ej äro av större direkt betydelse för
arméns, resp. marinens krigsduglighet och försvarsberedskap, bör direktivrätten
avgränsas genom klara och tydliga instruktionsbestämmelser.
Man måste förutsätta, att meddelandet av direktiv i regel skall föregås av
en ingående beredning av den fråga det gäller. Denna beredning kan taga
olika former, beroende på ärendets beskaffenhet och var det upprinner. I
åtskilliga fall torde direktiven kunna givas i den enkla formen, att försvarsgrenschefen
gillar eller fastställer ett inom det centrala förvaltningsorganet
utarbetat förslag.
För givna direktiv står chefen för hären eller marinen tjänsteansvaret. Men
meddelandet av direktiv får givetvis icke anses befria förvaltningsorganen
från ansvaret för materielens behöriga omvårdnad och utveckling m. m. samt
för förvaltningen och hushållningen i övrigt. På grund därav måste dessa
organ hava rätt och skyldighet att anmäla, örn direktiven icke kunna följas
på grund av bristande medelstillgång eller av annan orsak. Uppstår meningsskiljaktighet
mellan chefen för försvarsgrenen och vederbörande förvaltning
med anledning av direktiv, som i viss fråga meddelats av den förstnämnde,
bör frågan hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.
För övervakande av att givna direktiv följas finnas åtskilliga möjligheter.
Försvarsgrenschefen kan sålunda infordra upplysningar, protokoll, ritningar
m. m och torde vid inspektioner av truppförband och anstalter, stationer och
varv samt sjöstyrkor och fästningar m. m. kunna utröna, i vad mån givna
direktiv verkligen följts.
Yad angår sådana framställningar, som av förvaltningsmyndigheterna ingivas
till Kungl. Majit, böra dessa, när det gäller mera betydelsefulla frågor
av hithörande slag, passera försvarsgrenschefen, som därvid har tillfälle att
avgiva utlåtande i ärendet eller vidtaga annan av omständigheterna betingad
åtgärd.
Vad armén beträffar förutsattes sålunda i 1929 års proposition, att arméförvaltningen
skulle bibehålla sin självständiga ställning, allenast med den
inskränkning, som följde av att chefen för hären skulle beredas tillfälle att
64
Kungl. Majus proposition nr 225.
i frågor, som vore av avgörande betydelse för hans egen ämbetsbefattning,
genom meddelande av direktiv utöva inflytande över arméförvaltningens
ämbetsutövning.
Inom marinen skulle marinförvaltningen bibehållas såsom ett självständigt
ämbetsverk, vilket alltjämt borde under Kungl. Maj:t utöva den centrala
ledningen av rikets självförsvar i tekniskt och ekonomiskt avseende,
dock med skyldighet att därvid, i den mån tillgången på medel och förhållandena
i övrigt det medgåve, ställa sig till efterrättelse de direktiv, som
chefen för marinen jämlikt för honom utfärdad instruktion meddelade. Den
form för handläggningen av vissa till såväl den militära som den tekniskt
ekonomiska ledningen hörande ärenden, som infördes i och med att nämnda
befogenhet tillädes chefen för marinen, komme att delvis ersätta eller komplettera
det samråd, som enligt för marinförvaltningen utfärdad instruktion
nu skulle äga rum i vissa viktiga frågor mellan sagda ämbetsverk å ena sidan
samt chefen för marinstaben resp. chefen för kustartilleriet å den andra.
I fråga örn flygvapnets ledningsorganisation ansåge departementschefen
icke några mera principiella förändringar böra vidtagas i den så nyligen
som år 1925 beslutade organisationen av flygvapnets centrala ledning
och förvaltning.
Vid propositionens behandling av 1929 års riksdag blevo de framlagda förslagen
till omorganisation av försvarets högsta ledning och förvaltning icke
av riksdagen bifallna. Som skäl härför åberopades, bland annat, att den
obestämda och oklara ställning, som chefen för hären och chefen för marinen
enligt propositionen skulle erhålla i förhållande till resp. arméförvaltningen
och marinförvaltningen, syntes rentav vara ägnad att skapa dualism snarare
än enhetlighet. Även på åtskilliga andra punkter hade riksdagen ansett förslaget
lida av motsägelser och oklarhet.
Frågan örn en omorganisation av försvarets högsta ledning och förvaltning
togs åter upp vid framläggandet av 1930 års statsverksproposition. Föredragande
departementschefen anförde därvid, att den förnyade granskning
av denna fråga, som verkställts, väsentligen haft till syfte att söka avlägsna
den oklarhet beträffande chefens för hären och chefens för marinen ställning
till arméförvaltningen resp. marinförvaltningen, som riksdagen funnit vidlåda
föregående års förslag i ämnet. Detta mål hade ansetts i främsta rummet
böra vinnas genom framläggande av utkast till instruktioner för resp. överstyrelseorgan
vid armén och marinen. Därvid hade icke ansetts erforderligt
att inga på förvaltningarnas åligganden och befogenhet i vidare mån än som
betingats av ändamålet med dessa utkast, nämligen att klargöra förhållandet
mellan vederbörande försvarsgrenschef och förvaltningen. I instruktionsutkasten
stadgades, bland annat, att chefen för hären skulle äga befogenhet
att utfärda föreskrifter för utarbetandet av allmänna planer rörande härens
förseende vid mobilisering med vapen, materiel, livsmedel m. m. samt att
meddela direktiv i fråga örn utrustning, materielanskaffning, medelsbehov för
härens utbildning och övningar samt förändringar beträffande lantförsvarets
65
Kungl. Majda proposition nr 225.
personalstäter. Innan direktiv meddelades, skulle samråd äga rum med
arméförvaltningen. Arméförvaltningen å sin sida skulle vara pliktig att efterkomma
dessa föreskrifter och direktiv så långt tillgängliga medel det medgåve
och åtgärden vore förenlig med gällande författningar och av Konungen
givna beslut. Dessutom skulle arméförvaltningen genom chefen för hären
ingiva framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov för nästföljande
budgetår, förslag till stater för nästföljande budgetår, i vad dessa avsåge
anslagen till utbildning och övningar samt med krigsberedskapen sammanhängande
materielanskaffningar, ävensom förslag och framställningar i övriga
frågor, i vilka chefen för hären ägde meddela arméförvaltningen direktiv.
Motsvarande bestämmelser föreslogos med avseende på chefen för marinen
och marinförvaltningen.
Vid behandlingen av förevarande fråga hos 1930 års riksdag föranledde det
framlagda förslaget icke till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen erinrade
därom, att riksdagen tidigare samma år hos Kungl. Majit anhållit, att Kungl.
Majit måtte låta verkställa en allsidig utredning av vårt lands försvarsfråga
i enlighet med vissa angivna riktlinjer. Med den ståndpunkt riksdagen sålunda
intagit syntes anledning icke föreligga att närmare ingå på spörsmålet
örn vissa organisatoriska förändringar inom försvarsväsendet. Detta spörsmål
måste nämligen i alla mera betydelsefulla delar vara beroende av de resultat,
som av utredningen kunde föranledas. Riksdagen hade därför icke ansett
det framlagda förslaget nu böra bliva föremål för dess prövning.
Efter framläggandet av den nyssnämnda 1930 års proposition har frågan
örn försvarsförvaltningens ordnande icke varit underställd riksdagens piöv
ning.
I detta sammanhang ber jag få erinra därom, att cheferna för generalstaben
och marinstaben, såsom jag förut omnämnt, under åren 1932 och 1933 avgivit
vissa förslag till organisation av arméns resp. marinens högsta militära ledning.
Därvid upptogs även spörsmålet örn de ledande militära organens förhållande
till förvaltningsmyndigheterna till behandling.
Chefen för generalstaben avgav förslag i ämnet dels den 12 december 1932
och dels den 25 augusti 1933. Chefens för marinstaben motsvarande förslag
avgåvos den 9 januari och den 31 augusti 1933. Förslagen hava icke föranlett
till någon Kungl. Majits åtgärd. Emellertid anser jag mig böra i korta drag
erinra örn innehållet i de två förslagen av augusti 1933, särskilt i vad desamma
avsågo förhållandet mellan de militära myndigheterna och förvaltningsmyndigheterna.
Chefen för generalstaben förordade i sitt ifrågavarande förslag
inrättandet av en befattning som chef för armén. Denne skulle, i vad har ar av
intresse, medverka vid uppgörandet av de framställningar rörande lantförsvarets
medelsbehov, vilka årligen av arméförvaltningen avgivas till Kungl.
Majit för att läggas till grund för nästföljande års statsverksproposition. En
logisk följd av att chefen för armén erhölle inflytande på budgetberäkningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 so o
till Kungl. Majds proposition nr 225.
syntes vara, att han även ålades medverka vid uppgörandet av förslag till vissa
stater m. m. för beviljade medels disponerande. Denna senare medverkan syntes
emellertid endast böra omfatta de stater m. m., som avsåge utbildning, utrustning
och krigsberedskap. I fråga örn krigsförberedelsearbetet borde ett
intimt samarbete äga rum i frågor rörande arméns utbildning, utrustning och
krigsberedskap, varjämte chefen för armén borde äga ett avgörande inflytande
på arméförvaltningens planläggning av underhållstjänsten i krig. I överensstämmelse
därmed föreslogs, enligt ett bifogat förslag till instruktion, att
chefen för armén skulle hava skyldighet och befogenhet att lämna arméförvaltningens
departement och sjhkvårdsstyrelse erforderliga militära meddelanden
och anvisningar, ej mindre sådana, varom departementen (styrelsen)
för fullgörande av sina åligganden gjorde framställning, än även sådana, vilka
chefen för armén för sin del funne nödvändiga med hänsyn till främjandet av
arméns utbildning, utrustning och krigsberedskap. Till de militära meddelanden
och anvisningar, som chefen för armén lämnade, skulle arméförvaltningen
taga behörig hänsyn. Chefen för armén borde vidare äga befogenhet att, sedan
arméförvaltningens vederbörliga departement (sjukvårdsstyrelse) blivit hörda,
till dem utfärda erforderliga föreskrifter angående planläggningen av underhållstjänsten
i krig. Departementen (sjukvårdsstyrelsen) borde vara skyldiga
att efterkomma de sålunda av chefen för armén meddelade föreskrifterna. För
att möjliggöra det samråd och samarbete, som sålunda föreslagits, borde vidare
chefen för armén äga att från departementen (styrelsen) inhämta de tekniska
och ekonomiska uppgifter samt yttranden, som han prövade erforderliga, samt
att taga del av de handlingar, som grundade sig på eller stöde i samband med
förenämnda militära meddelanden och anvisningar eller föreskrifter. Arméföivaltningen
a sin sida borde äga befogenhet att från chefen för armén inhämta
de militära uppgifter och yttranden, som för fullgörandet av ämbetsverkets
åligganden erfordrades. Slutligen borde för chefen för armén stadgas
skyldighet att, innan han på grund av underlydande myndigheters framställningar
eller eljest vidtoge åtgärder, vilkas verkställande föranledde statsutgifter,
men för vilka medel icke vore anvisade genom stater eller andra föreskrifter,
utverka beslut i ekonomiskt avseende av Kungl. Majit eller av arméförvaltningens
departement (sjukvårdsstyrelse) i fråga örn anslag, varöver
nämnda myndigheter disponerade. Genom de sålunda angivna bestämmelserna
för samarbetet mellan chefen för armén och arméförvaltningen syntes, anförde
chefen för generalstaben, klarhet och reda kunna åstadkommas mellan dessa
myndigheters inbördes befogenheter och skyldigheter.
Chefen för marinstaben förordade i sitt förslag inrättande av en
befattning som chef för marinen. Med hänsyn till sambandet mellan det operativa
krigsförberedelsearbetet och förvaltningverksamheten borde helt naturligt
chefen för marinen givas inflytande på vissa förvaltningsfrågor. Bestämmelserna
därom borde vara så avfattade, att detta chefens för marinen inflytande
på förvaltningen komme till stånd utan att denne berövades sin självständighet.
Jämlikt gällande bestämmelser skulle marinförvaltningen efter samlåd
med chefen för marinstaben låta för krigsbehov utarbeta vissa planer för
kungl. Majlis proposition nr 225. 67
uppläggning av förrådsartiklar samt för upprättande av tillfälliga förråd av
proviant, bränsle och annan utredning. Det hade ansetts lämpligt, att chefens
för marinen direktivrätt begränsades till detta område av förvaltningsverksamheten,
beträffande vilket chefen för marinen sålunda skulle äga att till
marinförvaltningen utfärda bindande föreskrifter. Därutöver syntes chefen
för marinen böra hava rättighet att såsom militära anvisningar meddela marinförvaltningen
önskemål och erfarenheter beträffande materielen samt angående
sådan materielanskaffning och sådana försök, som han prövade erforderliga
för krigsförberedelserna. Chefens för marinstaben nuvarande åliggande att
till marinförvaltningen avgiva förslag och uppgifter beträffande sjöförsvarets
medelsbehov och personalstater m. m. borde överflyttas på chefen för marinen
och utvidgas därhän, att marinförvaltningen kunde kräva chefens för marinen
medverkan i nämnda avseenden. Dör att rätt kunna fullgöra sina ämbetsåligganden
måste det stå chefen för marinen öppet att inhämta erforderliga
uppgifter och yttranden jämväl från marinförvaltningen samt att taga del av
de ämbetsverkets handlingar, som kunde äga samband med krigsförberedelsearbetet.
Självfallet borde chefen för marinen icke kunna fatta beslut eller vidtaga
åtgärder, vilkas verkställande föranledde statsutgift, utan att medel därför
funnes disponibla. Sålunda måste exempelvis kostnaderna för de av chefen
för marinen för övningsåret beslutade fartygsrustningarna hållas inom ramen
av anvisade anslag. Vid sådant förhållande att behövliga medel icke funnes
anvisade eller eljest disponibla, ålåge det chefen för marinen att utverka
vederbörligt beslut i ekonomiskt avseende. — Ett i överensstämmelse med de
anförda principerna utarbetat instruktionsutkast bifogades förslaget.
I avgivet utlåtande den 2 december 1933 över chefens för generalstaben
och chefens för marinstaben nyssberörda förslag tillstyrkte för svar skommissionen
desamma.
Försvarskommissionen har i sitt betänkande ingående uppehållit sig vid
frågan örn de ledande militära organens förhållande till förvaltningen.
Vad till en början krigsorganisationen beträffar, har kommissionen
anfört, att den betydelse, som en ändamålsenligt organiserad underhållstjänst
ägde för genomförandet av ett operativt beslut, syntes nödvändiggöra,
att den för operationerna ansvarige befälhavaren tillerkändes befälsrätt
över de högsta militära förvaltningsorganen och övriga hemortsmyndigheter.
Kommissionen hade därför funnit, att en högste befälhavares befälsbefogenliet
borde utsträckas till att omfatta hela krigsmakten. Dock borde han icke
betungas med förvaltningsarbete i egentlig mening. I högkvarteret i krig borde,
såsom förut anförts, ingå de olika försvarsgrenarnas högsta icke blott stabsutan
även förvaltningsorgan, vilka i sammanfattning benämndes resp. »arméledningen»,
»marinledningen» och »flygledningen».
Även i fråga örn f redsorganisationen har försvarskommissionen
ansett, att överbefälhavaren såvitt möjligt icke borde betungas med förvaltningsarbete
och förvaltningsansvar, utan att han huvudsakligen kunde ägna
sig åt sin egentliga verksamhet, det operativa krigsförberedelsearbetet. Såsom
förut anförts, har försvarskommissionen i enlighet härmed föreslagit, att
68
Kungl. Majda proposition nr 225.
förvaltningsverksamheten i huvudsak skulle vara anknuten till verksamheten
inom de olika försvarsgrenarna. Den ledande principen vid förvaltningsorganisationens
utformning borde vara kravet på att verksamheten skulle kunna
bedrivas på ett ur såväl militära som tekniska och ekonomiska synpunkter
rationellt sätt. Ett anslags fördelning på olika myndigheter och för skilda
ändamål borde sålunda på militära grunder bestämmas av en militär myndighet.
Den tekniska materielanskaffningen m. m. samt den förvaltningsmässiga
bokföringen och redovisningen genom en förvaltningsmyndighets försorg innebure
en annan fas av verksamheten, vilken plägade betecknas som den egentliga
förvaltningen. Det rationella och ändamålsenliga utnyttjandet av beviljade
anslag innefattade sålunda dels en på militära grunder gjord medelsdisposition,
dels ock en teknisk och ekonomisk anslagsförvaltning. Förhållandena i nyss
nämnda hänseende vore emellertid för närvarande väsentligt olikartade inom
de olika försvarsgrenarna. Den enhetliga behandlingen även ur militär synpunkt
vore sålunda inom flygvapnet säkerställd genom att försvarsgrenschefen
tillika vore chef för förvaltningsmyndigheten, varmed dock icke vore uttalat,
att denna organisationsform i och för sig finge anses som den mest ändamålsenliga.
Inom marinen vore samråd stadgat mellan förvaltningsmyndigheten
och de högsta militära myndigheterna vid uppgörandet av anslagsäskanden,
ävensom i vissa andra frågor av större betydelse. Vid armén skedde däremot
ingen enhetlig disposition ur militära synpunkter, för så vitt icke Kungl. Maj:t
i undantagsfall anbefallde visst samråd mellan de högsta armémyndigheterna
under det förberedande budgetarbetet. Att nu nämnda förhållanden icke vore
ägnade att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de militära kraven på förvaltningstjänsten,
syntes försvarskommissionen ligga i öppen dag. Här framträdde
avsaknaden av enande militära organ på ett tydligt sätt.
Såsom förut omnämnts, skulle enligt försvarskommissionens förslag för
svarsgrenschefernas främsta verksamhetsutövning komma att hänföra sig till
utbildnings-, organisations- och utrustnings- samt personalfrågor. Nästan all
verksamhet av betydelse på dessa områden vore emellertid, anförde kommissionen,
av den art, att, förutom rent militära åtgärder, även teknisk och ekonomisk
förvaltningsverksamhet krävdes. Till försvarsgrenschefernas omedelbara
förfogande borde sålunda stå såväl centrala stabsorgan m. m. som även
centrala förvaltningsmyndigheter. Dessa centrala militära och förvaltningsorgan
borde inom de skilda försvarsgrenarna sammanföras till resp. arméledningen,
marinledningen och flygledningen.
Grunderna för befogenhets- och ansvarsfördelningen vid förvaltningen av
de för en försvarsgren beviljade anslagen har försvarskommissionen ansett
kunna angivas sålunda: i de fall, där icke Kungl. Majit och riksdag så redan
gjort, bestämde försvarsgrenschefen anslagna medels disposition för olika
ändamål; det tekniska och det ekonomiska genomförandet av erforderliga förvaltningsåtgärder
ålåge förvaltningsmyndigheterna. Emellertid vore frågan
örn befogenheter och skyldigheter på förvaltningens område icke i tillräcklig
grad klarlagd enbart genom detta principuttalande. Försvarskommissionen anförde
härutinnan ytterligare följande:
69
Kungl. Marits proposition nr 225.
Avgörande beslut inom förvaltningen måste alltid vara förenade med
ansvar. Det måste sålunda beaktas, att, då en försvarsgrenschef fattar ett
beslut, som innebär ekonomiska dispositioner, vilka måste av förvaltningsmyndigheterna
efterkommas, detta beslut är att anse som ett förvaltningsbeslut
och försvarsgrenschefen själv att betrakta som förvaltningsmyndighet.
Enligt gällande författningar och gängse principer för förvaltningsverksamhetens
utövning få emellertid beslut i förvaltningsärenden icke fattas av vederbörande
chef annat än efter föredragning av härför avsedd fackkunnig
person, vilken jämte chefen är ansvarig för beslutet. Cheferna för forvaltningsmvndigheterna
måste sålunda intaga en dubbelställning, i det att de
dels äro att betrakta som tjänstegrenschefer åt försvarsgrenschefen dels
själva äro chefer för förvaltningsmyndigheter i allt som rör anskaffning,
uppbörd, redovisning m. m. Denna förvaltningschefernas ställning ar nödvändig,
enär befogenheter och skyldigheter måste så avpassas, att forsvarsgrenschefen
visserligen skall äga erforderligt avgörande i de frågor, dar sa
kräves, men samtidigt icke betungas med och ej heller behova ingripa i
förvaltningsärendenas allmänna gång. .
Det är därför erforderligt att instruktionsvägen avgöra, i vilka avseenden
försvarsgrenschefen själv skall fatta beslut. Härvid torde icke några större
svårigheter möta att frigöra honom från handläggning av den overvagande
delen av förvaltningsärendena. Tydligt är då, att försvarsgrenarnas centrala
förvaltningsmyndigheter i flertalet egentliga förvaltningsärenden komma att
utöva självständig verksamhet i förhållande till såväl Kungl. Majit som aven
och framför allt lägre förvaltningsmyndigheter och utomstående.
Förvaltningsärendena synas med hänsyn härtill kunna uppdelas i vissa
kategorier, nämligen sådana som
A) beröra Kungl. Majit
1) och försvarsgrenschef
2) men icke försvarsgrenschef
B) icke beröra Kungl. Majit
1) men väl försvarsgrenschef
2) och icke heller försvarsgrenschef.
Beträffande ärenden, tillhörande kategorien A,
struktionsledes föreskrivas, i vilka ärendens (A: 1) —-----no-—-o ----
grenschef skall deltaga. Övriga ärenden (A: 2) handläggas direkt av vederbörande
centrala förvaltningsmyndigheter. . . u.
I fråga om ärenden, tillhörande kategori B, bor likaledes lnstruktionsledes
föreskrivas, vilka ärenden (B: 1) i stort sett, som böra tillhora iorsvarsgrenschefs
avgörande. Övriga ärenden (B: 2) överlämnas helt till handläggning
av de centrala förvaltningsmyndigheterna; dock bor det vara torsvarsgrenschef
obetaget att för visst fall anbefalla föredragning inför sig av
^linder försvarsgrenschefs handläggning skulle sålunda endast kvarbliva
ärenden, tillhörande kategorierna A: 1 och B: 1. I stort sett torde dessa
ärenden avse:
bestämmelser rörande krigsförberedelser, försök m. m.,
bestämmelser för uppgörande av förslag till anslagsäskanden,
sådant fastställande av stater, som Kungl. Majit icke förbehållit sig, samt
bestämmelser för uppgörandet av de förslag till stater, som skola ingivas
till Kungl. Majit,
fastställande av vissa modeller, samt
eventuellt vissa principfrågor, t. ex. förvaltning av vissa anslag av ov
ningsnatur
m. m. . .... ,, .
Ovan angivna ärenden beredas inom vederbörande centrala förvaltnings -
bör av Kungl,
handläggning
Majit införsvars -
70
Kungl. Majis proposition nr 225.
myndighet och föredragas av dennas chef inför försvarsgrenschefen. Vid
fattande av beslut är denne att anse som förvaltningsmyndighet och beslutet
fattas i överensstämmelse med formerna för övriga förvaltningsbeslut, d. v. s.
under förvaltningsansvar och med reservationsrätt för den föredragande.
För vinnande av enkelhet i handläggningen synas sådana ärenden lämpligen
böra avgöras av försvarsgrenschefen i samband med ärendets slutbehandling
inom vederbörlig förvaltningsmyndighet.
I förvaltningsärende, vari försvarsgrenschefen fattar beslut och som icke
berör Kungl. Majit, är vederbörande förvaltningsmyndighet försvarsgren schefens
verkställande organ, vadan beslutet sålunda jämväl bör innefatta
verkställighetsuppdrag till förvaltningsmyndigheten. All expediering av ärenden
bör ske å vederbörliga byråer eller avdelningar inom förvaltningsmyndigheterna,
oberoende av örn handlingarna äro försedda med försvarsgrenschefs
underskrift eller icke.
Försvarsgrenschef står, såsom förut framhållits, i ansvar för fattade beslut
tillika med den i ärendet föredragande, såvida denne icke reserverat sig.
I ärenden av kategorierna A: 2 och B: 2 förutsattes försvarsgrenschefen icke
kunna avkrävas något ansvar, utan påvilar detta helt vederbörande förvaltningsmyndighet.
Remisser från Kungl. Majit i ärenden av typen A: 2 liksom
övrig skriftväxling i dylika ärenden synas för undvikande av omgång lämp
ligen böra ske direkt med förvaltningsmyndigheten.
Kommissionen anser, att ovan angivna riktlinjer äro ägnade att skapa en
ändamålsenlig fördelning av ansvar och befogenheter på förvaltningens område
och att vid sådant förhållande näppeligen några betänkligheter kunna
resas mot den föreslagna organisationen, i vad avser förvaltningsmyndigheternas
underordnande under försvarsgrenscheferna.
Av de hörda myndigheterna hava vissa närmare uppehållit sig vid ifrågavarande
spörsmål.
Arméförvaltningen har i fråga örn förhållandet mellan försvarsgrenschef och
förvaltningsmyndighet anfört bland annat följande:
I sitt den 4 januari 1933 avgivna utlåtande över chefens för generalstaben
den 12 december 1932 framlagda förslag till omorganisation av arméns högsta
militära ledning och av generalstaben framhöll arméförvaltningen, att den
verksamhet på det militära området, som enligt nämnda förslag vore avsedd
att utövas av den föreslagne chefen för armén, i stor omfattning ägde ett oupp
lösligt samband med förvaltningsverksamheten, varför det vore nödvändigt,
att förhållandet mellan den högsta militära ledningen och arméns centrala förvaltning
klarlades pa sådant sätt, att slitningar mellan de olika myndigheterna
kunde undvikas, ett krav som dock enligt arméförvaltningens åsikt icke kunde
anses tillgodosett genom det av chefen för generalstaben då framlagda förslaget.
Uti sitt sedermera den 31 oktober 1933 avgivna utlåtande över chefens för
generalstaben förslag av den 25 augusti 1933, rörande omorganisation av
arméns högsta militära ledning, uttalade arméförvaltningen, att de synpunkter
i fråga örn chefens för armén ställning till arméförvaltningen och förvaltningsärendenas
handläggning, vilka arméförvaltningen ansett böra komma till uttryck,
blivit i förslaget vederbörligen beaktade. De vid förslaget fogade utkasten
till instruktion för chefen för armén och till ändringar i instruktionen
för arméförvaltningen innehölle också bestämmelser, som huvudsakligen motsvarade,
vad arméförvaltningen därutinnan tidigare påyrkat, varför enligt
ämbetsverkets mening genom den föreslagna organisationen förhållandet
emellan chefen för armén och arméförvaltningen skulle bliva på ett tillfreds
-
71
Kungl. Majlis proposition nr 225.
ställande sätt reglerat till befrämjande av enhetlighet och effektivitet i lantförsvarets
ledning. ,
Arméförvaltningen biträdde alltså det då framlagda forslaget, att en beställning
för en chef för armén inrättades och att dennes ställning i förhållande
till ämbetsverket och till förvaltningsärendenas handläggning i allmänhet
ordnades enligt de i förslaget uppdragna riktlinjerna.
Medan enligt chefens för generalstaben sistnämnda förslag arméns centrala
förvaltningsmyndighet, arméförvaltningen, förutsatts skola, i likhet med övriga
centrala ämbetsverk, intaga en fristående ställning under Kungl. Maj.t, skall
ämbetsverket enligt det nu föreliggande betänkandet uppdelas i tre från calandra
skilda »förvaltningar», vilka skola ingå såsom med truppslags- m. fl.
inspektioner sidoordnade underavdelningar i den utav kommissionen tilltänkta
s. k. arméledningen och i denna egenskap underställas chefen for
Vid sidan av sin omfattande militära verksamhet skall denne beträffande
vissa förvaltningen berörande frågor utöva ett faktiskt chefskap över
vederbörande förvaltningsmyndigheter och således komma att, under de sedvanliga
formerna för meddelande av förvaltningsbeslut, träffa avgörande i
ärenden av teknisk och ekonomisk art. Frånsett nämnda frågor blir emellertid
chefen för armén icke chef i vedertagen mening för förvaltningsmyndigheterna,
enär dessa — oberoende av sin i förhållande till chefen för armen
underordnade ställning — äro avsedda att fungera såsom Kungl. Maj .t underställda
centrala ämbetsverk. Det är dock att märka, att, ehuru chefen för armén
förutsättes icke böra i avsevärd grad betungas med förvaltningsverksamhet,
det likväl skulle vara honom obetaget att för visst fall anbefalla föredragning
inför sig av ärenden, som instruktionsenligt icke äro avsedda att tillhöra hans
avgörande. Förvaltningsmyndigheterna skola sålunda, såsom också i be
tänkandet uttryckligen angives, stå till hans förfogande. Enligt den avsedda
organisationen skulle han alltså kunna ingripa i vilket som helst förvaltningsärende
och däri meddela beslut.
Enligt arméförvaltningens mening kan det överhuvudtaget icke vara förenligt
med vårt förvaltningssystem att åt centrala förvaltningsorgan giva sådan
ställning, att de i vissa avseenden icke lyda direkt under Kungl. Majit. Redan
på denna grund synes kommissionens förevarande förslag icke lämpligen kunna
genomföras. Men även oavsett detta kan arméförvaltningen icke finna, att med
den ställning, chefen för armén synes skola intaga i förhållande till de centrala
förvaltningsmyndigheterna, skall kunna vinnas en ändamålsenlig fördelning
av vare sig ansvar eller befogenheter på förvaltningens område. Ej heller
synes det möjligt att, hur än instruktions!öreskrifter utformas, med tillämpning
av kommissionens förslag uppdraga i erforderlig mån klara och bestämda
gränslinjer i nämnda hänseenden. Osäkerhet härutinnan och därigenom än
mer begränsad självständighet vid förvaltningsärendenas handhavande, slitningar
mellan myndigheterna och desorganisation av förvaltningsverksamheten
kunde lätt nog bliva följden.
T fråga örn sättet för anordnandet av samverkan mellan förvaltningsmyndigheterna
och den högsta militära ledningen anser arméförvaltningen sig därför
böra vidhålla den uppfattning, varåt arméförvaltningen vid olika tillfällen
givit uttryck, senast i sitt ovan åberopade utlåtande den 31 oktober 1933, i
vilket arméförvaltningen fann sig kunna i stort sett biträda chefens för generalstaben
då framlagda förslag.
Arméförvaltningen anser alltså alltjämt, att arméchefens ställning i förhållande
till ämbetsverket och till förvaltningsärendenas handläggning bör ord
nas enligt de i sistnämnda förslag uppdragna riktlinjerna.
72
Kungl. Majlis proposition nr 22,1.
Enligt ämbetsverkets mening böra således förvaltningsmyndigheterna icke
underställas chefen för armén, men denne givas tillfälle att i vissa, i en blivande
instruktion särskilt angivna fall lämna förvaltningsmyndigheterna de
anvisningar, som han med hänsyn till främjandet av arméns utbildning, utrustning
och krigsförberedelser anser erforderliga. Till säkerställande av sålunda
avsett inflytande för arméchefen synes skyldighet böra åläggas förvaltningsmyndighet
att, därest den anser sig icke kunna efterkomma dylik anvisning,
med angivande av skälet därtill härom göra anmälan, allt efter omständigheterna
till chefen för armén eller direkt till Kungl. Majit.
Beträffande de förslag rörande lantförsvarets medelsbehov, vilka årligen
skola avlämnas till Kungl. Majit för att läggas till grund för nästföljande års
statsverksproposition samt vid avgivande av förslag till sådana stater m. m.
för beviljade medels disponerande, som avses i chefens för generalstaben
förut omförmälda förslag den 25 augusti 1933, bör chefen för armén äga medverka.
I detta sammanhang vill arméförvaltningen gentemot ett av försvarskommissionen
i dess betänkande gjort uttalande erinra, att under de senare
åren arméförvaltningens framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov,
såsom även i dessa framställningar anmälts, uppgjorts i nära samverkan med
chefen för generalstaben, vilken jämväl närvarit vid överläggningarna härom
mom arméförvaltningens plenum och därvid haft tillfälle utveckla sina synpunkter.
Den sålunda införda samarbetsmetoden, vilken enligt arméförvaltningens
åsikt medfört påtagliga fördelar, anser arméförvaltningen böra stadfastas
genom uttrycklig föreskrift i vederbörliga instruktioner. För att vinna
an ytterligare garanti, att de rent militära synpunkterna få komma till uttryck,
torde kunna föreskrivas, att nyssnämnda framställningar örn medelsbehovet
och förslag till stater skola expedieras genom chefen för armén, vilken skall
hava att däröver avgiva yttrande.
Genom en på sådant sätt ordnad samverkan mellan chefen för armén och de
hogsta förvaltningsmyndigheterna ernås klara linjer i fråga om förvaltningsbeiogenheter
och förvaltningsansvar, samtidigt som behörigt hänsynstagande
till de militära kraven säkerställes.
Arméförvaltningen, som på grund av det förut anförda icke kan biträda
torsyarskommissionens förslag i denna del, hemställer alltså, att chefens för
rddhnjer nmS ^ forvaltninSsmyndigheierna ordnas i enlighet med följande
Chefen för armén skall äga:
1) medverka vid uppgörandet av de årliga framställningarna rörande lantförsvarets
medelsbehov och förslag till vissa stater;
T Jan?na de centrala förvaltningarna militära meddelanden samt efter
vederbörliga förvaltningars hörande, de anvisningar, vilka arméchefen för sin
del finnér erforderliga med hänsyn till främjandet av arméns utbildning, utrustning
och krigsberedskap ävensom sådana anvisningar, varom förvaltningsmyndigheterna,
för fullgörandet av sina åligganden göra framställning;
o) sedan vederbörliga förvaltningsmyndigheter blivit hörda, till dem uti
&kr^ -samt;61 llga f°resknfter anSående planläggningen av underhållstjänsten
4) från förvaltningsmyndigheterna inhämta de tekniska och ekonomiska uppgifter
och yttranden, som han prövar erforderliga, samt att taga del av de handlingar,
som grunda sig på eller stå i samband med ovan nämnda meddelanden
anvisningar och föreskrifter. ’
Förvaltningsmyndighet bör å sin sida vara skyldig att, därest den anser sig
icke kunna efterkomma av chefen för armén lämnade anvisningar och före
r rk I?ed a^11va?dre av„ skalen därtill härom göra anmälan, allt efter omständigheterna
till chefen för armén eller direkt till Kungl Majit.
73
Kungl. Maj:ts -proposition nr 225.
Chefen för generalstaben har i fråga om försvarskommissionens granskning
av ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan den förordade högsta ledningens
olika organ anfört, att av vad kommissionen anfört i detta hänseende
syntes framgå det berättigade i slutsatsen, att några betänkligheter näppeligen
kunde resas mot den föreslagna organisationen i vad avsåge vissa förvaltningsmyndigheters
underordnande under försvarsgrenscheferna. Den därvid
tänkta fördelningen av ansvar och befogenheter syntes även vara väl avvägd.
Chefen för norra arméfördelningen har anfört, att det inflytande, som i
fråga örn förvaltningen tilldelats försvarsgrenscheferna, bomme att medföra
betydande fördelar såväl för fredsarbetet som vid övergång till krigsfot.
Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har ansett det uteslutet,
att chefen för armén skulle äga fullständig förvaltningsbefogenhet redan
av det skälet, att tillräcklig tid för handläggning av förvaltningsärendena icke
skulle finnas. På den grund har också benämningen »chef för armén» ansetts
mindre lämpligt, då med ett chefskap borde följa fullständig förvaltningsbefogenhet;
benämningen generalinspektör för armén syntes vara en lämpligare
benämning, mera överensstämmande med den befogenhet, som borde
tillkomma honom.
Chefen för fortifikationen har i sitt yttrande beträffande chefens för arméns
befogenheter i förvaltningshänseende samt i fråga örn förvaltningens vid
armén organisation i stort anslutit sig till arméförvaltningens yttrande.
Generalintendenten har i förevarande hänseende anfört bland annat följande:
Vid ett bedömande av de fördelar och olägenheter, som kunna anses förbundna
med de olika förslagen, synes det av chefen för generalstaben i
augusti 1933 framlagda emellertid bäst ägnat att nu läggas till grund for en lösning
av frågan. Redan tidigare hava åtskilliga militära myndigheter anslutit
sig till förslaget ifråga. Alla de krav, som försvarskommissionen (del I, sid.
241 o. ff.) uppställer beträffande försvarsgrenschefens inflytande på förvaltningen
tillgodoses lika väl genom sagda förslag som genom kommissionens
eget. Enligt min mening är 1933 års förslag särskilt att föredraga på grund
av att förvaltningsorganens karaktär av centrala förvaltningsmyndigheter icke
rubbas samt arméchefens och förvaltningsorganens ömsesidiga ansvars- och
befogenhetsförhållanden bliva reglerade på ett klarare och riktigare sätt. Aven
enligt kommissionens förslag förutsättas tyg-, intendentur- och civilförvaltningarna
vara centrala myndigheter. Liksom sådana måste de ju i likhet med
alla andra dylika organ lyda direkt under Kungl. Majit. Men samtidigt skola
de enligt nämnda förslag vara underställda arméchefen. Häri ligger en motsättning
och en oklarhet i arméchefens och förvaltningarnas inbördes ställning,
som ur både konstitutionell och praktisk synpunkt mäste undanrödjas.
Denna motsättning kan enligt min uppfattning hävas antingen därigenom, att
arméchefen på sätt 1926 års beredning föreslog ingår såsona chef för förvaltningen,
när förvaltningsbeslut skall fattas av honom. (På dylikt sätt har saken
med fördel kunnat ordnas inom den minsta försvarsgrenen, flygvapnet). Eller
ock kunna arméchefens avsikter beträffande förvaltningen få uttryck i form av
anvisningar, i stort sett i enlighet med 1933 års generalstabsförslag; dock synes
en viss skärpning böra ske i fråga örn armochefens befogenheter beträffande
förvaltningen. I vilket fall som helst torde man icke kunna komma ifrån det
faktum, att de centrala förvaltningsmyndigheterna jämlikt grunderna för vår
statsförvaltning måste vara Kungl. Majit direkt underställda.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Inspektören för trängen har i fråga om försvarskommissionens förslag till
ordnande av förhållandet mellan försvarsgrenschef och förvaltning anfört
bland annat:
Ifråga om samarbetet mellan arméchef och förvaltningens departement har,
såsom framhållits i det föregående, en detaljerad redogörelse lämnats i betänkandet.
Trots sin detaljrikedom lämnar denna icke någon klar bild av de båda
myndigheternas inbördes ställning. Man kan befara, såväl att förvaltningens
befogenheter såsom centralmyndighet närmast under Kungl. Maj:t bliva starkt
beskurna, som att arméchefen övergår till en förvaltningsmyndighet. Det
framlagda förslaget, liksom många föregående i ämnet, synes utgå ifrån att
arméförvaltningen i sin ämbetsutövning intager en oförstående hållning till
de militära myndigheterna och därför måste bindas i sin verksamhet i förhållande
till de militära genom omständliga föreskrifter. Då ett sådant betraktelsesätt
icke enligt min uppfattning har någon saklig grund utan i stället
ett erkännande från de militära myndigheternas sida bör lämnas för den förståelse,
som förvaltningsmyndigheterna städse visat de militära, torde sambandet
dem emellan kunna regleras efter enklare och klarare grunder. Det
väsentliga synes härvid vara, att förvaltningen förbliver en central förvaltningsmyndighet
samt arméchefen en militär myndighet. Därigenom undvikes
en onödig sammanblandning av uppgifter och ansvar och ernås bästa utbytet
av vars och ens sakkunskap. Det erforderliga samarbetet kan med förutsättning
av god vilja å ömse håll till fullo vinnas genom att tillägga arméchefen
rätt att till förvaltningsmyndigheterna utfärda anvisningar. En sådan rättighet
innebär ock skyldighet för förvaltningsmyndigheten att inom ramen av
anslagna medel m. m. efterkomma arméchefens önskningar. Utgår man föiövrigt
icke från en god vilja hos båda parter torde icke heller några regleringsföreskrifter
leda till åsyftat resultat.
Inspektören för militärläroverken har ansett det kunna sättas i fråga, örn
icke den organisationsform, som hittills varit gällande för armén, med direkt
under Kungl. Majit lydande centrala förvaltningsorgan, och mot vilken anordning
några direkta anmärkningar knappast kunde riktas, vore att föredraga
framför en koncentration av allt till arméchefen. Även örn man i enlighet med
försvarskommissionen ansåge det oundgängligen nödvändigt att minska antalet
direkt under Kungl. Majit lydande myndigheter, så syntes man å andra
sidan icke behöva gå till en motsatt överdrift, särskilt när härav följde, att
arméchefen genom det honom ålagda förvaltningsansvaret korn me att berövas
varje möjlighet att fylla sin egentliga uppgift, att övervaka utbildningsarbetet.
Arméchefen måste sålunda fritagas från förvaltningsansvar. I fråga örn förvaltningen
borde, såsom föreslagits i chefens för generalstaben skrivelse av
år 1933, viss direktivrätt tilldelas honom.
Marinförvaltningen har i fråga örn försvarsgrenschefens ställning till förvaltningen
framhållit, att försvarskommissionens förslag i denna del innehölle
vissa motsägelser och oklarheter. Sålunda uttalades av kommissionen å ena
sidan satsen, att enligt gällande författningar och gängse principer för förvaltningsverksamhetens
utövning beslut i förvaltningsärenden icke finge fattas
av vederbörande chef annat än efter föredragning av därför avsedd fackkunnig
person, vilken jämte chefen vore ansvarig för beslutet. Å andra sidan
borde enligt kommissionens uttalande de förvaltningsärenden, vari försvars
-
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
grenschefen skulle äga att fatta beslut, beredas inom vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet och föredragas inför försvarsgrenschefen av förvaltningsmyndighetens
chef med honom tillerkänd reservationsrätt. Den person,
som jämte försvarsgrenschefen skulle hava att uppbära förvaltningsansvaret
för dessa beslut, vore alltså för marinens vidkommande chefen för marinförvaltningen,
jämväl i t. ex. skeppsbyggnads-, intendentur- och rättsfrågor.
Uppenbart syntes emellertid vara, att chefen för marinförvaltningen icke
kunde innehava den fackkunskap i alla dessa frågor, som kommissionen själv
förutsatt böra förefinnas hos föredragande i förvaltningsärenden. — Marinförvaltningen
ansåge sålunda, att enligt de linjer försvarskommissionen uppdragit
chefens för marinen ställning till förvaltningen icke kunde ordnas
utan sådana rubbningar i förvaltningssystemet, att konsekvenserna icke
kunde överskådas.
Marinförvaltningen har ytterligare anfört i denna del:
Kent teoretiskt sett, skulle möjligen det mål, försvarskommissionen syftat
att ernå, kunna för marinens del vinnas på ett annat och enklare sätt. Marinförvaltningen
skulle ju kunna bibehållas vid sin gamla och beprövade ställning
i förvaltningssystemet, men så till vida ändra sammansättning vid behandlingen
av de frågor, vari avgörandet skulle anförtros åt chefen för
marinen, att denne chef då inträdde som ordförande och beslutande i ämbetsverket.
Med en sådan anordning men icke enligt försvarskommissionens förslag
skulle det nämligen bliva möjligt att bibehålla den nuvarande ordningen
för förvaltningsverksamheten vid marinen. Chefen för marinförvaltningen
behövde då icke övertaga föredragningen av ärenden, vari chefen för marinen
skulle besluta. Varje ärende kunde såsom hittills beredas av den fackkunnige
ledamoten av ämbetsverket, och i ärenden, vari chefen för marinen hade att''
ensam besluta, kunde såväl föredragande som övriga i beslutet deltagande —
chefen för marinförvaltningen däri inberäknad —- få behålla sin reservationsrätt.
Mot en sådan form för organisationen av den centrala förvaltningen vid
marinen synes, teoretiskt sett, icke kunna göras någon annan befogad invändning
än att den komme att arbeta synnerligen tungt och tidskrävande.
Även örn den av marinförvaltningen såsom teoretiskt möjlig angivna organisationsformen
skulle godtagas, bleve det dock nödvändigt att, redan vid
statsmakternas beslut om förvaltningsorganisationen, in i minsta detalj otvetydigt
angiva de ärenden, vid vilkas handläggning chefen för marinen skall
inträda såsom beslutande i marinförvaltningen. I annat fall kunna högst betänkliga
friktioner i fråga om ansvarsfördelningen icke förebyggas.
I varje fall måste försvarsgrenschefs deltagande i avgörande av förvaltningsfrågor,
huru denna angelägenhet än ordnas, innebära en nyhet, ett experiment
med vitala intressen, ägnat att ingiva de allvarligaste betänkligheter.
Från ett sådant experiment har marinförvaltningen tidigare bestämt avrått
och vidhåller alltjämt denna sin uppfattning. Däremot har marinförvaltningen
icke haft och har, som tidigare i detta utlåtande redan framhållits, icke något
att erinra mot att åt en chef för marinen uppdrages att vara den högsta militära
myndigheten över hela marinen. Tvärtom anser ämbetsverket önskvärdheten
av denna organisation påtaglig, och marinförvaltningen har fortfarande
som tillförne icke något att erinra emot att chefen för marinen herodes erforderligt
inflytande över förvaltningen genom befogenhet att i vissa frågor
76
Kungl, Majus proposition nr 225.
lämna marinförvaltningen direktiv, att följas i den mån så är förenligt med
dess förvaltningsansvar. Ty ansvaret i förvaltningsärenden måste odelat vila
på ämbetsverket.
Det torde också vara nödvändigt att i största möjliga utsträckning begränsa
chefens för marinen åligganden beträffande direktiv för förvaltningen, örn
det skall bliva honom möjligt att på tillfredsställande sätt fylla sitt maktpåliggande
värv.
Marinförvaltningen hemställde sålunda, att chefens för marinen befogenheter
beträffande förvaltningen måtte inskränkas till de direktiv och anvisningar
chefen för marinstaben avgivit i sitt förenämnda förslag den 31 augusti
1933, med vissa av marinförvaltningen gjorda detaljerinringar.
Chefen för marinstaben har uttalat, att försvarskommissionens framhållande
av önskemålet, att försvarsgrenschefen i största möjliga utsträckning
frikopplades från förvaltningsärendenas handläggning, vore fullt riktigt i och
för sig; men det förefölle som örn kommissionen själv avveke från desamma.
Försvarsgrenschefens inflytande över förvaltningen ville kommissionen nämligen
säkerställa på så sätt, att förvaltningen principiellt underställdes honom.
Marinstabschefen anför vidare:
Jag anser denna anordning lida av många brister. Den strider emot kommissionens
egen uppfattning, att marinförvaltningen borde förbliva ett centralt
ämbetsverk. Ty ett sådant verk måste med sin chef lyda under Kungl.
Majit — även örn det är skyldigt taga direktiv från annat håll än Kungl. Majit.
Men enligt kommissionens förslag är det högst oklart, om ämbetsverket lyder
under försvarsgrenschefen eller under Kungl. Majit och även vem som egentligen
är chef. Det kan icke vara med redig handläggning förenat, att en
verkschef i ett kollegialt verk när som helst och enligt en annan myndighets
gottfinnande kan bliva anvisad uppgifter såsom föredragande inför denna.
Ärenden inom förvaltningen sammanhänga ofta med varandra, bero av varandra
eller är det ena en följd av ett annat. Örn nu försvarsgrenschefen beslutar
i ett ärende, så kan lätt tvekan uppstå, dels huruvida han även skall
besluta i av dylikt ärende beroende eller därmed sammanhängande annat
ärende, dels när och hur ämbetsverket skall återtaga sin beslutanderätt.
För försvarsgrenschefen själv torde verksamheten med försvarsberedelserna
och allt vad därmed sammanhänger samt med den rent militära ledningen
(befäl, utbildning, övningar) i så hög grad taga tiden i anspråk, att det inflytande,
som han måste äga över förvaltningsärenden, bör kunna göras gällande
på enklare sätt, än så att han själv skall sätta sig till diskussion vid
marinförvaltningens plenibord, där han — så chef han än är för det hela —
kan se sitt beslut mött med reservationer från en, flera eller alla ledamöter.
På grund av ovanstående förordar jag, att chefen för marinen instruktionsledes
tillförsäkras rätt att i frågor, som sammanhänga med försvarsberedskapen
och sjökrigsledningen — alltså icke i bokförings-, revisions-, kameraleller
andra den rena förvaltningen tillhörande mål —, lämna ämbetsverket bindande
direktiv, därvid han givetvis också påtager sig ansvaret för vad han
sålunda åtgärdat, varjämte lian givetvis skall äga att från ämbetsverket infordra
alla erforderliga upplysningar, utredningar o. dyl.
Chefen för kustartilleriet har i förevarande avseende uttalat, att ehuru han
ansåge, att 1926 års berednings förslag i det stora hela representerade den
mest effektiva lösningen av frågan örn marinens överledning, även försvars
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 225. • •
kommissionens förslag i detta hänseende representerade en framkomlig
-väg. _ ...
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande hävdat principen,
att förvaltningsorganen jämsides med stabsorganen böra vara direkt
underställda försvarsgrenschefen.
I försvarskommissionens uttalade uppfattning, att förhållandet mellan den Departementsmilitära
ledningen och förvaltningsorganen inom armén och marinen för när- chefen.
varande icke är på ett tillfredsställande sätt ordnad, kan jag till fullo instämma.
Det har också i samtliga de utredningar och förslag, som under
senare år avgivits rörande försvarsväsendets ledning och förvaltning, med
skärpa betonats, att ett tillförsäkrande åt den militära ledningen av ett väsentligt
inflytande över viktiga delar av den verksamhet, som det tillkommer de
centrala förvaltningsorganen att utöva, framstår som ett oeftergivligt krav.
Beträffande sättet för anordnandet av detta inflytande hava däremot, såsom
den föregående redogörelsen utvisar, meningarna varit mycket delade.
För att den nya försvarsorganisationen skall erhålla erforderlig styrka och
fasthet, är det sålunda även enligt min mening nödvändigt, att åtgärder vidtagas
för beredande åt de militära myndigheterna av tillbörligt inflytande
över förvaltnings verksamheten. Detta gäller naturligen främst armén och
marinen, eftersom chefen för flygvapnet redan nu i sin egenskap av chef för
flygstyrelsen äger ett dylikt inflytande.
För ett rätt bedömande av den föreliggande för försvarsväsendets funktion
mycket viktiga frågan måste jag i någon mån uppehålla mig vid dess principiella
sida. Därutinnan berör frågan givetvis icke endast armén och marinen
utan även och i lika hög grad flygvapnet.
De nuvarande centrala militära förvaltningsorganen, arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygstyrelsen, lyda och hava alltsedan deras inrättande
lytt direkt under Kungl. Maj:t. Beträffande flygstyrelsen har måhända detta
förhållande på sina håll icke framstått fullt klart, beroende på att chefen för
flygvapnet samtidigt är chef för flygstyrelsen. Sistnämnda förhållande innebär
emellertid ingalunda, att styrelsen skulle vara underställd chefen för
flygvapnet i denna hans egenskap, utan flygstyrelsen lyder såsom ämbetsverk
på samma sätt som armé- och marinförvaltningarna direkt under Kungl.
Majit.
Försvarskommissionens förslag innebär nu, att förvaltningsorganen principiellt
skola underställas försvarsgrenscheferna, på samma sätt som stabsorganen,
truppslagsinspektionerna och motsvarande myndigheter. De skola
stå »till försvarsgrenschefeimas omedelbara förfogande». Detta medför såsom
konsekvens, att försvarsgrenscheferna komma att själva fungera som förvaltningsmyndigheter,
i den mån de fatta beslut i förvaltningsärenden. De komma
med andra ord att inträda som chefer för förvaltningsorganen med den ställning
och ansvar detta medför. En sådan anordning är givetvis icke i och för
sig otänkbar. Den skulle icke heller, därest den konsekvent genomfördes,
innebära ett brytande med den nu rådande principen, att förvaltningsorganen
lyda direkt under Kungl. Majit, då ju nämligen för sådant fall vederbörande
78 kungl. Majus proposition nr 22o.
förvaltningsorgan — med försvarsgrenschefen som verkschef —• komme att
utöva sin verksamhet direkt under Kungl. Majit.
Emellertid har försvarskommissionen utgått ifrån att försvarsgrenschefen
icke skall kunna regelmässigt utöva det direkta chefskapet över vederbörande
förvaltningsorgan. Han skall »icke betungas med och ej heller behöva ingripa
i förvaltningsärendenas allmänna gång». I stället avser kommissionen,
att de olika förvaltningsorganen skola hava var sina särskilda chefer, vilka
emellertid synas skola frånträda chefskapet i de fall, då försvarsgrenschefen
utövar sin förvaltningsmyndighet. Kommissionen uttrycker det så, att cheferna
för förvaltningsmyndigheterna måste »intaga en dubbelställning, i det
att de dels äro att betrakta som tjänstegrenschefer åt försvarsgrenschefen, dels
själva äro chefer för förvaltningsmyndigheter i allt som rör anskaffning, uppbörd,
redovisning m. m.».
Orsaken till att försvarskommissionen icke kunnat föreslå, att försvarsgrenscheferna
skola regelmässigt vara chefer för förvaltningsorganen, synes
främst vara den nyss antydda, nämligen att försvarsgrenschefen därigenom
skulle alltför mycket betungas. Kommissionen anför, att det framstår som ett
bestämt önskemål, att försvarsgrenscheferna huvudsakligen få ägna sig åt sina
egentliga, militära uppgifter och att de sålunda icke böra i avsevärd grad betungas
med teknisk och ekonomisk förvaltningsverksamhet. Härutinnan kan
jag helt instämma. Som ett ytterligare skäl mot att göi''a försvarsgrenscheferna
till förvaltningschefer i egentlig mening kan åberopas, att det endast
i undantagsfall torde kunna förväntas, att de högsta militära cheferna äga
den erfarenhet inom förvaltningsverksamheten, som torde utgöra en förutsättning
för att pålägga dem ansvar som verkliga förvaltningschefer.
Av det sagda framgår, att enligt försvarskommissionens förslag de centrala
förvaltningsmyndigheterna allenast i vissa fall komma att fungera under
vederbörande försvarsgrenschefs direkta chefskap. I andra fall — säkerligen
de flesta — skulle chefskapet utövas av den särskilde chefen för förvaltningsorganet
i fråga. Huruvida försvarskommissionen avsett, att förvaltningsorganet
i dylika fall skall lyda direkt under Kungl. Majit eller under försvarsgrenschefen,
är icke fullt klart utsagt. Dock lärer det senare hava varit avsikten
i varje fall vid handläggning av de av kommissionen med B: 2 betecknade
ärendena (de som icke beröra Kungl. Majit och icke heller försvars
grenschefen), i det att kommissionen förutsatt, att det borde vara försvarsgrenschef
obetaget att för visst fall anbefalla föredragning inför sig av dylika
ärenden. Å andra sidan har kommissionen uttalat, att i ärenden av kategorierna
A: 2 och B: 2 försvarsgrenschefen förutsattes icke kunna avkrävas något
ansvar, utan att detta helt skulle påvila vederbörande förvaltningsmyndighet.
I likhet med vad ett flertal av de myndigheter anfört, som upptagit ifrågavarande
spörsmål till mera ingående granskning, har jag funnit den anordning
av förvaltningsmyndigheternas ställning till försvarsgrenscheferna, som
sålunda av försvarskommissionen förordats, giva anledning till mycket allvarliga
erinringar. Bristen på klarhet i förvaltningsorganens ställning är påtaglig-
I vissa hänseenden skulle försvarsgrenschefen utöva chefskapet och
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
därmed uppbära förvaltningsansvaret, i andra icke. I vissa av de senare fallen
skulle förvaltningsorganet utöva en självständig verksamhet, som emellertid
inskränkes därav, att försvarsgrenschefen skulle äga att själv träda in, därest
han så önskade. I andra fall åter (fallen A: 2) synes meningen snarast hava
varit, att förvaltningsorganen skulle fungera direkt under Kungl. Majit utan
försvarsgrenschefen som mellanhand. Denna splittring i kompetenshänseende
kan enligt min mening icke vara till fördel för verksamhetens enhetliga
och följdriktiga bedrivande inom förvaltningsorganen. Kommissionen har förutsatt,
att det skulle instruktionsvägen avgöras, i vilka avseenden försvarsgrenschefen
själv skulle fatta beslut och i vilka så icke behövde vara fallet.
Jag vill emellertid hålla före, att det i praktiken skulle visa sig förenat med
mycket stora svårigheter att i en instruktion täcka de olika fall, där enligt
sakens natur tveksamhet kommer att uppstå rörande förvaltningsansvarets
förläggande.
Den ur praktisk synpunkt allvarligaste olägenheten med försvarskommissionens
förslag till förvaltningsorganisation är sålunda enligt min mening att
finna däri, att chefskapet över förvaltningsorganen enligt förslaget i själva
verket komme att vara fördelat på olika händer. En sådan anordning kan icke
vara annat än till nackdel.
Härtill kommer den principiellt mycket viktiga synpunkten, att de centrala
militära förvaltningsorganen i väsentliga stycken icke längre komme att lyda
under Kungl. Majit annat än via en annan myndighet, försvarsgrenschefen.
De skulle med andra ord upphöra att vara i egentlig mening »centrala». Man
kan enligt min mening icke undgå att starkt ifrågasätta icke blott lämpligheten
av att beträffande den militära förvaltningen frångå den eljest inom
hela vårt statssystem hävdade principen, att de högsta förvaltningsorganen
lyda direkt under Kungl. Majit, utan även det konstitutionellt berättigade i
en sådan åtgärd. Arbetssättet inom de olika departementens avdelningar av
Kungl. Majits kansli — försvarsdepartementets icke undantagen — är i själva
verket baserat på att till Kungl. Majits omedelbara förfogande skola stå självständiga
förvaltningsmyndigheter. Dessutom lärer bestämmelsen i § 10 regeringsformen,
att kansliärendena skola, innan de hos Konungen i statsrådet
föredragas, genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande
ämbetsverk av den föredragande beredas, förutsätta, att ämbetsverken lyda
direkt under Kungl. Majit. Beträffande armé- och marinförvaltningarna
bör måhända i detta sammanhang dessutom erinras därom, att dessa ämbetsverk
äro omedelbara efterföljare till två av våra gamla kollegier, krigskollegiet
och förvaltningen av sjöärendena, och att av denna anledning vissa regeringsformens
stadganden (§§ 35 och 102) äro å dem direkt tillämpliga. Huruvida
detta komme att bliva fallet, därest de icke längre bleve Kungl. Majit direkt
underställda, torde vara ovisst.
På grund av de synpunkter jag här anfört finner jag mig icke kunna tillstyrka
försvarskommissionens förslag örn att de centrala militära förvaltningsorganen
underställas försvarsgrenscheferna. Detta ståndpunktstagande ligger
desto närmare tillhands som jag anser att vad man därmed velat vinna — att
80
Kungl. Majlis proposition nr 226.
tillförsäkra försvarsgrenscheferna tillbörligt inflytande över förvaltningsverksamheten
-—• kan ernås på ett annat och enklare sätt, utan de olägenheter
av principiell och praktisk innebörd som ovan berörts. En dylik lösning
erbjuder sig nämligen i nära anslutning till vad cheferna för generalstaben
och marinstaben härutinnan föreslagit i sina förut omnämnda, i augusti 1933
avgivna förslag till organisation av arméns resp. marinens ledning.
Enligt de nämnda förslagen, vilka på sin tid i huvudsak understöddes av
samtliga däröver hörda militära myndigheter ävensom av försvarskommissionen,
skulle förvaltningsmyndigheterna alltjämt under Kungl. Maj:t utöva
högsta uppsikten och ledningen av resp. försvarsgrenars verksamhet i tekniskt
och ekonomiskt hänseende. Försvarsgrenscheferna skulle emellertid, som
förut anförts, instruktionsmässigt erhålla ett väsentligt inflytande på den del
av förvaltningsverksamheten, som äger samband med deras egen militära
verksamhet, alltså dels budgetförberedelserna och dels den verksamhet som
hänför sig till utbildning, utrustning eller krigsberedskap. Detta inflytande
skulle ske i den formen, att försvarsgrenschefen ägde medverka vid uppgörandet
av framställningar, förslag till stater m. m. i dylika ämnen. Vidare
skulle försvarsgrenscheferna äga lämna förvaltningsorganen de militära meddelanden
och anvisningar, som de funne nödvändiga med hänsyn till främjandet
av utbildning, utrustning och krigsberedskap. Till dessa meddelanden
och anvisningar skulle förvaltningsorganen vara skyldiga att taga behörig
hänsyn. I ett viktigt hänseende, nämligen beträffande planläggningen av
underhållstjänsten i krig, skulle försvarsgrenscheferna äga utfärda erforderliga
föreskrifter till förvaltningsmyndigheterna, vilka dessa skulle vara skyldiga
att efterkomma. I detta fall skulle således tillämpas principen örn »bindande
direktiv», som föreslogs uti förenämnda 1929 och 1930 års propositioner.
Det sätt för lösande av förevarande spörsmål, som sålunda år 1933 föreslogs
av såväl chefen för generalstaben som chefen för marinstaben, synes
mig i huvudsak tillgodose det eftersträvade syftet att giva försvarsgrenscheferna
ett verksamt inflytande över förvaltningsverksamheten. Samtidigt
som gränslinjerna klart uppdragits för de områden, inom vilka inflytandet bör
kunna äga rum, och sättet för inflytandets utövande tydligt angivits, har förvaltningsorganens
ställning såsom centrala förvaltningsmyndigheter bibehållits
och dualism i chefsutövningen undvikits. Därjämte torde kunna sägas,
att försvarsgrenschefernas faktiska inflytande på förvaltningsverksamheten
enligt dessa förslag icke behöver bliva mindre än enligt försvarskommissionens,
men inflytandet kommer att ske på ett smidigare och för förvaltningsverksamhetens
normala gång mindre störande sätt.
I anslutning till vad såväl armé- och marinförvaltningarna som även vissa
andra militära myndigheter anfört anser jag sålunda, att principerna för förhållandet
mellan de centrala militära förvaltningsmyndigheterna och resp.
försvarsgrenschefer böra vara följande.
Försvarsgrenscheferna, vilka äro ansvariga för resp. försvarsgrenars krigs
duglighet, skola få sig tillförsäkrat inflytande på den förvaltningsverksamhet,
som kan äga samband med denna deras uppgift, i det att de skola äga:
81
Kungl. Majda proposition nr 225.
medverka vid uppgörandet inom förvaltningsorganen av de årliga framställningarna
rörande resp. försvarsgrenars medelsbehov ävensom av förslag till
sådana stater m. m. för beviljade medels disponerande, som avse utbildning,
utrustning eller krigsberedskap;
lämna förvaltningsorganen sådana militära meddelanden och anvisningar,
som finnas erforderliga för främjande av vederbörande försvarsgrens utbildning,
utrustning och krigsberedskap;
utfärda erforderliga föreskrifter för förvaltningsorganen angående planläggningen
av underhålls tjänsten i krig; samt
från förvaltningsorganen inhämta de tekniska och ekonomiska uppgifter
och yttranden, som prövas erforderliga, ävensom taga del av de handlingar,
som grunda sig på eller stå i samband med lämnade meddelanden, anvisningar
eller föreskrifter.
Före utfärdandet av meddelanden, anvisningar eller föreskrifter, som nyss
nämnts, bör försvarsgrenschefen hava inhämtat vederbörande förvaltningsmyndighets
yttrande i ärendet.
Förvaltningsorganen å sin sida skola äga att hos vederbörande försvarsgrenschef
inhämta de militära meddelanden och anvisningar, som de kunna
finna erforderliga för fullgörande av sina åligganden. Förvaltningsorganen
skola vara skyldiga att efterkomma av försvarsgrenscheferna lämnade anvisningar
och föreskrifter eller, därest så i visst fall finnes icke kunna ske, med
angivande av skälen, därom göra anmälan, allt efter omständigheterna till försvarsgrenschefen
eller direkt till Kungl. Majit.
Den anordning för tillförsäkrande åt försvarsgrenscheferna av tillbörligt
inflytande över förvaltningen, vars principer jag sålunda angivit, kan med
fördel omedelbart tillämpas i fråga örn de två större försvarsgrenarna, armén
och marinen.
Även beträffande flygvapnet böra enligt min mening samma principer ligga
till grund för förvaltningsverksamhetens anordnande. Dock kunna vissa skäl
tala för att under en övergångstid förhållandet mellan försvarsgrenschefen och
förvaltningsorganet där ordnas på ett i viss mån annat sätt än beträffande
armén och marinen. Flygvapnets organisation är nämligen för närvarande och
kommer under flera år framåt att vara av en så väsentligt mindre omfattning
än de andra försvarsgrenarnas, att redan härav kan motiveras ett bibehållande
av den nuvarande anordningen, nämligen att låta försvarsgrenschefen samtidigt
vara chef för förvaltningsorganet. Härtill kommer den omständigheten,
att flygvapnet till skillnad från de två äldre försvarsgrenarna består av allenast
ett enda truppslag med relativt ensartad materiel, varav följer att förvaltningsverksamheten
blir i motsvarande mån förenklad, något som bidrager till
att möjliggöra ett dylikt förenande på en hand av de bägge chefsbefattningarna.
Sodan flygvapnet hunnit växa ut till den utökade storlek, som av mig
kommer att i annat sammanhang föreslås, vilket medför att flygvapnet kommer
att i storlekshänseende bliva mera jämförligt med de andra försvarsgrenarna,
lärer det emellertid bliva ofrånkomligt att befria chefen för flyg
Bihang
till riksdagens protokoll li)36. 1 sami. Nr 225. si7 86 6
82
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
vapnet från den vidsträckta förvaltningsverksamhet, som chefskapet över flygvapnets
förvaltningsorgan medför, och att låta honom mera odelat få ägna
sig åt sina egentliga, rent militära uppgifter, på samma sätt som redan från
början avses beträffande cheferna för armén och marinen. Jag föreslår alltså,
att flygvapnets centrala förvaltningsorgan, som naturligen alltjämt bör lyda
direkt under Kungl. Majit, i den blivande försvarsorganisationen ställes under
ledning av en särskild chef, vilken bör vara generalsperson, men att tills
vidare, intill den tidpunkt framdeles må varda bestämt, chefen för flygvapnet
skall tillika utöva chefskapet för flygvapnets förvaltningsorgan. Härvid måste
man dock räkna med att det måhända kan komma att visa sig vara ur synpunkten
av arbetets omfattning nödvändigt att till chefens förfogande ställes
en souschef för förvaltningen, vilken under verkschefen och enligt dennes anvisningar
får handhava överinseendet över verksamhetens bedrivande och beslutanderätten
i ärenden av löpande natur.
Att den anordning, som sålunda av mig föreslås, i och för sig kan vara till
fördel för den följdriktiga utvecklingen av flygvapnet under de närmaste övergångsåren,
torde vara ett ytterligare skäl för att beträffande denna försvarsgren
tills vidare göra ett avsteg från den eljest ur principiella synpunkter
lämpligaste anordningen av förhållandet mellan försvarsgrenschef och förvaltningsorgan.
De centrala militära förvaltningsorganen.
Av vad jag nyss anfört framgår, att enligt min mening förvaltningsverksamheten
inom de tre försvarsgrenarna av såväl principiella som praktiska
skäl alltjämt måste utövas inom centrala, d. v. s. direkt under Kungl. Majit
lydande förvaltningsorgan, låt vara med ett väsentligt inflytande över deras
verksamhet tillförsäkrat försvarsgrenscheferna.
I anslutning härtill torde vara lämpligt att till behandling upptaga frågan
örn vilka centrala organ, som böra handhava de olika försvarsgrenarnas förvaltningsverksamhet.
Spörsmålet örn de särskilda förvaltningsorganens inre
organisation däremot torde lämpligast behandlas i anslutning till försvarsgrenarnas
organisation i övrigt.
Armén.
Yad då först beträffar armén, utgöres det centrala förvaltningsorganet för
närvarande av arméförvaltningen, som under Kungl. Majit i tekniskt.
och ekonomiskt avseende utövar högsta uppsikten över och ledningen
av försvarsverket till lands. Arméförvaltningen utgöres av artilleridepartementet
under generalfälttygmästarens chefskap, fortifikationsdepartementet
under chefen för fortifikationen, intendentsdeparte
mentet med generalintendenten som chef, sjukvårdsstyrelsen
under generalfältläkaren och civila departementet
under generalkrigskommissarien. Någon gemensam chef för arméförvaltningen
finnes icke. Den ämbetsbefattning, som tillkommer arméförvaltningen,
utövas huvudsakligen å ämbetsverkets särskilda departement
(sjukvårdsstyrelse). Ärenden, som röra arméförvaltningen i allmänhet, lant
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
83
försvarets medelsbehov för nästföljande statsregleringsår, andra gemensamma
angelägenheter samt vissa personalfrågor behandlas i arméförvaltningens
plenum, som utgöres av departementscheferna. I plenum deltager också
chefen för sjukvårdsstyrelsen, då pleniärendena beröra härens sjukvårds- och
veterinärväsende. Ordförande i plenum är den till tjänsteåldern äldste departementschefen.
Rörer ett förvaltningsärende två eller flera departement, avgöres
det i sammanträde dem emellan.
Försvarskommissionen har föreslagit, att den nuvarande arméförvaltningen
— frånsett fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen — skall uppdelas
på tre skilda organ, tyg-, intendentur- och civilförvaltningarna, vilka
skola i huvudsak övertaga de göromål, som nu handläggas inom arméförvaltningens
artilleri-, intendents- och civila departement. Kommissionen avser
alltså, att det samfällda organ, som arméförvaltningen nu utgör, icke längre
skall finnas, utan att de tilltänkta tre förvaltningarna skola vara sinsemellan
fullt fristående och icke såsom hittills sammanhållna till ett ämbetsverk.
Fortifikationsdepartementets verksamhet har försvarskommissionen, såsom
förut nämnts, föreslagit skola i huvudsak övertagas av den för försvarsväsendet
gemensamma fortifikationsstyrelsen. Den nuvarande sjukvårdsstyrelsens
förvaltningsverksamhet slutligen har kommissionen föreslagit skola i stort
sett övertagas av den nya intendenturförvaltningen.
Av de hörda myndigheterna har arméförvaltningen i fråga örn förslaget att
uppdela arméns förvaltningsorgan på flera självständiga myndigheter anfört
följande:
I den mångfald ärenden, där enligt nuvarande organisation framställning
eller utlåtande till Kungl. Maj:t avgives antingen av arméförvaltningen eller
av vissa av dess departement, torde ärendenas behandling komma att genom
den föreslagna anordningen försvåras och fördröjas. De enkla och smidiga
former, som på grund av den nära samhörigheten hittills tillämpats inom
arméförvaltningen vid handläggningen av dylika gemensamma ärenden, lära
icke kunna bestå i händelse av ämbetsverkets uppdelning utan komma att utbytas
mot det mera omständiga förfaringssätt, som författningsenligt äger rum
vid avlåtande av för flera ämbetsverk gemensamma utlåtanden till Kungl.
Maj:t. överhuvudtaget torde, bland annat, med avseende å remissförfarande
och vad därmed sammanhänger, en dylik omändring komma att även för vederbörande
statsdepartement medföra olägenheter.
De underhandsöverläggningar och det samråd, som nu av enahanda skäl,
som nyss nämnts, i stor utsträckning äger rum mellan vederbörande inom
arméförvaltningens särskilda departement även vid behandlingen av sådana
ärenden, vilka tillhöra endast ett av dem, skulle likaledes, till men för ärendenas
allsidiga bedömande, komma att inskränkas och därmed den erfarenhet,
som nu finnes samlad inom de särskilda departementen, icke på samma sätt
som hittills kunna ömsesidigt tillgodogöras.
Vad särskilt det nuvarande civila departementet beträffar vill arméförvaltningen
i detta sammanhang gentemot ett kommissionens uttalande framhålla,
att departementet ingalunda, såsom kommissionen synes förmena, till alldeles
övervägande delen är en ren kameralförvaltning med uppgift att tillhandahålla
underlydande myndigheter medel, att bokföra ifrågakommande utgifter
och att granska arméns räkenskaper. Dess uppgift är dock betydligt vidare.
I stort sett torde departementets verksamhet kunna karakteriseras så, att det
84
Kungl. Majus proposition nr 225.
för lantförsvaret fyller uppgifter, motsvarande dem, som i allmänhet för statsförvaltningen
ankomma på statskontoret och riksräken skaps verket.
Enligt nuvarande organisation har departementet sålunda även att behandla
frågor rörande arméns personalorganisation samt att i kameralt avseende
sammanhålla arméns ekonomiska förvaltning i dess helhet. På grund härav
ankommer på departementet ett stort antal förvaltningsfrågor av allmän natur
och bland dessa en betydande del med rent administrativ natur. I anslutning
härtill har departementet såsom remissverk en icke ringa uppgift, för vars
fyllande på bästa sätt den möjlighet till nära samarbete med övriga departement,
som nuvarande organisation innebär, är av stort värde. Civila departementet
har vidare icke blott att disponera till departementets direkta förfogande
ställda anslag utan även att förvalta medel, vilka kunna användas
för ändamål, som beröra den ena eller andra avdelningen inom arméförvaltningen.
Ett särskiljande av de kamerala-administrativa och tekniska förvaltningsavdelningarna
skulle medföra minskade möjligheter för en god ekonomisk förvaltning,
enär avdelningarna måste arbeta hand i hand och ständigt stå i intimaste
kontakt med varandra, örn arbetet skall kunna bedrivas på ett för statsverket
ändamålsenligt sätt. För att de tekniska avdelningarna skola kunna
följa och överblicka förvaltningsverksamheten inom resp. områden samt
handhava anförtrodda medel enligt rationella grunder, äro de i ständigt behov
av uppgifter och upplysningar från den kamerala avdelningen. Just detta
följande och överblickande av den ekonomiska verksamheten vid underlydande
myndigheter, vilket är av största betydelse såväl för förhindrande av missbruk
inom förvaltningen som för åstadkommande av en ändamålsenlig och
sparsam hushållning, skulle säkerligen försvåras genom den ifrågasatta åtgärden.
Ett åtskiljande av förvaltningsorganen på föreslaget sätt måste också
komma att inverka menligt i fråga örn enhetlighet vid behandlingen och prövningen
av förekommande ärenden. Den enhet, likformighet och samverkan,
som kan åstadkommas vid förvaltningens sammanhållande inom ett gemensamt
ämbetsverk, lär nämligen, såsom torde framgå redan av vad i det föregående
anförts, knappast vara möjlig att ernå med den av kommissionen föreslagna
organisationsformen.
För arméförvaltningens bibehållande tala även de fördelar, som därav stå
att vinna i avseende å utnyttjandet av den civila personalen samt ifråga om
dennas anställnings- och befordringsförhållanden.
Enligt arméförvaltningens instruktion gäder fullmakt eller konstitutorial
å civil befattning, med undantag av generalkrigskommissarieämbetet, icke
viss tjänstebefattning eller sådan befattning i visst departement utan tjänst
i allmänhet inom vederbörlig lönegrad i arméförvaltningen. Krigsråden
placeras av Kungl. Majit, efter förslag av arméförvaltningens plenum, samt
övriga tjänstemän av plenum i de befattningar, där de behövas eller för
vilka de äro företrädesvis passande. När så anses erforderligt, förändras
denna placering. Härigenom hålles möjlighet öppen för att tjänstemännen
skola vinna inblick i förvaltningsverksamheten i dess olika grenar, något som
också är behövligt med hänsyn därtill att — särskilt; beträffande de tekniska
departementen, där på vart och ett endast ett mindre antal civila tjänstemän
äro placerade — vikarie^ för sådan tjänsteman under tjänstledighet eller semester
i flertalet fall mäste hämtas bland de å annat departement placerade
befattningshavarna. Denna de civila befattningshavarnas rörlighet, vilken,
såsom sagts, är ägnad att främja deras allsidiga kännedom örn ämbetsverkets
förvaltningsområde i dess helhet och att därigenom öka deras användbarhet
för olika befattningar, lär icke kunna bibehållas vid ett genomförande av kom
-
85
Kungl. Majlis proposition nr 225.
missionens förslag med personalens uppdelning på skilda ämbetsverks stater.
Att med den av försvarskommissionen förordade organisationen för vikariatsändamål
inom övriga lantförsvarets förvaltningsverk anlita vid civilförvaltningen
anställda befattningshavare torde vara uteslutet. Vid en sådan organisation
synas alltså svårigheter komma att uppstå för tyg- och mtendenturförvaltningarna
med deras fåtaliga civila befattningshavare att under tjänstledighet
eller semester uppehålla på dem ankommande göromål
Det ringa antalet civila befattningshavare vid tyg- och mtendenturforyaltningarna
torde också komma att medföra ojämnheter i befordnngsförhållandena,
och genom det begränsade urvalet kan rekryteringen av den civila personalen
vid dessa förvaltningar befaras komma att bliva mindre tillfredsställ
ande
Med hänsyn till vad sålunda anförts, kan arméförvaltningen icke tillstyrka
den föreslagna uppdelningen av ämbetsverket på olika förvaltningsmyndigheter.
Fastmer anser ämbetsverket, att starka skäl tala för att - även örn
man, såsom kommissionen tänkt sig, inordnar de centrala förvaltningsorganen
inom arméledningen — dessa alltjämt böra vara sammanförda till ett gemensamt
ämbetsverk, en arméförvaltning, med i huvudsak oförändrad organisation.
Med denna uppfattning anser arméförvaltningen skäl icke föreligga för
en förändring vare sig i fråga örn de olika i arméförvaltningen ingående avdelningarnas
inbördes ställning och arbetsformer eller beträffande den sedan
lång tid hävdvunna benämningen departement såsom beteckning på flertalet
av ämbetsverkets avdelningar.
XJti arméförvaltningens här återgivna synpunkter på förevarande fråga fin- Departement.-ner jag mig kunna i stort sett instämma Visserligen utövas arméförvaltningens
verksamhet redan nu i huvudsak inom de fyra departementen och
sjukvårdsstyrelsen var för sig. Men därifrån är steget dock långt till att organisatoriskt
helt skilja de olika delarna åt. Även örn detta låtit sig väl tänka i en
organisation sådan som den av försvarskommissionen föreslagna, där förvaltningsorganen
underställdes försvarsgrenscheferna och dessa utgjorde ett
sammanhållande element, så är en dylik anordning icke lycklig, då, såsom
av mig förordas, förvaltningsorganen alltjämt skola bibehållas direkt
underställda Kungl. Majit. Det förhåller sig nämligen så, att oaktat den
genomförda uppdelningen av arméförvaltningens verksamhet på de olika
departementen (sjukvårdsstyrelsen), arméförvaltningen i många och viktiga
hänseenden fungerar som ett enhetligt ämbetsverk; härvidlag är främst att
märka det årliga uppgörandet av framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov.
I andra hänseenden äro ofta två eller tre av departementen
gemensamt verksamma för ett ärendes utredning; exempelvis är ett direkt
samarbete mellan intendents- och civila departementen mycket vanligt.
Att denna gemensamma verksamhet, vilken nu försiggår synnerligen enkelt
och formlöst, skulle försvåras genom ett utbrytande av de olika departementen
till särskilda ämbetsverk, synes mig ligga i öppen dag. Härtill kommer,
att de av arméförvaltningen utvecklade fördelarna av en för hela ämbetsverket
gemensam civil personalorganisation skulle offras vid ett bifall till
kommissionsförslaget i denna del.
På anförda grunder och då kommissionen till stöd för organisationsändringen
icke åberopat några skäl av beskaffenhet att motivera dess genom
-
Departements
chefen.
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
förande i trots av därmed förbundna olagenheter, vill jag alltså föreslå, att
förvaltningsverksamheten beträffande lantförsvaret alltjämt skall under
Kungl. Maj :t omhänderhavas av en enhetlig organisation, arméförvaltningen.
Till frågan örn arméförvaltningens uppdelning på underavdelningar och
dessas kompetensområden återkommer jag senare i samband med behandlingen
av arméorganisationen. Jag vill dock redan här förutskicka, att därest,
såsom av mig föreslagits, fastighetsförvaltningen bibehålies uppdelad på de
tre försvarsgrenarna, en följd härav blir, att det nuvarande fortifikationsdepartementet
alltjämt måste i en eller annan form ingå i arméförvaltningen.
Marinen.
Det centrala förvaltningsorganet inom sjöförsvaret är för närvarande
marinförvaltningen, vilken under Kungl. Maj :t i tekniskt och ekonomiskt
avseende utövar överstyrelsen över rikets sjöförsvar. Marinförvaltningen
är underställd en särskild chef och indelas i ett flertal avdelningar.
Marinförvaltningens chef äger ensam beslutanderätt i de ärenden, i vilkas
handläggning han deltager.
Försvarskommissionen har icke föreslagit någon ändring i fråga örn vad
som sålunda nu gäller, utan anser, att marinens förvaltningsverksamhet alltjämt
skall utövas inom marinförvaltningen, dock med vissa förändringar, som
betingas bland annat av kommissionens förslag, att förvaltningsorganen skulle
underställas försvarsgrenscheferna.
Icke heller jag finner anledning att föreslå någon förändring i det nu bestående
förhållandet, att marinens centrala förvaltning under Kungl. Maj:t
handhaves av ett organ, marinförvaltningen.
Till frågan örn marinförvaltningens uppdelning på avdelningar m. m. återkommer
jag i samband med spörsmålet örn sjöförsvarets organisation.
Flygvapnet.
Flygvapnets centrala förvaltningsorgan är för närvarande flygstyrelsen,
vilken enligt sin instruktion under Kungl. Majit i tekniskt och ekonomiskt
avseende utövar överstyrelsen över rikets flygvapen. Flygstyrelsen
är indelad på byråer. Chefen för flygvapnet är, såsom förut nämnts, tillika
chef för flygstyrelsen, i vilken även stabschefen hos chefen för flygvapnet ingår.
Chefen för flygstyrelsen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i
vilkas avgörande han deltager.
Försvarskommissionen har nu föreslagit, att förvaltningsverksamheten
inom flygvapnet skall omhänderhavas inom två särskilda förvaltningsorgan,
benämnda flygmaterielförvaltningen och flygintend°enturförvaltningen,
båda underställda chefen för flygvapnet och sålunda
sidoordnade med dennes stabsorgan, flygstaben. Den nuvarande flygstyrelsen
skulle således försvinna. Inom flygmaterielförvaltningen, som
87
Kungl. Majus proposition nr 225.
skulle indelas i fyra byråer, skulle handläggas frågor rörande konstruktion,
anskaffning och underhåll av flygplan och motorer, anskaffning och underhåll
av vapen och ammunition m. m., frågor rörande flygindustriens krigsorganisation
ävensom i samband därmed stående ärenden angående verkstadsdriften
och förrådsverksamheten vid flygvapnet m. m. Inom flyginte ndenturförvaltningen,
vilken skulle vara indelad å tre byråer, skulle
handläggas dels rena intendenturärenden, såsom angående förplägnad, beklädnad
o. dyl., dels ärenden angående anslag till flygvapnets övningar, angående
motorfordon och motorbåtar m. m. och dels ärenden angående avlöning, rekrytering,
den centrala medelsredovisningen, bokföring samt kameral revision.
Rörande den sålunda föreslagna organisationen i stort hava chefen för
flygvapnet och flygstyrelsen i huvudsak intet haft att erinra.
Med utgångspunkt från att, såsom jag tidigare framhållit, den centrala Departementsmilitära
förvaltningsverksamheten enligt min mening bör omhänderhavas av
förvaltningsorgan, som äro direkt underställda Kungl. Majit, måste från min
sida vissa betänkligheter resas emot den av försvarskommissionen föreslagna
förvaltningsorganisationen för flygvapnet.
Liksom jag förut framhållit beträffande armén är en sådan uppdelning av
förvaltningsverksamheten på skilda organ, som här föreslås, tänkbar under
den av kommissionen angivna förutsättningen, att organen i fråga äro underställda
chefen för flygvapnet, vilken sålunda komme att representera enhetligheten
i deras verksamhet. Lock uppkomme även under denna förutsättning
avsevärda olägenheter, i det att de särskilda förvaltningsorganen ju enligt försvarskommissionens
allmänna uppläggning av förvaltningsproblemet tänkts
skola i en mångfald hänseenden antingen vara självständigt verksamma eller
ock utöva sin verksamhet i direkt kontakt med Kungl. Majit. En dylik verksamhet
synes mig knappast förenlig med den konstruktion, som av försvarskommissionen
tillämnats dessa förvaltningsorgan. Frånsett att de bägge
organen synas bliva av en alltför ringa storleksordning för att deras konstruerande
som självständiga ämbetsverk skall vara motiverat, har försvarskommissionen
på anförda skäl funnit sig böra föreslå, att den föivaltningsverksamhet,
som hänför sig till avlöning, rekrytering, resekostnader, central
medelsredovisning, kassaväsende, bokföring, revision m. m., sålunda den verksamhet,
som beträffande armén bedrives inom arméförvaltningens civila departement,
skall förläggas till en »civil byrå» under flygintendenturförvaltningen.
Följden härav har blivit, att man måst inrätta en »civilbyrå» jämväl inom
flygmaterielförvaltningen för handläggning av ärenden, som angå upprättande
av leverans- och andra kontrakt, utbetalningsåtgärder, utförande av rättegångar
m. m. Redan sistnämnda förhållande synes mig tyda på att uppdelningen
av förvaltningsverksamheten på två helt skilda myndigheter är organisatoriskt
oriktig. Härtill kommer, att åtgärden att lägga de »allmänna» civilärendena
under en intendenturmyndighet icke heller synes befogad ur systematisk
synpunkt; så är icke heller fallet inom vare sig arméförvaltningen eller
marinförvaltningen. Att försvarskommissionen icke kunnat ifrågasätta in
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
rättandet av en särskild självständig »civilförvaltning» vid sidan av de två
andra organen inom en så liten organisation som flygvapnets, är å andra sidan
naturligt.
De nu anförda betänkligheterna gentemot den föreslagna uppdelningen av
flygvapnets förvaltningsverksamhet på två smärre organ skärpas emellertid
väsentligen under den förutsättning, från vilken jag utgår, nämligen att förvaltningsorganen
principiellt skola vara underställda Kungl. Maj:! För verksamheten
i högsta instans kan det nämligen icke vara annat än till olägenhet,
att inom ett så begränsat område som flygvapnets i förvaltningshänseende
hava att göra med två från varandra skilda förvaltningsorgan, vilka i sin verksamhet
med ali säkerhet bomme att i många stycken tangera varandra. Den
samordnande faktor, som chefen för flygvapnet i viss mån skulle utgöra, i
händelse förvaltningsorganen skulle ställas direkt under honom, saknas ju
också i detta fall. Följden bleve, att den samordnande verksamheten i stället
finge ske hos Kungl. Majit, vilket komme att medföra extra arbete i form av
dubbla remisser m. m.
Vidare är att märka, att därest, såsom av mig föreslagits, fastighetsförvaltningen
och byggnadsverksamheten skola handhavas försvarsgrensvis, det uppkommer
behov av förvaltningsorgan för denna verksamhetsgren jämväl inom
Wy8vaPnek Detta förvaltningsorgan skulle då i enlighet med försvarskommissionens
principer antingen bilda en fristående organisation, vid sidan av flygmaterielförvaltningen
och flygintendenturförvaltningen direkt underställd
chefen för flygvapnet, eller ock såsom en särskild byrå ingå i flygintendenturförvaltningen.
Organisationsformen skulle i bägge fallen innebära påtagliga
olägenheter. Den hithörande verksamheten inom flygvapnet är nämligen
av alltför ringa omfattning för att kunna motivera anordnandet av ett
självständigt organ. Att hänföra byggnadsverksamheten under intendenturförvaltningen
är å andra sidan organisatoriskt otillfredsställande, då
byggnadsverksamheten sakligt sett icke hör mera tillsammans med intendenturförvaltningen
än med materielförvaltningen. De nu nämnda omständigheterna
tala för att man även vid flygvapnet bör förena all förvaltningsverksamhet
inom ett organ.
Min uppfattning är således, att för handhavandet närmast under Kungl.
Majit av förvaltningsverksamheten inom flygvapnet bör finnas ett enda centralt
förvaltningsorgan. I analogi med benämningen å motsvarande organ
inom armén och marinen bör detta organ lämpligen benämnas flygförvaltningen.
Flygförvaltningen bör stå under chefskap av en generalsperson och
vära indelad på olika avdelningar. Denna indelning bör i stort ansluta till
den uppdelning på flygmaterielärenden och flygintendenturärenden, som
av försvarskommissionen föreslagits. Med den av mig föreslagna organisationen
kunna emellertid alla civilärenden hänföras till en för hela flygförvaltningen
gemensam byrå i stället för av försvarskommissionen föreslagna
två, vilket ur såväl systematisk som praktisk synpunkt innebär avsevärda fördelar.
Vidare mäste, såsom en följd av att enligt min mening fastighetsförvaltningen
bör omhänderhavas inom varje försvarsgren för sig, inom flygför
-
89
Kungl. Majus proposition nr 225.
valtningen tillkomma en särskild byggnadsavdelning. Till den närmare organisationen
av flygförvaltningen torde jag få återkomma i samband med frågan
örn flygvapnets organisation.
Såsom jag i det föregående anfört, lärer det emellertid vara förenat med
vissa fördelar att under en övergångstid låta chefen för flygvapnet samtidigt
vara chef för flygförvaltningen, i analogi med vad som för närvarande är fallet.
Flygvapnets relativt ringa omfattning under de närmaste åren synes också
kunna medgiva en sådan anordning tills vidare. Dock torde det, såsom tidigare
framhållits, kunna komma att visa sig nödvändigt att för sådant fall inrätta
en souschefsbefattning vid flygförvaltningen. Jag är emellertid av den
uppfattningen, att framdeles ett förenande av de båda befattningarna som
chef för flygvapnet och chef för flygförvaltningen skall visa sig medföra allt
för stor arbetsbörda för en person och att sålunda flygförvaltningen måste
erhålla sin egen chef. I och med detta komma sålunda de allmänna grunder
för försvarsgrenschefens inflytande över förvaltningsverksamheten, för vilka
jag tidigare redogjort, att kunna träda i tillämpning jämväl med avseende å
flygvapnet.
II. Försvarsdepartementet med kommandoexpeditionerna.
A. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli.
Den ordinarie personalen å departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli utgöres för närvarande av:
1 statssekreterare 1 kansliskrivare
1 expeditionschef 1 förste expeditionsvakt
4 kansliråd 2 kanslibiträden
2 förste kanslisekreterare 2 expeditionsvakter
4 andre kanslisekreterare 3 kontorsbiträden.
Härtill komma 1 registrator (pensionerad officer med arvode) samt amanuenser
och övrig icke-ordinarie personal.
Kansliet är organiserat på statssekreterarens avdelning samt fyra byråer,
var och en under ett kansliråd såsom byråchef. Å statssekreterarens avdelning
handhaves utarbetandet av departementets del av statsverkspropositionen
samt departementets övriga propositioner till riksdagen m. m. Å
byråerna handläggas och beredas de löpande konselj ärendena.
För sv ar slcommissionen har uttalat, att det helt naturligt vore synnerligen
vanskligt att bedöma behovet av arbetskrafter å försvarsdepartementets kansli
efter genomförandet av den nya försvarsordningen. Att kanslimålen skulle
komma att till antalet minskas eller till beskaffenheten förenklas, syntes dock
knappast vara att räkna med. Snarare torde motsatsen vara att befara med
hänsyn till, bland annat, den avsevärda utökning av flygvapnet som före
-
Departements
chefen.
90 Kungl. Majus proposition nr 225.
sloges. I varje fall torde övergången till den nya ordningen komma att medföra
en avsevärd anhopning av kansliärenden, som sammanhängde just med
den nya ordningens införande. Under sådana förhållanden och då kanslipersonalen
efter den avsevärda indragning, som ägt rum efter genomförandet
av 1925 års försvarsordning, torde få anses vara fullt sysselsatt, funne försvarskommissionen
icke anledning att föreslå vidtagandet av någon förändring
med avseende å kansliets personalförteckning.
Såsom försvarskommissionen antytt, vidtogs efter genomförandet av 1925
års försvarsordning en viss inskränkning av försvarsdepartementets personal.
Sålunda minskades under år 1925 antalet byråer från fem till fyra. Vidare indrogos
från och med budgetåret 1926/1927 bland annat två kanslirådsbefattningar,
tre förste kanslisekreterarbefattningar och en andre kanslisekreterarbefattning.
De nuvarande fyra kansliråden tjänstgöra såsom chefer för var sin
byrå. Av de två förste kanslisekreterarbefattningarna är en avsedd för statssekreterarens
avdelning, likaså en av de fyra andre kanslisekreterarbefattningarna.
För tjänstgöring å byråerna äro avsedda en förste och tre andre
kanslisekreterare.
Efter de personalminskningar, som sålunda relativt nyligen genomförts,
föreligga enligt min mening icke några möjligheter till ytterligare inskränkning
av försvarsdepartementets ordinarie personal. Snarare skulle någon förstärkning
av denna personal vara befogad med hänsyn till den ökning av
kansligöromålen, som kan förutses på grund av utökningen av flygvapnet, och
i betraktande av att en till övergångsstat överförd förste kanslisekreterare för
närvarande tages i anspråk för ständig tjänstgöring i departementet. Dock
anser jag mig icke böra föreslå någon personalökning utan utgår från att den
nuvarande personalstaten bibehålies oförändrad.
I fråga örn den icke-ordinarie personalen föreslår jag icke heller någon ändring
emot vad som nu gäller.
B. Kommandoexpeditionerna och kommandomålens
handläggning.
Allmänna synpunkter.
Till försvarsdepartementet äro för närvarande knutna två kommandoexpeditioner,
lantförsvarets och sjöförsvarets, vilkas uppgift enligt gällande instruktioner
är att biträda chefen för försvarsdepartementet i militära frågor
rörande lantförsvaret resp. sjöförsvaret. Till sjöförsvarets kommandoexpedition
har ock efter flygvapnets organiserande hänförts motsvarande uppgift
med avseende å militära frågor rörande flygvapnet.
Kommandoexpeditionernas huvudsakligaste arbetsområde hänför sig till
beredande till föredragning av de s. k. kommandomålen, d. v. s. sådana mål,
som Konungen, enligt § 15 regeringsformen, i egenskap av högste befälhavare
över krigsmakten omedelbarligen besörjer.
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Såsom försvarskommissionen påpekat, har frågan om sättet för kommandomålens
handläggning vid åtskilliga tillfällen varit föremål för övervägande.
Under senare tid hava dessa överväganden huvudsakligen hänfört sig dels
till möjligheten att avlasta vissa grupper av ärenden från kommandoexpeditionerna,
dels och till önskemålet örn inrättande av en särskild kommandoexpedition
för flygvapnet.
Vad beträffar den förstnämnda frågan — möjligheten till decentralisering
av vissa kommandomål — föreslog den förut omnämnda
1926 års beredning, att en avsevärd del av de ärenden, som nu handläggas som
kommandomål inom kommandoexpeditionerna, skulle överlämnas till avgörande
av de till inrättande föreslagna cheferna för armén resp. marinen. Vid
framläggandet av propositionen nr 175 till 1929 års riksdag angående omorganisation
av försvarets ledning och förvaltning anförde ock föredragande departementschefen,
att han i likhet med beredningen ansåge det ändamålsenligt
och lämpligt att i viss omfattning till försvarsgrenscheferna överlätes avgörandet
av kommandoärenden av enklare beskaffenhet.
Cheferna för generalstaben och marinstaben uppehöllo sig också vid förevarande
spörsmål uti sina tidigare omnämnda, i augusti 1933 avgivna skrivelser
med förslag till organisation av arméns resp. marinens högsta militära
ledning.
Chefen för generalstaben föreslog sålunda, att till avgörande av chefen
för armén skulle från lantförsvarets kommandoexpedition överflyttas ärenden
rörande:
reglementen och instruktioner för tjänsten i fred och krig, vilka enbart
beröra chefen för armén underlydande myndigheter;
utbildning, övningar, mobiliseringsföreskrifter, försök med ny utrustning
och kommendering (placering) av personal till tjänstgöring vid underlydande
myndigheter, allt i den mån hithörande ärenden icke kräva beslut
av Konungen i statsrådet;
militärattachéers tjänstgöring; samt
uppskov för värnpliktiga vid mobilisering, tillträde för svenska och utländska
undersåtar till militära etablissement, befästningar o. dyl., som lyda
under chefen för armén, tjänstledighet och tillstånd att vistas utom riket
för underlydande personal, allt i den mån ansökan härom icke kan beviljas
av underlydande myndighet.
Chefen för marinstaben föreslog, att åt chefen för marinen skulle överlämnas
avgörandet av ärenden rörande:
rustande i fred av fartyg med undantag av sådant, vars uppdrag icke
direkt berör marinens verksamhet;
reglementen och instruktioner för tjänsten i fred och krig, vilka icke beröra
andra än under chefen för marinen lydande myndigheter, samt fastställande
av läro- och fördelningsböcker;
utbildning, övningar, mobiliseringsföreskrifter samt försök med ny materiel,
allt i den mån hithörande ärenden icke kräva beslixt av Konungen i
statsrådet;
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
fördelning å och inom örlogsstationer och kustartilleriets truppförband
av marinens personal ävensom kommendering av officerare och civilmilitära
tjänstemän i vissa angivna fall;
marinattachéers tjänstgöring;
uppskov för värnpliktiga vid mobilisering;
tillträde till marinens fartyg, etablissement, befästningar m. m.; samt
ansökningar örn tjänstledighet och tillstånd att vistas utom riket för underlydande
personal.
Försvarskommissionen har funnit det stå klart, att i och med inrättandet av
särskilda chefer för var och en av de tre försvarsgrenarna en decentralisering
av vissa ärenden, vilka nu behandlas som kommandomål, borde äga rum till
försvarsgrenscheferna. Kommissionen har vidare i detta hänseende anfört följande:
Frågan
örn vilka ärenden, som lämpligen böra överflyttas från kommandoexpeditionerna
till försvarsgrenscheferna, kan naturligen vara föremål för
olika bedömanden. Enligt försvarskommissionens mening synes principen
böra vara den, att sådana smärre frågor, som huvudsakligen avse den
löpande eller dagliga tjänsten och förvaltningen, lämpligen böra överlämnas
till försvarsgrenschefernas avgörande, under det att ärenden av mera principiell
räckvidd eller som äro av viktigare beskaffenhet alltjämt böra tillhöra
Kungl. Maj:ts avgörande i kommandoväg. Den uppdelning, som i
detta hänseende föreslagits av cheferna för generalstaben och marinstaben
i förberörda skrivelser hösten 1933, synes försvarskommissionen bilda en
lämplig grundval för den prövning av decentraliseringens omfattning, som
bör ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid vidtaga. Denna prövning
lärer för övrigt icke kunna förväntas bliva av definitiv art utan i viss
mån få bliva beroende av erfarenheten under de närmaste åren efter den
nya organisationens genomförande.
Yad därefter beträffar frågan örn flygkommandomålens handläggning,
så löstes genom 1925 års försvarsordning nämnda spörsmål på
det sätt, att för ändamålet inrättades en särskild flygdetalj inom sjöförsvarets
kommandoexpedition. Denna flygdetalj förestås numera av en regementsofficer
från flygvapnet, vilken självständigt bereder och föredrager dessa mål
inför departementschefen.
Den nyssnämnda 1926 års beredning föreslog i sitt betänkande, att en särskild
kommandoexpedition för flygvapnet skulle inrättas. Beredningen ansåge,
att därigenom beaktansvärda fördelar för flygvapnets enhetlighet och
självständighet samt för dess samarbete med de båda andra försvarsgrenarna
skulle vinnas. Inrättandet av en egen kommandoexpedition för flygvapnet
måste dessutom vara en logisk följd av 1925 års försvarsbeslut, vilket avsett
upprättandet av ett självständigt flygvapen. — Likaså har 1933 års flygkommission
i skrivelse till Kungl. Majit den 27 november 1933 gjort framställning
örn upprättande av en särskild kommandoexpedition för flygvapnet, därvid
flygkommissionen framhållit, bland annat, att endast genom en egen kommandoexpedition
kunde flygvapnet komma till sin fulla rätt samt obehindrat
utveckla sig inom sitt eget område.
93
Kungl. Majlis proposition nr 225.
För svar skommissionen har ansett, att vid genomförandet av en ny försvarsordning
en mera tillfredsställande och definitiv lösning av frågan örn
beredningen av flygvapnets kommandomål måste åvägabringas. Denna lösning
syntes kunna ske huvudsakligen efter två olika linjer: antingen genom
att utbryta flygvapnets kommandomål till handläggning vid en särskild flygvapnets
kommandoexpedition eller genom att anordna en enda för hela försvarsväsendet
gemensam kommandoexpedition med specialföredragande fiån
de olika försvarsgrenarna. — Sedan försvarskommissionen efter en ingående
motivering kommit till den slutsatsen, att beredandet av kommandomålen
till föredragning liksom nu borde ske försvarsgrensvis, har kommissionen
funnit det framstå som en konsekvens, att det nuvarande provisoriet beträffande
flygvapnets kommandomål borde upphöra och en särskild kommandoexpedition
inrättas för flygvapnet. De enda skäl, som på senare tid åberopats
för att alltjämt låta flygärendena beredas å en avdelning av sjöförsvarets
kommandoexpedition, nämligen deras ringa antal, syntes helt bortfalla i och
med genomförandet av den utökning av flygvapnet, som av kommissionen
föresloges. Att i övrigt flygvapnets självständiga ställning utgjorde ett tillräckligt
motiv ur principiell synpunkt för att flygvapnets kommandomål behandlades
på samma sätt som övriga försvarsgrenars, syntes försvarskommissionen
stå klart.
I fråga örn decentraliseringen av vissa grupper av kommandomål från kom- Departementsmandoexpeditionerna
till försvarsgrenscheferna ansluter jag mig till försvars- ehefen.
kommissionens i denna del uttalade åsikt. I och med att chefer inrättas för
armén och marinen, synes det mig sålunda befogat att, med tillämpning av
4 § i lagen den 28 januari 1921 örn kommandomål, till dem ävensom till chefen
för flygvapnet överlämna avgörandet av vissa enklare kommandomål av
löpande natur. Härvidlag lära chefernas för generalstaben och marinstaben
förslag av augusti 1933 böra utgöra grunden för bedömandet av vilka mål,
som böra överlämnas. Vid den prövning, som det härutinnan tillkommer
Kungl. Majit att verkställa, synes emellertid vara av nöden att gå fram med
en viss försiktighet. Såsom försvarskommissionen framhållit lärer denna prövning
icke heller från början kunna bliva definitiv utan torde få bliva i viss
mån beroende av erfarenheten under övergångsåren. Till frågan i vad mån
på grund av decentraliseringen en reducering av kommandoexpeditionernas
personal är möjlig att genomföra återkommer jag i det följande.
Vad beträffar frågan örn inrättande av en särskild kommandoexpedition
för flygvapnet beder jag få erinra därom, att jag vid framläggandet av propositionen
nr 255 till 1934 års riksdag angående vissa avlöningsstater under
fjärde huvudtiteln, i anledning av 1933 års flygkommissions nyssberörda
framställning örn upprättande av en särskild kommandoexpedition för flygvapnet,
anförde, bland annat, att det icke kunde bestridas, att den dittillsvarande
ordningen i avseende å handläggningen av flygvapnets kommandomål
vore förenad med vissa olägenheter liksom ock att dessa olägenheter
skulle undanröjas genom upprättandet av en flygvapnets kommandoexpedi
-
94
Kungl. Majus proposition nr 225.
tion. Jag anförde emellertid vidare, att omfattningen av det arbete, som med
nuvarande organisation av flygvapnet bomme att åvila en dylik expedition,
enligt vad erfarenheten visat vore alltför ringa för att giva full sysselsättning
åt den personal, som måste avses för expeditionen. På grund därav
och med hänsyn jämväl till försvarsfrågans läge kunde flygkommissionens förslag
ej av mig biträdas. Det av flygkommissionen avsedda syftet fann jag tillsvidare
kunna tillgodoses utan en så omfattande organisationsändring som
upprättandet av en kommandoexpedition för flygvapnet innebure. Frågan
syntes nämligen kunna provisoriskt lösas på det sätt, att den å sjöförsvarets
kommandoexpedition tjänstgörande officeren från flygvapnet erhölle befogenhet
att självständigt bereda och inför chefen för försvarsdepartementet
på eget ansvar föredraga flygvapnet berörande kommandomål. Sistberörda
åtgärd blev ock sedermera vidtagen.
Den nuvarande anordningen, med flygkommandomålen förlagda till sjöförsvarets
kommandoexpedition, måste sålunda enligt min mening betraktas som
ett provisorium, betingat av flygvapnets hittillsvarande ringa omfattning. Då
detta provisorium tvivelsutan medför vissa olägenheter ur såväl principiell
som praktisk synpunkt, anser jag en förändring böra vidtagas, så snart betingelser
därför föreligga. Detta synes mig vara fallet i och genom att den
nya och utvidgade organisation för flygvapnet, som av mig föreslås, genomföres.
Därvid kan nämligen förutsättas, att antalet flygkommandomål
kommer att så avsevärt ökas, att även ur denna synpunkt fullt fog kan anses
föreligga för att i fråga om kommandomålens handläggning jämställa flygvapnet
med de två äldre försvarsgrenarna.
I likhet med försvarskommissionen finner jag mig böra avvisa tanken på
att anordna en för hela försvaret gemensam kommandoexpedition. En dylik
kommandoexpedition skulle under alla omständigheter komma att arbeta
på skilda avdelningar för varje försvarsgren, vadan någon personalbesparing
näppeligen skulle åstadkommas. För arbetet inom departementets
kansli är det vidare av den största vikt att inom departementet
äga tillgång till högt kvalificerade sakkunniga officerare från de olika
försvarsgrenarna. Detta skulle tydligen icke bliva fallet i samma grad
som nu, därest kommandoärendena skulle handhavas under endast en chef
med särskilda föredragande officerare sig underställda. Dessa senare bomme
icke att intaga samma självständiga ställning som de nuvarande kommandocheferna,
något som skulle komma att i väsentlig mån reducera värdet av deras
biträde. Slutligen är att märka att, såsom ock försvarskommissionen påpekat,
ärendena på kommandoexpeditionerna så gott som undantagslöst äro av rent
försvarsgi ensbetonad karaktär, vadan intresset av en sammanknytning av
ärenden av likartad natur är skäligen obetydligt. I den mån enstaka ärenden
förekomma, vilka beröra två eller flera försvarsgrenar, äger redan nu enligt
gällande lag samarbete mellan kommandoexpeditionerna rum.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört föreslår jag alltså inrättande
av en särskild kommandoexpedition för flygvapnet.
Kungl. Majus proposition nr 225.
95
Kommandoexpeditionernas organisation.
Lantförsvarets kommandoexpedition.
Å lantförsvarets kommandoexpedition finnes för närvarande följande personal:
1
chef, regementsofficer, med arvode å departementets stat,
1 souschef, regementsofficer ur generalstaben,
3 kaptener ur generalstaben,
2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden,
9 pensionerade officerare med arvoden å departementets stat,
2 pensionerade underofficerare med arvoden å departementets stat, samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
För ärendenas handläggning är kommandoexpeditionen organiserad å åtta
särskilda »detaljer», nämligen vapenövningsdetaljen, mobiliseringsdetaljen,
personaldetaljen, värnpliktsdetaljen, bokdetaljen, rulldetaljen, T. L.-detaljen
(för utgivande av »Tjänstemeddelanden rörande Lantförsvarets) och registratorsdetaljen.
Förstnämnda två detaljer förestås av kaptener ur generalstaben,
de övriga av pensionerade officerare. Såsom adjutant hos chefen
tjänstgör en kapten ur generalstaben, vilken tillika är adjutant hos departementschefen.
För svarskommissionen har ansett, att efter genomförandet av den föreslagna
decentraliseringen av vissa ärenden till chefen för armén den nuvarande
personalen skulle kunna minskas med dels en generalstabskapten
och dels fyra pensionerade officerare. Av de återstående fem pensionerade
officerarna hade kommissionen beräknat fyra för tjänstgöring vid bokdetaljen,
i vilken rulldetaljen skulle ingå.
Då även jag förutsätter en decentralisering av enklare ärenden till avgö- Departementsrande
av chefen för armén, synes mig en minskning av personalen å lantför- chefen.
svarets kommandoexpedition möjlig. Personalreduktionen måste dock med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de ärenden, som alltjämt skola
bibehållas till handläggning å kommandoexpeditionen, hållas inom ganska
snäva gränser. Yad beträffar bok- och rulldetaljerna tjänstgöra där för närvarande
6 pensionerade officerare. Att minska denna personal på sätt försvarskommissionen
föreslagit synes mig icke vara möjligt, då nämligen arbetet
där icke kan förväntas röna inverkan av den ifrågasatta decentraliseringen.
Jag finner mig därför icke kunna tillstyrka en större reducering av personalen
å lantförsvarets kommandoexpedition än med en generalstabskapten och två
pensionerade officerare.
Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition är, liksom chefen för sjöförsvarets
kommandoexpedition, för närvarande upptagen å försvarsdepartementets
stat med ett arvode enligt 5 § i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente
å 15 000 kronor. Detta medför, att en överstebeställning vid armén
ständigt står vakant och måste uppehållas i succession på förordnande. Då ett
sådant arrangemang medför åtskilliga olägenheter, har försvarskommissionen
96
Kungl. Majus proposition nr 225.
föreslagit, att i staten för generalstabskåren skulle upptagas en överstebeställning,
avsedd för chefen för kommandoexpeditionen. För att bereda kommandochefen
samma löneinkomster som nu, borde då på försvarsdepartementets stat
upptagas ett tilläggsarvode å 2 000 kronor.
Tidigare fanns å generalstabens stat upptagen en överstebeställning, avsedd
för kommandochefen. Då det emellertid länge framstått såsom ett önskemål,
att chefen för kommandoexpeditionen genom anställning under några år såsom
regementsofficer vid truppförband, helst även såsom regementschef, förvärvat
ingående praktisk erfarenhet örn tjänstgöringsförhållandena vid arméns
truppförband — en synpunkt som icke på sätt önskligt var kunde tillgodoses
med den begränsning, som gällde i fråga örn personvalet — beslöts vid 1920
års riksdag, att för beredande av ökad möjlighet till urval vid besättande av
ifrågavarande chefsbefattning å försvarsdepartementets stat skulle uppföras
arvode åt chefen för kommandoexpeditionen med enahanda belopp, som utginge
till expeditionschefen å departementets kansliavdelning.
Att såsom försvarskommissionen framhållit en viss olägenhet är förenad
med det nuvarande systemet, så tillvida att det medför vakansförordnanden
i succession efter den till kommandochef förordnade regementsofficeren, kan
icke förnekas. Örn man alltjämt vill bevara möjligheten att välja kommandochef
inom en så stor krets officerare som möjligt — något som i och för sig
uppenbarligen framstår såsom ett intresse — lärer det emellertid knappast
finnas någon annan lämplig utväg än det nuvarande systemet. Jag utgår nämligen
ifrån att man alltid måste hålla öppen möjligheten att, därest så anses
lämpligt, utan omgång kunna verkställa ombyte av innehavare av kommandochefsbefattningen.
Vid armén, med dess mångfald av olika personalstater,
skulle detta icke låta sig göra, därest kommandochefen placerades med lön
i viss bestämd befattning. Jag föreslår därför, att chefen för lantförsvarets
kommandoexpedition alltjämt upptages å försvarsdepartementets stat med
ett arvode enligt 5 § i allmänna avlöningsreglementet å 15 000 kronor.
Personalen vid lantförsvarets kommandoexpedition kommer enligt det nu
framlagda förslaget att te sig på följande sätt:
1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,
1 souschef, regementsofficer ur generalstabskåren,
2 kaptener ur generalstabskåren,
2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden,
7 pensionerade officerare med arvoden (2 å 3 600 kronor och 5 å 3 180 krokronor)
å departementets stat,
2 pensionerade underofficerare med arvoden (å 2 340 kronor) å departementets
stat, samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
Sj{»försvarets kommandoexpedition.
För sjöförsvarets kommandoexpedition är för närvarande följande personal
beräknad:
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1 chef, regementsofficer, med arvode å departementets stat,
1 regementsofficer ur flygvapnet, självständig föredragande i flygärenden,
3 kompaniofficerare ur flottan,
1 kompaniofficer ur kustartilleriet,
2 underofficerare ur flottan,
1 underofficer ur kustartilleriet,
1 pensionerad officer med arvode å departementets stat,
1 pensionerad underofficer med arvode å departementets stat,
1 korpral ur flottan,
2 meniga ur flottan, samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
Kommandoexpeditionen är organiserad på åtta detaljer, nämligen flottans
detalj, kustartilleriets detalj, flygvapnets detalj, värnpliktsdetaljen, statistiska
detaljen (för förande av milor m. m.), isbrytardetaljen samt bok- och tryckeridetaljerna
Såsom adjutant hos chefen tjänstgör en av kompaniofficerarna,
vilken tillika är adjutant hos departementschefen.
Försvarskommissionen har ansett, att efter den föreslagna decentraliseringens
genomförande och flygärendenas utbrytande till en särskild kommandoexpedition
personalen å sjöförsvarets kommandoexpedition skulle
kunna minskas med, förutom regementsofficeren ur flygvapnet, 1 kompaniofficer
ur flottan och 1 underofficer ur flottan.
Den reducering av personalbeståndet å sjöförsvarets kommandoexpedition,
som kan förväntas bliva möjlig på grund av den ifrågasatta decentraliseringen
av vissa enklare kommandoärenden till chefen för marinen, kommer att hänföra
sig till de rent militära detaljerna å expeditionen. I fråga örn bok- och
tryckeridetaljerna, vilka ju icke beröras av decentraliseringen, ser jag mig
däremot nödsakad att föreslå en viss utökning av personalen. Att å de militära
detaljerna, rent allmänt sett, en viss lättnad i arbetet kommer att uppstå
vid decentraliseringens genomförande, torde vara otvivelaktigt. Det måste
emellertid beaktas, att man även här måste gå fram med en viss försiktighet
vid decentraliseringens genomförande, ävensom att lättnaden i arbetet endast
med svårighet låter sig omsätta i personalindragningar, då vissa göromål på
grund av sin natur alltjämt kräva sina egna befattningshavare. Dock anser
jag mig våga räkna med en sådan nedgång av ärendenas antal å de militära
detaljerna, att personalen därstädes kan, på sätt försvarskommissionen förutsatt,
minskas med en kompaniofficer ur flottan och en underofficer ur flottan.
Förutsättningen härför är emellertid, att dessa detaljer frigöras från egentligt
registratorsarbete.
I fråga örn bok- och tryckeridetaljerna har för mig anmälts, att därstädes
tarvades en icke oväsentlig ökning av den för dessa detaljer beräknade pexsonalen.
För bokdetaljen äro för närvarande beräknade en föreståndare, pensionerad
officer, och en uppbördsman, pensionerad underofficer. Emellertid
hava göromålen här väsentligt ökats på senare år. Sålunda har bokförrådets
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 36 7
Departements
chefen.
98
Kungl. Majus proposition nr 225.
storlek från år 1921 fördubblats och under de sista fem åren utökats med
c:a 50 %. Att denna utveckling kommer att avbrytas synes knappast vara
att förmoda. Under år 1928 överfördes till bokdetaljen tryckeridetaljens
samtliga ärenden, utan att någon ökning av personalen å bokdetaljen beräknades,
och under 1932 tillkommo de göromål, som sammanhänga med utnyttjandet
av den då för besparande av tryckningskostnader anskaffade s. k.
rotaprintapparaten. Slutligen uppdrogs under år 1933 åt bokdetaljen att örn
händerhava bestyret med redigeringen och tryckningen av samtliga för marinen
erforderliga militära blanketter. Genom denna åtgärd, vilken i och för sig
visat sig vara både organisatoriskt och ekonomiskt fördelaktig, har bokdetaljen
pålagts ett arbete, som under den närmaste tiden torde komma att växa.
Den kraftiga utökning av arbetet på bokdetaljen, som sålunda ägt rum, har
medfört, att under senare år ständigt två aktiva officerare och tidvis ytterligare
en aktiv officer samt dessutom 3 å 4 underofficerare eller flaggkorpraler
varit kommenderade från Stockholms örlogsstation till tjänstgöring vid
detaljen. Denna anordning är i många avseenden otillfredsställande. Förutom
att arbetskraft som beräknats för stationen därigenom undandrages densamma,
medför detta kommenderingssystem naturligen täta personalombyten.
Arbetet på bokdetaljen är emellertid till stor del av den art, att alltför ofta
återkommande personalombyten inverka störande på arbetsintensiteten och
på så sätt även i längden fördyrande. Jag anser fördenskull, att en utökning
av den för bokdetaljen beräknade personalen är ofrånkomlig.
Den behövliga personalökningen vid bokdetaljen har av chefen för sjöförsvarets
kommandoexpedition angivits till två pensionerade officerare, en
underofficer ur flottan och en pensionerad underofficer. Den ene av de två
pensionerade officerarna skulle då avses jämväl för utförande av vissa registratorsgöromål
å kommandoexpeditionen i övrigt.
För min del anser jag mig böra tillstyrka, att personalen på bok- och
tryckeridetaljerna utökas med den av chefen för kommandoexpeditionen föreslagna
pensionerade personalen, två officerare och en underofficer. Däremot
finner jag mig icke kunna tillstyrka, att för detaljerna ifråga beräknas jämväl
en underofficer ur flottan. I den mån ytterligare personal tidvis kan komma
att visa sig oundgängligen nödvändig, lärer det utan större olägenhet låta sig
göra att fylla behovet med från Stockholms örlogsstation tillfälligt kommenderad
personal.
Liksom i fråga örn chefen för lantförsvarets kommandoexpedition genomfördes
genom beslut av 1920 års riksdag jämväl för chefen för sjöförsvarets
kommandoexpedition den förändringen, att denne, som dittills beordrats bland
flottans regementsofficerare, uppfördes på försvarsdepartementets stat med
arvode av 15 000 kronor. Som skäl härför anfördes, att liknande synpunkter
som anförts i fråga örn lantförsvarets kommandoexpedition gjorde sig
gällande beträffande sjöförsvarets kommandoexpedition, vars arbetsuppgifter
gjorde det önskvärt, att dess chef i vanliga fall innehade kommendörs
grad. — FÖrsvarskommissionen har nu föreslagit, att för kommandochefen
skulle uppföras en kommendörsbefattning på flottans stat samt att denne dess
-
99
Kungl. Majda proposition nr 225.
utom skulle som lönefyllnad erhålla ett arvode å 2 000 kronor, upptaget å
försvarsdepartementets stat.
Då, såsom jag nyss anfört, övervägande skäl tala för att beträffande chefen
för lantförsvarets kommandoexpedition bibehålla den nuvarande anordningen,
anser jag mig icke heller i fråga örn chefens för sjöförsvarets kommandoexpedition
ställning eller löneplacering böra föreslå någon förändring, utan bör för
honom alltjämt å försvarsdepartementets stat upptagas ett arvode å 15 000
kronor.
Vad försvarskommissionen anfört därom, att den å sjöförsvarets kommandoexpedition
upptagne kompaniofficeren ur kustartilleriet lämpligen borde tillläggas
befogenhet att i kommandochefens närvaro inför departementschefen
föredraga de kommandomål, som hänförde sig till kustartilleriets område,
lärer icke påkalla något ställningstagande i förevarande sammanhang.
Personalen å sjöförsvarets kommandoexpedition skulle enligt det sagda
komma att uppgå till följande:
1 chef, regementsofficer, med arvode å försvarsdepartementets stat,
2 kompaniofficerare ur flottan,
1 kompaniofficer ur kustartilleriet,
1 underofficer ur flottan,
1 underofficer ur kustartilleriet,
3 pensionerade officerare med arvoden (1 å 3 600 kronor och 2 ä 3 180 kronor)
å departementets stat,
2 pensionerade underofficerare med arvoden (å 2 340 kronor) å departementets
stat,
1 korpral ur flottan,
2 meniga ur flottan, samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
Flygvapnets kommandoexpedition.
Försvarskommissionen har beräknat personalen å den till nyuppsättning
föreslagna flygvapnets kommandoexpedition på följande sätt:
1 chef, överste ur flygvapnet,
1 kompaniofficer ur flygvapnet,
1 pensionerad officer med arvode å departementets stat, samt
1 pensionerad underofficer med arvode å departementets stat.
Någon expeditionsvakt har icke av kommissionen beräknats, då expeditionsvaktssysslorna
syntes med fördel kunna ombesörjas av någon av de i
departementet befintliga expeditionsvakterna.
Försvarskommissionen har förutsatt, att icke hela den angivna personalen
skulle erfordras omedelbart, utan att personalbehovet skulle under genomförandet
av den föreslagna utvidgningen lämpas efter stegringen av ärendenas
antal.
Såsom försvarskommissionen framhållit är det vanskligt att nu bedöma Departement»-det blivande personalbehovet å denna kommandoexpedition efter genom -
100
Kungl. Majlis proposition nr 225.
förandet av den föreslagna utvidgningen och nyorganisationen av flygvapnet.
Att den av kommissionen föreslagna personalen icke är erforderlig från
början, synes mig stå klart. Med hänsyn till den enhetlighet i strukturen,
som präglar denna försvarsgren, samt till omfattningen av det flygvapen, som
av mig föreslås, kan enligt min mening personalbehovet vid denna kommandoexpedition
begränsas till, förutom chefen, en kompaniofficer och en pensionerad
underofficer. Kompaniofficeren torde till en början kunna användas
jämväl i annan befattning. Skulle efter vapnets fulla uppsättning tarvas ytterligare
personal, torde inrättandet av en arvodesbefattning för en pensionerad
officer då böra tagas under övervägande.
Chefskapet över flygvapnets kommandoexpedition kommer att bliva väsentligt
mindre krävande och omfattande än chefskapet för de båda andra kommandoexpeditionerna.
Med hänsyn därtill finner jag mig icke kunna tillstyrka,
att chefen för flygvapnets kommandoexpedition uppföres å departementets
stat med motsvarande arvode som cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets
kommandoexpeditioner. Icke heller kan jag dela försvarskommissionens
mening, att för befattningen ifråga skall under alla förhållanden avses
en överstebeställning. Åtskilliga skäl tala tvärtom för att han bör vara regementsofficer
av lägre grad än överste. Därför lärer, åtminstone tills vidare,
icke annat böra bestämmas än att kommandochefen skall vara regementsofficer
på flygvapnets stat. Dock synes mig lämpligt, att chefen för flygvapnets kommandoexpedition
erhåller ett arvode utöver lönen på 1 500 kronor, vilket bör
upptagas å departementets stat.
Personalen å flygvapnets kommandoexpedition beräknas sålunda av mig
på följande sätt:
1 chef, regementsofficer ur flygvapnet,
1 kompaniofficer ur flygvapnet,
1 pensionerad underofficer med arvode (å 2 340 kronor) å departementets
stat.
lil. Försvarsstaben. I
I det föregående har jag anfört, att för utförande och säkerställande av det
för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet m. m. enligt min
mening erfordrades en under eget ansvar arbetande självständig myndighet,
en försvarsstab, sammansatt av personal ur de olika försvarsgrenarna. Jag
har vidare anfört, att då denna försvarsstab i fred bor lyda direkt under
Kungl. Majit och icke skall, på sätt försvarskommissionen ansett, utgöra
stabsorgan åt en överbefälhavare över försvarskrafterna, densamma icke kan
eller bör erhålla en sådan struktur som den av försvarskommissionen föreslagna
försvarsstaben. Skillnaden betingas framför allt därav, att medan
enligt försvarskommissionens förslag i princip allt s. k. operativt krigs
-
101
Kungl. May.ts proposition nr 225.
förberedelsearbete skulle utbrytas från försvarsgrenarnas egna stabers
kompetensområde och handläggas centralt hos försvarsstaben, enligt min i det
föregående närmare motiverade mening allt sådant förberedelsearbete, som
hänför sig till de särskilda försvarsgrenarnas förhållande i krig, alltså även
det hithörande operativa förberedelsearbetet, skall utföras inom försvarsgrenarnas
egna stabsorgan under ledning av resp. försvarsgrenars chefer.
Yad som sålunda kommer att åvila den av mig förordade försvarsstaben
är framför allt det arbete, som går ut på att säkerställa den enhetlighet och
korrespondens mellan försvarsgrenarna i avseende å det operativa krigsförberedelsearbetet,
som även enligt min mening framstår som ett mycket
viktigt önskemål. I sådant avseende bör det åligga försvarsstaben att uppgöra
planer för bedrivande av det operativa krigsförberedelsearbetet i stort
samt att till Kungl. Majit avgiva förslag till sådana direktiv, som därutinnan
böra utfärdas rörande riktlinjerna för krigsförberedelsearbetets bedrivande
inom försvarsgrenarnas egna stabsorgan.
Försvarsstaben skall vidare handhava och ombesörja det krigsförberedelsearbete,
som hänför sig till två eller flera försvarsgrenars gemensamma operationer
i krig, ävensom uppgöra förslag till allmänna planer för krigsmaktens
uppträdande och användande i krig, med angivande i stort av uppgifterna för
de särskilda försvarsgrenarna i olika fall.
Försvarsstaben bör vidare handhava den del av det organisatoriska krigsförberedelsearbetet,
som avser den högsta krigsledningens sammansättning
och uppgifter, samt oavlåtligen uppmärksamma de omständigheter, som må
påkalla förändringar i de planer härför, vilka kunna vara fastställda.
Slutligen bör det åligga försvarsstaben att jämväl i övrigt upptaga sådana
frågor och avgiva förslag till sådana åtgärder, som avse att främja samarbetet
mellan de olika försvarsgrenarna såväl i allmänhet som i vad avser särskilda
områden av försvarsväsendet.
Chef för försvarsstaben bör vara en överste eller kommendör. Han
skall vara ansvarig för arbetets bedrivande inom staben och bör vara ensam
beslutande i alla frågor. Före avgivande av förslag till Kungl. Majit i sådana
frågor, som nyss nämnts, bör det åligga chefen för försvarsstaben att hava
samrått med vederbörande försvarsgrenschef.
Jämväl i övrigt bör samarbete äga rum mellan försvarsstaben och de särskilda
försvarsgrenarnas staber. Sålunda bör chefen för försvarsstaben äga
att från försvarsgrenarnas stabsorgan erhålla de upplysningar och underrättelser
han anser nödiga. Särskilt gäller detta underrättelser angående
militära och militärpolitiska förhållanden i utlandet, vilka det bör åligga
vederbörande avdelningar i försvarsgrensstaberna att hålla försvarsstabschefen
till handa.
Såsom jag tidigare anfört bör antalet officerare vid den av mig föreslagna
försvarsstaben hållas relativt lågt, beroende på önskvärdheten att åstad
komma största möjliga koncentration i arbetets bedrivande. Med mera stadigvarande
tjänstgöring i försvarsstaben torde, förutom chefen, kunna beräknas
en regementsofficer och en kapten från varje försvarsgren. Chefen för för
-
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
svarsstaben, vilken liksom försvarsgrenscheferna torde böra tillsättas med
förordnande på viss tid, bör med hänsyn till befattningens vikt åtnjuta ett
arvode av 17 000 kronor, övriga officerare böra åtnjuta arvoden motsvarande
lönen å aktiv stat samt dessutom ett extra arvode, förslagsvis 900 kronor
årligen för regementsofficer och 600 kronor för kapten. Eegementsofficerarna
böra med hänsyn till intresset att icke alltför ofta verkställa personalombyten
kunna vara antingen överstelöjtnanter eller majorer (kommendörkapten av
första eller andra graden).
I den mån så under vissa tider eller för särskilda uppdrag erfordras, lära
officerare från de olika försvarsgrenarna kunna beordras till tjänstgöring i
försvarsstaben. Eventuellt kan det bliva påkallat, att, därest icke kustartilleristisk
sakkunskap eljest finnes representerad i staben, en officer ur
kustartilleriet kommenderas till tjänstgöring där.
För utförande av löpande arbeten av expeditionell natur beräknar jag, att
inom försvarsstaben bör tjänstgöra en pensionerad officer. Dessutom torde
behov föreligga av ett kontorsbiträde och en expeditionsvakt.
IV. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
I det föregående har jag uttalat, att inom försvarsväsendets ledning alltjämt
bör finnas ett särskilt organ för tillgodoseende av krigsförberedelsearbetet
på det ekonomiska området, eller, såsom försvarskommissionen uttrycker
det, det industriella och administrativa området.
För det ifrågavarande ändamålet fungerar för närvarande »rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap», vilken inrättades efter beslut av
1928 års riksdag. Kommissionen har enligt sin instruktion till uppgift att
under Kungl. Maj :t utgöra det ledande organet för rikets försvarsförberedelser
på det ekonomiska området.
Rikskommissionens nuvarande organisation är i korta drag följande. Kommissionen
består av en ordförande samt tio ordinarie ledamöter ävensom extra
ledamöter. De ordinarie ledamöterna äro cheferna för generalstaben, marinstaben,
socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium, fyra personer,
förordnade av Kungl. Maj:t efter förslag av ordföranden och de förutnämnda
fem ledamöterna, samt en på jordbruksområdet speciellt sakkunnig
person, förordnad av Kungl. Maj:t efter förslag av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
Såsom extra ledamöter ingå i rikskommissionen följande
chefer för statsinstitutioner — för såvitt de icke förordnats till ordinarie
ledamöter — envar då ärende där behandlas, som särskilt berör hans verksamhetsområde,
nämligen generalfälttygmästaren, chefen för fortifikationen,
generalintendenten, generalfältläkaren, cheferna för marinförvaltningen, flygvapnet,
pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfalls
-
103
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
styrelsen, generaltullstyrelsen och statistiska centralbyrån, bankinspektören
samt chefen för domänstyrelsen. Vidare äga följande institutioner, nämligen
riksbanksfullmäktige och riksgäldsfullmäktige samt ingenjörs vetenskapsakademien
och Sveriges industriförbund, att envar utse en representant att såsom
extra ledamot deltaga i kommissionens förhandlingar och beslut, då ärende,
som berör vederbörande institutions verksamhetsområde, behandlas inom
kommissionen.
Inom rikskommissionen handläggas och avgöras ärendena dels vid plenisammanträden
och dels vid sammanträden med de arbetsutskott örn minst
tre ledamöter, som kommissionen äger att inom sig utse för behandling av
särskilda slag av frågor.
Till kommissionens förfogande finnes följande kanslipersonal, nämligen
en kanslichef, två föredragande tjänstemän, en sekreterare, ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde.
Ordföranden åtnjuter ett arvode av 5 000 kronor, kanslichefen ett arvode
av 15 000 kronor, de två föredragande tjänstemännen arvoden örn 10 980
kronor vardera och sekreteraren ett arvode av 8 358 kronor för år. Kanslibiträdet
åtnjuter lön enligt 7:e lönegraden och kontorsbiträdet enligt 4:e
lönegraden i avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare.
Kommissionens ledamöter åtnjuta sammanträdesarvoden med 20 kronor för
dag. För särskilda utredningar m. m. finnes i staten för rikskommissionen
anvisat ett belopp av 15 000 kronor. Hela anslaget för kommissionen uppgår
för närvarande till 80 000 kronor.
Forsvarslcommissionen har, såsom förut omnämnts, ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida rikskommissionens nuvarande sammansättning, organisation
och medelstilldelning m. m. vore fullt lämpligt avvägda med hänsyn till verksamhetens
beskaffenhet och omfattning. En viss omgestaltning av nu rådande
organisation vore enligt kommissionens mening påkallad. Kommissionen har
därför föreslagit, att i rikskommissionens ställe skulle träda ett nytt centralt
organ, kallat »försvarsberedskapsnämnden».
I fråga örn uppgifterna för och organisationen av det ifrågavarande centralorganet
har försvarskommissionen framhållit, att krigsförberedelsearbetet
på industriens område vore av en annan natur än på övriga verksamhetsfält,
vadan organisationen för det industriella krigsberedskapsarbetet måste
upprättas efter andra grunder än beträffande näringslivet i övrigt. Kommissionen
framhåller, att i krig på industriens område åsyftades ett nyskapande
av industriprodukter under andra betingelser än i fredstid, vilket
krävde ingående tekniska förberedelser långt i förväg. Inom näringslivets
övriga områden syntes det väsentliga vara att förbereda ett tillvaratagande
och en fördelning av befintliga tillgångar eller ett angivande av de allmänna
grunder, efter vilka verksamheten borde bedrivas; beredskapsarbetet komme
följaktligen här att i huvudsak avse administrativa uppgifter. En bestämd
skillnad förelåge sålunda mellan förberedelsearbetet på industriens område
och på andra verksamhetsfält. Denna skillnad vore av sådan art, att det
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
syntes vara både berättigat och ändamålsenligt att skilja på begreppen
industriell och administrativ beredskap samt att taga hänsyn därtill vid
en omorganisation av den ledande centralmyndigheten.
Beträffande först den industriella försvar sberedskapen har försvarskommissionen
anfört, bland annat, att på grund av samhörigheten mellan
krigsmaterieltillverkning och industriell verksamhet över huvud det måste
ur såväl militär som allmän synpunkt anses nödvändigt, att planläggningsoch
beredskapsarbetet i fredstid sammanhölles och leddes av ett gemensamt
organ, som kunde överblicka hela verksamhetsområdet. Mot bakgrunden
härav ville det synas som örn varken rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
eller de militära förvaltningsmyndigheterna för närvarande
skulle vara rustade att ordna de frågor, som sammanhängde med detta förberedelsearbete,
utan att en viss omgestaltning av den nuvarande organisationen
vore påkallad. För att centralorganet skulle kunna lösa sina uppgifter
erfordrades emellertid icke blott en ändamålsenlig organisation utan även
medelstillgångar. — I sistnämnda avseende anförde försvarskommissionen
vidare:
Principiellt sett borde till detta organs förfogande ställas alla de medel för industriens
krigsorganisation, vilka icke äro avsedda för det planläggningsarbete i
fråga örn krigsmaterieltillverkningens detaljer, vilket det tillkommer de olika försvarsgrenarnas
förvaltningsmyndigheter att utföra. Med dessa medel skulle sålunda
bestridas utgifterna förde utredningsarbeten, experiment och försökm.m.,
som äro av betydelse för samtliga försvarsgrenar gemensamt och i många fall av
vikt jämväl med hänsyn till den allmänna försörjningen under krig. Kommissionen
tinner det emellertid icke vara möjligt att på förhand fixera ett bestämt
belopp för här avsett ändamål. Vid dylikt förhållande synes det i stället
vara mest angeläget att så ordna, att alla de medel, som avses för den industriella
försvarsberedskapen, verkligen komma till den mest ändamålsenliga
användningen. Under alla förhållanden erfordras medel såväl för det centrala
arbetet som för detaljplanläggningen vid förvaltningsmyndigheterna.
Kommissionen anser sig böra räkna med att ett belopp av omkring 150 000
kronor årligen ställes till den centrala myndighetens förfogande. Emellertid
är därmed icke sagt, att dessa medel skola tagas i anspråk enbart för de
arbeten, som utföras direkt för centralorganets räkning. Fastmer är det ändamålsenligt,
att enligt detta organs disposition större eller mindre delar av det
samfällda beloppet tagas i anspråk, utom för myndighetens egen räkning,
även för de olika förvaltningsorganens industriella beredskapsarbete. Omvänt
kan det befinnas både erforderligt och önskvärt, att för vissa arbetens utförande
medel från försvarsgrenarna ställas till den centrala myndighetens
förfogande. Kommissionen vill särskilt betona, att ett rationellt utnyttjande
av de medel, som avses för det industriella beredskapsarbetet, förutsätter
smidighet vid deras fördelning och hänsyn till olika åtgärders större eller
mindre betydelse ur beredskapssynpunkt. Med ovan förordat tillvägagångssätt
torde dessa krav bliva beaktade, samtidigt som den centrala myndigheten
tillförsäkras nödig rörelsefrihet och arbetsmöjligheter. I enlighet med
den här återgivna tankegången har kommissionen vid beräknandet av de
olika försvarsgrenarnas årliga materielanslag förutsatt, att delar av dessa
komma att ställas till centralmyndighetens förfogande.
Förberedelsearbetet för industriens verksamhet i krig borde, anför försvarskommissionen
vidare, givas en djupgående förankring i det militära
105
Kungl. Majus proposition nr 225.
förvaltningsväsendet, varjämte ett nära samband med det rent militära försvarsberedskapsarbetet
måste förefinnas. Centralmyndigheten borde därför
bestå av representanter för såväl militära myndigheter som för industriell
och teknisk vetenskap. Försvarskommissionen ansåge, att centralmyndigheten
lämpligen borde bestå av en styrelse med ett verkställighetsorgan under
ledning av en chef, förslagsvis benämnd industridirektör.
Styrelsen, som skulle utöva högsta ledningen av verksamheten inom centralmyndigheten,
syntes lämpligen böra utgöras av tolv personer, nämligen
dels ordföranden, tillika ordförande i centralmyndigheten för den administrativa
försvarsberedskapen, och dels följande personer, nämligen chefen för
försvarsstaben, cheferna för arméns tyg- och intendenturförvaltningar, marinförvaltningen,
flygmaterielförvaltningen och flygintendenturförvaltningen, industridirektören,
krigsmaterielinspektören samt tre av Kungl. Maj:t utsedda
personer, ägnade att företräda sakkunskapen inom industri och ingenjörsvetenskap.
Industridirektören borde åligga att upprätta planer för det industriella beredskapsarbetet
samt framlägga förslag i dessa hänseenden inför styrelsen.
Vid planläggningen av beredskapsarbetet borde industridirektören biträdas
av de tjänstemän, som inom de militära förvaltningsmyndigheterna vore föredragande
i krigsindustriärenden. Under industridirektören borde tjänstgöra
ett antal på olika tekniska områden sakkunniga personer, i regel högst fyra
till antalet.
Vad därefter beträffar den administrativa försvarsberedskapen kar
försvarskommissionen uttalat, att de arbeten, som ur försvarsberedskapssynpunkt
härutinnan borde komma till utförande, närmast torde avse:
uppgörandet av planer för den i krig erforderliga administrativa organisationen
i stort samt i anslutning härtill utarbetandet av förslag till lagstiftnings-
och författningsbestämmelser;
förberedandet av landets livsmedelskushållning samt planläggning av
arbetsmarknadens och den sociala hjälpverksamhetens beredskap;
beredskapsåtgärder på utrikeshandelns och sjöfartens område; samt
ekonomiska beredskapsåtgärder med avseende på penninge-, kredit- och
försäkringsväsendet.
Av de nämnda uppgifterna vore, anför försvarskommissionen vidare, vissa
av den art, att de i allt väsentligt kunde anses såsom engångsarbete. Detta
gällde bland annat den administrativa organisationens planläggande i stort
ävensom beredskapsarbetet med avseende å penninge-, kredit- och försäkringsväsendet.
På andra områden, exempelvis arbetsmarknadens, erfordrades ett
permanent fortgående beredskaps- och regleringsarbete. Det gemensamma
för alla organisationsområdena vore emellertid, att arbetet kunde anses i avsevärd
omfattning vara av planläggande natur samt att det intimt berörde
administrationen och dess organisatoriska förgreningar. På grund därav
syntes detta arbete lämpligen böra handläggas under en gemensam ledning,
vilken sålunda borde förbereda och ordna landets försvarsberedskap på
106
Kungl. Majus proposition nr 225.
administrationens, ekonomiens och näringslivets områden i andra hänseenden
än som berörde industrien.
Denna ledning syntes lämpligen böra organiseras efter samma grunder som
på det industriella området och följaktligen utgöras av en central myndighet,
bestående av en styrelse och ett verkställighetsorgan under ledning av en
chef, förslagsvis benämnd kanslichef. Styrelsen syntes lämpligen böra bestå
av tio ledamöter, nämligen ordföranden, gemensam med centralmyndigheten
för den industriella försvarsberedskapen, samt vidare chefen för försvarssta
ben, cheferna för socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium och
riksbanken, kanslichefen samt tre av Kungl. Majit förordnade ledamöter.
Vid planläggningsarbetet borde kanslichefen biträdas av en sekreterare, varjämte
medel borde stå till förfogande för sakkunnigutredningar.
Det organisatoriska samarbete mellan de båda centralmyndigheterna på
det industriella och administrativa området, som enligt försvarskommissionens
mening vore erforderligt, ansåge kommissionen på enklaste sätt åstadkommet
genom att ordföranden vore gemensam för de bägge styrelserna,
vilka sålunda tillsammans bildade en samfälld organisatorisk enhet: försvarsberedskapsnämnden.
Därvid syntes de båda centralorganen lämpligen
böra benämnas »försvarsberedskapsnämndens industriavdelning» resp.
»administrativa avdelning». För att giva en fastare form åt den gemensamma
ledningen ansåge försvarskommissionen det ändamålsenligt, att ordföranden,
industridirektören och kanslichefen inom försvarsberedskapsnämnden
bildade en »centraldelegation» för handläggning av gemensamma angelägenheter.
Under centraldelegationen borde lyda den för försvarsberedskapsnämndens
båda avdelningar gemensamma expeditionen, vilken borde
bestå av en sekreterare, tillika redogörare, samt expeditionspersonal.
Den av försvarskommissionen föreslagna kostnadsstaten för försvarsberedskapsnämnden
upptager arvoden till ordföranden å 5 000 kronor samt till
industridirektören och kanslichefen å vardera 15 000 kronor. Vidare hava
upptagits en tjänsteman i lönegraden B 24, biträde åt kanslichefen, en tjänsteman
i lönegraden B 21, föreståndare för expeditionen, ett kanslibiträde
i lönegraden B 7, en expeditionsvakt i lönegraden B 5 och ett kontorsbiträde
i lönegraden B 4. Sammanträdesarvoden ä 20 kronor per dag hava upptagits
allenast för dem av nämndens ledamöter, vilka icke äro statstjänstemän.
Kostnadsstaten slutar på ett belopp av 72 000 kronor. Att märka är
emellertid, att här icke upptagits något belopp för försöksverksamhet eller
för särskilda utredningar. Medel härför hava, såsom av det sagda framgår,
av försvarskommissionen förutsatts skola ställas till förfogande från de särskilda
försvarsgrenarnas materielanslag.
Av de hörda myndigheternas yttranden beder jag i detta sammanhang få
redogöra för följande.
Ii ikskom m iss immi för ekonomisk försvarsberedskap har förklarat sig giva sin
fulla anslutning till försvarskommissionens uttalanden såväl i vad anginge
behövligheten över huvud av ett sammanhållande organ på det ekonomiska
107
Kungl. Majus proposition nr 225.
försvarsberedskapsområdet som i vad anginge dettas allmänna ställning och
inflytande. Rikskommissionen ville, lika litet som i försvarskommissionens
betänkande avsetts, förorda någon inskränkning i de centrala militära förvaltningsmyndigheternas
egen tekniska organisation och deras självständiga
verksamhet med hänsyn till krigsmaterielens tekniska utveckling, anskaffning
och underhåll i fred. Å andra sidan ansåge rikskommissionen den hittillsvarande
erfarenheten hava ådagalagt behovet av såväl en intim samverkan
myndigheterna emellan med avseende på de rena krigsförberedelsearbetena
som en viss centralisering av verksamheten härutinnan, i syfte att skapa
möjligheter för ett planmässigt tillvaratagande av landets industriella resurser
under krigstid. Rikskommissionen ville därför förorda, att genom instruktionsbestämmelser
klart fastsloges detta organs åliggande att medverka
till att de förberedelsearbeten beträffande förnödenhetsanskaffningen under
krig eller krigsfara, vilka ankomme dels på centralorganet självt, dels på
vederbörande militära förvaltningsmyndigheter, i möjligaste män samordnades
samt bedreves på sådant sätt, att landets produktionsförmåga måtte
kunna i hela samhällets intresse på ändamålsenligaste sätt utnyttjas.
Rikskommissionen har i anslutning härtill ytterligare anfört:
För att centralorganet skall bli i stånd att lösa här angivna uppgifter
och hävda sin ansvarsfulla ställning erfordras, som försvarskommissionen
framhåller, häremot svarande medelstillgångar. Det föreslås fördenskull i
betänkandet, att ett belopp av omkring 150 000 kronor årligen skall ställas
till den centrala myndighetens förfogande för finansiering av krigsförberedelsearbetena
på det industriella området. Emellertid angives avsikten vara,
att ifrågavarande medel icke skola användas enbart för arbeten, som utföras
direkt för centralorganets räkning, utan att enligt detta organs disposition
större eller mindre delar av beloppet skola tagas i anspråk även för de olika
förvaltningsmyndigheternas industriella beredskapsarbete. A andra sidan
kan det enligt försvarskommissionens mening befinnas både erforderligt och
önskvärt, att för vissa arbetens utförande medel tillhandahållas den centrala
myndigheten från försvarsgrenarnas sida.
Huru försvarskommissionen tänkt sig att här ifrågavarande medelstilldelning
budgetmässigt skall ordnas, framgår icke med full tydlighet av betänkandet.
Det anföres härom blott, att kommissionen vid beräknandet av de
olika försvarsgrenarnas årliga materielanslag förutsatt, att delar av dessa
komma att ställas till centralmyndighetens förfogande. Någon bestämd upplysning
lämnas däremot icke angående storleken av de medel, som ansetts
på ovan angivet sätt böra tillhandahållas av varje särskild försvarsgren.
Skälet varför i förslaget ej närmare fixerats, från vilka särskilda anslag och
med vilka belopp i de enskilda fallen de ifrågavarande medlen för de i viss
mån gemensamma industriella beredskapsarbetena skola tagas, synes hava
varit, att en smidigare fördelning av medlen med hänsyn till behoven skulle
främjas, om denna ej bleve i förväg fastlåst. Ehuru rikskommissionen uppskattar
det sålunda angivna syftet, står det dock klart för kommissionen,
att ansvaret för ett och samma anslags riktiga och ändamålsenliga utnyttjande
icke utan mycket stora olägenheter kan delas mellan två eller flera
förvaltande myndigheter. Kommissionen finner sig därför böra påyrka, att
de siirskilda medel, vilka kunna komma att anslås till arbeten på den industriella
beredskapens område av mera allmän natur, må i sin helhet i form
av reservationsanslag uppföras på det centrala krigsberedskapsorganets stat.
108
Kungl. Majus proposition nr 225.
I fråga om den organisatoriska utformningen av den föreslagna nya försvarsberedskapsmyndigketen
har rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
påpekat, att enligt försvarskommissionens förslag det sammanhållande
elementet mellan de två i huvudsak självständiga industriella och
administrativa centralorganen bleve egentligen blott den gemensamme ordföranden,
biträdd av cheferna för de två verkställighetsorganen. Arbetet
komme emellertid att i allt väsentligt bliva uppdelat på de två i huvudsak
fristående avdelningarna. I anslutning härtill har rikskommissionen anfört
följande:
Att industriberedskapsarbetet i mångt och mycket är av annan natur än
övriga hithörande arbeten är i och för sig fullt riktigt och motiverar också,
att den befattningshavare, vilken närmast handhar ledningen av förstnämnda
arbete, kan bedriva sin verksamhet med en viss självständighet. — — —.
Men det starka betonandet av denna olikhet i förening med en uppenbar
underskattning av beredskapsarbetets betydelse och omfattning på andra
områden än det industriella har kommit försvarskommissionen att i viss
mån förbise det gemensamma i verksamheten på hithörande fält och för
delen av en fastare sammansluten organisation.
Beredskaps- och planläggningsarbetena på andra områden än det industriella
måste visserligen till en del betraktas som engångsarbeten, örn ock i
fortsättningen en periodisk översyn och revision av uppgjorda planer och
förslag kan vara behövlig. Delvis måste de dock otvivelaktigt bliva av fortlöpande
natur; i samma mån bliva de ock mera att jämställa med beredskapsarbetena
på det industriella området. Så är till en viss grad fallet
beträffande de utredningar, som måste bedrivas ifråga örn livsmedelsförsörjningen,
där verksamheten ingalunda kan inskränkas till att blott ange konturerna
av de behövliga reglerings- och kontrollorganen utan därjämte bör
omfatta° ett noggrant följande och registrerande av utvecklingen med avseende
på produktions- och avsättningsförhållandena samt uppdragandet av
grundlinjer för däremot svarande produktionsomläggningar och regleringsåtgärder.
Det synes sannolikt, att dylika åtgärder för att erhålla tillbörlig
verkan kunna behöva vidtagas ganska snabbt efter utbrottet av en kris.
Därvid kan bland annat komma i fråga för staten att med kort frist nödgas
omhändertaga vid en avspärrning uppstående varuöverskott, som eljest skulle
exporteras men vid krigsfall böra tjäna till att utdryga folknäringen. I än
högre grad gäller det ovan anförda beträffande bränslehushållningen, som
endast i förbigående omnämnes i försvarskommissionens redogörelse för hithörande
förhållanden, trots att dess planläggning för avspärrningstillfällen
bör räknas till de viktigaste beredskapsuppgifterna. Vad slutligen angår
arbetsmarknadsfrågorna framhålles av kommissionen själv, att förberedandet
av de behövliga åtgärderna kräver ett permanent beredskapsarbete i fredstid
under en central ledning, vilken bör stå i förbindelse såväl med den
militära ledningen som med centralorganet för den industriella försvarsberedskapen.
Speciellt måste här beaktas det omfattande arbete, som genom
gällande författningar uppdragits åt den nuvarande rikskommissionen med
avseende på beviljandet av uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring
vid mobilisering, vilket arbete nödvändigtvis måste tillkomma jämväl
den myndighet, som enligt den nya organisationen kommer att efterträda
rikskommissionen.
Av det sagda torde framgå, att beredskapsarbetena på industriområdet i
vissa hänseenden icke kunna anses vara till sin art så helt skiljaktiga från
109
Kungl. Majus proposition nr 225.
motsvarande arbeten beträffande andra delar av näringslivet, som försvarskommissionen
gör gällande. I åtskilliga fall förhåller det sig även så, att
beredskapsarbetena på olika områden i rätt hög grad gripa in i varandra
och därför måste behandlas i ett sammanhang och ur gemensamma synpunkter.
Det sistnämnda visar sig t. ex. vid behandlingen av sådana försörjningsfrågor
som dem, vilka angå livsmedels- och beklädnadsindustrierna,
bränslehushållningen, tillgodoseendet av saltbehovet och konstgödselbehovet
m. m.
Naturligt är, att försvarskommissionen utifrån de utgångspunkter, som
måste vara bestämmande för dess arbete, kommit att behandla försvarsberedskapsnämnden
och dess verksamhet endast med hänsyn till dess betydelse
för den rena krigshushållningen, d. v. s. med hänsyn till behoven
under en situation, då landet blir indraget i krig eller hotas av krigsfara.
De förberedelser, som ankomma på det centrala försvarsberedskapsorganet,
böra emellertid avse förhållandena ej blott under krig och krigsfara utan
även under ett krisläge, som föranletts t. ex. av allvarliga störningar i de
internationella förbindelserna. Under ett sådant läge komma antagligen
frågorna rörande folkförsörjningen och näringslivets upprätthållande i allmänhet
att tillvinna sig det huvudsakliga intresset, medan däremot tillgodoseendet
av krigsmaterielbehoven blir en jämförelsevis mindre betydelsefull
fråga. Samma synpunkt bidrager att ytterligare understryka sambandet
mellan de olika beredskapsuppgifterna, enär det just är egenskapen av direkt
krigsförberedelse, som i väsentlig mån ger det industriella beredskapsarbetet
dess säregna prägel.
Yad här anförts talar bestämt för att det planerade nya centralorganet
erhåller en mera homogen karaktär än den av försvarskommissionen föreslagna
institutionen, vilken, som förut nämnts, består av två väsentligen
självständiga delar med ringa inbördes förbindelse.
Naturligast förefaller det vara att vid utformningen av den nya institutionen
närmare anknyta till den nuvarande rikskommissionen, omändra denna
i delar, där den visat sig mindre ändamålsenlig, men bibehålla den i de
stycken, där organisationen alltfort kan anses tjänlig och användbar.
Yad först beträffar namnet på det nya centralorganet förmenar rikskommissionen,
att tillräckliga skäl ej framförts att frångå det nuvarande
namnet »rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap». Det har visserligen
gjorts gällande, att uttrycket »ekonomisk försvarsberedskap», i den mån
det icke åsyftade finansiella förhållanden, skulle kunna giva anledning till missförstånd.
Till en viss grad delar rikskommissionen den uppfattningen, att
termen ekonomisk försvarsberedskap ej är fullt träffande, eftersom det arbete,
som här avses, sträcker sig vida utöver det ekonomiska fältet i egentlig bemärkelse.
Emellertid synas så stora olägenheter vara förbundna med en
ändring av det namn, varunder det centrala försvarsberedskapsorganet på
här ifrågavarande område sedan flera år blivit känt bland allmänheten —
frånsett att en namnförändring till en början skulle medföra åtskilliga kostnader
genom anskaffningen av nya blanketter och viss annan materiel —
att kommissionen vill förorda ett bibehållande av den nuvarande benämningen
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, vilken i dagligt
tal plägar förkortas till allenast »rikskommissionen».
Kommissionen bör bestå av en enda korporation, vilken förutom ordföranden
utgöres av dels vissa ordinarie ledamöter, dels ett antal extra ledamöter.
De ordinarie ledamöterna, vilka skola utgöra kommissionens fasta
kärna, och alltid kallas till förekommande plenisammanträden, torde kunna
Ilo
Kungl. Majlis proposition nr 225.
vara till antalet lika inånga, som antalet sådana ledamöter i den nuvarande
rikskommissionen, nämligen utom ordföranden tio stycken. De utgöras
lämpligen av följande personer:
Cliefen för försvarsstaben
» » armén
» » marinen
» » flygvapnet
» > socialstyrelsen
» » lantbruksstyrelsen
» » kommerskollegium
verkställande direktören hos ingenjörsvetenskapsakademien samt två av
Kungl. Maj:t utsedda personer, varav
en sakkunnig i industriella frågor och
en representant för allmänna medborgerliga intressen.
Det sålunda sammansatta kollegiet av ordinarie ledamöter äger ett starkare
militärt inslag än vad fallet är i den nuvarande rikskommissionen, där
utom ordföranden, som kan vara antingen en militär eller civil person, antalet
militära ordinarie ledamöter är blott två, nämligen cheferna för generalstaben
och marinstaben. Att ersätta dem med allenast chefen för den föreslagna
gemensamma försvarsstaben skulle innebära en både numerärt och
sakligt alltför svag militär representation. Därför har det ansetts nödvändigt
att här bereda plats även för de tre försvarsgrenscheferna. Förutom
dem måste emellertid under alla förhållanden chefen för försvarsstaben som
ordinarie ledamot tillhöra kommissionen.
De extra ledamöterna torde böra utgöras av dels de militära förvaltningscheferna
samt generalfältläkaren, dels cheferna för vissa civila ämbetsverk
(ej fullt så många som de, vilka äro representerade i den nuvarande
rikskommissionen), dels vissa särskilda befattningshavare, nämligen kabinettssekreteraren,
krigsmaterielinspektören, riksbankschefen och riksgäldsdirektören,
dels en representant vardera för Sveriges industriförbund, Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, Sveriges allmänna sjöfartsförening tillsammans
med Sveriges redareförening, Sveriges allmänna exportförening och Svenska
bankföreningen, dels slutligen en av Kungl. Majit utsedd sakkunnig i författningsfrågor.
Möjlighet bör därjämte finnas att, där så skulle anses
lämpligt med hänsyn till inom kommissionen pågående arbeten eller till
förberedande av verksamheten inom planlagda kristidsorganisationer, utöka
kommissionen med ytterligare en eller flera extra ledamöter, vilka utses av
Kungl. Majit på kommissionens förslag.
Beträffande krigsmaterielinspektören har inom rikskommissionen yppats
någon tvekan, huruvida han borde vara ledamot av kommissionen, på den
grund att hans uppgift ur försvarsberedskapssynpunkt knappast kunde betraktas
såsom varande av egentligen positiv innebörd. Med hänsyn till att
denne befattningshavare genom sin verksamhet måste komma att få en god
kännedom om den svenska krigsmaterielproducerande industrien ävensom
därtill att hans eget arbete torde komma att gagnas genom ledamotskap av
rikskommissionen, hava likväl övervägande skäl ansetts finnas att föreslå
honom såsom självskriven extra ledamot.
Till plenisammanträde bör ordföranden äga rätt att kalla vilken som helst
av de extra ledamöterna, beroende på de ärenden som förekomma.
Ledamot, som är chef för statsinstitution, ävensom kabinettssekreteraren
bör äga en generell rätt att låta sig företrädas av underställd befattningsningshavare
samt att vid sammanträde låta sådan befattningshavare närvara
som sakkunnigt biträde.
lil
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bland kommissionens ledamöter, ordinarie oell extra, utses vissa utskott,
vilka äga full beslutanderätt å kommissionens vägnar i de grupper av frågor,
som hänskjutits till deras handläggning. Denna utskottsorganisation synes
böra givas en fastare utformning än i den nuvarande rikskommissionen,
och bör därvid sakkunskapen bland de extra ledamöterna bättre tillvaratagas.
Två ständiga utskott böra under alla förhållanden finnas, nämligen ett
industriutskott och ett folkförsörjningsutskott. Andra utskott torde kunna
tillsättas allteftersom behov därav framträder.
Av försvarskommissionen har föreslagits att — i motsats mot vad fallet
är med den nuvarande rikskommissionen —- sammanträdesarvodena skola
utgå endast till de ledamöter, som icke äro befattningshavare i statens tjänst.
Rikskommissionen anser, att något egentligt skäl för en sådan åtskillnad i
arvodeshänseende de särskilda ledamöterna emellan ej föreligger, och föreslår
därför, att den nuvarande ordningen i detta fall bibehålies.
Kommissionens kansli bör liksom den nuvarande rikskommissionens ställas
under ledning av en chef, kallad kanslichef. Den anordning, som föreslagits
av försvarskommissionen med två sidoordnade chefer, var och en svarande
för sin avdelning av kansliet men med en gemensam expedition och biträdespersonal,
måste anses organisatoriskt olämplig. Den synes logiskt leda till
att ordföranden bleve den verklige chefen för kansliarbetet, men detta bomme
att ställa andra anspråk på ordföranden än som av honom med hans ställning
rimligen kan begäras.
Kansliet fördelas på en industriavdelning och en allmän avdelning, vartill
kommer en för hela kansliet gemensam expedition. Industriavdelningen
ledes av en särskild avdelningschef (den föga tilltalande titeln »industridirektör»
bör undvikas), medan den allmänna avdelningen bör kunna direkt
förestås av kanslichefen, vilken till sin medhjälpare har en sekreterare i
lönegraden B. 26. På industriavdelningen tjänstgör under avdelningschefen
teknisk personal, som avlönas från det allmänna anslaget för den industriella
försvarsberedskapens ordnande. Exj:>editionen förestås av en aktuarie i
lönegraden B. 21, varjämte å densamma tjänstgör ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde,
en expeditionsvakt samt dessutom extra biträdespersonal i erforderlig
omfattning.
Detta förslag till organisation av kansliet skiljer sig från motsvarande
organisation inom den nuvarande rikskommissionen bland annat däri, att
någon särskild föredragande för folkförsörjningsfrågor ej upptagits. Förslaget
räknar i stället med att arbetena på detta liksom på övriga områden,
som icke tillhöra det industriella förberedelsearbetet, skola bedrivas under
direkt ledning av kanslichefen. Givetvis skulle det för kommissionen vara
av största värde att fortfarande hava hos sig anställd en särskilt kvalificerad
person såsom ständig föredragande i livsmedelsfrågor och andra ärenden
rörande folkförsörjningen. Dock har kommissionen ej ansett en dylik befattning
vara för kansliarbetet alldeles oumbärlig under den bestämda förutsättningen,
att å rikskommissionens stat upptages en summa av åtminstone
10 000 kronor för utredningar och för ersättning åt tillkallade sakkunniga
å kommissionens allmänna avdelning. Härav torde ett lämpligt
belopp avses för en sakkunnig på jordbruks- och folkförsörjningsområdena,
som kan mera permanent stå till kommissionens förfogande. För övrigt
synes det — sedan numera de grundläggande undersökningarna och planläggningsarbetena
av organisatorisk art i stort sett utförts — för kommissionen
bliva i första rummet behövligt att för de mångskiftande uppgifter,
vilka komma att åvila allmänna avdelningen, i mån av behov kunna anlita
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
experter på olika specialområden. Härjämte bör, i överensstämmelse med
vad kommissionen ovan föreslagit, möjlighet finnas att för försök och dylikt
rörande folkförsörjningen tillfälligtvis taga i anspråk någon del av de för det
industriella beredskapsarbetet anvisade medlen.
Av den anledningen, att den på allmänna avdelningen placerade sekreteraren
skulle komma att i viss mån ersätta den ene av de nuvarande föredragande
tjänstemännen och det därför även torde vara lämpligt att åt
honom uppdraga föredragningen i vissa ärenden, har rikskommissionen ansett,
att sekreteraren bör placeras i lönegraden B. 26 i stället för i lönegraden
B. 24, såsom försvarskommissionen tänkt sig beträffande den som biträde åt
kanslichefen anställde tjänstemannen.
Till industriavdelningen böra i huvudsak hänföras frågor rörande industriens
krigsorganisation och tekniskt industriella frågor. Alla andra frågor
och ärenden böra principiellt falla under allmänna avdelningen. Dit bör
sålunda förläggas uppgörandet av allmänna organisationsplaner och författningsförslag,
planläggningen av bränsle- och livsmedelsförsörjningen, behandlingen
av frågor rörande uppskov med värnpliktstjänstgöring vid mobilisering
och övriga frågor rörande arbetsmarknaden, planläggningen beträffande
handel, sjöfart och finansväsen m. m.
Då ledningen av arbetet rörande industriens krigsorganisation måste anses
som en synnerligen maktpåliggande uppgift, som kräver speciella kvalifikationer,
synes det rimligt, att chefen för industriavdelningen i avlöningshänseende
jämställes med kanslichefen.
Av försvarskommissionen har föreslagits, att såväl »industridirektören»
som kanslichefen skulle vara ledamöter av vederbörande styrelse. Ett dylikt
ledamotskap synes icke nödvändigt för att de skola bli i stånd att göra sitt
inflytande tillbörligt gällande. Liksom i den nuvarande rikskommissionen
är fallet beträffande kanslichefen och de föredragande tjänstemännen, böra
emellertid kanslichef och avdelningschef äga reservationsrätt i kommissionen
och dess utskott.
Samtliga å kommissionens stat uppförda befattningshavare, nämligen
kanslichefen, avdelningschefen å industriavdelningen, sekreteraren, aktuarien,
kanslibiträdet och kontorsbiträdet torde böra utnämnas eller konstitueras
som ordinarie befattningshavare, varvid de två förstnämnda placeras i lönegrad
A. 2, sekreteraren i lönegrad B. 26, aktuarien i lönegrad B. 21, kanslibiträdet
i lönegrad B. 7 och kontorsbiträdet i lönegrad B. 4. Expeditionsvakten
torde helst icke böra uppföras som befattningshavare å ordinarie
stat av det skälet, att för denna befattning lämpligast synes böra ifrågakomma
en pensionerad underofficer. Detta medför en besparing i den av
försvarskommissionen föreslagna lönestaten med c:a 3 100 kronor, varemot
de föreslagna expensmedlen torde böra höjas med c:a 2 400 kronor. En viss
ytterligare höjning av dessa torde vara berättigad med hänsyn till den allmänna
utökning av kommissionens verksamhet, som förslaget innebär.
Piikskommissionen har i anslutning till det sagda uppgjort ett förslag till
stat för det föreslagna centralorganet, slutande på ett belopp av 78 000
kronor, därav avlöningar till ordinarie tjänstemän 52 200 kronor, arvode till
ordföranden 5 000 kronor, sammanträdesarvoden 2 000 kronor, ersättningar
åt tillkallade sakkunniga 10 000 kronor samt expenser, bränsle, lyse m. m.
8 800 kronor. Härtill kommer förenämnda anslagsbelopp å 150 000 kronor
till kostnader för den industriella försvarsberedskapens ordnande.
Arméförvaltningen har i fråga om försvarskommissionens förslag till organisation
av försvarsberedskapsnämnden anfört bland annat följande:
Kungl. Majus proposition nr 225.
113
Den föreslagna omorganisationen av rikskommissionen giver i flera avseenden
anledning till invändningar. Arméförvaltningen Ilar därför, såsom
av det efterföljande kommer att framgå, kommit till den uppfattningen, att
■den nuvarande organisationen i sina huvuddrag bör bibehållas. Däremot
synes intet vara att erinra emot att någon jämkning vidtages ifråga örn den
personal, som skall tillböra kommissionen såsom ordinarie eller extra ledamöter.
I detta sammanhang må framhållas, att en förändring av centralorganets
namn, vilket numera vunnit hävd, bör undvikas. Benämningen »Kikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap)» är mera betecknande för centralorganets
uppgifter än försvarsberedskapsnämnden.
Med hänsyn till de erfarenheter och önskemål, som från de militära förvaltningsmyndigheternas
sida framkommit under rikskommissionens hittillsvarande
verksamhet, torde den föreslagna försvarsberedskapsnämndens huvuduppgifter
rörande planläggningsarbetet för industriens krigsorganisation såsom
ledande och övervakande organ kunna sammanfattas på följande sätt:
1) uppgörande av organisationsplaner för de industriledningsorgan m. m.,
vilka avses skola ansvara för den industriella verksamhetens upprätthållande
och ändamålsenliga inriktande under krig,
2) fördelning i samråd med de militära myndigheterna av den industriella
kapaciteten under hänsynstagande jämväl till civilbefolkningens och de civila
myndigheternas behov. (Nämnden bör sålunda endast undantagsvis ingripa
beträffande varuframställningens ordnande eller detaljutförande vid resp.
verk och fabriker),
3) planläggning av råvaruförsörjningen och tillgodoseende i övrigt av
industriens behov av förnödenheter och hjälpmedel, häri inbegripet utarbetandet
av förslag till erforderliga lagar och förordningar rörande beslag,
inventering, ransonering, inskränkningar i export och import m. m. samt
4) planläggning i stort av landets försörjning med sådana varor och förnödenheter,
som äro av mera allmän betydelse.
Av ovanstående torde framgå, att nämnden i huvudsak kommer att lösa
sina uppgifter genom s. k. byråarbete, nämligen insamlande av statistiska
m. fl. uppgifter, deras bearbetning samt organisations- och utredningsarbete.
Av den ovan gjorda sammanfattningen av nämndens viktigare uppgifter
och sättet för deras lösande torde framgå, att nämndens arbete i huvudsak
blir av löpande natur. För dess utförande erfordras dock viss kvalificerad
arbetskraft.
Kostnaderna för nämndens huvudsakliga arbeten komma alltså i stort
sett att bliva lika år från år. Erforderliga medel synas för den skull lämpligen
böra uppföras å nämndens ordinarie stat. Med ledning av hittills
vunna erfarenheter torde rikskommissionen böra beräkna och specificera
desamma. För speciella utredningar av större omfattning synas särskilda
medel böra av riksdagen äskas. Att låta kostnaderna för dessa arbeten,
vilka kunna komma att i huvudsak beröra det allmänna näringslivets intressen,
obligatoriskt belasta den militära budgeten, synes ej rimligt.
Då kommissionen säger: »I enlighet med den här återgivna tankegången
har kommissionen vid beräknandet av de olika försvarsgrenarnas årliga
materielanslag förutsatt, att delar av dessa komma att ställas till centralmyndighetens
förfogande», måste arméförvaltningen alltså framhålla,
dels att en dylik sammanblandning av medel icke kan godtagas ur förvaltningssynpunkt,
dels att en granskning av de olika materielanslagen icke giver vid handen,
att förutsättning för ett dylikt förfarande förefinnes.
Bihang till riksdagens protokoll 11136. 1 sami. Nr 225.
217 30 8
114
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Resultatet av en granskning av kommissionens förslag beträffande försvarsberedskapsnämnden
ger vid banden,
att centralorganet bör bibehålla sitt nuvarande namn av rikskommission
för ekonomisk försvarsberedskap samt i stort sett sin nuvarande organisation
och sammansättning,
att kommissionens arbetsuppgifter böra närmare preciseras i enlighet med
vad här av arméförvaltningen föreslagits,
att en omräkning av den i betänkandet föreslagna staten bör verkställas,
varvid i densamma även bör upptagas kommissionens årliga medelsbehov
för särskilda utredningar m. m., samt
att de militära förvaltningsmyndigheterna böra äga disponera över dem
anvisade årliga materielanslag, vilka icke tillåta någon överflyttning till centralorganet
och vilka medel icke få sammanblandas med detta organs medel.
Chefen för generalstaben har ansett det särskilt betydelsefullt, att försvarskommissionen
förordat åtgärder för åstadkommande av en fastare central
ledning av förberedelsearbetet för industriens verksamhet i krig. Det syntes
emellertid som örn målet skulle kunna nås genom en mindre vittgående
omgestaltning av den nuvarande rikskommission en för ekonomisk försvarsberedskap
än vad försvarskommissionen föreslagit och att genom bibehållande
av vad som inom den nuvarande organisationen befunnits lämpligt en sannolikt
gynnsammare grundval för arbetet skulle kunna skapas än genom ett
godtagande i alla delar av försvarskommissionens förslag.
Marinförvaltningen har förklarat sig i allt väsentligt biträda rikskommissionens
för ekonomisk försvarsberedskap nyss omförmälda förslag i fråga
örn rikskommissionens organisation och benämning. I fråga örn försvarskommissionens
förslag till medelstilldelning åt ifrågavarande organ har marinförvaltningen
anfört följande:
Beträffande medel för industriens krigsorganisation föreslår försvarskommissionen,
att ett belopp av c:a 150000 kronor årligen ställes till nämndens
förfogande »för de utredningsarbeten, experiment och försök m. m., som
äro av betydelse för samtliga försvarsgrenar gemensamt och i många fall
av vikt jämväl med hänsyn till den allmänna försörjningen under krig».
Dock framhålles ändamålsenligheten av »att enligt detta organs (nämndens)
disposition större eller mindre delar av det samfällda beloppet tages i anspråk
utom för myndighetens egen räkning, även för de olika förvaltningsorganens
industriella beredskapsarbete». Emellertid säges det vidare: »Omvänt
kan det befinnas både erforderligt och önskvärt att för vissa arbetens
utförande medel från försvarsgrenarna ställas till den centrala myndighetens
förfogande.»
Betänkandets anvisningar beträffande anslagets disposition samt beträffande
den tänkta överföringen av medel från nämnden till de militära förvaltningsmyndigheterna
och vice versa äro oklara. En dylik sammanblandning av
medel kan ej godtagas ur förvaltningssynpunkt. Den tilltänkta anordningen
skulle dessutom kitt kunna medföra slitningar mellan de bestämmande myndigheterna
inbördes samt försätta det centrala försvarsberedskapsorganet i
en svår och ömtålig ställning, som måhända skulle komma att menligt inverka
på dess ställning såsom förmedlande och sammanjämkande organ.
Då nämndens arbeten dessutom i huvudsak bliva av löpande natur, böra
de medel, som komma att ställas till nämndens förfogande till arbeten på
den krigsindustriella försvarsberedskapens område, uppföras å försvarsberedskapsorganets
stat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 115
Chefen för marinstaben har likaledes i princip anslutit sig till rikskommissionens
för ekonomisk försvarsberedskap utlåtande i denna del.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt gemensamma utlåtande
i fråga örn den av försvarskommissionen föreslagna försvarsberedskapsnämnden
anfört följande:
Namnförändringen synes icke välmotiverad. Nuvarande benämning, som
mera definierar det centrala organets uppgifter, och vilken benämning redan
är allmänt känd, bör bibehållas.
Enligt betänkandet skall industridirektören i försvarsberedskapsnämnden
vid planläggning av det industriella beredskapsarbetet biträdas av de tjänstemän,
som inom de militära förvaltningsmyndigheterna äro föredragande i
krigsindustriärenden. Detta synes icke lämpligt, då det i första hand är
de militära förvaltningsmyndigheterna, som bära ansvaret för förberedelsearbetet
inom vederbörligt förvaltningsområde. Omorganisationen bör emellertid
så uppläggas, att samarbete mellan centralorganet och de militära förvaltningsmyndigheterna
på bästa sätt möjliggöres.
Principen för medelsanvisning synes icke fullt tydligt angiven. Samtidigt
som förslaget avser, att en del för den centrala myndigheten erforderliga
medel skola anvisas från resp. försvarsmyndigheter, skall den centrala myndighetens
egna medel i viss utsträckning kunna tagas i anspråk för de olika
förvaltningsmyndigheternas industriella beredskapsarbete. Det är icke möjligt
att under dylika förhållanden inom flygledningen genomföra en ändamålsenlig
förvaltning av för berörda ändamål avsedda medel. Chefen för
flygvapnet och flygstyrelsen föreslå därför, att medel, avsedda för det industriella
beredskapsarbetet inom försvarsberedskapsnämnden, i sin helhet
uppföras på särskild stat. I
I likhet med såväl rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap Departementssom
de militära och förvaltningsmyndigheter, vilka yttrat sig i förevarande Zeferi.
organisationsspörsmål, finner jag vissa betänkligheter föreligga emot ett
fullständigt genomförande av försvarskommissionens förslag i denna del.
Redan i det föregående har jag uttalat den uppfattningen, att tillräckliga
skäl icke föreligga för att genomföra en namnförändring i fråga örn det
centrala organet för handhavande av det förevarande krigsförberedelsearbetet.
Jag anser således, att detta organ alltjämt bör benämnas »rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap.'').
Den skarpa åtskillnad mellan krigsförberedelserna på det industriella området,
å ena sidan, och inom näringslivets övriga områden, å den andra,
som av försvarskommissionen uppdragits och som fått uttryck i kommissionens
förslag örn inrättande av två från varandra skilda centralorgan för
liandhavandet av de bägge grenarna av förberedelsearbetet, anser jag — i
likhet med rikskommissionen —- icke göra sig gällande i den utsträckning
som försvarskommissionen synes förmena. Viii föreligger en principiell
skillnad, i det att på det industriella området åsyftas förberedelser för ett
nyskapande i krig av vissa förnödenheter i större utsträckning än i fred,
under det att på övriga områden förberedelsearbetet huvudsakligen går ut
på att under en avspärrning fördela befintliga tillgångar. Men att denna
principskillnad skulle vara av den betydelse, att därav skulle motiveras an
-
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ordnande av skilda organ för förberedelsearbetets kandliavande, synes mig
icke vara övertygande ådagalagt. Tvärtom lärer det otvivelaktigt förhålla
sig så, som ock rikskommissionen påpekat, att i åtskilliga fall beredskapsarbetena
inom de båda områdena gripa in i varandra ock därför tarva en
gemensam kandläggning, exempelvis beträffande försörjningsfrågor inom
livsmedels- ock beklädnadsindustriernas, bränslekuskållningens m. fl. områden.
Jag ansluter mig sålunda till de av myndigheterna gjorda uttalandena,
att rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap bör konstrueras
som ett enhetligt organ under en enhetlig ledning, låt vara med uppmärksamheten
riktad på de särförhållanden, som utmärka det industriella krigsförberedelsearbetet.
I fråga örn principerna för rikskommissionens inre organisation synes det
mig vara lämpligt att så mycket som möjligt bygga på den redan befintliga
organisationen, vilken visat sig vara i stort sett ändamålsenlig, och på denna
grund vidtaga de förändringar, som av utvecklingens krav eller eljest motiveras.
Dylika förändringar lära bland annat vara betingade av den utvidgning
av rikskommissionens uppgifter, som ligger i att rikskommissionen
framdeles torde böra fastare än hittills utöva ledningen av förberedelsearbetet
i stort på det industriella området. A andra sidan bör rikskommissionens
verksamhet alltjämt huvudsakligen bestå i att angiva riktlinjerna
för det mera detaljerade förberedelsearbetet, som bedrives inom de militära
förvaltningsorganen, samt att i övrigt verka för enhetlighet och samordning
av detta arbete.
Det nuvarande systemet med ett enhetligt ledamotskollegium, bestående
av, förutom ordföranden, dels ordinarie och dels extra ledamöter, synes
mig jämväl framdeles böra bibehållas. Detta system har den stora fördelen,
att rikskommissionen kan, med en fast, auktoritativ stomme, anpassas efter
de olika krav på sakkunskap, som de skilda verksamhetsområdena uppställa,
utan att ledamotsantalet bliver allt för stort.
Ordföranden lärer såsom hittills böra utses av Kungl. Maj:t.
De ordinarie ledamöterna synas mig, i anslutning till vad rikskommissionen
föreslagit, böra vara följande:
Chefen för armén,
» » marinen,
» » flygvapnet,
» » försvarsstaben,
» » socialstyrelsen,
» » lantbruksstyrelsen,
» » kommerskollegium,
verkställande direktören hos ingenjörsvetenskapsakademien, samt
två av Kungl. Majit utsedda personer, varav en sakkunnig i industriella
frågor och en representant för allmänna medborgerliga intressen.
De extra ledamöterna torde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande lämpligen
böra utgöras av följande personer, nämligen dels cheferna för arméförvaltningens
departement och sjukvårdsstyrelse, chefen för marinförvaltningen,
117
Kungl. Majlis proposition nr 225.
chefen (eventuellt souschefen) för flygförvaltningen, cheferna för medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och domänstyrelsen, dels riksbankschefen, riksgäldsdirektören
och krigsmaterielinspektören, dels slutligen en representant för
vardera av Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
Sveriges allmänna sjöfartsförening tillsammans med Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna exportförening och Svenska bankföreningen.
I fråga örn medelstilldelningen till centralorganet delar jag de betänkligheter,
som av de hörda myndigheterna anförts gentemot försvarskommissionens
förslag, att de medel, som av rikskommissionen erfordras för
bedrivande av förberedelsearbetet på det industriella området, skola ställas
till förfogande ur de särskilda försvarsgrenarnas materielanslag. Även örn
därmed skulle åstadkommas, att medelstilldelningen skulle kunna på ett
smidigt sätt lämpas efter behovet och ändamålet i varje särskilt fall och
vid olika tidpunkter, skulle för vederbörande förvaltningsmyndighet uppstå
en osäkerhet i fråga örn disponerandet av beviljade anslag, som tvivelsutan
skulle kunna medföra besvärliga konflikter. Jag förmenar fördenskull, att
för ifrågavarande ändamål bör å rikskommissionens stat upptagas ett särskilt
anslag.
Försvarskommissionen har föreslagit, att det belopp, som årligen borde
ställas till den centrala myndighetens förfogande för industriella krigsförberedelsearbeten,
borde sättas till omkring 150 000 kronor. Emellertid har
avsikten varit, att dessa medel icke skulle användas enbart för sådana arbeten,
som utföras direkt för centralorganets räkning, utan större eller
mindre delar därav skulle kunna av centralorganet ställas till förfogande förde
olika förvaltningsorganens industriella beredskapsarbete. Det belopp,
som enligt min mening bör upptagas på rikskommissionens stat, bör däremot
användas uteslutande för rikskommissionens egen räkning och synes
fördenskull kunna sättas lägre än det av försvarskommissionen ifrågasatta
beloppet. Såsom rikskommissionen i sitt yttrande anfört, lärer beloppet i
första hand böra tagas i anspråk för avlöning dels av teknisk personal, som
erfordras inom rikskommissionen för undersökningar rörande landets industriella
tillgångar samt för uppgörande av planer för den industriella försörjningens
ordnande, dels ock av annan tekniskt utbildad personal. Med
hänsyn härtill ävensom till behovet av specialutredningar i vissa frågor,
synes mig det ifrågavarande anslaget skäligen böra sättas till 80 000 kronor.
Vad därefter beträffar den för rikskommissionens verksamhet erforderliga
kanslipersonalen, erfordras framdeles liksom nu en chef för kansliarbetet,
lämpligen benämnd kanslichef. Å kansliet böra finnas dels en allmän avdelning,
vilken förestås direkt av kanslichefen, och dels en industriavdelning,
vilken under kanslichefen ledes av en särskild avdelningschef. Härtill
kommer en för kansliet gemensam expedition. Å den allmänna avdelningen
föreligger behov av en sekreterare. På industriavdelningen bör den förut
omförm alda tekniska personalen tjänstgöra. För expeditionen torde erfordras
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
en aktuarie såsom föreståndare, ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde samt
en pensionerad underofficer med arvode.
För ersättningar åt tillkallade sakkunniga på kansliets allmänna avdelning
synes, på sätt rikskommissionen anfört, befogat att avse ett belopp av 10 000
kronor årligen.
Med hänsyn till att rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
numera lärer få anses som en för försvarsväsendets ledning oumbärlig institution,
och densamma fördenskull bör permanent infogas i statsorganisationen,
anser jag dess kanslipersonal böra utnämnas eller konstitueras som
ordinarie befattningshavare. Kanslichefen lärer böra placeras i lönegraden
A 2 i allmänna avlöningsreglementet, vilket exakt motsvarar hans nuvarande
löneställning. Yad beträffar avdelningschefen å industriavdelningen har rikskommissionen
ansett, att jämväl denne borde placeras i lönegraden A 2.
För min del finner jag icke skäligt att föreslå högre löneplacering än enligt
lönegraden A 1 för denne befattningshavare. Av övriga tjänstemän synes
sekreteraren böra placeras i lönegraden B 26, aktuarien i lönegraden B 21,
kanslibiträdet i lönegraden B 7 och kontorsbiträdet i lönegraden B 4.
Bikskommissionens ordförande bör alltjämt åtnjuta ett arvode av 5 000
kronor. Sammanträdesarvoden till ledamöterna synas mig liksom nu böra
utgå efter 20 kronor för sammanträdesdag till samtliga ledamöter, vare sig
de äro i statstjänst eller icke.
Vad rikskommissionen i remissvaret yttrat därom, att arvodet till den för
expeditionstjänsten behövlige pensionerade underofficeren skulle utgå av
expensmedel, kan jag icke biträda. Ifrågavarande arvode bör uppenbarligen
belasta anslagsposten till avlöningar. Av denna anledning anser jag, att
rikskommissionens expensanslag kan sättas lägre än som i yttrandet angivits,
förslagsvis till 6 000 kronor.
Enligt den av mig sålunda förordade organisationen komma de årliga
kostnaderna för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap att uppgå
till cirka 80 000 kronor förutom anslaget för den industriella försvarsberedskapens
ordnande å 80 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
119
Avd. II. Arméorganisationen.
I. Allmänna grunder för arméorganisationen.
Allmänna synpunkter.
Genom 1925 års försvarsbeslut vidtogos — under hänvisning till den inträdda
förbättringen i landets militärpolitiska läge — vissa begränsningar i
vårt lands försvarsanordningar, medförande en kvantitativ minskning beträffande
såväl freds- som krigsorganisationerna. Sålunda indrogos vissa i
fred bestående truppförband, kaderbeskärningar vidtogos vid de kvarvarande
truppförbanden, den för fredstjänstgöringen uttagna värnpliktskontingenten
minskades, varjämte slutligen utbildningstiden i jämförelse med tidigare
gällande värnpliktslag inskränktes. Principiellt sett byggde emellertid försvarsordningen
på samma organisatoriska grunder som förut.
Försvars/commissionen har anfört, att åtskilliga erinringar riktats mot
organisationen enligt 1925 års härordning. Samtidigt med att kommissionen
framlagt sin uppfattning angående de allmänna kvantitativa och kvalitativa
fordringar, som en ny arméorganisation enligt kommissionens mening borde
fylla, har kommissionen emellertid sagt sig icke vilja underlåta att erinra
örn nödvändigheten, att vid frågornas bedömande även de ekonomiska och
sociala konsekvenserna hölles för ögonen. Det vore i regeln ofrånkomligt
att med hänsyn till ekonomiska och personliga bördor vidtaga modifikationer
i det ur militär synpunkt önskvärda. Dock finge icke dessa begränsningar
ske i sådan omfattning, att arméorganisationen icke kunde fylla de
krav, som med hänsyn till rikets försvar kunde komma att ställas på densamma.
Krigserfarenheterna borde, i den mån de vore på våra förhållanden
tillämpliga, vid bedömandet av de på sistnämnda frågor inverkande faktorerna
i möjligaste mån beaktas.
Krigsorganisationens kvantitativa omfattning inom ramen av landets resurser
vore allmänt sett naturligen avhängig av det antal truppförband m. m.,
som av strategiska skäl vore erforderligt. Vad den kvalitativa beskaffenheten
av krigsorganisationen beträffade, måste enligt kommissionens mening
såsom allmän fordran uppställas, att truppförbanden, bedömda med hänsyn
till rådande tekniska och taktiska förhållanden, skulle vara operationsdugliga.
De faktorer, som inverkade på kvaliteten, måste därför så tillgodoses, att
nämnda fordran uppfylldes. Denna synpunkt måste alltid, även vid av
ekonomiska och andra skäl vidtagna modifikationer, hållas i ögonsikte.
Möjligheterna att vid mobilisering uppställa en fälthär vore — oavsett
antalet i fred befintliga truppförband — i kvantitativt hänseende närmast
beroende av dessa förbands befälstillgång och den utbildade värnpliktskontingentens
styrka. Fälthiirens kvalitet åter vore beroende på kvalificerad
Departements
chefen.
120 Kungl. Majlis proposition nr 225.
befälspersonal och av de värnpliktigas utbildning samt av truppförbandens
struktur och materieltillgång, sedda ur synvinkeln av krigsteknikens och
den därpå grundade taktikens krav. Vad beträffar fyllandet av befälsbehovet,
hade år 1925 den begränsningen vidtagits, att den aktiva kaderns
styrka i första hand beräknats efter det för förvaltningen och utbildningen
i fred föreliggande behovet. Det vid mobilisering erforderliga ytterligare
befälet skulle fyllas genom icke aktiv personal av olika kategorier, varvid
man främst avsett en utbyggnad av den reservstat för officerare och underofficerare,
vilken tillkommit genom 1914 års härordningsbeslut. Reservstaten
hade emellertid även den blivit av kostnadsskäl tilltagen snävare än vad
de militära synpunkterna betingat, varjämte en nyrekrytering av denna stat
intill år 1935 icke ägt rum på grund av tillgången på personal inom den
av reduceringarna i samband med 1925 års försvarsordning föranledda övergångsstaten.
De begränsningar i befälskadern, som här berörts, hade medfört
en sänkning i den kvalitet, som för krigsorganisationen ursprungligen
beräknats. I samma riktning hade den begränsning beträffande materielanskaffningen,
som av kostnadsskäl ansetts nödvändig, verkat. Truppförbandens
materielutrustning kunde nu icke i allo anses motsvara den tekniska
utrustningens krav, och 1925 års arméorganisation hade över huvud
taget icke erhållit den struktur, krigserfarenheterna betingade.
Frågan örn trupp förbandens operationsduglighet sammanhängde naturligen
också med krigsorganisationens kvantitativa omfattning. Allmänt taget
gällde nämligen, att den numerära omfattningen av de styrkor, vilka vid
mobilisering kunde uppställas, alltid vore beroende av fredsorganisationens
samlade kapacitet beträffande befäl och utbildade värnpliktiga. Örn den
fredsorganisatoriska ramen avpassades efter de krav en viss såsom nödvändig
befunnen krigsorganisation uppställde, skulle efter kommissionens mening
erhållas en naturlig relation mellan freds- och krigsorganisationerna. Därmed
skulle också den riktiga betingelsen för en rationell avvägning mellan
kvantitets- och kvalitetsfrågorna skapas. Krigsorganisationens behov borde
sålunda utgöra grunden för fredsorganisationens uppbyggande. Även örn
ekonomiska och andra skäl nödvändiggjorde vissa modifikationer, finge dock
aldrig avkall göras på den kvalitet, som krävdes, för att förbanden skulle
bliva operationsdugliga.
Vad försvarskommissionen sålunda anfört angående de allmänna synpunkter,
som måste vinna beaktande vid utformandet av arméns krigs- och
fredsorganisationer, överensstämmer i stort sett med min egen mening.
I fråga om den kvantitativa omfattningen av den för vår armé erforderliga
krigsorganisationen har jag, såsom redan inledningsvis anförts, kommit till
en annan slutsats än kommissionen, enär jag ansett, att det kvantitativa
behovet av landstridskrafter bör kunna sättas lägre än det av kommissionen
beräknade. Beträffande kvaliteten av de trupper, som skola ingå i krigsorganisationen,
instämmer jag däremot till fullo i vad kommissionen därom
yttrat. Såsom det kommer att visa sig, har jag, då det gällt truppförban
-
121
Kungl. Majds proposition nr 225.
ilens inre organisation, befälets, truppens och truppförbandens utbildning
samt vapentekniska utrustning ansett mig böra följa de principer, som för
försvarskommissionen i dessa hänseenden varit vägledande. I de fall, där
jag vid den kvalitativa utformningen av organisationen ansett de ekonomiska
synpunkterna böra givas en större betoning än vad försvarskommissionen
ansett sig böra göra, har jag sökt giva modifikationerna sådana former,
att allvarligare olägenheter därigenom icke skola uppstå.
Krigsorganisationen.
Enligt 1925 års här ordning sbeslut skulle krigsorganisationen i kvantitativt
hänseende omfatta
4 arméfördelningar,
vissa andra operativa enheter av mindre styrka än arméfördelningarna,
Gotlands stridskrafter samt
krigsbesättningar i Bodens, Vaxholms och Karlskrona fästningar.
Dessutom skulle vid de olika truppslagen organiseras erforderliga depåformationer
för utbildning av befäl och manskap (vid varje infanteriregemente
en bataljon, vid artilleriregemente en division o. s. v.).
I varje arméfördelning skulle ingå fyra infanteriregementen örn tre bataljoner
och i de övriga operativa enheterna infanteri i proportion härtill.
I denna krigsorganisation hava emellertid på grund av nödvändigheten att
höja organisationens kvalitativa beskaffenhet vissa beskärningar måst företagas.
Ett avsevärt antal bataljoner och batterier har sålunda måst indragas,
varjämte antalet gevärskompanier — ursprungligen beräknade till fyra —
inom bataljonerna minskats till tre. Beduktionen av gevärsinfanteriet kar
därigenom uppgått till omkring 40 %, varigenom de reservtrupper, varmed
man vid 1925 års liärordningsbeslut hade räknat, bortfallit. Genom dessa
åtgärder har å andra sidan erhållits en procentuellt betydelsefull ökning av
antalet befäl per bataljon och division samt vid depåerna vid de kvarstående
förbanden. Till de här nämnda inskränkningarna i krigsorganisationen
hava därjämte kommit vissa andra, ehuru mindre betydelsefulla. Samtidigt
har emellertid en modernisering skett i truppförbandens struktur och
av vapenutrustningen.
Försvarskommissionen har funnit den nuvarande krigsorganisationen av
armén såväl kvantitativt som kvalitativt otillfredsställande och — på grundval
av de resultat, som framkommit vid de av kommissionen verkställda strategiska
undersökningarna — ansett, att de uti fälttruppförband ingående
högre enheterna borde utgöras av två armékårer om tillsammans sex operationsdugliga
fördelningar samt dessutom en lätt brigad. Härtill borde komma
vissa specialtruppförband, s. k. armétrupper. För det direkta, till vissa
bestämda landsdelar förlagda hemortsförsvaret tarvades därutöver särskilda
truppförband. Vidare tillkomme depåer.
I armékår ingående högre enheters sammansättning har av försvarskommissionen
förutsatts vara följande.
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Varje fördelning skulle bestå av
stab,
tre infanteriregementen,
en kavalleribataljon,
ett artilleriregemente,
ett fördelningssignalkompani,
en ingenjörbataljon,
en bevakningsbataljon samt
underhållsförband.
Den lätta brigaden skulle bestå av
stab, ett signalkompani,
två kavalleriregementen, ett ingenjörkompani samt
en kavalleribilbataljon, underhållsförband.
en artilleridivision,
De s. k. armétruppförbanden skulle utgöras av
stridsvagnsförband, trängförband,
artilleriförband, intendenturförband samt
signalförband, tygförband,
ingenjörförband,
Kollektivt taget sammanfördes träng-, intendentur- och tygförband till
underhållsförband. Av desamma skulle jämväl uppsättas etappförband och
formationer av olika slag.
Som armétruppförband räknades också av luftvärnsvapnet organiserade
luftvärnsartilleriförband.
Tilldelningen av nu nämnda armétruppförband samt luftvärnsartilleri till
armékårerna skulle lämpas efter för handen varande förhållanden.
Armékårs sammansättning skulle fördenskull i stort sett bliva följande:
stab,
ett växlande antal fördelningar,
en lätt brigad (eventuellt),
en stridsvagnsbataljon (eventuellt),
ett växlande antal arméartilleridivisioner,
signalförband,
ingenjörförband samt
underhållsförband.
Det direkta hemortsförsvaret bestode dels av
Bodens trupper samt
Gotlands trupper,
dels av
för det direkta hemortsförsvaret inom de olika militärområdena organiserade
landstormstrupper, av vilka vissa inginge i Bodens och kustfästningarnas
krigsbesättningar, samt
för luftförsvaret avsedda förband och formationer.
Depåer skulle uppsättas för samtliga truppförband.
Beträffande beskaffenheten av de i krigsorganisationen ingående truppförbanden
kunde kommissionens uppfattning angående relationen mellan
kvantitet och kvalitet i korthet formuleras så, att de truppförband, som
skulle uppställas, måste fylla de krav på operationsduglighet, vilka ur det
nutida krigets synvinkel kunde uppställas. Truppförbanden måste alltså
äga erforderlig hållfasthet. Genom det sätt, på vilket kommissionen före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 123
slagit organisationens ordnande, kunde rimliga krav i detta hänseende anses
fyllda.
Till de militära myndigheternas uppfattning i denna fråga återkommer jag
senare vid behandlingen av de högre truppförbandens organisation.
På sätt förut av mig angivits synes arméns krigsorganisation kunna Dcpartementsbegränsas
till en i fråga örn kvantiteten mindre omfattning än som av för- chefen.
svarskommissionen föreslagits. Jag räknar sålunda med en krigsorganisation,
vars fälttruppförband skola bestå av fyra arméfördelningar, en lätt
brigad samt armétrupper, till vilka i detta sammanhang kunna hänföras även
vissa infanteriregementen. Försvarskommissionen har nämligen framhållit,
att det av flera skäl vore önskvärt, att man skulle kunna disponera vissa
infanteriregementen, utöver de i arméfördelningarna ingående, för särskilda
uppgifter, t. ex. för förstärkning av viss fördelning, för användning som
reserv, täckande av luckor mellan grupperade operativa enheter etc. Försvarskommissionen
har emellertid av ekonomiska skäl icke ansett sig kunna
räkna med sådana regementen. Enär det av mig förutsatta antalet arméfördelningar
understiger försvarskommissionens, har jag funnit det möjligt att
räkna med vissa regementen för nämnda ändamål.
Utöver fälttruppförbanden räknar jag liksom kommissionen med trupper
för hemortsförsvaret i vissa landsdelar samt med depåer.
I fråga örn arméfördelningarnas och den lätta brigadens sammansättning
ansluter jag mig till kommissionens förslag. Icke heller beträffande
krigsorganisationens armétrupper — med däri ingående luftvärn
sartilleriförband — har jag någon från komissionen avvikande mening i
annan mån än att några särskilda tygtrupper icke av mig avses att organiseras,
utan räknar jag med att de uppgifter, vilka av kommissionen tänkts
tillkomma dessa trupper, skola lösas på i huvudsak liknande sätt som vid
den nuvarande krigsorganisationen är planlagt.
I likhet med kommissionen förutsätter jag, att fältförbanden skola kunna
sammanföras till armékårförband, i tillämpliga delar med den sammansättning,
som försvarskommissionen angivit.
För det direkta hemortsförsvaret avser jag
dels vissa delar av Övre Norrlands trupper samt
Gotlands trupper,
dels landstormstrupper såväl inom de olika militärområdena som i kustfästningarna,
dels slutligen luftvärnsförband.
I likhet med kommissionen förutsätter jag upprättandet av depåer vid
samtliga truppförband.
Beträffande de i krigsorganisationen ingående truppförbandens kvalitet
har jag tidigare uttalat min anslutning till vad försvarskommissionen i detta
hänseende yttrat.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av vederbörliga
militära myndigheter närmare bestämma krigsorganisationens struktur.
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Fredsorganisationen.
Arméns lägre truppförband utgöras enligt nuvarande organisation av
sammanlagt 21 infanteriregementen samt 1 infanterikår; 4 kavalleriregementen;
7 artilleriregementen (därav 4 fördelningsartilleriregementen, 1 arméartilleriregemente,
1 luftvärnsartilleriregemente och 1 fästningsartilleriregemente)
samt 2 artillerikårer; 3 ingenjörkårer och 1 fälttelegraf kår; 4 trängkårer
samt 3 intendenturkompanier.
I fred bestå de högre truppförbanden av följande lägre truppförband,
nämligen:
Södra arméfördelningen.
(Fördelningsexpeditionen i Hälsingborg.)
Norra skånska infanteriregementet (I 6), förlagt i Kristianstad.
Södra skånska infanteriregementet (17), förlagt i Ystad (Revinge).
Kronobergs regemente (I 11), förlagt med huvuddelen i Växjö, ett detachement
i Karlskrona fästning (I 11 K).
Hallands regemente (I 16), förlagt i Halmstad.
Skånska kavalleriregementet (K 2), förlagt i Hälsingborg.
Wendes artilleriregemente (A 3), förlagt i Kristianstad.
Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani (Ing 2 K), förlagt i Karlskrona
fästning.
Skånska trängkåren (T 4), förlagd i Hässleholm.
Västra arméfördelningen.
(Fördelningsexpeditionen i Skövde.)
Skaraborgs regemente (I 9), förlagt i Skövde.
Älvsborgs regemente (I 15), förlagt i Borås.
Bohusläns regemente (I 17), förlagt i Uddevalla.
Värmlands regemente (I 22), förlagt i Karlstad.
Livregementets husarer (K 3), förlagt i Skövde.
Göta artilleriregemente (A 2), förlagt i Göteborg.
Karlsborgs artilleriregemente (A 9), förlagt i Karlsborg (luftvärnsartilleri).
Göta trängkår (T 2), förlagd i Skövde.
Andra intendenturkompaniet (Int 2), förlagt i Karlsborg.
Ostra arméfördelningen.
(Fördelningsexpeditionen i Stockholm.)
Svea livgarde (I 1), förlagt i Stockholm.
Göta livgarde (I 2), förlagt med regementsstab, stridsvagnsbataljon och
garnisonskompani i Stockholm, fästningsbataljon i Vaxholms fästning (12 V).
Livregementets grenadjärer (I 3), förlagt i örebro.
Upplands regemente (I 8), förlagt i Uppsala.
Södermanlands regemente (I 10), förlagt i Strängnäs.
Livregementet till häst (K 1), förlagt i Stockholm.
Svea artilleriregemente (A 1), förlagt i Stockholm.
125
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Smålands arméartilleriregemente (A 6), förlagt i Jönköping.
Svea ingenjörkår (Ing 1), förlagd med huvuddelen i Stockholm, kustingen
jörkompaniet i Vaxholm.
Göta ingenjörkår (Ing 2) utom dess kustingenjörkompani, förlagd i Eksjö.
Fälttelegrafkåren (Ing 3), förlagd i Stockholm.
Svea trängkår (T 1), förlagd i Linköping.
Första intendenturkompaniet (Int 1), förlagt i Stockholm.
Norra arméfördelningen.
(Fördelningsexpeditionen i Östersund.)
Jämtlands fältjägarregemente (I 5), förlagt i Östersund.
Dalregementet (I 13), förlagt i Falun.
Hälsinge regemente (I 14), förlagt i Gävle.
Västernorrlands regemente (I 21), förlagt i Sollefteå.
Norrlands dragonregemente (K-4) — utom dess till Boden detacherade
skvadron — förlagt i Umeå.
Norrlands artilleriregemente (A 4), förlagt i Östersund.
Norrlands trängkår (T 3), förlagd i Sollefteå.
Östra brigaden.
(Brigadexpeditionen i Linköping.)
Livgrenadjärregementet (I 4), förlagt i Linköping.
Jönköpings-Kalmar regemente (I 12), förlagt i Eksjö.
Övre Norrlands trupper.
(Militärbefälsexpeditionen i Boden.)
Norrbottens regemente (I 19), förlagt i Boden.
Västerbottens regemente (I 20), förlagt i Umeå.
En skvadron ur Norrlands dragonregemente (K 4 B), förlagd i Boden.
Norrbottens artillerikår (A 5), förlagd i Boden.
Bodens artilleriregemente (A 8), förlagt i Boden (fästningsartilleri).
Bodens ingenjörkår (Ing 4), förlagd i Boden.
Tredje intendenturkompaniet (Int 3), förlagt i Boden.
Gotlands trupper.
(Militärbefälsexpeditionen i Visby.)
Gotlands infanterikår (I 18), förlagd i Visby.
Gotlands artillerikår (A 7), förlagd i Visby.
De till lantförsvaret hörande fästningarna utgöras för närvarande av
Bodens fästning samt Tingstådepositionen å Gotland.
Av inom Bodens fästning förlagda trupper äro Norrbottens regemente,
Bodens artilleriregemente och Bodens ingenjörkår sammanförda under befäl
av en kommendant, kommendanten i Bodens fästning, till Bodens besättningstrupper.
Tingstädepositionen saknar fredsbesättning.
126
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Försvarskommissionen har anfört, bland annat, att det med hänsyn till
önskvärdheten av en så nära överensstämmelse som möjligt mellan fredsoch
krigsorganisationerna hade varit önskvärt, att såväl samtliga i krigsorganisationen
upptagna högre enheter som i desamma ingående lägre truppförband
hade kunnat motsvaras av i fred bestående, lika antal enheter och
förband. Kommissionen har emellertid i detta hänseende av bland annat
ekonomiska hänsyn nödgats begränsa fredsorganisationen, varvid dock noggrant
aktgivits på, att fredsorganisationens kapacitet likväl skulle vara tillfyllest
för att nöjaktigt tillgodose för krigsorganisationen uppställda kvantitativa
och kvalitativa fordringar.
Enligt försvarskommissionens förslag borde fredsorganisationen — förutom
arméledning m. m. — i stort omfatta
fyra fördelningar (I.—IY.) örn stab, fyra infanteriregementen, ett kavalleriregemente,
ett artilleriregemente och en trängkår;
Bodens trupper örn stab, ett infanteriregemente, ett fästningsartilleriregemente,
en artillerikår, en ingenjörkår, ett signalkompani, ett intendenturkompani
och ett tygkompani;
Gotlands trupper örn stab, ett infanteriregemente och en artillerikår
samt
armétrupper — stående utom fördelningsförband — nämligen
ett stridsvagnsregemente, ett signalregemente,
ett arméartilleriregemente, tre intendenturkompanier och
två luftvärnsartilleriregementen, tre tygkompanier,
tre ingenjörkårer,
Härtill skulle komma vissa skolor m. m. Sammanlagda antalet i fred bestående
truppförband av olika truppslag skulle utgöra
16 fördelningsinfanteriregementen,
1 infanteriregemente i Boden,
1 infanteriregemente på Gotland,
1 stridsvagnsregemente,
4 kavalleriregementen,
4 fördelningsartilleriregementen,
1 fästningsartilleriregemente,
1 arméartilleriregemente,
2 artillerikårer,
2 luftvärnsartilleriregementen,
3 ingenjörkårer,
1 signalregemente,
4 trängkårer,
3 intendenturkompanier samt
3 tygkompanier.
Försvarskommissionen har jämväl framlagt vissa synpunkter beträffande
sättet för övergången från freds- till krigsorganisationen, varjämte den
militäradministrativa indelningen i detta sammanhang berörts.
De uttalanden, som av de militära myndigheterna gjorts beträffande kommissionens
förslag till arméns fredsorganisation, komma att i samband med
yttrandena örn krigsorganisationen refereras vid behandlingen av de högre
truppförbandens organisation.
Departements
chefen.
Då jag senare kommer att mera uttömmande ingå på här berörda frågor,
vill jag nu endast förutskicka, att jag anser den av mig förutsatta krigs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 127
organisationen i stort motivera en fredsorganisation, bestående av — förutom
arméledning —
fyra arméfördelningar om stab, tre å fyra infanteriregementen, ett
kavalleriregemente, ett artilleriregemente, en ingenjörkår — dock icke vid
en utav fördelningarna — och en trängkår;
Ovre Norrlands trupper om stab, två infanteriregementen, ett fästningsartilleriregemente,
en ingenjörkår, ett intendenturkompani m. m.;
Gotlands trupper örn stab, ett infanteriregemente och ett artilleriregemente
samt
armétrupper, bestående av ett arméartilleriregemente, ett luftvärnsregemente
och en luftvärnskår samt intendenturtrupper.
Stridsvagnsförbanden komma att av mig föreslås inrangerade i fördelningarna.
Signaltrupperna föreslås skola bibehållas såsom en del
av ingenjörtrupperna, varjämte slutligen ett uppsättande av tygtrupper
enligt min mening icke bör ske i fred.
Motiv till dessa förslag kommer jag att lämna i samband med detaljbehandlingen
av organisationen.
II. Krigsorganisationen.
A. Högkvarterets arméledning.
De förhållanden, som beröra krigsmaktens högsta ledning vid krig, hava
tidigare behandlats.
B. Linjeförbanden.
Allmänna synpunkter.
För svarsJcommissionen har till en början erinrat örn att till grund för
kommissionens beräkningar m. m. rörande krigsorganisationen bland annat
legat resultaten från en omfattande praktisk försöksverksamhet och därmed
sammanhängande utredningar. Det hade härvid gällt att närmast besvara
frågan, huru den lägsta operativa enheten (självständig brigad, arméfördelning)
borde vara sammansatt. Denna undersökning hade inletts med
en ingående utredning, avseende att fastställa den teoretiskt lämpligaste relationen
mellan infanteriets och artilleriets stridsmedel i en sådan enhet. Aven
behovet av arméartilleri i förhållande till antalet operativa enheter hade prövats.
Vid dessa undersökningar beträffande artilleriet hade erhållits jämväl
vissa hållpunkter för beräkningen av det önskvärda antalet granatkastar- och
infanterikanonenheter inom infanteriregementet. Samtidigt hade avsikten
varit att utröna den speciellt efter svenska förhållanden bäst avpassade sammansättningen
av infanteribataljonen samt lämpligaste sättet för inordnandet
av infanteriets stridsmedel inom truppförbanden. Därjämte hade man sökt
utfinna den ändamålsenligaste organisationen såväl av en självständig lätt
128 Kungl. Majus proposition nr 225.
enhet som av den kavalleristyrka, vilken borde ingå i den vanliga operativa
enheten.
Resultaten av de omförmälda försöken — bedrivna bland annat under ett
flertal av Kungl. Maj:t anbefallda övningar i högre och lägre förband —
samt inom generalstaben och försvarskommissionen verkställda bearbetningar
hade enligt kommissionens mening givit erforderliga riktlinjer dels för
den operativa enhetens sammansättning i stort beträffande infanteri och artilleri,
dels för infanteriförbandens organisation.
Samtidigt med de nyss angivna organisationsförsöken vid infanteriet hade
liknande undersökningar och försök pågått vid kavalleriet. Dessa hade avsett
att utröna dels den lämpligaste sammansättningen av de lägre kavalleriförbanden,
dels sammansättningen av i operativ enhet ingående kavalleristyrka,
dels slutligen sammansättningen av självständig lätt enhet. Dessa
försök hade givit kommissionen hållpunkter för förslaget till kavalleriförbandens
och den lätta enhetens krigsorganisation.
Slutligen hade en omfattande utrednings- och försöksverksamhet beträffande
vapen-, materiel- och beklädnadsutrustningen under de senare åren
bedrivits. Dessa utredningar och försök hade givit kommissionen en god
grundval vid bedömandet av på krigsorganisationens utformning inverkande
faktorer.
Lägre truppförband.
Försvarskommissionen har framhållit, att den icke funnit det motiverat att
för sin del fixera alla enskildheter i de lägre truppförbandens sammansättning
i krig. Resultatet av utredningsverksamheten hade av kommissionen
i stort sett godtagits såsom utgångsvärden för erforderliga beräkningar.
Inom ramen för dessa borde de militiira myndigheterna äga att närmare
utforma organisationens detaljer. I stort sett hade kommissionen beträffande
truppförbandens sammansättning följt av militära myndigheter förordade
förslag. I vissa avseenden hade detta dock av olika anledningar icke
kunnat ske. De begränsningar i de militära förslagen, som av kommissionen
förordats, ansåges dock icke i nämnvärd mån kunna inverka på den
kvalitet och kvantitet hos krigsorganisationen, som befunnits önskvärd.
Fördelningstrupper.
Infanteriet.
Enär sky ttekompaniet vore den lägsta enhet, där lätta och tunga infanterivapen
kunde bringas till samverkan i striden, borde i detsamma organisatoriskt
ingå såväl gevärsenheter som en tung enhet, innefattande granatkastare
och kulspruteförband.
Bataljonen borde förutom ett antal skyttekompanier innefatta ett särskilt
förband med tunga vapen till bataljonschefens direkta förfogande.
Ett särskilt organ för spaning och terrängundersökning syntes jämväl böra
ställas till bataljonschefens förfogande i form av jägarförband. Alla i bataljonen
ingående fordon borde utgöras av kärror, varjämte medel borde
finnas för de tunga vapnens klövjning eller bärning. Slutligen borde bataljonschefen
hava tillgång på bland annat radiosignalorgan.
129
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Regementet borde förutom tre bataljoner och transportträng innefatta
ett förband med tunga vapen, direkt underställt regementschefen. Detta
förband borde innefatta ett antal kulsprutor samt ett antal infanterikanoner.
I regementsstaben borde ingå en luftvärnskulsprutepluton. En pionjärpluton
borde finnas för vägförbättringar m. m. Eventuellt skulle till regementschefens
omedelbara förfogande stå ett särskilt spanings- och terrängundersökningsorgan
— jägarförband. Regementstransportträngen borde vara helt
kärrorganiserad.
Kommissionen har sålunda utgått från följande normer för infanteriregementets
krigssammansättning i stort.
Infanteribataljonen borde organiseras på
stab med tilldelade särskilda förband,
tre skjttekompanier örn stab och kompaniträng,
tre gevärsplutoner och en tung pluton samt
batalj ensträng (kärrorganiserad).
Infanteriregementet borde organiseras på
stab,
tre bataljoner,
ett tungt kompani,
förband för särskilda uppgifter samt
regementstransportträng (kärrorganiserad).
Inom den sålunda angivna ramen i stort kunde naturligen vissa förändringar
komma att ske. Det borde bland annat tillkomma de militära myndigheterna
att avgöra den ännu svävande frågan angående ytterligare ökning
i viss utsträckning av gevärsinfanteriet inom regementet, till vilken fråga
kommissionen icke funnit anledning att taga ståndpunkt.
Förutom nu angivna förband borde av infanteriet även uppsättas i fördelningarna
ingående bevakningsbataljoner. Bevakningsbataljonen vore
fördelningschefens organ för skyddet av fördelningens förbindelser. Med
hänsyn till sin uppgift syntes bataljonen kunna givas en jämförelsevis svag
utrustning med tunga vapen. Förslagsvis syntes densamma kunna få följande
sammansättning i stort:
stab,
tre gevärskompanier,
särskilda förband med tunga vapen samt
bataljonsträng (tvåspända vagnar).
Kavalleriet.
Erfarenheten hade visat, att fördelningschefen måste förfoga över ett lättrörlig!
organ för spaning m. m. Detta organ borde lämpligen utgöras av
en kavalleribataljon, vilken i sig inneslöte huvudsakligen för spaning
avsedda ryttarförband samt därjämte pansarbiltrupp och cykeltrupp för spaningens
stödjande.
Kommissionen har utgått från att av dessa skäl kavalleribataljonen
i krig borde organiseras på
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 S6 9
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
stab jämte tilldelat pansarbilförband,
en ryttarskvadron,
en cykelskvadron samt
träng.
Artilleriet.
I fördelningen ingående artilleri syntes liksom hittills böra sammanföras
till ett fältartilleriregemente, innefattande såväl kanon- som haubitsdivisioner;
av de senare borde i regel en bestå av tunga kaubitser (15 cm.)
Regementet borde främst utnyttjas för bekämpning av fiendens infanteri,
men skulle under vissa betingelser även kunna användas för artilleribekämpning.
En utökning av nuvarande antal batterier inom regementet syntes
nödvändig. Förslagsvis borde ökningen uppgå till ett batteri, varigenom
sammanlagda antalet uppginge till 11.
Kommissionen hade av dessa skäl utgått från, att fältartilleriregementet
i krig borde organiseras på
regementsstab och
fyra divisioner.
Två divisioner borde vardera omfatta tre kanonbatterier, en division borde
omfatta tre haubitsbatterier och återstående division två haubitsbatterier.
Samtliga batterier skulle omfatta fyra pjäser.
Ingen j ört rupp er na.
Fördelningschefen måste till sitt förfogande hava ingenjörtrupp, främst för
att ombesörja förbättring och underhåll av vägförbindelser inom fördelningens
verksamhetsområde. För denna verksamhet syntes det kommissionen
krävas en styrka per fördelning av tre ingenjörkompanier, sammanförda
till en bataljon. I densamma borde vidare ingå ett krigsbrokompani.
Kommissionen har sålunda utgått från, att krigsfördelningens ingenjörbataljon
borde organiseras på
stab,
tre ingenjörkompanier,
ett krigsbrokompani samt
träng.
Signaltrupperna.
Såsom organ för signalförbindelsers upprättande och vidmakthållande
mellan fördelningschefen och honom underlydande chefer krävdes enligt kommissionens
beräkningar ett fördelnings sign al kompan i, utrustat såväl med
tråd som med radio.
Underhålls trupp er.
U n derhållstj än sten inom en fördelning erfordrade ett flertal förband och
organ för olika verksamhetsgrenar. För sjukvård m. m. avsåges sjukvårdstrupper,
som ombesörja uppsamling, transport och vård av sårade och sjuka,
ävensom trupper för motsvarande uppgifter beträffande sårade och sjuka
hästar. För den förstnämnda uppgiften krävdes en sjukvårdsbataljon,
131
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
omfattande sjukbärarkompanier, sjukvårdskompanier och sjukhuskompani.
För vården m. m. av sårade och sjuka hästar krävdes ett hästsjukvårdskompani.
Vid utformningen av angivna sjukvårdstrupper hade eftersträvats en av
krigserfarenheterna påfordrad rationalisering av den nuvarande organisationen.
Vidare förelåge behov av trupp, som ombesörjde livsmedelsersättning,
slakt, bakning m. m. Dessa uppgifter borde tillkomma ett motoriserat
intendent urkompani.
Slutligen erfordrades organ för transport av ammunition, livsmedel och
materiel m. m. Dessa organ borde ingå i fördelningsträngen.
Vid sina beräkningar har kommissionen sålunda utgått från, att underhållstrupperna
inom en fördelning borde omfatta
en sjukvårdsbataljon, bestående av sjukbärarkompanier, sjukvårdskompanier
och sjukhuskompani,
ett hästsjukvårdskompani,
ett intendenturkompani samt
fördelningsträng, bestående av bilkompanier, anspannskompanier, ammunitionskompani,
organ för trafikreglering m. m.
Armétrupper.
Erfarenheterna hade utvisat, att utom fördelningsförband stående särskilda
armétrupper erfordrades för fyllande av vissa speciella uppgifter.
Stridsvagnstrupper utgjorde ett medel i armékårchefens hand att
säkerställa och fullfölja en framgång vid en viss begränsad del av fronten,
framförallt genom att stödja infanteriet och hålla dess anfallsrörelse flytande.
För att vara mäktiga en strids genomförande måste stridsvagnsförbanden
vara utrustade med modern, snabbgående materiel. Det syntes kommissionen
uppenbart, att en anskaffning av stridsvagnar i samma skala som
flerstädes utomlands av terränghänsyn icke vore erforderlig och av ekonomiska
skäl icke heller möjlig. Kommissionen har dock föreslagit organiserandet
av vissa stridsvagnsbataljoner, vilka syntes motsvara det behov,
som likväl även i vårt land förelåge. I viss utsträckning krävdes anskaffning
av modern stridsvagnsmateriel.
Arméartilleri erfordrades dels såsom förstärkningsartilleri till fördelningar
med särskilt viktiga uppgifter, dels ock främst för artilleribekämpning.
För eldledning borde detsamma i allmänhet tilldelas flygplan. Arméartilleriet
borde med hänsyn till sina uppgifter i stort utgöras framförallt
av 10 cm. kanon- och 15 cm. haubitsdivisioner samt vissa divisioner av motsvarande
karaktär som fördelningsartilleriets. Samtliga divisioner borde
emellertid vara motoriserade för att kunna tillgodose de särskilda krav
på rörlighet, som måste ställas på arméartilleri.
För skydd mot fientliga angrepp från luften måste inom armékår finnas
tillgång till luftvärnsartilleri.
För väg- och broarbeten inom etappområdet måste finnas särskilda arméingenjör
trupper.
Departements
chefen.
1 32 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För signaltjänsten erfordrades särskilda armésignaltrupper.
Underhållstjänstens bedrivande erfordrade underliållstrupper, grupperade
inom etappområdet. Dessa mottoge från hemorten ankommande
materiel av olika slag m. m., ombesörjde förrådstjänsten vid upprättade förråd
samt transporterna till fördelningarna. Jämväl borde finnas förband,
som mottoge sårade och sjuka ävensom skadad eller förbrukad materiel.
För ledningen av tjänsten inom etappområdet borde ett antal etappgruppstaber
uppsättas. Under dessa lydande underliållstrupper måste för
fyllandet av nämnda uppgifter innefatta ett avsevärt antal bil-, anspänna-,
verkstads-, arbets-, tyg-, ammunitionsförråds-, etappintendentur-, etappsjuklius-,
hästsjukvårdskompanier m. fl. formationer.
De militära myndigheternas yttranden över försvarskommissionens förslag
till de lägre truppförbandens krigsorganisation komma att beröras i ett
senare sammanhang, då organisationens olika detaljer behandlas. Här må
endast anföras, hurusom från ett flertal håll understrukits betydelsen av att
— vilket även av kommissionen förutsatts — de militära myndigheterna
måtte i största möjliga utsträckning beredas tillfälle att vid det slutliga utformandet
av krigsorganisationen få inom den i stort angivna ramen göra
sina synpunkter gällande.
Det synes mig stå klart, att den grundlighet, som varit utmärkande för
försvarskommissionens strävanden att komma fram till en för våra förhållanden
lämpad krigsorganisation utav de lägre truppförbanden, lett till goda
resultat. Olika meningar kunna dock trots detta givetvis göra sig gällande
beträffande de slutsatser, som i vissa fall borde hava dragits av resultaten
av försöken, särskilt då det gäller vissa organisationsdetaljer, varmed försvarskommissionen
räknat, exempelvis rörande gevärsinfanteriets styrka inom
bataljon och regemente. Beträffande dylika frågor delar jag den uppfattning,
som fran skilda håll kommit till uttryck, att krigsorganisationens detaljer
icke böra nu fastslås, utan att det bör ankomma på Kungl. Majit att
på förslag av vederbörliga militära myndigheter fastställa desamma.
Av ekonomiska hänsyn har jag ansett mig böra räkna med att de i fördelningarna
ingående bevakningsbataljonerna komma att uppsättas av
landstormstrupper.
I övrigt ansluter jag mig i stort till de synpunkter, som av försvarskommissionen
anförts beträffande krigsorganisationen av de i fördelningarna
ingående lägre truppförbanden.
Mot vad försvarskommissionen anfört beträffande armétrupper, har jag
ingen annan erinran än att jag, såsom tidigare framhållits, icke avser organiserandet
av särskilda tygtrupper. Dessutom räknar jag med att vissa ingenjör-
och underhållsförband uppsättas huvudsakligen av landstorm.
Högre truppförband och staber,
Försvarskommissionen har, såsom tidigare anförts, föreslagit, att krigsorganisationen
borde i fråga örn högre enheter omfatta två armékårer örn sam
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 133
manlagt sex fördelningar och en lätt brigad samt därutöver vissa armétrupper.
Det föreslagna antalet fördelningar hade främst grundats på de inom försvarskommissionen
företagna strategiska beräkningarna. Fördelningarnas
uppdelning på de båda kårerna borde bliva beroende av för handen varande
strategiska omständigheter.
Vad beträffar fördelningarnas sammansättning, så inginge enligt
nuvarande krigsorganisation fyra infanteriregementen i arméfördelningen.
Såsom tidigare anförts, skulle vid den av försvarskommissionen föreslagna
krigsorganisationen endast tre infanteriregementen ingå i fördelningen. Detta
hade — då antalet arméfördelningar av strategiska skäl icke ansåges kunna
sättas lägre än sex — betingats dels av ekonomiska hänsyn, dels även av
hänsyn till värnpliktstillgången. Ett organiserande av arméfördelningen på
tre infanteriregementen m. m. överensstämde för övrigt med utländsk, på
krigserfarenheterna grundad praxis; den mindre fördelningen vore dessutom
lättare att manövrera.
Det skulle enligt kommissionens mening varit önskvärt att utöver de i
fördelningarna ingående infanteriregementena disponera ytterligare vissa
regementen för särskilda uppgifter, t. ex. förstärkning av viss fördelning,
för användning som reserv m. m. Ekonomiska förhållanden hade emellertid
omöjliggjort skapandet av dylika förband av linjekaraktär; för ändamålet
måste landstormsförband tillgripas. En kvalitativ förbättring av landstormsförbanden
vore därför erforderlig.
Beträffande den s. k. lätta brigaden hade från militära myndigheter
det önskemålet uppställts, att densamma borde omfatta bland annat två
bilbataljoner. Av hänsyn till ekonomiska konsekvenser i fråga örn kadrer
m. m. hade kommissionen emellertid icke ansett sig kunna föreslå mer än
en bilbataljon. Det med den lätta brigaden avsedda ändamålet ansåges
emellertid ändock kunna nöjaktigt fyllas.
Ehuru kommissionen icke ansett sig böra föreslå uppsättandet inom vår
armé av s. k. mekaniserade trupper, har kommissionen emellertid förutsatt,
att denna fråga skulle av de militära myndigheterna med uppmärksamhet
följas.
Beträffande de högre staberna i krig har kommissionen ansett en avsevärd
ökning av kvalificerad personal och organ av olika slag erforderlig.
Kommissionen har slutligen karakteriserat vissa huvuddrag i den föreslagna
krigsorganisationen i förhållande till 1925 års krigsorganisation på
följande sätt. Antalet operativa enheter vore i huvudsak oförändrat. Däremot
hade slagenheternas stridsvärde avsevärt ökats trots minskningen med
ett infanteriregemente per fördelning. Ökningen av stridsvärdet hade framför
allt ernåtts genom ökning av infanteriets tunga vapen och av fördelningsartilleriet.
Den förändring i proportionen mellan infanteriet och artilleriet,
som sistnämnda omständighet betecknade, accentuerades ytterligare genom
ökning av arméartilleriet. Kavalleriets organisation hade undergått motsvarande
förändringar som infanteriets. Antalet ryttarskvadroner hade nedgått,
134
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Kungl. Maj ds proposition nr 225.
men tillkomsten av andra lättrörliga skvadroner och ökningen av antalet
tunga vapen hade stegrat truppslagets effektivitet. Förändringarna beträffande
ingenjör- och underhållstrupper vore närmast en följd av de i samband
med försöksverksamheten klarlagda ökade fordringarna på säkra förbindelser
och en kontinuerlig materieltillförsel till de stridande förbanden.
Vad försvarskommissionen i detta sammanhang yttrat föranleder intet
annat uttalande från min sida, än att jag beträffande de högre enheternas
och de högre stabernas sammansättning vid den av mig avsedda krigsorganisationen
i huvudsak ansett samma synpunkter böra vara vägledande som de
av kommissionen angivna.
C. Hem ort» försvaret.
Allmänna grunder.
Försvarskommissionen har anfört, hurusom nödvändigheten av att under ett
nutida krig i största möjliga utsträckning trygga hemorten medfört ökade
krav både på omfattningen av härför erforderliga förband och på övriga åtgärder
för organiserandet av hemortens skydd.
Den faktor, som mer än andra inverkade på dessa förhållanden, vore den
avsevärt ökade faran från luften, främst genom fientliga bombangrepp. Man
hade emellertid även att räkna med, att skadegörelse på annat sätt kunde
ske på inom landet befintliga viktiga objekt. Vid sidan härav kvarstode alltjämt
de sedan gammalt föreliggande uppgifterna av mera territoriell natur, såsom
bland annat gränsbevakning och gränsskydd (kustbevakning och kustskydd)
samt försvaret av vissa viktiga områden. Av de senare märktes framförallt
Stockholm—Upplands skärgård (Vaxholms fästning) och Bodens fästning
samt försvaret av Gotland. I allmänhet — bortsett från Bodens och Gotlands
försvar — skulle det egentliga hemortsförsvaret tillkomma landstormen,
som också ägde att trygga linjeförbandens mobilisering. Det vore därför av
särskild vikt, att även landstormen snabbt kunde mobiliseras.
Kommissionen har icke funnit sig böra föreslå några förändringar i hittills
tillämpade principer för hemortsförsvarets ordnande i stort. Det borde enligt
kommissionens mening ankomma på vederbörliga myndigheter att under
hänsynstagande till utvecklingens krav och inom ramen för angivna riktlinjer
närmare utforma detaljerna för detta försvars ordnande.
Icke heller jag ifrågasätter någon principiell ändring beträffande hemortsförsvarets
ordnande.
Territoriella myndigheter.
Det har till en början av försvarskommissionen framhållits, hurusom —
enär linjeförbanden i regeln senast vid mobilisering lämnade sina förläggningsorter
och koncentrerades till vissa områden — hemortsförsvaret
huvudsakligen måste baseras på landstormstrupper. Detta gjorde, att hemortsförsvaret
krävde en från linjearméns befälsförhållanden helt fristående
ledning. Från tidpunkten för mobiliseringen måste för detta försvar vissa
135
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
territoriella myndigheter träda i funktion, och en särskild territoriell organisation
upprättas. Grundvalen borde härvid vara landets indelning i militärområden
i fredstid. Befälet över militärområdet fördes av militärbefälhavaren,
under vilkens ledning planläggningsarbetet i fred skedde.
De uppgifter, som skulle komma att åligga militärbefälhavaren, vore bland
annat att i regeln med underställda förband försvara militärområdet mot
fientliga anfall av markstridskrafter, och i intim samverkan med vederbörliga
civila myndigheter trygga förbindelseleder och viktiga platser mot skadegörelse.
Härtill komme den viktiga uppgiften att trygga området mot luftanfall.
Han skulle dessutom leda utbildningsarbetet vid linje- och landstorm
sförbandens depåer m. m. och vid landstormen över huvud taget. Ledningen
av inskrivningsväsendet borde jämväl åligga honom.
Militärområdet borde slutligen vid mobilisering uppdelas i ett antal försvarsområden,
vart och ett under befäl av en försvarsområdesclief.
De allmänna synpunkter, som av försvarskommissionen här framlagts be- Departement*-träffande de territoriella myndigheterna och deras uppgifter, synas mig riktiga. chefen''
Av skäl, som jag senare kommer att angiva, delar jag dock icke kommissionens
uppfattning, att inskrivningsväsendet bör centraliseras till den av försvarskommissionen
föreslagne militärbefälhavaren, vilken av mig i annat
sammanhang föreslås skola benämnas »militärområdesbefälhavaren».
Landstormen.
Vad försvarskommissionen i detta sammanhang anfört beträffande landstormen
upptages av mig senare till behandling.
Luftförsvaret.
Då försvarskommissionen i annat sammanhang behandlat det i hemortsförsvaret
ingående militära luftskyddet, hava i anslutning till krigsorganisationen
berörts allenast vissa synpunkter beträffande det s. k. civila luftskyddet.
Efter en redogörelse för detta luftskydds uppgifter m. m. samt en kortare
sammanfattning av principerna för luftskyddets organisation i vissa främmande
länder — i vilka hänseenden jag hänvisar till betänkandet — har
kommissionen funnit, att följande riktlinjer borde vara normerande för förberedandet
och ordnandet av luftskyddet i Sverige.
Det civila luftskyddets genomförande syntes principiellt sett böra åligga
civila myndigheter. Militärmyndigheternas verksamhet å förevarande område
syntes böra begränsas till att avse endast allmän orientering samt lämnande
av erforderligt biträde vid åtgärdernas förberedande.
Med hänsyn till det civila luftskyddets betydelse syntes det principiellt
och obetingat riktigt, att ansvaret för detsamma åvilade staten. I första
hand borde det sålunda tillkomma Kungl. Majit att utfärda grundläggande
bestämmelser och i övrigt träffa lämpliga anstalter för luftskyddets genomförande.
Planläggningsarbetet och den direkta ledningen syntes lämpligen
böra under samarbete med vederbörande militära myndigheter åvila det statsdepartement,
som i övrigt handhade säkerhetstjänst, d. v. s. socialdeparte
-
136
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
mentet. Inom detta borde sakkunnig personal stå till buds. Inom de olika
landsdelarna och primärkommunerna borde av liknande skäl de lokala förvaltningsmyndigheternas
chefer, jämväl med biträde av sakkunniga, utöva
ledningen av luftskyddets planläggning och genomförande i detalj.
Luftskydd borde i första hand organiseras å sådana orter, vilka med större
sannolikhet kunde beräknas bliva åtkomliga för fiendens bombflygförband
och vore särskilt känsliga för luftanfall. Hit borde hänföras bl. a. större
befolkningscentra. Vissa orter med mindre invånarantal kunde dock på
grund av särskilda förhållanden erfordra ökad uppmärksamhet i luftskyddshänseende.
Het syntes böra tillkomma statsmakterna att snarast vidtaga åtgärder för
åvägabringandet av ett civilt luftskydd. Därvid borde i första hand anstalter
vidtagas för luftskyddets reglerande i författningsväg. Av vikt vore härvid
att fastslå vilka skyldigheter, som å förevarande område skulle åvila staten,
kommunerna och enskilda. Med beaktande av rådande statliga och kommunala
administration syntes det civila luftskyddet böra organiseras efter i huvudsak
följande principer.
Kungl. Majit skulle utöva högsta luftskyddsmyndigheten i riket. Den
centrala planläggningen och ledningen av luftskyddet borde närmast handhavas
av socialdepartementet. Det borde ankomma på chefen för detta
departement att härvid inhämta förslag från militära myndigheter.
Närmast under Kungl. Majit borde luftskyddets planläggning och ledning
åligga i Stockholm Överståthållarämbetet och i länen vederbörande länsstyrelse.
Inom orter, där luftskydd skulle organiseras, borde detaljplanläggningen
och ledningen tillkomma högsta polismyndigheten eller särskild av länsstyrelsen
därtill förordnad myndighet.
Sakkunnig personal borde ställas till de myndigheters förfogande, vilka
hade att handlägga luftskyddsärenden. Denna personal borde representera
olika verksamhetsområden, såsom brandskydd, sjukvård o. s. v. Så borde
särskilt vara fallet vid den centrala handläggningen av luftskyddsärenden
(inom socialdepartementet). Inom länsstyrelserna (Överståthållarämbetet) borde
luftskyddsärendena handläggas av viss tjänsteman, lämpligen en till förfogande
ställd sakkunnig officer (militärassistent). Hiirigenom åvägabringades enklast
sammanhang mellan det militära luftförsvarets och det civila luftskyddets.
olika anstalter.
För luftskyddets genomförande syntes även frivillig verksamhet böra tagas
i anspråk. För att åvägabringa enhetlighet i detta hänseende borde reglerande
bestämmelser utfärdas. Den frivilliga verksamhetens främsta uppgifter borde
vara att sprida kännedom om luftskyddets betydelse och innebörd samt att
utbilda lokala instruktörer och planlägga övningar i luftskyddstjänst, avsedda
att komma till utförande huvudsakligen i händelse av krigsfara.
Enligt kommissionens uppfattning syntes hittills vidtagna åtgärder och
givna föreskrifter för ordnandet av det civila luftskyddet i vårt land i stort
sett vara lämpliga. Arbetets fortsättande borde tillsvidare ske efter därvid
137
Kungl. Majlis proposition nr 225.
tillämpade principer. Då emellertid uppfattningen om vad som på detta
område av försvaret kunde anses vara av större eller mindre värde icke
vunnit tillräcklig stadga, syntes det kommissionen angeläget, att dessa problem
ytterligare under samverkan mellan de närmast berörda myndigheterna
i fortsättningen prövades. Kommissionen hade dock slutligen som sin mening
velat uttala, att beträffande vidtagande i fred av åtgärder pa detta område
borde skiljas mellan sådana, vilka nödvändigtvis måste vidtagas (planläggning
och vissa förberedande åtgärder i övrigt) och sådana, vilka lämpligen
kunde och bland annat av kostnadsskäl borde uppskjutas och verkställas
först i händelse av krigshot. Ett genomförande i fred av ett vittgående
program för luftskyddets ordnande, som skulle avse eller resultera i ett mer
eller mindre fullständigt organiserande av samhället mot en eventuellt hotande
fara från luften, ansåge kommissionen icke böra ske.
De av försvarskommissionen anförda synpunkterna rörande ordnandet av Departementsdet
s. k. civila luftskyddet synas mig vara i många avseenden beaktansvärda. chefen.
Då emellertid, som ock kommissionen synes hava förutsatt, föreliggande
fråga lärer böra bliva föremål för en ytterligare utredning inom Kungl.
Maj:ts kansli, innan slutlig ståndpunkt kan fattas till hithörande nog så
komplicerade problem, finner jag mig icke kunna i detta sammanhang närmare
uttala mig angående vare sig principerna för ordnandet av ett dylikt
luftskydd eller organisationen i övrigt av detsamma.
Bodens trupper.
Försvarskommissionen har funnit, att de uppgifter, som hittills ansetts tillkomma
Bodens fästning, i stort sett fortfarande kvarstode oförändrade, varför
fästningen alltjämt måste såsom sådan bibehållas. Liksom hittills borde
fördenskull särskilda trupper avses för fästningens försvar. Kommissionen
hade funnit, att den nuvarande fästningsbesättningen i stort sett borde bibehållas
oförändrad. Den borde fördenskull omfatta av infanteri ett infanteriregemente,
avsett såsom rörlig infanterireserv, samt vissa särkilda fästningskompaniet
och av artilleri ett fästningsartilleriregemente, som lämnade
artilleribesättningar i fort m. m. samt även uppsatte vissa rörliga batterier.
Dessutom erfordrades signalförband, fästningsingenjörförband samt vissa smärre
underhållsförband. Stommen i fästningsförsvaret borde i fred bestå såsom
Bodens trupper. Vid mobilisering borde fästningens krigsbesättning utfyllas
med bland annat vissa landstormsförband m. m. Här angiven styrka
kunde betraktas endast såsom säkerhetsbesiittning och vore icke tillfyllest
i händelse av ett planmässigt anfall mot fiistningen. Erforderlig omfattning
av försvarskrafterna i sådant fall framginge av de strategiska utredningarna.
Bodens fästning bör även enligt min mening bibehållas. Kommissionens Departementsberäkningar
av behovet av trupper för fästningens försvar synas icke föran- cAe^en''
leda någon erinran. Organisationen i fred av de trupper, som av mig avses
Departementschefen.
Departements
chefen.
138 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
för Ovre Norrlands oell Bodens fästnings försvar, kommer jag i ett senare
sammanhang att närmare beröra.
Kustfästningarnas krigsbesättningar.
De frågor, som beröra kustfästningarnas krigsbesättningar, komma att av
mig behandlas i ett senare sammanhang.
Gotlands trupper.
Enligt försvarskommissionens åsikt hade de strategiska utredningarna klarlagt,
att en förstärkning av Gotlands trupper ur armén, särskilt beträffande
artilleri, vore nödvändig.
Principen för organiserandet av Gotlands försvar borde vara att uppbygga
detsamma i första hand på de stridskrafter, vilka kunna uppsättas på
ön utan överflyttning vid mobilisering av trupper från fastlandet. För att
denna princip skulle kunna följas, måste värnkraften uttagas i större omfattning
på Gotland än på fastlandet. Fördenskull syntes sådana ändringar
i nu gällande värnpliktslag erforderliga, som möjliggjorde en utsträckning
av värnplikten på Gotland, så att ett ökat antal årsklasser kunde tagas i
anspråk. Genom en utsträckning av värnpliktsåldern till 55 år skulle en erforderlig
utökning av krigsorganisationen kunna komma till stånd. Denna
utökning borde främst avse luftförsvaret, kustskyddsförbanden samt artillerikåren.
Härav betingade ändringar i värnpliktslagen hava av kommissionen
föreslagits.
Det är även min åsikt, att förs var skraf terna på Gotland böra förstärkas.
I detta syfte kommer jag att i annat sammanhang framlägga vissa förslag
såväl till de å Gotland befintliga truppförbandens utökning som även till
en förlängning av värnpliktstiden för de värnpliktiga på Gotland.
D. Depåer och ut bildningsanstalter.
Liliijeförbandens depåer.
Försvarslcommissionen har anfört, hurusom redan från krigets början ersättningspersonal
måste finnas disponibel. Då emellertid den personal,
som kunde ifrågakomma härför, tillhörde äldre årsklasser, måste densamma
erhålla en kort repetitionsövning, innan den sändes ut till fronten. Enligt
krigserfarenheten fordrades härför speciella depåer, i regel förlagda till
truppförbandens fredsförläggningsorter. Jämsides med nu nämnd repetitionsutbildning
måste emellertid vid depån omedelbart påbörjas utbildning av
förut outbildat manskap för att tillgodose ersättningsbehovet under senare
skeden.
Enligt krigserfarenheten fordrades emellertid även speciella depåer, skilda
från nu nämnda hemortsdepåer, upprättade i nära anslutning till krigsskådeplatsen.
Dessa s. k. fältdepåer bildade mellanstationer mellan hemortsdepåerna
och fältförbanden.
139
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vid hemortsdepåerna ombesörjdes jämväl, i samverkan med vederbörande
rullföringsbefälhavare, rullföring av inkallad personal samt uppgjordes förslag
till inkallelser av värnpliktiga till depån m. m. Vid depåstab kunde i viss
utsträckning användas mindre tjänsteduglig personal. I övrigt måste, med
hänsyn till den vikt, som måste tillmätas utbildningsarbetet vid depån, och
de stora krav, detsamma ställde på befälet, befälspersonalen vid depåförbanden
utgöras av rutinerade utbildare, alltså av aktiv eller f. d. aktiv personal.
Det gällde nämligen, som förut sagts, både att giva personal av äldre
årsklasser erforderlig snabb repetition och att nyutbilda förut ej övad personal.
För ersättning av befäl under de första krigsmånaderna, särskilt av officerare
och underofficerare, vore omfattande åtgärder erforderliga. Vid depån
måste därför kvarhållas befälsersättare för fältförbandens behov, motsvarande
beräknad avgång för vissa tidsperioder. I viss utsträckning kunde emellertid
avgången av befäl av högre grader inom fältförbanden beräknas bliva
ersatt genom succession inom förbanden. De vid depån kvarhållna befälsersättarna
utgjordes därför endast till en mindre del av befäl av högre grad.
Huvuddelen avsåges skola bestå av värnpliktiga klass B (studenter och likställda),
vilka förklarats lämpliga till plutonchefer eller plutonchefs ställföreträdare.
Befälsersättningen — särskilt officersersättningen — efter de första krigsmånaderna
måste även i god tid förberedas. För detta ändamål måste omedelbart
vid mobilisering särskild utbildning igångsättas. Härför avsåges
truppslagsvis ordnade reservofficerskurser och reservunderofficersskolor —
fördelningsvis eller truppslagsvis. Underbefälsutbildningen ombesörjdes vid
vederbörliga depåer i särskilda underbefälsskolor.
Landstormens depåer.
För ersättning av avgången vid landstormen erfordrades särskilda landstorm
sdepåer. Dessa borde, liksom fallet vore enligt nuvarande bestämmelser,
organiseras för i stort sett varje regementsområde. Dandstormsdepå borde
i regel ansluta till vederbörligt infanteriregementes depå och underställas
chefen vid denna. Såsom befäl vid landstormsdepå avsåges pensionerade
officerare, såsom underbefäl i första hand värnpliktiga landstormsmän, som
vore f. d. fast anställda. Befälsutbildningen för landstormens behov borde
bedrivas vid särskilda för detta ändamål organiserade förband.
De allmänna synpunkter, som försvarskommissionen här framlagt beträffande
behovet av depåer m. m., överensstämma med min uppfattning i berörda
frågor.
Dep art em enischefen.
140
Kungl. Majus proposition nr 225.
Departements
chefen.
lil. Fredsorganisationen.
A. Den militära ledningen.
Chefen för armén och dennes stabsorgan.
Allmänna synpunkter.
I det föregående har framhållits, att en konsekvens av den av mig föreslagna
organisationen av försvarsväsendets högsta ledning i fred måste bliva,
att huvudparten av det operativa krigsförberedelsearbete, som enligt kommissionens
förslag skulle under överbefälhavaren över försvarskrafterna handhavas
inom den av kommissionen föreslagna, utom försvarsgrenarna stående
försvarsstaben, kommer att överflyttas till resp. försvarsgrenschefer och deras
stabsorgan.
Vad armén beträffar innebär detta, i stort sett, att den verksamhet, som
för närvarande bedrives inom generalstaben — enkannerligen dess huvudstation
kommer att utövas direkt under chefen för armén inom honom
underställda stabsorgan. Förutom att chefen för armén sålunda erhåller
överledningen av det nu inom generalstabens huvudstation bedrivna arbetet,
tillkomma även vissa andra uppgifter av stabsnatur, beroende bland annat
på den decentralisering av enklare kommandoärenden från lantförsvarets
kommandoexpedition till chefen för armén, som enligt vad jag tidigare anfört
bör äga rum.
Det synes mig emellertid knappast vara lämpligt att överflytta den nuvarande
generalstabens huvudstation i oförändrat skick till att bliva chefens
för armén stabsorgan; arbetsuppgifterna bliva nämligen säkerligen av alltför
skiftande och krävande art för att de med fördel skola kunna, på sätt nu
sker vid generalstabens huvudstation, sammanhållas inom en enda stabsorganisation.
Vissa olägenheter därav hava redan försports vid nuvarande
organisation. Jag finner mig fördenskull böra föreslå, att stabsarbetet närmast
under chefen för armén uppdelas på två särskilda stabsorgan, vart och
ett under sin stabschef. Såsom en naturlig grund för denna uppdelning
böra lämpligen följas de principer, enligt vilka försvarskommissionen tänkt
sig att det nuvarande generalstabsarbetet skulle uppdelas mellan försvarsstaben
och chefens för armén stab. Den omständigheten, att bägge staberna
— vilka jag förutsätter skola vara i lokalt hänseende sammanförda — lyda direkt
under samma myndighet, chefen för armén, synes mig utgöra en tillräcklig
garanti för att den sålunda förordade uppdelningen icke kommer att öva
någon ogynnsam inverkan på det nödvändiga samarbetet mellan deras olika
avdelningar. Vidare bör enligt min mening finnas en för arméchefen och
de båda staberna gemensam expedition, arméstabsexpeditionen, något som
i sin mån torde bidraga till det önskvärda sammanknytandet av verksamheten.
141
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Då den nuvarande generalstabens huvudstation torde böra utgöra
utgångspunkten lör bedömandet av sättet för de nya stabsorganens uppgifter
m. m., skall jag tillåta mig att i korta drag erinra örn den nuvarande organisationen
av generalstabens huvudstation. Verksamheten inom densamma
är enligt gällande instruktion fördelad på avdelningar med följande uppgifter.
Centralavdelningen har till uppgift att studera frågor, som sammanhöra
med rikets försvar, att utarbeta härför erforderliga planer beträffande
lantstridskrafternas användning i krig och att bearbeta andra med försvarsförberedelserna
sammanhängande ärenden m. m.
Organisationsavdelningen handlägger huvudsakligen dels ärenden rörande
mobilisering ävensom rörande organisation och utrustning i fred och
krig, dels värnpliktsärenden i allmänhet.
Kommunikationsavdelningen har att följa utvecklingen av landets
och grannstaternas kommunikationsväsende samt att utarbeta transportplaner
för arméns uppmarsch och koncentrering ävensom för erforderliga transporter
för arméns större fälttjänstövningar. Avdelningen handlägger dessutom
ärenden rörande signaltjänsten.
Utbildningsavdelningen handlägger frågor rörande arméns utbildning
i fred och krig samt planlägger arméns större fälttjänstövningar.
Utrikesavdelningen inhämtar, granskar och sammanställer underrättelser
rörande militärväsendet i utlandet. Avdelningen biträdes av de på
generalstabens stat uppförda militärattachéerna.
Krigshistoriska avdelningen har att skriva fäderneslandets krigshistoria
och vårda krigsarkivet.
Topografiska avdelningen ombesörjer landets militära kartläggning.
Enligt grunderna för beräkningen av generalstabens personalstat äro av
de därå upptagna 16 regementsofficerarna och 34 kaptenerna 8 regementsofficerare
och 22 kaptener avsedda för tjänstgöring vid generalstabens
huvudstation; de övriga avses för arméfördelningsstaber, inspektioner m. m.
På grund av vissa omplaceringar m. fl. orsaker voro emellertid den 1
februari 1936 inom huvudstationen placerade följande antal generalstabsofficerare
:
Regements officerare -
Kaptener
Till chefens för generalstaben förfogande ........................... 1 —
Chefsexpeditionen ................................................................ — 1
Centralavdelningen................................................................ 1 5
Organisationsavdelningen ...................................................... 1 5
Kommunikationsavdelningen ................................................ 1 3
Utbildningsavdelningen ......................................................... 1 3
Utrikesavdelningen................................................................. 2 2
Krigshistoriska avdelningen................................................. 1 1
Topografiska avdelningen ......................................... 1_—
Summa 9
20
142
Kungl. Majus proposition nr 225.
Vid liuvudstationen tjänstgör vidare följande å generalstabens stat upptagna
civila personal, nämligen en professor å topografiska avdelningen, en
krigsarkivarie, en förste expeditionsvakt samt tre expeditionsvakter.
Vidare finnas å generalstabens stat upptagna arvoden för pensionerad
personal i följande befattningar vid huvudstationen, nämligen en redogörare,
en bibliotekarie, tre aktuarier, tre arkivofficerare och två expeditionsunderofficerare,
varjämte ytterligare pensionerad personal tjänstgör i staben på
grund av särskilda medgivanden av Kungl. Majit. Dessutom finnas vissa
extra ordinarie och extra tjänstemän.
Förutom den nu nämnda personalen tjänstgöra vid generalstabens huvudstation
dels högst 24 från arméns truppförband beordrade aspiranter, dels
ock annan från truppförbanden inkommenderad personal. Denna sistnämnda
tages i anspråk såsom biträden vid topografiska avdelningen eller såsom
tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å de övriga avdelningarna eller vid
expeditionsarbetet inom staben.
Slutligen må nämnas, att till generalstaben är knutet det s. k. fotografiska
centrallaboratoriet med en särskild föreståndare, dock icke upptagen å stat.
Chefen för armén.
Såsom av mig tidigare framhållits bör chefen för armén — liksom de två
övriga försvarsgrenscheferna — tilläggas en i viss mån annan uppgift än
som av försvarskommissionen förutsatts. Sålunda kommer chefen för armén
att få handhava ledningen icke blott av den verksamhet, som hänför sig till
utbildnings-, organisations- och utrustnings- samt personalfrågor, utan även
av det operativa förberedelsearbete, som berör lantstridskrafternas uppträdande
i krig. Han skall sålunda i allo svara för försvarsgrenens stridsberedskap.
A andra sidan kommer hans befattning med förvaltningsverksamheten
icke att bliva så omfattande som försvarskommissionen föreslagit,
i det att enligt min förut utvecklade mening han icke bör själv fungera som
förvaltningsmyndighet utan erhålla vederbörligt inflytande över förvaltningsverksamheten
sig tillförsäkrat på ett för honom mindre betungande och tidsödande
sätt.
Vidkommande chefens för armén löneställning har försvarskommissionen
föreslagit, att han skulle tillsättas med förordnande på viss tid med ett arvode
av 21 000 kronor om året. Härav följer, att chefen för armén vid förordnandet
frånträder sin fullmakt i tidigare innehavd befattning samt att
han vid förordnandets upphörande utan förlängning bör erhålla rätt till
pension.
De av mig förordade förändringarna beträffande chefens för armén uppgifter
och ansvar synas icke vara av beskaffenhet att föranleda något avsteg
från försvarskommissionens förslag rörande nämnda chefs anställningsform
och löneställning. Jag föreslår alltså, att befattningen tillsättes genom förordnande
på viss tid och förenas med ett arvode av 21 000 kronor. Chefen
för armén torde böra upptagas å staten för generalitetet.
Kungl. Majus proposition nr 225.
143
Stabsorganen.
Som jag nyss anfört, torde det vara ur arbetssynpunkt nödvändigt, att
stabsarbetet under chefen för armén liandhaves inom två skilda staber, var
och en under sin chef. Till den ena staben synas mig i huvudsak böra
hänföras de avdelningar inom den nuvarande generalstabens huvudstation,
vilka främst handhava det egentliga krigsförberedelsearbetet i inskränkt
mening, med andra ord den verksamhet, som försvarskommissionen avsett
skola utbrytas från arméns stabsorgan och överflyttas till försvarsstaben.
Den övriga verksamheten, d. v. s. i huvudsak utbildnings-, organisations- och
personalfrågor, bör då omhänderliavas inom sin särskilda stab.
Såsom benämningar på de båda arméstaberna föreslår jag för den förstnämnda
»arméns krigsstab» och för den senare »arméns truppstab».
Med ett gemensamt namn böra dessa lämpligen kallas »arméstaberna».
Chefen för arméns krigsstab synes mig lämpligen böra uppföras å arméstabernas
stat och placeras i lönegraden O. 7. Chefen för arméns truppstab,
vilken, såsom jag senare kommer att föreslå, samtidigt bör vara chef
för generalstabskåren, bör lämpligen uppföras å staten för generalstabskåren
och likaledes placeras i lönegraden O. 7.
Yad först beträffar arméns krigsstab bör, i enlighet med nyssberörda
principer, till densamma hänföras först och främst den verksamhet, som för
närvarande bedrives å generalstabens centralavdelning och kommunikationsavdelning.
Centralavdelningen torde dock lämpligare böra benämnas »operationsavdelningen».
Vidare torde det vara lämpligt att till denna stab överflytta
den nuvarande utrikesavdelningen, lämpligare benämnd »underrättelseavdelningen»,
samt den krigshistoriska avdelningen.
Försvarskommissionen har i fråga örn försvarsstaben föreslagit, att i densamma
skulle ingå, bland annat, jämväl en luftförsvarsavdelning, en signaltjänstavdelning
och en kryptoavdelning. Jag finner mig emellertid icke
kunna föreslå, att i arméns krigsstab skall ingå någon särskild luftförsvarsavdelning,
utan böra enligt min mening, i varje fall tills vidare, luftförsvarsärenden
handläggas å operationsavdelningen, eventuellt sammanförda till en
särskild »detalj» inom denna avdelning. Det synes mig icke heller vara
oundgängligen nödvändigt att inom arméns krigsstab upprättas särskilda
signaltjänst- och kryptoavdelningar utan torde ifrågavarande verksamhetsgrenar
med fördel kunna inordnas den förra under krigsstabens kommunikationsavdelning
och den senare under dess underrättelseavdelning.
Arméns krigsstab skulle sålunda komma att vara indelad i följande avdelningar
:
Operationsavdelningen,
Kommunikationsavdelningen,
Underrättelseavdelningen samt
Krigshistoriska avdelningen.
Till krigsstaben kommer, i och med att krigshistoriska avdelningen hänföres
dit, jämväl krigsarkivet att vara knutet.
144
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Den för verksamheten inom arméns krigsstat permanent erforderliga officerspersonalen
med stabsutbildning beräknas av mig — med bortseende från
stabschefen — enligt följande tablå.
Regements officerare -
Kaptener
Operationsavdelningen..................................................... 1 5
Kommunikationsavdelningen .......................................... 1 5
Underrättelseavdelningen................................................ 1 3
Summa 3 13
Den aktiva personalen å krigshistoriska avdelningen, vilken av mig beräknas
till 1 avdelningschef och 1 kompaniofficer, lärer icke med nödvändighet
behöva vara stabsutbildad. Denna personal bör därför kunna väljas
bland arméns personal i allmänhet, vadan den lämpligaste anordningen
synes vara, att densamma upptages å staten för arméstaberna, varvid kaptener
upptagas med arvoden motsvarande lönen. Avdelningschefen synes mig böra
upptagas som överstelöjtnant, major eller kapten, kompaniofficeren som
kapten.
Härtill kommer pensionerad personal med arvode, av mig beräknad till
en aktuarie vid envar av operations-, kommunikations- och underrättelseavdelningarna
samt tre arkivofficerare och en expeditionsunderofficer vid krigshistoriska
avdelningen.
Till krigsstabens personal kommer vidare krigsarkivarien att hänföras.
Arméns truppstab kommer enligt vad jag nyss anfört att i stort sett
motsvara den av försvarskommissionen föreslagna »chefens för armén stab».
Verksamheten inom densamma bör lämpligen vara uppdelad på följande avdelningar:
Organisationsavdelningen,
Utbildningsavdelningen och
Personalavdelningen.
För verksamheten inom truppstaben anser jag mig böra — förutom stabschefen
— beräkna följande stabsutbildade personal:
Regements officerare -
Kaptener
Organisationsavdelningen................................................ 1 4
Utbildningsavdelningen .................................................. 1 51
Personalavdelningen.......................................... 1_—
Summa 3 9
Härutöver torde för tjänstgöring å truppstaben erfordras följande pensionerade
personal, nämligen en aktuarie vid en var av organisations-, utbildnings-
och personalavdelningarna samt en expeditionsunderofficer vid sistnämnda
avdelning.
Till truppstaben bör anknytas det fotografiska centrallaboratoriet, för
vars föreståndare ett arvode å 7 000 kronor torde böra uppföras å arméstabernas
stat.
1 Därav 1 avsedd för ärenden rörande militärläroverksinspektionen.
145
Kungl. Majus proposition nr 225.
Arméstabsexpeditionen, vilken bör vara gemensam för chefen för armén,
krigsstaben och truppstaben och som bör lyda direkt under chefen för armén,
bör förestås av en regementsofficer, vilken tillika bör vara chefens för armén
adjutant. Dessutom torde här tarvas en stabsutbildad kapten. Vidare bör å
expeditionen tjänstgöra följande pensionerade personal, nämligen en aktuarie,
en redogörare och en expeditionsunderofficer. Till arméstabsexpeditionen
lärer jämväl böra hänföras biblioteket, vilket liksom nu bör förestås av en
pensionerad officer. Vidare böra hit hänföras en förste expeditionsvakt
och tre expeditionsvakter, vilken personal bör vara gemensam för de bägge
staberna och expeditionen. Slutligen torde här upptagas den å nuvarande
generalstabens stat upptagna extra ordinarie personalen, nämligen en automobilförare
och en telefonvakt, vartill böra komma 2 kanslibiträden och 8
kontorsbiträden.
I detta sammanhang torde böra påpekas, att jag icke i någon av de två
staberna medräknat den nuvarande topografiska avdelningen å generalstabens
huvudstation. Detta sammanhänger därmed, att, såsom försvarskommissionen
anfört, förslag föreligger örn att helt avskilja denna avdelning från generalstaben
och att organisatoriskt sammanföra densamma med rikets allmänna
kartverk. Därest denna fråga, på vilken jag icke anser mig böra ingå i detta
sammanhang, icke skulle erhålla sin lösning förrän efter genomförandet av
den nu föreslagna omorganisationen av arméns högsta stabsorgan, bör den
topografiska avdelningen tills vidare vid sidan av staberna omedelbart underställas
chefen för armén.
En jämförelse mellan den här av mig beräknade personalen å arméns
krigsstab, arméns truppstab och arméstabsexpeditionen, å ena sidan, samt
den nuvarande personalen i motsvarande verksamhet, å den andra, framgår
av följande tablå, i vilken alltjämt stabscheferna icke medräknats.
Regementsofficerare ...............
Kaptener ...................................
Pensionerade officerare ...........
Pensionerade underofficerare .
Civil personal............................
Föreslagen
organisation
8
24
12
3
4
Nuvarande
personal
8
20
10
2
4
Förutom den sålunda angivna personalen förutsätter jag, att liksom för
närvarande generalstabsaspiranter till ett antal av högst 24 skola enligt
chefens för armén bestämmande fördelas till tjänstgöring dels inom lantförsvarets
kommandoexpedition och dels inom de två staberna ävensom att
för särskilda ändamål personal från truppförbanden skall kunna inkommenderas
för tillfällig tjänstgöring i staberna.
Den för permanent tjänstgöring i staberna och å arméstabsexpeditionen
avsedda stabsutbildade personalen bör vara upptagen å staten för generalstabskåren,
till vilkens sammansättning och uppgifter m. m. jag i det följande
återkommer. Övrig personal torde böra uppföras å en särskild stat
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 so 10
Departements
chefen.
146 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
för arméstaberna oell arméstabsexpeditionen. Å denna stat böra också uppföras
1 överstelöjtnants- och 3 majorsbeställningar för militärattachéer samt
chefen för krigsstabens krigshistoriska avdelning, överstelöjtnant, major eller
kapten, ävensom en kapten för tjänstgöring å nämnda avdelning.
Inspektionsmyndigheterna.
Allmänna synpunkter.
För svarslcomrnissionen har ifråga örn arméns fredsorganisation uttalat, bland
annat, att innan olika truppslag inom högre och lägre operativa enheters
ram bringades till samverkan de själva måste hava bibringats största möjliga
effektivitet. De skilda truppslagens vapenutrustning, stridsförfarande
och uppträdande i övrigt företedde emellertid så väsentliga skiljaktigheter
och vore därtill av så komplicerad natur, att truppslagens särskilda utbildning
och omsorgen örn deras utveckling måste inom arméledningen företrädas
av därför avsedda truppslagsinspektioner. Kommissionen har i anledning
härav föreslagit, att i arméledningen skulle ingå inspektioner för
följande truppslag, nämligen infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängtrupperna. Vidare har försvarskommissionen föreslagit,
att i arméledningen skulle ingå en sjukvårdsinspektion och en veterinärvårdsinspektion,
vilka skulle övertaga den nuvarande sjukvårdsstyrelsens ledande
verksamhet inom sjuk- resp. veterinärvårdens områden.
För de till inrättande föreslagna signaltrupperna har försvarskommissionen
icke föreslagit någon särskild inspektion, utan för säkerställande inom arméledningen
av signalteknisk sakkunskap m. m. föreslagit, att en signaldetalj
skulle ingå i utbildningsavdelningen inom chefens för armén stab.
Vad beträffar de till inrättande föreslagna tygtrupperna ävensom intendenturtrupperna
har försvarskommissionen anfört, att dessa icke syntes vara att
betrakta såsom truppslag på samma sätt som infanteriet, artilleriet etc. utan
fastmer kunde anses som tjänstegrenstrupper för utförande av de grenar av
underliållstjänsten, vilkas tekniska ledning tillkomme resp. förvaltningsmyndigheter.
Med anledning därav funne kommissionen icke heller beträffande
dessa truppslag anledning föreligga att inrätta särskilda inspektioner. Inspektionsverksamheten
borde här utövas av generalfälttygmästaren resp. generalintendenten.
Den nuvarande militärläroverksinspektionen har försvarskommissionen
föreslagit skola upphöra. Härutinnan har kommissionen anfört, att de utbildningsfrågor,
som avsåge den högre befälsutbildningen, vilken bedreves
vid de s. k. militärläroverken, givetvis vore av synnerlig betydelse och måste
bliva föremål för särskild omsorg från chefens för armén sida. På grund
därav och då operativt förberedelsearbete endast i ringa omfattning komme
att påvila chefen för armén, syntes denne själv böra utöva högsta uppsikten
över undervisningen vid militärläroverken, vadan kommissionen ansåge en
särskild inspektion för dessa icke vara erforderlig inom arméledningen.
Aven enligt mitt förmenande föreligger ett behov av särskilda inspektioner
för flertalet truppslag inom armén ävensom för sjuk- och vete
-
147
Kungl. Majlis proposition nr 225.
rinärvårdsväsendet. I stort sett finner jag mig kunna ansluta mig till vad
försvarskommissionen anfört i fråga örn behovet av inspektionsmyndigheter
ävensom angående deras uppgifter. Med hänsyn till att jag i det
följande kommer att föreslå vissa avvikelser i fråga örn arméns indelning i
truppslag m. m., följer därav att jag jämväl i fråga örn inspektionsmyndigheterna
måste föreslå vissa ändringar i principiellt hänseende i förhållande
till försvarskommissionens förslag. Då sålunda enligt min mening signaltrupperna
icke, såsom försvarskommissionen förutsatt, böra utbrytas från
ingenjörtrupperna utan alltjämt organisatoriskt vara sammanförda med dessa,
följer därav, att signal trupperna ställas under samma inspektionsmyndighet
som ingenjörtrupperna. I likhet med försvarskommissionen anser jag, att
stridsvagnstrupperna böra höra under infanteriinspektionen.
Såsom jag längre fram kommer att närmare utveckla, anser jag, att inspektionsverksamheten
över sjukvårdsväsendet alltjämt bör under generalfältläkaren
handhavas inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Inspektionsverksamheten
över veterinärväsendet bör däremot, såsom försvarskommissionen
föreslagit, utövas under överfältveterinären inom en särskild veterinärinspektion.
Yad beträffar inspektionsverksamheten i fråga örn intendenturtrupperna, så
utövas densamma för närvarande av generalintendenten, vilken till sitt förfogande
för ändamålet har den s. k. intendentur staben, som består av en chef
och sex andra officerare m. fl. Försvarskommissionen har föreslagit, att de
ärenden, som nu handläggas inom intendenturstaben, framdeles skola handläggas
inom intendenturförvaltningen å en särskild »centralbyrå». En dylik
anordning förefaller även mig vara lämplig.
Yad beträffar tygtrupperna ämnar jag icke föreslå inrättande av detta
särskilda truppslag, vadan frågan örn inspektionsmyndighet härvidlag förfaller.
Förslaget att indraga den nuvarande militärläroverksinspektionen och pålägga
chefen för armén den ifrågavarande inspektionsverksamheten har, såsom
jag i det följande skall närmare beröra, varit föremål för vägande erinringar
från de hörda armémyndigheternas sida. Aven jag finner vissa betänkligheter
föreligga emot den föreslagna organisationen och föreslår fördenskull,
såsom i det följande närmare utvecklas, att chefen för arméns truppstab
tillika skall vara inspektör för militärläroverken.
Av det sagda framgår, att enligt min mening följande särskilda inspektionsmyndigheter
böra finnas nämligen:
Infanteriinspektionen,
Kavalleriinspektionen,
Artilleriinspektionen,
Ingenjörinspektionen,
Tränginspektionen och
Y eterinärinspektionen.
Infantoriinspektionen.
Inspektören för infanteriet är generalsperson med lön (O. 8) å staten för
generalitetet.
148
Kungl. Majus proposition nr 225.
Hans huvudsakliga uppgift i fred är att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt
tillståndet inom infanteriet, vaka över, att dess särskilda behov behörigen
tillgodoses, samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning örn
vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. Vidare skall han inspektera
infanteritruppförbandens praktiska och teoretiska utbildning samt
vaka över, att gällande utbildningsföreskrifter efterföljas och att erforderlig
enhet i utbildningen förefinnes truppförbanden emellan. Inspektören har
befäl och överinseende över infanteriskjutskolan.
Personalen vid den nuvarande infanteriinspektionen utgöres av, förutom
infanteriinspektören, en stabschef, regementsofficer på generalstabens stat,
två adjutanter, beordrade ur infanteritruppförbanden, samt en pensionerad
underofficer med arvode, upptagen å stat för infanteriinspektionen.
Försvarslcommissionen har ansett det stå klart, att en infanteriinspektion
av denna sammansättning icke inneslöte den personal, som med hänsyn till
arbetsuppgifternas omfattning och art torde vara erforderlig. Den nutida
infanteriorganisationen, icke minst den av kommissionen föreslagna, vore
med avseende på beväpning och övrig utnistning samt användning och uppträdande
av synnerligen komplicerad natur. Härtill komme, att utvecklingen
på vapenteknikens områden befunne sig i ständigt fortskridande och med
uppmärksamhet måste följas. Verksamhetens såväl kvalitativa som kvantitativa
omfattning vore sådan, att kommissionen ansåge sig böra föreslå en
utökning av infanteriinspektionens personal till att omfatta två regementsofficerare,
fyra kompaniofficerare, en pensionerad officer och en pensionerad
underofficer. Försvarskommissionen har räknat med att de nämnda två regementsofficerarna
skulle utnämnas med lön på infanteriinspektionens stat
och i enlighet härmed å staten för truppslagsinspektioner samt sjuk- och
veterinärvårdsinspektionerna för infanteriinspektionen upptagit en lön för
överstelöjtnant eller major samt en lön för major. De fyra föreslagna kompaniofficerarna
hava uppförts som kaptener å inspektionens stat, men icke
med löner utan med arvoden motsvarande lönen. De avses sålunda att tillsättas
med förordnande. Såsom pensionerad personal med arvode hava å
staten för infanteriinspektionen uppförts en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer.
Av de hörda myndigheterna har inspektören för infanteriet i fråga örn infanteriinspektionens
personal yttrat, att den utökning av densamma, som av
kommissionen föreslagits, vore oundgängligen nödvändig, därest inspektionen
på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla sina mångskiftande uppgifter.
Inspektören anslöte sig fördenskull till kommissionens förslag rörande
organisationen av infanteriinspektionen.
Departements- Att en viss utökning av infanteriinspektionens stat är behövlig, finner
chefen. jag mfg kunlla vitsorda. Dock synes man härvid icke behöva gå fullt så
långt som försvarskommissionen föreslagit. I enlighet härmed föreslår
jag, att för inspektionen beräknas en regementsofficer såsom stabschef, en
regementsofficer som ledare av den tekniska verksamheten inom inspektionen,
tre kompaniofficerare, en pensionerad officer och en pensionerad under
-
149
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
officer. Stabschefen bör enligt min mening alltjämt vara regementsofficer
på generalstabskårens stat. Den andre regementsofficeren bör uppföras som
major på staten för inspektioner m. m. Av de tre kompaniofficerarna torde
en böra upptagas på infanteriinspektionens stat som kapten med arvode
motsvarande lönen. De två övriga böra däremot, liksom för närvarande sker,
kommenderas ur infanteriets truppförband. I likhet med vad som senare
föreslås beträffande andra inspektioner böra kaptenen och de båda adjutanterna
erhålla särskilda arvoden örn 600 kronor för år. Den pensionerade
personalen bör upptagas med arvoden å inspektionens stat.
Enligt dessa grunder föreslår jag sålunda, att å infanteriinspektionen skall
tjänstgöra följande personal:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 major,
1 kapten med arvode motsvarande lönen,
2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteritruppförbanden,
1 expeditionsofficer, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Kavalleriinspektionen.
Inspektören för kavalleriet är generalsperson med lön (O. 7) å staten för
generalitetet. Inspektören har i fråga örn kavalleriets utbildning motsvarande
uppgift och åligganden som inspektören för infanteriet. Ilan har därjämte
överinseendet över ridskolan samt är tillika chef för remonteringsväsendet.
Kavalleriinspektionens personal omfattar — förutom inspektören en
stabschef, regementsofficer å generalstabens stat, en kompaniofficer, kommenderad
ur truppförbanden, samt en pensionerad officer och en pensionerad
underofficer. De bägge sistnämnda äro uppförda med arvoden a staten
för kavalleriinspektionen som redogörare resp. expeditionsunderofficer.
Kedogöraren är närmast avsedd för de ekonomiska åtgärder, som sammanhänga
med att remonteringsväsendet är knutet till kavalleriinspektionen.
Försvarskommissionen har anfört, att på grund av kavalleriets utveckling
till ett av ryttar-, cykel- och motortrupp bestående truppslag och den därav
betingade ökningen av inspektionens arbetsuppgifter, en förstärkning av
arbetskrafterna med en kompaniofficer syntes vara erforderlig. Enär kommissionen
föresloge, att de med remonteringsväsendet sammanhörande ekonomiska
åtgärderna skulle överflyttas till intendenturförvaltningen, syntes
redogöraren kunna utgå ur inspektionen. Kommissionen föresloge sålunda,
att kavalleriinspektionen skulle bestå av en regementsofficer, tva kompaniofficerare,
varav en beordrad ur truppförbanden, och en pensionerad underofficer.
I enlighet härmed har kommissionen å stat för kavalleriinspektionen
upptagit en majorslön med fullmakt och en ryttmästare med arvode motsvarande
lönen samt som expeditionsunderofficer en pensionerad underofficer
med arvode.
Inspektören för kavalleriet har förklarat sig intet hava att erinra mot den
av försvarskommissionen föreslagna sammansättningen av kavalleriinspektionen
; dock har inspektören ansett det icke vara lämpligt att överflytta redo
-
Departements
chefen.
150 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
göraren till arméns intendenturförvaltning, enär behov av samarbete mellan
chefen för remonteringsväsendet, ordföranden i remonteringsnämnden samt
redogöraren gjorde sig starkt gällande för planläggning av inköp samt redovisning
m. m. av remonter och avelsston.
Försvarskommissionens förslag att utöka kavalleriinspektionen med en
kompaniofficer anser jag icke tillräckligt motiverat. Skulle för visst fall
eller för kortare tid en förstärkning erfordras av stabspersonalen vid kavalleriinspektionen,
synes mig detta böra äga rum genom tillfälligt kommenderande
av en kompaniofficer ur truppförbanden. Kommissionens förslag
örn överflyttande av den nuvarande redogörarbefattningen från kavalleriinspektionen
till det förvaltningsorgan, som skall handhava den förvaltningsmässiga
delen av remonteringsväsendet, finner jag mig däremot böra tillstyrka.
Det samarbete med denne redogörare, som kavalleriinspektören i
egenskap av chef för remonteringsväsendet samt ordföranden i remonteringsnämnden
må finna påkallat, torde kunna låta sig ordna även örn redogöraren
förflyttas på sätt som föreslagits.
Av skäl, som jag i annat sammanhang kommer att närmare utveckla,
anser jag, att för befattningen som ordförande i remonteringsnämnden lämpligen
bör upptagas en pensionerad officer med arvode.
Stabschefen vid kavalleriinspektionen bör enligt min mening i anslutning
till nuvarande ordning vara regementsofficer på generalstabskårens stat, liksom
den för permanent tjänstgöring avsedda kompaniofficeren bör kommenderas
ur truppförbanden. Kompaniofficeren bör erhålla ett särskilt arvode örn 600
kronor för år. Personalen vid kavalleriinspektionen kommer sålunda att
bliva följande:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 kompaniofficer ur kavalleritruppförbanden,
1 ordförande i remonteringsnämnden, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Artilleriinspektionen.
Inspektören för artilleriet, tillika generalfälttygmästare och chef för arméförvaltningens
artilleridepartement, är generalsperson med lön (O. 8) å staten
för generalitetet.
I egenskap av truppslagsinspektör har han i fråga örn artilleriet motsvarande
uppgifter som inspektörerna för infanteriet och kavalleriet samt har
därjämte befäl och överinseende över artilleriets skjutskola.
Artilleriinspektionen står för närvarande till förfogande för generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet i dennes sistnämnda egenskap.
Artilleriinspektionen består av viss personal ur artilleristaben och utgöres
dels av chefen för artilleristaben, tillika chef för artilleriets skjutskola, med
underställda statistiska och skjutskoleavdelningarna, dels av stabschefen vid
artilleriinspektionen, major ur artilleristaben, med underställda utrustningsavdelningen
och inspektörens expeditionsavdelning.
Personalen å avdelningarna utgöres av artilleristabsofficerare och inkallade
officerare.
151
Kungl. Majus proposition nr 225.
Den personal, som enligt den nu gällande härordningen är avsedd att
tjänstgöra å artilleriinspektionen, är följande:
1 överste, chef för artilleristaben, tillika chef för artilleriets skjutskola,
1 major, stabschef,
6 kompaniofficerare, nämligen 1 å skjutskoleavdelningen, 2 å statistiska
avdelningen och 2 å utrustningsavdelningen samt 1 å expeditionen.
Denna personal är till sin huvudsakliga del upptagen å artilleristabens
stat, men kan ock i fråga om en eller annan kompaniofficer utgöras av aspiranter
vid nämnda stab.
Å artilleriinspektionens stat äro upptagna en pensionerad officer som
expeditionsofficer och en pensionerad underofficer som expedition sunf lorofficer.
Härjämte tjänstgör sedan åtskilliga år hos artilleriinspektionen en
pensionerad officer som bibliotekarie. Denne åtnjuter ett arvode av 100
kronor i månaden från lantförsvarets anslag till extra utgifter. Slutligen
har upplysts, att en pensionerad underofficer, vilken är föreståndare för
artilleridepartementets modellkammare och härför åtnjuter ersättning från
vapenanslaget med 200 kronor i månaden, huvudsakligen tjänstgör som expeditionsunderofficer
vid artilleriinspektionen.
Försvarskommissionen har uttalat, att ehuru den nuvarande personalen vid
artilleriinspektionen enligt vad erfarenheten givit vid handen torde vara
knappt tillmätt med hänsyn till arbetsområdets omfattning, kommissionen
dock icke ansett sig böra förorda en ökning utan föresloge, att för artilleriinspektionen
— utom dess för luftvärnet avsedda del — beräknades 2 regementsofficerare,
6 kompaniofficerare, 2 pensionerade officerare och 2 pensionerade
underofficerare. Enär luftvärnsvapnet föresloges skola tillhöra
armén, dock utan att särskild inspektion för detsamma inrättades, borde
följaktligen även den för en dylik inspektion erforderliga personalen ingå i
artilleriinspektionen. Denna personal hade beräknats till en regementsofficer
och fyra kompaniofficerare.
Då kommissionen ansett, att artilleriinspektionens aktiva personal borde
ingå i en särskild personalkår, artilleristabskåren, vilken jämväl skulle omfatta
viss personal för artilleriets skjutskola, har försvarskommissionen å
staten för artilleristabskåren uppfört den förenämnda aktiva personalen för
artilleriinspektionen, nämligen 3 regementsofficerare och 10 kompaniofficerare.
Å stat för artilleriinspektionen hava såsom pensionerad personal uppförts
1 bibliotekarie, 1 expeditionsofficer och 2 expeditionsunderofficerare.
Såsom jag i det följande kommer att närmare angiva, anser jag, att befattningen
som inspektör för artilleriet bör skiljas fran befattningen som
generalfälttygmästare. Artilleriinspektionen kommer sålunda att tjäna såsom
stabsorgan åt den nye inspektören för artilleriet.
Försvarskommissionen har för artilleriets skjutskola beräknat särskilda, å
staten för artilleristabskåren upptagna befattningar för, bland andra, chefen
för skjutskolan och en kompaniofficer, dennes adjutant. Då dessa bägge
befattningshavare, såsom av det nyss anförda framgår, för närvarande ingå
i personalen vid artilleriinspektionen, innebär således försvarskommissionens
Departements
chefen.
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
förslag rörande artilleriinspektionen — frånsett den för luftvärnsartilleriet
beräknade personalen — en utökning av antalet officerare i förhållande till
det nuvarande med en regementsofficer och en kompaniofficer. Anledningen
till att chefen för skjutskolan samt dennes adjutant brukat räknas till personalen
vid artilleriinspektionen är den, att nämnda befattningshavare under
de tider av året, då skolan icke pågår, haft sin verksamhet förlagd i anslutning
till inspektionen. Med hänsyn till att artilleriskjutskolan icke har
samma fasta organisation som övriga militära utbildningsanstalter utan pågår
under allenast en helt kort tid av året, torde den av försvarskommissionen
i förevarande hänseende ifrågasatta ändringen och i samband därmed föreslagna
personalökningen icke kunna anses tillräckligt motiverade.
Jag föreslår fördenskull, att i artilleriinspektionen skall ingå en skjutskoleavdelning
under chefskap av chefen för skjutskolan. Denne torde böra
upptagas alternativt i överste- eller överstelöjtnantsbeställning, i det senare
fallet med ett tilläggsarvode, motsvarande skillnaden mellan lönegraderna
O. 5 och O. 6. Han bör samtidigt vara chef för artilleriinspektionens
aktiva personal, vilken i enlighet med vad försvarskommissionen föreslagit
lämpligen bör bilda en särskild personalkår, kallad artilleristabskåren. Till
skjutskoleavdelningen bör dessutom höra skjutskolechefens adjutant. Övrig
för skjutskolans räkning erforderlig personal torde böra kommenderas ur
truppförbanden.
Vid sidan av skjutskoleavdelningen böra inom artilleriinspektionen finnas
följande avdelningar, nämligen inspektörens för artilleriet expedition, en
statistisk avdelning, en utrustningsavdelning och en luftvärnsavdelning.
Den aktiva personalen å artilleriinspektionen med artilleriets skjutskola
synes mig böra beräknas på följande sätt:
Överste |
Ö verste-löjtnant |
Majorer |
Kompani- officerare |
|
Skjutskoleavdelningen. |
||||
Chefen för artilleriets skjutskola, tillika chef |
||||
för artilleristabskåren . . |
1 |
|||
Dennes adjutant ...................................... |
— |
- |
— |
i |
Inspektörens för artilleriet expedition. |
||||
Stabschef.... |
1 |
|||
Adjutant.................................................... |
— |
— |
— |
i |
Statistiska avdelningen. |
||||
Avdelningschef............... |
_ |
1 |
||
Biträdande officer....................................... |
— |
— |
— |
i |
Utbildnings-, organisations- och utrustnings- |
||||
avdelningen. |
||||
Avdelningschef............... |
_ |
i |
||
Biträdande officerare.................................. |
— |
— |
2 |
|
Luftvärnsavdelningen. |
||||
Avdelningschef............... |
_ |
i |
||
Biträdande officer ..................................... |
— |
— |
1 |
Kungl. Majit» proposition nr 225. 153
Den för artilleriinspektionen med skjutskolan sålunda beräknade, å artilleristabskårens
stat uppförda personalen skulle alltså utgöras av:
1 chef för artilleriets skjutskola, överste eller överstelöjtnant med fyllnadsarvode,
1 stabschef, överstelöjtnant eller major,
2 avdelningschefer, majorer,
1 avdelningschef å statistiska avdelningen, kapten,
1 adjutant åt chefen för skjutskolan, kapten,
1 adjutant åt stabschefen, kompaniofficer,
4 biträdande officerare, kompaniofficerare.
Den aktiva personal, som härutöver må erfordras för vissa uppdrag eller
för tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, bör inkommenderas ur truppförbanden.
På sätt nu är fallet och såsom försvarskommissionen föreslagit lära särskilda
arvoden å 600 kronor örn året böra utgå till de artilleristabsofficerare,
som äro av högst kompaniofficers grad.
I fråga örn den pensionerade personalen innebär försvarskommissionens
förslag, att förutom den hittills för artilleriinspektionen beräknade personalen,
en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer, å inspektionens
stat skola upptagas dels den förenämnde bibliotekarien och dels den från
vapenanslaget av artilleridepartementet avlönade föreståndaren för modellkammaren.
Yad beträffar bibliotekarien kan jag icke tillstyrka, att denne
uppföres på inspektionens stat, utan förutsätter att, i den mån en särskild
befattningshavare alltjämt erfordras för bibliotekets skötsel, ersättningen
härför även framdeles tills vidare bör utgå från lantförsvarets anslag till
extra utgifter. Däremot finner jag mig böra lämna min anslutning till att
den pensionerade underofficer, som för närvarande är anställd som föreståndare
för artilleridepartementets modellkammare, uppföres med arvode å staten
för artilleriinspektionen. I denne underofficers åligganden bör emellertid
alltjämt ingå vården av tygdepartementets modellkammare.
A stat för artilleriinspektionen bör sålunda upptagas följande pensione
rade personal:
1 expeditionsofficer, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer,
1 expeditionsunderofficer, tillika föreståndare för tygdepartementets modellkammare,
pensionerad underofficer.
Ingen,]'' örinspektionen.
Någon särskild ingenjörinspektion finnes för närvarande icke, utan inspektionsverksamheten
med avseende å ingenjörtrupperna och de i dessa ingående
signaltrupperna (fälttelegrafkåren) utövas nu av chefen för fortifikationen.
Denne, vilken tillika är chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
är generalsperson med lön (O. 8) å staten för generalitetet.
I egenskap av truppslagsinspektör har han i huvudsak enahanda ställning
gent emot ingenjörtrupperna som arméfördelningschef i förhållande till
denne underlydande truppförband och skall sålunda inspektera nämnda
154
Kungl. Majus proposition nr 225.
trupper och övervaka, att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes de olika
kårerna emellan. Över fortifikationens personal har han därjämte regementschefs
makt och myndighet. Vidare skall han ägna oavlåtlig uppmärksamhet
åt fortifikations- och ingenjörtruppväsendets utveckling m. m. Slutligen
åligger det honom att vara inspektör över rikets land- och kustfästningar.
Till sitt biträde har chefen för fortifikationen i sin egenskap av inspektör
dels fortifikationsstaben (1 chef och 7 övriga officerare), dels vissa inkommenderade
officerare, vilka tillsammans utgöra fortifikationens huvudstation.
Försvarskommissionen har, såsom i annat sammanhang närmare utvecklas,
föreslagit dels att fortifikationen skulle bilda en uteslutande för byggnadssätt
avsedd personalkår, gemensam för samtliga försvarsgrenar, dels ock
att signaltrupperna skulle utbrytas ur ingenjörtrupperna och bilda ett särskilt
truppslag. Med hänsyn till dessa omständigheter ansåge kommissionen
det erforderligt, att en befattning som inspektör för ingenjörtrupperna tillsattes
med en honom underställd inspektion, vars personal syntes böra utgöras
av 1 regementsofficer, 4 kompaniofficerare, 1 pensionerad officer och
1 pensionerad underofficer. Av den nämnda personalen hava endast de två
sistnämnda föreslagits skola uppföras å ingenjörinspektionens stat; den
aktiva personalen har beräknats å staten för officerare och underofficerare
vid ingenjörtrupperna. Inspektören för ingenjörtrupperna har av försvarskommissionen
föreslagits skola uppföras å staten för generalitetet i lönegraden
O. 7.
Chefen för fortifikationen har i sitt yttrande anfört, att han funne förslaget
att skapa en särskild inspektörsbefattning vid ingenjörtrupperna välbetänkt.
Dock ansåge han sig böra framhålla önskvärdheten av att pensionsåldern
för inspektören — därest han bomme att tillhöra lönegraden O. 7 — sattes
högre än den för denna lönegrad nu gällande till förekommande av alltför
täta ombyten på denna befälspost. Sådana måste nämligen bliva menliga
för truppslagets rationella ledning och utveckling, enär inspektören jämväl
skulle vara personalchef för ingenjörtruppernas officers- och underofficerskårer.
— Inspektören för ingenjörtrupperna syntes dessutomböravara inspektör
för pionjärtjänsten vid armén. — Ingenjörinspektionens arbetskrafter vore
väl knappt tillmätta. I betraktande av det omfattande förberedelsearbete
— särskilt på bro- och vägbyggnadsväsendets område — som måste utföras
inom inspektionen, vore en utökning av dess personal nödvändig. I likhet
med artilleriinspektionen vore ingenjörinspektionen för sin verksamhet i
behov av ett specialbibliotek, för vars liandhavande erfordrades en pensionerad
officer. — Vidare funne chefen för fortifikationen det skäligt, att av
de arvoden, som nu utginge till fortifikationsstabsofficerare, ett antal reserverades
för officerare, tjänstgörande vid ingenjörinspektionen. — Vad beträffar
ingenjörinspektionens sammansättning har chefen för fortifikationen
— med hänsyn till hans uppfattning, att signaltrupperna alltjämt borde vara
i fredstid förenade med ingenjörtrupperna — framlagt ett förslag till förändrad
sammansättning av ingenjörinspektionen. Enligt detta förslag skulle
155
Kungl. Majus proposition nr 225.
inspektionen under inspektören förestås av en stabsclief samt vara indelad
på två avdelningar, ingenjöravdelningen och signalavdelningen. Dessutom
skulle finnas en expedition och en statistisk detalj jämte bibliotek. Personalen
vid ingenjörinspektionen borde utgöras av:
1 stabschef, överste eller överstelöjtnant,
2 avdelningschefer, överstelöjtnanter eller majorer,
1 adjutant, kapten,
5 detaljchefer, kaptener,
2 kommenderade officerare, kaptener eller löjtnanter,
1 expeditionsofficer, pensionerad officer,
1 bibliotekarie, pensionerad officer.
Efter prövning av olika på frågan inverkande omständigheter föreslår Departementsjag
att inspektionsmyndigheten över ingenjörtrupperna även framdeles skall chefen.
liksom för närvarande utövas av chefen för fortifikationen, vilken tillika bör
vara personalchef för ingenjörtruppernas officers- och underofficerskårer.
Vidare föreslår jag, att signaltrupperna alltjämt skola i fredstid i organisatoriskt
hänseende tillhöra ingenjörtrupperna. Såsom inspektör för ingenjörtrupperna
bör chefen för fortifikationen äga regementschefs makt och myndighet
över ingenjörtruppernas personal.
I sin egenskap av inspektör för ingenjörtrupperna bör chefen för fortifikationen
emellertid även enligt min mening hava till sitt förfogande en
särskild ingenjörinspektion. Denna kommer att i viss mån motsvara den
nuvarande fortifikationsstaben," vilken består av 1 överste som chef samt
7 fortifikationsstabsofficerare, därav 2 regementsofficerare och 5 kompaniofficerare.
Fortifikationsstaben bildar för närvarande jämte ett antal kommenderade
officerare fortifikationens huvudstation. Samtidigt som enligt
min mening den för byggnadstjänst avsedda personalen bör utbrytas från
den nuvarande fortifikationen till en särskild personalkår, benämnd fortifikationskåren,
anser jag, att såväl begreppet »fortifikationsstab» som fortifikationens
huvudstation böra försvinna. I fråga örn ingenjörtrupperna blir motsvarigheten
till dessa begrepp den här föreslagna ingenjörinspektionen.
I fråga om personalen vid ingenjörinspektionen anser jag, med hänsyn
till att densamma skall handhava inspektionsverksamheten jämväl beträffande
signaltrupperna, att någon ökning erfordras i förhållande till försvarskommissionens
förslag. Personalen beräknas av mig på följande sätt:
1 stabschef, tillika avdelningschef, regementsofficer,
1 avdelningschef, regementsofficer,
1 adjutant, kompaniofficer,
3 biträdande officerare, kompaniofficerare,
1 pensionerad officer,
1 pensionerad underofficer.
För tillfällig förstärkning av arbetskrafterna förutsätter jag, att officerare
skola kunna tillfälligtvis kommenderas ur truppförbanden. Den för ingenjörinspektionen
avsedda aktiva personalen bör beräknas å staten för officerare
Departementschefen.
156 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
och underofficerare vid ingen]örtrupperna. Den pensionerade personalen
upptages å ingenjörinspektionens stat.
Liksom för närvarande är fallet inom fortifikationsstaben anser jag, att de
för ingenjörinspektionen avsedda officerarna av högst kompaniofficersgrad
böra erhålla ett särskilt arvode av 600 kronor örn året.
Tränginspektionen.
Inspektören för trängen, vilken tillika har regementschefs makt och myndighet
över trängens officerare och underofficerare med vederlikar, är överste
med lön (O. 6) å staten för officerare och underofficerare med vederlikar m. fl.
vid trängen.
I sin egenskap av truppslagsinspektör har han i fråga örn trängtruppernas
utbildning motsvarande uppgift och åliggande som övriga inspektörer.
Tränginspektionens personal utgöres för närvarande av — förutom inspektören
för trängen — en regementsofficer, en kompaniofficer och en pensionerad
underofficer. Den aktiva personalen vid tränginspektionen såväl som
den pensionerade underofficeren äro uppförda på staten för officerare och
underofficerare med vederlikar m. fl. vid trängen.
För svar skommissionen har anfört, att denna personal visat sig vara för
knappt beräknad. Med hänsyn därtill och jämväl till den utveckling av
truppslaget, som av kommissionen föresloges, och den i samband därmed
stående ökningen av inspektionens arbetsuppgifter, ansåge sig kommissionen
böra föreslå en förstärkning av personalen till att omfatta en regementsofficer,
två kompaniofficerare och en pensionerad underofficer. Av denna
personal hava de aktiva officerarna av kommissionen beräknats å staten för
officerare och underofficerare vid trängen, under det att den pensionerade underofficeren
uppförts som expeditionsunderofficer på tränginspektionens stat.
Inspektören för trängen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
den av försvarskommissionen föreslagna organisationen av tränginspektionen,
I annat sammanhang föreslår jag, att inspektören för trängen skall uppföras
i lönegraden O. 7. Vad beträffar sammansättningen av tränginspektionens
personal kan jag ansluta mig till försvarskommissionens förslag och
föreslår sålunda, att för tränginspektionen beräknas:
1 stabschef, regementsofficer,
2 kompaniofficerare,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Den aktiva personalen föreslår jag skola beräknas å staten för officerare
och underofficerare vid trängen, under det att expeditionsunderofficeren uppföres
å stat för tränginspektionen. Kompaniofficerarna böra erhålla särskilda
arvoden örn 600 kronor för år.
Inspektionsverksamheten över sjukvårdsväsendet.
För närvarande utövas högsta överinseendet över såväl sjukvårds- som
veterinärvårdsväsendet inom armén av generalfältläkaren, vilken är chef för
157
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Under honom lyda överfältläkaren och
överfältveterinären såsom chefer för sjukvårdsstyrelsens fältläkar- resp. fältveterinärbyrå
ävensom personalen vid fältläkar- och fältveterinärkårerna.
För svarsJcommissionen har till en början föreslagit, att inspektionsverksamheten
med avseende å sjukvårds- och veterinär vårdsväsendet borde avskiljas
från den tekniska och ekonomiska förvaltningen, så att den förstnämnda
skulle utövas inom särskilda inspektionsmyndigheter, medan den tekniska
och ekonomiska förvaltningen skulle tillhöra förvaltningsmyndigheternas verksamhet.
Dock kunde på grund av de speciella förhållandena inom sjukvårdens
område vissa modifikationer i denna princip finnas påkallade.
Vidare har försvarskommissionen förklarat sig icke kunna finna den förening
av sjukvårds- och veterinärvårdsärendena, som nuvarande organisation
innebure, vara ändamålsenlig. Några bärande skäl för nu rådande gemensamhet
i högsta instans mellan sjuk- och veterinärvård syntes näppeligen
kunna anses föreligga. Det syntes kommissionen fastmer vara ändamålsenligt,
att åt veterinärvårdsväsendet inom armén gåves en självständig ställning
med en egen högsta representant inom arméledningen. Kommissionen
föresloge sålunda, att i arméledningen måtte ingå dels en sjukvårdsinspektion
och dels en veterinärvårdsinspektion, vilka skulle övertaga den nuvarande
sjukvårdsstyrelsens ledande verksamhet inom sjuk- resp. veterinärvårdens
områden.
Vad beträffar sjukvårdsinspektionen skulle denna enligt försvarskommissionens
mening stå under chefskap av generalfältläkaren, vilken dessutom
förutsattes alltjämt vara chef för fältläkarkåren. Sjukvårdsinspektionen borde
sålunda enligt kommissionens förslag i stort sett övertaga de arbetsuppgifter,
som nu med avseende på arméns sjukvårdsväsende tillkomme sjukvårdsstyrelsens
fältläkarbyrå.
Angående sättet för säkerställande av det nödvändiga sambandet mellan
förvaltningsverksamheten och sjukvårdsinspektionens verksamhet har kommissionen
framlagt vissa förslag, som i stort sett gå ut på att den del av
sjukvårdsanslaget, som avsåges för anskaffande av medikamenter, förbandsmateriel
m. m. ävensom för specialsjukvård, borde disponeras av sjukvårdsinspektionen
samt att det nu under sjukvårdsstyrelsens överinseende stående
centrala sjukvårdsförrådet skulle underordnas sjukvårdsinspektionen. I övrigt
skulle all förvaltningsverksamhet på ifrågavarande område utövas inom intendenturförvaltningen.
Personalen å den sålunda till inrättande föreslagna sjukvårdsinspektionen
beräknade försvarskommissionen till — förutom generalfältläkaren — en Överfältläkare,
en regementsläkare, en bataljonsläkare, en kompaniofficer, en pensionerad
officer, två pensionerade underofficerare samt en förrådsvaktmästare.
Av den nämnda personalen föreslogos läkarna skola upptagas å fältläkarkårens
stat. Kompaniofficeren förutsattes skola kommenderas ur truppförbanden.
Den pensionerade personalen jämte förrådsvaktmästaren upptogos
av kommissionen å sjukvårdsinspektionens stat, å vilken jämväl upptogs ett
arvode å 2 000 kronor till juridiskt biträde vid sjukvårdsinspektionen.
Departements
chefen.
158 Kungl. Majlis proposition nr 225.
I annat sammanhang kommer jag att föreslå, att den nuvarande sjukvårdsstyrelsen
alltjämt skall under generalfältläkarens chefskap ingå som en
del av arméförvaltningen, låt vara med i vissa hänseenden begränsade uppgifter.
Det framstår då såsom naturligt, att inspektionen över arméns
sjukvårdsväsende fortfarande handhaves av sjukvårdsstyrelsen. Det måste
nämligen anses, att särskilt inom sjukvårdsområdet materielanskaffning och
annan förvaltningsverksamhet i många avseenden så nära sammanhänga med
sjukvårdsformationernas organisation och utbildning m. m., att ett sammanförande
av inspektion och förvaltning inom detta i och för sig rätt avgränsade
område får anses medföra avsevärda fördelar. Aven försvarskommissionen
har ju ansett, att ett fullständigt särskiljande av förvaltning och inspektion
icke vore lämpligt eller möjligt på ifrågavarande område.
Jag anser sålunda, att inspektionsverksamheten i avseende på arméns
sjukvårdsväsende bör utövas under generalfältläkaren inom arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse. Såsom chef för fältläkarkåren och inspektör för
sjukvårdsväsendet kommer generalfältläkaren emellertid att bliva underställd
chefen för armén. Till personalbehovet inom sjukvårdsstyrelsen återkommer
jag i samband med behandlingen av arméförvaltningens organisation.
V eterinäri nspektionen.
Inspektionsverksamheten över arméns veterinärväsende utövas, såsom nyss
nämnts, inom sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå, vilken förestås av överfältveterinären.
Ä fältveterinärbyrån tjänstgör en regementsveterinär som
byråassistent.
Försvarskommissionen har, som också nämnts, föreslagit, att veterinärvården
skulle i organisatoriskt hänseende avskiljas från sjukvården. Därvid
skulle inspektionsverksamheten ombesörjas å en särskild veterinärvårdsinspektion,
medan förvaltningsarbetet skulle övertagas av arméns intendenturförvaltning.
Befattningen som inspektör för veterinärvårdsväsendet
syntes enligt kommissionens mening självfallet böra bestridas av överfältveterinären,
vilkens underlydande ställning i förhållande till generalfältläkaren
därmed skulle upphöra. Overfältveterinärens behöriga inflytande på
förvaltningsverksamheten, i vad densamma berörde hans område, föresloge
försvarskommissionen tillgodosett genom att överfältveterinären själv skulle
ingå som byråchef och föredragande i dylika frågor inom vederbörande förvaltningsmyndighet.
Överfältveterinären borde även vara chef för fältveterinärkåren.
— Den vid sjukvårdsstyrelsens fältveterinärbyrå såsom byråassistent
tjänstgörande regementsveterinären syntes vid den av kommissionen
föreslagna organisationen böra tillhöra veterinärvårdsinspektionen.
För expeditionsföringen syntes en pensionerad underofficer vara erforderlig.
Försvarskommissionen föresloge sålunda, att den i veterinärvårdsinspektionen
tjänstgörande personalen skulle beräknas till en regementsveterinär
och en pensionerad underofficer.
Arméförvaltningen har förklarat, att vad försvarskommissionen föreslagit
159
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
i fråga om veterinärvårdsväsendet icke föranledde någon erinran fran arméförvaltningens
sida.
Generalfältlälcaren har i sitt yttrande uttalat, att även örn den nuvarande
formen för den militära veterinärvårdstjänstens ledning visat sig tillfredsställande,
torde dock en dylik organisation vara en övergångsföreteelse,
som, då omständigheterna medgåve, borde föranleda veterinärärendenas
sammanförande med hästhållning och remonteringsväsende till en enhet,
där den militärveterinära sakkunskapen kunde så självständigt som möjligt
göra sig gällande. För ett dylikt särskiljande talade även att sammansättningsplaner
för krig uppgjordes och veterinärformationer användes efter
andra grunder än de för sjukvården gällande. Ett tillstyrkande till särskiljandet
kunde så mycket hellre lämnas, som samarbetet med den ifrågasatta
nya veterinära militärmyndigheten allt fortfarande borde kunna äga rum pa
de olika områden, där så för närvarande skedde.
Överfältveterinären har förklarat sig anse det principiellt riktigt, att överfältveterinären
i vissa avseenden direkt underställdes chefen för armén och
tillädes befälsrätt över arméns veterinärpersonal. Likaledes tillstyrktes kommissionens
förslag örn inrättandet av en i arméledningen ingående inspektion
för arméns veterinärväsende, vilken borde benämnas »veterinärinspektionen».
Utöver den personal, som av kommissionen beräknats för nämnda inspektion,
borde även upptagas ett skrivbiträde.
Yad beträffar försvarskommissionens förslag örn ett särskiljande av vete- Departementsrinärvårdens
ledning från sjukvårdens finner även jag starka skäl tala för
en sådan åtgärd. Ävenledes finner jag lämpligt, att, såsom försvarskommissionen
föreslagit, överinseendet över arméns veterinärväsende utövas inom
en särskild inspektion under överfältveterinären, vilken tillika bör vara chef
för fältveterinärkåren. Liksom överfältveterinären föreslagit, anser även jag,
att inspektionsmyndigheten bör benämnas »veterinärinspektionen».
Personalen å veterinärinspektionen bör utgöras av — förutom överfältveterinären,
vilken upptages å fältveterinärkårens stat - en regementsveterinär.
Dessutom torde en pensionerad underofficer erfordras för expeditionstjänsten.
Att såsom överfältveterinären föreslagit därutöver upptaga ett
skrivbiträde å staten för inspektionen kan jag icke tillstyrka. Den skrivhjälp
som må anses påkallad synes mig lämpligen kunna erhållas bland
personalen å intendenturdepartementets häst- och veterinärbyra, för vilken
överfältveterinären förutsättes skola utöva chefskapet. Personalen å veterinärinspektionen
föreslår jag således skola utgöras av:
1 regementsveterinär och
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Regementsveterinären bör uppföras å fältveterinärkårens stat, medan
expeditionsunderofficeren upptages å staten för veterinärinspektionen.
Inspektören för militärläroverken.
Någon särskild beställning för inspektören för militärläroverken finnes för
närvarande icke, utan brigadchefen i östra arméfördelningen är samtidigt
160
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
inspektör för militärläroverken. Personalen å militärläroverksinspektionen
utgöres dessutom av en generalstabsofficer och en expeditionsunderofficer,
den sistnämnde upptagen å stat för militärläroverksinspektionen.
Inspektören för militärläroverken har befäl och överinseende över krigshögskolan,
artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan samt arméns underofficersskola.
För sv ar skommissionen har, såsom förut omnämnts, föreslagit, att någon
särskild militärläroverksinspektion icke skall finnas, utan att chefen för
armén skall i denna sin egenskap utöva inspektörskapet över militärläroverken.
Emot kommissionens ifrågavarande förslag hava från de hörda myndigheterna
åtskilliga invändningar försports.
I en av chefen för generalstaben åberopad bilaga till generalstabschefens
yttrande över försvarskommissionens betänkande har sålunda anförts, att
starka skäl talade för att arméledningen tillfördes en särskild inspektion för
den centrala militärundervisningen. Skulle en särskild militärläroverksinspektion
av ekonomiska eller andra skäl icke kunna infogas i arméledningen,
syntes det i varje fall vara nödvändigt, att chefen för utbildningsavdelningen
i chefens för armén stab gåves en sådan ställning, att chefen för armén vid
förefallande behov kunde åt honom uppdraga inspektionen av den centrala
utbildningen, i huvudsak på det sätt och i den omfattning, som för närvarande
gällde beträffande inspektören för militärläroverken.
Inspektören för militärläroverken har i sitt yttrande anfört bland annat
följande:
Kommissionens förslag innebär i realiteten, att utövandet av den nuvarande
inspektörsverksamlieten skulle kombineras med de arbetsuppgifter,
som kommissionen i övrigt tillagt arméchefen. Körande lämpligheten av en
dylik kombination föreligga emellertid i princip praktiska erfarenheter, då
den nuvarande inspektörstjänsten är kombinerad med brigadchefstjänst.
Denna sammanslagning av tjänsten har visat sig pålägga brigadchefen-inspektören
en arbetsbörda, som icke är rimlig. Förhållandet torde med all
sannolikhet bliva än allvarligare vid den av kommissionen föreslagna sammanslagningen,
vilket kan komma att innebära ett eftersättande av ålagda skyldigheter
i ena eller andra hänseendet. Det kan därför med skäl ifrågasättas,
örn icke kommissionen i sin strävan efter skapande av enhetlighet, beskurit
möjligheterna för arméchefen att med krav på saklighet och kontinuitet fullgöra
såväl det ena åliggandet som det andra.
Med de arbetsuppgifter, som ålagts arméchefen, kan det komma att ligga
nära till hands att till en del överflytta inspektörstjänsten på stabschefen
hos chefen för armén eller på någon eller några av truppslagsinspektörerna.
Men därmed åvägabringas en kombination av tjänster, varigenom med all
sannolikhet officersutbildningsproblemets handliavande kan komma i ett
mycket olyckligt läge. Ett dylikt överflyttande innebär även, att inspektörsverksamheten
kommer att läggas på en oansvarig person eller myndighet.
Officersutbildningen omspänner ett flertal undervisningsanstalter, underställda
inspektören för militärläroverken. Officersutbildningen sammanhänger
även med undervisningen vid andra nämnda inspektör icke underställda
skolor samt med den civila skolundervisningen, särskilt läroverken.
161
Kungl. Majus proposition nr 225.
Detta spörsmål om officersutbildningen är som förut framhållits av väsentlig
betydelse för försvaret och kan icke verklighetstroget lösas utan enhetliga
riktlinjer för och en enhetlig ledning av den för armén gemensamma utbildningen
till officerare och dessas vidareutbildning. Endast härigenom kunna
de inspektören underställda skolorna effektivt inordnas i samma utbildningssystem
och dessutom en ändamålsenlig planläggning ske av undervisningen
i de utbildningsgrenar och ämnen, vilka äro gemensamma för skolor i
olika utbildningsstadier. Eli rationell officersutbildning kräver sålunda en
särskild målsman. Förhållandena lia därjämte visat, att den nuvarande
dubbelställningen avsevärt försvårar den centrala ledning av officersutbildningen,
som ovedersägligen är av den allra största betydelse för utbildningsarbetets
enhetliga bedrivande.
Granskar man de åligganden, vilka enligt inspektörens för militärläroverken
nu gällande instruktion påvila honom, finner man att han bland annat
skall »med uppmärksamhet följa den teoretiska och praktiska undervisningen
samt tid efter annan inspektera de praktiska tillämpningsövningarna ävensom,
där sådana övningar äro anbefallda, fält- och fälttjänstövningar vid militärläroverkens
samtliga kurser samt vidtaga eller föreslå de åtgärder, som
kunna främja läroverkens ändamålsenliga utveckling eller eljest kunna finnas
av behovet påkallade». Yad som åligger inspektören för militärläroverken
är sålunda något vida mer än ett allmänt målsmanskap för militärläroverken.
Erfarenheten visar också, att det från inspektörens sida kräves ett omfattande
studium i olika hänseenden och en fortgående och noggrann uppsikt
över utbildningsarbetet av olika slag vid samtliga kurser för att han i
tid skall kunna förbereda sådana ändringar i det militära undervisningsväsendet,
att detta kan fylla de fordringar, man måste ställa på detsamma.
Ett effektivt främjande av undervisningen uppställer också som en bestämd
nödvändighet, att den militära undervisningens målsman gives tid såväl
årlig som under ett lämpligt antal år att ägna sig åt det arbete, honom såsom
sådan kan åligga.
Av den karakteristik, som här i korthet framlagts rörande omskrivet ämbete
och vissa därmed samliöriga frågor, framgår, att ett beaktande av
officersutbildningens betydelse konsekvent kräver en särskild målsman, som
odelat får ägna sig åt officersutbildningen och därmed sammanhängande
spörsmål. En återgång till förhållandena före genomförandet av 1925 års
försvarsordning är därför den ändamålsenligaste lösningen, d. v. s. inrättandet
av en särskild generalsbeställning med förutvarande pensionsålder vid 65
år. Därmed skulle även inspektörsmyndighetens arbetsuppgifter och betydelse
i försvarets tjänst bliva reellt värdesatta.
I anslutning härtill må framhållas, att det omfattande arbete, som nedlägges
på officersutbildningen, utgör vid sidan av utbildningsarbetet i
övrigt, krigsförberedelsearbetet och förvaltningen en av de betydelsefullaste
grenarna av den militära verksamheten i fred. Det torde därför knappast
kunna anses obefogat, att arméledningen bör tillförsäkras en särskild myndighet
för ifrågavarande gren av det militära fredsarbetet. Genom bibehållande
av en inspektör för militärläroverken, vars verksamhetsområde intimt
sammanhänger med all officersutbildning, skulle även direkt till arméledningens
förfogande kunna ställas en myndighet, som kan tagas i anspråk
för officersutbildningens liandhavande även vid andra anstalter än vissa
militära skolor utan att därmed något intrång behöver ske i truppslagsinspektörers
och truppförbandschefers befogenheter med avseende på officersutbildningen.
Med nuvarande organisation av militärläroverksinspektionen har inspektören
till sitt förfogande en generalstabsofficer, vilken det åligger att full
Eihang
till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 22b. 217 sfi 11
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
göra såväl stabschefs som regementskvartermästarens och redogörarens
skyldigheter. Det är givet, att, med denna koncentration på en hand av
ärenden och göromål av vitt skiftande natur, ett flertal viktiga frågor rörande
officersutbildningen icke kunna givas den fullständiga och allsidiga beredning,
som är nödvändig, eller helt enkelt trängas åt sidan. Förhållandena
hava även gjort det erforderligt, att ärenden redan på det första utredande
stadiet måst omhändertagas av inspektören själv. En dylik arbetsuppdelning
torde väl knappast kunna anses befogad och motsvarar icke på något
sätt vedertaget bruk inom myndigheter av ifrågavarande slag. Den extra
arbetsbörda, som därmed pålagts inspektören, verkar givetvis även hindrande
vid utförandet av inspektioner m. m.
Slutligen vill jag framhålla, att militärläroverksinspektionen före genomförandet
av 1925 års härordning omfattade tvenne officerare samt att vid en
jämförelse med övriga inspektioner man rättvisligen bör beakta den organisation,
som för närvarande förefinnes och som tillmätts enligt kommissionens
förslag för nämnda inspektioner.
Ett reellt värdesättande av officersutbildningens betydelse och i anslutning
därtill av inspektionens arbetsuppgifter i försvarets tjänst gör det alltså
befogat, att inspektionen förses med den arbetskraft, som är oundgängligen
nödvändig. Utöver den personal, som nu står till mitt förfogande, bör härvid
närmast ifrågakomma en regementsofficer tillhörande generalstabskårens
stat såsom stabschef.
Gcneralfälttygmästaren oell inspektören för artilleriet har förklarat, att enligt
hans mening vore ifrågavarande åligganden av den vikt och omfattning, att
en särskild inspektör för militärläroverken fortfarande borde finnas.
Chefen för fortifikationen har ansett, att en särskild inspektör för militärläroverken,
som under arméchefen utövade det närmaste överinseendet över
samtliga centrala undervisningsanstalter och som vore föredragande hos
arméchefen i ärenden rörande dessa anstalter, vore alltjämt erforderlig.
För ett bibehållande av en särskild militärläroverksinspektion hava också
chefen för västra arméfördelningen, chefen för södra arméfördelningen, inspektören
för kavalleriet, kommendanten i Bodens fästning och chefen för östra brigaden
uttalat sig.
Departements- Såsom framgår av det anförda hava från ett flertal av de hörda militära
chefen. myndigheterna erinringar rests mot att på sätt försvarskommissionen föreslagit
avskaffa den nuvarande militärläroverksinspektionen och överlämna
inspektionsmyndiglieten till chefen för armén.
De erinringar som framförts mot den föreslagna anordningen synas mig
vara värda beaktande. Att chefen för armén kommer att hava det högsta
överinseendet över militärläroverken lika väl som över andra arméns militära
organisationer ligger i sakens natur. Men därav följer icke, att han själv
bör utöva den omedelbara inspektionsmyndigheten över militärläroverken.
Det synes mig snarare vara lämpligt, att inspektionsrätten uppdrages åt en
chefen för armén underställd myndighet, vilken inför chefen för armén ansvarar
för inspektionsverksamhetens utövande.
Att på sätt av vissa myndigheter ifrågasatts inrätta en särskild generalsbeställning
för inspektören för militärläroverken anser jag mig emellertid
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
163
av såväl ekonomiska som andra skäl icke kunna förorda. Då jag i enlighet
med försvarskommissionens förslag ämnar föreslå, att de nuvarande brigadchefsbefattningarna
skola indragas, kan icke heller den nu rådande kombinationen
med befattningen som brigadchef i östra arméfördelningen framdeles
fortsätta. En tillfredsställande lösning synes mig emellertid kunna ernås
genom att förena befattningen som inspektör för militärläroverken med chefskapet
för arméns truppstab. Denna anordning synes mig lämplig särskilt
av den anledningen, att inom truppstaben handläggas ärenden angående
arméns utbildning, vadan det måste förutsättas, att chefen för nämnda stab
besitter ingående kännedom örn hithörande spörsmål. Med den begränsade
omfattning, som arméns truppstab enligt det av mig framlagda förslaget
kommer att få, synes det icke heller ur synpunkten av arbetsbördans omfattning
vara oskäligt att pålägga chefen för truppstaben den ifrågavarande
inspektionsverksamheten.
Jag föreslår sålunda, att chefen för arméns truppstab tillika skall vara
inspektör för militärläroverken. De ärenden han i denna sin egenskap har
att handlägga torde böra förberedas inom truppstaben. Av det tidigare angivna
antalet kaptener å utbildningsavdelningen har jag beräknat, att en
skall avses för ifrågavarande arbete.
Generalitetet och stabskårerna.
Generalitetet.
Till generalitetet räknas för närvarande följande befattningshavare vid
armén:
chefen för generalstaben,
de fyra arméfördelningscheferna,
militärbefälhavaren för Övre Norrland,
generalfälttygmästaren,
chefen för fortifikationen,
generalintendenten,
inspektören för infanteriet,
inspektören för kavalleriet.
Samtliga nämnda befattningshavare äro upptagna å staten för generalitetet
i lönegraden O. 8 med undantag av inspektören för kavalleriet, vilken upptagits
i lönegraden O. 7.
Försvarskommissionen har till generalitetet hänfört följande befattningshavare
:
chefen för armén,
fyra arméfördelningscliefer,
kommendanten i Bodens fästning,
inspektören för infanteriet,
inspektören för artilleriet,
generalfälttygmästaren,
generalintendenten,
försvarschefen på Gotland,
inspektören för kavalleriet,
164
Departementschefen.
Kungl. Majus proposition nr 225.
inspektören för ingenjörtrupperna,
inspektören för trängen.
Av dessa Ilar chefen för armén uppförts å staten med ett arvode å 21 000
kronor. De övriga befattningshavarna hava upptagits i lönegraden O. 8,
utom försvarschefen på Gotland samt inspektörerna för kavalleriet, ingenjörtrupperna
och trängen, vilka upptagits i lönegraden O. 7. *
I jämförelse med den nuvarande staten för generalitetet innebär försvarskommissionens
förslag, att staten utökats med fem befattningshavare, nämligen
chefen för armén, inspektören för artilleriet, försvarschefen på Gotland,
inspektören för ingenjörtrupperna och inspektören för trängen. Av
dessa äro emellertid två nu uppförda å andra arméns personalstater, i det
att försvarschefen på Gotland nu återfinnes å stat för militärbefälet på Gotland
upptagen som militärbefälhavare i lönegraden O. 6 samt inspektören
för trängen finnes upptagen som överste i lönegraden O. 6 å staten för
officerare och underofficerare m. fl. vid trängen. A andra sidan innebär försvarskommissionens
förslag, att två för närvarande å generalitetets stat upptagna
befattningshavare därifrån avförts, nämligen chefen för generalstaben
och chefen för fortifikationen. Av dessa återfinnes den förstnämnde i försvarskommissionens
förslag uppförd i lönegraden O. 7 å generalstabskårens
stat såsom chef för kåren och stabsclief vid chefens för armén stab samt
den senare uppförd i lönegraden O. 8 å staten för den enligt kommissionens
förslag utanför försvarsgrenarna stående, för försvarsväsendet gemensamma
fortifikationen. Slutligen har den nuvarande befattningen för militärbefälhavaren
för Övre Norrland i staten utbytts mot kommendanten i Bodens
fästning. I
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att chefen för armén, de
fyra fördelningscheferna, inspektören för infanteriet, generalfälttygmästaren,
generalintendenten samt inspektören för kavalleriet böra på sätt som föreslagits
uppföras på generalitetets stat.
Den av försvarskommissionen å generalitetets stat upptagna inspektören
för artilleriet är en ny befattning, då ju generalfälttygmästaren för närvarande
samtidigt är inspektör för artilleriet. Såsom jag tidigare omnämnt,
anser även jag, att ett åtskiljande av de båda befattningarna som generalfälttygmästare
och inspektör bör äga rum. Till de närmare skälen härför
återkommer jag i samband med organisationen av arméförvaltningens tygdepartement.
I fråga örn inspektörens för artilleriet lönegradsplacering vill
jag erinra örn att 1926 års beredning, som på sin tid uttalade sig för ett
åtskiljande av de bägge befattningarna, föreslog, att inspektören för artilleriet
skulle uppföras med lön i lönegraden O. 7. Vid framläggandet av den
förenämnda propositionen nr 175 till 1929 års riksdag angående omorganisation
av försvarets centrala ledning och förvaltning uttalade föredragande
departementschefen, som likaledes föreslog befattningarnas åtskiljande, att
inspektören för det näst största truppslaget — artilleriet — borde placeras
i lönegraden O. 8. Jämväl i 1930 års statsverksproposition föreslogs, att
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
165
inspektören för artilleriet skulle placeras i sistnämnda lönegrad. För egen
del finner jag mig kunna ansluta mig till försvarskommissionens förslag i
denna del och föreslår sålunda, att inspektören för artilleriet uppföres å
generalitetets stat i lönegraden O. 8.
Enligt vad jag i annat sammanhang kommer att närmare utveckla, föreslår
jag till skillnad från försvarskommissionen, att befattningen som militärbefälhavare
för Ovre Norrland alltjämt skall bibehållas, varav följer, att
denne alltjämt bör kvarstå å generalitetets stat i lönegraden O. 8. Befattningen
som kommendant i Bodens fästning bör då alltjämt uppföras å stat
för arméfördelningsstaber m. m.
Den nuvarande militärbefälhavaren på Gotland bör alltjämt bibehållas
vid denna benämning. I likhet med kommissionen anser jag emellertid, att
han bör uppföras i lönegraden O. 7, dock alltjämt på staten för arméfördelningsstaber
m. m.
Försvarskommissionens förslag, att inspektören för trängen uppföres i
lönegraden O. 7, finner jag mig även kunna tillstyrka. Han bör dock alltjämt
upptagas å staten för officerare och underofficerare vid trängen.
Enär enligt min i annat sammanhang motiverade mening chefen för fortifikationen
alltjämt bör tillhöra armén och icke, på sätt försvarskommissionen
föreslagit, placeras utanför försvarsgrenarna direkt under Kungl. Maj:t, följer
därav, att även denne befattningshavare alltjämt bör i lönegraden O. 8 uppföras
å generalitetets stat.
I enlighet med det sagda kommer generalitetet att omfatta följande be -
fattningshavare :
Lönegrad
Chefen för armén...................................................................................... arvode
Fyra arméfördelningschefer................................................................... O. 8
Militärbefälhavaren för Ovre Norrland................................................. O. 8
Inspektören för infanteriet .................................................................... O. 8
Inspektören för kavalleriet........................................................................ O. 7
Inspektören för artilleriet........................................................................ O. 8
Chefen för fortifikationen (inspektören för ingenjörtrupperna)............ O. 8
Generalfälttygmästaren............................................................................. O. 8
Generalintendenten.................................................................................... O. 8
Generalstabskåren.
Den nuvarande generalstaben består som personalkår av följande antal å
stat upptagna generalstabsofficerare:
I överste,
4 överstelöjtnanter,
II majorer,
34 kaptener.
Dessutom äro å generalstabens stat upptagna 4 militärattachéer, nämligen
1 överstelöjtnant och 3 majorer.
Departements
chefen.
166 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Försvarskommissionen har å stat för generalstabskåren upptagit följande
personal:
1 chef, tillika stabschef vid chefens för armén stab, (O. 7),
1 överste, chef för kommandoexpeditionen,
4 överstelöjtnanter,
9 majorer,
34 kaptener.
Någon närmare utredning örn placeringen av de sålunda å staten upptagna
generalstabsofficerarna har icke av försvarskommissionen förebragts.
I likhet med försvarskommissionen anser jag lämpligt, att inom armén
alltjämt finnes en generalstabskår. Dess huvudsakliga uppgift blir enligt
den här framlagda organisationen att upptaga, utbilda och i sig innefatta
viss personal vid arméns staber och andra militära institutioner, för vilken
särskilda kvalifikationer i avseende å stabsutbildning m. m. måste uppställas.
Av denna anledning böra de särskilda villkor, som för närvarande gälla för
vinnande av kompetens till erhållande av anställning såsom generalstabsofficer
i olika grader, fortfarande gälla med avseende å anställning vid
generalstabskåren.
Såsom jag tidigare anfört bör enligt min mening chefen för arméns
truppstab, under vilken sorterar truppstabens personalavdelning, tillika vara
chef för generalstabskåren. Han bör därför uppföras å generalstabskårens
stat och torde böra placeras i lönegraden O. 7.
Däremot bör, i enlighet med vad jag tidigare anfört, chefen för kommandoexpeditionen
icke uppföras på generalstabskårens stat utan alltjämt
upptagas med arvode å försvarsdepartementets stat. För tjänstgöring i kommandoexpeditionen
beräknas emellertid 1 regementsofficer och 2 kaptener
ur generalstabskåren.
Enligt vad jag förut anfört erfordras för de av mig föreslagna arméns
krigsstab, arméns truppstab och arméstabsexpeditionen sammanlagt 7 stabsutbildade
regementsofficerare och 23 stabsutbildade kaptener. För samtliga
dessa böra enligt min mening befattningar beräknas å generalstabskårens
stat.
Vidare erfordras, enligt vad jag tidigare anfört, för de olika inspektionsmyndigheterna
följande generalstabsofficerare, nämligen vid infanteriinspektionen
1 regementsofficer och vid kavalleriinspektionen 1 regementsofficer.
För de fyra fördelningsstaberna beräknar jag, att liksom för närvarande
och enligt försvarskommissionens förslag sammanlagt 4 regementsofficerare
och 4 kaptener ur generalstabskåren skola vara erforderliga. Likaså beräknar
jag för militärbefälhavarens för Övre Norrland stab 1 regementsofficer
och 2 kaptener ur generalstabskåren, av vilka den ene kaptenen avses att
biträda kommendanten i Bodens fästning.
Försvarskommissionen har föreslagit, att i försvarschefens på Gotland stab
skulle såsom stabschef ingå en regementsofficer vid generalstabskåren. Detta
förslag anser jag mig kunna tillstyrka.
167
Kungl. Majus proposition nr 225.
För närvarande avses för tjänstgöring vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
en kapten ur generalstaben. Försvarskommissionen har förmenat,
att vid den av kommissionen till inrättande föreslagna sjukvårdsinspektionen
en stabsutbildad kompaniofficer borde ersätta den nyssnämnde generalstabskaptenen.
Gentemot detta förslag har arméförvaltningen anfört, att såväl
av organisatoriska skäl som med hänsyn till ifrågavarande officers arbetsuppgifter
härför borde avses en kapten vid generalstabskåren. Jämväl
generalfältläkaren har påyrkat, att i sjukvårdsstyrelsen alltjämt skall ingå en
generalstabsofficer. -— Beträffande förevarande fråga beder jag få erinra därom,
att en tidigare vid sjukvårdsstyrelsen såsom assistent tjänstgörande
bataljonsläkare genom 1925 års försvarsbeslut utbyttes mot den ifrågavarande
generalstabskaptenen. Initiativet härtill hade på sin tid kommit från sjukvårdsstyrelsen,
som framhållit, att en hel del av de göromål, som ombesörjdes
av läkarna å sjukvårdsstyrelsen, vore av beskaffenhet att de med väsentligt
större fördel skulle kunna handläggas av en för ändamålet lämplig officer.
Försvarsrevisionen yttrade härom i sitt år 1923 avgivna betänkande,
att då den sålunda ifrågasatta anordningen icke vore ägnad att medföra
några ökade kostnader för statsverket revisionen icke hade något att erinra
mot densamma. Med hänsyn till de kvalifikationer, som borde ställas på
ifrågavarande officer, syntes han lämpligen böra uppföras såsom kapten å
generalstabens stat. — Då enligt min mening bärande skäl knappast kunna
sägas hava förebragts för en ändring i den anordning, som så nyligen vidtagits,
finner jag mig i anslutning till arméförvaltningens ståndpunkt böra
föreslå, att för tjänstgöring i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse alltjämt
beräknas en kapten vid generalstabskåren.
För tjänstgöring å järnvägsstyrelsens militärbyrå beräknas i nu gällande
härordning en generalstabskapten. Tjänsten i fråga uppehålles för närvarande
av en major vid generalstaben. Dock anser jag mig alltjämt böra vid
personalberäkningarna för generalstabskåren utgå från att i allmänhet en
kapten vid kåren avses för ändamålet.
Slutligen vill jag erinra därom, att en regementsofficer vid generalstaben
för närvarande är chef för generalstabens topografiska avdelning och tillika
chef för rikets allmänna kartverk. Försvarskommissionen har vid uppgörandet
av förslag till organisation och personalstater för armén utgått ifrån att
rikets allmänna kartverk skulle snarast möjligt och i vart fall i samband med
en ny försvarsorganisations ikraftträdande fullständigt avskiljas från sambandet
med den nuvarande generalstaben och av denna anledning icke beräknat
någon militär personal på stat för topografiska avdelningen. Även
jag har, såsom förut nämnts, vid uppgörandet av förslaget till organisation
av arméstaberna räknat med att kartverket skall i en framtid helt utbrytas
från försvarsväsendet. Huru än denna fråga löses, lärer det emellertid
komma att bliva nödvändigt, att en generalstabsofficer är ständigt tjänstgörande
inom kartverket för tillvaratagande av de viktiga militära intressena
i detta hänseende. Vid beräknandet av personalen vid generalstabskåren
anser jag fördenskull, att för tjänstgöring vid rikets allmänna kartverk bör
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
beräknas en regementsofficer. Så länge den nuvarande organisationen av
kartverket består, kommer denne regementsofficer alltjämt att vara chef för
topografiska avdelningen, vilken då tillsvidare bör lyda direkt under chefen
för armén.
I enlighet med de nu angivna beräkningsgrunderna böra å generalstabskårens
stat — förutom chefen för kåren, vilken tillika bör vara chef för
arméns truppstab — följande antal officerare vara upptagna, nämligen:
För |
arméns krigsstab ..................................... |
"Regements- officerare ................... 3 |
Kaptener 13 |
arméns truppstab ......................................... |
.................. 3 |
9 |
|
» |
arméstabsexpeditionen ................................ |
................. 1 |
1 |
» |
lantförsvarets kommandoexpedition ........... |
................. 1 |
2 |
» |
arméfördelningsstaberna ............................ |
................... 4 |
4 |
» |
militärbefälsstaben för Övre Norrland ..... |
.................. 1 |
2 |
» |
militärbefälsstaben på Gotland................... |
................... 1 |
_ |
» |
infanteriinspektionen .................................... |
.................. 1 |
— |
» |
kavalleriinspektionen ................................... |
................... 1 |
— |
» |
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ........ |
................... — |
1 |
» |
järnvägsstyrelsens militärbyrå ..................... |
.................. . |
1 |
» |
rikets allmänna kartverk .............................. |
................. 1 |
— |
Summa 17 |
33 |
Av regementsofficerarna böra 1 upptagas som överste, 5 som överstelöjtnanter
och 11 som majorer.
I förhållande till den nu gällande staten för generalstaben innebär detta
förslag en ökning med 1 regementsofficer, men en minskning med 1 kapten.
Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att förenämnda förslag
till placering av generalstabskårens officerare måste betraktas allenast som
en beräkningsgrund, vilken i möjligaste mån bör följas, men att det givetvis
måste stå chefen för armén fritt att vidtaga de jämkningar i placeringen av
generalstabskårens officerare, som av omständigheterna må betingas.
Artilleristabskåren.
Artilleristaben upprättades redan år 1807. Enligt därvid utfärdade bestämmelser
skulle det åligga artilleristabsofficerarna:
att under generalfälttygmästarens order och närmaste tillsyn följa artillerivetenskapens
framsteg,
att efter den föreskrift och fördelning generalfälttygmästaren meddelade
genomläsa alla inom och utom riket utkommande skrifter rörande artilleriet
och därom avgiva behöriga rapporter,
att efter generalfälttygmästarens order och instruktion uppgöra plan för
de försök, som prövades nödiga att anställa, dirigera verkställigheten och
författa nödiga ritningar och förslag till alla vid artilleriet förekommande
inrättningar, samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 169
att i övrigt biträda vid generalfälttygmästarämbetet i där förefallande
göromål.
Artilleristabens uppgifter hava sedermera rätt väsentligt förändrats, särskilt
efter inrättandet av en fristående artilleriinspektion. Å staten för artilleristaben
är för närvarande upptagen följande militära personal, nämligen 1
överste, chef, samt 2 majorer, 9 kaptener och 3 kaptener eller löjtnanter.
Stabens personal är numera fördelad till tjänstgöring mellan dels artilleriinspektionen
med artilleriets skjutskola och dels arméförvaltningens artilleridepartements
militärbyrå.
FörsvarsJcommissionen har föreslagit, att den för artilleriinspektionen med
skjutskolan erforderliga personalen skulle upptagas å stat för artilleristabskåren,
under det att den del av artilleristabens personal, som nu tjänstgör
å artilleridepartementets militärbyrå, skulle ingå i den till uppsättning föreslagna
tygkåren, vilken skall lyda direkt under generalfälttygmästaren.
Enligt vad jag tidigare anfört föreslår jag, i likhet med försvarskommissionen,
att befattningarna som generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet
skola åtskiljas och uppdelas på två befattningshavare. Därav följer,
att den nuvarande artilleristaben kommer att uppdelas i tvenne delar, varav
den ena lyder under generalfälttygmästaren och den andra under inspektören
för artilleriet.
Även enligt min mening måste följden av uppdelningen av generalfälttygmästar-
och inspektörsmyndigheterna på två befattningshavare bliva, att
den nuvarande artilleristaben såsom sammanfattning för de två olika personalgrupper,
den numera omfattar, icke längre är motiverad. Såtillvida synes
dock begreppet artilleristab alltjämt lämpligen böra bibehållas, att den för
artilleriinspektionen jämte artilleriets skjutskola permanent erforderliga militära
personalen uppföres på staten för en särskild personalkår, benämnd
artilleristabskåren. Enligt vad jag tidigare anfört bör personalen på artilleristabskåren
bestå av följande officerare:
1 överste eller överstelöjtnant, chef för kåren, tillika chef för artilleriets
skjutskola,
1 överstelöjtnant eller major, stabschef,
2 majorer, avdelningschefer,
1 kapten, avdelningschef,
4 kaptener, 1 därav 1 adjutant åt chefen för skjutskolan och
2 kaptener eller löjtnanter, J 1 adjutant hos stabscliefen.
B. Förvaltningsorganisationen.
Allmänna synpunkter.
I det föregående har jag uttalat, att enligt min mening all central förval tningsverksamhet
inom försvarsväsendet bör utövas försvarsgrensvis, varav
följer, att inom samtliga försvarsgrenar måste finnas centrala förvaltnings
-
Departements
chefen.
Departements chefen -
170
Kungl. Majus proposition nr 225.
organ skickade att handhava de olika slagen av förvaltning, av försvarskommissionen
karakteriserade såsom tygförvaltning, intendenturförvaltning,
fastighetsförvaltning och kameralförvaltning.
I fråga örn de centrala förvaltningsorganens ställning till försvarsgrenscheferna
har jag anfört, att jag av närmare angivna skäl funnit mig icke kunna
tillstyrka försvarskommissionens förslag, att dessa organ skulle underställas
försvarsgrenscheferna, utan för min del ansåge, att förvaltningsorganen även
i fortsättningen borde vara direkt underställda Kungl. Maj:t, men med ett
tillbörligt inflytande över förvaltningsverksamheten tillförsäkrat försvarsgrenscheferna.
Yad beträffar principerna för förvaltnings verksamhetens anordnande
inom armén anser jag, att de riktlinjer, som av försvar skommissionen angivits
i fråga örn den del av förvaltningen, som avser materielanskaffningen, i stort
sett böra följas. Kommissionen har i detta hänseende uttalat, att den omständigheten,
att viss materiel användes inom ett visst truppslag eller vid en
viss tjänstegren, icke borde i och för sig utöva något inflytande på förvaltningens
organisation. Materielens ändamålsenliga infogande i och användning
inom truppförbandsorganisationen bestämdes uteslutande av militära
faktorer, oberoende av vilken myndighet, som tillhandahölle materielen. Den
nuvarande, i vissa avseenden truppslags- eller tjänstegrensvis organiserade
förvaltningen inom armén bortskymde den åtskillnad, som i detta avseende
borde göras. Knappast några meningsskiljaktigheter syntes numera råda
därom, att förvaltningen, i vad materielanskaffningen anginge, borde organiseras
materielgruppvis och icke truppslags- eller tjänstegrensvis. Enligt
försvarskommissionens mening syntes en förändring av förvaltningsorganisationen
i enlighet med dessa principer vara erforderlig även för underhållstjänstens
bedrivande. Materielanskaffningens sammanhållande under olika
förvaltningsmyndigheter borde icke vara avhängigt av den militära organisationen
på truppslag och tjänstegrenar.
I anslutning till dessa principer har försvarskommissionen uttalat, att för
den egentliga materiel- och förnödenhetsförvaltningen vid armén borde enligt
kommissionens mening finnas två myndigheter, nämligen en för tygförvaltningen
och en för intendenturförvaltningen. I fråga örn den del av intendenturförvaltningen,
som avsåge sjukvårdsmateriel, har kommissionen dock ansett,
att åt sjukvårdsinspektionen skulle beredas inflytande på förvaltningen
på så sätt, att inspektionen skulle äga disponera viss del av sjukvårdsanslaget,
vilket emellertid skulle förvaltas av intendenturförvaltningsorganet. Vidare
skulle det nu under sjukvårdsstyrelsen stående centrala sjukvårdsförrådet
underordnas sjukvårdsinspektionen. Vad beträffar kameralförvaltningen har
kommissionen uttalat, att den, främst med hänsyn till den betydande omfattningen
vid armén av denna verksamhet, icke funnit det ändamålsenligt att
underordna densamma under någon av de båda nyssnämnda förvaltningsmyndigheterna
utan föresloge, att en särskild myndighet för denna verksamhet
alltjämt skulle finnas.
De centrala förvaltningsorganen inom armén föresloges sålunda bliva tre
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
171
till antalet. I fråga örn benämningen på dessa myndigheter har kommissionen
funnit dem lämpligen böra, i likhet med motsvarande myndigheter, benämnas
»förvaltningar». Kommissionen föresloge sålunda, att de tre i arméledningen
ingående centrala förvaltningsmyndigheterna skulle benämnas arméns tygförvaltning,
arméns intendenturförvaltning och arméns civilförvaltning samt
stå under chefskap av resp. generalfälttygmästaren, generalintendenten och
generalkrigskommissarien.
I annat sammanhang har jag i fråga örn försvarskommissionens nyssberörda
förslag på närmare angivna grunder uttalat, att enligt min mening
förvaltningsverksamheten beträffande lantförsvaret alltjämt bör under Kungl.
Maj:t omhänderhavas av en enhetlig organisation, arméförvaltningen,
och icke, på sätt försvarskommissionen föreslagit, uppdelas på flera sinsemellan
självständiga myndigheter. Att de av försvarskommissionen föreslagna
principerna böra i möjligaste mån komma i tillämpning vid lösandet
av frågan om arméförvaltningens indelning i underavdelningar, finner jag
däremot vara lämpligt.
Arméförvaltningens sammansättning.
Arméförvaltningen är, på sätt förut anförts, för närvarande indelad på
fem sinsemellan relativt fristående avdelningar, nämligen artilleri-, fortifikations-,
intendents- och civila departementen samt sjukvårdsstyrelsen.
En tillämpning på organisationen inom arméförvaltningen av det förslag
till uppdelning av förvaltningsverksamheten inom armén, som försvarskommissionen
framlagt, skulle innebära, att — med bortseende tills vidare från
fastighetsförvaltningen — arméförvaltningen skulle uppdelas på tre avdelningar,
en för tygförvaltningen, en för intendenturförvaltningen och en för den
civila förvaltningen. Den nuvarande sjukvårdsstyrelsen skulle således försvinna
såsom en beståndsdel av arméförvaltningen, i det att dess förvaltningsverksamhet
skulle i stort sett ingå i intendenturförvaltningen.
Av de hörda myndigheternas yttranden i dessa hänseenden må här omnämnas
följande.
Arméförvaltningen har anfört, att de av försvarskommissionen föreslagna
tyg-, intendentur- och civilförvaltningarna borde ingå i arméns centrala förvaltningsorgan,
arméförvaltningen, under benämningarna tyg-, intendenturoch
civila departementen. — Beträffande den för närvarande av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse omhänderhavda sjuk- och veterinärvårdsförvaltningen
har arméförvaltningen anfört, att vad kommissionen föreslagit i fråga
örn veterinärväsendet icke föranledde någon erinran från arméförvaltningens
sida. I fråga örn sjukvårdsväsendet har arméförvaltningen påpekat, att den
av kommissionen föreslagna organisationen innebure, att sjukvårdsanslaget
skulle förvaltas av intendenturdepartementet men vissa delar därav disponeras
av generalfältläkaren, vilken alltså syntes skola hava att fatta beslut i
frågor berörande de av honom disponerade delarna av anslaget. Den helt
för inspektionsändamål ordnade sjukvårdsinspektionen skulle sålunda få att
handlägga tekniska och ekonomiska förvaltningsfrågor. Att på detta sätt
172
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
inspektionsmyndigheten skulle i viss omfattning fungera såsom förvaltningsmyndighet
stöde emellertid icke i god överensstämmelse med grunderna för
gällande förvaltningsorganisation och måste enligt arméförvaltningens mening
möta betänkligheter. -— Till belysande av olägenheterna med den av försvar,skommissionen
förordade organisationen åberopade arméförvaltningen ett
yttrande av sjukvårdsstyrelsen, däri anförts bland annat följande:
Kommissionens resonemang synes till övervägande del vara grundat på
den uppfattningen, att sjukvårdsanslaget skulle kunna jämföras med för anskaffning
av materiel avsedda anslag. Så är dock icke fallet, utan anslaget
är i huvudsak avsett för sjukvård i egentlig mening. Givetvis erfordras för
sjukvården upphandling av viss materiel, däribland även inventarier i sjukhus,
sjukkläder, sängkläder m. m., varjämte tillgängliga anslagsmedel även
måste tagas i anspråk för underhåll och vård av sjukvårdsmateriel för fältDruk,
men anskaffning m. m. för dessa ändamål kan av flera skäl endast bliva
av relativt liten omfattning i förhållande till anslagsmedlens totala belopp.
Sjukvården i fredstid och den anskaffning av läkemedel och förbandsmateriel
m. m., som denna direkt kräver, utgör under alla förhållanden den övervägande
delen av de för närvarande av sjukvårdsstyrelsen omhänderhavda
förvaltningsärendena. I den av sjukvården betingade förvaltningen äro de
facktekniska insikterna av avgörande betydelse för anslagsmedlens ändamålsenliga
användning. Försvarskommissionen har också, med hänsyn till det
nära samband, som måste råda mellan sjukvårdstjänsten å ena sidan och beskaffenheten
av den egentliga sjukvårdsmaterielen m. m. å den andra, ansett
sig böra förorda, att endast anskaffningen av sängar, sängservis m. m. samt
vissa personliga, utrednings- och remtygspersedlar (sjukvårdsränslar o. dyl.)
direkt ålades intendenturförvaltningen. Sängar och sängservis m. m. för
sjukvardsändamål äro emellertid av helt annat slag än den materiel med
samma benämning, som nu hänföres till intendenturmateriel. Vid dess anskaffning
har sjukvårdsstyrelsen i första hand att taga hänsyn till sjukvårdstekniska
synpunkter. Fråga örn inköp av dylik och av annan sjukvårdsmateriel
bör därför enligt sjukvårdsstyrelsens åsikt ske i anslutning till de
civila sjukvårdsinrättningarna och med hänsynstagande, bland annat, till
typer fastställda av den för landets sjukvårdsinrättningar i allmänhet
gemensamma standardiseringskommittén. '' Vad beträffar bland sjukvårdsmateriel
upptagna personliga utrednings- och remtygspersedlar (sjukvårds
ränslar o. dyl.) äro dessa av från andra dylika persedlar avvikande typ och
avsedda för medförande av för sjukvården på fältet erforderliga förband,
medikamenter m. m., varför de böra överflyttas till krigsmaterielgruppen
förbandsmateriel.
Tillverkningen av den sjukvårdsmateriel, som här särskilt omnämnts, har.
liksom sjukkläder m. m., hittills i regel skett genom fångvårdsstyrelsen, varifrån
även intendentsdepartementet för närvarande upphandlar motsvarande
materiel. Från sjukvårdsteknisk synpunkt torde hinder icke föreligga att
verkställa tillverkningen vid intendenturförvaltningens verkstäder, dock
torde det alltjämt vara nödvändigt, att besiktning sker av militärmedicinskt
utbildad personal.
Med hänsyn till sålunda angivna omständigheter anser sjukvårdsstyrelsen
skäl icke förefinnas att överflytta förvaltningen av sjukvårdsmateriel av
något slag till intendenturförvaltningen. Däremot anser styrelsen intet vara
att erinra mot överflyttning till tygförvaltningen av anspannsfordon och belysningsmateriel,
enär denna materiel åtminstone för närvarande icke är av
för sjukvårdsändamål speciell beskaffenhet.
Kungl. Majus proposition nr 225.
173
Kommissionen finner det ändamålsenligt, att det nu under sjukvårdsstylelsens
överinseende stående centrala sjukvårdsförrådet underordnas sjukvårdsinspektionen.
Denna i och för sig riktiga synpunkt lär enligt sjukvårdsstyrelsens
åsikt förutsätta, att sjukvårdsinspektionen förvaltar medel för
upphandling av den materiel, som sedermera genom förrådets försorg skall
tillhandahållas truppförband och militära sjukhus. För detta ändamål står
för närvarande till förfogande endast den del av sjukvårdsanslaget, som beräknats
för sjukvård i allmänhet. Genom att sjukvårdsstyrelsen härav till
egen disposition undantager viss del, kan det centrala sjukvårdsförrådets
verksamhet upprätthållas. Med den föreslagna förvaltningsformen lär emellertid
en motsvarande anordning vara utesluten.
Det av kommissionen förordade förslaget i fråga om sjukvårdsförvaltningen
innebär, att anslagsmedlen skulle — örn man bortser från materielanskaffningen,
vilken i mindre utsträckning sker inom ramen av tillgängliga medel
vid truppförband m. fl., och i större utsträckning av sjukvårdsinspektionen —
under intendenturförvaltningen disponeras sålunda, att sjukvård i allmänhet
skulle direkt bestridas av truppförbanden, sjukhusvård å garnisonssjukhusen
och specialsjukvård av sjukvårdsinspektionen.
Med den av kommissionen föreslagna uppdelningen av dispositionsrätten
till sjukvårdsanslaget kunna emellertid kostnaderna för ett och samma sjukdomsfall
komma att belasta delar av anslaget, som disponeras av skilda
organ.
Även andra skäl tala för en enhetlig disposition av sjukvårdsanslaget.
För närvarande äger ett ständigt samarbete rum mellan sjukvårdsstyrelsen
och dess centrala förråd, å ena sidan, och de lokala sjukvårdsinrättningarna,
å den andra, ävensom mellan de senare inbördes, allt i syfte att åstadkomma
nödig omsättning av materielen och utjämning av tillgången på densamma
vid de olika inrättningarna. Ett dylikt förfarande, som är nödvändigt för att
den i förråd liggande materielen icke skall bliva obrukbar utan ständigt vara
i fältdugligt skick, skulle i hög grad försvåras, örn dispositionsrätten över
sjukvårdsanslaget splittras på olika myndigheter.
"Rörande den tekniska revisionen av sjukvårdsanslaget har kommissionen
förutsatt, att denna skulle utföras inom intendenturförvaltningen, varvid
behovet av erforderlig sjukvårdsteknisk sakkunskap lämpligen skulle säkerställas
genom att revisionen utfördes i samarbete med sjukvårdsinspektionen.
Då denna revision till övervägande del måste vara av sjukvårdsteknisk
natur, torde huvuddelen av arbetet under alla förhållanden komma att påvila
sjukvårdsmyndigheten. Att under sådana förhållanden lägga revisionen
på intendenturdepartementet kan icke anses motiverat. Med den tekniska
revisionen följer även en omfattande statistik, vilken har till ändamål att utgöra
underlag för beräkningar och utredningar av sjukvårdstekniska spörsmål.
Alla skäl tala därför för att den tekniska revisionen bör ske inom en
myndighet, som står i så intim kontakt som möjligt med sjukvårdsarbetet
inom armén.
I anslutning till förut angivna synpunkter och i betraktande av de allvarliga
invändningar mot den tilltänkta organisationen, som från sjukvårdsstyrelsens
sida blivit framställda, funne arméförvaltningen sig icke kunna
tillstyrka ett ordnande av sjukvårdsväsendets förvaltningsorganisation på
sådant sätt, som försvarskommissionen föreslagit. Därest fullt klara linjer
skulle vinnas, syntes man här hava att välja mellan två vägar, nämligen att
Departements
chefen.
174 Kungl. Majus proposition nr 225.
antingen helt inrymma förvaltningsverksamheten med avseende på sjukvårdsväsendet
inom intendenturdepartementet eller ock bibehålla en särskild
sjukvårdsstyrelse. Förstnämnda väg skulle innebära en återgång till den före
år 1908 gällande förvaltningsorganisationen och medföra inrättandet av en
fältläkarbyrå inom intendenturdepartementet. Vid övervägandet av de möjligheter,
som sålunda stöde till buds, hade arméförvaltningen med hänsyn
till de stora betänkligheter, som vid spörsmålets prövning inom arméförvaltningen
av generalfältläkaren uttalats emot ett återförande av organisationen
till tidigare för densamma tillämpade former, ansett sig böra stanna för att
tillstyrka ett bibehållande av den nuvarande sjukvårdsstyrelsen såsom hittills
inom arméförvaltningen.
Generalfältläkaren har i sitt yttrande påpekat, att intill år 1908 militära
sjukvårdsärenden handlades dels i medicinalstyrelsen i vad avsåge personalfrågor
och inspekterande verksamhet, dels beträffande materielfrågor å en
byrå under intendentsdepartementet. Olägenheterna av denna anordning
hade varit så stora, att statsmyndigheterna med sagda år inrättat en i stort
sett fristående sjukvårdsstyrelse, till vilken förlagts sjukvårdsbyråns och
flertalet av medicinalstyrelsens militära hälsovårdsintressen. Erfarenheterna
sedan dess hade visat, att det militära sjukvårdsväsendet beträffande sjukvårdens
beskaffenhet, epidemiernas bekämpande, rekryteringen av fältläkarkåren
och samarbetet med det civila medicinalväsendet i hög grad varit beroende
av tillvaron av en dylik central militär sjukvårdsmyndighet. Varje
tanke på sönderslående av nu befintlig sjukvårdsmyndighet måste därför
för samhällets, försvarsväsendets och de sjukas skull tillbakavisas.
Medicinalstyrelsen har anfört, att försvarskommissionen icke kunnat anföra
några bärande skäl för den föreslagna uppdelningen av sjukvårdsväsendet
vid armén på en särskild sjukvårdsinspektion och intendenturen.
Ytterligare har medicinalstyrelsen anfört följande:
Den nuvarande organisationen av arméns sjukvårdsväsende har genom
sin förvaltande, inspekterande och administrativa verksamhet i sin hand allt
vad som hör till sjukvården i armén. Några olägenheter av dess arbetssätt
hava -—■ för sjuk- och hälsovårdens vidkommande —- icke försports och hava
ej heller av kommissionen anförts.
Det kan icke bestridas, att sjukvårdsstyrelsens förvaltande verksamhet
intimt sammanhänger med dess hälso- och sjukvårdande uppgifter även i
andra frågor än dem kommissionen berört.
Att då på rent teoretiska grunder låta en i praktiken effektivt verkande
organisation splittras, kan icke anses tillrådligt.
Genom den föreslagna uppdelningen kommer den medicinska sakkunskapen
att undandragas inflytande i frågor, som mer eller mindre direkt hava betydelse
för arméns hälso- och sjukvård.
Medicinalstyrelsen har på sålunda anförda skäl förklarat sig hålla före, att
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och dess nuvarande inordning i den
militära organisationen borde bibehållas.
Statsmakternas beslut att från och med ingången av år 1908 sammanslå
den dåvarande sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdeparte
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
175
merit med den dåvarande, till medicinalstyrelsen hörande överfältläkarbefattningen
till en särskild sjukvårdsstyrelse inom arméförvaltningen vilade på
ett av den s. k. arméförvaltningskommittén den 28 maj 1906 avgivet betänkande,
i vilket en dylik åtgärd föreslogs. De skäl härför, som av kommittén
åberopades, voro av skiftande art. Bland annat påpekades, att militärläkarna
lydde, till stort men för tjänsten, under flera myndigheter, nämligen
dels i avseende på den medicinska verksamheten m. m. under medicinalstyrelsen,
dels i disciplinärt hänseende under vederbörande truppförbandschefer,
dels i avseende å sjukvårdsmateriels anskaffning och underhåll
under arméförvaltningens intendentsdepartement. För att undanröja bristerna
uti det militära sanitetsväsendets organisation krävdes enligt kommitténs
uppfattning ett särskilt ämbetsverk, en sjukvårdsstyrelse. Sjukvårdsstyrelsens
ämbetsbefattning ansåge kommittén böra omfatta alla till
armén hörande sanitets- och veterinärärenden. Dit skulle alltså hänföras
ärenden angående anskaffning, vård och redovisning av arméns sjukvårdsmateriel,
angående sjukhusbyggnader, byggnadsangelägenheter, vilkas handläggning
krävde hygienisk sakkunskap, sjukvården å garnisonssjukhusen
samt dessas organisation och förvaltning m. m. Yid framläggandet av proposition
(nr 141) till 1907 års riksdag med förslag till, bland annat, ifrågavarande
åtgärds vidtagande anförde föredragande departementschefen, att
det syntes vara ett verkligt behov att införa en särskild myndighet för arméns
sjukvårds- och veterinärärenden genom att till ett organiskt helt förena överfältläkarbefattningen
och den dåvarande sjukvårdsbyrån inom intendentsdepartementet.
Försvarskommissionens förslag att överföra förvaltningsverksamheten i
fråga örn sjuk- och veterinärvårdsväsendet till intendenturförvaltningen innebär,
såsom ock av arméförvaltningen påpekats, en återgång till vad som i detta
hänseende gällde före genomförandet av 1907 års reform på ifrågavarande
område.
Vad beträffar uppdelningen av veterinärväsendets ledning på sätt som
föreslagits, hava några erinringar icke från de hörda myndigheterna försports.
Även jag anser det, såsom tidigare i annat sammanhang framhållits, lämpligt
att i enlighet med försvarskommissionens förslag överflytta den förvaltningsverksamhet,
som berör veterinärvården, till intendenturdepartementet
samtidigt som en särskild veterinärinspektion upprättas.
I fråga om förslaget, att sjukvårdsstyrelsens verksamhet jämväl i fråga
örn sjukvården skulle på motsvarande sätt uppdelas mellan intendenturförvaltningen
och en särskild sjukvårdsinspektion, hava däremot, såsom av det
nyss anförda framgår, från de myndigheters sida, vilka ägnat frågan en mera
ingående behandling, allvarliga erinringar framställts emot en dylik åtgärd.
Även enligt min mening föreligger, med hänsyn till sjukvårdsmaterielens och
sjukvårdsverksamhetens speciella natur, anledning till tvekan inför förslaget
att i förvaltningshänseende återgå till den anordning, som före år 1908 gällde
och som då frångicks på grund av de organisatoriska olägenheter, som därmed
voro förenade. Den omständigheten, att det måste vitsordas, att sjuk
-
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
vårdsväsendet inom armén under den tid den nuvarande organisationen av
sjukvårdsstyrelsen varit rådande undergått en påtaglig utveckling framåt,
skärper naturligen betänkligheterna mot en dylik åtgärd. Försvarskommissionens
förslag till säkerställande av generalfältläkarens inflytande över förvaltningen
— genom att han skulle äga disponera över viss del av sjukvårdsanslaget
— måste enligt min mening, såsom ock arméförvaltningen anfört,
anses vara ur organisatorisk synpunkt mindre tillfredsställande. Av nu anförda
skäl har jag, i likhet med arméförvaltningen, generalfältläkaren och
medicinalstyrelsen, kommit till den slutsatsen, att i arméförvaltningen alltjämt
bör ingå en sjukvårdsstyrelse med i stort sett motsvarande uppgifter
med avseende å sjukvårdsväsendet vid armén som nu tillkomma sjukvårdsstyrelsen.
Däremot bör, på sätt försvarskommissionen föreslagit, veterinärväsendet
icke längre tillhöra sjukvårdsstyrelsens kompetensområde.
Vidkommande slutligen fastighetsförvaltningen har jag tidigare, i anslutning
till frågan örn principerna för förvaltningens ordnande inom försvarsväsendet,
såsom min åsikt uttalat, att fastighetsförvaltningen liksom för närvarande
och i likhet med andra förvaltningsgrenar bör ombesörjas försvarsgrensvis.
Härav följer, vad armén beträffar, att denna förvaltningsgren
måste i en eller annan form bliva representerad inom arméförvaltningen.
För närvarande ombesörjas arméns fastighetsförvaltning och byggnadsväsende
inom arméförvaltningen av dess fortifikationsdepartement. Detta
departement omhänderhar tillika anskaffandet av en hel del materiel av
olika slag, vilken verksamhet enligt de förut angivna principerna för materielförvaltningens
ordnande bör överföras till resp. tyg- och intendenturdepartementen.
För fastighetsförvaltningens omhänderhavande och vad därmed
sammanhänger lärer det emellertid bliva nödvändigt att inom arméförvaltningen
bibehålla ett organ, som dock kan givas mindre omfattning än det
nuvarande fortifikationsdepartementet. Vid organiserandet av detta organ
lärer den av försvarskommissionen föreslagna, för hela försvarsväsendet
gemensamma fortifikationsstyrelsen böra i tillämpliga delar tjäna som förebild.
I fråga örn benämningen av organet i fråga synes mig anledning icke
föreligga att frångå den nuvarande benämningen »arméförvaltningens fortifikationsdepartement»
.
På grund av vad jag sålunda anfört och med godtagande av de av arméförvaltningen
föreslagna benämningarna finner jag mig alltså böra föreslå,
att arméförvaltningen skall bestå av:
tygdepartementet under chefskap av generalfälttygmästaren;
intendenturdepartementet under chefskap av generalintendenten;
fortifikationsdepartementet
under chefskap av chefen för fortifikationen;
civila
departementet under chefskap av generalkrigskommissarien;
samt
sjukvårdsstyrelsen under chefskap av generalfältläkaren.
177
Kungl. Majus proposition nr 225.
I fråga om det inbördes sambandet mellan departementen ävensom i fråga
om arméförvaltningens plenum och vad därmed sammanhänger anser jag icke,
att några förändringar böra vidtagas i vad för närvarande gäller.
I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att den omständigheten,
att enligt detta förslag två förvaltningsorgan tillkomma inom arméförvaltningen
utöver de av försvarskommissionen föreslagna, icke torde komma
att i nämnvärd mån öka chefens för armén arbetsbörda. De ärenden inom
fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen, med vilka arméchefen
kan hava anledning att taga närmare befattning, torde nämligen bliva desamma,
vare sig ärendena i fråga behandlas inom dessa organ eller hos på
annat sätt organiserade myndigheter. Dessutom är att märka, att arméförvaltningen
enligt min mening skall vara Kungl. Majit direkt underställd och
icke lyda under chefen för armén.
Arméförvaltningen» tygdepartement.
Det nuvarande artilleridepartementet är i organisatoriskt hänseende uppdelat
på en militärbyrå, en industriavdelning och en civilbyrå. Militärbyrån,
som står under chefskap av fälttygmästare^ är i sin tur uppdelad på ett flertal
avdelningar, nämligen två expeditionsavdelningar, en konstruktionsavdelning,
en kontrollavdelning och en teknisk revisionsavdelning.
Personalen å militärbyrån jämte industriavdelningen uppgår för närvarande
till, förutom fälttygmästaren, 17 officerare och 1 underofficer på
aktiv stat, 3 pensionerade officerare och 3 pensionerade underofficerare samt
1 officer och 3 underofficerare på övergångsstat (tjänstgöra i för pensionerad
personal avsedda befattningar). Dessutom tjänstgöra a militärbyran 2 departementsskrivare.
Av officerarna på aktiv stat tillhöra 8 artilleristaben; de
övriga äro kommenderade ur truppförbanden.
Av arméförvaltningens ordinarie civila personal avses för tjänstgöring i
artiileridepartementet 1 krigsråd, tillika chef för fortifikationsdepartementets
civilbyrå, 1 kamrerare i lönegraden B 24, 1 kansliskrivare i lönegraden B 11
samt 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4. Expeditionsvakt har departementet
gemensam med fortifikationsdepartementet.
Försvarskommissionen har föreslagit, att arméns tygförvaltning skulle
organiseras på en fälttygmästarexpedition, fyra militärbyråer och en civilbyrå,
varjämte till tygförvaltningen skulle höra ett konstruktionskontor och
ett kontrollkontor.
I fråga örn ärendenas fördelning på de olika byråerna m. m. har försvarskommissionen
anfört följande:
Första och andra militärbyråerna äro »tekniska byråer». Ett sammanförande
av dem till en byrå har kommissionen icke funnit möjligt med hänsyn
till verksamhetsområdets mycket stora omfattning.
Tabellinskjutningar och beräkningar av de för vapnens användande erforderliga
skjuttabellerna utföras för närvarande inom artilleristaben vid en särskild
tabelldetalj. Kommissionen föreslår, att detta arbete överflyttas till
första byrån inom tygförvaltningen, alldenstund det i princip synes riktigare,
Bihang Ull riksdagens protokoll lUHti. 1 sami. Nr 225. an sc 12
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 22%.
att den myndighet, som anskaffar vapen, även tillhandahåller för deras användning
erforderliga tekniska data.
Vid tredje militärbyrån böra handläggas ärenden, som beröra mobiliseringsförberedelser
m. m. samt underhållstjänsten vid krig ävensom den i
nära samband härmed stående förrådsverksamheten. I sistnämnda verksamhet
ingår även den del av den nuvarande tekniska revisionens uppgifter, som
avser kontroll av förrådstillgångar och materielens underhåll.
Å fjärde militärbyrån böra handläggas ärenden, som avse förberedelser för
materieltillverkning under krig.
Å civilbyrån böra handläggas ärenden, som angå upprättande av kontrakt,
utbetalningsåtgärder, tillämpning av administrativa och ekonomiska författningar
m. m.
Konstruktionskontoret föreslås intaga en fristående ställning med hänsyn
till att verksamheten där kommer att utövas för samtliga byråers räkning.
Kontrollkontoret torde likaledes böra vara fristående. Verksamheten kommer
att utövas främst i samband med första och andra byråernas arbete men
även i anslutning till tredje byråns förrådskontrollerande verksamhet och
självfallet även i anslutning till fjärde byråns verksamhet. Planläggningen av
kontrollverksamheten vid krig är nämligen på det närmaste avhängig av det
sätt, på vilket krigstillverkningen planeras. Kontrollavdelningens fristående
ställning är sålunda naturlig och berättigad.
Behovet av militär och civilmilitär personal vid tygförvaltningen har försvarskommissionen
beräknat enligt följande tablå:
Aktiv |
Pensionerad |
|||||
Rege- ments- officerare |
Kompani- officerare |
Under- officerare |
Ciyil- militär personal |
Officerare |
Under- olficerare |
|
Fälttygmästarexpeditionen ............ |
i |
i |
''2 |
23 |
i |
|
1. militärbyrån ... ..................... |
i |
8 |
si |
— |
1 |
i |
2. » ........................... |
i |
6 |
— |
— |
1 |
i |
3. » ........................... |
i |
3 |
— |
— |
3 |
4 |
4. » ........................... |
i |
2 |
_ |
_ |
1 |
1 |
Civilbyrån........................... |
— |
_ |
_ |
_ |
||
Konstruktionskontoret...... |
_ |
_ |
_ |
|||
Kontrollkontoret........................... |
— |
5 |
i |
— |
— |
2 |
Summa |
5 |
25 |
2 |
2 |
9 |
10 |
Behovet av civil personal vid tygförvaltningen har av försvarskommissionen
beräknats till 1 krigsråd, 1 sekreterare i lönegraden B 26, 1 bokhållare
i lönegraden B 21, 1 expeditionsvakt och 3 kontorsbiträden.
Huvuddelen av den vid tygförvaltningen tjänstgörande aktiva personalen
har försvarskommissionen ansett böra tillhöra en för teknisk tjänst inom armén
avsedd särskild personalkår: tygkåren. Emellertid syntes av vissa skäl omkring
10 av de för tygförvaltningen erforderliga kompaniofficerarna icke böra
upptagas med löner vid tygkåren utan i stället vara beordrade från truppförbanden.
Den pensionerade personalen ävensom den civila personalen hava
1 Förvaltningsskrivare, motsvarande nuvarande dep arteman tsskrivare.
2 1 registrator, 1 ledare för teknisk-ekonomisk revision, 1 intendent, föreståndare för
ka ss af ö rvaltn i n g.
3 Avsedd för tabelldetalj.
Kungl. Majda proposition nr 225. 179
av försvarskommissionen upptagits å stat för arméns tygförvaltning med
underlydande anstalter.
I fråga örn den sålunda föreslagna organisationen Ilar arméförvaltningen
i sitt yttrande föreslagit vissa ändringar. Ämbetsverket har emellertid framhållit,
att det borde få ankomma på det blivande tygdepartementet att slutligt
reglera detaljerna beträffande verksamhetens fördelning inom den av
statsmakterna i stort beslutade organisationen. I anslutning härtill har
arméförvaltningen anfört bland annat följande:
Fälttygmästarexpeditionen synes lämpligen böra arbeta på
fyra avdelningar, nämligen personal- och utbildningsavdelningen, budgetoch
revisionsavdelningen, driftsavdelningen samt registratorsavdelningen.
Yad civilbyrån beträffar, ansluter sig arméförvaltningen såväl i
fråga örn personalbehov som arbetsuppgifter m. m. till kommissionens förslag.
Vidkommande åter de föreslagna militärbyråerna bör till en början
uppmärksammas, att endast två av dessa, nämligen första och andra byrån,
äro »tekniska byråer». Av dessa båda byråer skall i stort sett all den konstruktions-
och försöksverksamhet, som kommer att åvila tygdepartementet,
planläggas och ledas. Detaljerna i konstruktionsverksamheten utarbetas visserligen
inom konstruktionskontoret, som närmast är att betrakta som ett
ritkontor, men detta arbete kommer att utföras på initiativ av och enligt anvisningar
från personalen vid de tekniska byråerna. Av dessa byråer kommer
vidare i fredstid all materielanskaffning att verkställas.
Det torde vara uppenbart, att särskilt första militärbyråns verksamhetsområde
enligt den av försvarskommissionen föreslagna organisationen kom?
mer att bliva så vittomfattande och beröra så många olika materielslag, att
det knappast kan bliva möjligt för en och samma person, byråchefen, att med
erforderlig sakkunskap leda denna verksamhet. Liknande synpunkter göra
sig gällande beträffande andra militärbyrån, ehuru verksamheten vid denna
icke skulle bliva av fullt så stor omfattning som vid första byrån.
Arméförvaltningen vill därför föreslå, att tygdepartementet utökas med en
militärbyrå och att den tekniska verksamheten således kommer att uppdelas
på tre militärbyråer enligt i huvudsak nedanstående materielgruppering:
1. byrån j 2. byrån |
3. byrån |
|
Handvapen, kulsprutor jämte |
Eldlednings- och mätmate-riel, instrument m. m. |
Pionjär- och brobyggnads-materiel m. m. |
Artilleripjäser, infanterikano-ner och granatkastare med |
Signalmateriel (tråd och |
Anspanns- och motorfordon |
Tabelldetalj |
||
Gasskydd |
För första militärbyrån erfordras, förutom byråchefen, ett personalbehov av
6 kompaniofficerare och 1 underofficer, vartill för byråns expedition komma
180 Kungl. Majda proposition nr 225.
1 officer och 1 underofficer, båda pensionerade, samt 1 kontorsbiträde i lönegrad
B 4.
Andra militärbyråns personalbehov beräknas till 1 regementsofficer (byråchef),
4 kompaniofficerare samt 1 tygingenjör av första klassen. För byråns
expedition beräknas 1 officer och 1 underofficer, båda pensionerade, samt 1
kontorsbiträde i lönegrad B 4.
Tredje militärbyråns personalbehov beräknas till 1 regementsofficer (byråchef),
5 kompaniofficerare samt 1 underofficer, pensionerad. För byråns
expedition beräknas 1 officer och 1 underofficer, båda pensionerade, samt
1 kontorsbiträde i lönegrad B 4.
I fråga örn fjärde och femte militärbyråernas organisation och personalbehov
ifrågasätter arméförvaltningen icke annan ändring av försvarskommissionens
förslag (kommissionens tredje och fjärde militärbyråer) än att antalet
kompaniofficerare å femte byrån ökas från 2 till 3. För var och en av
dessa byråers expedition bör vidare avses 1 kontorsbiträde i lönegrad B 4.
Det för konstruktionskontoret erforderliga personalbehovet
har av försvarskommissionen beräknats bliva tillgodosett genom anställande
av extra ordinarie och extra personal med avlöning från vederbörliga materielanslag.
Arméförvaltningen biträder kommissionens förslag härutinnan men
anser dock, att befattningen såsom chef för konstruktionskontoret är av den
betydelse och medför sådant ansvar, att för densamma bör avses beställning
på ordinarie stat. Ämbetsverket föreslår därför, att såsom chef för konstruktionskontoret
avses en tygingenjör av 1. klassen å fälttygkårens stat.
Vad slutligen kontrollkontorets verksamhet och personalbehov
beträffar, anser sig arméförvaltningen böra anföra följande. Av tygdepartementet
komma årligen materielanskaffningar till ett värde av flera miljoner
kronor att verkställas. Kontrollverksamheten blir således av en mycket betydande
omfattning. Det ansvar och de arbetsuppgifter av kvalificerad art,
som därvid komma att påvila ledaren av denna verksamhet, bliva så stora,
att en regementsofficersbeställning för honom bör inrättas. Ifrågavarande
officer skulle härigenom även tillförsäkras erforderlig auktoritet gentemot
materielleverantörer. Den härigenom uppkommande kostnadsökningen bliver
oväsentlig, enär det förutsättes, att denne kontrollofficer icke skall äga åtnjuta
för kontrollofficer eljest avsett arvode å 1 200 kronor. Antalet sådana
arvoden skulle härigenom kunna minskas från 5 till 4.
Arméförvaltningen anser det nödvändigt, att antalet kontrollunderofficerare
ökas från av försvarskommissionen föreslagna 3 till 5. För att i möjligaste
mån nedbringa kostnaderna föreslås, att de båda nya befattningarna
bestridas av pensionerade underofficerare. Av kontrollunderofficerarna skulle
alltså endast en uppföras på aktiv stat vid fälttygkåren, under det de fyra
övriga skulle vara pensionerade underofficerare.
För kontrollkontorets expedition bör på ordinarie stat uppföras 1 kontorsbiträde
i lönegrad B 4.
I enlighet med det anförda har arméförvaltningen föreslagit, att tygdepartementet
organiseras på fälttygmästarexpeditionen, fem militärbyråer, en
civilbyrå samt de båda från byråerna fristående konstruktions- och kontrollkontoren,
ävensom att den vid tygdepartementet tjänstgörande militära och
civilmilitära personalen måtte bestämmas enligt följande tablå:
Kungl. Majlis proposition nr 225.
181
Aktiv personal |
Pensionerade |
|||||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Under- officerare |
Civilmilitär personal |
Officerare |
Under- officerare |
|
Fälttygmästarexpeditionen ... |
i |
i |
1 3 |
a 3 |
1 i |
|
1. militärbyrån .................. 2 » .................. |
1 1 |
6 4 |
a 1 |
41 |
1 |
i |
3. » ................. |
i |
5 |
— |
— |
1 |
2 |
i |
3 |
— |
— |
3 |
4 |
|
5. » .................. |
i |
3 |
— |
— |
1 |
i |
Civilbyrån.......................... |
— |
— |
— |
4 1 |
_ |
|
Konstruktionskontoret ......... |
— |
— |
||||
Kontrollkontoret.................. |
i |
4 |
1 |
|||
Summa |
7 |
8 26 |
2 |
5 |
10 |
u |
Den i tablån upptagna personalen bar arméförvaltningen ansett böra rekryteras
dels genom uppförande av vederbörliga beställningar och arvoden (utom
registratorns) å fälttygkårens stat, dels genom kommenderingar från truppförbanden.
Den civila personalen ävensom registratorn har arméförvaltningen ansett
böra upptagas å staten för arméförvaltningen.
Den av arméförvaltningen föreslagna benämningen »arméförvaltningens Departementstygdepartement»
synes mig lämpligare än den nuvarande benämningen »artil- chefenleridepartement»,
vilken är i viss mån missvisande.
Till en början vill jag något beröra den tidigare berörda frågan örn åtskiljande
av de nu på en hand förenade befattningarna som generalfälttygmästare
och inspektör för artilleriet. Den förut omnämnda 1926 års beredning
föreslog i sitt betänkande angående den centrala försvarsförvaltningen
inrättande av ett »vapendepartement» inom arméförvaltningen, motsvarande
den av försvarskommissionen föreslagna tygförvaltningen. Beredningen anförde
därvid, att befattningen såsom chef för vapendepartementet syntes icke
böra förenas med befattningen såsom inspektör för artilleriet. Det syntes
nämligen vara av största vikt, att vid utseendet av chef för detta viktiga departement
hänsyn toges endast till vederbörandes vapentekniska och administrativa
skicklighet utan att samtidigt fordra sådana speciella kvalifikationer,
som måste ställas på en inspektör för artillerivapnet. Med den starka utveckling
av infanteriets stridsmedel, som blivit en följd av världskriget, syntes
det knappast heller vara lämpligt och riktigt, att artilleriinspektören i beväpnings-
och förvaltningshänseende alltjämt skulle företräda även infanteriets
och i stridsavseende därmed jämställda truppslags vapentekniska intressen.
1 1 tygingenjör och 2 departementsskrivare.
J Härav 1 registrator.
3 Avsedd för tabelldetalj.
4 Tygingenjör.
b Av dessa officerare böra 2 (äldre avdelningschefer) kunna vara majorer å fälttygkårens
stat.
182
Kungl. Majus proposition nr 225.
Det syntes vara en fördel, att departementschefen praktiskt taget stöde fri
från varje speciellt truppslags intresse och endast företrädde det för hela
armén gemensamma intresset för vapen, fordon och övrig dylik krigsmateriel.
I den förenämnda propositionen nr 175 till 1929 års riksdag angående försvarets
högsta ledning och förvaltning föreslogs också, att de två befattningarna
skulle åtskiljas. Försvarskommissionen har i sitt betänkande utgått
ifrån att ett sådant åtskiljande skulle komma till stånd.
Med hänsyn till att arméförvaltningens tygdepartement enligt min mening
bör få i huvudsak samma uppgifter som det av 1926 års beredning föreslagna
vapendepartementet, bliva de skäl, som av beredningen anfördes för att generalfälttygmästaren
icke samtidigt borde vara inspektör för artilleriet, omedelbart
tillämpliga på det av mig föreslagna tygdepartementet. Att dessa skäl
äro bärkraftiga synes mig icke kunna bestridas. Såsom jag redan förut omnämnt,
föreslår jag fördenskull, att generalfälttygmästarens uppgift blir att
uteslutande vara chef för arméförvaltningens tygdepartement och att en särskild
befattning som inspektör för artilleriet tillsättes.
Arméförvaltningens tygdepartement, vilket i huvudsak kommer att motsvara
det nuvarande artilleridepartementet, synes i avseende å verksamhetsområde
och organisation böra i stort sett ansluta till vad försvarskommissionen
därutinnan föreslagit i fråga örn arméns tygförvaltning.
Till tygdepartementets verksamhetsområde bör sålunda i princip hänföras
all teknisk krigsmateriel, vilket på sätt försvarskommissionen närmare utvecklat
kommer att nödvändiggöra åtskilliga överflyttningar av materielgrupper
mellan de nuvarande departementen. I
I fråga örn tygdepartementets organisation finner jag mig kunna i stort
sett ansluta mig till vad försvarskommissionen föreslagit. Tygdepartementet
lärer, såsom kommissionen föreslagit, böra indelas i en fälttygmästarexpedition,
fyra militärbyråer och en civilbyrå samt dessutom ett konstruktions- och
ett kontrollkontor. Inrättandet av den av arméförvaltningen påyrkade femte
militärbyrån anser jag mig sålunda icke kunna tillstyrka.
Beträffande ärendenas fördelning inom de olika byråerna m. m. synas mig
de av försvarskommissionen därutinnan angivna grunderna böra i huvudsak
följas; dock förutsätter jag, att vissa jämkningar kunna visa sig påkallade
efter det den nya organisationen någon tid hunnit prövas.
I fråga örn personalen kan jag icke föreslå en så avsevärd utvidgning i förhållande
till den nu å artilleridepartementet tjänstgörande som av försvarskommissionen
ifrågasättes. Särskilt gäller detta den pensionerade personalen,
som i förslaget beräknats avsevärt större än den som för närvarande tjänstgör
å artilleridepartementet. För min del anser jag mig kunna tillstyrka, att
den mera permanent i tygdepartementet tjänstgörande militära och civilmilitära
personalen beräknas enligt följande tablå:
Kungl. Majlis proposition nr 225. 183
Aktiv personal |
Pensionerade |
|||||
Regements- |
Kompani- |
Under- |
Civilmilitär |
Officerare |
Under- |
|
officerare |
officerare |
officerare |
personal |
officerare |
||
Fälttygmästarexpeditionen ... |
i |
i |
— |
>2 |
»2 |
i |
1. milit&rbyrån .................. 2. » .................. |
i i |
6 5 |
8 1 |
41 |
1 1 |
1 1 |
3. » .................. |
i |
2 |
— |
— |
3 |
3 |
4. |
i |
2 |
— |
— |
1 |
1 |
Civilbyrån........................... |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Konstruktionskontoret.......... |
— |
— |
— |
4 1 |
— |
2 |
Kontrollkontoret.................. |
— |
4 |
1 |
— |
— |
|
Summa |
5 |
20 |
2 |
4 |
8 |
9 |
Av den aktiva personalen beräknar jag, att de 5 regementsofficerarna samt
10 av kompaniofficerarna skola vara uppförda å staten för fälttygkåren, till
vars organisation jag senare återkommer, övriga aktiva officerare ävensom
underofficerare böra kommenderas ur truppförbanden. Den civilmilitära
personalen bör tillhöra fälttygkåren. Till skillnad från arméförvaltningen
anser jag, att den pensionerade personalen bör uppföras icke å fälttygkårens
utan å arméförvaltningens stat. Till sistnämnda personal torde årliga arvoden
böra utgå med 3 180 kronor till officer, med 2 900 kronor till underofficer,
tjänstgörande å kontrollkontoret, samt med 2 130 kronor till envar av övriga
underofficerare.
På sätt försvarskommissionen föreslagit, finner jag skäligt, att till kompaniofficerare,
vilka tjänstgöra som avdelningschefer vid tygdepartementet,
må utgå arvode meck 600 kronor om året. Antalet dylika arvoden beräknas
av mig till 8. Vidare torde årliga arvoden böra utgå till å kontrollkontoret
tjänstgörande aktiv personal med 1 200 kronor till officer och 750 kronor till
underofficer. Samtliga dessa arvoden böra uppföras å arméförvaltningens
stat.
Vad slutligen beträffar den civila personalen synes densamma kunna begränsas
till:
1 krigsråd (tillika chef för fortifikationsdepartementets civilbyrå) i lönegraden
B 30,
1 sekreterare i lönegraden B 24,
1 bokhållare i lönegraden B 21,
1 expeditionsvakt i lönegraden B 5 och
2 kontorsbiträden i lönegraden B 4.
Denna personal bör uppföras å arméförvaltningens stat. Ytterligare torde
erfordras 1 amanuens och 1 e. o. kvinnligt kontorsbiträde.
1 Departementsskrivare.
2 1 registrator, 1 ledare av teknisk-ekonomisk revision.
3 Avsedd för tabelldetalj.
4 Tygingenjör av lia klassen.
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Arméförvaltningen» intendenturdepartement.
Det nuvarande intendentsdepartementet inom arméförvaltningen är under
generalintendenten organiserat på tre byråer, nämligen utrustningsbyrån, underhållsbyrån
och civilbyrån. Utrustnings- och underhållsbyråerna äro i sin
ordning indelade i var sina expeditions- och mobiliseringsavdelningar. Inom
departementet finnes dessutom en särskild avdelning för den tekniska revisionen.
Den militära och civilmilitära personalen vid intendentsdepartementet
uppgår för närvarande till 12 aktiva officerare, 1 pensionerad officer och
1 pensionerad underofficer, 1 officer och 4 underofficerare på övergångsstat
(tjänstgöra i för pensionerad personal avsedda befattningar) samt 2 departementsskrivare.
För intendentsdepartementet är avsedd följande ordinarie civila personal,
nämligen 1 krigsråd, 1 sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, 1 notarie
i lönegraden B 21, 1 bokhållare i lönegraden B 21, 1 kansliskrivare i lönegraden
B 11, 1 kanslibiträde i lönegraden B 7, 1 expeditions vakt i lönegraden
B 5 samt 3 kontorsbiträden i lönegraden B 4.
Försvar skommissionen, vilken såsom förut omnämnts föreslagit, att den
nuvarande sjukvårdsstyrelsens förvaltningsuppgifter skulle, med vissa modifikationer
i avseende å anskaffning av sjukvårdsmateriel, överflyttas till arméns
intendenturförvaltning, har föreslagit, att intendenturförvaltningen skulle indelas
i sex byråer samt ett tekniskt revisionskontor.
I fråga örn ärendenas fördelning å de olika byråerna har försvarskommissionen
anfört följande:
Första byrån (»centralbyrån») handlägger frågor rörande intendenturväsendets
organisation och mobilisering, utarbetar förslag till erforderliga
reglementen, instruktioner och läroböcker rörande intendenturtjänsten samt
handlägger ärenden rörande intendenturpersonalens och intendenturtruppernas
utbildning och tjänstgöring. I byrån ingår intendenturkårens chefsexpedition,
och närmast under densamma lyda militärförvaltningskursen och förval
tarkursen.
Andra byrån (»utrustningsbyrån») handlägger ärenden rörande den i huvudsak
till arméns krigsutrustning hänförliga intendenturmaterielen såväl beträffande
anskaffning och underhåll i fred som planläggning av den erforderliga
krigstillverkningen. Hit hänföras alltså ärenden rörande beklädnadspersedlar,
personliga utrednings- och remtygspersedlar, förplägnadsutredning,
lägermateriel, musikmateriel m. m. Frågor örn konstruktion och kontroll
sammanföras ock under denna byrå.
Såsom relativt självständig ingår i denna byrå, såsom ovan nämnts, krigsindustriavdelningen.
Tredje byrån (»underhållsbyrån») handlägger ärenden rörande arméns mathållning
och furagering i fred och krig samt planläggningen av förplägnadstjänsten
i krig, vidare ärenden rörande bränsle, lyse-, tvätt- och renhållningsmateriel
samt driv- och smörjmedel. Till byrån hänföras i övrigt frågor
rörande övningar och undervisningsanstalter samt lägerkassor.
Fjärde byrån (»kasernutredningsbyrån») handlägger ärenden rörande kasernutredning,
gymnastikmateriel, undervisningsmateriel, skrivmaterialier, expenser
Kungl. Majus proposition nr 225. 185
och blankettväsende. Till denna byrå böra i övrigt förläggas diverse ärenden
och utredningar rörande fredsförvaltningen.
Femte byrån (»häst- och veterinärbyrån») handlägger ärenden rörande
hästhållning, veterinärvårdsmateriel och rernontering.
Sjätte byrån (»civilbyrån») handlägger ärenden, som angå upprättande av
kontrakt, utbetalningsåtgärder, tillämpning av administrativa och ekonomiska
författningar m. m.
Tekniska revisionskontoret handlägger ärenden rörande statistik och teknisk
revision.
I detta sammanhang är att märka, att å centralbyrån enligt förslaget skola
handläggas de ärenden rörande personal, organisation och utbildning m. m.,
som det tillkommer generalintendenten att avgöra i egenskap av chef för
intendenturkåren och inspektör för intendenturtrupperna. Dessa ärenden
handläggas nu inom den s. k. intendenturstaben, vilken består av 1 överste
och ett antal kompaniofficerare ävensom 2 pensionerade underofficerare.
Frågor örn anskaffningar för sjukvårdens räkning har försvarskommissionen,
då dessa frågor till stor del avsåge inventarier, ansett böra handläggas
vid den byrå (kasernutredningsbyrån), som i övrigt komme att handlägga
alla frågor rörande kasernutredning, d. v. s. möbler, sängar, sängservis m. m.
Till denna byrå borde då även hänföras de frågor rörande sjukhusförvaltningen,
vilka av sjukvårdsinspektionen borde handläggas gemensamt med
intendenturförvaltningen.
Behovet av militär och civilmilitär personal vid intendenturförvaltningen
har av försvarskommissionen beräknats enligt följande tablå:
Aktiv personal |
Pensionerade |
||||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Civil- militär personal |
Officerare |
Under- officerare |
|
1. byrän............................................. 2. » ............................................ |
i 1 2 |
5 4 |
— |
2 |
2 1 |
3. » ............................................ |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
4. » ............................................ |
1 |
1 |
— |
— |
— |
5. » ............................................. |
— |
1 |
2 2 |
— |
— |
6. » ............................................. |
— |
— |
— |
8 1 |
— |
Tekniska revisionskontoret.................. |
1 |
— |
* 2 |
1 |
3 |
Summa |
6 |
13 |
4 |
5 |
6 |
Behovet av civil personal i olika lönegrader har beräknats utgöra: 1 krigsråd
med lön i lönegraden B 30, 1 sekreterare i lönegraden B 26, 2 expeditionsvakter
i lönegraden B 5, 2 kontorsbiträden i lönegraden B 4 samt 3 övriga
i lönegraden B 3.
Den aktiva och den civilmilitära personalen utom veterinärerna har av
försvarskommissionen upptagits å intendenturkårens stat, medan den civila
personalen ävensom den pensionerade personalen upptagits å en särskild
stat för arméns intendenturförvaltning.
1 Därav 1 chef för krigsindustriavdelningen.
2 Överfältveterinären och en regementsveterinär.
8 Registrator.
4 Förval t ning sakri vare, motsvarande nuvarande departementsskrivare.
186
Kungl. Majus proposition nr 225.
Att märka är i detta sammanhang, att enligt försvarskommissionens förslag
överfältveterinären skall bekläda befattningen som byråchef å häst- och
veterinärbyrån.
Av de hörda myndigheterna har arméförvaltningen förklarat sig icke hava
något att erinra mot vare sig den av försvarskommissionen föreslagna byråindelningen
inom intendenturförvaltningen (intendenturdepartementet) eller
den för departementet beräknade militära personalen. — I fråga örn den
civila personalen anförde arméförvaltningen, att försvarskommissionens förslag
skulle innebära en minskning av den nuvarande personalen å intendentsdepartementet
med 1 bokhållare, 1 notarie, 1 förste amanuens, 1 extra tjänsteman
i 14:e lönegraden med halvtidstjänstgöring, 1 kansliskrivare, 1 kanslibiträde
samt 2 extra tjänstemän i lia lönegraden, men en ökning med 1 expeditionsvakt
och 3 biträden i lönegraden B 3. I anslutning härtill har arméförvaltningen
anfört följande:
Den av kommissionen föreslagna personalminskningen motiveras i huvudsak
med överflyttning av dispositionsbokföringen och visst expeditionsarbete
från civilbyrån samt registratorsgöromålens överflyttande från nuvarande
kansliskrivaren till en pensionerad officer. Det torde emellertid icke
kunna antagas, att civilbyråns arbetsbörda på grund av den föreslagna omorganisationen
kommer att så minskas till sin omfattning, att icke en förste
amanuensbefattning i 18:e lönegraden fortfarande blir erforderlig. Det är
givetvis även av stor betydelse, att å civilbyrån under semester och annan
ledighet för krigsrådet och sekreteraren finnes tillgång till befattningshavare,
som är väl insatt i byråns göromål och förtrogen med intendenturförvaltningens
speciella förhållanden samt kompetent att, då så påfordras, mottaga
förordnande å befattning å civilbyrån. Det torde få erinras därom, att 1926 års
beredning rörande den centrala försvarsförvaltningen för »intendenturdepartementet»
upptog •— förutom krigsråd och sekreterare, tillika kamrerare —
en amanuens.
Vad beträffar kommissionens beräkning i övrigt av behovet av civil personal
för intendenturdepartementet, synes denna kunna godtagas med avseende
å antalet befattningshavare. Av de föreslagna tre biträdena i lönegraden
B 3 torde dock två böra upptagas såsom kontorsbiträden i lönegrad
B 4 och det tredje såsom extra ordinarie tjänsteman.
Generalintendenten har funnit den av försvarskommissionen föreslagna
byråindelningen ändamålsenlig och väl avvägd. Emot det beräknade personalbehovet
hade generalintendenten intet annat att erinra än att den civila
personalen erfordrade förstärkning med åtminstone 1 amanuens.
Uti en av chefen för generalstaben åberopad bilaga till dennes yttrande
har anförts, att det knappast kunde vara ändamålsenligt, att överfältveterinären
bleve självskriven chef för häst- och veterinärbyrån. Det borde nämligen
beaktas, att de ärenden byrån finge att handlägga endast till en ringa
del torde komma att utgöras av rena veterinärvårdsärenden. Ytterligare har
härutinnan anförts följande:
Väsentligen torde byråns arbete komma att omfatta handläggning av hästhållnings-
och remonteringsfrågor. Härtill kommer, att byrån avses skola
■—- i likhet med vad för närvarande är fallet inom motsvarande byrå vid intendentsdepartementet
— i fredstid planlägga all hästanskaffning under krig
samt vid krigstillfälle helt åläggas arbetet med denna anskaffning. Hästhäll
-
187
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
nings- och remonteringsärendena synas således i första hand böra vara utslagsgivande
vid byråchefsbefattningens tillsättande, överfältveterinärens
arbetsbörda i hans egenskap av inspektör för veterinärvårdsväsendet torde
för övrigt bliva så stor, att en placering av honom jämväl såsom byråchef
enbart på grund därav icke kan anses lämplig. Handläggningen av byråärendena
skulle med säkerhet bliva lidande genom en sådan anordning.
Såsom byråchef bör därför tillsättas sådan person, som dels kan ägna
huvudparten av sin tid åt denna befattning, dels besitter särskilda insikter i
hästfrågor (särskilt ridhästfrågor) jämte långvarig praktisk erfarenhet från
beridet truppslag vid armén. Han bör därför lämpligen vara pensionerad
regementsofficer ur kavalleriet eller artilleriet med arvode å förvaltningsmyndigheternas
stat.
I överensstämmelse med vad arméförvaltningen föreslagit anser jag, att Departementsintendentsdepartementets
benämning bör ändras till intendenturdeparte- chefenmentet,
vilken benämning bättre uttrycker departementets verksamhetsområde
än den nuvarande. Denna namnförändring har föreslagits redan av 1926 års
beredning.
Intendenturdepartementets verksamhetsområde synes mig böra i stort sett
anknyta till vad som därutinnan av försvarskommissionen föreslagits i fråga
örn arméns intendenturförvaltning. Sålunda böra från nuvarande intendentsdepartement
till tygdepartementet överflyttas ärenden rörande hästutredningspersedlar,
instrument och optisk materiel, ingenjörteknisk materiel, signal- och
pionjärmateriel, anspannsfordon (utom ekonomifordon), velocipeder och motorfordon.
Av vad jag tidigare anfört om bibehållande av en sjukvårdsstyrelse inom
arméförvaltningen följer, att förvaltningsärenden rörande sjukvårdsanslaget
icke, på sätt försvarskommissionen föreslagit, böra överflyttas till intendenturdepartementet
utan fortfarande handläggas inom sjukvårdsstyrelsen. Däremot
böra förvaltningsärenden rörande veterinärvårdsanslaget överflyttas till
intendenturdepartementet.
Försvarskommissionen har vidare ansett, att från civila departementet
borde till intendenturförvaltningen överflyttas ärenden rörande undervisnings-
och gymnastikmateriel, undervisningsanstalter och utbildningskurser,
skrivmaterialier och expenser samt tryckningskostnader. På skäl, som jag
kommer att närmare anföra vid behandlingen av civila departementets organisation,
anser jag, att sådana undervisningsanslaget berörande ärenden, som
angå undervisnings- och gymnastikmateriel vid truppförbanden (tit. I av
nämnda anslag), böra överflyttas till intendenturdepartementet, men att övriga
av försvarskommissionen till överflyttning från civila departementet ifrågasatta
ärenden alltjämt böra kvarbliva hos sistnämnda departement.
I fråga örn byråindelningen inom intendenturdepartementet anser jag —
med hänsyn bland annat till de i förhållande till försvarskommissionens förslag
minskade uppgifterna för intendenturdepartementet -— att den av kommissionen
föreslagna organisationen bör kunna i någon mån förminskas.
Enligt min mening böra de av kommissionen föreslagna andra och fjärde
byråerna, »utrustningsbyrån» och »kasernutredningsbyrån» med fördel kunna
sammanslås till en byrå, »utrustnings- och kasernutredningsbyrån».
188
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Även i fråga om den av försvarskommissionen föreslagna personalen finner
jag mig kunna föreslå vissa begränsningar.
Intendenturdepartementet bör i enlighet med det sagda indelas i fem
byråer och ett tekniskt revisionskontor. De fem byråerna synas lämpligen
böra benämnas:
Första byrån: »Centralbyrån»;
Andra byrån: »Utrustnings- och kasernutredningsbyrån»;
Tredje byrån: »Underhållsbyrån»;
Fjärde byrån: »Häst- och veterinär by rån»; samt
Femte byrån: »Civilbyrån».
På sätt försvarskommissionen föreslagit bör överfältveterinären vara chef
för häst- och veterinärbyrån.
Den militära och civilmilitära personalen vid intendenturdepartementet beräknas
av mig enligt följande tablå:
Aktiv personal |
Pensionerade |
||||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Civilmilitär personal |
Officerare |
Under- officerare |
|
Första byrån ................................ |
i |
4 |
2 |
||
Andra byrån .................................... |
''2 |
4 |
— |
i |
1 |
Tredje byrån.................................. |
1 |
2 |
— |
i |
— |
Fjärde byrån............................... |
— |
1 |
a 2 |
si |
— |
Femte byrån .............................. |
— |
— |
— |
41 |
— |
Tekniska revisionskontoret ............... |
1 |
- |
6 2 |
i |
3 |
Summa |
5 |
11 |
4 |
5 |
6 |
Den aktiva personalen med undantag av veterinärerna bör vara uppförd på
intendenturkårens stat. Däremot bör den pensionerade personalen uppföras
å arméförvaltningens stat. *
Såsom försvarskommissionen föreslagit böra för 3 officerare, vilka efter
genomgången särskild utbildning beordras som kontroll- och besiktningsofficerare,
beräknas arvoden örn 600 kronor för år. Dessa arvoden böra upptagas
å arméförvaltningens stat.
Den för intendenturdepartementet erforderliga ordinarie civila personalen
synes mig kunna begränsas till:
1 krigsråd i lönegraden B 30,
1 sekreterare i lönegraden B 24,
2 expeditionsvakter i lönegraden B 5,6
2 kontorsbiträden i lönegraden B 4.
Som extra ordinarie tjänstemän torde tarvas 1 amanuens och 2 kontorsbiträden.
Den civila ordinarie personalen bör uppföras å arméförvaltningens stat.
1 Därav 1 ellef för krigsindustriavdelningen.
a Överfältveterinären oell en bataljonsveterinär.
3 Redogörare.
* Registrator.
5 Departeme lits skri vare.
6 Den ene motsvarande den f. n. å intendenturkårens stat uppförde, för intendenturstaben
avsedde expeditionsvakten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
189
Arméförvaltuingens fortifikationsdepartement.
Bet nuvarande fortifikationsdepartementet är under chefen för fortifikationen
uppdelat på sex byråer, nämligen truppbyrån, materielbyrån, befästningsbyrån,
kasernbyrån, maskin- och värmebyrån samt civilbyrån.
Den å fortifikationsdepartementet tjänstgörande militära och civilmilitära
personalen utgöres för närvarande av 4 regementsofficerare och 9 kompaniofficerare,
upptagna på fortifikationens stat, 1 kompaniofficer kommenderad
från infanteriet, 1 pensionerad officer och 2 pensionerade underofficerare.
Av civilmilitär personal tjänstgöra i departementet 1 elektroingenjör av
1. graden och 1 departementsskrivare, upptagna å fortifikationens stat.
Maskin- och värmebyrån förestås av en ingenjör med arvode, upptaget å
den s. k. arvodesförteckningen.
Av arméförvaltningens ordinarie civila personal är följande beräknad för
tjänstgöring å fortifikationsdepartementet, nämligen 1 krigsråd, tillika chef
för artilleridepartementets civilbyrå, 1 sekreterare och kamrerare i lönegraden
B 24, 1 notarie å extra stat i lönegraden B 21, 1 bokhållare i lönegraden B 21,
1 kansliskrivare i lönegraden B 11 samt 1 expeditionsvakt i lönegraden B 5.
Å fortifikationsdepartementet tjänstgöra vidare 1 arkitekt med arvode å
6 000 kronor och 1 domän tjänsteman med arvode å 5 400 kronor, bägge
arvodena beräknade å arméförvaltningens stat.
Försvarskommissionen har, såsom förut nämnts, föreslagit, att all central
fastighetsförvaltning skulle omhänderhavas av en för hela försvarsväsendet
gemensam myndighet, försvarsväsendets fortifikationsstyreise.
De ärenden, som skulle komma att handläggas i det gemensamma
verket, har försvarskommissionen ansett skulle i huvudsak komma att avse:
de fastigheter och befästningar m. m., vilka nu stå under arméförvaltningens
fortifikationsdepartements överinseende, med undantag av de »industriella»
anläggningarna: ammunitionsfabriken och dess avdelning å Karlsborg,
arméns centrala beklädnadsverkstad, Karl Gustavs stads gevärsfaktori,
Åkers krutbruk samt Stockholms, Karlsborgs och Bodens tygstationer;
de skjutbanor för eldhandvapen, vilka nu närmast under chefen för artilleriavdelningen
tillhöra marinförvaltningen;
de fastigheter m. m., vilka nu ingå i det förvaltningsområde, som tillhör
marinförvaltningens fortifikationsavdelning;
elektriska belysnings- och kraftanläggningar för marinens etablissement i
den mån så lämpligen kan ske; samt
flygstyrelsens fastigheter, flygverkstäderna undantagna.
I fråga örn fortifikationsstyrelsens organisation har försvarskommissionen
föreslagit, att styrelsen skulle indelas i två militära byråer, nämligen en befästningsbyrå
och en kasernbyrå, samt en civilbyrå. Därtill skulle komma ett
värmeingenjörs-, ett registrators- samt ett bokförings- och kassakontor ävensom
ett tekniskt och ett kameralt revisionskontor. Slutligen fordrades en för
samtliga byråer gemensam ombudsman.
A befästningsbyrån skulle handläggas samtliga ärenden angående
190
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
befästningar, såsom nybyggnader, förändringsarbeten, underhållsarbeten m. m.
Till byrån skulle höra befästningsarkivet.
Å kasernbyrån skulle handhavas motsvarande ärenden beträffande
kasernetablissementen, viss statistik m. m. Till byrån skulle höra dels en avdelning
för skjutbanor och dels ett ritkontor med en arkitekt som chef.
Å civilbyrån skulle handläggas ärenden angående kontrakts upprättande,
förvärv och försäljning av fast egendom m. m. Å en särskild avdelning
av byrån skulle handläggas ärenden angående vården av jordbruks- och
skogsfastigheter m. m.
Personalbehovet å de militära byråerna inom fortifikationsstyrelsen beräknade
försvarskommissionen enligt följande tablå:
Regements- |
Kompani- |
Civilmilitär |
Civil |
Pensionerad |
|
officerare |
officerare |
personal |
personal |
personal |
|
Befästningsbyrdn. |
|||||
Chef....... |
i |
_ |
_ |
||
Avdelningschef, I. avd................ |
— |
i |
- |
— |
— |
» II. » .............. |
— |
i |
_ |
_ |
|
Förvaltningsskrivare ......... |
— |
— |
i |
— |
— |
Kasernbyrån■ |
|||||
Chef........................... |
i |
_ |
_ |
||
Officer till förfogande...............-... |
— |
i |
— |
_ |
_ |
Avdelningschef, I. avd............... |
i |
— |
— |
— |
— |
» II. » |
— |
i |
— |
_ |
_ |
Officer, sakkunnig i fråga om skjut- |
|||||
banor.................... |
— |
i |
_ |
_ |
_ |
Expeditionsunderofficer...... |
— |
— |
— |
_ |
i |
Arkitekt, arvode ......................... |
— |
— |
— |
i |
|
Summa |
8 |
5 |
i |
i |
i |
Yad beträffar civilbyråns personal beräknades densamma med hänsyn tagen
till att betydande arbetsuppgifter förutsattes komma att överflyttas från
marinförvaltningen och flygstyrelsen till fortifikationsstyrelsen. Det föreslogs,
att under chefen, som borde vara krigsråd, skulle å byrån finnas dels
ett sekretariat och dels en domänavdelning. Sekretariatet borde utgöras av
1 ombudsman, tillika sekreterare och kamrerare i lönegraden B 26, samt
2 notarier i lönegraden B 21, därav den ena å extra stat. Domänärendena
borde liksom nu handläggas av en pensionerad officer, domäntjänsteman,
vilkens arvode dock borde höjas till 6 400 kronor.
För utförande av bokföring, uppgörande av bokslut, verkställande av utbetalningar
m. m. avsåg kommissionen 1 krigskassör i lönegraden B 24. För
den kamerala revisionen beräknades 1 revisor i lönegraden B 21 och 1
amanuens i lönegraden Eo 15. För den tekniska revisionen avsågos 1 pensionerad
officer och 1 pensionerad underofficer. För registratorsgöromål avsågs
1 pensionerad officer. Vidare erfordrades 1 expeditionsvakt i lönegraden
B 5, 3 kontorsbiträden i lönegraden B 4, 1 förste amanuens å civilbyrån
samt 1 extra ordinarie kvinnligt biträde.
Arméförvaltningen, vilken såsom tidigare omnämnts förklarat sig godtaga
191
Kungl. Majus proposition nr 22å.
förslaget om en centralt ordnad fastighetsförvaltning, har i fråga om förtifikationsstyrelsens
organisation ansett det vara varken erforderligt eller önskvärt
med egna organ för bokförings- och kansligöromål. Icke heller borde
styrelsen handhava den kamerala revisionen. Därest sålunda från fortifikationsstyrelsen
frånskildes kassa, bokföring och revision, borde den för styrelsen
föreslagna staten undergå vissa jämkningar. Sålunda borde krigskassören
utbytas mot en bokhållare i lönegraden B 21, varjämte den föreslagna
personalen borde minskas med 1 revisor och 1 amanuens. Å staten för
fortifikationsstyrelsen syntes däremot böra uppföras den för en pensionerad
officer avsedda, nu å fortifikationens stat uppförda bibliotekariebefattningen.
Generalintendenten, vilken såsom ledamot av arméförvaltningen varit av
skiljaktig mening och ansett, att fastighetsförvaltningen borde ombesörjas
försvarsgrensvis, har i sitt yttrande anfört, att därav följde, att bland arméns
centrala förvaltningsmyndigheter fortfarande skulle komma att finnas en
byggnadsförvaltning. Då några väsentliga erinringar icke kunde göras mot
principerna för den föreslagna regionala och lokala byggnadsförvaltningens
ordnande, syntes det icke möta större svårigheter att vidtaga den därav påkallade
förändringen i kommissionens förslag.
Såsom jag i det föregående uttalat synes arméförvaltningens fortifikationsdepartement
böra organiseras i stort sett i överensstämmelse med vad
som föreslagits av försvarskommissionen i fråga örn försvarsväsendets fortifikationsstyrelse,
dock naturligen med de förändringar, som betingas av att
organet i fråga kommer att begränsas till allenast lantförsvarets befästningar
och byggnader.
I enlighet med de tidigare angivna allmänna grunderna för materielförvaltningen
böra från det nuvarande fortifikationsdepartementet till tygdepartementet
överflyttas ärenden rörande signal- och ingenjörmateriel, fordon och
fordonspersedlar samt hästutrednings- och remtygspersedlar. Fortifikationsdepartementets
verksamhetsområde kommer därefter huvudsakligen att örn
fatta ärenden som angå:
förvaltningen av lantförsvaret tillhöriga fastigheter (domänförvaltningen);
nybyggnad och underhåll av rikets landfästningar;
nybyggnad och underhåll av lantförsvarets byggnader och övriga anstalter
(kasernvård och kasernunderhåll).
Departementets verksamhet kommer sålunda att i stort sett inskränkas till
att bliva en lantförsvarets byggnadsförvaltning. Därav följer, att antalet
byråer, såsom ock försvarskommissionen förutsatt beträffande den gemen
samma fortifikationsstyrelsen, kan avsevärt inskränkas.
I anslutning till vad försvarskommissionen föreslagit med avseende på
fortifikationsstyrelsen, anser jag, att arméförvaltningens fortifikationsdepartement
bör vara uppdelat på tre byråer, nämligen en befästningsbyrå, en kasernbyrå
och en civilbyrå, med i stort sett de göromål som av försvarskommissionen
angivits.
Den nuvarande truppbyråns verksamhet kommer att i huvudsak öveitagas
Departements
chefen.
192
Kungl. Majus proposition nr 225.
av ingen] örinspektionen. Den nuvarande materielbyråns verksamhet överflyttas
på vederbörande byråer inom tygdepartementet.
Den nuvarande maskin- och värmebyrån förändras till ett till departementet
knutet värmeingenjörskontor. Dessutom lärer ett tekniskt revisionskontor
vara erforderligt.
Den militära personalen finner jag mig kunna beräkna enligt följande tablå.
Aktiv personal |
Pensionerade |
||||
Regements- |
Kompani- |
Civilmilitär |
Officerare |
Under- |
|
officerare |
officerare |
personal |
officerare |
||
Befästningsbyrån.............................. |
i |
2 |
* i |
_ |
_ |
Kasernbyrån ................................... |
i |
2 3 |
— |
— |
i |
Civilbyrån ....................................... |
— |
— |
— |
3 2 |
— |
Tekniska revisionskontoret ............... |
— |
— |
— |
1 |
i |
Summa |
2 |
5 |
i |
8 |
2 |
Chefen för befästningsbyrån förutsätter jag alltjämt skola vara chef för
fortifikationsavdelningen i marinförvaltningen.
Den aktiva militära personalen, utom den sakkunnige skjutbaneofficeren,
bör tillika med departementsskrivaren upptagas å stat för fortifikationskåren,
till vars sammansättning jag i det följande återkommer. Den pensionerade
personalen åter bör upptagas å staten för arméförvaltningen.
Av civil ordinarie personal beräknar jag för civilbyrån 1 krigsråd, tillika
chef för tygdepartementets civilbyrå, 1 sekreterare och kamrerare i lönegraden
B 24 samt 1 bokhållare i lönegraden B 21. Dessutom lära erfordras
I expeditionsvakt i lönegraden B 5 (motsvarande den för närvarande å fortifikationens
stat uppförde, för fortifikationsstabens huvudstation avsedde
expeditionsvakten) och 2 kontorsbiträden i lönegraden B 4. Av icke-ordinarie
personal torde erfordras 1 extra ordinarie kvinnligt biträde.
Såsom arméförvaltningen anfört synas kassa, bokföring och kameral revision
icke böra tillhöra fortifikationsdepartementets kompetensområde utan
ombesörjas inom civila departementet. Dispositionsbokföring bör dock ske
inom fortifikationsdepartementet, för vilket ändamål den förenämnde bokhållaren
avses.
Förutom den nyssnämnda civila personalen erfordras dels en arkitekt såsom
föreståndare för kasernbyråns ritkontor, dels en domänofficer såsom föreståndare
för civilbyråns domänavdelning och dels en värmeingenjör såsom
föreståndare för värmeingenjörskontoret. För dessa befattningshavare böra
i staten för arméförvaltningen upptagas samma arvoden som för närvarande,
nämligen 6 000 kronor till arkitekten, 5 400 kronor till domänofficeren och
II 610 kronor till värmeingenjören. I staten synes vidare alltjämt böra upptagas
ett arvode å 1 410 kronor örn året till den skjutbanesakkunnige officeren, 1
1 Departementsskrivare, tillika föreståndare för befästningsarkivet.
2 Därav en sakkunnig i fråga om skjutbanor, kommenderad officer.
5 En registrator och en bibliotekarie.
193
Kungl. Majlis proposition nr 225.
vilket arvode jämväl bör kunna efter arméförvaltningens beprövande utgå till
annan än ordinarie beställningshavare. Till 4 såsom avdelningschefer tjänstgörande
kompaniofficerare anser jag arvoden om 600 kronor böra beräknas å
staten för arméförvaltningen.
Arméförvaltningen» civila departement.
Uppgifter oell ä re lid estor d elli in g.
Det nuvarande civila departementet är under generalkrigskommissarien
indelat i två byråer, kanslibyrån och kameralbyrån, den senare med ett revisionskontor
samt ett boksluts- och kassakontor underställda. Dessutom finnes
viss för departementet gemensam personal.
Försvarskommissionen har, såsom förut omnämnts, i fråga om den föreslagna
civilförvaltningens uppgifter föreslagit den ändringen i förhållande till
nu rådande förhållanden, att ärenden rörande undervisningsanstalter, undervisnings-
och gymnastikmateriel, skrivmaterialier och expenser samt tryckningskostnader
skulle överflyttas till intendenturförvaltningen, medan till
civila departementet skulle överflyttas frågor örn pensionering av arbetare vid
fabriker och anstalter.
I fråga örn det nuvarande civila departementets inre organisation och arbetssätt
har försvarskommissionen uttalat, att genom sammanförande av vissa
ärenden och genom viss rationalisering av arbetet en icke oväsentlig förenkling
syntes kunna åstadkommas i syfte att nedbringa den enligt kommissionens
åsikt för närvarande relativt rikliga personalen. Den nu gällande uppdelningen
av ärendena mellan departementets båda byråer, kansli- och kameralbyråerna,
funne kommissionen mindre lämplig, i det att s. k. egentliga byråärenden
handlades å båda byråerna. Särskilt har kommissionen framhållit,
att besvär över underlydande myndigheters beslut i kassaärenden avgjordes
efter föredragning av chefen för kanslibyrån, medan departementet efter föredragning
av vederbörande revisionskommissarie i närvaro av chefen för
kameralbyrån meddelade resolutioner i anmärkningsmål. Då såväl besvärsmålen
som anmärkningsmålen avsåge tolkningar och tillämpningar av i de
flesta fall samma författningsföreskrifter och i övrigt samma principer enhälligt
borde göra sig gällande i ifrågavarande mål, ansåge kommissionen
anmärkningsmålen jämväl böra avgöras å kanslibyrån, liksom nu på föredragning
av revisionskommissarie. Genom överflyttningen av vissa anslag till
intendenturdepartementet skulle vidare från kameralbyrån avlastas ärenden
rörande undervisnings- och gymnastikmateriel, undervisningsanstalter och utbildningskurser
(undervisningsanslaget, tit. I—III), skrivmaterialier och
expenser samt tryckningskostnader.
Kommissionen har sålunda förordat, att arméns civilförvaltning skulle bestå
av en kanslibyrå samt en kameralbyrå med den fördelning av ärendena mellan
de båda byråerna, som närmare angives i betänkandet.
Med hänsyn till att arbetet å kanslibyrån genom den av kommissionen föreslagna
omgrupperingen av ärendenas handläggning komme att i viss mån ökas,
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 se 13
194
Kungl. Majus proposition nr 225.
har personalen å denna byrå, som för närvarande utgöres av ett krigsråd, en
sekreterare i lönegraden B 26, två notarier, två amanuenser och ett kvinnligt
biträde, föreslagits skola ökas med en sekreterare i lönegraden B 24 samt ett
kontorsbiträde.
Beträffande revisionspersonalen framhåller kommissionen, att denna för
närvarande utgöres av 3 revisionskommissarier (därav 1 för underhandsgranskning
av förskottsredogörelser från vissa myndigheter), 9 revisorer, 5 kanslibiträden,
6 kontorsbiträden, 5 amanuenser och 2 extra ordinarie kvinnliga
biträden eller tillhopa 30 personer. På grund av väntad nedgång i revisionsmaterialet,
minskning av den s. k. underhandsgranskningen av förskottsredogörelser
i samband med inrättande av kassaförvaltning vid chefens för armén
stab, genom anlitande av förbättrad maskinell utrustning och ett effektivare
utnyttjande av personalen m. m. ansåge kommissionen, att den personal, som
direkt sysselsattes med revisionsarbete, borde kunna minskas med 1 revisionskommissarie
för underhandsgranskning, 2 revisorer, 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde,
3 amanuenser och 1 extra ordinarie kvinnligt biträde, tillhopa
9 personer.
För kameralbyrån i övrigt har kommissionen föreslagit, att krigsrådet, som
förutsattes skola övertaga föredragningen av pensionsärendena, till sitt biträde
skulle hava en kamrerare i lönegraden B 24 och en notarie i lönegraden B 21.
För bokslut och kassa erfordrades fortfarande en tjänsteman i lönegraden B 24
såsom krigskassör. Däremot ansåge kommissionen den kamrerarbefattning i
lönegrad B 24, vars innehavare vore sysselsatt med den centrala kassakontrollen,
kunna nedsättas till en revisorsbefattning i lönegrad B 21.
Arméförvaltningen har i fråga örn kommissionens förslag att överflytta
vissa ärendesgrupper från civila departementets verksamhetsområde anfört
följande:
Vad beträffar ärenden, som röra undervisningsanslaget, vill arméförvaltningen
icke framställa erinran mot förslaget, att dylika ärenden, i vad angår
undervisnings- och gymnastikmateriel vid truppförbanden (tit. I av nämnda
anslag) överflyttas till intendenturdepartementet. Ifrågavarande materiel
torde nämligen i viss mån kunna jämställas med kaserninventarier.
Vidkommande åter ärenden rörande undervisningsanstalter (tit. II) och
utbildningskurser (tit. III) kan arméförvaltningen icke finna skäl vara förebragta,
som böra föranleda, att ordningen för dessa ärendens handläggning
ändras. Ifrågavarande ärenden äro nämligen till sin natur nära likställda med
övriga till civila departementets ämbetsområde hörande. Sålunda äro de
under tit. II av undervisningsanslaget upptagna medlen närmast att anse såsom
ett omkostnadsanslag för de olika undervisningsverken. Skall någon
ändring ske beträffande dessa medelsredovisningar, synes den åtgärden ligga
närmast till hands, att medlen ifråga uppföras under staterna för respektive
skolor. Och vad beträffar ärenden, avseende medel under titel III (särskilda
skolor och utbildningskurser m. m.), äro dessa till övervägande delen att
jämställa med avlöningsärenden, i det att i den frågor örn beräknande av
arvoden åt ledare och lärare intaga en framträdande plats.
Vad slutligen angår ärenden rörande skrivmaterialier och expenser samt
tryckningskostnader, får arméförvaltningen erinra, att medel härför tidigare
funnits uppförda dels under olika stater, exempelvis staterna för arméförvalt
-
Kungl. Majus proposition nr 225.
195
ningen, generalstaben m. fl. myndigheter, dels under ett anslag för, bland
annat, expenser vid truppförbanden. I samband med den från och med år
1920 genomförda ändrade uppställningen av anslagen under riksstatens
fjärde huvudtitel sammanfördes dessa olika anslag till tre, nämligen ett för
skrivmaterialier, expenser, bränsle och lyse m. m. vid ämbetsverk och staber
m. m., ett för skrivmaterialier m. m. vid truppförbanden samt ett till tryckningskostnader.
Härutinnan hava sedermera vidtagits de förändringar, att
dels från och med budgetåret 1927/1928 kostnaderna för bränsle och lyse över
förts till det under intendentsdepartementets förvaltning stående anslaget till
bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., dels ock att från och med
budgetåret 1928/1929 de nämnda båda anslagen till skrivmaterialier m. m.
sammanförts till ett.
Då ärenden berörande ifrågavarande anslag äro av allmän administrativ
natur samt för deras handläggning icke erfordras några särskilda facktekniska
insikter, böra enligt arméförvaltningens mening praktiska fredsförvaltningssynpunkter
i främsta rummet beaktas vid förevarande spörsmåls bedömande.
I enlighet härmed anser arméförvaltningen skäl för ett frångående av den
hittills tillämpade ordningen beträffande dessa ärendens handläggning, vilken
enligt ämbetsverkets åsikt visat sig ändamålsenlig, icke föreligga. Denna
ärendesfördelning överensstämmer helt med 1926 års berednings förslag.
I anledning av försvarskommissionens förslag örn jämkningar i ärendesfördelningen
mellan de olika byråerna har arméförvaltningen uttalat, att
ämbetsverket icke kunde finna, att ett genomförande av kommissionens förslag
skulle kunna medföra några påtagliga fördelar. Enligt arméförvaltningens
uppfattning hade den nuvarande fördelningen av ärendena mellan byråerna
visat sig på det hela taget tillfredsställande och medfört en i stort sett
ganska jämn arbetsfördelning. I anslutning härtill har arméförvaltningen
vidare anfört följande:
Vad angår frågans betydelse med avseende å personalbehovet, må framhållas,
att detta här liksom på andra håll betingas av arbetsuppgifternas
mängd och kvalitet och alltså icke lär kunna nämnvärt påverkas av hur
ärendena fördelas mellan byråerna. I
I anledning av kommissionens uttalande därom, att ärenden av i viss mån
likartad natur handläggas på olika byråer, vill arméförvaltningen framhålla,
att detta icke är något enbart för civila departementet utmärkande. Motsvarande
anordning torde förekomma även annorstädes i statsförvaltningen,
där så på grund av arbetets omfattning erfordras för åvägabringande av en
jämn arbetsfördelning. Och inom överrätterna handläggas mål av samma
art å olika divisioner, utan att enhetligheten därför lider men. Härutöver
vill arméförvaltningen påpeka, att den omständigheten, att generalkrigskommissarien
deltager i samtliga ärendens avgörande, lärer innebära garanti för
enhetlighet i tolkning och tillämpning av ifrågakommande författningar och
andra bestämmelser.
Det sålunda anförda gäller jämväl vid bedömande av frågan örn sättet för
meddelande av beslut i anmärkningsmål. Det bör också framhållas, att enhetligheten
vid dessa måls bedömande dessutom främjas genom ett nära
samarbete mellan kanslibyrån och revisionen under den förberedande handläggningen.
Med hänsyn till den samhörighet, som råder mellan revisionsarbete
och kameral verksamhet i övrigt och som har sitt främsta uttryck i riksriikenskapsverkets
organisation, kan arméförvaltningen icke finna det lämpligt
Departements
chefen.
196 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
att vidtaga deli av kommissionen föreslagna jämkningen i fråga örn revisionsmålens
handläggning.
Med hänsyn till här anförda synpunkter beträffande ärendenas fördelning
kan arméförvaltningen icke biträda kommissionens förslag till ändringar härutinnan.
Örn alltså några ärenden icke böra överflyttas från kameralbyrån
till kanslibyrån, bör icke heller någon förflyttning i motsatt riktning ske.
I enlighet härmed böra ärenden rörande reservstaten för furirer vid Gotlands
trupper samt rese- och traktamentskostnader för liästuttagningsmyndigheterna,
till den del de icke avse revision eller bokföring, liksom nu handläggas å
kanslibyrån.
Vad särskilt beträffar ärenden rörande den civila personalen, får arméförvaltningen
betona angelägenheten av att dessa även i fortsättningen komma
att handläggas å kameralbyrån. Denna grupp av ärenden återfinnes visserligen
icke i det av kommissionen uppgjorda förslaget till ärendenas fördelning,
men av motiveringen framgår, att kommissionen räknat med desammas
överflyttning till kanslibyrån. Med den av kommissionen förordade organisationen,
enligt vilken den nuvarande arméförvaltningen uppdelas på sins
emellan självständiga förvaltningar, skulle visserligen denna grupp av ärenden
komma att avse allenast den föreslagna civilförvaltningens personal och
därigenom bliva mindre betungande än nu, då motsvarande ärenden avse
den civila personalen inom hela ämbetsverket. Arméförvaltningen har emellertid
i det föregående förordat ett bibehållande av arméförvaltningen såsom
ett ämbetsverk, varvid alltså ärenden rörande den civila personalen i fortsättningen
liksom hittills skulle handläggas gemensamt för hela ämbetsverket.
Med hänsyn till den omfattning dessa göromål komma att erhålla —
även vid någon minskning av den ifrågavarande personalen — skulle deras
överflyttande till kanslibyrån komma att allt för mycket tynga denna byrå.
Aven lämplighetsskäl tala mot att dessa ärenden flyttas från kameralbyrån.
Denna byrå måste nämligen under alla förhållanden bliva den i avseende å
personalbeståndet största, varför det kan förutsättas, att den bästa kännedomen
om vederbörande befattningshavares kvalifikationer i regel skall vara
tillfinnandes hos kameralbyråchefen.
Arméförvaltningens civila departement synes mig, liksom ock försvarskommissionen
förutsatt beträffande den föreslagna civilförvaltningen, alltjämt
böra i stort sett handhava den verksamhet, som tillkommer det nuvarande
civila departementet.
Vad beträffar det föreslagna överflyttandet av vissa ärendesgrupper från
civila departementet till intendenturdepartementet anser jag de synpunkter,
som arméförvaltningen härutinnan framlagt, utgöra bärande motiv för att
ärenden angående skrivmaterialier och expenser samt tryckningskostnader
alltjämt skola tillhöra civila departementets verksamhetsområde. Likaså tala
övervägande skäl för att ärenden angående undervisningsanstalter och utbildningskurser
(undervisningsanslaget tit. II och III) alltjämt böra handläggas
inom civila departementet. Däremot torde det vara lämpligt att överflytta
ärenden angående undervisnings- och gymnastikmateriel (tit. I av
nämnda anslag) till handläggning inom intendenturdepartementet.
Den av försvarskommissionen ifrågasatta överflyttningen av vissa ärenden
mellan de bägge byråerna inom civila departementet anser jag, på de av
arméförvaltningen i dess yttrande anförda skälen, icke böra, i varje fall för
närvarande, bringas till genomförande.
Kungl. Majus proposition nr 225.
197
Personalbehov.
Den nuvarande organisationen och personalens huvudsakliga fördelning
på olika byråer och uppgifter framgå av nedanstående tablå.
Ordinarie tjänstemän |
E. o. |
|||||||||
Manliga i |
lönegraden |
Expedi- tions- |
Kvinnliga i |
Ama- nuenser |
kvinn- liga |
|||||
biträden |
||||||||||
B 30 B 26 B 24 |
B 21 |
vakter |
B 11 |
B 7 |
B 4 |
|||||
Kanslibyrån.............. |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
i |
Kameralbyrån. |
||||||||||
För egentlig byråtjänst............ |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
2 |
— |
» unde rhandsgranskning ...... |
— |
1 1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
» pensionsärenden .............. |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
Revisionskontoret..................... |
— |
2 |
— |
9 |
— |
— |
5 |
6 |
5 |
2 |
Boksluts- och kassakontoret...... |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
— |
||
Gemensam personal. |
||||||||||
Ombudsman ........................... |
— |
1 |
||||||||
Registrator med biträde .......... |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
Förste expeditionsvakt ............ |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
Expeditionsvakter..................... |
— |
— |
— |
— |
4 |
—- |
— |
— |
— |
— |
Summa |
2 |
5 |
5 |
12 |
5 |
2 |
8 |
9 |
9 |
3 |
Försvar skommissionen har i fråga örn personalbehovet å den föreslagna
civilförvaltningen anfört följande:
Vid beräkning av behovet av arbetskraft för de olika underavdelningarna
framgår, att arbetet vid kanslibyrån genom den föreslagna omgrupperingen
av ärendenas handläggning kommer att i viss mån ökas. Flertalet ärenden
vid denna byrå äro ej heller av den natur, att de stå i direkt förhållande
till antalet och storleken av de underställda förvaltningsenheterna
(arméns truppförband, fabriker och anstalter). Så äro t. ex. flertalet besvärsmål
framkallade av avlöningsfrågor, rörande vilka prejudikat i regel icke
finnas, och vilka därför oftast äro av mera invecklad beskaffenhet. Å andra
sidan kan en nedgång i dessa ärenden beräknas inträda, i den mån som
stadga vunnits i tillämpningen av de nya avlöningsreglementena. En annan
grupp av ärenden av krävande natur är den, som rör författnings- samt
organisations- och administrationsfrågor. Personalen på denna byrå torde
icke kunna beräknas lägre än till 1 krigsråd, 2 sekreterare, 2 notarier, 2
amanuenser, 1 kontorsbiträde och 1 e. o. kvinnligt biträde.
Arbetet vid revisions- och bokföringskontoret står i visst förhållande till
antalet kassaförvaltningar vid armén och omfattningen av räkenskapsmaterialet
vid dessa. Antalet kassaförvaltningar vid truppförband tillhörande
lantförsvaret kommer enligt kommissionens förslag till arméorganisation att
i stort sett bliva detsamma som nu. Däremot torde hänsyn böra tagas till
den minskning i räkenskapsmaterialet, som efter genomförandet av 1925 års
härordning verkligen givit sig till kiinna. Under det räkenskapsverifikationerna
budgetåren 1923 1924, 1924/1925 och 1925/1926 i medeltal utgjorde
582 800 fol., nedgick medeltalet för budgetåren 1930/1931, 1931/1932 och
1932/1933 till 495 000 fol., för att för budgetåret 1933/1934 utgöra omkring
442 000 fol. En nedgång efter genomförande av 1925 års härordning med i 1
1 Utfyllnad till B 26 från B 24 enligt särskilda bestämmelser.
198
Kungl. Majus proposition nr 225.
det närmaste 25 % å revisionsmaterialet kan alltså konstateras, ett förhållande,
som icke kan undgå att utöva inverkan på omfattningen av den personal,
som direkt sysselsattes med revisionsarbete. I samband härmed må
framhållas, att den av kommissionen föreslagna organisationen av arméledningen
torde komma att i så måtto inverka på revisionsarbetet, att den
för närvarande förrättade s. k. underhandsgranskningen av förskottsredogörelser
bör komma att minskas, därigenom att antalet myndigheter, vilkas
räkenskaper direkt granskas av den centrala kassamyndigheten, kommer att
nedbringas. Den föreslagna gemensamma kassaförvaltningen vid chefens för
armén stab tjänar sålunda bland annat detta syfte. Hänsyn torde ock böra
tagas till den förbättrade maskinella utrustning, som numera står revisionen
till buds, och den rutin, som vunnits av revisionspersonalen, omständigheter,
som äro väsentligt gynnsammare nu än när revisionspersonalens omfattning
beräknades i samband med 1914 års härordning. Genom effektivare utnyttjande
av personalen, genom arbetsmetodernas förbättring, modernare maskiner
av olika slag samt standardisering av enklare arbetsoperationer torde
även personalbesparingar kunna åstadkommas. Den med granskningen
sysselsatta personalen utgöres för närvarande av 3 revisionskommissarier
(därav 1 för underhandsgranskning av förskottsredogörelser från vissa myndigheter),
9 revisorer, 5 kanslibiträden, 6 kontorsbiträden, 5 amanuenser och
2 e. o. kvinnliga biträden eller tillhopa 30 personer. Redan 1926 års beredning
föreslog på sin tid en minskning av den med revision sysselsatta
personalen med c:a 30 %. Sedan dess har emellertid endast en obetydlig
jämkning i personalantalet ägt rum. Med hänsyn härtill och under hänvisning
till vad ovan anförts, synes den personal, som direkt sysselsättes med
revisionsarbete, åtminstone böra nedbringas till den av 1926 års beredning
föreslagna, Den torde därför enligt kommissionens åsikt kunna minskas
med 1 revisionskommissarie för underhandsgranskning, 2 revisorer, 1 kanslibiträde,
1 kontorsbiträde, 3 amanuenser och 1 e. o. kvinnligt biträde, tillhopa
9 personer.
Vad personalen i övrigt å kameralbyrån beträffar, förutsätter kommissionen,
att föredragningen av pensionsärenden övertages av chefen för denna
byrå. Till sitt biträde för beredning och expedition av ärenden (bland annat
för underhandsgranskning) torde han böra äga en kamrerare (lönegrad B 24)
samt en notarie (lönegrad B 21). För bokslut och kassa erfordras fortfarande
en tjänsteman i lönegrad B 24 såsom krigskassör. Däremot synes
den kamrerarbefattning i lönegrad B 24, vars innehavare är sysselsatt med
den centrala kassakontrollen, kunna nedsättas till en revisorsbefattning (lönegrad
B 21).
Personalbehovet för arméns civilförvaltning har försvarskommissionen i
enlighet med det sagda beräknat enligt efterföljande tablå (sid. 199).
Arméförvaltningen har i sitt yttrande i fråga om personalbehovet å civila
departementet anfört, att med oförändrad uppdelning av ärendena mellan
departementets båda byråer någon ökning av personalen å kanslibyrån
icke torde vara erforderlig. Förutom krigsrådet borde alltså för byrån i
fortsättningen avses 1 sekreterare i lönegraden B 26, 2 notarier i lönegraden
B 21 samt 1 amanuens och 1 kvinnligt biträde.
Beträffande kameralbyrån har arméförvaltningen anfört, att det syntes
önskvärt att vidtaga en ganska genomgripande omorganisation av byrån i
syfte att genom sammanförande av likartade arbetsuppgifter vinna en ändamålsenligare
ordning för ärendenas handläggning än den nuvarande och att
Kungl. Majus proposition nr 225.
199
Ordinarie tjänstemän |
E. o. |
|||||||||
Manliga i |
lönegraden |
Expedi- |
Kvinnliga i |
Ama- nuenser |
kvinn- liga |
|||||
tions- |
biträden |
|||||||||
B 30 |
B 26 |
B 24 |
B 21 |
Täkter |
B 11 |
B 7 |
B 4 |
|||
Kanslibyrån............... |
1 |
1 |
1 |
2 |
— |
1 |
— |
2 |
1 |
|
Kameralbyrån. |
||||||||||
För allmän revisions- oell bok- |
'' |
|||||||||
| föringsorganisation, pensions-ärenden m. m..................... |
1 |
_ |
1 1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
|
1 För den egentliga revisionen ... |
— |
2 |
— |
6 |
— |
2 |
4 |
5 |
2 |
1 |
För bokslut oell kassa ............. |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
~ |
||||
Gemensam personal. |
||||||||||
i Ombudsman ........................... |
— |
1 |
— |
|||||||
| Registrator med biträde............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
|
Förste expeditionsvakt ............ |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
Expeditionsvakter..................... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
~ |
|
Summa |
2 |
4 |
3 |
10 |
4 |
2 |
7 |
6 |
5 |
2 |
ernå större överskådlighet över byråns arbetsuppgifter samt ökade möjligheter
för byråchefen att leda och övervaka arbetet. — Förutom vad som
tillhörde den kamerala revisionen, kunde arbetsuppgifterna å kameralbyrån
sammanföras i följande huvudgrupper, nämligen pensionsärenden, frågor rörande
redovisningsväsendet samt egentliga kamrerargöromål. Härtill komme
göromålen vid den för hela arméförvaltningen gemensamma huvudkassan. —
Vad beträffar försvarskommissionens förslag, att föredragningen av pensionsärenden,
som nu åvilade en pensionskamrerare i lönegraden B 24,
skulle överflyttas till kameralbyråchefen, har arméförvaltningen — efter en
redogörelse för pensionskamrerarens nuvarande arbetsuppgifter — anfört,
att redan kvalitativt sett ifrågavarande arbetsuppgifter vore betydande och
i fråga örn kvantiteten av den omfattning, att, oavsett ärendesfördelningen i
övrigt mellan byråerna, deras överflyttande på kameralbyråchefen skulle
medföra en sådan ökning av hans arbete, att han ej finge möjlighet att ägna
tillräcklig tid åt andra viktigare göromål. Arméförvaltningen ansåge fördenskull,
att pensionsärendena alltjämt borde handläggas av en pensionskamrerare
med biträde av ett kanslibiträde i lönegraden B 7. På grundval av en
uttömmande utredning angående pensionskamrerarens arbetsuppgifter har
arméförvaltningen förordat, att pensionskamreraren borde hänföras till lönegraden
B 26.
För fullgörandet av de med redovisningsväsendet förenade uppgifterna,
d. v. s. central bokföring, central kassakontroll, kassarapporter m. m.,
erfordrades enligt arméförvaltningens mening 1 kamrerare i lönegraden B 24,
1 revisor i lönegraden B 21, 1 kansliskrivare i lönegraden Bil och 1 kanslibiträde
i lönegraden B 7. För kamrerarbefattningen syntes kunna avses den
nuvarande krigskassören, vilken följaktligen skulle befrias från sin nuvarande
1 Bland annat för underhandsgranskning.
3 Pensionerad officer med arvode.
200
Kungl. Majus proposition nr 225.
befattning nied kassagöromålen. Kombinationen med en kamrerare och en
revisor vore behövlig med hänsyn, bland annat, till att disposition sbokföringen
m. m. föresloges överflyttad till den centrala bokföringen samt att det
förelåge ett oundgängligt behov av en befattningshavare, som vore så insatt
i karni erarens arbetsuppgifter, att han vid förfall för denne omedelbart kunde
övertaga hans funktion. Den förenkling i arbetet, som vunnes genom denna
koncentrering, medförde, att den extra kanslibiträdesbefattningen å det nuvarande
bokslutskontoret kunde indragas. — Yad beträffade de egentliga
kamrerargöromålen — förgranskning av räkningar, upprättande och granskning
av avlöningslistor, kontroll över kassa och checkräkning, upprättande
av förslag till stater m. m. — erfordrades 1 kamrerare, 1 revisor i lönegraden
B 21 samt 1 kanslibiträde i lönegraden B 7. Kamreraren borde på
närmare anförda skäl placeras i lönegraden B 26. — Arméförvaltningens
huvudkassa förestodes för närvarande av krigskassören. Då denna befattning
föreslagits skola ombildas till en befattning som bokföringskamrerare,
måste kassagöromålen övertagas av annan befattningshavare, lämpligen en
kvinnlig kassör, vilken i likhet med statsdepartementens av kvinnlig personal
bestridda registratorstjänster borde placeras i lönegraden B15. Genom
den föreslagna omläggningen, varigenom huvudbokföringen överflyttades till
bokföringskamreraren, kunde kassören övertaga vissa av de göromål, som nu
handhades av kansliskrivaren och kontorsbiträdet. Under vissa perioder torde
likväl visst biträde vara erforderligt. Därvid skulle lämpligen kunna utnyttjas
det nu hos pensionskamreraren placerade kontorsbiträdet, som förutsattes
komma att för framtiden behöva av honom disponeras endast å
halvtid. — Av följande sammanställning framginge förhållandet mellan den
med ifrågavarande arbetsuppgifter nu sysselsatta och enligt arméförvaltningens
förslag för framtiden härför erforderliga personalen:
Nuvarande personalbestånd. Föreslaget personalbestånd.
Lönegrad |
Lönegrad |
||||
1 revisionskommissarie |
......... B |
26 |
1 |
kamrerare....................... |
........... B 26 |
2 kamrerare ................ |
............. B |
24 |
1 |
kamrerare...................... |
........... B 24 |
1 krigskassör................ |
.............. B |
24 |
2 |
revisorer ....................... |
........... B 21 |
2 kansliskrivare .......... |
.............. B |
11 |
1 |
kassör........................... |
.......... B 15 |
1 kanslibiträde............. |
.............. B |
7 |
1 |
kansliskrivare ............. |
........ B 11 |
Vä amanuens ................ |
.............. Eo |
18 |
2 |
kanslibiträden ............. |
......... B 7 |
1 amanuens ................ |
............. Eo |
13 |
Vä |
e. o. kontorsbiträde........ |
.......... Eo 4 |
1 e. o. kanslibiträde .... |
............. Eo |
7 |
|||
1 e. o. kontorsbiträde |
............. Eo |
3 |
|||
Kfl/ä |
8V2 |
||||
Den för byråverk |
samheten |
å kameralbyrån gemensamma personalen |
utgjordes för närvarande av 1 sekreterare i lönegraden B 24 och 1 kontorsbiträde
för renskrivning. Denna sekreterartjänst syntes arméförvaltningen
kunna indragas och ersättas med en notarietjänst i lönegraden B 21.
Yad slutligen anginge den kamerala revisionen, beträffande vilken försvarskommissionen
föreslagit en reducering av den därmed sysselsatta per
-
201
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sonalen, har arméförvaltningen för bedömande av spörsmålet örn revisionens
personalbehov ansett det först böra undersökas, huruvida och i vad mån
revisionen hittills kunnat fullgöras med för ändamålet avsedd personal. I
fråga örn omfattningen av den för revisionsarbetet erforderliga personalen
hade verkställts en noggrann utredning beträffande den personalstyrka som
för arbetet varit tillgänglig under de tre senaste budgetåren. I denna utredning
hade angivits medeltalet av dels antalet befattningshavare, därest
för var och en den effektiva arbetstiden varit 12 revisionsmånader, dels ock
antalet befattningshavare, som på grund av den till följd av semestrar, tjänstledighet
och förordnanden å andra tjänster reducerade arbetstiden kunnat
disponeras för granskningsarbete. Utredningens resultat sammanfattades i
följande tablå:
Antal befattningshavare vid |
||
effektiv arbetstid |
reducerad arbetstid |
|
(12 gransknings- |
(efter afdrag av |
|
mänader för be- |
semestrar, tjänst- |
|
fattningshavare |
ledigheter och |
|
oeh är; |
förordnanden) |
|
Revisorer, avsedda för egentlig granskningsverk- samhet ........................................................ Revisor, avsedd för granskning av löneklassplace- |
o |
8 |
ringar ......................................................... Amanuenser, avsedda för egentlig gransknings- |
ä 3 |
1 |
verksamhet ................................................ |
3 |
37 s |
Ordinarie biträden, avsedda för egentlig gransk- ningsverksamhet och registrering ................. Icke-ordinarie biträden, avsedda för egentlig gransk- |
8 |
11 |
ningsverksamhet samt för renskrivning............ |
2 Vä |
27 2 |
Arméförvaltningen påpekade, att antalet befattningshavare med effektiv
tjänstgöring sålunda — med bortseende från revisorn för löneklassplaceringar
— nära sammanfölle med försvarskommissionens förslag till personal, avsedd
för kameral revision. I anslutning härtill har arméförvaltningen vidare anfört:
Inom den civila statsförvaltningen tillämpas allmänt det systemet, att, då
innehavare av befattning, med vilken är förenad löpande göromål, åtnjuter
semester eller tjänstledighet eller eventuellt på förordnande bestrider annan
befattning, vederbörandes egen befattning i första hand uppehälles av tjänsteman
med sådant arbete, som tidvis kan ligga nere, utan att därför verksamheten
behöver äventyras.
Angivna grunder liava jämväl tillämpats inom arméförvaltningen. Härvid
har revisionspersonalen, vilkens arbetsuppgifter i allmänhet icke äro av löpande
natur, i första hand tagits i anspråk för andra befattningars uppehållande
under semester eller tjänstledighet o. s v. och detta icke endast
inom civila departementet utan jämväl å civila befattningar å övriga departement
och å sjukvårdsstyrelsen. Det är närmast denna omständighet, som
utgör förklaringen till den avsevärda skillnaden i antalet befattningshavare,
som ovanstående sammanställning utvisar i fråga om personal med effektiv
eller med reducerad arbetstid. Ett tillfälligt anställande av befattningshavare
för beredande av ersättning för den personal, som genom ifrågavarande
anordning frånliändes revisionen, är uteslutet på den grund, att en
dugande arbetskraft först efter 2 ä 3 års tjänstgöring börjar bliva användbar
för självständigt granskningsarbete.
202
Kungl. Majlis proposition nr 225.
På grund av nu anförda omständigheter är det ett oundgängligt krav, att
personalbeståndet på revisionskontoret beräknas med hänsyn till den personalreserv,
som måste finnas för fyllande av påräkneliga vakanser, uppkommande
såväl inom civila departementet som inom arméförvaltningen i
övrigt.
Därest arméförvaltningens kamerala revision allt fortfarande skall kunna
vederbörligen fylla sin uppgift, kan dess verksamhet följaktligen icke uppehållas
med den begränsade personaluppsättning, som försvarskommissionen
föreslagit. Kommissionen synes i sitt förslag till personalreducering delvis
hava utgått från den minskning av räkenskapsmaterialet, som orsakats av
under viss tid vidtagen begränsning av värnpliktsinkallelserna och därmed
jämförliga omständigheter. Detta material har emellertid med nästlidet
budgetår ånyo ökats och torde efter allt att döma komma att ytterligare
ökas för nu löpande budgetår. Härtill kommer, att enligt kommissionens
förslag antalet kassaförvaltningar bibehållas i stort sett oförändrat, samtidigt
som värn pliktstiden förutsättes skola förlängas och kadrarna ökas. Även
efter den nya härordningens ikraftträdande torde därför räkenskapsmaterialet
komma att uppgå till minst nuvarande omfattning.
Det torde jämväl böra framhållas, att revisionens arbetsuppgifter delvis
äro oberoende av räkenskapsmaterialets omfattning. Så är exempelvis fallet
ifråga örn granskningen av personalens löneklassplaceringar. För denna
verksamhet har under en följd av år avsetts en särskild revisor. Arbetet
härmed kräver en ingående kännedom icke endast om de härvid tillämpliga
författningarna utan framför allt örn den mångfald prejudikat, som inom
detta svårgranskade revisionsområde under årens lopp meddelats. Att fördela
detta arbetet å övriga revisorer vore, enligt vad erfarenheten visat, avgjort
olämpligt. Till främjande av såväl enhetligheten i bedömandet av hithörande
frågor som personalens vid truppförband, staber o. s. v. berättigade
anspråk på att granskningsarbetet bedrives med erforderlig skyndsamhet,
bör för granskningen ifråga avses särskild revisor.
Med utgående från sålunda angivna synpunkter har arméförvaltningen
funnit, att antalet revisorer icke kan utan men för arbetet begränsas till
mindre än 8. Arméförvaltningen har därvid måst utgå från att även i den
vanliga lottindelningen ingående revisionsarbete måste handläggas av den
revisor, som närmast skall hava att granska löneklassplaceringarna.
Såsom framgår av betänkandet, har för försvarsväsendets fortifikationsstyTelse
såsom reviderande personal föreslagits en revisor, en amanuens och
ett kontorsbiträde. Då arméförvaltningen i det föregående uttalat sig för att
även vid ett inrättande av en fortifikationsstyrelse dithörande revision skall
förläggas till arméförvaltningen, bör den ifrågavarande revisionspersonalen
tillföras arméförvaltningens civila departement.
I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen rörande den kamerala
revisionens arbetsuppgifter och möjligheterna till dessas fullgörande synes,
med hänsynstagande jämväl till att revisionens personal måste i betydande
omfattning vara personalreserv, följande personaluppsättning vara oundgängligen
erforderlig:
2 revisionskommissarier ...........................................................
8 revisorer ..............................................................................
1 kanslibiträde för revisionskontorets expedition ..................
4 kanslibiträden för granskning av avlöning och uppbörd
6 kontorsbiträden för biträde med granskningen i övrigt......
2 amanuenser ............................................................................
2 amanuenser..............................................................................
1 icke-ordinarie kontorsbiträde för summerings-, inprick
nings-
och renskrivningsarbete m. m...............................
lönegrad B 26
> 21
» » 7
» » 7
» »4
Eo 18
» * 15
>. » 4
Kungl. Majus proposition nr 225.
203
Vad beträffar den av försvarskommissionen för civila departementet gemensamt
beräknade personalen har arméförvaltningen förklarat sig icke hava
annat att däremot erinra än att på närmare angivna skäl liksom hittills
för departementet erfordrades en extra ordinarie tjänsteman som expeditionsvakt.
Riksräkenskapsverhet har i fråga örn den av försvarskommissionen föreslagna
revisionspersonalen anfört, att verket givetvis icke kunde ingå på
någon detaljbedömning av personalbehovet. Det ville dock synas, att den
föreslagna personalen icke understege vad som inom riksräkenskapsverket
kunde avses för ett räkenskapsmaterial av motsvarande omfattning. Då
emellertid riksräkenskapsverkets ifrågavarande personal varit alltför fåtalig
för en fullt tillfredsställande revision, ansåge verket, att den föreslagna personaluppsättningen
i varje fall icke borde till antalet reduceras. Ämbetsverket
ansåge sig likväl böra ifrågasätta, huruvida icke en av de båda föreslagna
revisionskommissariebefattningarna kunde utbytas mot en revisorstjänst.
Det räkenskapsmaterial, varom här vore fråga, syntes nämligen ej
vara större än att ledningen av revisionen samt föredragning och handläggning
i övrigt av uppkommande anmärkningsmål borde kunna medhinnas av
en enda revisionskommissarie. En förutsättning för den ena revisionskommissariebefattningens
utbytande mot en revisorstjänst vore dock, att revisorerna
erhölle uppdrag att förrätta kassa- och förrådsinventeringar hos
underställda förvaltningar. I
I fråga örn personalbehovet å kanslibyrån lärer detsamma i enlighet med Departementsvad
arméförvaltningen uttalat kunna beräknas lika med den nu å sagda byrå cAefen.
tjänstgörande personalen, vilket i förhållande till försvarskommissionens
förslag innebär en begränsning med en sekreterare i lönegraden B 24 samt
en amanuens.
Vad därefter beträffar kameralbyrån har jag intet att erinra emot vad
arméförvaltningen anfört örn behovet av personal för egentlig byråtjänst,
pensionsärenden, bokföring, kamrerargöromål samt huvudkassan.
Den personal, som av arméförvaltningen beräknats för revisionsarbete,
överstiger vad försvarskommissionen därutinnan föreslagit med 2 revisorer
i lönegraden B 21, 1 kanslibiträde i lönegraden B 7, 1 kontorsbiträde i
lönegraden B 4 samt 2 amanuenser. I förhållande till den nuvarande revisionspersonalen
innebär arméförvaltningens förslag en minskning med 1
revisor, 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4 och 1 amanuens. Vid bedömande
av personalbehovet för revisionsarbetet har man till en början att taga hänsyn
till att det revisionsarbete, som försvarskommissionen förutsatt skola
äga rum inom fortifikationsstyrelsen, enligt föreliggande förslag skall ske
inom civila departementet, i följd varav en viss ökning i arbetsbördan uppstår.
Vidare synes mig, oavsett nämnda förhållande, den av arméförvaltningen
förebragta utredningen angående behovet av revisionspersonal inom
civila departementet utvisa, att försvarskommissionens beräkningar hållits
något i underkant. Särskilt lärer man icke kunna undgå att taga hänsyn
204
Kungl. Majus proposition nr 225.
till det faktiska förhållande, att revisionspersonalen, frånsett normala uppehåll
för semester, sjukdom m. m., i avsevärd utsträckning måste anlitas till
fyllande av tillfälliga vakanser på andra tjänster inom arméförvaltningen,
vilkas arbetsuppgifter äro av mera löpande natur än revisionsarbetet.
Att även den nuvarande revisionspersonalen under vissa omständigheter
visat sig otillräcklig, bör visserligen icke i och för sig hindra, att man vidtager
de jämkningar i personalen, som betingas av det för normala fall föreliggande
behovet, men synes å andra sidan utvisa, att den nuvarande marginalen
icke är onormalt stor. Jag vill i detta sammanhang erinra därom,
att civila departementet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 januari 1936
anmält, att av vissa skäl den tidpunkt, då granskningen av räkenskaperna
för budgetåret 1934/1935 kunde slutföras, blivit förskjuten samt att för avarbetandet
av den därav förorsakade arbetsbalansen fordrades omkring 3 000
extra arbetstimmar.
Då en alltför stark reducering av revisionspersonalen otvivelaktigt medför
en minskad effektivitet i revisionsarbetet, vilket i sin tur kan medföra avsevärda
ekonomiska konsekvenser, finner jag mig för min del icke kunna förorda
en större reduktion av revisionspersonalen vid civila departementet än
som av arméförvaltningen tillstyrkts eller med sammanlagt tre tjänstemän.
Dock anser jag ett av de av arméförvaltningen föreslagna kontorsbiträdena i
lönegraden B 4 böra utbytas mot ett extra ordinarie kvinnligt kontorsbiträde.
Beträffande den av riksräkenskapsverket ifrågasatta åtgärden att utbyta
en av de båda å revisionen nu befintliga revisionskommissariebefattningarna
mot en revisorstjänst, finner jag mig icke kunna tillstyrka att så sker. En
verkställd utredning utvisar nämligen, att en var av de båda revisionskommissarierna
haft att föredraga och handlägga ett mycket avsevärt antal anmärkningsmål
och att, örn detta antal genom den ena tjänstens indragande skulle
fördubblas, ledningen av revisionspersonalens arbete komme att äventyras.
Yad slutligen beträffar den för civila departementet gemensamma personalen
ansluter jag mig till vad arméförvaltningen därutinnan anfört.
I enlighet med det sagda beräknar jag det sammanlagda personalbehovet
vid civila departementet enligt efterföljande tablå (sid. 205).
Härtill kommer en extra ordinarie expeditionsvakt.
Vad sålunda föreslagits innebär, att personalen å nuvarande civila departementet
reduceras med 4 tjänstemän i lönegraden B 24, 1 tjänsteman i lönegraden
B 11, 4 amanuenser och 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4 men
utökas med en tjänsteman i lönegraden B 26, 1 tjänsteman i lönegraden
B 21 och 1 tjänsteman i lönegraden B 15. Nettominskningen utgör således
7 tjänstemän.
Kungl. Majus proposition nr 225.
205
Ordinarie tjänstemän |
E. o. |
||||||||||
Ama- nuen- ser |
|||||||||||
Manliga i |
Expe- ditions- |
Kvinnliga i |
kvinn-liga bi- |
||||||||
träden |
|||||||||||
B 30 |
B 26 |
B 24 |
B 21 |
vakter |
B 15 |
B 11 |
B 7 |
B 4 |
|||
Kanslibyrån ..................... |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
i |
— |
Kameralbyrån |
. |
||||||||||
För egentlig byråtjänst ... |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
» pensionsärenden ...... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
» bokföring ............... |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
» kamrerargöromål ...... |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
» huvudkassan ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
> i |
|
*> revisionen ............... |
— |
2 |
— |
8 |
— |
— |
— |
5 |
5 |
4 |
2 |
Gemensam personal |
|||||||||||
Ombudsman .................. |
— |
1 |
|||||||||
Registrator med biträde... |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
Förste expeditionsvakt ... |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Expeditionsvakter............ |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
2 |
« |
1 |
13 |
4 |
1 |
1 |
8 |
8 |
5 |
3 |
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Sjukvårdsstyrelsen är för närvarande organiserad på två byråer, nämligen
fältläkarbyrån och fältveterinärbyrån, varjämte finnes viss för byråerna gemensam
personal.
Den för sjukvårdsstyrelsen beräknade civilmilitära personalen utgöres av
— förutom generalfältläkaren — 1 Överfältläkare som chef för fältläkarbyrån
med 1 regementsläkare som byråassistent, 1 överfältveterinär som chef för
fältveterinärbyrån med 1 regementsveterinär som byråassistent samt 1 förrådsvaktmästare.
Av militär personal tjänstgöra vid sjukvårdsstyrelsen 1 kapten ur generalstaben
samt 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer som resp.
sjukvårdsintendent och förrådsförvaltare.
Den ordinarie civila personal, som för närvarande är placerad till tjänstgöring
å sjukvårdsstyrelsen, utgöres av 1 sekreterare å extra stat i lönegraden
B 24, 1 kansliskrivare i lönegraden B 11, 1 expeditionsvakt i lönegraden
B 5 och 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4.
FörsvarsJcommissionen — vilken såsom tidigare anförts föreslagit, dels att
veterinärvårdsverksamheten skulle utbrytas från den nuvarande gemenskapen
med sjukvårdsverksamheten, dels ock att all förvaltningsverksamliet skulle
i princip överflyttas från sjukvårdsstyrelsen till det centrala intendenturorganet,
medan ledningen av sjukvårdsväsendet i övrigt skulle utövas inom
en nyupprättad sjukvårdsinspektion — har beräknat behovet av militär och civilmilitär
personal å sjukvårdsinspektionen till 1 Överfältläkare, 1 regementsläkare,
1 bataljonsläkare som adjutant, 1 kompaniofficer, 1 pensionerad officer, 2 pensionerade
underofficerare samt 1 förrådsvaktmästare. Därjämte har kommis- 1
1 Gemensamt med ponsionskontoret.
2 Pensionerad officer.
206
Departements
chefen.
Kungl. Maj.is proposition nr 225.
siemen föreslagit, att å staten för sjukvårdsinspektionen borde upptagas ett
arvode för juridiskt biträde.
Arméförvaltningen bar anfört, att då ämbetsverket tillstyrkt bibehållande
av sjukvårdsstyrelsen såsom förvaltande organ, nämnda personal borde böra
avses för sjukvårdsstyrelsen, dock att den av försvarskommissionen föreslagne
kompaniofficeren liksom nu borde vara generalstabsofficer.
Då sjukvårdsstyrelsens arbetsuppgifter komme att i huvudsak motsvara
dem, som för närvarande åvilade sjukvårdsstyrelsen, erfordrades utöver den
av kommissionen beräknade personalen viss civil personal. Den nuvarande
kansliskrivarbefattningen, vilken vore vakant, bestredes av ett kanslibiträde
1 lönegraden B 7. Då de med befattningen förenade göromålen efter slutligt
genomförd omorganisation avsåges att ombesörjas av pensionerad underofficer,
syntes kansliskrivarbefattningen kunna indragas. Beträffande sjukvårdsstyrelsens
nuvarande å extra stat uppförde sekreterare ville arméförvaltningen
framhålla, att någon egentlig minskning i de uppgifter och göromål,
som åvilade denne, icke syntes vara att förvänta efter omorganisationen.
Tidigare hade ifrågasatts, att bemälde sekreterare skulle ersättas med en
notarie samt att en civil byråchef från ett departement inom arméförvaltningen
skulle biträda styrelsen såsom rådgivare i frågor av juridisk och
administrativ natur. Som emellertid sjukvårdsstyrelsens behov av administrativt
kunnig person icke syntes kunna efter omorganisationen på angivet
sätt tillgodoses, förordade arméförvaltningen fortsatt anställande av en
sekreterare med lön i lönegraden B 24. För sjukvårdsstyrelsen borde sålunda
å arméförvaltningens stat uppföras 1 sekreterare i lönegraden B 24,
2 kontorsbiträden i lönegraden B 4 samt 1 expeditionsvakt.
Då sjukvårdsstyrelsen, såsom jag tidigare framhållit, enligt min mening
även framdeles bör i stort sett utöva de funktioner, som tillkomma den
nuvarande sjukvårdsstyrelsen, med de inskränkningar, som följa av att veterinärväsendet
utbrytes från dess kompetensområde, följer därav, att sjukvårdsstyrelsens
organisation kommer att i princip ansluta till den nuvarande.
Yad först beträffar den civilmilitära personalen lärer densamma i likhet
med vad som för närvarande är fallet böra utgöras av — förutom generalfältläkaren
— 1 Överfältläkare såsom byråchef, 1 regementsläkare såsom byråassistent
samt 1 förrådsvaktmästare. Någon särskild bataljonsläkare såsom
adjutant anser jag icke böra beräknas, utan anser jag, att framdeles liksom
hittills därtill skall kunna tagas i anspråk bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Läkarpersonalen synes lämpligen böra upptagas å fältläkarkårens stat,
medan förrådsvaktmästaren torde böra uppföras å arméförvaltningens stat.
Såsom jag i annat sammanhang närmare utvecklat, anser jag, att en
generalstabsofficer alltjämt bör avses för tjänstgöring i sjukvårdsstyrelsen.
Liksom för närvarande lärer erfordras följande pensionerade personal,
nämligen 1 pensionerad officer som sjukvårdsintendent och 1 pensionerad
underofficer som förrådsförvaltare. På sätt försvarskommissionen föreslagit
lärer dessutom erfordras 1 pensionerad underofficer som expeditionsunder
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 207
officer. Den pensionerade personalen lärer böra uppföras å arméförvaltningens
stat.
Yad slutligen beträffar den civila personalen kan jag icke tillstyrka att,
på sätt arméförvaltningen föreslagit, en sekreterartjänst i 24:e lönegraden avses
för sjukvårdsstyrelsen, utan anser jag, att, i likhet med vad som föreslagits
av såväl 1926 års beredning som av de s. k. 1928 års sakkunniga
angående försvarsväsendets ledning och förvaltning, sjukvårdsstyrelsens sekreterare
bör ersättas med en notarie i lönegraden B 21 samt att inom arméförvaltningen
i övrigt befintlig personal bör kunna avses såsom rådgivare
i frågor av juridisk och administrativ natur. Med hänsyn till den minskning
i göromål, som torde komma att uppstå dels genom att veterinärbyrån
utbrytes ur sjukvårdsstyrelsen och dels genom att vissa anskaffningar lära
komma att ske genom tyg- eller intendenturdepartementen, finner jag mig
kunna föreslå, att den ordinarie civila personalen i övrigt begränsas till 1
kanslibiträde i lönegraden B 7 och 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4. Någon
expeditionsvakt anser jag här icke behöva beräknas, då vaktmästarsysslorna
torde kunna ombesörjas dels av expeditionsunderofficeren och dels av
de för arméförvaltningen i övrigt beräknade expeditionsvakterna.
Liksom för närvarande är fallet torde å arméförvaltningens stat böra beräknas
ett belopp av 1 000 kronor att av sjukvårdsstyrelsen disponeras till ersättningar
åt av styrelsen anlitade sakkunniga.
Övergången till arméförvaltningens nya organisation.
Den nya organisationen av arméförvaltningen lärer böra tillämpas från
och med budgetåret 1937/1938.
Yad i det föregående anförts rörande arméförvaltningens personal innebär,
att vissa indragningar av civil personal vid ämbetsverket komma att
äga rum. Sålunda kommer den manliga kanslipersonalen att minskas med
inalles fem tjänstemän.
Härav följer, att vissa bestämmelser rörande övergången till den nya organisationen
bliva erforderliga. Härvid måste emellertid — såsom ock arméförvaltningen
i sitt yttrande framhållit — hänsyn tagas till det sannolikt
betydligt ökade arbete, som lärer komma att åvila arméförvaltningen i samband
med genomförandet av den nya härordningen. För detta ökade arbete
torde i vissa fall vara lämpligt att taga i anspråk den personal, vilken på
grund av indragningarna måste överföras till övergångsstat.
Vad beträffar överföringen till övergångsstat lärer vidare hänsyn böra
tagas till att i vissa fall den ifrågavarande personalen uppnår pensionsåldern
inom en nära framtid. I dessa fall torde med indragning av vederbörandes
tjänst böra anstå i avvaktan på pensionsålderns inträde, medan å
andra sidan med tillsättandet av vissa lägre befattningar kan anstå under
motsvarande tid. Vidare torde det vara lämpligt att i vissa fall låta till
övergångsstat överförd personal tjänstgöra i befattning, som enligt den nya
ordningen skall uppehållas av icke-ordinarie personal, i vilka fall motsvarande
icke-ordinarie personal kan inbesparas.
208
Kungl. Maj.-ts proposition nr 225.
Då lämpligaste sättet för anordnandet av övergången till den nya organisationen
icke nu kan tillförlitligen bedömas, förutsätter jag, att det
må ankomma på Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras
för genomförande av de erforderliga ändringarna i arméförvaltningens
organisation.
C. Arméns organisation på högre och lägre truppförband.
Högre truppförband.
Enligt nuvarande organisation indelas armén i följande högre truppförband,
nämligen fyra arméfördelningar— Södra, Västra, Östra och Norra
— Östra brigaden, Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper.
I varje arméfördelning ingå 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente,
1 artilleriregemente och 1 trängkår. I en del arméfördelningar tillkomma
härutöver vissa andra, lägre förband, nämligen
Göta livgarde — utom bataljonen i Vaxholm — avsett att vid mobilisering
uppsätta stridsvagnsförband m. m.,
en bataljon ur vartdera Göta livgarde och Kronobergs regemente, förlagda
i resp. Vaxholm och Karlskrona samt avsedda att vid mobilisering utgöra
infanteribesättning i Vaxholms och Karlskrona kustfästningar,
Smålands arméartilleriregemente, avsett att vid mobilisering uppsätta det
för armén gemensamma artilleriet,
Karlsborgs artilleriregemente, avsett att vid mobilisering uppsätta arméns
och hemortens luftvärnsartilleriförband,
Svea och Göta ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren, avsedda att vid mobilisering
uppsätta för armén och kustfästningarna erforderliga ingenjör- och
fälttelegrafförband, samt
första och andra intendenturkompanierna, avsedda att vid mobilisering
uppsätta för armén m. m. erforderliga intendenturformationer.
I östra brigaden ingå Livgrenadjärregementet och Jönköpings-Kalmar
regemente.
Övre Norrlands trupper bestå av Bodens besättningstrupper — Norrbottens
regemente, Bodens artilleriregemente och Bodens ingenjörkår —
Västerbottens regemente, en skvadron ur Norrlands dragonregemente, Norrbottens
artillerikår och tredje intendenturkompaniet.
Gotlands trupper bestå av Gotlands infanterikår (en bataljon örn fyra
kompanier) samt Gotlands artillerikår (kårstab och tre batterier jämte ett
av 1935 års riksdag beslutat luftvärnsbatteri).
Såsom tidigare i annat sammanhang framhållits, har försvarskommissionen
såsom sin åsikt uttalat, att fredsorganisationen borde — förutom arméledning
m. m. — i stort sett omfatta
fyra arméfördelningar (I.—IV.),
Bodens trupper,
Gotlands trupper samt
vissa utom arméfördelningsförband stående särskilda armétrupper.
209
Kungl. Majus proposition nr 225.
1 fråga om fredsfördelningarnas organisation vid en omorganisation
av armén har kommissionen till en början anfört, att de fyra fördelningarna
principiellt borde omfatta i första hand de lägre truppförband, som vore
erforderliga för att bilda vederbörligt högre krigstruppförband samt därutöver
de truppförband, som krävdes för att snabbt kunna organisera de två
fördelningar, vilka enligt kommissionens förslag avsetts att uppsättas först
vid mobilisering.
Vad infanteriet beträffar skulle fördelningsinfanteriregementenas antal
för att motsvara behovet till de sex krigsfördelningarna behöva vara aderton.
Kommissionen har emellertid ansett möjligheter föreligga att på ett enligt
kommissionens mening tillfredsställande sätt tillgodose krigsorganisationens
fordringar, även örn fördelningsinfanteriregementenas antal i fredstid utgjorde
sexton, fördelade med fyra regementen på varje fördelning. I så fall skulle
det emellertid bliva nödvändigt att på ett av vardera fördelningens regementen
uppställa den fordran, att det vid mobilisering skulle kunna uppdrivas
till ett och ett halvt regemente.
Frågan örn antalet kavalleriregementen borde enligt kommissionens
uppfattning ses mot bakgrunden av att i den föreslagna krigsorganisationen
— förutom de sex fördelningarna — även avsåges att ingå en lätt brigad, i
vilken kavalleriet skulle bilda kärnan och vilken av flera skäl borde uppsättas
vid detta truppslag. Kommissionen har dock ansett antalet kavalleriregementen
i fredstid kunna bibehållas vid fyra, fördelade med ett regemente
till varje fördelning, därest regementenas organisation så uppbyggdes, att
såväl den lätta brigadens som fördelningarnas kavalleribataljoner kunde vid
mobilisering uppsättas.
Beträffande fördelningsartilleriet har kommissionen icke heller förutsatt
någon ökning av antalet fredstruppförband. Kommissionen har emellertid
härvid framhållit, att under sådana förhållanden dessa truppförbands
organisation måste medgiva uppsättandet jämväl av det väsentligaste av de
delar av truppslaget, vilka skulle bliva erforderliga för de två först vid
mobilisering organiserade fördelningarna. Norrbottens artillerikår borde
därjämte bibehållas, för att krigsorganisationen beträffande artilleritruppförbanden
skulle kunna bliva fullständig.
I var och en av de i fredstid befintliga fördelningarna borde vidare,
enligt vad kommissionen framhållit, liksom nu ingå en trängkår. Trängkårernas
organisation måste emellertid avpassas med hänsyn till sådan
kapacitet vid mobilisering, att de då nyuppsatta fördelningarna samt armékårförbanden
kunde bliva vederbörligen tillgodosedda med trängförband.
Ingenjör- och intendentur trupperna borde enligt kommissionens mening
icke ingå i arméfördelningarna; de borde betraktas som arméförband och
som sådana stå direkt under chefen för armén. Detta gällde även beträffande
stridsvagnsregementet, arméartilleriregementet, signaltrupperna, tygtrupperna
och i luftvärnet ingående truppförband.
Slutligen har kommissionen framhållit, att behovet av infanteri- och ingenjörtrupper
i Vaxholms och Karlskrona kustfästningar syntes kunna inom
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sami. Nr 225. ai7 se 14
210
Kungl. Majus proposition nr 225.
den av kommissionen förutsatta krigsorganisationens ram tillgodoses, utan
att i fredstid linjetrupp förband förlädes till fästningarna. Ifrågavarande
besättningar syntes kommissionen kunna utgöras av landstormsinfanteri och
motsvarande ingen]örtrupper. För att under kommendanten handlägga med
nyssnämnda landstormsförsvar sammanhängande ärenden erfordrades emellertid
viss personal.
I enlighet med dessa grundsatser samt under hänsynstagande till rekryterings-,
förläggnings-, utbildnings- och mobiliseringsförhållanden har försvarskommissionen
föreslagit följande sammansättning i fredstid av de fyra
fördelningarna:
Första (I.) fördelningen.
Fördelningsstaben..................................................... förlagd i Kristianstad
Norra skånska infanteriregementet.......................... förlagt
Södra » » ....................... »
Kronobergs regemente ............................................. »
Jönköpings-Kalmar regemente ................................. »
Skånska kavalleriregementet ................................... »
Wendes artilleriregemente ...................................... »
Skånska trängkåren ................................................. förlagd » Hässleholm.
Andra (II.) fördelningen.
Fördelningsstaben.................................................... förlagd i Östersund
Jämtlands fältjägarregemente.................................... förlagt
Dalregementet ........................................................... »
Hälsinge regemente ................................................. »•
Västernorrlands regemente .................................... »
Norrlands dragonregemente...................................... »
» artilleriregemente ................................... »
» trängkår .................................................. förlagd
Tredje (III.) fördelningen.
.............................................. förlagd i Skövde
....................................... förlagt » »
Ystad (Revinge)
Växjö
Eksjö
Hälsingborg
Kristianstad
Falun
Gävle
Sollefteå
Umeå
Östersund
Sollefteå.
Fördelningsstaben......
Skaraborgs regemente..
Alvsborgs regemente ...
Hallands regemente.....
Bohusläns regemente ..
Livregementets husarer
Göta artilleriregemente
» trängkår ...............
Borås
Halmstad
Uddevalla
Skövde
Göteborg
Skövde.
....................................................... förlagd
Fjärde (IV.) fördelningen.
Fördelningsstaben ...................................................... förlagd i Stockholm
Svea livgarde.............................................................. förlagt » »
Livregementets grenadjärer...................................... » » Örebro
Livgrenadjärregementet ............................. » » Linköping
Upplands regemente.................................................. » » Uppsala
Livregementet till häst ............................................ » » Stockholm
Svea artilleriregemente ............................................ » » »
» trängkår................... förlagd » Linköping.
211
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Ostra brigadens stab borde enligt kommissionens mening indragas. De
båda i brigaden nu ingående infanteriregementena skulle, som,tidigare nämnts,
ingå i IV. resp. I. fördelningen.
Beträffande Övre Norrlands trupper har kommissionen anfört, att
styrkan och antalet av de under militärbefälhavaren för Övre Norrland i
fredstid ställda truppförbanden i huvudsak borde begränsas till vad som
erfordrades för att under alla förhållanden tillgodose behovet av säkerhetsbesättning
i Bodens fästning och därjämte för att säkerställa en hastig
mobilisering och gruppering till tryggande av det nordöstra gräns- och
kustområdet. Aven befolkningstillgången kunde enligt kommissionens mening
anses tala för att Övre Norrlands trupper begränsades till nuvarande
Bodens besättningstrupper. Av andra skäl borde emellertid härtill läggas
jämväl vissa styrkor av artilleri ävensom intendenturtrupper. Försvarskommissionen
har därför föreslagit, att Övre Norrlands trupper skulle bestå av
Norrbottens regemente,
Norrbottens artillerikår,
Bodens artilleriregemente,
Bodens ingenjörkår samt
tredje intendenturkompaniet.
Dessutom borde till Boden avdelas ett kompani av det till inrättande
föreslagna signalregementet, ett tygkompani samt ett luftvärnsdetachement.
Då samtliga nu nämnda truppförband fortfarande borde vara förlagda
inom Bodens fästning, skulle de enligt kommissionens åsikt lämpligen kunna
benämnas »Bodens trupper».
Vad slutligen beträffar Gotlands trupper, har försvarskommissionen
ansett, att en förstärkning av Gotlands stridskrafter vore med hänsyn till
betydelsen av Gotlands försvar ofrånkomlig. Vad infanteriet beträffade,
borde denna förstärkning ske på så sätt, att Gotlands infanterikår utökades
till i huvudsak samma styrka som ett fördelningsinfanteriregemente, varefter
regementet skulle benämnas Gotlands infanteriregemente. Även beträffande
Gotlands artillerikår har försvarskommissionen ansett sig böra föreslå viss
förstärkning. Såsom framgår av vad i ett annat sammanhang kommer att
anföras, har försvarskommissionen även förutsatt, att ett kustartilleriförband,
Fårösunds kustartillerikår, skulle komma att förläggas på Gotland och där
i vissa avseenden underställas militärbefälhavaren. Gotlands trupper borde
sålunda enligt försvarskommissionens åsikt bestå av
Gotlands infanteriregemente och
Gotlands artillerikår,
vartill skulle komma
Fårösunds kustartillerikår.
Av vad de hörda myndigheterna anfört i denna del lärer följande böra
här omniimnas.
Chefen för generalstaben har i sitt yttrande anfört, bland annat, att fordran
*212
Kungl. Majus proposition nr 225.
på överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation nöjaktigt kunde
tillgodoses med en fredsorganisation, omfattande — förutom Gotlands trupper
— fyra fördelningar jämte Övre Norrlands trupper, de senare bildade
genom en utökning av de av kommissionen föreslagna, till Övre Norrland
förlagda truppförbanden. Sålunda skulle erfordras dels bibehållande av
Västerbottens regemente — vilket regemente under alla förhållanden borde
äga bestånd, eventuellt på ett annat regementes bekostnad — dels förstärkande
av Norrbottens artillerikår till (reducerat) fördelningsartilleriregemente.
Övre Norrlands trupper, till vilka Norrlands dragonregemente lämpligen
kunde överföras, borde utgöra en stomme till en krigsfördelning. Chefen
för generalstaben har vidare ansett bibehållandet av Värmlands regemente
såsom önskvärt, men förklarat, att därest ekonomiska hänsyn och kraven i
övrigt på försvarsordningens kvalitativa gestaltning bleve tillgodosedda, ur
krigsorganisatorisk synpunkt några oöverstigliga krav på regementets bibehållande
i fredstid icke förelåge.
Arméförvaltningen har bland annat funnit det nödvändigt, att armétruppförbanden
icke endast i fråga örn ortens försvar, allmän ordning o. s. v.
utan även i förvaltningsliänseende underställdes den fördelningschef (motsvarande),
inom vilkens militärområde de vore förlagda.
Inspektören för infanteriet har såsom sin åsikt uttalat, att den av kommissionen
föreslagna fredsorganisationen syntes alltför knappt beräknad för
att kunna motsvara krigsorganisationen. Framförallt för att underlätta en
utökning av krigsorganisationen borde samtliga nu befintliga infanteriregementen
bibehållas. Särskilt betänkligt vore ett slopande av Västerbottens
regemente. Minst en fördelning borde i fred tillkomma.
Inspektören för kavalleriet har framhållit, att det ur militär synpunkt vore
att beklaga, att armén icke redan i fredstid organiserats på sex fördelningar.
Därest detta av ekonomiska skäl icke kunde ske, borde i varje fall icke
Norrlands försvar försvagas genom indragning av Västerbottens regemente.
Inspektören för artilleriet har ansett, att det borde vara fullt klart, att en
koncentrering av stridskrafter till Övre Norrland skulle underlättas, därest
området självt bleve mobiliseringsort för så stora delar som möjligt av de
trupper, vilka i första hand avsåges för gränsens omedelbara skydd. Man
finge icke förbise förläggningsortens avgörande inflytande på möjligheterna
att anordna övningar inom gränsområdet. De av kommissionen förebragta
skälen för indragning av Västerbottens regemente kunde han icke finna bärande.
Inspektören för trängen har uttalat den åsikten, att det vore på den bestående
organisationens grund, som krigsorganisationen borde byggas upp,
samt att ett bibehållande av ytterligare två infanteriregementen vore i hög
grad ägnat att stärka den föreslagna krigsorganisationen. Övre Norrlands
trupper borde bibehållas, varjämte de s. k. armétrupperna borde inordnas
i fördelningar m. m. enligt nu gällande grunder.
Chefen för södra arméfördelningen har bland annat gjort gällande, att örn
den nödvändiga utgångspunkten uppställdes, att sex krigsfördelningar vid
krigstillfälle skulle stå till förfogande, skulle som en nödvändig konsekvens
213
Kungl. Majus proposition nr 225.
härav följa, att de i desamma ingående förbanden i fredstid blivit samutbildade,
vilket förutsatte, att samma antal operativa enheter med tillhöriga
regementen skulle förefinnas i fred. Att två av krigsorganisationens infanteriregementen
vid mobilisering skulle komma att helt nyuppsättas, vore
synnerligen betänkligt, i det att dessa först under loppet av ett fälttåg skulle
kunna erhålla tillfredsställande stridsvärde.
Starka skäl syntes även föreligga för ingenjörtruppernas inordnande bland
fördelningens trupper.
Chefen för västra arméfördelningen har förklarat sig vara av den uppfattningen,
att en fredsorganisation, som leder till, att en tredjedel av fältarmén
måste helt improviseras i krig, icke ur militär synpunkt kunde förordas.
En någorlunda tillfredsställande lösning skulle däremot vinnas genom tillkomsten
av en femte — eventuellt något reducerad — arméfördelning samt
genom skapande redan i fredstid av vissa utbildnings- och mobiliseringscentra
för den sjätte krigsfördelningens behov, något som för infanteriets
vidkommande enklast syntes kunna ske genom att bibehålla lämplig del av
till indragning eljest ifrågasatta regementen.
Mot indragning av Västerbottens regemente talade mycket betydelsefulla
operativa hänsyn, mot indragning av Värmlands regemente tungt vägande
lokala, ekonomiska och psykologiska skäl.
Chefen för östra arméfördelningen har framhållit, att bästa överensstämmelsen
mellan freds- och krigsorganisationerna givetvis skulle erhållas, därest
sex fredsfördelningar organiserades. Örn emellertid de ekonomiska förhållandena
icke medgåve organiserandet av mera än fyra fördelningar, vore
dock bibehållandet i största möjliga utsträckning av till indragning föreslagna
truppförband av synnerlig vikt för krigsorganisationens fasthet och
stadga. I första hand borde därvid enligt hans åsikt med hänsyn till Övre
Norrlands försvar Västerbottens regemente bevaras. Därutöver syntes det
honom under alla förhållanden önskvärt, att åtminstone delar av såväl Södermanlands
regemente som Värmlands regemente bevarades, vilket icke skulle
förhindra, att jämväl andra truppförband, exempelvis Svea ingenjörkår och
Andra lätta bombflottiljen skulle kunna förläggas till Strängnäs resp. Karlstad.
Norrlands dragonregemente borde i fredstid tillföras Övre Norrlands
trupper; Hälsinge regemente borde tillhöra IV. fördelningen och Hallands
regemente I. fördelningen.
Chefen för norra arméfördelningen har föreslagit en organisation av armén
i fredstid på sex fördelningar örn tre infanteriregementen m. m. — varvid i
VI. fördelningen skulle ingå Bodens besättningstrupper — samt Gotlands
trupper. I jämförelse med försvarskommissionens förslag skulle detta innebära
uppsättandet av två ytterligare fördelningsstaber, bibehållande av Västerbottens
regemente samt uppsättandet av ett ytterligare fältartilleriregemente.
I chefens för Norra fördelningen yttrande är jämväl upptaget ett utkast
till sammansättning av de av nämnda chef föreslagna sex fredsfördelningarna.
Militärbefälhavaren för Örre Norrland har ansett sig böra varna för det
Departements
chefen.
214 Kungl. Majus proposition nr 225.
underskattande, som försvarskommissionen enligt hans förmenande gjort sig
skyldig till i fråga örn Övre Norrlands försvar. Västerbottens regemente
borde bevaras för uppgifter, vilka icke utan men för rikets säkerhet kunde
lösas av något längre från gränsen förlagt truppförband. Det borde jämväl
övervägas, huruvida icke Norrlands dragonregemente borde ingå i Övre
Norrlands trupper.
Ingenjör- och signaltruppernas inordnande i organisationen såsom armétruppförband
skulle enligt militärbefälhavarens åsikt komma att ytterligare
isolera dessa truppförband samt försvåra samverkan och samarbete med
övriga truppslag.
Kommendanten i Bodens fästning har i sitt yttrande gjort gällande, att
särskilda truppförband måste avses för det tidigare gränsförsvaret, och särskilda
i fredstid i Boden förlagda och i fästningsstrid specialutbildade truppförband
avdelas för försvaret av fästningen. Då Norrbottens regemente borde
helt avses för fästningsförsvaret, vore det, därest indragning av ett infanteriregemente
skulle anses bliva ofrånkomligt, nödvändigt att låta denna indragning
gå ut över något annat truppförband än Norrbottens och Västerbottens
regementen.
Militärbefälhavaren på Gotland har bland annat anfört, att varje indragning
av bestående infanteritruppförband skulle innebära ett försvårande av
mobiliseringen samt att varje beskärning av den ännu bevarade infanteriorganisationen
skulle medföra ett så påtagligt försvagande av försvarskraften
med hänsyn till möjligheterna att vid behov utan omgång kunna genomföra
ofrånkomliga förstärkningar, att den icke utan nödtvång finge ifrågasättas.
Därjämte kunde något avgörande skäl icke förebringas för att arméfördelningarna
i fred skulle erhålla sinsemellan fullt likartad sammansättning.
Chefen för fortifikationen har uttalat sig för en sådan fredsorganisation av
de fyra fördelningarna, att de vid mobilisering kunde svälla ut till åtta
krigsfördelningar.
En utbrytning ur fördelningsförbandet av ingenjörtrupperna skulle komma
att i förvaltningshänseende medföra allvarliga olägenheter. Ingenjörtrupperna
och signaltrupperna borde därför i fredstid i möjligaste mån införlivas med
arméfördelningarna.
Chefen för intendenturkåren har framhållit önskvärdheten av att försvarsorganisationen
utökades med åtminstone Västerbottens regemente. Härigenom
skulle bättre överensstämmelse emellan freds- och krigsorganisationerna
ernås, varjämte ett väsentligt gynnsammare utgångsläge skulle erhållas
för ett framgångsrikt försvar av Övre Norrland. Högst önskvärt vore därjämte,
att även övriga till indragning föreslagna infanteriregementen kunde
bibehållas, varigenom en avsevärd kvalitativ förstärkning av de operativa
enheterna skulle erhållas.
Beträffande arméns indelning i arméfördelningar m. m. har jag, såsom
framgår av vad jag tidigare yttrat, i stort sett anslutit mig till försvarskommissionens
förslag. De avvikelser, som jag ansett befogade, beröra sär
-
215
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
skilt Övre Norrland. Enligt min mening bör sålunda fredsorganisationen
■— förutom arméledning m. m. — i stort omfatta
fyra arméfördelningar (I.—IV.),
Övre Norrlands trupper,
Gotlands trupper samt vissa
armétrupper.
Av språkskäl anser jag ordet »arméfördelning» böra bibehållas såsom
officiell benämning på ifrågavarande högre truppförband, vilket icke hindrar,
att förkortningen »fördelning» kan användas i dagligt tal och i den militära
terminologin.
I enlighet med vad arméförvaltningen m. fl. myndigheter yttrat, böra
armétrupperna icke endast i fråga örn ortens försvar, inre ordning o. s. v.
utan även i förvaltningshänseende underställas vederbörande arméfördelningschef.
Beträffande utbildning, personalfrågor m. m. böra de däremot
intaga den ställning, som försvarskommissionen avsett.
Försvarskommissionens uppfattning, att arméfördelningarna i fred principiellt
böra omfatta i första hand de lägre truppförband, som erfordras för att bilda
vederbörligt högre krigstruppförband, samt därutöver vad som erfordras för
att snabbt organisera de ytterligare förband, som först vid mobilisering
skola uppsättas, synes mig riktig.
Vad infanteriet beträffar motiverar den av mig förutsatta krigsorganisationen
14 fördelningsregementen i fred. Försvarskommissionen har föreslagit,
att stridsvagnsregementet skall organiseras såsom ett förband för sig med
förläggning på Järvafältet. Detta synes mig emellertid icke vara oundgängligen
nödvändigt. En uppdelning av detta förband i tvenne delar, med varje del
ansluten till ett infanteriregemente, torde ur flera synpunkter utöver de
ekonomiska erbjuda vissa fördelar. För egen del har jag därför funnit
lämpligt, att stridsvagnstrupperna, i stället för att bilda ett särskilt förband,
i fred uppdelas på två av fördelningsregementena. Dessa två regementens
infanteridelar bliva då i stället blott hälften så stora som de övriga infanteriregementena.
Med hänsyn härtill förutsätter jag, att Västerbottens regemente,
vilket i överensstämmelse med vad de flesta militära myndigheter
yttrat bör bibehållas i organisationen och i fred tillhöra Övre Norrlands
trupper, i krig kan tagas i anspråk såsom fördelningsinfanteriregemente.
Efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter — varvid
även de värnpliktigas lämpliga fördelning på infanteritruppförbanden i fred
tagits i betraktande — har jag sålunda kommit till den slutsatsen, att i fredsorganisationen
böra ingå —- förutom i Övre Norrlands trupper och Gotlands
trupper ingående infanteritruppförband — 12 fördelningsinfanteriregementen
av normaltyp samt 2 av infanteri och stridsvagnar sammansatta regementen,
vilka vid mobilisering tillsammans uppsätta såväl infanteri- som stridsvagnsförband.
De båda sistnämnda fördelningsinfanteriregementena böra lämpligen
tillhöra samma fredsfördelning, då härigenom en arméfördelningschef
under arméchefen kan betraktas såsom stridsvagnsvapnets målsman. liege
-
216
Kungl. Majus proposition nr 225.
mentena böra därjämte vara så förlagda, att stridsvagnarnas detacliering för
samverkan med arméns övriga infanteritruppförband underlättas, varjämte
förläggningsortens övningsförhållanden för stridsvagnar böra beaktas. Livregementets
grenadjärer och Skaraborgs regemente synas lämpa sig såsom
sådana kombinerade infanteriregementen.
I den av mig föreslagna krigsorganisationen minskas behovet av kavalleri
något i jämförelse med försvarskommissionens förslag. Någon ändring av
det av kommissionen föreslagna antalet kavalleriregementen i fred förutsättes
likväl icke, liksom jag icke heller tänker mig någon förändring i de
principer för krigsförbandens organiserande ur fredsförbanden, som av kommissionen
föreslagits.
Då Norrlands dragonregemente vid den av mig avsedda krigsorganisationen
skall ingå i den av II. arméfördelningen uppsatta fältfördelningen, bör regementet
även i fred hänföras till nyssnämnda fördelning.
I likhet med försvarskommissionen förutsätter jag beträffande artilleriet
icke någon ändring i det nuvarande antalet fördelningsartilleriregementen
i fred, utan anser jag, att i stort sett enligt samma principer, som av kommissionen
föreslagits, dessa regementen böra erhålla en sådan organisation,
att de, förutom uppsättandet av den egna arméfördelningens fältartilleriregemente,
jämväl kunna vid mobilisering organisera för krigsorganisationen
ytterligare uppkommande behov av vissa förband och formationer.
Det genomgripande omorganisationsförslag i fråga örn de nuvarande ingenjörtrupperna,
som av försvarskommissionen framlagts — för vilket
närmare redogörelse kommer att av mig lämnas i ett senare sammanhang —
innebärande bland annat Fälttelegrafkårens utbrytande ur sagda trupper
samt denna kårs förvandlande till ett fristående signalregemente, innebär
onekligen vissa fördelar. Det lärer emellertid å andra sidan icke kunna
förnekas, att de betänkligheter av skilda slag, som av ett flertal myndigheter
uttalats mot förslagets realiserande, kunna anses välgrundade. Efter
noggrant övervägande har jag därför funnit mig böra i princip förorda ett
av chefen för fortifikationen framlagt förslag till organisation av ingenjörtrupperna
— för vilket redogörelse likaledes senare kommer att lämnas —
dock med den modifikationen, att på grund av den av mig föreslagna, i
förhållande till försvarskommissionens förslag begränsade organisationen
uppsättande av ingenjörkår i Karlstad ej kan föreslås. Dock bör, såsom
jag framdeles närmare kommer att föreslå, en mobiliseringscentral för en
ingenjörkår anordnas å nyssnämnda plats. Ifråga örn lydnadsställning m. m.
böra ingenjörtrupperna enligt min uppfattning hänföras till fördelningstruppförband
och icke till armétruppförband.
I varje arméfördelning bör slutligen, såsom kommissionen föreslagit, ingå
en trängkår. De fyra trängkårernas fredsorganisation bör i överensstämmelse
med av kommissionen uttalade principer avpassas med hänsyn till
en sådan kapacitet vid mobilisering, att de då jämväl kunna uppsätta de
ytterligare trängförband och -formationer, som för krigsorganisationen bliva
erforderliga.
217
Kungl. Majus proposition nr 225.
I fråga om vad kommissionen i detta sammanhang anfört beträffande
armétruppförbanden vill jag framhålla följande.
Enligt vad jag nyss uttalat, böra ingenjör trupperna icke — såsom
kommissionen föreslagit — utgöra armétruppförband utan ingå bland arméfördelningarnas
truppförband. Det vid mobilisering enligt detta förslag
uppsatta stridsvagnsregementet bliver givetvis armétruppförband; såsom
ingående i fördelningsinfanteriregementen torde stridsvagnsförbanden i fred
böra betraktas såsom fördelningstruppförband. Slutligen synes det mig påtagligt,
att intendenturtrupperna, arméartilleriregementet och i
luftvärnet ingående truppförband böra betraktas såsom armétruppförband.
Något uppsättande av särskilda tygtrupper kommer icke att av
mig föreslås.
Mot vad kommissionen anfört beträffande möjligheten att tillgodose behovet
av infanteri- och ingenjörtrupper i Vaxholms och Karlskrona kustfästningar,
utan att i fredstid linjetrupper av ifrågavarande slag förläggas till
dessa fästningar, synes intet vara att erinra. I enlighet med kommissionens
förslag föreslår jag, att för handläggandet av med landstormsförsvaret
i ifrågavarande fästningar förenade uppgifter å staten för fördelningsstaber
m. m. upptagas 1 överstelöjtnant eller major, avsedd såsom infanteribefälhavare
i Vaxholms fästning, med 1 kapten som adjutant och 1 kapten, avsedd
för Karlskrona fästning.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att de fyra arméfördelningarna
erhålla följande sammansättning i fredstid:
Första (I.) arméfördelningen.
Fördelningsstaben ........................... |
.............. förlagd i Kristianstad |
Skånska infanteriregementet............. |
............. förlagt » » |
Kronobergs regemente...................... |
.............. » » Växjö |
Jönköpings-Kalmar regemente ........ |
............. » » Eksjö |
Hallands regemente .......................... |
.............. » » Halmstad |
Skånska kavalleriregementet............. |
............ » » Hälsingborg |
Wendes artilleriregemente................ |
............. » » Kristianstad |
Smålands arméartilleriregemente |
.............. » » Jönköping |
Skånska luftvärnskåren ................... |
.............. förlagd » Ystad |
Göta ingenjörkår............................... |
.............. » » Eksjö |
Skånska trängkåren ......................... |
............ » » Hässleholm. |
Andra (II.) |
arméfördelningen. |
Fördelningsstaben ............................. |
.............. förlagd i Östersund |
Dalregementet ................................. |
.............. förlagt » Falun |
Hälsinge regemente ......................... |
............. » » Gävle |
Västernorrlands regemente |
.............. » » Sollefteå |
Norrlands dragonregemente............ |
.............. » » Umeå |
» artilleriregemente .......... |
.............. » » Östersund |
» ingenjörkår ....................... |
............. förlagd » » |
trängkår............................ |
.............. » » Sollefteå |
218
Kungl. Majus proposition nr 225.
Tredje (III.) arméfördelningen.
Fördelningsstaben ....................................... förlagd i Skövde
Livregementets grenadjärer.......................... förlagt » Örebro
Skaraborgs regemente .................................... » » Skövde
Älvsborgs regemente..................................... » » Borås
Bohusläns regemente...................................... » >, Uddevalla
Livregementets husarer ................................. » » Skövde
Göta artilleriregemente ................................. » » Göteborg
Karlsborgs luftvärnsregemente ..................... » » Karlsborg
Göta trängkår ................................................ förlagd » Skövde
Andra intendenturkompaniet ....................... förlagt » Karlsborg.
Fjärde (IV.) arméfördelningen.
Fördelningsstaben .......................................... förlagd i Stockholm
Svea livgarde................................................... förlagt » »
Livgrenadjärregementet ................................ » » Linköping
Södermanlands regemente.............................. » » Strängnäs
Livregementet till häst ................................. » » Stockholm
Svea artilleriregemente ................................. » » Uppsala
» ingenjörkår.......................................... förlagd i Stockholm (Frösunda)
» trängkår.................................................. » » Linköping
Första intendenturkompaniet ....................... förlagt » Stockholm.
Vid en jämförelse med nuvarande fredsorganisation innebär förslaget i
huvudsak följande ändringar.
Östra brigaden upphör att vara ett självständigt förband. Brigadstaben
indrages, och brigadens två infanteriregementen fördelas på I. (södra) och
IV. (östra) arméfördelningarna.
I. (södra) fördelningsstaben flyttas i enlighet med försvarskommissionens
förslag från Hälsingborg till Kristianstad. Södra skånska infanteriregementet
indrages. Dess etablissement i Ystad övertages av Skånska luftvärnskåren,
som nyuppsättes. Kronobergs regementes detachement i Karlskrona samt
Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani i Karlskrona indragas. Göta ingenjörkår
i Eksjö tillföres I. (södra) arméfördelningen liksom Smålands arméartilleriregemente.
Inom H. (norra) arméfördelningen indrages Jämtlands fältjägarregemente,
vars etablissement delvis övertages av Norrlands ingenjörkår, som bildas av
huvuddelen av nuvarande Svea ingenjörkår. Återstoden av etablissementet
reserveras för vinterförläggning av skolor m. m.
Inom III. (västra) arméfördelningen indrages Värmlands regemente, vars
etablissement delvis avses för mobiliseringscentral m. m. för fördelningens
ingenjörtrupper. Återstoden av etablissementet övertages, såsom jag senare
kommer att föreslå, av flygvapnet. Skaraborgs regemente minskas till ungefär
hälften av ett fulltaligt infanteriregemente, varjämte regementet tillföres en
stridsvagnsbataljon. Livregementets grenadjärer — med enahanda samman
-
Kungl May.ts proposition nr 225. 219
sättning, som föreslås för Skaraborgs regemente — överföres till III. (västra)
arméfördelningen från östra arméfördelningen.
Inom IV. (östra) arméfördelningen sker i samband med indragningen av
Östra brigadens stab den förändringen, att Livgrenadjärregementet träder
direkt under fördelningschefen. Upplands regemente indrages. Dess etablissement
övertages, såsom jag senare kommer att föreslå, av arméns underofficersskola.
Göta livgardes fästningsbataljon samt Svea ingenjörkårs fästningskompani
indragas. Livregementets grenadjärer överföres såsom nyss sagts
till lil. (västra) arméfördelningen.
Svea artilleriregemente förflyttas från Stockholm till Uppsala och övertager
där förutvarande Upplands artilleriregementes etablissement, som nu
disponeras av arméns underofficersskola. Svea ingenjörkår bildas av fälttelegrafkåren
samt en mindre del av nuvarande Svea ingenjörkår.
Genom Svea artilleriregementes och stridsvagnsförbandens förflyttning
från Stockholm undvikas de avsevärda kostnader, som uppförande av nya
etablissement för dessa truppförband på Järvafältet skulle draga. Till frågan
örn de av förflyttningen betingade byggnadsarbetena m. m. återkommer jag
i annat sammanhang.
Vad därefter beträffar Övre Norrlands trupper har försvarskommissionen,
såsom av det tidigare sagda framgår, uttalat, att dessa borde begränsas till
vad som erfordrades för att under alla förhållanden tillgodose säkerhetsbesättning
i Bodens fästning och därjämte för att säkerställa en hastig mobilisering
och gruppering till tryggande av nordöstra gräns- och kustområdet. Dessa
uppgifter skulle enligt kommissionens mening kunna lösas av Bodens nuvarande
besättningstrupper, till vilka dock borde läggas jämväl vissa styrkor
av artilleri ävensom intendenturtrupper. Västerbottens regemente skulle
däremot utgå ur organisationen och de för Övre Norrlands försvar avsedda
trupperna, samtliga förlagda till Boden, benämnas Bodens trupper.
Från de militära myndigheternas sida har, såsom av det redan sagda
torde framgå, så gott som samstämmigt riktats den erinran mot kommissionens
nyssnämnda förslag, att ett så avsevärt försvagande av Övre Norrlands
försvar, som ett indragande av Västerbottens regemente skulle innebära,
icke bör ifrågakomma. Ehuru vissa skäl av huvudsakligen organisatorisk
art kunna anföras för försvarskommissionens förslag härutinnan, delar
jag dock -— såsom jag redan tidigare antytt — de militära myndigheternas
på strategiska synpunkter baserade uppfattning och anser, att Övre Norrlands
trupper böra bibehållas till i stort sett nuvarande omfattning. Med
hänsyn till den utökning av fältartilleriförbanden, som av mig föreslås, är
det emellertid icke nödvändigt att för krigsorganisationens tillgodoseende
bibehålla den nuvarande Norrbottens artillerikår. Jag föreslår fördenskull,
att denna kår utgår ur fredsorganisationen. Till Boden bör även, i enlighet
nied försvarskommissionens förslag, förläggas ett luftvärnsförband; däremot
anser jag mig icke kunna tillstyrka ett förslag av inspektören för trängen
förläggandet av ett trängdetachement till Boden.
örn
220
Kungl. Majas proposition nr 225.
Jag föreslår alltså, att Övre Norrlands trupper skola utgöras av
Norrbottens regemente,
Västerbottens regemente,
Bodens artilleriregemente,
Bodens ingenjörkår samt
ett intendenturkompani.
Luftvärnsförbandet bör ingå i Bodens artilleriregemente.
Vad beträffar Gotlands trupper vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t i
årets statsverksproposition redan framlagt förslag till förstärkande av Gotlands
trupper genom åvägabringande av kaderökning från och med budgetåret
1936/1937 såväl vid Gotlands infanterikår som vid Gotlands artillerikår.
I vad försvarskommissionen anfört beträffande behovet av försvarskrafter
på Gotland finner jag mig ock kunna i stort sett instämma. Emellertid
kommer jag icke att föreslå uppsättande av den av kommissionen föreslagna
Fårösunds kustartillerikår. Det synes mig nämligen vara mera ändamålsenligt
att låta allt artilleri — även kust- oell luftvärnsartilleri — på Gotland
stå under gemensam ledning. Jag föreslår fördenskull, att de rörliga kustbatterier,
vilkas uppsättande 1935 års riksdag beslutat och vartill medel
redan delvis anslagits, ävensom luftvärnsbatterierna skola ingå i artilleritruppförbandet
på Gotland. Detta truppförband utvidgas därigenom från
kår till regemente.
Jag föreslår sålunda, att Gotlands trupper skola i fred bestå utav
Gotlands infanteriregemente och
Gotlands artilleriregemente.
De högre truppforbandens ledning.
Arméfördelningschefer och deras staber
samt militärområdesbefälhavare.
Enligt nuvarande organisation utövas chefskapet över arméfördelning av
arméfördelningschefen, vilken tillika är högsta militära myndighet inom
arméfördelningsområdet. Över detta har han i militärt hänseende territoriell
befälsrätt.
I egenskap av truppförbandschef har arméfördelningschefen, bortsett från
vissa inskränkningar, ständig befälsrätt över underlydande truppförband.
Arméfördelningschefen har till sitt omedelbara förfogande dels en stab,
arméfördelningsstaben, dels en brigadchef.
Arméfördelningsstaben.
Arméfördelningsstaben, som närmast är avsedd att biträda arméfördelningschefen
i dennes egenskap av truppförbandschef, består av
1 stabschef, regementsofficer vid generalstaben,
1 generalstabsofficer, kapten vid generalstaben,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid arméfördelningens truppförband,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikationen,
1 fördelningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
221
Kungl. Majus proposition nr 225.
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,
1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren, samt
3 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvode, avsedda
1 för expeditionen, 1 till fortifikationsofficerens oell 1 till fördelningsintendentens
förfogande.
Förutom här nämnd stabspersonal ingå i östra arméfördelningen ytterligare
en adjutant, en förvaltningsofficer (pensionerad officer med arvode),
och ytterligare en fortifikationsofficer samt i vardera södra och norra fördelningarna
en magasin schef, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren.
Av i fördelningsstaben ingående personal äro fördelningsläkaren, fördelningsveterinären
samt expeditionsunderofficerarna, ävensom vid östra arméfördelningen
förvaltningsofficeren, upptagna i staten för arméfördelningsstaber,
militärbefäl och inspektioner.
Försvarslcommissionen har beträffande arméfördelningsstabernas sammansättning
anfört, bland annat, att enär kommissionen föreslagit inrättandet
av en central fastighetsförvaltning, skulle viss, nu i fördelningsstaberna upptagen
personal för framtiden där bliva obehövlig. Vidare skulle samtliga
fördelningar i fråga örn truppförbandens antal i den föreslagna organisationen
bliva ungefär lika stora. På grund härav borde, enligt kommissionens mening,
fördelningsstaberna bestå av
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 mobiliseringsofficer, kapten vid generalstabskåren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid fördelningens truppförband,
1 fördelningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,
1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren,
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvode,
samt dessutom
vid vardera I. och II. fördelningarna
1 magasinschef, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren.
I staten för fördelningsstaber m. m. borde av stabspersonalen uppföras endast
de två expeditionsunderofficerarna. Den stabspersonal, vilken icke upptages i
staten för fördelningsstaber m. m., hade av försvarskommissionen medräknats
vid uppgörandet av staterna för de olika truppslagen (truppförbanden) och
personalkårerna.
De två expeditionsunderofficerarna borde avses 1 för expeditionen och 1
för intendenturavdelningen.
Chefen för östra arméfördelningen har i denna fråga uttalat, att stabscheferna
vid fördelningsstaberna borde, på grund av de ansvarsfulla befattningar,
de bekläda, vara överstelöjtnanter. Särskilt vore detta fallet beträffande
östra (IV.) arméfördelningen. Det vore därjämte önskvärt dels att
förste adjutanten erhölle majors tjänsteställning, dels att — på grund av
den särskilda arbetsbörda, som till följd av förläggningen i Stockholm påvilade
nyssnämnda fördelning — tredje adjutanten inom fördelningen bibeliölles.
222
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements- Enligt mitt förslag till arméfördelningarnas sammansättning komma vissa
e en'' arméfördelningar att omfatta flera truppförband än övriga. Detta har givit
anledning till ett övervägande, huruvida även arméfördelningsstaberna borde
givas en olikartad sammansättning. Härvid har jag dock kommit till den
slutsatsen, att så icke bör ske. På grund av de särskilda förhållanden, som
äro rådande inom II. (norra) arméfördelningen samt IY. (östra) arméfördelningen
chefen för sistnämnda fördelning är jämväl Överkommendant i
Stockholm — torde en minskning i den av kommissionen föreslagna omfattningen
av arméfördelningsstaberna vid dessa arméfördelningar — även
örn antalet däri ingående truppförband i och för sig kunde synas motivera
en dylik åtgärd — vara mindre välbetänkt. Å andra sidan torde det vid
de bada andra arméfördelningsstaberna, särskilt tidvis, föreliggande större
personalbehovet kunna — såsom även nu i viss utsträckning sker — tillgodoses
genom inbeordrande från truppförbanden av erforderlig personal.
Yad chefen för östra arméfördelningen yttrat beträffande tjänsteställningen
för vissa befattningshavare vid nämnda arméfördelningsstab kan av mig,
bland annat av ekonomiska hänsyn, icke tillstyrkas. Enär — såsom framgår
av vad som i annat sammanhang anförts — det icke är min avsikt att föreslå
inrättandet av en särskild fastighetsförvaltning, bör i arméfördelningsstaberna
alltjämt ingå 1 fortifikationsofficer med biträde, varjämte vid IY.
arméfördelningen förvaltningsofficeren även framdeles torde vara erforderlig.
Slutligen bör vid vardera I. och II. arméfördelningarna såsom hittills upptagas
1 magasinschef.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att arméfördelningsstaberna
erhålla följande sammansättning:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 mobiliseringsofficer, kapten vid generalstabskåren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid arméfördelningarnas truppförband,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikationskåren,
1 fördelningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,
1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren, samt
3 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvode,
avsedda 1 för expeditionen, 1 till fortifikationsofficerens och 1 till fördelningsintendentens
förfogande.
Härtill böra komma
vid IY. arméfördelningens stab:
1 förvaltningsofficer (pensionerad officer med arvode) samt
vid vardera av I. och II. arméfördelningarnas staber:
1 magasinschef, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren.
Av i arméfördelningsstab ingående personal böra expeditionsunderofficerarna
ävensom vid östra arméfördelningen förvaltningsofficeren upptagas
i staten för fördelningsstaber m. m. Övrig personal bör inrymmas i staterna
för de olika truppslagen (truppförbanden) och personalkårerna.
223
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
MilitBrområdesbef iilhavare.
Brigadchefens huvuduppgift inom den nuvarande organisationen är att
biträda arméfördelningschefen i dennes egenskap av territoriell befälhavare
och militäradministrativ myndighet. Till brigadchefer hava i allmänhet utnämnts
regementschefer, vilka avsetts för vidare befordran till fördelningschefer,
inspektörer e. d. I regel hava de hitintills kvarstått i brigadchefsbefattningen
i 3—4 år.
Försvarskommissionen har framhållit, att inrättandet av en brigadchefsbeställning
vid varje arméfördelning varit ett steg i rätt riktning till skapande
av överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationerna med avseende på
planläggningen i fredstid och handhavandet under och efter mobilisering av
territorialförsvaret och bevakningstjänsten. Samma person, som handhaft
planläggningen i fred, skulle också bliva i tillfälle att leda genomförandet
av planerna vid krigsutbrott. På grund av att brigadcheferna vid inträffande
vakanser i arméns generalsbefattningar närmast vore i tur till befordran,
bleve detta emellertid med nuvarande anordning icke alltid fallet. Personalbyten
å brigadchefsposterna bleve oundvikliga, varigenom territorialförsvarets
effektivitet äventyrades. Detta försvars förberedande i fredstid borde därför
åläggas befälhavare, som kunde beräknas med säkerhet kvarstå i befattningen
i fråga under 5—10 år. Kommissionen har för den skull föreslagit, att pensionerade
(förtidspensionerade) officerare, vilka beklätt regementschefsbefattning,
skulle träda i stället för brigadcheferna. Dessa nya befattningshavare
borde — enär enligt kommissionens åsikt arméfördelningsområde hädanefter
lämpligen skulle kallas »militärområde» — benämnas »militärbefälhavare»
och borde under fördelningschefen handlägga ärenden rörande militärområdets
försvar samt de värnpliktigas inskrivning och redovisning.
Då frågan örn de föreslagna militärbefälhavarna och deras staber kommer
att av mig närmare behandlas i ett senare sammanhang, inskränker jag mig
här till att beträffande de militära myndigheternas uppfattning i denna fråga
endast framhålla, att de i allmänhet funnit den av försvarskommissionen i
här berörda hänseende föreslagna åtgärden ändamålsenlig.
De motiv, som av försvarskommissionen anförts för de nuvarande brigadchefernas
ersättande med pensionerade regementsofficerare, vilka beklätt
regementschefsbeställning, synas även mig bärande Förslaget att dessa nya
befattningshavare skola benämnas »militärbefälhavare» — samtidigt som de
befälhavare, vilka nu bära denna titel, skulle benämnas »försvarschefer» —
kan jag däremot icke biträda. De nuvarande högsta cheferna i Ovre Norrland
och på Gotland böra behålla sina hävdvunna benämningar, och åt de
nya beställningshavarna bör enligt min mening givas en benämning, som
icke kräver en ändring i detta hänseende. Det synes mig ur flera synpunkter
lämpligt att benämna de nya befattningshavarna »militärområdesbefälhavare».
Jag föreslår sålunda
att de nuvarande brigadchefsbeställningarna vid arméfördelningarna indragas,
samt
Departe
mentschefen.
224
Kanyl. Majlis proposition nr 225.
att vid varje fördelning inrättas en beställning såsom »militärområdesbefälhavare»,
avsedd att beklädas av pensionerad regementsofficer, vilken
tidigare varit regementschef.
Militärbefälhavare!! för Övre Norrland
och kommendanten i Bodens fästning
samt deras stabsorgan.
Enligt nuvarande organisation utövas chefskapet över Övre Norrlands
trupper av militärbefälhavaren för Övre Norrland och chefskapet över Bodens
besättningstrupper under militärbefälhavaren av kommendanten i Bodens
fästning. Nämnda chefer hava till sitt omedelbara förfogande var sin stab
under ledning av var sin stabschef.
Militärbefälsstaben består av:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstaben,
1 adjutant, kompaniofficer på aktiv stat med
arvode, samt
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer
med arvode.
uppförda i staten för arméfördelningsstaber,
militärbefäl
och inspektioner.
Kommendantsstaben består av:
1 stabschef, kapten vid generalstaben,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid Övre Norrlands
trupper,
1 artilleribefälhavare, chefen för Bodens artilleriregemente,
1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer vid
fortifikationen,
1 fästningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 adjutant hos fästningsintendenten, löjtnant vid
intendenturkåren,
1 uppbördsman vid fästningsmagasinet, förvaltare
(fanjunkare) vid intendenturkåren,
1 garnisonspastor,
2 regementsläkare, varav den ene skall bestrida
tjänsten såsom fästningsläkare (med skyldigheter
motsvarande en fördelningsläkares), uppförda i staten för kom
4
bataljonsläkare, varav 2 förordnade med arvoden, mendantskapet i Boden.
1 fästningsveterinär,
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare
med arvode, samt
1 poliskommissarie, uppförd i den för polispersonalen
i Boden och å Karlsborg gemensamma
staten.
225
Kungl. Majus proposition nr 225.
Fortifikationsbefälhavare!!, fästningsintendenten, fästningsläkaren och fästningsveterinären
äro — förutom tjänstegrenschefer vid kommendantskapet —
jämväl föredragande inför militärbefälhavaren ifråga örn resp. byggnadsärenden
m. m., intendenturärenden, sjukvårdsärenden och veterinärärenden.
Av den i staten för kommendantskapet i Boden uppförda stabspersonalen
har fästningsläkaren, liksom de övriga läkarna, att bestrida läkarvården vid
Bodens garnison och garnisonssjukhus samt fästningsveterinären att omliänderhava
veterinärvården vid Bodens garnison.
Expeditionsunderofficerarna. äro avsedda 1 för fortifikationsbefälhavaren
•och 1 för fästningsintendenten.
För svar skommissionen har till en början anfört, att de nuvarande befälsförhållandena
inom Övre Norrlands militärområde vore otillfredsställande.
Då därjämte de truppförband, vilka för närvarande lyda under militärbefälhavaren.
enligt kommissionens förslag skulle komma att minskas med ett
infanteriregemente och en skvadron kavalleri, har kommissionen ansett en
sammanslagning av befattningarna såsom militärbefälhavare och kommendant
lämplig. Chefskapet över de trupper, som av kommissionen föreslagits skola
ingå i »Bodens trupper», borde sålunda utövas av kommendanten i Bodens
fästning, vilken samtidigt enligt enahanda grunder som fördelningschef borde
utöva chefskapet över Övre Norrlands militärområde. Till kommendantens
förfogande borde stå en förstärkt stab. För handläggande av sådana ärenden,
vilka enligt kommissionens förslag skulle komma att inom övriga militärområden
på fastlandet handhavas av de under fördelningscheferna lydande
militärbefälhavarna, borde därjämte till kommendantens förfogande ställas
en militärbefälhavare, vilken dock på grund av de här rådande speciella förhållandena
lämpligen skulle vara officer på aktiv stat.
Kommendantsstaben har av kommissionen föreslagits skola erhålla följande
sammansättning:
1 stabsclief, regementsofficer vid generalstabskaren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid Bodens trupper,
1 artillerichef, chefen för Bodens artilleriregemente,
1 fortifikationsofficer, regementsofficer vid fortifikationen,
1 fästningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 adjutant hos fästningsintendenten, kapten vid intendenturkåren,
1 uppbördsman vid fästningsmagasinet, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren,
1 fästningsläkare (regementsläkare),
1 regementsläkare,
2 bataljonsläkare,
1 fästningsveterinär,
1 garnisonspastor med arvode, | uppförda i staten för
2 expeditionsund erofficerare, pensionerade under- | fördelningsstaber m. m.
officerare, samt >
1 poliskommissarie, uppförd i den för polispersonalen
i Boden och å Karlsborg gemensamma staten.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 36 15
226
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I samband härmed må framhållas, att kommissionen föreslagit införande
av två särskilda beställningar som sjukhusläkare, varom redogörelse kommer
att senare lämnas.
Chefen för generalstaben har i denna fråga på närmare angivna skäl såsom
sin åsikt uttalat, att befattningarna såsom chef för Övre Norrlands trupper
och kommendant i Bodens fästning icke borde förenas. Kommendanten
jämte erforderlig stabspersonal borde däremot ingå i staben för Övre Norrlands
trupper och instruktionsmässigt tillförsäkras ansvar för och inflytande
på förberedelsearbetet beträffande fästningens försvar. Därest kommendantens
befogenheter i detta hänseende jämväl utsträcktes till frågor rörande
utbildningen av de såsom krigsbesättning avsedda förbanden, syntes det icke
vara erforderligt att inom Övre Norrlands trupper särskilja viss del, lydande
under kommendanten i form av Bodens trupper.
Inspektören för artilleriet har likaledes ansett, att såväl en chef för Övre
Norrlands trupper som en kommendant i Bodens fästning erfordrades. Enär
fästningen måste anses som en del av försvaret inom Övre Norrland och
således måste samordnas med detta försvar för övrigt, syntes det vara lämpligt,
att kommendanten underställdes chefen för Övre Norrlands trupper.
Däremot har chefen för östra arméfördelningen ansett sig böra i fråga örn
befälsförhållandenas ordnande lämna kommissionens förslag sin anslutning.
Chefskapet över Övre Norrlands trupper syntes honom nämligen lämpligen
kunna utövas på sätt försvarskommissionen föreslagit för det i betänkandet
förordade högre förbandet »Bodens trupper». Den sammanslagna staben
— kommendantsstaben — borde dock utökas med en kapten ur generalstabskåren.
Militärbefälhavaren för Övre Norrland har i frågan uttalat bland annat
följande:
Försvaret av en fästning kräver en kommendant. Ansvaret för förberedelsearbetet
i fred måste åligga den befälhavare, som i krig skall svara för
fästningen, d. v. s. kommendanten.
Försvaret av nordöstra gränsområdet kräver en befälhavare, som är ingående
förtrogen med denna landsända och de speciella förhållanden, som
där råda. Ansvaret för förberedelsearbetet i fred av försvaret inom detta
gränsområde bör ovillkorligen åligga den befälhavare, som i krig närmast
skall leda detsamma.
Båda dessa uppgifter kräva redan i fred var sin befälhavare med inom
vederbörligt område självständig befogenhet och med befäl över de truppförband
m. m., som i krig skola stå till förfogande. Med hänsyn emellertid
till att Bodens fästning är att betrakta som en integrerande del av försvaret
inom Övre Norrland och sålunda bör samordnas med detta försvar i övrigt,
och då det synes viktigt, att tryggandet av Övre Norrlands militärområde i
dess helhet — således inklusive Bodens fästning — redan i fred åligger
en ansvarig chef, synes kommendanten i Bodens fästning böra underställas
»chefen för Övre Norrlands trupper». Än påtagligare blir detta krav, örn
av mig föreslagen organisation av dessa trupper kommer till stånd.
Olägenheterna av nu gällande befälsläge äro främst att söka i att förvaltningsmyndigheten
icke sammanfaller med kommandomyndigheten. Genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 2''K).
227
att belt överflytta förvaltningsansvaret — utom beträffande den speciella
fästningsförvaltningen — från kommendanten till chefen för Övre Norrlands
trupper, som i likhet med arméfördelningsclieferna och jämlikt Tjänstereglementet
§ 41: 1 bör hava ansvaret för samtliga underställda truppförbands
förvaltning, skulle de olägenheter som nu vidlåda organisationen komma att
i huvudsak inskränka sig till sådana av expeditionell art och av att tjänstegrenscheferna
alltjämt behöva delas mellan chefen för Övre Norrland och
kommendanten. Av tjänstegrenscheferna skulle fästningsintendenten övergå
till stabsintendent och stå direkt under chefen för Övre Norrland, medan
däremot fortifikationsofficeren skulle kvarstå såsom fortifikationsofficer i
fästningen samt fästningsläkaren och fästningsveterinären såsom sådana.
Kommendantens befälsrätt synes böra — utom vad redan anförts beträffande
förvaltningsfrågor — förbliva lika den nuvarande. Då emellertid
Bodens ingenjörkår vid mobilisering har att främst tillgodose det rörliga
försvaret, tala starka skäl för kårens utgående ur besättningstrupperna och
ställande direkt under chefen för Övre Norrland. Härigenom skulle ävenledes
expeditionstjänsten vid staberna i någon mån underlättas.
Militärbefälhavaren har vidare framhållit, att vissa skäl talade för att
förlägga chefen för Övre Norrlands trupper med stab till Luleå.
Kommendanten i Bodens fästning har förklarat sig hysa allvarliga betänkligheter
mot en sammanslagning av de båda tjänsterna som militärbefälhavare
och kommendant. Erfarenheten hade visat, att vardera av befattningarna
helt toge innehavarens arbetsprestationer i anspråk och att dessa prestationer
komme att ligga inom så väsentligt olika områden, att det skulle vara synnerligen
olämpligt att uppdraga dem åt samma befattningshavare. Då militärbefälhavaren
vore och militärt sett även borde vara förman för kommendanten,
kunde någon sammanblandning av dessa båda befälhavares ämbetsplikter
icke ifrågasättas. — De båda befälhavarnas staber måste för att
kunna fylla sina respektive uppgifter bibehållas åtskilda samt fullständigas
i stället för att sammanslås, såsom förslaget angåve. I sistberörda avseende
har kommendanten anfört följande:
Kommendantens verksamhetsområde måste både under fred och i krig
vara fästningen och dess skyddsområde, under det att militärbefälhavaren
i övre Norrland har att svara för hela denna landsdel, givetvis med särskilt
beaktande av gränser och kust. För användningen av försvarsmedlen under
olika alternativ inom detta område är det som han skall hava gjort upp
planer på grund av ingående kännedom örn alla de härpå inverkande och
högst olikartade lokala faktorerna. En dylik plan kan emellertid endast i
sina grövsta huvuddrag vara ett någorlunda fast organisativt arbetsresultat,
den är icke att jämställa med en transportplan, efter vilkens anbefallande
en viss tågföljd på order börjar rulla på visst klockslag. Det fasta hos en
dylik plan är fastmer ett normalvärde, vilket måste för tillämpningen ändras
och lämpas efter läget. Detta måste i krig eller vid krigshot gå raskt och
under ett riktigt hänsynstagande till läget, eljest kommer i verkligheten
vederbörlig operation för sent i gång eller råkar den i stockning. Det kräves
alltså i krig dels en inom militärområdet väl detalj orien terad stab, dels
också samtidigt en annan inom fästningstjänsten väl orienterad och tränad
stab. Staberna skola kunna fungera samtidigt men på olika platser och
bearbeta helt olika militära problem. I krig behöves alltså ovillkorligen
dels en fullständig fästningsstab, dels en fullständig militärområdesstab, vilka
vardera hava sitt eget och från den andra skilda verksamhetsfält att samtidigt
Departements
chefen.
228 Kungl. Majas proposition nr 225.
bearbeta. Båda måste emellertid lika fullt från ett föregående fredsarbete
av erforderlig längd under respektive chefs — militärbefälhavarens, respektive
kommendantens — ledning vara i detalj orienterade inom sina vederbörliga
tjänsteområden.
Tydligare torde icke kravet på fullständiga staber i fred och i krig både
för kommendanten och för militärbefälhavaren behöva belysas för att visa,
att detta krav icke blott innebär något som kunde vara önskvärt att få
tillgodosett, utan att det innebär själva den organisatoriska grunden för
möjliggörandet av en mycket viktig militär verksamhet under krig, av vilken
det lyckliga genomförandet av Övre Norrlands försvar väsentligen kan komma
att bliva beroende.
För kommendantens stab (fästningsstaben) borde följande personal avses,
nämligen stabschef jämte två adjutanter ur Bodens besättningstrupper, artilleribefälhavare,
fortifikationsbefälhavare, fästningstelegrafchef, fästningsintendent,
fästningsläkare och fästningsveterinär.
Chefen för fortifikationen har slutligen i sitt yttrande anfört, att ett
ordnande av befälsförhålländena i Övre Norrland på sätt som försvarskommissionen
föreslagit visserligen ur fredsorganisations- och förvaltningssynpunkt
otvivelaktigt skulle medföra åtskilliga fördelar men enligt all
krigserfarenhet innebära synnerligen stora risker under krigsförhållanden.
Kommendanten i en fästning vore främst ansvarig för fästningens försvar.
Honom borde icke åläggas ansvaret för det tidiga gränsförsvaret, vilket i
Övre Norrland ingalunda stöde i direkt samband med fästningsförsvaret.
Den nuvarande organisationens olägenheter folie helt inom fredsförvaltningsområdet,
och de skulle kunna avlägsnas genom att ställa samtliga Övre
Norrlands trupper — i vilka Västerbottens regemente måste ingå — direkt
under militärbefälhavaren, vars stab borde organiseras såsom en fördelningsstab.
Militärbefälhavarens förläggningsort borde i samband härmed bliva
Luleå.
Försvarskommissionens förslag till ordnande av befälsförhålländena i Övre
Norrland grundar sig, såsom kommissionen även framhåller, bland annat på
den förutsättningen, att de trupper, som för närvarande lyda under militärbefälhavaren,
skulle komma att minskas med ett infanteriregemente — Västerbottens
regemente — och en skvadron kavalleri. Enligt av mig i ett
tidigare sammanhang framlagt förslag bör emellertid Västerbottens regemente
bibehållas och alltjämt ingå i Övre Norrlands trupper. Redan av detta
skäl anser jag det nödvändigt, att i övre Norrland finnas såväl en militärbefälhavare
som en kommendant i Bodens fästning. Härför tala jämväl åtskilliga
andra av de hörda myndigheterna anförda skäl.
Såväl kommissionen som vissa militära myndigheter framhålla emellertid,
att det sätt, på vilket befälsförhålländena mellan militärbefälhavaren för Övre
Norrland och kommendanten i Bodens fästning för närvarande äro ordnade,
icke kan betecknas såsom tillfredsställande. Då denna uppfattning måste
anses välgrundad, anser även jag en ändring i befälsförhållandenas anordnande
påkallad.
Vid övervägandet av de åtgärder, som i sistnämnda syfte böra vidtagas,
229
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
framstå militärbefälhavarens och kommendantens åligganden beträffande förberedandet
oell genomförandet av sina uppgifter i krig såsom det väsentliga.
Militärbefälhavaren skall ägna sig åt Övre Norrlands och kommendanten
åt Bodens fästnings försvar. Sistnämnda verksamhet är emellertid en del
av Övre Norrlands försvar, vilket måste ses i ett sammanhang. Såväl förberedelsearbetet
rörande fästningens försvar som ledandet av detsamma måste
samordnas med operationerna i övrigt inom Övre Norrland. Härav följer,
att militärbefälhavaren måste angiva riktlinjerna för fästningens försvar och
kommendanten efter dessa riktlinjer närmare utforma planer och vidtaga
övriga åtgärder. Detta kan ske, vare sig kommendanten i fredstid har en
ställning liknande den nuvarande med egen stab eller — jämte erforderlig
stabspersonal — ingår i militärbefälhavarens stab. Vid mobilisering torde
däremot bildandet av två staber vara nödvändigt. Detta skulle tala för en
organisation med två staber även i fredstid. A andra sidan innebär en dylik
organisation i fred ett tyngande av fredstjänsten med dubbelarbete och ökat
personalbehov och därmed ökade kostnader. Jag anser fördenskull, att
kommendanten bör ingå i militärbefälhavarens stab, varvid han dock bör
till sitt eget förfogande erhålla erforderlig stabspersonal. Instruktionsmässigt
böra tillförsäkras honom ansvar för och inflytande på förberedelsearbetet
beträffande fästningens försvar, innebärande jämväl befogenheter rörande
utbildningen av de såsom krigsbesättning avsedda förbanden.
De förband och anstalter m. m., som under alla förhållanden i krig skola
till sin huvuddel ingå i fästningen, böra även under fred lyda direkt under
kommendanten. På grund härav bör kommendanten — utom i vissa förvaltningsavseenden
— erhålla befäl över Bodens artilleriregemente samt över
fästningspolisen och samtliga fasta anstalter i Boden. Norrbottens regemente,
som nu tillhör Bodens besättningstrupper, bör däremot lyda direkt
under militärbefälhavaren, enär detta regemente skall, såsom försvarskommissionen
jämväl förutsätter, i vissa fall kunna användas utanför fästningen
under rörliga operationer.
På grund av det anförda föreslår jag,
att chefskapet över Övre Norrlands trupper och militärområde alltjämt
skall utövas av en militärbefälhavare för Övre Norrland (generalsperson i
lönegraden O. 8), samt
att till militärbefälhavarens förfogande skall ställas en stab, bestående av
1 kommendant i Bodens fästning (överste i lönegraden Ö. 7),
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
2 mobiliseringsofficerare, kaptener vid generalstabskåren, av vilka den ene
är avsedd att biträda kommendanten,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid Övre Norrlands trupper, av vilka den
ene är avsedd att biträda kommendanten,
1 artillerichef, chefen för Bodens artilleriregemente, underställd kommendanten,
viss personal ur fortifikationskåren, nämligen 1 regementsofficer (fortifikationsofficer),
1 kapten, 1 löjtnant, 1 fanjunkare, 1 sergeant och 1 fortifikationskassör,
230
Kungl. Majus proposition nr 225.
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 uppbördsman vid fästningsmagasinet, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 regementsläkare,
2 bataljonsläkare,
1 stabsveterinär (regementsveterinär),
1 garnisonspastor,
4 expeditionsunderofficerare, pensionerade
underofficerare med arvoden, av vilka 1 är av- uppförda i staten för försedd
för militärbefälhavarens expedition, 1 för] delningsstaber m. m.
kommendanten, 1 för fortifikationsofficeren och
1 för stabsintendenten, samt
1 poliskommissarie (uppförd i den för polispersonalen i Boden och Karlsborg
gemensamma staten), underställd kommendanten.
Härtill kommer särskild personal, avsedd för beredandet av vissa till
hemortsförsvaret m. m. hörande ärenden, varom jag ämnar framlägga förslag
i samband med frågan örn territoriella myndigheter.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t, att på förslag av vederbörliga militärmyndigheter
utfärda bestämmelser för fortifikationspersonalens inordnande
i staben.
Av de båda regementsläkarna förutsätter jag, att stabsläkaren skall lyda
direkt under militärbefälhavaren. Stabsläkaren torde utan hinder härav
jämväl kunna vara avdelningsläkare vid garnisonssjukhuset.
Militärbefälhavaren på Gotland och dennes
stabsorgan.
Enligt nuvarande organisation är militärbefälhavaren på Gotland tillika
chef för Gotlands infanterikår. I sin egenskap av militärbefälhavare är han
chef för Gotlands trupper och har till sitt omedelbara förfogande en militärbefälsstab,
bestående av:
1 generalstabsofficer, kapten vid generalstaben, som dock tjänstgör endast
under vissa tider av året,
1 adjutant, kompaniofficer ur Gotlands trupper,
1 fortifikationsofficer, pensionerad officer vid fortifikationen med arvode,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 biträde hos stabsintendenten, pensionerad officer med arvode,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 bataljonsläkare,
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvoden,
samt
1 förrådsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer med arvode.
Förutom här nämnd stabspersonal ingår i militärbefälsstaben, efter särskilt
medgivande, 1 stabsveterinär, veterinär på övergångsstat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 231
Intendenten, läkarna och veterinären äro gemensamma för militärbefälsstaben
och Gotlands trupper.
Av ifrågavarande personal äro fortifikationsofficeren, biträdet hos stabsintendenten,
läkarna, expeditionsunderofficerarna samt förrådsförvaltaren i
Tingstäde uppförda i staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och
inspektioner.
Expeditionsunderofficerarna äro avsedda 1 för fortifikationsofficeren och
1 för stabsintendenten.
FörsvarsJcommissionen har anfört, att genom den av kommissionen föreslagna
organisationen omfattningen av Gotlands trupper skulle bliva sådan,
att den högsta militära chefen därstädes måste i högre grad än vad nu är
fallet kunna odelat ägna sig åt de med detta chefskap förenade uppgifter.
Han borde därför icke längre betungas med chefskapet över infanteritruppförbandet
på Gotland, utan borde uppföras på staten för generalitetet och
benämnas »Försvarschef på Gotland». Då de ärenden, som beträffande fördelningarnas
militärområden av försvarskommissionen föreslagits överflyttade
till särskilda militärbefälhavare, vad Gotland beträffar, vore av väsentligt
mindre omfattning än å fastlandet, förefunnes det enligt försvarskommissionens
mening icke tillräckligt starka skäl att till försvarschefens på Gotland
förfogande för nämnda ändamål ställa en särskild befattningshavare.
Försvarschefen på Gotland borde således samtidigt vara militärbefälhavare.
Den förstärkning av Gotlands försvarskrafter, som av kommissionen föreslagits,
skulle komma att ställa ökade krav på generalstabsutbildad arbetskraft
vid försvarschefens stab. Det bleve därför ofrånkomligt att hos försvarschefen
ständigt placera en aktiv generalstabsofficer. På grund av befattningens
betydelse borde denne vara regementsofficer vid generalstabskåren
och bekläda befattningen såsom stabschef vid försvarscliefsstaben.
Härigenom skulle den under vissa tider av året beordrade generalstabsofficeren
icke längre behöva tagas i anspråk. Därest, såsom av kommissionen
föreslagits, infanteritruppförbandet på Gotland utvidgades till regemente,
och omfattningen i övrigt av Gotlands försvarskrafter ökades, skulle det
bliva en tvingande nödvändighet, att stabsintendenten befriades från de
regementsintendentsbefattningar han hitintills bestritt samt att truppförbanden
på Gotland finge egna förvaltningar med särskilda regementsintendenter.
Med en sådan anordning borde å andra sidan befattningen såsom
biträde åt stabsintendenten kunna indragas.
Vidare skulle genom inrättandet av en särskild central fastighetsförvaltning
fortifikationsofficersbefattningen komma att bestridas av en kapten på
aktiv stat vid fortifikationen i stället för som nu av pensionerad officer.
Fortifikationsofficeren borde alltjämt ingå i försvarscliefsstaben, varemot den
till hans förfogande stående expeditionsunderofficeren icke längre skulle
erfordras vid staben. Slutligen borde staben enligt kommissionens mening
utökas med en inskrivningsofficer, pensionerad kapten samt en expeditionsunderofficer,
pensionerad underofficer. Särskild befattning såsom stabsveterinär
syntes diiremot icke längre erforderlig.
232
Kungl. Majus proposition nr 225.
På grundval av det sålunda anförda har försvarskommissionen föreslagit,
att försvarschefsstaben på Gotland skulle bestå av:
1 stabsckef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 adjutant, kompaniofficer vid Gotlands trupper,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikationen,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 bataljonsläkare,
1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten,
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare samt
1 förrådsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer.
Av ifrågavarande stabspersonal borde inskrivningsofficeren och expeditionsunderofficerarna
uppföras i staten för fördelningsstaber m. m. Den
stabspersonal, som icke upptages i nämnda siat, hade försvarskommissionen
medräknat vid uppgörandet av staterna för de olika truppslagen (truppförbanden)
och personalkårerna.
Av de två expeditionsunderofficerarna borde 1 avses för expeditionen och 1
för stabsintendenten.
Militärbefälhavaren på Gotland har beträffande här berörda frågor till en
början gjort gällande, att på grund av de säregna förhållanden, under vilka,
försvaret på Gotland arbetade och vilka i särskilt hög grad krävde kontinuitet
på de högre befälsposterna därstädes, »försvarschefen», som av försvarskommissionen
hänförts till lönegrad O. 7, borde hänföras till lönegrad O. 8.
Arbetet inom staben vore redan nu av sådan omfattning, att 2 adjutanter
borde ingå i staben. Behovet härav skulle bliva ännu påtagligare vid den
utökade organisationen. På grund av att enligt kommissionens förslag
Fårösunds kustartillerikår i vissa avseenden skulle underställas försvarschefen,
borde därutöver en tredje adjutant, kompaniofficer ur kustartilleriet,
ingå i staben. En ingenjör-(signal-)officer vid staben vore oavvisligen erforderlig
för uppgörande av den fortifikatoriska rustningsplanen för ön samt
såsom föredragande i ärenden rörande förbindelseväsendet.
Förslaget att bibehålla den nuvarande organisationen med tvenne läkare,
båda placerade vid staben, kunde av militärbefälhavaren icke tillstyrkas; en
fältläkarbeställning borde anknytas till staben samt en regementsläkarbeställning
vid infanteriregementet och en bataljonsläkarbeställning tillkomma
vid artillerikåren.
Militärbefälhavaren har sålunda föreslagit följande sammansättning av
staben:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid Gotlands trupper,
1 adjutant, kompaniofficer vid kustartilleriet,
1 ingenjör-(signal-)officer, kompaniofficer vid ingenjör-(signal-)trupperna,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 stabsläkare, fältläkare,
1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten,
233
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
3 expeclitionsunderofficerare, pensionerade underofficerare,
1 förrådsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer,
1 magasinsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer.
Försvarskommissionens åsikt, att den högsta militära chefen på Gotland
efter utökningen av Gotlands trupper lämpligen bör frånträda det direkta
befälet över infanteritruppförbandet på Gotland för att helt kunna ägna sig
åt befattningen såsom chef för Gotlands trupper, synes mig riktig. Jag delar
även försvarskommissionens uppfattning, att militärbefälhavaren samtidigt
kan och bör vara militärområdesbefälhavare. Ifrågavarande chef lärer alltjämt
böra upptagas å staten för arméfördelningsstaber m. m.; dock bör han,
på sätt försvarskommissionen föreslagit, placeras i lönegraden O. 7. Såsom
jag tidigare framhållit, bör han alltjämt benämnas »militärbefälhavare på
Gotland».
Den av försvarskommissionen föreslagna militärbefälsstaben synes mig
hava erhållit en ändamålsenlig sammansättning. Yad av militärbefälhavaren
på Gotland anförts i fråga örn läkar organisationen, synes mig — då tvingande
skäl till en ändring i av nämnda befälhavare angiven riktning näppeligen
lära föreligga — av ekonomiska hänsyn icke böra föranleda någon åtgärd.
Beträffande behovet av särskild inskrivningsofficer i militärbefälsstaben
kommer jag att uttala mig i annat sammanhang.
Jag föreslår sålunda, att militärbefälsstaben på Gotland erhåller följande
sammansättning:
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 adjutant, kompaniofficer vid Gotlands trupper,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikationskåren,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 bataljonsläkare,
3 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvoden,
avsedda 1 för expeditionen, 1 till fortifikationsofficerens och 1 till stabsintendentens
förfogande, samt
1 förrådsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer.
Av ifrågavarande personal böra expeditionsunderofficerarna och förrådsförvaltarén
uppföras i staten för arméfördelningsstaber m. m.
Härtill kommer, som jag i annat sammanhang ämnar föreslå, en inskrivningsofficer
(pensionerad kapten).
Lägre truppförband.
Fördelningstrupperna.
De i fördelningarna ingående lägre truppförbandens organisation
m. m. kommer att behandlas i ett senare sammanhang.
Armétruppema.
Försvarskommissionen har, såsom förut omnämnts, föreslagit, att vissa
truppförband skola, direkt underställda arméchefen, ingå i organisationen
såsom armétrupper.
Departe mentschefen -
234
Kungl. Majus proposition nr 225.
Armétrupperna skulle enligt kommissionens förslag utgöras av:
ett stridsvagnsregemente,
ett arméartilleriregemente,
två luftvärnsartilleriregementen,
ingenjörtrupper,
signaltrupper,
intendenturtrupper och
tygtrupper.
Stridsvagnsregementet vore avsett att bildas genom en utökning av
den nu till Göta livgarde förlagda stridsvagnsbataljonen och förläggas till
Stockholm.
Arméartilleriregementet har föreslagits utgöras av Smålands arméartilleriregemente
med bibehållen förläggning till Jönköping.
Luftvärnsartilleriet har kommissionen föreslagit uppdelat på två regementen,
nämligen Karlsborgs luftvärn sartilleriregemente i Karlsborg och
Ostgöta luftvärnsartilleriregemente i Linköping.
vlngenjörtrupperna utgöras för närvarande av fyra kårer, nämligen Svea
och Göta ingenjörkårer, förlagda i Stockholm, resp. Eksjö, vardera med ett
till Vaxholm, resp. Karlskrona detachera! kustingenjörkompani, Fälttelegrafkåren,
förlagd till Stockholm, samt Bodens ingenjörkår.
Med hänsyn till signaltjänstens ringa samhörighet med ingenjörtjänsten
och alltmera ökade betydelse för främst de stridande truppslagen och de
högre staberna har försvarskommissionen funnit det ändamålsenligt, att fälttelegrafkåren
utbrötes ur ingenjörtrupperna och bildade ett självständigt
truppslag, signaltrupperna. Ingenjörtrupperna skulle därefter komma att
bestå utav Svea, Göta och Bodens ingenjörkårer. Av dessa kårer borde
enligt kommissionens mening Göta ingenjörkår och Bodens ingenjörkår bibehålla
nuvarande förläggningsorter, medan Svea ingenjörkår borde förflyttas
till det genom Västerbottens regementes sammanslagning med Norrbottens
regemente ledigblivande kasernetablissementet i Umeå. Vid Svea och Göta
ingenjörkårer borde i första hand utbildas och uppsättas II. (norra), resp.
I. (södra) fördelningens ingenjörtrupper. Det skulle emellertid bliva nödvändigt
att till samma ingenjörkårer även förlägga den huvudsakliga utbildningen
av personalen för IV. (östra) resp. III. (västra) fördelningens ingenjörtrupper.
Vidare borde inom vartdera av östra och västra militärområdena
finnas en övnings- och mobiliseringsplats för vederbörliga fördelningsingenjörtrupper.
Såsom lämpligaste orter härför har kommissionen föreslagit
Stockholm, resp. Karlstad. Kommissionen har även föreslagit, att erforderliga
järnvägstruppförband skulle organiseras av ingenjörtrupperna. De av
kommissionen föreslagna staterna och värnpliktskontingenterna för ingenjörtrupperna
hade av kommissionen beräknats med hänsyn härtill.
Signaltrupperna borde enligt kommissionens mening sammanföras till
ett truppförband — signalregementet. Dettas huvuddel — fyra kompanier —
borde vara förlagt i Svea ingenjörkårs nuvarande etablissement i Stockholm
(Frösunda), under det att en mindre, för Bodens fästning avsedd del — ett
235
Kungl. Majus proposition nr 225.
kompani — borde förläggas till Boden. I vissa hänseenden skulle chefen
för signalregementet intaga motsvarande ställning som truppslagsinspektörerna.
Enligt försvarskommissionens förslag borde vid signalkompaniet i
Boden mobiliseras dels fästningens signalförband, dels en fördelnings signalkompani,
dels slutligen visst armésignalförband. Övriga signaltruppförband
i krigsorganisationen borde utbildas vid signalregementets huvuddel i Stockholm,
men en viss decentralisering av dessa truppförbands mobilisering
borde eftersträvas. Även vid signaltrupperna borde sålunda organisationen
medgiva, att vederbörliga signalkompanier kunde uppsättas inom i fred befintliga
fördelningar. Härför erforderliga mobiliseringsplatser inom södra,
västra och norra militärområdena borde anslutas till de infanteriregementen,
vilka vore förlagda på samma platser som vederbörliga fördelningsstaber,
d. v. s. Norra skånska infanteriregementet, resp. Jämtlands fältjägarregemente
och Skaraborgs regemente. Officersrekryteringen vid signalregementet
avsåges ske genom s. k. passagesystem.
Intendenturtrupperna äro enligt 1925 års härordning organiserade
på tre kompanier. Ifrågavarande kompanier äro anslutna till arméns intendenturförråd
i Stockholm, Karlsborg och Boden. Under hela utbildningsåret
tagas samtliga kompanier i anspråk för utbildning av de värnpliktiga,
som tilldelas intendenturtrupperna. Med hänsyn till verksamheten i krig
försiggår nämnda utbildning vid magasins-, bageri- och slakteriförband.
Försvarskommissionen har funnit den hittills tillämpade organisationen
av intendenturtrupperna i stort sett ändamålsenlig. Dessa borde sålunda
enligt kommissionens mening liksom hittills i fredstid vara organiserade
på tre kompanier, förlagda i anslutning till intendenturförråden i Stockholm,
Karlsborg och Boden.
"Vad beträffar tygtrupperna har försvarskommissionen framhållit, att i
arméns fredsorganisation för närvarande icke ingå vare sig personal eller
truppförband för ammunitions- och materieltjänst. Kommissionen har ansett,
att den rådande bristen i detta hänseende nu borde avhjälpas. Kommissionen
har därför föreslagit, att fredsorganisationen även skulle innefatta tygtrupper,
vilka närmast skulle komma att äga sin motsvarighet i de redan
nu befintliga intendenturtrupperna.
Tygtrupperna borde enligt kommissionens mening lämpligen organiseras
på tre tygkompanier, förlagda till samma platser som de centrala tygstationerna,
nämligen Stockholm, Karlsborg och Boden. Tygstationernas chefer
syntes kommissionen böra i förhållande till tygkompanierna intaga principiellt
samma ställning som cheferna för intendenturförråden till intendenturkompanierna.
Den för tygtrupperna erforderliga fast anställda personalen har av kommissionen
ansetts böra tillhöra en för den tekniska tjänsten inom armén i
övrigt erforderlig personalkår, tygkåren.
Av de hörda myndigheterna har chefen för generalstaben ansett, att den
i fråga om ingenjör- och signaltrupper föreslagna organisationen skulle med
-
236
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
föra sådana krigsorganisatoriska fördelar, att den barde genomföras, även
om vissa rent fredsmässiga olägenheter möjligen skulle komma att göra sig
gällande under övergångsåren.
Enär Västerbottens regemente borde bibehållas, kunde Svea ingenjörkår
icke förflyttas till Umeå. Signalregementet borde därför för närvarande kvarbliva
i den nuvarande Fälttelegrafkårens kaserner vid Marieberg och Frösunda.
Chefen för fortificationen Ilar förklarat sig icke kunna tillstyrka organiserandet
av ett självständigt signaltruppslag. Han har i stället framlagt ett
organisationsförslag av i huvudsak följande innebörd:
Ingenjör- och signaltrupperna skulle — förutom ingenjörinspektionen —
organiseras på två regementen och tre bataljoner (eventuellt 5 kårer)
nämligen
Ing. 1. Svea ingenjörbataljon, Karlstad.
Ing. 2. Göta ingenjörregemente, Eksjö.
Ing. 3. Stockholms ingenjörregemente, Stockholm.
Ing. 4. Bodens ingenjörbataljon, Boden.
Ing. 5. Norrlands ingenjörbataljon, Östersund.
Ing. 1 skulle organiseras på stab, tre ingenjörkompanier och ett kader
signalkompani;
Ing.
2 skulle organiseras på stab, fem ingenjörkompanier (varav ett student-),
ett järnvägskompani och ett kadersignalkompani;
Ing. 3 skulle organiseras på stab, ett ingenjörkompani och fem signal
kompanier
(varav ett student ); en vid regementet i mobiliseringshänseende
redovisad ingenjörpluton skulle förläggas till krigsskolan, under
förutsättning, att försvarskommissionens förslag till officersutbildning
realiserades;
Ing. 4 skulle organiseras på stab, tre ingenjörkompanier och ett signal
kompani;
Ing.
5 skulle organiseras på stab, tre ingenjörkompanier och ett kader
signalkompani.
Ing. 1, Ing. 2, Ing. 3 och Ing. 5 skulle vara underställda vederbörande
fördelningschefer, medan Ing. 4 skulle vara underställd militärbefälhavaren
för Övre Norrland.
Inspektören för trängen har bland annat uttalat, att han ansåge synnerligen
allvarliga erinringar kunna göras mot ett genomförande av kommissionens
förslag beträffande ingenjör- och signaltruppernas organisation. Beträffande
förslaget rörande uppsättandet av särskilda tygtrupper har inspektören
yttrat följande:
För underhållstjänsten vid armékår organiseras enligt försvarskommissionens
förslag en mångfald etapptruppförband för verksamhet inom ifrågavarande
tjänsts olika grenar. För ändamålet föreslår kommissionen vad beträffar
ammunitions- och materieltjänst ett nytt truppslag, tygtrupperna, organiserade
på tre tygkompanier, förlagda till de centrala tygstationerna Stock
-
237
Kungl. Majas proposition nr 225.
holm, Karlsborg och Boden. För ändamålet beräknas förutom befälskader
en årlig värnpliktsstyrka av 150 till linjetjänst uttagna värnpliktiga med 200
dagars utbildning. De etapptruppförband, som skola organiseras av tygtrupperna,
avse i huvudsak förrådstjänst och verkstads^ än st. Utbildningen
för förrådstjänst synes mig främst böra avse utbildning av befälspersonal,
under det att manskapsbehovet torde kunna tillgodoses enligt hittills tilllämpade
grunder med värnpliktsöverskott i äldre årsklasser, linjetjänst eller
ersättningsreserv. Verkstadsförbanden måste rekryteras genom särskilt inkallad
civil yrkespersonal. Vid sådant förhållande synes syftet med den
ifrågasatta organisationen kunna tillgodoses med enklare åtgärder, såsom
anordnande av utbildningskurser för befäl m. m. än organiserandet av ett
särskilt truppslag. På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till den
begränsade värnpliktstillgången och andra mer trängande utgifter anser jag
mig böra bestämt avstyrka den föreslagna organisationen av tygtrupper.
Chefen för södra arméfördelningen har bland annat gjort gällande, att det
tillgodoseende av signaltjänstens krav, vilket föranlett kommissionen att
föreslå signaltruppernas organiserande som särskilt truppslag, syntes kunna
vinnas även vid ett bibehållande av signalförbandet inom ingenjörtrupperna.
Sistnämnda organisation skulle ur andra synpunkter vara att föredraga.
Såväl chefen för västra arméfördelningen som militärbefälhavaren för Ovre
Norrland hava i stort sett anslutit sig till den av chefen för södra arméfördelningen
intagna ståndpunkten.
I ett tidigare sammanhang har jag redan berört vissa frågor, som stå i Departementssamband
med försvarskommissionens nyss relaterade förslag beträffande armé- c *^en''
truppförbanden. Sålunda har jag föreslagit, att ett särskilt stridsvagnsregemente
icke bör uppsättas, utan böra stridsvagnsförbanden i fredsorganisationen
ingå i två av infanteri och stridsvagnar sammansatta infanteriregementen.
Såsom en följd härav har jag också ansett, att stridsvagnsförbanden
i fred böra hänföras till fördelningstruppförbanden. Vidare har jag
med avseende på ingenjör- och signaltrupperna ansett mig böra i stort
an skita mig till det av chefen för fortifikationen framlagda organisationsförslaget.
I enlighet med vad de militära myndigheterna i allmänhet yttrat,
har jag därjämte ansett det lämpligast, att ingenjörtrupperna hänföras till
fördelningstruppförbanden.
I fråga örn arméartilleriregementet och intendenturtrupperna ansluter
jag mig till vad försvarskommissionen anfört. Till den inre organisationen
av dessa förband återkommer jag i ett senare sammanhang.
Ett genomförande av försvarskommissionens förslag att uppsätta särskilda
tygtrupper, avsedda för ammunitions- och materieltjänst, skulle fylla en
brist i den nuvarande organisationen. Av ekonomiska hänsyn anser jag mig
emellertid icke kunna förorda den av kommissionen föreslagna åtgärden,
särskilt som förhållandena icke synas mig göra densamma oundgängligen
nödvändig.
På grund av vad sålunda anförts anser jag, att såsom armétruppförband
i fredsorganisationen skola ingå
arméartilleriregementet och
i n t e n de n t u r t r u p p e r n a.
238
Kungl. Majus proposition nr 225.
Härtill komma vissa luftvärnstruppförband, för vilka redogörelse lämnas
i annat sammanhang, nämligen Karlsborgs luftvärnsregemente och Skånska
luftvärnskåren.
De lägre truppförbanclen och deras förläggningsorter.
En sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, att
armén bör i fredstid omfatta följande lägre truppförband:
Infanteriet.
Svea livgarde ....................................
Livregementets grenadjärer ............
Livgrenadj ärregementet.....................
Skånska infanteriregementet............
Skaraborgs regemente ....................
Södermanlands regemente ...............
Kronobergs regemente ....................
Jönköpings-Kalmar regemente.........
Dalregementet....................................
Hälsinge regemente...........................
Alvsborgs regemente........................
Hallands regemente...........................
Bohusläns regemente.......................
Gotlands infanteriregemente............
Norrbottens regemente.....................
Västerbottens regemente ...............
Västernorrlands regemente..............
Stockholm (Järvafältet)
Orebro
Linköping
Kristianstad
Skövde
Strängnäs
Växjö
Eksjö
Falun
Gävle
Borås
Halmstad
Uddevalla
Visborgs slätt
Boden
Umeå
Sollefteå
Kavalleriet.
Livregementet till häst..................... Stockholm
Skånska kavalleriregementet............ Hälsingborg
Livregementets husarer..................... Skövde
Norrlands dragonregemente ............ Umeå
Artilleriet.
Svea artilleriregemente..................... Uppsala
Göta artilleriregemente..................... Göteborg
Wendes artilleriregemente............... Kristianstad
Norrlands artilleriregemente............ Östersund
Smålands arméartilleriregemente ... Jönköping
Gotlands artilleriregemente ............ Visby
Bodens artilleriregemente ............... Boden
Karlsborgs luftvärnsregemente ...... Karlsborg
Skånska luftvärnskåren.................... Ystad
Kungl. Majus proposition nr 225.
239
Ingenjörtrupperna.
Svea ingenjörkår .............................. Stockholm (Frösunda)
Göta ingenjörkår .............................. Eksjö
Norrlands ingenjörkår .................... Ostersund
Bodens ingenjörkår.......................... Boden
Träng trupperna.
Svea trängkår.........
Göta trängkår.........
Norrlands trängkår
Skånska trängkåren
Intendentur trupperna.
Första intendenturkompaniet ......... Stockholm
Andra intendenturkompaniet............ Karlsborg
Tredje intendenturkompaniet ......... Boden.
Landstormens uppgifter och militära organisation.
Landstormen är med hänsyn till sin användning i krig enligt nu gällande
bestämmelser uppdelad i tre olika kategorier.
Den första kategorien avses i stort sett för bevaknings- och luftförsvarsändamål.
Bevakningsförbanden äro avsedda för bevakning av bland annat
kommunikationsleder, viktigare industriella anläggningar och vissa för samhällslivet
betydelsefulla anstalter m. m. Av för luftförsvar avsedd landstorm
upprättas bland annat luftbevakningsstationer och -centraler samt vissa luftvärnsförband.
Den andra kategorien omfattar landstormsförband, avsedda att ingå i
fästningarnas krigsbesättningar.
Den tredje kategorien slutligen utgöres av truppförband, främst avsedda
att underställas försvarsområdescheferna för försvarsområdenas bevakning
och försvar. Av denna kategori uppsättas jämförelsevis fast organiserade
truppförband av huvudsakligen infanteri och jämväl i mindre utsträckning
förband av vissa övriga truppslag.
Landstormsförbanden få — med vissa undantag — enligt nu gällande
bestämmelser icke föras utanför eget eller angränsande inskrivningsområde.
Försvarslcommissionen har ansett, att det varken i fråga om landstormens
indelning i kategorier eller dessas uppgifter syntes föreligga skäl att företaga
principiell ändring. Däremot syntes det kommissionen erforderligt att vidmakthålla
och öka de av landstormen uppsatta förbandens effekt. De värnpliktiga
i landstormsåldern borde i detta syfte erhålla tillfälle till viss utbildning
i fred. I samband härmed har kommissionen tagit ställning till
den frivilliga landstormsutbildningens infogande i landstormsorganisationen.
Då kommissionen ansett, att nu gällande bestämmelser beträffande landstormsförbandens
användning utgöra en väsentlig inskränkning i möjligheterna
till dessa förbands rationella utnyttjande för försvaret, har en ändring
Linköping
Skövde
Sollefteå
Hässleholm
Departements
chefen.
240 Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
i dessa förhållanden synts kommissionen påkallad, varom särskilt förslag
även av kommissionen framlagts.
Beträffande landstormens indelning i kategorier samt allmänna uppgifter
förutsätter icke heller jag tillsvidare någon ändring. De frågor, som beröra
landstormens utbildning i fred, komma att av mig behandlas i annat sammanhang.
Likaledes kommer jag senare att till särskild behandling upptaga
försvarskommissionens förslag beträffande ändring i nu gällande restriktiva
bestämmelser för landstormsförbandens användning. Jag inskränker mig
därför nu till att framhålla, att jag i huvudsak delar försvarskommissionens
nyss relaterade allmänna uppfattning i dessa frågor.
|UD. Landets territoriella indelning1 i militärt hänseende.
Territoriella myndigheter.
Enligt nuvarande organisation äro de inskrivningsområden, uti vilka riket
i och för de värnpliktigas inskrivning och redovisning är indelat, sammanförda
till arméfördelnings-, brigad- och militärområden på
sådant sätt, att sistnämnda områden omfatta rekryteringsdistrikten för de i
arméfördelningarna (deras motsvarigheter) ingående lägre truppförbanden.
Vissa truppförband rekryteras dock från större områden.
Inskrivningsområdena äro indelade i ett antal (2—5) r u 11-föringsområden, vilka — för organisation och inkallelse m. m. aAr
landstormens värnpliktiga — indelas i landstormsområden.
Arméfördelningscheferna (motsvarande) hava i militärt hänseende territoriell
befälsrätt över arméfördelningsområdena (motsvarande). I sin egenskap
av territoriell befälhavare och militäradministrativ myndighet biträdes arméfördelningschefen
närmast av brigadchefen vid vederbörlig arméfördelning;
militärbefälhavarna hava däremot icke brigadchefer till förfogande.
Befälhavare för inskrivningsområde är chefen för det infanteriregemente,
som erhåller sina värnpliktiga från inskrivningsområdet. Befälhavare för rullföringsområde
är pensionerad officer. Befälhavare för landstormsområde är
officer i reserven eller annan lämplig person. Bullförings- och landstormsområdesbefälhavarna
äro direkt underställda vederbörande inskrivningsbefälhavare.
I dessa förhållanden har försvarskommissionen förutsatt vissa ändringar,
som delvis tidigare berörts och som i övrigt närmare framgå av vad jag i det
följande kommer att andraga.
Militärområdesbefälhavare och deras staber.
Fördelningarnas militärområden.
Enligt nu gällande bestämmelser är arbetet med planläggningen i fredstid
av arméfördelningsområdenas försvar anförtrott brigadcheferna vid vederbörliga
arméfördelningar, vilka hava att för arméfördelningschefen föredraga där
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 241
med sammanhängande tjänsteärenden. Även i värnplikts- och landstormsärenden
äro brigadcheferna föredragande inför arméfördelningscheferna.
För svar skommissionen har, såsom framgår av vad tidigare yttrats, föreslagit,
att arméfördelningsområdena hädanefter skulle benämnas »militärområden»
samt att vid fördelningarna särskilda beställningar såsom militärbefälhavare
skulle inrättas, i samband varmed de nuvarande brigadcheferna
borde indragas. Militärbefälhavarnas uppgifter skulle omfatta såväl den på
den nuvarande brigadchefen vilande planläggningen av militärområdets försvar
som handhavandet av inskrivningsärendena inom militärområdet, vilket
sistnämnda skulle innebära ett övertagande av de nuvarande inskrivningsbefälhavarnas
arbetsuppgifter i detta hänseende. För beställningarna såsom
militärbefälhavare vid fördelningarna skulle avses pensionerade (förtidspensionerade)
regementschefer.
I likhet med vad fallet vore vid övriga befattningar, avsedda att besättas
med pensionerad personal, borde — utöver pensionen — ett arvode utgå till
den, som bekläder befattningen såsom militärbefälhavare. Vid övervägande
av frågan örn storleken av arvodet har försvarskommissionen funnit det skäligt
att föreslå arvodet till ett belopp, som något överstiger skillnaden mellan
överstes pension och överstes lön, eller 6 000 kronor för år.
Enär de i fredstid bedrivna förberedelserna för ett militärområdes försvar
vore både omfattande och invecklade, borde enligt kommissionens mening
militärbefälhavaren förses med ett kvalificerat biträde, uteslutande avsett för
detta arbete. Till befattningen i fråga borde kommenderas kompaniofficer,
som genom föregående generalstabsutbildning eller i varje fall på grund av
militär högskoleutbildning gjort sig därtill skickad.
Vid överflyttning till militärbefälhavaren av samtliga inom militärområdet
förekommande inskrivningsärenden borde denne befälhavare — i likhet med
vad nu är fallet med inskrivningsbefälhavare — förses med tillräcklig och
sakkunnig arbetskraft. Under förutsättning att de för expeditionstjänsten
avsedda pensionerade underofficerare, vilka för närvarande tjänstgöra i inskrivningsexpeditionerna,
sammanfördes till militärbefälhavarens expedition,
syntes det kommissionen vara tillräckligt med endast en föredragande. För
ändamålet borde avses pensionerad överstelöjtnant eller major, förslagsvis
benämnd inskrivningsofficer. Arvodet för denne officer har av kommissionen
föreslagits till 3 600 kronor.
Då jämväl högsta överinseendet under fördelningschefen av förberedelsearbetet
för landstormens mobilisering borde anförtros åt militärbefälhavaren,
borde fördelningsintendenten åläggas att vid behov biträda denne.
För planläggningsarbetet i fråga örn militärområdets försvar och landstormens
mobilisering m. m. samt för inskrivningsväsendet skulle alltså enligt
kommissionens mening erfordras
1 militärbefälhavare, pensionerad regementschef,
1 adjutant hos militärbefälhavaren, kvalificerad kompaniofficer från fördelningens
truppförband,
Bihang till riksdagens protokoll 19Sfi. 1 sami. Nr 225.
217 80 1 6
242
Kungl. Majus proposition nr 225.
1 inskrivningsofficer, pensionerad överstelöjtnant eller major, samt —
under förutsättning av fyra infanteriregementen per fördelning —
4 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare.
Därjämte skulle militärbefälhavaren beträffande vissa förvaltningsärenden
biträdas av fördelningsintendenten.
Chefen för generalstaben har ansett, att de arbetsuppgifter, som enligt kommissionens
förslag skulle komma att åvila militärbefälhavarna inom fördelningarnas
militärområden, vore lämpligt avvägda. Vid en centralisering av
inskrivningsarbetet till vederbörande militärbefälhavare krävdes emellertid
åtgärder för tillgodoseendet av erforderlig arbetskraft inom dennes expedition
vid de tillfällen, då den ordinarie personalen vore otillräcklig, d. v. s.
framförallt å de tider av året, då förberedelser för inskrivningsförrättningar
och inskrivningsrevisioner skulle utföras.
Chefen för södra arméfördelningen har givit uttryck för den uppfattningen,
att den föreslagna organisationen av militärområdena skulle skapa ordning
och reda såväl i planläggningen av hemortsförsvaret som beträffande verksamheten
i krig. Huruvida den ifrågasatta sammansättningen av militärbefälhavarens
stab skulle komma att visa sig tillräcklig vore svårt att nu bedöma.
Kommissionens förslag att till militärbefälhavarens stab centralisera handläggningen
av inskrivningsärendena, syntes medföra icke oväsentliga fördelar,
men även ganska bestämda svårigheter och olägenheter. Sålunda kunde
arbetet inom militärbefälhavarstaben visa sig så påfrestande, att det skulle
inverka avgjort störande på militärbefälhavarens övriga och viktigare funktioner.
Vissa tider på året skulle det bliva nödvändigt att till militärbefälhavarstaben
inkommendera ett avsevärt antal biträden — underofficerare
eller furirer — vilket sannolikt skulle komma att medföra kostnader och behov
av särskilda lokaler. Det förtjänade därjämte att framhållas, att det knappast
skulle bliva möjligt att inom militärbefälhavarens stab efter inskrivningsnämndernas
sammanträden hinna förbereda handlingarna från samtliga underlydande
inskrivningsområden till tiden för inskrivningsrevisionens sammanträde.
De med förslaget förenade olägenheterna syntes därför vara så omfattande
och av sådan beskaffenhet, att för vinnande av erfarenheter ett antagande
försöksvis av det nya systemet under några år syntes såsom det
klokaste.
Chefen för västra arméfördelningen har givit uttryck åt i stort sett enahanda
uppfattning som chefen för södra arméfördelningen. Det har sålunda
synts honom som örn förslaget örn tillsättande av militärbefälhavare vore en
ur såväl freds- som krigssynpunkt ändamålsenlig och av behovet påkallad anordning,
därest ett indragande av brigadcheferna skulle äga rum. — Åtskilliga
vägande skäl kunde emellertid enligt hans åsikt anföras mot att infanteriregementscheferna
bleve ställda helt vid sidan av inskrivningsfrågorna. Man kunde
bland annat befara, att militärbefälhavarna, därest dessa skulle helt övertaga
nuvarande inskrivningsbefälhavares åligganden och föra det direkta befälet
över rullföringsbefälhavarna, skulle komma att under fred alltför mycket
tyngas av värnpliktsgöromål. Infanteriregementscheferna skulle vidare komma
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 243
att förlora kontakten med sina regementsområden, en kontakt, som hade mera
än traditionsvärde. Enär med inskrivningsväsendet förenat arbete kulminerade
under vissa, ganska korta tidsperioder, bleve militärbefälhavarens biträdesstab
alldeles för liten under en — låt vara kort — del av året och i
största laget under återstoden. För de värnpliktiga skulle det bliva omgång,
då hänvändelse till central myndighet skulle behöva göras. Åtminstone under
de närmaste övergångs- och organisationsåren borde infanteriregementscheferna
kvarstå som inskrivningsbefälhavare inom vederbörliga regementsområden.
Det borde tillkomma den blivande arméchefen att i sinom tid upptaga
frågan till slutlig behandling.
Chefen för östra arméfördelningen har förklarat, att försvarskommissionens
förslag om tillsättande av militärbefälhavare för fördelningarnas militärområden
vore lämpligt.
Chefen för norra arméfördelningen har i sitt yttrande helt anslutit sig till
den organisation, som av kommissionen föreslagits.
Chefen för östra brigaden har ansett, att flera synpunkter talade för infanteriregementschefernas
bibehållande såsom inskrivningsbefälhavare. Den
tid, som av en infanteriregementschef ägnades åt inskrivningsärendenas handläggning,
kunde uppskattas till högst 200 timmar per år. Vid mobilisering
inträdde enligt nu gällande föreskrifter depåchefen såsom inskrivningsbefälhavare
och då den för dessa ärenden avsedde expeditionsunderofficeren avsåges
att kvarbliva i hemorten, skulle någon större rubbning inom denna
instans icke vara att befara.
Vid en centralisering av inskrivningsväsendet skulle det bliva särskilt svårt
att lämpligt organisera detsamma vid de tider, då avsevärt ökad arbetskraft
erfordrades. Militärbefälhavarens arbete med förberedelsearbetet för områdets
försvar på marken och i luften och därmed sammanhängande uppgifter
skulle bliva så omfattande, att skäl kunde föreligga att lätta hans arbete beträffande
inskrivningsväsendet.
Militärbefälhavaren på Gotland har likaledes ansett, att infanteriregementscheferna
icke borde avkopplas från behandlingen av inskrivningsärendena.
Den ifrågasatta centraliseringen av inskrivningsväsendet kunde komma att
medföra olägenheter i form av anhopning av göromål under kortare perioder,
omväxlande med perioder av relativ arbetslöshet. Under vissa tider av året
skulle militärbefälhavaren behöva disponera över 20 personer för upprättandet
av med inskrivningsväsendet sammanhörande handlingar. Å andra
sidan skulle militärbefälhavaren måhända icke kunna bereda sin ordinarie personal
fullt arbete under varje del av året. Militärbefälhavarens uppgifter
borde begränsas till planläggning av militärområdets tryggande och försvar,
överinseende över landstormens mobiliseringsförberedelser samt handläggning
av inskrivnings- och värnpliktsärenden, i den mån detta enligt nu gällande
bestämmelser tillkomme arméfördelningschefen.
Inspektören för trängen har såsom sin åsikt uttalat, att militärbefälhavarna
borde bibehållas på aktiv stat. De av kommissionen anförda skälen för den
genomgripande omläggningen av inskrivningsväsendet syntes honom sakna
244
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 225.
varje berättigande. Den medförde icke några fördelar men kunde bliva förenad
med allvarliga olägenheter. Det av försvarskommissionen förebragta
huvudsakliga skälet för inskrivningsärendenas överflyttande på militärbefälhavaren,
nämligen att infanteriregementschefernas arbetsbörda härigenom
borde och kunde lättas, saknade varje praktisk betydelse. Genom ett realiserande
av kommissionens förslag kunde därjämte följden lätt bliva, att ledningen
av inskrivningsgöromålen på grund av dessas omfattning skulle nedsjunka
till en expedition med mycket begränsade möjligheter till saklig handläggning
av förekommande ärenden.
I ett tidigare sammanhang har jag redan uttalat min anslutning till kommissionens
förslag angående ersättandet av de nuvarande brigadcheferna vid
arméfördelningarna med nya beställningshavare, vilka av mig föreslås skola
benämnas »militärområdesbefälhavare».
Yad beträffar arvodet till militärområdesbefälhavarna har försvarsväsendets
lönenämnd föreslagit, att detsamma borde bestämmas till 4 500 kronor om
året med undantag för den i Stockholm bosatte, vilken borde åtnjuta ett
arvode av 5100 kronor. Jag finner mig böra föreslå arvodenas storlek i
överensstämmelse härmed.
Militärområdesbefälhavarnas uppgifter skulle enligt kommissionens förslag
omfatta — förutom den på de nuvarande brigadcheferna vilande planläggningen
av militärområdenas försvar — jämväl handhavandet av inskrivningsärendena
inom militärområdena, varigenom infanteriregementscheferna
skulle komma att befrias från inskrivningsgöromålen. Beträffande de sålunda
av kommissionen föreslagna uppgifterna för militärområdesbefälhavarna hava,
såsom av det sagda framgår, vissa militära myndigheter ställt sig tveksamma
och andra helt avvisande till förslaget örn inskrivningsärendenas centralisering
till militärområdesbefälhavaren. De skäl, som av dessa myndigheter anförts
för ett bibehållande av den nuvarande ordningen i fråga örn inskrivningsärendenas
handläggning i stort, äro enligt min uppfattning så tungt vägande,
att jag icke anser mig kunna förorda, att den befattning med inskrivningsväsendet,
som nu åligger infanteriregementscheferna såsom inskrivningsbefälhavare,
överflyttas till militärområdesbefälhavarna. Särskilt vill jag därvidlag
framhålla den från åtskilliga håll påpekade svårigheten att vid ett centraliserande
till militärområdesbefälhavarna lösa personalfrågan under förberedelserna
för inskrivningsförrättningarna och inskrivningsrevisionerna, något som
relativt lätt kan ordnas vid ett infanteritruppförband. Militärområdesbefälhavarnas
befattning med inskrivningsväsendet bör sålunda inskränka sig till
sådana ärenden, som nu påvila arméfördelningscheferna, och deras uppgifter
i övrigt koncentreras till planläggning av militärområdets tryggande och försvar.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i dessa hänseenden utfärda
närmare föreskrifter.
I likhet med vad kommissionen föreslagit, anser jag det nödvändigt, att till
militärområdesbefälhavarens direkta förfogande ställes en kvalificerad kraft
såsom biträde för det omfattande och invecklade arbete, som sammanhänger
245
Kungl. Majus proposition nr 225.
med förberedelserna för militärområdets försvar. Jag instämmer även däri,
att för ändamålet bör avses en kompaniofficer, som genom sin föregående
utbildning och tjänstgöring gjort sig särskilt skickad för befattningen ifråga.
Denne kompaniofficer torde emellertid med den inskränkning i militärområdesbefälhavarens
uppgifter beträffande inskrivningsärendena, som av
mig föreslagits, jämväl kunna medhinna att förbereda och inför militärområdesbefälhavaren
föredraga på honom ankommande dylika ärenden. De
av försvarskommissionen föreslagna inskrivningsofficerarna bliva sålunda icke
behövliga. Däremot anser jag det ofrånkomligt att för militärbefälhavarens
expedition avse en särskild expeditionsunderofficer, vilken bör vara pensionerad
underofficer med arvode. Därjämte bör militärområdesbefälhavaren
— såsom kommissionen även föreslagit — i fråga om vissa förvaltningsärenden
biträdas av fördelningsintendenten.
På grund härav föreslår jag, att till varje militärområdesbefälhavares förfogande
måtte ställas en stab, bestående av
en adjutant, kvalificerad kompaniofficer från fördelningens truppförband,
samt
en expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode.
Övre Norrlands militärområde.
Bodens fästning ingår enligt nu gällande organisation i militärterritoriellt
hänseende i övre Norrlands militärområde. Hos militärbefälhavaren för
övre Norrland ligger den högsta territoriella myndigheten. Under honom är
kommendanten i Bodens fästning territoriell befälhavare inom fästningens
försvarsområde.
Såsom av det tidigare anförda framgår, har försvarskommissionen föreslagit,
att de båda befattningarna såsom militärbefälhavare i övre Norrland
och kommendant i Bodens fästning skulle sammanslås samt att den nye befattningshavaren
skulle benämnas kommendant i Bodens fästning. Med
hänsyn till de krävande uppgifterna i fråga om militärområdets försvar borde
till kommendantens förfogande såsom militärbefälhavare ställas en aktiv
officer med lön i lönegraden O. 7.
Ifrågavarande beställning borde, i likhet med vad som föreslagits beträffande
övriga militärbefälhavare, uppföras i staten för fördelningsstaber
m. m.
Planläggningsarbetet för försvaret av övre Norrlands militärområde krävde
med hänsyn till militärområdets natur av gränsområde generalstabsutbildad
arbetskraft. En kapten vid generalstabskåren borde därför placeras hos militärbefälhavaren.
Såsom biträde åt generalstabsofficeren erfordrades en expeditionsunderofficer,
lämpligen pensionerad underofficer med arvode.
Då inskrivningsväsendet inom övre Norrlands militärområde enligt kommissionens
mening borde ordnas enligt samma principer, som tidigare föreslagits
beträffande fördelningarnas militärområden, borde inskrivningsärendenas
handläggning överflyttas från chefen för Norrbottens regemente
till militärbefälhavaren. I samband härmed borde dels inrättas en arvodes
-
Departements
chefen.
246
Kungl. Majus proposition nr 225.
befattning såsom inskrivningsofficer, dels till militärbefälhavarens expedition
överflyttas den expeditionsunderofficer (pensionerad), som för närvarande
tjänstgjorde i Norrbottens inskrivningsexpedition. För befattningen
såsom inskrivningsofficer borde enligt kommissionens mening kunna avses en
pensionerad kapten med arvode.
Med anledning av vad sålunda anförts, har kommissionen föreslagit, att för
pianlaggmngsarbetet av övre Norrlands militärområdes försvar ävensom för
inskrivningsväsendet inom nämnda militärområde skulle avses
1 militärbefälhavare, aktiv officer i lönegrad O. 7,
1 adjutant hos militärbefälhavaren (»mobiliseringsofficer hos militärbefälhavaren»),
kapten vid generalstabskåren,
1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten, samt
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare.
Chefen för generalstaben har i förevarande avseende gjort gällande, att,
därest övre Norrlands trupper organiserades såsom ett med fördelningarna
jämställt högre förband, borde övre Norrlands militärområde och försvar
handhavas på i huvudsak enahanda sätt som övriga militärområdens (utom
Gotlands). Sålunda borde för övre Norrlands militärområdes försvar och
inskrivningsväsende avses
1 militärbefälhavare, pensionerad regementschef,
1 adjutant hos militärbefälhavaren, kvalificerad kompaniofficer från truppförband,
tillhörande övre Norrlands trupper,
1 inskrivningsofficer, pensionerad överstelöjtnant, major eller kapten, samt
2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare.
Vissa av de skäl, som anförts i fråga örn militärområdesbefälhavarna vid
arméfördelningarna, äga utan tvivel giltighet jämväl beträffande behovet av
en särskild militärområdesbefälhavare redan i fred även inom övre Norrlands
militärområde. Framförallt den synpunkten att samma person, som handlagt
förbeiedelsearbetet i fråga örn territorialförsvaret och bevakningstjänsten,
också borde bliva i tillfälle att vid krigsutbrott genomföra de uppgjorda planerna,
talar för att samma förfaringssätt tillämpas beträffande övre Norrlands
trupper som beträffande arméfördelningarna.
Å andra sidan måste enligt mitt förmenande vid övervägandet av denna
fråga hänsyn tagas jämväl till arbetsförhållandena i fred. Med den omfattning
av övre Norrlands trupper, som av mig föreslagits, blir antalet militärbefälhavaren
direkt underställda truppförband lägre än antalet truppförband
inom arméfördelningarna. På grund härav torde militärbefälhavaren icke i
samma mån som arméfördelningscheferna komma att bliva bunden av med
tjänsten vid dessa förband sammanhängande ärenden och förrättningar. Härtill
kommer, att kommendanten i Bodens fästning, enligt vad som tidigare
av mig framhållits, bör tillförsäkras ansvar för och inflytande på förberedelsearbetet
beträffande fästningens försvar. Det militärbefälhavaren påvilande
arbetet torde sålunda icke bliva av större omfattning än att han i fred jämväl
kan fylla uppgiften såsom militärområdesbefälhavare. Med hänsyn härtill har
247
Kungl. Majus proposition nr 225.
jag funnit mig böra föreslå, att någon särskild beställning såsom militäiområdesbefälhavare
i fred icke upptages för övre Norrlands militärområde.
Vid beräknandet av personalbehovet för militärbefälsstaben har emellertid
viss hänsyn tagits till det arbete, som kommer att påvila nämnda stab med
hänsyn till planläggningen av och förberedelserna för hemortsförsvaret. För
att i möjligaste män neutralisera olägenheterna av att vid mobilisering en
särskild militärområdesbefälhavare måste tillsättas, synes det i hög grad önskvärt,
att en kvalificerad officer, avsedd att vid mobilisering ingå i militärområdesbefälhavarens
stab, redan i fredstid göres fullt förtrogen med hemortsförsvarets
planläggning m. m. Denne officer synes även böra åläggas
beredandet av de med inskrivningsväsendet sammanhörande ärenden, som
redan nu och allt fortfarande skola handläggas av militärbefälhavaren. På
grund härav föreslår jag, att i militärbefälsstaben skall, förutom tidigare föreslagen
personal, ingå jämväl en kvalificerad, pensionerad regementsofficer,
överstelöjtnant eller major, samt att för denne beräknas ett arvode av 3 600
kronor för år.
Gotlands militärområde.
Gotland bildar enligt nuvarande organisation ett militärområde för sig.
Militärbefälhavaren, som tillika är chef för Gotlands infanterikår, har i sin
egenskap av militärbefälhavare befäl även över Gotlands övriga trupper samt
över militärområdet.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle Gotland även i den föreslagna
organisationen utgöra ett särskilt militärområde. Den högsta militära chefen
på Gotland borde benämnas »försvarschef på Gotland». Därest Gotlands infanterikår
utvidgades till regemente, borde försvarschefen frånträda det
direkta befälet över nämnda truppförband för att helt kunna ägna sig åt befattningen
såsom chef för Gotlands trupper och för militärområdet.
Försvarschefen har förutsatts tillika skola vara militärbefälhavare, varför
de ärenden, som beröra militärområdets försvar, hädanefter liksom hittills
skulle komma att handläggas inom försvarschefens på Gotland stab.
Inskrivningsärendena borde, i enlighet med de principer, som av kommissionen
föreslagits bliva tillämpade på fastlandet, på Gotland överflyttas till
försvarschefen i egenskap av militärbefälhavare. I samband därmed borde
en arvodesbefattning som inskrivningsofficer samt en arvodesbefattning som
expeditionsunderofficer inrättas vid försvarschefens stab.
Såsom försvarskommissionen föreslagit, bör Gotlands län även framdeles
utgöra ett särskilt militärområde. I likhet med kommissionen anser jag även,
såsom tidigare anförts, att den högsta militära chefen på Gotland — militarbefälhavaren
— jämväl skall vara militärområdesbefälhavare. Till den av
kommissionen föreslagna centraliseringen av inskrivningsärendena till militärområdesbefälhavaren
intager jag däremot samma ståndpunkt, som då fråga
tidigare varit örn dessa ärendens centralisering på fastlandet; någon ändring
i nu rådande förhållanden bör sålunda i här berörda hänseende icke heller
Departements
chefen.
248
Kungl. Majus proposition nr 225.
aga rum pa Gotland. På grund härav skulle det kunna ifrågasättas, huruvida
“fBon sarsklld inskrivningspersonal behöver ställas till militärbefälhavarens
förfogande. Då emellertid såväl stabschefen som adjutanten av hänsyn till
övrig, omfattande tjänst torde böra helt frigöras från beredningen m. m. av
sådana med inskrivningsväsendet sammanhörande ärenden, som även enligt
oforandrade principer skola handläggas av militärbefälhavaren, anser jag mig
bora rakna med en pensionerad kapten såsom inskrivningsofficer. Nämnde
officer bor dock kunna tagas i anspråk jämväl för andra inom staben förekommande
ärenden än inskrivningsärenden. Någon särskild expeditionsunderofficer
for msknvningsärendena synes däremot icke behövlig. På grund av
vad sålunda anförts föreslår jag, att i militärbefälsstaben förutom tidigare
öreslagen personal jämväl skall ingå en inskrivningsofficer, pensionerad kapten,
samt att för denne beräknas ett arvode av 3 180 kronor för år.
lii skrivniiigsområdcna.
För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, vilka icke äro inskrivna
vid sjömanshus, indelas såsom tidigare sagts enligt nuvarande organisation
riket i inskrivningsområden med vederbörande infanteriregementschef såsom
mskrivningsbefälhavare. Varje inskrivningsområde är indelat dels i ett antal
rullföringsområden, dels i ett antal landstormsområden.
För varje inskrivningsområde med därinom belägna sjömanshus finnes en
lnskrivnmgsrevision, dels för intagning och tilldelning till truppförband m. m.
av vissa värnpliktiga, dels för prövning av över inskrivningsnämnds beslut
anförda besvär.
Såsom förut anförts, har försvarskommissionen föreslagit, att infanteriets
regementschefer skulle upphöra att vara inskrivningsmyndigheter samt att de
åligganden, som för närvarande tillkomma inskrivningsbefälhavarna, borde
centraliseras för varje fördelningsområde (militärområde) och överflyttas till
den av kommissionen föreslagna »militärbefälhavaren».
I fråga örn inskrivningsområdena skulle denna anordning innebära, att de
nuvarande tjugu områdena på fastlandet skulle sammanslås till fem större områden,
vart och ett sammanfallande med vederbörligt arméfördelnings- (militär-)
område. Inskrivningsväsendet skulle således komma att centraliseras
hos befälhavarna för militärområdena (militärbefälhavarna).
A v bland annat arbetstekniska skäl skulle emellertid enligt kommissionens
mening ett sammanhållande av rullföringsområdena i grupper, avpassade efter
behovet av värnpliktiga vid vederbörligt infanteriregemente, vara önskvärt.
Sådan grupp av rullföringsområden har av kommissionen föreslagits att benämnas
regementsområde, i stället för som nu inskrivningsområde.
Området borde erhålla namn efter det infanteritruppförband, vilket huvuddelen
av de dit hörande värnpliktiga under tjänstetiden i beväringen tillhörde.
Kommissionen har i annat sammanhang (avd. »Värnplikten») föreslagit,
att inskrivningsrevisionerna skola vara anknutna till regementsområdena.
De militära myndigheternas uppfattning om kommissionens sålunda fram -
249
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
lagda förslag har av mig tidigare relaterats i samband med behandlingen av
frågan örn militärområdesbefälhavarnas uppgifter.
Enär enligt min mening infanteriregementscheferna fortfarande böra vara
inskrivningsbefälhavare, bör benämningen »inskrivningsområde» alltjämt bibehållas
för de områden, varifrån infanteriregementena erhålla sina värnpliktiga
och till vilka inskrivningsrevisionernas verksamhet hänför sig.
Rnllforingsområdena.
Såsom förut omnämnts, indelas inskrivningsområdena enligt nuvarande
organisation i ett antal (2—5) rullföringsområden. För varje rullföringsområde
finnes en pensionerad officer med arvode såsom rullföringsbefälhavare
samt en inskrivningsnämnd för de värnpliktigas inskrivning.
I rullföringsorganisationen skulle den av för sv ar skommissionen föreslagna
centraliseringen av inskrivningsbefälhavarnas åligganden till den av kommissionen
föreslagna militärbefälhavaren inom varje fördelning icke medföra
någon annan förändring än att rullföringsbefälhavarna skulle bliva direkt
underställda nyssnämnda befälhavare.
I enlighet med min tidigare uttalade uppfattning, att någon förändring i nuvarande
ordning beträffande inskrivningsbefälhavare och inskrivningsområden
icke bör äga rum, förutsätter jag icke heller någon förändring i fråga om
rullföringsbefälhavarnas lydnadsställning.
Landstormsområdena.
Enligt gällande landstormsförordning indelas fastlandet »för landstormens
organisation» uti 157 landstormsområden. För varje landstormsområde finnes
en landsformsområdesbefälhavare och för varje landstormsområde, där förråd
finnes upprättat, även en landstormsförrådsförvaltare. Landstormsområdesbefälhavare
lyder omedelbart under inskrivningsbefälhavaren. Till landstormsområdesbefälhavare
förordnas, vanligen för fem år i sänder, av arméfördelningschef
(militärbefälhavare), officer tillhörande arméns eller marinens
reserv eller kvarstående i armén. Därest sådan icke finnes att tillgå, förordnas
annan lämplig person att tillsvidare upprätthålla befattningen. Landstormsförrådsförvaltare
lyder omedelbart under landstormsområdesbefälhavaren. Till
landstormsförrådsförvaltare förordnas underofficer i arméns eller marinens
reserv. Därest sådan icke finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person
att tillsvidare upprätthålla befattningen.
Av fastlandets 157 landstormsområdesbefälhavare äro enligt den senaste
rullan över svenska armén 104 officerare i reserven, varav 29 äro i reserven
utnämnda, och IG underofficerare i reserven, övriga äro civila personer; av
dessa äro emellertid 14 landstormsofficerare.
Försvarslcommissionen har beträffande här berörda förhållanden till en
början uttalat, att åtskilliga av de tjänsteplikter, vilka vid fastställandet av
Departements
chefen.
Departements
chefen.
250
Kungl. Majus proposition nr 225.
den nuvarande landstormsorganisationen avsetts att åläggas landstormsområdesbefälhavarna,
genom omständigheternas makt antingen upphört eller
övergått till andra myndigheter. Landstormsområdesbefälhavarens verksamhet
hade blivit av övervägande expeditionell natur och hänförde sig huvudsakligen
till förberedelser för genomförandet av landstormens inom området
mobilisering. Även av detta arbete hade emellertid en betydande del efter
hand centraliserats till vederbörande inskrivningsbefälhavare, och en ytterligare
centralisering till vederbörligt infanteriregemente syntes kommissionen
nödvändig. I motsats till vad förr varit fallet, skulle nämligen landstormen numera
uppsätta en mångfald specialtruppförband. Detta krävde reglerande av
förhållandet mellan behov och tillgång på specialutbildade värnpliktiga mellan
regementsområdets olika landstormsområden. Den omständigheten, att ersättningst
jänsten i krigstid enligt kommissionens förslag skulle komma att
vara centraliserad för samtliga i regementsområdet ingående landstormsområden
utgjorde enligt kommissionens mening jämväl ett vägande skäl för centralisationen
av landstormens mobiliseringsförberedelser.
Örn sålunda en centralisation av mobiliseringsarbetet från landstormsområdena
till regementsområdet syntes vara att eftersträva, skulle den enligt
kommissionens åsikt icke i alla hänseenden och sannolikt icke heller överallt
inom riket kunna genomföras. Visst arbete måste fortfarande bibehållas decentraliserat
till landstormsområdesexpeditionerna, och inom vissa delar av
riket skulle den nuvarande ordningen i större eller mindre omfattning behöva
bibehållas.
Enligt kommissionens mening borde sålunda vid varje infanteriregemente
inrättas en för vederbörligt regementsområdes samtliga landstormsområden
gemensam mobiliseringsexpedition. Såsom mobiliseringsofficer
för regementsområdets landstormsuppbåd erfordrades en kvalificerad
arbetskraft med egen erfarenhet från tjänstgöring i företrädesvis regementsofficersbefattning
vid infanteritruppförband. Sådan befattningshavare, vilken
utan olägenhet syntes kunna vara pensionerad officer, borde anställas på
samma ekonomiska villkor som rullföringsbefälhavare.
Då emellertid, enligt kommissionens åsikt, vissa mobiliseringsförberedelser
alltjämt måste vara decentraliserade till landstormsområdena, borde dessa bibehållas.
Härför erfordrades även framdeles inom varje sådant område en
landstormsområdesbefälhavare med expedition. Kommissionen har emellertid
ansett, att befattningen såsom landstormsområdesbefälhavare hädanefter
kunde beklädas av underofficer i reserven.
Den sålunda av kommissionen föreslagna omorganisationen av förberedelsearbetet
för landstormens mobilisering kunde äga rum inom ramen för de för
bestridande av landstormsområdesbefälhavarnas arvoden nu utgående kostnaderna.
I fråga örn landstormsförrådsförvaltarna har kommissionen icke förutsatt
någon ändring.
Kommissionen har sålunda föreslagit,
att arvode skulle uppföras i staten för varje infanteriregemente (utom
Kungl Majus proposition nr 225. 251
stridsvagnsregementet) för en mobiliseringsofficer för regementsområdets
landstorm, företrädesvis pensionerad major eller överstelöjtnant, samt
att såsom landstormsområdesbefälhavare skulle avses underofficer i
reserven.
Chefen för generalstaben bar såsom sin uppfattning uttalat, att såsom
landstormsområdesbefälhavare borde placeras officer eller underofficer i
reserven, varvid hänsyn borde tagas till arten och omfattningen av de uppgifter,
som förelåge inom de olika landstormsområdena. Genom sammanslagning
av landstormsområden skulle ifrågavarande placeringsbestämmelser
sannolikt icke komma att medföra ökade kostnader.
Ett flertal andra myndigheter hava i förenämnda fråga uttalat sig i samma
riktning som chefen för generalstaben.
Svenska officer sförbundet har i sitt yttrande ansett sig böra framhålla de
ogynnsamma konsekvenser, vilka främst med hänsyn till den frivilliga landstormsrörelsen
sannolikt skulle bliva en följd av att officerarna utestängdes
från landstormsområdesbefattningarna. Den hjälp och det stöd de kunde
lämna landstormsföreningarna, icke minst då det gällde rekryteringen med
lämpliga befälsämnen, borde icke underskattas. Förbundet har av dessa och
andra skäl ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande befattningar — såsom för
närvarande — borde avses för officerare eller underofficerare.
Svenska under officers förbundet har funnit det ändamålsenligt, att — efter
genomförandet av den centralisering av landstormsorganisationen till varje
infanteriregemente, som av försvarskommissionen föreslagits — underofficerare
avsåges såsom landstormsområdesbefälhavare. De begränsade arbetsuppgifter
såsom landstormsområdesbefälhavare, vilka efter centraliseringen
skulle komma att återstå, syntes med fördel kunna lösas av underofficerare i
reserven, från sin aktiva tjänst förtrogna med arbete av detta slag.
Yad försvarskommissionen anfört beträffande nödvändigheten av en ytter- Departementsligare
centralisering till inskrivningsbefälhavarna av förberedelserna för land- chefen.
stormens mobilisering synes äga sin riktighet.
En centralisering av landstormsärendena i den omfattning kommissionen
föreslagit lärer emellertid, på sätt kommissionen anfört, nödvändiggöra inrättandet
av en för vederbörligt inskrivningsområdes samtliga landstormsområden
gemensam landstormsmobiliseringsexpedition med en pensionerad
officer, företrädesvis regementsofficer, som mobiliseringsofficer. Denne bör
lyda direkt under inskrivningsbefälhavaren och upptagas å vederbörligt infanteriregementes
stat.
På sätt kommissionen anfört lärer det dock bliva nödvändigt att för vissa
smärre uppgifter bibehålla det nuvarande landstormsområdesbegreppet, låt
vara att vissa områden måhända böra sammanslås eller eljest till storleken
regleras. Att, såsom kommissionen föreslår, för framtiden utesluta officerare
i reserven från befattningarna såsom landstormsområdesbefälhavare,
synes mig däremot, i likhet med de militära myndigheter, vilka uttalat sig i
frågan, mindre välbetänkt. Vid placering av landstormsområdesbefälhavare
252
Kungl. Majus proposition nr 225.
böra, såsom bland andra chefen för generalstaben framhållit, arten och omfattningen
av de uppgifter, som föreligga inom de olika landstormsområdena,
vara avgörande för valet av befälhavare. Jag ansluter mig sålunda till den
av nyssnämnde chef uttalade åsikten, att landstormsområdesbefälhavare bör
vara officer eller underofficer i reserven.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag,
att å staten för varje infanteriregemente uppföres ett arvode för en pensionerad
officer såsom mobiliseringsofficer för inskrivningsområdets landstorm,
samt
att såsom landstormsområdesbefälhavare avses officer eller underofficer i
reserven.
I fråga om landstormsförrådsförvaltarna förutsätter jag ingen ändring i
nu gällande bestämmelser.
Överkomniendantskapet i Stockholm.
Chefen för östra arméfördelningen är enligt nu gällande bestämmelser i
fredstid Överkommendant för Stockholms garnison. Ur i Stockholm förlagt
truppförband stå till hans förfogande för ordnandet och övervakandet av den
allmänna garnisonstjänsten en regementsofficer och — i viss utsträckning —
en kompaniofficer.
Vid mobilisering indrages denna organisation och ett särskilt organiserat
kommendantskap i Stockholm träder i dess ställe.
Det har av försvarskommissionen ansetts uteslutet, att vid mobilisering en
enda person (militärområdesbefälhavaren) skulle samtidigt kunna sörja för
såväl hela militärområdets försvar som för bevakningstjänsten inom huvudstaden.
Enligt kommissionens mening borde i fråga om Stockholm liksom i
övrigt beträffande det territoriella försvaret eftersträvas största möjliga överensstämmelse
mellan freds- och krigsorganisation. Kommissionen har därför
förordat inrättandet redan i fredstid av en befattning som kommendant i
Stockholm.
Då kommendanten under alla förhållanden vid och efter mobilisering måste
kvarbliva i Stockholm, skulle det icke bliva möjligt att uppdraga denna befattning
åt någon aktiv officer vid truppförband i Stockholm. Då vidare kommendantsbefattningen
i fred med hänsyn till planläggningsarbetet för bevakningstjänsten
inom huvudstaden knappast kunde förenas med aktiv tjänst, borde
en av andra göromål icke upptagen person avses för befattningen i fråga. En
särskild arvodesbefattning, avsedd för pensionerad officer, borde därför inrättas.
Av flera skäl har kommissionen ansett, att kommendanten borde innehava
överstes grad. Det syntes därför lämpligt, att för befattningen i fråga
avsåges en pensionerad regementschef med arvode i likhet med militärområdesbefälhavare
eller 6 000 kronor för år.
Kommendanten borde i fred stå direkt under chefen för IV (östra) arméfördelningen,
i krig under militärbefälhavaren.
En permanent befattning såsom adjutant vid kommendantskapet borde enligt
kommissionens mening inrättas. Kommissionen har därför förordat in
-
253
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
rättandet av en arvodesbefattning såsom adjutant med arvode. För nämnda
befattning borde avses en pensionerad kapten.
Med anledning av det sålunda anförda har försvarskommissionen föreslagit,
att överkommendantskapet i Stockholm i fred skulle erhålla följande
sammansättning:
Överkommendant, chefen för IV. fördelningen,
kommendant: pensionerad regementschef med arvode,
adjutant: pensionerad kapten med arvode.
De två sistnämnda borde uppföras i staten för fördelningsstaber m. m.
Till kommissionens förslag örn inrättande redan i fredstid av en befattning Departementssom
kommendant i Stockholm ävensom av en permanent befattning såsom chefen.
adjutant vid kommendantskapet finner jag mig böra lämna min anslutning.
Jag föreslår sålunda, i likhet med kommissionen,
att för en kommendant i Stockholm inrättas en beställning, avsedd för pensionerad
officer, som tidigare varit regementschef, samt att för en adjutant
vid kommendantskapet inrättas en beställning, avsedd för en pensionerad
kapten.
I enlighet med lönenämndens förslag lärer arvodet till kommendanten böra
sättas till 5 100 kronor örn året. Adjutantens arvode lärer på vanligt sätt böra
beräknas till 3 180 kronor.
Platsbefälet i Karlsborg.
Enligt nu gällande bestämmelser är chefen för Karlsborgs artilleriregemente
platsbefälhavare i Karlsborg. Till sitt förfogande har han en stab,
bestående av
1 förvaltningsofficer, pensionerad officer vid fortifikationen,
1 tjänstgörande officer, officer vid Karlsborgs artilleriregemente,
1 garnisonspastor samt
2 förvaltningsunderofficerare, pensionerade underofficerare vid fortifikationen.
Förvaltningsofficeren och förvaltningsunderofficerarna äro uppförda i
staten för officerare och underofficerare med vederlikar m. fl. vid fortifikationen
samt garnisonspastorn i staten för Karlsborgs artilleriregemente.
Med hänsyn till de uppgifter, som åligga platsbefälhavaren i Karlsborg
framför allt vid mobilisering och i krig, borde enligt för svar skommissionens
mening platsbefälet alltjämt bibehållas.
I och med inrättandet av en fortifikationsstyrelse, varom försvarskommissionen
framlagt förslag, borde emellertid vissa ändringar vidtagas beträffande
platsbefälsstaben, vilken enligt kommissionens åsikt framdeles borde
utgöras av
1 tjänstgörande officer, kompaniofficer vid Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente,
1 arbetschef, kapten vid fortifikationen, samt
1 garnisonspastor uppförd i staten för Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente.
254
Departements
chefen.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
I likhet med kommissionen anser jag, att platsbefälet i Karlsborg alltjämt
bör bibehållas. Någon ändring i platsbefälsstaben synes icke nödvändig; den
bör sålunda fortfarande bestå av
1 förvaltningsofficer, pensionerad officer, fortifikationsutbildad,
1 tjänstgörande officer, kompaniofficer vid Karlsborgs luftvärnsregemente,
1 garnisonspastor samt
2 förvaltningsunderofficerare, pensionerade underofficerare med arvoden.
Förvaltningsofficeren och förvaltningsunderofficerarna böra uppföras i
staten för arméfördelningsstaber m. fl. samt garnisonspastorn i staten för
Karlsborgs luftvärnsregemente.
Militärassistenter vid länsstyrelserna.
Enligt år 1914 utfärdade förordningar åligger det Konungens befallningshavande,
bland annat, att vid krig eller krigsfara svara för mobiliseringsunderrättelsernas
snabba spridande, att i vissa fall övervaka värnpliktskontingenternas
transporter, inkvartering, förplägnad m. m., att upprätthålla
ordningen, att öva tillsyn över utlänningar, att tillse tillgodoseendet av krigsmaktens
rekvisitioner, att vidmakthålla vägförbindelser, att förbereda och
stödja den militära sjuk- och veterinärvårdstjänsten m. m.
För utförandet av förberedelsearbetet i fred samt för genomförandet av
förberedelserna vid krig eller krigsfara står enligt nu gällande bestämmelser
icke någon personal med militär sakkunskap till Konungens befallningshavandes
förfogande.
Försvar skommissionen har framhållit, hurusom det Konungens befallningshavande
påvilande förberedelsearbetet i fredstid för fullgörande av nyss relaterade
åligganden vid krig eller krigsfara redan nu vore så omfattande, att
länsstyrelserna ofta saknade möjlighet att utföra detta förberedelsearbete utan
biträde av sakkunnig militär personal.
Sedan det numera enligt särskilda bestämmelser ålåge Konungens befallningshavande
att jämväl biträda vid luftförsvarets ordnande och vidtaga vissa
förberedande åtgärder härutinnan, skulle tillgång till militär sakkunskap
komma att i ännu högre grad än hitintills bliva erforderlig.
Försvarskommissionen har på grund härav funnit det nödvändigt, att tillgången
på militär arbetskraft hos länsstyrelserna säkerställdes.
Detta borde enligt kommissionens mening ske genom inrättande av särskilda
arvodesbefattningar i länsstyrelserna, avsedda för pensionerade officerare.
Befattningshavarna — en för varje län — borde lämpligen benämnas
militärassistenter vid länsstyrelserna. Det för varje befattning avsedda arvodet
har synts försvarskommissionen böra bestämmas till samma belopp, som nu
utginge till flertalet rullföringsbefälhavare, eller 3 180 kronor för år. Kostnaderna
för dessa arvoden syntes kommissionen naturligen böra bestridas av
medel under socialdepartementets huvudtitel.
Huru de föreslagna befattningshavarna borde infogas i den militära organisationen,
syntes kommissionen böra tillkomma Kungl. Majit att bestämma.
255
Kungl. Majus proposition nr 225.
Chefen för generalstaben Ilar ansett den av kommissionen föreslagna åtgärden
särskilt med hänsyn till planläggningen av luftförsvaret vara av sådan
betydelse, att den med det snaraste borde komma till stånd. Enär, såsom
kommissionen även förordat, kostnaderna för arvoden till här ifrågavarande
militärassistenter borde bestridas av medel under socialdepartementets huvudtitel,
kunde organisationens genomförande ske oberoende av beslut örn ny
härordning.
Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser hava i sina yttranden vitsordat,
att behov komme att föreligga av militära biträden vid länsstyrelserna.
Från ett stort antal av länsstyrelserna har uttalats, att behovet av militära
biträden redan under nuvarande förhållanden varit kännbart. Från vissa håll
har sålunda framhållits, att arbetet med mobiliseringsförberedelserna krävde
stor omständlighet och precision samt toge avsevärd tid i anspråk Vid åtskilliga
länsstyrelser hade redan under nuvarande förhållanden anlitats militär
sakkunskap, som ställts till disposition. Detta hade dock kunnat ske endast tillfälligtvis,
då tillräckliga medel icke kunnat disponeras för ändamålet. — Såväl
Överståthållarämbetet som ett stort antal länsstyrelser hava uttryckligen
framhållit, att anställandet av militärassistenter bleve ofrånkomligt i och med
att länsstyrelserna ålades ytterligare uppgifter med avseende på det civila luftskyddet.
— Behovet av militär sakkunskap har i yttrandena i allmänhet angivits
såsom permanent. Härvidlag hava dock vissa länsstyrelser givit uttryck
för något divergerande åsikter. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län
anfört, att militärassistenterna säkerligen under en längre period av nyorganisationen
komme att vara helt upptagna därmed, men det kunde icke med säkerhet
bedömas, i vad mån, sedan organisationen genomförts och det således
gällde att följa och kontrollera densamma, behov komme att kvarstå av en permanent
tjänstgörande militärassistent. Länsstyrelsen i Gotlands län
har anfört, att behovet av militärassistent visserligen blivit alltmera kännbart,
men att försvarskommissionen syntes hava avsevärt överskattat detsamma, då
den utgått från att biträdet skulle få full sysselsättning året örn. — I allmänhet
hava inga erinringar rests mot förslaget, att pensionerade officerare avsetts för
de ifrågavarande befattningarna. Dock har länsstyrelsen i Östergötlands
1 ä n anfört, att då den huvudsakliga uppgiften syntes bliva att tjänstgöra som
konsulterande biträde åt resp. länsstyrelser i fråga örn det civila luftskyddet
och eventuellt den ekonomiska försvarsberedskapen, det kunde ifrågasättas,
örn en pensionerad officer i allmänhet kunde anses besitta de kvalifikationer,
som gjorde honom lämpad för ett dylikt uppdrag.
Vid framläggande av innevarande års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,
har jag uttalat den uppfattningen, att det med hänsyn till omfattningen
av det krigsförberedelsearbete, som redan nu påvilar länsstyrelserna och som
lärer komma att väsentligt ökas i samband med luftförsvarets ordnande, torde
bliva nödvändigt att i viss utsträckning ställa militär personal till länsstyrelsernas
förfogande. I detta sammanhang ansåg jag mig — utan att vilja taga
ståndpunkt till spörsmålet örn från vilken huvudtitel kostnaderna framdeles
Departements
chefen.
256
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
skola bestridas — även böra tillstyrka, att vissa medel under fjärde huvudtiteln
finge under instundande budgetår disponeras för rese- och traktamentsersättning
för ifrågavarande ändamål.
Att i samband med en mera utvecklad organisation av förberedelsearbetet
på det civila luftskyddets område länsstyrelserna komma att i än högre grad
än hittills få sig arbete pålagt, som kräver tillgång till mera permanent militär
sakkunskap, synes mig i likhet med försvarskommissionen stå klart. Huruvida
den av försvarskommissionen föreslagna åtgärden därvidlag är den lämpligaste,
anser jag mig emellertid icke kunna i sakens nuvarande läge taga ståndpunkt
till. Frågan sammanhänger nämligen otvivelaktigt såväl med spörsmålet örn
sättet för ordnande av det civila luftskyddet överhuvud som med länsstyrelsernas
allmänna organisationsproblem. Den förra frågan lärer komma att
inom en nära framtid bliva föremål för särskild utredning. Frågan örn länsstyrelsernas
organisation befinner sig redan under utredning av särskilda för
ändamålet tillkallade sakkunniga. Innan i varje fall den sistnämnda utredningen
fullföljts, torde det knappast vara möjligt att taga slutlig ställning till
spörsmålet örn anställande av permanent verksamma militärassistenter vid
länsstyrelserna. I avvaktan härpå lärer det behov av militärt biträde, som tid
efter annan må uppstå, kunna såsom hittills tillgodoses genom tillfälliga kommenderingar
eller på annat lämpligt sätt. Sättet för gäldande av härför erforderliga
medel lärer icke i detta sammanhang behöva upptagas till närmare
behandling.
E. Den militära personalens rekrytering:.
Allmänna grunder.
Enligt nuvarande organisation rekryteras armén dels med fast anställd och
därmed jämförlig personal, dels med värnpliktiga.
Den fast anställda personalen anställes på frivillighetens väg och bindes
vid sin tjänst genom fullmakt, konstitutorial, förordnande eller kontrakt.
Denna personal avses dels att bestrida de befattningar, som för förvaltningen
och utbildningen i fred ansetts oundgängligen erforderliga, dels att vid mobilisering
fylla det ökade behov, som då uppstår och som icke kan fyllas med
värnpliktig personal.
De värnpliktiga, som tillföras armén genom värnpliktslagens bestämmelser,
utgöra vid mobilisering arméns huvuddel och bestrida därvid samtliga de befattningar,
som de på grund av sin utbildning kunna anses hava förutsättningar
att fylla. I fredstid tages denna personalgrupp i anspråk främst för
sin egen utbildning men jämväl för att i begränsad utsträckning möjliggöra
vidmakthållandet av en viss försvarsberedskap.
Försvarskommissionen har undersökt de olika möjligheter, som kunde stå
till buds att ordna arméns rekrytering. Kommissionen har därvid kommit till
den slutsatsen, att, bortsett från andra faktorer, redan på grund av den storleksordning,
som krävdes för armén, ett fortsatt tillämpande av den allmänna
värnpliktens grundidé vore det enda system, som kunde säkerställa en erfor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 257
derlig rekrytering. Endast genom detta system kunde det kvantitativa elementet
inom härorganisationen tillgodoses.
Beträffande det kvalitativa elementet syntes förhållandena mera komplicerade.
För viktigare befälsbefattningar och för vissa högre befattningar,
vilka på innehavaren ställde fordringar på så högt driven yrkesskicklighet,
att den endast kunde förvärvas genom mångårig träning, kunde värnpliktsprincipen
knappast med fördel tillämpas. För att kunna tillgodose fordringarna
på arméns kvalitet måste därför — liksom hittills — en viss del av
personalen anskaffas på frivillighetens väg såsom vid armén fast anställd.
Vid framläggandet av förslag till ett för svenska förhållanden ändamålsenligt
system för arméns rekrytering har det synts kommissionen lämpligt
såväl att bygga på de äldre traditioner, vilka visat sig leda till goda resultat,
som att tillvarataga de erfarenheter, vilka under senare tider vunnits beträffande
rekryterings- och utbildningsproblemen. Av sociala och ekonomiska
skäl vore det samtidigt nödvändigt att icke göra den allmänna värnplikten
i fredstid mera betungande än som vore oundgängligen erforderligt med
hänsyn till fordringarna på truppförbandens användbarhet vid mobilisering.
Kommissionen har understrukit, hurusom, med hänsyn till sistnämnda förhållanden,
spörsmålet örn tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga utgjorde
det centrala i hela rekryteringsproblemet. Detta spörsmål kunde dock
icke betraktas isolerat från frågan örn den fast anställda personalens plats i
organisationen, då ju en riklig tillgång på dylik personal inom vissa gränser
skulle medgiva en kortare tjänstgöringstid för de värnpliktiga, medan en lång
tjänstgöringstid för de sistnämnda å andra sidan minskade behovet av stampersonal.
Kommissionen har som ett minimikrav på flertalet av de värnpliktiga uppställt
den fordran, att de skola kunna fylla sin plats i krigsorganisationen såsom
meniga soldater. För alla befälsposter skulle då avses fast anställd eller
f. d. fast anställd personal. Av ekonomiska m. fl. skäl ansåge dock kommissionen
det icke möjligt att fullt konsekvent tillämpa detta system. Vissa värnpliktiga
måste såsom hittills utbildas i befälstjänst. Då i stort sett endast
goda erfarenheter vunnits i fråga örn möjligheterna att för detta ändamål utnyttja
»studenter och likställda», räknade kommissionen med särskild befälsutbildning
för i första hand denna värnpliktskategori, varjämte det jämväl
vore nödvändigt att räkna med möjligheten att i viss utsträckning rekrytera
befälsgraderna även med värnpliktiga ur gruppen »underbefäl eller fackmän».
Återstående befälsbehov, det som sålunda icke kunde fyllas på den allmänna
värnpliktens väg, måste liksom hittills tillgodoses medelst fast anställd eller
f. d. fast anställd personal.
Chefen för generalstaben har i denna fråga bland annat uttalat följande:
De grundläggande principer för arméns rekrytering, som för närvarande
tillämpas, och som av försvarskommissionen föreslagits skola gälla jämväl
inom den nya härordningen, äro, såsom verkställda undersökningar visat, de
enda godtagbara för tillgodoseende inom en rimlig kostnadsram av det kvantitativa
behovet av lantstridskrafter. Det bör beaktas, och har även av kom
Biliang
till riksdagens protokoll 1956. 1 sami. Nr 225. 217 30 17
258
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
missionen framhållits, att möjligheten att härvid använda den allmänna värnplikten
såsom rekryteringsgrund väsentligen är beroende på tjänstgöringstidens
längd, ävensom att denna i sin tur inverkar på kraven beträffande den
fast anställda personalens omfattning.
Mot de av försvarskommissionen föreslagna principerna för arméns rekrytering
synes intet vara att erinra. Den kvantitativa minskning av arméns
styrka, som föreliggande förslag innebär i förhållande till det av försvarskommissionen
framlagda förslaget, är icke av den omfattning, att den kan
inverka ändrande på dessa principer.
Fast anställd personal.
Arméns fast anställda personal kan indelas i två huvudgrupper, nämligen
personal på aktiv stat och reservpersonal. Härtill kommer
den personal, som i samband med genomförandet av nuvarande försvarsordning
överfördes från aktiv stat till övergångsstat, samt arméns övertaliga
personal. En särskild personalgrupp utgöra därjämte 1 a n dstormsofficerarna.
Den fast anställda personalens rekrytering.
Personal på aktiv stat.
Enligt nuvarande organisation utgöres personalen på aktiv stat av militär,
civilmilitär och civil personal. För den civilmilitära och
civila personalen redogöres i senare sammanhang.
Den militära personalen på aktiv stat omfattar officerare,
underofficerare och manskap, sistnämnda grupp uppdelad
i underbefäl och volontärer, av vilka vissa benämnas beställningsmän. Till
den militära personalen hänföres även musikpersonalen.
Officerspersonalens rekrytering sker, vad lägsta officersgraden beträffar, i
regel bland de officersaspiranter, vilka erhållit avgångsbetyg från krigsskolansofficerskurs,
övriga officersgrader rekryteras genom befordran från lägre.
Luftvärnsartilleriets officerare rekryteras dock genom överflyttning av officerare
från det övriga artilleriet, varvid ett särskilt passagesystem tillämpas.
Underofficerspersonalen rekryteras i regel bland underbefäl, som erhållit
avgångsbetyg från arméns underofficersskola.
Officerare och underofficerare kvarstå i regel i sina befattningar, till dess
de i samband med uppnådd pensionsålder erhålla avsked.
Manskapspersonalen antages medelst kontrakt såsom volontärer. Kontraktstiden
omfattar i allmänhet tre år, varefter rekapitulation kan ske för en
tid av ett halvt till två år en eller flera gånger, dock högst intill en levnadsålder
av för obefordrad volontär 28 år och för underbefäl 34 år. Efter genomgångna
skolor sker befordran till och inom underbefälsgraderna. Vissa volontärer
och underbefäl förordnas såsom beställningsmän.
Beträffande musikpersonalen — musikdirektörer samt personal av under -
259
Kungl. Majus proposition nr 225.
officers och manskaps tjänsteställning — gälla i fråga om anställning och
avgång ur tjänst m. m. i huvudsak samma grunder som beträffande underofficerare
och manskap.
Reserrpersonalen.
Arméns reservpersonal består av personal på reservstat och personal i
arméns reserver. Till arméns reservpersonal lärer ock få räknas officerarna
vid väg- och vattenbyggnadskåren.
Reservstaten infördes i armén genom 1914 års härordning för att begränsa
den ökning av den aktiva kadern, som ur mobiliseringssynpunkt vid denna
tidpunkt eljest ansågs erforderlig. Vid framläggandet av 1925 års försvarsproposition
befanns det emellertid av kostnadsskäl nödvändigt att begränsa
reservstaten med omkring 300 beställningar under det antal, som skulle motsvara
mobiliseringsbehovet. I enlighet med det beslut, som på grund av nyssnämnda
proposition fattades, skulle reservstaterna för närvarande omfatta
följande antal beställningar, nämligen
reservstaten för officerare och underofficerare:
2 överstebeställningar,
46 majorsbeställningar,
260 kompaniofficersbeställningar och
65 underofficersbeställningar, samt
reservstaten för fältläkarkåren:
1 fältläkarbeställning och
2 regementsläkarbeställningar.
Personal på reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga
eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande
av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt därutöver i fred:
regementsofficer i högst 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden,
kompaniofficer efter fyllda 43 år och underofficer efter fyllda 42 år i högst
50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden,
kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43 år, underofficer intill
fyllda 42 år samt läkare efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under loppet
av varje tvåårsperiod av tjänstetiden,
kompaniofficer intill 37 år och läkare intill fyllda 48 år högst 100 dagar
under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.
Enligt riksdagsbeslut 1925 skulle ifrågavarande fredstjänstgöring ändras
för samtliga kategorier till 45 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av
tjänstgöringstiden.
1925 års beslut rörande reservstaten har ännu icke genomförts. Först när
personalen på övergångsstat minskats i antal under det för reservstaten beslutade
antalet, skulle 1925 års reservstat nytillsättas. På grund av särskilda
i statsverkspropositionen angivna skäl beslöt emellertid 1935 års riksdag att
i viss utsträckning återbesätta reservstaten.
Personal på reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels på grund av
260
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
otjänstbarhet och dels efter uppnående av den ålder, som före ikraftträdandet
av militära tjänstepensionsreglementet berättigat motsvarande personal på
aktiv stat till avgång med fyllnadspension. Efter övergången till pensionsstat
äro vederbörande skyldiga att kvarstå i arméns reserver under samma
tider, som gälla för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med
ålderspension.
Arméns reserver av befäl utgöras enligt för närvarande gällande bestämmelser
av
generalitetets reserv,
arméfördelningarnas, militärområdenas och östra brigadområdets
reserver samt
regementenas reserver.
Generalitetets reserv utgöres av pensionsavgångna officerare av
generalitetet.
Ifrågavarande officerare äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda
70 år, örn de blivit pensionsberättigade vid 65 år, men i annat fall intill fyllda
65 år. De äro skyldiga att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest inkallas
för rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens
krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen
kan bliva anbefalld.
Arméfördelningarnas, militärområdenas och östra
brigadområdets reserver utgöras av vissa regementsofficerare,
vilka avgått från beställning på aktiv stat (övergångsstat, reservstat) med fyllnadspension,
ålderspension, förtidspension eller reservstatspension. Till denna
grupp höra även övertaliga truppförbands reserver, rörande vilka dock gäller
vad som föreskrivits för personal i regementenas (kårernas) reserver. De,
som innehava tjänstegrad såsom officerare vid generalitetet, medräknas icke
i här ifrågavarande reserver.
Till förevarande reserver hörande officerare äro skyldiga att kvarstå intill
fyllda 65 år och hava samma tjänstgöringsskyldighet som officerare tillhörande
generalitetets reserv.
Den största gruppen av arméns reserver utgöres av regementenas
(kårernas) reserver1. Dessa bestå av officerare, underofficerare, underbefäl
och civilmilitär personal.
Officerspersonalen utgöres av tre särskilda kategorier, nämligen
a) officerare (musikdirektörer), vilka med fyllnadspension, ålderspension,
förtidspension eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat
(övergångsstat, reservstat), så framt de icke, enligt vad förut nämnts, äro att
räkna till arméfördelningarnas reserver (pensionsavgångna);
b) officerare, som vid eller efter avgång från beställning på aktiv stat (övergångsstat,
reservstat) utan rätt till pension på ansökan vunnit inträde i regementes
(kårs) reserv (förtidsavgångna);
1 Vad i det följande sägs gäller i tillämpliga delar även generalstaben, fortifikationen,
trängen och intendenturkåren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 261
c) officerare, vilka inom regementes (kårs) reserv vunnit sin första officersanställning
(i reserven utnämnda).
För var och en av dessa olika kategorier gälla särskilda bestämmelser i
fråga örn tid för kvarstående i reserven, tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner.
Liksom officerspersonalen utgöras jämväl underofficerarna i reserven
av tre kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna
och i reserven utnämnda.
Underbefäl i reserven utgöras av
underbefäl, vilka vid eller efter avgång från beställning på aktiv stat
efter ansökan vunnit anställning i regementes (kårs) reserv; samt
värnpliktiga, vilka efter att hava genomgått underbefälsutbildning,
på ansökan befordrats till underbefälsbeställning i regementes (kårs) reserv.
Arméns övergångsstat.
Arméns övergångsstat utgöres av officerare, underofficerare och civilmilitär
personal, som enligt riksdagsbeslut 1925 frivilligt eller tvångsvis överförts
till nämnda stat.
Personal, som frivilligt överförts, är intill fyllda 50 år under varje tvåårsperiod
tjänstgöringsskyldig ett dagantal, som motsvarar en repetitionsövning
vid vederbörligt truppslag. De äro därjämte skyldiga att tjänstgöra
i krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan
övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av
beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld.
Personal, som tvångsvis överförts, är underkastad full tjänstgöringsskyldighet
och skall i fred årligen tjänstgöra ett dagantal, som motsvarar en
repetitionsövning vid vederbörligt truppslag.
För var och en av dessa kategorier gälla särskilda bestämmelser i fråga
örn uppflyttning i högre tjänsteklass och avlöningsförmåner.
Arméns övertaliga personal.
Arméns övertaliga personal utgöres av surnumerära fänrikar, surnumerära
underlöjtnanter och surnumerära sergeanter samt officerare, underofficerare
och civilmilitär personal, vilka erhållit avsked från beställning på aktiv stat
med tillstånd att såsom lönlösa kvarstå i regemente. Dessutom räknas
enligt gällande författning till övertalig personal auditörer i regemente och
vice auditörer.
I regemente kvarstående officer eller underofficer är skyldig att årligen
fullgöra en repetitionsövning. De äro därjämte skyldiga att tjänstgöra i
krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sadan
övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning
av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld.
Landstormsofllcerare.
Landstormsofficerare utgöras i fredstid av viss värnpliktig eller frivillig
personal, som efter föreskriven utbildning förordnats såsom landstormsofficerare.
Kungl. May.ts proposition nr 225.
Landstormsrekryteringen består däri, att vederbörande arméfördelningschef
till landstormsunderlöjtnant, landstormslöjtnant eller landstormskapten
skriftligen för högst två år (för landstormskapten högst tre år) i sänder förordnar
härför lämplig person, som uppnått för landstormen stadgad men icke
55 års levnadsålder, och äger viss föreskriven militär kompetens. Något vederlag
i sin egenskap av landstormsofficer — vare sig i form av lön, pension,
naturaförmåner eller dylikt — erhåller den förordnade under fredstid icke
av staten.
Försvarskommissionen har beträffande sättet för rekryteringen av den
militära personalen på aktiv stat i stort sett icke förutsatt
någon ändring. För rekrytering av luftvärnsartilleriets officerare föreslår
dock kommissionen, att, i motsats till vad som nu sker, samma principer skola
tillämpas som vid övriga truppslag.
Icke heller beträffande reservpersonalen har kommissionen förutsatt
några mera genomgripande förändringar. Kommissionen har emellertid
redan i detta sammanhang framhållit, hurusom en fullgod och fulltalig rekrytering
av den av kommissionen föreslagna reservstaten — för vilken
en närmare redogörelse lämnas senare — enligt kommissionens mening vore
en synnerligen betydelsefull förutsättning för att linjetruppförbanden skulle
erhålla den inre fasthet, som vore nödvändig för att de skulle kunna lösa
dem i fält åliggande uppgifter. — I fråga örn väg- och vattenbyggnadskårens
rekrytering har kommissionen framlagt vissa förslag, för
vilka redogöres i annat sammanhang.
Beträffande personalen i arméns reserver har kommissionen
i avseende på personalen i generalitetets reserv förutsatt, att hittills
gällande bestämmelser i stort sett skulle bibehållas. I samband med att
de nuvarande arméfördelningsområdena i enlighet med försvarskommissionens
förslag skulle benämnas militärområden, borde personal i arméfördelningens
reserv hänföras till personal i militärområdes reserv. Personal i
truppförbandens reserver har förutsatts skola överföras dit eller
anställas där i stort sett efter hittills gällande grunder.
Beträffande landstormsofficerare — vilka enligt kommissionens
mening framdeles borde hänföras till arméns reservpersonal — har kommissionen
framhållit, att denna rekryterings fortvaro vore ett betydelsefullt försvarsintresse.
Rekryteringen av landstormsofficerare vore emellertid helt avhängig
av det utbildningsarbete, som bedreves inom landstormsrörelsen. I
syfte att underlätta detta arbete borde enligt kommissionens mening åtgärder
av statsmakterna vidtagas, varom kommissionen i annat sammanhang framlagt
förslag.
För övrigt har kommissionen funnit de nu gällande grunderna för landstormens
rekrytering ändamålsenliga.
Icke heller i fråga örn arméns övertaliga personal Har av
kommissionen förutsatts några förändringar.
263
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beträffande slutligen övergångsstaten har kommissionen ansett,
att överflyttande till densamma i samband med den nya härordningens genomförande
endast borde ske i begränsad omfattning. Den fast anställda personalen
vid de regementen, som av kommissionen avsetts att indragas, borde
i allmänhet överflyttas till andra truppförband.
Nu gällande grunder för rekryteringen av den militära person a- Departementslen
på aktiv stat böra även enligt min mening bibehållas oförändrade. cWen.
Beträffande rekryteringen av luftvärnsartilleriets officerare biträder jag likaledes
kommissionens förslag. Då jag i ett senare sammanhang kommer att
närmare ingå på reservstatens omfattning m. m., vill jag i denna
fråga nu endast framhålla, dels att jämväl den av mig förutsatta krigsorganisationen
bygger på befintligheten i fred av en såväl i kvantitativt som kvalitativt
hänseende väl tillgodosedd personalkategori av detta slag, dels att jag,
av skäl som senare komma att närmare angivas, förutsätter viss ändring beträffande
grunderna för rekryteringen av underofficerare på reservstat.
Beträffande arméns reserver av befäl, vilka likaledes, fastän
ur andra synpunkter, komma att av mig ytterligare upptagas till behandling
i ett senare sammanhang, instämmer jag uti det av kommissionen gjorda uttalandet,
att hittills gällande bestämmelser för personalen i generalitetets
reserv i stort böra bibehållas oförändrade.
Till kommissionens förslag beträffande personalen i arméfördelningarnas
reserver — i huvudsak gående ut på, att denna personal
skulle framdeles hänföras till militärområdenas reserver — kan jag däremot
icke ansluta mig. Jag anser nämligen, att dessa reserver alltjämt böra
anknytas till arméfördelningarna eller deras motsvarigheter och icke till deras
territoriella områden. Skillnaden mot försvarskommissionens förslag i detta
hänseende är dock endast formell, sedan jag föreslagit, att samtliga truppförband,
således även de s. k. armétruppförbanden, skola i vissa avseenden
inordnas i arméfördelningarna. Här ifrågavarande personal bör alltså tillhöra
vederbörlig arméfördelnings (övre Norrlands truppers, Gotlands
truppers) reserv.
Till frågan om väg- och vattenbyggnadskårens rekrytering
återkommer jag i samband med kårens organisation över huvud.
Mot kommissionens förslag, att landstormsoff icerare hädanefter
böra hänföras till arméns reservpersonal, har jag intet att erinra.
Försvarskommissionens åsikt, att vid armens omorganisation överflyttning
till övergångsstat endast bör ske i den omfattning, som är oundgängligen
nödvändig, synes mig slutligen riktig.
Jag föreslår sålunda,
att nu gällande grunder för den militära personalens rekrytering i stort
bibehållas oförändrade, dock vad beträffar rekryteringen av underofficerarna
på reservstat med det undantag, som av mig senare kommer att preciseras,
samt
att landstormsofficerare liksom väg- och vattenbyggnadskårens officerare
hädanefter hänföras till arméns reservpersonal.
264
Kungl. Maj;ts proposition nr 225.
Behovet av fast anställd personal.
Såsom tidigare framhållits har grundtanken i det av försvarskommissionen
framlagda förslaget varit, att arméns rekrytering skulle bygga på allmän värnplikt
i all den utsträckning, som vore möjlig under hänsynstagande till å ena
sidan de kvalitativa fordringarna å truppförbandens beskaffenhet och å andra
sidan nödvändigheten att begränsa den personliga värnpliktsbördan i fredstid
till det oundgängligen erforderliga. Enär de värnpliktiga icke lämpligen
kunde utgöra rekryteringskällan för annan än arméns meniga personal samt
viss underbefälspersonal, skulle det för alla återstående befattningar vara
nödvändigt att beräkna fast anställd personal.
Vid beräkning av behovet av den fast anställda personalen har kommissionen
till utgångspunkter tagit, dels de erfarenheter, som kunde dragas av
förhållandena utomlands, framförallt under och efter världskriget, dels de i
vårt eget land under senare år gjorda erfarenheterna. Dessa erfarenheter hade
enligt kommissionens mening givit följande vid handen.
Kompani-(motsvarande) och högre chefer borde med hänsyn till sina uppgifter
vara högt kvalificerade officerare, d. v. s. aktiva eller f. d. aktiva. Detsamma
vore i regel fallet med i staberna ingående officerare. Inom kompani
(motsvarande förband) vid fältförband borde i allmänhet beräknas en aktiv
officer eller officer på reservstat såsom plutonchef, medan övriga plutonchefer
kunde vara reservofficerare. Såsom plutonchefer vid depå borde beräknas
en aktiv subalternofficer per kompani, övriga plutonchefer borde vara
kvalificerade underofficerare eller underofficerskompetenta äldre, aktiva
furirer. Kompaniadjutanter och stabsunderofficerare vid bataljon och regementsstab
skulle i regel beräknas såsom kvalificerade underofficerare. Såsom
plutonchefers ställföreträdare och troppchefer vid fältförbanden borde beräknas
dels underofficerare (i regel reservutnämnda), dels äldre furirer (i
vissa fall utvalda B-klassare).
Såsom gruppchefer och motsvarande samt lägre befattningar måste beräknas
fast anställda eller f. d. fast anställda underbefäl utom i de fall, där,
enligt vad förut anförts, värnpliktig personal ur kategorierna studenter och
likställda samt underbefäl eller fackmän kunde anses tillfyllest.
Vid bevakningsbataljonerna kunde, även ur rent militära synpunkter, kvaliteten
sättas något lägre.
I enlighet med dessa fordringar borde enligt kommissionens mening den
inbördes proportionen melki* befäl av olika kategorier principiellt fastställas.
Sedan med ledning av fältsammansättningen av de olika truppförbanden och
det antal formationer eller delar av sådana, som skulle uppsättas vid fredstruppförbanden,
summan mobiliseringsbehov vid vart och ett av de sistnämnda
uträknats, borde först undanskiljas de befattningar, som kunde bestridas
av reservpersonal. Härvid borde särskiljas de, som kunde utgöras av
pensionerade, och de, som på grund av högre fordringar i framför allt fysiskt
avseende måste utgöras av yngre reservpersonal. På motsvarande sätt borde
förfaras beträffande de ur militär synpunkt mest krävande officers- och underofficersbefattningarna.
I varje särskilt fall borde man undersöka, i vilken
265
Kungl. Majus proposition nr 225.
utsträckning det vore möjligt att tillgodose de kvalitativa kraven medelst officerare
eller underofficerare på reservstat, och sedan detta gjorts skulle återstå
den grupp, som måste utgöras av personal på aktiv stat.
Med tillämpande av dessa beräkningsgrunder har kommissionen uträknat
den ungefärliga procentuella fördelning mellan olika befälsgrader, som erfordrades
för att erhålla en ur militär synpunkt godtaglig kvalitet på linjeförbanden
och dessas depåer.
Försvarskommissionen har emellertid av kostnadshänsyn icke ansett sig
kunna förorda, att de procentsiffror, som sålunda framkommit, skulle vid
kaderberäkningarna i full utsträckning tillämpas beträffande den aktiva officerspersonalens
omfattning vid de mobiliserade truppförbanden. Beräkningssättet
hade måst underkastas vissa modifikationer, varefter kommissionen
kommit fram till det behov för krigsorganisationen av fast anställt befäl av
olika kategorier, som borde vara normerande för bland annat fredskadrernas
beräknande.
Chefen för generalstaben har ansett, att de vid beräkningarna av den fast
anställda personalens styrka använda bedömningsgrunderna i allt väsentligt
syntes hållbara. Ehuru kommissionen sedermera vid deras tillämpande av
ekonomiska skäl tyvärr sett sig nödsakad att vidtaga begränsningar beträffande
den aktiva befälspersonalen, vilket vore särskilt olägligt vid de stridande
truppslagen och i synnerhet vid infanteriet, kunde dock förslaget godtagas
utan uppgivande av ofrånkomliga krav på linjetruppernas operationsduglighet.
En ytterligare minskning av den härför erforderliga kadern vore
däremot icke möjlig.
Inspektören för trängen har uttalat, att infanteriet på grund av sitt dominerande
värde inom svensk försvarsorganisation och de särskilda påfrestningar,
som dessa förband vore utsatta för i fält, hade större behov av kvalificerad
personal än något annat truppslag. Även örn man bibehölle samtliga
infanteriregementen och för varje regemente beräknade den av kommissionen
angivna staten, skulle infanteriets tillgång enligt kommissionens förslag
komma att väsentligt understiga artilleriets. Denna avvägning syntes icke
riktig. Det vore även anmärkningsvärt, att en så stark reducering företagits
i fråga örn ingenjörtrupperna och särskilt trängtrupperna.
De av försvarskommissionen tillämpade principerna för beräknandet av det Departementsför
krigsorganisationen erforderliga befälet av olika kategorier synas mig Stefen.
vara riktiga, och de hava även av mig i motsvarande syfte till huvudsakliga
delar blivit följda. I vissa fall har jag emellertid beträffande de icke stridande
förbanden ansett mig av ekonomiska hänsyn böra vidtaga vissa modifikationer
i principernas tillämpning, dock utan att därigenom enligt mitt förmenande
förbandens användbarhet i fält kommer att äventyras. Bland annat
har jag, såsom tidigare nämnts, ansett, att de s. k. bevakningsbataljonerna
skola kunna utgöras av landstormsförband. Då jag senare vid behandlingen
av de olika truppförbandens inre organisation kommer att tämligen ingående
redogöra för beräkningarna av det till huvudsaklig del på krigsbeliovet
266
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
grundade kaderbehovet i fred vid den av mig förutsatta organisationen, ingår
jag efter det nyss gjorda allmänna uttalandet icke i detta sammanhang på
några detaljberäkningar.
Yärnpliktig personal.
Den värnpliktiga personalens rekrytering.
Enligt gällande värnpliktslag är svensk man värnpliktig från och med det
kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han
fyller 42 år. Antalet årsklasser värnpliktiga, disponibla för arméns rekrytering,
utgör alltså 23.
Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen delas i
första och andra uppbåden. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav 11 år
i första och därefter 4 år i andra uppbådet. Under den tid, värnpliktig icke
tillhör beväringen, tillhör han landstormen. Tjänstetiden i landstormen är
således i regel 8 år.
Såsom av det följande torde framgå, föreligga vissa ur rekryteringssynpunkt
betydelsefulla inskränkningar i den allmänna förfoganderätt över de
värnpliktiga, som nyss angivits.
Då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, må Konungen,
efter statsrådets hörande, till tjänstgöring inkalla beväringens första upjtbåd
eller de större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. Utom rikets
gränser må ifrågavarande uppbåd vid hären användas endast till rikets försvar
och efter det att statsrådet blivit hört samt riksdagskallelse utfärdats.
Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller börjat
angrepp det för rikets försvar finnes nödigt att inkalla beväringens andra
uppbåd eller någon del därav i skilda orter eller vid olika truppslag av
hären, må Konungen därom förordna, sedan han hört statsrådet och, såvida
ej riksdagen är samlad eller inom 30 dagar skall sammanträda, låtit
utfärda riksdagskallelse. Yad sålunda stadgats angående ordningen för andra
uppbådets inkallande har dock icke tillämpning i fråga örn delar därav, vilka
tillhöra Gotlands inskrivningsområde, eller som äro avsedda att utgöra besättningar
i rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra
uppbådet vad som föreskrivits i fråga örn första uppbådet. Utan riksdagens
medgivande må andra uppbådet vid hären icke användas utom rikets gränser.
Sedan beslut fattats att för rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens
första uppbåd eller viss del därav, må Konungen i den ordning, som är
föreskriven för inkallande av beväringens andra uppbåd, för hemortens försvar
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar
därav, som finnas behövliga. Sedan beväringens första uppbåd eller del
därav inkallats för rikets försvar eller under annan tjänstgöring tagits i anspråk
för dylikt ändamål, må Konungen även, efter statsrådets hörande, inkalla
till tjänstgöring sådana delar av landstormen, som erfordras till skydd
för mobilisering av beväringens första uppbåd eller till skydd för särskilt
hotade platser. Landstormsavdelning, som sålunda inkallats, må likväl ej
267
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
hållas samlad längre än högst 15 dagar, såvida ej krig före samma tids utgång
utbrutit. Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande
inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig,
som erhållit sin utbildning vid marinen, må, även utom sagda inskrivningsområden,
användas för kustförsvaret.
De värnpliktiga äro — förutom de icke vapenföra m. fl., vilka äro helt
frikallade från värnpliktens fullgörande under fredstid — enligt gällande bestämmelser
uppdelade i två olika kategorier, nämligen till linjetjänst uttagna
samt ersättningsreserv. Till den förra kategorien uttages det antal värnpliktiga,
som enligt de beräkningar, som verkställdes vid nuvarande härordnings
utformande, ansågs erforderligt för krigsorganisationens säkerställande.
Denna kategori erhåller fredsutbildning och avses att vid inträffande mobilisering
ingå i krigsorganiserade formationer. Ersättningsreserven däremot,
som huvudsakligast bestrider handräckningstjänsten i fredstid, är avsedd att
vid mobilisering ingå i depåerna för att efter utbildning därstädes kunna
dels ersätta avgången vid fälthären, dels vid behov tagas i anspråk för uppsättande
av nya formationer.
Försvar skommissionen har till en början framhållit, hurusom vid ett på
värnplikten grundat rekryteringssystem det vore av stor betydelse, att avvägningen
mellan värnpliktstid, uppbådsindelning och utbildade kontingenter
gjordes på ett sådant sätt, att ändamålet med värnplikten som rekryteringskälla
bleve fullt säkerställt. Krigsorganisationens personalbehov borde vara
grundläggande för de utbildade årskontingenternas storlek och för det antal
årsklasser, som toges i anspråk för organisationens fyllande vid mobilisering.
Ehuru vissa synpunkter enligt kommissionens mening kunde anses tala för
ett annat tillvägagångssätt, förordade dock kommissionen, att beväringen i
dess helhet betraktades som rekryteringskälla för fälthären, i vad rörde dennas
värnpliktiga personal. Det vore emellertid då av vikt, att säkerhet skapades
för att rekryteringskällan kunde utnyttjas i samtliga de fall, då så erfordrades.
Ur den synpunkten borde därför den skillnad undanröjas, som enligt nu
gällande bestämmelser vore rådande i Konungens rätt att till krigst jänstgöring
inkalla beväringens olika uppbåd. Likaledes borde vissa ändringar
vidtagas i förfoganderätten över landstormen ävensom i de värnpliktigas
tjänstetid i landstormsuppbåden. I sistnämnda hänseende har kommissionen
anfört, att de nuvarande restriktionsbestämmelserna beträffande Konungens
rätt att förflytta eller till tjänstgöring beordra landstormen tillhörig värnpliktig
utom visst område icke alltid gjorde det möjligt att för ett visst områdes
försvar avse den styrka av landstorm, som betingades av områdets belägenhet
och betydelse m. m. Landstormens specialtruppförband måste vidare
ofta sammansättas av landstormsman ur flera inskrivningsområden; med nuvarande
bestämmelser kunde emellertid förflyttningar av landstormspersonal
inom så vida gränser, som för detta ändamål erfordrades, icke företagas. De
nuvarande bestämmelserna äventyrade även mobiliseringen av landstormsförbanden
av vissa specialtruppslag. Slutligen skulle det bliva nödvändigt att
snarast möjligt efter mobilisering igångsätta utbildning av landstormsper
-
Departements
chefen.
268 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sonal. Denna utbildning måste för vissa kategorier av befäl och specialmanskap
organiseras centralt på en eller ett fåtal platser inom riket. Detta kunde
nu icke ske. Därest landstormen sålunda skulle kunna fylla de uppgifter,
som enligt kommissionens förslag avsåges att åläggas den, borde § 37 i värnpliktslagen
upphävas.
Chefen för generalstaben har tillstyrkt genomförandet av de ändringar i
värnpliktslagen, som av kommissionen sålunda föreslagits, enär dessa ändringar
vore ett nödvändigt villkor för att den värnpliktiga rekryteringen
skulle kunna fylla sitt ändamål.
De närmare detaljerna av kommissionens förslag beträffande nyss berörda
ändringar i gällande värnpliktslag komma att av mig upptagas till särskild
behandling i det följande. Jag anser mig därför nu endast böra framhålla,
att kommissionens motivering för ett undanröjande av skillnaden i Konungens
rätt att till krigstjänstgöring inkalla beväringens olika uppbåd
av mig i princip godtages. Då även jag förutsätter, att fortfarande en kategoriklyvning
i till linjetjänst uttagna och ersättningsreserven tilldelade vapenföra
värnpliktiga skall äga rum, blir det jämväl vid den av mig avsedda krigsorganisationen
nödvändigt att begagna beväringen i dess helhet såsom rekryteringskälla
för fälthären. Under dessa förhållanden anser jag mig böra lämna
kommissionens förslag i här berörda hänseende min tillstyrkan.
Beträffande nu gällande restriktiva bestämmelser för landstormens
användning har jag tidigare uttalat, att jag i huvudsak delar kommissionens
uppfattning, att ändrade bestämmelser synas påkallade. Jag anser sålunda,
att den för landstormens användning i allmänhet angivna begränsningen till
eget eller angränsande inskrivningsområde bör bortfalla och att landstormen
skall kunna efter behov användas var som helst inom rikets gränser. Jag
kommer att i annat sammanhang framlägga förslag i denna riktning. Till
frågan örn utsträckningen av tjänstgöringstiden i landstormen återkommer
jag i samband med beräknandet av behovet av värnpliktiga, till vilket jag nu
övergår.
Behovet av värnpliktiga.
Beväringen.
I enlighet med nu gällande grunder uttagas till linjetjänst vid hären årligen
23 283 man förutom de värnpliktiga, vilka avlagt studentexamen eller förvärvat
motsvarande kunskapsmått. Till ersättningsreserven uttagas övriga
vapenföra värnpliktiga. Dessa hava i medeltal under åren 1926—1934 utgjort
c:a 14 500 man årligen. Hed nu tillämpat inkallelsesystem och av riksdagen
fastställt antal tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven kan emellertid endast
omkring halva detta antal beräknas bliva inkallat till fredstjänstgöring.
Försvarskommissionen har framhållit, att man vid beräknandet av storleken
av de kontingenter, som årligen måste utbildas för att ur beväringens
första och andra uppbåd kunna fylla fältarméns behov av meniga soldater,
till en början måste beakta, att av de till förfogande stående årsklasserna de
269
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
två yngsta icke kunde anses påräkneliga för fältförbanden. Dessa senare
skulle därför kunna rekryteras ur de återstående 13 årsklasserna. Vidare
komme årsklassernas storlek att undergå en minskning alltifrån det år de
värnpliktiga underginge inskrivning intill den tidpunkt de överfördes till
landstormen. Denna minskning vöre, enligt vad statistiken utvisade, så stor,
att man vid inkallandet av tredje—femtonde årsklasserna endast kunde räkna
med en tillgång av 9-s gånger storleken av den kontingent, som inryckt till
första tjänstgöringen. Härutöver måste av olika anledningar räknas med ett
mobiliseringsavdrag av minst 10 %. I enlighet härmed erhölles en viss
reduktionsfaktor mellan mobiliseringsbehov och inskrivningskontingent.
Därest det för mobilisering erforderliga antalet värnpliktiga dividerades med
reduktionsfaktorn, erhölles storleken på den kontingent, som årligen måste
inskrivas till linjetjänst, därest truppförbandens rekrytering med värnpliktiga
skulle säkerställas.
Enär enligt det av kommissionen framlagda härordningsförslaget överensstämmelse
icke vore rådande mellan krigs- och fredsorganisationerna, utan
de i fredstid befintliga truppförbanden i åtskilliga hänseenden vore att betrakta
som moblliseringscentraler icke blott för ifrågavarande truppförband
själva samt deras depåer, utan jämväl för de fälttruppförband, staber o. s. v.,
vilka i fredstid saknade egna kadrer, måste mobiliseringsbehovet av värnpliktiga
för de sistnämnda läggas till det personalbehov, som erfordrades för
att fredstruppförbanden själva skulle kunna uppbringas till fältstyrka. Härtill
skulle ytterligare behöva läggas ett behov av utbildad ersättningspersonal
för de första krigsmånaderna.
Enligt inom kommissionen verkställda detaljerade beräkningar erfordrades
för att enligt här anförda grunder säkerställa arméns rekrytering1 med
värnpliktig menig personal, utbildad i linjetjänst,
en årlig inskrivningskontingent av tillhopa 24 435 man. I infanteriets inskrivningskontingent
— av kommissionen beräknad till 15 547 man — hade
inräknats 600 man, vilka beräknades vid mobilisering tilldelas trängtrupperna,
men som — för att bland annat möjliggöra en ökad valfrihet vid personalens
placering i krigsbefattningar — lämpligen borde erhålla sin utbildning
vid infanteriet. Utom nämnda inskrivningskontingent skulle tillkomma
det behov av för handräckningstjänst duglig personal, vars styrka borde beräknas
efter andra grunder, och för vilken redogörelse av kommissionen lämnats
under avdelningen »Värnplikten».
Mobiliseringsbehovet i avrundade tal av gruppchefs- samt motsvarande
och högre underbefälsbefattningar har av
kommissionen beräknats till sammanlagt 21 900 man, därav för infanteriet
13 000, för kavalleriet 1 650 och för artilleriet 3 600 samt för övriga tillsammans
3 650.
Av dessa befattningar måste enligt kommissionens åsikt omkring hälften
fyllas med fast anställda och f. d. fast anställda för att säkerställa erfoideilig
1 Luftvärns artilleriets person albelio v har av kommissionen icke upptagits i detta samiii
anh an g.
270
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
stadga i truppförbandens lägre enheter, övriga underbefälsbefattningar
kunde fyllas av värnpliktiga, tillhörande kategorien studenter och
likställda. Den erforderliga årliga inskrivningskontingenten av denna
kategori beräknades av kommissionen till sammanlagt 1 495, varav för infanteriet
900 och för artilleriet 275, medan för ingenjörtrupperna, signaltrupperna,
trängtrupperna och intendenturtrupperna tillsammans skulle erfordras
320 man.
För rekrytering av värnpliktiga läkare, veterinärer, tekniker
m. fl. har kommissionen räknat med 312 studenter och likställda
samt för rekryteringen av officers- och reservofficersaspiranterna
med 310 värnpliktiga av denna kategori.
Utöver sålunda beräknat antal underbefäl erfordrades vid vissa truppslag
jämväl ett betydande antal underbefäl i ställföreträdare- och liknande befattningar.
På dessa kunde ställas lägre krav än på de ordinarie gruppcheferna
och motsvarande. För ifrågavarande befälsutbildning uttoges såsom underbefäl
eller fackmän enligt nuvarande härordning 20 % av linjekontingenten
vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna. Skäl till ändring
i denna uttagningsprocent syntes kommissionen icke föreligga.
Det av kommissionen enligt dessa grunder beräknade årliga rekryteringsbehovet
av värnpliktiga vid de olika truppslagen har upptagits i en särskild
tablå, utvisande bland annat ett årligt rekryteringsbehov för armén utom luftvärnet
av 2 117 studenter och likställda, 3 625 underbefäl eller fackmän och
20 810 övriga värnpliktiga i linjetjänst.
I avseende på de värnpliktigas fördelning på truppslag
och truppförband har kommissionen bland annat anfört, att av infanteriets
årliga studentkontingent erfordrades 20 man för stridsvagnsregementet.
Återstoden borde fördelas på övriga infanteriregementen på sätt i kommandoväg
bestämdes. Vid flertalet infanteriregementen beräknades med här angivna
utgångspunkter den årliga tilldelningen komma att uppgå till 44 studenter
och likställda.
Vid beräknandet av infanteriets kontingent av övriga värnpliktiga hade försvarskommissionen
utgått från att uttagningen till linjetjänst — liksom beträffande
övriga truppslag och försvarsgrenar — borde begränsas till den på
mobiliseringsbehovet grundade siffran 15 547 man. Då emellertid samtliga
värnpliktiga tillhörande Gotlands militärområde borde, liksom nu är fallet,
uttagas till linjetjänst, kunde detta medföra smärre variationer i årskontingenten.
För infanteriregementena avsåges av kommissionen en årskontingent av 747
man; för stridsvagnsregementet dock endast 350 man. En fastlandskontingent
på 600 man, avsedd för Gotland, borde beräknas, liksom — i enlighet med
vad nu ägde rum — en kontingent på 500 man från andra inskrivningsområden
än Norrbottens inskrivningsområde för utbildning till skidlöpare vid Norrbottens
regemente. Därjämte har kommissionen beräknat vissa kontingenter
såsom övningstrupp vid skolor samt särskild garnisonstrupp vid Svea livgarde.
271
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
En sammanställning av kommissionens förslag till fördelning av de värnpliktiga
skulle giva följande resultat.
Fördelning till |
Studenter och likställda |
Övriga värnpliktiga |
Summa |
Infanteriet ....................................................... |
900 |
15 547 |
16 447 |
Kavalleriet ...................................................... |
— |
912 |
912 |
Artilleriet......................................................... |
275 |
3 525 |
3 800 |
Luftvärnsartilleriet ........................................... |
40 |
750 |
790 |
Ingenjörtrupperna............................................ |
100 |
1 302 |
1 402 460 |
Signaltrupperna .............................................. Trängtrupperna . ............................................. |
35 |
425 |
|
135 |
2 133 |
2 268 |
|
Intendenturtrupperna ...................................... |
50 |
441 |
491 150 312 |
Tygtrupperna ................................................... Värnpliktiga läkare, veterinärer, tekniker m. fl. ... |
312 |
150 |
|
Officers- och. reservoffieersaspiranter .................. |
326 |
— |
326 |
Summa |
2173 |
25185 |
27 858 |
Landstormen.
Beträffande landstormen har försvar skommissionen anfört, att enär
ersättningsreserven icke fått den utbildning i fred, att densamma kunde
omedelbart vid mobilisering tagas i anspråk för tillgodoseende av landstormstruppernas
personalbehov, skulle från mobiliseringsåret 1941
därest den för närvarande planlagda krigsorganisationen av landstormen,
såsom försvarskommissionen förutsatt, även framdeles skulle kunna till sin
omfattning upprätthållas — en betydande mobiliseringsbrist på utbildade
värnpliktiga uppstå i landstormen. Då beväringens samtliga årsklasser erfordrades
för linjens mobilisering och för vidmakthållande av dess personalbestånd,
vore det icke möjligt att till landstormsuppbådet överföra någon
eller några av linjens årsklasser. Det återstode därför enligt kommissionens
mening icke någon annan utväg än att förlänga de värnpliktigas tjänstetid i
landstormen med så många år som motsvarade landstormsorganisationens
behov av nya årsklasser, även örn därigenom en viss kvalitetsförsämring av landstormen
skulle uppkomma. Kommissionen har fördenskull föreslagit utökande
av tjänstetiden för värnpliktiga på fastlandet med tre år, eller till och med det
år, under vilket de fylla 45 år. För Gotland hava särskilda bestämmelser föreslagits.
Chefen för generalstaben har uttalat, att verkställda beräkningar givit vid
handen, att den av kommissionen föreslagna storleksordningen av den årliga
inskrivningskontingenten — 24 435 man, luftvärnsartilleriet icke inberäknat
vore tillräcklig med hänsyn till den avsedda krigsorganisationen. Då emellertid
chefen för generalstaben föreslagit dels bibehållande av Västerbottens regemente,
dels en ökning av värnpliktskontingenten till Norrbottens regemente
med 250 man, borde emellertid en ökning utöver kommissionens förslag av
infanteriets fredskontingenter ske med 1 000 man. Denna ökning kunde åstadkommas
genom en minskning av kontingenterna till ingenjörtrupperna, trängen
Departements
chefen.
272 Kungl. May.ts proposition nr 225.
och intendenturtrupperna. Beträffande inskrivningskontingentens fördelning
på truppslag m. m. vore vissa jämkningar erforderliga, främst av fredsorganisatoriska
skäl. Ett fullt säkerställande av den för infanteriet avsedda inskrivningskontingenten
av studenter och likställda till 900 vore nödvändigt.
Inspektören för trängen har bland annat anfört, att gjorda överslagsberäkningar
givit vid handen, att det genom tillämpning av ändamålsenliga bestämmelser
skulle vara möjligt att uppbringa den till linjetjänst vid armén
avsedda värnpliktskontingenten från 27 000 man till mer än 33 000 man. Härigenom
skulle det bliva möjligt icke blott att förse de tre infanteriregementen,
som kommissionen föreslagit till indragning, med värnpliktiga, utan
även att höja värnpliktskontingenten vid samtliga 20 infanteriregementen på
fastlandet till en styrka av 900 man i stället för 747.
Chefen för södra arméfördelningen har framhållit, att fredstruppförbandens
årskontingent av till linjetjänst uttagna värnpliktiga i viss mån jämväl
inverkade på de krigsorganiserade truppförbandens kvalitet. Ju mindre årskontingenten
vöre, desto längre tvingades man vid mobilisering att gripa
ned uti värnpliktsklasserna för att kunna uppsätta krigsorganisationens
truppförband. Uti en armé med ringa utbildningstid, där det ytligt inlärda
hastigt förflyktigades, måste detta förhållande tillmätas särskild betydelse.
Ett uttagande redan nu i sin helhet av den undan för undan sjunkande vapenföra
värnpliktskontingenten till linjetjänst skulle hava stått i överensstämmelse
med oss åliggande ansvar inför kommande släkten för rikets säkerhet
och bestånd.
Såsom jag tidigare antytt, förutsätter även jag, att det för fältarmén erforderliga
behovet av meniga soldater skall fyllas ur beväringens
nuvarande första och andra uppbåd, därvid emellertid uppbådsindelningen
bör upphöra. Jag räknar likaledes med att för ändamålet huvudsakligen stå
till förfogande 13 årsklasser, och jag godtager jämväl de av kommissionen
anförda grunderna för beräkningen av de olika årsklassernas storlek vid mobiliseringstillfälle.
Mina beräkningar kunna sålunda i dessa hänseenden anknytas till försvarskommissionens.
Till linjetjänst uttagna värnpliktiga
(utom studenter och likställda).
I fråga örn infanteriet har kommissionen ansett en årlig inskrivningskontingent
av 747 man per regemente motsvara det av kommissionen
förutsatta mobiliseringsbehovet. Den av mig förutsatta minskningen av
krigsorganisationen skulle alltså kunna tänkas motivera någon minskning av
nämnda kontingent. Av vissa skäl har det emellertid synts mig angeläget att
tvärtom något öka infanteriregementenas värnpliktskontingenter. Detta har
betingats främst av utbildningsförhållandena i fred, vartill jag i annat sammanhang
återkommer, samt av hänsynen till landstormens framtida kvantitativa
och kvalitativa beskaffenhet. Kraven på landstormen komma nämligen i
den av mig föreslagna organisationen, såsom redan antytts, snarare att ökas
273
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
än minskas. Det ligger då vikt uppå att tillse, att den utbildade delen av
varje årsklass icke avsevärt nedgår i antal, särskilt vid infanteriet. Jag beräknar
sålunda den årliga inskrivningskontingenten av ifrågavarande värnpliktiga
till 800 man per vanligt infanteriregemente. För Livregementets
grenadjärer och Skaraborgs regemente beräknar jag för vartdera regementet
hälften av denna styrka för vanlig infanteritjänst och 175 man för stndsvagnstjänst
m. m., alltså för vartdera av dessa tva regementen 575 man. Med
hänsyn till en någorlunda jämn fördelning av de värnpliktiga, bland annat
med tanke på landstormsorganisationen, böra dock inom de inskrivningsområden,
som komma att anknytas till sistnämnda tvenne regementen, antalet
vid infanteriet utbildade värnpliktiga någorlunda överensstämma med
motsvarande antal inom övriga inskrivningsområden på fastlandet.
I likhet med kommissionen anser jag vidare, att Norrbottens regemente
bör liksom nu erhålla 500 man från andra inskrivningsområden än
Norrbottens för utbildning i skidlöpartjänst. För Gotlands infanteriregemente
räknar jag i likhet med kommissionen med en ärlig
kontingent av 150 man från Gotland och 600 man från fastlandet. För garnisonstjänstens
i Stockholm tillgodoseende bör Svea livgarde erhålla
en extra kontingent örn 500 man. Samma regemente bör även såsom övnmgstrupp
till krigsskolan erhålla därutöver 180 man. Såsom övningstrupp till
infanteriskjutskolan bör slutligen beräknas 225 man ärligen.
För infanteriet beräknas sålunda en sammanlagd inskrivningskontmgent
av 14 505 man.
Behovet av för utbildning till underbefäl eller fackmän avsedda
värnpliktiga beräknar jag i likhet med kommissionen till 20 % av nyssnämnda
antal.
För kavalleriet kräves för fyllandet av det av mig förutsatta kngsbehovet
en årlig inskrivningskontmgent örn 700 man, fördelade med hänsyn
till utbildningsförhållandena i fred med ungefär 200 man på vartdera av Livregementet
till häst och Skånska kavalleriregementet, 175 man på Livregementets
husarer och 125 man på Norrlands dragonregemente.
Beträffande artilleriet motiverar den av mig tänkta krigsorganisationen
följande inskrivningskontingenter:
för vart och ett av Svea, Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen
410 man;
för Smålands arméartilleriregemente 585 man, varav 150 man bora utbildas
vid Gotlands artilleriregemente;
för Gotlands artilleriregemente 90 man från Gotland, varav 20 man beräknas
för i regementet ingående luftvärnsförband;
för Bodens artilleriregemente 400 man, varav 40 man beräknas för i regementet
ingående luftvärnsförband;
för luftvärnsartilleriet (utom i Boden och på Gotland) 440 man.
För artilleriets skjutskola torde övningstrupp kunna lämnas av artilleriregementena
på fastlandet utom Bodens artilleriregemente och luftvärnsartilleriet.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 36 18
274 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Sammanlagda inskrivningskontingenten för artilleriet kommer sålunda att
utgöra 3 155 man.
Ingenjörtruppernas årliga inskrivningskontingent har jag beräknat
till 1 030 man, varav 300 man i signaltjänst. Fördelningen av dessa
värnpliktiga på de olika kårerna torde bestämmas av Kungl. Majit på förslag
av vederbörliga militära myndigheter.
Trängtruppernas motsvarande kontingent har jag beräknat till
1 540 man, lika fördelade på de fyra kårerna. Liksom vid infanteriet böra
20 % av dessa värnpliktiga uttagas till utbildning till underbefäl eller
fackmän.
Slutligen bör för intendenturtrupperna beräknas en årlig inskrivningskontingent
av 255 man, av vilka likaledes 20 % böra uttagas till utbildning
till underbefäl eller fackmän.
Studenter och likställda.
Försvarskommissionen har räknat med en årlig tillgång av 2 438 studenter
och likställda. Chefen för generalstaben har emellertid ansett denna siffra för
hög och beräknar antalet till 2 216. Även jag anser försvarskommissionens
beräkningar något för höga och beräknar i runt tal 2 000 studenter och likställda
disponibla för armén i befälstjänst (officers- och reservofficersaspiranter
inräknade) samt för specialtjänst.
Dessa värnpliktiga böra fördelas ungefär sålunda:
infanteriet
artilleriet..
ingenjörtrupperna.................................
trängtrupperna ....................................
intendenturtrupperna...........................
värnpliktiga läkare, veterinärer, tekniker
m. 11.......................................
officers- och reservofficersaspiranter...
935 (55 per regemente)
288 (40 per fördelningsartilleriregemente,
50 till Smålands arméartilleriregemente,
20 till Gotlands
artilleriregemente, 25 till Bodens
artilleriregemente och 33 till luftvärnsartilleriet
100
(därav 35 till signaltrupperna)
100
25
312
240.
Emellertid bör framdeles liksom hittills hela det tillgängliga antalet
studenter och likställda uttagas till linjetjänst, varvid, sedan marinen och
flygvapnet samt specialtruppslagen vid armén fått sig de för dem beräknade
kontingenterna tilldelade, återstoden hänföres till infanteriet. Kontingentsiffran
för infanteriet kommer således att något växla år från år.
En sammanfattning av de sålunda beräknade värnpliktskontingenterna
giver följande resultat:
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
275
Övriga värnpliktiga i linje- |
||||
Studenter |
tjänst |
|||
och |
Summa |
|||
likställda |
||||
eller fackmän |
Övriga |
|||
Infanteriet ................................. |
935 |
2 901 |
11 604 |
15 440 |
Kavalleriet .................................. |
— |
— |
700 |
700 |
Artilleriet (luftvärnet inräknat) ...... |
288 |
— |
3155 |
3 443 |
Ingenjörtrupperna ........................ |
100 |
— |
1030 |
1130 |
Träng trupp e rn a............................. |
100 |
308 |
1232 |
1640 |
Intendenturtrupperna ..................... |
25 |
51 |
204 |
280 |
Värnpliktiga läkare, veterinärer, tek- |
||||
niker m. fl.................................. |
312 |
— |
— |
312 |
Officers- och. reservofficersaspiranter |
240 |
— |
— |
240 |
Summa |
2 000 |
3 260 |
17 925 |
23185 |
Såsom försvarskommissionen framhållit, betinga variationerna i de årliga
värnpliktskontingenterna på Gotland vissa förskjutningar i de nämnda summasiffrorna
för »övriga» värnpliktiga.
Det torde ankomma på Kungl. Majit att närmare fördela de värnpliktiga
till olika truppförband inom resp. truppslag.
Landstormen.
Yad beträffar beräkning av krigsbehovet av landstorm har även jag
— särskilt sedan jag förutsatt, att vissa uppgifter, vilka av kommissionen
tänkts komma att påvila förband ur linjearmén, skulle kunna övertagas av
landstormsförband — kommit till den slutsatsen, att en utökning av tjänstetiden
i landstormen är nödvändig. Jag biträder sålunda det av försvarskommissionen
härutinnan avgivna förslaget och kommer att i samband med
framställning senare denna dag örn proposition till riksdagen angående ny
värnpliktslag avgiva förslag därom.
F. De lägre truppförbandens och vissa personalkårers
inre organisation ni. m.
Allmänna grunder.
Försvarskommissionen har framhållit, hurusom vid antagandet av nu
gällande försvarsordning organisationen vad de lägre truppförbanden beträffade
främst grundats på den organisation, som ansågs erforderlig för
utbildningen av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga, och hurusom den i fred
befintliga kadern av kostnadsskäl begränsades »till det för förvaltningen och
utbildningen i fred oundgängligen nödvändiga». Detta hade enligt kommissionens
mening bland annat haft till följd, att ett planmässigt samband mellan
freds- och krigsorganisationerna i många fall icke kunnat åvägabringas.
Enligt kommissionens uppfattning borde vid fastställandet av organisationen
ett organiskt samband mellan freds- och krigsorganisationerna eftersträvas.
I syfte att tillgodose detta önskemål borde truppförbandens inre
Departements
chefen.
276 Kungl. Majda proposition nr 225.
fredsorganisation uppvisa största möjliga överensstämmelse med krigsorganisationen,
och man borde vid personalstaternas fastställande principiellt eftersträva
ett sådant förhållande mellan befälspersonal av olika kategorier, som
svarade mot rimliga anspråk på befälsbehovets tillgodoseende vid mobilisering.
Å andra sidan vore det emellertid nödvändigt att jämväl tillgodose fredstjänstens
fordringar, och man nödgades på grund därav verkställa särskilda
undersökningar såväl beträffande den för fredsutbildningen lämpligaste organisationen
som beträffande den befälskader, som av densamma betingades.
Därest det resultat, till vilket man på grundvalen av mobiliseringsbehovet
kommit, icke skulle sammanfalla med resultatet av undersökningarna på grundval
av fredsbehovet, skulle det vara nödvändigt att vidtaga ömsesidiga jämkningar,
så att såväl de freds- som de krigsorganisatoriska synpunkterna bleve i
möjligaste mån tillgodosedda. Till de fredsorganisatoriska synpunkter, vilka
vid beräknandet av den aktiva fredskadern enligt försvarskommissionens
mening borde tillmätas en avsevärd betydelse, hörde även de åtgärder, som
kunde behöva tillgripas vid staternas uppgörande för att säkerställa ett väl
ordnat befordringssystem.
Vid beräknandet av fredsbehovet av aktiv befälspersonal m. fl. borde enligt
kommissionens mening förhållandena under sommarsoldatskolan läggas till
grund. Vid beräknandet av kompanibefälets (befälets vid motsvarande truppförband)
erforderliga styrka och sammansättning hade på av kommissionen
närmare utvecklade skäl kompanichefer (motsvarande) upptagits såsom kaptener,
kompaniadjutanter (motsvarande) såsom fanjunkare, plutonchefer (motsvarande)
till 2h såsom officerare och till Vs såsom underofficerare, plutonchefers
ställföreträdare (motsvarande) såsom underofficerare eller furirer samt
gruppchefer (motsvarande) såsom furirer eller underbefäl av lägre grad. Det
befälsbehov vid de olika truppförbanden, till vilket kommissionen med tilllämpande
av dessa grunder kommit, borde enligt kommissionens åsikt ökas
med dels ett tillägg för utom truppförbanden beordrad personal, dels ock en
viss reserv av personal för tjänstens behöriga gång under tjänstledighet, sjukdom,
bortkommendering på grund av tillfälliga uppdrag o. s. v.
Yad försvarskommissionen anfört beträffande de principer, som vid beräknandet
av truppförbandens fredskadrer böra komma till tillämpning, föranleder
från min sida ingen erinran. Dessa principer hava även av mig i
huvudsak följts vid beräknandet av fredstruppförbandens befälsbehov, vartill
jag nu övergår.
Infanteriet.
Enligt nu gällande bestämmelser för infanteriets ständiga indelning i fred
är infanteriregementet organiserat på två bataljoner örn tre kompanier och ett
kulsprute- eller specialkompani. Denna organisation är dock endast en kaderorganisation,
som blott under repetitionsövningarna blir effektiv.
Från denna normalorganisation avvika Göta livgarde, Kronobergs regemente
och Norrbottens regemente i så måtto, att
Kungl. Majus proposition nr 225.
277
Normal-rege-mente 1 |
Råge- mente |
Göta livgarde |
Krono- |
Norr- |
Gotlands |
||
Kategori |
med be-gränsad |
Rege- mentet |
Strids- vagns- batal- jonen |
bergs rege- mente |
bottens rege- mente |
in- fanteri- kår |
|
Aktiv personal. Officerare. |
|||||||
Överste och chef........................ |
i |
i |
i |
— |
i |
i |
— |
Överstelöjtnant........................... |
i |
i |
— |
\ i |
i |
i |
1 |
Majorer .................................... |
2 |
i |
2 |
j |
2 |
3 |
— |
Kaptener.................................... |
10 |
9 |
6 |
3 2 |
13 |
12 |
6 |
Löjtnanter ................................. |
19 |
18 |
7 |
s 6 |
23 |
21 |
9 |
Underlöjtnanter och fänrikar ...... |
7 |
6 |
3 |
— |
8 |
8 |
4 |
Un derofficerare. |
|||||||
Fanjunkare................................. |
8 |
8 |
6 |
2 |
11 |
9 |
5 |
Sergeanter ................................. |
18 |
17 |
9 |
4 |
23 |
20 |
11 |
Manskap. a) Underbefäl och meniga: |
|||||||
Furirer av 1. klassen.................. |
12 |
11 |
10 |
3 |
17 |
12 |
8 |
» » 2. » .................. |
25 |
23 |
17 |
6 |
35 |
25 |
15 |
Korpraler ................................. |
24 |
20 |
16 |
8 |
32 |
28 |
16 |
Vicekorpraler.............................. |
24 |
20 |
16 |
8 |
32 |
28 |
16 |
Volontärer ................................. |
37 |
34 |
24 |
12 |
52 |
37 |
23 |
b) Beställningsmän: |
|||||||
Sjukvårdsfurir av 1. klassen....... |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
— |
Sjukvårdsfurirer » 2. » ....... |
1 |
1 |
1 |
— |
2 |
1 |
1 |
Sjukvårdskorpraler ..................... |
2 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
1 |
Sjukvårdsvicekorpraler ............... |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
2 |
— |
Sjukvårdssoldater........................ |
2 |
2 |
1 |
— |
3 |
2 |
1 |
Hovslagarvicekorpraler ............... |
1 |
1 |
1 |
— |
2 |
1 |
1 |
Vapenhantverkarfurirer av 2. kl. ... |
4 1 |
1 |
2 |
— |
2 |
1 |
— |
Vapenhantverkarkorpral............... |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
Vapenhantverkarvicekorpral......... |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
Vapenhantverkarsoldat ............... |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
Pensionerad personal. |
|||||||
Expeditionsofficerare .................. |
8 2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Expeditionsunderofficerare ......... |
2 |
2 |
2 |
— |
3 |
2 |
1 |
Vapenunderofficerare .................. |
1 |
1 |
2 |
— |
2 |
1 |
1 |
Biträde åt regementsintendenterna, |
|||||||
underofficerare ........................ |
1 |
1 |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
Förrådsförvaltare (förrådsunder- |
|||||||
officer), underofficer.................. |
— |
— |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
1 Svea livgarde, Livregementets grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Norra skånska
infanteriregementet, Upplands, Skaraborgs, Södermanlands, Jönköpings-Kalmar, Alvsborgs
och Bohusläns regementen (10 st.).
2 Jämtlands fältjägarregemente. Södra skånska infanteriregementet, Dalregementet,
Hälsinge, Hallands, Västerbottens, Västernorrlands och Värmlands regementen (8 st.).
8 Befattningar med arvode.
4 Vid Svea livgarde 2 st., varav 1 avsedd för infanteriskjutskolan.
6 Endast vid Svea livgarde.
278
Kungl. Majus proposition nr 225.
Göta livgarde är organiserat på en fästningsbataljon om två kompanier oell
ett kulsprutekompani, en stridsvagnsbataljon örn två kompanier samt ett garnisonskompani;
Kronobergs
regemente är organiserat jämväl på en tredje bataljon — detachementet
i Karlskrona — örn två kompanier och ett kulsprutekompani; samt
Norrbottens regemente likaledes är organiserat jämväl på en tredje bataljon
— skidlöparbataljonen — örn tre kompanier.
Gotlands infanterikår är organiserad på två kompanier, ett kulsprutekompani
och ett specialkompani.
Under soldatskolorna tagas kompanierna i anspråk för utbildning av värnpliktigt
gevärs-(kulsprutegevärs-) manskap, kulsprutekompanierna för utbildning
av kulsprute- och granatkastarmanskap samt specialkompanierna för utbildning
av signal- och pionjärmanskap. De kompanier, som icke erfordras
för ifrågavarande utbildning, disponeras för utbildning av fast anställt manskap,
studenter m. fl.
Under repetitionsövningarna organiseras vid de särskilda truppförbanden
— med av den ständiga indelningen betingade avvikelser vid Göta livgarde,
Kronobergs regemente, Norrbottens regemente och Gotlands infanterikår —
regementsstab, två bataljoner örn tre gevärs- och ett kulsprutekompani samt en
pionjärpluton och erforderliga signalformationer.
Den aktiva befälspersonalen m. fl. vid infanteriet enligt gällande härordning
— civilmilitär och civil personal samt musikpersonal ej medräknad —
framgår av tablån å sid. 277.
Försvarskommissionen har anfört, att kommissionen med hänsyn särskilt
till önskvärdheten att åvägabringa överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen
övervägt möjligheterna att redan i fred organisera infanteriregementet
på tre bataljoner. En dylik organisation hade emellertid av utbildningsskäl
— den påräkneliga personalstyrkan skulle under huvuddelen av
utbildningsåret icke medgiva utbildning ens i starkt reducerade bataljonsiö
rband vid tre bataljoner — måst av kommissionen frångås. Då å andra
sidan vid en organisation av regementet på endast en bataljon, bataljonsförbandets
underavdelningar skulle bliva alltför stora och ur pedagogisk synpunkt
svårhanterliga under utbildningens tidigare skeden, har kommissionen
föreslagit, att den ständiga indelningen i fred av infanteriregementena
skulle, utom vad beträffade Norrbottens regemente, vara:
regementsstab,
2 bataljoner örn vardera 4 kompanier samt
1 yrkeskompani, avsett för bland annat handräckningsmanskap.
Vid Svea livgarde borde därutöver tillkomma 1 å 2 kompanier, avsedda för
garnisonstjänst.
Under sommarsoldatskolan — vars förhållanden, enligt vad av kommissionen
tidigare framhållits, borde vara i huvudsak utslagsgivande för personalberäkningarna
— borde enligt kommissionens mening sju kompanier
tagas i anspråk för utbildning av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet,
av vilka kompanier skulle organiseras
279
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
3 såsom skyttekompanier på 3 plutoner om minst 3 grupper,
1 kompani, omfattande värnpliktiga underbefälselever, på 3 plutoner örn
4 grupper,
2 såsom tunga kompanier på 2 plutoner samt
1 såsom specialkompani på signal- och pionjärpluton.
Vid varje regemente skulle härutöver tillkomma för utbildning av studenter
och likställda
1 kompani på 2 gevärsplutoner örn 3 grupper samt
1 tung pluton örn 2 troppar örn 1 grupp.
Med inräknandet av det för utbildningen av de två volontärplutonerna
samt för yrkeskompaniet erforderliga befälet, skulle personalbehovet
för kompaniernas utbildning under sommarsoldatskolan
bliva:
vid samtliga infanteriregementen (utom Svea livgarde, Norrbottens
regemente och Gotlands infanteriregemente)
9 kaptener 13 sergeanter
18 subalternofficerare 31 furirer
9 fanjunkare 51 korpraler och vicekorpraler;
vid Svea livgarde — med inräknande jämväl av befäl för vid detta
regemente erforderliga kompanier för garnisonstjänsten i Stockholm —
10 kaptener 16 sergeanter
21 subalternofficerare 43 furirer
10 fanjunkare 63 korpraler och vicekorpraler.
Yad Norrbottens regemente beträffar har kommissionen föreslagit,
att detsamma med hänsyn till den större omfattningen av dess mobiliseringsorganisation
och den särskilda utbildning i skidlöpartjänst, som alltjämt
av kommissionen förutsatts skola försiggå vid detta regemente, skulle vara
organiserat på
regementsstab och
tre bataljoner, varje bataljon om 4 kompanier.
Kommissionen har utgått från att ett yrkeskompani skulle kunna inrymmas
inom denna organisation.
Med hänsyn till de svårigheter, som stundom mötte vid rekryteringen av
detta regemente, har kommissionen föreslagit, att det i jämförelse med övriga
regementen ökade befälsbehovet därstädes skulle tillgodoses dels genom att
vissa beställningar, nämligen 3 kaptener, 1 fanjunkare, 2 sergeanter och
3 korpraler, uppfördes å regementets stat, dels genom kommenderingar till
regementet från infanteriet i övrigt.
Under sådana förhållanden har kommissionen räknat med ett behov av
befälspersonal för kompaniernas utbildning vid Norrbottens regemente av
12 kaptener 15 sergeanter
18 subalternofficerare 31 furirer
10 fanjunkare 54 korpraler och vicekorpraler.
280
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Enär vid Gotlands infanteriregemente två kontingenter värnpliktiga
enligt kommissionens förslag under viss tid av sommarsoldatskolan
samtidigt skulle komma att vara i tjänstgöring och då hänsynen till motoriseringen
av Gotlands trupper krävde tillgång till fullt rutinerade bilförare året
örn, borde enligt kommissionens mening befälspersonalen på Gotland i förhållande
till övriga infanteriregementen utökas med 3 furirer samt 9 korpraler
och vicekorpraler.
Det sammanlagda befälsbehovet för kompaniernas utbildning m. m. vid
Gotlands infanteriregemente skulle sålunda komma att uppgå till
9 kaptener 13 sergeanter
18 subalternofficerare 34 furirer
9 fanjunkare 60 korpraler och vicekorpraler.
Behovet av regementsofficerare samt stabs- och förvaltningspersonal
borde enligt kommissionens mening beräknas dels enligt
motsvarande grunder som för kompanibefälet, dels även med hänsyn till de särskilda
arbetsuppgifter, som i vissa fall måste tilldelas ifrågavarande personal
såsom stående direkt till regementschefens förfogande.
I enlighet med dessa synpunkter har kommissionen beräknat behovet av
regementsofficerare vid varje infanteriregemente (utom Norrbottens
regemente) till
1 överstelöjtnant — regementschefens ställföreträdare samt föredragande
inför denne i frågor rörande mobilisering och landstorm,
2 majorer — bataljonschefer vid regementenas två bataljoner, samt
1 major — regementsstabschef, vilken skulle fylla den nuvarande regementskvartermästarens
allmänna uppgift samt biträda regementschefen vid
planläggningen och ledandet av befälsutbildningen samt handläggning av
rekryterings- och civilanställningsärenden.
Behovet av adjutanturpersonal vid infanteriregementena i allmänhet
har försvarskommissionen beräknat enligt följande grunder:
såsom biträde åt vardera bataljonschefen erfordrades liksom för närvarande
1 subalternofficer — bataljonsadjutant — och 1 underofficer — stabsunderofficer;
såsom
biträde åt överstelöjtnanten — avsedd bland annat att vara föredragande
inför regementschefen i mobiliserings- och landstormsärenden — erfordrades
1 kapten såsom adjutant och mobiliseringsofficer beträffande linjens
mobiliseringsverk (beträffande landstormen har i annat sammanhang föreslagits
särskild mobiliseringsofficer, pensionerad).
Slutligen erfordrades såsom biträde åt regementsstabschefen — tidigare
regementskvartermästaren — 1 subalternofficer och 1 expeditionsunderofficer.
Y apenofficeren har av kommissionen ansetts böra vara kapten,
medan vapenunderofficeren såsom hittills upptagits såsom pensionerad underofficer.
En befattning såsom regementskassör, med lön motsvarande
förrådsförvaltares, borde till lättande av regementsintendentens arbetsbörda,
281
Kungl. Maj.ts proposition nr 22$.
enligt kommissionens mening införas, varjämte kommissionen slutligen beräknat
1 fanjunkare och en korpral såsom uppbördsman för resp. b iträde
vid det regementets förråd av tunga vapen, vartill det nuvarande
kulsprutematerielförrådet borde förändras.
Beträffande övrig förvaltningspersonal har försvarskommissionen i stort
sett icke förutsatt någon ändring emot vad som nu gäller.
I enlighet med dessa synpunkter skulle enligt kommissionens mening det
erforderliga antalet regementsofficerare, stabs- och
förvaltningspersonal m. m. vid infanteriregementena (utom Norrbottens
regemente) bliva följande.
Kategori |
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
|||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officcrare |
Regements- kassör |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler |
|
Personal på aktiv stat............ Pensionerad personal ............. |
i |
i ‘i |
3 |
2 |
3 |
i |
2 3 |
1 |
i |
Vid Norrbottens regemente borde därutöver tillkomma 1 major med 1
subalternofficer såsom bataljonsadjutant och 1 sergeant såsom stabsunderofficer.
Beträffande beställningsmän har kommissionen anfört, att man
såväl i fråga örn vapenhantverkarmanskapets som sjukvårdsmanskapets rekrytering
borde, såsom nu i viss mån försöksvis tillämpades, i fortsättningen slå
in på den vägen, att avlagd furirsexamen principiellt skulle utgöra villkor för
anställning såsom beställningsmän. När därefter vederbörliga beställningsmannaskolor
genomgåtts, skulle eleverna förordnas till beställningsmän, för
att efter ett visst antal år återgå till truppen. Härigenom skulle förbanden i
berörda hänseenden tillföras yrkeskunnig personal, och har kommissionen
ansett, att, därest detta system följdes, någon ökning i det vid nuvarande
normalregemente angivna antalet beställningar icke skulle bliva erforderlig.
Lönerna för ifrågavarande personalgrupp borde emellertid vid tillämpandet
av detta system göras rörliga, och ett antal beställningar, lämpligen 7 furirsbeställningar
samt 3 korprals- och vicekorpralsbeställningar, upptagas utöver
behovet av fast anställt underbefäl i övrigt vid regementena.
Sedan försvarskommissionen verkställt en sammanfattning av det behov av
befäl och beställningsmän vid regementena, som framkommit på grund av
enligt de angivna principerna verkställda beräkningarna, samt till detta behov
beräknat dels tillägg för utom regementet beordrad personal, dels den reserv
av personal, som måste anses erforderlig, samt slutligen verkställt vissa avrundningar,
har behovet av befäl vid regementena av kommissionen
beräknats på sätt framgår av följande tablå. 1
1 Kan även vara major eller kapten.
282
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
||||||||
Regementen |
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Regem ents- kassör |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler |
Vid samtliga regementen (utom |
i |
i |
3 |
116 |
33 |
i |
13 |
22 |
50 |
58 |
Vid Svea livgarde ............... |
i |
i |
>4 |
16 |
36 |
i |
14 |
25 |
62 |
70 |
Vid Gotlands infanterirege-mente .............................. |
i |
i |
3 |
‘16 |
33 |
i |
13 |
22 |
53 |
67 |
Vid Norrbottens regemente ... |
i |
i |
4 |
119 |
34 |
i |
14 |
25 |
50 |
61 |
Yad antalet volontärer beträffar, borde detta enligt kommissionens
mening helt bestämmas till vad som erfordrades för rekryteringen av underbefälet.
Då antalet meniga volontärer och vicekorpraler sammanlagt lämpligen
borde vara lika med sammanlagda antalet korpraler och furirer, och
antalet korpraler borde vara lika med antalet vicekorpraler, borde sålunda
antalet meniga volontärer vara lika stort som antalet furirer eller
vid flertalet regementen .................................... 50
vid Svea livgarde ............................................. 62
vid Gotlands infanteriregemente ........................ 53 och
vid Norrbottens regemente ................................. 50.
Kommissionen har efter sålunda slutförda beräkningar av fredskadrerna
jämfört dessa med den av kommissionen föreslagna krigsorganisationens behov
av aktiv personal. Denna jämförelse har givit vid handen, att sådan överensstämmelse
rådde mellan resultatet av de från skilda utgångspunkter verkställda
beräkningarna, att några jämkningar av större betydelse icke syntes
kommissionen erforderliga. För att kunna vederbörligen tillgodose såväl
krigs- som fredsbehovet har försvarskommissionen därför för infanteriregementena
föreslagit följande stater:
Under |
Manskap |
Pensio- |
||||||||||||
officerare |
Underbefäl |
nerade |
||||||||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Regements- kassör |
Fanjunkare |
Sergeanter |
F urirer |
Korpraler |
Vice- | korpraler |
Volontärer |
Officerare |
Under- officerare |
|
Flertalet regementen..... |
i |
i |
3 |
15 |
32 |
i |
14 |
20 |
45 |
30 |
30 |
45 |
i |
3 |
Svea livgarde ............ |
i |
i |
4 |
15 |
34 |
i |
15 |
22 |
54 |
34 |
34 |
54 |
i |
3 |
Gotlands infanterirege-mente ..................... |
i |
i |
3 |
15 |
32 |
i |
14 |
20 |
48 |
35 30 |
35 |
50 45 |
1 |
3 |
Norrbottens regemente |
i |
i |
4 |
18 |
32 |
i |
15 |
23 |
45 |
30 |
i |
3 |
1 Därav 1 landstormsinstruktör.
283
Kungl. Majus proposition nr 225.
Av subalternofficerarna borde uppföras
vid Svea livgarde: 23 som löjtnanter och 11 som fänrikar samt
vid övriga regementen: 22 som löjtnanter och 10 som fänrikar.
Enligt vad chefen för generalstaben uttalat, hava genom hans försorg verkställda
undersökningar utvisat, att de lägre förbanden enligt kommissionens
förslag skulle erhålla en fredsorganisation, som medförde en i huvudsak godtagbar
överensstämmelse med krigsorganisationen och därjämte en av flera
skäl nödvändig förbättring av utbildningsförhållandena.
Inspektören för infanteriet har framhållit, att de av kommissionen föreslagna
kadrarna, även örn olika uppfattning örn de använda beräkningsgrundernas
lämplighet kunde göras gällande, i stort syntes motsvara vad som erfordrades.
Organisationens detaljer borde emellertid icke fastslås genom
riksdagsbeslut; de borde utformas av de ansvariga militära myndigheterna.
Chefen för södra arméfördelningen har anfört, att enär en nära överensstämmelse
mellan freds- och krigsorganisationen ur krigsberedskapssynpunkt
skulle medföra stora fördelar, vore en organisation av infanteriregementet på
tre bataljoner redan i fred önskvärd. Sådana förhållandena emellertid nu
vore, d. v. s. under förutsättning av att en ökning av den årliga utbildningskontingenten,
utöver vad av kommissionen föreslagits, icke kunde åstadkommas,
borde den av kommissionen förordade organisationen på två bataljoner
m. m. kunna godtagas. Antalet av den personal, som beräknats bortkommenderad
från regementena, hade emellertid upptagits för lågt.
Chefen för västra arméfördelningen har givit uttryck för den uppfattningen,
att utvecklingen kunde komma att visa, att den av försvarskommissionen föreslagna
regementsorganisationen icke vore den bästa. Med hänsyn härtill borde
de militära myndigheterna få erforderlig rörelsefrihet vid utformandet av
organisationens detaljer.
Chefen för östra arméfördelningen har förklarat sig icke kunna dela försvarskommissionens
åsikt, att fredsbehovet av befäl vore tillgodosett. Staterna
vid flertalet infanteriregementen borde utökas med 1 kapten, 2 subalternofficerare,
1 sergeant, 5 furirer och 5 volontärer. Staten för Svea livgarde
borde, särskilt med hänsyn till garnisonstjänstens krav, i jämförelse med
kommissionens förslag ökas med 2 kaptener, 7 subalternofficerare, 3 sergeanter,
11 furirer, 5 korpraler och vice korpraler samt 11 volontärer.
Chefen för norra arméfördelningen har i stort anslutit sig till kommissionens
organisationsförslag.
Militärbefälhavaren för övre Norrland har uttalat den åsikten, att Norrbottens
regemente borde kunna uppsätta såväl ett »fästningsregemente» som
ett »gränsregemente». På grund av de kostnader, som en kaderökning beträffande
fast anställd personal skulle medföra, har emellertid icke någon dylik
ökning påyrkats, utan har frågan i vad avser officerare och underofficerare
ansetts böra lösas huvudsakligast genom reservstatsbefattningar, fast knutna
till Norrbottens regemente, samt ökat antal reservofficerare vid nämnda regemente.
Underbefälsbehovet syntes kunna tillgodoses genom en utveckling av
»vinterlinjen» för studenter.
Militärbefälhavaren på Gotland har funnit, att sammansättningen av Got -
Departements
chefen.
284 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
lands infanteriregemente kunde betecknas såsom tillfredsställande och väl
avpassad.
Chefen för östra brigaden slutligen har ansett, att den föreslagna organisationen
av de lägre truppförbanden endast borde betraktas som en allmän
beräkningsgrund. Vid utformandet av detaljerna i organisationen borde de
militära myndigheterna beredas erforderlig handlingsfrihet och bestämmanderätt.
Ehuru jag i likhet med vissa militära myndigheter anser, att även andra
beräkningsgrunder än de av kommissionen tillämpade skulle kunna komma
till användning för utrönandet av befälsbehovet vid infanteritruppförbanden
för tjänsten i fred, ansluter jag mig dock i stort till det resultat, till vilket
kommissionen i detta hänseende kommit. Då emellertid den av mig avsedda
krigsorganisationen icke ställer fullt samma krav på fredskaderns vid infanteritruppförbanden
storlek som den krigsorganisation, från vilken kommissionen
utgått, har jag, med tillämpning av den av kommissionen i
allmänhet följda principen att i fredskadern upptaga den vid jämförelsen
mellan freds- och krigsorganisationerna uppkommande lägre siffran, funnit
mig böra föreslå en minskning i den av kommissionen upptagna aktiva
kadern vid regementena i allmänhet med 1 kapten, 3 subalternofficerare,
1 fanjunkare, 1 sergeant och 3 furirer, varjämte jag ansett den av
kommissionen föreslagna regementskassören kunna utgå. I samband härmed
har jag beräknat det behövliga antalet volontärer till 42. Den nyssnämnda
kaptensbeställningen motsvarar den av försvarskommissionen särskilt beräknade
landstormsinstruktören, vilken jag funnit kunna utgå utan att därigenom
väsentligare olägenheter skulle behöva uppstå. Tillhandahållandet
av instruktörer till landstormen torde nämligen i stort sett allt framgent
kunna ske enligt nu tillämpade principer. Yad beträffar den föreslagna
regementskassören, vilken icke äger någon motsvarighet i krigsorganisationen,
lärer icke heller denne vara oundgängligen nödvändig i fred. Den
lättnad i regementsintendentens arbetsbörda, som kommissionen därmed
åsyftat, anser jag kunna åstadkommas på annat, ur ekonomisk synpunkt gynnsammare
sätt.
Beträffande den av försvarskommissionen i staten upptagna pensionerade
personalen har jag redan tidigare i annat sammanhang uttalat
den uppfattningen, att en pensionerad officer med arvode, avsedd såsom
mobiliseringsofficer för landstormen, borde upptagas i regementenas stater.
Antalet pensionerade underofficerare har av kommissionen upptagits till 3,
avsedda 1 såsom expeditionsunderofficer, 1 såsom biträde åt regementsintendenten
och 1 såsom biträde åt vapenofficeren. Detta förslag har emellertid
av kommissionen framlagts under den förutsättningen, att en centralisering
av inskrivningsväsendet till militärområdesbefälhavaren skulle äga
rum, och därmed den ena av de båda nu på regementena befintliga expeditionsunderofficerarna
överflyttas till militärområdesbefälhavarens stab. Då
denna förutsättning av mig föreslagits skola bortfalla, bör nämnda expeditionsunderofficer
återföras till infanteriregementets stat. Därjämte synes mig
lämpligt att såsom en ersättning för den av kommissionen föreslagna, men
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
285
av mig såsom icke tillräckligt motiverad ansedda regementskassören till
regementsintendentens förfogande ställa ytterligare en pensionerad underofficer
med arvode. Antalet pensionerade underofficerare bör sålunda enligt
min uppfattning i staten upptagas till 5.
I fråga örn Svea livgarde har kommissionen främst med tanke på
garnisonstjänstens krav föreslagit en ökning av fredskadern i jämförelse med
flertalet regementen med 1 major, 2 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 2 sergeanter,
9 furirer, 4 korpraler, 4 vicekorpraler och 9 volontärer. Jag har funnit,
att denna ökning i stället lämpligen bör utgöra 1 kapten, 3 subalternofficerare,
1 fanjunkare, 3 sergeanter, 12 furirer, 6 korpraler, 6 vicekorpraler och 12 volontärer.
Vidare föreslår jag, att vid Svea livgarde organiseras viss övningstrupp
för krigsskolan. Den kader, som erfordras härför utöver redan nämnd personal,
synes böra utgöras av 1 kapten, 2 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 2
sergeanter och 8 furirer. Slutligen bör med hänsyn till omfattningen av inskrivningsärendena
inom Stockholms inskrivningsområde en härför avsedd
pensionerad officer med arvode fortfarande vara uppförd å regementets stat.
Vad beträffar Norrbottens regemente har jag på av kommissionen
anförda skäl funnit en ökning av fredskadern i jämförelse med flertalet
regementen nödvändig i den omfattning, kommissionen föreslagit. Även i
fråga örn Gotlands infanteriregemente följer jag i stort sett
kommissionens förslag till ökning av antalet manskapsbeställningar.
För de båda av infanteri och stridsvagnar sammansatta
regementena synes befälskadern böra beräknas enligt följande
grunder.
Kegementena organiseras på regementsstab, en infanteribataljon, en stridsvagnsbataljon
samt ett special- och yrkeskompani.
Infanteribataljonen förutsättes vara av i stort sett samma sammansättning
som vid övriga regementen. Stridsvagnsbataljonen, för vilken beräknas en
överstelöjtnant som chef, förutsättes bestå av stab och tre kompanier, varav
två stridsvagnskompanier och ett infanterikanonkompani. Utbildningens förutsatta
organisation under sommarsoldatskolan vid stridsvagnsbataljonen
framgår av följande tablå.
Plutonchefs |
|||||||||
Plutonchefer |
ställare- |
Gruppchefer |
|||||||
* |
p |
träd are |
P CG |
||||||
3 o <-t |
p o |
Subalteri officerar |
CD <~t OQ CO P b |
oo CD ►4 cg CD P |
Furirer |
Furirer |
w o ■s p |
>1 ►O P_ CD ►1 |
|
rl |
|||||||||
Ett kompani .................... |
l |
1 |
_ |
.... |
_ |
_ |
1 |
||
En studentpluton (ä eller y) |
— |
i |
— |
— |
i |
i |
— |
— |
|
En underbefälspluton...... |
— |
— |
i |
— |
1 |
— |
i |
2 |
— |
En signalavdelning......... |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
En pionjäravdelning ....... |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
1 |
— |
En verkstadsavdelning .... |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
2 |
— |
Ett kompani .................... |
l |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
Tre stridsvagnsplutoner... |
— |
— |
2 |
i |
— |
3 |
4 |
8 |
— |
Ett kompani ................... |
l |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
Två kanonplutoner (elever) |
— |
— |
3 |
1 |
— |
4 |
— |
— |
|
Summa |
3 |
3 |
8 |
3 |
O |
4 |
11 |
13 |
3 |
286
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Såsom kompanibefäl erfordras sålunda
3 kaptener 5 sergeanter
8 subalternofficerare 15 furirer
3 fanjunkare 16 korpraler.
Med ledning bärav och med tillämpning av de för övriga infanteriregementen
gällande principerna beräknas befälsbehovet vid regemente av denna
typ på följande sätt:
Officerare |
Under- officerare |
Underbefäl |
|||||||
O: ■< o •-» 00 o |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler och vicekorpraler |
|
Personal för stridsvagns-bataljonens utbildning ... |
— |
— |
— |
3 |
8 |
3 |
5 |
15 |
16 |
jonens och special-(yrkes)-komp. utbildning ............ |
_ |
_ |
_ |
5 |
10 |
5 |
7 |
16 |
26 |
Regementsofficerare, stabs- |
3 |
||||||||
och förvaltningspersonal.. |
l |
2 |
2 |
2 |
2 |
6 |
1 |
1 |
|
Beställningsmän ................ Utom regementet beordrad |
~ |
~ |
2-5 |
8-3 |
1*0 |
2-o |
6 7*0 |
4 1’0 |
|
personal ....................... |
— |
— |
— |
||||||
Summa |
l |
2 |
2 |
12 5 |
29- s |
Ilo |
20 o |
45o |
48 o |
avgå elever i stridsvagns- |
|||||||||
tjänst ....................... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
infanterikanontjänst .... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
2 |
4 |
— |
Summa |
— |
— |
— |
— |
c |
— |
2 |
4 |
— |
återstår summa............... |
1 |
2 |
2 |
126 |
23 8 |
Ilo |
18o |
41 o |
4So |
5 % (2''5 %) i reserv ....... |
— |
— |
— |
0''6 |
1*2 |
0-5 |
09 |
2-o |
1-2 |
Summa |
l |
2 |
2 |
13 i |
245 |
lis |
19 l |
43 o |
49 ä |
avrundat efter krigsbeho- |
|||||||||
vet.............................. |
l |
2 |
2 |
12 |
21 |
11 |
18 |
40 |
50 |
därav i stridsvagnstjänst. |
— |
1 |
1 |
5 |
6 |
4 |
6 |
18 |
18 |
Antalet volontärer vid vartdera av de ifrågavarande två regementena torde
böra upptagas till 34, varav 12 vid stridsvagnsförbanden.
På grund av vad sålunda anförts, föreslår jag följande stater för infanteriregementena.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
287
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
Pensio- nerade |
||||||||||
O: |
Underbefäl |
Cl |
|||||||||||
O: ◄ |
© M 00 ro |
g .p |
w p |
8.? |
p s |
GQ CO CP5 |
*1 |
W |
< o’ CO |
o_ O* |
O a» pj eo |
3 © |
|
ti 00 g- |
b" P |
o ►i <0 ►1 |
ro B a» >-l |
3 f |
B pr p 2 |
P B o |
s 3_ |
SL |
o •o |
«-*■ p: •-» ro |
© ►i P ►i © |
K © © »1 |
|
ro |
B |
© |
3 |
||||||||||
Flertalet regementen ...... |
l |
1 |
3 |
14 |
29 |
13 |
19 |
42 |
30 |
30 |
42 |
i |
5 |
Svea livgarde ................ Livregementets grenadj ä- |
l |
1 |
3 |
16 |
34 |
15 |
24 |
62 |
36 |
36 |
54 |
2 |
5 |
rer och Skaraborgs rege-mente ....................... |
l |
2 |
2 |
12 |
21 |
11 |
18 |
40 |
25 |
25 |
34 |
1 |
5 |
Gotlands infanterirege- |
|||||||||||||
mente ........................ |
l |
1 |
3 |
14 |
29 |
13 |
19 |
45 |
35 |
35 |
47 |
— |
5 |
Norrbottens regemente ... |
i |
1 |
4 |
17 |
29 |
14 |
22 |
42 |
30 |
30 |
42 |
1 |
5 |
Av subalternerna böra uppföras
vid Svea livgarde 23 som löjtnanter och 11 som fänrikar,
vid Livregementets grenadjärer och Skaraborgs regemente 16 som löjtnanter
och 5 som fänrikar samt
vid övriga regementen 20 som löjtnanter och 9 som fänrikar.
Stridsvagnsorganisationen.
Den nuvarande strids väg nsba t aljan en, som utgör en bataljon av Göta livgarde,
är enligt den ständiga indelningen i fred organiserad på bataljonsstab
och två stridsvagnskompanier.
Den på bataljonens stat uppförda personalen — civilmilitär personal
undantagen — framgår av följande tablå:
Kategori |
Antal |
Kategori |
Antal |
Aktiv personal. |
Manskap. |
||
Officerare. Överstelöjtnant eller major............ Kaptener...................................... Löjtnanter..................................... |
Furirer av 1. klassen..................... |
3 |
|
1 2 6 |
Furirer av 2. klassen ..................... Korpraler...................................... Vicekorpraler................................. Volontfirer.................................... |
6 8 8 i 12 |
|
Sjukvårdskorpral ........................... |
1 |
||
Underofficerare■ |
|||
Fanjunkare.................................... |
2 |
Pensionerad personal. |
|
Sergeanter.................................... |
4 |
Förrådsunderofficer........................ |
1 |
Kaptener och löjtnanter förordnas från andra regementen vid stridsvagnsbataljonen
endast på viss tid och kvarstå därvid över stat vid egna regementen.
FörsvarsJcommissionen har, enligt vad tidigare framhållits, ansett, att ett
särskilt stridsvagnsregemente borde uppsättas, samt att detta regementes
fredsorganisation skulle omfatta, förutom regementsstab, två bataljoner örn
vardera tre kompanier. Av de sex kompanierna skulle två tagas i anspråk för
infanterikanonutbildning.
Sedan kommissionen efter samma principer som tillämpats beträffande infanteriet
verkställt en beräkning av befälsbehovet i fred för stridsvagnsrege
-
Departcments
chefen.
288 Kungl. Majus proposition nr 225.
mentet samt jämfört detta behov med behovet enligt krigsorganisationen, sådan
den av kommissionen föreslagits, har kommissionen framlagt följande förslag
till stat för stridsvagnsregementet. _
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensio- nerade |
||||||||
Underbefäl |
Yolontärer |
||||||||||
O: ■< oo dt |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Regements- kassör |
Fanjunkare ; |
Sergeanter |
fr* P o •-i |
Korpraler |
< O O ** o H p «"* i-i |
Under- officerare |
1 |
i |
2 |
10 |
15 |
i |
8 |
12 |
38 |
20 |
20 30 |
2 |
Då rekrytering av subalternofficerare skulle ske från övriga infanteriregementen,
borde uppdelning av subalternofficerarna i löjtnanter och fänrikar
icke ske, utan samtliga dessa upptagas såsom löjtnanter.
Inspektören för infanteriet har ansett, att den av kommissionen föreslagna
organisationen av stridsvagnsregementet i fred icke vore fullt lämplig. Infanterikanonernas
uppdelning på regementets båda bataljoner kunde lätteligen
leda till att detta vapens intressen icke bleve i önskvärd grad beaktade. Infanterikanonorganisationen
borde inom regementet erhålla en egen målsman,
jämställd med cheferna för stridsvagnsbataljonerna. Detta skulle lämpligast
kunna åstadkommas därigenom, att kanonkompanierna sammanfördes till en
enhet, d. v. s. till en regementets tredje bataljon. Detta skulle förutsätta en ökning
av kadern för stridsvagnsregementet med
1 major — bataljonschef,
1 löjtnant — bataljonsadjutant och
1 fanjunkare — stabsunderofficer.
Såväl krigs- som fredsorganisationen borde innefatta både hästanspända
och motoriserade (bildragna) förband. En utökning av organisationen i denna
riktning skulle inom en nära framtid bliva nödvändig.
Chefen för östra arméfördelningen har framhållit, att en utökning av stridsvagnsvapnet
utöver vad försvarskommissionen föreslagit syntes inom en
snar framtid ej endast motiverad utan även nödvändig. Sådana organisatoriska
åtgärder borde därför vidtagas, att ett snabbt uppsättande av betydande
stridsvagnstrupper vid krig eller krigsfara kunde äga rum.
Enär jag tidigare vid redogörelsen för infanteritruppförbandens organisation
redan uttalat min uppfattning örn, huru stridsvagns- och infanterikanonförbanden
böra infogas i fredsorganisationen och samtidigt framlagt förslag
i detta hänseende, får jag här endast hänvisa till vad jag därvid anfört och
föreslagit.
Sammanfattning
Av
vad i annat sammanhang framgår har försvarskommissionen räknat med
19 infanteriregementen, stridsvagnsregementet inberäknat, nämligen
Svea livgarde, Göta livgarde (stridsvagnsregementet), Livregementets
grenadjärer, Livgrenadjärregementet, Jämtlands fältjägarregemente, Norra
skånska infanteriregementet, Södra skånska infanteriregementet, Upplands
289
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
regemente, Skaraborgs regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings-Kalmar
regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente, Älvsborgs regemente,
Hallands regemente, Bohusläns regemente, Gotlands infanteriregemente,
Norrbottens regemente och Västernorrlands regemente.
En sammanfattning av de av kommissionen föreslagna staterna för dessa
regementen framgår av följande tablå.
• - '' |
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
Pensio- j |
|||||||||||
O: < CD •1 CD ►i |
Överstelöjtnanter |
Majorer |
T. i 1 |
Löjtnanter |
Fänrikar i |
Reg.-kassörer |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
Officerare |
Underofficerare |
|||
Furiror |
Korpraler |
Vicekorpraler |
|||||||||||||
Ett regemente..... |
1 |
1 |
3 |
15 |
22 |
10 |
1 |
14 |
20 |
45 |
30 |
30 |
45 |
i |
1 3! |
14 regementen...... |
14 |
14 |
42 |
210 |
308 |
140 |
14 |
196 |
280 |
630 |
420 |
420 |
630 |
14 |
42 |
Svea livgarde ...... |
1 |
1 |
4 |
15 |
23 |
11 |
1 |
15 |
22 |
54 |
34 |
34 |
54 |
1 |
3 |
Stridsvagnsrege- |
|||||||||||||||
mentet ............ |
1 |
1 |
2 |
10 |
15 |
— |
1 |
8 |
12 |
38 |
20 |
20 |
30 |
— |
2 |
Gotlands infanteri- |
|||||||||||||||
regemente......... |
1 |
1 |
3 |
15 |
22 |
10 |
1 |
14 |
20 |
48 |
35 |
35 |
50 |
1 |
3 |
Norrbottens Tege- |
|||||||||||||||
mente............... |
1 |
1 |
4 |
18 |
22 |
10 |
1 |
15 |
23 |
45 |
30 |
30 |
45 |
1 |
3 |
Summa |
19 |
19 |
58 |
283 |
412 |
181 |
19 |
262 |
377 |
860 |
569 |
569 |
854 |
18 |
561 |
Enligt den av mig föreslagna fredsorganisationen uppgår, såsom tidigare Departementsanförts,
antalet infanteriregementen till 17, nämligen Svea livgarde, Livrege- eufén.
mentets grenadjärer (med stridsvagnsförband), Livgrenadjärregementet, Skånska
infanteriregementet, Skaraborgs regemente (med stridsvagnsförband),
Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Jönköpings-Kalmar regemente,
Dalregementet, Hälsinge regemente, Älvsborgs regemente, Hallands
regemente, Bohusläns regemente, Gotlands infanteriregemente, Norrbottens
regemente, Västerbottens regemente och Västernorrlands regemente.
De av mig föreslagna staterna för dessa regementen framgå i sammanfatt -
ning av följande tablå.
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
Pensio- nerade |
|||||||||||
O: |
Underbefäl |
c i |
||||||||||||
O: ►i 03 |
cd CD r-1 CD |
ts »2. 0’ |
P ►O o |
«2: 3* P |
1-rJ p: 3 »1 |
p ,3 c* 3_ |
CO CD aq 0 P |
►*s c N |
O *3 |
< CD* CD pr 0 |
** 0] O* 3 |
0 B CD CD 1 |
3 CL. O H O p5 |
|
p -1 |
3 3 |
O |
o -1 |
CD * |
P •-! |
P CD |
CD |
3 |
3 |
»3 ►1 |
3 |
3 |
CD P |
|
CD |
||||||||||||||
1 |
1 |
3 |
14 |
20 |
9 |
13 |
19 |
42 |
30 |
30 |
42 |
1 |
5 |
|
11 regementen.............. |
11 |
11 |
33 |
154 |
220 |
99 |
143 |
209 |
462 |
330 |
330 |
462 |
11 |
55 |
Svea livgarde ............... Livregementets grenad- |
1 |
1 |
3 |
16 |
23 |
11 |
15 |
24 |
62 |
36 |
36 |
54 |
2 |
5 |
jilrer oell Skaraborgs |
2 |
4 |
4 |
24 |
32 |
10 |
22 |
36 |
80 |
50 |
50 |
68 |
2 |
10 |
Norrbottens regemente... |
1 |
1 |
4 |
17 |
20 |
9 |
14 |
22 |
42 |
30 |
30 |
42 |
1 |
5 |
melite...................... |
1 |
1 |
3 |
14 |
20 |
9 |
13 |
19 |
45 |
35 |
35 |
47 |
— |
5 |
Summa |
17 |
19 |
56 |
239 |
335 |
147 |
220 |
329 |
783 |
511 |
511 |
715 |
17 |
85 |
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 se 19
290
Kungl. Maj:ts proposition nr 225,
Kavalleriet.
Enligt nu gällande bestämmelser för kavalleriets ständiga indelning i fred
äro kavalleriregementena organiserade på tre ryttarskvadroner och en teknisk
skvadron.
Från denna normalorganisation avviker Norrlands dragonregemente, som
i sig innesluter ytterligare en ryttarskvadron, självständigt förlagd i Boden.
Kavalleriets utbildningsorganisation skiljer sig avsevärt från infanteriets.
Skvadronens utgöra nämligen till skillnad från infanteriets kompanier fasta
utbildningsenheter året örn. Detta förhållande betingas av det stora antalet
fast anställda samt kravet på rationell utbildning och vård av hästarna.
Den aktiva befälspersonalen m. fl. vid kavalleriet (civilmilitär och civil personal
samt musikpersonal ej inräknad) enligt nu gällande härordning framgår
av följande tablå.
Kategori |
Normal-regemente 1 |
Norrlands dragon- regemente |
Aktiv personal. Officerare. |
||
Överste och chef................................................................ |
i |
i |
Överstelöjtnant eller major2................................................. |
i |
i |
Hyttmästare....................................................................... |
7 |
8 |
Löjtnanter....................................................................... |
13 |
15 |
Underlöjtnanter och fänrikar................................................ |
5 |
6 |
Un derofficerare. |
||
Fanjunkare....................................................................... |
5 |
6 |
Sergeanter .............................................................. ......... |
9 |
10 |
Manskap. a) Underbefäl och meniga: |
||
furirer av 1. klassen ..................................................... |
5 |
6 |
furirer av 2. klassen ....................................................... |
18 |
22 |
korpraler ...................................................................... |
23 |
29 |
volontärer .......................................................... |
180 |
225 |
b) Beställningsmän: |
||
sjukvårdsfurir av 2. klassen............................................. |
1 |
1 |
sjukvårdskorpral ............................... ............................ |
1 |
1 |
sj ukv&rds ryttare............................................................... |
2 |
3 |
hovslagarfurir av 2. klassen ............................................ |
s 1 |
1 |
hovslagarkorpraler .......................................................... |
4 |
5 |
hovslagarryttare ............................................................ |
4 |
5 |
vapenhantverkarkorpral ................................................... |
1 |
1 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer ...................................................... |
1 |
1 |
Vapenunderofficer............................................................. |
1 |
1 |
Biträde åt regementsintendenten, underofficer...................... |
1 |
1 |
Furageuppbördsman, underofficer.......................................... |
1 |
1 |
1 Livregementet till häst, Skånska kavalleriregementet, Livregementets husarer.
2 Staten upptager 2 överstelöjtnanter och 2 majorer.
s Vid Livregementet till häst 2 st., därav 1 avsedd för ridskolan.
291
Kungl. Majus proposition nr 225.
Med hänsyn till kavalleriets avsedda krigsorganisation skulle enligt försvarskommissionen
erfordras två av de nuvarande fyra fredsregementena för
mobilisering av den lätta brigadens stab och av de i brigaden ingående
kavalleriregementena. Vart och ett av de förstnämnda fredsregementena
borde därjämte uppsätta kavalleribataljonen för den fördelning, i vilken fredsregementet
självt inginge. Kommissionen har ansett, att dessa två regementen
borde utgöras av Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet,
vilka borde organiseras på
regementsstab,
4 ryttarskvadroner,
1 teknisk skvadron och
1 pansarbilskvadron.
För vardera av regementenas ryttarskvadroner samt den tekniska skvadronen
borde beräknas 130 stamhästar samt dessutom per regemente det
ytterligare antal stamhästar, som erfordrades såsom ersättning för officerarnas
nuvarande, egna tjänstehästar.
De båda återstående regementena, Livregementets husarer och Norrlands
dragonregemente, borde vid mobilisering uppsätta vartdera två
fördelningars kavalleribataljoner och dessutom tillsammans den lätta brigadens
bilbataljon. Dessa regementen borde enligt kommissionens mening
organiseras på
regementsstab,
3 ryttarskvadroner,
1 teknisk skvadron och
1 pansarbilskvadron.
För vardera av dessa regementens ryttarskvadroner samt den tekniska
skvadronen borde beräknas 114 stamhästar samt dessutom per regemente
det ytterligare antal stamhästar, som erfordrades såsom ersättning för officerarnas
nuvarande, egna tjänstehästar.
Vid beräkningen av personalbehovet för utbildningen vid kavalleriregementena
i fred har kommissionen utgått ifrån att följande organisation skulle
tillämpas under de värnpliktigas första tjänstgöring:
ryttarskvadronerna på skvadronsstab och två ryttartroppar örn fyra
grupper;
tekniska skvadronerna på två tunga troppar örn tre grupper och signalavdelning;
pansarbilskvadronerna
vid Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet
på skvadronsstab, pansarbiltropp och följetropp; inom pansarbilskvadronen
skulle även kanonbil- och luftvärnskulspruteutbildning äga
rum;
pansarbilskvadronerna vid Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente
på skvadronsstab, pansarbiltropp, följetropp och biltropp, vid
vilken senare utbildning av manskap för bilskvadronen skulle äga rum.
Vid varje regemente skulle under sommarsoldatskolau jämväl pågå en furirskola,
gemensam för skvadronernas furirselever.
292
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande grunderna för personalberäkningen,
skulle enligt kommissionens åsikt för utbildningen vid kavalleriregementena
erfordras den befälspersonal, som framgår av följande tablå:
Förband |
Bytt- |
Fan- |
Troppchefer |
Troppchefs ställföreträdare |
Gruppchefer |
Stall- korpra- |
|||
Subal- ternoff. |
Ser- geanter |
Ser- geanter |
Furirer |
Furirer |
Korp- raler |
ler |
|||
Livregementet till häst och |
6 |
6 |
10 |
4 |
6 |
7 |
‘<34 |
31 |
5 |
Livregementets husarer och |
5 |
5 |
9 |
3 |
6 |
5 |
22 |
28 |
4 |
Sammanlagt erfordrades sålunda för utbildningen
vid vartdera av Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet:
6
ryttmästare,
10 subalternofficerare,
6 fanjunkare,
10 sergeanter,
31 furirer,
36 korpraler;
vid vartdera av Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente:
5
ryttmästare,
9 subalternofficerare,
5 fanjunkare,
9 sergeanter,
27 furirer,
32 korpraler.
Vad härefter behovet av regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal
beträffade, erfordrades — förutom regementschefen — liksom
hittills en regementsofficer per regemente för att biträda vid ledandet av viss
utbildning, särskilt befälsutbildningen, samt att handlägga och för regementschefen
föredraga mobiliserings-, rekryterings- och civilanställningsärenden. Då
regementschefen liksom hittills borde innehava överstes grad, borde nämnde
regementsofficer vara överstelöjtnant eller major. Vid de regementen, där
mobiliseringsärendena kunde förutses bliva särskilt omfattande och vid vilka
på grund av större personal- och häststyrka ökade krav på ledningen skulle
komma att ställas, d. v. s. vid Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet,
borde till regementsofficerens förfogande enligt motsvarande grunder
som vid infanteriet ställas en ryttmästare som adjutant och mobiliseringsofficer.
Såsom föredragande å regementsexpeditionens truppavdelning erfordrades
293
Kungl. Majus proposition nr 225.
fortfarande en ryttmästare — regementskvartermästaren — och såsom
biträde åt honom en pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer.
Såsom adjutant på truppavdelningen, tillika vapenofficer och ställföreträdare
åt regementskvartermästaren, erfordrades en subalternofficer —
regementsadjutanten.
För förvaltningsgöromålens handhavande skulle såsom hittills föreligga
behov av följande personal på aktiv stat:
en väbel, tillika uppbördsman för bränsle och lyse, fanjunkare på aktiv stat,
en köksföreståndare, fanjunkare på aktiv stat,
en matsalsfurir, furir,
en befälhavare för handräckningsavdelningen, korpral,
ett biträde åt furageuppbördsmannen, korpral; samt av följande pensionerade
personal:
en vapenunderofficer, pensionerad underofficer,
ett biträde till regementsintendenten, pensionerad underofficer,
en furageuppbördsman, pensionerad underofficer.
Det har därjämte synts kommissionen nödvändigt att vid kavalleriet i
likhet med vad som föreslagits vid infanteriet inrätta en befattning såsom
regementskassör på aktiv stat.
I fråga örn beställningsmän vid kavalleriregementena har kommissionen
ansett, att samma grunder borde tillämpas, som föreslagits beträffande beställningsmännens
rekrytering vid infanteriet. Med hänsyn till personal- och
häststyrkan vid regementena har kommissionen med denna utgångspunkt
föreslagit, att för kavalleriet borde upptagas, utöver behovet av fast anställt
underbefäl i övrigt, följande antal beställningar, nämligen
för Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet
5 furirer och
5 korpraler samt
för Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente
4 furirer och
5 korpraler.
Efter tillägg av för utom regementet beordrad personal samt den reserv,
som måste anses erforderlig, skulle enligt dessa beräkningar befäl sbehovet
vid kavalleriregementena bliva följande:
Truppförband |
Officerare |
Underofficerare |
Under- befäl |
|||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Ryttmästare |
Subaltern- officerare |
Regements- kassörer |
m o § w* 8» H © |
Sergeanter |
G N* O |
Korpraler |
|
Livregementet till häst och Skånska ka- |
||||||||||
valleriregementet .............................. |
i |
i |
— |
ii |
19 |
i |
9 |
12 |
44 |
4B |
Livregementets husarer och Norrlands |
||||||||||
dragonregemente ............................... |
i |
— |
1 |
8 |
18 |
i |
8 |
11 |
39 |
42 |
Summa för samtliga kavalleriregementen |
4 |
2 |
2 |
38 |
74 |
4 |
34 |
40 |
ICO |
170 |
294
Kungl. Majis proposition nr 225.
Antalet meniga volontärer kunde enligt kommissionens uppfattning icke
vid kavalleriet såsom vid infanteriet beräknas allenast efter behovet av
underbefäl utan måste sättas förhållandevis betydligt högre, dels med hänsyn
till kraven på stamhästarnas utbildning och vård, dels med hänsyn till
att vicekorpraler saknades vid kavalleriet.
Enligt 1925 års härordning utgjorde antalet volontärer vid vartdera Livregementet
till häst, Skånska kavalleriregementet och Livregementets husarer 150
och vid Norrlands dragonregemente 225, vilket i medeltal per skvadron utgjorde
45. Enär detta antal enligt erfarenheten visat sig lämpligt med avseende på
förhållandena vid en skvadron örn 130 hästar, syntes det fortfarande böra gälla
för de beridna skvadronerna vid Livregementet till häst och Skånska kavalleriregementet.
I proportion därtill skulle vid Livregementets husarer och
Norrlands dragonregemente erfordras 39 volontärer. Sammanlagda volontärstyrkan
skulle efter dessa grunder uppgå till 762. Till denna summa kar
kommissionen ansett böra läggas dels 28 meniga beställningsmän, dels ett
antal av minst 7 volontärer vid var och en av de fyra pansarbilskvadronerna.
Fredsbehovet för kavalleriet av meniga volontärer skulle enligt dessa
grunder bliva 818, fördelade på följande sätt:
Livregementet till häst................................................ 240
Skånska kavalleriregementet ....................................... 240
Livregementets husarer................................................ 169
Norrlands dragonregemente ....................................... 169
Summa 818
Efter att hava verkställt en jämförelse mellan krigsorganisationens behov
av aktiv personal och det av kommissionen beräknade fredsbehovet, har
kommissionen för tillgodoseende av båda dessa behov föreslagit följande
personalstater:
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
a hj |
||||||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer | |
Ryttmästare |
Löjtnanter |
Fänrikar |
| Regements-kassörer |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Unde trj s 2. ►i’ CD •n |
® Korpraler |
Volontärer |
o a 3.1- a? a 0 2 1 P P Oj |
|
Livregementet till häst ...... |
i |
i |
10 |
14 |
5 |
i |
8 |
12 |
41 |
42 |
231 |
4 |
|
Skånska kavalleriregementet |
i |
i |
— |
10 |
14 |
5 |
i |
8 |
12 |
41 |
42 |
231 |
4 |
Livregementets husarer...... |
i |
— |
i |
8 |
13 |
5 |
i |
7 |
10 |
37 |
38 |
169 |
4 I |
Norrlands dragonregemente. |
i |
— |
i |
8 |
13 |
5 |
i |
7 |
10 |
37 |
38 |
169 |
4 | |
Summa |
4 |
2 |
2 |
30 |
54 |
20 |
4 |
30 |
44 |
156 |
160 |
800 |
16 |
Chefen för generalstaben har beträffande den av kommissionen föreslagna
organisationen av kavalleriregementena endast haft den erinran, att vid de
större kavalleriregementena 1 av ryttmästarbeställningarna borde överföras
till majorsbeställning.
295
Kungl. Majus proposition nr 225.
Inspektören för kavalleriet har uttalat, att den föreslagna organisationen av
och omflyttningen inom de lägre truppförbanden vid kavalleriet syntes honom
ändamålsenlig. Kommissionens förslag, att den i Boden förlagda skvadronen
av Norrlands dragonregemente skulle förläggas till Umeå tillsammans med
regementet i övrigt, tillstyrktes.
Chefen för södra arméfördelningen har givit uttryck för den åsikten, att
även örn synpunkten, att krigsorganisationen borde läggas till grund för
fredsorganisationen, knappast genom kommissionens förslag blivit förverkligad,
det dock måste erkännas, att den föreslagna fredsorganisationen för
Skånska kavalleriregementet bildade ett bättre underlag för en modern krigsorganisation
än den nuvarande fredsorganisationen.
Chefen för östra arméfördelningen har ansett, att vid Livregementet till
häst ytterligare en officer, helst regementsofficer, borde med hänsyn till
garnisonstjänsten, försök m. m. uppföras på regementets stat.
De principer för fredskadrernas vid kavalleriet beräkning, som av försvarskommissionen
tillämpats, hava även av mig använts vid beräkningen av
kavalleriregementenas behov av aktivt befäl m. m. Då emellertid icke heller
beträffande kavalleriet den av mig avsedda krigsorganisationen kommer att
bliva av samma omfattning som den av kommissionen föreslagna, har jag
funnit möjligt och lämpligt att i de av kommissionen framlagda staterna
verkställa vissa beskärningar. Dessa drabba särskilt de av kommissionen
föreslagna mindre kavalleriregementena, Livregementets husarer och Norrlands
dragonregemente. Under det att nämligen de krav på kapacitet vid
mobilisering, som enligt kommissionens åsikt böra ställas på Livregementet
till häst och Skånska kavalleriregementet, även med hänsyn till den av mig
avsedda krigsorganisationen synas göra sig gällande, och dessa regementen
sålunda även i fred böra bibehållas vid den ungefärliga omfattning kommissionen
föreslagit, motiverar däremot det av mig förutsatta krigsbehovet av
kavalleriförband icke ett bibehållande av en så stor fredsorganisation beträffande
de båda övriga kavalleriregementena, som kommissionens förslag
innebär. Jag finner det fastmera möjligt att i jämförelse med kommissionens
förslag minska dessa regementens organisation i fred med en ryttarskvadron,
varjämte pansarbilskvadronernas styrka samt stamhästantalet på de tekniska
skvadronerna kunna nedbringas något. För uppsättande av vissa bilförband
vid den lätta brigaden bör dock vid det ena regementet tillkomma en bilskvadron,
lämpligen förlagd till Livregementets husarer. Nämnda regemente
bör sålunda organiseras på regementsstab, två ryttar-, en teknisk, en bil- och
en pansarbilskvadron samt Norrlands dragonregemente på regementsstab,
två ryttar-, en teknisk och en pansarbilskvadron.
I enlighet med chefens för generalstaben förslag böra med hänsyn såväl
till krigsorganisationens krav som till en lämplig proportion mellan antalet
regementsofficerare och kompaniofficerare en ryttmästarbeställning utbytas
mot en majorsbeställning vid vartdera av de båda större kavalleriregementena.
Beträffande behovet av pensionerad personal överensstämma mina beräkningar
i stort med kommissionens; av skäl, som av mig redan anförts vid
Departements
chefen.
296
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
behandlingen av infanteriets stater, bör emellertid en pensionerad underofficer
tillkomma såsom ersättning för den av kommissionen föreslagne regementskassören.
På grund av det bär anförda föreslår jag för kavalleriregementena de personalstater,
som framgå av följande tablå,
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
C 3 |
|||||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Ryttmästare |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Unde) c CD ►1 |
[•befäl * O ‘Ö £ CD ►1 |
Yolontärer |
CD~ B 2» o CD CD ® H 3 jo P pu 3 » |
|
Livregementet till häst ............ |
i |
i |
1 |
9 |
13 |
5 |
8 |
10 |
136 |
37 |
231 |
5 |
Skånska kavalleriregementet ... |
i |
i |
1 |
9 |
13 |
5 |
8 |
10 |
36 |
37 |
231 |
5 |
Livregementets husarer........... |
i |
— |
1 |
7 |
10 |
5 |
6 |
10 |
32 |
32 |
150 |
5 |
Norrlands dragonregemente...... |
i |
— |
1 |
6 |
9 |
4 |
5 |
8 |
27 |
27 |
130 |
5 |
Summa |
i |
2 |
i |
31 |
45 |
19 |
27 |
38 |
131 |
133 |
742 |
20 |
Artilleriet.
Enligt nuvarande bestämmelser för artilleriets ständiga indelning i fred
äro artilleriregementena organiserade sålunda:
fördelningsartilleriregementena (Svea, Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen)
på tre divisioner, var och en örn två batterier,
Norrbottens artillerikår på två batterier,
Smålands arméartilleriregemente på tre divisioner örn inalles åtta batterier,
Gotlands artillerikår på tre batterier jämte det av 1935 års riksdag beslutade
luftvärnsbatteriet samt
Bodens artilleriregemente på tre bataljoner, var och en örn två kompanier.
Den aktiva befälspersonalen m. fl. vid artilleriet — bortsett från civilmilitär
och civil personal samt musikpersonal — enligt nu gällande stater
framgår av efterföljande tablå (sid. 297).
Pördelningsartllleriregeinentena.
FörsvarsJcommissionen har framhållit, att övningsändamålen samt tillgången
på hästar och personal under regementsövningarna tvingade till ganska avsevärda
växlingar i artilleriregementenas fastställda organisation samt att
dylika växlingar givetvis icke vore till fördel för utbildningsresultatet.
Enligt av kommissionen uttalade allmänna principer borde fördelnings
artilleriregementenas fredsorganisation i möjligaste mån vara avpassad efter
den avsedda krigsorganisationen. Dessa regementen vore av kommissionen
beräknade att i medeltal krigsorganisera vartdera sex divisioner m. m. Men
då divisionen och icke batteriet vore artilleriets stridstekniska enhet, borde
nyssnämnda krigsorganisation icke bildas av en beträffande antalet divisioner
alltför trång fredsorganisation. Enär vidare krigsorganisationen innebure uppsättandet
av ett lika antal kanon- och haubitsbatterier, borde i fredsorganisationen
regementet givas en häremot svarande indelning.
Kungl. Majlis proposition nr 225. 297
r: ..... '' Kategori |
Fördel- nings- artilleri- regemente |
Norr- bottens artilleri- kår |
Smålands armé- artilleri- regemente |
Gotlands artilleri- kår |
Bodens artilleri- regemente |
• Aktiv personal. Officerare. |
|||||
Överste och. ellef .............................. |
i |
— |
i |
— |
i |
Överstelöjtnant ................................ |
i |
1 11 |
i |
i |
i |
Majorer............................................. |
2 |
i 1 \ |
2 |
— |
2 |
Kaptener ......................................... |
11 |
4 |
13 |
6 |
11 |
Löjtnanter.......................................... |
18 |
7 |
22 |
10 |
18 |
Underlöjtnanter och fänrikar............... |
8 |
2 |
9 |
3 |
8 |
Underofficerare. |
|||||
Styckjunkare ..................................... |
8 |
2 |
10 |
4 |
8 |
Sergeanter ........................................ |
1 17 |
6 |
20 |
8 |
18 |
Manskap. a) Underbefäl och meniga: |
|||||
Furirer av 1. klassen ........................ |
3 13 |
5 |
13 |
6 |
13 |
Furirer av 2. klassen ......................... |
3 26 |
9 |
26 |
12 |
26 |
Konstaplar . .................................... |
36 |
10 |
35 |
16 |
30 |
I Volontärer....................................... |
105 |
20 |
113 |
75 |
105 |
b) Beställningsmän: Sjuk vårds furirer av 2. klassen ........... |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
Sjukvårdskonstaplar ........................... |
2 |
1 |
2 |
1 |
2 |
Sjukvårdsartillerister........................... |
3 |
1 |
2 |
1 |
3 |
Hovslagarfurir av 2. klassen ............... |
3 1 |
— |
1 |
— |
— |
Hovslagarkonstaplar ......................... |
3 |
1 |
3 |
1 |
1 |
Hovslagarartillerister ........................ |
4 |
1 |
3 |
1 |
1 |
Hantverksfurirer av 2. klassen............ |
1 |
—r |
2 |
2 |
2 |
Hantverkskonstaplar........................... |
2 |
— |
4 |
2 |
3 |
Hantverksartillerister ........................ |
2 |
— |
3 |
■ 2 |
3 |
Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer ..................... |
1 |
1 1 * 3< |
1 |
1 |
1 |
Vapenunderofficer.............................. |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
! Tygunderofficer ................................. |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
Biträde ät regementsintendenten......... |
1 |
— |
1 |
— |
1 |
Furageuppbördsman........................... |
1 |
— |
— |
— |
|
J Kasernunderofficer, väbel ................... |
1 |
— |
— |
- |
I enlighet med dessa synpunkter Ilar kommissionen föreslagit, att Svea,
Göta, Wendes oell Norrlands artilleriregementen i fred skulle organiseras
på
regementsstab,
fyra divisioner, var oell en örn divisionsstab oell två batterier, samt
ett yrkesbatteri.
Av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga borde en del enligt kommissionens
mening inkallas till tjänstgöring under vinterhalvåret; storleken av
1 Vid Wendes artilleriregemente 18.
3 Vid Wendes artilleriregemente 14 resp. 27.
3 Vid Svea artilleriregemente 2, varav 1 avsedd för generalstabens stall.
298
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
denna kontingent borde beräknas så, att dess utbildning lämpligen kunde
förläggas till ett batteri.
Den ungefärliga storleken av de sommarinryckande kontingenterna vid
fördelningsartilleriregementena skulle därefter bliva 400 man, för vilkas utbildning
skulle krävas ianspråktagandet av 5 batterier. Ett av dessa batterier
borde avses för specialutbildning av signalister, observatörer m. fl. samt
de fyra övriga för annan värnpliktsutbildning. Befälsbehovet för dessa fem
batterier skulle enligt kommissionens beräkningar bliva följande:
Kaptener |
Subaltern-offi cerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Farber |
Konstaplar |
5 |
12 |
5 |
6 |
26 27 |
Vid vart och ett av här ifrågavarande regementen skulle under sommaren
tillkomma
utbildning av studenter och likställda,
» » volontärartilleristerna samt
» » konstapelselever.
Utbildningen av dessa kategorier borde förläggas till skilda batterier; för
nyssnämnda utbildning krävdes sålunda tre batterier, med ett något större
befälsbehov vid det batteri, som avsåges för studenter och likställda.
Slutligen skulle ett yrkesbatteri för omhändertagande av ersättningsreservens
värnpliktiga tillkomma.
För de nio nyssnämnda batterierna krävdes enligt kommissionens beräkningar
sammanlagt följande befäl:
Kaptener |
Subaltcrn- officerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
9 |
19 |
9 |
10 |
43 |
43 |
Vid beräkningen av behovet av regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal
m. fl. har kommissionen kommit till följande slutsatser.
För varje division borde avses en regementsofficer såsom divisionschef.
En av dessa borde vid fördelningsregementena vara överstelöjtnant.
Av samma skäl, som anförts beträffande infanteriet, borde regementschefens
närmaste biträde — regementsstabschefen — erhålla regementsofficers tjänsteställning.
Till regementschefens och divisionschefernas förfogande erfordrades samma
adjutanturpersonal som enligt gällande organisation. Såsom divisionsadjutant
placerad subalternofficer borde dock förutom sin tjänst vid divisionsexpeditionen
även deltaga i utbildningsarbetet. Särskild officer för divisionsadjutantsbefattningen
hade därför icke av kommissionen beräknats, utan hade härtill
avsetts vid batteri tjänstgörande subalternofficer.
Vid artilleriet kunde, enligt kommissionens mening, mobiliseringsarbetet
anförtros åt en regementsofficer, som samtidigt vore divisionschef. Till förfogande
borde han dock hava en kapten och en underofficer (styckjunkare),
avsedda uteslutande för detta arbete.
299
Kungl. Majus proposition nr 225.
Såsom vapenofficer borde fortfarande avses kapten på aktiv stat. Till
dennes förfogande erfordrades en vapenunderofficer och en tygunderofficer,
vilka dock kunde vara pensionerade underofficerare.
Vid artilleriregementena borde, liksom vid infanteriet, en regementskassör
anställas på stat, varförutom liksom hittills en pensionerad underofficer erfordrades
såsom biträde åt regementsintendenten. En väbel m. m. — styckjunkare
—, en köksföreståndare — sergeant —, ett biträde åt den sistnämnde
— furir — samt en sjukvårdsunderofficer och ett biträde åt förrådsförvaltaren
— båda sergeanter — vore fortfarande nödvändiga. Slutligen borde en styckjunkare
på aktiv stat avses såsom hovslagarunderofficer och en pensionerad
underofficer såsom uppbördsman för furage m. m.
Beträffande beställningsmän avviker försvarskommissionens förslag
från den nuvarande organisationen endast i så måtto, att kommissionen
föreslagit en utökning av hantverkspersonalen med 1 hantverksfurir och 1
hantverksartillerist. Av liknande skäl, som tidigare anförts beträffande infanteriet,
borde enligt kommissionens mening även vid artilleriet beställningsmännen
inräknas i manskapsgruppen. Utöver behovet av fast anställt underbefäl
i övrigt har kommissionen av denna anledning sålunda för fördelningsartilleriregemente
upptagit 11 underbefälsbeställningar, fördelade i ungefär
lika antal mellan furirs- och konstapelsbeställningar.
Efter tillägg för bortkommenderad personal och erforderlig reserv skulle
därefter befälsbehovet vid varje fördelningsartilleriregemente
bliva följande:
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Styck- junkare Regements- kassör |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
i |
i |
4 |
16 |
35 |
1 1 14 |
21 |
63 |
52 |
Antalet volontär er borde enligt kommissionens åsikt beräknas enligt
samma grunder, som tillämpats vid infanteriet. Då emellertid vid artilleriet
saknades motsvarighet till vicekorpralsgraden, borde här antalet volontärer
bestämmas till summan av antalet furirer och konstaplar och volontärernas
antal vid fördelningsartilleriregementena alltså utgöra 115.
På dessa beräkningsgrunder har kommissionen efter verkställd jämförelse
med krigsorganisationens behov föreslagit följande personalstat för Svea,
Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen:
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
||||||||
Överste 1 |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter j |
brj se: 3 2 PT* se |
W p £ 5 o: cd |
Sergeanter Styck- junkare |
Undei e •i CD B |
''befäl © B ►1 |
** O cT B VI CD |
|
i |
i |
4 |
16 |
23 |
11 |
1 |
i 14 | 20 |
53 |
54 |
100 |
5 |
Departements
chefen.
300 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Chefen för generalstaben har beträffande Norrlands artilleriregemente
föreslagit en utjämning med Norrbottens artillerikår. Den stat, som regementet
därefter skulle erhålla, skulle bliva densamma, som av chefen för
generalstaben föreslagits för Norrbottens artillerikår, utökat till regemente.
Fältartilleriregementena borde vidare utökas med viss personal för att möjliggöra
uppsättandet vid mobilisering av ytterligare arméartilleri.
Chefen för södra arméfördelningen har uttalat, bland annat, att örn den
av kommissionen föreslagna fredsorganisationen betraktades mot bakgrunden
av utbildningsarbetets behov, med tillfredsställelse kunde konstateras, att
den föreslagna ökade aktiva kadern medförde väsentligt större möjligheter
för utbildningsarbetets bedrivande. Den föreslagna fredsorganisationen skulle
dock icke i önskvärd utsträckning tillåta, att artilleriets stridstekniska enhet
bleve tillfredsställande utbildad. Detta förhållande sammanhängde emellertid
främst med, att årskontingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga voro
för ringa.
Såsom huvudmotiv för att varje i fred befintligt fördelningsartilleriregemente
skulle organiseras på fyra divisioner om två batterier m. m. har av
kommissionen anförts, att nämnda regementen skulle, för fyllande av det av
kommissionen beräknade krigsbehovet, behöva krigsorganisera vart och ett sex
divisioner m. m. Den av mig avsedda krigsorganisationen motiverar emellertid
icke en sådan omfattning av fredsorganisationen; krigsbehovet synes mig
kunna tillgodoses med en bibehållen fredsorganisation av sagda regementen
på regementsstab samt tre divisioner örn två batterier, vartill dock bör komma
ett yrkesbatteri.
Vid beräknandet av den för sistnämnda organisation erforderliga befälsstyrkan
m. m. har jag i stort sett följt de av kommissionen tillämpade principerna.
Den av kommissionen föreslagna regementskassören bör av tidigare
angivna skäl även vid artilleriet uteslutas, men bör i stället i staten upptagas
ytterligare en pensionerad underofficer såsom biträde åt regementsintendenten.
Vid .Wendes artilleriregemente böra tillkomma en sergeant och en
furir som resp. köksföreståndare och matsalsfurir. Jag har sålunda funnit,
att staterna för Svea, Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen
böra erhålla följande sammansättning:
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
||||||
Överste- löjtnant Överste |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styck- junkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
< 2- © ö to: a |
|
Furirer |
Kon- staplar |
||||||||
i i i |
3 |
13 |
18 |
8 ! |
12 |
1 18 a 42 |
42 |
80 |
6 |
1 Vid Wendes artilleriregemente 19.
5 » » » 43.
301
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Smålands arméartilleriregemente.
Smålands arméartilleriregemente har av försvarskommissionen föreslagits
organiserat i överensstämmelse med kommissionens förslag till organisation
av fördelningsartilleriregementena, nämligen på
regementsstab,
fyra divisioner, var och en om divisionsstab och två batterier, samt
ett yrkesbatteri.
Även i fråga örn utbildningens organisation och behovet av befäl, beställningsmän
och volontärer m. m. har försvarskommissionen beträffande arméartilleriregementet
gjort gällande samma synpunkter, som tidigare utvecklats
beträffande fördelningsartilleriregementena. Den av kommissionen föreslagna
personalstaten för Smålands arméartilleriregemente
har på grund härav blivit följande:
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
|||||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Regements- kassör |
Styck- junkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
||
Furirer |
Kon- staplar |
|||||||||||
i |
i |
4 |
16 |
23 |
u |
i |
14 |
20 |
53 |
54 |
100 |
4 |
Chefen för generalstaben har uttalat den uppfattningen, att en ökning av
arméartilleriet i krig med åtminstone en division utöver de av kommissionen
föreslagna måste anses synnerligen berättigad. Denna ökning kunde enligt
utförda undersökningar åstadkommas utan större olägenheter ur mobiliseringssynpunkt,
genom att ifrågavarande division uppsattes vid ett av artilleriregementena
i södra delen av landet. Den för denna utökning erforderliga
kadern i fred, som ansåges kunna begränsas till 8 officerare, 4 underofficerare,
16 underbefäl samt 16 volontärer, borde jämnt fördelas på Svea, Göta och
Wendes artilleriregementen samt arméartilleriregementet.
Inspektören för artilleriet har uttalat, att den föreslagna organisationen av
arméartilleriregementet skulle medgiva uppsättandet endast av en division
per 4 fältartilleridivisioner. Denna relation mellan arméartilleri och fältartilleri
(1:4) vore ingalunda tillräcklig.
Chefen för västra arméfördelningen har funnit det beklagligt, att arméartilleriet
icke ansetts kunna ytterligare utvecklas. Ännu en tung division
skulle vara högeligen önskvärd.
Chefen för östra arméfördelningen har slutligen ansett, att organisationen
måste medgiva uppsättandet av ytterligare en division långskjutande kanoner.
Den av försvarskommissionen föreslagna fredsorganisationen av armé- Departementsartilleriregementet
synes mig i stort motsvara vad som i fred erfordras, för chefen.
att behovet av arméartilleri vid den av mig tänkta krigsorganisationen skall
bliva tillgodosett. Principerna för beräknandet av personalbehovet i fred
synas mig även riktiga; beträffande regementskassören hänvisar jag dock till
vad jag förut anfört. På grund härav anser jag mig böra föreslå, att staterna
302
Kungl. Majus proposition nr 225.
för arméartilleriregementet erhålla en sammansättning, som till huvudsakliga
delar överensstämmer med den av försvarskommissionen föreslagna och som
framgår av följande tablå.
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
j Pensionerade I underofficerare |
||||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styck- junkare |
1 Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
||
Furirer |
Kon- staplar |
||||||||||
i |
i |
4 |
16 |
23 |
ii |
14 |
20 |
53 |
54 |
100 |
5 |
Norrbottens artillerikår.
Enligt vad försvarskommissionen anfört, avsåges kårens krigsorganisation
omfatta en styrka, motsvarande omkring ett halvt fördelningsartilleriregemente.
Detta syntes kommissionen kunna tala för en organisation i fred av
artillerikåren på kårstab och två divisioner örn två batterier. Då emellertid
en dylik organisation av kommissionen ansetts mindre ändamålsenlig såväl
med hänsyn till den styrka av fast anställt manskap och värnpliktiga, som
med utgångspunkt från krigsbehovet borde beräknas erforderlig för kåren,
som även av hänsyn till kostnaderna, har kommissionen föreslagit en fredsorganisation
av Norrbottens artillerikår på
kårstab samt
en division om divisionsstab och tre batterier.
Beträffande de värnpliktiga vid Norrbottens artillerikår förutsatte försvarskommissionen
en vinterkontingent på högst 50 man och en sommarkontingent
på 140 man. Sistnämnda kontingent syntes kommissionen böra fördelas på
två batterier. Något särskilt batteri för specialutbildning av signalister,
observatörer o. s. v. har kommissionen icke ansett erforderligt, utan kunde
denna utbildning bedrivas vid ett av de två värnpliktsbatterierna. Särskild
befälspersonal måste emellertid beräknas för denna specialutbildning.
För utbildningen vid batterierna har kommissionen därför
ansett följande befälspersonal vara erforderlig:
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
2 |
6 |
2 |
3 |
10 |
ii |
För utbildningen av volontärartillerister samt studenter och
likställda borde enligt kommissionens mening beräknas
1 kapten 2 sergeanter
3 subalternofficerare 5 furirer och
1 styckjunkare 5 konstaplar.
Sammanlagda behovet för utbildningen linder sommarsoldatskolan skulle
sålunda bliva:
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 303
Kaptener |
Subaltern- officeraro |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
3 |
9 |
3 |
5 |
15 |
16 |
För beräknandet av behovet av regementsofficerare, stabsoch
förvaltningspersonal m. fl. har kommissionen anfört följande
synpunkter.
Chefen för artillerikåren borde vara överstelöjtnant; under honom borde
stå en major såsom divisionschef. Regementsstabschefen vid kåren kunde
vara kapten.
Till kårchefens förfogande borde, förutom regementsstabschefen, stå en
regementsadjutant — subalternofficer — samt en expeditionsunderofficer
(pensionerad), till divisionschefens förfogande en divisionsadjutant — subalternofficer
— samt en stabsunderofficer. Av samma skäl, som angivits på tal
örn fördelningsartilleriregementena, behövde denne icke särskilt upptagas i
staterna. En mobiliseringsofficer och en vapenofficer — båda kaptener —
vore jämväl vid artillerikåren erforderliga, liksom även biträden till dessa
(styckjunkare). Slutligen krävdes en väbel (styckjunkare), en köksföreståndare
(sergeant), matsalsfurir, sjukvårdsförrådsunderofficer, förrådsunderofficer,
hovslagarunderofficer samt biträde (pensionerad styckjunkare) åt regementsintendenten.
Beträffande beställningsmän har kommissionen framhållit, att
erfarenheterna givit vid handen, att sjukvårds- och hovslagarpersonalen vid
Norrbottens artillerikår beräknats för knappt, varför denna borde utökas med
en sjukvårdsfurir och en hovslagarfurir. Ävenledes borde vid kåren finnas
hantverksfurir, hantverkskonstapel och hantverksartillerist. Antalet beställningsmän
vid kåren skulle sålunda bliva 9, motsvarande en ökning i antalet
beställningar i manskapsgruppen med 6, uppdelade i lika antal furirs- och
konstapelbeställningar.
Efter vederbörliga tillägg för bortkommenderingar och reserv skulle enligt
kommissionens beräkningar befälsbehovet vid Norrbottens
artillerikår bliva:
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
|||||
Överste-1 löjtnant |
Major |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
« O C3 00 p ''S- sr |
i |
i |
7 |
15 |
6 |
n |
23 |
21 |
Antalet volontär er vid artillerikåren har av kommissionen enligt
tidigare angivna grunder beräknats till 44.
Efter en jämförelse med krigsbehovet av befäl m. m. vid kåren har kom
missionen föreslagit följande stat för Norrbottens artillerikår:
304
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Departements
chefen.
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
j Pensionerade i underofficerare |
|||||||
Överste- löjtnant |
Major |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
1 Volontärer |
||
Furirer |
Kon- staplar |
|||||||||
i |
i |
7 |
10 |
5 |
6 |
9 |
18 |
20 |
40 |
3 |
Chefen för generalstaben har uttalat, att Norrbottens artillerikår borde utvidgas
till lördelningsartilleriregemente. Härvid kunde i syfte att undvika
en utsvällning av fredsorganisationen en utjämning ske mellan Norrlands
artilleriregemente och Norrbottens artillerikår. Dessa förband skulle då visserligen
erhålla en från övriga fältartilleriregementen avvikande organisation,
men denna omständighet syntes vara av ringa betydelse i jämförelse med de
fördelar, som skulle vinnas ur mobiliseringssynpunkt. Det föreslagna Norrbottens
artilleriregemente borde sålunda organiseras på
regementsstab och
tre divisioner, var och en örn två batterier, med följande kader:
1 överste 1 regementskassör
1 överstelöjtnant 10 styckjunkare
3 majorer 15 sergeanter
11 kaptener 35 furirer
17 löjtnanter 37 konstaplar och
8 fänrikar 70 volontärer.
Värnpliktskontingenten skulle utgöra:
Studenter och likställda ...................... 30
övriga värnpliktiga .............................. 362
Inspektören för artilleriet har ansett den av kommissionen föreslagna staten
vara för svag. Inom varje personalkategori borde vid en utjämningsberäkning
en höjning av den beräknade siffran ske.
Militärbefälhavaren för övre Norrland har framhållit, att Norrbottens
artillerikår borde givas en fredsorganisation av minst sådan omfattning, att
den möjliggjorde såväl sommar- som vinterutbildning i divisionsförband samt
uppsättande vid mobilisering av två å tre divisioner.
Såsom jag tidigare anfört, motiverar den av mig förutsatta krigsorganisationen
icke bibehållandet av Norrbottens artillerikår, utan har densamma av
mig föreslagits till indragning. På grund härav ingår jag icke närmare på den
av kommissionen föreslagna organisationen av denna kår.
Gotlands artilleriregemente.
För svar skommissionen, som räknat med bibehållande av artilleritruppförbandet
å Gotland såsom artillerikår, har i fråga örn dennas organisation ansett,
att samma synpunkter borde göra sig gällande som beträffande Norrbottens
artillerikår. Kommissionen har därför föreslagit, att Gotlands artillerikår
skulle organiseras på
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
305
kårstab samt
en division om divisionsstab och tre batterier.
Med avseende på värnpliktskontingentens storlek och
fördelning på utbildningsomgångar, behovet av befäl för utbildningen
under sommarsoldatskolan, behovet av
regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal
m. f 1. överensstämmer kommissionens förslag i vad avser Gotlands artillerikår
med det förslag i dessa hänseenden, som framlagts i fråga om Norrbottens
artillerikår, dock med den skillnaden, att kårchefen vid Gotlands artillerikår
enligt kommissionens mening borde — enär han vid mobilisering vore
avsedd såsom artillerichef i försvarschefens på Gotland stab — uppföras såsom
överste eller överstelöjtnant. Därjämte har någon hovslagarunderofficer
vid sistnämnda kår icke upptagits.
Beträffande beställningsmän har kommissionen till en början ansett,
att behovet av hovslagarbeställningsmän inskränkte sig till en hovslagarkonstapel,
varemot det syntes kommissionen nödvändigt att bättre än hittills
tillgodose behovet av hantverkspersonal. Denna personal har därför i jämförelse
med nuvarande förhållanden föreslagits ökad med 1 hantverkskonstapel
och 1 hantverksartillerist. Det för Gotlands artillerikår föreslagna antalet
beställningsmän skulle sålunda bliva 12, motsvarande en ökning i antalet
beställningar i manskapsgruppen med 8, vilka borde uppdelas i lika antal
furirs- och konstapelsbeställningar.
Antalet volontärer vid Gotlands artillerikår borde, i likhet med vad
nu är fallet, beräknas högre än vad fredsbehovet — 46 — angåve, detta med
hänsyn till ovissheten att vid mobilisering till kåren kunna transportera
personal från fastlandet. Av denna anledning hade kommissionen upptagit
antalet volontärer vid kåren till 80.
Efter en jämförelse med krigsbehovet av befäl m. m. vid kåren har kommissionen
föreslagit följande stat för Gotlands artillerikår:
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
||||||
Överste eller överste löjtnant |
Major |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
|
Furirer |
Kon- staplar |
||||||||
1 |
1 |
7 |
10 |
5 6 |
9 |
18 |
20 |
80 |
3 |
Inspektören för artilleriet har ansett den föreslagna staten för svag. Inom
varje personalkategori borde vid utjämningsberäkning en höjning av den beräknade
siffran ske. Det vore därjämte nödvändigt att räkna med en särskild
motorofficer.
Militärbefälhavaren på Gotland har såsom sin åsikt uttalat, att chefen för
Gotlands artillerikår borde vara överste. Enär chefen för artillerikåren vid
mobilisering vore avsedd att övergå till artillerichef på Gotland, borde redan
i fred finnas disponibla minst två regementsofficerare, av vilka den ene, avBihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 38 20
Departements
chefen.
306 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sedd som gruppchef, skulle vara beredd att övertaga befälet över förband,
sammansatta ur såväl Gotlands artillerikår som kustartillerikåren. På grund
av de särskilda utbildningsförhållandena vid kåren vore en ökning av kadern
motsvarande befälet vid ett batteri erforderlig. Kåren syntes därför lämpligen
böra organiseras på stab och två divisioner örn två batterier.
Enligt min uppfattning böra med det av kommissionen föreslagna artilleritruppförbandet
införlivas de kust- och luftvärnsbatterier, som av mig i annat
sammanhang föreslagits skola ingå i Gotlands trupper. Nyssnämnda förband
synas mig lämpligen kunna tillsammans bilda en division örn två batterier.
Mot vad kommissionen anfört i samband med beräkningarna av i fred erforderlig
befälspersonal m. m. för den av kommissionen föreslagna artillerikåren
synes i och för sig intet vara att erinra. På grund av den utvidgning
av förbandet till regemente örn regementsstab och två divisioner, som av mig
förutsättes, bör den av kommissionen föreslagna staten ökas med för denna
utvidgning erforderlig personal. Sålunda böra enligt mina beräkningar tillkomma
1 regementsofficer — som med hänsyn till fördelningen inom befälsgraderna
upptages såsom överstelöjtnant — 2 kaptener, 5 löjtnanter, 2 styckjunkare,
3 sergeanter, 10 furirer, 10 konstaplar samt 20 volontärer. Behovet av
pensionerade underofficerare synes mig böra beräknas till samma antal som
för arméartilleriregementet tidigare föreslagits.
På grund av vad här anförts föreslår jag, att för Gotlands artilleriregemente
upptages den personalstat, som följande tablå utvisar.
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
! Pensionerade 1 underofficerare |
|||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Major |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
|
Furirer |
Kon- staplar |
|||||||||
1 |
i |
i |
9 |
15 |
u* 00 |
12 |
28 |
30 |
100 |
5 |
Bodens artilleriregemente.
Någon principiell förändring av krigsorganisationen vid Bodens artilleriregemente
har av för svar slcomynissionPM icke förutsatts. Då därjämte, enligt
kommissionens mening, en större del av värnpliktskontingenten än som
föreslagits beträffande fältartilleriet borde vid detta regemente tjänstgöra
under vintern, skulle icke heller ett så stort antal enheter sommartid behöva
tagas i anspråk för utbildningen som vid ett fördelningsartilleriregemente.
Kommissionen har därför föreslagit, att Bodens artilleriregemente även
framdeles skulle organiseras på
regementsstab,
tre bataljoner örn bataljonsstab och två kompanier samt
ett yrkeskompani.
Antalet värnpliktiga, som skulle inkallas till tjänstgöring under vinterhalvåret,
borde enligt kommissionens mening lämpligen beräknas till om
-
307
Kungl. Majus proposition nr 225.
kring 160 man. Den ungefärliga storleken av sommarkontingenten skulle
då bliva 280 man. För utbildningen av denna kontingent krävdes tre kompanier.
Till det ena av dessa kompanier borde enligt kommissionens förslag
förläggas specialutbildning av signalister, observatörer m. fl., till de två
återstående kompanierna övrig värnpliktsutbildning. Det erforderliga befälsbeliovet
för dessa tre kompanier skulle enligt kommissionens beräkningar
bliva följande:
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
F urirer |
Konstaplar |
3 |
8 |
3 |
4 |
16 |
17 |
För utbildning av studenter oell likställda under sommaren tillkomme ett
kompani. För utbildningen vid detta erfordrades:
1 kapten, 2 sergeanter,
3 subalternofficerare, 6 furirer,
1 styckjunkare, 6 konstaplar.
För volontärartilleristernas utbildning vid ett kompani under sommaren
erfordrades vidare:
1 kapten, 1 sergeant,
2 subalternofficerare, 5 furirer,
1 styckjunkare, 5 konstaplar.
Det kompani, som avsåges för konstapelselever, skulle för utbildningen
kräva:
1 kapten, 1 sergeant,
2 subalternofficerare, 4 furirer,
1 styckjunkare, 4 konstaplar.
Slutligen erfordrades liksom vid övriga artilleriregementen ett yrkeskompani
för omhänderhavandet av ersättningsreservens värnpliktiga. För
detta kompani borde avses:
1 kapten, 2 furirer,
1 styckjunkare, 1 konstapel.
Vid Bodens artilleriregemente erfordrades alltså under sommarskolan för
kompaniernas utbildning i följande tabell upptagen befälspersonal:
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
7 |
15 |
7 |
8 |
33 |
33 |
Behovet av regementsofficerare, stabs- oell förvaltningspersonal
vid Bodens artilleriregemente har av kommissionen beräknats på enahanda
sätt som beträffande arméartilleriregementet, endast med den skillnaden, att
antalet bataljonschefer vid förstnämnda regemente borde vara 3, varav 1
överstelöjtnant och 2 majorer, samt antalet stabsunderofficerare (sergeanter) 3.
308
Kungl. Majus proposition nr 225.
Antalet beställningsmän har av kommissionen beräknats till 17. Detta
innebär en ökning i jämförelse med nu rådande förhållanden med 1, beroende
på en föreslagen utökning av hantverkspersonalen med en hantverksfurir
och en hantverksartillerist, samtidigt som hovslagarpersonalen minskats
med en hovslagarartillerist.
Efter vederbörliga tillägg för utom regementet beordrad personal samt
reserv utgjorde befälsbehovet vid Bodens artilleriregemente enligt kommissionens
beräkningar följande:
Officerare |
Underofficerare |
j Underbefäl |
|||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Regements- kassör |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
i |
i |
3 |
14 |
29 |
11 ii |
18 |
50 |
42 |
Eredsbehovet av volontärer har av kommissionen enligt tidigare angivna
grunder beräknats till 92. Antalet volontärer borde emellertid vid
Bodens artilleriregemente enligt kommissionens åsikt av särskilda orsaker
sättas något högre än fredsbehovet. På grund av de av kommissionen sålunda
utförda beräkningarna har kommissionen efter vederbörlig jämförelse med
krigsorganisationens behov av personal föreslagit följande stat för Bodens
ar tilleriregeme n te.
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
|||||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
j Löjtnanter |
Fänrikar |
fö to a 05 £ * 5 00 |
Styckj unkare |
| Sergeanter 1 |
Underbefäl |
Volontärer |
||
Furirer |
Konstaplar |
|||||||||||
1 |
i |
3 |
14 |
22 |
9 |
1 |
12 |
18 |
46 |
36 |
100 |
4 |
Inspektören för artilleriet har ansett, att antalet regementsofficerare borde
ökas med en, eller till samma antal, som föreslagits för fältartilleriregementena.
En särskild motorofficer vore därjämte behövlig.
Kommendanten i Buden har givit uttryck åt den uppfattningen, att staten
för regementet borde ökas med minst 1 regementsofficer, 1 styckjunkare, 4
furirer, 6 konstaplar och 1 hovslagarartillerist. Såsom motiv härför har
framhållits,
dels att en särskild regementsofficer (utöver mobiliseringsofficeren-kaptenen)
erfordrades för det mycket omfattande mobiliseringsarbetet vid artilleribefälhavaravdelningen
och kommendantens stab (fästningsstaben),
dels att en särskild underofficer jämväl måste avses för sagda arbete,
dels slutligen att behovet av underbefäl i förhållande till de meniga vore
större vid fästningsartilleriregementet än vid övriga artilleriregementen.
309
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Det luftvärnsdetachement, som av försvarskommissionen föreslagits förlagt Departements
till Boden, bör av praktiska skäl införlivas med Bodens artilleriregemente. chefenI
övrigt förutsätter jag ingen ändring i krigsorganisationen av detta regemente.
Främst av ekonomiska hänsyn anser jag mig icke kunna föreslå någon
annan förändring av regementets nuvarande fredsorganisation än vad som
betingas av luftvärnet. Beträffande underofficersgraderna anser jag dock, att
en mindre ökning av antalet styckjunkarbeställningar bör äga rum, samtidigt
som antalet sergeantbeställningar i ungefär motsvarande mån minskas. Behovet
av pensionerade underofficerare beräknas av mig på samma sätt som
av försvarskommissionen, dock att jag även för detta regemente avser ett
ytterligare biträde åt regementsintendenten i stället för den av kommissionen
föreslagna regementskassören.
I likhet med försvarskommissionen anser jag därjämte, att antalet volontärer
kan sättas något lägre än å nu gällande stat.
Jag föreslår följande stat för Bodens artilleriregemente:
Officerare |
Underofficerare1 |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
|||||||
Överste |
Överste- löjtnant |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
|
Furirer |
Konstaplar |
|||||||||
i |
i |
2 |
12 |
20 |
8 |
11 17 |
44 |
38 |
105 |
5 |
Härav beräknas för luftvärnet 1 kapten, 2 löjtnanter, 1 styckjunkare, 2
sergeanter, 2 furirer, 2 konstaplar och 5 volontärer.
Sammanfattning av personalstaterna för
artilleriet utom luftv ärnet.
En sammanfattning av de förslag, som av försvarskommissionen framlagts
beträffande artilleritruppförbandens stater, ter sig, med bortseende från
luftvärnsartilleriet, på följande sätt:
1 |
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
0 . 0 hD CD 0 |
|||||||||
O: |
& O: |
g |
w |
.OS |
tc p «K |
"p* GG |
U1 CD |
Underbefäl |
< O |
8,0 Pi 0 |
|||
Cfq CD SO 0 CD |
|||||||||||||
cd ►■4 CO P |
a 3 Sfi s 0 cd" ® ►i '' |
»2. o’ n CD |
>0 CD 0 CD >1 |
a" P 0 CD |
4 PF p •-! |
CO B 3 g. |
g-f CD 1 |
Furirer |
Kon- staplar |
0 p: CD ►i |
CD »-I H P P Pj CD |
||
Svea artilleriregemente ...... Tre regementen lika med |
1 |
1 |
4 |
16 |
23 |
11 |
1 |
14 |
20 |
53 159 |
54 162 |
100 300 |
5 15 |
Svea artilleriregemente ... |
3 |
3 |
12 |
48 |
69 |
33 |
3 |
42 |
60 |
||||
Norrbottens artillerikår...... Smålands annéartillerirege- |
— |
1 |
1 |
7 |
10 |
5 |
— |
6 |
9 |
18 53 |
20 54 |
40 100 |
3 |
mente ........................... |
1 |
1 |
4 |
16 |
23 |
11 |
1 |
14 |
20 |
4 |
|||
Gotlands artillerikår .......... |
— |
1 1 |
1 |
7 |
10 |
5 |
— |
6 |
9 |
18 |
20 |
80 |
3 |
Bodens artilleriregemente ... |
1 |
1 |
3 |
14 |
22 |
9 |
1 |
12 |
18 |
46 |
36 |
100 |
4 |
Summa |
6 |
8 |
25 |
108 |
157 |
74 |
« |
94 |
13(1 |
347 |
34(1 |
720 |
34 |
Överste eller överstelöjtnant.
310
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
En sammanfattning av de statförslag, som av mig bär framlagts be
träffande artilleriet utom luftvärnet, utvisar följande:
Förband |
Officerare |
Underoffi- cerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
||||||||
O: C0 Sfi •1 |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styck- junkare |
! Sergeanter |
Underbefäl |
Volontärer |
|||
Furirer |
Kon- staplar |
|||||||||||
Svea artilleriregemente...... |
1 |
i |
3 |
13 |
18 |
8 |
12 |
18 |
42 |
42 |
80 |
6 |
Tre regementen lika med Svea |
||||||||||||
artilleriregemente (för Wen- |
||||||||||||
des artilleriregemente där- |
||||||||||||
jämte 1 sergeant oell 1 furir) |
3 |
3 |
9 |
39 |
54 |
24 |
36 |
55 |
127 |
126 |
240 |
18 |
Smålands arméartillerirege- |
||||||||||||
mente.............. |
1 |
1 |
4 |
16 |
23 |
11 |
I 14 |
20 |
53 |
54 |
100 |
5 |
Gotlands artilleriregemente... |
1 |
1 |
1 |
9 |
15 |
5 |
8 |
12 |
28 |
30 |
100 |
5 |
Bodens artilleriregemente.. .. |
1 |
1 |
2 |
12 |
20 |
8 |
11 |
17 |
44 |
38 |
105 |
5 |
Summa |
7 |
7 |
19 |
89 |
130 |
56 |
81 |
122 |
294 |
290 |
625 |
89 |
Luftvarnsartilleriet.
Enligt nuvarande bestämmelser utbildas all luftvärnsartilleriets personal
vid Karlsborgs artilleriregemente, vars stat — bortsett från musikpersonal
och civilmilitär personal — är följande:
1 överste,
1 överstelöjtnant eller major,
8 kaptener,
20 löjtnanter,
6 styckjunkare,
13 sergeanter,
23 furirer,
24 konstaplar,
74 volontärer,
1 sjukvårdsfurir,
1 sjukvårdskonstapel,
1 sjukvårdsartillerist,
1 hovslagarkonstapel,
1 hovslagarartillerist,
2 liantverksfurirer,
3 hantverkskonstapel'',
2 hantverksartillerister.
Pensionerad personal:
1 expeditionsunderofficer,
1 vapenunderofficer och
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten.
Försvarskommissionen har föreslagit, att luftvärnsartilleriet skulle uppdelas
på två regementen och ett detachement i Boden, vartill borde komma viss
personal i Stockholm för skötseln av där föreslagna förråd m. m. Luftvärnsartilleriet
på Gotland skulle tillhöra kustartilleriet. Värnpliktskontingenten
beräknades vid inryckningen till första tjänstgöringen vara omkring 690 man,
fördelade med 322 på vartdera regementet och 46 till Boden. Kommissionen
har utgått ifrån att luftvärnsartilleriregementena i fred skulle vartdera
indelas i två divisioner, den ena innefattande ett luftvärnskanon-, ett luftvärnskulsprute-
och ett studentbatteri, den andra ett luftvärnskanon-, ett
motor- samt ett strålkastar- och specialbatteri. Manskapsstyrkan per batteri
beräknades då bliva i medeltal 100 man. Härtill borde vid det ena rege
-
311
Kungl. Majus proposition nr 225.
mentet komma en skjutkurs för batterichefer och eldledare. Den för utbildningen
vid dessa divisioner och batterier samt för skjutkursen behövliga
personalen har av kommissionen beräknats på sätt följande tablå utvisar.
Officerare |
Underofficerare |
||||||
Befälskategori |
Överste- löjt- nanter |
Majorer |
Kaptener |
Subal- tern- officerare |
Styck- junkare |
Ser- geanter |
Furirer |
Överstelöjtnanter nied ad-jutanter ....................... |
2 |
2 |
_ |
||||
Utbildningsbefäl vid divi-sionerna..................... |
_ |
4 |
14 |
22 |
14 |
30 |
72 |
Chef för skjutkurs med ad-jutant ........................... |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
Summa |
2 |
5 |
15 |
24 |
14 |
30 |
72 |
Härutöver erfordrades för utbildningen av Bodenkontingenten 1 kapten,
1 subalternofficer, 1 styckjunkare och 2 furirer.
Expeditions- och förvaltningspersonal har av kommissionen beräknats
enligt samma grunder som för övriga artilleriregementen, dock att en motordetalj
vid regementenas staber ansåges böra tillkomma. För ett regemente
avsågs, förutom pensionerad personal, följande expeditions- och förvaltningspersonal
: _
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
||||
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Regements- kassörer |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
4 |
i |
i |
8 |
2 |
7 |
i |
Därjämte har beräknats en i Stockholm placerad kapten för omhänderhavandet
av vissa mobiliseringsförberedelser och för planläggandet och ledandet
av landstormsövningar m. m.
Oaktat det hittills tillämpade passagesystemet för officerare till luftvärnsartilleriet
avsetts skola upphöra, har försvarskommissionen ansett, att fordran
på ridkunnighet även hos luftvärnsartilleriets officerare borde bibehållas.
Med anledning härav har vartdera regementet föreslagits skola tilldelas en
stamhästgrupp på 20 hästar. Detta medförde behov av hovslagare. Antalet
beställningsmän vid ett luftvärnsartilleriregemente skulle sålunda bliva detsamma
som vid det nuvarande Karlsborgs artilleriregemente, nämligen
1 sjukvårdsfurir,
1 sjukvårdskonstapel,
1 hovslagarkonstapel,
2 liantverksfurirer och
3 hantverkskonstaplar.
Rekryteringen av dessa borde ske på samma sätt som vid armén i övrigt.
Efter tillägg för kommenderingar och av det för rekryteringen nödvändiga
antalet volontärer har kommissionen funnit fredsbehovet ungefärligen överensstämma
med krigsbehovet.
Departements
chefen.
312 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Med utgångspunkt från dessa beräkningar har kommissionen föreslagit
följande personalstat för luftvärnsartilleriet.
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerad personal |
|||||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
te: Ö to * |
liegements- kassörer |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Underbefäl |
Yolontärer |
||
Furirer |
Konstap- lar |
|||||||||||
2 |
2 |
6 |
28 |
36 |
15 |
2 |
28 |
43 |
114 |
80 |
167 |
9 |
De hörda myndigheterna hava beträffande luftvärnsartilleriets fredsorganisation
i allmänhet icke haft något att erinra.
Chefen för generalstaben har framhållit nödvändigheten av att en särskild
instruktörsbefattning inrättades för den i huvudstaden frivilligt bedrivna
luftvärnsutbildningen av landstormen. En kaptensbeställning ansåges därför
böra upptagas för detta ändamål på Svea artilleriregementes eller luftvärnsartilleriets
stat.
Arméförvaltningen har funnit det av försvarskommissionen föreslagna antalet
hantverksbeställningsmän vid luftvärnsartilleriregementena otillräckligt
med hänsyn till bland annat dessa truppförbands stora instrumentutrustning
och motorfordonsparker. Arméförvaltningen har därför ansett det nödvändigt,
att staten för vartdera luftvärnsartilleriregementet utökades med
minst 2 hantverksbeställningsmän, förslagsvis 1 furir och 1 konstapel.
Den av mig avsedda krigsorganisationen, däri inbegripet luftvärnsartilleriet
på Gotland, motiverar en fredsorganisation på omkring 60 officerare, 50
underofficerare och 140 fast anställda underbefäl samt en inskriven värnpliktskontingent
på ungefär 35 studenter och likställda och 500 övriga värnpliktiga
i linjetjänst. Av denna kontingent synas mig de delar, som skola
ingå i Gotlands och Bodens artilleriregementen, böra motsvara krigs- och
fredsbehoven av luftvärnsartilleri på dessa platser. För de utökningar av
nämnda regementens stater, som härav bliva följden, har tidigare redogjorts.
De på grund därav tillkomna platserna äro givetvis i första hand avsedda
för luftvärnsartilleriutbildad personal. Den återstående personalen torde
böra fördelas på ett regemente i Karlsborg och en kår i Ystad, benämnda
resp. Karlsborgs luftvärnsregemente och Skånska luftvärnskåren.
Det förra synes kunna få en organisation motsvarande de av försvarskommissionen
föreslagna regementenas, den senare åter bör organiseras som en
division på tre batterier. En med anlitande av försvarskommissionens beräkningsgrunder
utförd undersökning av behovet av personal för utbildning,
förvaltning o. s. v. vid dessa två luftvärnsförband visar, att personaltillgången
torde medgiva en sådan organisation.
Med samma motivering som tidigare anförts hava regementskassörer icke
upptagits utan ersatts — dock endast vid regementet — med en pensionerad
underofficer med arvode. Befattningarna som vapenunderofficer och tygunderofficer
hava vid kåren ansetts kunna sammanslås.
313
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Den av försvarskommissionen föreslagna mobiliseringsofficeren i Stockholm
jämte till hans biträde en pensionerad styckjunkare har jag ansett böra bibehållas.
Enär luftvärnsartilleriet för Stockholms försvar av mig icke kunnat
givas samma omfattning, som den försvarskommissionen förordat, blir arbetet
för mobiliseringsofficeren även minskat, varför det synes antagligt, att denne
jämväl skall kunna fylla de uppgifter, som avsetts för den av chefen för
generalstaben begärda instruktören i luftvärnstjänst. Den av arméförvaltningen
påyrkade förstärkningen av hantverkspersonalen torde utan svårighet
kunna inrymmas i antalet furirer och konstaplar.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att luftvärnsartilleriets
officerare och underofficerare — utom för Boden och Gotland avsedda —
böra upptagas på en gemensam stat, under det att manskapet uppföres å
särskilda stater för regementet och kåren. Med anledning härav föreslår
jag fastställandet av följande stater.
Stat för |
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
Pensionerade underofficerare |
||||||||
Överste |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Styckjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Konstaplar |
Volontärer |
||
Luftvärnsartilleriet ......... Karlsborgs luftvärns rege-mente ........................ Skånska luftvärnskåren ... |
1 |
2 |
3 |
19 |
22 |
9 |
19 |
28 |
50 28 |
37 21 |
70 35 |
5 3 |
Ingenj örtrupperna.
Enligt nuvarande organisation utgöras ingenj örtrupperna av fyra kårer, nämligen
Svea och Göta ingenjörkårer, förlagda i Stockholm resp. Eksjö, vardera
med ett till Vaxholm resp. Karlskrona detachera! kustfästningsingenjörkompani,
Fälttelegrafkåren, förlagd i Stockholm, samt Bodens ingenjörkår.
De två förstnämnda kårerna, som vardera omfatta stab och sex kompanier,
äro avsedda att vid mobilisering uppsätta — förutom kustfästningarnas
ingenjörförband — huvuddelen av armé- och fördelningsingenjörtrupperna.
Fälttelegrafkåren, organiserad på stab och fem kompanier, uppsätter de högre
förbandens signalorgan. Bodens ingenjörkår, vilken likaledes omfattar stab
och fem kompanier, uppsätter såväl fästningens ingenj örtrupper som ingenjörtrupper
för vissa delar av de rörliga stridskrafterna. Kårens telegrafkompani
uppsätter därjämte Bodens fästnings signalorgan.
Såsom tidigare framhållits har försvarskommissionen föreslagit, att
ingenj örtrupperna framdeles skulle bestå av tre ingenjörkårer — Svea, Göta
och Bodens — medan Fälttelegrafkåren skulle utbrytas ur ingenjörtrupperna
och bilda ett självständigt truppslag, signaltrupperna.
Enligt en av försvarskommissionen uppgjord sammanfattning skulle följande
personal under nuvarande organisation kunna anses vara sysselsatt med
de egentliga ingenjör truppernas ledning och utbildning samt därmed
sammanhängande verksamhet, nämligen:
314
Kungl. Majus proposition nr 225.
Officerare.
Regementsofficerare .................. 7’5
Kaptener .................................... 24
Subalternofficerare..................... 55
Underofficerare.
Fanjunkare ................................. 22
Sergeanter.................................... 40
Vicekorpraler................................. 40
Volontärer .................................... 226
Beställningsmän, furirer............... 11
» korpraler ......... 16
» vicekorpraler... 15
» meniga ............ 33
Manskap. Pensionerad personal.
Furirer ....................................... 48 Officerare ....................................... 2
Korpraler.................................... 42 Underofficerare............................. 9
Av ifrågavarande personal är manskapet upptaget på de särskilda ingenjörkårernas
stater. Övrig personal är upptagen å den för fortifikationen
gemensamma staten.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle antalet kompanier vid ingenjörkårerna
komma att uppgå till sex vid vardera Svea och Göta ingenjörkårer
och fem vid Bodens ingenjörkår. Dessa kompanier kunde under tiden för
de värnpliktigas sommarsoldatskolor beräknas bliva tagna i anspråk sålunda:
Kår |
fast anställt |
Kompanier för utbildning av värnpliktiga |
studenter och likställda |
Summa |
||
i allmän |
i ing.-park-tjänst |
i järn-vägstjänst |
||||
Svea ingenjörkår ....................... |
i |
3 |
i |
i |
_ |
6 |
Göta » ..................... |
i |
3 |
i |
_ |
i |
6 |
Bodens » ................. |
i |
3 |
i |
- |
- |
5 |
För utbildningen vid dessa kompanier, för specialutbildning m. m. samt
för omhändertagande av ersättningsreservens värnpliktiga, skulle följande
befälspersonal erfordras:
Kår |
Kaptener |
Subaltern- officcrare |
Fanjun- kare |
Serge- anter |
Furirer |
Korpraler |
Svea ingenjörkår ................. |
6 |
10 |
6 |
15 |
25 |
27 |
Göta » ......... |
6 |
ii |
6 |
16 |
26 |
27 |
Bodens » ........................ |
5 |
9 |
5 |
13 |
16 |
27 |
För var och en av de tre kårerna erfordrades en chef — överste eller
överstelöjtnant.
Vid Svea och Göta ingenjörkårer borde under kårchefen finnas
två regementsofficerare, av vilka den ene skulle avses såsom ingenjörbataljonschef
vid egen fördelning och mobiliseringsofficer för samtliga truppförband,
som mobiliserades vid kårens huvuddel, medan den andre skulle avses
såsom ingenjörbataljonschef vid fördelning, som saknade ingenjörkår, samt
mobiliseringsofficer för de truppförband, som mobiliserades å kårens mobiliserings-
och övningsplats inom sistnämnda fördelnings militärområde. Nämnda
bataljonschefer borde under tillämpningsövningarna föra befäl över resp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
315
truppförband och skulle för övrigt övertaga vissa av de uppgifter, vilka hittills
vilat på fortifikationsofficeren i fördelningsstaben. På dessa regementsofficerare
skulle vidare läggas vissa av de uppgifter, som vid infanteriregementena
förutsatts tillkomma överstelöjtnanten och regementsstabschefen. Behov
av regementsstabschef förefunnes nämligen icke i den av kommissionen
föreslagna krigsorganisationen för ingenjörtrupperna, varför kommissionen
föreslagit, att vid kårerna endast skulle såsom hittills finnas en kapten såsom
regementskvartermästare.
Vid Bodens ingenjörkår förelåge behov av, förutom kårchefen,
endast en regementsofficer.
Behovet av stabs-, adjutantur- och förvaltningspersonal i
övrigt vid ingenjörkårerna har av kommissionen i stort sett beräknats efter
samma grunder som vid infanteriet, dock med vissa mindre avvikelser.
Även beställningsmännen hava av kommissionen förutsatts rekryterade
efter samma grunder som vid infanteriet. Antalet underbefälsbeställningar
vid en ingenjörkår beräknades utgöra
sjukvårdsbeställningsmän .................. 3
liovslagarbeställningsmän .................. 1
vapenhantverkarbeställningsmän ...... 2
hantverkarbeställningsmän.................. 7 (vid Svea ingenjörkår 10)
Summa 13 (vid Svea ingenjörkår 16)
Av dessa borde 5 (vid Svea ingenjörkår 7) innehava furirsbeställning.
Vid vardera Svea och Göta ingenjörkårers övnings- och mobiliseringsplatser
inom östra, resp. västra militärområdet borde för redovisning och
vård av övnings- och mobiliseringsförråd samt byggnader m. m. beräknas
dels en ingenjörförrådsförvaltare, tillika tillsyningsman för byggnader, dels
en intendenturförrådsförvaltare, båda pensionerade underofficerare.
Liksom vid övriga truppslag borde hänsyn tagas till kommenderingar
utom truppförbanden ävensom till den erforderliga reserven av officerare,
underofficerare och underbefäl.
Det befälsbehov, som enligt dessa beräkningar av kommissionen ansetts
erforderligt beträffande ingenjörtruppernas fredsorganisation, framgår
av följande tablå.
Officerare |
Underofficerare |
Manskap |
|||||
Förband |
.Rege- ments- officerare |
Kaptener |
Subal-tern offi-cerare |
Fan- junkare |
Ser- geanter |
Furirer |
Korpraler |
Svea ingenjörkår ............. |
3 |
8 |
12 |
9 |
17 |
35 |
39 |
Göta ingenjörkår ............ |
3 |
8 |
13 |
9 |
18 |
34 |
38 |
Bodens ingenjörkår ......... |
2 |
7 |
10 |
8 |
15 |
24 |
38 |
Utom ingenjörtrupperna be-ordrad personal boriiknas |
6 |
||||||
till ............................. |
1 |
7 |
20 |
2 |
1 |
10 |
|
Efter tillägg för vederbörlig |
54 |
108 |
124 |
||||
reserv blir behovet ....... |
9 |
32 |
58 |
29 |
316
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Sammanlagda antalet meniga volontärer har av kommissionen beräknats
till 160, fördelat med 56, 56 och 48 på resp. kårer.
Av pensionerad personal har kommissionen beräknat
3 expeditionsunderofficerare,
3 biträden åt regementsintendenterna,
2 ingenjörförrådsförvaltare (underofficerare),
2 intendenturförrådsförvaltare (underofficerare).
Kommissionen har vidare ansett, att — liksom hittills varit fallet inom
fortifikationen och ingen]örtrupperna — manskapsbeställningarna borde upptagas
i stater för de olika ingenjörkårerna, under det att de övriga borde uppföras
å en för ingenj örtrupperna gemensam stat.
Efter en jämförelse med krigsorganisationens behov av aktiv personal har
försvarskommissionen föreslagit följande stater för ingen]''örtrupperna.
Officerare |
Underoffi- cerare |
Manskap |
Pensionerad personal |
||||||||||
Regementsofficerare |
Suba! ternoff. |
Underbefäl |
|||||||||||
Överste |
Överstelöjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Fänrikar |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler |
Vicekorpraler |
Volontärer |
Under- officerare |
|
Ingen] örtrupper-nas gemensam-ma stat.......... |
1 |
3 |
5 |
32 |
44 |
14 |
30 |
55 |
|||||
Svea ingenjörkår |
40 |
21 |
21 |
56 |
4 |
||||||||
Göta » |
38 |
21 |
21 |
56 |
4 |
||||||||
Bodens » |
28 |
20 |
20 |
48 |
2 |
||||||||
Summa |
1 |
3 |
5 |
32 |
44 |
14 |
30 |
55 |
106 |
62 |
62 |
160 |
10 |
Den personal, som enligt nu gällande organisation inom fortifikationen
och ingenjörtrupperna sysselsattes med signaltjänst, kunde enligt kommissionens
mening beräknas sålunda:
Officerare.
Regementsofficerare................. |
2-5 |
Vicekorpraler .............................. |
21 |
Kaptener................................... |
11 |
Volontärer ................................... |
112 |
Subalternofficerare ................. |
17 |
Beställningsmän, furirer............. |
6 |
Underofficerare. |
» , korpraler ........ |
. 11 |
|
Fanjunkare ............................. |
6 |
» , vicekorpraler .. |
9 |
Sergeanter ................................ |
12 |
» , meniga .......... |
19 |
Manskap. |
Pensionerad personal. |
||
Furirer...................................... |
22 |
Underofficerare........................... |
2 |
Korpraler ................................ |
21 |
Såsom tidigare har framhållits, har försvarskommissionen föreslagit, att
signaltrupperna skulle organiseras såsom ett regemente, signalregementet,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
317
varav huvuddelen, fyra kompanier, skulle förläggas till Stockholm och en
mindre del, ett kompani, till Boden.
För utbildningen vid signalregementet under tiden för de värnpliktigas
sommarsoldatskolor har försvarskommissionen beräknat följande antal
kompanier:
vid signalregementet i Stockholm:
för fast anställt manskap m. m............................... 1
» värnpliktiga i linjetjänst .................................... 2
» studenter och likställda m. m............................ 1
signalkompaniet i Boden................................................ 1
Summa 5
För dessa kompanier erfordrades följande befälspersonal, nämligen:
I Stockholm |
I Boden |
|
Kaptener ....................................... |
4 |
i |
Subalternoffieerare........................... |
7 |
3 |
Fanjunkare .................................... |
4 |
1 |
Sergeanter ..................................... |
9 |
3 |
Furirer .......................................... |
18 |
8 |
Korpraler ...................................... |
21 |
8 |
Behovet av regementsofficerare, stabs- och förvaltningspersonal
vid signalregementet har av kommissionen beräknats sålunda:
Regementets chef borde vara överste.
Såsom chef för utbildningsenheterna vid regementets huvuddel i Stockholm
och som regementschefens ställföreträdare erfordrades en överstelöjtnant.
Vidare erfordrades en regementsofficer — major — för att leda signalaspiranternas
(de för regementets rekrytering erforderliga officerarnas) utbildning.
Slutligen har för handläggning av mobiliseringsärendena, befälsutbildning
m. m. beräknats en major.
Behovet av stabs- och förvaltningspersonal i övrigt har av kommissionen
beräknats i stort sett efter samma grunder som vid ingenjörtrupperna.
Det antal underbefälsbeställningar, som av kommissionen beräknats för b eställningsmännen,
framgår av följande tablå.
Vid regementet |
Vid kompaniet |
|
i Stockholm |
i Boden |
|
Sjukvårdsbeställningsmän ................ |
3 |
i |
Hovslagarbeställningsmän ............... |
2 |
i |
Vapenhantverkarbest&llningsmän....... |
2 |
i |
Hantverkarbest&llningsm&n............... |
9 |
3 |
Summa |
16 |
6 |
Med hänsyn till nödvändigheten att kunna bibehålla hantverksunderbefäl i
långvarig tjänst borde av dessa underbefälsbefattningar 8 resp. 3 vara furirsbeställningar.
Departements chefen -
318 Kungl. Majda proposition nr 225.
Tid de infanteriregementen inom södra, västra och norra militärområdena,
där resp. fördelningssignalkompanier avsåges mobilisera och där signalkompanier
vid behov skulle kunna uppsättas under repetitionsövningarna, beräknades
en pensionerad underofficer, uppbärande ett mindre arvode, svara
för vederbörlig förrådstjänst.
Det behov av befäl i fredstid vid signalregementet, till vilket
kommissionen efter tillägg för vederbörlig reserv vid sina beräkningar kommit,
framgår av följande sammanställning:
Förband |
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
||||
Rege- ments- office- rare |
Kapte- ner |
>''ubal- tern- office- rare |
Fanjun- kare |
Serge- anter |
Furirer |
Korpraler |
|
Signalregementets huvuddel ...... |
4 |
6 |
8 |
7 |
ii |
29 |
32 |
Signalkompaniet i Boden............ |
— |
1 |
4 |
2 |
4 |
15 |
12 |
Utom regementet beordrad per- |
|||||||
sonal ..................... |
1 |
5 |
3 |
— |
— |
4 |
4 |
Efter tillägg för vederbörlig reserv |
|||||||
blir behovet........................... |
5 |
12 |
16 |
9 |
16 |
50 |
49 |
Antalet volontärer vid signalregementet har av kommissionen beräknats
till 70, fördelade med 50 vid regementets huvuddel och 20 vid signalkompaniet
i Boden.
Till denna personal borde enligt kommissionens mening komma följande
pensionerade personal:
signalförrådsförvaltare1 ............................................... 4
biträde åt regementsintendenten ................................ 1
expeditionsunderofficer .............................................. 1
Enär den av kommissionen föreslagna krigsorganisationens behov av aktiv
personal i allt väsentligt överensstämde med det beräknade fredsbehovet, har
kommissionen föreslagit följande stat för signalregementet.
Officerare. |
Manskap. |
||
Överste och chef........................... |
1 |
Furirer ........................................ |
50 |
Överstelöjtnant........................... |
1 |
Korpraler...................................... |
25 |
Majorer ....................................... |
3 |
25 |
|
Kaptener....................................... |
12 |
Volontärer ............................. |
70 |
Löjtnanter ................................... |
16 |
||
Underofficerare. |
Pensionerad personal. |
||
Fanjunkare.................................... |
10 |
Underofficerare.............................. |
6 |
Sergeanter .................................... |
15 |
I samband med behandlingen av armétruppförbandens omfattning och
organisation i stort har jag tidigare anfört, dels att jag i likhet med flertalet
myndigheter icke ansåge ett uppdelande av ingenjörtrupperna, på sätt för
1
För signalmaterielförråden vid signalkompaniet i Boden samt vid Jämtlands fältjägarregemente,
Norra skånska infanteriregementet och Skaraborgs regemente.
319
Kungl. Majus proposition nr 225.
svarskommissionen föreslagit, lämpligt, dels även att jag i stort sett anslöte
mig till det av chefen för fortifikationen framlagda och av mig tidigare relaterade
förslaget till ingenjör- och signaltruppslagets organisation. Emellertid
har, vilket även framgår av vad jag tidigare yttrat, det av mig förutsatta krigsholm
vet av ingenjör- och signaltrupper icke motiverat uppsättandet i fred av
den av sistnämnde chef föreslagna ingenjörkåren i Karlstad, där dock en
särskild mobiliseringscentral avses att upprättas.
Beträffande de fyra av mig föreslagna ingenjörkår eimas — Svea, Göta,
Norrlands och Bodens — organisation vill jag anföra följande.
Svea ingenjörkår — enligt chefens för fortifikationen förslag benämnd
»Stockholms ingenjörregemente» — förutsättes av mig liksom
av nämnde chef till huvudsakliga delar bestå av signaltrupp, samt till
en mindre del av egentlig ingenjörtrupp. På grund av den i jämförelse med
chefens för fortifikationen förslag reducerade krigsorganisation, som av mig
förutsättes, samt därav följande konsekvenser beträffande storleken av den
värnpliktskontingent, som bör tilldelas kåren, synes mig den av chefen för
fortifikationen föreslagna fredsorganisationen av denna kår böra minskas
med 1—2 signalkompanier. Kåren skulle sålunda komma att bestå utav
stab,
3—4 signalkompanier samt
1 ingenjörkompani.
Göta ingenjörkår och Norrlands ingenjörkår synas
mig kunna erhålla en sinsemellan likartad organisation. Vid bedömandet av
denna organisations omfattning göra sig i stort samma synpunkter gällande,
som nyss framhållits beträffande Svea ingenjörkår. Dessa kårer synas mig
sålunda böra organiseras på
stab,
3 å 4 ingenjörkompanier och
1 kadersignalkompani.
För sistnämnda kompani, som skall utgöra mobiliseringsplats för vederbörlig
fördelnings signalkompani, beräknas i staten för ingenjörtrupperna
endast 1 kapten såsom kompanichef och 1 fanjunkare, allt i enlighet med
chefens för fortifikationen förslag. Kompaniet bör uppsättas under repetitionsövning,
då fördelningen avses att deltaga i större fälttjänstövning.
Kompanichefen kan därjämte eventuellt tjänstgöra såsom fördelningssignalofficer.
Yad slutligen angår Bodens ingenjörkår förutsätter jag i stort
sett samma fredsorganisation som chefen för fortifikationen, möjligen något
reducerad. Kåren bör sålunda organiseras på
stab,
2—3 ingenjörkompanier samt
1 signalkompani.
Mobiliseringscentralen i Karlstad avses att utgöra mobiliseringsplats
ävensom — då så är lämpligt och möjligt — övningsplats i fred för lil. armé
-
320 Kungl. Majus proposition nr 225.
fördelningens ingenjörtrupper. För denna mobiliseringscentral avses i fred
ett kaderkompani.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att närmare fastställa de olika ingenjörkårernas
inre organisation.
Vid beräknande av behovet av officerare, underofficerare,
förvaltningspersonal m. m. vid de fyra ingenjörkårerna, i huvudsak
organiserade på sätt, som nyss relaterats, har jag i stort sett följt samma
priniciper, som av kommissionen i motsvarande syfte blivit använda. Kårchef
bör vara överste eller överstelöjtnant.
Vid Svea ingenjörkår har utöver kårchefen räknats med ytterligare 2 regementsofficerare,
nämligen 1 överstelöjtnant och 1 major, samt vid övriga
kårer, utöver kårchefen, med 1 major. Såsom jag i ett tidigare sammanhang
anfört, bör viss ingenjörpersonal, nämligen 2 regements- och 4 kompaniofficerare,
ingå i ingenjörinspektionen, varjämte 2 kaptener och 1 löjtnant beräknas
kommenderade till tygdepartementet. För mobiliseringscentralen i
Karlstad avses, såsom antytts, 1 kapten och 1 fanjunkare. För tjänstgöring
vid telegrafstyrelsen bör avses en regementsofficer. Slutligen har även behovet
av personal vid militärläroverken beaktats vid beräkningen av personalbehovet.
Vad beträffar sättet för personalens uppförande i staterna finner jag det
lämpligt, att samtliga officerare och underofficerare, liksom hittills varit
fallet, sammanföras i en för ingenjörtrupperna gemensam stat, medan manskapet
fördelas på de olika kårerna.
Även vid beräkningen av behovet av underbefäl och volontärer
vid kårerna har jag följt samma riktlinjer som försvarskommissionen. I fråga
örn Svea ingenjörkår har härvid särskild hänsyn tagits till det vid vissa signalformationer
föreliggande relativt stora behovet av äldre underbefäl (furirer).
På grund av vad sålunda anförts, föreslår jag följande stater för ingenjörtrupperna: -
Officerare |
Underoffi- cerare |
Manskap |
Pen- sione- rad perso- nal |
||||||||||
Regements- officerare |
Kaptener |
Subal-tern offi-cerare |
Sergeanter |
Underbefäl |
|||||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Löjtnanter |
Fänrikar |
anjunkare |
Farirer |
Korpraler |
Vicekorpraler |
rolontärer |
Under-officerare m.fl. |
|||
Ingenjörtruppernas ge-mensamma stat......... Svea ingenjörkår......... |
2 |
4 |
6 |
36 |
42 |
21 |
33 |
51 |
40 25 |
19 15 |
19 15 |
60 50 |
4 > 6 |
Norrlands » ......... Bodens » ......... Summa |
2 |
4 |
0 |
86 |
42 |
21 |
33 |
51 |
25 23 113 |
15 13 62 |
15 12 61 |
50 30 190 |
4 4 18 |
1 Varav 2 beräknade för mobiliseringscentralen i Karlstad.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
321
Trängen och trängtrupperna.
Enligt gällande försvarsordning utgöras trängtrupperna av fyra kårer, en
för varje arméfördelning, nämligen Svea, Göta och Norrlands trängkårer samt
Skånska trängkåren. Yarje trängkår är i fred organiserad å kårstab, ett träng-,
ett bil- och ett sjukvårdskompani, motsvarande de tre tjänstegrenar — träng-,
bil- och sjukvårdstjänst — i vilka trängtruppernas värnpliktiga få utbildning.
Härutöver organiseras studentkompanier för utbildning av truppslagets befälselever,
kompanier för utbildning av värnpliktiga medicine studerande, trafiksoldatskolor,
signalskolor m. m.
Under senare delen av sommarsoldatskolan samt under regementsövningarna
uppsättas av kårstaben och kompanierna ett antal staber och trängtruppförband,
motsvarande krigsorganisationen, såsom fördelningsträngstab,
tränggruppstaber, anspanns-, bil- och sjukvårdskompani er, fältsjukhus, organ
för trafik- och bilreparations tjänst m. fl.
Den aktiva befälspersonalen m. fl. vid trängen — frånsett civilmilitär och
civil personal samt musikpersonal — framgår av följande tablå.
1 Kategori |
Antal |
Kategori |
Antal |
Aktiv personal. |
Korpraler....................................... |
44 |
|
Officerare. |
Vicekorpraler................................. |
44 |
|
Överste ....................................... |
i |
Volontärer ................................... |
68 |
Överstelöjtnanter ........................... |
2 |
Hovslagarkorpraler ........................ |
4 |
Majorer ....................................... |
3 |
Hovslagarvicekorpraler .................. |
4 |
Kaptener...................................... |
19 |
V apenhantverkarkorpraler............... |
4 |
Löjtnanter .................................... |
30 |
||
Underlöjtnanter och. fänrikar........... Underofficerare. |
11 |
Pensionerad personal. |
|
Fanjunkare................................... Sergeanter ................................... |
19 39 |
Expeditionsunderofficer .................. |
1 |
Vapenunderofficerare ..................... Biträden åt regementsintendenterna, |
4 |
||
Manskap. |
underofficerare ........................... |
4 |
|
Furirer av 1. klassen .................... |
20 |
Furageuppbördsmän, underofficerare |
4 |
Furirer av 2. klassen ..................... |
36 |
Av ifrågavarande personal är manskapet uppfört i staten för de särskilda
trängkårerna med en fjärdedel vid varje, övrig personal är uppförd å en för
hela trängen gemensam stat.
För att kunna bibehålla den överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation
beträffande trängtrupperna, som enligt för svar skommissionens
mening för närvarande vore rådande, borde vid den utökning av trängens
krigsorganisation, som nu av kommissionen föreslagits, vid varje kår — utöver
de nuvarande — uppsättas ytterligare ett kompani, lämpligen benämnt
specialkompani, för handhavande av skolor och utbildningsavdelningar för
trafiktjänst, signaltjänst, kulsprutetjänst och yrkesutbildning m. m. Till detta
kompani borde därjämte förläggas de värnpliktiga, som tillhöra ersättningsreserven.
Trängen och trängtrupperna borde enligt kommissionens mening sålunda
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Kr 225. 217 sfi 21
322 Kungl. Majus proposition nr 225.
omfatta, förutom inspektören för trängen med stab, fyra trängkårs, varje kår
organiserad på
kårstab,
ett anspannskompani, motsvarande nuvarande »trängkompani»,
ett bilkompani,
ett sjukvårdskompani och
ett specialkompani.
Vid Svea trängkår borde därjämte tillkomma ett till krigsskolan förlagt
trängkompani.
De synpunkter, som av försvarskommissionen tidigare anförts beträffande
trup för bandens personalbehov i allmänhet, ägde enligt kommissionens
mening i stort sett tillämpning jämväl beträffande trängtrupperna.
Enär de värnpliktiga vid trängen emellertid enligt kommissionens förslag
skulle komma att vara inkallade i två omgångar, skulle befälsbehovet för utbildningen
vid kompanierna här komma att i huvudsak föreligga året örn. Yad
beträffar behovet av plutonchefer för värnpliktsutbildningen borde enligt
kommissionens mening vid trängtrupperna officerare eller underofficerare, som
nått fanjunkargrad, i regel beräknas för ändamålet.
Under sommarsoldatskolan skulle samtliga trängkårernas kompanier tagas
i anspråk för utbildning av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga
i allmänhet.
Kompanierna borde härvid organiseras på följande sätt:
anspannskompaniet på 1 pluton för utbildning av underbefäl och fackmän
och 2 plutoner för utbildning av övriga värnpliktiga,
bilkompaniet på 3 plutoner, 1 för underbefäl och fackmän och 2 för övriga
värnpliktiga,
sjukvårdskompaniet likaledes på 3 plutoner samt
specialkompaniet på 1 pluton örn 3 grupper.
För utbildningen av dessa kompanier skulle erfordras den personal, som
framgår av följande tablå.
Kompani |
Kompanichefer, kaptener |
Kompaniadj utantcr, |
Plutonchefer |
Plutonchefs ställföreträdare |
Gruppchefer |
Dagkorpraler och |
||||
Subaltern- officerarc |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Sergeanter |
Furir er |
F uriror |
Korpraler och |
||||
Anspannskompaniet.. |
i |
i |
2 |
i |
— |
1 |
2 |
2 |
7 |
i |
Bilkompaniet............ |
i |
i |
2 |
1 |
— |
1 |
2 |
z |
||
Sjukvårdskompaniet.. |
i |
i |
2 |
1 |
— |
1 |
2 |
2 |
l |
|
Speeialkompaniet..... |
i |
i |
— |
1 |
3 |
o |
||||
Summa |
4 |
4 |
6 |
4 |
— |
6 |
6 |
» |
23 |
4 |
Vid varje trängkår skulle under sommarsoldatskolan för utbildning av
studenter och likställda tillkomma 1 pluton vid vartdera anspanns-,
bil- och sjukvårdskompaniet. För dessa plutoner erfordrades:
323
Kungl. Majus proposition nr 225.
3 subalternofficerare och
3 furirer.
Vidare skulle vid varje trängkår för utbildningen av volontärsoldatplutonerna
vid anspanns-, bil- och sjukvårdskompanierna erfordras
3 sergeanter.
Slutligen borde för ersättningsreservens värnpliktiga avses
1 furir,
1 korpral eller vicekorpral.
Enligt försvarskommissionens mening skulle behovet av befälspersonal
för kompaniernas utbildning under sommarsoldatskolan sålunda böra be
-
räknas till följande:
Subaltern- officerare |
Korpraler |
|||||
Förband |
Kaptener |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
och vice- korpraler |
|
För varje trängkår ............. |
4 |
9 |
8 |
9 |
19 |
28 |
För samtliga trängkårer ...... |
16 |
36 |
32 |
ob |
76 |
112 |
Vad beträffar regementsofficer arna samt stabs- och förvaltningspersonalen
vid trängen gjorde sig enligt kommissionens
åsikt i stort sett samma synpunkter gällande som tidigare anförts beträffande
infanteriet. Vissa avvikelser vore dock med hänsyn till trängens speciella
organisation givetvis nödvändiga.
Vid varje trängkår erfordrades en regementsofficer såsom kårchef, vilken
borde vara lägst överstelöjtnant; försvarskommissionen hade för att bereda
möjligheter till befordran inom regementsofficersgraderna upptagit två av
kårcheferna såsom överstar och två såsom överstelöjtnanter. Ytterligare en
regementsofficer — major—, avsedd att bland annat leda arbetet med trängtruppernas
omfattande krigsförberedelser, vore därjämte erforderlig.
Av regementsofficerare erfordrades därjämte en stabschef vid tränginspektionen.
Antalet regementsofficerare vid trängen borde därför enligt kommissionens
åsikt beräknas till
2 överstar,
2 överstelöjtnanter och
5 majorer.
På grund av den av kommissionen föreslagna avsevärda utökningen vid
trängen och trängtrupperna skulle en viss ökning av den nu befintliga adjutanturpersonalen
bliva erforderlig. Vid tränginspektionen borde sålunda tillkomma
en adjutant, kapten på aktiv stat. Vid trängkårerna erfordrades alltjämt
regementskvartermästare och expeditionsunderofficer; därjämte borde
den regementsofficer, som vore avsedd att handhava mobilisermgsarbetet, till
biträde och adjutant erhålla en subalternofficer.
Befattningen såsom tygofficer, tillika vapenofficer, borde beklädas av en
kapten på aktiv stat vid varje trängkår.
övrig enligt kommissionens mening oundgängligen erforderlig stabs- och
förvaltningspersonal borde beräknas enligt följande tablå.
324
Kungl. Majus proposition nr 225.
Kategori |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler och |
Aktiv personal. |
||||
Väbel, uppbördsm. för bränsle o. lyse |
i |
— |
— |
— |
Tygunderofficer.............................. |
i |
— |
— |
— |
Köksföreståndare .......................... |
— |
i |
— |
— |
Matsalsfurir................................... |
— |
— |
i |
_ |
Förrådsunderofficer ....................... |
— |
i |
— |
_ |
Sjukbusunderofficer ........................ |
i |
— |
— |
— |
Sjukvårdsförrädsunderofficer............ |
— |
i |
— |
— |
Sjukvårdsförrådskorpral .................. |
— |
— |
— |
i |
Oversjukvaktare.............................. |
— |
— |
i |
— |
Hovslagarunderofficer ..................... |
— |
i |
— |
— |
Ställande! officer .......................... |
— |
i |
— |
— |
Stallfurir ....................................... |
— |
— |
i |
_ |
Bilunderofficer ............................ |
— |
i |
— |
_ |
Bilförrådsfurir ........................ |
— |
— |
i |
_ |
Garageunderbefäl .................... |
— |
— |
— |
2 |
Materialförvaltare....................... |
— |
— |
i |
— |
Summa |
3 |
6 |
5 |
3 |
Pensionerad personal. |
||||
Exped i tionsund erofficer .................. |
1 |
— |
— |
— |
Vapenunderofficer.......................... |
1 |
— |
— |
— |
Biträde åt regementsintendenten...... |
1 |
— |
— |
— |
Furageuppbördsman m. m................ |
1 |
— |
— |
— |
Summa |
4 |
— |
— |
— |
I fråga om beställningsmännen har försvarskommissionen räknat
med samma behov som hittills, eller sammanlagt 12 korpraler. Då beställningarna
efter föreslaget rekryteringssystem skulle komma att kunna beklädas
av såväl furirer som korpraler, hade försvarskommissionen ansett sig böra
upptaga desamma som
6 furirsbeställningar och
6 korpralsbeställningar. I
Befälsbehovet vid trängen skulle enligt dessa beräkningsgrunder
och efter vederbörliga tillägg dels för bortkommenderingar dels för en viss
reserv enligt kommissionens förslag bliva följande.
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl |
||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Subaltern- officerare |
Fanjunkare |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler och vice- korpraler |
2 |
2 |
5 |
42 |
69 |
52 |
69 |
124 |
143 |
I enlighet med de beräkningsgrunder, som anförts i fråga örn antalet
volontärer vid infanteriet, borde enligt kommissionens mening vid
trängen årligen anställas 124 volontärer.
Efter en jämförelse med krigsorganisationens behov av aktiv personal har
försvarskommissionen slutligen framlagt följande förslag till stat för trängen
och trängtrupperna:
Kungl. Majus proposition nr 225.
325
Trängens gemensamma stat
Svea trängkår....................
Göta trängkår...................
Norrlands trängkår.............
Skånska trängkåren ...........
Summa
Officerare
I
36 48
86
48
16
16
Under officerare -
44
44
Manskap
Underbefäl
68 ! -29
27
27
27
110
68
19
17
17
17
70
19
17
17
17
70
29
27
27
27
110
16
16
Inspektören för trängen har såsom sin åsikt uttalat, att kommissionens
förslag till trängkårernas organisation i fred vore ändamålsenligt. Något
uppsättande av ett trängförband vid krigsskolan borde dock icke ifrågakomma.
Däremot vore det nödvändigt att förlägga ett trängförband till Boden. Detta
förband borde utgöra ett detachement till Norrlands trängkår och organiseras
i stort sett efter enahanda grunder, som föreslagits för krigsskoleförbandet.
Beträffande den av kommissionen föreslagna staten för trängen och trängtrupperna
bar inspektören, dels i syfte att giva de krigsorganiserade förbanden
bästa möjliga befälsuppsättning, dels av hänsyn till fredsutbildningens
krav och befordringsförbållandena ansett, att staten borde erhålla följande
utseende:
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
CD B 00 O* |
||||||||||
O: < CD |
O: -1 CD ►1 00 CD |
g tS. |
w B ►ö c“t- |
«2: «+■ |
*j B |
P ö_ b’ |
U1 CD CfQ |
Un |
derbefal < |
o |
CD H P ela CD c B en |
||
CO P rU |
B to 3 B |
>-t CD |
B o •-! |
P B c-r- O |
PT P |
pr p N CD |
P 3 CD B |
Furirer |
o •-« ►ö ►i SL |
pr o *-i SL CtT ri |
p: CD |
b o 1 Ss o CD <-t P 1 ® |
|
Trängens gemensamma stat |
2 |
2 |
7 |
37 |
52 |
16 |
39 |
59 |
— |
_ |
— |
_ |
16 |
Svea trängkår .................. |
27 |
18 |
17 |
27 |
— |
||||||||
Göta trängkår .................. |
27 |
18 |
17 |
27 |
— |
||||||||
Norrlands trängkår 1 ......... |
31 |
22 |
19 |
29 |
— |
||||||||
Skånska trängkåren............ |
27 |
18 |
17 |
27 |
|||||||||
Summa |
2 |
2 |
7 |
37 |
52 |
16 |
89 |
59 |
1122 |
762 |
70 |
110 |
16 |
Enligt vad jag tidigare anfört, delar jag den av försvarskommissionen Departementsuttalade
åsikten, att trängkårernas organisation bör avpassas med hänsyn icke CÄ''^en''
endast till att kårerna vid mobilisering skola kunna uppsätta vederbörlig för- 1
1 Detachementet i Boden inräknat. 2 Ökningen utgöres av beställningsmän.
326
Kungl. Majus proposition nr 225.
delnings trängförband utan därutöver tillsammans de ytterligare trångfors
band och -formationer, som för krigsorganisationen bliva erforderliga. De
krav, som i sistnämnda hänseende kunna komma att ställas på trängkårerna,
bliva emellertid med hänsyn till den av mig förutsatta krigsorganisationen
väsentligt mindre än enligt den av försvarskommissionen till grund för beräkningarna
förutsatta krigsorganisationen. Den av mig avsedda krigsorganisationen
motiverar sålunda icke en fredskader vid trängen och trängtrupperna
av den omfattning försvarskommissionen föreslagit. Tagas å andra
sidan utbildningsförhållandena m. m. till utgångspunkt för beräkningarna, instämmer
jag till en början i vad försvarskommissionen anfört beträffande de
lägre förband, som i fred böra uppsättas vid kårerna. Jag anser sålunda, att
kårerna böra vara organiserade på kårstab, ett anspannskompani, ett bilkompani,
ett sjukvårdskompani och ett specialkompani, varvid emellertid sistnämnda
kompani synes mig böra uppsättas endast för det fall, att därigenom
icke särskilda kostnader för nybyggnader o. dyl. uppstå. Vid beräknandet av
behovet av befäl, förvaltningspersonal m. m. har jag — dock under hänsynstagande
till att den för trängen avsedda värnpliktskontingenten enligt min
åsikt kan med hänsyn till krigsbehovet sättas icke oväsentligt lägre än vad
kommissionen föreslagit — i stort följt de principer, som av försvarskommissionen
tillämpats.
På grund av vad sålunda anförts, föreslår jag följande stat för trängen och
trängtrupperna:
Officerare |
Under- officerare |
Manskap |
hi CD B 00 o’ |
||||||||||
O: |
C: < © -i |
w p |
.o: |
pl |
>*J p B |
CO CD |
Un |
derbe |
fäl |
o] |
•-< p © B |
||
CD OB c+- g |
et- ta p sa c |
ajorer |
o B © •-1 |
e-t- s p B s |
B -i PT P |
b'' B pr p •-! CD |
CU5 CD P B c-t- CD H |
F urirer |
Korpraler |
icckorpraler |
p: •-* CD •-1 |
P-> © O B © » -i p >-! © |
|
Trängens gemensamma stat |
>3 |
2 |
5 |
24 |
32 |
13 |
28 |
42 |
_ |
_ |
|||
Svea trängkår .................. |
20 |
13 |
12 |
23 |
4 |
||||||||
Göta trängkår .................. |
20 |
13 |
12 |
23 |
4 |
||||||||
Norrlands trängkår............ |
20 |
13 |
12 |
23 |
4 |
||||||||
Skånska trängkåren............ |
20 |
13 |
12 |
23 |
4 |
||||||||
Summa |
3 |
2 |
5 |
24 |
32 |
13 |
28 |
42 |
80 |
52 |
48 |
92 |
16 |
Härtill kommer vid Norrlands trängkår en pensionerad officer med arvode,
chef för arméns hundväsende.
Intendenturkåren och intendcnturtrupperna.
Intendenturkårens aktiva befälspersonal m. fl. — civilmilitär och civil
personal ej medräknad — utgöres enligt 1925 års härordning av:
1 Därav 1 inspektör i lönegraden O. 7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 327
Kategori |
Antal |
Kategori |
Antal |
Aktiv personal. |
Underbefäl. |
||
Officerare. |
Furirer av 1. klassen ..................... |
11 |
|
Furirer av 2. klassen ..................... |
11 |
||
Överstar.......................................... |
2 i |
||
Överstelöjtnanter ........................... |
5 |
||
Majorer.......................................... |
8 |
Pensionerad personal. |
|
Kaptener ....................................... |
62 |
Expeditionsofficerare........................ |
2 |
Löjtnanter....................................... |
Expeditionsunderofficerare ............... |
7 |
|
Underofficerare. |
|||
Förvaltare........ .............................. |
53 |
||
Fanjunkare ................................... |
5 |
||
Sergeanter ...................................... |
10 |
Ifrågavarande personal är placerad till tjänstgöring dels vid arméförvaltningen,
staber, truppförband m. m., dels vid intendenturtrupperna, vilka
utgöra ett särskilt truppslag.
Intendenturtrupperna äro organiserade på tre kompanier, vilka äro
anslutna till arméns intendenturförråd i Stockholm, Karlsborg och Boden.
Under hela utbildningsåret tagas samtliga kompanier i anspråk för utbildning
av de värnpliktiga, som tilldelas intendenturtrupperna. Med hänsyn
till verksamheten i krig försiggår nämnda utbildning vid magasins-, bagerioch
slakteriförband.
Försvarskommissionen har beräknat behovet av i olika myndigheter,
staber o. s. v. ingående intendenturpersonal enligt följande tablå.
Övriga |
Pensionerade |
||||||||
Myndighet, stab o. s. v. |
Över- star |
rege-ll! ents-office- rare |
Kap- tener |
Löjt- nanter |
För- valtare |
Fan- junkare |
Ser- geanter |
office- rare |
under- office- rare |
Arméns intendenturförvalt- |
|||||||||
ning .............................. |
2 |
4 |
10 |
3 |
— |
— |
— |
5 |
6 |
Förplägnadsanstalterna i |
|||||||||
Hässleholm och. Östersund |
— |
— |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
Fördelningarna.................. |
— |
4 |
4 |
— |
— |
- |
— |
— |
|
Boden ............................. |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
— |
— |
||
Gotland .......................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
|||
Summa |
2 |
10 |
15 |
3 |
3 |
— |
- |
5 |
6 |
Av i tabellen angiven personal har den pensionerade upptagits å staten
för intendenturförvaltningen.
Härutöver har kommissionen ansett intendenturpersonal erforderlig vid
arméns intendenturförråd, centrala beklädnadsverkstaden samt
arméns truppförband.
Behovet av personal vid arméns intendenturförråd vore för närvarande -
Ingå i fördelningsstabema i resp. I. och II. fördelningarna.
328
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
3 regementsofficerare,
3 kaptener,
8 förvaltare,
3 sergeanter och
2 pensionerade underofficerare.
Enär vissa förändringar beträffande personalen vid intendenturförråden i
Boden och Karlsborg syntes kommissionen kunna och böra vidtagas, har
det sammanlagda behovet av intendenturpersonal vid intendenturförråden
upptagits till:
Regements- officerare |
Kaptener |
Löjtnant |
Förvaltare |
Sergeanter |
3 | 2 |
i |
o |
3 |
Vid centrala beklädnadsverkstaden vore behovet för närvarande 2
kaptener och 1 förvaltare, och borde det enligt kommissionens mening allt
fortfarande upptagas härtill.
Bet av kommissionen såsom erforderligt ansedda antalet intendenturpersonal
— intendenter och förvaltare — vid truppförbanden har beräknats
på följande sätt:
Truppförband m. m. |
Kaptener |
Löjt- nanter |
För- valtare |
Infanteriet med stridsvagnsregementet .. |
19 |
19 |
|
Kavalleriet ....................... |
4 |
4 |
|
Artilleriet med luftvärnsartilleriregementena........ |
8 |
1 2 |
10 |
Ingenjörtrupperna............... |
3 |
_ |
3 |
Signaltrupperna...... |
1 |
_ |
1 |
Trängtrupperna ...................... |
4 |
_ |
4 |
Krigsskolan ........................................................................ |
1 |
— |
1 |
Summa |
40 |
2 |
42 |
Intendenturtrupperna borde enligt kommissionens mening alltjämt
vara organiserade på tre kompanier, vart och ett under tiden för flertalet
värnpliktigas tjänstgöring organiserat på
2 magasinsplutoner,
1 bageripluton,
1 slakteripluton och
1 handräckningsavdelning.
Underbefäl och fackmän skulle utbildas i en avdelning vid vartdera av
två intendenturkompanier. Vid ett av intendenturkompanierna skulle dessutom
organiseras 1 studentkompani örn 2 plutoner.
Det sammanlagda behovet för utbildningen vid de tre intendenturkompanierna
har på grund härav av kommissionen angivits till: 1
1 Norrbottens artillerikår och. Gotlands artillerikår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
329
Kaptener |
Fanjunkare |
Plutonchefer |
Övrig |
; befäl |
|
Löjtnanter |
Sergeanter |
Sergeanter |
Furirer |
||
3 |
6 |
4 |
12 |
i |
24 |
13 |
Enär underbefälsrekryteringen avsåges att fortfarande ske direkt från
övriga truppslag vid armén, erfordrades icke några korpraler eller volontärer
vid intcndenturtrupperna.
Efter en jämförelse med krigsorganisationens behov av aktiv intendenturpersonal
bär kommissionen, sedan den dock förklarat sig icke böra i fredsorganisationen
upptaga flera förvaltare än som enligt krigsbehovet vore
erforderliga, föreslagit följande stat för intendenturkåren.
Officerare |
L nderofficerare |
Furirer |
||||
Överstar . 5!yers*e" |
Majorer |
Kaptener Löjtnanter |
Fövaltare |
Fanjunkare |
Sergeanter |
|
2 1 5 |
9 |
I 62 | 10 |
51 |
6 |
15 |
24 |
Chefen för intendenturkåren har förklarat sig i huvudsak intet hava att
erinra mot kommissionens förslag i fråga örn organisation, utbildning och
befälsbehov. Av skäl, som i yttrandet närmare motiverats, har emellertid
viss ändring i den av försvarskommissionen föreslagna staten ansetts önskvärd,
innebärande en ökning av antalet kaptener, förvaltare och furirer med
resp. 5, 4 och 3 samt en minskning av antalet löjtnanter med 3. Staten
borde sålunda erhålla följande utseende:
Officerare |
Underofficerare |
Furirer |
||||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener |
Löjtnanter |
Förvaltare |
Fanjunkare |
Sorgeanter |
|
2 |
5 |
9 |
67 |
7 |
55 |
6 |
15 |
27 |
Mot de beräkningsgrunder, som av försvarskommissionen använts vid Departementsutformandet
av staterna för intendenturkåren, har jag i stort icke någon ehefenannan
erinran, än att man vid en jämförelse mellan freds- och krigsförhållandena
synes i fråga örn förvaltningspersonalen böra giva förhållandena i
fred en starkare betoning, än vad som vid personalberäkningarna i allmänhet
kan anses berättigat. Särskilda hänsyn torde nämligen böra tagas till
att ekonomiska värden icke genom en alltför begränsad personaltillgång i
fred sättas på spel. Denna synpunkt har bland annat lett därtill, att jag vid uppgörandet
av förslag till staten för intendenturkåren, trots den av mig förutsatta
reducerade arméorganisationen, i stort sett kommit till samma slutresultat
som kommissionen beträffande nämnda stats storlek.
I fråga örn beräkningsgrunderna vill jag i övrigt anföra följande. Be -
330
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
hovet av intendenturpersonal i arméförvaltningens intendenturdepartement
har av mig upptagits till 5 regementsofficerare och 11 kompaniofficerare.
För vartdera av intendenturförråden hava beräknats 1 regementsofficer, 1
kapten, 3 förvaltare och 1 sergeant. Behovet vid fördelningsstaber m. m. och
vid arméns truppförband (utom intendenturtrupperna) har av mig beräknats
enligt samma grunder, som av kommissionen tillämpats. Vid intendenturtrupperna
har jag ansett en viss sänkning i jämförelse med kommissionens
förslag beträffande antalet sergeanter kunna vara motiverad. Dessutom böra
1 regementsofficer och 1 kapten stå till generalintendentens förfogande att
bland annat vid förekommande förfall för fördelningsintendenterna och regementsintendenterna
— semester, sjukdom o. s. v. — upprätthålla deras tjänst
och i övrigt tjänstgöra enligt generalintendentens bestämmande.
På grund av vad sålunda anförts, föreslår jag följande stat för intendenturkåren
:
Officerare |
U n derofficerare |
Furirer |
Civil- militär personal |
||||
Överstar |
Överste- löjtnanter |
Majorer |
Kaptener 1 Löjtnanter |
Förvaltare |
Fanjunkare Sergeanter |
||
: 2 |
5 |
8 |
59 8 |
51 |
6 1 10 |
20 | |
1 2 |
Fortifikationskåren.
Departements- I det föregående har jag på närmare anförda grunder förklarat mig icke
kunna förorda ett genomförande av försvarskommissionens förslag örn att
anordna en för hela försvarsväsendet gemensam fastighetsförvaltning, utan
ansett lämpligast, att all fastighetsförvaltning fortfarande omhänderhaves
försvarsgrensvis. Emellertid lärer det vara lämpligt att för arméns del upptaga
vissa av de förslag, som av försvarskommissionen framlagts med avseende
på den gemensamma fastighetsförvaltningen. Särskilt gäller detta
anordnandet av en personalkår, omfattande den för byggnadsväsendet och
fortifikationsväsendet avsedda personalen. Denna personalkår, inom vilken
intresset av specialutbildning på ifrågavarande områden bör särskilt tillgodoses,
bör stå under chefskap av chefen för fortifikationen och synes
lämpligen böra benämnas »fortifikationskåren». Den kommer således
att inom sitt område utgöra en motsvarighet till fälttygkåren på tygförvaltningens
område.
Till fortifikation skåren bör hänföras huvuddelen av personalen i arméförvaltningens
fortifikationsdepartement samt för arméfördelnings-, militärbefäls-
och fästningsstabers byggnadsförvaltning och befästningar erforderlig
personal på aktiv stat. Motsvarande personal i kustfästningarna har hittills
tillhört fortifikationen. Av praktiska skäl bör så även fortfarande vara fallet
liksom även beträffande flygvapnets behov av dylik personal.
Försvarskommissionen har beträffande officerarna vid den av kommissionen
föreslagna byggnadsförvaltningsorganisationen ansett, att krav borde
Departementsskrivare.
331
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
uppställas på genomgången högre fortifikationskurs viel artilleri- och ingenjörhögskolan,
viss trupptjänstgöring samt viss annan praktisk tjänstgöring
inom byggnadsförvaltningen. På grund härav syntes tiden för denna personals
befattning i byggnadstjänsten bliva väl kort, därest pensionsåldern
för kompaniofficerare skulle inträda vid uppnåendet av 50 levnadsår. Tjänstens
fysiskt mindre krävande beskaffenhet skulle även enligt kommissionens
åsikt motivera en högre pensionsålder. Kommissionen har därför föreslagit,
att tiden för avgång ur krigstjänst för denna personal skulle fastställas
till för överste 60 år, övriga regementsofficerare 55 år och kaptener
55 år.
Försvarskommissionen har vidare föreslagit, att de nuvarande kasernunderofficerarna
(underofficerare å truppförbandens stater) skulle ersättas av
»kasernförvaltare», vilka skulle erhålla för ändamålet särskild utbildning
och uppföras å byggnadsförvaltningens personalstat.
Yad försvarskommissionen sålunda föreslagit ifråga örn krav på särskild
utbildning för de nämnda officerarna ävensom ifråga örn dessas pensionsålder
finner jag böra komma i tillämpning med avseende på officerarna vid den
av mig föreslagna fortifikationskåren.
Däremot kan jag, huvudsakligen av ekonomiska skäl, icke ansluta mig
till kommissionens förslag örn inrättande av särskilda kasernförvaltarbefattningar
vid truppförbanden, vilkas innehavare i så fall skulle uppföras på
fortifikationskårens stat. Jag utgår sålunda från att liksom nu en underofficer
på aktiv stat vid varje truppförband skall utses till kasernunderofficer.
Dock anser jag nödvändigt, att dessa kasernuuderofficerare efter hand
bibringas en specialutbildning i stort sett motsvarande den som av kommissionen
avsetts för kasernförvaltarna. För denna utbildning erforderliga
medel hava av mig beräknats under titel III av undervisningsanslaget.
Behovet av personal å fortifikationskårens stat har jag beräknat sålunda:
Fortifikationsdepartementet
Fyra fördelningar ...........
Övre Norrland ................
Gotland .........................
Vaxholm ........................
Karlskrona .....................
Flygvapnet .....................
Summa
Den pensionerade personal, som vid armén erfordras utöver den aktiva
personalen, har upptagits under respektive staber (platsbefäl).
I likhet med försvarskommissionen anser jag vidare, att montörer, skogvaktare,
maskinister m. fl. icke böra upptagas i staten för fortifikationskåren
utan alltjämt redovisas i vederbörliga stater för staber och truppförband
332
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
samt i arvodesförteckning. Jag ansluter mig även till kommissionens förslag,
att innehavare av i staten uppförd officers- eller underofficersbefattning skall
vara underkastad transport till annan beställning i innehavande grad. Jag
anser det däremot icke nödvändigt, att vissa officerare och underofficerare
skola förordnas med arvoden motsvarande lönen. Denna min uppfattning
grundar sig dels på nyssnämnda bestämmelser rörande transportskyldighet,
dels därpå, att rekryteringen kan beräknas ske praktiskt taget från ett och
samma truppslag, ingenjörtrupperna, för vilket officerare och underofficerare
föreslagits uppförda å gemensam stat.
Jag föreslår alltså,
att fortifikation skåren skall bestå av
1 överste,
2 överstelöjtnanter,
3 majorer,
10 kaptener,
4 löjtnanter,
3 fanjunkare,
3 sergeanter,
3 fortifikationskassörer och
1 departementsskrivare.
att pensionsåldern för kaptenerna skall inträda vid den avgångstermin,
som svarar mot uppnådda 55 levnadsår,
att beställningshavare på fortifikationskårens stat skall vara underkastad
transport till annan beställning i innehavande grad, samt
att fortifikationskåren direkt underställes chefen för fortifikationen.
Den avlöningskostnad, som på grund av att fortifikationspersonalen vid
kustfästningarna och flygvapnet ingår i fortifikationskåren, kommer att för
marinens och flygvapnets räkning belasta arméns avlöningsanslag, uppgår
till cirka 60 000 kronor för marinen och cirka 20000 kronor för flygvapnet.
Fälttygkåren.
Enligt nu gällande organisation finnes vid armén en särskild personalstat,
benämnd »artilleriets fabriker och tyganstalter», vilken upptager viss
militär och civilmilitär personal, som bekläder befattningar i teknisk tjänst.
Annan personal i teknisk tjänst finnes upptagen å olika truppslags- och
truppförbandsstater.
Försvarskommissionen har anfört, att anledningen till den ordning, som
här avsedd personalorganisation företedde, säkerligen vore att söka i den
form, som den nuvarande förvaltningsorganisationen kommit att erhålla,
även i vad rörde sambandet mellan densamma och viss truppslagsorganisation.
Även under nuvarande förhållanden måste emellertid enligt kommissionens
mening benämningen »artilleriets fabriker och tyganstalter» — örn
än i viss mån historiskt förklarlig — dock vara missvisande, ty dessa centrala
tekniska anstalter, exempelvis gevärsfaktori och krutbruk m. fl., vore
333
Kungl. Majus proposition nr 225.
ingalunda avsedda för ett visst truppslag utan för armén i dess helhet. Än
mer komme detta att framträda vid den av kommissionen föreslagna organisationen,
enligt vilken förvaltningen av all krigsteknisk materiel avsåges
att förläggas till en myndighet, arméns tygförvaltning.
Försvarskommissionen har föreslagit, att vissa tekniska befattningar skulle
sammanföras till en särskild kår, benämnd tygkåren, underställd generalfälttygmästaren.
Ä tygkårens stat borde upptagas militär och civilmilitär
personal, tjänstgörande i vissa tekniska befattningar inom armén.
Den militära personal, som närmast syntes böra ifrågakomma att upptagas
å tygkårens stat, utgjordes av aktiva officerare, underofficerare och
underbefäl tjänstgörande vid
tygförvaltningen,
under tygförvaltningen lydande fabriker och anstalter samt
tygtrupperna.
Den vid tygförvaltningen tjänstgörande aktiva militära personalen hade
kommissionen, såsom tidigare nämnts, beräknat böra utgöra 5 regementsofficerare,
25 kompaniofficerare och 2 underofficerare.
Personalen vid fabriker och tyganstalter beräknades liksom nu utgöras
av 3 styresmän för resp. ammunitionsfabriken, gevärsfaktoriet och Åkers
krutbruk och 3 tygmästare, cheferna för tygstationerna i Stockholm, Karlsborg
och Boden, vilka samtliga borde vara regementsofficerare. Härtill
komme arbets- och besiktningspersonal om sammanlagt 9 kompaniofficerare
och 2 underofficerare (1 skottställningsunderofficer, 1 besiktningsbiträde vid
Åkers krutbruk).
Den aktiva personalen vid de av kommissionen föreslagna tygtrupperna
beräknades till 6 kompaniofficerare, 12 underofficerare och 20 furirer.
Enär samtliga befattningshavare icke kunde äga samma förutsättningar
för befordran inom tygkåren, måste enligt kommissionens mening det nödvändiga
sambandet mellan förvaltning och trupptjänst säkerställas och utbyte
av befattningshavare underlättas. Möjlighet till ^transport från tygkåren
till truppförband måste finnas. På grund härav har kommissionen
föreslagit, att en del av befattningshavarna, nämligen 10 av de föreslagna
40 kompaniofficerarna, icke skulle erhålla fullmakt utan beordras ur truppförbanden
och under tiden för sin tjänstgöring vid tygförvaltningen åtnjuta
visst arvode. För fullmaktsinnehavare borde föreskrivas motsvarande transportskyldighet,
som nu gällde för innehavare av ordinarie beställning å staten
för artilleriets fabriker och tyganstalter.
Vad beträffar tiden för beställningsliavares avgång ur krigstjänst, har försvarskommissionen
föreslagit, att tiden för avgång ur tjänst för tygkårens
kompaniofficerare skulle bestämmas till uppnådda 55 levnadsår, i likhet med
vad som föreslagits för fortifikationens kompaniofficerare och som även
gällde för intendenturkårens kompaniofficerare. För regementsofficerare och
underofficerare borde gälla samma pensionsålder, som inom armén i övrigt
för motsvarande beställningar.
Den civilmilitära personal, vilken kunde ifrågakomma att upptagas å
334 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tygkårens stat, utgjordes av den ingenjörs-, verkmästar- och hantverkspersonal
m. fl., som nu upptoges i skilda stater på sätt följande tablå utvisar.
Å stat för |
|||
Lönegrad och befattning |
Artilleriets |
Fortifikationen |
Trängen |
C. 12. |
|||
Elektroingenjör av första graden........................ |
5 |
i |
— |
Tyg- eller fabriksingenjörer .............................. |
— |
— |
|
C. 10. |
|||
Elektroingenjör av andra graden........................ |
— |
i |
— |
C. 7. |
|||
Tyg- eller fabriksförvaltare av första klassen...... |
11 |
— |
— |
C. 6. |
|||
Departementsskrivare ..................................... |
2 |
— |
— |
Besiktningsrustmästare eller tygverkmästare ...... |
17 |
8 |
— |
Verkmästare av första klassen .......................... |
6 |
— |
— |
C. 5. |
|||
Tygförvaltare av andra Massen.......................... |
7 |
— |
— |
C. 4. |
|||
Verkmästare av andra klassen ........................... |
■2 |
— |
— |
C. 3. |
|||
Tyghantverkare ................................................ |
40 |
20 |
— |
Hantverkare...................................................... |
— |
— |
16 |
Eortmaskinister ................................................ |
7 |
— |
— |
Tyg- eller fabriksskrivare ................................. |
8 |
— |
En rationalisering av vissa beställningars benämning har kommissionen
ansett böra äga rum. Vidare syntes en viss ökning av här ifrågavarande
personal vara nödvändig. Sålunda borde antalet tygförvaltare av 2. klassen
ökas med 2, avsedda för Gotland och Aker. 1 tygverkmästare av 1.
klassen, avsedd för stridsvagnsregementet, 1 tygverkmästare av 2. klassen,
avsedd för gevärsfaktoriet, ävensom 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 tygverkmästare
av 1. klassen och 4 tyghantverkare, avsedda för luftvärnet borde
därjämte tillkomma. För trängen i dess helhet syntes 20 tyghantverkare
vara erforderliga, varjämte 1 tyghantverkare borde beräknas för varje kavalleriregemente,
främst för vård av motorfordons- och pansarbilsmaterielen.
För erhållande av en ur tjänstgörings- och befordringssynpunkt lämplig
proportion mellan antalet beställningar i olika lönegrader, syntes 2 tygskrivare
böra uppflyttas till tygförvaltare av 2. klassen och 13 tyghantverkare
till tygverkmästare av 2. klassen. 1
1 Härtill kommer en å staten för Göta livgarde (stridsvagnsbataljonen) uppförd verkmästare
av andra klassen.
Kungl. Maj: ts proposition nr 225. 335
I enlighet med dessa grunder har kommissionen föreslagit, att å tygkårens
stat skulle upptagas följande civilmilitära beställningar:
Beställning |
Antal |
Lönegrad |
Tygingenjörer |
||
av första klassen .................................... |
................................... 6 |
C. 12 |
» andra » .................................... |
.............................. 1 |
C. 10 |
Tygförvaltare |
||
av första klassen .................................... |
................................... 11 |
C. 7 |
» andra » ................................. |
.................................. 12 |
C. 5 |
Förvaltningsskrivare ................................. |
................................... 2 |
C. 6 |
Tygverkmästare |
||
av första klassen.................................... |
................................... 33 |
C. 6 |
» andra » .................................... |
.................................. 17 |
C. 4 |
Tygskrivare ............................................... |
.................................. 6 |
C. 3 |
Tyghantverkare .......................................... |
................................... 75 |
C. 3 |
Fortmaskinister ......................................... |
.................................. 7 |
C. 3 |
Yad slutligen anginge behovet av pensionerad personal, utgjordes detta av
dels vid tygförvaltningen tjänstgörande 9 officerare och 10 underofficerare, dels
— liksom nu — 9 underofficerare tjänstgörande vid under tygförvaltningen
lydande anstalter och dels en expeditionsunderofficer för tyganstalten vid ett
nytt luftvärnsartilleriregemente eller tillsammans 9 officerare och 20 underofficerare.
Officerarna tjänstgjorde i viss byråtjänst samt i expeditionsbefattningar,
underofficerarna såsom expeditions-, tyg-, kontroll- och besiktningsunderofficerare.
Arvodena för den pensionerade personalen borde
emellertid icke upptagas å tygkårens stat utan å staten för tygförvaltningen.
Arméförvaltningen har ansett, att försvarskommissionens förslag till tygkårens
organisation syntes i stort sett ändamålsenligt och lämpligt och att
ett genomförande av detsamma, med vissa mindre ändringar, otvivelaktigt
vore ägnat att skapa kontinuitet och stadga i den tekniska tjänsten. Den
av kommissionen föreslagna benämningen »Tygkåren» borde emellertid utbytas
mot »Fälttygkåren». I syfte att inom fälttygkåren skapa bättre befordringsförhållanden
och sålunda gynna en god rekrytering av kåren, borde
tre kaptensbeställningar utbytas mot samma antal majorsbeställningar.
I fråga örn tiden för de militära beställningshavarnas avgång ur tjänst,
har arméförvaltningen anslutit sig till försvarskommissionens förslag, dock
att för fälttygmästaren, styresmän och tygmästare den av 1935 års riksdag
beslutade pensionsåldern, 60 år, borde bibehållas. Härvid förutsattes, att,
därest befattningshavare, som innehade dylik beställning, transporterades
till annan regementsofficersbeställning vid tygkåren eller armén i övrigt,
pensionsåldern bleve i överensstämmelse med den för sistnämnda beställning
gällande.
Beträffande staten har arméförvaltningen framhållit, att endast en beställning
i lönegrad O. 6 borde upptagas och avses för fälttygmästaren.
Samtidigt kunde då det till denne utgående arvodet på 2 040 kronor utgå.
Departements
chefen.
336 Kungl. Majlis proposition nr 225.
Styresmännen vid tygdepartementets fabriker borde, beroende på ålder
m. m., kunna innehava beställning i lönegrad O. 5 eller O. 4. Arvodet
till styresmännen, 2 400 kronor, borde alltjämt utgå. För de tre tygmästarna
borde avses beställningar i lönegrad O. 4. De militära byråcheferna vid
tygdepartementet borde kunna innehava beställning i lönegrad O. 5 eller
O- 4. — Ytterligare tre tygingenjörer utöver de av kommissionen föreslagna
vore behövliga.
Svenska officer sförbundet har häröver yttrat, att befordringsmöjligheterna
för officerare vid tygkåren torde enligt föreliggande förslag bliva sämre än
för officerare med motsvarande kvalifikationer vid truppförbanden. Det
kunde därför ur personalsynpunkt göras gällande, att vissa av tygkårens
kompaniofficersbeställningar, förslagsvis tre stycken, borde överföras till
regementsofficersbeställningar. Tygkårens personal borde även äga möjligheter
till befordran utom kåren i samband med uttransport ur densamma.
Tygkårens officerare borde därför beredas tillfälle att vidmakthålla sina
kvalifikationer för trupptjänsten genom tid efter annan återkommande tjänstgöring
vid trupp. Sådan tjänstgöring vore dessutom nödvändig för uppnående
av erforderligt samband mellan den tekniska tjänsten och trupptjänsten.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att ifrågavarande personalkategorier
böra sammanföras till en gemensam personalkår, underställd
generalfälttygmästaren. Kåren bör i enlighet med arméförvaltningens förslag
benämnas »Fälttygkåren».
Såsom framgar av det tidigare anförda, har jag icke ansett mig kunna
föreslå uppsättandet av särskilda tygtrupper. Härigenom kommer fälttygkåren
att begränsas i förhållande till den av försvarskommissionen föreslagna-
Aven beträffande återstående personalkategorier anser jag en viss
begränsning möjlig. Jag har redan förut nämnt, att i tygdepartementet
tjänstgörande personal på fälttygkårens stat bör utgöras av 5 regementsofficerare,
10 kompaniofficerare, 2 tygingenjörer av 1. klassen samt 2 departementsskrivare.
Av regementsofficerarna bör fälttygmästare^ upptagas som
överste.
Behovet av militär personal vid fabriker och tyganstalter på fälttygkårens
stat beräknar jag till 3 styresmän (vid gevärsfaktoriet, ammunitionsfabriken
och Åkers krutbruk), 3 tygmästare (vid Stockholms, Karlsborgs och
Bodens tygstationer) samt 5 arbets- och besiktningsofficerare. Styresmännen
samt en av tygmästama böra upptagas i staten som regementsofficerare,
övriga som kaptener. Övrig erforderlig personal torde beordras ur truppförbanden.
Yad den civilmilitära personalen beträffar, anser jag arméförvaltningens
krav på ökat antal tygingenjörer befogat. Med hänsyn till den av mig föreslagna
organisationens mindre omfattning i förhållande till vad försvarskommissionen
förutsatt, synes ökningen kunna begränsas till en. Antalet
tygingenjörer av 1. klassen skulle alltså bliva 7, av vilka 2 böra tillhöra
tygdepartementet. På grund av reduceringar beträffande såväl luftvärnet
337
Kungl. Majus proposition nr 225.
som trängen kan för dessa truppslag avsedd personal något minskas. Jag
beräknar behovet av ifrågavarande civilmilitära personal enligt följande tablå,
där jämväl den nyss nämnda personalen för tygdepartementet upptages.
Lönegrad och befattning |
Tygdeparte- mentet |
Tygdeparte-mentets |
Verkstäder vid |
Summa |
||
infanteriet och kavalleriet |
ingenjör- trupperna |
tr äng-kårerna |
||||
C. 12. |
||||||
Tygingenjörer av 1. klassen |
2 |
5 |
— |
— |
— |
7 |
C. 10. |
||||||
Tygingenjör av 2. klassen ... |
— |
— |
— |
i |
— |
1 |
G. 7. |
||||||
Tygförvaltare av 1. klassen.. |
— |
11 |
— |
— |
— |
11 |
C. 6. |
||||||
Departementsskrivare ......... |
2 |
— |
— |
— |
— |
2 |
Tygverkmästare av 1. klassen |
— |
23 |
— |
8 |
— |
31 |
C. 5. |
||||||
Tygförvaltare av 2. klassen.. |
— |
10 |
— |
— |
— |
10 |
C. 4. |
||||||
Tygverkmästare av 2. klassen |
— |
3 |
2 |
— |
— |
5 |
Tyghantverkare av l. klassen |
—T |
5 |
— |
4 |
4 |
13 |
C. 3. |
||||||
Tygskrivare ................. ...... |
— |
8 |
— |
— |
— |
8 |
Tyghantverkare av 2. klassen |
— |
38 |
6 |
16 |
12 |
72 |
Fortmaskinister .................. |
— |
7 |
— |
— |
— |
7 |
Av den pensionerade personalen har jag redan upptagit den i tygdepartementet
tjänstgörande å arméförvaltningens stat. För återstoden — 10 underofficerare
— böra arvoden upptagas å stat för tygdepartementets fabriker
och anstalter.
Jag föreslår sålunda följande stat för fälttygkåren:
Militär personal.
1 överste, 5 majorer och
3 överstelöjtnanter, 17 kaptener.
Civilmilitär personal.
7 tygingenjörer av 1. klassen,
1 tygingenjör av 2. klassen,
11 tygförvaltare av 1. klassen,
10 tygförvaltare av 2. klassen,
2 departementsskrivare,
31 tygverkmästare av 1. klassen,
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
5 tygverkmästare av 2. klassen,
13 tyghantverkare av 1. klassen,
72 tyghantverkare av 2. klassen,
8 tygskrivare och
7 fortmaskinister.
1 sami. Nr 225.
217 86 22
338
Kungl. Majus proposition nr 225.
Tid för avgång ur aktiv tjänst med ålderspension bör för fälttygmästare^
styresmännen och tygmästarna sättas liksom nu till 60 år. För övriga regementsofficerare
samt kaptener bör tiden sättas till 55 år.
G. Den militära utbildningen.
Utbildningen vid truppförbanden.
De värnpliktigas utbildning.
Enligt nuvarande organisation är utbildningstiden för till linjetjänst
uttagna »värnpliktiga i allmänhet» vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna
140 dagar — för s. k. underbefäl eller fackmän, vilka utgöra
20 % av linjekontingenten, dock 225 dagar — och vid övriga truppslag 200
dagar samt för studenter och likställda vid samtliga truppslag 260 dagar.
Utbildningstiden fördelas inom i värnpliktslagen givna gränser på sätt
Konungen förordnar. I allmänhet är den för närvarande uppdelad i en första
tjänstgöring, förlagd till sommarhalvåret, och 1—3 repetitionsövningar örn
25 dagar — vid flertalet specialtruppslag 30 dagar — infallande under september
och oktober månader. Vid infanteriet fullgör en mindre del, »höstgruppen»,
första tjänstgöring mellan oktober första året och februari andra
året. Vissa avvikelser beträffande utbildningstidens fördelning förekomma
för ett flertal andra, mindre värnpliktsgrupper.
Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga hava en tjänstgöringstid
av 140 dagar, vilken i regel fullgöres i en följd, antingen »i yrkestjänst»
såsom förberedelse till krigsbefattning såsom yrkesman eller »i depåtjänst»
för att tillgodose behovet av handräckningspersonal.
Försvarskommissionen har i sitt betänkande intagit en av militära
sakkunniga verkställd utredning angående de värnpliktigas utbildningsförhållanden,
vilken utredning i sammanfattning är av följande innehåll:
Av första tjänstgöringen för huvuddelen av infanteriets värnpliktiga
i allmänhet kunna endast omkring 2 månader ägnas åt
enskild utbildning och omkring 3 veckor åt övningar i kompani- och bataljonsförband.
Till följd härav blir utbildningen forcerad och utan tillräcklig allsidighet.
Tidens knapphet medför, att förbanden allenast kunna ernå sådan
stadga, att de överhuvud kunna deltaga i september månads regementsövningar
med då till repetitionsövning inkallade värnpliktiga.
Styrkeförhållandena under regementsövningarna, varunder endast två årsklasser
i sin helhet äro i tjänstgöring, medgiva icke uppsättandet av fullständiga
regementen örn tre bataljoner. Varken befäl eller värnpliktiga få
sålunda någonsin uppträda i fulltaligt regementsförband. I längden återverkar
detta i hög grad ogynnsamt, framförallt på befälets och stabernas utbildning.
Underbefäl eller fackmän erhålla tack vare den längre tjänstgöringen
och ytterligare en repetitionsövning en grundligare och mera allsidig
utbildning än förenämnda kategori, varför de bliva användbara såsom ställföreträdare
för underbefäl inom de lägsta enheterna. Endast undantagsvis
kunna de fylla de fordringar, som måste ställas på underbefäl.
I fråga örn studenter och likställda består den största olägen -
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 339
heten i att utbildningen delvis är förlagd till ogynnsam tid av året, vilket i
vissa fall är till förfång jämväl för individerna.
De sakkunniga vitsorda, att utbildningsarbetet i allmänhet organisatoriskt
och pedagogiskt fyller mycket högt ställda anspråk, men att trots detta tiden
icke räcker till för ett grundligt utbildningsarbete.
Utredningen utmynnar i ett förslag till ökad utbildningstid för huvuddelen
av de värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet. Enligt detta skulle av
första tjänstgöringen en tid av tre månader anslås till grundläggande soldatutbildning
och två månader till truppförbandsutbildning, under vars senare
del rekrytklassen skulle ingå tillsammans med äldre årsklasser i regementsförband.
Därutöver erfordrades repetitionsövningar för att vidmakthålla och
befästa utbildningen och samtidigt hos befälskadern, särskilt reservbefälet,
och staberna skapa den tjänstevana i förandet av trupp, som vore nödvändig
för truppförbandens operationsduglighet. För nu nämnda båda ändamål
erfordrades två repetitionsövningar, varigenom regementsövningar årligen
kunde avhållas med fältorganiserade regementen, sammansatta av rekrytklassen
och två äldre årsklasser. Repetitionsövningarna borde enligt erfarenhet
hava en varaktighet av 30 dagar. Utbildningstiden föreslogs sålunda till
150 dagars första tjänstgöring och två repetitionsövningar örn 30 dagar vardera,
eller tillhopa 210 dagar. Under förutsättning av denna tjänstgöringstid
vore det tänkbart, därest kostnadsskäl göra det oundgängligt, att något minska
tjänstgöringstiden för vissa kategorier, nämligen för till tjänst vid truppträngen
och handräckningstjänst avsedda till 140 dagar, ävensom för underbefäl
och fackmän till 210 dagar. Utbildningsresultatet bleve sannolikt detsamma
som nu för sistnämnda kategori, enär den — i motsats mot nu —
kunde utväljas efter prövning bland hela årskontingenten värnpliktiga i allmänhet.
— Utbildningen för studenter och likställda borde endast i så måtto
förändras, att den förlädes till en för deras civila utbildning gynnsammare
tid av året. -— Vinterutbildning för i Norrland förlagda förband kunde med
den föreslagna utbildningstiden någorlunda tillgodoses genom att en av
repetitionsövningarna fullgjordes såsom vinterrekrytskola, varav dock följde
olägenheten av att regementsövning icke kunde äga rum oftare än vart
annat år.
Försvarskommissionen har uttalat, att de erinringar, som av den militära
sakkunskapen anförts i fråga örn längden av nuvarande utbildningstid m. m.,
uppenbarligen icke kunde lämnas obeaktade, och att de ur militär synpunkt
framställda önskemålen därför borde tillgodoses, i den mån så vore möjligt
nied hänsyn till sociala och ekonomiska m. fl. faktorer.
För huvuddelen av infanteriets värnpliktiga i allmänhet har
kommissionen föreslagit en första tjänstgöring örn 150 dagar, vilket innebär
en utökning av den nuvarande motsvarande utbildningsperioden (en första
tjänstgöring örn 90 dagar, omedelbart åtföljd av en repetitionsövning örn 25
dagar) med 35 dagar.
De skäl, som av de sakkunniga anförts beträffande nödvändigheten av att
två äldre årsklasser samtidigt med rekrytklassen äro i tjänstgöring under
repetitionsövningarna, hava av kommissionen betraktats såsom tungt vägande.
Kommissionen har emellertid ansett, att antalet repetitionsövningar framför
allt av sociala skäl måste begränsas till en enda. För att likväl regementsövningar
med tre årsklasser — rekrytklassen inräknad —- skola kunna avhållas,
har kommissionen föreslagit, att repetitionsövningar skola anordnas
340
Kungl. Majus proposition nr 225.
allenast vart annat år vid varje regemente. Längden av repetitionsövningarna
har ansetts kunna begränsas till 25 dagar, med hänsyn till de i stort tillfredsställande
möjligheter, som hittills förelegat att därunder medhinna ett någorlunda
omväxlande utbildningsprogram.
Den sammanlagda övningstiden har sålunda föreslagits till 175 dagar fördelade
på en första tjänstgöring örn 150 dagar samt en repetitionsövning örn
25 dagar under tredje eller fjärde värnpliktsåret.
Vid denna begränsning av den av de sakkunniga föreslagna utbildningstiden
har försvarskommissionen ansett sig böra föreslå, att 20 % av infanteriets
linjekontingent i huvudsak enligt nuvarande grunder skola uttagas till
underbefäl eller fackmän, vilka i beväringen skulle fullgöra en
första tjänstgöring örn 175 dagar och två repetitionsövningar örn vardera 25
dagar eller tillhopa 225 dagar.
Utbildningstiden för specialtruppslagen har beträffande trängoch
intendenturtrupperna föreslagits skola överensstämma med infanteriets.
Vid de övriga specialtruppslagen, utom luftvärnsartilleriet, har icke ifrågasatts
någon ändring av nu gällande utbildningstider.
De skäl, som vid infanteriet ansetts nödvändiggöra, att tre årsklasser äro
i tjänstgöring under regementsövningarna, föreligga enligt försvarskommissionens
mening icke för flertalet specialtruppförband. Vid samtliga specialtruppslag
borde fördenskull repetitionsövning anordnas varje år, till tiden
sammanfallande med första tjänstgöringens senare del.
Luftvärnets värnpliktiga, som för närvarande hava lika lång
utbildningstid som vid artilleriet i övrigt (200 dagar), har kommissionen
ansett böra uppdelas i samma kategorier som infanteriets. Utbildningstiden
borde därvid för med underbefäl eller fackmän jämställda bestämmas till 225
dagar, under det att för huvuddelen minskning syntes möjlig till 175 dagar.
Nämnda utbildningstid borde med hänsyn till samövningar med flygvapnet
fördelas med en första tjänstgöring örn 180 resp. 150 dagar och en repetitionsövning
örn 45 resp. 25 dagar.
För studenter och likställda har icke ifrågasatts någon ändring
i längden av nuvarande utbildningstid, 260 dagar. Däremot tillstyrktes den
förändring i tjänstgöringstidens fördelning, som de militära sakkunniga förordat.
Vad beträffar de till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga,
vilka för närvarande hava en tjänstgöringstid av 140 dagar, har försvarskommissionen
anfört, att då täta ombyten vållade allvarliga olägenheter och
ingen kategori av till linjetjänst uttagna föresloges skola fullgöra kortare
tjänstgöring i beväringen och landstormen sammanlagt än 180 dagar, dessa
värnpliktiga, vilka icke avsåges fullgöra tjänstgöring i landstormen, borde
erhålla en tjänstgöringstid av 180 dagar.
Beträffande den allmänna fördelningen av tjänstgöringstiden i beväringen
har kommissionen framhållit, att utbildningen borde, där icke särskilda förhållanden
påkallade en annan anordning, förläggas till sommarhalvåret. För
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
341
tillgodoseende av behovet av vinter utbildning — utöver den som
meddelades de i skidlöpartjänst till Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga
— har ansetts ändamålsenligt, att de värnpliktiga vid i Norrland
förlagda truppförband i allmänhet fullgöra viss del av sin tjänstgöring —
omkring 25 dagar — såsom vintersoldatskola, med motsvarande avkortning
i början av sommarsoldatskolan.
Utbildningen av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka avsåges såsom
kockar och kuskar vid truppträngen m. fl., borde, med
hänsyn till att befälstillgången under sommarhalvåret främst måste tagas i
anspråk för utbildningen av med tanke på stridens krav viktigare kategorier,
äga rum under vinterhalvåret. Dessa skulle således bilda en särskild v i n t e rgrupp.
Vid vissa förband måste enligt försvarskommissionens mening första
tjänstgöringen alltjämt delvis fullgöras under vinterhalvåret, nämligen vid
i Boden och på Gotland förlagda förband med hänsyn till behovet
av säkerhetsbesättning, vid Svea livgarde på grund av garnisonstjänsten
i huvudstaden samt vid samtliga intendent urkompanier
med hänsyn till förrådstjänsten.
Tiden för repetitionsövningarna har synts kommissionen
böra något framflyttas, då nämligen väderleken ofta vore otjänlig under
senaste delen av nuvarande repetitionsövningstid. Även av andra skäl har
föreslagits, att övningarna böra avslutas omkring den 27 september och inryckning
aga rum omkring den 1 september (beträffande vissa truppslag i
slutet av augusti). För möjliggörande härav har föreslagits viss ändring i
värnpliktslagen.
Av de hörda myndigheterna har chefen för generalstaben uttalat, att med
hänsyn till lantstridskrafternas grundläggande betydelse för riksförsvaret och
det oeftergivliga kravet, att armén skall omedelbart vid mobilisering vara
fullt operationsduglig och därvid besitta sådana kvalitativa egenskaper, som
göra den ungefärligen likvärdig med motståndaren, det vore ytterst beklagligt,
att utbildningstiden i beväringen icke föreslagits till 210 dagar, den
kortast tänkbara tiden för att ernå godtagbara resultat, ehuru likvisst icke
nöjaktig beträffande vinterutbildning vid samtliga förband. Emot nuvarande
förhållanden innebure dock den föreslagna utbildningstiden ur krigsberedskapssynpunkt
en påtaglig förbättring.
Även övriga militära myndigheter hava vitsordat värdet av den föreslagna
ökningen i utbildningstid för huvuddelen av infanteriets värnpliktiga, främst
med tanke på de förbättrade resultat, som kunna förväntas av första tjänstgöringen.
Från flera håll har dock betonats, att ett tillfredsställande resultat
icke torde ernås med den föreslagna utbildningstiden. Chefen för östra arméfördelningen
har sålunda ansett det högst betänkligt, att vinterutbildning
allenast bereddes truppförbanden i Norrland och vid dessa genom intrång
på sommarsoldatskolan. Ej heller inspektören för militärläroverken har
kunnat godtaga vinterutbildningens begränsande till Norrlandsregementena,
Departements
chefen.
342 Kungl. Majus proposition nr 225.
bland annat av det skälet, att hela den övriga armén, icke minst befälskadern,
komme att sakna övning i uppträdande och utbildning under vinterförhållanden.
Därför borde liksom hittills en »höstgrupp» bibehållas.
Från de flesta militära myndigheterna hava vidare starka betänkligheter
uttalats mot att endast en repetitionsövning föreslagits och att till följd
därav övning i regementsförband örn tre bataljoner kunde äga rum allenast
vart annat år. Inspektören för infanteriet har funnit denna anordning vara
en av de betänkligaste svagheterna i kommissionens förslag, ej minst därför
att kvalitetsförsämringen drabbade icke blott de värnpliktiga utan jämväl
befälet, enkannerligen reservbefälet.
Inspektören för trängen har ansett det hava avgörande betydelse för truppförbandens
användbarhet i fält, att den aktiva befälspersonalen vid infanteriet
årligen och reservpersonalen städse under sin vart tredje år återkommande
tjänstgöring ställdes inför uppgiften att föra vederbörliga förband
inom infanteriregementets ram. Teoretisk utbildning kunde icke uppväga
bristen på nämnda övningar. Därest sociala skäl hindrade en ökning utöver
förslaget med en repetitionsövning (25 dagar), ansåge inspektören för trängen,
att de föreslagna 175 dagarna borde uppdelas på 125 dagars första tjänstgöring
och två repetitionsövningar örn vardera 25 dagar.
Mot försvarskommissionens förslag rörande den allmänna fördelningen
av tjänstgöringstiden i beväringen och tiden för repet itionsövningarna
bär i huvudsak endast den erinringen gjorts, att
isolerad utbildning av den s. k. vintergruppen (kockar och kuskar m. fl.) icke
vore lämplig, bland annat därför att behov förefunnes av kockar och kuskar
jämväl under sommarrekrytskolans senare del. I
I likhet med försvarskommissionen och de hörda myndigheterna anser
jag, att första tjänstgöringen för huvuddelen av infanteriets
värnpliktiga i allmänhet bör ökas till 150 dagar, däri inräknat
den tid, vilken för närvarande betecknas såsom första repetitionsövning.
Jag ansluter mig jämväl till vad försvarskommissionen anfört därom, att
antalet repetitionsövningar bör begränsas till en med en varaktighet av 25
dagar. Kommissionens förslag, att repetitionsövningen skall fullgöras samtidigt
av två årsklasser, finner jag värt beaktande, enär därigenom, ehuru
endast vart annat år, vinnes möjlighet att avhålla övningar i regementsoch
högre förband med — även enligt myndigheternas åsikt — tillräcklig
styrka å regementena. Jag delar emellertid också den från skilda håll uttalade
åsikten, att nämnda anordning kan komma att medföra allvarliga olägenheter.
Då dessa olägenheter emellertid synas främst beröra befälet, särskilt
det vart tredje år tjänstgörande reservbefälet, torde dock vissa åtgärder kunna
vidtagas till deras förringande. Det lärer nämligen vara möjligt att ordna
övningar i regementsförband, ehuru reducerade sådana, även de år, då två
årsklasser icke i sin helhet inkallas till repetitionsövning, örn någon förskjutning
sker inom regementena mellan de av kommissionen föreslagna utbildningsgrupperna
och vidare infanteriregementenas årskontingent, på sätt i
annat sammanhang föreslås, något ökas i förhållande till vad försvars
-
343
Kungl. Majus proposition nr 225.
kommissionen föreslagit. Liksom nu bör det emellertid ligga i Kungl.
Maj:ts liand att avgöra, huru tjänstgöringen inom ramen av värnpliktslagens
föreskrifter skall fullgöras. Blivande erfarenheter kunna givetvis
komma att föranleda till att repetitionsövningarna böra fullgöras i annan
ordning än som av försvarskommissionen förutsatts.
För underbefäl eller fackmän ifrågasätter jag ingen ändring av
tjänstgöringstidens längd.
Yad angår specialtruppslagen anser jag, att utbildningstiden för
desamma bör beträffande träng- och intendenturtrupperna överensstämma
med infanteriets och för övriga truppslag bliva densamma som för närvarande
eller 200 dagar.
Jag delar sålunda icke försvarskommissionens uppfattning, att 1 u f tväinsartilleriets
värnpliktiga böra uppdelas i två kategorier, därav
en motsvarande underbefäl eller fackmän. Då luftvärnsartilleriet kommer att
i organisatoriskt hänseende likställas med övrigt artilleri, bör enligt min
mening utbildningstiden för samtliga värnpliktiga vid luftvärnsartilleriet
bliva densamma som för artilleriet i övrigt.
Studenter och likställda böra bibehålla den nuvarande utbildningstiden,
260 dagar, dock med de förändringar i tidens fördelning, som
kunna befinnas lämpliga.
Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga böra på av försvarskommissionen
anförda skäl erhålla en tjänstgöringstid av 180 dagar, vilka
skola kunna fullgöras under de tre första åren i en följd eller i två omgångar.
Samma tjänstgöringstid bör åligga de icke vapenföra värnpliktiga, som uttagas
till handräckningstjänst.
Körande den allmänna fördelningen av tjänstgöringstiden
i beväringen ansluter jag mig i stort sett till försvarskommissionens
ståndpunkt. I mån icke särskilda skäl annorlunda betinga, bör utbildningen
således förläggas till sommarhalvåret. De närmare föreskrifter,
som i denna fråga erfordras, torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som för närvarande tillämpas, böra utfärdas enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.
Y interutbildning bör liksom för närvarande meddelas i skidlöpartjänst
uttagna samt dessutom flertalet värnpliktiga vid de regementen,
vilkas förläggning gör det lämpligt ur klimatisk synpunkt. Sistnämnda värnpliktigas
vinterutbildning synes mig kunna ordnas på sätt försvarskommissionen
föreslår.
Beträffande den av försvarskommissionen föreslagna s. k. vintergruppen
har jag en från kommissionen i viss mån avvikande mening. De
kockar och kuskar vid truppträngen m. fl., varav nämnda grupp föreslagits
skola bestå, behövas nämligen icke blott under regementsövningarna utan
delvis jämväl under den dessa föregående truppförbandsutbildningen. Därtill
kommer, att den ifrågasatta vintergruppen icke kan i samma grad som den nuvarande
höstgruppen, vilken omfattar värnpliktiga i gevärsinfanteritjänst m. m.,
bereda befälet erfarenhet av utbildning och uppträdande under vinterförhållan
-
344
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
den. Slutligen hava hittills till höstgruppen inkallats värnpliktiga, vilkas förvärvsarbete
är av den art, att tjänstgöringens förläggande till vinterhalvåret
är önskvärd. En dylik anordning synes mig alltjämt böra stå öppen. Det är
emellertid långt ifrån säkert, att nu nämnda värnpliktiga lämpa sig för utbildning
till kuskar m. fl. befattningar. Av anförda skäl synes mig vintergruppen
böra uttagas och sammansättas i huvudsak såsom nuvarande höstgrupp, dock
med den ändring i antalet, som ur utbildningssynpunkt kan befinnas betingad.
I fråga örn tjänstgöringstidens fördelning vid vissa
truppförband torde liksom nu vissa särbestämmelser vara erforderliga.
Eepetitionsövningarna torde på av försvarskommissionen anförda
skäl och i överensstämmelse med myndigheternas yttranden lämpligen
böra avslutas före den 1 oktober. Härför erforderlig ändring i värnpliktslagen
föreslås i annat sammanhang, liksom ock de förändringar i fråga örn
tjänstgöringstid m. m., som betingas av vad jag i det föregående anfört.
Fast anställt manskaps utbildning.
Enligt nuvarande organisation är med vissa smärre avvikelser truppslagen
emellan, främst beträffande benämningar, den i allmänhet treåriga utbildningen
till underbefäl (den grundläggande underbefälsutbildningen) fördelad
i huvudsak sålunda:
Första anställningsåret (‘/n—ls/io):
soldatutbildning och viss underbefälsutbildning;
Andra anställningsåret (omkring 15/io—-början av september):
korpralsutbildning (motsvarande); samt
Tredje anställningsåret (omkring 15/io—början av september):
furirsutbildning.
Denna utbildning omfattar under sommaren andra och tredje anställningsåren
tjänstgöring såsom befäl vid värnpliktig trupp, dock med vissa undantag
för andra året.
Under repetitionsövningarna andra och tredje anställningsåren tjänstgöra
vederbörande såsom befäl vid trupp.
Försvarskommissionen har uttalat, att tiden för det fast anställda manskapets
utbildning enligt mångårig erfarenhet kunde anses väl avvägd. Kommissionen
funne därför icke anledning föreslå andra ändringar i fråga örn
tidens längd och fördelning än som betingades av den ändrade tiden för repetitionsövningens
början ävensom, beträffande infanteriet och trängen, av införandet
av utbildning med tunga vapen m. m.
Eörsvarskommissionens förslag har i denna fråga icke föranlett annan erinran
från myndigheternas sida än att viss del av den teoretiska undervisningen
ansetts kunna behöva förläggas till fjärde anställningsåret. Den i jämförelse
med nu rådande förhållanden tidigare inryckningen av sommargruppens
värnpliktiga medförde nämligen en ökning av tjänstgöringen såsom befäl vid
trupp på bekostnad av tiden för den teoretiska undervisningen under korpralsoch
furirsutbildningen.
Kungl. Majus proposition nr 225.
345
I likhet med försvarskommissionen finner icke heller jag skäl föreligga Departementstill
mera genomgripande förändringar beträffande det fast anställda man- chefen.
skåpets utbildning i berörda hänseenden. Jag saknar därför anledning närmare
ingå på frågan. Vederbörliga föreskrifter böra alltjämt utfärdas enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.
Utbildningen i övrigt vid truppförbanden.
Utbildningen i övrigt vid truppförbanden omfattar huvudsakligen fortsatt
befälsutbildning och fälttjänstövningar ävensom viss del av officersaspiranternas
utbildning, vilken i det följande närmare avhandlas i samband med krigsskolan.
Beträffande den fortsatta befälsutbildningen har försvarskommissionen
anfört, att befälet icke under enbart den tid, som kunde ägnas åt truppförbandsutbildning,
kunde förvärva tillräcklig vana i truppföring, varför det vore
av största betydelse, att genom med befälet särskilt bedriven utbildning fullkomna
vanan i truppföring och samtidigt förbereda befälspersonalen för
närmast högre befäl än det, som motsvarade dess tjänstegrad. För samtligt
befäl måste dessutom kunskaperna utvidgas till sådana grenar av tjänsten,
för vilka kompetens icke förvärvats under den grundläggande utbildningen.
Det vore ävenledes av vikt, att det befäl, som icke kunde erhålla högskoleutbildning,
bereddes tillfälle att under befälsutbildningen vidmakthålla och
förkovra sina kunskaper jämväl i sådana allmänbildande ämnen, som direkt
eller indirekt vore av vikt för den militära yrkesutövningen.
Med hänsyn till betydelsen av denna befälsutbildning och därmed sammanhörande,
av arméfördelningschef m. fl. högre myndigheter anordnade
fältövningar, har kommissionen funnit det angeläget att, såsom av dess kostnadsberäkning
framginge, erforderliga medel upptoges å riksstaten. Däremot
har ingen ändring i sättet för organiserandet av nämnda befälsutbildning
ifrågasatts.
I fråga örn fälttjänstövningar har försvarskommissionen, som funnit dem
utgöra ett synnerligen viktigt led i truppförbandsutbildningen, ansett det erforderligt
att öka såväl av truppförbandscheferna för sagda ändamål disponerade
anslag som ock anslaget till fält- och fälttjänstövningar. Kommissionen
har vidare anfört, att sistnämnda övningar borde komma till stånd så ofta
som tillgängligt anslag det medgåve. Med hänsyn härtill borde det tagas
under övervägande, att de, enligt vad i det föregående anförts, till vartannat
år förlagda repetitionsövningarna vid infanteriet förlädes så, att de varje år
anordnades inom halva antalet fördelningar. Emot de grunder, enligt vilka
nämnda övningar anordnas och ifrågavarande anslag fördelas, har kommissionen
icke haft något att erinra.
Chefen för generalstaben har betonat nödvändigheten av att större fälttjänstövningar
anordnades varje år. Dessa övningar utgjorde nämligen ett
så viktigt led i truppförbandsutbildningen, att de för längre tidsperioder
måste på ett ändamålsenligt och följdriktigt sätt infogas i de allmänna
planerna för utbildningsarbetet.
346
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Emot vad försvarskommissionen i förevarande avseende anfört har jag i
princip intet att erinra. Jag har också för de ifrågavarande övningsändamålen
i kostnadsberäkningarna avsett särskilda anslagsmedel.
Officersutbildningen.
Allmänna synpunkter.
Utbildningen till officer, som i början av 1800-talet var helt decentraliserad,
blev under en mellanperiod helt centraliserad för att därefter övergå
i nuvarande system. Enligt detta, för vilket närmare redogöres i det följande,
meddelas utbildningen dels decentraliserat vid truppförband och särskilda
aspirantskolor, dels centralt vid krigsskolan.
Den fortsatta utbildningen såsom officer åter har från att hava varit förlagd
till ett gemensamt läroverk efter hand uppdelats dels i den högre
officersutbildningen, som är frivillig och meddelas i krigshögskolan samt
artilleri- och ingenjörhögskolan, dels i den allmänna officersutbildningen. För
den senare finnas en allmän kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt
vissa specialskolor, nämligen infanteriskjutskolan och ridskolan å Strömsholm.
Till denna skoltyp hör ock den under några år försöksvis anordnade
infanteriofficersskolan för infanteriets och trängens officerare och motsvarande
till ridskolan knutna utbildning för kavalleriofficerare.
Officersutbildningen har sålunda kommit att omfatta tre skoltyper, nämligen
aspirantskolor och krigsskola för blivande officerare, truppslagsskolor
för de unga officerarna samt högskolor för den högre utbildningen av officerare.
Förutom dessa skolor av mera permanent natur hava mer eller mindre
regelbundet återkommande kurser varit anordnade för särskilda ändamål.
Den till krigsskolan, högskolorna och vissa truppslagsskolor förlagda
officersutbildningen är underställd inspektören för militärläroverken och i
viss mån krigsundervisningskommissionen. Övriga officersskolor liksom
aspirantskolorna äro underställda vederbörlig truppslagsinspektör.
Försvarslcommissionen har framhållit, att den nuvarande organisationen av
officersutbildningen visserligen vore i stort sett tillfredsställande, men dock
i viktiga delar saknade inre sammanhang och för de olika skolorna klart
avgränsade uppgifter. Ett enhetligt, logiskt sammanhängande skolsystem
från aspirantutbildningens början till och med liögskolestadiet borde kunna
erhållas genom att de olika skolorna tilldelades följande allmänna uppgifter
och anordnades på följande sätt. Krigsskolan, under vilken benämning
även de nuvarande, truppslagsvis ordnade aspirantskolorna borde
innefattas, skulle bibringa eleverna de kunskaper och praktiska färdigheter,
som fordrades för tjänstgöring i lägsta officersgraden vid vederbörligt truppslag
samt dessutom det fasta bildningsunderlag, som vore oundgängligt för
att officeren småningom skulle på ett önskvärt sätt kunna fylla sin betydelsefulla
plats inom försvarsväsendet. Truppslagsofficersskolorna
kunde därigenom direkt inriktas på utvecklandet av de kunskaper och färdigheter,
som befordrade elevernas utveckling till fullgoda truppofficerare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
347
Skolorna, som borde vara obligatoriska, kunde sålunda helt få karaktären
av specialskolor för respektive truppslags behov. Högskolorna, vilka icke
borde vara obligatoriska, skulle meddela den vetenskapliga bildning, som
krävdes för de ledande platserna inom staber, vid truppförbanden och på
det tekniska området samt vid skolor och utbildningskurser. Samtliga skolor
hava förutsatts vara direkt underställda arméchefen, varigenom sambandet
mellan dem och arméns utbildning i övrigt kunde säkerställas.
Utöver nämnda skolor har kommissionen ansett särskilda utbildningskurser
för olika ändamål erforderliga ävensom förutsatt, att befälet liksom
hittills erhölle viss fortsatt utbildning vid truppförbanden.
Flertalet militära myndigheter hava i huvudsak intet haft att erinra mot
den ifrågasatta organisationen i stort av officersutbildningen, men däremot
uttalat bestämda betänkligheter mot eller avstyrkt vissa enskildheter, främst
rörande den föreslagna krigsskoleorganisationen, vartill jag i annat sammanhang
återkommer.
Inspektören för militärt åror erben, vilken framlagt en omfattande utredning
rörande officersutbildningen, har hävdat, att försvarskommissionens förslag
angående officersutbildningen icke upptagit problemet i dess helhet samt
dessutom alltför ensidigt framhållit det nuvarande systemets brister och
förslagets förtjänster, varför därpå icke borde grundas en så genomgripande
förändring, som föreslagits.
Försvarskommissionens förslag ifråga örn principerna för officersutbild- Departementsningens
organiserande synes mig i stort sett lämpligt. I vissa hänseenden, chefen
särskilt beträffande utbildningen till officer, torde dock icke erfordras så
genomgripande förändringar som kommissionen ifrågasatt. Sålunda kan jag,
såsom i det följande närmare utvecklas, icke ansluta mig till kommissionens
uppfattning, att de nuvarande truppslagsvis anordnade aspirantskolorna
skola sammanslås med krigsskolan. Genom att militärläroverksinspektionen,
på sätt i annat sammanhang föreslagits, förenas med arméns truppstab,
lärer enhetligheten mellan de olika skolorna samt mellan dessa och utbildningen
vid truppförbanden kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.
Bibehålies därtill krigsundervisningskommissionen, vilket det ankommer på
Kungl. Majit att bestämma, och utvidgas dess befogenhet jämväl till med
officersutbildningen sammanhörande frågor beträffande officers- och reservofficersaspirantutbildningen,
torde icke blott enhetligheten utan även följdriktigheten
i officersutbildningen kunna säkerställas utan inkräktande på
truppslagsinspektörernas behöriga inflytande å truppslagsutbildningen. I
fråga om truppslagsskolorna är jag heller icke beredd att i likhet med
kommissionen föreslå, att dessa skolor böra vara obligatoriska för samtliga
subalternofficerare vid de olika truppslagen.
Utbildning till officer på stat.
Enligt nuvarande organisation erhålla de blivande officerarna soldat- och
underbefälsutbildning i truppslagsvis organiserade aspirantavdelningar (-skolor)
från mitten av juni första året till slutet av maj andra året, dock med undan
-
348
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tag för tjänstgöring såsom menig under repetitionsövningarna första året.
Tiden från slutet av maj till mitten av oktober andra året ägnas åt trupptjänstgöring
vid eget truppförband. Officersutbildning äger därefter rum
vid krigsskolan från mitten av oktober andra året till början av april fjärde
året, dock med undantag för viss trupptjänstgöring från oell med slutet av
juli till och med mitten av oktober tredje året. Den sammanlagda utbildningstiden
uppgår sålunda till 331/* månader eller 23/4 år, därav sammanlagt
8 månaders trupptjänstgöring vid eget truppförband.
Avsikten med trupptjänstgöringen är att de blivande officerarna skola
bliva insatta i förhållandena vid truppförbandet och praktiskt få tillämpa
vid skolorna inhämtade kunskaper i truppföring och trupputbildning samt
att vederbörande chefer och befäl skola erhålla tillfälle att lära känna och
pröva aspiranternas lämplighet till officerare.
Antalet såsom officersaspiranter antagna har under senare år i allmänhet
avsevärt överstigit antalet elevplatser å krigsskolan. Utöver den utgallring,
som under utbildningens gång sker på grund av underkännande eller frivillig
avgång, måste alltså ett urval äga rum. Detta verkställes på hösten
andra året på grundval av betygen från aspirantutbildningen och andra årets
tjänstgöring som underbefäl vid truppförbanden.
Försvar.skommissionen har funnit det ofrånkomligt, att tiden för utbildningen
till officer förlänges med omkring fem månader för att möjliggöra
dess anpassande efter nutida förhållanden. Härvid borde, såsom nyss
nämnts, enligt kommissionens åsikt de nuvarande aspirantskolorna sammanföras
med krigsskolan under enhetligt befäl och med så vitt möjligt enhetlig
förläggning till en för alla truppslag gemensam krigsskola. Den föreslagna,
omlagda utbildningen till officer har kommissionen ansett i huvudsak
böra få följande förlopp.
Efter avlagd studentexamen erhålla aspiranterna från mitten av juni vid
sina truppförband grundläggande soldatutbildning tillsammans med årets
värnpliktiga studenter och tjänstgöra under regement sövningarna (motsvarande
tidsperiod) som meniga vid resp. truppförband.
Sedan de för fortsatt officersutbildning mindre lämpliga utgallrats, inträda
aspiranterna i början av oktober som kadetter vid krigsskolan. Under
tiden oktober—juli fullföljes soldatutbildningen och bedrives utbildning till
underbefäl ävensom med tunga vapen m. m. samt beträffande special truppslagens
kadetter viss infanteriutbildning. Soldatutbildningen avslutas med
en månads vintertjänst i Norrland. Efter återkomsten från vintertjänstgöringen
i Norrland begynner underbefälsutbildningen och samtidigt den för
alla truppslagens elever gemensamma teoretiska officersutbildningen.
Under augusti och september andra året tjänstgöra kadetterna vid vederbörliga
truppförband som underbefäl under truppförbandsutbildningen. Härunder
förläggas och utspisas de tillsammans med truppen.
Med stöd av vid krigsskolan erhållna vitsord samt av bedömandet vid
resp. truppförband av deras lämplighet sker i slutet av september erforderlig
utgallring av dem, som icke kunna beredas fortsatt utbildning till aktiva
officerare.
Under tiden oktober andra året till början av april tredje året meddelas
vid krigsskolan plutonchefsutbildning (motsvarande), samtidigt som de teore
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
349
tiska studierna återupptagas. Under februari sker dock ett avbrott för
vinterutbildning såsom underbefäl vid resp. truppförbands till Norrland
sammandragna skolor för fast anställda.
Under tiden april—augusti tredje året avses kadetterna tjänstgöra såsom
underbefäl, icke såsom nu är fallet vid resp. truppförband, utan vid krigsskolans
övningstrupp under handledning av samma befäl, som handhaft den
föregående utbildningen. Luftvärnsartillerikadetterna borde på grund av
luftvärnstjänstens speciella fordringar tjänstgöra vid luftvärnsartilleriförband.
Jämsides med den ständigt fortgående övningen såsom trupputbildare i underbefälsställning
skola kadetterna erhålla kunskap örn subalternofficers uppgifter
under utbildningsarbetet.
Under september tredje året tjänstgöra kadetterna vid resp. regementen
såsom gevärsplutonchefer (motsvarande).
Under tiden från början av oktober tredje året till mitten av juni fjärde
året avslutas de teoretiska studierna och avläggas examina i de olika ämnena.
Skedet avbrytes under februari månad av en tillämpningsövningsperiod
i Norrland.
Efter examensperioden fjärde året avslutas krigsskolekursen med en tilllämpningsperiod,
omfattande till och med juli månad tillämpningsövningar
i taktik m. m. ävensom studiebesök samt i augusti månad truppföringsövningar
vid krigsskolans övningstrupp.
Därefter erhålla de godkända kadetterna fänriksförordnande och inträda i
tjänstgöring vid resp. truppförband vid regementsövningarnas början.
Enligt kommissionens mening komme det ovan anförda utbildningssystemet
att medföra betydande fördelar. Utbildningens centralisation skulle avsevärt
bidraga till enhetlighet och följdriktighet i utbildningens alla grenar
samt även möjliggöra, att de teoretiska studier, vilka för närvarande ingå i
krigsskoleprogrammet, tidigare än hittills kunde påbörjas, varigenom urvalet
av de för fortsatt utbildning mest lämpade bleve underlättat. Genom utbildningstidens
ökning med fem månader bleve det möjligt att tillgodose
rimliga krav på de blivande officerarnas såväl praktiska som teoretiska utbildning.
Även borde framhållas betydelsen av att officersaspiranterna
under huvuddelen av utbildningstiden finge tillfälle att hålla kontakt med
kamrater ur övriga truppslag och erhålla orientering om deras verksamhet.
Trupptjänstgöringen bleve följdriktigt inordnad i systemet genom tjänstgöringen
först såsom menig tillsammans med de värnpliktiga, därefter i
egenskap av underbefäl andra året under truppförbandsutbildningsperioden
vid i huvudsak utbildad trupp och slutligen tredje året vid utbildningen av
krigsskolans övningsförband. Därigenom att kadetterna i egenskap av instruktörer
och truppförare finge tjänstgöra därstädes från soldatskolans
början till dess slut under ledning av det befiil, som vid krigsskolan grundlagt
deras utbildning, ansuge kommissionen, att ett väsentligt bättre resultat
än nu kunde vinnas.
Underofficersskoleelevernas anslutning till krigsskolan har kommissionen
förutsatt skola alltjämt äga rum i huvudsak enligt nu gällande bestämmelser.
Underofficersskoleeleverna borde dock ansluta till pågående kurs först i
oktober tredje året, då den mera allsidiga officersutbildningen började. Dessförinnan
borde de genomgå en särskild teoretisk kurs på krigsskolan, till
350
Kungl. Majlis proposition nr 225.
omfånget lika med den som meddelats kadetterna under tiden mars—juli
samma år. Kommissionen bär vidare ansett, att bestämmelser för reglerandet
av antalet platser mellan de från underofficersskolan kommande
kadetterna och de övriga borde utfärdas framdeles, sedan nödvändig erfarenhet
vunnits.
Krigsskolans i det föregående omnämnda övningstrupp har kommissionen
tänkt sig sammansatt av värnpliktiga från vissa områden samt av befäl tillhörande
krigsskolan eller kommenderat från truppförbanden. Övningsförbandet
har beräknats omfatta omkring två infanterikompanier, en kavalleritropp,
ett batteri artilleri, en ingenjörpluton och tre trängplutoner av skilda
slag, sammanlagt omkring 590 man, ävensom ett betydande antal hästar m. m.
Beträffande krigsskolans förläggning har kommissionen erinrat örn att
krigsskolans av 1915 års riksdag beslutade förflyttning till Stockholms garnisons
övningsområde på Järvafältet på grund av sedermera inträffade förändringar
i härordningen icke kommit till stånd. Den av kommissionen
föreslagna krigsskolan komme emellertid att nödvändiggöra en förflyttning
av krigsskolan i överensstämmelse med sagda riksdagsbeslut. För att undvika
med en nybyggnad på Järvafältet förenade betydande kostnader, har
kommissionen föreslagit, att för krigsskolans räkning skulle — i samband
med indragning av Södermanlands regemente — utnyttjas detta regementes
kaserner i Strängnäs, vilka ansetts väl lämpade för ifrågavarande ändamål.
Inspektören för infanteriet har framhållit, att aspirantskolornas sammanförande
med krigsskolan icke vore påkallat av bristande enhetlighet och
följdriktighet i utbildningsarbetet; dessa brister syntes nämligen vara på
väg att övervinnas. Icke heller vore nämnda sammanförande erforderligt
för att genom tidigare påbörjande av vissa teoretiska studier underlätta
urvalet av de lämpligaste aspiranterna. Det teoretiska inslaget på aspirantskolorna
vore nämligen redan så stort, att de intellektuellt mera begåvade
hade ganska stor möjlighet att göra sig gällande. Det vore dessutom en
betydande fördel, att vederbörande truppslagsinspektörer under nu rådande
förhållanden kunde utöva ett bestämmande inflytande på hela det första
aspirantårets utbildning. Oberoende av örn aspirantskolorna sammanfördes
till krigsskolan eller icke, förelåge emellertid behov av särskild övningstrupp
till krigsskolans förfogande.
Chefen för fortifikationen har framhållit, att ingenjörkadetternas utbildning
i de ingenjörtekniska specialgrenarna krävde tillgång på utrustning och
trupp av skilda slag, vilket icke kunde tillhandahållas vid krigsskolan utan
betydande kostnader. Då vidare en viss rationalisering av officersutbildningen
icke vore omöjlig att åstadkomma inom den nuvarande organisationens
ram, syntes tillräckliga skäl icke föreligga för en omorganisation.
Inspektören för trängen har framhållit, att officersrekryteringen, enligt kommissionens
förslag till officersutbildning, praktiskt taget komme att bliva
lagd på krigsskolan och undandragen truppförbandscliefers m. fl. myndigheters
inflytande. Detta vore icke lämpligt och överensstämde för övrigt icke
med det av kommissionen i övrigt förordade decentraliserade utbildnings
-
351
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
systemet, enligt vilket endast den utbildning, som icke kunde meddelas vid
truppförbanden, borde förläggas till centrala utbildningsanstalter. Inspektören
bar vidare påtalat den söndersplittrade utbildningen samt den otympliga
och dyrbara organisationen, enligt vilken ett trängkompani avsetts för
utbildning av 7 kadetter ur trängen, en ingenjörpluton för 6 elever ur ingenjörtrupperna
o. s. v.
Chefen för östra arméfördelningen har uttalat, att planmässigheten i utbildningen
kunde vinnas på den väg, som under de senaste åren med framgång
följts, nämligen genom samarbete mellan truppslagsinspektörerna och inspektören
för militärläroverken, särskilt örn sistnämnda inspektör erliölle
visst inflytande jämväl på aspirantskolorna. Beträffande övningstruppen har
påpekats, att sådan redan nu ställts till förfogande ur garnisonskompaniet
vid Göta livgarde och att så även framdeles kunde ske. Av hänsyn till övningsterrängen
vore en förflyttning av krigsskolan icke erforderlig. Dels
funnes vid Karlberg fortfarande tillräckligt utrymme och lämplig terräng för
grundläggande övningar, och dels stöde för övningar i övrigt med 15—20
minuters busstransport hela Järvafältet till förfogande. Vidare har, liksom
av andra hörda myndigheter, påpekats att Stockholm erbjöde avsevärda fördelar
i utbildningshäuseende; centrala förråd och verkstäder möjliggjorde
demonstration av materiel och verksamhet av mångfaldig art, varjämte
huvudstadens rika möjligheter på det kulturella livets områden vore av stor
betydelse för de blivande officerarnas allmänbildning och allmänna inställning.
Chefen för västra arméfördelningen har framhållit, att förlängningen av
utbildningen till officer kunde verka avskräckande och att det slutliga urvalet
av kadetterna, örn det förlädes till krigsskolan, lätt nog komme att
skada den goda andan och kamratskapet vid skolan. Det komme dessutom
att bliva utomordentligt svårt för krigsskolechefen att rättvist genomföra
hela det gallringsarbete, som hittills varit decentraliserat till samtliga aspirantskolor.
Svårigheten läge icke minst däri, att urval och gallring måste
ske truppslagsvis, varigenom det säkerligen komme att inträffa, att högt
kvalificerade kadetter ur det ena vapenslaget bleve utgallrade, medan mindre
meriterade kamrater ur andra truppslag finge fullfölja utbildningen. Bland
annat med hänsyn till nämnda svårigheter borde aspirantutbildningen icke
förläggas till krigsskolan, vilken för övrigt enligt förslaget syntes något överorganiserad.
Chefen för södra arméfördelningen, som funnit kommissionens förslag i
huvudsak tillfredsställande, har framhållit, att utbildningen till officer i sin
första del omfattade vad den unge officeren efter hand behövde kunna rörande
eget truppslag samt dessutom viss kunskap örn övriga truppslag, främst
örn de lägre enheterna inom dessa. En andra del av utbildningen till officer
omfattade ett allmänt studium av krigföringen, vartill anslöte andra
militiira ämnen, ävensom för dem grundläggande eller eljest erforderliga allmänbildande
ämnen, allt i avsikt att skänka en grundval av tillräcklig vidd
för utbildningen såsom officer. Ehuruväl all nu nämnd utbildning principiellt
hade sin plats vid krigsskolan, vore det nödvändigt att uppdela den
352
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 225.
på krigsskolan oell den fortsatta utbildningen såsom officer, vilket även vore
möjligt med hänsyn till de uppgifter, som tillkomna den unge officeren
under de första åren. Mot bakgrunden av dessa synpunkter har chefen för
södra arméfördelningen funnit, att försvarskommissionen alltför mycket betonat
utbildningen till plutonchef och till ledare av soldat- och gruppchefsutbildning.
Därför har ifrågasatts, huruvida icke vid krigsskolan den allmänna
grundläggande officersutbildningen borde skarpare betonas och tillgodoses,
varjämte påtalats, att utbildningen till lärare i vissa allmänbildande
ämnen icke beaktats.
Inspektören för'' militärläroverken har givit uttryck åt i huvudsak samma
uppfattning som chefen för södra arméfördelningen angående omfattningen
av undervisningen under de båda delarna av utbildningen till officer. Däremot
har inspektören för militärläroverken uttalat den bestämda åsikten, att
den truppslagsbetonade första delen av utbildningen till officer logiskt hörde
samman med vederbörligt truppslag och därför borde såsom hittills meddelas
i truppslagsvis ordnade aspirantskolor. Enhetligheten mellan truppslagen,
d. v. s. mellan aspirantskolorna samt mellan dessa och krigsskolan,
förefunnes delvis redan och kunde ytterligare fullkomnas genom samarbete
mellan de olika inspektörerna. — Beträffande trupptjänstgöringen har inspektören
påpekat, att enligt kommissionens förslag tjänstgöringen vid eget
truppförband avsevärt minskades och därtill vore förlagd allenast till pe
noder, då truppförbandsutbildning påginge. Den blivande officerens tjänstgöring
som instruktör under soldatutbildning bleve enligt förslaget förlagd
till särskilt övningsförband, vadan hans förmåga i trupputbildning
komme att helt grundas på erfarenheter från »mönsterförhållanden», vilka
icke kunde äga motsvarighet vid truppförbanden. Framförallt komme aspiranten
icke att lära känna samma ansvar för truppens utbildning vid en
dylik trupp med ständigt växlande befäl som vid eget truppförband, där
han ensam ansvarade för tilldelad avdelning. Även ur nu nämnda praktiska
synpunkter borde trupptjänstgöringen förläggas till regementena, varigenom
även vunnes, att regementschefens ansvar för officerskårens duglighet
utsträcktes jämväl till dess rekrytering. Kommissionens tanke att skapa
goda möjligheter för utbildningen i trupputbildning och truppföring har inspektören
ansett böra tillvaratagas på så sätt, att den verkliga trupptjänstgöringen
förbereddes vid krigsskolan, varvid tillgång på övningstrupp vore
av värde.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har anfört, att den nuvarande åldersgränsen
för underbefäls inträde vid krigsskolan, 25 år, borde helt slopas,
enär underbefäl endast i få fall före sagda ålder hunne genomgå den stadgade
utbildningen vid arméns underofficersskola. Likaledes borde kravet
på huvudbetyget »med beröm godkänd» i underofficersexamen eftergivas
som villkor för inträde vid krigsskolan. Förbundet har jämväl ansett, att
antalet platser vid krigsskolan för elever från underofficersskolan kunde
regleras redan nu och icke, såsom kommissionen föreslagit, först sedan
ytterligare erfarenhet vunnits. För att möjliggöra en ökning av antalet
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
353
sökande Ilar ifrågasatts, att eleverna från underofficersskolan samt för rättvisans
skull även övriga kadetter borde under krigsskolekursen från hösten
andra året erhålla furirsavlöning, för vilket ändamål ett antal furirslöner
borde beräknas å krigsskolans stat. Sagda förmån borde bibehållas jämväl
efter krigsskolekursens slut, till dess beställning på stat erhölles, vilket
emellertid skulle medföra, att antalet elevplatser å krigsskolan minskades i
den mån ifrågavarande furirslöner disponerades av surnuinerärer.
Enligt vad i det föregående anförts, råda avsevärt olika meningar beträffande Departements
vissa frågor berörande utbildningen till officer. Då emellertid en stor del av chefen.
dessa frågor är av den art, att det torde ankomma på Kungl. Majit att
därom bestämma, anser jag mig kunna för närvarande inskränka mig till
att till behandling upptaga officersutbildningens organiserande i stort ävensom
de därmed sammanhängande frågor, vilka på ett eller annat sätt inverka
å olika anslag och dessas fördelning.
I likhet med försvarskommissionen och ett flertal av de hörda myndigheterna
anser jag erforderligt, att den sammanlagda tiden för utbildningen
till officer utökas med omkring fem månader.
Jag delar däremot icke försvarskommissionens uppfattning örn nödvän,
digheten av att, i varje fall för närvarande, omorganisera krigsskolan i enlighet
med de av kommissionen angivna riktlinjerna. Innan en organisation
av så avsevärd omfattning och med så dyrbara och genomgripande förändringar
som den av kommissionen föreslagna genomföres, synes det mig
nämligen oundgängligt, att först praktiskt prövas, huruvida icke de med
förslaget avsedda fördelarna kunna ernås inom den huvudsakliga ramen för
nuvarande utbildningssystem och kostnader. Detta synes mig så mycket
angelägnare som, enligt vad av den föregående redogörelsen framgår, allvarliga
invändningar rests från olika militära myndigheter mot det koncentrerande
till krigsskolan av den nuvarande truppslagsvis bedrivna aspirantutbildningen,
som försvarskommissionens förslag innebär. Jag har därför
i annat sammanhang föreslagit vissa åtgärder för att möjliggöra en enhetlig
handläggning av utbildningsfrågor i allmänhet och ej minst beträffande
officersutbildningen. Av det anförda följer, att jag icke anser mig för närvarande
kunna förorda den föreslagna sammanslagningen av de nuvarande
aspirantskolorna med krigsskolan. Den senare bör sålunda alltjämt vara
avsedd uteslutande för den gemensamma kadettutbildningen», låt vara med
de förändringar och förbättringar i avseende å undervisningen, som möjliggöras
bland annat av den utökade tiden för utbildningen i fråga. Detta
utesluter emellertid icke, att det kan befinnas lämpligt att bereda icke blott
inspektörsmyndigheten över de militära skolorna utan även chefen för krigsskolan
visst inflytande på aspirantutbildningen eller i varje fall tillfälle att
följa densamma.
Försvarskommissionens förslag att ställa övningstrupp till krigsskolans
förfogande finner jag väld allt beaktande. Då emellertid — på sätt flera av
de hörda myndigheterna hävdat — i officersutbildningen ingående trupp
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 ss 23
354
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tjänstgöring till största delen torde böra fullgöras vid eget truppförband,
synes övningstrupp närmast erfordras för aspiranternas och kadetternas
förberedelse för nämnda trupptjänstgöring. Med hänsyn härtill och även
till rådande förläggningsförhållanden — såsom i det följande närmare utvecklas
förutsätter jag, att krigsskolan alltjämt skall kvarbliva å Karlberg —
torde den i nyssnämnda hänseende för krigsskolans del redan vidtagna åtgärden,
nämligen att för ifrågavarande ändamål trupp ur Stockholms garnison
och främst ur garnisonskompaniet i viss utsträckning disponeras, vara
lämplig och böra till sin tillämpning utvidgas. För att åt detta system giva
större räckvidd och stadga föreslår jag, att den för Stockholm avsedda garnisonstruppen
förstärkes med en värnpliktskontingent örn sammanlagt 180
man örn året jämte erforderligt befäl. Med denna kontingent jämte disponibla
övriga delar av garnisonstruppen eller eljest ur garnisonen bör frågan
örn övningstrupp för krigsskolan kunna lösas på ett relativt tillfredsställande
sätt. Dock kommer krigsskolan icke .att förfoga över särskild övningstrupp
ur special truppslagen. Redan av kostnadsskäl lärer det emellertid vara
uteslutet att för det fåtal elever ur varje specialtruppslag, varom kan bliva
fråga, organisera särskilda övningstrupper till krigsskolans förfogande. Då
aspirantutbildningen kommer att ske truppslagsvis, blir ock behovet därav
mindre framträdande. Den förberedande trupputbildningen torde för special
truppslagens del, i den mån tillgång på trupp ur vederbörligt truppslag är
därför oundgängligen nödvändig, kunna förläggas till förband ur eget
truppslag.
Den allmänna gången av utbildningen lill officer, vilken det alltjämt torde
ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma, synes, i enlighet med nu
framhållna omständigheter och i anslutning till vad flertalet myndigheter
anfört, böra bliva följande:
soldatutbildning, tjänstgöring såsom menig vid eget truppförband, aspirantskola
truppslagsvis (förberedande utbildning för krigsskolekursen) och
trupptjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband från mitten av
juni första året till och med september andra året; samt
krigsskolekurs från oktober andra året till och med augusti fjärde året med
därunder infallande trupptjänstgöring såsom underbefäl och underofficer vid
eget truppförband under tredje året ävensom, under fjärde året, tillämpningsövningar
enligt nuvarande grunder samt dessutom avslutade med
truppföringsövningar vid till skolans förfogande ställd trupp.
Sammanlagda utbildningstiden kommer härvid att uppgå till 38Vä månader,
därav trupptjänstgöring vid eget truppförband omkring 81/, månader
och vid krigsskolan eller eget truppslag 1 månad.
Med den av mig föreslagna organisationen av officersutbildningen, vilken
ställer väsentligt mindre krav på lokalutrymmen för krigsskolan än den av
försvarskommissionen förordade organisationen, lära ur förläggningssynpunkt
icke ofrånkomliga skäl föreligga för en förflyttning av skolan från Karlberg.
Med hänsyn till den med nutida kommunikationsmedel väsentligen fhrenk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
355
lade tillgången till Järvafältet kan det ej heller anses vara ur övningssynpunkt
nödvändigt att flytta densamma. Å andra sidan kan lämpligheten av
krigsskolans förflyttning från huvudstaden starkt ifrågasättas, bland annat
med hänsyn till de olägenheter beträffande elevernas allmänna inställning
och utveckling ävensom i fråga om tillgång på lämpliga lärarkrafter som ett
flertal myndigheter, enligt vad i det föregående anförts, ansett därav kunna
bliva en följd. Beaktas även kostnadsfrågan, synas mig övervägande skäl
tala för att krigsskolan alltjämt kvarbliver å Karlberg. Beroende av antalet
kadetter å de olika kurserna, vilket i det följande avhandlas, kan det givetvis
befinnas erforderligt att å anläggningarna därstädes vidtaga vissa ändrings-
eller tillbyggnadsarbeten, vilka dock torde kunna begränsas till en
ganska ringa omfattning. Kostnaderna härför kunna icke för närvarande
beräknas; de torde likväl komma att avsevärt understiga dem, som skulle
följa av en omflyttning av skolan, även räknat med att härför ett eventuellt
ledigblivande kasernetablissement tages i anspråk.
Vad underbefälsförbundet anfört angående villkoren för underbefäls inträde
vid krigsskolan ävensom angående antalet platser därstädes för elever från
underofficersskolan torde i annan ordning bliva föremål för Kungl. Maj:ts
prövning. Förbundets uttalande, att kadetterna vid krigsskolan borde från
hösten andra året erhålla furirsavlöning, vilken förmån borde få behållas
jämväl efter krigsskolekursens slut, till dess beställning på stat erhölles,
finner jag mig bland annat av ekonomiska skäl icke kunna biträda.
Utbildning till officer i reserven.
Enligt nuvarande organisation undergå reservofficersaspiranterna soldatoch
underbefälsutbildning tillsammans med officersaspiranterna under de
båda första aspirantåren, varefter de under tredje året vid krigsskolan genomgå
en reservofficerskurs örn 4 månader, efter aspiranternas eget val antingen
under tiden januari—april eller maj — augusti. Vid intendenturtrupperna,
där officersaspiranter icke finnas, utbildas reservofficersaspiranterna
tillsammans med de värnpliktiga studenterna, varjämte ytterligare utbildning
för dem ordnas före inträdet i reservofficerskursen. Den sammanlagda utbildningstiden
för samtliga reservofficersaspiranter är 20 månader, d. v. s.
omkring 12 månader längre än den för de värnpliktiga studenterna fastställda
tiden. Antalet reservofficersaspiranter å krigsskolan, som i 1925 års
härordning beräknades till minst 130, har under de senaste åren varit omkring
170.
Försvarskommissionen, som räknat med ett årsbehov av något över 200
nya reservofficerare för armén, har ansett det nödvändigt att finna utvägar
för att stimulera intresset för reservofficersbanan. För detta iindamål borde
man enligt kommissionens mening tillmötesgå vissa önskningar om utbildningens
smidigare anpassning efter reservofficersaspiranternas av deras civila
sysselsättning betingade intressen. Beservofficersutbildniugen borde med
hänsyn härtill omfatta dels den nuvarande linjen, normallinjen, dels en sommarlinje.
Vid normallinjen skulle utbildningen liksom för närvarande äga
356
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
rum tillsammans med officerskadetterna till slutet av september andra året
oell därefter, i huvudsak enligt nuvarande grunder, vid en reservofficerskurs.
Sommarlinjen borde fördelas på fyra år med utbildningen förlagd till perioden
maj—september, varigenom den icke komme att avsevärt inkräkta på
studieterminerna vid högskolor m. m. Denna anordning innebure visserligen
militära olägenheter, genom att utbildningstiden minskades med en
och en halv månad och splittrades på 4 perioder, men dessa olägenheter
syntes kommissionen icke vara av avgörande betydelse, därest utbildningen
ordnades på ett rationellt sätt. De två första somrarna borde avses för
soldat- och gruppchefsutbildning, de båda därpå följande somrarna för plutonchefs-
och fortsatt reservofficersutbildning. Det syntes kommissionen
vidare önskvärt, att värnpliktiga studenter och likställda, oaktat deras utbildning
icke i alla delar vore likformig med reservofficersaspiranternas, i
det längsta borde hava möjlighet att övergå till reservofficersaspiranter,
vilket efter införandet av en sommarlinje torde kunna medgivas ännu så
sent som vid slutet av andra utbildningsperioden. — I nu gällande bestämmelser
för underofficersskoleelevernas reservofficersutbildning har icke annan
ändring föreslagits, än att inträde vid krigsskolan borde kunna vinnas
även senare än det år, då vederbörlig examen avlagts vid underofficersskolan.
Inspektören för infanteriet har icke velat motsätta sig den av kommissionen
föreslagna sommarlinjen. Det vore emellertid ofrånkomligt, att reservofficerarna
med hänsyn till deras ringa tjänstgöringsskyldighet i fredstid erhölle
en omsorgsfull grundläggande utbildning. För den skull borde den
sammanlagda utbildningstiden för sommarlinjen ökas till samma längd som
föreslagits för normallinjen.
Inspektören för militärläroverken och inspektören för trängen hava icke för
närvarande funnit anledning att frångå hittills tillämpat system för reservofficersutbildningen
.
Svenska arméns reservofficer sförbund har i avgivet yttrande anslutit sig till
försvarskommissionens uttalande, att samtliga truppslags studenter och likställda
i det längsta borde hava möjlighet att övergå till reservofficersutbildning,
vilket underlättades genom den föreslagna sommarlinjen. Förbundet
har även ifrågasatt, huruvida icke den ena av reservofficerskurserna enligt
normallinjen kunde taga sin början i oktober andra året i stället för som
nu i januari. För de praktiska yrkenas män uppstode nämligen med nuvarande
system en mellantid mellan oktober och januari, vilket medförde,
att vunnen civilanställning måste lämnas efter kort tid för en fyra månaders
krigsskolekurs. Det har vidare synts förbundet angeläget, att antalet
platser i reservofficerskurserna icke strängt fastlåstes vid ett beräknat årsbehov.
Erfarenheten hade nämligen visat, att stark tillströmning ena året
motvägdes av att antalet sökande ett annat år vore mindre än årsbehovet.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har beträffande elever från arméns
underofficersskola förutsatt, att samma kunskapsfordringar i allmänbildande
ämnen som nu, d. v. s. realexamen, även i fortsättningen skulle gälla för
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
357
tillträde till reservofficerskursen. Av enahanda skäl, som anförts beträffande
tillträdet till officerskursen, har föreslagits, dels att åldersgränsen för ifrågavarande
elever skulle slopas, dels att avseende icke borde fästas vid det
i underofficersexamen erhållna huvudbetyget. Ytterligare har framhållits,
att rekryteringen med elever från underofficersskolan skulle än mera stimuleras,
därest furirsavlöning finge bibehållas under reservofficerskursen.
Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer har i avgivet yttrande förklarat
sig anse försvarskommissionens förslag såväl till reservofficersutbildning enligt
sommarlinjen som ock angående möjlighet för studenter och likställda
att övergå till reservofficersutbildning i hög grad ägnade att underlätta studenternas
utbildning till reservofficerare.
I det nu gällande förhållandet, att reservofficersutbildningen försiggår Departementsgemensamt
med officersutbildningen intill hösten andra utbildningsåret, finner chefenjag
icke skäl att föreslå någon ändring.
För att erhålla en tillfredsställande rekrytering kan det emellertid bliva
erforderligt att, på sätt försvarskommissionen föreslagit, införa även en
sommarlinje eller ock eljest vidtaga vissa jämkningar i avseende å utbildningens
organiserande, varom det torde ankomma på Kungl. Majit att bestämma.
Tiden för utbildningen till reservofficer torde dock alltid böra beräknas
till omkring 20 månader.
Beträffande tillträde till reservofficerskursen av elever från arméns underofficersskola
torde, på sätt försvarskommissionen föreslagit, detta böra medgivas
även senare än det år vederbörlig examen avlagts. Däremot finner
jag mig icke nu böra taga ställning till underbefälsförbundets förslag örn
ändring av villkoren för tillträde till kursen. Förslaget örn rätt för elever
från underofficersskolan att under reservofficerskursen få bibehålla furirslön
finner jag mig såväl av ekonomiska skäl som med hänsyn till konsekvenserna
i fråga örn de övriga eleverna vid kursen icke kunna biträda.
Underofficersutbildiiingeii.
Enligt nuvarande organisation är underofficersutbildningen vid armén
baserad på dels en treårig utbildning i skolor för fast anställt manskap vid
vederbörliga truppförband, dels i mer eller mindre direkt anslutning därtill
anordnade kurser vid arméns underofficersskola, av i allmänhet tre års
varaktighet.
Under den förstnämnda skolutbildningen erhålla eleverna främst den för
tjänstgöringen såsom underbefäl erforderliga militära utbildningen, men
jämväl i viss omfattning undervisning i allmänbildande ämnen.
Underofficersskolan har för närvarande följande uppgifter, i vad det berör
underofficersutbildningen, nämligen
att meddela de militära och allmänbildande kunskaper, som erfordras för
underofficersyrket, ävensom
att meddela sådana kunskaper utöver de förut nämnda, som kunna befrämja
en god civilanställning.
358
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departemcnts•
chefen.
Försvar skommissionen har funnit, att det sätt, på vilket underbefäls- och
underofficersutbildningen för närvarande är ordnad, syntes väl motsvara det
därmed åsyftade ändamålet, säkerställandet av tillfredsställande utbildningsståndpunkt
samt befrämjandet av en god rekrytering. Kommissionen har därför
ansett, att för närvarande tillämpade grunder för utbildningens organisation
fortfarande i stort sett böra följas.
De militära myndigheterna hava icke framställt några erinringar emot
sättet för den nuvarande underofficersutbildningens anordnande.
Svenska under offleer sförbundet har i stort sett intet haft att erinra mot
nuvarande sättet för underofficersutbildningen. Förbundet har emellertid
framhållit vikten av att den allmänbildande undervisningen vid underofficersskolan
särskilt uppmärksammades. Denna kunde nämligen icke utan skada
för resultatet trängas undan, medan vad som eventuellt bruste i den militära
utbildningen vore möjligt att återtaga under den fortsatta militära tjänsten.
Vidare har framhållits betydelsen av att jämväl för underofficerarnas fortsatta
utbildning, utöver befälsutbildningen vid truppförbanden, avsåges erforderliga
centrala utbildningskurser.
I likhet med försvarskommissionen finner även jag, att den nuvarande
underbefäls- och underofficersutbildningen i stort sett måste anses tillfredsställande.
Till frågan örn undervisningen i underofficersskolan ävensom
underofficerarnas fortsatta utbildning återkommer jag i det följande.
Centrala utbildningsanstalter och utbildningskurser.
Krigsskolan.
Enligt nuvarande organisation omfattar den till Karlberg förlagda krigsskolan
två utbildningskurser, nämligen officerskursen, som börjar i oktober
varje år, och reser vofficer skur sen, som årligen anordnas dels under
tiden januari—april (vinter-kursen) och dels under tiden maj—augusti (sommarkursen).
Enligt 1925 års härordning med däri sedermera vidtagna ändringar avses
för närvarande för krigsskolan följande personal.
Stab:
1 chef, överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
1 bataljonsläkare,
1 redogörare, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer,
1 köksföreståndare, pensionerad underofficer.
Officerskursen.
Kompanibefäl:
1 kompanichef, kapten,
4 kadettofficerare ur infanteriet,
1 » » kavalleriet, tillika lärare i ridning m. m.,
1 kompaniadjutant, pensionerad underofficer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
359
Lärare:
3 förste lärare i respektive krigskonst, vapenlära m. m. och krigsbyggnadskonst,
3 andre lärare i motsvarande ämnen samt
7 lärare i ämnena topografi, militärförvaltning, gymnastik och idrott, motortjänst,
luftkrigskonst, signaltjänst samt stats- och samhällslära.
Härtill komma ett antal biträdande lärare med arvoden."
Reservofficer skur sen.
Kompanibefäl:
1 kompanichef,
4 kaderofficerare samt
1 kompaniadjutant, pensionerad underofficer.
Lärare:
1 lärare i krigskonst m. m.
1 biträdande lärare.
Betjäningspersonal.
Sammanlagt 32 extra ordinarie tjänstemän samt ytterligare 1 sjuksköterska,
1 hushållerska och 2 kokerskor, samtliga med lön enligt av Kungl.
Majit fastställd löneplan.
Till anställande av ytterligare betjäningspersonal finnes å staten upptaget
ett anslagsbelopp till chefens för krigsskolan förfogande å 6,200 kronor.
Av de nämnda officerarna och lärarna äro å krigsskolans stat uppförda:
chefen och bataljonsläkaren med lön, adjutanten och kompanichefen vid
officerskursen med arvoden såsom kaptener samt 5 kaderofficerare, 3 förste
och 2 andre lärare samt 1 lärare, samtliga vid officerskursen, med arvoden
såsom kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter. Övrig aktiv personal är kommenderad
ur truppförbanden.
Chefen, kompanicheferna, lärarna och kadettofficerarna åtnjuta utöver lönen
särskilda i staten bestämda arvoden. Särskilda anslagsposter äro dessutom
anvisade för bestridande av arvoden åt biträdande lärare m. m. ävensom
vid s. k. dubblering.
FörsvarsJcommissionen, som, enligt vad i det föregående anförts, föreslagit,
att de nuvarande truppslagsvis anordnade aspirantskolorna skulle sammanslås
med krigsskolan, har som en följd därav förordat en avsevärd utökning
av krigsskolans organisation. Anledning torde saknas att här närmare redogöra
för förslaget i annan mån än att chefen för krigsskolan i likhet med
vissa övriga skolchefer föreslagits skola upptagas i överstebeställning.
Inspektören för militärläroverken har, utgående från att det nuvarande
systemet för officersutbildningen i stort sett borde bibehållas, funnit erforderligt,
att nuvarande stater ökades med en regementsofficersbeställning
360
Kungl. Maj:is proposition nr 225.
Departementsch
efea.
i lönegrad O. 4 oell fem kompaniofficersbeställningar, alternativt i lönegrad
O. 3 eller O. 2. Regementsofficeren erfordrades såsom ställföreträdare för
chefen samt såsom lärare i krigskonst. Förutom den undervisningsskyldigliet,
som skulle åligga honom som lärare, skulle det tillkomma honom att
samordna taktikundervisningen med övriga till krigskonst hänförliga ämnen
(ämnesområden) m. m. Av de fem kompaniofficersbeställningarna avsåges
en för en andine lärare i topografi vid officerskursen — vilken befattning
indragits år 1933 — och fyra för kadettofficersbefattningar vid samma kurs,
nämligen en från respektive artilleriet, luftvärnsartilleriet, fortifikationen och
trängen. Dessutom erfordrades för officerskursen en andre lärare i ett vart
av ämnena militärförvaltning, gymnastik och idrott samt samhällslära, av
vilka de två förstnämnda dock redan funnes kommenderade såsom biträdande
lärare. — Beträffande försvarskommissionens förslag, att för chefen för krigsskolan
skulle avses en överstebeställning har inspektören på närmare anförda
skäl ansett, att chefen borde upptagas i lönegraden O. 6 men utan
angivande av tjänstegrad.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört, har jag icke funnit mig
böra föreslå någon ändring i krigsskolans allmänna organisation. Utbildningskurserna
böra sålunda förbliva desamma som för närvarande, dock med
en viss ökning av tiden för officerskursen. Enligt den av mig förordade
arméorganisationen bör antalet kadetter vid officerskursen beräknas till omkring
80 samt vid de båda reservofficerskurserna till minst 160.
Med hänsyn till detta elevantal och till den rationalisering av utbildningen,
som utvecklingen å det militära området nödvändiggör, anser jag, på
sätt i det följande närmare utvecklas, att personalbehovet vid krigsskolan
bör beräknas i huvudsaklig överensstämmelse med vad inspektören för militärläroverken
därutinnan föreslagit. Personal från truppslag med gemensam
personalstat synes emellertid, i enlighet med ett av chefen för fortifikationen
avgivet uttalande, icke böra upptagas å skolans stat med arvode till lönen
motsvarande belopp, utan bör dylik personal beräknas å vederbörligt truppslags
stat.
Chefen för krigsskolan, som för närvarande är överstelöjtnant med ett
arvode utöver lönen å 2 040 kronor, har av försvarskommissionen föreslagits
skola vara överste. I och för sig synes detta ur många synpunkter vara
önskvärt. För att underlätta personvalet ävensom för att motverka alltför
täta ombyten å chefsposten, torde emellertid chefsbeställningen enligt min
mening böra upptagas alternativt såsom överste eller överstelöjtnant, i senare
fallet med ett fyllnadsarvode utöver lönen till ett belopp motsvarande
skillnaden mellan överstes och överstelöjtnants avlöning.
På sätt inspektören för militärläroverken föreslagit, bör en regementsofficer
i majorsbeställning uppföras med lön å skolans stat. Då det med
hänsyn till de betydelsefulla itppgifter, som i enlighet med inspektörens för
militärläroverken förslag böra tillkomma denne major, är av vikt att för
denna befattning vinna en väl kvalificerad officer, bör till densammas inne
-
Kungl. May.ts proposition nr 225.
361
barare utgå ett tilläggsarvode med samma belopp som för närvarande utgår
till kompanichefen å officerskursen eller 1 500 kronor.
Utöver det nuvarande antalet kaderofficerare vid officerskursen lärer,
på sätt inspektören för militärläroverken framhållit, behov föreligga av
ytterligare 4 dylika ur specialtruppslagen. Av dessa synes å skolans stat
endast en, tillhörande fältartilleriet, böra upptagas med arvode till lönen
motsvarande belopp. De tre övriga, tillhörande resp. luftvärnsartilleriet,
ingenjörtrupperna och trängen, böra kommenderas ur resp. truppförband.
För samtliga fyra böra tillkomma kadettofficersarvoden om 600 kronor i
likhet med vad som gäller för de nuvarande kadettofficerarna.
Yad beträffar lärarbefattningarna vid officerskursen böra enligt min mening
tillkomma en andre lärare i topografi och en andre lärare i militärförvaltning,
vilka befattningar tidigare funnits men sedermera indragits.
Dessa torde dock, i likhet med vad tidigare varit fallet, icke böra upptagas
å skolans stat utan kommenderas ur truppförbanden. Lärararvoden böra
beräknas till samma belopp, som tidigare utgått, nämligen 900 resp. 600
kronor. Befattningen som andre lärare i gymnastik och idrott torde liksom
hittills kunna bestridas av en biträdande lärare.
Ytterligare anser jag mig böra upptaga ännu en lärare i stats- och samhällslära
vid officerskursen, med arvode motsvarande det som nu utgår till
läraren i sagda ämne eller 870 kronor.
Yad därefter beträffar reservofficerskursen anser jag, att såväl kompanichefen
som läraren i krigskonst m. m. böra upptagas å skolans stat
med arvoden till lönen motsvarande belopp, den förre såsom kapten och den
senare såsom kapten eller löjtnant. Därutöver torde erfordras fyra kaderofficerare,
kommenderade ur truppförbanden, med arvoden beräknade efter
300 kronor per kurs.
Det nuvarande systemet med s. k. dubblering, vilket sammanhänger med
att de olika officerskurserna förskjuta varandra, varvid avgående befäls- eller
lärarpersonal anses böra kvarstå till dess vederbörande kurs avslutats, finner
jag kunna upphöra i och med den förlängning av officersutbildningen, som
av mig föreslås. Jag räknar således icke med något anslag för detta
ändamål.
Däremot finner jag mig böra föreslå, att den för närvarande å krigsskolans
stat upptagna posten å 4 000 kronor till bestridande av arvoden till extra
lärare m. m. liöjes till 5 500 kronor, att disponeras för såväl officers- som
reservofficerskurserna.
I fråga örn den för krigsskolan behövliga pensionerade personalen anser
jag mig, med hänsyn till den utvidgade verksamhet som av mig förutsättes,
böra föreslå, att den för en pensionerad underofficer avsedda befattning som
förvaltare och väbel m. m., vilken förut funnits å staten men år 1933 indragits,
åter uppföres å krigsskolans stat såsom kasernunderofficer.
Yad slutligen beträffar betjäningspersonalen finner jag icke anledning att
föreslå annan ändring mot vad för närvarande gäller än att den särskilda
anslagsposten för anställande av dylik personal, för närvarande upptagen
362
Kungl. Majlis proposition nr 225.
till 6 200 kronor, av mig med hänsyn till lander senare år vunna erfarenheter
föreslås höjd till 11 000 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda anfört bör personalen vid krigsskolan
beräknas på följande sätt:
Militära beställningshavare å krigsskolans stat:
1 chef, överste eller överstelöjtnant,
1 ställföreträdare för chefen, major,
1 adjutant, kapten, arvode,
1 kompanichef vid officerskursen, kapten, arvode,
1 » » reservofficerskursen, kapten, arvode,
6 kadettofficerare vid officerskursen, kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter,
arvoden,
3 förste lärare vid officerskursen i ämnena krigskonst, vapenlära m. m.
samt topografi, kaptener eller löjtnanter, arvoden,
2 andre lärare vid officerskursen i ämnena krigskonst och vapenlära m. m.,
kaptener eller löjtnanter, arvoden,
1 lärare vid officerskursen i gymnastik och idrott, kapten eller löjtnant,
arvode,
1 lärare i krigskonst vid reservofficerskursen, kapten eller löjtnant, arvode.
Pensionerad personal å krigsskolans stat:
1 redogörare, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer,
1 köksföreståndare, » »
1 kasernunderofficer, » »
1 kompaniadjutant vid officerskursen, pensionerad underofficer,
1 » » reservofficerskursen, pensionerad underofficer.
Betjäningspersonal å krigsskolans stat:
till erforderligt antal.
Militära och civilmilitära beställningshavare å andra stater:
1 kadettofficer |
ur luftvärnsartilleriet, vid officerskursen |
|
1 » |
» ingenjörtruppema, » |
» |
1 » |
» trängen, » |
» |
1 förste lärare |
i krigsbyggnadskonst, » |
» |
1 andre » |
» » , » |
» |
1 » » |
» topografi, » |
» |
1 förste » |
» militärförvaltning, » |
» |
1 andre » |
» » , » |
» |
1 » |
» motortjänst, » |
» |
363
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1 lärare i luftkrigskonst, vid of floer skursen,
1 » » signaltjänst m. ra., » »
4 kaderofficerare, vid reservofficerskursen.
1 bataljonsläkare ur fältläkarkåren.
Civila lärare.
2 lärare i stats- och samhällslära.
Utöver den sålunda angivna personalen beräknas biträdande lärare m. m.
med särskilda arvoden från den förut omnämnda anslagsposten å 5 500
kronor.
enlighet med vad förut sagts upptagas följande
Å krigsskolans stat böra i
särskilda arvoden:
Ställföreträdaren..............................................................................
Kompanichefen å officerskursen...................................................
» » reservofficerskursen .......................................
8 kaderofficerare vid officerskursen ä 600 .................................
1 kadettofficer ur kavalleriet vid officerskursen, tillika lärare
i ridning m. .............................................................................
1 förste lärare i krigskonst .........................................................
1 » t »
1 » » »
1 » » »
1 » » »
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
4
1
kronor
andre
» vapenlära m. m.................................................
» topografi ............................................................
» krigsbyggnadskonst..........................................
» militärförvaltning .............................................
» krigskonst ........................................................
» » » vapenlära m. m.................................................
» » » krigsbyggnadskonst........................................
» » » topografi ...........................................................
» » » militärförvaltning ............................................
» » motortjänst ......................................................
» » luftkrigskonst ...................................................
» » signaltjänst .....................................................
» » gymnastik och idrott.......................................
» » stats- och samhällslära ä 870 ........................
kaderofficerare å reservofficerskursen ä 2 X 300 ..................
lärare i krigskonst m. m. vid reservofficerskursen ä 2 X 600
1500
1 500
1200
4 800
900
1350
1 200
1200
1200
720
1020
900
900
900
600
500
500
500
1020
1 740
2 400
1 200
Summa kronor 27 750
Vad slutligen angår krigsskolans andel i undervisningsanslaget har jag
funnit mig föranlåten att föreslå detsamma höjt från nuvarande 103 930
kronor till 115 000 kronor, därav 90 000 kronor beräknas för officerskursen
och 25 000 kronor för reservofficerskursen.
Kungl. Maits proposition nr 225.
364
Truppslagsskolorna.
Allmänna synpunkter.
Försvarskommissionen Ilar ansett, att beliovet av fortsatt allmän utbildning
såsom officer borde, förutom genom befälsutbildning vid truppförbanden,
tillgodoses bland annat vid truppslagsskolor. Målet för dessa skolor har,
med hänsyn till krigsskolans vidgade uppgifter, ansetts kunna skarpt begränsas
till att meddela de ytterligare kunskaper och färdigheter, som de
unga officerarna hade behov av för att behärska flertalet av trupptjänstens
grenar vid vederbörligt truppslag. Innan kommendering till dessa skolor
ägde rum, borde dock den unge officeren helst under två års tjänstgöring
vid trupp hava samlat egna erfarenheter rörande trupptjänstens krav.
Skolorna hava föreslagits bliva obligatoriska, varmed enligt kommissionens
mening borde följa, att godkänd genomgång uppställdes som villkor
för befordran till löjtnant även vid de truppslag, där detta icke redan vore
fallet.
Kommissionen har, med hänsyn till att elever ur skilda truppslag komme
att utbildas gemensamt i vissa av de tre föreslagna skolorna, benämnt dessa:
infanteriofficersskolan för infanteriets och kavalleriets officerare,
artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs för artilleri-, luftvärnsartilleri-
och ingenjörofficerare samt
trängofficersskolan för trängens officerare.
Chefen för generalstaben har framhållit betydelsen av att den av statsmakterna
i princip beslutade, försöksvis och tillfälligt organiserade infanteriofficersskolan
i en blivande härordning komme att givas permanent natur.
Däremot har han ifrågasatt nödvändigheten av att infoga trängofficersskolan
såsom permanent institution i utbildningsorganisationen.
Inspektören för militärläroverken har framhållit, att förutom särskild truppslagsutbildning
för de unga officerarna i centrala skolor och kurser behov
förelåge jämväl av fortsatt utbildning för äldre officerare. En taktisk skolning
för dessa bleve nämligen en välbehövlig repetition och på samma gång
en orientering örn den taktiska utvecklingen, bådadera behövliga ej minst
med hänsyn till de äldre officerarnas insats i befälsutbildningen vid regementena.
De yngre officerarnas taktiska skolning däremot kunde till avsevärd
del ske vid regementena, dock med undantag för kavalleriet. Undervisningen
i detta truppslags taktik kunde nämligen å krigsskolan icke givas
erforderlig omfattning, bland annat på grund av det ringa antalet kavallerikadetter.
Slutligen har inspektören undersökt behovet av centrala skolor
och funnit, att detta för närvarande i stort sett motsvarades av nuvarande
skolsystem, vari dock trängen icke vore tillgodosedd. Ytterligare förelåge
behov av taktisk skola för yngre officerare ur kavalleriet samt en taktisk
skola för äldre officerare ur alla truppslag. Sistnämnda skola hade tidigare
tillgodosetts genom den s. k. taktiska kursen, vilken dock icke varit organiserad
under senare år.
I likhet med försvarskommissionen Ilar inspektören även framhållit be -
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 365
hovet av specialkurser för olika ändamål, såsom vapenofficerskurs, signalofficerskurs,
gasofficerskurs, pionjärkurs, militärförvaltningskurs m. fl.
Att särskilda truppslagsskolor böra ingå i utbildningssystemet, anser Departementsäven
jag mig böra förorda. Huruvida dessa skolor böra vara obligatoriska ct‘*tenför
samtliga subalternofficerare vid de olika truppslagen, är däremot en
fråga, som jag anser böra tills vidare lämnas öppen. Frågan lärer i viss
mån sammanhänga med resultatet av den föreslagna rationaliserade utbildningen
till officer.
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet
(infauteriofficer sskolan).
Enligt nuvarande organisation utgöres skjutskolans personal av
1 chef, överstelöjtnant, 3 förste lärare, kaptener, och 1 adjutant, löjtnant,
samtliga med lön eller arvode på skolans stat, samt
12 andre lärare och 12 repetitörer, kommenderade ur truppförbanden.
Dessutom tjänstgöra vid skolan
1 läkare, inbeordrad under högst 200 dagar,
1 redogörare, pensionerad officer,
1 förvaltare, pensionerad underofficer,
1 väbel, » »
1 köksföreståndare, » »
2 vapenhantverkare, inbeordrade under vissa tider,
1 maskinist och
1 eldare.
Skolan förfogar över särskild övningstrupp till en styrka av ett kompani.
Från och med år 1935 tillämpas försöksvis en organisation, vari samtliga
kurser med tunga vapen sammanförts med ordinarie kursen för subalterner
till en enhetskurs. Därutöver förekomma kurser för regementsofficerare och
kaptener ävensom för underofficerare, den senare av utrymmesskäl förlagd
till Rommehed.
Försvarskommissionen har uttalat, att den av statsmakterna i princip beslutade,
försöksvis och tillfälligt organiserade infanteriofficersskolan, vilken
under de senaste åren av statsfinansiella skäl icke varit i verksamhet, nu
borde erhålla permanent karaktär. I denna skola samt vid infanteriskjutskolan
å Rosersberg skulle de yngre infanteri- och kavalleriofficerarna erhålla
fortsatt truppslagsutbildning. De uppgifter, som enligt kommissionens mening
borde åligga infanteriofficersskolan, förutsatte ett nära samband mellan
elevernas teoretiska och praktiska utbildning. Detta samband syntes bäst
kunna säkerställas i en enhetligt organiserad skola. Den av kommissionen
föreslagna skolan innebure därför en sammanslagning av den tidigare försöksvis
organiserade infanteriofficersskolan med infanteriskjutskolan på Rosersberg.
Till denna skola skulle de unga officerarna ur såväl infanteriet som
kavalleriet beordras på hösten andra året efter officersexamen. Utbildningen
borde omfatta omkring 6 månaders teoretisk undervisning, omedelbart följd
av en 4 månaders tillämpningsperiod vid Rosersberg.
366
Kungl. Maits proposition nr 225.
Till skolans praktiska period borde kortare kurser för äldre officerare
och underofficerare ansluta, i huvudsaklig överensstämmelse med vad för
närvarande ägde rum.
Skolans organisation borde förutom stabs- och lärarpersonal omfatta en
truppavdelning och en försöksavdelning, den senare avsedd för utförande
av tekniska försök och bearbetande av därav nådda resultat. Truppavdelningen
borde utöver den nuvarande övnings- och handräckningstruppen
även omfatta en försökstrupp. Övningstruppens organisation och tjänstgöring
borde ordnas efter i stort sett samma grunder som för närvarande;
dock borde dess styrka ökas så, att övningar i bataljonsförband kunde
förekomma.
Personalbehovet vid infanteriofficersskolan har av försvarskommissionen
beräknats enligt tablåerna här nedan och å sid. 367.
Stab.
! 1 Befattning |
Beställning |
På infanteri-officersskolans |
Kommen- derade |
Chef.......................... |
Överste ..................... |
i |
|
! Avdelningschef vid försöksav-delningen ....................... |
Major eller kapten .............. |
i |
|
Adjutanter........................... |
Kapten eller löjtnant...... |
i |
■i |
Redogörare, tillika domän- och |
Officer, pensionerad............... |
i |
|
Förvaltare, tillika vapenunder-officer och bilunderofficer... |
Underofficer, pensionerad ...... |
i |
|
Kasemunderoffloer, tillika vä-bel och uppbördsman......... |
Underofficer, pensionerad ... |
i |
|
Köksföreståndare, tillika stall-underofficer och kompani-adjutant vid handräcknings-kompaniet ........................ |
Underofficer, pensionerad ... |
1 |
|
Expeditionsunderofficer......... |
Underofficer, pensionerad ...... |
i |
‘i |
Läkare...................... |
_ |
i |
|
Veterinär......................... |
_ |
i |
|
Vapenhantverkarmanskap ...... |
— |
»2 |
|
Maskinist..................... |
i |
_ |
|
Eldare ................................. |
i |
Beträffande infanteriofficersskolans förläggning har kommissionen framhållit,
att den tidigare försöksvis anordnade infanteriofficersskolan disponerat
lokaler i militärstabsbyggnaden i Stockholm, samt att därest dessa icke
bleve påräkneliga, frågan örn skolans förläggning under vinterhalvåret borde
bliva föremål för behandling i samband med spörsmålet om arméledningens
förläggning. Under tiden april—juli borde skolan förläggas till Rosersberg,
vilket gjorde frågan om därvarande skjutfälts utvidgande aktuell.
Inspektören för infanteriet har i fråga örn den erforderliga befäls- och
lärarpersonalen uttalat, att skolchefen av enahanda skäl som i annat sammanhang
anförts rörande övriga skolchefer, borde vara överste eller överste- 1
1 På Rosersberg april—juli.
‘ 1 i tjänstgöring 200, 1 i 50 dagar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 367
Lärare lii. fl.
Befattning |
Beställning |
På infanteri-officersskolans |
Kommen- derade |
Taktik och stridsutbildning. |
|||
Förste lärare ...................... |
Överstelöjtnant eller major ... |
1 |
— |
Andre lärare i taktik........... |
Kapten eller löjtnant............ |
— |
’i |
Andre lärare i stridsutbildning |
Kapten eller löjtnant ............ |
2 |
— |
Andre lärare i stridsutbildning |
Kapten eller löjtnant ............ |
— |
»i |
Andre lärare i grundläggande |
Kapten eller löjtnant............ |
||
skjututbildning.................. |
1 |
— |
|
Andre lärare i grundläggande |
Kapten eller löjtnant........... |
||
skjututbildning.................. |
— |
22 |
|
Bepetitörer i taktik............... |
Kapten eller löjtnant ............ |
— |
32 |
Bepetitörer i stridsutbildning |
Kapten eller löjtnant............ |
— |
*4 |
Bepetitörer i grundläggande |
Kapten eller löjtnant ............ |
||
skjututbildning.................. |
3 |
||
Teknik.* * |
|||
Förste lärare........................ |
Kapten................................ |
1 |
— |
Andre lärare ....................... |
Kapten eller löjtnant............ |
1 |
— |
Andre lärare, tillika vapen- |
|||
officer................................. |
Kapten eller löjtnant............ |
1 |
— |
Bepetitörer........................... |
Kapten eller löjtnant............ |
2 |
|
Pionjärtjänst |
|||
Lärare................................. |
*- |
— |
>2 |
Militärpedagogik. |
|||
Lärare ................................. |
— |
— |
‘2 |
Underhdllstjänst. |
|||
Lärare ................................ |
— |
— |
»2 |
Språk. |
|||
Lärare ................................ |
— |
— |
*3 |
Ridning. |
|||
Lärare ................................. |
— |
— |
''2 |
TJnderofficerskursen. |
|||
Lärare, kurschef .................. |
Kapten................................. |
— |
1 |
Lärare ................................. |
Kapten eller löjtnant............ |
— |
1 |
Bepetitörer........................... |
Kapten eller löjtnant............ |
— |
2 |
löjtnant med fyllnadsarvode. Ävenledes har påvisats, att det nuvarande
ämnet »skolskjutning», beroende på utrymmet på övningsfältet samt tillgången
på skjutbanor m. m., icke för närvarande lämpligen kunde ingå i
1 Under oktober—mars.
* Under april -juli.
9 1 under oktober—mars, 1 ur kavalleriet oktober—juli.
* Lärare och repetitörer i teknik tillhöra försöksavdelningen.
368
Kungl. Maits proposition nr 225.
Departementschefen
.
ämnet »taktik och stridsutbildning». Med hänsyn till nuvarande förhållanden
vore det därför nödvändigt att vid den praktiska kursen avse lärare för följande
ämnen, nämligen taktik med stridsutbildning, grundläggande skjututbildning
samt teknik. Vidare borde förste läraren i taktik och stridsutbildning icke
vara överstelöjtnant utan major, enär tjänsteåldern därigenom bleve bättre
anpassad efter den avsedda tjänsten och även i förhållande till skolchefen,
vilken, som förut anförts, kunde vara överstelöjtnant. Arvoden borde liksom
för närvarande beräknas för lärare och repetitörer samt dessutom för avdelningschefen
vid försöksavdelningen, enär det eljest kunde bliva svårt
att erhålla tillräckligt kvalificerade sökande. Slutligen har inspektören erinrat
om behovet av övningsfältets utvidgning ävensom vissa nybyggnadsarbeten
m. m. å Rosersberg för infanteriofficersskolans förläggning dit.
Inspektören för militärläroverken har uttalat, att utbildningen vid en infanteriofficersskola
främst borde inriktas på den tekniska stridstjänsten, varvid
en viss utvidgning av den nuvarande infanteriskjutskolan kunde vara motiverad.
Särskild taktisk utbildning erfordrades emellertid för unga officerare
ur kavalleriet. Deuna utbildning behövde dock icke ordnas såsom en fristående
skola, utan vore dess anordnande en truppslagsangelägenhet, som
borde påvila inspektören för kavalleriet.
Av vad försvarskommissionen och myndigheterna framhållit synes Hugsta
klart, att en motsvarighet till den nuvarande skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet å Rosersberg alltjämt blir erforderlig.
Det torde vidare vara erforderligt, att en central fortsatt truppslagsutbildning
anordnas för de unga infanteri- och kavalleriofficerarna. För främjande
av enhetlighet och tidsbesparing lärer det vara lämpligt att, på sätt försvarskommissionen
föreslagit, den nämnda utbildningen sammanslås med
den som nu bedrives vid skjutskolan. En sådan anordning utesluter givetvis
icke, att viss specialutbildning för kavalleriofficerarna kan meddelas
särskilt, eventuellt ansluten till kavalleritruppförband.
Det torde emellertid med hänsyn till omläggningen av utbildningen till
officer kunna ifrågasättas, huruvida det icke är för tidigt att nu slutgiltigt
bestämma organisationen och omfattningen av infanteriofficersskolan. Det
synes mig i stället lämpligt, att den föreslagna skolans första period tills
vidare ordnas såsom en förberedande kurs, omedelbart föregående kursen
vid skjutskolan och ansluten till denna skola men förlagd till Stockholm,
samt att för denna förberedande kurs beräknas medel under infanterist utskolans
andel i undervisningsanslaget. Med hänsyn till den utbildning, som
till kursen närmast ifrågakommande officersårgångar tidigare erhållit, torde
varaktigheten av denna förberedande kurs för närvarande böra beräknas till
omkring fyra månader. Det närmare ordnandet av ifrågavarande utbildning
torde ankomma på Kungl. Majit att bestämma.
I enlighet med det anförda torde medel till ifrågavarande förberedande
kurs böra beräknas till ett belopp av omkring 46 000 kronor, varvid skjutskolans
för infanteriet och kavalleriet organisation och omfattning böra i stort
sett förbliva oförändrade, dock med i det följande angivna jämkningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
369
Skolan torde i anledning av vad jag ovan föreslagit tills vidare alltjämt
böra bibehålla benämningen »skjutskolan för infanteriet och kavalleriet».
Med hänsyn till de kostnader, som den ifrågasatta ökningen av skolans
övningstrupp skulle komma att medföra bland annat i och för ny- eller ombyggnader
å Rosersberg, anser jag mig icke för närvarande kunna förorda
sagda ökning. Behovet av trupp utöver skolans nuvarande övningstrupp
torde sålunda alltjämt böra som hittills tillgodoses genom att trupp från
närbelägna truppförband tillfälligt ställes till förfogande.
I skolans stat torde chefen, i enlighet med vad jag därom anfört under
krigsskolan, böra uppföras såsom överste eller överstelöjtnant, i senare fallet
med ett fyllnadsarvode.
Vidare bör en av de å skolans stat nu upptagna tre förste lärarbeställningarna
uppföras såsom majorsbeställning. Denna officer avses att bestrida
antingen befattningen som avdelningschef vid försöksavdelningen eller ock förste
lärarbefattningen i stridsutbildning m. m. Den tredje förste lärarbeställningen
bör avses för förste lärarbefattningen i ettdera av ämnena grundläggande
skjututbildning eller teknik. Den förste lärarbefattning, som härigenom
icke kommer att bestridas av lärare på skolans ordinarie stat, ävensom övriga
lärår- och repetitörsbefattningar böra bestridas av kommenderade officerare.
Antalet kommenderade officerare bör beräknas med hänsyn till att
de tidigare anordnade särskilda kurserna för utbildning med tunga vapen
böra inordnas med kursen i övrigt till en »enhetskurs».
Utöver den nu för skolan avsedda pensionerade personalen torde böra
beräknas en pensionerad underofficer som expeditionsunderofficer.
Särskilda arvoden åt avdelningschefen vid försöksavdelningen, lärare och
repetitörer synas liksom för närvarande böra utgå. Vid bestämmandet av
dessa arvoden, vilket torde få ankomma på Kungl. Majit, bör hänsyn tagas
jämväl} till de liirararvoden, vederbörande avses att erhålla under den förberedande
kursen. Det synes därför vara lämpligt att tills vidare endast
uppföra ett summaanslag för ifrågavarande arvoden, av mig beräknat till
9 100 kronor.
Författningsenliga traktamenten böra liksom nu beräknas för lärare och
elever samt övningstruppens officerare och underofficerare. För sagda ändamål
nu upptagna skilda anslagsbelopp torde lämpligen kunna sammanslås.
Elevantalet torde i enlighet med inspektörens för infanteriet förslag böra
beräknas till 5 regementsofficerare och 30 kaptener under 30 dagar, 50
subalterner under 120 dagar samt 25 sergeanter under 40 dagar.
I anslutning till vad i det föregående anförts, bör skjutskolans för infanteriet
och kavalleriet personal bestå av:
1 chef, överste eller överstelöjtnant,
1 | 1 avdelningschef, 2 förste lärare,
1 adjutant, kapten eller löjtnant,
1 redogörare, pensionerad officer,
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 3G 24
370
Kungl Maj:ts proposition nr 225.
I förste lärare, kapten, 1 lärare, kapten, och 9 andre lärare, kaptener eller
löjtnanter, beordrade ur truppförbanden, därav förste läraren under 185
dagar, 8 andre lärare i 160 dagar samt läraren och 1 andre lärare i högst
50 dagar,
II repetitörer, kaptener eller löjtnanter, beordrade ur truppförbanden,
därav 9 under 160 dagar och 2 under högst 50 dagar,
1 läkare, beordrad under högst 200 dagar,
4 underofficerare, pensionerade,
2 vapenhantverkarmanskap, kommenderade ur truppförband, därav 1 under
högst 200 dagar och 1 under högst 50 dagar, samt
1 e. o. maskinist och 1 e. o. eldare.
Av denna personal böra regementsofficerarna uppföras med lön å skolans
stat samt de två kaptenerna och adjutanten med arvoden motsvarande lönen.
Maskinisten och eldaren böra också uppföras å skolans stat.
Vid beräkningen av skolans andel i undervisningsans]aget bör hänsyn
tagas till att utbildningen, såsom nyss anförts, kommer att omfatta jämväl
tidigare i kulsprute- och granatkastarkurser ingående utbildning med tunga
vapen. Anslagsposten i fråga torde därför böra ökas med det belopp, som
under senare år anslagits och för innevarande år begärts för granatkastarkurs
vid skolan, nämligen 15000 kronor. Emellertid torde, enligt vad jag
inhämtat, genom sammanförandet av ifrågavarande utbildning någon besparing
bliva möjlig. Skjutskolans för infanteriet och kavalleriet andel i undervisningsanslaget,
som för närvarande är 60 000 kronor, torde sålunda böra
upptagas till 70 000 kronor med tillägg av för förberedande kursen beräknade
46 000 kronor, eller tillhopa i avrundat tal 115 000 kronor.
Trängofflcersskolan.
Trängofficerarna hava, då infanteriofficersskola varit anordnad, fått sin
fortsatta utbildning vid denna.
Enligt forsvarsJcommissionens mening kunde behovet av specialutbildning
för trängens unga officerare icke tillgodoses på annat sätt än i en särskilt
organiserad trängofficersskola. Utbildningen därstädes borde omfatta såväl
teoretiska som praktiska ämnen. I den teoretiska undervisningen borde
ingå underhållstjänst, motorkännedom, sjukvårdstjänst, taktik, krigshistoria,
militärpedagogik, krigsorganisation, vapenteknik, pionjärtjänst och språk.
Härtill komme tillämpningsövningar och studiebesök samt ridning. Den
praktiska undervisningen borde omfatta dels verkstadstjänst, dels en omkring
2 månader lång skjutskolekurs, förlagd till infanteriofficersskolan. En
preliminär tidsberäkning hade givit vid handen, att de teoretiska studierna
krävde omkring 6 och de praktiska omkring 4 månader.
Starka skäl hava synts kommissionen tala för att icke blott de nytillkommande
utan även största möjliga antal av de nuvarande trängofficerarna
finge tillfälle att genomgå trängofficersskolan. Till skolan borde även förläggas
kurser för andra truppslags officerare, vilkas befattningar gjorde det
erforderligt. Med hänsyn härtill borde trängofficersskolan pågå varje år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
371
Likvisst kunde av ekonomiska skäl och med hänsyn till det ringa antalet >
ordinarie elever lärarpersonalen icke uppföras på skolans stat, utan borde
den kommenderas från truppförbanden. För en expeditionsunderofficer,
pensionerad underofficer, syntes emellertid särskild arvodesbefattning fcöra
inrättas. Trängofficersskolans personalorganisation har i enlighet härmed
beräknats till 1 chef och 10 lärare, därav 2 civila, samt ,1 expeditionsunderofficer,
pensionerad.
Skolan har ansetts i regel kunna förläggas till någon av trängkårerna
med undantag för tiden juli—augusti, då den örn möjligt borde förläggas
till Rosersberg.
Inspektören för militärläroverken har framhållit, att skolans avsedda omfattning
borde ses i samband med utökningen av undervisningen å krigsskolan
och att trängofficersskolan vore en truppslagsangelägenhet, som borde
ordnas genom inspektörens för trängen försorg.
Inspektören för trängen har ansett starka skäl tala för att det för såväl
trängen som ock för armén betydelsefulla studiet av underhållstjänsten i
hela dess omfattning gåves en mera fast gestaltning än vad en skola av
tillfällig natur kunde skänka. Inspektören har dock icke funnit sig böra
ifrågasätta annan ändring i försvarskommissionens förslag, än att skolan
delvis borde förläggas till Stockholm, enär det vore förenat med svårigheter
att erhålla lämpliga lärare i vissa ämnen å trängens garnisonsorter. Dessutom
har inspektören i samband med frågan örn trängens personalstater uttalat
sig för att en majorsbeställning borde avses för skolan.
tH I likhet med försvarskommissionen anser jag, att den ifrågasatta träng- Departements
officersskolan icke bör organiseras såsom en fast skola. I stället synes mig chefen.
den fortsatta utbildningen av trängens unga officerare böra ordnas såsom
en till viss trängkår ansluten kurs. Medel för denna kurs böra beräknas
under undervisningsanslaget. Huruvida kursen med hänsyn till det ringa
antalet elever och de i förhållande därtill ytterligt höga kostnaderna skall
anordnas varje år, torde liksom det närmare ordnandet av undervisningen
böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma.
Artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna
kurs.
Artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs, som för närvarande är
tvåårig, med början på hösten varje jämnt år, pågår utan annat avbrott än
3 ä 4 månader under den första sommaren.
Försvarskommissionen har framhållit, att med den organisation av skolsystemet,
som kommissionen föreslagit, det bleve möjligt att förminska studieprogrammet
i sådan utsträckning, att eleverna kunde tjänstgöra vid sina
truppförband under hela soldatskolan och under regementsövningarna första
sommaren, varjämte utrymme kunde vinnas för 1 h 2 månaders praktisk
tjänstgöring vid artilleriets skjutskola, resp. särskilt anordnad praktisk
ingenjörskurs andra sommaren.
372
Kungl. Majis proposition nr 225.
Departements
chefen.
Mot vad kommissionen sålunda föreslagit har jag i huvudsak intet att
erinra. Den inverkan, som kommissionens förslag kan få på skolans organisation,
kommer jag att närmare avhandla i samband med skolans högre
kurs.
Högskolorna.
Krigshögskolan.
Enligt nuvarande organisation utgöres krigshögskolans personal av
1 chef, överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
1 biträdande adjutant, tillika redogörare, pensionerad officer,
3 majorer, 1... . ......
„ . . Marare i militära ämnen,
3 kaptener, J
övriga lärare i militära ämnen, officerare,
lärare i valfria ämnen, officerare eller civila,
repetitörer till erforderligt antal,
1 förste expeditionsvakt samt
1 expeditionsvakt.
Av förenämnda personal åtnjuta regementsofficerarna och expeditionsvakterna
lön samt kaptenerna arvode motsvarande lönen å skolans stat;
övriga äro icke-ordinarie befattningshavare.
Försvarskommissionen har framlagt vissa synpunkter rörande utbildningens
ordnande, vilka dock icke utmynnat i annan ändring av den nuvarande
organisationen än att chefen, med hänsyn till den högre officersutbildningens
ökade vikt och dess förändrade inriktning, ansetts böra innehava överstes
beställning, varjämte på skolans stat uppförts ett skrivbiträde i stället för
en förste expeditionsvakt.
Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har ifrågasatt, huruvida
icke majorer, lärare vid krigshögskolan, borde, för att ernå lämplig anpassning
till det allmänna befordringsläget, upptagas i alternativa beställningar
såsom majorer eller kaptener.
Inspektören får militärläroverken har framhållit, att den utveckling, krigskonsten
numera tagit, nödvändiggjorde ett fullständigare samordnande av
krigskonstens olika delar än som för närvarande vore möjligt. Krigshögskolans
stat borde i anledning härav förstärkas och i övrigt ändras sålunda
att chefen för skolan uppfördes i lönegrad O 6, men utan angivande av
tjänstegraden;
att två beställningar med överstelöjtnants eller majors lön tillkomme för
två förste lärare i krigskonst;
att för läraren i Sveriges strategiska förhållanden avsåges majors- eller
kaptenslön;
att arvode beräknades för ytterligare en repetitör, vilken vore avsedd för
ämnet Sveriges strategiska förhållanden; samt
att de nuvarande expeditionsvakterna tills vidare borde bibehållas, oavsett
om ett skrivbiträde komme att uppföras å skolans stat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
373
Chefen för krigshögskolan har anfort, att skolans del av undervisningsanslaget
under det senaste året endast tack vare befintliga reservationer möjliggjort
tillämpningsövningar i erforderlig omfattning. Då framdeles dylika
reservationer icke kunde förväntas vara disponibla, erfordrades någon höjning,
vilken beräknats till 7 000 kronor.
Yad försvarskommissionen och myndigheterna anfört rörande krigshögskolan
synes mig böra föranleda den ändringen i skolans stat, att chefen, i
enlighet med vad jag därom under bland annat krigsskolan framhållit, bör
uppföras såsom överste eller överstelöjtnant med fyllnadsarvode.
Jag anser mig däremot icke kunna förorda, att staten för skolan, i enlighet
med vad inspektören för militärläroverken ifrågasatt, utökas med två beställningar
med överstelöjtnants eller majors lön, avsedda för två förste
lärare i krigskonst. Det samordnande av undervisningen i krigskonstens
olika delar, som enligt sagde inspektörs förslag skulle påvila de nyssnämnda
lärarna, synes mig, i den mån det icke regleras av skolans chef, kunna tillkomma
de båda lärarna i taktik. Dessas undervisningsskyldighet bör emellertid
fördenskull något minskas, för vilket ändamål två biträdande lärare,
kommenderade officerare, böra uppföras å skolans stat med arvoden örn
vardera 1000 ‘kronor. I övrigt torde staten för skolan böra beräknas i
huvudsak i enlighet med försvarskommissionens förslag, dock att utbytet av
de nuvarande befattningarna såsom expeditionsvakter mot 1 expeditionsvakt
och 1 kontorsbiträde bör ske först vid inträffande avgång.
Krigshögskolans personal bör sålunda utgöras av
1 chef, överste eller överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
1 biträdande adjutant, tillika redogörare m. m., pensionerad officer,
3 majorer, 1 j^rare j militära ämnen,
3 kaptener,!
övriga lärare i militära ämnen,
lärare i valfria ämnen,
2 biträdande lärare,
repetitörer till erforderligt antal,
1 expeditionsvakt samt
1 e. o. kontorsbiträde.
Av förenämnda personal böra å skolans stat regementsofficerarna, expeditionsvakten
och kontorsbiträdet uppföras med lön samt de fyra kaptenerna
med arvoden motsvarande lönen.
Ersättning till övriga lärare i militära ämnen, lärare i valfria ämnen samt
repetitörer bör utgå i överensstämmelse med vad för närvarande är fallet,
varjämte för de biträdande lärarna tillkomma förut nämnda arvoden.
Beträffande krigshögskolans andel i undervisningsanslaget, nu uppgående
till 40 000 kronor, har jag ansett densamma böra beräknas till 47 000 kronor.
Artilleri- oell ingenjörhögskolans högre kurs.
Artilleri- och ingenjörhögskolans personal utgöres för närvarande av
1 chef, överstelöjtnant,
Departements
chefen.
374
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
1 major eller kapten,
5 kaptener, därav 1 adjutant och 4 lärare,
1 förste expeditionsvakt, samt
1 expeditionsvakt, samtliga å skolans stat, ävensom
1 redogörare, pensionerad officer,
4 militära lärare, kommenderade officerare,
6 civila lärare,
biträdande lärare och repetitörer samt
1 laboratoriebiträde.
I fråga örn omfattningen av skolans högre kurs har försvarskommissionen
icke ifrågasatt någon förändring.
I artilleri- och ingenjörhögskolans organisation har kommissionen föreslagit
vissa ändringar. Skolans chef har i likhet med övriga jämförbara
skolchefer upptagits såsom överste. Det ökade elevantalet har ansetts påkalla
en ökning av antalet kommenderade lärare med 5, därav 1 i krigskonst,
2 i artilleri och 2 repetitörer.
Vidare borde den under de senaste åren försöksvis bedrivna undervisningen
i artillerimättjänst och militärpedagogik upptagas på allmänna kursens
program som fasta ämnen, vilket komme att kräva ytterligare 3 kommenderade
lärare. Slutligen har på högskolans stat föreslagits skola uppföras ett
skrivbiträde.
Inspektören för militärläroverken har beträffande behovet av lärarpersonal
i huvudsak anfört följande. Den för närvarande å skolans stat upptagna
alternativa kaptens- eller majorsbeställningen borde vara bunden till lärarbefattningen
i krigskonst vid högre kursen med hänsyn till dennas betydelsefulla
uppgift att samordna den taktiska och viss del av den tekniska
utbildningen. För att emellertid med riktig anpassning till befordringsförhållandena
kunna besätta lärarplatserna med lämplig personal, borde av å
staten upptagna beställningar ytterligare en uppföras såsom alternativ kaptenseller
majorsbeställning utan att dock bindas till viss lärarbefattning. Av
lärarna i krigskonst vid de allmänna kurserna borde minst en överflyttas till
skolans stat, enär det visat sig olägligt, att å dessa kurser icke någon av
sagda lärare kunnat helt ägna sig åt undervisningen vid skolan. En tredje
lärare i krigskonst borde tillkomma i enlighet med försvarskommissionens
förslag. Däremot vore det för närvarande icke erforderligt att å staten uppföra
de två kommenderade lärarna i artilleri och ej heller en av de repetitörer,
vilka av försvarskommissionen föreslagits. Lärararvodenas storlek
kunde behöva regleras med hänsyn till vissa förändringar i undervisningsskyldigheten.
Chefen för skolan har, på grunder som anförts beträffande
chefen för krigsskolan, föreslagits uppförd i lönegrad O 6 men utan angivande
av tjänstegraden.
Antalet lärare vid skolan torde böra beräknas i enlighet med vad inspektören
för militärläroverken föreslagit, dock med den reduktion, som betingas
av att elevantalet, enligt av mig förordad härorganisation, blir mindre än
vad sagde inspektör förutsatt.
375
Kungl. May.ts proposition nr 225.
Då de särskilda lärararvodena torde, på sätt inspektören för militärläroverken
anfört, böra undergå viss reglering, beräknar jag i staten allenast ett
summabelopp för dessa arvoden örn 36 780 kronor.
I enlighet med försvarskommissionens förslag torde nuvarande expeditionsvakter
böra utbytas mot 1 expeditionsvakt oell 1 kontorsbiträde, dock
först i män av nuvarande innehavares avgång.
I enlighet med vad i det föregående anförts torde artilleri- och ingenjörhögskolans
personal böra bestå av
1 chef, överste eller överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
1 redogörare, tillika bibliotekarie, pensionerad officer,
12 lärare i militära ämnen,
förslagsvis 9 lärare i civila ämnen,
biträdande lärare och repetitörer till erforderligt antal,
1 e. o. laboratoriebiträde samt
1 expeditionsvakt och
1 e. o. kontorsbiträde.
Av denna personal böra å skolans stat uppföras:
chefen med lön i beställning såsom överste eller alternativt såsom överstelöjtnant
med fyllnadsarvode,
två beställningar alternativt med lön såsom major eller med arvode såsom
kapten,
adjutanten och 4 lärare med arvoden såsom kaptener samt
expeditionsvakt, laboratoriebiträde och kontorsbiträde.
Beträffande artilleri- och ingenjörhögskolans andel i undervisningsanslaget
torde någon ökning bliva erforderlig. Med hänsyn till att elevantalet vid
av mig förordad härorganisation blir lägre än vad skolchefen utgått ifrån vid
sina beräkningar, synes emellertid höjningen av skolans andel i ifrågavarande
anslag kunna begränsas till 10 000 kronor. Anslagsposten, som nu uppgår
till 50 000 kronor, torde sålunda böra upptagas till 60 000 kronor.
Ridskolan.
Lärokursen vid ridskolan pågår enligt nuvarande organisation under omkring
10 månader med början årligen den 1 september. Undervisningen
omfattar kurser för officerare samt har under de senaste åren jämväl omfattat
en kurs om 10 månader för furirer ur beridna truppslag och tre kurser
örn vardera 10 veckor för furirer ur infanteriet.
Skolans personal utgöres för närvarande av:
1 major, chef, 3 ryttmästare eller löjtnanter (därav 1 förste lärare, 1 lärare
i krigsvetenskap, tillika adjutant, och 1 andre lärare), 1 bataljonsveterinär
och 1 redogörare, underofficer i lönegraden Uo. 4, samtliga upptagna å skolans
stat, samt
1 läkare med arvode, 1 förvaltare med arvode och 1 hovslagarunderbefäl,
ävensom
Departements
chefen.
376 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
extra ordinarie tjänstemän, nämligen 1 stallförman, 1 eldare och 6 stallbetjänte.
För svar skommissionen Ilar ansett, att fortsatt ridutbildning alltjämt borde
meddelas vid en gemensam ridskola, och har vidare föreslagit, att till denna
skola skulle anknytas en för arméns samtliga truppslag gemensam rid-, köroch
dressyrundervisningsanstalt. Undervisningen vid ridskolan har föreslagits
skola erhålla följande omfattning, nämligen
en kurs för officerare, beräknad att omfatta 14 elever,
en kurs för furirer ur beridna truppslag, beräknad att omfatta 10 elever,
samt
tre kurser för furirer ur infanteriet, beräknade att omfatta var och en
11 elever.
Kurserna för officerare samt för furirer ur beridna truppslag borde hava
en varaktighet av omkring 10 månader. Fortsatt utbildning av vissa officerare
borde anordnas enligt nu gällande grunder.
Kurserna för furirer ur infanteriet borde vardera hava en varaktighet av
omkring 10 veckor.
Beträffande för ridskolan nu gällande stat har kommissionen föreslagit,
att läraren i krigsvetenskap skulle utbytas mot ytterligare en andre lärare i
ridning samt att en särskild lärare i körning skulle tillkomma. Befattningen
såsom adjutant kunde handhavas av lämplig vid skolan anställd lärare. Enär
för undervisningen i körning en skicklig kusk erfordrades, har vidare föreslagits,
att en av beställningarna för de nuvarande stallbetjänte överfördes
till en beställning såsom kusk.
För chefen för ridskolan borde upptagas en överstelöjtnants- eller majorsbeställning,
varvid chefen, därest han vore major, borde erhålla ett arvode,
motsvarande skillnaden mellan majors och överstelöjtnants lön.
Kommissionen har slutligen förutsatt, att ridskolan fortfarande skulle förläggas
till Strömsholm, där erforderliga utrymmen redan stöde till buds
och förhållandena i övrigt vore särskilt lämpliga för skolans verksamhet.
Inspektören för kavalleriet har, i anledning av från inspektören för infanteriet
uttalat önskemål, ifrågasatt, att en av kurserna för furirer ur infanteriet
borde avses för officerare. Betta kunde ske inom ramen för skolans
anslag, under förutsättning att härav föranledda traktamentskostnader icke
komme att belasta skolans anslag.
Försvarskommissionens förslag till organisation av ridskolan synes mig
i stort sett ändamålsenligt, vadan jag finner mig kunna biträda detsamma.
Huruvida, på sätt inspektören för kavalleriet ifrågasatt, kurserna för furirer
ur infanteriet i enstaka fall böra utbytas mot kurser för infanteriofficerare,
synes böra framdeles tagas under övervägande från fall till fall.
Bidskolans personal finner jag mig böra beräkna på följande sätt:
1 chef, överstelöjtnant eller major,|
4 lärare, ryttmästare, kaptener eller löjtnanter,
1 redogörare, underofficer,
Kungl. Majlis proposition nr 225.
377
1 läkare,
1 regementsveterinär,
1 förvaltare, pensionerad underofficer,
1 hovslagarunderbefäl samt
e. o. befattningshavare, nämligen 1 stallförman, 1 kusk, 5 stallbetjänte och
1 eldare.
Härav böra å ridskolans stat chefen uppföras med lön såsom överstelöjtnant
eller major med fyllnadsarvode och 4 lärare med arvoden såsom
ryttmästare, kaptener eller löjtnanter samt redogöraren i lönegraden Uo. 4,
ävensom den extra ordinarie personalen.
Hidskolans andel av undervisningsanslaget, för närvarande 28 000 kronor,
torde böra upptagas till av försvarskommissionen beräknat belopp, nämligen
30 000 kronor.
Artilleriets skjutskola.
Vid artilleriets skjutskola, som är gemensam för fördelnings-, armé- och
fästningsartilleriet, äger utbildningen rum under två perioder, en förberedande
vinterperiod och en sommarperiod. Med utbildningen under vinterperioden
förenade kostnader hava hittills bestritts av anslaget till vinterövningar.
Den för skolan avsedda fast anställda personalen utgöres av 1 överste,
skolchef, och 1 kapten, adjutant, båda upptagna å staten för artilleristaben.
Lärarna, två regementsofficerare, beordras däremot årligen ur artilleritruppförbanden.
För skolan erforderlig övningstrupp, som årligen uttages ur fördelningsartilleriregementenas
värnpliktskontingenter, sammandrages för förberedande
utbildning till Smålands arméartilleriregemente.
Försvarskommissionen har framhållit, att numera så stora krav ställdes på
den för artilleriets skjutskola avsedda lärarpersonalen, att den borde kunna
helt ägna sig åt sin uppgift. För den skull borde i likhet med vid andra
centrala utbildningsanstalter särskilda beställningar för de erforderliga två
lärarna inrättas, vilka lämpligen kunde upptagas såsom regementsofficerare
å staten för artilleristabskåren.
Övningstruppen vid skolan har kommissionen i annat sammanhang föreslagit
skola, till skillnad från vad nu vore förhållandet, organiseras av värnpliktiga,
tilldelade Smålands arméartilleriregemente.
Beträffande skolans verksamhet och organisation i övrigt har kommissionen
endast föreslagit den ändringen, att anslagen för utbildningen under
skjutskolans vinterperiod borde upptagas å staten för skolan och icke, såsom
nu, under det s. k. truppövningsanslaget.
Det synes mig lämpligt att i enlighet med försvarskommissionens förslag Departementsuppföra
anslagen till artilleriskjutskolans vinterperiod å staten för skolan, chefeni
vilken jag för övrigt icke ifrågasätter någon ändring.
Frågan örn skjutskolans personal har av mig närmare behandlats i samband
med spörsmålet örn artilleriinspektionens sammansättning. Den för
378
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
skjutskolan permanent erforderliga personalen bör nämligen ingå i artilleriinspektionen
såsom en särskild skjtitskoleavdelning. Chefen för artilleriskjutskolan,
vilken avses att samtidigt vara chef för artilleristabskåren, har
jag ansett böra upptagas alternativt som överste eller överstelöjtnant, i senare
fallet med ett fyllnadsarvode till överstelön.
Artilleriskjutskolans andel i undervisningsanslaget torde böra upptagas
med enahanda belopp som för närvarande, nämligen 28 000 kronor.
Arméns underofficersskola.
Arméns underofficersskola omfattar dels en förberedande kurs, dels en
allmän kurs. Den förberedande kursen, som pågår från mitten av oktober
till slutet av maj, avser att befästa furirsutbildningen samt att bibringa eleverna
kunskaper, som i stort sett motsvara tredje klassens kurs i femårig
realskola. Allmänna kursen, som är tvåårig och pågår från mitten av oktober
första året till slutet av maj tredje året med uppehåll för andra årets
regementsmöte, har till uppgift att meddela de militära kunskaper och
färdigheter, som erfordras för att bliva underofficer, ävensom viss allmänbildande
undervisning. Sistnämnda undervisning är uppdelad på tre linjer
med följande mål:
A-linjen, bibringande av de kunskaper, som krävas för befordran till
underofficer,
B-linjen, realexamen,
C-linjen, begränsad studentexamen.
Det högsta elevantal, som skolan med nuvarande organisation kan mottaga,
är omkring 300. Detta antal är för närvarande fyllt.
För underofficersskolan är för närvarande beräknad följande personal:
1 chef, överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
2 kompanichefer, kaptener,
6 avdelningschefer, kaptener eller löjtnanter,
1 intendent (redogörare), pensionerad officer,
1 veterinär med arvode,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer,
2 kompaniadjutanter, pensionerade underofficerare,
1 förrådsförvaltare m. m., pensionerad underofficer,
1 köksföreståndare m. m., pensionerad underofficer,
1 kasernunderofficer m. m., pensionerad underofficer,
1 lärare, kommenderad ur intendenturkåren,
2 tillfälligt beordrade lärare ur resp. fortifikationen och trängen,
1 studierektor med arvode,
timlärare till erforderligt antal,
extra personal för skrivarbete,
1 maskinist samt
1 eldare av första klassen,
ävensom vid förberedande kursen, kommenderade under 225 dagar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
379
2 kaptener (ryttmästare),
9 subalternofficerare,
2 fanjunkare samt
6 sergeanter.
Av förenämnda personal åtnjuta chefen, maskinisten och eldaren lön samt
2 kompanichefer och 6 avdelningschefer arvoden till lönen motsvarande belopp
å skolans stat. Den pensionerade personalen är likaledes beräknad å
skolans stat. Övriga, med undantag av studierektor, timlärare och extra
personal för skrivarbete, vilka äro civila personer, beordras från truppförbanden.
För svar skommissionen, som föreslagit en utökning av underofficers- och
reservunderofficerskårerna, har med hänsyn härtill funnit, att antalet från
underofficersskolan årligen utexaminerade elever borde ökas med 15—20,
varigenom hela elevantalet komme att uppgå till omkring 350.
Kommissionen har vidare ansett sig böra biträda ett från personalhåll
framställt önskemål örn inrättandet vid underofficersskolan av en särskild
handelslinje med samma behörighet som vanlig realexamen.
Med anledning av den föreslagna ökningen av elevantalet och därmed
följande behov av nya avdelningar har kommissionen föreslagit, dels att den
militära personalen måtte ökas med 3 subalternofficerare, därav 2 på skolans
stat och 1 kommenderad, samt 1 underofficer, kommenderad, dels att anslagsposterna
till arvoden åt timlärarna, för närvarande uppgående till sammanlagt
100 400 kronor, måtte höjas med förslagsvis omkring 20 000 kronor. Givetvis
komme det även att erfordras någon höjning av övningsanslaget samt av
hittills beräknade tjänstgöringsdagar för till ersättningsreserven uttagna
värnpliktiga. Dessutom bleve vissa ombyggnadsarbeten erforderliga för att
tillgodose kravet på ökat förläggningsutrymme m. m. Handelslinjens inrättande
krävde däremot, med de förutsatta organisationsförändringarna, icke
några särskilda kostnader.
Slutligen har kommissionen beträffande skolans stat föreslagit, att skolchefen
skulle upptagas som överstebeställning, att 4 av de för pensionerade
underofficerare avsedda befattningarna skulle överföras till beställningar för
aktiv personal å skolans stat, somt att arvoden, i likhet med vid andra
militära utbildningsanstalter, borde beräknas för viss militär lärarpersonal.
Inspektören för militärläroverken, som tillstyrkt inrättandet av en handelslinje
vid skolan, har, under bifogande av från skolans chef och studierektor
ingivna yttranden, framhållit, att vissa i nämnda yttranden berörda undervisningsfrågor
krävde särskild utredning, varför de för närvarande icke syntes
böra föranleda någon åtgärd. Beträffande skolans stat har det synts inspektören
lämpligt att beräkna chefen, utan angivande av tjänstegrad, i lönegraden
O. 6. Arvodet till studierektorn, för närvarande utgående med 9 500 kronor,
borde höjas. Vidare borde, utöver kommissionens förslag, tillkomma ytterligare
tre befattningar för pensionerade underofficerare.
De av mig beräknade befälskadrerna torde icke komma att medföra behov
av ökat antal elever i arméns underofficersskola. Den av kommissionen
Departements
chefen.
380
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ifrågasatta ökningen av militär och civil lärarpersonal är sålunda av nämnda
anledning icke erforderlig. Emellertid synes det önskvärt, att en särskild
lärare i gymnastik och idrott tillkommer. Härför bör avses en officer, kommenderad
under omkring 8 månader på samma sätt som vissa militära lärare
vid allmänna kursen. Härigenom erfordras en ökning av anslagsposten till
tjänstgöringstraktamenten med förslagsvis 2 000 kronor.
Förslaget örn inrättande av en handelslinje vid underofficersskolan finner
jag mig böra tillstyrka. Tillkomsten av en dylik linje lärer icke behöva
medföra ökade krav å skolans stat.
Skolans stat synes mig böra beräknas i huvudsak enligt nuvarande grunder.
Dock torde chefen, på sätt därom i annat sammanhang anförts, böra uppföras
såsom överste eller överstelöjtnant med fyllnadsarvode. Inspektörens
för militärläroverken förslag örn höjande av arvodet till studierektorn finner
jag mig icke kunna för närvarande upptaga till närmare omprövning. Vid
statberäkningarna utgår jag därför från det nuvarande beloppet 9 500 kronor.
Däremot finner jag mig böra föreslå, att arvoden örn 600 kronor till 8 militära
lärare beräknas å skolans stat.
För att underlätta införandet av en handelslinje ävensom genomförande
av eventuellt önskvärda ändringar i timantalet för den allmänbildande undervisningen
torde det vara lämpligt, att anslaget till timlärare icke längre uppdelas
å de skilda kurserna utan upptages gemensamt för skolan.
Jag finner mig sålunda böra räkna med följande personal för arméns
underofficersson:
1 chef, överste eller överstelöjtnant,
1 adjutant, kapten,
2 kompanichefer, kaptener,
6 avdelningschefer, kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter,
1 redogörare, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer,
5 underofficerare i befattningar såsom kompaniadjutanter, köksföreståndare,
förrådsförvaltare och kasernunderofficer,
4 lärare, officerare, nämligen 1 gymnastiklärare, 1 från resp. ingenjörtrupperna,
trängen och intendenturkåren,
1 studierektor,
timlärare till erforderligt antal,
extra personal för skrivarbete,
1 maskinist samt
1 eldare av 1. klassen.
Därtill kommer vid förberedande kursen under 225 dagar beordrad militär
personal, nämligen
2 kaptener (ryttmästare),
9 subalternofficerare,
2 fanjunkare samt
6 sergeanter.
Av den sålunda angivna personalen böra å staten för skolan uppföras
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
381
dels chefen med lön i beställning såsom överste eller alternativt såsom
överstelöjtnant med fyllnadsarvode och dels de 5 underofficerarna med löner
som fanjunkare (styckjunkare) samt med arvoden till lönen motsvarande
belopp 3 kaptensbeställningar och 6 kaptens- (ryttmästar-) eller löjtnantsbeställningar.
Dessutom böra maskinisten och eldaren uppföras å staten för
skolan.
Underofficersskolans andel i undervisningsanslaget, för närvarande 52 000
kronor, beräknas av mig till 56 000 kronor.
Särskilda utbildningskurser.
För svar skommissionen har, såsom redan nämnts, räknat med att även i framtiden
särskilda kurser skulle behöva anordnas för att tillgodose såväl vissa
stadigvarande som ock mera tillfälliga utbildningsbehov. Till förstnämnda
kategori hava hänförts vapenofficerskurs och kurser för arbets- och kontrollofficerare,
signalofficerskurs, gasofficerskurs, pionjärkurs m. fl. ävensom militärförvaltningskurser
för utbildning av intendentsaspiranter, erforderliga för
rekrytering av intendenturkårens officerare, samt kurser för äldre reservofficerares
fortsatta utbildning. Kurser av mera tillfällig karaktär borde endast
anordnas, i mån med dem avsedd utbildning icke kunde meddelas vid de ordinarie
undervisningsanstalterna eller vid truppförbanden. Till sådana kurser
kunde den tidigare centralt ordnade utbildningen med tunga vapen hänföras,
liksom även vissa för särskilda ändamål anordnade kurser för reservofficerare.
Beträffande frågan örn inrättandet av en särskild gymnastik- och idrottsskola,
varom inspektören för militärläroverken m. fl. i infordrad utredning
framställt förslag, har kommissionen ansett det synnerligen tveksamt, om man
för nämnda ändamål borde inrätta en fast skola. På grund av att till utbildning
beordrade elever borde tjänstgöra vid vederbörliga truppförband under
tiden för de värnpliktigas utbildning, kunde skolan endast pågå under vinterhalvåret.
Det vore därför lämpligare att anordna nämnda utbildning såsom en
särskild kurs, vartill erforderlig lärarpersonal beordrades från truppförbanden.
Försvarskommissionen har jämväl beträffande underofficerare och underbefäl
förutsatt, att, liksom för närvarande, vissa centrala kurser alltjämt borde
anordnas, nämligen för underofficerare från infanteriet och kavalleriet årligen
återkommande kurser i stridsutbildning, vilka borde förläggas till Rosersberg
och ställas under chefens för infanteriofficersskolan befäl, förvaltarkurs för utbildning
av förvaltaraspiranter, avsedda för rekryteringen av intendenturkårens
förvaltargrad, ävensom kurser vid ridskolan för utbildandet av stallfurirer.
Därtill komme regementskassörskurs för utbildning av regementskassörer.
För att säkerställa rekryteringen av den avsevärt ökade reservunderofficerskår,
som kommissionen föreslagit, har det vidare synts försvarskommissionen
ändamålsenligt, att, i anslutning till av underbefälsförbundet framförda synpunkter,
årliga reservunderofficerskurser truppslagsvis anordnades för från aktiv
stat avgående underbefäl med minst Gärs tjänst. Dessa kurser, som skulle ägnas
uteslutande åt militära ämnen, borde erhålla en varaktighet av 4 månader och
382
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
förläggas till tiden närmast efter underbefälets avskedstagande. Tillträdet till
dessa kurser borde endast vara öppet för dem, som vore lämpliga för utbildning
och befordran till reservunderofficerare samt förbunde sig att sedermera
söka sådan anställning. Utöver godkänd genomgång av reservunderofficerskurs
borde, som i annat sammanhang omnämnts, även viss tjänstgöring därutöver
uppställas som villkor för befordran till reservunderofficerare.
F örsvar sväsendets underbefäls förbund har rörande nyssnämnda reservunderofficerskurs
icke haft annat att erinra, än att kursen borde avses för
underbefäl med mindre än 6 års tjänstetid.
Inspektören för militärläroverken har, såsom i annat sammanhang anförts,
föreslagit, att den tidigare anordnade s. k. taktiska kursen för äldre officerare
måtte, med hänsyn till dessa officerares verksamhet i den betydelsefulla befälsutbildningen
vid truppförbanden, ånyo upptagas vid beräkningen av
vederbörligt anslag. I fråga om inrättandet av en särskild gymnastik- och
idrottsskola har inspektören för militärläroverken, i enlighet med förutnämnda
utredning, förordat, att nämnda skola anordnades såsom ett fast undervisningsverk.
I likhet med försvarskommissionen finner jag angeläget, att medel alltjämt
anslås för anordnande av erforderliga särskilda utbildningskurser.
Frågan örn inrättandet av en gymnastik- och idrottsskola lärer ock, på sätt
försvarskommissionen ansett, böra lösas genom att en särskild kurs anordnas
för ifrågavarande ändamål.
Huruvida den av kommissionen ifrågasatta reservunderofficerskursen bör
komma till stånd, lärer böra bliva föremål för ytterligare omprövning med
hänsyn till det av mig föreslagna sättet för fyllande av mobiliseringsbehovet.
För vissa av de mera ständigt återkommande kurserna torde, i likhet med
vad för närvarande är fallet, medel böra upptagas under titel II av undervisningsanslaget.
På detta sätt böra, med för närvarande utgående anslagsbelopp,
uppföras militärförvaltnings- och förvaltarkurserna ävensom de för
arméns läkares och veterinärers samt värnpliktiga läkares, veterinärers, tandläkares
och apotekares utbildning erforderliga beloppen.
Då behovet av olika slags tillfälliga kurser av naturliga skäl är mycket
växlande, synes mig anslag för dylika kurser böra beräknas i huvudsak enligt
försvarskommissionens förslag, under beaktande av att medel jämväl böra inräknas
för taktisk kurs, för gymnastik- och idrottskurs samt för trängofficersskolan
ävensom för kurs i kasernvårdstjänst m. m. Den för ifrågavarande
ändamål avsedda anslagstiteln, titel III av undervisningsanslaget, anser jag
mig fördenskull böra beräkna till 455 000 kronor.
Landstormcns utbildning.
Obligatorisk utbildning.
För närvarande äger ingen obligatorisk landstormsutbildning rum.
Försvarskommissionen har föreslagit, att landstormsbefäls- och landstormsrepetitionsövningar
skola anordnas i överensstämmelse med ett inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 22b. 383
kommissionen av militära sakkunniga framlagt förslag och att erforderliga
stadganden härför skola införas i värnpliktslagen.
Ur det åberopande sakkunnigförslaget torde här böra anföras följande:
För närvarande ingå i landstormen huvudsakligen värnpliktiga, utbildade
enligt 1914 års oförändrade värnpliktslag och sålunda i fredstid övade under
— vid infanteriet — 340 dagar. Av dessa värnpliktiga hava ett mindre
antal undergått utbildning till underbefäl eller fackmän under ytterligare 60
dagar, varjämte studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda —
— för utbildning till befäl — vapenövats under 485 dagar. Detta inslag i
landstormen av värnpliktiga med förhållandevis långvarig övningstid kommer
emellertid från och med år 1938 att ersättas med ett allt större antal årsklasser
värnpliktiga, utbildade under den s. k. provisorietiden. Provisorieklassernas
utbildningstid utgjorde — vid infanteriet — 165 dagar, för underbefäl och
fackmän 225 samt för studenter och likställda 330 dagar. Ar 1941 börjar
därtill de enligt 1925 års värnpliktslag inskrivna årsklasserna inträda i landstormsåldern.
Dessas utbildningstid var ännu kortare än provisoriets: för
infanteriets huvudmassa 140 dagar, för studenter och likställda 260 dagar.
Orsaker till behovet av oblig ator is lea landsf ormsövning ar. Av det anförda
framgår, att vid en mobilisering redan under de närmaste åren huvudmassan
av landstormens i linjetjänst utbildade värnpliktiga haft en utbildningstid
väsentligt mindre än hälften av den, som bibragts de årsklasser,
vilka nu tillhöra landstormen, ävensom att i landstormen då ingående
»studenter och likställda» haft en övningstid, föga längre än hälften
av den, som de nu i landstormen ingående studenterna undergått. Under
1940-talet återverkar vidare 1925 års försvarsordning jämväl på den numerära
tillgången på landstormsbefäl. Den 1925 beslutade minskningen av de fast
anställda underbefälskadrerna kommer nämligen att medföra en stark nedgång
av antalet f. d. fast anställda. Huvuddelen av landstormsbefälet ut
göres emellertid just av värnpliktiga studenter och likställda samt av sådana
f. d. fast anställda, som under sin tjänstgöring undergått befälsatbildning.
Endast för ett relativt ringa antal officers- och underofficersbefattningar vid
landstormen finnes befäl med högre eller grundligare utbildning än den
nämnda (reservbefäl och efter frivillig utbildning i fredstid förordnade landstormsofficerare)
disponibla.
Denna automatiska försämring av landstormens krigsduglighet framstår
såsom särskilt betänklig i betraktande därav, att landstormens uppgifter
framdeles i vissa hänseenden måste förutses bliva av en mera krävande art
än för närvarande är fallet. Inom den av försvarskommissionen föreslagna
härordningen måste sålunda landstormen numera åläggas sådana uppgifter,
för vilkas lösande de av beväringens andra uppbåd tidigare bildade reservtrupperna
delvis varit påräkneliga. Dessa uppgifter bestå i att bestrida
försvaret inom mindre viktiga områden, att deltaga i fästningsförsvaret, att
skydda fälthärens förbindelser med hemorten m. m.
Genom 1914 års härordning hade möjliggjorts uppsättandet av sådana
reservtruppförband ur beväringens andra uppbåd. Aven i 1925 års försvarsproposition
angavs, att den då föreslagna härordningen gav möjligheter att
med anlitande av den till övergångsstat överförda personalen organisera två
reservfördelningar, dock endast under viss tid framåt. Sedan 1925 års härordning
numera är i huvudsak genomförd, kunna emellertid reservtrupper
icke längre uppsättas.
Icke heller i den av kommissionen nu förutsatta härordningen ger fredsorganisationen
någon möjlighet att omedelbart vid mobilisering uppsätta
reservtrupper.
384
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vad särskilt angår försvaret av rikets fästningar, måste vidare vissa delar
av landstormen framdeles åläggas jämväl sådana uppgifter, som för närvarande
åligga linjetrupper. Kommissionen har nämligen föreslagit indragning
av de båda infanteritruppförband av armén, som nu äro avsedda att
vid krig bilda kärnan av fiistningsinfanteriet uti Vaxholms och Karlskrona
fästningar.
Slutligen kan eventualiteten av en intensiv luftkrigföring mot — eller över
huvud taget en flygverksamhet över —■ rikets territorium anses hava delvis
upphävt förutsättningarna för den utpräglade skillnad i försvarsberedskapsgrad,
som hittills varit rådande mellan å ena sidan linjetrupperna och å den
andra de för luftförsvaret avsedda landstormsformationerna.
Genom teknikens framsteg äro vidare staten och kommunerna under krig
numera i högre grad än förr beroende av skadegörelse å sådana tekniska
anläggningar, som erfordras för samhällslivets normala funktion. Denna
omständighet ställer framdeles ökade krav på effektiviteten hos de för bevakningsändamål
i landets inre delar avsedda landstormstruppförbanden.
Enär vederbörliga landstormstruppförbands organisatoriska ram icke kan
upprätthållas i form av en kader i fredstid, måste desamma vid krigsfara
helt improviseras. Olägenheterna härav kunna emellertid i viss mån undvikas
därigenom, att landstormsförbanden under fredstid åtminstone tillfälligtvis
uppsättas. Frånvaron av varje möjlighet att i fredstid inkalla och organisera
landstormen har slutligen till följd, att de militära myndigheterna äro urståndsätta
att vinna erfarenheter rörande landstormsförbandens användbarhet
för sina uppgifter, varigenom planläggningen av hemortsförsvaret måste
byggas på osäkra grunder.
Den frivilliga landstormsbefälsutbildningen ställer icke till förfogande ens
tillnärmelsevis det antal befäl, i synnerhet icke pluton- och motsvarande
chefer, som erfordras för landstormens mobilisering. För övrigt kan staten
i fråga örn landstormens förseende med befäl icke bygga på en frivillig
rörelse, vilken, även örn den av staten understödjes, för sitt fortbestånd
likväl är beroende av flera svårberäkneliga omständigheter.
Obligatoriska övningar med landstormen i fredstid äro av sålunda anförda
orsaker ofrånkomliga. Dylika övningar hava tidigare ägt rum i Sverige.
I 1914 års först-ar sproposition anfördes härutinnan, att de 1912 verkställda
mobiliseringsövningarna med landstormen otvetydigt visat, att en väsentlig
förbättring i landstormens, befälets såväl som truppens, utbildning vore ett
nödvändigt villkor för att detta uppbåd skulle kunna fylla sin plats i riksförsvaret
samt för att de i landstormen ingående värnpliktiga icke skulle i
krig uppoffras utan motsvarande nytta. Lagstadgade landstormsövningar
med fem dagars varaktighet hade därför föreslagits. Varje landstormsman
borde en gång deltaga i dylik övning. Förslaget härom bifölls av riksdagen.
Efter 1918 hava dock obligatoriska landstormsövningar icke mera ägt rum.
1919 års försvarsrevision hade, med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter,
som vid mobilisering tillkomme landstormen, funnit det uppenbart,
att man icke kunde utan att i alltför hög grad nedsätta dess användbarhet
lämna densamma utan varje som helst övning. Fördenskull hade revisionen
föreslagit införandet av lagstadgade övningar örn 15 dagar för de till befäl
eller till vissa specialbefattningar uttagna eller därför lämpliga landstormsmännen.
Förslag rörande landstormsövningar. På grund av det sålunda anförda
böra lagstadgade, regelbundna övningar i fredstid med i första hand sådana
landstormsmän, som i beväringen undergått hefälsutbildning, införas. Varje så
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
385
dan värnpliktig bör sålunda en gång under sin tjänstetid i landstormen undergå
dylik övning. Ändamålet med denna »landstormsbefälsövning» bör vara
att uppfriska deltagarnas förmåga av befälsutövning,
att inöva deras åligganden vid oell omedelbart efter mobilisering och
att göra dem förtrogna med de vederbörligt landstormsförband tillämnade
första krigsuppgifterna.
Eleverna böra vidare få tillfälle att såsom befäl deltaga i praktiska tilllämpningsövningar
vid landstormstrupp. I betraktande av övningens ändamål
bör längden av densamma vara 15 dagar. Möjligen kan dock ett någorlunda
gott resultat vinnas, även örn man begränsar tiden till 12 dagar, in- och
utryckningsdagar icke inräknade. Med sistnämnda längd kan övningen
rymmas inom två kalenderveckor, vilket ur de värnpliktigas synpunkt torde
vara fördelaktigare än om den skulle inkräkta på söckendagarna även under
en tredje vecka.
Uti ifrågavarande befälsutbildning böra — efter frivilligt åtagande — sådan
personal i reserven och sådana förordnade landstormsofficerare, som äro
krigsplacerade vid vederbörligt områdes landstorm, erhålla tillfälle att mot
bruklig ersättning deltaga. Till sådant deltagande böra dessutom i viss omfattning
beordras sådan i fredstid tjänstgöringsskyldig reservpersonal, som
är avsedd att i krig användas vid landstormen.
Även med de »ieniga landstormsmännen böra emellertid regelbundna och
obligatoriska övningar i fredstid äga rum. Särskilt för att bereda möjligheter
till att i fredstid — örn ock för kort tid — uppsätta landstormstruppförbanden
är inkallelse av en större styrka nödvändig. I detta sammanhang
måste framhållas, att de frivilligt bedrivna landstormsövningarna hava
till huvudsakligt ändamål att öva, icke de meniga, utan de till befäl avsedda
landstormsmännen.
Äv samma skäl, som legat till grund för förslaget örn landstormsbefälsövning,
föreslås sålunda lagstadgandet av en särskild »landstormsrepetitiönsövning»
för de meniga under deras tjänstetid i landstormen. Av sociala
hänsyn synes man icke kunna ifrågasätta längre övningstid än 5 dagar. Med
in- och utryckningsdagarna inräknade skulle övningen då rymmas inom en
kalendervecka. För att under denna korta tid kunna vinna det med övningen
avsedda syftet böra endast fullt utbildade, d. v. s. i allmänhet de till
linjetjänst i beväringen uttagna landstormsmännen, inkallas.
Ändamålet med landstormsrepetitionsövningen bör vara
inkallelse, samling, organisation och utrustning av landstormen under förhållanden,
vilka ansluta sig till förloppet vid mobilisering,
uppfriskande och bibringande av de formella färdigheter och kunskaper,
som äro en förutsättning för landstormens uppträdande i fältmässiga förband
samt
utförande av tillämpningsövningar, anordnade med hänsyn till landstormsförbandens
första krigsuppgifter.
Repetitionsövningen bör vidare avse att bereda de i landstorms&e/afeövningen
deltagande värnpliktiga tillfällen att vid landstormstrupp tillämpa
det under första delen av sistnämnda övning inlärda. Landstormsbefälsövningens
fem sista dagar böra därför till tiden sammanfalla med landstormsrepetitionsövningen.
Under den del av befälsövningen, som föregår
repetitionsövningen, böra av de i förstnämnda övning deltagande organiseras
kadrerna för de landstormstruppförband, vilka skola bildas av de till repetitionsövningen
inryckande meniga landstormsmännen.
Med hänsyn till väderleken och den diirav beroende möjligheten att utvinna
avsett resultat av dessa kortvariga övningar är det angeläget, att öv
Bihang
till riksdagens protokoll Huiti. 1 sami. Nr 225. 217 36 25
386
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ningarna äga rum sommartid. I varje fall bör perioden oktober—april icke
ifrågakomma, där icke särskilda förhållanden, såsom exempelvis önskvärdheten
av att i rikets nordliga delar avhålla vinterövningar med landstormen,
annorlunda föranleda. Jämväl med hänsyn till angelägenheten av att förlägga
övningarna till gängse semestertid bör sommaren föredragas.
För att man vid en mobilisering skall kunna draga full nytta av utbildningen
under landstormsövningarna ävensom av sociala hänsyn böra de äga
rum snarast efter den värnpliktiges inträde i landstormsåldern, d. v. s. under
sextonde värnpliktsåret. Lagen bör dock giva möjlighet att anordna övningarna
med två årsklasser samtidigt. Inom vissa delar av landet böra de
nämligen eventuellt äga rum landstormsområdesvis i stället för regementsområdesvis.
Därest härvid blott en årsklass finge inkallas, skulle inom vissa
landstormsområden inrycka en alltför liten styrka, för att övningarna skulle
möjliggöra uppsättandet av någorlunda fulltaliga landstormstruppförband.
De skäl, som av de nämnda militära sakkunniga anförts för införandet
under fredstid av obligatoriska och regelbundna inkallelser av landstormen,
har försvarskommissionen funnit övertygande och i anslutning därtill föreslagit
införande dels av en obligatorisk landstormsrepetitionsövning om 5
dagar för vanliga värnpliktiga i linjetjänst, dels av en landstormsbefälsövning
om 12 dagar för studenter och likställda samt andra värnpliktskategorier,
vilka undergått befälsutbildning. Kommissionen hade emellertid icke
förbisett, att allvarliga olägenheter för de värnpliktiga skulle komma att
följa med de sålunda förordade övningarna, oaktat deras varaktighet utmätts
under behörigt hänsynstagande till de värnpliktigas intressen. Kommissionen
hade därför undersökt möjligheterna till beredande av lättnader
härutinnan åt de värnpliktiga och funnit, att viss på annat sätt erhållen befälsutbildning
skulle kunna jämställas med den obligatoriska 12-dagarskursen.
Kommissionen har därvid föreslagit, att landstormsman, som styrker sig vara
godkänd i landstormsofficersexamen, en examen, som avlägges inom den frivilliga
landstormsrörelsen, skulle kunna befrias från honom åliggande landstormsbefälsövning
eller landstormsrepetitionsövning. Jämväl utbildning
inom andra frivilliga sammanslutningar, exempelvis frivilliga automobilkåren,
borde medföra enahanda befrielse. Beträffande anordnandet av dessa
landstormsövningar har kommissionen förordat, att desamma borde förläggas
i anslutning till militärt etablissement, varigenom kraven på instruktionsbefäl,
undervisningslokaler, övningsterräng och skjutbanor lättats skulle
kunna tillgodoses. Sambandet mellan de båda landstormsövningarna gjorde
det nödvändigt, att samma befäl, som avsåges för landstormsbefälsövning,
jämväl övervakade, ledde och kontrollerade den del av verksamheten, vilken
såsom tillämpningsövning ägde rum under landstormsrepetitionsövningen.
Antalet värnpliktiga per årsklass vid dessa övningar kunde på fastlandet
beräknas till högst omkring 1 100 man per regementsområde, varav omkring
200 man i landstormsbefälsövningen.
Av en sådan kontingent skulle kunna uppsättas
en landstormsinfanteribataljon örn två å tre landstormsgevärskompanier
och ett landstormsförband för tunga vapen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 387
ett landstormsbevakningsförband med en övningsavdelning för luftbevakningstjänst,
en landstormsvelocipedpluton,
en landstormsingenjörpluton samt
ett landstormsförband för biltransport och ett för sjukvårdstjänst.
Vid vissa områden kunde ytterligare ett landstormsartilleriförband tillkomma.
Den för luftvärnsartilleritjänst avsedda personalens utbildning
syntes böra organiseras centralt. Så kunde ock komma att visa sig lämpligt
med utbildningen jämväl av andra specialkategorier.
Försvarskommissionen har ansett, att övningarna i regel borde anordnas
under halvårsperioden maj—september. Det erforderliga aktiva befälet syntes
lättast kunna bliva disponibelt i augusti eller september månader, vad september
beträffade dock endast vartannat år eller årligen vid halva antalet
infanteriregementen med hänsyn till beväringens repetitionsövnfngar. Landstormsövningar
skulle sålunda — därest de icke ansåges böra äga rum i
augusti — kunna anordnas vartannat år vid varje infanteriregemente. Inom
vederbörligt område måste i så fall två årsklasser landstorm samma år inkallas.
Detta förutsatte, att de värnpliktiga borde få inkallas första eller andra
året av tjänstetiden i landstormen, d. v. s. sextonde eller sjuttonde värnpliktsåret.
::
De myndigheter, som yttrat sig i dessa frågor, hava tillstyrkt de föreslagna
landstormsbefäls- och landstormsrepetitionsövningarna. De flesta hava dock
ansett den för dessa övningar beräknade tiden för kort.
Chefen för generalstaben har sålunda yttrat, att de föreslagna landstormsbefäls-
och landstormsrepetitionsövningarna måste betraktas såsom oundgängliga
med hänsyn till landstormens betydelsefulla uppgifter inom den nya
försvarsordningen. önskvärt vore, örn sistnämnda övningar kunde givas
karaktären av repetitionsövning i egentlig bemärkelse, vilket krävde en varaktighet
av minst 2 veckor, d. v. s. 12 dagar, in- och utryckningsdagar därvid
icke inräknade. Försvarskommissionens förslag, att övningen skulle omfatta
endast 5 dagar, skulle giva den karaktären av mobiliserings- och truppförbandsövning
men icke av repetitionsövning i detta ords egentliga bemärkelse.
Tiden medgåve blott övning i själva inkallelseförfarandet samt en ytlig repetition
av verksamheten inom truppförbanden. Den stora betydelsen av landstormsrepetitionsövningen
även i den begränsade omfattning, som kommissionen
föreslagit, måste emellertid erkännas. Praktiska skäl talade dock
för att tiden uttoges åtminstone till en full arbetsvecka eller 6 dagar, in- och
utryckningsdagar oräknade.
Chefen för södra arméfördelningen har ansett, att tio dagar måste anses
såsom ett minimum för en landstormsövning i fredstid.
Militärbefälhavaren för övre Norrland har framhållit såsom sin åsikt, att
erfarenheterna från landstormsövningarna enligt 1914 års härordning givit
vid handen, att de voro värdefulla som övning i inkallelse, samling, organisation
och utrustning men att av egentlig utbildning endast medhanns ett
ytligt uppfriskande av den formella färdigheten, någon skjututbildning samt
388
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Departements
chefen.
utförande av ett fåtal enklare tillämpningsuppgifter i kompani- och bataljonsförband.
Det vore emellertid att märka, att utbildningsproblemen då
voro enklare och att landstormen icke avsågs att fylla så vittomfattande
uppgifter som nu. Om resultatet under dåvarande betingelser måste anses
som otillfredsställande, torde detta i än högre grad bliva fallet under de förhållanden,
som skulle komma att förefinnas, därest kommissionens förslag
godtoges. Militärbefälhavaren har utvecklat ytterligare synpunkter på dessa
förhållanden och kommit till det resultatet, att 15 dagars utbildning för
meniga och 25 dagars för befälet vore ett ofrånkomligt minimikrav. I varje
fall vore en så lång repetitionsövning nödvändig för de kategorier landstorm
i övre Norrland, som vid mobilisering omedelbart skulle fylla uppgifter i
gränsförsvaret och sålunda från början vid landgränsen skulle kunna uppträda
såsom stridande förband.
Av samma skäl som försvarskommissionen anser även jag landstormsövningar
önskvärda. Mot de av kommissionen uppdragna riktlinjerna för
dessa övningar har jag heller intet att erinra. Ett ökat dagantal för övningarna
utöver vad av kommissionen föreslagits anser jag av såväl sociala som ekonomiska
hänsyn uteslutet. Till de av ifrågavarande förslag föranledda bestämmelserna
i värnpliktslagen återkommer jag senare. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att avgöra, örn och var landstormsövningar skola äga rum
varje eller vartannat år, ävensom övriga med dessa övningar sammanhängande
frågor.
Frivillig utbildning.
Den frivilliga landstormsutbildningen bedrevs under tiden 1905—1915
genom statens försorg, varvid befälskurserna anordnades av vederbörliga
militära lokalmyndigheter. Numera bedrives densamma under ledning av en
enskild sammanslutning, Sveriges Landsto rmsföreningars
Centralförbund.
Enligt centralförbundets av Kungl. Majit fastställda grundstadgar har
förbundet till uppgift »att på frivillighetens väg i samförstånd med vederbörande
myndigheter samt under samverkan med det frivilliga skytteväsendet
och andra organisationer arbeta för landstormens, särskilt landstormsbefälets,
militära utbildning, ävensom i övrigt söka främja intresset för hembygden
och fosterlandets försvar». Centralförbundet utgör en sammanslutning
av inom riket verkande landstormsförbund, vilka senare omfatta inom
förbundsområdet verkande landstormsföreningar. Landstormsförbunds verksamhetsområde
sammanfaller vanligen med vederbörligt inskrivningsområde,
landstormsförenings med vederbörligt landstormsområde. Antalet landstormsföreningar
uppgick år 1935 till 206, fördelade på 24 landstormsförbund.
Den utbildningsverksamhet, som bedrives av Sveriges Landstormsföreningars
Centralförbund och av till detsamma anslutna landstormsförbund
och landstormsföreningar, har till syfte att förse landstormen med kompaniofficerare
och viss specialutbildad personal. Huvudändamålet med befälsut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
389
bildningen är att dana kompani- och plutonchefer för landstorm sinfanteriets
gevärs- och bevakningskompanier samt dess kulspruteplutoner. Utbildningen
äger rum dels i form av särskilda befäls-, kompletterings- och specialkurser
(kulsprute-, luftbevaknings-, luftvärns- och gasskydds- m. fl. kurser), dels genom
på annat sätt anordnade militära övningar av olika slag.
Det understöd, som landstormsrörelsen från statens sida åtnjuter, utgår
under skilda former. Uti de i kommandoväg givna föreskrifterna för utbildningen
vid de kurser och övningar, som anordnas av rörelsen, stadgas,
att inskrivningsbefälhavare själv och genom underlydande landstormsområdesbefälliavare
skall lämna inom vederbörligt område verkande förbund och
föreningar »det stöd och den hjälp, som är möjlig» för underlättande av den
frivilliga utbildningen. Vidare åligger det vederbörande truppförbandschef
bland annat, att, i den mån tjänstgöringsförhållandena så medgiva och utan att
särskild kostnad därigenom förorsakas statsverket, beordra ledare och instruktörer
samt övningstrupp.
Tillfälle att deltaga i arméfördelningsfältövningar och befälsövningar samt
fälttjänstövningar och luftförsvarsövningar bör vidare enligt nämnda föreskrifter
i så stor utsträckning, som är lämpligt, beredas deltagarna i befälskurserna,
ävensom tillfälle att följa utbildningen vid truppförbanden.
Vidare har genom särskilda kungliga brev och av arméförvaltningen med
stöd därav meddelade bestämmelser landstormsutbildningens behov av vapen,
ammunition, utrustning, kokvagnar, inkvarterings- och undervisningslokaler,
förplägnad, transporter m. m. tillgodosetts, varvid dock slitnings- och annan
ersättning i vissa fall måste erläggas till staten.
Ledare och deltagare i kurser och övningar åtnjuta vidare biljettprisnedsättning
å samtliga svenska järnvägar, varjämte centralförbundet och dess
underavdelningar tillerkänts tjänstebrevsrätt.
Enligt 1925 års härordning skulle slutligen centralförbundet åtnjuta ett
årligt statsanslag såsom bidrag till utbildningsarbetet på 50 000 kronor, ett
belopp, som av 1935 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag höjdes till 60 000
kronor, vartill komma 5 700 kronor i organisationskostnader. I årets statsverksproposition
har anslaget till frivilliga övningar med landstormen föreslagits
höjt till 100 000 kronor.
Statens möjligheter till kontroll av den sålunda understödda frivilliga utbildningsverksamheten
består i att landstormsofficersexamina avläggas inför de
militära myndigheterna, att de till grund för utbildningen lagda kursplanerna
skola underställas vederbörande inskrivningsbefälhavare, samt att
vederbörande arméfördelningschef eller militärbefälhavare äger rätt att inspektera
utbildningen. Vidare är rörelsen beroende av staten i fråga örn
möjligheterna att låna vapen.
De kostnader, som den frivilliga landstormsutbildningen drager, uppgå
till ett avsevärt större belopp än det, som motsvarar det ovannämnda
statsanslaget till landstormsrörelsen. Skillnaden utgöres av sådana medol,
som anskaffats av centralförbundet och av däri ingående förbund och föreningar.
390
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Försvarskommissionen har funnit den av landstormsrörelsen bedrivna utbildningsverksamheten
vara av den betydelse och numera jämväl av den omfattning,
att densamma borde i fastare former än för närvarande inordnas i
lantförsvaret. Med avseende på dess värde har kommissionen velat erinra_
förutom örn betydelsen av landstormsofficersrekryteringen — jämväl om den
för försvaret av hemorten likaledes betydelsefulla utbildningen vid de specialkurser,
som numera anordnas för utbildning i, bland annat, luftvärns- och
luftbevakningstjänst. I detta sammanhang har kommissionen funnit sig böra
vitsorda den sakliga inriktning på genomförandet av den åtagna utbildningsuppgiften,
som syntes prägla verksamheten inom rörelsen. Kommissionen
har förutsatt, att det stöd fran staten, som i skilda former för närvarande
komme rörelsen till del, alltfort skulle givas densamma. Kör att möjliggöra
ett ännu effektivare utnyttjande av rörelsen i försvarets tjänst, har kommissionen
emellertid funnit påkallat, att ytterligare åtgärder i samma syfte vidtoges
fran statens sida. Salunda syntes till en början det för närvarande utgående
statsanslaget böra höjas. Till grund för bestämmande av beloppets
storlek borde lämpligen läggas den summa, som enligt centralförbundets redovisning
till arméförvaltningen under de senaste åren i medeltal årligen erfordrats,
d. v. s. i runt tal 135 000 kronor, vartill ytterligare komme det för
orgamsationskostnader för närvarande anslagna beloppet. Dessa belopp vore
uppenbarligen nödvändiga redan för att utbildningsfrekvensen skulle kunna
bibehållas vid nuvarande omfattning. Kommissionen har framhållit, att det
ur statens synpunkt vore önskvärt, att utbildningsfrekvensen ökades. Det
förefölle också kommissionen sannolikt, att möjligheterna till befälsutbildning
inom rörelsen skulle komma att bland annat i viss utsträckning begagnas av
sådana värnpliktiga, som på denna väg önskade vinna behörighet för av kommissionen
ifrågasatt befrielse från de föreslagna obligatoriska övningarna i
landstormen. För den händelse tillströmningen av frivilliga härigenom eller
av andra orsaker skulle visa stadigt stigande tendens, borde statsmakterna
till förnyad prövning upptaga frågan om anslagets storlek. Det borde nämligen
undvikas, att frivilliga deltagare avvisades från utbildningen enbart
därför, att landstormsrörelsen icke förfogade över de för utbildningens organisation
nödvändiga penningmedlen. — Såsom ledare och instruktörer vid
den frivilliga utbildningen anlitade landstormssammanslutningarna för närvarande
främst befäl på aktiv stat vid vederbörliga truppförband. Så borde
alltjämt vara fallet, enär den förhållandevis korta varaktigheten hos kurserna
oundgängligen fordrade yrkesmässig skolning samt pedagogisk och organisatorisk
rutin hos instruktörerna. — Kommissionen har slutligen föreslagit, att
en aktiv officer skulle vid varje infanteriregemente utom stridsvagnsregementet
uppföras på regementets stat såsom kapten (vid Svea livgarde såsom
major), benämnd landstormsinstruktör, vilken skulle leda och organisera den
i samarbete med myndigheterna bedrivna frivilliga landstormsutbildningen
inom vederbörligt regementsområde.
Chefen för generalstaben har anfört, att den frivilliga landstormsbefälsutbildningen
hade i den form, under vilken den för närvarande bedreves, visat
391
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sig äga ett för försvarsväsendet betydande värde. Den borde alltjämt bibehållas
som en fristående organisation med nuvarande uppgift, att på frivillighetens
väg, med statsmakternas stöd och i samförstånd med de militära myndigheterna,
arbeta för landstormsbefälets utbildning. Örn således rörelsen
alltjämt borde ligga utanför de statliga formerna, måste densamma emellertid
givas tillräckligt ekonomiskt stöd för genomförandet av den åtagna utbildningsuppgiften.
De sammanlagda utbildningskostnaderna vid av centralförbundet
eller av till detsamma anslutna landstormsförbund och föreningar anordnade
kurser och övningar under verksamhetsåret 1934—1935 hade uppgått
till i runt tal 260 000 kronor. Härtill komme kostnader för lokaler, expeditioner
m. m. Utbildningsfrekvensen och alltså även kostnaderna hade en stigande
tendens. Härtill komme, att försvarskommissionen föreslagit vissa åtgärder,
vilka direkt inverkade på de ekonomiska förhållandena. Yerkställd
utredning hade visat, att en avsevärd del av de med utbildningen förenade
kostnaderna utgjordes av ersättning till staten för inkvartering och ammunition,
för lån av materiel, för slitning av persedlar m. m. Rätt och billighet
syntes dock fordra, att staten icke krävde återbäring. Yid en anslagstilldelning
av den omfattning, som försvarskommissionen förordat, borde fördenskull
landstormsrörelsen befrias från här omförmälda kostnader. Dessa kunde
för övrigt inrymmas inom de av försvarskommissionen föreslagna materielanslagen.
Sveriges landstormsföreningars centralförbund har anslutit sig till de av
försvarskommissionen gjorda uttalandena och förslagen. Enligt förbundets förmenande
vore det såväl för lantförsvaret som för de frivilliga luftvärnsorganisationerna
och för hela det frivilliga försvarsarbetet av mycket stor betydelse,
att den frivilliga luftvärnsutbildningen fortfarande fast inordnades
i centralförbundets organisation.
På grund av den betydelse den frivilliga landstormsrörelsen har för landets Departementsförsvar
anser även jag, att densamma bör stödjas av statsmakterna. Jag chefen
ansluter mig fördenskull till försvarskommissionens förslag rörande anslag
till den frivilliga landstormsutbildningen och beräknar sålunda bland de
årliga kostnaderna ett belopp för ifrågavarande ändamål örn 160 000 kronor.
Däremot finner jag mig icke kunna förorda, att på sätt försvarskommissionen
föreslagit å infanteriregementenas stater uppföras särskilda officersbeställningar
för landstormsinstruktörer, utan förutsätter jag, att dylika instruktörer
framdeles liksom hittills ändock skola kunna ställas till förfogande bland den
aktiva personalen vid truppförbanden.
Det frivilliga skytteviisendet.
Försvarskommissionen har uttalat, att den frivilliga skytterörelsen i vårt
land utgjorde en tillgång, som ur försvarssynpunkt icke kunde lämnas
obeaktad. Kommissionen har ansett, att bärande motiv funnes för att rörelsen
ifråga crhölle ett stöd från statsmakternas sida. Det har ifrågasatts, örn icke
det statliga understödet till skytterörelsen, i stället för att belasta försvars
-
Departements
chefen.
392 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
huvudtiteln borde uppföras å riksstatens åttonde huvudtitel, då skytterörelsen
kunde sägas, jämsides med sport och idrott, vara ägnad att främja
folkets fysiska träning och fostran. Försvarskommissionen har emellertid
■eke ansett det vara ändamålsenligt eller lämpligt att i detta sammanhang
upptaga denna budgettekniska fråga till närmare behandling.
Kommissionen har ansett, att skytterörelsens ledning alltjämt borde vara
skild från försvarsväsendets och bibehålla karaktären av frivillighet. Kommissionen
har i sina kostnadsberäkningar upptagit ett reservationsanslag
till den frivilliga skytterörelsen av samma storlek som tidigare utgått eller
470 000 kronor, vilket belopp möjligen borde uppnås i etapper.
Delade meningar förefinnas alltjämt rörande den frivilliga skytterörelsens
betydelse ur försvarssynpunkt och därmed också rörande lämpligheten av att
under fjärde huvudtiteln upptaga anslag för dess främjande. Även med den
utvidgning av kostnadsramen, som det nu framlagda förslaget till försvarsväsendets
ordnande förutsätter, har jag ansett det nödvändigt att disponera
anslagen för tillgodoseende av mera direkt militära behov. Jag har sålunda
icke beräknat något anslag till skytterörelsens främjande. Emellertid kan ur
andra än militära synpunkter ett stödjande från statens sida av den frivilliga
skytterörelsen övervägas. Den möjlighet för ett sådant stödjande, som av försvarskommissionen
antydes, synes därför förtjäna att närmare prövas.
H. Arméinusikeii.
Enligt den år 1925 beslutade och år 1926 modifierade organisationen
hava de olika musikkårerna vid armén följande sammansättning:
1 Trupp-i förband |
Musik- |
Fan- junkare |
Ser- geanter |
M |
n s k |
a p |
Summa |
|||||
direk- törer |
furirer |
furirer |
korp- raler |
1 vice-korp-raler |
volon- tair |
elever |
Summa man- skap |
per- sonal |
Typ |
|||
i. i...... I. 19...... I. 3..... I. 4-I. 18 |
i i i |
i i i |
6 6 4 |
4 4 3 |
3 3 2 |
4 4 2 |
4 4 2 |
10 10 6 |
7 7 5 |
32 32 20 |
40 40 26 |
I I II |
I. 20-I 22 (18 förband) |
r |
18 |
72 |
54 |
36 |
36 |
36 |
108 |
90 |
360 |
468 |
II |
K. 1 ...... |
i |
i |
2 |
1 |
2 |
1 |
1 |
3 |
4 |
12 |
16 |
III |
A. 2 A. 6 A. 9 (3 förband) |
1 3 |
3 |
6 |
3 |
6 |
3 |
3 |
9 |
12 |
36 |
48 |
III |
K. 2 ...... |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
3 |
9 |
11 |
IV |
K. 3 K. 4 |
||||||||||||
Ing. 1 T. 4 (4 förband) |
V — ( |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
8 |
12 |
36 |
44 |
IV |
1 25 |
30 |
101 |
74 |
57 |
55 |
55 |
150 |
140 |
537 |
693 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
393
Vissa år 1928 av chefen för försvarsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade sakkunniga för att inom departementet biträda
med verkställande av utredning rörande övertalig militär musikpersonals
utnyttjande i det allmänna kulturlivets tjänst gjorde i sitt avgivna betänkande
jämväl vissa principuttalanden örn och förslag till omorganisation av
truppförbandens musikkårer, i stort sett gående ut på en kvalitativ förbättring
av nämnda kårer. Bland annat utdömdes musikkårer av typ IV helt
av de sakkunniga, vilka höllö före, att musikkårer av denna typ antingen
borde förstärkas eller avskaffas. Några förändringar i den bestående organisationen
blevo emellertid icke på grund därav vidtagna. Kostnaderna för
armémusiken — häri inbegripet kostnaderna för musikmanskapets och
musikelevernas naturaunderliåll — kunna för närvarande beräknas till omkring
1 400 000 kronor.
Försvarskommissionen har framhållit, att den av försvarsrevisionen år 1923
uttalade grundsatsen, att militärmusikens huvuduppgifter i såväl fred som
krig vore av två skilda slag, nämligen dels att ombesörja den vid truppförbanden
förekommande signalgivningen på signalhorn, trumpet och trumma,
dels att utföra harmonimusik, alltjämt ägde sin giltighet. Även örn behovet
av harmonimusik ur militär synpunkt finge ställas i andra rummet, måste
dock dess upplivande betydelse i såväl fred som krig skattas mycket högt.
De kvalitativa kraven på musikkårerna borde därför enligt kommissionens
mening tillgodoses, så långt hänsynen till de ekonomiska förhållandena det
medgåve. Kommissionen har även framhållit, hurusom musikpersonalen
numera, särskilt vid infanteriet, i stor utsträckning toges i anspråk för
ob ser vatio n st j änsten.
Försvarskommissionen har därför ansett, att armémusiken borde bibehållas
i den huvudsakliga omfattning, som den nuvarande organisationen
upptoge, men har samtidigt funnit, att vissa förändringar, betingade dels
av de av kommissionen föreslagna förskjutningarna i truppförbandens antal
och förläggning, dels av önskvärdheten att ernå kvalitativa förbättringar i
musikkårernas sammansättning, borde vidtagas.
I sistnämnda hänseende har kommissionen sålunda under hänsynstagande
till vissa av 1928 års sakkunniga framlagda önskemål föreslagit,
att vid musikkårer av typ I (Svea livgarde och Norrbottens regemente)
antalet fanjunkarbeställningar skulle ökas med 1 och sergeantbeställningarna
med 2, under det att beställningarna såsom furir av 1. och 2. klassen skulle
minskas med 2, resp. 1;
att vid musikkårer av typ II (flertalet infanteriregementen) 1 furir av 1.
klassen skulle utbytas mot 1 fanjunkare, samt slutligen
att vid musikkårer av typ III antalet beställningar skulle ökas med 1
sergeant och 1 vicekorpral.
Kommissionen har ansett, att genom dessa förändringar åtminstone i viss
mån olägenheterna av de nu inom musikkårerna rådande dåliga befordringsförhållandena
skulle minskas, varjämte den ur musikalisk synpunkt kvalitativa
förbättring, som 1928 års sakkunniga ansett nödvändig, främst beträf
-
394
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
fande Svea livgarde och musikkårer av typ III, skulle vinnas. På grund
av kommissionens förslag örn indragning av Västerbottens regemente och
Svea ingenjörkårs förläggning till Umeå har kommissionen ansett, att musikkåren
vid Norrlands dragonregemente borde förstärkas till typ II, under
det att ingenjörkårens musikkår skulle indragas. Enär jämväl ett infanteriregemente
vore förlagt till Skövde, har kommissionen av principiella skäl
även föreslagit indragning av Livregementets husarers musikkår. Trots den
föreslagna indragningen av Södermanlands regemente borde däremot garnisonen
— krigsskolan med övningstrupp — i Strängnäs få behålla musikkår,
som enligt kommissionens mening alltjämt borde vara av typ II. Den
av kommissionen föreslagna indragningen av Värmlands regemente innefattade
naturligen jämväl dess musikkår, vilken dock föreslagits ersatt av
en musikkår vid det föreslagna flygförbandet i Karlstad Efter de sålunda
föreslagna förändringarna skulle den enda kvarvarande musikkåren av typ
IV komma att bliva den vid Skånska trängkåren i Hässleholm.
De av kommissionen föreslagna förändringarna av arméns musikkårer i
förhållande till den nuvarande organisationen skulle medföra en kostnadsminskning
på i runt tal 35 000 kronor.
Kommissionen har även ingått på vissa, musikkårerna berörande särskilda
personalfrågor och härvid bland annat anfört, att de försämrade
befordringsförhållanden, som nu vore rådande inom musikkårerna, bland
annat medfört, att musikeleverna ofta fått vänta flera år, innan de kunnat
erhålla fast anställning såsom musikvolontärer. Enär den kontanta avlöning
musikeleverna uppbure för närvarande icke uppginge till mera än 100 kronor
örn året eller 8 kronor i månaden, syntes det kommissionen uppenbart,
att dessa elever i ekonomiskt hänseende varit illa lottade. Försvarskommissionen
har därför föreslagit, att den kontanta ersättningen till musikelever
skulle höjas till 180 kronor örn året eller 50 öre örn dagen, vilket motsvarade
de värnpliktigas lägre dagavlöning. Den härav betingade kostnadsökningen
skulle för armén i sin helhet belöpa sig till omkring 10 000 kronor.
— I fråga örn musikdirektörerna, vilka för närvarande uppbära lön
i likhet med löjtnant (lönegrad O. 2) har försvarskommissionen — under
framhållande av de tekniska och militära krav, som ställdes på dem, samt att
musikdirektörernas tillfällen till biförtjänster numera blivit genom den maskinella
musikens utveckling i hög grad beskurna — funnit det befogat, att ett
begränsat antal musikdirektörer skulle kunna komma i åtnjutande av kaptens
löneförmåner (lönegrad O. 3). I detta syfte har kommissionen föreslagit,
att musikdirektören vid Svea livgarde, vilken beklädde en befattning, som
åtminstone i viss mån kunde anses intaga en särställning inom armémusiken,
skulle erhålla kaptens löneförmåner med skyldighet att, då så erfordrades,
biträda chefen för armén vid handläggningen av ärenden rörande armémusiken,
samt att Kungl. Majit måtte till lönegrad O. 3 få uppflytta högst
fyra andra av arméns musikdirektörer, vilka erhållit kaptens tjänsteställning.
Kostnaderna för en dylik förbättring av musikdirektörernas avlöningsförmåner
beräknades av kommissionen till omkring 12 000 kronor.
395
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Chefen för generalstaben bar anslutit sig till försvarskommissionens förslag
främst av den anledningen, att han med stöd av erfarenheter från de i
världskriget deltagande länderna tillmätte armémusiken ett stort värde såsom
ett medel att motverka krigets fysiska och psykiska påfrestningar. Han har
vidare framhållit, att vissa musikkårer inginge i krigsorganisationen samt
att personalen i övrigt toges i anspråk i befattningar i truppförbandens
staber. Vid ett bibehållande av Västerbottens regemente i fredsorganisationen
borde musikkåren för de i Umeå förlagda truppförbanden uppföras
på detta regementes stat i stället för på Norrlands dragonregementes stat.
Chefen för södra arméfördelningen har icke haft någon annan erinran mot
kommissionens förslag angående armémusiken, än att musikkåren vid Skånska
trängkåren, som nu är av typ IV och av kommissionen föreslagits bibehållen
vid denna styrka, borde utökas.
Chefen för östra arméfördelningen har ansett, att det med hänsyn till högvaktstjänsten
och de stora krav i musikaliskt hänseende, som garnisonstjänsten
i övrigt ställde på Livregementets till häst musikkår, skulle vara
synnerligen önskvärt, att denna kår förstärktes från typ III till typ II.
Svenska under officers förbundet har i sitt yttrande hemställt,
att — med hänsyn till befordringsförhållandena — i staten för musikkårerna
vid Svea livgarde och Norrbottens regemente måtte uppföras 3
musikfanjunkare- och 7 musiksergeantsbeställningar vid vartdera regementet,
att Skånska trängkårens musikkår av musikaliska skäl måtte utökas från
typ IV till typ III eller, därest denna hemställan icke skulle vinna bifall,
att sådana åtgärder vidtoges, att den i kåren ingående musiksergeanten
kunde vinna befordran till musikfanjunkare, samt
att Göta artilleriregementes musikkår på grund av de särskilda förhållandena
inom förläggningsorten (Göteborg) måtte bliva större än av typ III.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har slutligen ansett, att musikkåren
vid Skånska trängkåren borde ökas. Särskilda åtgärder borde vidtagas för
att befordringsförhållandena inom musikkårerna icke skulle bliva sämre än
för det fast anställda manskapet i övrigt. Musikpersonalen borde erhålla
förbättrad utbildning. Musikfurir borde vid avgång ur aktiv tjänst beredas
möjlighet att ifrågakomma till underofficersbefordran i reserven. I
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att armémusiken i den bli- Departementsvande
organisationen bör bibehållas vid den ungefärliga proportion, i vilken chefen.
den för närvarande ingår i armén. De förändringar beträffande vissa musikkårers
sammansättning, som av försvarskommissionen föreslås, synas mig
också av såväl musikaliska som befordringsliänsyn väl motiverade. Försvarskommissionens
förslag att bibehålla musikkåren i Hässleholm som en kår
av typ IY finner jag mig emellertid icke böra biträda, med hänsyn till de
mycket auktoritativa uttalanden som föreligga angående olämpligheten av
denna musikkårstyp. Då jag å andra sidan icke kan anse det ekonomiskt
motiverat att för denna lilla garnison föreslå en utökning av musikkåren,
anser jag det lämpligast, att musikkåren vid Skånska trängkåren, i likhet
396
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
med vad som redan skett beträffande övriga trängkårer, indrages. Därmed
kommer denna musikkårstyp att helt försvinna ur armén.
Ehuru det icke lärer kunna förnekas, att vad av chefen för östra arméfördelningen
och underofficersförbundet anförts till förmån för ett förstärkande
av Livregementets till häst, respektive Göta artilleriregementes musikkårer,
ur vissa synpunkter äger berättigande, finner jag mig dock med hänsyn
tili de ekonomiska konsekvenserna icke kunna tillstyrka de ifrågasatta förändringarna.
På grund av vad sålunda anförts och under iakttagande av de principer,
som av försvarskommissionen följts i fråga örn musikkårernas fördelning
inom armén, föreslår jag sålunda, att armémusikens omfattning samt de olika
musikkårernas sammansättning bestämmes enligt följande tablå.
& e |
GG |
M a |
ask |
a p |
U1 O B |
||||||
Truppförband |
p? Oj *3 CD PT ©: Cb •-1 |
ö> o B pr B CO |
ergeanter |
Furirer |
Korpraler |
Vicekorpraler |
Volontärer |
Elever |
Summa manskap |
B p CD 3 00 o B P |
Typ |
Svea livgarde ....................... |
1 |
2 |
8 |
4 |
4 |
4 |
10 |
7 |
29 |
40 |
I |
Norrbottens regemente............... |
1 |
2 |
8 |
4 |
4 |
4 |
10 |
7 |
29 |
40 |
I |
Livregementets grenadj arer ....... |
1 |
2 |
4 |
4 |
2 |
2 |
6 |
5 |
19 |
26 |
II |
Livgrenadjärregementet, Skånska |
14 |
28 |
56 |
56 |
28 |
28 |
84 |
70 |
266 |
364 |
II |
Livregementet till häst............... |
1 |
i |
3 |
3 |
1 |
2 |
3 |
4 |
13 |
18 |
III |
Skånska kavalleriregementet, Svea |
6 |
6 |
18 |
18 |
6 |
12 |
18 |
24 |
78 |
108 |
III |
Summa |
24 |
41 |
97 |
89 |
45 |
52 |
131 |
117 |
434 |
596 |
De av arméns förläggningsorter, som helt komma att sakna militär musikkår,
bliva sålunda Hässleholm och Ystad.
Yad försvarskommissionen anfört beträffande särskilda personalfrågor vid
armémusiken förefaller mig välgrundat, och finner jag mig böra föreslå,
att den kontanta ersättningen för musikelever höjes till 180 kronor om
året eller 50 öre örn dagen;
att musikdirektören vid Svea livgarde erhåller kaptens löneförmåner med
skyldighet att, då så erfordras, biträda chefen för armén vid handläggningen
av ärenden rörande armémusiken, samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 397
att Kungl. Maj:t bemyndigas att till lönegrad O. 3 uppflytta högst fyra
andra av arméns musikdirektörer, vilka erhållit kaptens tjänsteställning.
Ett av musikaliska akademiens läi-o verks styrelse i särskild skrivelse den
20 februari 1936 framlagt förslag rörande tillsättande av en nämnd, bestående
av exempelvis, förutom musikdirektören vid Svea livgarde, två av
musikaliska akademien utsedda ledamöter med särskild fackkunskap på
militärmusikens område, vilken nämnd skulle hava till uppgift, bland annat,
att efter granskning av inkomna ansökningar avgiva förslag till besättande
av ledigblivna musikdirektörsbefattningar inom armén och marinen, finner
jag väl värt att taga under allvarligt övervägande. Då en sådan åtgärd
knappast torde behöva medföra något särskilt anslagsbehov, anser jag mig
i detta sammanhang allenast böra omnämna framställningen i fråga.
Kostnaderna för den av mig föreslagna musikorganisationen — häri inbegripet
kostnaderna för musikmanskapets och musikelevernas naturaunderhåll
— hava beräknats till ungefär 1 225 000 kronor.
I. Civilmilitära samt civila kårer och stater.
Fältläkarkåren.
Fältläkarkåren utgöres enligt gällande organisation av på aktiv stat anställd
personal samt av personal å reservstat och i kårens reserv.
Den på aktiv stat anställda personalen utgöres av:
1 generalfältläkare, 43 bataljonsläkare, därav 2 förordnade,
1 Överfältläkare, samt
4 fältläkare, 25 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
35 regementsläkare,
Denna personal är fördelad till tjänstgöring sålunda:
.....— |
Bataljons- |
|||||
General- fältläkare |
Över- fältläkare |
Fält- läkare |
Rege- ments- läkare |
Bataljons- läkare |
läkaro vid fåltläkar- |
|
kåren |
||||||
Sjukvårdsstyrelsen........................ |
i |
i |
i |
|||
4 arméfördelningsstaber............... |
— |
— |
4 |
— |
— |
|
19 infanteriregementen................. |
— |
— |
— |
19 |
20 |
— |
4 kavalleriregementen.................. |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
5 artilleriregementen .................. |
— |
— |
— |
5 |
5 |
— |
3 ingenjörkårer........................... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
4 trängkårer .............................. |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
Kommendantskapet i Tiodoll ......... |
— |
— |
— |
2 |
2 |
— |
Militärbefälet på Gotland ............ |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
Garnisonssjukhuset i Stockholm ... |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
Garnisonssjukhuset å Karlsborg ... |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
Krigsskolan ................................. |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
Vid fältläkarkåren........................ |
— |
— |
— |
— |
— |
25 1 |
Summa |
i |
i |
4 |
35 |
41 |
25 |
1 75 dtigars ärlig tjänstgöring.
398
Kungl. Majus proposition nr 225.
Härtill komma vid kommendantskapet i Boden 2 förordnade bataljonsläkare
med avlöningsförmåner motsvarande ordinarie bataljonsläkares vid
kommendantskapet.
Den genomgående principen beträffande truppförbandens förseende med
läkare är alltså, att en regementsläkare och en bataljonsläkare, samtidigt
tjänstgörande, finnas vid varje truppförband av infanteriet, artilleriet och
trängen. Kronobergs regemente har dock två bataljonsläkare, av vilka en
avses för regementets detachement i Karlskrona med samtidig tjänstgöringsskyldighet
vid Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani i samma stad. Vid
varje kavalleriregemente och ingenjörkår finnes en bataljonsläkare.
Göta livgarde, vilket regemente enligt 1925 års beslut skulle indragas, men
som enligt senare riksdagsbeslut bibehölls och uppdelades med en del i
Stockholm och återstoden i Vaxholm, fick sin sjukvård tillgodosedd vid resp.
Svea livgarde och Vaxholms kustartilleriregemente. Det senare truppförbandets
läkare har för ifrågavarande arbete uppburit särskilt arvode.
Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren utgöra en reserv för truppförbandens
ordinarie läkare. I motsats till dessa hava de icke någon ständig tjänstgöring
utan äro avsedda att tjänstgöra under regementsövningar vid flertalet
truppförband, vid särskilda utbildningskurser och skolor m. m.
Fältläkarkåren omfattar jämväl en reservstat, bestående av 1 fältläkare
och 2 regementsläkare. Av dessa är för närvarande allenast en fältläkarbeställning
besatt.
Fältläkarkårens reserv omfattar enligt förordningen den 23 september
1927 angående befäl och civilmilitär personal i arméns reserver pensionsavgången,
förtidsavgången och i reserven utnämnd personal.
Försvarskommissionen har framhållit, att det i fredstid förefintliga behovet
av militärläkare principiellt vore beroende av den tänkta krigsorganisationen.
Av naturliga skäl vore det å andra sidan angeläget tillse, att organisationen i
fred ej gåves en större omfattning än som betingades av de krav, fredstjänsten
ställde på tillgången av militärläkare. Enligt inom kommissionen
verkställda beräkningar uppginge det i krigstid erforderliga antalet
läkare av skilda kategorier till 37 aktiva samt 24 pensionerade fält- och regementsläkare,
25 aktiva och 244 övriga bataljonsläkare samt 733 värnpliktiga
läkare eller sålunda till sammanlagt 1 063 läkare. Vid bedömandet av det i
fredstid förefintliga behovet av militärläkare hade försvarskommissionen
kommit till den uppfattningen, att den nuvarande fältläkarkåren syntes kunna
avsevärt reduceras utan eftersättande av kraven på sjukvårdstjänstens behöriga
tillgodoseende. Kommissionen hade härvid icke förbisett, att en viss
disproportion mellan krigs- och fredsbehoven av militärläkare komme att
uppstå. Enligt kommissionens mening syntes densamma emellertid kunna
utan större olägenhet avhjälpas genom ett ökat utnyttjande av de värnpliktiga
läkarna, för vilka kommissionen föresloge en avsevärt förbättrad utbildning.
En beräkning av fredsbehovet av militärläkare gåve enligt
försvarskommissionens uppfattning vid handen, att sjukvården vid flertalet
av de truppförband, vilka vore avsedda att ingå i den föreslagna försvars
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 399
organisationen, under övervägande del av året syntes kunna ombesörjas av
allenast en ordinarie läkare.
Yad infanteriet beträffade, komme under vinterhalvåret — d. v. s.
från repetitionsövningarnas avslutande intill soldatskolans början — allenast
den fast anställda personalen samt ett mindre antal värnpliktiga att vara i
tjänstgöring vid flertalet regementen. Det förefölle kommissionen uppenbart,
att sjukvården under ifrågavarande tidsperiod kunde tillgodoses med allenast
en militärläkare per regemente. Huruvida denne bleve i stånd att ensam bestrida
sjukvården vid truppförbandet under tiden för soldatskolan, kunde däremot
synas tvivelaktigt. Emellertid syntes större delen av det vederbörande
truppförbandsläkare åvilande krigsförberedelsearbetet kunna övertagas av fördelningsläkaren,
varjämte vården av den civila personalen vid truppförbandet
lämpligen borde övertagas av civil läkare. För lättande av den tillfälliga
ökning av truppförbandsläkarnas arbetsbörda som sammanhängde med de
värnpliktigas inryckning till soldatskolan syntes vidare extra läkare i erforderlig
utsträckning kunna anlitas. Enligt försvarskommissionens mening vore
fördenskull jämväl under tiden för soldatskolan e n fast anställd läkare tillräcklig
för sjukvårdstjänstens handhavande vid infanteriregemente. Under
tiden för regementsövningarna syntes åter med hänsyn till de krav tjänsten
härunder komme att ställa på truppförbandsläkaren förutom denne ytterligare
minst en militärläkare ävensom, i mån av behov, en eller flera värnpliktiga
läkare böra beordras till tjänstgöring vid truppförbandet. Under de av försvarskommissionen
föreslagna vintersoldatskolorna vid de norrländska infanteriregementena
syntes med hänsyn till i Norrland rådande klimatiska förhållanden
ävensom till övningarnas karaktär en förstärkning av läkarkrafterna
med en läkare jämväl böra äga rum. Vid infanteriregementena
skulle alltså erfordras under vinterhalvåret en, under soldatskolan likaledes
en samt under repetitionsövningarna och vintersoldatskolorna i Norrland två
utbildade militärläkare. Den ordinarie truppförbandsläkaren borde med
hänsyn till honom åvilande arbetsbörda och ansvar upptagas såsom regementsläkare.
För biträde åt honom under repetitionsövningarna och vintersoldatskolorna
avsåges bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller i kårens reserv samt
värnpliktiga läkare i erforderlig utsträckning bliva inbeordrade till tjänstgöring.
Enligt angivna beräkningsgrunder skulle läkarbehovet vid stridsvagnsregementet,
kavalleriregementena, ingenjörkårerna
(utom Bodens ingenjörkår) och signalregementet utgöra en
bataljonsläkare samt vid artilleriregementena en regementsläkare.
Vid artilleriregementena förutsattes en förstärkning av läkarkrafterna med en
militärläkare och värnpliktiga läkare i erforderligt antal under repetitionsövningarna
skola äga rum.
Vid trängkårerna, dit utbildningen av sjukvårdstrupperna vore förlagd,
syntes främst med hänsyn till den undervisningsskyldighet, som ålåge
militärläkarna vid dessa truppförband, en regementsläkare och en bataljonsläkare
per trängkår böra avses för sjukvårdens handhavande.
400
Kungl. Majda proposition nr 225.
I betraktande av de ökade krav på krigsberedskap, som måste ställas på
Gotlands trupper, ävensom därmed sammanhängande förberedelser i
fred på det militärmedicinska området borde vid militärbefälet på Gotland
upptagas en regementsläkare, tillika stabsläkare, samt en bataljonsläkare.
\ad anginge kommendantskapet i Boden syntes kommissionen
för den egentliga truppsjukvården inom fästningen sammanlagt fyra läkarbeställningar
vara tillfyllest. För närvarande vore de båda regementsläkarbeställningarna
avsedda för överläkarna å medicinska och kirurgiska avdelningarna
vid garnisonssjukhuset. Då det ur sjukvårdssynpunkt vore önskvärt
att frigöra ifrågavarande läkare från truppsjukvården och en sådan anordning
skulle vara ägnad att underlätta rekryteringen av befattningarna, borde överläkartjänsterna
å nämnda avdelningar uppföras såsom sjukhusläkartjänster
utan att såsom sådana behöva vara knutna till fältläkarkåren. Befattningarna
borde i avlöningshänseende likställas med bataljonsläkarbeställningar, varvid
särskilt arvode från landstinget förutsattes komma att utgå såsom ersättning
för vård av civila patienter å garnisonssjukhuset. — De övriga läkarbeställningarna
vid kommendantskapet borde utgöras av 2 regementsläkare (därav
en tillika fästningsläkare) och 2 bataljonsläkare. De båda regementsläkarna
borde förutom truppsjukvård ombesörja avdelningsläkartjänst vid garnisonssjukhusets
röntgen- resp. ögonavdelningar och de båda bataljonsläkarna biträda
å sjukhusets medicinska resp. kirurgiska avdelningar.
För krigsskolan borde bland annat med hänsyn till att där anställda
läkare jämväl hade undervisningsskyldighet vid officers- och reservofficerskurserna
beräknas en regementsläkartjänst och en bataljonsläkartjänst.
Vid garnisonssjukhuset i Stockholm, vilket vore avsett att
sammanföras med det blivande rikssjukhuset, syntes någon annan ändring i
förhållande till gällande organisation icke böra vidtagas än att de båda regementsläkarbeställningarna,
motsvarande överläkartjänsterna å resp. medicinska
och kirurgiska avdelningarna, borde upptagas såsom sjukhusläkartjänster.
För garnisonssjukhuset å Karlsborg avsåges den vid luftvärnsartilleriregementet
därstädes placerade regementsläkaren såsom chefsläkare.
Härtill borde komma ytterligare en läkartjänst, vilken lämpligen borde
upptagas såsom bataljonsläkarbeställning.
Försvarskommissionen har vidare anfört, att en följd av den föreslagna
minskningen av antalet läkare vid truppförbanden vore, att för undersökning
av de värnpliktiga vid första inryckningen extra läkare måste anlitas i
större utsträckning än för närvarande. För dylika undersökningar syntes å förläggningsorten
boende civila läkare eller icke tjänstgöringsskyldiga militärläkare
kunna anlitas. Ett ytterligare behov av extra läkare komme att uppstå
dels vid förfall för ordinarie truppförbandsläkaren — såsom under lommenderingar,
semester och sjukdom — dels ock vid uppkommande vakanser. Jämväl
under inskrivningsförrättningarna förelåge behov av extra läkare. Verkställda
beräkningar gåve vid handen, att det årliga behovet, uttryckt i tjänstgöringsmånader,
av extra läkare dels vid förfall för ordinarie truppförbands
-
401
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
läkare m. m., dels ock under inskrivningsförrättningar kunde uppskattas till
sammanlagt (90 + 70=) 160 månader. Då det såväl av kostnadsskäl som ur
rekryteringssynpunkt syntes mindre ändamålsenligt att för tillgodoseende av
nämnda behov avse allenast bataljonsläkare vid fältläkarkåren och i kårens
reserv, föresloge försvarskommissionen inrättandet av en reservstat, omfattande
10 militärläkare med en tjänstgöringsskyldighet av i medeltal 50
tjänstgöringsdagar örn året. För fyllande av det härutöver erforderliga behovet
av extra läkare syntes böra avses 50 bataljonsläkare vid fältläkarkåren
med 75 dagars årlig tjänstgöring samt 60 bataljonsläkare i kårens reserv med
en tjänstgöringsskyldighet örn 35 dagar vart tredje år.
Med hänsyn till att de extra läkarna kunde förväntas sakna erforderlig
vana vid trupp tjänstgöring förutsatte kommissionen, att å fördelningsläkarna
borde ankomma att i erforderlig grad övervaka sjukvården vid truppförbanden
under de tider, då densamma icke kunde bestridas av de ordinarie
läkarna.
Enligt kommissionens förslag skulle fältläkarkårens aktiva personal utgöras
av:
1 generalfältläkare, 32 regementsläkare,
1 Överfältläkare, 18 bataljonsläkare och
4 fältläkare, 50 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Härtill skulle komma 2 sjukhusläkare vid vartdera av garnisonssjukhusen
i Stockholm och Boden.
I samband med behandlingen av frågan om fältläkarkårens organisation
har kommissionen tagit under omprövning ett inför densamma framlagt förslag
att organisera sagda kår såsom en militär kår i likhet med vad
fallet vore med motsvarande personalorganisation inom flertalet utländska
arméer. Frågan sammanhängde emellertid enligt kommissionens mening nära
med spörsmålet örn militärläkarnas utbildningsförhållanden i militärt hänseende.
Innan närmare erfarenhet vunnits rörande den av försvarskommissionen
föreslagna utbildningen av militärläkare syntes förutsättningar saknas
för ett slutgiltigt ståndpunktstagande i nämnda fråga. Kommissionen förutsatte
emellertid, att sedan dylik erfarenhet vunnits ifrågavarande spörsmål
gjordes till föremål för utredning av vedel börande myndigheter.
Det av försvarskommissionen framlagda förslaget till omorganisation av
fältläkarkåren har varit föremål för åtskilliga erinringar från de militära
myndigheternas sida. Jämväl medicinalstyrelsen har ställt sig avvisande mot
detsamma.
Medicinalstyrelsen har till en början uttalat, att, även örn en ökning av
militärläkarnas nuvarande arbetsbörda vore möjlig, en så långt gående reduktion
av läkarkrafterna som kommissionen förutsatt icke syntes genomförbar
utan allvarliga vådor för den militära sjukvårdens handhavande. Kommissionens
förslag att ålägga fördelningsläkarna övervakandet av sjukvården vid
de olika truppförbanden under de tider, då densamma icke upprätthölles av
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 30 26
402
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
den ordinarie truppförbandsläkaren, kunde medicinalstyrelsen av flera skäl ej
biträda. Frånsett det betänkliga däri, att truppsjukvården med den av kommissionen
föreslagna organisationen under vissa tider av året skulle komma
att anförtros åt därtill mindre kompetenta extra läkare, syntes det enligt
styrelsens förmenande icke görligt att ålägga fördelningsläkarna en dylik
övervakande verksamhet, särskilt i betraktande av att deras arbetsbörda skulle
komma att ökas genom övertagande av bestyret med det krigsförberedelsearbete,
som för närvarande åvilade truppförbandsläkarna. — Den av kommissionen
verkställda beräkningen av läkarbehovet vid kommendantskapet i
Boden vore enligt medicinalstyrelsens mening ej hållbar dels på grund aide
i tjänstgöringshänseende säregna förhållanden, vilka vore rådande därstädes,
och dels med hänsyn därtill att truppförbandsläkarna avsåges jämväl
för tjänstgöring vid garnisonssjukhuset. För den egentliga truppsjukvården
i Boden syntes böra beräknas minst sex militärläkare. Till kommissionens
förslag, att överläkarna vid garnisonssjukhusets kirurgiska och medicinska
avdelningar borde befrias från trupptjänst och uppföras såsom sjukhusläkare,
anslöte sig styrelsen däremot helt. — Yad anginge kommissionens förslag, att
den vid luftvärnsregementet i Karlsborg anställde regementsläkaren tillika
skulle bestrida chefsläkartjänsten vid garnisonssjukhuset därstädes, ville styrelsen
starkt ifrågasätta lämpligheten av en sådan anordning. Då regementsläkarbefattningen
syntes komma att kräva full daglig tjänstgöring och sjukhustjänsten
ställde stora anspråk på vederbörande läkare samt de båda tjänsterna
dessutom krävde olika utbildning, syntes befattningarna ifråga icke böra förenas.
-— I fråga örn behovet av extra läkare funne medicinalstyrelsen det
synnerligen vanskligt att förutsätta, att civila läkare skulle kunna i erforderlig
utsträckning disponeras för biträde med undersökning av värnpliktiga vid inryckning
till första tjänstgöring. Dessutom finge det anses betänkligt att lägga
denna undersökning i händerna på läkare, som saknade erfarenhet och vana
i militärsjukvård och som icke ägde nödig kännedom örn de krav, trupptjänsten
ställde på soldatens kropps- och hälsotillstånd. Kommissionen syntes
slutligen hava förfarit alltför schematiskt vid beräknande av det vid förfall
för ordinarie läkare erforderliga antalet extra läkare.
Arméförvaltningen har huvudsakligen uppehållit sig vid försvarskommissionens
beräkningar av behovet av extra läkare inom den föreslagna organisationen
och därvid anfört bland annat följande. Enligt kommissionens förslag
skulle extra läkare erfordras under en till 160 tjänstgöringsmånader eller
4 800 tjänstgöringsdagar per år beräknad tid. Enligt inom arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse verkställda beräkningar kunde emellertid behovet av extra
läkare uppskattas till omkring 6 300 tjänstgöringsdagar årligen eller sålunda
vida mer än kommissionen för sin del förutsatt. Ett genomförande av kommissionens
förslag skulle fördenskull kräva en betydande ökning av de extra
läkarkrafterna, en ökning som av sjukvårdsstyrelsen beräknats till 20 bataljonsläkare
vid fältläkarkåren utöver av kommissionen föreslagna 50 beställningar.
Emellertid syntes möjligheten att rekrytera ett så stort antal sådana läkare
som redan kommissionens förslag innebure vara mycket små och än större
403
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
bleve givetvis svårigheterna, därest kåren skulle utökas på sätt sjukvårdsstyrelsen
funnit nödvändigt. Ej heller syntes ett utsträckande av nämnda
läkares årliga tjänstgöring lämpligen kunna äga ruin, enär deras civila arbete
i regel lade hinder i vägen därför. Någon ökning av antalet läkare å reservstat
eller i reserven syntes ej heller vara möjlig att åstadkomma. — Med
hänsyn till de olägenheter, som sålunda skulle bliva förenade med ett genomförande
av försvarskommissionens förslag, hade sjukvårdsstyrelsen — under
förutsättning att den hittillsvarande läkarorganisationen av ekonomiska skäl
icke ansåges kunna bibehållas, något som av många orsaker vore det mest
ändamålsenliga — ifrågasatt tillskapande av en ny kategori militärläkare
med begränsad tjänstgöringsskyldighet, benämnda »biträdande bataljonsläkare»,
vilka skulle placeras vid infanteri- och artilleri truppförband och av
vederbörande truppförbandschef tagas i anspråk för tjänstgöring under förslagsvis
högst 200 dagar örn året. Den föreslagna anordningen hade dock
icke ansetts böra tillämpas vid de infanteriregementen, till vilka under en
eller annan form större militära sjukhus vore anslutna. På grund av den omfattande
sjukhustjänst, som ålades vid nämnda regementen anställda militärläkare,
bland annat till följd av sjukhusens upplåtande för vård även av civila
patienter, hade sjukvårdsstyrelsen ansett, att vid dessa truppförband borde
finnas anställda två ordinarie läkare med full tjänstgöringsskyldighet. Ifrågavarande
truppförband vore Livgrenadjärregementet, Skaraborgs regemente,
Jönköpings-Kalmar regemente och Västernorrlands regemente. Till Skaraborgs
regemente vore visserligen icke anslutet något dylikt sjukhus, men vid
regementet anställda läkare borde liksom nu avses för tjänstgöring även vid
det till Göta trängkår förlagda militärsjukhuset i Skövde. Detta föranleddes
närmast därav, att trängkårens båda läkare på grund av dem åvilande omfattande
undervisningsskyldighet icke kunde till nackdel för kårens egen
hälso- och sjukvård under alla förhållanden tagas i anspråk för sjukhustjänst.
— På grund av vad sjukvårdsstyrelsen sålunda anfört ansåge arméförvaltningen
sig böra tillstyrka anställandet av biträdande bataljonsläkare
vid flertalet infanteri- och artilleritruppförband i enlighet med sjukvårdsstyrelsens
förslag. Dessa läkare borde anställas mot arvode, förslagsvis 3 600
kronor örn året jämte tre ålderstillägg ä 300 kronor att utgå efter 3, 6 och 9
års anställning. För tid, varunder vederbörande toges i anspråk för tjänstgöring,
syntes böra utgå dagarvode i likhet med vad som tillkomme bataljonsläkare
vid fältläkarkåren eller alltså med 6 kronor vid tjänstgöring å egen
bostadsort och med 12 kronor vid tjänstgöring utom bostadsorten. — Skulle
med den sålunda föreslagna anställningsformen pensionsrätt anses icke kunna
beredas vederbörande, syntes likväl ingen annan utväg stå till buds än att
beställningarna inordnades i avlöningsreglementet. Arméförvaltningen ansåge
emellertid för sin del, att då pensionsrätt tillkomme beställningshavare å
reservstat och i reserven, ehuru deras tjänstgöring vore avsevärt mycket mera
begränsad än biträdande bataljonsläkares enligt föreliggande förslag, hinder
icke borde möta mot att pensionsrätt bereddes de senare. Biträdande bataljonsläkare
syntes böra i pensionshänseende jämställas med beställnings
-
404
Kungl. itaj:ts proposition nr 225.
havare i lönegraden C. 7. I fråga om det för hel pensions åtnjutande erforderliga
antalet tjänstår samt beträffande pensionsålder borde tillämpas, vad
i sådant avseende vore gällande för ordinarie bataljonsläkare vid truppförband.
Beträffande läkarbehovet vid Bodens trupper och vid garnisonssjukhuset
i Boden hade sjukvårdsstyrelsen i syfte att tillförsäkra sjukhuset kompetenta
specialutbildade läkare förordat anställande av ytterligare en regementsläkare
vid kommendantskapet i Boden. Vidare hade sjukvårdsstyrelsen föreslagit,
att de båda överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm fortfarande
skulle äga åtnjuta regementsläkares avlöningsförmåner. Härtill har arméförvaltningen
anslutit sig.
Vad kommissionens förslag i övrigt innehölle angående antalet militärläkare
och deras placering m. m. föranledde icke någon erinran från arméförvaltningens
sida.
Generalfältläkaren har framhållit, att kommissionens beräkningar av läkarbehovet
i en blivande härorganisation måste ses i samband med de avsedda
kaderökningarna samt utbildningens förläggande till vinter- och vårmånaderna.
Dessa förhållanden komme givetvis att ställa vidgade anspråk
på hälso- och sjukvårdens handhavare. Vid ett övervägande av möjligheterna
att till förmån för rent stridande truppuppgifter nedbringa kostnaderna
för läkarvården finge detta icke ske i sådan utsträckning, att det allmännas
fordringar på en god hälso- och sjukvård eftersattes, ej heller så att
krigsorganisationen äventyrades. En granskning av kommissionens förslag
ur nämnda synpunkter hade givit vid handen, att detsamma icke kunde godtagas.
Enligt generalfältläkarens mening vore det av skilda orsaker mest
ändamålsenligt att bibehålla den hittillsvarande läkarorganisationen. Möjlighet
att i viss begränsad omfattning tillmötesgå kommissionens önskemål
för efil Tines dock, i det att en undersökning visat, att batalj onsläkartjänsterna
vid Svea, Wendes och Norrlands artilleriregementen syntes kunna indragas
under förutsättning, att bataljonsläkarna vid de övriga truppförbanden å
nämnda garnisonsorter bibeholles vid sin nuvarande tjänstgöringsskyldighet
samt att behovet av extra läkare bleve behörigen tillgodosett. I fråga örn
läkarorganisationen i Boden har generalfältläkaren anfört, att med tillämpning
av de utav försvarskommissionen föreslagna grunderna för beräknande
av läkarbehovet vid de olika truppförbanden skulle för Bodens garnison erfordras,
i stället för av kommissionen föreslagna fyra läkarbeställningar, fem
dylika beställningar, nämligen för Norrbottens regemente 1 regementsläkare
och 1 bataljonsläkare, för Bodens artilleriregemente 1 läkare, för Bodens
ingenjörkår 1 bataljonsläkare samt för Norrbottens artillerikår och de smärre
truppförband, vilka jämväl enligt kommissionens förslag skulle vara förlagda
till Boden, 1 bataljonsläkare. Mot kommissionens förslag att frigöra överläkarna
å invärtes-medicinska och kirurgiska avdelningarna vid garnisonssjukhuset
i Boden från trupptjänst vore i och för sig intet att erinra under
förutsättning, att befattningarna ifråga alltjämt bibehölles såsom regementsläkarbeställningar.
För ombesörjande av truppsjukvården ävensom för sjuk
-
405
Kungl. Majus proposition nr 225.
hustjänstgöring syntes dock härutöver 1 regements!äkartjänst böra inrättas.
Härigenom bleve det även möjligt att avse ytterligare en av batalj onsläkarna
vid kommendantskapet för tjänstgöring vid Norrbottens regemente med samtidig
tjänstgöringsskyldighet såsom epidemiläkare och patolog vid garnisonssjukhuset.
För kommendantskapet och garnisonssjukhuset i Boden skulle
sålunda erfordras tillhopa 3 regementsläkare och 4 bataljonsläkare.
Beträffande frågan örn läkarvården vid garnisonssjukhuset i Stockholm
finge generalfältläkaren under hänvisning till ett av direktionen för Karolinska
sjukhuset i ämnet avgivet yttrande på det bestämdaste avstyrka den av försvarskommissionen
ifrågasatta anordningen att utbyta de nuvarande regementsläkarbeställningarna
vid garnisonssjukhuset mot s. k. sjukhusläkartjänster
med avlöningsförmåner motsvarande bataljonsläkares, enär en dylik
åtgärd vore stridande mot grunderna för det av statsmakterna år 1930 fattade
beslutet örn garnisonssjukhusets sammanslagning med det blivande rikssjukhuset.
Chefen för generalstaben har i föreliggande fråga anfört följande:
Till grund för förslaget örn fältläkarkårens fredsorganisation och dess
personalstater har försvarskommissionen lagt en ingående undersökning
rörande krigs- och fredsbehovet av läkare. Därvid framlagda uppgifter angående
de krigsorganisatoriska kraven äro välgrundade. Ävenledes synes fredsbehovet
av läkare hava tillgodosetts på ändamålsenligt sätt. Visserligen kan
storleken av den vid truppförbanden under olika perioder befintliga personalstyrkan
undergå variationer, men så stora förändringar, att de kunna nämnvärt
inverka på läkarbehovet, uppkomma icke. Med hänsyn härtill kan den
av kommissionen förordade minskningen av läkarna på aktiv stat godtagas,
även örn det varit önskvärt att — åtminstone vissa tider av året — vid varje
infanteri- och artilleriregemente även i fortsättningen förfoga över två sådana
läkare.
I samband med frågan örn fältläkarkåren har kommissionen tagit under
omprövning ett förslag angående dess omorganisation till en militär kår. Jag
ansluter mig till kommissionens uppfattning, att förutsättningar för närvarande
saknas att upptaga detta förslag till slutgiltigt avgörande.
Chefen för södra arméfördelningen har uttalat sin anslutning till innehållet
i ett av vederbörande fördelningsläkare avgivet yttrande, vari denne framställt
åtskilliga erinringar mot den av kommissionen föreslagna omorganisationen
av fältläkarkåren. Enligt fördelningsläkarens uppfattning syntes sålunda
en minskning av antalet ordinarie militärläkare på sätt kommissionen
ifrågasatt, särskilt i betraktande av den avsedda utökningen av den fast anställda
personalen samt värnpliktskontingenterna, vara ägnad att medföra allvarliga
olägenheter. Detsamma gällde förslaget att anförtro en avsevärd del
av sjukvården åt extra läkare, vilka icke alltid besutte tillräcklig erfarenhet
eller vana vid trupptjänstgöring. Att å fördelningsläkarna överflytta huvuddelen
av det truppförbandsläkarna för närvarande åvilande krigsförberedelsearbetet
ävensom övervakandet av de extra läkarnas arbete syntes vidare icke
möjligt. Därjämte innebure det föreslagna överförandet av den civila personalens
sjukvård från truppförbandsläkaren till civil läkare en bestämd
nackdel. Slutligen vore ett genomförande av kommissionens förslag ägnat att
406
Kungl. Majus proposition nr 225.
försvåra rekryteringen av de ordinarie läkarbeställningarna. Ej heller ur
besparingssynpunkt kunde kommissionens förslag förordas. Den av kommissionen
framlagda staten för fältläkarkåren slutade å ett belopp av 689 058
kronor. Häri hade inräknats löner, arvoden och resekostnader för allenast
35 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, under det att dessa läkares antal av kommissionen
föreslagits till 50. En omräkning gåve vid handen, att staten vid
ett upptagande av dylika kostnader för 50 bataljonsläkare vid fältläkarkåren
komme att belöpa sig till minst 705 000 kronor. Lades därtill kostnaderna
för den civila personalens sjukvård, för undersökningar av de värnjDliktiga
efter inryckningen samt för fördelningsläkarnas resor i och för övervakning
av de extra läkarna, mobiliseringsarbete m. m., syntes de besparingar, som
komme att uppstå genom bataljonsläkartjänsternas vid truppförbanden indragning,
bliva mindre betydande. Vid ett bibehållande av sistberörda beställningar
komme staten för fältläkarkåren, därest antalet truppförband bestämdes
till det av kommissionen föreslagna, att uppgå till 779 000 kronor.
Åtskilliga skäl talade sålunda för ett bibehållande av fältläkarkårens nuvarande
organisation. I varje fall syntes inga större förändringar i kårens
sammansättning böra vidtagas, förrän någon tids erfarenhet av den nya arméorganisationen
vunnits.
Chefen för norra arméfördelningen har förklarat sig instämma i ett av vederbörande
fördelningsläkare avgivet yttrande, vari framhållits huvudsakligen
följande:
Den av försvarskommissionen ifrågasatta minskningen av antalet ordinarie
truppförbandsläkare syntes bliva till allvarligt men för den militära sjukvården.
En ökning av truppförbandsläkarnas arbetsbörda beskure deras möjligheter
till utövande av enskild praktik, vilket i sin tur komme att inverka
menligt å rekryteringen. — Vad anginge behovet av extra läkare syntes kommissionens
beräkningar härutinnan alltför knappt tilltagna, Vid infanteriregementena
syntes sålunda behov av extra läkare i allmänhet komma att
föreligga under 53A månader samt vid artilleriregementena under 5‘A månader
per år. Då lönen för en ordinarie bataljonsläkare i stort sett motsvarade
kostnaderna för två bataljonsläkares vid fältläkarkåren tjänstgöring under
tillhopa 5 månader, framginge härav, att kommissionens förslag att ersätta
bataljonsläkarna med extra läkare i och för sig vore ekonomiskt ofördelaktigt.
- Det kunde av kostnadsskäl ifrågasättas, huruvida icke någon minskning av
de föreslagna extra läkarnas antal kunde ske genom inrymmande i organisationen
av ett lämpligt antal arvodesläkarbefattningar för inskrivningsförrättningarna.
Av anförda skäl syntes vid infanteri- och artilleriregementena samt arméartilleriregementet
böra förutom regementsläkare finnas en bataljonsläkare.
Såsom en följd härav minskades å andra sidan behovet av extra läkare.
Militärbefälhavaren för övre Norrland och kommendanten i Bodens fästning
hava utlåtit sig över försvarskommissionens förslag i vad angår 1 ä k a rfrågan
i Boden.
Militärbefälhavaren har anfört följande: Kommissionens för -
407
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
slag att befria överläkarna vid garnisonssjukhusets i Boden medicinska och
kirurgiska avdelningar från truppsjukvården funne stöd i oeftergivliga militära
krav, varför detsamma förordades. För truppsjukvården krävdes emellertid
ett större mått av läkarkrafter än kommissionen föreslagit, nämligen 1
fältläkare, tillika fästningsläkare, vid militärbefälhavar- och kommendantsstaberna,
1 regements- och 1 bataljonsläkare vid Norrbottens regemente, 1
bataljonsläkare vid Bodens artilleriregemente, 1 bataljonsläkare vid Bodens
ingenjörkår samt 1 bataljonsläkare vid Norrbottens artillerikår och övriga till
Boden förlagda mindre förband. Fältläkaren borde i sin egenskap av fästningsläkare
tagas i anspråk jämväl för den direkta truppsjukvården, i första
hand vid Bodens artilleriregemente men i fall av behov även vid övriga truppförband.
-— Kommissionens förslag att kombinera de båda regementsläkartjänsterna
med föreståndarskap vid resp. röntgen- och ögonavdelningarna å
garnisonssjukhuset syntes icke välbetänkt med hänsyn till de svårigheter i
avseende å tjänsternas tillsättande, som en dylik anordning med säkerhet
skulle medföra. Vid befattningarnas tillsättande borde vederbörliga meriter
såsom militärläkare i första hand vara utslagsgivande.
Kommendanten i Bodens fästning har i likhet med militärbefälhavaren
för övre Norrland funnit minimibehovet av truppförbandsläkare i
Boden utgöra sex, nämligen 1 fältläkare, tillika fästningsläkare, vid militärbefälhavar-
och kommendantsstaberna, 1 regements- och 1 bataljonsläkare vid
Norrbottens regemente, 1 regements- eller bataljonsläkare vid Bodens artilleriregemente,
1 bataljonsläkare vid Bodens ingenjörkår samt 1 bataljonsläkare
vid Norrbottens artillerikår och övriga till Boden förlagda mindre förband.
— Då garnisonssjukhuset i Boden — oavsett samarbetet med Norrbottens
läns landsting — i första hand vore att anse som en militär anstalt,
syntes kommissionens förslag om inrättande av två sjukhusläkartjänster för
överläkarbefattningarna vid de medicinska och kirurgiska avdelningarna icke
vara lämpligt, utan borde innehavarna av sistnämnda befattningar utnämnas
till bataljonsläkare över stat i fältläkarkåren samt, med hänsyn till omfattningen
av den civila sjukvården inom landstingsområdet, åtnjuta avlöning
från landstinget.
Slutligen har svenska militärlälcarfGreningen i underdånig skrivelse den
4 december 1935 framställt vissa erinringar i anledning av försvarskommissionens
förslag till omorganisation av fältläkarkåren. Kommissionens beräkningar
av läkarkrafterna vid infanteri- och artilleritruppförbanden hava av
föreningen betecknats såsom ohållbara ur såväl fredsorganisations- som mobiliseringssynpunkt.
Arméförvaltningens förslag örn inrättande av ordinarie
bataljonsläkarbeställningar med begränsad tjänstgöringsskyldighet skulle möjligen
vara värt att närmare undersökas. Då emellertid en dylik organisation
bleve avgjort underlägsen den nuvarande, borde den under inga förhållanden
köpas för en obetydlig besparing. Militärläkarföreningen uttalade slutligen,
att överläkartjänsterna vid garnisonssjukhusen i Stockholm och Boden jämväl
i fortsättningen borde uppföras såsom regementsläkarbeställningar.
Departements
chefen.
408 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär försvarskommissionens
förslag till omorganisation av fältläkarkåren i huvudsak, att bataljonsläkarbeställningarna
vid de olika infanteri- och artilleritruppförbanden skulle
indragas och truppsjukvården i dess helhet övertagas av regementsläkarna.
Såsom kompensation för den härav föranledda ökningen av regementsläkarnas
arbetsbörda har kommissionen föreslagit, att huvuddelen av det krigsförberedelsearbete,
som för närvarande åvilar dessa läkare, skulle överflyttas till
fördelningsläkarna samt vården av den civila personalen vid regementena
övertagas av civila läkare.
Såväl medicinalstyrelsen som flertalet av de hörda militära myndigheterna
hava rest allvarliga invändningar mot ett genomförande av den sålunda föreslagna
omorganisationen av fältläkarkåren och uttryckt farhågor för att den
ifrågasatta reduktionen av läkarkrafterna skulle medföra vådor för den militära
sjukvården.
För egen del har jag icke kunnat undgå att taga intryck härav. Kraven
på ett vidmakthållande av militärläkarnas medicinska kunskaper äro intimt
förbundna med de allmänna fordringarna på hälso- och sjukvården.
Att den fortgående utvecklingen i medicinskt och hygieniskt avseende ställer
allt större anspråk på sjukvården och densammas utövare är obestridligt. En
minskning av militärläkarnas antal på sätt försvarskommissionen ifrågasatt
synes mig kunna ur nämnda synpunkter medföra ett äventyrande av sjukvårdens
behöriga handha van de vid de truppförband, vilka skulle komma att
drabbas av de föreslagna personalindragningarna. Den avsevärt ökade arbetsbörda,
som — även i händelse av ett överflyttande till fördelningsläkarna av
det huvudsakliga krigsförberedelsearbetet vid truppförbanden samt till
civila läkare av vården av regementenas civila personal — enligt kommissionens
förslag skulle komma att åvila regementsläkarna vid infanteri- och
artilleritruppförbanden, skulle vidare med all sannolikhet medföra svårigheter
i rekryteringshänseende på grund av de förminskade möjligheterna till
utövande av enskild läkarpraktik vid sidan av den ordinarie tjänstgöringen.
Härtill kommer, att för truppsjukvårdens ombesörjande vid förfall för den
ordinarie militärläkaren skulle krävas inkallandet av extra läkare, vilka
icke alltid kunde förväntas besitta tillräcklig erfarenhet eller vana vid
trupptjänstgöring. I jämförelse med en dylik anordning innebär den nuvarande
organisationen en bestämd fördel därigenom, att de båda truppförbandsläkarna
i fall av behov kunna ersätta varandra.
I fråga örn krigs- och fredsbehoven av militärläkare har försvarskommissionen
uttalat, att den föreslagna organisationsförändringen skulle komma att
medföra en viss brist i överensstämmelsen mellan nämnda behov. Med hänsyn
till nödvändigheten av att i görligaste mån säkerställa det vid inträffande
mobilisering förefintliga stora behovet av fullt kompetenta militärläkare bör
en dylik disproportion mellan krigs- och fredsbehoven enligt min mening så
långt möjligt undvikas. Ett ökat ianspråktagande av de värnpliktiga läkarna
torde icke kunna uppväga den brist i överensstämmelsen mellan krigs
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 409
och fredsorganisationerna, som ett genomförande av kommissionens förslag
skulle medföra.
Ej heller ur ekonomisk synpunkt synes mig ett genomförande av kommissionens
förslag innebära några mera påtagliga fördelar, särskilt som behovet
av extra läkare torde vara väl lågt beräknat. Enligt vad arméförvaltningen
anfört anlitas för närvarande extra läkare (bataljonsläkare vid fältläkarkåren
samt läkare å reservstat och i reserven ävensom, i viss utsträckning, civila
läkare) under i runt tal 5 060 tjänstgöringsdagar örn året. Den av kommissionen
beräknade behovssiffran, 4 800 tjänstgöringsdagar, synes vid sådant
förhållande vara uppenbart för låg i betraktande av den utökade användning
av extra läkare, som av kommissionen föreslagits. Det av arméförvaltningen
beräknade antalet tjänstgöringsdagar — 6 300 per år —- synes snarare böra
läggas till grund vid uppskattande av nämnda behov. Med utgångspunkt från
arméförvaltningens beräkning skulle för fyllande av behovet av extra läkare
i den föreslagna arméorganisationen utöver av försvarskommissionen beräknade
50 bataljonsläkare vid fältläkarkåren tarvas ytterligare 20 dylika läkare.
Frånsett svårigheterna att rekrytera ett så stort antal läkare av ifrågavarande
kategori följer av vad i det föregående sagts, att till de av kommissionen angivna
kostnaderna för fältläkarkåren, 689 000 kronor, böra läggas utgifterna
för 20 bataljonsläkare vid nämnda kår, motsvarande en årlig kostnadsökning
av omkring 60 000 kronor. I jämförelse med kostnaderna för den nuvarande
organisationen, vilka sluta å ett belopp av omkring 780 000 kronor, innebär
således kommissionens förslag en så obetydlig besparing, att denna icke bör
tillmätas avgörande betydelse vid ett ställningstagande till förslaget.
Enahanda synpunkter lära i stort sett kunna läggas på den av arméförvaltningen
framlagda tanken på inrättande av s. k. biträdande bataljonsläkarbeställningar.
Även örn sålunda fältläkarkåren enligt min mening i princip bör bibehållas
vid sin nuvarande organisation, finner jag mig likväl böra föreslå vissa
mindre förändringar inom ramen för densamma, som synas kunna genomföras
utan någon olägenhet för såväl sjukvårdens som tjänstens i övrigt behöriga
upprätthållande. Härvid lärer det av generalfältläkaren framlagda
organisationsförslaget böra läggas till grund. Generalfältläkaren har såsom
nämnts ifrågasatt indragning av bataljonsläkarbeställningarna vid Svea,
Wendes och Norrlands artilleriregementen. Med hänsyn till den av mig föreslagna
förläggningen till Uppsala av Svea artilleriregemente torde emellertid
någon dylik personalindragning icke kunna äga rum vid sistnämnda truppförband.
Däremot biträder jag generalialtläkarens förslag örn indragning av
bataljonsläkarbeställningarna vid Wendes och Norrlands artilleriregementen.
Jag förutsätter därvid, att vid det förstnämnda regementet biträde skall kunna
lämnas av bataljonsläkaren vid Skånska infanteriregementet och att för Norrlands
artilleriregementes del bataljonsläkaren vid Norrlands ingenjörkår
skall kunna delvis disponeras. I övrigt förutsätter jag icke någon annan ändring
i kårens organisation än den som betingas av de i det föregående föreslagna
förändringarna beträffande indelningen i truppförband.
410
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I fråga om försvarskommissionens beräkning av läkarbehovet vid militärbefälet
på Gotland samt vid garnisonssjukhuset å Karlsborg biträder jag vad
kommissionen i dessa hänseenden föreslagit.
De av vederbörliga militära myndigheter uttalade önskemålen rörande tillgodoseende
av läkarbehovet i Boden föranleda mig icke att föreslå annan ändring
i förhållande till kommissionens förslag än att jag förutsätter, att dels en av
regementsläkarna, på sätt i annat sammanhang anförts, bör upptagas som
stabsläkare i stället för som fästningsläkare, och dels överläkarna å garnisonssjukhusets
medicinska och kirurgiska avdelningar alltjämt bibehållas i
sina befattningar såsom regementsläkare vid fältläkarkåren men att de med
hänsyn till omfattningen av sjukhustjänsten befrias från skyldighet att deltaga
i den egentliga truppsjukvården. Därest dessa läkare anses böra erhålla
dispens från erforderlig militärläkarkompetens, »böra de dock givetvis icke
därmed anses kompetenta att söka och erhålla annan regementsläkarbeställning.
I fråga örn överläkarbefattningarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm
utgår jag från att desamma jämväl i fortsättningen uppföras såsom regementsläkarbeställningar.
För krigsskolan bör liksom för närvarande avses 1 bataljonsläkare.
Yad angår behovet av extra läkare finner jag de i det föregående föreslagna
indragningarna av truppförband m. m. motivera någon minskning av det nuvarande
antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren. En dylik minskning sammanhänger
jämväl därmed, att jag anser det böra uppställas den fordran på
de ordinarie bataljonsläkarna vid de truppförband, där mer än en läkare
finnes, att de skola vara skyldiga att, utan annan ersättning än traktamente
i förekommande fall, bestrida läkarvården under tillfälligt förfall för läkare
icke blott vid annat till samma garnisonsort förlagt truppförband eller annan
försvarsväsendet tillhörande formation, utan även vid förband eller formation
å annan ort än den egna förläggningsorten. På grund härav föreslår jag,
att antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren minskas från 25 till 20.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts bör den aktiva läkarpersonalen
beräknas sålunda:
För arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse erfordras,
på sätt i det föregående angivits, 1 generalfältläkaie, 1 Överfältläkare och 1
regementsläkare.
För var och en av de fyra arméfördelningarna erfordras 1 fältläkare.
För varje infanteriregemente utom Norrbottens regemente och
Gotlands infanteriregemente erfordras 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
För varje kavalleriregemente erfordras 1 bataljonsläkare.
För varje fördelningsartilleriregemente ävensom för
Smålands arméartilleriregemente erfordras 1 regementsläkare
och, med undantag för Wendes och Norrlands artilleriregementen, 1
bataljonsläkare.
411
Kungl. Majus proposition nr 225.
För Karlsborgs luftvärns regemente erfordras 1 regementsläkare,
vilken dock skall vara skyldig att samtidigt tjänstgöra som chefsläkare
vid garnisonssjukhuset.
För Skånska luftvärnskåren erfordras 1 bataljonsläkare.
För varje ingenjörkår (utom Bodens ingenjörkår) erfordras 1 bataljonsläkare.
För varje trängkår erfordras 1 regements- och 1 bataljonsläkare.
I övrigt erfordras:
vid militärbefälet på Gotland 1 regements- och 1 bataljonsläkare,
vid militärbefälet för övre Norrland 4 regementsläkare,
därav 1 stabsläkare och 2 uteslutande avsedda för garnisonssjukhuset i Boden,
samt 2 bataljonsläkare,
vid garnisonssjukhuset å Karlsborg (förutom regementsläkaren
vid Karlsborgs luftvärnsregemente) 1 bataljonsläkare,
vid garnisonssjukhuset i Stockholm 2 regementsläkare,
vid krigsskolan 1 bataljonsläkare samt
20 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Den sålunda föreslagna aktiva läkarpersonalen utgör sammanlagt:
1 generalfältläkare, 33 regementsläkare,
1 Överfältläkare, 35 bataljonsläkare samt
4 fältläkare, 20 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Spörsmålen örn fältläkarkårens reservstat samt rörande personal i fältläkarkårens
reserv upptagas i andra sammanhang.
Militärläkarnas utbildning.
Yärnpliktsutbildningen.
Grunden för militärläkarnas utbildning utgör värnpliktstjänstgöringen, som
av medicine studerande fullgöres i specialtjänst. Denna utbildning omfattar
militärutbildning 160 dagar (fördelade med 75 dagar på första och
85 dagar på andra året), fackutbildning 60 dagar och facktjänstgöring
40 dagar.
I en av sjukvårdsstyrelsen verkställd utredning, som för svar skommissionen
tagit i övervägande, hava påtalats vissa brister i de värnpliktiga läkarnas utbildning,
främst att läkarna saknade erforderlig förmåga i befälsföring samt
icke ägde tillräcklig kännedom örn den rent militära tjänsten vid de stridande
förbanden. Utbildningen borde därför i första hand avse att göra dem användbara
såsom militärläkare i krig. För att avhjälpa de påtalade bristerna
i den rent militära utbildningen borde densamma därför omläggas så, att
första årets militärutbildning ökades från 75 till 85 dagar (med
motsvarande minskning i andra årets militärutbildning från 85 till 75 dagar)
samt att fackutbildningen ökades från 60 till 75 dagar genom motsvarande
minskning i facktjänstgöringens längd från 40 till 25
dagar.
412
Kungl. Majus proposition nr 225.
Försvarskommissionen hade funnit sig böra biträda sjukvårdsstyrelsens
ifrågavarande förslag med den ändringen, att faektjänstgöringen borde bestämmas
till 30 dagar eller lika med en repetitionsövning vid flertalet specialtruppslag.
Utbildningen av fast anställda militärläkare.
Sjukvårdsstyrelsen hade i sin omförmälda utredning föreslagit inrättandet
av en aspirantkurs för blivande militärläkare, avsedd att ersätta den
nuvarande militärläkarkursen. Försvarskommissionen har biträtt detta förslag.
Enligt försvarskommissionens mening syntes taktiska utbildningskurser
för de ordinarie truppförbandsläkarna jämväl i fortsättningen årligen böra
anordnas. Kurserna borde lämpligen omfatta 10 elever samt pågå i sex dagar,
in- och utryckningsdagarna oräknade.
Med hänsyn till det i förhållande till krigsorganisationen begränsade antal
aktiva truppförbandsläkare, som enligt försvarskommissionens förslag
komme att förefinnas, vore det vidare nödvändigt att bibringa bataljonsläkare
vid fältläkarkåren eller i kårens reserv särskilda taktiska färdigheter
dels genom årliga taktiska utbildningskurser örn 14 dagars varaktighet, omfattande
c:a 15 elever, och dels genom deltagande i officersövningar.
Slutligen borde taktiska tillämpningsövningar med sjukvår ds trupp i viss
närmare angiven omfattning anordnas vid de olika trängkårerna.
Departements- I likhet med flertalet hörda militära myndigheter biträder jag kommischefen.
gionens förslag i fråga örn militärläkarnas utbildning. Beträffande de av
kommissionen föreslagna utbildningskurserna m. m. för fast anställda militärläkare
finner jag mig dock icke här böra ingå på en närmare granskning av
desamma, i det jag anser, att erforderliga föreskrifter rörande deras anordnande
och omfattning m. m. falla inom ramen för de detaljbestämmelser,
som det tillkommer Kungl. Majit att utfärda.
Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår.
Utom de vid truppförbanden befintliga sjukvårdsanstalterna finnas för
närvarande vid armén tre särskilda garnisonssjukhus, nämligen
garnisonssjukhuset i Stockholm, avsett för vård av sjuka, vilka icke
lämpligen kunna behandlas vid eget truppförband, från de i Stockholm eller
dess närhet förlagda eller dit kommenderade truppförband, militära skolor
eller utbildningskurser tillhörande armén och i mån av utrymme även från
marinen,
garnisonssjukhuset å Karlsborg, avsett för sjuka bland den militära
och civila personal, som i kronans tjänst eller arbete är förlagd å denna
ort, samt
garnisonssjukhuset i Boden, avsett för vård av sjuka i behov av sjuk -
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
413
husvärd från de i Boden förlagda eller dit kommenderade truppförband,
militära skolor eller utbildningskurser, ävensom från de till Bodens fästning
hörande formationer, anstalter, verk och inrättningar.
För vart och ett av garnisonssjukhusen finnes en särskild stat fastställd,
upptagande för sjukhusets drift erforderlig sjukvårds- och förvaltningspersonal.
I fråga örn dessa stater är att märka, att de för sjukhuset i Boden
avsedda läkarna äro upptagna å kommendantskapets stat, under det att
läkarna för de båda övriga sjukhusen äro upptagna å dessas stater.
Enligt särskilda överenskommelser mellan å ena sidan kronan och å andra
sidan Stockholms stad, resp. Skaraborgs läns landsting och Norrbottens läns
landsting äro garnisonssjukhusen även upplåtna för vård av civila sjuka från
resp. sjukvårdsområden.
Genom beslut av 1907 års riksdag anställdes vid vissa truppförband
sjuksköterskor från Svenska Böda Korset. På grund av de goda resultat
för sjukvården, som därigenom vunnos, utökades efter hand antalet sjuksköterskor,
vilka från och med år 1917 organiserades såsom arméns sjuksköterskekår.
Den för arméns sjuksköterskekår senast fastställda staten upptager 41
befattningar, avsedda för sjukvården vid truppförbandens sjukhus. Dessutom
finnas vissa sjuksköterskebefattningar upptagna å krigsskolans och
garnisonssjukhusens stater.
Försvarslcommissionen har anfört, att kommissionen vid uppgörande av
stater för garnisonssjukhusen icke medtagit ordinarie läkartjänster, då
dessa vore uppförda å den för fältläkarkåren gemensamma staten. Såsom
kommissionen i samband med redogörelsen för fältläkarkårens organisation
anfört hade vid garnisonssjukhuset i Boden beräknats två uteslutande för
sjukhusets behov avsedda tjänster, förslagsvis benämnda sjukhusläkartjänster,
avsedda för överläkarna å sjukhusets medicinska resp. kirurgiska avdelningar.
För garnisonssjukhuset i Stockholm hade i likhet härmed de
nuvarande regementsläkartjänsterna upptagits såsom sjukhusläkartjänster.
Yad anginge arméns sjuksköterskekår förutsatte försvarskommissionen
icke någon annan ändring i kårens organisation än som betingades av de
utav kommissionen föreslagna indragningarna av truppförband. Med hänsyn
härtill hade antalet beställningar vid nämnda kår av kommissionen beräknats
till 40.
Kommissionen förutsatte slutligen, att det ytterligare behovet av sjuksköterskor
liksom av annan personal vid sjukhus, avsedda för vård även av
civila sjuka, vilket behov för närvarande tillgodosåges genom anställande av
extra personal enligt särskilda kungl, brev, bleve föremål för ytterligare utredning
inom försvarsdepartementet.
Arméförvaltningen har i sitt yttrande erinrat örn att jämlikt mellan kronan
och vederbörande landsting träffade överenskommelser civila patienter mot
-
414
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
toges för vård — förutom vid garnisonssjukhusen i Stockholm, Karlsborg
och Boden — jämväl vid militärsjukhusen i Eksjö, Sollefteå, Linköping och
Skövde samt tidvis även Visby. Under förutsättning att det nu rådande
sambandet mellan den militära och den civila sjukvården komme att bestå för
framtiden vore enligt arméförvaltningens åsikt en väsentlig ökning av den
vid garnisons- och militärsjukhusen tjänstgörande personalen erforderlig.
Vid garnisonssjukhuset i Boden erfordrades sålunda — utöver av kommissionen
föreslagna läkartjänster — två underläkare, anställda mot arvoden
enligt samma grunder som läkaren vid röntgen- och ljusavdelningen vid
garnisonssjukhuset i Stockholm. I fråga örn den i övrigt erforderliga sjukhuspersonalen
borde i första hand å stat uppföras den extra personal, som
hittills varit vid sjukhusen anställd jämlikt särskilda av Kungl. Maj:t lämnade
medgivanden. Vid bedömande av personalbehovet å de olika sjukhusen
syntes det emellertid vara ofrånkomligt att taga hänsyn även till den
personalförstärkning, som erfordrades för att nedbringa arbetstiden för de
anställda till 48 timmar per vecka. Arméförvaltningen ville erinra örn att
frågan örn en dylik reducering av arbetstiden vid skilda tillfällen varit föremål
för utredning.
Vad kommissionen föreslagit ifråga örn antalet sjuksköterskor vid arméns
truppförband föranledde ingen erinran från arméförvaltningens sida.
Departements- Av vad jag vid behandlingen av fältläkarkårens organisation anfört fram
chefen.
att jag i likhet med försvarskommissionen funnit de för garnisonssjuk
husen
erforderliga ordinarie läkartjänsterna böra uppföras å den för fältläkarkåren
gemensamma staten. Däremot har jag icke ansett mig böra
biträda kommissionens förslag örn uppförande såsom sjukhusläkartjänster
med avlöning motsvarande ordinarie bataljonsläkares av de för garnisonssjukhusen
i Stockholm och Boden avsedda överläkartjänsterna, utan har jag
räknat med att nämnda läkartjänster alltjämt skola bibehållas såsom regementsläkarbeställningar
å fältläkarkårens stat.
Det av arméförvaltningen framförda förslaget örn inrättande av två arvodesbefattningar
för underläkare vid garnisonssjukhuset i Boden finner jag
mig icke för närvarande kunna biträda. Ej heller anser jag mig för närvarande
kunna förorda någon utökning av den vid militärsjukhusen i övrigt
tjänstgörande, på stat upptagna personalen. I likhet med försvarskommissionen
förutsätter jag emellertid, att frågan örn behovet såväl av dylik personal
som av extra personal vid sjukhusen längre fram göres till föremål för
närmare undersökning.
I avseende å arméns sjuksköterskekår föreslår jag icke någon annan ändring
än som betingas av den i det föregående föreslagna minskningen av
antalet truppförband vid armén. Antalet befattningar vid nämnda kår bör
med hänsyn härtill utgöra 39.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
415
Fältveterinärkåren.
Enligt nuvarande organisation utgöres fältveterinärkåren av:
1 överfältveterinär,
4 fältveterinärer,
6 regementsveterinärer och
15 bataljonsveterinärer,
fördelade på olika truppförband o. s. v. enligt följande tablå:
Truppförband (stab o. s. v.) |
Över- falt- veteri- när |
Fält- veteri- närer |
liege- ments- veteri- närer |
Batal-js «n8-veteri-närer |
Bestrider jämte egen tjänst annan |
Sjukvårdsstyrelsen................. |
i |
_ |
i |
_ |
|
Södra arméfördelningens stab.. |
— |
i |
— |
— |
Regementsveterinärs åliggan- |
Skånska kavalleriregementet ... |
i |
de vid Skånska kavalleri-regementet. |
|||
Wendes artilleriregemente ...... |
— |
— |
i |
''i |
1 Veterinärvården vid Norra |
Skånska trängkåren ............... |
_ |
_ |
_ |
i |
skånska infanteriregementet. |
Västra arméfördelningens stab |
— |
i |
— |
— |
Regementsveterinärs åliggan- |
Livregementets husarer ......... |
1 |
de vid Livregementets |
|||
Göta artilleriregemente ........ |
— |
— |
i |
i |
|
Göta trängkår........................ |
— |
— |
— |
i |
Veterinärvården vid Skara- |
Ostra arméfördelningens stab.. |
_ |
i |
_ |
_ |
borgs regemente. |
Livregementet till häst .......... |
1 |
de vid Livregementet Veterinärvården vid Svea liv- |
|||
Svea artilleriregemente .......... |
i |
21 |
garde och Göta livgarde 2 Veterinär vården vid gene- |
||
Svea ingenjörkår ................ |
_ |
_ |
_ |
i |
ralstabens stall. |
Göta ingenj örkår .................. |
— |
— |
— |
i |
Veterinärvården vid Jönkö- |
Fälttelegrafkåren .................. |
_ |
_ |
_ |
1 |
pings-Kalmar regemente. |
Svea trängkår........................ |
_ |
_ |
_ |
i |
skolan. Veterinärvården vid Ostra bri- |
Norra arméfördelningens stab.. |
i |
gadens stab och Livgrenad-j ärregem entet. Regementsveterinärs åliggan- |
|||
Norrlands dragonregemente .... |
i |
de vid Norrlands artilleri-regemente. Veterinärvården vid Väster- |
|||
Norrlands artilleriregemente ... |
_ |
_ |
_ |
i |
bottens regemente. |
Norrlands trängkår ............... |
_ |
_ |
_ |
i |
lands fältjägarregemente. |
Kommendantskapet i Bodens |
i |
norrlands regemente. Stabsveterinär vid militärbe- |
|||
Ridskolan ............................. |
— |
— |
— |
i |
fälet för Övre Norrland. |
Summa |
i |
4 |
« |
15 |
416
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Någon batalj onsveterinärinstitution vid fältveterinärkåren motsvarande
bataljonsläkarna vid fältläkarkåren förekommer icke, liksom icke heller någon
reservstat.
Vid de truppförband och skolor, vid vilka veterinärbeställning icke finnes
uppförd, är veterinärtjänsten principiellt ordnad på så sätt, att någon av de
i vederbörlig förläggningsort tjänstgörande militärveterinärerna, på sätt som
framgår av tablån, ålagts att jämväl bestrida denna tjänst. Där så icke varit
möjligt, har veterinärvården ordnats på annat sätt. Sålunda har vid Livregementets
grenadjärer veterinärvården jämlikt särskilt beslut kommit att
bestridas av bataljonsveterinär på övergångsstat. För upprätthållandet av
veterinärvården på Gotland, vid Smålands arméartilleriregemente, Karlsborgs
artilleriregemente samt arméns underofficersskola och Upplands regemente
hava i vederbörliga stater uppförts särskilda arvoden av olika storlek. För
veterinärvårdens upprätthållande vid återstående truppförband har under avlöningsanslaget
beräknats ett belopp av 5 000 kronor, vilket belopp jämlikt
särskilt beslut varje år fördelas på de ifrågavarande truppförbanden. Veterinärvården
upprätthålles där genom avtal med civila veterinärer.
Utöver de å stat upptagna befattningarna finnes en övergångsstat, som
för närvarande omfattar en fältveterinär och fyra bataljonsveterinärer. Av
de senare bestrida tre veterinärtjänsterna vid resp. militärbefälet på Gotland,
Livregementets grenadjärer och Smålands arméartilleriregemente.
Dessutom finnes en fältveterinärkårens reserv, organiserad i enlighet
med bestämmelserna i förordningen den 23 september 1927 angående befäl
och civilmilitär personal i arméns reserver. Det årliga antalet tjänstgöringsskyldiga
militärveterinärer i reserven har hittills i medeltal utgjort 12. Årligen
nyanställas i medeltal 2 bataljonsveterinärer i reserven.
Enligt försvarskommissionens beräkningar vore behovet av militärveteri -
närer vid den mobiliserade fälthären följande:
Aktiva fält- och regementsveterinärer........................................................ 9
Pensionerade fält- och regementsveterinärer............................................ 6
Aktiva bataljonsveterinärer (truppförbandsveterinärer).............................. 16
Övriga bataljonsveterinärer ......................................................................... 66
Värnpliktiga veterinärer................................................................................ 109
Summa 206
Beträffande fredsbehovet av militärveterinärer har försvarskommissionen
framhållit, att de principer, enligt vilka fältveterinärkåren nu vore organiserad,
i stort sett jämväl i fortsättningen borde tillämpas.
Till en början borde sålunda fördelnings veterinärerna bibehållas,
och de borde jämväl i den blivande organisationen liksom hittills vid sidan
av sin tjänst såsom sådana bestrida regementsveterinärtjänst vid beridet
truppförband, förlagt å samma ort som fördelningsstaben. En överflyttning
av visst krigsförberedelsearbete från truppförbandsveterinärerna till fördelningsveterinärerna
borde i likhet med vad som föreslagits beträffande motsvarande
militärläkare, äga rum.
417
Kungl. Majus proposition nr 225.
Vid kavalleriregementena, där hästantalet beräknades till 500—650,
borde enligt kommissionens åsikt beräknas två veterinärer, en regementsoch
en bataljonsveterinär. Då vid Livregementet till häst och Livregementets
husarer resp. fördelningsveterinärer förutsattes bestrida regementsveterinärs
åligganden, borde dock för dessa truppförband endast upptagas en
bataljonsveterinär. Bataljonsveterinären vid Skånska kavalleriregementet
borde samtidigt svara för veterinärvården vid Herrevadsklosters remontdepå,
för vilken tjänst för närvarande särskilt arvode utginge.
Ifråga örn fördelningsartilleriregementena — där hästantalet enligt
kommissionens förslag skulle komma att uppgå till 300 stamhästar och 450
—500 ackordhästar med sammanlagt omkring 12 000 tjänstgöringsdagar per
år — har kommissionen för Wendes artilleriregemente och Norrlands artilleriregemente,
där resp. fördelningsveterinärer enligt vad nyss sagts avsåges
att jämväl svara för regementsveterinärtjänsten, dessutom upptagit en bataljonsveterinär.
För Svea artilleriregemente och Göta artilleriregemente beräknade
kommissionen däremot, i syfte att i möjligaste mån begränsa organisationen,
endast en regementsveterinär. Kommissionen har härvid framhållit,
att vid behov av vikarier för dessa regementsveterinärer kvalificerade
krafter torde stå att erhålla å förläggningsorterna.
För Göta ingenjörkår — med ett föreslaget hästantal av 60 — beräknades
en bataljonsveterinär, avsedd att även handhava veterinärvården vid
det å samma garnisonsort förlagda infanteriregementet. Veterinärvården vid
Svea ingenjörkår — av kommissionen föreslagen förlagd till Umeå — har
däremot ansetts kunna bestridas av bataljonsveterinären vid Norrlands
dragonregemente.
Veterinärvården vid Signalregementet liksom vid generalstabens stall
har av kommissionen förutsatts kunna bliva omhändertagen av någon av de
i arméledningen tjänstgörande militärveterinärerna.
Vid varje trängkår beräknades av kommissionen en bataljonsveterinär,
varvid dock denna tjänst vad Göta trängkår beträffade ansetts kunna bestridas
av bataljonsveterinären vid Livregementets husarer. Bataljonsveterinären
vid Svea trängkår avsåges därjämte för veterinärvården vid Livgrenadjär-
och Östgöta luftvärnsartilleriregementen och bataljonsveterinären vid
Norrlands trängkår för motsvarande vård vid Västernorrlands regemente.
För kommendantsstaben i Boden borde enligt kommissionens mening liksom
förut avses en regementsveterinär som fästningsveterinär. I dennes
åligganden borde bland annat ingå att omhändertaga veterinärvården inom
Bodens garnison.
För ridskolan och krigsskolan borde slutligen upptagas en regementsveterinär,
resp. en bataljonsveterinär.
Veterinärvården vid de infanteritruppförband, som ligga i samma
garnisonsort som beridet truppförband, borde bestridas av veterinär vid det
senare enligt följande uppställning:
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
S17 86 2 7
418
Kungl. Majus proposition nr 225.
Svea livgarde och Göta livgarde bataljonsveterinär
Livgrenadjärregementet............ »
Jämtlands fältjägarregemente... »
Norra skånska infanteriregementet »
Skaraborgs regemente ........... »
Jönköpings-Kalmar regemente »
Västernorrlands regemente...... »
vid Livregementet till häst
» Svea trängkår
» Norrlands artillerireg.
» Wendes artillerireg.
» Livregementets husarer
» Göta ingenjörkår
» Norrlands trängkår.
Vid återstående truppförband och skolor borde veterinärvården
enligt kommissionens mening upprätthållas med civila veterinärer med årligt
arvode. På grund av under de senare åren vunna erfarenheter och då
såväl antalet stamhästar som ackordhästar och hästlejningsdagar vid infanteriregementena
föreslagits ökade, borde per infanteriregemente för detta
ändamål beräknas ett årligt arvode av 1 000 kronor samt därutöver särskild
ersättning beräknad till 200 kronor per regemente för besiktning vid in- och
utmönstring av lejda hästar. För veterinärvårdens upprätthållande vid Södra
skånska infanteriregementet, Kronobergs regemente, Dalregementet, Hälsinge
regemente, Alvsborgs regemente, Hallands regemente och Bohusläns regemente
borde för den skull beräknas ett belopp av 8 400 kronor. För
veterinärvården vid infanteriofficersskolan borde beräknas ett belopp av
300 kronor.
På enahanda sätt, d. v. s. med civila veterinärer, borde veterinärvården
även ordnas vid Livregementets grenadjärer, Smålands arméartilleriregemente
samt Gotlands trupper, där veterinärvården för närvarande
bestredes av bataljonsveterinärer på övergångsstat, vilka härför åtnjöte
visst arvode. Kommissionen beräknade för Livregementets grenadjärer
samma årliga arvode som för övriga nyss berörda infanteriregementen
eller 1 200 kronor, för Smålands arméartilleriregemente 1 000 kronor och för
Gotlands trupper 600 kronor.
Yad beträffar veterinärvården vid arméns underofficersskola samt
Upplands regemente skulle det bland annat med hänsyn till undervisningsskyldigheten
vid underofficersskolan, kunna ifrågasättas att här upptaga
en särskild beställning på fältveterinärkårens stat. Kommissionen har
dock ansett, att för ifrågavarande veterinärtjänst tillsvidare borde beräknas
en arvodesbefattning med arvode av 2 000 kronor för år.
Yeterinärvården vid det till Karlsborg förlagda regementet syntes
slutligen kommissionen böra upprätthållas genom civil veterinär. Härför
beräknade kommissionen ett belopp av 500 kronor.
I fråga örn behovet av extra veterinärer har försvarskommissionen
anfört följande.
Under regementsövningarna komme ett ökat behov av veterinärer att inträda
särskilt vid kavalleri- och fördelningsartilleriregementena samt för
Bodens fästning. Det sammanlagda ökade behovet beräknades av kommissionen
till 400 tjänstgöringsdagar. Vidare skulle ett behov av extra personal
inträda för tjänstgöring som vikarier vid förfall för ordinarie befattnings
-
419
Kungl. Majus proposition nr 225.
lia vare under semester, vid sjukdom, kommendering etc. samt under uppstående
vakanser. Detta behov beräknades av kommissionen till 600 tjänstgöringsdagar.
Sammanlagda behovet tjiinstgöringsdagar av extra veterinärer
uppginge alltså enligt kommissionens beräkningar till 1 000.
För täckande av detta behov skulle i första hand stå till förfogande bataljonsveterinärer
i fältveterinärkårens reserv samt värnpliktiga
veterinärer. Kommissionen räknade med såsom hittills 12 tjänstgöringsskyldiga
veterinärer av förstnämnda kategori med en tjänstgöringsskyldighet
av 40 dagar vart tredje år. Då 10 dagar av denna tjänstgöring borde frånräknas
för särskild utbildning, erhölle man 12 X 30 = 360 tjänstgöringsdagar.
De värnpliktiga veterinärerna beräknades endast kunna tagas i anspråk
under andra facktjänstgöringsperioden, d. v. s. under 45 dagar. Då
antalet värnpliktiga veterinärer kunde beräknas till 10, erhölles genom utnyttjande
av denna personalkategori 10 X 45 = 450 tjänstgöringsdagar. Det
behov av tjänstgöringsdagar, som enligt dessa beräkningar skulle återstå att
fylla, utgjorde 190 dagar. Kommissionen har ansett, att för detta ändamål
tillsvidare skulle kunna tagas i anspråk till övergångsstat överförda bataljonsveterinärer.
Då dylika icke längre funnes att tillgå, borde det tagas
under övervägande, huruvida icke behovet lämpligen skulle kunna tillgodoses
genom skapandet av en reservstat för militärveterinärer.
På grundval av det anförda har försvarskommissionen beräknat behovet
av aktiv personal vid fältveterinärkåren enligt tablån å sid. 420.
Chefen för generalstaben har ansett, att i huvudsak intet funnes att erinra
mot kommissionens förslag till fältveterinärkårens organisation.
General]altläkaren har i stort tillstyrkt förslaget, dock att batalj onsveterinärerna
vid Svea och Göta artilleriregementen samt Göta trängkår borde
bibehållas.
Arméförvaltningen och överfältveterinären hava på närmare anförda skäl
ansett, att den aktiva veterinärpersonalen borde beräknas till sammanlagt
1 överfältveterinär, 4 fältveterinärer, 9 regementsveterinärer samt 13 bataljonsveterinärer.
Arméförvaltningen har därjämte bland annat anfört, att de i veterinärinspektionens,
resp. intendenturdepartementets veterinär- och liästbyrå placerade
regementsveterinärerna icke borde tagas i anspråk för samtidig tjänstgöring
vid truppförband m. m. Ett bibehållande av den nuvarande ordningen för
upprätthållande av veterinärvården vid Livregementets grenadjärer, Smålands
arméartilleriregemente och Gotlands trupper vore det ur alla synpunkter
lämpligaste. Vid de inf an teri truppförband, där veterinärvården måste bestridas
genom avtal med civila veterinärer mot årligt arvode, borde arvodet
beräknas till 1 200 kronor per regemente, vartill borde komma särskild ersättning
för besiktning vid in- och utmönstring av ackord- och lejda hästar
till ett ungefärligt belopp av 300 kronor per år. För bestridandet av veterinärvården
vid Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente borde beräknas ett
belopp av 600 kronor per år. Med den av arméförvaltningen föreslagna orga
-
420
Kungl. Majus proposition nr 225.
Truppförband (stab o. s. y.) |
Över- fält- yeteri- när |
Fält- yeteri- närer |
Rege- ments- veteri- närer |
Batal- jons- yeteri- närer |
Bestrider jämte egen tjänst annan |
Arméledningen ..................... |
i |
1 2 |
_ |
1 Yeterinärvården vid gene- |
|
Första fördelningens stab ...... |
i |
ralstabens stall och signal-regementet. Regementsveterinärs åliggan- |
|||
Skånska kavalleriregementet ... |
1 |
21 |
de vid Wendes artillerirege-mente. 2 Yeterinärvården vid Herre- |
||
Wendes artilleriregemente ..... |
_ |
_ |
i |
vadsklosters remontdepå. |
|
Skånska trängkåren .............. |
_ |
_ |
_ |
i |
skånska infanteriregementet. |
Andra fördelningens stab ...... |
— |
i |
— |
— |
Regementsveterinärs åliggan- |
Norrlands dragonregemente .. |
1 |
• i |
de vid Norrlands artilleri-regemente. 3 Veterinärvården vid Svea |
||
Norrlands artilleriregemente ... |
_ |
_ |
i |
ingenjörkår. Yeterinärvården vid Jämt- |
|
Norrlands trängkår ............... |
_ |
_ |
i |
lands fältjägarregemente. |
|
Tredje fördelningens stab ...... |
_ |
i |
_ |
_ |
norrlands regemente. |
Livregementets husarer ......... |
i |
de vid Livregementets husa-rer. Veterinärvården vid Skara- |
|||
Göta artilleriregemente ........ |
1 |
borgs regemente och Göta |
|||
Fjärde fördelningens stab ...... |
— |
i |
— |
— |
Regementsveterinärs åliggan- |
Livregementet till häst ......... |
i |
de vid Livregementet till Veterinärvården vid Svea och |
|||
Svea artilleriregemente ......... |
__ |
1 |
_ |
Göta livgarden. |
|
Göta ingenjörkår .................. |
— |
— |
— |
i |
Veterinärvården vid Jön- |
Svea trängkår...................... |
_ |
_ |
_ |
i |
köpings-Kalmar regemente. |
Kommendantsstaben i Bodens |
1 |
nadjärregementet och Veterinärvården inom Bodens |
|||
Ridskolan .............................. |
_ |
1 |
_ |
garnison. |
|
Krigsskolan ........................... |
— |
— |
i |
||
Summa |
i |
4 |
8 |
ii |
|
Enligt nuvarande organisation |
i |
4 |
6 |
16 |
|
Ökning |
— |
— |
+ 2 |
— |
|
Minskning |
— |
— |
— |
— 4 |
nisationen kunde däremot det för veterinär vid Gudhems remontdepå beräknade
arvodet, 1 200 kronor, utgå.
Departements- I stort sett kan jag ansluta mig till de åsikter, som av försvarskommischefen.
alonen uttalats i samband med beräkningarna av behovet i fred av veterinärer
inom armén. Då emellertid den av mig föreslagna fredsorganisationen
av armén i vissa hänseenden avviker från den av kommissionen föreslagna,
421
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
hava grunderna för mina beräkningar i en del hänseenden måst bliva andra
än de av kommissionen tillämpade.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, har jag till en början funnit,
att en av de båda av kommissionen i arméledningen upptagna regementsveterinärerna,
nämligen den vid intendenturdepartementet placerade, bör
kunna utbytas mot en bataljonsveterinär. Beträffande spörsmålet, huruvida
de i arméledningen ingående veterinärerna jämväl kunna bestrida veterinärvården
vid vissa truppförband m. m. i Stockholm, ansluter jag mig principiellt
till den ståndpunkt som försvarskommissionen intagit i frågan. Jag
anser sålunda, att regementsveterinären vid veterinärinspektionen bör bestrida
veterinärvården vid arméstaberna, medan bataljonsveterinären vid intendenturdepartementet
bör bestrida veterinärvården vid Svea ingenjörkår.
Vid beräknandet av behovet i övrigt av veterinärbeställningar inom armén
i fred har jag med nyss angivet undantag beträffande antalet fördelnings-,
regements- och bataljons ve terinärbeställningar på stat kommit till samma
resultat som försvarskommissionen. Härvid har jag anslutit mig till kom
-
Stab eller truppförband |
Beställning |
Bestrider jämte egen tjänst följande tjänst |
I. arméfördelningen ......... |
Fördelnings veterinär |
Regementsveterinärs åliggande vid |
II. » ......... |
)) |
Regementsveterinärs åliggande vid |
III. » ......... |
» |
Regementsveterinärs åliggande vid |
IV. » ........ |
»> |
Regementsveterinärs åliggande vid |
Militärbefälsstaben för Övre |
Livregementet till häst. |
|
Norrland........................ |
Regementsveterinär |
Veterinärvården vid staber och trupp-förband i Boden. |
Skånska kavalleriregementet |
» |
— |
Norrlands dragonregemente |
» |
Veterinärvården vid arméns under-officersskola. |
Svea artilleriregemente ...... |
" |
|
Göta » ...... |
» |
— |
Ridskolan.......................... |
») |
— |
Livregementet till häst ...... |
Bataljonsveterinär |
Veterinärvården vid Svea livgarde |
Skånska kavalleriregementet |
)) |
Veterinärvården vid Herrevads-klosters remontdepå. |
Livregementets husarer...... |
Veterinärvården vid Gudhems remont-depå. |
|
Norrlands dragonregemente |
” |
Veterinärvården vid Västerbottens Veterinärvården vid Skånska infan-teriregementet. |
Wendes artilleriregemente... |
» |
|
Norrlands artilleriregemente |
» |
Veterinärvården vid Norrlands |
Göta ingenjörkår .............. |
” |
Veterinärvården vid Jönköpings— |
Svea trängkår ............ |
” |
Veterinärvården vid Livgrenadjär-regementet. |
Göta » ........... |
W |
Veterinärvården vid Skaraborgs |
Norrlands » ............ |
» |
Veterinärvården vid Västernorrlands |
Skånska trängkåren........... |
» |
— |
422
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
missionens åsikt, att bataljonsveterinärbeställningen vid ridskolan å Strömsholm
bör utbytas mot en regementsveterinärbeställning. På grund av de
olikheter beträffande truppförbandens antal och förläggningsorter, som föreligga
mellan mitt förslag till arméorganisation och det av försvarskommissionen
framlagda förslaget, hava emellertid vad regements- och batalj onsveterinärerna
beträffar beställningarnas anknytning till truppförbanden måst
bliva något annorlunda än den av kommissionen tänkta, vilket allt framgår
av sammanfattningen å föregående sida, i vilken jämväl redogöres för de
åligganden, som förutom veterinärvården vid det egna truppförbandet etc.
böra tillkomma vissa befattningshavare.
Vid de truppförband (staber etc.), som icke nu blivit nämnda, synes
veterinärvården böra tillgodoses genom avtal med civila veterinärer. För
detta ändamål bör, i enlighet med vad försvarskommissionen för motsvarande
ändamål föreslagit, för veterinärvården vid Livregementets grenadjärer,
Södermanlands regemente, Kronobergs regemente, Dalregementet, Hälsinge
regemente, Älvsborgs regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente
och Smålands arméartilleriregemente beräknas ett arvode av 1 000 kronor för
år, vartill bör komma 200 kronor för år för besiktning vid in- och utmönstring
av ackord- och lejda hästar. Motsvarande arvode för veterinärvården vid
Gotlands trupper bör beräknas till 700 kronor för år samt vid Karlsborgs
luftvärnsregemente och Skånska luftvärnskåren till 500 kronor för år, medan
arvodet för veterinärvården vid infanteriskjutskolan synes böra utgå med 300
kronor för år. Till vad av arméförvaltningen anförts beträffande önskvärdheten
av att bibehålla nuvarande ordning för veterinärvårdens upprätthållande
vid Livregementets grenadjärer, Smålands arméartilleriregemente och Gotlands
trupper har jag av ekonomiska skäl icke ansett mig kunna taga hänsyn.
På grund av vad här och tidigare anförts föreslår jag, att fältveterinärkåren
skall omfatta följande personal på kårens stat:
1 överfältveterinär,
4 fältveterinärer,
7 regementsveterinärer och
12 batalj onsveterinärer.
Polispersonalen.
I Boden och å Karlsborg finnes enligt nuvarande organisation särskild
polispersonal anställd. Den för polispersonalen gemensamma staten upptager
följande personal, nämligen:
o •
I Hoden: A Karlsborg:
1 poliskommissarie, 1 överkonstapel och
5 överkonstaplar, 2 konstaplar.
18 konstaplar och
6 extra konstaplar.
Vid inträffande avgång i konstapelbeställning å Karlsborg skall enligt
beslut av 1925 års riksdag en dylik beställning indragas.
423
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
FörsvarsJcommissionen har ifrågasatt, huruvida icke, i enlighet med från
personalhåll framställda önskemål, de sex extra konstaplarna i Boden borde
överföras till ordinarie beställningshavare, och har kommissionen i sina
kostnadsberäkningar räknat med detta. I samband härmed har det synts
kommissionen böra ankomma på vederbörliga myndigheter att pröva, huruvida
vid nyanställning av polispersonal anställning under viss tid borde ske
medelst konstitutorial, i likhet med vad fallet vore vid förordnande av
sergeanter.
Chefen för generalstaben har framhållit, hurusom vid bedömandet av de
föreslagna staterna för polispersonalen borde beaktas, att genom de däri
upptagna beställningarna endast avsåges att fyllas ett fredsbehov. Enär
reserv av polispersonal icke funnes upptagen i organisationen, måste särskilda
åtgärder vidtagas för tillgodoseendet av krigsbehovet av polismän vid
i hären ingående staber och truppförband. På grund härav hade utbildning
i polistjänst av vissa värnpliktiga ifrågasatts. Möjlighet att ordna sådan
utbildning syntes föreligga inom ramen av den förordade försvarsordningen,
och borde det komma att åligga chefen för armén att framlägga förslag örn
sättet för dess utformande.
Beträffande staten för polispersonalen i Boden och å Karlsborg förutsätter
jag ingen annan ändring, än att de sex extra poliskonstaplarna i
Boden i överensstämmelse med försvarskommissionens förslag böra överföras
till ordinarie beställningshavare.
J. Sammandrag av föreslagna personalstater.
Sammanlagda behovet av fast anställd personal m. fl. enligt den av mig
föreslagna organisationen framgår av omstående »Sammandrag av föreslagna
personalstater». I sammandraget äro upptagna ordinarie beställningshavare,
men av icke-ordinarie endast apotekare vid garnisonssjukhuset i Stockholm.
Av pensionerad personal har upptagits endast sådan som i vederbörliga
stater redovisas under rubriken »Pensionerad personal», men icke personal,
som upptages under rubriken »Icke-ordinarie befattningshavare». Arméns
sjuksköterskekår, remontdepåernas personal, personal vid väg- och vattenbyggnadskårens
chefsexpedition och vid armémuseum samt rullföringsbefäl
m. fl. hava icke medtagits.
Av sammandraget framgår även motsvarande personaltillgång enligt 1925
års härordning med däri sedermera gjorda ändringar.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Sammandrag av föreslagna personalstater.
M i |
1 |
i t |
ä r |
P |
e r |
S O |
n a 1 |
|||||||||||||||||||||||
0 f f |
i c e |
r a |
r e |
O |
Under- fficerare |
M |
a n |
sk» |
P |
M u |
s i |
k p |
e r |
8 0 |
n a |
1 |
CO B B |
|||||||||||||
Generalspersoner |
Överstar |
Överstelöjtnanter |
g v |
Underbefäl |
Summa musikdirektörer |
Underbefäl |
B to |
|||||||||||||||||||||||
Lönegrad 0. 7 |
Lönegrad 0. 6 |
Majorer |
Kaptener (ryttmästare) |
Löjtnanter |
inrikar (underlöjt- nter och fänrikar) |
Summa officerare |
Förvaltare |
Fanjunkare (styckjunkare) |
Sergeanter |
Summa underofficerare |
Furirer |
Korpraler (konstaplar) |
Vicekorpraler |
Summa underbefäl |
Volontärer |
Summa manskap |
Musikdirektörer |
Fanjunkare (styckjunkare) |
Sergeanter |
Furirer |
Korpraler (konstaplar) |
Vicekorpraler (-konstaplar) |
Summa underbefäl |
Volontärer |
Summa |
3 p: CD ■-i oo O s ~ |
||||
Högre staber m. m. |
||||||||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation: |
1 12 |
12 |
12 |
|||||||||||||||||||||||||||
Generalitet ................. |
||||||||||||||||||||||||||||||
Generalsta^skåren............ |
— |
i |
i |
5 |
ii |
33 |
51 |
51 |
||||||||||||||||||||||
Artilleristabskåren ...... |
— |
— |
21 |
3 1 |
2 |
5 |
4 2 |
— |
11 |
11 |
||||||||||||||||||||
Arméstaberna m. m.......... |
— |
i |
— |
1 |
6 4 |
1 |
7 |
7 |
||||||||||||||||||||||
Truppslags- och veterinär-inspektionerna ............ |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
2 |
2 |
||||||||||||||||||||||
Förvaltningsmyndighe-terna ........................ |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||
Arméfördelning8staber m.m. |
— |
2 |
— |
— |
3 1 |
2 |
— |
— |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
Fältläkarkåren ............... |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||
Fältveterinärkåren.......... |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||
Garnisonssjukhusen ......... |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||
Polispersonalen................ |
— |
|||||||||||||||||||||||||||||
Summa: föreslagen organisation... |
12 |
4 |
2 |
7 |
19 |
42 |
2 |
— |
88 |
88 |
||||||||||||||||||||
1925 års härordning......... |
*11 |
6 |
3 |
5 |
16 |
45 |
4 3 |
— |
89 |
89 |
||||||||||||||||||||
Undervisningsverk. |
||||||||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation.. |
— |
— |
7 5 |
— |
8 7 |
8 30 |
1012 |
— |
54 |
i |
5 |
— |
6 |
— |
— |
60 |
||||||||||||||
1925 års härordning......... |
— |
— |
— |
5 |
11 5 |
i227 |
1211 |
— |
48 |
i |
1 |
49 |
||||||||||||||||||
Infanteriet. |
||||||||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation... |
— |
— |
17 |
19 |
50 |
239 |
335 |
147 |
807 |
— |
220 |
329 |
549 |
733 |
511 |
511 |
1755 |
715 |
2 470 |
17 |
34 |
76 |
127 |
68 |
38 |
38 |
144110 |
381 |
4 207 |
|
1925 härö ......... |
— |
— |
21 |
21 |
IS36 |
211 |
400 |
141 |
830 |
— |
177 |
383 |
560 |
857 |
556 |
567 |
1980 |
854 |
2 834 |
21 |
21 |
88 |
130 |
109 |
46 |
46 |
2011134 |
465 |
4 689 |
Kavalleriet.
Föreslagen organisation...
1925 års härordning.........
Artilleriet.14
Föreslagen organisation ...
1925 års härordning.........
Ingenjörtrupperna och
fortifikationskåren.
Föresl agen organisation...
1925 års härordning.........
Trängen och trängtrupperna.
Föreslagen organisation...
1925 års härordning.........
Intendenturkåren.
Föreslagen organisation...
1925 års härordning........
Fälttygkåren.
Föreslagen organisation .
1925 års härordning........
Summa summarum:
föreslagen organisation...j
1923 års härordning.........|
4 |
2 |
4 |
31 |
45 |
19 |
105 |
27 |
38 |
65 |
131 |
133 |
264 |
742 |
1006 |
2 |
2 |
6 |
10 |
6 |
2 |
4 |
12 |
6 |
28 |
||||
— |
— |
4 |
2 |
2 |
29 |
54 |
21 |
112 |
— |
21 |
37 |
58 |
106 |
123 |
229 |
791 |
1020 |
1 |
4 |
5 |
10 |
9 |
4 |
4 |
17 |
9 |
36 |
|
8 |
9 |
22 |
108 |
152 |
65 |
364 |
100 |
150 |
250 |
372 |
348 |
720 |
730 |
1450 |
5 |
5 |
15 |
25 |
15 |
5 |
10 |
30 |
15 |
70 |
||||
— |
7 |
13 g |
13 |
86 |
149 |
54 |
317 |
62 |
134 |
196 |
317 |
313 |
630 |
868 |
1498 |
3 |
3 |
6 |
12 |
9 |
3 |
3 |
15 |
9 |
36 |
|||
3 |
6 |
9 |
46 |
46 |
21 |
131 |
36 |
54 |
90 |
113 |
62 |
61 |
236 |
190 |
426 |
|||||||||||||
— |
— |
3 |
4 |
8 |
44 |
52 |
22 |
133 |
31 |
60 |
91 |
87 |
90 |
85 |
162 |
390 |
652 |
1 |
1 |
2 |
2 |
1 |
1 |
4 |
2 |
8 |
||
1 |
2 |
2 |
5 |
24 |
32 |
13 |
79 |
28 |
42 |
70 |
80 |
52 |
48 |
180 |
92 |
272 |
||||||||||||
— |
1 |
5 |
3 |
19 |
30 |
11 |
66 |
— |
19 |
39 |
58 |
56 |
52 |
48 |
156 |
68 |
224 |
1 |
1 |
2 |
2 |
1 |
1 |
4 |
2 |
8 |
||
2 |
5 |
8 |
59 |
8 |
82 |
51 |
6 |
10 |
67 |
20 |
20 |
20 |
_ |
_ |
_ |
_ |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|||||||
— |
— |
2 |
5 |
8 |
62 |
9 |
— |
86 |
53 |
5 |
10 |
68 |
22 |
22 |
22 |
|||||||||||||
1 |
3 |
5 |
17 |
|||||||||||||||||||||||||
— |
— |
— |
1 |
4 |
2 |
— |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
|||||||||||
12 |
5 |
44 |
53 |
129 |
596 |
632 |
265 |
1736 |
52 |
422 |
623 |
1097 |
1449 |
1106 |
620 |
3175 |
2 469 |
5 644 |
24 |
41 |
97 |
162 |
89 |
45 |
52 |
186 |
181 |
479 |
11 |
6 41 |
53 |
95 |
525 |
708 |
249 |
1 688 |
54 |
315 |
663 |
1 032 |
1 445 |
1 134 |
700 |
3 279 |
2 971 |
6 250 |
25 |
30 |
101 |
156 |
131 |
55 |
55 |
24lj 156 |
553 |
1204
1226
2134
2 047
647
884
421
356
169
176
26
7
8956
9 523
1 Därav
major eller kapten.
löjtnanter —^s°Därav* 2 överstelöjtnanter eller majorer. — 14 Inklusive luftvärnet samt av 1935 års riksdag beslutad kaderökning vid Gotlands artillerikår.
Sammandrag av föreslagna personalstater.
Högre staber m. m. |
C i |
i 1 |
m i ] |
i t |
ä r |
P 6 |
8 0 |
n a |
1 |
Civil personal |
Arvoden |
|||||||||||||
Fältläkarkåren |
Fältveterinärkåren |
Övriga |
Summa civilrailitär |
Regements-(garnisons-) pastorer |
Förste expeditionsvakter |
Expeditionsvakter |
Övriga |
Summa civil personal |
Officerare |
Underofficerare 4 |
||||||||||||||
Generalfältläkare |
Överfältläkare |
Fältläkare |
w CD crq CD B CD E3 09 sn pr 9> CD |
Bataljonsläkare |
Bataljonsläkare vid fältläkarkåren |
Summa |
O: < CD El ^T CD CD 5'' so: »-i |
Fältveterinärer |
Regementsveterinärer |
Bataljonsveterinärer |
Summa |
< p T3 o a cr p o r-V < CD M pr (B 3 |
o: 3 po Cl. P pr 5 p: 09 P 3 |
Övriga |
Summa |
|||||||||
Föreslagen, organisation: |
||||||||||||||||||||||||
Artilleristabskåren ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
Arméstaberna m. m............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
__ |
i |
3 |
3 |
7 |
13 |
3 |
Truppslags- och veterinärin- |
||||||||||||||||||||||||
spektionerna..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
7 |
Förvaltningsmyndigheterna1 ... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
i |
i |
— |
i |
7 |
57 |
65 |
18 |
29 |
Arméfördelningsstaber m. m____ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
5 |
5 |
i |
_ |
_ |
1 |
10 |
26 |
|
Fältlilkarkåren..................... |
1 |
i |
4 |
33 |
35 |
20 |
94 |
_ |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
94 |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
Fältveterinärkåren ............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
4 |
7 |
12 |
24 |
_ |
_ |
_ |
_ |
24 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Garnisonssjukhusen............... |
— |
4 |
4 |
4 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
2 |
5 |
|||||||||||||
Polispersonalen .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
32 |
32 |
32 |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Summa: föreslagen organisation |
1 |
i |
4 |
33 |
35 |
20 |
94 |
i |
4 |
7 |
12 |
24 |
— |
1 |
41 |
42 |
160 |
i |
2 |
10 |
60 |
73 |
47 |
70 |
1925 års härordning ... |
1 |
i |
4 |
7 |
6 |
25 |
44 |
1 |
4 |
2 |
— |
7 |
— |
1 |
41 |
42 |
93 |
i |
2 |
10 |
61 |
74 |
11 |
26 |
Undervisningsverk. |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
_ |
2 |
1 |
3 |
5 |
11 |
|||||||||||||
1925 års härordning ............. |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
2 |
2 |
4 |
— |
2 |
2 |
1 |
5 |
1 |
|
Infanteriet. |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
17 |
17 |
34 |
68 |
68 |
_ |
_ |
_ |
_ |
17 |
85 |
|||||||||||||
1925 års härordning ............. |
— |
— I |
_ |
19 |
20 |
— |
39 |
— |
— |
— |
— |
— |
22 |
22 |
51 |
95 |
134 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
94 ! |
426 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kavalleriet.
Föreslagen organisation...''...... |
4 |
4 |
8 |
16 |
16 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20 |
||||||||||||
1925 års härordning ............. |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
4 |
— |
— |
1 |
3 |
4 |
4 |
— |
8 |
12 |
20 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
16 |
Artilleriet.2 |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
7 |
18 |
25 |
25 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
47 |
|||||||||||||
1925 års kärordniiig ............. |
— |
— |
— |
b |
b |
— |
10 |
— |
— |
3 |
4 |
V |
— |
— |
18 |
18 |
35 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
35 |
Ingenjörtrupperna och fortifika-tionskåren. |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
4 |
4 |
12 |
20 |
20 |
18 |
||||||||||||||||||
1925 års härordning ............. |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
3 |
— |
— |
— |
3 |
3 |
4 |
4 |
49 |
57 |
63 |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
11 |
Trängen och trängtrupperna. |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
8 |
4 |
4 |
8 |
16 |
16 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
16 |
|||||||||||
1925 års härordning ............. |
— |
— |
— |
4 |
4 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
4 |
24 |
28 |
40 |
— |
13 |
||||||||
Intendenturkåren. |
||||||||||||||||||||||||
Föreslagen organisation......... |
2 |
2 |
2 |
|||||||||||||||||||||
1925 års härordning ............. |
2 |
2 |
2 |
— |
— |
1 |
1 |
2 |
7 |
|||||||||||||||
Fälttygkåren. Föreslagen organisation......... |
167 |
167 |
\ 167 |
|||||||||||||||||||||
1925 års härordning ............. |
105 |
105 |
105 |
~ |
~ |
~ |
1 |
16 |
||||||||||||||||
Summa summarum: |
||||||||||||||||||||||||
föreslagen organisation |
1 |
1 |
4 |
33 |
35 |
20 |
94 |
1 |
4 |
7 |
12 |
24 |
29 |
30 |
292 |
358 |
476 |
2 |
2 |
12 |
61 |
77 |
70 |
267 |
1925 års härordning... |
1 |
1 |
4 |
35 |
43 |
25 |
109 |
1 |
4 |
6 |
15 |
26 |
30 |
31 |
268 |
329 |
464 |
2 |
4 |
14 |
62 |
82 |
18 |
218 |
4-
lss
Inklusive tygdepartementets fabriker och anstalter. — 2 Inklusive luftvärnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
428
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
K. Arméns reservpersonal.
Reservstaten.
Såsom förut är omnämnt, skulle reservstaten enligt 1925 års härordningsbeslut
bestå utav
a. reservstaten för officerare och underofficerare:
2 överstebeställningar,
46 majorsbeställningar,
260 kompaniofficersbeställningar och
65 underofficersbeställningar;
b. reservstaten för fältläkarkåren:
1 fältläkarbeställning och
2 regementsläkarbeställningar.
Med hänsyn till den förefintliga tillgången på personal å övergångsstat
har denna organisation av reservstaten för officerare och underofficerare, i
vad avser antalet officersbeställningar, icke blivit genomförd, och ej heller
har intill år 1935 något återbesättande av vakanta officers- eller underofficersbeställningar
å den år 1914 beslutade reservstaten ägt rum. 1935 års
riksdag beslöt emellertid, att ett återbesättande av vakanta beställningar för
officerare och underofficerare inom ramen för den äldre reservstaten skulle
under budgetåret 1935/1936 ske med 12 majors- och 9 kompaniofficersbeställningar
samt 5 underofficersbeställningar.
Tidigare har framhållits, hurusom försvarsTcommissionen hävdat den uppfattningen,
att vid tillgodoseendet av krigsorganisationens befälsbehov i fråga
örn officerare och underofficerare ett visst minimiantal av vardera av dessa
personalkategorier måste utgöras av personal på aktiv stat eller reservstat,
medan återstoden kunde utgöras av personal i arméns reserver. Av ekonomiska
skäl vore det därvid lämpligt, att reservstatsbeställningarna upptoges
till så stort antal som med hänsyn till rekryteringen av den aktiva
kadern vore möjligt. Bestämmande för möjligheterna att rekrytera en reservstat
vore emellertid dels de ekonomiska villkor i form av lön och pension,
som erbjödes efter övergång till reservstat, dels möjligheterna till erhållande
av civil anställning efter avgången från aktiv stat.
Kommissionen har nu föreslagit, att något mer än 400 reservstatsofficerare
skola rekryteras av en aktiv stat på omkring 2 100 officerare samt något
mera än 200 reservstatsunderofficerare ur en aktiv kader på omkring 1 400
underofficerare. Det har synts kommissionen angeläget, att en reservstat
av denna omfattning verkligen kunde komma till stånd. Då det emellertid
vidare syntes kommissionen omöjligt att överblicka, huruvida den civila
marknaden skulle kunna absorbera här föreslaget antal officerare och underofficerare
på reservstat, har kommissionen ansett det nödvändigt, att nuvarande
reservstatsförmåner, vilka av kommissionen ansåges otillräckliga,
429
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
bleve förbättrade, och har kommissionen i detta syfte föreslagit följande
löner och pensioner för reservstatspersonalen.
Lön |
Pension |
|
Kronor |
Kronor |
|
Generalmajor ........................................................ |
.................. 8 400 |
7 200 |
Överste, högre löneklass..................................... |
................. 6 800 |
6100 |
Överste, lägre löneklass ....................................... |
.................. 6 400 |
5 700 |
Major....................................................................... |
................. 5100 |
4 700 |
Kompaniofficer, högsta löneklass ....................... |
.................. 3150 |
2 800 |
Kompaniofficer, mellersta löneklass.................... |
................. 2 500 |
2 250 |
Kompaniofficer, lägsta löneklass ....................... |
................. 1900 |
1700 |
Underofficer, högre löneklass ........................... |
.................. 1800 |
1600 |
Underofficer, lägre löneklass................................ |
.................. 1600 |
1400 |
Fältläkare ............................................................. |
.................. 6 400 |
5 700 |
Regementsläkare ................................................. |
................. 5100 |
4 700 |
Bataljonsläkare ..................................................... |
................. 3150 |
2 800 |
Vid avvägningen av dessa nya reservstatslöner har kommissionen ansett
dessa böra stå i visst förhållande till löneförmånerna för personal på aktiv
stat å E-ort, varvid kommissionen dock i fråga örn lönen för major på reservstat
ansett ett avsteg berättigat. I syfte att stimulera rekryteringen har
sålunda denna lön beräknats med utgångspunkt från lönen på G-ort. Även
pensionen för major på reservstat hade, då densamma ansetts kommissionen
böra något överstiga pensionen för kapten på aktiv stat, satts förhållandevis
högre än pensionerna för övrig personal. Avlöningstillägget, som för närvarande
utginge med 360 kronor för officer och 180 kronor för underofficer,
borde enligt kommissionens mening i samband med här föreslagen höjning
av lönerna ökas till 400 kronor, resp. 200 kronor.
Enligt kommissionens beräkningar skulle följande personal på reservstat
erfordras:
Generalmajor................................ 1 Underofficerare.............................. 210
Överstar........................................ 5 Fältläkare...................................... 2
Majorer .......................................... 83 Regementsläkare ........................... 5
Kompaniofficerare ........................ 325 Bataljonsläkare.............................. 3 I
I likhet med vad nu vore fallet, borde enligt kommissionens uppfattning
beställningarna såsom överstar, kompaniofficerare och underofficerare uppdelas
på olika löneklasser. Fördelningen av beställningarna på dessa syntes
emellertid böra hållas rörlig med hänsyn till önskvärdheten att kunna medgiva
övergång allt efter föreliggande ansökningar. Liksom enligt nu gällande
bestämmelser borde fördelningen av beställningarna på olika truppslag
böra ankomma på Kungl. Maj:t.
Den möjlighet till vinnande av befordran till major på reservstat för därtill
lämplig kompaniofficer på reservstat, som öppnats genom beslut av 1925
års riksdag, borde utnyttjas och bringas till tillämpning. Vidare har kom
-
430
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
missionen ansett det böra tagas under omprövning att — i den mån det
icke skulle visa sig möjligt att besätta den föreslagna reservstaten med från
aktiv stat avgående underofficerare — öppna vägen för reservstatsanställning
såsom underofficer för furirer på aktiv stat med förslagsvis minst 12 tjänsteår.
Den av 1925 års riksdag bestämda omfattningen av reservpersonalens
tjänstgöringsskyldighet — 45 dagar för varje tvåårsperiod — har synts kommissionen
lämplig.
Chefen för generalstaben har framhållit, att den av kommissionen föreslagna
ökningen av reservstaten indirekt skett på bekostnad av övriga stater
för kvalificerad befälspersonal. Ett strängt tillämpande av de principiella
beräkningsgrunderna för krigsorganisationens utformande skulle nämligen
påfordrat väsentligt större tillgång på aktivt befäl än vad kommissionen
föreslagit. Den uppstående bristen på aktiv personal skulle emellertid
enligt kommissionens förslag täckas bland annat genom personal på reservstat.
Tillkomsten av en reservstat med avsedd omfattning utgjorde således
villkoret för att de beräknade staterna för det aktiva befälet skulle kunna
godtagas. I annat fall rubbades de grunder, på vilka krigsorganisationen
uppbyggts. Eörsvarskommissionens förslag till löne- och pensionsbelopp
för de olika beställningsliavarna på reservstat samt till befordringsmöjligheternas
ordnande vore ändamålsenliga.
Arméförvaltningen har såsom sin åsikt uttalat, att försvarskommissionens
förslag till löner för reservstatspersonalen närmare än vad fallet blivit vid
1925 års provisoriska lönereglering anslöte sig till den relation mellan den
aktiva statens och reservstatens löner, som fastställdes vid reservstatens
införande 1915. Vid avvägning av pensionsförmånerna för här ifrågavarande
personal syntes kommissionen i huvudsak hava följt den princip, som legat
till grund för arméförvaltningens förslag till 1925 års pensionsreglering.
Arméförvaltningen hade därför intet att erinra mot kommissionens förslag i
dessa hänseenden. Ett av sjukvårdsstyrelsen framlagt förslag, att fältläkarkårens
reservstat skulle till skillnad från kommissionens förslag omfatta 3
fältläkarbeställningar och 6 regementsläkarbeställningar, tillstyrktes.
Chefen för östra arméfördelningen har funnit det tvivelaktigt, huruvida villkoren
för reservstaten enligt förslaget skulle bliva tillräckligt lockande. Det
vore sannolikt, att den beräknade reservstaten icke kunde fylla;:, vilket påverkade
personalberäkningarna för krigsbehovet. I viss mån kunde detta
dock, vad beträffar kompaniofficersgraderna, utjämnas, därigenom att de
aktiva kadrarna något ökades. Skedde icke detta, borde villkoren för reservstaten
förbättras.
För svar sväsendets lönenämnd har framhållit, att redan vid den år 1925 genomförda
löneregleringen för reservstatspersonalen denna personals förmåner
höjts till samma nivå i förhållande till den aktiva personalens sammanlagda
löneförmåner som gällde år 1915. Den omständigheten, att icke ens
det fåtal beställningar för kompani- och underofficerare på reservstat, som
kungjorts lediga år 1935, kunnat locka tillräckligt antal kompetenta sökande,
trots att rekryteringen en längre tid legat nere, syntes tala för att de för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
431
måner, som för närvarande vore förenade med reservstatsbeställningarna,
framförallt i vad avsåge kompani- oell underofficerare, icke vore tillräckliga
för säkerställandet av reservstatens rekrytering. I anslutning härtill har
lönenämnden ytterligare anfört följande:
En omständighet, till vilken man i förevarande avseende måste taga hänsyn,
är den genom 1935 års militära tjänstepensionsreglemente införda möjligheten
för militära beställningstagare att tidigast fem år före uppnåendet av stadgad
pensionsålder frivilligt avgå ur tjänst mot åtnjutande av förtidspension
med belopp, som endast obetydligt understiger ålderspensionen. Uppenbart
är, att en beställningshavare, som uppnått eller inom den närmaste tiden
kommer att uppnå den ålder, då han kan erhålla förtidspension, icke kan
beräknas vara villig att övergå till reservstat och åtaga sig därmed förenad
tjänstgöringsskyldighet, därest icke reservstatslönen överstiger det belopp,
varmed förtidspensionen utgår. Med hänsyn härtill torde man kunna antaga,
att utsikterna att rekrytera de nuvarande beställningarna för kompaniofficer
i högsta lön eklassen och underofficer i högre löneklassen äro ganska
små.
Vid utarbetandet av sitt förslag till höjda reservstatslöner har försvarskommissionen
i allmänhet utgått från lönerna å E-ort, i ett fall från lönen
å G-ort, för personal å aktiv stat i de löneklasser, med vilka jämförelse ansetts
böra ske, därvid i fråga örn kompaniofficerare räknats med 9, 7 och
4 löneklasserna samt beträffande underofficerare med 7 och 5 löneklasserna.
Med hänsyn till det nuvarande lönesystemet för personal å aktiv stat synes
emellertid något bärande skäl att bibehålla den nuvarande indelningen av
kompani- och underofficerare å reservstat i tre, resp. två löneklasser, vilken
grundade sig på det år 1915 gällande lönesystemet för personal å aktiv
stat, ej längre föreligga. Enligt lönenämndens mening skulle det innebära
avsevärda fördelar, örn reservstatslönerna för dessa personalgrupper kunde
närmare anpassas efter de för den aktiva personalen bestämda löneklasserna,
så att den, som utan att vinna befordran övergår till reservstat, såsom reservstatslön
skulle äga uppbära viss del av den lön han vid övergången
uppbär å aktiv stat. Vid fastställandet av lönebeloppen för reservstatspersonalen
synes vidare, då tvång att vara bosatt å viss ort efter övergången
ej föreligger, i likhet med vad som tidigare bestämts i fråga örn den i samband
med 1925 års härordning införda frivilliga övergångsstaten, lönen böra
reduceras till det på A-ort utgående beloppet.
Beträffande pensionerna har lönenämnden icke ansett sig böra ifrågasätta
någon ändring i den nuvarande proportionen mellan reservstatslöner och
pensioner, enligt vilken pensionerna i stort sett utgå med 90 % av lönebeloppen.
Ett sådant system, som av lönenämnden här föreslagits, skulle även innebära
den fördelen, att en förändring av den aktiva personalens löner —
exempelvis genom inarbetande av dyrtidstilläggen i lönerna, varom förslag
föreligger — automatiskt skulle kunna vinna tillämpning beträffande reservstatspersonalen.
Vidkommande frågan örn den procentsats, enligt vilken reservstatslönerna
borde uträknas, anser lönenämnden att denna skäligen bör bestämmas till
60 % av resp. löner på aktiv stat. Reservstatslönerna skulle härigenom i
stort sett ganska nära motsvara de belopp, som försvarskommissionen
ifrågasatt.
Beträffande de särskilda beställningarna torde böra framhållas följande
synpunkter.
432
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För generalmajor å reservstat Ilar lönenämnden ansett lönen böra bestämmas
till 60 % av lönen för lönegraden O. 7, till vilken nu äro hänförda
bland andra brigadchefer. En sådan jämförelse torde även ur sakliga synpunkter
vara befogad. Lönen skulle därigenom visserligen komma att icke
obetydligt understiga det av försvarskommissionen föreslagna beloppet, men
skulle dock komma att ligga ungefär 500 kronor över den nuvarande reservstatslönen.
Pensionen skulle endast obetydligt understiga vad försvarskommissioneu
föreslagit.
Överste i högre löneklassen å reservstat skulle enligt lönenämndens förslag
komma att erhålla en lön av 6 948 kronor, vilket något överstiger försvarskommissionens
förslag. Pensionen skulle komma att med omkring 200
kronor överstiga överstelöjtnants pension, men komme likväl att med mer
än 1 000 kronor understiga pensionen för överste å aktiv stat. Det belopp,
som skulle erhållas örn lönen för överste i lägre löneklassen bestämdes till
60 % av lönen för överstelöjtnant å aktiv stat, skulle understiga den
nu till överste i lägre löneklassen utgående lönen och endast obetydligt
överstiga den lön, som lönenämnden föreslår för majorer å reservstat. En
sådan lön skulle emellertid, bland annat med hänsyn till den förut berörda
möjligheten för personal å aktiv stat att avgå med förtidspension, icke vara
tillräckligt lockande för att förmå en överstelöjtnant eller överste å aktiv
stat att övergå till beställning å reservstat. På grund härav har lönenämnden
ansett sig böra ifrågasätta, örn ej den nuvarande beställningen för
överste i lägre löneklassen bör uteslutas ur reservstaten, till följd varav å
denna skulle finnas endast en löneklass för överste, avsedd för såväl transporterade
som befordrade officerare.
Vid bestämmandet av förmånerna för major å reservstat torde det vara
nödvändigt att utgå från lönen för major i högre löneklassen å aktiv stat,
varigenom reservstatslönen skulle utgöra 5 076 kronor och pensionen 4 568
kronor 40 öre. Sistnämnda belopp understiger dock med c:a 75 kronor
pensionen för kapten på aktiv stat. Då de nu angivna beloppen emellertid
torde vara för låga för att säkerställa en tillfredsställande rekrytering av
majorsbeställningarna å reservstat, har lönenämnden ansett sig böra beräkna
majorslönen till 60 % av lönen för major i högre löneklassen å B ort,
i följd varav lönen skulle utgöra 5 220 kronor och pensionen 4 690 kronor.
I detta avseende vill lönenämnden erinra örn att även försvarskommissionen
vid beräkningen av lönen för major å reservstat gjort ett undantag från de
av kommissionen i allmänhet tillämpade reglerna och beräknat denna lön
efter högre ortsgrupp än övriga löner.
De löner och pensioner, som enligt lönenämndens beräkningar borde
utgå till personal å reservstat, framgå av tablån å sid. 433.
Lönenämnden har förutsatt, att föreskrift skulle utfärdas örn lämplig avjämning
av de i tablån upptagna beloppen, samt vidare anfort, att därest
möjlighet för furir att övergå å reservstat såsom underofficer skulle anses
böra införas, lön å reservstat för sådan underofficer borde beräknas efter
lönen i lägsta löneklassen för sergeant å aktiv stat.
Beträffande frågan, huruvida reservstatspersonalen i mån av fullgjord
tjänstgöring skulle kunna vinna uppfattning till högre löneklass, har lönenämnden
gjort det uttalandet, att den ställning i löne- och pensionshänseende,
en bestiillningshavare erhållit vid övergången till reservstat, borde
för honom vara gällande, så länge han kvarstode i den beställning, i vilken
han vunnit inträde å reservstat. Slutligen har lönenämnden anfört, att den
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
433
Beställning |
Lönegrad |
Lönek] ass |
Lön |
Pension |
|
Generalmajor............................................. |
0. 7 |
15 |
7 920 |
7128 |
|
Överste ................................ |
0. 6 |
14 |
6 948 |
6 253 |
|
Major ..................................................... |
0. 4 |
12 |
1 5 220 |
•4 690 |
|
i |
10 |
4176 |
3 758 |
||
0.3 | |
9 |
3 816 |
3 434 |
||
8 |
3 456 |
3110 |
|||
Kompaniofficer ....................................... |
| |
7 |
3 096 |
2 786 |
|
1 |
6 |
2 736 |
2 462 |
||
O. 2 i |
5 |
2 448 |
2 203 |
||
1 |
4 |
2160 |
1944 |
||
9 |
2 340 |
2106 |
|||
Uo. 3 |
8 |
2160 |
1944 |
||
Underofficer.......................... |
f 1 |
1 980 |
1782 |
||
.......................... |
Uo. 2 |
6 |
1818 |
1636 |
|
I 5 |
1656 |
1490 |
|||
l 4 |
1512 |
1360 |
|||
( |
25 |
5 724 |
5151 |
||
Fältläkare..................... < |
C. 13 i |
24 |
5 436 |
4 892 |
|
.................. |
j 23 |
5148 |
4 633 |
||
22 |
4 860 |
4 374 |
|||
Regementsläkare ....................................... |
C. 11 |
1 21 |
4 572 |
4114 |
|
l 20 |
4 284 |
3 855 |
|||
i |
19 |
4 032 |
3 628 |
||
Bataljonsläkare ............ .. { |
C. 9 |
18 |
3 780 |
3 402 |
|
l |
17 |
3 528 |
3175 |
icke ansett sig böra föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser beträffande
de förmåner, som under tjänstgöring skola utgå till reservstatspersonalen.
Svenska officer sförbundet bär ansett, att alla framkomliga vägar borde
tagas under omprövning för säkerställande av reservstatens rekrytering.
Förbundet har därför framlagt vissa förslag i syfte att bland annat ernå
utvidgade befordringsmöjliglieter för officerare på reservstat. Bland annat
bär föreslagits, att överstelöjtnantsbeställningar på reservstat skulle nyinrättas,
oell skulle dessa beställningar kunna erhållas av överstelöjtnanter
eller därtill lämpade majorer på aktiv stat. De av försvarskommissionen
föreslagna löne- oell pensionsförmånerna tillstyrktes i princip, dock att bland
annat för överstelöjtnantsbeställning borde utgå lön och pension i enlighet
med vad av försvarskommissionen föreslagits för överste i lägre löneklassen.
— Enligt förbundets mening krävde rättvisan, att nuvarande och pensionerad
reservstatspersonal bleve innesluten i en kommande löne- och pensionsreglering.
Underofficer sförbundet har icke funnit de av försvarskommissionen föreslagna
förbättringarna i reservstatsförmånerna tillfredsställande. En verklig
reglering av löneförmånerna för personalen på reservstat vore påkallad.
Kommissionens förslag att rekrytera sergeantgraden på reservstat med furirer,
vilka ägde kompetens för befordran till underofficerare på aktiv stat, 1
1 Beräknad efter B-ort.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 86 28
434
Kungl. Majlis proposition nr 235.
Departements
chefen.
syntes vara en nödfallsåtgärd. Ehuru förbundet ansåge, att lönerna för
reservstaten borde vara så beräknade, att rekryteringen kunde säkerställas
utan tillgripande av dylika åtgärder, ville det emellertid icke motsätta sig
nyssnämnda förslag. Frågan örn en lönereglering för reservstaten borde
göras till föremål för utredning, vilken i sinom tid borde framläggas för
avgörande. I samband härmed har förbundet framhållit det berättigade uti,
att den äldre reservstatspersonalens löne- och pensionsförhållanden samtidigt
bringades i relation till nuvarande löneläge för den aktiva personalen
samt till de löner och pensioner, som kunde bliva fastställda för reservstaten
i den nya fredsorganisationen.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har slutligen uttalat sin anslutning
till förslaget örn att möjligheter öppnas för vissa furirer att vinna anställning
såsom underofficerare på reservstat.
Såsom i ett tidigare sammanhang omnämnts, har även jag för tillgodoseendet
av krigsorganisationens befälsbehov av officerare och underofficerare
ansett mig böra räkna med en kvalitativt och kvantitativt väl tillgodosedd
reservstat. Jag förutsätter sålunda, att i fred skall finnas en reservstat,
omfattande 282 officerare, 190 underofficerare och 6 militärläkare, fördelade
på följande beställningar, nämligen: 1 generalmajor, 5 överstar, 72 majorer,
204 kompaniofficerare, 190 underofficerare, 3 fältläkare och 3 regementsläkare.
Ehuru dessa beliovssiffror främst på grund av den olika omfattningen av
den av mig förutsatta och den av försvarskommissionen föreslagna krigsorganisationen
icke oväsentligt understiga kommissionens motsvarande siffror,
särskilt beträffande antalet kompaniofficerare, delar jag dock de av kommissionen,
myndigheterna och lönenämnden uttalade farhågorna, att svårigheter
kunna komma att uppstå för staternas besättande, därest icke förbättring
åstadkommes i de förmåner, som för närvarande bjudas reservstatspersoualen.
Det av försvarskommissionen framlagda förslaget till förbättrade
reservstatslöner och -pensioner synes beträffande beloppens storlek i och för
sig vara väl avvägt. Emellertid delar jag lönenämndens uppfattning, att
vissa fördelar skulle stå att vinna, därest reservstatslönerna för kompani- och
underofficerare närmare än vad kommissionen förutsatt anslöte sig till de
för den aktiva personalen bestämda löneklasserna. Då det av lönenämnden
framlagda förslaget jämväl i övrigt synes i minst samma mån som försvarskommissionens
vara ägnat att befrämja de syften, som här avses, ansluter
jag mig till detsamma. Detta innebär sålunda, bland annat, att jag delar
lönenämndens uppfattning, att den, som utan att vinna befordran övergår
till reservstat, skall så länge han kvarstår i den beställning, dit han överförts,
såsom reservstatslön uppbära viss del av den lön han vid övergången
uppbar på aktiv stat. De s. k. lönetilläggen skulle sålunda bortfalla, vilket
emellertid synes mig väl kompenserat av de i jämförelse med försvarskommissionens
förslag högre lönebelopp, varmed lönenämnden räknat. I de av
lönenämnden beräknade löne- och pensionsbeloppen böra emellertid vissa
avjämningar företagas så att beloppen bliva delbara med 12.
435
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att den möjlighet till befordran
och därmed följande utsikter till ökade förmåner inom reservstaten, som
genom 1925 års riksdagsbeslut öppnats, bör bibehållas och bringas till tilllämpning.
Ävenledes delar jag kommissionens uppfattning, att det torde
bliva nödvändigt att för fyllande av reservstaten för underofficerare öppna
möjligheter för furirer på aktiv stat med visst antal tjänsteår att vinna reservstatsanställning
såsom underofficerare.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelserna
för reservstatspersonalens anställning, tjänstgöring m. m. I stort
sett förutsätter jag emellertid i dessa hänseenden inga förändringar i de
år 1925 beslutade grunderna.
På grund av det anförda föreslår jag,
att arméns reservstat bestämmes att omfatta
1 generalmajor,
5 överstar,
72 majorer,
204 kompaniofficerare,
190 underofficerare,
3 fältläkare och
3 regementsläkare samt
att följande på nyssnämnt sätt jämkade löner och pensioner bestämmas
för reservstatspersonalen:
Beställning |
Lönegrad |
Löneklass |
Lön |
Pension |
|
Generalmajorer.......................................... |
0. 7 |
15 |
7 920 |
7128 |
|
Överste ................................................... |
0. 6 |
14 |
6 948 |
6 252 |
|
0. 4 ( |
12 |
5 220 |
4 692 |
||
10 |
4176 |
3 756 |
|||
O. 3 |
9 |
3 816 |
3 432 |
||
8 |
3 456 |
3112 |
|||
Kompaniofficer ........................................• 1 |
1 |
7 |
3 096 |
2 784 |
|
| |
6 |
2 736 |
2 460 |
||
0. 2 { |
5 |
2 448 |
2 208 |
||
I |
4 |
2160 |
1944 |
||
| |
9 |
2 340 |
2112 |
||
Uo. 3 |
8 |
2160 |
1 944 |
||
) |
I 7 |
1980 |
1788 |
||
Underofficer........................................... |
Uo. 2 |
e |
1824 |
1 632 |
|
5 |
1656 |
1 488 |
|||
4 |
1 512 |
1356 |
|||
l 3 |
1368 |
1236 |
|||
< |
25 |
5 724 |
5 148 |
||
Fältläkare................................................ |
C. 13 | |
24 |
5 436 |
4 896 4 632 |
|
1 1 |
| 22 |
4 860 |
4 380 |
||
j Regementsläkare...................................... |
| C. 11 |
1 21 |
4 572 |
4 116 |
|
1 |
l 20 |
4 284 |
3 852 |
Såväl av försvarskommissionen som av ett flertal myndigheter har det
ansetts vara förenligt med rätt och billighet, att den personal, som redan
436
Kungl. Majlis proposition nr 225.
nu finnes å reservstat eller avgått därifrån med pension, kommer i åtnjutande
av de förbättrade löne- och pensionsvillkor, som kunna komma att
bliva knutna till den nya reservstaten. Jag delar denna uppfattning i vad
den gäller personal, som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna ännu
kvarstår på reservstat, då en lönereglering bör gälla all personal på vederbörlig
stat och icke endast nytill trädande. Däremot kan jag icke biträda
förslaget i vad det avser redan pensionerade. De förutsatta högre lönerna
och pensionerna motiveras ju av strävan att göra reservstatsplatserna lockande
för den aktiva personalen. Det torde icke heller kunna göras gällande, att
någon orätt sker mot de redan pensionerade, örn icke deras förut bestämda
pensioner höjas. Den militära pensionsregleringen, som beslutades av 1935
års riksdag, hade icke heller retroaktiv verkan. Även av ekonomiska skäl
kan jag icke tillstyrka en sådan pensionsreglering, enär den skulle belasta
budgeten med i medeltal för de närmaste tio åren inemot 100000 kronor.
Reservstaten för furirer vid Gotlands trupper.
Enligt nu gällande bestämmelser består reservstaten för furirer vid Gotlands
trupper av Gotlands infanterikårs reservstat för furirer och Gotlands
artillerikårs reservstat för furirer. På reservstaten få årligen anställas sammanlagt
högst 10 furirer med iakttagande av att antalet vid artillerikåren i regel
bör bibehållas vid en fjärdedel av antalet vid infanterikåren. Furir på reservstat
är skyldig att kvarstå på reservstaten under 15 år samt därefter inträda
i vederbörlig kårs reserv samt tillhöra denna intill fyllda 50 år. Han är
skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets
försvar eller säkerhet, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av
härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred 25 dagar
under vartdera av 2 år för varje period av 3 år.
För att vinna anställning som furir på reservstat erfordras att hava avlagt
furirs- eller underofficersexamen samt att hava fullgjort minst 6 års väl
vitsordad tjänst på aktiv stat. Anställning på reservstaten sker antingen
genom egnahemskontrakt eller med penningkontrakt. Med egnahemskontrakt
anställd furir på reservstat erhåller en egnahemspremie av 6 000 kronor och
kanj dessutom enligt vissa bestämmelser erhålla egnahemslån. Fastighet,
som med bidrag av egnahemspremien inköpts, får icke försäljas utan militärbefälhavarens
tillstånd. Med penningkontrakt anställd furir erhåller årlig
lön av 300 kronor örn året samt efter fullgjord 15 års tjänst en avgångspremie
av 600 kronor.
FörsvarsJcommissionen har förutsatt, att den nuvarande reservstaten för
furirer vid Gotlands trupper skulle bibehållas, så länge de nuvarande beställningshavarna
på denna stat kvarstode i tjänst. Erfarenheterna hade
emellertid givit vid handen, att på denna reservstat ställda förhoppningar
icke till alla delar infriats. Antalet hittills anställda vore väsentligt mindre
än det vid reservstatens uppsättande beräknade, och de som vunnit sådan
anställning hade i vissa fall haft betydande svårigheter att därigenom ordna
437
Kungl. Majus proposition nr 225.
sin försörjning. Kommissionen ville därför ifrågasätta, huruvida någon ytterligare
rekrytering av denna reservstat borde äga rum. Kommissionen föresloge
i annat sammanhang, att avgående underbefäl skulle beredas möjligheter
att erhålla s. k. arrendeegnahem. Därigenom vunnes i huvudsak samma
syfte som det med reservstaten avsedda, men kostnaderna ställde sig väsentligt
lägre.
Militärbefälhavaren på Gotland har framhållit, att reservstaten på Gotland
tillkommit dels för att förmå avgående underbefäl att kvarstanna på Gotland,
dels för att erhålla ökad tillgång på befäl med, låt vara begränsad,
tjänstgörings skyldig!] et i fred, dels slutligen för att bereda avgående underbefäl
försörjning. Möjligheten att på ön bereda civil anställning vore starkt
begränsad, varför flertalet avgående underbefäl sökte sig till fastlandet, varigenom
den för Gotlands trupper synnerligen betydelsefulla tillgången
på s. k. A-klassare vid mobilisering minskades. Visserligen hade rekryteringen
av reservstaten hittills icke fullt motsvarat förväntningarna. Ett par
furirer hade haft försörjningssvårigheter. I båda fallen gällde detta innehavare
av jordbruksfastighet och det syntes helt naturligt, att denna kategori icke
kunnat undgå att få känning av de svårigheter, som under senare år drabbat
jordbrukare i allmänhet, helst egnahemspremien vore tilltagen i lägsta underkant.
Militärbefälhavaren ansåge sig av många skäl böra förorda ett
bibehållande av denna reservstatsorganisation med höjning av egnahemspremien.
Aven örn den ifrågavarande reservstaten på Gotland säkerligen icke kan Departementsfrånkännas
ett visst värde ur krigsberedskapssynpunkt, anser jag dock att chefen.
de skäl, som försvarskommissionen anfört för en successiv avveckling av densamma,
tillräckligt motivera en sådan åtgärd. Härtill kommer, att den avsevärda
ökning av den aktiva personalen på Gotland, som av mig föreslås,
i viss mån medför, att behovet av reservstatspersonal av denna kategori
minskas. Jag föreslår sålunda, att ifrågavarande reservstat skall bibehållas
blott så länge de nuvarande beställningshavarna på densamma kvarstå i
tjänst samt att någon nyrekrytering av staten icke sker, detta oberoende av,
huru frågan beträffande s. k. arrendeegnahem till avgående underbefäl kan
komma att lösas.
Personal i arméns reserver.
Vid behandling av frågan om den militära personalens rekrytering har
tidigare omnämnts, hurusom arméns reserver av befäl för närvarande utgöras
av generalitetets reserv, arméfördelningarnas, militärområdenas och
östra brigadområdets reserver samt regementenas reserver.
Till personalen i arméns reserver räknas dessutom de civilmilitära kårernas
— fältläkarkårens, fältveterinärkårens samt artilleriets fabrikers och tygananstalters
— reservpersonal.
Bestämmelserna angående befiil och civilmilitär personal i arméns reserver
finnas sammanförda i en siirskild förordning av den 23 september 1927 (S.F.
438
Kungl. Majus proposition nr 225.
nr 364). Enligt dessa bestämmelser indelas ifrågavarande personal, såsom
förut i annat sammanhang omnämnts, i pensionsavgångna, förtidsavgångna
och i reserven utnämnda. Artilleriets fabrikers och tyganstalters
reserv omfattar dock endast pensionsavgången personal. Pensionsavgången
personal åligger i allmänhet ingen tjänstgöringsskyldighet i fredstid. Förtidsavgångna
samt i reserven utnämnda officerare och underofficerare äro
däremot skyldiga att intill utgången av det kalenderår, då de uppnå 42 års
ålder, vart tredje år fullgöra dels en befälsövning örn 10 dagar, dels ock en
repetitionsövning av för vederbörligt truppslag stadgad längd. Civilmilitär
person av officers tjänsteklass skall i stället för befäls- och repetitionsövning
vart tredje år fullgöra en tjänstgöring örn 40 dagar. Eörtidsavgångna och
i reserven utnämnda officerare, civilmilitära personer av motsvarande tjänsteklass
och underofficerare tilldelas, under vissa förutsättningar, efter fyllda
55 år årlig pension, officer (likställd) med 900 kronor och underofficer med
672 kronor. I reserven utnämnda äro berättigade att efter fyllda 42 år utbekomma
i stället för pensionen ett mot dennas efter 5 % kapitaliserade
värde svarande belopp.
Körs var sJconimissionen har till en början framhållit, att da en mycket betydande
del av befälsbehovet vid krigsorganisationens linje- och depåförband
avsåges att fyllas med personal i arméns reserver, vore det angeläget icke
endast, att denna personal förefunnes till det antal, som i härordningen
förutsattes, utan även att dess utbildningsnivå motsvarade de krav, som med
hänsyn till verksamheten i vederbörliga befattningar borde ställas på densamma.
Vad den pensionerade personalen anginge, vore dennas numerär i
förhållande till den reservutnämndas relativt begränsad. På grund av den
långa aktiva tjänst denna personal fullgjort, vore den i regel utan vidare
utbildning användbar för avsedda mobiliseringsuppgifter. I vissa fall kunde
emellertid dessa uppgifter vara av den speciella natur, att det vore behövligt,
att vederbörande genom fullgörande av en kortare tjänstgöringsperiod
gjorde sig förtrogen med densamma. Någon obligatorisk tjänstgöringsskyldighet
för denna personalkategori har emellertid icke av kommissionen
ifrågasatts; den erforderliga tjänstgöringen borde enligt kommissionens
mening kunna anordnas på frivillighetens väg. För bestridande av kostnaderna
för dylik tjänstgöring hade kommissionen också i sina kostnadsberäkningar
upptagit vissa medel.
Den förtidsavgångna personalen intoge ifråga örn användbarhet en
mellanställning mellan personal på reservstat och reservutnämnd personal.
Örn densamma gällde därför i stort sett detsamma som örn sistnämnda
kategori.
I fråga örn reservutnämnd personal erfordrades enligt kommissionens
beräkningar en årlig rekrytering av 209 reservofficerare och 156 reservunderofficerare.
Denna rekrytering borde med de förmåner, som nu bjödes här
ifrågavarande personal, enligt kommissionens mening kunna genomföras. I
syfte att höja personalens tjänsterutin skulle en utökning av den obliga
-
439
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
toriska tjänstgöringsskyldigheten visserligen vara önskvärd, men av hänsyn
till rekryteringen ville kommissionen icke ifrågasätta någon ändring i detta
hänseende. En ökad tjänstbarhet skulle emellertid kunna vinnas genom
ökad rationalisering av utbildningen och frivillig tjänstgöring. Eli viss frivillig,
statsunderstödd utbildning utanför truppförbanden förutsattes jämväl
allt fortfarande komma att äga rum, varför medel härför av kommissionen
även beräknats enligt hittills giillande grunder. Särskilt för den äldre personalen
av denna kategori, vilken till stor del avsåges att vid mobilisering
tagas i anspråk för hemortsförsvaret, vore enligt gällande bestämmelser tillfälle
berett att genom deltagande i den frivilliga landstormsofficersutbildningen
utan intrång på den civila förvärvsverksamheten göra sig förtrogen
med vissa densamma i fält åliggande uppgifter.
Reservofficersrekryteringen hade varit ganska ojämnt fördelad på truppslag
och truppförband. Särskilt vid flertalet av de i Norrland förlagda regementena
hade rekryteringen varit mindre omfattande än vid övriga truppförband.
Det syntes kommissionen angeläget, att lämpliga åtgärder övervägdes
i syfte att möjliggöra en mot mobiliseringsbeliovet avpassad reservofficersrekrytering
vid de olika truppförbanden.
Möjligheterna till befordran, särskilt från löjtnant till kapten i reserven,
hava av kommissionen framhållits vara av stor betydelse för såväl rekryteringen
av reservofficerskåren som för dennas duglighet och intresse för
tjänsten. Nu gällande villkor för nyssnämnda befordran, bland annat genomgående
av en särskild utbildningskurs örn c:a 3 månaders längd (s. k. kaptenskurs),
kunde i stort motsvara de militära krav, som borde uppställas. Nyssnämnda
kurs finge emellertid nu vid flertalet truppslag av militära skäl uppdelas
i högst två terminer. Då denna bestämmelse för många reservofficerare
av privata skäl försvårade genomgåendet av kursen, har kommissionen
ifrågasatt, huruvida det icke borde övervägas att medgiva kursens uppdelande
på tre terminer, eventuellt jämväl med tillstånd att fullgöra terminerna
med några års mellanrum.
Det syntes kommissionen vara av betydelse för reservunderofficersrekryteringen,
att möjligheter skapades för furirer i reserven att genom
fullgörande av frivillig tjänstgöring kunna göra sig kompetenta och skickliga
för underofficersbefordran.
Vad nyss sagts rörande reservofficerarnas deltagande i frivilliga övningar
utom truppförbanden och i den frivilliga landstormsbefälsutbildningen, har
kommmissionen förutsatt skola äga tillämpning jämväl på reservunderofficerarna.
Kommissionen har slutligen icke föreslagit någon ändring av bestämmelserna
rörande de civilmilitära kårernas reserver.
Chefen för generalstaben har ansett, att den nuvarande kaptenskursens uppdelning
på tre omgångar skulle vara fördelaktig även ur andra synpunkter
än dem, som av kommissionen framhållits. Chefen för generalstaben kar
föreslagit vissa grunder för en sådan uppdelning men framhållit, att det
borde ankomma på de militära myndigheterna, främst chefen för armén, att
närmare utforma sättet för utbildningens bedrivande m. m.
Departements
chefen.
440 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Inspektören för infanteriet Ilar uttalat den åsikten, att tjänstbarlieten Iros
de nuvarande reservofficerarna ur militär synpunkt knappast kunde betraktas
såsom tillfredsställande. En utökning av den obligatoriska tjänstgöringstiden
för dessa officerare vore därför i hög grad påkallad. Då emellertid en
ökning av tjänstgöringsskyldigheten utan samtidig förbättring av till nämnda
officerare utgående förmåner sannolikt skulle inverka menligt på rekryteringen,
borde frågan tagas upp i hela sin omfattning. Det borde sålunda
utredas, dels den minimitjänstgöring i fred, som kunde anses erforderlig,
dels de löneförmåner, som i förhållande till denna fredstjänstgöring kunde
anses skäliga. Kommissionens åsikt, att längden av den s. k. kaptenskursen
i stort motsvarade de militära krav, som borde uppställas, kunde av inspektören
för infanteriet icke delas. Utbildningstiden vore för kort för ernående
av ett tillfredsställande resultat. Mot att kursen försöksvis uppdelades
på flera terminer vore intet att erinra. Erfarenheterna finge utvisa, huruvida
en sådan anordning för framtiden borde bibehållas.
Svenska arméns reservofficer sförbund har i avgivet yttrande anfört, bland
annat, att förbundet delade kommissionens mening, att en uppdelning av
kaptenskursen på tre terminer, vilka kunde fullgöras med några års mellanrum,
borde övervägas. Förbundet har vidare anfört, att för säkerställande
av ett lämpligt urval vid rekryteringen något bättre ekonomiska villkor än
de nuvarande borde erbjudas reservofficerarna, därvid förbundet särskilt
pekat på möjlighet till uppflyttning till högre löneklass inom lönegraden.
Vad försvarskommissionen anfört beträffande den pensionerade personalen,
föranleder intet annat uttalande från min sida än att icke heller
jag förutsätter någon obligatorisk tjänstgöringsskyldighet för denna personalkategori,
men väl viss frivillig tjänstgöring, för vilken även jag i mina kostnadsberäkningar
upptagit vissa medel.
Jag delar kommissionens och inspektörens för infanteriet uppfattning, att
en ökning av den obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten för reserv utnämnd
personal skulle med hänsyn till de uppgifter, som vid mobilisering
och i fält kunna komma att ställas på denna personalgrupp, vara synnerligen
önskvärd. Emellertid är det även min åsikt, att en ökning av tjänstgöringsskyldigheten
utan ett samtidigt förbättrande av de till här ifrågavarande
personal utgående förmånerna skulle kunna äventyra den reservutnämnda
personalens rekrytering. Då jag — bland annat av ekonomiska hänsyn —
icke anser mig böra i detta sammanhang upptaga denna fråga, förutsätter
jag, att de för närvarande gällande bestämmelserna i fråga örn den reservutnämnda
och förtidsavgångna personalens tjänstgöring i fred alltjämt skola
äga giltighet, dock att bestämmelserna rörande fullgörande av den för befordran
till kapten erforderliga s. k. kaptenskursen synas mig böra erhålla
sådan avfattning, att en uppdelning av kursen på flera perioder än
två bör kunna äga rum enligt de närmare föreskrifter, som det bör ankomma
på Kungl. Majit att utfärda.
I likhet med kommissionen räknar även jag med en viss frivillig stats -
441
Kungl. Majus proposition nr 225.
understödd utbildning av den reservutnämnda personalen enligt hittills gällande
grunder.
Jag delar försvarskommissionens uppfattning, att det kan bliva nödvändigt
att vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra en mot mobiliseringsbehovet anpassad
reservofficersrekrytering vid de olika truppförbanden. Jämväl kommissionens
åsikt om lämpligheten av att möjligheter skapas för furirer i reserven
att genom fullgörande av frivillig tjänstgöring göra sig kompetenta
för underofficersbefordran, synes mig värd beaktande. I dessa båda här berörda
hänseenden synes det emellertid böra överlåtas åt Kungl. Majit att
utfärda reglerande bestämmelser.
Beträffande de civilmilitära kårernas reserver förutsätter jag ingen annan
ändring av nu gällande bestämmelser än att artilleriets fabrikers och tyganstalters
reserv benämnes fälttygkårens reserv.
Av reservutnämnd personal erfordras enligt mina beräkningar en årlig
rekrytering av omkring 160 reservofficerare, 105 reservunderofficerare, 6
bataljonsläkare och 2 ä 3 bataljonsveterinärer.
Väg- oell vattenbyggnadskåren.
Allmänna synpunkter.
Väg- och vattenbyggnadskåren uppsattes år 1851. Syftet med dess bildande
var att tillgodose behovet av lämpliga ledare av de s. k. allmänna arbetena,
vilka då så gott som uteslutande handhades av styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader, sedermera väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Med hänsyn
härtill anknöts kåren mycket nära till nämnda styrelse. Kårens militära organisation
betingades närmast icke av militära hänsyn utan därav, att ledningen
av arbeten av ifrågavarande art ansågs ur många synpunkter bäst handhavas
av officerare. Utvecklingen har emellertid gått därhän, att kårens ursprungliga,
civila uppgift alltmera trätt tillbaka, medan kårens betydelse för försvarsväsendet
ökats. I förra hänseendet har utvecklingen fullbordats genom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation från och med den 1 juli 1934.
Därigenom upphävdes helt det dittillsvarande sambandet mellan kåren och
styrelsen. Däremot har kårens organisation icke i tillbörlig mån blivit anpassad
efter de ändrade uppgifterna.
Kåren består för närvarande av en överste som chef samt ett visst, icke
närmare bestämt antal överstelöjtnanter, majorer, kaptener och löjtnanter.
Någon skyldighet att fullgöra egentlig fredstjänstgöring finnes emellertid
icke för väg- och vattenbyggnadsofficerarna. De åtnjuta såsom sådana icke
heller några ekonomiska förmåner under fredstid. I krigstid äro de av kårens
officerare, som överhuvud äro tillgängliga för krigstjänstgöring, mobiliseringsplacerade
på sådana befattningar i staber och andra formationer, som anses
kräva specialkunskap på väg- och vattenbyggnadsområdet. Antalet väg- och
vattenbyggnadsofficerare utgör för närvarande omkring 230.
För vinnande av inträde i kåren såsom löjtnant fordras enligt nu gällande
bestämmelser dels att hava genomgått tekniska högskolans fackavdelning
442
Kungl. Majus proposition nr 225.
för väg- och vattenbyggnad samt att därefter hava tjänstgjort minst tre år
vid något allmänt arbete eller undersökningsförrättning och därunder ådagalagt
egenskaper, som fordras för ledning av större arbetsföretag, dels ock
viss militär utbildning. I sistnämnda hänseende fordras, att vederbörande
antingen, utöver stadgad värnpliktstjänstgöring, genomgått en militär kurs
örn l1/2 månaders varaktighet eller fullgjort vad enligt gällande föreskrifter
erfordras för vinnande av anställning såsom officer i fortifikationens reserv.
Under senare tid har reservofficersvägen uteslutande anlitats.
Att märka är, att en reservofficer vid fortifikationen, som vinner inträde
vid väg- och vattenbyggnadskåren, icke av denna anledning måste avgå från
reservofficersbeställningen. Tvärtom är det synnerligen vanligt, att väg- och
vattenbyggnadsofficerarna samtidigt äro reservofficerare vid fortifikationen,
vilket givetvis medför, att dessa officerare till stor del äro mobiliseringsplacerade
i trupptjänst vid ingenjörtrupperna.
Äldre förslag angående kårens omorganisation.
Frågan örn en omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren har vid upprepade
tillfällen varit föremål för övervägande från statsmakternas sida, och
omfattande utredningar i ämnet hava tid efter annan verkställts. De hittills
framlagda förslagen hava emellertid icke lett till några positiva resultat.
Redan 1914 års senare lagtima riksdag anhöll hos Kungl. Maj:t, att det
måtte tagas under övervägande, huruvida kåren lämpligen borde omorganiseras
i syfte att höja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfälle
duglig officersreserv till fortifikationen.
I anledning härav tillkallades särskilda sakkunniga, vilka avgåvo sitt förslag
den 31 december 1915. Detta gick i huvudsak ut på kårens ställande
under militär ledning samt ökade fordringar å militär utbildning och övning
men också bibehållande och rent av stärkande av gemenskapen med den civila
väg- och vattenbyggnadsadministrationen.
Även för sv ar srevisionen upptog frågan i sitt betänkande den 15 mars 1923
men framställde icke något förslag till dess lösning, beroende på att frågan
blivit satt i förbindelse med upplösandet av det då ännu bestående sambandet
mellan kåren samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I såväl 1924 som 1925 års försvarspropositioner hänvisades till önskvärdheten
av ytterligare utredning i frågan.
Emellertid hade särskilda sakkunniga tillsatts för utredning av spörsmålet
om kårens organisation. Dessa sakkunniga avgåvo sitt förslag den 31 oktober
1925. Detta innebar väg- och vattenbyggnadskårens ersättande med en teknisk
kår, omfattande alla viktigare ingenjörsgrenar, med en självständig ledning,
sidoordnad med högre civila och militära organisationer. Denna organisation
skulle hava till uppgift, bland annat, att vid krigstillfälle tillhandahålla
personal för bestridande av sådana befattningar vid försvarsväsendet, vilka
fordrade såväl särskilda ingenjörstekniska insikter som militära kunskaper
av annan art än den reservofficers- och värnpliktsutbildningen avsåge att
bibringa, att meddela denna personal för ändamålet i fråga erforderlig ut
-
443
Kungl. Majus proposition nr 225.
bildning, att biträda de militära myndigheterna vid handläggning av sådana
ärenden, som fordrade tillgång till särskild ingenjörsteknisk sakkunskap, samt
att rullföra landets ingen] örspersonal med hänsyn till dess ändamålsenliga
användning vid krigstillfälle och biträda de militära myndigheterna vid planläggningen
av nämnda personals krigsplacering.
1925 års organisationsförslag tillstyrktes av flertalet av de däröver hörda
myndigheterna, dock icke utan tvekan och erinringar. Vissa avstyrkande
utlåtanden förelågo också, däribland från chefen för fortifikationen samt
svenska teknologföreningen. Dessa påpekade, att den för stabs- och förbindelsetjänsten
erforderliga ingenjörspersonalen till alldeles övervägande
del utgjordes av väg- och vattenbyggnadsingenjörer samt att behov av speciell
militär utbildning förelåge huvudsakligen blott för dessa. Kårens utvidgning
till att omfatta även andra ingenjörsfack ansåges därför icke påkallad.
Kungl. Majit uppdrog sedermera åt cheferna för generalstaben, fortifikationen
samt väg- och vattenbyggnadskåren att gemensamt uppgöra förslag
rörande kårens omorganisation. De riktlinjer för de sakkunnigas arbete, som
i samband därmed angåvos, inneburo, att tanken på en mera vittomfattande
teknisk kår tillsvidare frångicks.
Nyssnämnda sakkunniga avgåvo sitt förslag den 23 september 1927. Enligt
detta syntes uppgiften för organisationen böra i huvudsak vara densamma
som av 1925 års sakkunniga angivits för tekniska kåren, dock med begränsning
till det väg- och vattenbyggnadstekniska området. Kåren borde i princip
förbliva omedelbart under Kungl. Majit men i utbildnings- och mobiliseringsavseende
underställas chefen för fortifikationen.
Vid 1930 års riksdag framlade Kungl. Majit för riksdagen proposition
(nr 220) angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren. Propositionen
var i huvudsak byggd på 1927 års förslag.
Föredragande departementschefen framhöll vid propositionens framläggande,
att kåren, på lämpligt sätt omorganiserad, borde kunna bliva av stor
betydelse för försvaret. För att så skulle bliva fallet krävdes i främsta
rummet, att kårmedlemmarna underkastades tjänstgöringsskyldighet i fredstid.
Med frågan örn kårens utvidgning till att omfatta även andra grupper
av tekniskt utbildad personal än väg- och vattenbyggnadsingenjörer ansågs
böra anstå, till dess någon tids erfarenhet vunnits angående verkningarna av
den redan bestående väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation. Formellt
syntes kåren böra bilda en i förhållande till reserverna fristående organisation,
jämte dessa och arméns övertaliga personal ingående bland arméns personal
över stat. I olikhet med vad som var fallet i 1927 års förslag förordades,
att kåren — med en väg- och vattenbyggnadsofficer som chef — i
alla avseenden skulle underställas chefen för fortifikationen.
Den tilltänkta organisationen nödvändiggjorde, enligt vad i propositionen
uttalades, en ändring i avseende å det då — liksom för närvarande —- rådande
förhållandet, att kårens officerare i stor utsträckning tillika innehade anställning
såsom reservofficerare. Till skillnad från vad 1927 års sakkunniga därutinnan
föreslagit uppställdes i propositionen icke någon begränsning i
444
Kungl. Majus proposition nr 225.
fråga om tiden för övergång från reservofficersanställning till anställning vid
väg- och vattenbyggnadskåren.
Vid propositionens behandling hos 1930 års riksdag förelåg en motion i
ämnet, däri pa anförda skäl hemställdes, att riksdagen måtte avslå propositionen
i fråga. På hemställan av statsutskottet beslöt riksdagen att icke bifalla
den framlagda propositionen. Som skäl härför åberopades, att vissa betydelsefulla
punkter i förslaget — framför allt spörsmålet örn sambandet
mellan en enligt föreslagna grunder omorganiserad väg- och vattenbyggnadskår
å ena sidan samt fortifikationens reserver å andra sidan -—- ej vore fullt
klarlagda. A idare syntes det riksdagen ändamålsenligt, att vid den ytterligare
utredning, som denna organisationsfråga borde underkastas, närmare
undersöktes, huruvida en allmänt teknisk kår borde uppsättas för att vid behov
stå till förfogande i händelse av krigstillfälle.
Den vidare utredning i frågan, som av 1930 års riksdag efterlysts, verkställdes
under hösten 1930 av cheferna för generalstaben, fortifikationen samt
väg- och vattenbyggnadskåren, vilka till Kungl. Majit avgåvo förnyat förslag
den 23 december 1930. Handlingarna i ärendet överlämnades till försvarskommissionen
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommissionens
uppdrag.
Försvarskommissionen har sedermera upptagit spörsmålet till ingående
behandling och även framlagt förslag till dess lösning. Samtliga myndigheter,
som yttrat sig över kommissionens förslag i förevarande del, hava i
huvudsak uttalat sin anslutning till detsamma.
En närmare redogörelse för innehållet i de båda senaste förslagen lämnas
i det följande.
Väg- och vattenbyggnadskårens uppgift
och ställning i arméorganisation en.
Kårens ledning.
I det förut omtalade förnyade förslaget av år 1930 upptogs frågan örn utvidgning
av väg- och vattenbyggnadskåren till en mera allmän organisation,
en »teknisk kår», avsedd att nyttiggöra landets samtliga ingenjörer för rikets
försvar, till ingående behandling. Förslagsställarna betecknade tanken att för
försvarsväsendet så långt möjligt tillvarataga samtliga ingenjörers kunskap
och erfarenheter såsom fullt riktig. Därmed följde dock ingalunda, att en
gemensam organisation, omslutande alla ingen joraf ack, vore bästa vägen för
målets nående. Starka skäl syntes tala för motsatsen. Ingenjörernas användningsområden
i krig kunde indelas i två huvudgrupper, den ena omfattande
front-, stabs- och tillförseltjänsten, den andra verkstads- och hemortstjänsten.
Inom den förra gruppen komme ingenjörerna att användas för
lösandet av tekniska uppgifter inom resp. fack under hänsynstagande till
krigsoperationerna och den militära organisationen; de komme därvid att
mer eller mindre direkt föra befäl över trupp. Detta bleve i väsentligt
mindre omfattning fallet för ingenjörerna i verkstads- och hemortstjänsten,
vilka ej heller i sin tjänsteutövning rönte direkt inflytande av
de militära operationerna m. lii. och vilkas militära kunskap fördenskull
445
Kungl. Majus proposition nr 225.
huvudsakligen kunde inskränkas till den speciella militära tekniken och
verkstads^''linsten m. m. i krig. Det förelåge sålunda mellan dessa verksamhetsområden
en bestämd skillnad i fråga örn den militära ramen för ingenjörernas
uppgifter och verksamhet inom försvarsväsendet; detta medförde,
att den militära utbildningen bleve artskild och att sätten för dess bibringande
bleve väsentligen olika. — Tidigare utredningar hade givit vid handen,
att behovet av ingenjörer för front-, stabs- och tillförseltjänsten huvudsakligen
omfattade personal i väg- och vattenbyggnadsfacket; för verkstadsoch
hemortstjänsten vore däremot behovet av sådana ingenjörer med militär
utbildning synnerligen begränsat. Inom övriga ingenjörsfack vore förhållandet
det motsatta. Detta vore ett av de viktigaste militära skälen för att
icke i en och samma organisation sammanföra väg- och vattenbyggnadsingenjörerna
med andra ingenjörer. Frågan örn övriga ingenjörskrafters tillgodogörande
för försvaret vore vid ett beslut örn kårens begränsning till
väg- och vattenbyggnadsingenjörer ingalunda avförd. Man kunde bland
annat förvänta, att örn med avseende å väg- och vattenbyggnadsfacket lämpliga
arbetsformer utfunnes, dessa kunde i tillämpliga delar tjäna som förebild,
när det senare kunde finnas önskvärt att för krigsmakten ytterligare
nyttiggöra även övriga ingenjörsgrupper.
Försvarskommissionen har i sitt betänkande konstaterat, att den nuvarande
organisationen, som alltjämt anknötes till de tidigare uppgifterna, måste i
väsentliga delar omläggas för att kunna rätt motsvara de krav, som i militärt
hänseende ställdes på densamma. Vad som framför allt tarvade en förändring
vore kårpersonalens utbildning samt tjänstgöring i fred. För att komma
till rätta med dessa problem fordrades emellertid, att man helt klargjorde
vilka uppgifter kåren vore avsedd att fylla.
Även örn tanken att utvidga väg- och vattenbyggnadskåren till en »teknisk
kår» utan tvivel vore värd att allvarligt övervägas, hade försvarskommissionen,
i anslutning icke blott till det senaste av cheferna för generalstaben,
fortifikationen samt väg- och vattenbyggnadskåren avgivna förslaget utan
även till åtskilliga tidigare gjorda uttalanden av olika myndigheter, kommit
till den uppfattningen, att en dylik utvidgning av organisationen och dess
uppgifter i varje fall icke nu borde vidtagas. Orsaken härtill vore framför
allt den av bemälda chefer påpekade väsentliga olikheten med avseende på
verksamhetsområden i krig för väg- och vattenbyggnadsingenjörerna å ena
sidan och övriga ingenjörer å den andra. Därav betingades ock, att kravet
på militär utbildning vore ett väsentligen annat och större för de förra än för
de senare. Härtill komme, att frågan örn väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation
till att mera anpassas efter dess militära uppgifter numera finge
anses vara av i viss mån brådskande natur, sedan kårens anknytning till det
civila vägväsendet helt upphört. En sådan omorganisation måste nämligen
underlättas, ju mer omedelbart den anknöte till den organisation, som redan
funnes. Frågan örn bästa sättet för övriga ingen]örsgruppers nyttiggörande i
försvarets tjänst kunde därefter upptagas till utredning och behandling, eventuellt
med väg- och vattenbyggnadsorganisationen som förebild.
44(5
Kungl. Majus proposition nr 22~>.
Med beaktande av det anförda syntes väg- och vattenbyggnadskårens
uppgift, i huvudsaklig anslutning till vad i tidigare utredningar föreslagits,
böra vara
att i krigstid tillhandahålla officerspersonal utöver den i försvarsväsendets
stater och reserver eljest upptagna för bestridande av sådana befattningar
vid krigsmakten, vilka fordrade särskilda insikter inom väg- och vattenbyggnadsfacket,
att ombesörja, att förenämnda personal bibringades för ändamålet erforderlig
militär utbildning,
att, i den mån så lämpligen kunde ske, i fredstid biträda militära myndigheter
vid handläggning av sådana ärenden, som fordrade tillgång till särskild
sakkunskap inom väg- och vattenbyggnadsfacket, samt
att rullföra landets väg- och vattenbyggnadsingenjörer och i samråd med
resp. militära myndigheter vidtaga åtgärder för ändamålsenlig användning
av dessa ingenjörer vid krigstillfälle.
Beträffande väg- och vattenbyggnadskårens ställning
anslöto sig cheferna för generalstaben, fortifikationen samt väg- och vattenbyggnadskåren
i sitt förslag av år 1930 till tanken, att kåren borde i alla hänseenden
underställas chefen för fortifikationen, därvid denne avsåges att i
huvudsak intaga samma ställning till kåren som arméfördelningschef till de
i arméfördelningen ingående truppförbanden.
Enligt försvarskommissionens mening borde kåren för framtiden inräknas
bland arméns reservpersonal. Kommissionen har i övrigt i förevarande hänseende
anfört följande:
Frågan örn kårens anknytning i organisatoriskt hänseende till ingenjörtrupperna
har varit föremål för olika uppfattningar. Senast har föreslagits, att
kåren skulle i alla avseenden underställas chefen för fortifikationen, därvid
denne närmast skulle få en befogenhet motsvarande arméfördelningschefs i
förhållande till i arméfördelningen ingående truppförband. Med den ställning
i arméorganisationen, som enligt försvarskommissionens mening bör
givas åt den blivande inspektören för ingenjörtrupperna, synes en befogenhet
som den sålunda föreslagna knappast förenlig. Å andra sidan kommer kontakten
mellan väg- och vattenbyggnadskårens och ingenjörtruppernas verksamhetsområden
i flera avseenden att bliva så stark, att ett visst icke alltför
löst samband dem emellan torde vara på sin plats. Försvarskommissionen
anser åtskilliga skäl tala för att detta samband på det sättet säkerställes,
att inspektören för ingenjörtrupperna i denna sin egenskap jämväl får högsta
överinseendet över väg- och vattenbyggnadskårens utbildnings- och mobiliseringsarbete.
I övrigt torde chefen för kåren böra lyda direkt under chefen
för armén.
I sitt yttrande över försvarskommissionens förslag har chefen för väg- och
vattenbyggnadskåren förklarat, att han intet hade att erinra mot detsamma i
vad det avsåge kårens inräknande bland arméns reserver, dock under förutsättning
att detta icke innebure någon förändring till det sämre av nu gällande
bestämmelser rörande tjänsteställningen för kårens officerare. Enligt
kårchefens mening hade det vidare varit till fördel, om kåren kunnat få bibe
-
447
Kungl. Majus proposition nr 225.
hålla sin fria ställning och sålunda som hittills i alla avseenden vara omedelbart
underställd Kungl. Majit eller chefen för armén, därest en dylik chefsmyndighet
komme att inrättas. Det syntes visserligen vara önskvärt, att
kårens chef ägde fördelen av det stöd rörande utbildningsarbetet, som kunde
lämnas honom av inspektören för ingenjörtrupperna, men med avseende på
mobiliseringsarbetet borde det framhållas, att placeringen av kårens officerare
uti de olika krigsbefattningarna lämpligast borde ske av kårens chef,
som uppenbarligen måste bäst känna kårofficerarnas lämplighet för olika befälsposter,
i samråd med cheferna för de delar av försvarsväsendet, där kårens
officerare skulle tjänstgöra vid krigstillfälle.
I fråga örn väg- och vattenbyggnadskårens ledning har
försvar skommissionen anfört följande:
Chef för kåren bör vara en regementsofficer vid kåi''en med överstes tjänsteställning.
Till hans förfogande bör stå en stab, bestående av en officer
ur ingenjörtrupperna och en officer ur väg- och vattenbyggnadskåren. I
det senast avgivna organisationsförslaget räknades med att officeren ur
fortifikationen skulle vara regementsofficer och hava full tjänstgöring som
stabschef hos chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. För s var sko mm issi onen
vill ifrågasätta behovet av att en officer ur ingenjörtrupperna ständigt
tjänstgör i kårstaben och räknar för sin del med att vad som i 1930 års
proposition i sådant avseende föreslagits skall visa sig tillräckligt, nämligen
att en äldre kapten vid ingenjör trupperna vid sidan av sin ordinarie befattning
får bestrida denna tjänst. Vid mera tillfälligt uppkommande behov av
arbetskraft, såsom vid förberedande av befälsövningar m. m., lärer sådan
kunna erhållas genom att personal från ingenjörtrupperna för kortare tid
kommenderas till tjänstgöring i kårstaben eller genom att officer vid vägoch
vattenbyggnadskåren får fullgöra honom åliggande fredstjänstgöring genom
tjänstgöring därstädes. — För rullföring och expeditionsgöromål torde
en pensionerad underofficer böra tjänstgöra i staben.
Kårens storlek och sammansättning.
1930 års förslagsställare förordade en uppdelning av kårens personal i två
kategorier, personal vid kåren och personal i kåren. Till den förra kategorien
— som borde omfatta officerare till ett antal ej understigande 130 — skulle
hänföras i stort sett sådana officerare, som kunde beräknas vara disponibla
omedelbart vid mobilisering och vilka icke överskridit 55 års ålder, till den
senare övriga officerare.
För svar skommissionen har härom anfört följande:
Frånsett att distinktionerna i och vid kåren enligt vanlig militär terminologi
hänföra sig till något helt annat än som här avses, nämligen till
huruvida vederbörande åtnjuter lön i innehavd tjänstegrad eller ej, anser
försvarskommissionen en sådan kategoriklyvning, som här åsyftas, knappast
vara påkallad. Frågan huruvida vederbörande är omedelbart disponibel vid
mobilisering eller ej kan för samma individ ställa sig olika fran ett ar till
ett annat och lärer icke behöva inverka på annat än kårens mobiliseringsplaner.
Åldersgränsen 55 år synes ock godtyckligt vald; vissa av de befattningar,
som avses skola i krig besättas med väg- och vattenbyggnadsofficerare,
lära med fördel kunna beklädas av personer, som överskridit denna
ålder. Försvarskommissionen anser således enklast och fördelaktigast, att
448
Kungl. Majus proposition nr 22ä.
kåren, i likhet med reservkårerna i övrigt, organiseras som en enhetlig kår
och att åldersgränsen över lags också i likhet med vad som gäller för reservkårerna
i övrigt, sättes till 65 år. Någon begränsning av kårens numerär
torde knappast behöva fastslas, i varje fall icke förrän det skulle komma
att visa sig, att det för fyllande av mobiliseringsbeliovet behövliga antalet
officerare överskridits, i vilket fall en dylik begränsnings vidtagande lärer
böra få ankomma på Kungl. Majit. Särskilt med hänsyn till att en del vngre
vag- och vattenbyggnadsofficerare, enligt vad nedan framhålles, torde" böra
avses för trupptjänst vid ingenjörtrupperna, lärer emellertid frågan om en
begränsning icke pa länge komma att bliva aktuell. Någon bindande uppdelning
på antalet officerare av olika grader inom kåren lärer icke böra
föreskrivas. Däremot lärer det böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa
de grunder, efter vilka befordran inom kåren må ske.
Anställning i kåren.
Såsom förut nämnts uppställes för närvarande såsom villkor för inträde i
väg- och vattenbyggnadskåren, bland annat, att vederbörande efter avlagd
ingenjörsexamen under 3 års tid fullgjort viss praktisk tjänstgöring.
Efter att hava erinrat om att 1930 års förslagsställare föreslagit praktiktidens
förlängning till 5 år efter ingenjörsexamen har försvarskommissionen
härom yttrat följande:
.. Benna ändrings lämplighet synes försvarskommissionen kunna starkt
ifragasattas. Genom de numera förhöjda kraven på kompetens för inträde
vid de tekniska högskolorna och de ökade kurserna därstädes lärer även
med bibehållande av den nuvarande praktiktiden åldern för inträde i vägoch
vattenbyggnadskåren knappast komma att understiga 29 ä 30 år. Att
oka denna ålder synes i och för sig icke vara något intresse, särskilt som
en ökning av praktiktiden med två år näppeligen kan sägas medföra någon
större garanti för en motsvarande ökning i stadga och omdöme. Fastmer
symes det vara av vikt, att de ingenjörer, som visat sig äga fallenhet för
ledning av större arbetsföretag, så tidigt som möjligt anknytas till väg- och
vattenbyggnadskåren. Försvarskommissionen vill sålunda förorda, att såsom
**.lskt krav för inträde i kåren uppställes, förutom avlagd examen å vederborlig
avdelning vid tekniska högskolan eller Chalmers tekniska institut, att
därefter hava under tre år verkat som ingenjör inom facket och därvid hava
adagalagt egenskaper, som krävas för ledning av större arbetsföretag.
Såsom förut omnämnts erfordras enligt nu gällande bestämmelser för intiäde
i kåren även viss militär kompetens. Sålunda skall vederbörande antingen
hava fullgjort sin värnplikt och därutöver genomgått en särskild militär
kurs eller också undergått utbildning till officer i fortifikationens reserv.
Endast den sistnämnda vägen har under senare år anlitats.
Beträffande kravet pa militär utbildning har försvarskommissionen nied
hänsyftning på 1930 års förnyade förslag anfört:
I det senast föreliggande förslaget har förordats bibehållande av de
två olika vägarna, därvid för den, som icke genomgått reservofficersutbildning,
skulle fordras genomgående av en tre månaders militärkurs, som dock
icke skulle utgöra villkor för inträde i kåren utan endast för befordran till
kapten inom kåren. För den, som vore reservofficer, skulle för kaptensbefordi
an fordras blott don sista tredjodolcn av nämnda kurs. Försvarskommissionen
anser för sin del, liksom alla tidigare utredningar i ämnet, det vara
449
Kanyl. Maj:ts proposition nr 225.
ofrånkomligt, att ett visst, icke alltför ringa mått av militär utbildning uppställes
som fordran för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren. Att ordnandet
av en särskild militär kurs för ändamålet skulle vara det lämpligaste
sättet för nämnda intresses tillgodoseende, synes emellertid tvivelaktigt.
Frånsett att anordnandet av dylika kurser för ett så litet antal elever, som
här kan bliva fråga örn, alltid ställer sig förhållandevis dyrbart, torde man
få räkna med att fordran på genomgående av en sådan kurs komme att
verka föga lockande för mången, som eljest gärna skulle vilja inträda i kåren.
Härtill kommer, att det praktiska värdet av dylika kurser alltid måste bliva
i viss mån diskutabelt. Det synes därför försvarskommissionen innebära en
betydligt enklare lösning av problemet, om man i anslutning till det förhållande,
som redan under många år faktiskt varit rådande, såsom normalfordran
i militärt hänseende uppställer, att vederbörande utbildats till reservofficer
vid ingenjörtrupperna. Detta synes i och för sig icke innebära någon
orimlighet, då ju under alla förhållanden väg- och vattenbyggnadskårens
verksamhetsområde kommer att i mångt och mycket anknyta till ingenjörtruppernas.
En sådan bestämmelse förutsätter emellertid uppenbarligen, att
Kungl. Majit skall äga rätt att i särskilda fall medgiva även annan än den,
som utbildats till reservofficer vid ingenjörtrupperna, rätt att inträda i vägoch
vattenbyggnadskåren, därest vederbörande prövas vara fullt lämplig och
visat sig hava på annat sätt inhämtat den militära utbildning, som må anses
erforderlig. En lösning av det militära kompetensproblemet efter nu
angivna linjer medför förenklingar i flera avseenden.
Förhållandet mellan väg- och vattenbyggnadskåren
saint ingenjörtruppernas
reservofficerskår.
Enligt nu gällande ordning föreligger, såsom förut påpekats, intet hinder
för att en officer vid väg- och vattenbyggnadskåren samtidigt är reservofficer
vid fortifikationen. Tvärtom är detta förhållande synnerligen vanligt. Att
därav förorsakas vissa olägenheter, särskilt i mobiliseringshänseende, ligger i
öppen dag. Frågan örn sambandet mellan väg- och vattenbyggnadskåren samt
fortifikationens reservofficerskår har ock varit föremål för mycken uppmärksamhet
vid samtliga utredningar angående väg- och vattenbyggnadskårens
organisation.
1930 års förslagsställare upptogo problemet till behandling ur principiella
synpunkter. Det framhölls därvid, att ingenjörtruppernas tillgång till kvalificerat
officersbefäl i fält och därmed även deras användbarhet i mycket
hög grad vore beroende av möjligheterna att rekrytera fortifikationens
reseivofficerskår med i väg- och vattenbyggnadsfacket utexaminerade
ingenjörer. Av samma skäl finge icke denna kår i förtid berövas ifrågavarande
ingenjörsutbildade personal. Väg- och vattenbyggnadstekniskt utbildad
personal inginge jämväl i vissa kvarter, staber och andra formationer.
Av denna personal erfordrades huvudsakligen högre tekniska kunskaper
och fördjupad praktisk erfarenhet inom väg- och vattenbyggnadsingenjörens
arbetsfält samt därutöver viss militär utbildning. Denna senare
vore icke densamma som de vid ingenjörtrupperna tjänstgörande reservofficerarnas,
utan omfattade, förutom en mera allmän kännedom om militär
organisation och stabstjänst, i första liand kunskap örn militär trafik, under
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 36 29
450
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
hållstjänst m. m. jämte förståelse för de av de militära operationerna framkallade
kraven på förbindelserna. Ifrågavarande personal borde utgöras av
officerare med hänsyn till bland annat den omständigheten, att de vid tekniska
arbeten bomme att leda militär trupp. Det vore dessa officersbefattningar,
väg- och vattenbyggnadskåren närmast skulle avse att fylla. De
militära befattningar, som enligt det föregående lämpligen kunde besättas
med officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren, vore övervägande att betrakta
som relativt självständiga sådana. Fördenskull borde för befattningarna
i fråga beräknas personal, vilken på grund av en något högre ålder
kunde antagas besitta vidgat omdöme. Härav framginge, att ett rationellt
utnyttjande av väg- och vattenbyggnadsingenjörerna i försvarets tjänst
fordrade ett visst samband mellan fortifikationens reservofficerskår och vägoch
vattenbyggnadskåren. De tvenne kårerna borde dock av flera skäl icke
sammanslås till en. Sålunda kunde och borde fortifikationens reservofficerskår
icke enbart rekryteras med väg- och vattenbyggnadsingenjörer redan av
den anledningen, att ett krav på avlagd ingenjörsexamen före anställningen
såsom reservofficersaspirant skulle onödigt försvåra reservofficersrekryteringen.
Ett annat skäl läge i det förhållandet, att i väg- och vattenbyggnadskåren
kunde ingå personal utan reservofficersutbildning.
För svar skommissionen har i förevarande fråga anfört följande:
Till att börja med ansluter sig försvarskommissionen obetingat till den meningen,
att en gräns måste uppdragas mellan de bägge kårerna på det sätt, att
en person icke skall kunna tillhöra båda kårerna samtidigt. Det nuvarande förhållandet
är ur flera synpunkter, icke minst ur mobiliseringssynpunkt, förkastligt,
och olägenheterna därav komma helt visst att accentueras vid införande av
fredstjänstgöringsskyldighet jämväl för väg- och vattenbyggnadskårens officerare.
Emellertid måste tillses, att icke ingenjörtrupperna berövas alltför stor
del av sitt reservbefäl genom att de reservofficerare, som äro väg- och vatten
byggnadsingenjörer, vid övergång till väg- och vattenbyggnadskåren icke längre
bliva disponibla för trupptjänst vid ingenjörtrupperna. Som ovan nämnts före
finnes nämligen ett visst behov av väg- och vattenbyggnadstekniskt utbildad
befälspersonal jämväl vid fronttjänsten. Detta behov fylles till en del av
sådana reservofficerare med väg- och vattenbyggnadskompetens, vilka ännu
icke uppnått den praktiktid, som kräves för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren.
Men även därutöver lärer för ingenjörtruppernas trupptjänst
föreligga behov av tillgång till väg- och vattenbyggnadstekniskt utbildat
befäl. Detta behov synes utan olägenhet kunna fyllas av de yngre officerarna,
företrädesvis löjtnanterna, i väg- och vattenbyggnadskåren, vilka sålunda
i mån av behov skulle mobiliseringsplaceras och fullgöra sin fredstjänstgöring
vid ingenjörtrupperna. Allteftersom de bliva äldre, böra de
mobiliseringsplaceras på andra befattningar, för vilkas besättande väg- och
vattenbyggnadskåren har att svara. En dylik anordning synes så mycket
mindre ägnad att uppväcka betänkligheter, som däri återspeglas det faktiska
förhållandet, att väg- och vattenbyggnadskårens officerare äro ämnade att
fylla i ingenjör tekniskt hänseende mera krävande befattningar än ingenjörtruppernas
reservofficerare i gemen men att å andra sidan ett visst samband
mellan de bägge kårerna är ofrånkomligt. Detta samband markeras på ett
efter vad det vill synas riktigt sätt genom den här ifrågasatta övergångsformen,
som tillgodoser såväl ingenjörtruppernas som väg- och vattenbyggnadskårens
intressen. Härigenom undgår man ock att bestämma någon
451
Kungl. Majus proposition nr 225.
viss minimiålder för övergången från ingenjörtruppernas reservofficerskår
till väg- och vattenbyggnadskåren, något som alltid måste bliva i viss mån
godtyckligt. En reservofficer vid ingenjörtrupperna bör sålunda kunna
övergå till väg- och vattenbyggnadskåren omedelbart då han uppfyller de
härför uppställda fordringarna i civiltekniskt hänseende. Detta lärer icke
kunna vara annat än till båtnad för kårens rekrytering.
Tjänstgöringsskyldighet.
I det föregående har nämnts, att väg- och vattenbyggnadskårens officerare
enligt nuvarande bestämmelser icke äro underkastade någon skyldighet att
fullgöra egentlig fredstjänstgöring. De av kårens officerare, som överhuvud
äro tillgängliga för krigstjänstgöring, äro mobiliseringsplacerade på sådana
befattningar i staber och andra formationer, som anses kräva specialkunskap
på väg- och vattenbyggnadsområdet.
1930 års förslagsställare hava i förevarande hänseende uttalat, att ett huvudvillkor
för att kårens personal skulle bliva i stånd att vid mobilisering bestrida
sina befattningar vore, att densamma under anställningstiden bereddes tillfälle
till deltagande i ej alltför sällan återkommande övningar. Denna tjänst
göringsskyldighet borde omfatta en tidrymd av 30 dagar under varje treårsperiod
efter vunnen anställning intill uppnådda 47 år. Utbildningen under
denna tjänstgöring borde icke bindas av alltför snäva föreskrifter, övningarna
skulle inriktas så långt möjligt på vederbörandes blivande verksamhetsområde
vid mobilisering.
För svar skommissionen har, såsom nyss nämnts, funnit spörsmålet om
obligatorisk fredstjänstgöring höra till de frågor, som för väg- och vattenbyggnadskårens
vidkommande framför allt tarvade en lösning. Rörande den
närmare utformningen av tjänstgöringsskyldigheten har kommissionen anfört
följande:
Tjänstgöringsskyldigheten under fredstid för väg- och vattenbyggnadskårens
officerare synes böra omfatta en tidrymd av 30 ä 45 dagar under
varje treårsperiod efter vunnen anställning i kåren. 45 dagars tjänstgöring
förutsättes vid fullgörande av trupptjänstgöring vid ingenjörtrupperna. Vid
vilken ålder tjänstgöringsskyldigheten skall upphöra, kan naturligen vara
föremål för delade meningar. Eörsvarskommissionen finner sig härvidlag
kunna ansluta sig till det senaste sakkunnigförslaget, som innebär, att ingen
obligatorisk fredstjänstgöring skulle förekomma efter uppnådda 47 år. Eredstjänstgöringen
synes lämpligen böra ske i befattningar liknande dem, där
vederbörande äro mobiliseringsplacerade. Av vikt är ock, att fredstjänstgöringen
i görligaste mån förlänas karaktär av utbildning.
Chefen för generalstaben har under uttalande av sin anslutning till för
svarskommissionens principiella synpunkter på förevarande fråga förklarat,
att det syntes honom böra tillkomma chefen för armén att i detta hänseende
utarbeta och framlägga erforderliga förslag.
Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har erinrat, att möjlighet borde
finnas för kårchefen att medgiva uppdelning av åtminstone de äldre officerarnas
tjänstgöringsomgångar i kortare perioder, för det fall så skulle visa sig
vara önskvärt. Vidare borde den första tjänstgöringsomgången fullgöras året
efter det inträde vunnits i kåren.
452 Kungl. Majus proposition nr 225.
Avlönings- oell pensionsförmåner.
Vad angår ekonomiska förmåner för väg- och vattenbyggnadskårens chef
samt den i kårstaben anställda personalen ävensom för kårens officerare har
försvarskommissionen anfört följande:
Ifråga om avlöningsförmåner åt befattningshavarna vid kåren anser försvarskommissionen,
i anslutning till vad som föreslogs i 1930 års proposition,
att arvode till chefen bör utgå med 3 000 kronor örn året samt till
de två i kårstaben tjänstgörande officerarna ur ingenjörtrupperna respektive
väg- och vattenbyggnadskåren med 1 500 kronor vardera. Till en expeditionsunderofficer
bör utgå ett arvode av 2 340 kronor. I övrigt behöver
kårens personal icke uppbära något arvode enligt stat.
Vidkommande de förmåner, som böra tillkomma kårens officerare under
fullgörande av dem i fredstid åliggande tjänstgöring, lärer i fråga örn löjtnanter,
vilka i allmänhet förutsättas få tjänstgöra i trupptjänst vid ingenjörtrupperna,
ersättning böra utgå efter samma grunder som gälla för reservofficerare
under fredstjänstgöring. Ifråga om officerare av kaptens eller
högre grader lärer däremot böra tillämpas vad som föreslagits i 1930 års
proposition och även i det senaste sakkunnigförslaget, nämligen att dessa
under fredstjänstgöring skulle få ersättning efter samma grunder som enligt
reservbefälsförordningen tillämpas med avseende på reservofficerare, vilka
deltaga i s. k. kaptenskurs.
Ekiperingshjälp lärer efter samma grunder som för reservofficerare böra
utgå till ingenjör, som vilmer anställning i kåren utan att dessförinnan
såsom reservofficer hava uppburit ekiperingshjälp.
För att säkerställa rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskåren anser
försvarskommissionen det ofrånkomligt att tillförsäkra väg- och vattenbyggnadsofficerarna
pensionsförmåner av samma slag som sedan länge utgått
till reservofficerare. Med det rekryteringssätt av kåren, som kommissionen
räknat med som det normala, nämligen via reservofficersbeställning vid
ingenjörtrupperna, förefaller det ock naturligt, att pensionsförmånerna bliva
desamma för de båda kårerna. Pension efter enahanda grunder lärer då
även böra tillkomma den, som utan att vara reservofficer vinner inträde i
väg- och vattenbyggnadskåren, därvid dock fordran på ett visst minimiantal
fredstjänstgöringsperioder torde böra uppställas. Officerare i kåren, vilka
tilldelats pension, böra vara skyldiga att kvarstå i kåren intill fyllda 65 år.
Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har föreslagit vissa förbättringar
i de reservofficerare överhuvud tillkommande förmåner. Enligt kårchefens
mening borde dessa förbättringar tillgodokomma jämväl väg- och vatten
byggnadskårens officerare. Kårchefen har därjämte framhållit, att kårens
officerare borde tillförsäkras rätt att, därest de så önskade, utfå det kapitaliserade
värdet av den pension, de ägde åtnjuta. Likaså borde de förmåner
för efterlevande till avlidna officerare, som reservbefälsförordningen bestämde,
gälla även för kårens officerspersonal. För övrigt borde motsvarande
ekonomiska fördelar, vilka tillkomme reservofficerare i och för deras tjänstgöring,
gälla jämväl väg- och vattenbyggnadsofficerarna. Vid bestämmande
av tjänstgöringstraktamenten borde Stockholm räknas såsom kårens förläggningsort
samt avlöningarna beräknas enligt den dyrortsgrupp, som Stockholm
tillhörde. Då kårens officerare vore spridda över landet, finge det dock
anses skäligt, att tjänstgöringstraktamente icke utginge för det fall, att tjänstgöringen
ägde rum på resp. officerares bostadsorter.
Kungl. Majus proposition nr 225.
453
Kostnadsberäkningar.
De årliga kostnaderna för väg- och vattenbyggnadskåren hava av försvarskommissionen
beräknats på följande sätt:
Arvode till chefen ................................ kronor 3 000: —
D:o till officer ur ingenjörtrupperna......... » 1 500: —
D:o till adjutant ......................................... » 1 500: —
D:o till expeditionsunderofficer ........... » 2 340: — kronor 8 340-_
Övningar, kurser, utredningar m. m.................................... » 9 000: —
Expenser, hyra m. m.............................................................. » 5 000: —
Summa kronor 22 340: —
Försvarskommissionen har i detta sammanhang vidare yttrat:
Utom dessa kostnader tillkomma givetvis kostnaderna för de till kårens
officerare utgående avlönings- och pensions- m. fl. förmåner, vilka emellertid
betinga ökade statsutgifter endast i den mån kåren rekryteras med annan
personal än reservofficerare. Storleken av dessa utgifter är naturligen
mycket svår att beräkna; i 1930 års proposition voro emellertid kostnaderna
för rese- och traktamentsersättning för inställelse till och avgång från stadgad
tjänstgöring ävensom löner och tjänstgöringstraktamenten under dylik tjänst
föring
upptagna till ett av arméförvaltningen beräknat belopp av c:a 43 000
ronor.
Av de förenämnda kostnaderna lära blott kostnaderna för arvoden åt den
ständigt tjänstgörande personalen, tillhopa 8 340 kronor, böra upptagas på
en särskild avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadskåren. Övningskostnaderna
synas böra utgå från arméns anslag till truppförbandens övningar
och expensutgifterna från lantförsvarets anslag till skrivmaterialier och
expenser. Kostnaderna för avlönings- och andra förmåner för kårens officerare
synas lämpligast bestridas från anslaget till personal i arméns reserver
samt personal över stat. Medelsbehovet å nämnda anslag torde icke komma
att i någon nämnvärd grad påverkas av denna anordning.
Den såväl i 1930 års sakkunnigförslag som ock av försvarskommissionen Departementspåpekade
skillnaden med avseende på verksamhetsområden i krig mellan väg- chefen.
och vattenbyggnadsingenjörerna å ena sidan samt övriga grupper av tekniskt
utbildad personal å den andra synes mig tala emot det tidigare ifrågasatta
sammanförandet av all teknisk personal till en gemensam kår. Särskilt synes
kravet på militär utbildning vara alltför olika för de båda personalgrupperna
för att ett dylikt sammanförande skulle vara ändamålsenligt. I varje fall
synes mig stå klart, att den föreslagna organisationen först bör komma i
tillämpning med avseende å väg- och vattenbyggnadsingenjörerna, varefter
frågan om övriga ingenjörsgruppers inlemmande i organisationen med fördel
torde kunna upptagas för sig. Härtill bidrager också den av försvarskommissionen
påpekade omständigheten, att sedan väg- och vattenbyggnadskårens
anknytning till det civila vägväsendet helt upphört, kårens omorganisation
får anses vara av i viss mån brådskande natur. Jag finner mig därför
böra föreslå, att väg- och vattenbyggnadskårens uppgifter och därav betingade
organisation begränsas till i huvudsak vad försvarskommissionen
därutinnan föreslagit.
454
Kungl. Majus proposition nr 225.
I enlighet med försvarskommissionens förslag lärer väg- och vattenbyggnadskåren
böra inräknas bland arméns reservpersonal. Jämväl i fråga örn
kårens ställning i övrigt ävensom i fråga örn kårens ledning finner jag mig böra
ansluta mig till försvarskommissionens förslag.
Jag finner mig vidare böra tillstyrka försvarskommissionens förslag att
sätta åldersgränsen för samtliga officerare i kåren till 65 år. I likhet med
kommissionen anser jag, att någon begränsning av kårens numerär tillsvidare
icke bör göras. Ej heller torde antalet officersbefattningar inom varje grad
böra fastslås. Det lärer emellertid få ankomma på Kungl. Majit att bestämma
grunderna för befordran inom kåren.
Att avlagd examen inom fackskolan för väg- och vattenbyggnad vid
Chalmers tekniska instituts högre avdelning bör vid bestämmandet av villkoren
för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren likställas med examen vid
motsvarande fackavdelning av tekniska högskolan, synes mig stå klart. Vad
angår praktiktiden torde man kunna finna visst fog för en förlängning av
densamma i det av 19B0 års förslagsställare framhållna önskemålet att för anställning
i kåren i första hand söka vinna dem, vilkas civila verksamhet erhållit
fastare inriktning mot de för kåren viktigaste arbetsfälten. Någon
olägenhet av nu gällande bestämmelser i detta hänseende har dock icke påvisats.
Angelägenheten av att säkra en väl avvägd rekrytering av fortifikationens
reservofficerskår utgjorde vidare för nämnda förslagsställare ett skäl att
för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren kräva en något högre ålder och
därmed också en något längre tids praktisk tjänstgöring. Med den lösning
av frågan örn kårens förhållande till ingenjörtrupperna, som försvarskommissionen
förordat och vilken även jag på grunder, som i det följande skola angivas,
vill tillstyrka, lärer dock sistnämnda skäl vara mindre bärkraftigt. Vid
frågans övervägande synes mig därför avgörande vikt böra tillmätas de av
försvarskommissionen anförda synpunkterna, mot vilka de hörda myndigheterna
ej heller framställt några erinringar.
Jag finnér mig sålunda kunna ansluta mig till försvarskommissionens uppfattning
i fråga örn villkoren för vinnande av anställning vid väg- och vattenbyggnadskåren.
Dock anser jag mig böra i likhet med chefen för kåren understryka
vikten av att Kungl. Majit skall äga att i särskilda fall medgiva även
annan än den, som utbildats till reservofficer vid ingenjörtrupperna, inträde
i kåren.
I likhet med vad som uttalats av bland andra 1930 års riksdag anser jag
spörsmålet örn förhållandet mellan väg- och vattenbyggnadskåren samt
ingenjörtruppernas reservofficerskår vara av avgörande vikt för bedömande av
omorganisationsfrågan i dess helhet. Genom de båda senaste utredningarna
torde detsamma nu vara till fullo klarlagt. Det av försvarskommissionen utformade
förslaget att låta de yngre väg- och vattenbyggnadsofficerarna fullgöra
dem åliggande tjänstgöring vid ingenjörtrupperna synes mig medgiva en
enkel och smidig övergång från sistnämnda trupper till väg- och vattenbyggnadskåren,
ägnad att tillgodose såväl den ena som den andra partens intresseri.
Några erinringar mot förslaget i denna del hava ej heller framställts. Med
Kungl. Majus proposition nr 225. 455
hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka frågans lösning enligt de riktlinjer,
som utstakats av försvarskonunissionen.
För att kårens personal vid mobilisering skall kunna på ett tillfredsstäl
lande sätt fylla de uppgifter, som avses att åligga densamma, torde det vara
ofrånkomligt att redan i fredstid göra personalen förtrogen med berörda upp
gifter. Detta bör ske genom att i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommissionens
förslag fastställa skyldighet för kårens officerare att fullgöra
viss fredstjänstgöring. Beträffande omfattningen av denna skyldighet
anser jag dock, att väg- och vattenbyggnadsofficerare, söm hava att fullgöra
trupptjänstgöring vid ingenjörtrupperna, böra i likhet med reservofficerare
vid fortifikationen tjänstgöra 40 dagar och kårens övriga officerare 30 dagar
under varje treårsperiod efter vunnen anställning i kåren. På sätt kommissionen
anfört lärer obligatorisk fredstjänstgöring icke böra förekomma efter
det vederbörande fyllt 47 år. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att
meddela de närmare föreskrifter angående ifrågavarande tjänstgöring, som
kunna finnas erforderliga. Därvid lärer komma att beaktas vad chefen för vägoch
vattenbyggnadskåren anfört örn önskvärdheten av att tjänstgöringsomgångarna
skola kunna åtminstone för de äldre officerarna uppdelas i kortare
perioder.
I fråga örn de föreslagna arvodena till kårens chef samt den i kårstaben
tjänstgörande personalen ävensom i fråga örn ekiperingshjälp till officerarna
ansluter jag mig till vad försvarskommissionen i ämnet anfört och föreslagit
Jag anser vidare, att till löjtnanter i kåren, vilka i allmänhet torde få fullgöra
dem åliggande fredstjänstgöring i trupptjänst vid ingenjörtrupperna, bör
utgå ersättning enligt de grunder, som gälla för reservofficer under fredstjänstgöring.
Såsom förläggningsort lärer därvid få anses den ort, där vederbörande
ingenjörtruppförband är förlagt. Till kaptener i kåren torde ersättning
under fredst jänstgöring böra utgå efter samma grunder som enligt
reservbefälsförordningen tillämpas med avseende å reservofficerare, vilka
deltaga i s. k. kaptenskurs.
Med hänsyn till omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som enligt
föreliggande förslag kommer att åvila kårens personal, och då s. k. reservutnämnda
officerare efter fullgörandet av en i huvudsak motsvarande tjänstgöring
äga pensionsrätt, torde en tillfredsställande rekrytering av kåren svårligen
kunna ernås, därest icke även åt väg- och vattenbyggnadsofficerare herodes
pension av statsmedel med samma belopp och enligt i huvudsak enahanda
grunder, som gälla för reservofficerare.
Vad beträffar officerare i fortifikationens reserv, som övergå till väg- och
vattenbyggnadskåren, d. v. s. stora flertalet väg- och vattenbyggnadsofficerare,
torde man sålunda böra uppställa såsom villkor för erhållande av pension,
att de hava i vederbörlig ordning fullgjort den tjänstgöringsskyldighet, som
ålegat dem såväl före övergången, i deras egenskap av reservofficerare vid
fortifikationen, som ock därefter, i deras egenskap av officerare i väg- och
vattenbyggnadskåren. För dem som utan att vara reservofficerare vinna inträde
i kåren måste villkoren för erhållande av pension bestämmas på annat
456
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sätt. I detta fall lärer böra krävas ett visst minimiantal fredstjänstgöringsperioder.
Under förutsättning att inträde i kåren som regel sker vid 29 å 30
års ålder, d. v. s. den normala åldern för reservofficerares övergång till
kåren, kommer den sammanlagda fredstjänstgöringstid, som därefter skall
fullgöras, att omfatta minst 6 tjänstgöringsomgångar. Det torde därför vara
lämpligt att av sistnämnda kategori väg- och vattenbyggnadsofficerare fordra
fullgörande av nämnda antal tjänstgöringsomgångar, var och en örn minst 30
dagar. I den mån vederbörande först vid en högre levnadsålder vinner anställning
i kåren, bör såsom villkor i berörda avseende uppställas, att den
obligatoriska tjänstgöringen kompletteras med frivillig sådan av den omfattning,
att sammanlagda tjänstgöringstiden motsvarar 6 dylika tjänstgöringsomgångar.
Såsom även försvarskommissionen torde hava förutsatt, böra väg- och
vattenbyggnadskårens officerare efter fullgörandet av ali dem åliggande tjänstgöring,
under i övrigt samma förutsättningar som reservofficerare, äga utbekomma
i stället för pension ett mot pensionens kapitaliserade värde
svarande belopp. Likaså böra efterlevande till avlidna officerare i kåren äga
åtnjuta förmåner enligt de grunder, som angivas i reservbefälsförordningen.
Emot försvarskommissionens beräkning av de årliga kostnaderna för kåren
har jag intet annat att erinra än att det årliga arvodet till den hos chefen för
kåren tjänstgörande officeren ur ingenjörtrupperna synes mig böra begränsas
till 900 kronor.
Den avsedda nya organisationen av väg- och vattenbyggnadskåren torde
böra genomföras snarast möjligt, dock ej före 1937 års ingång. Reglemente
och övriga organisatoriska bestämmelser för kåren böra dessförinnan vara
utfärdade, vadan kårens ledningspersonal torde böra tillsättas och de föreslagna
arvodena utgå redan tidigare i enlighet med vad Kungl. Majit bör äga
närmare bestämma.
Såsom redan nämnts, är kårens nuvarande personal icke underkastad
någon periodisk fredstjänstgöringsskyldighet. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att avgöra, i vad mån denna personal må beredas möjlighet att
genom frivillig tjänstgöring grunda pensionsrätt. Givetvis böra härtill kunna
ifrågakomma allenast de yngre medlemmarna av kåren. Beträffande de officerare
i kåren, som samtidigt äro reservofficerare vid fortifikationen, bör
givetvis där fullgjord fredstjänstgöring efter vederbörandes övergång till den
omorganiserade väg- och vattenbyggnadskåren föras dem tillgodo vid beräknandet
av tjänstetiden för pensionsrätt. Yad angår övrig personal, varom här
är fråga, synes det i det föregående såsom villkor för pension i vissa fall angivna
kravet på en sammanlagd tjänstgöringstid motsvarande 6 tjänstgöringsomgångar,
var och en örn minst 30 dagar, böra upprätthållas.
Sådana äldre officerare i väg- och vattenbyggnadskåren, som i egenskap
av reservofficerare vid fortifikationen fullgjort dem åliggande tjänstgöring
och på grund därav blivit berättigade till pension, lära vidare böra äga rätt
att med bibehållen pensionsrätt avgå ur fortifikationens reserv mot villkor att
de kvarstå i väg- och vattenbyggnadskåren till fyllda 65 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
457
L. Arméns övergångsstat.
En sammanställning av det antal officerare och underofficerare, som den
1 maj 1936 beräknas förefinnas å övergångsstat, giver följande resultat:
Officerare |
Underofficerare |
||
Under- officerare utom musik- under- ofticerare |
Musik- under- officerare |
Summa |
|
182 |
261 |
62 |
323 |
152 |
86 |
21 |
107 |
834 |
347 |
83 |
430 |
Tvångsvis överförda
Frivilligt överförda .
Summa
Förutom officerare och underofficerare överfördes vid genomförandet av
1925 års härordning jämväl personal av andra kategorier till övergångsstat.
Sålunda överfördes från truppförbandens stater 24 hantverkare av olika slag,
av vilka 14 ännu kvarstå på övergångsstat, samt från tygstaten 12 befattningshavare,
av vilka på övergångsstat återstå 1 departementsskrivare, 1 tygskrivare
och 1 tyghantverkare.
Av läkare och veterinärer överfördes 7 regementsläkare, 4 bataljonsläkare,
2 fältveterinärer, 2 regementsveterinärer och 6 bataljonsveterinärer till övergångsstat.
Av denna personal kvarstå nu 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare
och 3 bataljonsveterinärer, tvångsvis överförda, samt 1 fältveterinär
och 1 bataljonsveterinär, frivilligt överförda.
Försvarskommissionen har framhållit, hurusom i det av kommissionen framlagda
organisationsförslaget, vad armén beträffar, förutsatts inskränkning
allenast i fråga örn antalet läkare och veterinärer på aktiv stat. Sålunda
hade antalet regementsläkare föreslagits minskat med 3 och antalet bataljonsläkare
med 21. Kommissionen beräknade, att av denna övertaliga personal
7 bataljonsläkare kunde erhålla transport till flygvapnet, varefter 3 regementsläkare
och 14 bataljonsläkare skulle återstå. Denna personalminskning borde
enligt kommissionens mening i första hand åstadkommas därigenom, att
reservstaten för fältläkarkåren i möjligaste mån fylldes med för övergång
till denna villig och kompetent personal. I den mån återstående personalminskning
icke kunde ske genom förtidspensionering, borde den åstadkommas
genom överförande till övergångsstat, varvid kommissionen förutsatt,
att i vad beträffade tjänstgöringsskyldigheten och avlöningsförhållandena i
huvudsak samma bestämmelser borde vara gällande som för de läkare, vilka
vid genomförandet av 1925 års härordning överfördes till övergångsstat. I
samband härmed borde den av kommissionen föreslagna ökningen av antalet
»vid fiiltläkarkåren» anställda bataljonsläkare i viss mån kunna uppskjutas,
så länge å övergångsstaten funnes tillgång till läkare, vilkas tjänstgöringsskyldighet
kunde utnyttjas på motsvarande sätt som bataljonsläkare i fältläkar
-
Departements■
chefen.
458 Kungl. Maj:is ''proposition nr 225.
kåren. Den minskning av fältveterinärkårens personal, som i annat sammanhang
av kommissionen föreslagits, borde kunna genomföras genom förtidspensionering
i erforderlig utsträckning, vadan härvidlag något överförande till övergångsstat
icke skulle behöva tillgripas.
En jämförelse beträffande antalet beställningshavare mellan å ena sidan
nu gällande stater för de olika truppslagen m. m. vid armén och å andra
sidan de stater, som av mig föreslagits bliva gällande vid den tänkta omorganisationen,
giver i stort sett följande resultat.
Fem brigadchef sbeställningar skola indragas. I stället tillkomma
vissa andra beställningar i lönegraden O. 7. De av de nuvarande brigadcheferna,
som eventuellt kunna komma att kvarstå såsom sådana vid omorganisationen,
böra emellertid icke överföras till övergångsstat. Däremot
bör med tillsättandet av motsvarande antal militärområdesbefälhavare anstå
under den tid nämnda brigadchefer kvarstå på aktiv stat.
Vid infanteriet uppkommer en ökning i antalat majorer, kaptener och
fanjunkare, men däremot en minskning i antalet överstar, överstelöjtnanter,
subalternofficerare och sergeanter. En kompensation beträffande överstebeställningarna
torde dock kunna anses erhållas genom mitt förslag, att beställningarna
såsom chefer för vissa centrala skolor framdeles skola kunna vara
överstebeställningar. Med den relativt långa övergångsperiod, som av mig
förutsättes, föreligger icke någon anledning att för infanteriets del behöva
verkställa någon överflyttning av personal till övergångsstat, möjligen med
undantag av en eller ett par regementschefer. Det kan beräknas, att flygvapnets
behov av personalökning kan eliminera personalöverskottet i övrigt.
Aid kavalleriet bibehålies antalet överstar och överstelöjtnanter oförändrat,
medan antalet majorer, ryttmästare, fanjunkare och sergeanter undergår
någon ökning. Beträffande övriga grader sker en viss minskning, dock ej av
större omfattning än att beträffande behovet av överföring till övergångsstat
samma omdöme, som nyss gjorts gällande beträffande infanteriets lägre grader,
även äger tillämpning i fråga örn kavalleriet.
Artilleriet och trängen uppvisa genomgående ökning av antalet officersoch
underofficersbeställningar, medan vid ingenjörtrupperna förhållandena
i här berörda hänseenden i stort sett icke undergå några förändringar,
då hänsyn tages även till fortifikationskåren.
Den obetydliga minskning, som föreslagits vid intendenturkåren, torde
kunna regleras genom avgångar med ålders- eller förtidspension.
Vid armémusiken minskas antalet musikdirektörer med 1, vilket torde
kunna ske under övergångsåren genom pensions- eller förtidspensionsavgång.
Beträffande fältläkarkåren kommer likaledes antalet beställningar att
minskas, dock icke i den omfattning, som av försvarskommissionen förutsatts.
Då även jag räknar med att en del av denna övertaliga personal
skall kunna erhålla transport till flygvapnet samt att avgång kan väntas ske
med ålders- eller förtidspension, torde någon överflyttning till övergångsstat
i större omfattning för personal tillhörande fältläkarkåren icke behöva ifrågasättas.
459
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Ett genomförande av den av mig föreslagna organisationen skulle slutligen,
vad fältveterinärkåren beträffar, innebära en ökning med 1 regementsveterinär,
men samtidigt en minskning med 3 batalj onsveterinärer.
I likhet med försvarskommissionen förutsätter jag, att denna minskning skall
kunna åstadkommas utan överförande till övergångsstat.
M. Arméns hästar och remon terings väsendet.
Arméns hästar.
Enligt nuvarande organisation utgöras arméns hästar av egna t jäns tehästar,
stamhästar och ackordhästar.
Egna tjänstehästar.
Enligt 1925 års härordning äro — efter vissa efter hand vidtagna mindre
förändringar — flertalet beställningshavare vid högre staber m. m., chefer
och lärare m. fl. vid vissa undervisningsanstalter, samtliga regementschefer
vid infanteriet, samtliga officerare vid kavalleriet utom fänrikar ävensom
samtliga regements- och kårchefer vid artilleriet, skyldiga att var och en
hålla en egen tjänstehäst. Antalet egna tjänstehästar utgör för närvarande
215.
Anskaffningen av egna tjänstehästar påvilar vederbörande officerare själva.
Såsom ersättning härför åtnjutes ett lönetillägg, beräknat efter 250 kronor
för häst och år.
Försvarskommissionen har beträffande skyldigheten att hålla egen tjänstehäst
uttalat, att densamma innebure en icke obetydlig ekonomisk risk för
den hästhållningsskyldige, varigenom denna kategori officerare ställdes i ett
ekonomiskt ogynnsammare läge än övriga. Kommissionen har därför, då
även andra skäl syntes tala för de egna tjänstehästarnas borttagande, föreslagit
dessas ersättande med stamhästar.
Chefen för generalstaben har häröver yttrat, att han icke motsatte sig den
av kommissionen här föreslagna åtgärden, men förordade, att de officerare,
vilka skulle tilldelas tjänstehäst, måtte erhålla rättighet att få av dem själva
anskaffad häst inlöst av kronan i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser.
Inspektören för kavalleriet har ej heller haft något att erinra mot upphävande
av skyldigheten att hålla egen tjänstehäst, under förutsättning att
inlösningsrätten bibehölles.
Overfältveterinären och chefen för södra arméfördelningen hava däremot
ifrågasatt lämpligheten av de egna tjänstehästarnas borttagande. Detta kunde
nämligen enligt deras åsikt dels tänkas medföra en större förslitning av
stamhästmaterielet, dels minska hästuppfödarnas möjligheter att få avsättning
för ridhästar av högre kvalitet.
Chefen för östra arméfördelningen har avstyrkt förslaget, men har föreslagit,
460 Kungl. Majus proposition nr 225.
att de officerare, som så önskade, skulle få rätt att erhålla stamhäst i stället
för egen tjänstehäst.
Departements■ De av försvarskommissionen anförda skälen för förslaget att i män av
‘befen. årgång avskaffa de egna tjänstehästarna och ersätta dessa med stamhästar
synas mig vara övertygande, varför jag finner mig böra ansluta mig till förslaget
i fråga. Åtgärden framstår såsom befogad jämväl ur ekonomisk synpunkt,
i det att densamma, sedan den genomförts, kan beräknas medföra en
årlig besparing av omkring 20 000 kronor. Genom lämpligt avpassade bestämmelser
angående inlösningsrätt torde kunna bortses från farhågorna
rörande sämre beridenhet och minskat intresse hos hästuppfödarna.
Stamhästar.
Sammanlagda antalet stamhästar vid armén enligt 1925 års härordning
med vissa efter hand vidtagna mindre förändringar, jämfört med a\ försvarsIcommissionen
föreslaget antal, framgår av följande tablå.
Stamhästar m. m. |
Ökning -f-Minskning |
||||
Förband m. m. |
1925 års härordning |
Försvars- |
|||
Egna tjänste- hästar |
Stam- hästar |
Summa |
kommis- sionen |
||
Högre staber m. m................. |
71 |
95 |
166 |
171 |
+ 5 |
Infanteriet ............... |
21 |
448 |
469 |
1 513 |
+ 44 |
Kavalleriet ... . |
107 |
2 210 |
2 317 |
2 376 |
+ 3 59 |
Artilleriet med luftvärnsvapnet........... |
9 |
1429 |
1438 |
1455 |
+ 17 |
Ingenjörtrupperna ........................ |
— |
160 |
160 |
120 |
— 40 |
Signaltrupperna .............. |
— |
— |
— |
25 |
+ 25 |
Trängtrupperna ............................ |
— |
184 |
184 |
224 |
+ 40 |
Intendenturtruppema ........................ Skolor: |
— |
3 |
3 |
3 |
± o |
infanteriofficersskolan .. |
_ |
8 1 |
1 |
6 |
+ 5 |
ridskolan .............. |
4 |
5 |
9 |
10 |
+ 1 |
arméns underofficersskola...... |
1 |
3 |
4 |
9 |
+ 5 |
krigsskolan .................................... |
2 |
2 |
4 |
121 |
+ 117 |
Summa |
215 |
4 4 540 |
4 755 |
5 033 |
+ 278 |
Departements■ Då jag anslutit mig till försvarskommissionens förslag angående de egna
chefen. tjänstehästarnas ersättande med stamhästar, har jag även, i likhet med vad
kommissionen föreslagit, räknat med att för vissa beställningshavare, vilka
nu hava två hästar, antalet minskas till en.
Vid högre staber m. m. erhålles med i stort sett enahanda beräkningsgrunder,
som kommissionen använt, vid den av mig förutsatta arméorganisationen
följande antal stamhästar, varvid jämväl inräknats hästar för
viss personal vid försvarsstaben. 1
1 Därav 136 draghästar.
2 Därav 55 remonter för infanteriet.
3 För chefen för infanteriskjutskolan.
De motoriserade förbandens övertaliga hästar ej medräknade. Inräknas dessa, ökas
summan till 4 565.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vid försvars- och arméstaberna:
1 häst för var och en av chefen för försvarsstaben och två
officerare ur armén, tjänstgörande vid nämnda stab, chefen
för armén, chefen för arméns krigsstab, chefen för arméns
truppstab och chefen för lantförsvarets kommandoexpedition
ävensom för officerarna på generalstabskårens stat, tjänstgörande
vid arméstaberna, lantförsvarets kommandoexpedition,
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, järnvägsstyrelsens militärbyrå
och rikets allmänna kartverk samt 20 hästar för vid arméstaberna
m. m. tjänstgörande officerare utöver nu nämnda
eller tillhopa....................................................................................
Vid infanteriinspektionen m. m.:
1 häst för var och en av inspektören för infanteriet, stabschefen
vid infanteriinspektionen, samt en regementsofficer och tre
kompaniofficerare, tjänstgörande vid inspektionen, ävensom
1 häst för chefen för infanteriskjutskolan ................................
Vid kavalleriinspektionen:
2 hästar för var och en av inspektören för kavalleriet och stabschefen
vid kavalleriinspektionen...................................................
Vid artilleriinspektionen m. m.:
1 häst för var och en av inspektören för artilleriet, officerarna
på artilleristabskårens stat samt chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan
....................................................................................
Vid ingenjörinspektionen:
1 häst för var och en av inspektören för ingenjör trupperna, stabschefen
vid ingenjörinspektionen samt en regementsofficer och
fyra kompaniofficerare ..................................................................
Vid tränginspektionen:
1 häst för var och en av inspektören för trängen, stabschefen vid
tränginspektionen samt två kompaniofficerare ...........................
Vid veterinärinspektionen m. m.:
1 häst för var och en av överfältveterinären, regementsveterinären
vid veterinärinspektionen och bataljonsveterinären vid
intendenturdepartementet ............................................................
Vid arméförvaltningens tygdepartement:
1 häst för var och en av generalfälttygmästaren, fälttygmästare!!
och byråcheferna samt 8 hästar för vid tygdepartementet tjänstgörande
officerare utöver nu nämnda.........................................
462
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vid arméfördelningsstaber:
1 häst för var och en av fyra fördelningschefer, fyra stabschefer,
fyra mobiliseringsofficerare, åtta adjutanter och fyra fördelningsveterinärer
samt 3 hästar vid var och en av fyra arméfördelningsstabers
reservgrupper av hästar................................. 36 hästar
Vid militärbefälsstaben för Ovre Norrland:
1 häst för var och en av militärbefälhavaren, kommendanten i
Bodens fästning, stabschefen, två mobiliseringsofficerare, två
adjutanter och stabsveterinären samt 2 hästar i reservgruppen 10 »
Vid militärbefälsstaben på Gotland:
1 häst för var och en av militärbefälhavaren, stabschefen och
adjutanten....................................................................................... 3 »
Vid krigshögskolan:
1 häst för var och en av chefen och tre lärare av regementsofficers
grad med beställning å krigshögskolans stat............... 4 »
Summa för högre staber m. m. 169 hästar.
Vad beträffar infanteriet anser jag i likhet med försvarskommissionen
och med enahanda beräkningsgrunder, som kommissionen använt, normalbehovet
av stamhästar vid varje infanteriregemente (utom Livregementets
grenadjärer, Skaraborgs regemente och Gotlands infanteriregemente) utgöra
29 hästar, därav 8 draghästar.
Normalbehovet för de ifrågavarande 14 infanteriregementena blir då
14 X 29 = 406 hästar, därav 294 ridhästar och 112 draghästar.
Utöver detta normalbehov erfordras vid Svea livgarde 2 ridhästar, avsedda
för kompanicheferna vid garnisonskompaniet och krigsskolans övningstrupp,
och vid Norrbottens regemente 5 ridhästar, avsedda för bataljons- och kompanichefer
samt bataljonsadjutant vid skidlöparbataljonen.
Vid vartdera av Livregementets grenadjärer och Skaraborgs regemente
erfordras 26 hästar, därav 8 stycken draghästar. De för ridbruk återstående
18 stamhästarna vid dessa regementen äro avsedda för
regementschefen ........................................................................... 1
2 överstelöjtnanter .......................................................................... 2
2 majorer .......................................................................................... 2
regementsadjutanten ................................................................... 1
2 bataljonsadjutanter....................................................................... 2
6 kompanichefer .............................................................................. 6
signalofficeren................................................................................. 1
3 plutonchefer vid tunga förband................................................. 3
Summa 18 hästar
Vad beträffar stamhästbeståndet vid Gotlands infanteriregemente, anser
jag i likhet med försvarskommissionen, att ett mindre antal — 10 hästar —
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 463
bör bibehållas för vidmakthållande av officerspersonalens vid ifrågavarande
förband ridfärdighet.
I överensstämmelse härmed skulle sammanlagda antalet stamhästar vid
infanteriet komma att uppgå till
(14 X 29) + 2 + 5 + (2 X 26) + 10 = 475, varav 16 X 8 = 128 draghästar.
Kavalleriets stamhästar skulle enligt försvarskommissionens förslagutökas
med lil från nuvarande 2 210 till 2 321. Ifrågavarande ökning har
ansetts betingad av det föreslagna ersättandet av kavalleriofficerarnas egna
tjänstehästar med stamliästar samt av ökningen av antalet officerare vid
kavalleriet. Därutöver skulle sammanlagt 55 (28 + 27) första- och andraårsremonter,
avsedda för rekrytering av infanteriets stabsgrupp, tilldelas kavalleriet,
varigenom summan för sistnämnda truppslag skulle stiga till
2 376.
Med den av mig föreslagna organisationen av kavalleritruppförbanden
erfordras för dessa ett stamhästbestånd av (10 X 130) + (4 X 114) + (2 X 70)
+ 105 = 2 001 stamhästar. I detta antal ingå 2 tilldelade tjänstehästar till
varje officer, därav den ena avses för att ersätta indragen egen tjänstehäst.
Därutöver erfordras, såsom jag framdeles i amjat sammanhang kommer att
närmare motivera, sammanlagt 78 (39 + 39) första- och andraårsremonter,
avsedda för rekrytering av vissa högre stabers m. m. stamhästgrupper samt
infanteriets stabsgrupp. Sammanlagda stamhästantalet vid kavalleriet beräknas
sålunda till 2 079.
Artilleriets stamhästbestånd, som av försvarskommissionen beräknats
till 1455 hästar, bör enligt samma beräkningsgrunder med av mig tidigare
föreslagen organisation av artilleri- och luftvärnstruppförbanden beräknas
till 1 375 hästar, fördelade på följande sätt:
Svea, Göta, Wendes och Norrlands artilleriregementen 300 hästar var 1 200
Smålands arméartilleriregemente ............................................................... 55
Gotlands artilleriregemente ........................................................................ 30
Bodens artilleriregemente .......................................................................... 50
Karlsborgs luftvärnsregemente och Skånska luftvärnskåren tillsammans 40
Summa 1 375
Ingenjörtruppernas (och signaltruppernas) sammanlagda hästantal, som
enligt försvarskommissionens förslag uppgick till 145 stamhästar, beräknas
med den av mig föreslagna organisationen till 105 hästar, fördelade sålunda
:
Svea ingenjörkår ........
Göta ingenjörkår .......
Norrlands ingenjörkår
Bodens ingenjörkår.....
............. 35
............ 20
............. 20
............. 30
Summa 105
För trängtrupperna borde enligt försvarskommissionens mening, främst
på grund av befälskadrarnas utökning, antalet stamhästar höjas med 10
464
Kungl. Maj:t,s proposition nr 225.
hästar per kår eller med sammanlagt 40 hästar (från 184 till 224). Med
hänsyn till av mig föreslagen minskning av befälskadrerna i förhållande
till försvarskommissionens förslag anser jag denna utökning kunna begränsas
till 5 hästar per kår eller sammanlagt 20 hästar (från 184 till 204).
För intendenturenpperna föreslås oförändrat 3 hästar.
För ridskolan avser jag ingen ändring i det av försvarskommissionen
föreslagna antalet 10 stamhästar. Därav beräknas 2 hästar för var och en
av chefen och tre lärare i ridning samt 1 häst för var och av bataljonsveterinären
och en såsom lärare i körning avsedd officer.
För arméns underofficersskola ansluter jag mig till kommissionens
förslag och beräknas sålunda här 9 hästar. Av dessa avses 1 häst för var
och en av chefen och adjutanten samt 2 hästar för avdelningschefen ur
kavalleriet, återstående 5 hästar såsom en reservgrupp, för att officerspersonalen
vid skolan i erforderlig grad skall kunna göras beriden.
För krigsskolan beräknas 7 stamhästar. Därav avses 1 häst för var
och en av chefen och adjutanten samt 2 hästar för kadettofficeren ur kavalleriet
samt övriga 3 hästar såsom en reservgrupp för att göra viss officerspersonal
vid skolan beriden.
Det sålunda föreslagna sammanlagda antalet stamhästar vid armén, jämfört
med antalet enligt 1925 års härordning samt försvarskommissionens
förslag, framgår av följande tablå.
Stamhästar m. |
m. |
Ökning -f |
Ökning + |
||
Förband m. m. |
1925 års härordning1 |
Försvars- kommis- sionen |
Departe- ments- chefen |
i förhållande härordning |
|
Högre staber m. m.............. |
166 |
171 |
169 |
+ 3 |
— 2 |
Infanteriet.................... |
469 |
2 513 |
3 475 |
+ 6 |
— 38 |
Kavalleriet ..................... |
2 317 |
4 2 376 |
5 2 079 |
— 238 |
— 297 |
Artilleriet med luftvärnsvapnet |
1438 |
1455 |
1375 |
— 63 |
- 80 |
trupperna ....................... |
160 |
145 |
105 |
- 55 |
— 40 |
Trängtrupperna............... |
184 |
224 |
204 |
+ 20 |
— 20 |
Intendenturtrupperna ........... Skolor: |
3 |
3 |
3 |
± 0 |
± o |
infanteriofficersskolan....... |
6 1 |
6 |
70 |
— 1 |
— 6 |
ridskolan........................... |
9 |
10 |
10 |
+ 1 |
+ 0 |
arméns underofficersskola ... |
4 |
9 |
9 |
+ 5 |
+ 0 |
krigsskolan........................ |
4 |
121 |
7 |
+ 3 |
- 114 |
Summa |
4 755 |
5033 |
4 436 |
— 319 |
- 597 |
1 Häri inräknade egna tjänstehästar.
2 Därav 136 draghästar.
3 Därav 128 draghästar.
4 Därav 55 remonter för infanteriet.
6 Därav 78 remonter för vissa högre staber m. m. och infanteriet.
6 För chefen för infanteriskjutskolan.
7 Chefens för infanteriskjutskolan häst inräknad i högre staber m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
465
Ackordhästar.
Det för truppförbanden avsedda stamhästantalet är under vissa delar av
året icke tillräckligt för övningarnas bedrivande. Hästantalet måste därför
utökas med på annat sätt anskaffade hästar. Detta har tidigare skett genom
inlejning av hästar. Efter hand har man emellertid övergått till systemet
med ackordhästar, vilket innebär, att hästarna ägas av kronan och utackorderas
till enskilda under de tider, då de icke behövas vid truppförbanden.
Behovet av ackordhästdagar enligt 1925 års härordning, jämfört med försvar
skommissionens förslag, framgår av följande tablå.
Förband m. m. |
Ackordhästdagar enligt |
Ökning + |
|
1925 års härordning |
Kommissionen |
||
Infanteriet ....................................................... |
31 250 |
42 000 |
+ 10 750 |
Kavalleriet ...................................................... |
800 |
1500 |
+ 700 |
Artilleriet ...................................................... |
81 000 |
140 000 |
+ 59 000 |
Ingenjörtrupperna ............................................ |
34 800 |
22 500 |
j. _ 4300 |
Signaltrupperna ................................................ |
— |
8 000 |
|
Trängtrupperna ................................................ |
20 000 |
25 000 |
+ 5 000 |
Intendenturtrupperna ........................................ |
1000 |
2 000 |
+ 1000 |
Infanteriofficersskolan ....................................... |
— |
500 |
+ 500 |
Krigsskolan ..................................................... |
— |
1000 |
+ 1000 |
Arméns underofficersskola................................ |
— |
500 |
+ 500 |
Summa |
168 850 |
243000 |
+ 74150 |
Den av kommissionen vid infanteriet, kavalleriet och skolorna
föreslagna ökningen har främst föranletts av den föreslagna ökade tilldelningen
av tunga vapen, varigenom behovet av draghästar stegrats i jämförelse
med nuvarande behov. Vid artilleriet betingades ökningen
därav, att antalet batterier vid fördelningsartilleriregementena föreslagits ökat
från sex till åtta. Vid träng- och intendenturtrupperna vore ökningen
beroende av en utökning av de hästanspända underhållsförbandens
organisation. Minskningen vid ingenjörtrupperna vore föranledd av
dessa förbands ökade motorisering.
De principer, som av försvarskommissionen tillämpats vid beräkningen av Departementsbehovet
av ackordhästdagar, anser även jag böra användas vid denna beräkning. cfte/’en
Organisationens minskade omfattning medför dock en motsvarande inskränkning
i fråga örn behovet av tjänstgöringsdagar för ackordhästar. Jämfört
med motsvarande behov enligt 1925 års härordning och enligt försvarskommissionens
förslag, framgår det av mig beräknade behovet av tjänstgöringsdagar
för ackordhästar, sammanlagt 170 000, av följande tablå.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 36 30
466 jKungl. Maj:ts proposition nr 225.
Ackordhästdagar enligt |
Ökning -f-minskning — |
Ökning -J-minskning — |
||||
Förband m. m. |
1925 års |
Försvars- koramis- sionen |
Departe- ments- chefen |
i förhållande till 1925 års härordning |
i förhållande |
|
Infanteriet ........................... |
31 250 |
42 000 |
31600 |
+ |
350 |
—10 400 |
Kavalleriet ........................... |
800 |
1500 |
1400 |
+ |
600 |
— 100 |
Artilleriet............................ |
81000 |
140 000 |
85 000 |
+ |
4 000 |
— 65 000 |
Ingenjörtrupperna ............... |
34 800 |
22 5001 |
26 000 |
— |
8 8001 |
— 4 500 |
Signaltrupperna..................... |
— |
8 0001 |
— |
- i |
||
Trängtrupperna.................... |
20 000 |
25 000 |
22 000 |
+ |
2 000 |
— 3 000 |
Intenden turtrupp erna............. |
1000 |
2 000 |
2 000 |
+ |
1000 |
+ 0 |
Infanterist] utskolan.............. |
— |
500 |
500 |
+ |
500 |
+ 0 |
Krigsskolan och officersaspi-rantskolor ................ |
_ |
1000 |
1000 |
+ |
1000 |
+ 0 |
Arméns underofficersskola..... |
— |
500 |
500 |
+ |
500 |
± o |
Summa |
168 850 |
243 000 |
170 000 |
+ |
1150 |
— 73 000 |
Remonteringsväsendct.
Remonteringsbehovet.
För erforderlig omsättning av stamhästmaterialet vid armén — utom infanteriets
»kompaniliästar» — uppköpes för närvarande årligen ett visst
antal remonter. Detta, som för budgetåret 1934/1935 uppgick till 407 hästar,
beräknas till 10 % av det vid högre staber m. m., infanteriets stabsgrupp
och kavalleriet befintliga stamhästantalet samt till 9 % av stamhästantalet
vid övriga truppslag. Ersättningen av infanteriets »kompanihästar», vilka
nu utgöra omkring 70 % av detta truppslags stamhästbestånd, sker däremot
dels genom nedflyttning från infanteriets stabsgrupp av hästar, dels ur de
beridna truppslagen med för dessa mindre lämpliga hästar.
Enligt för sv ar skommissionen borde i stort sett oförändrade remonteringsgrunder
bibehållas för samtliga staber m. m. och truppslag utom infanteriet.
Vid detta truppslag däremot hade det visat sig, att »kompanihästgruppen»
av hästar vore för stor för att kunna vidmakthållas endast genom
nedflyttning av »stabshästar» samt överflyttning av mindre lämpliga hästar
ur de beridna truppslagen. Denna stamhästgrupp borde därför enligt kommissionens
mening minskas från nuvarande 70 % till endast omkring 25 %
av infanteriets stamhästbestånd, under det att »stabshästgruppen» borde
ökas i samma mån. — De av kommissionen föreslagna draghästarna vid
infanteriet borde anskaffas genom inköp vid truppförbanden av därför lämpliga,
inkörda hästar efter i stort sett samma grunder, som gällde beträffande
inköp av ackordhästar. Remonteringsprocenten beräknades till 10. Överflyttning
mellan ackordhästar och stamhästar av detta slag och tvärtom
borde medgivas för att därigenom öka möjligheterna för truppförbandscheferna
att smidigt anpassa remonteringen efter förhållandena.
Enligt kommissionens beräkningar skulle det årliga remontbehovet uppgå
till 465 hästar.
Chefen för generalstaben och inspektören för kavalleriet hava ansett kommissionens
förslag angående remonteringen i stort sett lämpligt.
Över fältveterinär en har framhållit, att förslitningen av arméns stamhästar
är synnerligen stor. På grund härav borde enligt hans mening ersättningsprocenten
höjas till 10 % för samtliga truppslag m. m.
467
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Chefen för södra arméfördelningen har ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på att mobiliseringsbehovet av ridbara hästar icke kunde täckas inom
landet. Åtgärder borde därför vidtagas för att uppmuntra den varmblodiga
hästaveln. Kostnaderna härför kunde icke bliva stora och skulle dessutom
komma våra jordbrukare direkt till godo, samtidigt som därigenom arméns
krigsberedskap skulle höjas i avseviird grad.
Till försvarskommissionens uppfattning angående remonteringsbeliovets Departementsberäknande
kan jag i stort sett ansluta mig. På de av överfältveterinären Zeferi.
anförda skäl anser jag mig dock böra förorda, att remonteringsprocenten för
hästarna vid högre staber m. m. höjes till 10. I enlighet därmed erfordras för
tillgodoseende av hästbehovet, frånsett ackordhästarna, vid den av mig föreslagna
arméorganisationen inköp av 406 hästar årligen. Till dessas uppdelning
på staber, truppslag m. m. återkommer jag i det följande. Medelremontpriset
för ridhästar har jag i likhet med kommissionen ansett kunna
beräknas till 1 100 kronor.
De av chefen för södra arméfördelningen uttalade synpunkterna rörande
lämpligheten av att vidtaga åtgärder för höjande av intresset för varmblodig
liästavel synas mig beaktansvärda. Dock anser jag mig icke kunna i detta
sammanhang närmare ingå på förevarande spörsmål.
Reinon tu thillin ingen.
Bortsett från viss försöksutbildning vid ridskolan beträffande en del
artilleriremonter, utbilda de beridna truppslagen för närvarande själva sina
remonter. För högre staber m. m., infanteriet och skolor avsedda remonter
utbildas däremot vid den remontdressyranstalt, som från och med år 1927
försöksvis varit upprättad vid Herrevadsklosters remontdepå. Efter omkring
två års dressyr överföras dessa hästar till staberna och truppförbanden.
Erfarenheten har emellertid visat, att dressyren av de vid överförandet 6-åriga
hästarna icke hunnit bliva så befästad, att den utan fortsatt systematisk
skolning och träning kunnat vidmakthållas. Detta har dock efter överföringen
ofta visat sig svårt att ordna, vilket haft till följd att dressyrståndpunkten
stundom nedgått och att denna kategori hästar förslitits fortare än övriga.
Försvarskommissionen har för att motverka dessa olägenheter rörande
dressyrens hållbarhet hos de 6-åriga hästarna, föreslagit, att de remonter,
beträffande vilka nämnda förhållanden gjort sig mest kännbara, nämligen
infanteriets, skulle inridas vid kavalleriet och där kvarstå ett år efter remontdressyrens
avslutande. Som 7-åriga hästar skulle de därefter överlämnas
till infanteritruppförbanden, under det att kavalleriet som kompensation härför
hnge tillgodoräknas motsvarande remontering. Vid remontdressyranstalten
åter skulle såsom hittills utbildas de för högre staber m. m. och
vissa skolor avsedda remonterna ävensom dylika till de motoriserade artilleriregementena
och luftvärnsförbanden.
Inspektören för kavalleriet har såsom sin mening framhållit, att även för
högre staber m. m. avsedda remonter borde utbildas på samma sätt som
kommissionen föreslagit beträffande infanteriets remonter.
Överfältveterinären har icke heller haft något att i princip erinra emot
Departements chefen -
468 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
att inridningen av för infanteriet avsedda stamhästar skedde vid kavalleriet,
men ansåge i olikhet mot vad kommissionen föreslagit, att infanteriets hela
hästbestånd borde dresseras vid kavalleriet eller annat beridet truppslag.
Så borde lämpligen även ske beträffande remonterna för högre staber m. m.
Samtliga hästar skulle därefter utlämnas först såsom 7- eller 8-åringar. De
motoriserade artilleriregementena borde själva kunna ombestyra dressyren
av dem tilldelade remonter, varför remontdressyranstalten kunde indragas.
Den från olika håll uttalade uppfattningen angående nödvändigheten av
ändrade principer för utbildningen av de för högre staber m. m. och infanteriet
avsedda remonterna anser jag mig kunna biträda. Dessa remonter
böra sålunda efter den tvååriga grundläggande dressyren — som bibringas
dem vid kavalleritruppförbanden, ridskolan eller remontdressyranstalten,
vilken enligt min mening bör bibehållas — undergå ytterligare utbildning
vid de beridna truppslagen eller vid ridskolan och i regel såsom 7-åriga
hästar utlämnas till vederbörliga staber eller förband.
I enlighet härmed synes remonteringsbehovet böra fyllas och remontut- 1 2 * 4 * 6
bildningen äga rum på sätt närmare framgår av följande tablå.
Antal stam |
Årlig |
|||
hästar, på |
remontering |
ltemontutbildning vid |
||
Högre staber m. m. försvars- och arméstabema ......... infanteriinspektionen .................. |
tering be-räknas |
% |
Antal |
|
130 |
10 |
13 |
Kavalleriet och ridskolan. |
|
kavalleriinspektionen .................. |
||||
veterinärinspektionen.................. arméfördelnings- och militärbefäls- |
||||
staber .................................... |
||||
krigshögskolan ........................... artilleriinspektionen.....................1 |
||||
ingenjörinspektionen ..................1 tränginspektionen........................| tygdepartementet........................) |
39 |
10 10 |
4 26 |
Remontdressyranstalten.1 Kavalleriet och ridskolan. |
Infanteriet .................................... |
2 260 rid- |
|||
3 87 » |
— |
— |
||
128 drag- |
10 |
413 |
||
Kavalleriet .................................... Artilleriet |
51962 |
10 |
196 |
Kavalleriet och ridskolan. |
icke motoriserade truppförband ... |
1200 |
9 |
108 |
Artilleriet. |
motoriserade truppförband ......... |
135 |
9 |
12 |
Remontdressyranstalten. |
luftvärnsförband ........................ |
40 |
9 |
4 |
» |
Ingenjörtrupperna........................... |
105 |
9 |
9 |
Ingenjörtrupperna. |
Trängtrupperna.............................. |
204 |
9 |
18 |
Trängtrupperna. |
Intendenturtruppema ..................... Krigsskolan.................................... |
3 7 |
9 10 |
1 ‘ |
Remontdressyranstalten.0 |
Ridskolan .................................... |
10 |
10 |
1 |
Ridskolan. |
Arméns underofficersskola............... |
9 |
10 |
1 |
Remontdressyranstalten. 0 |
Summa |
— |
— |
406 |
1 De utbildade 2-årsremonterna fördelas på resp. beridna truppslag (utom kavalleriet),
varifrån därefter remontering sker.
2 Beräknat efter 16 stabshästar vid 13 regementen, 15 vid Livregementets grenadjärer
och Skaraborgs regemente, 18 vid Norrbottens regemente och 4 vid Gotlands infanteriregemente.
8 Kompanihästar, överflyttade från stabsgruppen och beridna truppslag,
4 Inköpas av truppförbanden.
6 1896 + 105 — 39 = 1962.
6 Utbildad 2-årsremont kan tilldelas trängtrupperna, varifrån remontering kan ske.
469
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I enlighet med dessa beräkningsgrunder bör, såsom förut nämnts, arméns
årliga remontering omfatta 406 hästar, fördelade sålunda:
Infanteriet (inkörda hästar)...............................................................
Kavalleriet och ridskolan (därav för högre staber 13, för infanteriet
26 och för ridskolan 1) .............................
Artilleriet................................................................
Ingenjörtrupperna.................................................
Trängtrupperna ................................................
Remontdressyranstalten........................................
13 hästar
236 »
108 »
9 »
18 »
22 »
eller tillhopa 406 hästar.
Remonteringsväsendets ledning och
remontdepåerna.
Anskaffandet och depåuppställningen av de för armén erforderliga
remonterna åligger enligt nu gällande bestämmelser remonteringsväsendet,
vars chef är inspektören för kavalleriet. Under inspektören finnes för uppköpen
av remonterna en remonteringsnämnd på tre ledamöter, varav en är
ställföreträdare för chefen för remonteringsväsendet. För nämndens ledamöter
skola finnas fyra suppleanter, av vilka tre böra vara officerare (i regel
å reservstat eller i reserven) samt den återstående en civil person, ansedd
såsom framstående hästkännare.
Remontdepåerna äro två, Herrevadsklosters och Gudhems. Till den förra
är ansluten den i ett tidigare sammanhang omnämnda remontdressyranstalten.
Remonteringsväsendets kassaärenden handläggas av en härför avsedd redogörare
i kavalleriinspektionen.
För svar skommissionen har icke ansett sig hava anledning föreslå några förändringar
beträffande remonteringsväsendets ledning, remontdepåerna och
remontdressyranstalten. Dock borde redogöraren i kavalleriinspektionens
kassaväsende lämpligen överflyttas till häst- och veterinärbyrån (fjärde byrån)
i arméns intendenturförvaltning.
Chefen för generalstaben har biträtt försvarskommissionens förslag i
denna del.
Inspektören för kavalleriet har likaledes i huvudsak anslutit sig till förslaget;
dock har han, såsom i annat sammanhang omnämnts, på anförda
skäl motsatt sig överflyttningen av redogöraren i kavalleriinspektionen till
intendenturförvaltningen. Vidare har inspektören, på sätt likaledes i annat
sammanhang omnämnts, föreslagit, att för ordföranden i remonteringsnämnden
borde beräknas en särskild befattning för pensionerad officer med arvode.
Överfältveterinären har ansett, att remonteringsväsendets ledning borde
överflyttas till intendenturförvaltningen, och har vidare föreslagit, att remonteringsnämnden
skulle bestå av fyra eller möjligen tre ledamöter, av vilka en
skulle vara militärveterinär.
I likhet med försvarskommissionen anser jag mig icke böra föreslå några
förändringar beträffande remonteringsväsendets ledning, remontdepåerna och
Departement8
chefen.
470
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
remontdressyranstalten. På sätt jag i annat sammanhang anfört, ansluter
jag mig likaledes till kommissionens förslag angående överflyttningen av
redogöraren i kavalleriinspektionen till arméförvaltningens intendenturdepartement.
Yad slutligen beträffar ordföranden i remonteringsnämnden bör,
på sätt som ''anförts vid behandlingen av frågan örn personalbehovet vid
kavalleriinspektionen, å staten för kavalleriinspektionen upptagas en befattning
för pensionerad officer med arvode, avsedd för remonteringsnämndens
ordförande.
X. Armémuseum.
Armémuseum lyder för närvarande under arméförvaltningen och närmast
under dess artilleridepartement. Museets ställning är självständig, och dess
underordnande under nämnda departement kommer huvudsakligen till uttryck
i rent expeditionellt hänseende samt i den rapport över verksamheten,
som ingives till departementet.
Under innevarande budgetår utgå följande arvoden till personal vid armémuseum:
till
en föreståndare och uppbördsman.................................... kronor 2 400
» » museiteknisk assistent...................................................... » 3 600
samt till tre biträden ä kronor 2 208 ......................................... » 6 624.
För inköp och expenser m. m. utgår därjämte till museet ett
anslag å .................................................................................... kronor 4 000
Sistnämnda summa har i årets statsverksproposition föreslagits höjd till
8 000 kronor.
Förutom de medel, armémuseum erhållit under fjärde huvudtiteln, har
museet genom föreningen »Armémusei vänner» under vart och ett av de
senaste fyra åren erhållit ett anslag av lotterimedel å 30 000 kronor. Dessa
medel hava i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter använts
för konservering, anskaffning av montrer m. m.
Frågan örn armémuseets ställning och därmed sammanhängande spörsmål
har varit föremal för åtskilliga utredningar. Sålunda har genom beslut
den 25 januari 1933 uppdragits åt chefen för generalstaben att i samråd
med vissa myndigheter m. fl. verkställa utredning och inkomma med förslag
till slutgiltig organisation av armens troféer. Den 27 april samma år har
nyssnämnde chef avgivit underdånigt betänkande i ärendet.
I betänkandet, som utmynnade i ett fullständigt förslag till organisation
av museets verksamhet jämte instruktion för detta, föreslogs följande stat
för armémuseum:
avlöningsstat till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag... kronor 29 748
arvode till militärassistent (officer på stat eller övergångsstat). . » 1 200
för samlingarnas vård och underhåll samt visning för allmänheten,
reservationsanslag ....................................................... » 16 200
Summa kronor 47 148.
471
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Enligt för svar sJcomrnissionens mening borde frågan om armémuseum erhålla
sin lösning i samband med en omorganisation av försvarsväsendet.
Då den museala verksamheten ingrepe på många och vitt skilda områden,
och museet vid nyförvärv med erforderlig styrka måste kunna företräda sina
intressen, borde det erhålla en i möjligaste mån självständig ställning. Detta
berättigade önskemål kunde enligt kommissionens åsikt lämpligen vinnas
genom att armémuseum direkt underställdes chefen för armén enligt närmare
instruktion, som det borde ankomma på Kungl Majit att utfärda.
Beträffande armémuseets ekonomiska förhållanden syntes det kommissionen
vara önskvärt, att museet erhölle en fast anslagsstat, som säkerställde dess
verksamhet. Den i chefens för generalstaben nämnda betänkande föreslagna
staten kunde i huvudsak betraktas såsom ändamålsenlig. Kommissionen
beräknade fördenskull följande tjänstemän vid armémuseum:
1 styresman ....................................................................... i lönegraden B 27
1 museiteknisk assistent...................................................... » » B 21
1 rustmästare ........................................................................ » » B 13
1 biträde för textilvården .................................................. » » B 6
3 verkmästare..................................................................... » * B 5.
Därtill skulle komma en extra assistent med arvode. För samlingarnas
vård m. m. {beräknades å undervisningsanslaget ett årligt belopp av 16 000
kronor.
Arméförvaltningen har för sin del velat understryka kommissionens uttalande
örn önskvärdheten av att frågan örn museet nu finge sin lösning samt därutöver
betona angelägenheten av att åtgärder vidtoges för att de synnerligen
värdefulla samlingarna skulle kunna göras tillgängliga för allmänheten
och bevaras åt eftervärlden. Enligt kommissionens förslag skulle museet
visserligen icke erhålla särskild stat, utan skulle medel beräknas för avlöningar
åt museets personal under avlöningsanslaget och för samlingarnas
vård och underhåll under undervisningsanslaget. Häremot hade ämbetsverket
icke något att erinra. Beträffande avlöningen åt museets styresman
förutsatte arméförvaltningen, att, därest styresmannen vore officer på aktiv
stat, övergångsstat, reservstat eller i reserven, han skulle äga att i stället
för lön åtnjuta allenast lönefyllnad till så stort belopp, att densamma jämte
vad han åtnjöte i lön eller pension såsom officer uppginge till belopp, motsvarande
lönen i högsta löneklassen i lönegrad B 27.
Någon förändring i fråga om armémuseets ställning till arméförvaltningen Depar
finner jag icke skäl att föreslå.
De förhållanden, under vilka armémuseum för närvarande bedriver sin
verksamhet, kunna emellertid icke betraktas såsom tillfredsställande. Beträffande
personalfrågan har jag av ekonomiska hänsyn ansett mig böra
undersöka, huruvida icke, åtminstone tillsvidare, vissa modifikationer skulle
kunna åstadkommas i försvarskommissionens förslag, utan att därigenom
museets intressen skulle åsidosättas. Det resultat, till vilket jag härvid kommit,
framgår av det förslag till frågans lösning, som jag härmed framlägger.
472
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Enligt min åsikt bör personalen vid armémuseum utgöras av:
1 föreståndare och uppbördsman, pensionerad officer, med ett arvode av
3 600 kronor för år,
1 museiteknisk assistent med ett årligt arvode av 4 800 kronor,
1 rustmästare med ett årligt arvode av 3 600 kronor samt
3 biträden, vart och ett med ett årligt arvode av 2 208 kronor.
De sålunda föreslagna arvodena synas böra upptagas å den s. k. arvodesförteckningen.
För samlingarnas vård m. m. beräknar jag, i likhet med kommissionen,
å undervisningsanslaget ett belopp av 16 000 kronor om året.
O. Särskilda personalfrågor.
FörsvarsJcommissionen har beträffande befordringsmöjligheterna för
befälspersonalen på aktiv stat till en början framhållit den betydelse, som
i detta hänseende måste tillmätas den av kommissionen föreslagna utökningen
av reservstaten. Kommissionen har härvid även berört de tidigare
omnämnda förslag, som av densamma framlagts i syfte att förhindra
alltför stora vakansers uppstående i reservstaten.
Inverkande på den aktiva kaderns befordringsmöjligheter vore vidare den
genom det nya militära tjänstepensionsreglementet medgivna möjligheten
att avgå med pension tidigast fem år före uppnådd pensionsålder — frivillig
förtidspensionering. Kommissionen har för sin del velat understryka
vikten ur befordringssynpunkt därav att rätt till önskad förtidsavgång
måtte tillerkännas den militära personalen i största möjliga utsträckning.
Kommissionen har tagit under övervägande möjligheterna att — till undanröjande
av de stora ojämnheter i fråga örn uppflyttning i högre
lönegrad (löneklass), som vidlåda det nu tillämpade lönesystemet — beträffande
såväl kompaniofficers- som underofficersgraderna övergå till ett
system med »genomgående löneskalor». Det hade emellertid framgått, att
genomförandet av ett dylikt system skulle i praktiken medföra så betydande
svårigheter, att kommissionen icke ansett denna väg framkomlig.
Aven frågan örn en fortsatt tillämpning av den anordning för utjämnande
av befordringsförhållandena inom subalternof ficersgraderna,
som stadgas i § 14 kungörelsen den 12 maj 1911 (nr 24) angående
besättandet av vissa militära beställningar och avgivande av vissa befordringsförslag
inom armén m. m., hade varit föremål för undersökning av kommissionen.
Kommissionen, som därvid funnit, att nämnda föreskrifter
alltjämt vore av behovet påkallade, förutsatte, att de även framdeles skulle
bliva gällande. Ehuru kommissionen skulle funnit det ur många synpunkter
önskvärt, att bestämmelserna i fråga kunde utsträckas till att omfatta jämväl
underofficerarna, hade den dock av vissa orsaker icke ansett sig vara i tillfälle
att framlägga förslag härom.
Kommissionen har vidare framhållit, hurusom beträffande arvodesper -
Kungl. Majlis proposition nr 225.
473
sonalen från personalliåll gjorts gällande, att arvodesbefattningarna borde
indragas och i stället — till befordringsmöjligheternas ökande — motsvarande
antal beställningar på aktiv stat uppföras. Försvarskommissionen hade
emellertid icke ansett sig kunna lämna detta förslag sin anslutning. I samband
med behandlingen av denna fråga hade kommissionen funnit anledning
att uttala, att det nuvarande provisoriet, i vad rörde arvodena för nyssnämnda
personal, lett till vissa ej önskvärda konsekvenser. Tidpunkten vore
nu inne för upptagandet av spörsmålet örn ett mera preciserat och slutligt
ordnande av denna fråga.
Efter en ingående redogörelse för tidigare utredningar och förslag beträffande
underofficerarnas tjänsteställning samt nu gällande bestämmelser
i detta hänseende har försvarskommissionen förklarat sig biträda
den av 1928 års tjänsteställningssakkunniga uttalade åsikten, att en sammanblandning
av begreppen tjänstegrad och tjänsteställning varit ägnad att skapa
oklarhet i befälsförhållandena, varigenom vissa olägenheter uppstått. Kommissionen
har föreslagit, att de nuvarande fänriks- och underlöjtnantsgraderna
skulle sammanslås till en, vilken då lämpligen borde benämnas fänriksgraden.
Fanjunkare (motsvarande) borde i tjänsteställningshänseende
placeras framför fänrikar men efter löjtnanter. I likhet med vad nu är
fallet borde fänrikarna icke från början erhålla fullmakt på sin befattning
utan endast konstitutorial. Efter samma prövotid som nu, två år, borde
fänrik, som visat sig lämplig att erhålla fidlmakt såsom officer, erhålla fullmakt
såsom fänrik vid eller, därest ledig lön icke funnes, i vederbörligt
regemente (kår etc.). Befordran till löjtnant borde liksom nu, frånsett vissa
kompetenskrav vid särskilda truppslag, ske i mån av ledigblivande löjtnantslöner.
Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida löjtnantsutnämning
lämpligen borde äga rum tidigare än efter tre år som officer.
Officersaspirant, som enligt nu gällande bestämmelser utnämndes till fanjunkare
utan rätt att räkna för denna beställning eljest föreskriven tjänsteställning,
kunde med här föreslaget tjänstegradssystem ej utnämnas till fanjunkare
för att sedermera efter avlagd officersexamen erhålla utnämning till
fänrik, vilken räknade tjänstegrad efter fanjunkare. Kommissionen har
därför förutsatt, att officersaspirant skulle utnämnas till sergeant i regementet
(kåren) vid den tidpunkt, då enligt nuvarande grunder utnämning
till fanjunkare borde hava ägt rum.
I förhållande till fanjunkarna intoge intendenturkårens förvaltare i tjänsteställningshänseende
en särställning så till vida, att de efter 6 års tjänstgöring
i förvaltarbeställning tillädes tjänsteställning i likhet med löjtnant i
armén. 1928 års tjänsteställningssakkunniga hade föreslagit, att förvaltare
efter nämnda tid skulle kunna utnämnas till löjtnant i armén. Då det enligt
kommissionens mening ur tjänstesynpunkt vore fördelaktigt, att förrådsförvaltarens
tjänsteuppgift komme till uttryck i hans titel, och då det ej
syntes föreligga något önskemål att utbyta förvaltartiteln mot löjtnautstiteln,
vore det lämpligt att reglera förrådsförvaltarnas tjänsteställning så, att de
vid utnämning till förvaltare placerades i löjtnants i armén tjänstegrad med
474
Kungl. Majds proposition nr 225.
bibehållande av titeln förvaltare. På enahanda sätt syntes jämväl tjänsteställningen
böra ordnas för de av kommissionen föreslagna regementskassörerna
och kasernförvaltarna i lönegraden Uo. 4. Ur principiell synpunkt
syntes det också lämpligt att låta den högre tjänstegraden följa med inträffande
befordran och göra den oberoende av antalet tjänsteår. Det borde
vara befattningen som sådan och ej antalet tjänsteår i befattningen, som
motiverade graden.
Tjänsteställningen mellan kompaniofficerare och underofficerare vid armén
skulle alltså enligt kommissionens mening bliva följande:
Officerare |
Underofficerare |
Kapten |
|
Löjtnant |
Förvaltare, regementskassör, kasernförval- |
färe i lönegraden Uo. 4 |
|
— |
Fanjunkare, kasernförvaltare i lönegraden |
Uo. 3 |
|
Fänrik |
— |
— |
Sergeant |
Efter prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter hade
försvarskommissionen kommit till deta uppfattningen, att bestämmelser i
syfte att säkerställa rekryteringen av befälskårerna vid Bodentruppförbanden
alltjämt vore erforderliga, och förutsatte kommissionen,
att även i fortsättningen det nu gällande passagesystemet skulle tillämpas.
Dock hade kommissionen velat ifrågasätta, huruvida icke även kaptener och
fanjunkare (styckjunkare) borde kunna tvångstransporteras till Boden.
Kommissionen hade därjämte funnit sig böra föreslå en åtgärd, varigenom
det väsentliga i passagesystemets olägenheter i fråga örn underofficers- och
underbefälskårerna syntes kunna undanröjas. Såsom i annat sammanhang
anförts, hade nämligen enligt kommissionens förslag på vissa skolors stater
uppförts ett antal underofficersbeställningar på aktiv stat — tillsammans 20
— i vilka placering med återtransportskyldighet avsåges skola äga rum.
Enligt kommissionens mening borde nämnda beställningar i första hand
kunna besättas av till passage från Boden berättigad personal och i andra
hand genom transport från annat förband. I senare fallet borde uppkommen
vakans vid vederbörligt truppförband kunna återbesättas genom transport
från passageberättigat truppförband inom truppslaget. För undvikande av
de svårigheter, som vanligen vore förenade med återtransport, borde vidare
ifrågavarande underofficersstater vid skolorna tillsättas med hänsyn tagen till
att vederbörande beställningshavare beräknades kunna kvarstå i beställningen
intill uppnådd pensionsålder. Det första tillsättandet av ifrågavarande beställningar
med hänsyn till en lämplig kontinuerlig avgång och jämn fördelning
på åldersklasser borde ordnas på administrativ väg. På grund av
de organisatoriska förhållandena kunde av kommissionen sålunda föreslagna
åtgärder för passagesystemets underlättande i fråga om underofficerare icke
tillämpas beträffande officerare.
475
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
En i samband med spörsmålet örn passagesystemets lämpliga ordnande
framförd tanke att uppföra de för Bodentruppförbanden avsedda beställningarna
på sydligare förlagda truppförbands stater, varifrån sedermera placering
till tjänstgöring vid truppförband i Boden kunde äga rum, hade försvarskommissionen
ej kunnat biträda.
I en till försvarskommissionen överlämnad skrivelse hade försvarsväsendets
underbefälsförbund i fråga örn anställningsformen för fast anställt
manskap föreslagit vissa ändringar, innebärande bland annat, att beställningshavare,
som genomgått furirsutbildning och räknade en tjänstetid av minst
6 år, skulle vara garanterad fortsatt utkomst antingen vid försvarsväsendet
eller genom av staten ordnad civilanställning. Då emellertid införandet av
en sådan anställningsform för manskapet med nödvändighet förutsatte, att
civilanställningsfrågan först fått sin slutgiltiga lösning, hade försvarskommissionen
ej ansett sig kunna upptaga förslaget till prövning. Kommissionen
förutsatte sålunda, att nu gällande bestämmelser angående manskaps antagande
och avskedande m. m. alltjämt skulle tillämpas.
Vad slutligen anginge tjänstegrader och beställningar för fast anställt
manskap hade från underbefälsförbundets sida framhållits, bland annat,
att praktiska skäl talade för att den nuvarande uppdelningen av furirsbeställningarna
i olika klasser borde upphöra. Klassindelningen vore ursprungligen
allenast en uppdelning av furirerna på olika löneklasser, men den särskilda
löneställningen för furirerna av 1. klassen hade sedermera medfört,
att dessa också fått en högre tjänsteställning än övriga furirer. Transport
till beställning såsom furir av 1. klassen innebure därför praktiskt taget en
befordran, och för dylik transport tillämpades olika principer vid skilda
truppförband och truppslag. Andare hade uppdelningen medfört svårigheter
för ordnandet av reservunderofficersrekryteringen, och vid truppslag, där
befordran till underofficer skedde inom hela truppslaget såsom gemensam
befordringsenliet, hade tjänsteställningsberäkningen mellan furirerna över
huvud taget försvårats. Aven andra olägenheter kunde påvisas.
Försvarskommissionen har ansett sig böra biträda det härutinnan framförda
förslaget. Till följd härav borde de nuvarande särskilda lönegraderna
för furirer av 1. och 2. klassen sammanslås till en lönegrad genom att den
nuvarande skillnaden i avlöning mellan de två lönegraderna (72 kronor) fördelades
på så sätt, att den nu bestämda årslönen för furirer av 2. klassen
efter fulla 60 månader höjdes med 24 kronor, årslönen efter fulla 72 månader
med 48 kronor och årslönen efter fulla 84 månader med 72 kronor.
Särskilda nu utgående ålderstillägg för vissa furirer av 1. klassen borde såsom
konsekvens härav tillkomma furirer, vilka uppfyllde motsvarande villkor.
Förändringen ansåges ur ekonomiska synpunkter vara betydelselös; möjligen
skulle någon kostnadsbesparing uppkomma, örn underbefälets tjänsteålder
nedginge.
Chefen för generalstaben har ansett, att försvarskommissionens förslag dels
att sammanslå nuvarande fänriks- och underlöjtnantsgrader till e n, nämligen
fänriksgraden, dels att fänrik skulle räkna tjänsteställning närmast efter fan
-
476
Kungl. May.ts proposition nr 225.
junkare, innebure den beaktansvärda fördelen, att begreppen tjänstegrad och
tjänsteställning särskildes, varigenom problemet beträffande befälsförhållandena,
i vad rörde yngre officerare och äldre underofficerare, i huvudsak erhölle
en lämplig lösning. Chefen för generalstaben ville emellertid på angivna
skäl förorda, att den lägsta officersgraden benämndes underlöjtnant och
att fänriksgraden såsom underofficersgrad avsåges för den personal, som
aspirerade på lägsta officersgraden, d. v. s. de nuvarande »officersfanjunkarna».
Tjänsteställningen skulle med detta system bliva: fanjunkare, underlöjtnant,
fänrik (officers- eller reservofficersaspirant), sergeant. Förslaget innebure icke
någon ändring i underofficerarnas av kommissionen förordade tjänsteställning
i förhållande till den lägsta officersgraden.
Svenska officers förbundet har beträffande reservstatens inflytande på
befordringsmöjligheterna uttalat, att enär rekryteringen av reservstaterna
i hög grad vore beroende av konjunkturläget på den civila arbetsmarknaden,
officerarnas befordringsproblem gjorts beroende av detta konjunkturläge,
vilket vore föga tillfredsställande. Förbundet har på grund härav velat framhålla
nödvändigheten av att, därest förhållandena skulle utveckla sig så, att
överföring till reservstat ej komme att ske i den utsträckning, som beräknats,
särskilda åtgärder, åsyftande förbättrade befordringsförhållanden, av
statsmakterna måtte bliva vidtagna. Förbundet har vidare ansett, att det
nu tillämpade systemet för utjämnande av befordringsförhållandena
inom subalternofficersgraderna icke alltid varit ägnat att verka i avsett
syfte. Förbundet hade dock intet att erinra mot att nu gällande bestämmelser
fortfarande tillämpades, intill dess ändrade bestämmelser kunde bliva
utformade. Försvarskommissionens förslag, att även kaptener i fortsättningen
borde tvångskommenderas till Boden, hade förbundet icke ansett
sig kunna tillstyrka. Försvarskommissionens förslag i tjänsteställningsfrågan
mellan yngre officerare och underofficerare innebure enligt officersförbundets
mening i jämförelse med nuvarande förhållanden en bestämd förbättring.
Svenska under officers förbundet har bland annat beträffande passagesystemets
ordnande för underofficerare vid vissa truppförband i Boden funnit,
att detsamma kunde lösas i enlighet med kommissionens förslag. Förbundet
ansåge det dock därvid skäligt, att den arvodespersonal, som nu bestrede
de befattningar vid arméns underofficersskola och krigsskolan, vilka avsåges
att besättas med underofficerare från Bodens truppförband, hölles skadeslös
genom att endera placeras i andra arvodesbefattningar inom försvarsväsendet
eller ock medgivas personligt tillstånd att intill uppnådd avgångsskyldighet
vid 60 års ålder kvarstå i innehavda arvodesbefattningar vid resia, skolor.
Ett utsträckande av passageskyldigheten till Boden jämväl till kaptener
och fanjunkare ville förbundet avstyrka. På grund av att passagebestämmelserna
endast vore tillämpliga på vissa truppförband i Boden (Norrbottens
regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens artillerikår), men ej
på andra, därstädes förlagda truppförband m. m. (Bodens ingenjörkår och
Tredje intendenturkompaniet jämte vissa staber och anstalter), kunde per
-
477
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sonalen vid dessa sistniimnda truppförband m. m. ej, såsom fallet vore med
personal vid förstnämnda förband, erhålla fri flyttning vid inträdet i pensionsåldern.
Icke heller vore den nu gällande bestämmelsen örn rätt till
fri flyttning under vissa villkor för efterlevande familj tillämplig på annan
personal i Boden än den, som tillhörde passageförbanden. I dessa förhållanden
borde enligt förbundets mening en ändring ske därhän, att här
berörda bestämmelser borde utsträckas att gälla samtliga officerare och underofficerare
vid Bodens truppförband m. m. I vad försvarskommissionen
föreslagit för tjänsteställningens ordnande jämte i samband därmed föreslagna
organisationsförändringar har förbundet instämt.
Beträffande de frågor, som av försvarskommissionen i detta sammanhang Departementsblivit
berörda, vill jag anföra följande.
Betydelsen av att reservstaten kan i avsedd utsträckning rekryteras
har av mig i annat sammanhang understrukits. I fråga örn vad försvarskommissionen
yttrat beträffande önskvärdheten av att rätt till förtidsavgång
må av hänsyn till befordringsförhållandena tillerkännas den militära
personalen i största möjliga utsträckning vill jag endast hänvisa därtill, att
hitintills det övervägande antalet ansökningar i nyssnämnt syfte blivit beviljade.
I likhet med försvarskommissionen förutsätter jag ingen ändring av det
nu tillämpade systemet i fråga örn uppf lyftning av kompaniofficerare och
underofficerare i högre lönegrad (löneklass), liksom icke heller i fråga örn
anordningarna för utjämnande av befordringsförhållandena inom
sub al ternoff i ners gr ader na.
De förslag i fråga örn ordnandet av underofficerarnas tjänsteställning,
som framlagts av å ena sidan försvarskommissionen och å andra sidan
chefen för’ generalstaben, överensstämma i det väsentliga, nämligen beträffande
de båda nuvarande lägsta officersgradernas sammanförande till en grad
och fanjunkarnas placering i tjänsteställning mellan löjtnantsgraden och den
sålunda uppkomna lägsta officersgraden. En dylik anordning finner jag
ändamålsenlig. I fråga örn benämningen av den sålunda föreslagna lägsta
officersgraden har försvarskommissionen ansett »fänrik» såsom det lämpligaste,
under det att chefen för generalstaben givit företräde åt benämningen
»underlöjtnant», medan fänrikstiteln skulle tilldelas officersaspirant vid den
tidpunkt, då han enligt nuvarande grunder utnämndes till fanjunkare, dock
utan rätt alt räkna för denna beställning eljest föreskriven tjänsteställning.
Enligt försvarskommissionen skulle officersaspiranten vid sagda tillfälle utnämnas
till sergeant.
Vid övervägandet av dessa båda förslag har jag ansett mig böra lämna
försvarskommissionens förslag rörande den lägsta officersgraden min anslutning.
Officer i denna grad bör sålunda benämnas fänrik. För befordran
till löjtnant bör krävas godkänd genomgång av vederbörlig truppslagsskola
(kurs), i den mån densamma är obligatorisk för samtliga subalternofficerare
478
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
vid truppslaget. Befordran till löjtnant vid regemente bör därvid ske i mån
av ledigblivande löjtnantslöner.
Vidare instämmer jag i försvarskommissionens förslag, att officers- eller
reservofficersaspirant skall utnämnas till sergeant i regementet (kåren) vid
den tidpunkt, då enligt nuvarande grunder utnämning till fanjunkare borde
liava ägt rum. För att emellertid nämnda aspiranter med säkerhet skola
kunna fa tjänstgöra som plutonchefer (motsvarande) under tjänstgöring vid
eget truppförband såsom underofficer, böra de bibehålla sin nuvarande
tjänsteställning före övriga sergeanter. Härigenom uppnås även vad chefen
för generalstaben i sitt förslag synes hava avsett. Dessutom böra de synpunkter
beaktas, som bland annat framfördes, då sergeantsgraden för 30 år
sedan borttogs för ifrågavarande personalkategori, nämligen att de blivande
officerarna icke vid utnämning till underofficer skulle behöva anskaffa uniform
och annan utrustning, som de icke sedermera skulle kunna använda
som officerare.
Beträffande försvarskommissionens förslag rörande förvaltares benämning
och tjänsteställning har jag intet att erinra.
Tjänsteställningen mellan kompaniofficerare och underofficerare vid armén
skulle alltså bliva följande: I
Officerare |
Underofficerare |
Kapten |
|
Löjtnant |
Förvaltare |
— |
Fanjunkare |
Fänrik |
— |
Sergeant (officers- och reservofficersaspirant) |
|
Sergeant (annan) |
I fråga örn det nu tillämpade passagesystemet vid Bodentruppförbanden
förutsätter jag beträffande officerarna ingen ändring.
Det av Svenska underofficersförbundet framförda förslaget, att bestämmelserna
beträffande fri flyttning (flyttningsersättning) under vissa förutsättningar
vid pensionsavgång för officerare och underofficerare, tillhörande
de s. k. passagetruppförbanden i Boden — Norrbottens regemente, Bodens
artilleriregemente och Norrbottens artillerikår — samt denna personals efterlevande,
skulle utsträckas att gälla jämväl officerare och underofficerare vid
övriga i Boden förlagda truppförband och staber m. m. finner jag mig böra
tillstyrka.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att den framställning, som
av försvarsväsendets underbefälsförbund gjorts beträffande vissa ändringar i
fråga örn anställningsformen för fast anställt manskap, icke bör föranleda
någon åtgärd. Däremot ansluter jag mig på av försvarskommissionen
och underbefälsförbundet anförda skäl till förslaget, att den nuvarande
uppdelningen av furirsbeställningarna i olika klasser bör upphöra.
Jag föreslår sålunda, att de nuvarande särskilda lönegraderna för furirer av
1. och 2. klassen sammanslås till en lönegrad samt att den nuvarande
Kungl, Maj:ts proposition nr 225. 479
skillnaden i avlöning mellan de två lönegraderna fördelas på sätt försvarskommissionen,
enligt vad jag tidigare anfört, ansett lämpligt.
IV. Lantförsvarets kostnader.
Vid beräknandet av de årliga kostnaderna för det av mig framlagda förslaget
till lantförsvarets ordnande har jag i stort sett följt samma principer
som försvarskommissionen, dock att till skillnad från försvarskommissionens
beräkningar dyrtidstillägg till personalen medtagits. Däremot räknas icke
med de av 1925 års försvarsordning föranledda övergångskostnaderna.
Avlöning för fast anställd personal beräknas sålunda.
För personal, avlönad enligt löneplanerna A oell B i civila avlöningsreglementet,
beräknas nettolön i högsta löneklassen av vederbörlig lönegrad.
För personal, avlönad enligt löneplanerna O, bo och C i avlöningsreglementet
den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet samt
enligt löneplanen Eo i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser
för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet, beräknas nettolön i näst högsta löneklassen
av vederbörlig lönegrad (vid två löneklasser i lönegraden: medeltalet).
För kvinnlig ekonomipersonal, avlönad enligt löneplan K i sistnämnda
kungörelse, beräknas nettolön efter sex års tjänst. För kvinnlig sjukvårdspersonal,
avlönad enligt samma löneplan, beräknas bruttolön efter sex års
tjänst.
För fast anställt manskap, avlönat enligt löneplanen Maf i avlönings -reglementet för fast anställt manskap vid försvarsväsendet den 11 maj 1928
(nr 128), beräknas medellön i de olika tjänstegraderna sålunda:
furirer: furir av andra klassen efter 60 månader,
korpral (konstapel): korpral efter 36 månader,
vicekorpral: vicekorpral efter 24 månader,
volontär, där vicekorpralsgrad finnes: volontärs begynnelselön,
volontär, där vicekorpralsgrad icke finnes: volontär efter 12 månader,
dock att musikvolontär räknas såsom volontär efter 12 månader samt att
vid kavalleriet följande beräkningsgrund tillämpas på grund av ålders- och
befordringsförhållandena därstädes:
furir: furir av andra klassen efter 72 månader,
korpral: korpral efter 48 månader.
För personal på reservstat hava lönerna och pensionerna beräknats i
enlighet med försvarsväsendets lönenämnds förslag. För personal på reservstat,
som avgått med pension före den 1 juli 1937, beräknas dock pensionsbeloppen
enligt nu gällande bestämmelser.
För reservstaten för furirer vid Gotlands trupper hava medel
icke beräknats, i enlighet med vad jag tidigare yttrat.
Departements
chefen.
480
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Dagskostnaderna för mathållning och furage äro — i stort sett efter
samma grunder, som av försvarskommissionen angivits — upptagna med de
belopp, som gälla för budgetåret 1935/1936.
Till skillnad mot i kostnadsberäkningarna till 1925 års härordning hava
arvoden till all pensionerad personal upptagits i vederbörliga stater
och kostnadsberäkningar. Det har dock förutsatts, att — såsom hittills —
i mån av tillgång på fullt lämplig personal dessa befattningar kunna bestridas
av personal, som tvångsvis överförts på övergångsstat, varigenom vissa besparingar
kunna beräknas uppstå å avlöningsanslaget. Arvodesbeloppen äro
till sin storlek uppförda enligt hittills gällande grunder.
Kostnaderna för luftvärnsvapnet hava inräknats i lantförsvarets kostnader.
Kostnaderna för engångsanskaffning av materiel hava upptagits
efter i stort sett samma principer som i försvarskommissionens förslag, dock
att materielanskaffningen beräknats efter den begränsade krigsorganisation,
som jag förutsatt.
Kostnaderna för byggnader m. m. behandlas gemensamt för samtliga försvarsgrenar.
Beträffande kostnadsberäkningarnas uppställning har jag i stort
sett följt samma grunder som försvarskommissionen. Dock hava vissa anslag,
som av försvarskommissionen upptagits såsom för försvarsgrenarna
gemensamma anslag, av mig uppdelats på resp. försvarsgrenar.
Mellan vissa reservationsanslag, särskilt rörande anskaffning, underhåll
m. m. av materiel, torde, sedan förvaltningsorganen omorganiserats, smärre
jämkningar komma att få äga rum.
Kostnaderna för engångsanskaffning av materiel har jag beräknat till
50 milj. kronor, varav 15 miljoner för luftvärnsartilleriet och återstoden
för armén i övrigt. Huvuddelen av detta belopp, nämligen 45 milj. kronor,
avses utgå jämnt fördelat över tioårsperioden 1937/1938—1946/1947 med
en årskvot av 4x/2 milj. kronor. Återstående 5 milj. kronor avses att utgå dels
med 4 milj. kronor redan under budgetåret 1936/1937 — vilka medel jag
ämnar föreslå Kungl. Majit att i särskild proposition, örn vars framläggande
jag senare i dag kommer att hemställa, äska för nämnda budgetår — och dels
med återstående 1 milj. kronor under de första övergångsåren, då vissa
årskostnader ännu icke hunnit stiga till de för tiden efter den nya organisationens
genomförande beräknade beloppen.
De årliga kostnaderna för lantförsvaret beräknas av mig komma att uppgå till
72-58 milj. kronor, därav ungefär 3 6 milj. kronor belöpa å luftvärnsvapnet.
Y. Övergången till den nya härordningen.
Allmänna grunder.
Genomförandet av den nya härordningen har jag ansett böra taga sin
början från och med budgetåret 1937/1938. Dessförinnan måste dock vissa
förberedelser vidtagas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
481
Kostnaderna för nyanskaffning av krigsmateriel torde böra fördelas på en
tidsperiod av tio år, räknat från och med nyssnämnda budgetår, dock att, på
sätt i annat sammanhang närmare utvecklas, viss del av den avsedda nyanskaffningen
bör igångsättas redan under budgetåret 1936/1937.
ökning resp. minskning av kadrerna bör äga rum under tiden 1 juli 1937—
30 juni 1940, under vilken period staber, truppförband och skolor efterhand
omorganiseras. Indragning av övertaliga truppförband bör verkställas under
tiden 1 juli 1939—30 juni 1940, då även nyuppsättning av Skånska luftvärnskåren
äger rum.
Förberedelser.
Förberedelserna för omorganisationen böra snarast taga sin början. Planläggning
för övergångens genomförande bör verkställas av vederbörliga
myndigheter. Chefen för armén, som bör träda i funktion som sådan den
1 juli 1937, bör emellertid redan dessförinnan erhålla tillbörligt inflytande
på nämnda planläggning och övriga förberedelser. Detta torde lämpligast ske
på så sätt, att den blivande chefen för armén förordnas i sin befattning redan
under budgetåret 1936/1937 med uppdrag att — utan att utöva befäl som
arméchef — deltaga i och, i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer, leda
förberedelsearbetet. På samma sätt lärer den blivande chefen för arméns
truppstab böra förordnas redan under budgetåret 1936/1937 och — utan att
utöva befattningen som truppstabschef — ställas till arméchefens förfogande
för att biträda denne med förberedelsearbetet, bland annat i vad
avser utarbetande av planer för de värnpliktigas inkallelse och utbildning
under de närmaste åren. Planläggningsarbetet i allmänhet torde komma att i
särskild grad påvila generalstabens huvudstation och truppslagsinspektionerna.
Av de sistnämnda synes infanteriinspektionen vara relativt minst
tillgodosedd med arbetskraft. Denna inspektion bör därför redan under
budgetåret 1936/1937 förstärkas med en officer, lämpligen med den major,
som föreslagits skola handhava arbeten av teknisk art. Den sålunda angivna
personalen torde kunna förordnas i sina befattningar utan att av denna anledning
någon uppräkning av det för budgetåret 1936/1937 äskade anslaget för
avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. behöver äga rum.
Arméstaberna, inspektionerna och arméförvaltningen.
Arméstaberna förutsättas att liksom försvarsstaben träda i verksamhet
under senare hälften av år 1937. Vid samma tid omorganiseras arméförvaltningen
och vederbörliga inspektioner. Direktiv för förberedelserna härtill
torde böra av Kungl. Majit utfärdas snarast möjligt. Därest den nuvarande
inspektören för militärläroverken skulle dessförinnan komma att lämna sin
befattning, böra hans arbetsuppgifter övertagas av den nyss omnämnde truppstabschefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 86 31
482
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Territoriella myndigheter. Inskrivniiigsväsende m. m.
Den nya militäradministrativa indelning, som det torde ankomma på
Kungl. Majit att fastställa, bör genomföras i samband med genomförandet av
truppförbandsorganisationen och träda i funktion den 1 januari 1940.
De nuvarande brigadcheferna torde böra tills vidare övertaga de uppgifter,
som föreslagits skola åligga militärområdesbefälhavarna. I mån av avgång
ersättas de från och med den 1 juli 1936 av militärområdesbefälhavare enligt
det föreliggande förslaget.
Tillsättandet av mobiliseringsofficerare vid infanteriregementena bör ske
under tiden 1 juli 1937—30 juni 1940 enligt dessförinnan av vederbörliga
myndigheter utarbetad plan.
Med tillsättandet av kommendant i Stockholm lärer böra anstå, till dess
att planläggningen av Svea livgardes utflyttning till Järvafältet och stridsvagnsförbandens
förflyttning från Stockholm kan påbörjas.
Inskrivning av värnpliktiga enligt den nya härordningen bör äga rum
första gången under vintern 1937 och de sålunda inskrivna värnpliktiga fullgöra
sin första tjänstgöring under vintern 1937—1938 och — huvuddelen —
våren och sommaren 1938. Någon förändring i värnpliktsförhållandena, i vad
gäller tjänstgöringen i beväringen, för år 1936 eller tidigare inskrivna årsklasser
förutsättes icke skola äga rum i annan mån än att — vad infanteriet
beträffar — fullgörandet av den sista repetitionsövningen må kunna, i förekommande
fall, uppskjutas samt förläggas till det år, då huvuddelen av de
värnpliktiga, som inskrivits enligt den nya värnpliktslagen, skall fullgöra
dylik övning. Såväl i nyssnämnda hänseende som i övrigt torde det ankomma
på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörliga militära myndigheter utfärda
övergångsbestämmelser rörande de värnpliktigas uttagning, tilldelning
och tjänstgöring. I fråga örn antalet värnpliktiga, som år 1937 skall vid inskrivningsförrättningarna
uttagas till linjetjänst, hänvisar jag till särskilt stadgande
i den proposition rörande ny värnpliktslag, örn vars avlåtande till riksdagen
jag senare denna dag ämnar framlägga förslag.
Obligatoriska landstormsövningar böra anordnas tidigast år 1938.
Truppförbandens oeh undervisningsverkens organisation.
Under budgetåret 1939/1940 bör, såsom nämnts, verkställas indragning av
de härför avsedda truppförbanden, varvid erforderlig överflyttning till de
övriga truppförbanden av fast anställd personal äger rum. Såsom redan föreslagits,
bör i detta sammanhang rätt till förtidspension i möjligaste mån
medgivas de beställningshavare vid de till indragning bestämda truppförbanden,
som härom ingiva ansökan.
Plan för de nytillkommande beställningarnas fördelning på truppförband
och budgetår bör föreläggas 1937 års riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
483
Väg- och vattenbyggnadskåren.
Den avsedda omorganisationen av väg- och vattenbyggnadskåren bör
genomföras under kalenderåret 1937. Kårens ledning lärer emellertid redan
dessförinnan lämpligen böra ordnas i enlighet med det framlagda förslaget.
För de kostnader, som kunna komma att belöpa på budgetåret 1936/1937,
torde det dock icke vara erforderligt att beräkna särskilda anslagsbelopp,
utan torde dessa få utgå av anslaget till extra utgifter.
Övergångsstat och reservstat.
I enlighet med nu tillämpade grunder bör personal på övergångsstat
i största möjliga utsträckning tagas i anspråk i arvodesbefattningar.
På reservstat den 1 juli 1937 befintlig personal bör äga åtnjuta de
föreslagna höjda avlönings- resp. pensionsbeloppen från och med nämnda dag.
Hästar och remontering.
Nyanskaffning av egna tjänstehästar bör upphöra med nästkommande
budgetårs slut. Personal, som är innehavare av egna tjänstehästar, bör sedermera
sättas i tillfälle att få dessa inlösta enligt gällande bestämmelser.
Remontering med hänsyn till avsett hästbestånd bör påbörjas under budgetåret
1937/1938.
Nämnvärd ökning av ackordhästbeståndet synes icke erforderlig.
Materielanskaffliing.
Plan för den materielanskaffning, som med härför avsedda anslagsmedel
bör äga rum under den förut nämnda tioårsperioden, bör uppgöras av vederbörliga
myndigheter och fastställas till sina huvuddrag av Kungl. Majit.
Kaserner m. m.
överlämnande till flygvapnet av Värmlands regementes kasernetablissement
förutsättes äga rum senast under hösten 1939. Delar av kasernutrymmena
böra redan tidigare överlämnas. Armén skall dock kunna disponera
stall, förråd, verkstäder m. m. för vissa ingenjör- och landstormsformationer
samt det förläggningsutrymme, som flygvapnet icke nödvändigtvis
behöver, dock minst en bataljonskasern och vissa expeditionslokaler i kanslihuset.
överlämnande till marinen av vederbörliga kaserner i Vaxholm och Karls
krona — Göta livgardes nuvarande kaserner i Oscar-Fredriksborg samt kustingenjörkasernen
i Karlskrona — bör likaledes äga rum i början av budgetåret
1939/1940. Dock torde delar av kasernutrymmena, särskilt i fråga örn
kustingenjörkasernen i Karlskrona, redan tidigare kunna överlämnas.
484
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beträffande dispositionen av det för närvarande av Kronobergs regementes
detachement i Karlskrona disponerade kasernetablissementet ävensom av
kustingenjörkasernen i Vaxholm, vilka i och med indragande av nämnda
detachement och kustingenjörkompaniet bliva överflödiga, lärer särskild utredning
framdeles böra företagas.
Norrlands ingenjörkår förutsättes övertaga Jämtlands fältjägarregementes
kasernetablissement i Östersund samt Skånska luftvärnskåren övertaga Södra
skånska infanteriregementets kasernetablissement i Ystad under år 1939. I
Östersund bör därvid ungefär två tredjedelar av utrymmet reserveras för
vinterskolor samt för förläggning m. m. av landstormsförband. Även i Ystad
bör visst utrymme kunna reserveras för landstorm; dock avses härför närmast
etablissementet på Revingehed.
Erforderliga nybyggnader och omändringsarbeten böra taga sin början
under budgetåret 1937/1938.
Kungl. Ma}:ts proposition nr 225.
485
Avd. III. Marinorganisationen.
I. Allmänna grunder för sjöförsvarets ordnande.
Det förslag till marinordning, som jag nu står i begrepp att framlägga, Departementsinnebär
för flottans vidkommande i huvudsak ett bibehållande av den nu- chefenvarande
organisationen och för kustartilleriets del en icke oväsentlig förstärkning.
Det är vidare min förhoppning, att införandet av en chef för
marinen — varom jag redan i det föregående uttalat mig — skall förläna sjöförsvaret
ökad enhetlighet och effektivitet.
Vad först angår grunderna för flottans organisation förordar jag
bland annat marindistriktsorganisationens fullständiga genomförande i såväl
freds- som krigstid. Jag avser vidare en ej obetydligt ökad förläggning
av fartyg till Göteborgs örlogsdepå. Utan att föreslå några mera avsevärda
rubbningar i den nuvarande organisationen har jag dock ansett mig böra
räkna med en något mindre total kostnadsram än den för närvarande tilllämpade.
Denna minskning medför emellertid ej någon reduktion av de hittillsvarande
personalstaterna; fastmera hava en del enligt min mening önskvärda
jämkningar till det bättre kunnat åstadkommas samt viss förbättring
av befordringsförhållandena, särskilt i vad angår flottans underofficerare
och flaggkorpraler, kunnat ernås.
Till grund för personalberäkningarna har lagts mobiliseringsbehovet. I
betraktande av att de nu i flottan ingående fartygen kräva mera personal än
de fartyg, med vilka man år 1925 hade att räkna, har det dock av kostnadsskäl
icke varit möjligt att annat än knapphändigt och i mindre omfattning
än tidigare tillgodose lokalstyrkornas behov av stampersonal.
I förhållande till vad försvarskommissionen föreslagit synes den organisation,
jag föreslår, innebära avsevärda och enligt min mening välmotiverade
förbättringar. Även i jämförelse med nuvarande organisation torde viss effektivisering
hava ernåtts. Bland annat har det nämligen genom skeppsgossekårens
av mig förutsatta indragning blivit möjligt att avse de för närvarande
till nämnda kår utgående avsevärda anslagsbeloppen ej blott till bibehållande
och i någon mån förbättrande av personalstaterna utan även till andra ur ren
försvarssynpunkt mera angelägna ändamål.
I 1925 års försvarsproposition anförde dåvarande departementschefen, att
anläggningarna i Karlskrona vore av den omfattning och ypperliga beskaffenhet,
att det av praktiska och ekonomiska skäl syntes vara uteslutet att icke
utnyttja desamma. Å andra sidan medförde de rent strategiska förhållandena,
att större betydelse måste tillmätas Stockholms station, emedan det kunde
antagas, att Stockholms skärgård i de flesta fall kommc att bliva flottans
486
Kungl. Majlis proposition nr 225.
viktigaste baseringsområde. Det skulle vidare medföra uppenbara olägenheter
att förlägga alltför många fartyg till Karlskrona, varjämte de för lokalstyrkorna
avsedda fartygen borde vara i största möjliga utsträckning redan
i fredstid förlagda till de kustområden, varest de vid mobilisering skulle användas.
Dessa omständigheter hade föranlett departementschefen att i sitt
förslag fördela ifrågakommande personalindragningar m. m. jämnare över
båda stationerna än vad som skett i 1924 års försvarsutskotts förslag, där de
ojämförligt hårdare drabbat Stockholms station. Också försvarskommissionen
har, såsom av den följande redogörelsen för sjöstridskrafternas basering närmare
framgår, räknat med en permanent örlogsbas inom Stockholms skärgård
och i samband därmed framhållit, att olägenheterna med endast en bas
för ett land med Sveriges långsträckta kuster skulle bliva oöverkomliga.
Även enligt min mening måste stor betydelse tillmätas örlogsstationen i
Stockholm. Givetvis hade det varit önskvärt, att jag här kunnat framlägga ett
förslag till lösning av frågan örn stationens förläggning. Jag vill i detta sammanhang
erinra örn att 1929 års flottstationsutredning i december 1930 framlade
förslag dels örn förflyttning av stationen, dels till avtal med Stockholms
stad angående överlåtelse till staden av stationens nuvarande område för en
summa av 30 000 000 kronor. Utredningen förordade stationens flyttning till
Skärsätra-Mölna å Lidingön för en beräknad kostnad av 37 750 000 kronor.
Härifrån skulle avgå 30 000 000 kronor från Stockholms stad och 950 000
kronor från örlogsvarvets byggnadsfond, varigenom nettokostnaden bleve
6 800 000 kronor. Utredningens förslag har emellertid av olika skäl icke förelagts
riksdagen. Marinförvaltningen har sedan år 1930 genom inom ämbetsverket
tillkallade sakkunniga verkställt vissa överarbetningar av utredningens
förslag ävensom enligt medgivande av Kungl. Maj:t återupptagit förhandlingarna
med Stockholms stad i överlåtelsefrågan, vilka förhandlingar för
närvarande pågå. Emellertid torde med framläggande av förslag i ämnet få
anstå intill dess definitivt beslut fattats angående sjöförsvarsorganisationen
i dess helhet, enär dessförinnan nödiga hållpunkter beträffande stationsanläggningens
omfattning saknas. Jag delar dock försvarskommissionens
mening, att, därest stationsförflyttningen icke kommer till stånd eller frågans
avgörande tillsvidare uppskjutes, kraven på ett rationellt och tidsenligt ordnande
av manskapsförläggningen på Skeppsholmen icke längre böra avvisas.
Någon fullständig flottplan, angivande de olika sjöstyrkornas ändamål,
storlek och sammansättning jämte därav beroende kostnader för ersättningsbyggnad,
är jag icke beredd att framlägga. Hithörande spörsmål torde nu,
liksom fallet var vid genomförandet av den för närvarande gällande försvarsordningen,
böra göras till föremål för särskild utredning, innan ett slutligt
ståndpunktstagande blir möjligt.
1 avvaktan på resultatet av denna utredning bör enligt min mening ersättningsbyggnaden
inskränkas till komplettering av vissa lätta fartygsförband,
varjämte jag anser mig böra räkna med anslag för modernisering av de
nyare pansarskeppen.
Beträffande kustartilleriet har försvarskommissionens förslag i
Kungl. Majlis proposition nr 225.
487
stort sett varit vägledande för den av mig här framlagda organisationen. Jag
har dock icke ansett mig böra föreslå upprättande av permanenta försvarsanstalter
vid Fårösund å Gotland, varjämte de av försvarskommissionen föreslagna
rörliga kustartilleri- och luftvärnsbatterierna för Gotlands försvar i
övrigt ansetts böra bemannas av Gotlands artilleriregemente i stället för av
kustartilleriet, varför i anslutning härtill den av kommissionen föreslagna
kustartillerikåren å Gotland — Fårösunds kustartillerikår — icke föreslagits
att organiseras.
Försvarskommissionen har anfört, att den ägnat frågan örn en uppdelning
av kustartilleriet på flottan och armén en ingående uppmärksamhet men av
olika skäl stannat för att föreslå ett bibehållande av kustartilleriets nuvarande
organisation. Kommissionen föreställde sig dock, att frågan örn kustartilleriets
omorganisation i en framtid, sedan erfarenhet rörande den föreslagna
organisationen vunnits, måhända borde göras till föremål för undersökning.
Vidare har marinförvaltningen hemställt om utredning, huruvida
ej kustartilleriet skulle kunna givas en närmare anslutning till flottan, och
chefen för marinstaben har med skärpa framhållit, att de nuvarande förhållandena
vore otillfredsställande. Även örn flottans och kustartilleriets inbördes
ställning icke varit i allo tillfredsställande, anser jag dock i likhet med försvarskommissionen,
att med utrednings- och andra åtgärder härutinnan bör
anstå, intill dess påtagliga erfarenheter örn den av mig föreslagna organisationen
föreligga. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
av att personal vid den ena vapengrenen beredes tillfälle att under ej alltför
korta tider följa utbildning och övningar vid den andra.
II. Sjöförsvarets ledning.
A. Deri militära ledningen.
Chefen för marinen oell dennes organ.
Allmänna synpunkter.
Av vad tidigare föreslagits i fråga örn det principiella anordnandet av Departementsförsvarsväsendets
högsta ledning följer för marinens vidkommande, att den chefenföreslagne
chefen för marinen kommer att få i viss mån mera omfattande
uppgifter än som av försvarskommissionen avsetts, i det att chefen för
marinen bör hava att ansvara jämväl för den del av det operativa krigsförberedelsearbetet
på sjöförsvarets område, som enligt försvarskommissionens
förslag skulle bedrivas under överbefälhavaren för försvarskrafterna inom
den s. k. försvarsstaben. Detta medför i sin tur, att chefens för marinen
stabsorgan, marinstaben, kommer att få vidgade uppgifter i förhållande till
vad försvarskommissionen föreslagit.
Följden härav blir, att den verksamhet, som nu bedrives inom marinstaben,
fortfarande kommer att i stort sett oförändrat bedrivas inom den
direkt under chefen för marinen ställda marinstaben. Vissa ändringar i
488
Kungl. Majus proposition nr 225.
marinstabens inre organisation betingas dock av dess nja uppgift att vara ett
organ åt chefen för marinen.
Försvarskommissionen har såsom organ åt chefen för marinen upptagit
även kustartillerigeneralen. Frånsett att enligt min mening anledning icke
föreligger till att utbyta den nuvarande benämningen »chefen för kustartilleriet»
mot »kustartillerigeneralen», har jag intet att erinra mot att, på sätt i
det följande närmare angives, chefen för kustartilleriet vid sidan av marinstaben
ingår såsom ett organ för biträde åt chefen för marinen i dennes
verksamhetsutövning.
Försvarskommissionen har bland chefens för marinen organ inräknat även
marinförvaltningen. Av vad jag i det föregående anfört framgår, att enligt
min mening marinförvaltningen liksom övriga försvarsväsendets centrala
förvaltningsorgan bör såsom hittills vara Kungl. Majit direkt underställd.
Något organ till chefens för marinen förfogande bör marinförvaltningen sålunda
icke utgöra. Däremot bör chefen för marinen tillförsäkras ett väsentligt
inflytande över marinförvaltningens verksamhetsutövning i den mån
detta kan anses erforderligt för chefens för marinen egen verksamhet. Angående
sättet för anordnandet av detta inflytande får jag hänvisa till vad
jag förut anfört angående principerna för förvaltningsverksamhetens utövande.
Chefen för marinen.
Försvarskommissionen har i fråga örn chefens för marinen verksamhet anfört,
att han borde hava till allmän uppgift att övervaka tjänstens handkavande
inom marinen i dess helhet samt att, i den mån på honom antomine,
ansvara för marinens krigsberedskap och tjänstbarhet samt för ordning
och tukt inom densamma. Han borde hava ständig befälsrätt över
marinens militära och civilmilitära personal, sjöstyrkor, fartyg m. m. samt
skolor och andra utbildningsanstalter ävensom övriga marinen tillhörande
organisationer. Han borde hava till särskilt åliggande att besluta eller avgiva
förslag eller yttrande i ärenden, som berörde flottans officerskår. Chefen
för marinen borde vidare åligga att fördela flottans och de för marinen
gemensamma karernas personal till örlogsstationer, kustfästningar m. m. —
Såsom ansvarig för marinens krigsberedskap och tjänstbarhet samt genom
den ställning han avsåges att intaga i förhållande till marinstaben komme
chefen för marinen att i vissa hänseenden övertaga de åligganden, som för
närvarande närmast påvilade chefen för marinstaben. Chefen för marinen
borde salunda få till åliggande, bland annat, att med uppmärksamhet följa
utbildning och övningar samt uppgöra förslag till förbättringar därutinnan.
— Chefen för marinen förutsattes vara av flaggmans (generalspersons) tjänstegrad.
För befattningen, vilken borde tillsättas genom förordnande på viss
tid, borde i likhet med vad som föreslagits för övriga försvarsgrenschefer
utgå ett arvode av 21 000 kronor örn året.
Chefen för marinstaben, vilken anslutit sig till förslaget örn inrättande av
en befattning som chef för marinen, har framhållit, att denne vid sidan av
sin huvuduppgift komme att bekläda ett ämbete, som för närvarande saknades
men som vore behövligt, nämligen chefskap för sjöofficerskåren.
489
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Jämväl chefen för kustartilleriet har förklarat, att försvarskommissionens
förslag till ordnande av marinens överledning representerade en framkomlig
väg.
Försvarskommissionens uppläggning av chefens för marinen uppgifter och Departementsverksamhetsområde
finner jag mig kunna i huvudsak godtaga, givetvis med chefende
ändringar, som betingas av att det sjömilitära operativa krigförberedelsearbetet
skall helt äga rum under hans ledning. Chefens för marinen stabsorgan
blir i huvudsak marinstaben; någon särskild »chefens för marinen
stab» erfordras sålunda icke.
I fråga örn den av försvarskommissionen föreslagna löneställningen och
formen för chefens för marinen anställande — varemot försvarsväsendets
lönenämnd förklarat sig icke hava något att erinra — ansluter jag mig till
förslaget.
Såsom försvarskommissionen föreslagit, synes chefen för marinen lämpligen
böra upptagas å en särskild stat för chefen för marinen och vid marinstaben
anställd personal. *
aiarinstaben.
Marinstaben är för närvarande indelad på, förutom chefsexpeditionen, sex
särskilda avdelningar, nämligen
operationsavdelningen för ärenden beträffande marinstridskrafternas utveckling
och krigsberedskap, stridskrafternas fördelning och gruppering, användningen
av marinens stridskrafter i krigstid, instruktioner för Konungen
direkt underlydande befälhavare inom marinen, operationsbaser, lokalförsvar,
luftförsvar och luftbevakning, samverkan med lant- och flygstridskrafter,
krigsövningar, marinens taktik och bevakningstjänst, fartygsuttagning, handelssjöfart
och sjöliandelsskydd samt folkrättsliga spörsmål m. m.;
kommunikationsavdelningen för ärenden rörande militärleder, militärhamnar,
sjökort, allmänna farleder, kanaler och övriga kommunikationsanstalter,
militär väderlekstjänst, kustsignalväsendet och lotsverket, optisk
signalering, radio-, telegraf-, telefon- och postväsendet samt förbindelsetjänsten
i övrigt ävensom sjötransporter m. m.;
mobiliseringsavdelningen för utarbetande av de planer för marinens
mobilisering, vilka skola inom staben upprättas och som ej handläggas av
annan avdelning, ävensom för ärenden rörande värnplikten m. m.;
organisationsav del ningen för äi-enden rörande marinens organisation
och planer för flottans årliga övningar, författningar, reglementen, instruktionsböcker
och föreskrifter m. m.;
utrikesavdelningen för ärenden rörande sjökrigsväsendet i främmande
länder och marinens underrättelseväsende i övrigt; samt
sjöhistoriska avdelningen för verkställande av historiska forskningar,
ordnandet av sjöhistoriska arkivalier m. m.
För tjänstgöring i marinstaben avses enligt 1925 års organisation —- utom
marinstabschefen — följande personal:
490
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
7 kommendörkaptener såsom avdelningschefer eller marinattachéer,
14 kaptener och löjtnanter,
1 marinintendent,
2 underofficerare,
1 korpral och
3 meniga;
samtliga från flottan, ävensom
1 kapten från kustartilleriet.
Dessutom tjänstgör i marinstaben följande å marinstabens stat upptagna
personal, nämligen
1 officer, pensionerad eller eljest tillhörande reserven, ledare av sjöhistoriska
forskningsarbeten,
1 pensionerad officer som bibliotekarie,
1 pensionerad underofficer som expeditionsunderofficer,
1 arkivarie samt
1 expeditionsvakt i lönegraden B 5.
Vidare tjänstgöra i marinstaben två extra ordinarie kontorsbiträden.
Försvarskommissionen har uttalat, att marinstaben framdeles liksom nu
borde stå under en särskild chef, chefen för marinstaben. Till den försvarsstab,
som förutsattes tillkomma i den nja organisationen, avsåges att överflytta
dels utrikes- och sjöhistoriska avdelningarna, dels ock i viss utsträckning
operations- och kommunikationsavdelningarnas verksamhet. Mobiliseringsavdelningen
syntes böra indragas och dess arbeten och uppgifter överflyttas
till operationsavdelningen och andra avdelningar inom marinstaben
samt till försvarsstaben. — En ny avdelning föreslogs av försvarskommissionen
skola tillkomma, nämligen personalavdelningen. Å denna avdelning
skulle beredas ärenden angående officerskommenderingar m. m. All
rullföring beträffande flottans officerskår borde jämväl ske på denna avdelning.
— För handläggning av operativa, organisatoriska och utbildningsärenden
m. m. rörande det marina flygväsendet erfordrades vidare en »flygdetalj»
inom operationsavdelningen. Till denna borde kommenderas stabsutbildade
officerare från marinen, vilka erhållit flygutbildning, varjämte en
officer från flygvapnet där borde tjänstgöra såsom sambandsofficer med flygvapnets
ledning. — I anledning av det intima samarbete, som måste äga
rum mellan marinstabens kommunikationsavdelning och marinförvaltningens
förbindelseavdelning, har kommissionen föreslagit, att dessa båda avdelningar
skulle erhålla gemensam chef.
Med hänsyn till den ansvarsfulla ställning chefen för marinstaben komme
att intaga såsom chefens för marinen närmaste man och rådgivare samt jämväl
i betraktande av att marinstabschefen förutsattes att i krigstid bliva
försvarsgrenschefens verkställande organ för sjökrigsledningen, syntes för befattningen
såsom chef för marinstaben böra avses en person med flaggmans
eller kommendörs tjänstegrad. Lönen torde böra utgå efter lönegraden
O. 7.
Kungl. Majus proposition nr 225. 491
Försvarskommissionen kar till tjänstgöring i marinstaben föreslagit den
militära personal, som framgår av följande tablå.
Aktiv |
Pensionerad |
||||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Under- officerare |
Officerare |
Under- officerare |
|
Chef, lönegrad 0.7.......................... |
i |
_ |
_ |
_ |
— |
Expedition ...................................... |
— |
1 2 |
— |
— |
1 |
Personalavdelningen ......................... |
i |
3 |
i |
— |
— |
Operationsavdelningen .................... |
i |
2 3 |
— |
— |
— |
Kommunikationsavdelningen ............. |
i |
3 |
— |
— |
— |
Organisationsavdelningen ................. |
i |
3 |
— |
— |
1 |
Biblioteket....................................... |
— |
— |
— |
1 |
— |
Summa |
5 |
14 |
i |
1 |
2 |
Utöver den i tablån upptagna personalen kar försvarskommissionen ansett,
att ett mindre antal yngre officerare borde för egen utbildning såsom
aspiranter tjänstgöra i marinstaben. — Beträffande den civila personalen
har kommissionen ansett, att utöver de två nuvarande extra ordinarie kontorsbiträdena
borde tillkomma ett kanslibiträde i lönegraden B 7, varjämte
det ena kontorsbiträdet borde uppföras å ordinarie stat i lönegraden B 4.
Chefen för marinstaben kar i sitt yttrande — under framhållande av att
försvarskommissionens förslag att flytta vissa partier av marinstabens viktigaste
avdelningar, nämligen operations- ock kommunikationsavdelningarna,
till en annan stab, försvarsstaben, innebure en splittring av så allvarlig art,
att därmed äventyrades effektiviteten av såväl krigsförberedelserna som
krigsledningen — i konsekvens med sin ståndpunkt i fråga örn försvarets
högsta ledning föreslagit, att utrikesavdelningen ock sjöhistoriska avdelningen
jämte de delar av operations- ock kommunikationsavdelningarna, som
i kommissionsbetänkandet överflyttats till den stora försvarsstaben, skulle
förbliva inom marinstaben, varvid dock utrikesavdelningen borde ombenämnas
till underrättelseavdelningen. — Införandet av en personalavdelning
samt ordnandet av en flygdetalj tillstyrktes. För att undvika en utökning
av antalet avdelningar ansåge marinstabschefen, i likhet med kommissionen,
att den nuvarande mobiliseringsavdelningen borde indragas ock dess arbetsuppgifter
överflyttas till andra avdelningar.
I fråga örn den blivande marinstabens personal har marinstabschefen ansett,
att för kommunikationsavdelningen borde beräknas en särskild chef,
som ej samtidigt vore avdelningschef i marinförvaltningen. Som följd av
att den stora försvarsstaben avstyrktes, beräknades en något större personal
för marinstaben än vad försvarskommissionen gjort. Vidare föreslogs inrättande
av fyra aktuarie- och registratorsbefattningar för pensionerade officerare
å de olika avdelningarna. Därigenom vunnes även större möjlighet
att frigöra aktiva officerare för sjökommendering. — Kommissionens förslag
1 Därav 1 i intendenturbefattning.
2 Därav 1 från kustartilleriet.
Departementschefen.
492 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
om uppförande på ordinarie stat av ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde
tillstyrktes. Vidare tillstyrktes ett reservationsvis inom försvarskommissionen
framställt förslag örn att befattningen som expeditionsvakt i marinstaben
skulle uppflyttas i lönegraden B 7. Dock vore icke endast en expeditionsvakt
i marinstaben tillfyllest, utan borde ytterligare en sådan befattning
inrättas, med lön enligt lönegraden B 5. I anslutning till det anförda
ansåge marinstabschefen följande personal erforderlig för marinstaben:
Aktiva |
Pensionerade |
|||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Officerare |
Under- officerare |
|
Chef, lönegrad 0. 7.................................. |
i |
|||
Expedition ............................................ |
— |
1 2 |
— |
i |
Personalavdelningen ............................. |
i |
2 |
1 |
i |
Operationsavdelningen ...... |
i |
2 6 |
1 |
— |
Kommunikationsavdelningen............... ........ |
i |
4 |
— |
— |
Organisationsavdelningen .................. |
i |
4 |
— |
— |
Underrättelseavdelningen .. |
s 4 |
4 5 |
1 |
— |
Sjöhistoriska avdelningen och arkivet ... |
— |
1 |
6 2 |
— |
Biblioteket.................... |
— |
— |
1 |
i |
Summa |
9 |
24 |
6 |
B |
Förutom den i tablån upptagna personalen tillkomme ett mindre antal
yngre officerare såsom aspiranter.
Behovet av civil personal beräknades av marinstabschefen till 1 arkivarie,
2 expeditionsvakter, 1 kanslibiträde samt 1 kontorsbiträde. Därjämte erfordrades
ytterligare 1 extra ordinarie kontorsbiträde.
I fråga om antalet avdelningar inom marinstaben finner jag mig kunna
biträda vad marinstabschefen föreslagit. Ändringarna i förhållande till försvarskommissionens
förslag utgöra endast konsekvenser av min tidigare
motiverade åsikt, att en försvarsstab med den av försvarskommissionen föreslagna
omfattningen icke bör komma till stånd.
Marinstaben bör sålunda enligt min mening vara indelad på dels en expedition
och dels följande avdelningar, nämligen:
Personalavdelningen,
Operationsavdelningen,
Organisationsavdelningen,
Kommunikationsavdelningen,
Underrättelseavdelningen samt
Sjöhistoriska avdelningen.
I operationsavdelningen bör, på sätt försvarskommissionen föreslagit, ingå
en särskild flygdetalj. 1
1 Varav 1 intendenturofficer.
2 » 1 ur kustartilleriet.
3 » 3 marinattachéer.
4 » 2
5 » 1 regementsofficer som ledare av sjöhistoriska forskningsarbeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 493
Den för marinstaben permanent erforderliga militära personalen anser
jag böra beräknas enligt följande tablå.
Aktiva |
Pensionerade |
|||
ltegeraents- officerare |
Kompani- officerare |
Officerare |
Under- officerare |
|
Chef, lönegrad O. 7................................... |
i |
_ |
_ |
_ |
Expedition och bibliotek ............................ |
— |
1 3 |
21 |
i |
Personalavdelningen .................................. |
i |
2 |
— |
i |
Operationsavdelningen .............................. |
i |
3 5 |
i |
— |
Kommunikationsavdelningen ...................... |
i |
3 |
— |
— |
Organisationsavdelningen ........................... |
i |
3 |
— |
i |
Underrättelseavdelningen ........................... |
43 |
4 5 |
i |
— |
Sjöhistoriska avdelningen.......................... |
— |
1 |
i |
— |
Summa |
8 |
22 |
4 |
8 |
Förutom den nämnda personalen böra i marinstaben tjänstgöra ett antal
yngre officerare som aspiranter. Marinstabens militära personal avses bunna
i viss omfattning disponeras för sjökommendering sommartid.
Den ordinarie civila personalen i marinstaben bör utgöras av 1 expeditionsvakt
i lönegraden B 5 samt 1 kontorsbiträde i lönegraden B 4. Som icke-ordinarie
personal böra upptagas 2 kvinnliga kontorsbiträden. Förslaget örn att
i staten upptaga en ny befattning såsom kanslibiträde finner jag mig icke
kunna biträda, bland annat med hänsyn till den ökning i den pensionerade
personalen som av mig föreslås. Ej heller finner jag mig kunna biträda
marinstäbschefens framställning örn att i staten för marinstaben skulle upptagas
ett arvode för juridiskt biträde. Däremot bör, såsom nu är fallet, i
staten upptagas ett arvode å 2 400 kronor till en arkivarie å sjöhistoriska
avdelningen.
Liksom för närvarande bör å marinstabens stat uppföras ett belopp av
36 000 kronor för ortstillägg m. m. till marinattachéer.
Chefen för kustartilleriet.
FörsvarsJcommissionen har utgått från att kustartillerigeneralen, biträdd av
sin ordinarie stab, skulle direkt under chefen för marinen handlägga förekommande
ärenden. Dessa bleve i stort sett av samma art och omfattning
som de, vilka nu bereddes inom chefens för kustartilleriet stab, fastän med
de smärre förändringar, som kunde betingas av kustartillerigeneralens ställning
som inspektör för kustartilleriet samt därav, att en del kustartilleriet
berörande ärenden överförts från sjöförsvarets kommandoexpedition och lagts
under chefens för marinen bestämmande.
Chefen för marinstaben har anslutit sig till förslaget, att chefen för marinen
skall i frågor, som anginge kustartilleriets personal och utbildning eller som 1
1 Därav 1 i intendenturbefattning saint 1 adjutant ät chefen för marinen.
2 Bibliotekarie.
3 Därav 1 från kustartilleriet.
4 Av de 8 officerarna å underrättelseavdelningen avses 3 för permanenta marinattachébefattningar.
Departements
chefen.
494 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
eljest folie inom inspektörens för kustartilleriet ämbetsområde, biträdas av
denne.
Chefen för kustartilleriet har icke heller i sitt yttrande framfört någon erinran
mot försvarskommissionens förslag i denna del.
Såsom jag redan tidigare anfört ansluter jag mig till tanken, att chefen
för kustartilleriet skall utgöra chefens för marinen organ för utövande av
chefskapet över kustartilleriets personal samt tillsynen över densammas utbildning
och utrustning m. m. samt beträffande vissa materiel- m. fl. frågor
rörande kustfästningarna. Till frågan örn chefens för kustartilleriet närmare
funktioner samt örn sammansättningen av hans stab återkommer jag i ett
senare sammanhang.
Personalchefer och inspektörer.
Chefen för kustflottan.
Chefen för kustflottan har enligt gällande instruktion att förrätta inspektioner
ej blott av honom underställd sjöstyrka utan som regel jämväl av
övriga rustade förband och fartyg jämte ombord å dessa anordnade skolor
och kurser m. m.
Härutinnan har försvarsJcommissionen icke föreslagit någon ändring.
Det synes icke heller vara påkallat att i fråga örn chefens för kustflottan
ställning vidtaga annan ändring än den som följer av att han underställes
chefen för marinen i stället för såsom nu Kungl. Maj:t.
Chefen för kustartilleriet.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle kustartillerigeneralen vara chef
för kustartilleriets personal och inspektör för kustartilleriet, vilket förutsattes
innebära, att han skulle övervaka och inspektera kustartilleriets utbildning
i tjänstens alla delar.
Yad försvarskommissionen sålunda anfört lärer böra komma i tillämpning
med avseende å chefen för kustartilleriet.
Inspektören för undervattensbåtvapnet.
Inspektören för undervattensbåtvapnet, vilken befattning inrättades år
1918, åligger enligt gällande instruktion, bland annat:
att verkställa inspektion av utbildningen vid undervattensbåtvapnet samt
att föra erforderliga rullor och anteckningar över personalen,
att uppgöra förslag å officerare, som böra utbildas till undervattensbåttjänst,
samt förslag till sjökommendering av till undervattensbåttjänst uttagna
officerare och underofficerare.
Beträffande materielen åligger det inspektören bland annat:
att med uppmärksamhet följa undervattensbåtvapnets utveckling samt till
vederbörande myndigheter föreslå de åtgärder, som han finner erforderliga
för främjandet av vapnets användbarhet,
495
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
att följa för undervattensbåtvapnet pågående ny- och ombyggnader, anskaffnings-
och ändringsarbeten samt att verkställa erforderliga inspektioner.
Härjämte skall inspektören tjänstgöra i marinförvaltningen, där han deltager
i handläggning av de ärenden, som beröra undervattensbåtvapnet.
För befattningen avses en regementsofficer ur flottan. Jämlikt gällande
instruktion skola hos honom kommenderas en kompaniofficer såsom adjutant
samt en underofficer, vilka tillika äro kommenderade till tjänstgöring i marinförvaltningen.
Försvarskommissionen har ansett det vara erforderligt, att en officer avsåges
för ständig tjänstgöring såsom adjutant hos inspektören för undervattensbåtvapnet.
För registrering, förande av statistik m. fl. expeditionsgöromål
syntes jämväl erfordras en underofficer för ständig tjänstgöring i inspektörens
expedition.
Emot vad försvarskommissionen sålunda anfört hava de hörda myndigheterna
intet haft att erinra. Icke heller jag finner anledning till erinran
däremot.
Inspektören för minsvepningsväsendet.
Befattningen såsom inspektör för minsvepningsväsendet inrättades genom
beslut den 17 november 1933, enligt vilket en officer av kommendörs eller
kommendörkaptens grad förordnats att inom marinförvaltningen tjänstgöra
i nämnda befattning med uppdrag att jämväl tjänstgöra såsom inspektör
för jakttjänsten mot undervattensbåtar.
Försvarskommissionen har på närmare anförda skäl uttalat, att den enhetliga
och ansvariga ledning för sammanhållande av ifrågavarande viktiga spörsmål,
som skapats genom tillsättande av en särskild målsman för minsvepningsväsendet,
allt fortfarande borde bibehållas. Det syntes också kommissionen
mest ändamålsenligt, att målsmannen för minsvepningsväsendet jämväl omhänderhade
jakttjänsten mot undervattensbåtar. I den nya marinorganisationen
förutsattes sålunda en inspektör för minsvepningsväsendet, närmast
underställd chefen för marinen, men i övrigt med i stort sett enahanda befogenheter
och åligganden som enligt nu gällande instruktion. Inspektören
för minsvepningsväsendet borde tillika vara ordförande i fartygsuttagningskommissionen.
Till inspektörens förfogande borde stå en kompaniofficer som
adjutant och en underofficer.
Vad sålunda av försvarskommissionen föreslagits har lämnats utan erinran
från de hörda myndigheternas sida och torde få tillämpas i den nya marinordningen.
Cheferna för inariniiigenjörkåren, marininten
denturkåron
oell marin läkarkåren.
Marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren, vilka
äro chefer för resp. mariningenjörkåren, marinintendenturkåren och marinläkarkåren,
äro jämväl chefer för motsvarande avdelningar inom marin
-
Departementschefen.
496 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
förvaltningen — ingenjöravdelningen, intendentavdelningen och sanitetsavdelningen.
Försvarskommissionen har förutsatt, att ifrågavarande personalchefer skola
utöva sina befattningar i den föreslagna nya organisationen med i stort sett
samma befogenheter som hittills, dock att dessa chefer bliva underställda
chefen för marinen i stället för såsom nu Konungen.
Emot vad sålunda anförts lärer intet vara att erinra.
B. Förvaltningsorganisationen.
Allmänna synpunkter.
Såsom jag i det föregående anfört angående principerna för förvaltningsverksamhetens
ordnande inom försvarsväsendet, bör enligt min mening all
central förvaltning utövas inom de tre försvarsgrenarna var för sig. Härav
följer för marinens del, att inom marinens förvaltningsorgan samtliga förvaltningsgrenar
— tygförvaltning, intendenturförvaltning, fastighetsförvaltning
och kameralförvaltning — liksom för närvarande är fallet, måste vara representerade.
Jag har vidare i det föregående uttalat, att jag, i likhet med försvarskommissionen,
icke funnit anledning att föreslå någon förändring i det nu
bestående förhållandet, att marinens centrala förvaltning under Kungl. Majit
handhaves av ett enda organ, marinförvaltningen.
I fråga örn marinförvaltningens ställning i förhållande till Kungl. Majit
och chefen för marinen ävensom i fråga örn sättet för tillförsäkrande åt den
sistnämnde av erforderligt inflytande över förvaltningsverksamheten får jag
hänvisa till vad jag förut anfört beträffande principerna för förvaltningsverksamhetens
utövande.
Marinförvaltningens organisation.
Marinförvaltningens sammansättning.
Marinförvaltningen är för närvarande, under en särskild chef, indelad i
nio avdelningar, nämligen artilleri-, torped-, min- och nautiska avdelningarna,
var och en under en regementsofficer ur marinen, fortifikationsavdelningen
under en regementsofficer ur fortifikationen, ingenjöravdelningen under marinöverdirektören,
intendentavdelningen under marinöverintendenten, sanitetsavdelningen
under marinöverläkaren och civilavdelningen under marinöverkommissarien.
I marinförvaltningen ingår vidare en kameralbyrå, till vilken
höra boksluts-, revisions- och kassakontor. Chef för kameralbyrån är amiralitetsrådet.
Slutligen finnas ett kontor för industriens krigsorganisation
och ett kontor för teknisk revision.
I marinförvaltningen tjänstgöra även inspektörerna för undervattensbåtvapnet
och minsvepningsväsendet samt stabschefen hos chefen för kustartilleriet,
vilka deltaga i beredningen av ärenden, som beröra respektive
Kungl. Majus proposition nr 225. 497
undervattensbåtvapnet, minsvepningsväsendet samt kustfästningarna och
kustartilleriet.
Ärendena inom marinförvaltningen avgöras antingen i plenum (av marinförvaltningens
chef eller efter omröstning mellan de i beslutet deltagande)
eller av marinförvaltningens chef i närvaro endast av föredraganden eller
slutligen av vederbörande avdelningschef. Plenum utgöres i regel av ämbetsverkets
chef, chefen för civilavdelningen eller chefen för kameralbyrån
samt, allt efter ärendets beskaffenhet, en eller flera av ämbetsverkets övriga
ledamöter. Marinförvaltningens chef äger ensam beslutanderätt i de ärenden,
i vilkas handläggning han deltager, med undantag av vissa i instruktionen
angivna ärenden, vilka avgöras efter omröstning mellan de i beslutet deltagande.
De ärenden, som avgöras av vederbörande avdelningschefer, äro
av militärteknisk eller rent teknisk natur.
Försvarskommissionen har förutsatt, att marinförvaltningen framdeles skall
vara organiserad på avdelningar i stort sett såsom för närvarande.
Med anledning av förslaget att inrätta en för försvarsväsendet gemensam
fastighetsförvaltning räknade kommissionen med att fortifikation savdelningen
kunde indragas.
Däremot har försvarskommissionen ansett, att en ny avdelning, förbindelseavdelningen,
borde inrättas för behandling av ärenden rörande marinens
radio-, signal- och telefonmateriel. Denna avdelning skulle bildas
genom utbrytning av dessa ärenden från torped- och minavdelningarnas
verksamhetsområden. Såsom skäl härför har anförts, att det icke kunde
förutsättas, att en chef för en annan avdelning numera skulle innehava erforderliga
kunskaper för att behärska även detta område. Chefskapet för
förbindelseavdelningen inom marinförvaltningen syntes kunna ordnas på så
sätt, att chefen för kommunikationsavdelningen i marinstaben tillika bestrede
befattningen som chef för förbindelseavdelningen.
I fråga örn minavdelningen har försvarskommissionen erinrat örn att
föregående utredningar rörande försvarets centrala förvaltning föreslagit
nämnda avdelnings sammanslående med torpedavdelningen. Kommissionen
har emellertid med hänsyn till sjökrigsmaterielens snabba utveckling och
behovet av specialiserade och fackkunniga officerare såsom ansvariga representanter
för de olika vapnen funnit det vara nödvändigt att såsom en
särskild avdelning med en egen chef bibehålla minavdelningen. Denna avdelning
hade genom tillkomsten av den för undervattensbåtsjakt avsedda
materiel en fått ett betydligt vidgat verksamhetsområde, som tidigare icke
kunnat förutses. Göromålens omfattning å minavdelningen hade med tillkomsten
av denna materiel och dess utveckling under de senaste aren mer
än fördubblats.
I samband med genomförandet av övriga organisationsändringar inom
marinförvaltningen syntes den nuvarande intendeutavdelningen böra erhålla
benämningen intendenturavdelningen, vilket uttryck riktigare angåve
avdelningens uppgifter och verksamhet.
Den nuvarande civilavdelningen ansåge försvarskommissionen vara i
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225 . 217 86 32
Departements
chefen.
498 Kungl. Maj:ts proposition nr 225
behov av omorganisation. För kommissionens förslag härutinnan redogöres
i det följande.
Marinförvaltningen har förklarat sig intet hava att erinra mot vad försvarskommissionen
föreslagit beträffande minavdelningen såsom en särskild
avdelning med sin särskilda chef. — Beträffande kommissionens förslag örn
indragande av fortifikationsavdelningen har marinförvaltningen framhållit, att
då ämbetsverket ansåge den föreslagna fortifikationsstyrelsen icke böra
komma till stånd, fortifikationsavdelningen inom marinförvaltningen borde
bibehållas. — Yad beträffar försvarskommissionens förslag om inrättande av
en ny förbindelseavdelning, vars chef samtidigt skulle vara chef för marinstabens
kommunikationsavdelning, har ämbetsverket framhållit, att det skulle
bliva mycket svårt för en person att förena befattningarna såsom avdelningschef
i båda dessa verk. Det syntes ämbetsverket vidare medföra olägenheter
att ytterligare öka det redan stora antalet avdelningar inom marinförvaltningen.
Ehuru det kunde vara önskvärt, att radion representerades
av en egen avdelningschef, ansåge sig således marinförvaltningen böra avstyrka
införandet av en ny förbindelseavdelning. Ämbetsverket ville i detta
sammanhang framhålla, att det syntes möjligt att genom omflyttning av vissa
ärenden mellan verkets olika avdelningar vinna större koncentration av förbindelsematerielen
än vad nu vore fallet.
Chefen för marinstaben har i sitt yttrande i allo anslutit sig till marinförvaltningens
nyss angivna synpunkter på frågan örn mariuförvaltningens
indelning å avdelningar.
Da enligt min i det föregående närmare utvecklade mening fastighetsväsendet
bör handhavas inom varje försvarsgren för sig, följer därav att, på
sätt ock marinförvaltningen och chefen för marinstaben anfört, fortifikationsavdelningen
inom marinförvaltningen alltjämt bör bibehållas.
Till vad försvarskommissionen anfört därom, att övervägande skäl tala
för att minavdelningen bibehålies som en särskild avdelning inom marinförvaltningen,
kan jag helt ansluta mig.
Vad beträffar kommissionens förslag örn att inrätta en särskild förbindelseavdelning
inom marinförvaltningen, anser jag på de av marinförvaltningen
och chefen för marinstaben anförda skälen en dylik åtgärd icke böra vidtagas,
utan lära ärenden angående radio-, signal- och telefonmateriel alltjämt
böra med iakttagande av vad marinförvaltningen anfört handläggas inom
redan befintliga avdelningar.
Såsom jag längre fram kommer att närmare utveckla anser jag, att en
civilavdelning av i huvudsak samma struktur som den nu befintliga alltjämt
bör iugå i marinförvaltningen.
Verksamheten inom marinförvaltningen bör således enligt min mening
under chefen för ämbetsverket vara uppdelad på följande avdelningar, nämligen:
artilleriavdelningen,
torpedavdelningen,
minavdelningen,
nautiska avdelningen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
499
fortifikationsavdelningen,
ingen] örav delningen,
intendenturavdelningen,
sanitetsavdelningen ock
ci vilavd elningen.
Dessutom böra inom marinförvaltningen finnas en kameralbyrå, ett kontor
för teknisk revision och ett kontor för industriens krigsorganisation.
Chefsexpeditionen.
Förutom chefen för marinförvaltningen, vilken upptagits som flaggman,
har försvar skommissionen beräknat 1 kompaniofficer som adjutant, vilken
tillika borde tjänstgöra å nautiska avdelningen.
Emot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.
Artilleriavdelningen.
Å artilleriavdelningen handläggas ärenden som angå:
fartygens och den övriga flytande materielens ävensom kustfästningarnas
artilleribesty ökning;
inventarier tillhörande artilleriuppbörden jämte anordningar för artillerieldledning
för såväl fartygen och den övriga flytande materielen som ock
kustfästningarna jämte för nämnda uppbörd behövlig utredning med vad
därtill hör;
personalens beväpning med vad därtill hör;
skjutbanor och målmateriel ävensom övrig materiel för personalens utbildning
i skjutning; samt
tillsättning eller förordnande av samt ledighet och avsked för kemisten.
Behovet av militär personal å artilleriavdelningen har av försvarsTcommissionen
beräknats till 2 regementsofficerare och 4 kompaniofficerare från
flottan, 3 kompaniofficerare från kustartilleriet, 1 mariningenjör (specialingenjör),
2 underofficerare från flottan, 1 underofficer från kustartilleriet
samt 3 pensionerade officerare.
Marinförvaltningen har framhållit, att till ifrågavarande avdelnings personalbehov
vore att hänföra ytterligare 2 stamunderofficerare, vilka för närvarande
tjänstgjorde i Bofors såsom biträden åt kontrollofficeren därstädes
och som även framdeles vore erforderliga. Antalet stamunderofficerare å
avdelningen borde sålunda ökas med 2 till 5.
Den militära och civilmilitära personalen å artilleriavdelningen synes mig Departementskunna
beräknas till: chefen.
2 regementsofficerare,
7 kompaniofficerare, därav 3 från kustartilleriet,
1 mariningenjör (specialingenjör),
4 underofficerare eller flaggkorpraler, varav 1 från kustartilleriet, samt
2 pensionerade underofficerare.
Härjämte bör för artilleriavdelningen å marinförvaltningens stat liksom
för närvarande upptagas 1 kemist i lönegraden C 12.
500
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Torpeda veld» i ligell.
A torpedavdelningen handläggas ärenden, som angå:
fartygens och den övriga flytande materielens samt kustfästningarnas
torpedbesty ökning;
inventarier tillhörande torpeduppbörden för fartygen och den övriga flytande
materielen samt kustfästningarna jämte för nämnda uppbörd behövlig utredning
med vad därtill hör; samt
inventarier och utredning för marinens radio- och undervattensignalmateriel.
FörsvarsTcommissionen har beräknat personalen å denna avdelning till 1
regementsofficer, 2 kompaniofficerare, 1 mariningenjör (specialingenjör) samt
1 pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har anfört, att därest förbindelseavdelningen icke upprättades,
den för förbindelseavdelningen av försvarskommissionen beräknade
personalen borde tillföras torpedavdelningen, varigenom dennas personal
skulle ökas med 1 kompaniofficer, 1 mariningenjör och 1 pensionerad
underofficer.
Med hänsyn till vad marinförvaltningen anfört synes mig personalen å
torpedavdelningen böra något ökas i förhållande till vad försvarskommissionen
föreslagit. Jag finner mig kunna beräkna avdelningens personal på
följande sätt:
1 regementsofficer,
3 kompaniofficerare,
2 mariningenjörer (specialingenjörer) samt
1 pensionerad underofficer.
Minavdelningen.
A minavdelningen handläggas ärenden, som angå:
minförsvaret samt minuppbörden tillhörande inventarier och för denna
uppbörd behövlig utredning med vad därtill hör;
minsvepnings-, spräng- och spärrmateriel;
hydrofon- och luftlyssningsmateriel;
telegraf- och skärgårdstelefonmateriel, telegraf- och telefonledningars i land
anläggning, underhåll och betjänande; samt
kustfästningarnas stridsbelysning.
Försvå rsk orum ission en har beräknat behovet av personal å denna avdelning
till 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare från flottan, 1 kompaniofficer
från kustartilleriet, 1 mariningenjör (specialingenjör) och 1 pensionerad
underofficer.
Mot denna beräkning har marinförvaltningen intet haft att erinra.
För min del finner jag mig likaledes böra beräkna personalbehovet å
minavdelningen till:
1 regementsofficer,
Kungl. Maj:ta proposition nr 225.
501
3 kompaniofficerare, därav 1 från kustartilleriet,
1 mariningenjör (specialingenjör) samt
1 pensionerad underofficer.
Nautiska avdelningen.
Å denna avdelning handläggas ärenden, som angå:
marinens krigsberedskap, övningar och organisation i de delar, som äro
av allmänt militär natur och ej tillhöra annan avdelning;
sjöinstrument- och sjökarteförråden;
inventarier tillhörande skeppar- och navigeringsuppbörderna för fartygen
och den övriga flytande materielen;
signalstrålkastare, gyrokompass-, ekolod- och logganläggningar samt för
nautiskt bruk avsedda undervattensignalmottagare;
fotografimateriel;
statens sjökrigshistoriska samlingar;
örlogsstationernas och kustfästningarnas eldsläckningsväsende, polis, sjötransporter,
körslor och järnvägstrafik;
allmänna sjöfarten och sjökommunikationsleder;
förhyrning av personal;
förhyrning och försäkring samt bärgning av flytande materiel; samt
trupptransporter och mönstringar.
Försvarskommissionen har beräknat personalbehovet å nautiska avdelningen
till 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare samt 1 pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har intet haft att erinra mot denna beräkning.
Jag anser personalen å nautiska avdelningen kunna beräknas till:
1 regementsofficer,
3 kompaniofficerare och
1 underofficer.
Härjämte förutsättes den för chefsexpeditionen beräknade adjutanten kunna
tjänstgöra å nautiska avdelningen.
Portifikatioiisavdeln ingen.
Å denna avdelning handläggas för närvarande ärenden, som angå:
konstruktion och nybyggnad samt underhåll och vård
dels av kustbefästningar och andra sjöförsvaret tillhörande befästningsanläggningar
samt till dem hörande eller eljest för kustartilleriet avsedda kasern-
och andra byggnader, tomter, vägar och kajer m. m.;
dels till örlogsstationer hörande hus och andra byggnader jämte byggnads-
eller kaserntomter, med undantag av örlogsvarv och örlogsdepåer samt
till dem hörande arbetarebostäder i den omfattning marinförvaltningen bestämmer;
hyresersättning
för marinens tjänstebostäder och för andra byggnader och
områden, vilkas underhåll och vård tillhöra avdelningens verksamhetsområde;
samt
fortifikationsuppbörden tillhörande materiel.
Departements
chefen.
502
Kungl. Majus proposition nr 225.
Departements
chefen.
Personalen å fortifikationsavdelningen utgöres för närvarande av 1 regementsofficer
ur fortifikationen, tillika chef för befästningsbyrån i arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, samt 2 kompaniofficerare ur fortifikationen.
Marinförvaltningen har, med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tillkomme
avdelningen, ansett att densammas personal, vilken borde upptagas å fortifikationens
stat, borde beräknas till 1 regementsofficer, 2 kompaniofficerare
och 1 underofficer.
Jag finner icke skäl att föreslå någon ändring i avseende å den militära
personalen å fortifikationsavdelningen utan anser, att densamma alltjämt bör
beräknas på följande sätt:
1 regementsofficer ur fortifikationskåren, tillika chef för befästningsbyrån
i arméförvaltningens fortifikationsdepartement, och
2 kompaniofficerare ur fortifikationskåren.
Ingenjöra vdelningen.
A ingenjöravdelningen handläggas ärenden, som angå:
konstruktion och nybyggnad samt underhåll av fartyg och annan flytande
materiel jämte därtill hörande maskinerier;
inventarier tillhörande maskin- och timmermansuppbörderna för såväl
fartygen och den övriga flytande materielen som kustfästningarna ävensom
elektriska uppbörden för fartygen, med undantag av eldledningsmateriel och
för nautiskt bruk avsedd elektrisk materiel, jämte för nämnda uppbörder
behövlig utredning med vad därtill hör i de delar, som icke angå intendentavdelningen;
elektriska
ledningsnät å flottans fartyg;
konstruktion och nybyggnad samt underhåll och vård
dels av till örlogsvarv och örlogsdepåer hörande hus och byggnader jämte
arbetarebostäder i den omfattning marinförvaltningen bestämmer;
dels av till örlogsstationer, örlogsvarv och örlogsdepåer hörande hamnområden,
tomter, gator, kajer och järnvägar, med undantag av vissa byggnadstomter;
den
rörliga materielen till flottans järnvägar;
flottans mekaniska inrättningar i de delar, som icke tillhöra annan avdelning;
elektriska
belysnings- och kraftanläggningar med därtill hörande ledningar
för marinens etablissement;
marinens skifferoljeverk och oljefabrikör;
kronan tillhöriga ekar samt till master och spiror användbara träd;
marinens justeringsväsende;
konstruktion och tillverkning av lavettage, när handläggningen av sådana
ärenden av marinförvaltningen uppdrages åt chefen för ingenjöravdelningen;
hyresersättning för marinens arbetarebostäder och för andra byggnader
Kungl. Majus proposition nr 225. 503
och områden, vilkas underhåll och vård enligt ovan tillhöra avdelningens
verksamhetsområde; samt
anställnings-, avlönings- och arbetsförhållanden m. m. för arbetare vid
marinen.
FörsvarsJcommissionen har för ingenjöravdelningen beräknat följande personal,
nämligen 13 mariningenjörer (därav 1 specialingenjör, elektroingenjör),
8 underofficerare som kontrollantbiträden vid nybyggnader m. m. samt 1
pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har anfört, att på grund av teknikens allmänna utveckling
och det ökade arbetet inom detaljerna för mobiliseringsåtgärder
och för arbetarfrågor förelåge ett oavvisligt behov att öka det av försvarskommissionen
beräknade antalet mariningenjörer. För vardera av ingenjöravdelningens
fartygs-, maskin-, undervattensbåts- och elektrodetaljer erfordrades
1 chef och 1 ingenjör som biträde. För elektrodetaljens ingenjörer
förekomme ständigt besiktningsresor vid leveranser för artilleri- och nautiska
avdelningarna. Underhålls- och mobiliseringsdetaljerna samt detaljen för
arbetarefrågor fordrade sammanlagt 2 ingenjörer. Såsom kontrollanter vid
nybyggnader erfordrades minst 3 ingenjörer. Totalbehovet inberäknat 1 chef
och 1 assistent borde sålunda upptagas till 15, därav 2 specialingenjörer.
Vid behandlingen av mariningenjörkårens organisation kommer jag att Departementsföreslå
en viss mindre ökning av denna kår. Vid beräkningen av kårens chefen
storlek
har jag dock icke ansett mig kunna avse ytterligare ingenjörpersonal
för ingenjöravdelningen i marinförvaltningen utöver vad av försvarskommissionen
beräknats. Såsom av beräkningarna av personalbehovet
för Västkustens marindistrikt framgår, har jag upptagit 1 mariningenjör
för Göteborgs örlogsdepå. Denne avses att vid sidan av sin befattning
vid Nya Varvet kunna tjänstgöra som kontrollant vid å varv i Göteborg
utförda nybyggnader av örlogsfartyg och sålunda i viss mån tillhöra
ingenjöravdelningen i marinförvaltningen. För tillfällig förstärkning av personalen
å ingenjöravdelningen finnes givetvis möjlighet att kommendera ytterligare
personal ur mariningenjörkåren att tjänstgöra där. Jag finner mig
sålunda böra beräkna personalen vid ingenjöravdelningen till
13 mariningenjörer (inberäknat chefen och 1 specialingenjör),
8 underofficerare eller flaggkorpraler samt
1 pensionerad underofficer.
Intendenturavdelningen.
Å nuvarande intendentavdelningen handläggas ärenden, som avse:
förplägnad, beklädnad och sängservis samt inkvartering i de delar, som
icke tillhöra annan avdelning;
utredning i de delar, som icke tillhöra annan avdelning (allmänna konsumtionsartiklar);
anskaffning
m. m. av intendenturmateriel, kol, olja och eljest förnödenheter
i större omfattning, där anskaffningen icke på grund av varans natur
bör ankomma på annan avdelning; samt
504
Departements•
chefen.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 225.
marinens förrådsverksamhet beträffande här nämnda förnödenheter eller
ärenden, som avse förrådsverksamheten i allmänhet, allt för så vitt icke
samma ärenden tillhöra kameralbyrån.
Försvarskommissionen har för tjänstgöring å intendenturavdelningen beräknat
6 intendenter och 1 pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot vad sålunda föreslagits.
Aven jag finner mig kunna, på sätt föreslagits, för intendenturavdelningen
beräkna
6 marinintendenter (inberäknat chefen), samt
1 pensionerad underofficer.
Sanitetsavdelningen.
A sanitetsavdelningen handläggas ärenden angående hälso- och sjukvården
vid marinen ävensom därför avsedda inventarier och utredning.
Försvarskommissionen har beräknat personalbehovet å sanitetsavdelningen
till 2 marinläkare.
Emot denna beräkning har marinförvaltningen intet haft att erinra.
Aven jag finner mig böra beräkna behovet av personal å sanitetsavdelningen
till — chefen inberäknad — 2 marinläkare.
Kontor för teknisk revision.
För tekniska revisionskontoret har försvarskommissionen beräknat 1 mariningenjör,
1 marinintendent, 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har tillstyrkt vad försvarskommissionen sålunda föreslagit.
I fråga örn personalen å tekniska revisionskontoret finner jag mig kunna
tillstyrka vad därutinnan föreslagits och beräknar således för detta kontor
följande personal:
1 mariningenjör,
1 marinintendent,
1 pensionerad officer samt
1 pensionerad underofficer.
Kontor för industriens krigsorganisation.
För detta kontor har försvarskommissionen beräknat 1 kompaniofficer samt;
1 pensionerad mariningenjör med arvode.
Marinförvaltningen har ansett denna personal vara för knappt tillmätt.
Med hänsyn till det betydelsefulla och alltmera omfattande arbetet å nämnda
kontor, vars ledande icke allenast krävde teknisk sakkunskap utan även fordrade
inblick i och kännedom örn rent militära förhållanden, som komme att uppstå
under krig, ansåge marinförvaltningen, att kontorets personal borde utgöras
av 3 personer. Såsom föreståndare borde tjänstgöra antingen 1 pen
-
505
Kungl. Majus proposition nr 225.
sionerad regementsofficer eller 1 pensionerad mariningenjör, beroende på
inom vilken kår lämplig person för tillfället kunde vara att finna. Personalen
borde sålunda utgöras av 1 pensionerad regementsofficer, 1 pensionerad
mariningenjör, endera av dessa föreståndare för kontoret, samt 1 kompaniofficer,
stam. Vidare vore oundgängligen erforderlig 1 pensionerad underofficer
för tjänstgöring såsom expedition sunderofficer. Nu ifrågavarande utökning
utöver försvarskommissionens förslag av industriorganisationskontorets
personal avsåges emellertid liksom den pensionerade mariningenjören att bekostas
av anslaget till industriens krigsorganisation.
Såsom marinförvaltningen anfört lärer den icke aktiva personalen på Bepartementsindustriorganisationskontoret
ej böra uppföras på marinförvaltningens stat chefen.
utan anställas i annan ordning. För den skull anser jag, i likhet med
marinförvaltningen, att för kontoret i fråga i detta sammanhang bör beräknas
allenast 1 kompaniofficer ur flottan.
Civilavdelningen och kameralbyråu.
Allmänna synpunkter.
Enligt nu gällande organisation bereder och föredrager chefen för civilavdelningen
(marinöverkommissarien) ärenden, som angå:
marinens fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning;
förklaring, ändring eller upphävande av gällande eller förslag till nya
allmänna författningar;
allmänna föreskrifter, som marinförvaltningen har att utfärda för verkställighet
av gällande författningar eller av Kungl. Majit särskilt givna befallningar,
föreskrifter angående marinens kassa- och redovisningsväsende
undantagna;
tillsättning av och avsked från annan civil tjänstebefattning vid marinförvaltningen
än kemistbefattningarna, ledighet från och förordnande å dylik
befattning, fördelning till tjänstgöring samt ansvar för tjänstefel av marinförvaltningens
civila personal;
frågor om fastställande av löneklass för civil personal vid marinförvaltningen;
balans-,
avskrivnings- och besvärsmål; samt
övriga ärenden av administrativt-juridisk beskaffenhet.
Chefen för kameralbyrån (amiralitetsrådet) bereder och föredrager ärenden,
som angå:
uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinförvaltningens
befattning hörande medel, balans-, avskrivnings- och besvärsmål undantagna;
marinens
kassa- och redovisningsväsende samt härför erforderliga allmänna
författningar eller allmänna föreskrifter; samt
avgivande av förslag till staterna å fjärde huvudtiteln, avdelning III, sjöförsvaret,
i vad marinförvaltningen vidkommer.
Vid ärendens avgörande i marinförvaltningens plenum deltager chefen
506
Kungl. Majus proposition nr 225.
för civilavdelningen i handläggningen av alla ärenden nied undantag av deni,
som i ett eller annat hänseende tillhöra chefen för kameralbyrån och icke
i något avseende tillhöra jämväl bemälde avdelningschef. Vid handläggning
av ärenden rörande ämbetsverkets civila personal utgöres i regel
plenum endast av ämbetsverkets chef samt cheferna för civilavdelningen och
kameralbyrån.
Militär eller civilmilitär ledamot av marinförvaltningen får icke själv meddela
beslut, som medför utgift, så framt icke chefen för kameralbyrån vid
samråd biträder beslutet. Sistnämnde chef må meddela beslut angående utbetalning
på grund av i gällande stat eller allmän författning eller eljest i
behörig ordning meddelad föreskrift, som är fullständig och tydlig med hänsyn
till ej blott utgiftens ändamål och belopp utan även den medelstillgång,
varifrån utgiften skall bestridas.
Anmärkningar, som framställts av marinförvaltningens revision och förekomma
till avgörande, föredragas av förste revisorn i närvaro av chefen för
kameralbyrån inför marinöverkommissarien, som avgör målet. De båda förstnämnda
tjänstemännen lia reservationsskyldigliet, örn beslutet avviker från
deras mening.
Frågan örn civilavdelningens inom marinförvaltningen organisation har
vid upprepade tillfällen varit föremål för omprövning. Den senast vidtagna
åtgärden i detta hänseende ägde rum år 1934, då kameralbyrån utbröts
till en vid sidan av avdelningen stående byrå.
I korta drag torde här böra redogöras för vissa av de tidigare förslagen
till civilavdelningens omorganisation.
1926 års beredning, som icke ansåg det lämpligt, att de båda civila ledamöterna
förenade mera självständiga uppgifter med en ganska betydande
rådgivande verksamhet, föreslog, att fördelningen av deras arbetsuppgifter
skulle så avpassas, att marinöverkommissarien övertoge, förutom handläggningen
av de ärenden, som då ankommo på civilavdelningen, jämväl ärenden
rörande uppbörden, anordnandet och redovisningen av till marinförvaltningens
befattning hörande medel, samt befriades från skyldigheten att deltaga
i avgörandet av ärenden, som, utan att direkt beröra civilavdelningen,
föredroges av annan ledamot. Denna skyldighet skulle överflyttas på amiralitetsrådet,
vilken skulle bliva helt skild från civilavdelningen. Marinöverkommissarien
skulle äga rätt att fatta beslut förutom i anmärkningsmål jämväl
i alla s. k. kassaärenden, däri inbegripna besvärsmål.
1928 års sakkunniga anslöto sig i stort sett till beredningens förslag i
fråga örn civilavdelningens organisation. De ansågo emellertid, att amiralitetsrådets
uppgifter borde utökas med den rättsliga tillsynen av marinens
fastigheter och att kontrollen över anslagsdispositionen borde avlyftas från
den civila ledamoten och vederbörande föredragande åläggas att svara för
anslagens ställning.
I propositioner till 1929 och 1930 års riksdagar angående omorganisation
av försvarets centrala ledning och förvaltning framlade Kungl. Maj:t förslag
till bland annat civilavdelningens organisation och utgick därvid med vissa
507
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
jämkningar från beredningens förslag. Avgörande för arbetsfördelningen
mellan marinöverkommissarien oell amiralitetsrådet borde vara ärendenas
natur av ekonomiska (kamerala) eller administrativa. Marinöverkommissarien
borde handlägga ärenden av kameral natur, däribland kassaärenden oell
ärenden angående uppbörden och redovisningen av till marinförvaltiiingen
hörande medel, vissa ärenden angående statsregleringen samt sammanfattandet
av marinförvaltningens budgetförslag, ävensom hava till uppgift att
i särskilda fall vara närvarande vid föredragningen i plenum av ärenden,
som avsåge medelsanvisning eller eljest vore av rent ekonomisk natur.
Amiralitetsrådet skulle bereda och föredraga till civilavdelningen hörande
ärenden av allenast administrativ natur och vara närvarande vid föredragning
av frågor av dylik natur, som ankomme på de tekniska avdelningarna.
Kameralbyråns uppgifter borde alltså övertagas av marinöverkommissarien
och amiralitetsrådet bliva chef för en administrativ byrå, vilken — på grund
av svårigheten att instruktionsmässigt uppdraga en skarp gräns mellan ekonomiska
och administrativa ärenden — borde tillhöra civilavdelningen, vars
chef amiralitetsrådet i egenskap av byråchef alltså skulle vara underställd.
Denna anordning skulle dock icke betinga, att marinöverkommissarien måste
närvara vid amiralitetsrådets föredragning i plenum.
Försvarslcommissionen har uttalat, att den lämpligaste grunden för ärendenas
uppdelning syntes vara deras art av ekonomiska (kamerala) eller administrativa.
Sedan numera kameralbyrån utbrutits ur civilavdelningen,
borde sistnämnda avdelning ombildas till en byrå, förslagsvis benämnd
kanslibyrån. I samband därmed borde befattningen som marinöverkommissarie
indragas och ersättas med en byråchef. Angående ärendenas fördelning
mellan kameralbyrån och kanslibyrån har försvarskommissionen anfört:
På chefen för kameralbyrån bör ankomma att föredraga ärenden, som
angå
uppbörden, anordnandet och redovisningen av till marinförvaltningens
befattning hörande medel;
marinens kassa- och redovisningsväsende samt härför erforderliga allmänna
författningar eller allmänna föreskrifter;
avskrivningsmål; samt
sammanfattande av förslag till budget och till stater för sjöförsvaret.
Beslut i kassaärenden böra fattas av chefen för kameralbyrån efter föredragning
av kamreraren. Den medverkan av nämnda byråchef i ärenden,
som innefatta medelsanvisningar, ankommande på vederbörande avdelningar,
och som avser kontroll av att dispositionen av medel sker inom ramen av
anvisade medel samt att anslagna medel användas till därmed avsedda ändamål,
bör i största möjliga utsträckning ske under formen av samråd före
ärendets avgörande och justeringen från chefens för kameralbyrån sida begränsas
till anslagsfrågan. Möjlighet s}rnes böra lämnas öppen att under
inseende av byråchefen uppdraga denna funktion åt kamreraren, därest den
skulle bliva alltför betungande för den förstnämnde. Att, såsom tidigare
ifrågasatts, i flertalet fall göra vederbörande avdelningschef ensam ansvarig
för att medelstillgång finnes å vederbörligt anslag och detsammas rätta användning,
torde icke vara lämpligt, bland annat på grund av att många anslag
disponeras av flera avdelningar inom marinförvaltningen och en central
kontroll därför är erforderlig.
508
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
Chefen för kanslibyrån bör föredraga ärenden, som angå
hos marinförvaltningen anförda besvär över underordnade myndigheters
beslut i andra ärenden än kassaärenden, ävensom remisser å besvär över
sådana marinförvaltningens beslut, vari chefen för ämbetsverket deltagit;
förklaring, ändring eller upphävande av gällande eller förslag till nya allmänna
författningar;
allmänna föreskrifter, som marinförvaltningen har att utfärda för verkställighet
av gällande författningar eller av Kungl. Majit eller av chefen för
marinen särskilt givna befallningar, föreskrifter angående marinens kassaoch
redovisningsväsende undantagna; samt
övriga frågor av allmän juridisk och administrativ natur.
Yid handläggningen av ärende, som tillhör avdelning och vari civil-administrativ
förfarenhet anses erforderlig, bör chefen för kanslibyrån medverka
antingen medelst samråd före ärendets avgörande eller genom deltagande i
dess plenibehandling.
Ärenden, som angå tillsättning av och avsked från annan civil tjänstebefattning
vid marin förvaltningen än kemistbefattningen, ledighet från och
förordnande å dylik befattning samt fördelning till tjänstgöring av marinförvaltningens
civila personal, synas böra föredragas av chefen för kameralbyrån
i vad de angå för denna byrå avsedd personal och av chefen för
kanslibyrån i fråga örn övrig personal. Frågor om ansvar för tjänstefel
samt om fastställande av löneklass för marinförvaltningens civila personal
böra föredragas av sistnämnda byråchef. Båda byråcheferna böra deltaga
uti handläggningen av nu nämnda personalärenden i plenum.
Anmärkningsmål samt besvär över underlydande myndigheters beslut i
kassaärende böra beredas å kameralbyråns revisionskontor. När anmärkningsmål
eller dylikt besvärsmål är färdigt för beslut, bör det föredragas av
revisionskommissarien inför cheferna för kameralbyrån och kanslibyrån, vilka
tre personer böra genom omröstning avgöra ärendet på marinförvaltningens
vägnar. Besvarande av remisser å besvär över sålunda avgjorda ärenden
bör ske i samma ordning som tillämpats vid beslutets fattande.
De åligganden, som tillkomma advokatfiskalen vid marinförvaltningen,
torde kunna uppdragas åt den sekreterare, som förutsättes tjänstgöra å
kanslibyrån. Till denna byrå synes även registratorskontoret böra hänföras.
Marinförvaltningen har i sitt yttrande ingående uppehållit sig vid frågan
örn civilavdelningens och kameralbyråns organisation. De förändringar, som
därutinnan av kommissionen föreslagits, har marinförvaltningen förklarat
sig i vissa avseenden icke kunna biträda. Marinförvaltningen ansåge nämligen,
att kommissionens uttalade uppfattning, att ämbetsverket borde i stort
sett bibehållas vid den beprövade organisation det nu ägde, borde gälla
jämväl den civila delen av verket. Marinförvaltningen bär härutinnan anfört
bland annat följande:
Att nedskära det civila inflytandet inom marinförvaltningen skulle säkerligen
vara ett missgrepp. Förslaget att indraga ämbetet såsom marinöverkommissarie
och ersätta detsamma med ett byråchefsämbete synes marinförvaltningen
därför icke välbetänkt. Den främste civile ledamoten behöver
den ställning inom ämbetsverket, som den nuvarande organisationen tilldelar
honom. Och den jämförelsevis obetydliga ändring, 1934 års instruktion
för marinförvaltningen innebär i förhållande till tidigare instruktioner,
utgör icke något bärande skäl för kommissionens förslag i detta avseende.
Härtill kommer att, såsom nedan närmare utvecklas, chefen för civilavdel
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 509
ningen ensam bör tillkomma beslutanderätt i besvärsmål i kassaärenden liksom
i anmärkningsmål.
Kommissionens förslag att från chefen för civilavdelningen till chefen för
kameralbyrån överflytta ärenden, som angå avskrivningsmål, måtte bero på
något missförstånd. »Avskrivningsmål» betecknar nämligen frågor, innefattande
bedömandet, huruvida vissa kronans fordringsrätter äro i det skick,
att de rättsligen kunna och böra avskrivas från vidare bevakning. Då dessa
fordringar enligt räkenskapssystemet i regel icke ingå i bokslutet, följer med
sådan fordrans avskrivning oftast icke någon avskrivning i räkenskapen.
Avskrivningsmål tillhöra följaktligen helt ärenden av juridisk-administrativ
art. Till denna grupp hör också sammanfattande av budgetförslaget. Marinförvaltningen
hemställer följaktligen att kommissionens förslag i denna
del icke måtte föranleda någon åtgärd.
Marinförvaltningen delar däremot försvarskommissionens uppfattning, att
chefen för marinförvaltningen bör befrias från all befattning med besvär
över underlydandes beslut i kassaärenden liksom med remisser å besvär över
sålunda avgjorda ärenden. Dock finner marinförvaltningen ej någon anledning
att borteliminera den säkerhet för ett riktigt avgörande, som den sjömilitäre
chefens för nautiska avdelningen deltagande i sådant avgörande nu innebär.
Icke heller finner marinförvaltningen välbetänkt — av skäl, som nedan angivas
beträffande föredragning och avgörande av anmärkningsmålen — att
indraga förste revisorn och chefen för kameralbyrån, den förre såsom föredragande
och medbeslutande och den senare som medbeslutande i dessa
mål av rent juridisk-administrativ art. Beslutanderätten i ärende av nu
ifrågavarande art bör överlämnas till marinöverkommissarien och föredragningen
uppdragas åt den i kommissionens förslag upptagne sekreteraren i
lönegraden B 2H. Beservationsrätt bör tillkomma såväl föredraganden som
chefen för nautiska avdelningen.
Aven anmärkningsmålen böra avgöras i nu gällande ordning. Att på sätt
kommissionen föreslagit öka revisionens inflytande på avgörandet i dessa
mål synes betänkligt ur rättssäkerhetens synpunkt. Revisionen är nämligen
att häri anses som åklagare, och föredraganden såväl som chefen för kameralbyrån
äro i sin egenskap av förmän för revisionen berättigade och skyldiga
att övervaka revisionen och lämna densamma direktiv för dessa arbeten.
Denna deras verksamhet måste på ett alldeles särskilt sätt intressera
dem för utgången av revisionens måhända direkt ur deras direktiv flam
sprungna talan i anmärkningsmål. Det är knappast tilltalande för rättsmedvetandet,
att de ens i den utsträckning, som nu är stadgat, kunna öva
inflytande på anmärkningsmålens avgörande. Men samma organisation gäller
nu i detta avseende icke blott för marinförvaltningen utan även för andra
verk med självständig revision såsom exempelvis arméförvaltningen. Något
egentligt jäv kan således icke anses föreligga. Men att såsom försvarskommissionen
föreslagit skapa majoritet vid avgörandet i anmärkningsmål för
aktörs förmän måste utan tvivel uppfattas såsom utmanande. Och skulle
på sätt kommissionen föreslagit detta revisionens inflytande utsträckas jämväl
till besvärsmål i kassaärenden, synes en väsentlig försämring i nu gällande
ordning komma att införas.
Personalärenden måste otvivelaktigt, liksom nu är förhållandet, beredas
och föredragas av en och samme ledamot. Att, såsom kommissionen föreslagit,
fördela dessa göromål på två ledamöter skulle säkerligen leda till
konsekvenser av synnerligen betänklig art, i synnerhet som personalen mäste
kunna i viss utsträckning placeras än på kansliet och än på kameralbyrån.
Departements
chefen.
510 Kungl. Majus proposition nr 225.
At vilken ledamot föredragningen anförtros är däremot likgiltigt. Men något
bärande skäl lärer icke kunna anföras för ändring av nu gällande instruktion
i denna del.
BiksräkensJcapsverJcet har uttalat, att det av försvarskommissionen föreslagna
förfarandet vid handläggande och avgörande av anmärkningsmål och
vissa besvärsmål syntes verket lämpligt och ändamålsenligt.
Den anordning i fråga örn uppdelning av ärendena mellan marinförvaltningens
civilavdelning och kameralbyrån, som genom nu gällande instruktion
införts från och med den 1 juli 1934, har efter vad jag inhämtat visat
sig fungera på ett tillfredsställande sätt. Yid sådant förhållande synes det
mig knappast lämpligt att så kort tid efter den nya organisationens ikraftträdande
vidtaga de genomgående ändringar i ärendenas fördelning, som av
försvarskommissionen föreslagits. Betänkligheterna mot en sådan åtgärd
skärpas genom de allvarliga erinringar mot vissa av de föreslagna förändringarna,
som av marinförvaltningen i dess yttrande framställts. -— Yad beträffar
besvär över underlydande myndigheters beslut i kassaärenden delar jag
marinförvaltningens uppfattning, att beslutanderätten i dylika ärenden, vilka
äro av rent juri disk-administrativ art, bör överlämnas till chefen för civilavdelningen.
Föredragningen bör ske av sekreteraren å nämnda avdelning
i närvaro av vederbörande militära avdelningschef, vilken i likhet med sekreteraren
bör äga reservationsrätt. — Yad därefter angår anmärkningsmålen
finner jag de erinringar, som av marinförvaltningen framställts mot försvarskommissionens
förslag, innefatta bärande skäl för att bibehålla den nuvarande
ordningen för dessa måls avgörande, vilken innebär, att anmärkningsmålen
föredragas av förste revisorn i närvaro av chefen för kameralbyrån inför civilavdelningens
chef, vilken avgör målen, därvid dock föredraganden och chefen för
kameralbyrån äga reservationsrätt. — Slutligen delar jag marinförvaltningens
uppfattning örn det betänkliga i att, på sätt försvarskommissionen föreslagit,
fördela personalärendena på två olika befattningshavare.
Jag finner mig sålunda i fråga om ärendenas uppdelning mellan den
nuvarande civilavdelningen och kameralbyrån icke kunna tillstyrka ett genomförande
av de av försvarskommissionen föreslagna förändringarna. I fråga
örn besvärsmål i kassaärenden anser jag dock, som nämnts, en viss omläggning
böra äga rum. Med hänsyn till de mycket maktpåliggande uppgifter,
som sålunda alltjämt komma att åvila chefen för civilavdelningen — utökade
med beslutanderätten i besvärsmål i kassaärenden — anser jag mig
icke heller kunna biträda förslaget örn att utbyta marinöverkommissariebefattningen
mot en byråchefsbefattning.
Redovisningsväsende oell revision.
Efter att hava erinrat örn att marinförvaltningens förutvarande chef ävensom
verkets civila ledamöter varit föremål för åtal för tjänstefel i anledning
av vissa bristfälligheter i marinens redovisningsväsenae — vilka åtal
emellertid av domstolarna ogillats — har marinförvaltningen i sitt yttrande
upptagit dels frågan örn chefens för marinförvaltningen ansvarighet för
511
Kungl. Majus proposition nr 225.
medelsredovisningens rätta kandhavande ock dels spörsmålet, kuruvida revisionsverksamlieten
alltjämt borde vara en marinförvaltningens angelägenket
eller icke.
I nämnda känseenden kar marinförvaltningen anfört följande:
Cliefen för marinförvaltningen måste vara sjömilitär ock kan i sådan
egenskap icke besitta den sakkunskap, som erfordras för att ansvara för bokföring
ock annan redovisning för penningmedel eller förrådsartiklar. Denne
eket’ kar ju keit andra ock för sjöförsvaret viktiga uppgifter i sådan utsträckning,
att kan, enligt vad allmänt är känt, är en av de allra mest
arbetstyngda verkscheferna — övervakandet av redovisnings- ock kontrollväsendet
förutan. Det synes därför vara en angelägenket av kogsta vikt,
att ckefen för marinförvaltningen befrias från alla skyldigheter ock allt ansvar
beträffande marinförvaltningens bokföring ock revision.
Närmast att övertaga dessa skyldigheter ock ansvar är chefen för kameralbyrån.
Yad beträffar bokföringen inom marinförvaltningen ock upprättandet
av huvudboken, torde någon svårighet icke behöva föreligga för att ckefen
för marinförvaltningen befrias från all befattning härmed. Ty denna verksamhet
är endast verkställighet av gällande föreskrifter, som det ankommer
på riksräkenskapsverket att besluta eller föreslå för Kungl. Majit. Ckefen
för kameralbyrån kan mycket väl övervaka, att bokföringen inom murinförvaltningen
sker efter dessa föreskrifter ock på föredragning av kamreraren
besluta om överlämnande av huvudboken med härtill körande räkenskaper
till riksräkenskapsverket.
Ckefen för marinförvaltningen kar redan i underdånig skrivelse den 11
december 1933 anhållit örn befrielse från övervakande av och ansvaret för
kontrollen vid marinen ock i sådant hänseende särskilt pekat på den enkla
organisationsförändringen, att den kamerala revisionen med förläggning till
av marinförvaltningen disponerade lokaler direkt underställes riksräkenskapsverket.
En sådan anordning torde kunna utan någon svårighet genomföras. Marinförvaltningen
föreslår därför, att ämbetsverkets nuvarande revisionspersonal
överflyttas till riksräkenskapsverkets stat. — ■— —
Aven örn revisionen överflyttas på sätt nu är föreslaget, kan avgörandet
av anmärkningsmål, i vad anmärkningarna rikta sig mot marinförvaltningen
underlydande, ske såsom hittills ock i den ordning ämbetsverket här ovan
framhållit. Men om så anses nödigt, kar marinförvaltningen icke något att
erinra emot att även detta bestyr överlämnas till riksräkenskapsverket, ehuruväl
ämbetsverket finner rättssäkerheten bäst främjas, örn anmärkningsmålen
få avgöras inom marinförvaltningen. Därest det icke anses lämpligt att
låta förste revisorn efter kans överflyttning till riksräkenskapsverkets stat
föredraga anmärkningsmålen, kan denna föredragning uppdragas åt marinförvaltningens
sekreterare i lönegraden B 26. I så fall kommer avgörandet
av anmärkningsmålen att ligga kos tre personer, som alla äro keit skilda
från revisionsverksamheten.
Vad först beträffar frågan örn bokföringen ock upprättandet av huvud- Departementsboken
anser jag i likhet med marinförvaltningen, att ansvaret härför bör ehefen.
kunna helt övertagas av ckefen för kameralbyrån. Att ckefen för marinförvaltningen
skall vara betungad med detta ansvar, synes knappast stå i
överensstämmelse med vad som rimligen kan begäras av den som på helt
andra kvalifikationsgrunder utses till chef för marinförvaltningen. Övervakandet
av att bokföringen sker eldigt föreskrivna grunder bör sålunda
512
Kungl. Majus proposition nr 22-~>.
helt överlämnas åt kameralbyråchefen liksom ock beslut örn överlämnande
av huvudboken med tillhörande räkenskaper till riksräkenskapsverket.
Yad därefter beträffar frågan örn revisionens överflyttande till riksräkenskapsverket
har chefen för marinförvaltningen, såsom av det anförda framgår,
redan förut i underdånig skrivelse den 11 december 1933 hemställt örn
verkställande av utredning därom.
Riksräkenskapsverket, som yttrade sig över berörda framställning, erinrade
därvid om att frågan rörande den inom marinförvaltningen befintliga
specialrevisionens överflyttande till riksräkenskapsverket varit föremål för
närmare övervägande av statens besparingskommitté i dess den 8 december
1923 framlagda utredning angående förenklad behandling av vissa besvärsocli
anmärkningsmål. Kommittén förordade för sin del, att specialrevisionerna
i allmänhet skulle bibehållas. Yid frågans föreläggande för riksdagen
framhöll vederbörande departementschef (prop. 1924: 121 sid. 52), att dittills
framlagda förslag örn inflyttning av vissa specialrevisioner i riksräkenskapsverket
icke kunnat på ett tillfredsställande sätt avlägsna vissa av en sådan
inflyttning befarade olägenheter för vederbörande verks förvaltningsarbete.
Sådana verk som armé- och marinförvaltningarna med deras mycket omfattande
och egenartade verksamhet måste nämligen, även örn deras kamerala
revisioner inflyttades i riksräkenskapsverket, till sitt förfogande hava något
organ för en löpande kontroll å medelsdispositionen. I enlighet med propositionen
vidtogs ingen ändring på ifrågavarande område. — Kör egen del
anförde riksräkenskapsverket, att frågan örn inordnande av marinförvaltningens
specialrevision under riksräkenskapsverket icke borde upptagas till
avgörande annat än i samband med det slutliga ordnandet av revisionen
inom försvarsväsendet i dess helhet. Lösningen av sistnämnda spörsmål
åter vore beroende av den omläggning av försvarsväsendets ledning, som
kunde framkomma av den pågående utredningen rörande försvarsväsendets
omorganisation. — På hemställan av riksräkenskapsverket fann Kungl. Majit
i beslut den 23 februari 1934 chefens för marinförvaltningen framställning
icke föranleda annan åtgärd än att Kungl. Majit förordnade, att handlingarna
i ärendet skulle överlämnas till försvarskommissionen för att av kommissionen
tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.
Såsom jag förut omnämnt har försvarskommissionen till behandling förehaft
frågan örn anordnande av en för hela försvarsväsendet gemensam myndighet
för liandhavande av kameralförvaltning, revision m. m. Kommissionen
har emellertid stannat vid den uppfattningen, att denna förvaltningsverksamhet
bör organiseras försvarsgrensvis och icke centraliseras till en för
försvarsväsendet gemensam myndighet. Som skäl härför har kommissionen
åberopat bland annat det samband som råder mellan den kamerala revisionen,
å ena sidan, samt den tekniska revisionen, å den andra, vilken senare
revision alltid måste ske försvarsgrensvis.
I det föregående har jag på anförda skäl anslutit mig till försvarskommissionens
uppfattning i denna del. Att utbryta marinförvaltningens specialrevision
från den nuvarande gemensamheten med marinförvaltningen skulle
513
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
enligt min mening kunna medföra icke önskvärda konsekvenser; det ligger
nämligen i sakens natur, att en revisionsverksamhet av så speciellt slag som
den ifrågavarande är till sin effektivitet beroende av att den därmed sysselsatta
personalen är väl insatt i alla de särförhållanden som utmärka marinens
räkenskapsväsen. Härtill kommer det av försvarskommissionen påpekade
sambandet med den tekniska revisionen. I överensstämmelse med
dessa synpunkter kommer jag även att i samband med behandlingen av
flygvapnets förvaltningsorganisation föreslå överflyttande till flygförvaltningen
av revisionsverksamheten för flygvapnet, vilken för närvarande utövas i riksräkenskapsverket.
Marinförvaltningens förslag örn utbrytande av revisionen från marinförvaltningens
verksamhetsområde kan jag således icke biträda utan anser, att
kameralbyrån i marinförvaltningen alltjämt skall omhänderhava marinens
specialrevision. Däremot anser jag, att frågan örn avlyftande från chefen
för marinförvaltningen av ansvaret för revisionens bedrivande och detsammas
överflyttande till att helt åvila chefen för kameralbyrån senare
bör göras till föremål för särskild omprövning.
Personalbehovet.
Den å marinförvaltningens stat uppförda civila personalen å ordinarie och
extra stat utgöres, förutom av den förut omnämnde kemisten, för närvarande av:
Civil av delningen.
1 marinöv erkommissarie...
1 sekreterare .....................
1 aktuarie och registrator
1 notarie ...........................
1 förste expeditionsvakt...
2 expeditionsvakter .........
4 kontorsbiträden ............
Lönegrad
.. A 1
.. B 24
.. B 21
.. B 21
.. B 7
.. B 5
.. B 4
Kameralbyrån.
1 amiralitetsråd .................................................................................. B 30
1 förste revisor...................................................................................... B 26
1 kamrerare............................................................................................. B 24
1 marinkassör .................................................................................. B 21
2 revisorer .......................................................................................... B 21
1 revisor och bokhållare .................................................................... B 21
2 revisorer å extra stat........................................................................ B 21
Försvarskommissionen har i fråga örn behovet av civil personal inom marinförvaltningen
anfört, att det av kommissionen framlagda förslaget till ombildning
av civilavdelningen till en kanslibyrå icke i och för sig krävde
någon utökning av personalen jämfört med nuvarande organisation. Emellertid
borde enligt kommissionens mening, såsom nyss nämnts, marinöverkommissariebefattningen
ersättas med en byråchefsbefattning i lönegraden
B 30. Då kamreraren förutsattes bliva föredragande inför chefen för kameral
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. Nr 225. m se 33
514
Kungl. Majis proposition nr 225.
byrån i kassaärenden och synnerligen stora krav även i övrigt måste ställas
på denne befattningshavare, borde i överensstämmelse med vad i tidigare
utredningar föreslagits hans löneställning höjas från lönegraden B 24 till
B 26. I samma lönegrad syntes även sekreteraren å kanslibyrån böra placeras,
bland annat på den grund, att han även skulle fullgöra åligganden
som advokatfiskal. De två för närvarande å extra stat uppförda revisorerna
i lönegraden B 21 borde vidare överföras till ordinarie stat, enär ett stadigvarande
behov av dessa tjänstemän tvivelsutan förelåge. Befattningen som
aktuarie och registrator borde utbytas mot en pensionerad officer med arvode.
Slutligen borde tillkomma ytterligare 2 expeditionsvakter i lönegraden B 5,
så att antalet återställdes till vad som tidigare funnits, eller fyra. Det av
kommissionen beräknade behovet av civil ordinarie personal för marinförvaltningen
framginge av följande tabell.
Civil personal 1 |
Antal |
Lönegrad |
Civil personal |
Antal |
Lönegrad |
i Byråchefer..................... |
2 |
B 30 |
Revisor och bokhållare ... |
i |
B 21 |
| Sekreterare............... |
1 |
B 26 |
Notarie ...................... |
i |
B 21 |
Revisionskommissarie..... |
1 |
B 26 |
Kontorsbiträdet! ............ |
4 |
B 4 |
Kamrerare .................... |
1 |
B 26 |
Förste expeditionsvakt ... |
1 |
B 7 |
Marinkassör ................. |
1 |
B 21 |
Expeditionsvakter.... |
4 |
B 5 |
Revisorer........................ |
4 |
B 21 |
Kemist........................... |
1 |
C 12 |
Utöver den civila personalen beräknades för kanslibyrån 1 pensionerad
officer såsom registrator samt för kameralbyrån 1 marinintendent.
Marinförvaltningen har i fråga om behovet av civil personal anfört bland
annat följande:
Vad personalbehovet för civilavdelningen och kameralbyrån beträffar biträder
marinförvaltningen kommissionens förslag, i vad det avser dels ändring
av kamrerarens uppgifter, dels uppflyttning såväl av denne tjänsteman som
av sekreteraren från 24:e till 26:e lönegraden, den senare dock utan att tillläggas
advokatfiskalens göromål. Dessa göromål äro nämligen betydligt mer
omfattande och viktiga än kommissionen synes hava antagit.---Här
till
kommer, att redan sekreterargöromålen komma att taga hela hans arbetskraft
i anspråk. Sekreterarens uppflyttning i lönegraden B 26 motiveras väl
av hans viktiga uppgifter, föredragningsskyldigheten i besvärsmål däri inberäknad,
även örn den nuvarande advokatfiskalstjänsten bibehålies.
Vad angår sekreterargöromålen inom ämbetsverket har försvarskommissionen
icke uttalat sig örn de krav marinförvaltningen upprepade gånger framställt
för att få dem på ett tillfredsställande sätt utförda.---Särskilt
i fråga örn sekreterarpersonalen har marinförvaltningen med styrka hävdat
det betänkliga i att beröva de tekniska avdelningarna allt sekreterarbiträde.
Så länge ännu sekreterare funnos tillgängliga å övergångsstat, kunde ju sekreterargöromålen
åtminstone i väsentlig omfattning utföras. Men sedan dessa
sekreterare å övergångsstat avlidit eller avgått med pension, har det blivit
nödvändigt att vidtaga särskilda anordningar för utförande av sekreterargöromålen
för de tekniska avdelningarna. Ty att exempelvis lämna en sådan avdelning
som ingenjöravdelningen med dess många ärenden av juridisk-administrativ
art utan sekreterarbiträde, har visat sig fullständigt omöjligt. Sedan
några år tillbaka har marinförvaltningen med gott resultat prövat sig fram
515
Kungl. Majus proposition nr 225.
till ett sekreteriat med civilavdelningens sekreterare som föreståndare. Detta
sekretariat ombesörjer sekreterargöromålen för civilavdelningen och de avdelningar,
som därav äro i behov. För att nöjaktigt kunna fylla denna uppgift
hava två amanuenser efter anmälan därom till Kungl. Majit anställts å
sekretariatet mot avlöning, som bestritts från de tekniska avdelningarnas särskilda
nybyggnads- och anskaffningsanslag. Efter det att en av dessa amanuenser
kunnat förordnas å den vakanta registratorstjänsten med bibehållen
huvudsaklig placering å sekretariatet, har allenast en amanuens (= två amanuenser
å halvtid) tills vidare avlönats från nämnda anslag. Det är dock
knappast sannolikt, att sekretariatet i längden skall kunna reda sig utan förstärkning
av arbetskrafterna. Å kameralbyrån har hittills varit till tjänstgöring
avdelad en ordinarie sekreterare men efter hans avgång med pension
har sekretariatet, som förstärkts med den avgångnes ersättare, att utföra jämväl
kameralbyråns sekreterargöromål.
Bibehållande av detta sekretariat, som under försökstiden lämnat ett gott
resultat, anser marinförvaltningen synnerligen fördelaktigt även ur den synpunkten,
att personalbehovet kan hållas på en jämförelsevis låg nivå. Men
mindre personal kan dock icke avses för sekretariatet än en sekreterare (B 26)
såsom föreståndare samt 2 notarier (B 21) och 2 å 3 amanuenser (lönegrad 18
eller 15 av löneplanen för extra-ordinarie tjänstemän).
Beställningen som registrator och aktuarie (B 21) är nu vakant. På sätt
kommissionen föreslagit kan själva befattningen indragas och hans göromål
utföras av en pensionerad officer. Då emellertid den tjänsteman, som förordnats
att uppehålla denna vakanta tjänst, nu huvudsakligen är sysselsatt
för sekretariatets räkning, kan den vakanta beställningen icke indragas utan
bör, på sätt marinförvaltningen här ovan föreslagit, bibehållas såsom notarietjänst
i lönegrad B 21 å ordinarie stat.
Försvarskommissionens förslag att åter uppföra på ordinarie stat 4 expeditionsvakter
torde kunna visa sig tillfyllest för att hjälpligt utföra göromålen
under förutsättning att ordonnanser kunna vara kommenderade till tjänstgöring
inom marinförvaltningen, på sätt försvarskommissionen föreslagit.
Marinförvaltningen vill emellertid erinra örn att Kungl. Majt på ämbetsverkets
framställning redan anvisat särskilda medel, 4 800 kronor årligen, för
anställande intill den 1 juli 1936 av två extra expeditionsvakter. Denna anvisning
kommer givetvis att bortfalla vid bifall till förslaget örn två nya expeditionsvakter
å extra stat. Den verkliga kostnadsökningen är följaktligen
ganska obetydlig.
Hedan för åtskilliga år sedan har marinförvaltningen framhållit disproportionen
mellan den ordinarie och icke-ordinarie civila personalen å marinförvaltningens
stat samt de ytterst små utsikter till befordran, som förefinnas
för den icke-ordinarie personalen i biträdes ställning. Biktigheten av vad
marinförvaltningen sålunda uttalat framgår vid en jämförelse med motsvarande
förhållanden inom andra ämbetsverk. Följden av denna disproportion
är, att en stor del av den icke-ordinarie biträdespersonalen hos marinförvaltningen
får länge vänta på en tryggad ställning medan den samtidigt får bevittna,
att kamrater i samma ställning inom jämförligt ämbetsverk nå ordinarie
beställning inom rimlig tid.
Yad den kvinnliga biträdespersonalen beträffar upptager marinförvaltningens
stat nu endast fyra beställningar i lönegraden B 4 och ingen beställning
i högre grad. Någon som helst befordringsmöjlighet å ordinarie stat
finnes sålunda icke. Med en ordinär proportion borde å marinförvaltningens
stat finnas uppförda minst 16 beställningar, lämpligen fördelade med 4 i B 11,
5 i B 7 och 7 i B 4.
516 Kungl. Majlis proposition nr 22o.
Då samma förhållanden rått inom ämbetsverket under bortåt 15 år, hava
givetvis under årens lopp upprepade framställningar under hand gjorts från
ifrågavarande personal örn förbättrade befordringsförhållanden. Det har ielea
varit någon lätt eller angenäm uppgift att för denna personal söka förklara
det lönlösa i att framlägga förslag örn ökad ordinarie stat, så länge ämbetsverkets
organisation var föremål för utredning först i samband med den nya
försvarsordning, som genomfördes vid 1925 års riksdag, och då ämbetsverkets
organisation härvid sköts åt sidan, av därefter tillsatta särskilda sakkunniga
och slutligen av försvarskommissionen.
Av vad ovan anförts framgår marinförvaltningens åsikt, att en stor del av
dess nuvarande icke-ordinarie kvinnliga personal med nödvändighet måste
överflyttas till ordinarie stat för att bereda denna personal en tryggad ställning
inom rimlig tid. Av hänsyn till möjlig minskning av marinförvaltningens
göromål vid eventuell nedskärning av anslagen till marinen har marinförvaltningen
dock ansett sig böra föreslå en något mindre ordinarie personal än nu
rådande förhållanden skulle föranleda till.
Vid överflyttning av extra personal till ordinarie stat inträder för statsverket
endast en obetydlig kostnadsökning. Hos marinförvaltningen finnas
nu anställda följande icke-ordinarie kvinnliga biträden i lönegraden 11 och 7,
nämligen: i 11. lönegraden föreståndarinnan för skrivbyrån, expedienten å
aktuariekontoret, kansliskrivaren å bokslutskontoret och ett biträde å revisionskontoret,
samt i 7. lönegraden kanslibiträde! å civilavdelningen. Av
dessa föreslår marinförvaltningen, att föreståndarinnan för skrivbyrån, expedienten
å aktuariekontoret och kansliskrivaren å bokslutskontoret samt kanslibiträde!
å civilavdelningen uppflyttas på ordinarie stat. Merkostnaden för
denna överflyttning belöper sig i verkligheten icke till större belopp än skillnaden
mellan två intill varandra liggande löneklasser för de tre förstnämnda
eller tillhopa omkring 600 kronor och för den sistnämnda, som är placerad
i lägsta lönegraden sedan den 1 november 1934, till c:a 150 resp. 300 kronor,
beroende på när överflyttningen äger rum.
Å bokslutskontoret sysselsättes ett kvinnligt biträde med bokföringsarbete
för huvudboken av den art, att befattningen bör hänföras till lönegraden B 7.
Den verkliga merkostnaden för en uppfattning av befattningen i nämnda lönegrad
å ordinarie stat beräknas till omkring 300 kronor.
Å revisionskontoret finnes nu en icke-ordinarie kvinnlig befattningshavare
i 11. lönegraden. De övriga icke-ordinarie kvinnliga biträdena äro alla placerade
i 4. lönegraden. Av dessa biträden äro förutom biträdet i lönegrad 11
två andra biträden sysselsatta med avlöningsgranskning. Denna arbetsuppgift
innefattar i stort sett självständig granskning av alla uträkningar å avlöning
för officerare samt civilmilitär och viss civil personal. Häri ingår sålunda
kontroll av lönegrader mot gällande stater och löneklasser mot registerkort,
vidare kontroll av uträknade löne- och arvodesbelopp, löneavdrag samt
dyrorts- och dyrtidstillägg m. m. ävensom förande av anmärkningsliggare och
kontroll av utställda anmärkningar. Detta arbete torde för samtliga de tre
därmed sysselsatta biträdena ur kvalifikationssynpunkt ligga på samma nivå.
Vidare borde det biträde, som förestår revisionskontorets expedition, med
självständiga uppgifter beträffande diarieföring och registrering, uppföras i
lönegraden B 7. Med hänsyn till möjligheten, att en eventuell nedskärning
av anslagen till marinen kan medföra minskning i revisionsmaterialet, anser
marinförvaltningen, att endast två av nu nämnda fyra biträden å revisions
-
517
Kungl. Majus proposition nr 225.
kontoret böra ifrågakomma att upptagas å ordinarie stat. Merkostnaden här
för
utgör c:a 750 kronor. # .
I lönegraden B 4 föreslår marinförvaltningen att på ordinarie stat upptagas
gare två beställningar. Merkostnaden härför belöper sig å omkring 300
kronor.
Verkliga kostnaden för erforderlig överflyttning på ordinarie stat av ovan
omförmälda 9 kvinnliga biträden belöper sig alltså till 2 000 å 2 300 kronor.
Härmed skulle antalet'' biträden å ordinarie stat, varå nu finnas uppförda 4 i
B 4, bliva 13 eller en befattningshavare mindre i var och en av lönegraderna
B 11, B 7 och B 4 än den här ovan lämnade redogörelsen skulle giva anledning
till att uppföra.
Marinförvaltningen har sålunda föreslagit, att av icke-ordinarie kvinnliga
befattningshavare skulle till ordinarie överflyttas 3 tjänstemän i lönegraden
B 11, 4 tjänstemän i lönegraden B 7 samt 2 tjänstemän i lönegraden B 4.
Antalet ordinarie tjänstemän i sistnämnda lönegrad skulle sålunda komma
att uppgå till 6.
Ben ordinarie civila personalen har i enlighet med det anförda av marin -
förvaltningen beräknats på följande sätt: Lönegrad 1 marinöverkommissarie ... Al 2 notarier ................... |
Lönegrad .. B 21 |
||
1 amiralitetsråd ............. |
.. B 30 |
4 revisorer ................... |
.. B 21 |
1 sekreterare ................ |
.. B 26 |
3 kansliskrivare ............. |
.. Bil |
1 kamrerare ................... |
.. B 26 |
1 förste expeditionsvakt . |
.. B 7 |
1 revisionskommissarie . |
.. B 26 |
4 kanslibiträden ............. |
.. B 7 |
1 marinkassör ................ |
.. B 21 |
4 expeditionsvakter ....... |
.. B 5 |
1 revisor och bokhållare . |
.. B 21 |
6 kontorsbiträden .......... |
.. B 4 |
I enlighet med vad jag tidigare anfört anser jag, att chefen för marinförvaltningens
civilavdelning fortfarande bör vara marinöverkommissarie i lönegraden
Al, liksom chefen för kameralbyrån alltjämt bör vara amiralitetsråd
i lönegraden B 30. Jag anser mig därjämte kunna biträda försvarskommissionens
av marinförvaltningen tillstyrkta förslag, att kamreraren uppflyttas
från lönegraden B 24 till B 26. Bäremot kan jag icke tillstyrka, att jämväl
sekreteraren å civilavdelningen placeras i lönegraden B 26, utan anser jag
nämnde befattningshavare, då advokatfiskalsgöromålen enligt min mening
icke böra åligga honom, alltjämt böra vara placerad i lönegraden B 24. Ben
nu i lönegraden B 26 upptagne förste revisorn bör, på sätt som föreslagits,
i staten uppföras som revisionskommissarie.
Yad beträffar befattningshavarna i lönegraden B 21 tillstyrker jag försvarskommissionens
förslag, att de två nu å extra stat upptagna revisorerna uppföras
på ordinarie stat i samma lönegrad. På de av marinförvaltningen anförda
skäl anser jag vidare, att den nuvarande befattningen som aktuarie och registrator
bör utbytas mot en notariebefattning i lönegraden B 21. Antalet befattningar
i ifrågavarande lönegrad blir således detsamma som för närvarande.
Förslaget örn upptagande av ytterligare två expeditionsvaktsbefattningar
i lönegraden B 5 kan jag icke i annan mån biträda än att en dylik befattning
torde böra tillkomma på ordinarie stat.
Departements•
chefen.
518
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Yad slutligen beträffar den kvinnliga kontorspersonalen, för vilken för
närvarande finnas i staten upptagna allenast 4 kontorsbiträdesbefattningar i
lönegraden B 4, har marinförvaltningen, såsom av det föregående framgår,
föreslagit en avsevärd utökning av antalet ordinarie befattningar genom överflyttande
av icke-ordinarie befattningshavare till ordinarie stat. Sammanlagt
har marinförvaltningen föreslagit upptagande av 9 nya ordinarie befattningar,
nämligen 3 i lönegraden Bil, 4 i lönegraden B 7 och 2 i lönegraden B 4.
Av den av marinförvaltningen förebragta utredningen framgår, att antalet
ordinarie befattningar för den kvinnliga kontorspersonalen är oproportionerligt
lågt vid jämförelse med andra ämbetsverk. Sålunda uppgår antalet å ämbetsverkets
stat upptagna ordinarie befattningar av ifrågavarande slag till allenast
4, medan antalet icke-ordinarie kvinnliga befattningshavare uppgår till 20.
Frågan örn åstadkommande av förbättrad ställning åt den ifrågavarande personalen
har också vid upprepade tillfällen varit på tal. Då nu frågan om
försvarsväsendets förvaltningsorganisation bör vinna sin lösning, anser jag
tidpunkten vara lämplig att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en rättvisare
fördelning mellan den ordinarie och den icke-ordinarie kontorspersonalen
inom marinförvaltningen. Yad beträffar antalet befattningshavare,
som genom överflyttning från icke-ordinarie personal bör beredas
ordinarie personals ställning, finner jag det av marinförvaltningen föreslagna
antalet, nio befattningshavare, icke vara alltför högt beräknat. Den med ett
dylikt överflyttande förenade kostnadsökningen är också jämförelsevis obetydlig.
Jag finner mig fördenskull kunna tillstyrka, att 9 befattningar av ifrågavarande
slag överflyttas från anslaget till icke-ordinarie personal och uppföras
å marinförvaltningens stat. I fråga om fördelningen på lönegrader anser
jag mig dock icke kunna helt följa marinförvaltningens förslag utan anser,
att av de nya befattningarna böra upptagas 3 i lönegraden B 11, 3 i lönegraden
B 7 och 3 i lönegraden B 4.
Av det sagda följer, att enligt min mening antalet civila befattningar å ordinarie
stat i marinförvaltningen bör (frånsett den för artilleriavdelningen avsedde
kemisten i lönegraden C 12) beräknas på följande sätt:
C |
ivila v de |
1 n i n g e n: |
|
1 marinöverkommissarie |
Lönegrad |
Lönegrad |
|
... A 1 |
1 förste expeditionsvakt . |
.. B 7 |
|
1 sekreterare .............. |
.... B 24 |
3 kanslibiträden ............. |
.. B 7 |
2 notarier.................... |
.... B 21 |
3 expeditionsvakter ....... |
.. B 5 |
3 kansliskrivare ........... |
.... Bil |
7 kontorsbiträden .......... |
.. B 4 |
Kameralbyrån: |
|||
1 amiralitetsråd ........... |
.... B 30 |
1 marinkassör................ |
.. B 21 |
1 revisionskommissarie |
... B 26 |
4 revisorer ................... |
.. B 21 |
1 kamrerare.................. |
... B 26 |
1 revisor och bokhållare . |
.. B 21 |
För tjänstgöring i civilavdelningen beräknar jag dessutom 1 pensionerad
officer som registrator samt för kameralbyrån 1 marinintendent av stammen.
519
Kungl. Majus proposition nr 22 a.
Icke-ordinarie personal m. m.
Den i årets statsverksproposition i staten för marinförvaltningen upptagna
anslagsposten till avlöning åt icke-ordinarie personal uppgår till 82 300
kronor, fördelade med 71 300 kronor till grundavlöningar m. m. och 11 000
kronor till avlöningsförhöjningar m. m.
Vidare finnes i staten upptagen en anslagspost å 7 300 kronor till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Från denna post utgå
arvoden dels med 4 000 kronor åt marinförvaltningens advokatfiskal, dels med
1170 kronor till chefen för fortifikationsavdelningen och dels med 2130
kronor till en å tekniska revisionen tjänstgörande pensionerad underofficer.
Marinförvaltningen har, i anslutning till förslaget örn överflyttande av vissa
icke-ordinarie kvinnliga befattningshavare på ordinarie stat, i fråga örn anslaget
till icke-ordinarie personal anfört, att detsamma genom den föreslagna
överflyttningen skulle kunna minskas med sammanlagt c:a 26 000 kronor.
Emellertid har marinförvaltningen framhållit, att överflyttningen av personal
till ordinarie stat icke inverkade på antalet arbetskrafter inom ämbetsverket.
I sin skrivelse den 31 augusti 1933, vari marinförvaltningen begärde uppförande
på extra stat av två revisorer, hade marinförvaltningen uttalat, att
ämbetsverket förutsatte, att såsom dittills särskilda medel utöver det begärda
anslaget å extra stat anvisades för fyllande av det oundgängliga behovet av
arbetskrafter å revisionskontoret. Dittills hade nämligen årligen anvisats från
anslaget till extra utgifter 5 000 kronor, som under år 1933 höjts till 7 500
kronor. Emellertid hade anslaget till extra utgifter visat sig så knappt för
sitt ändamål, att fortsatt anvisning därifrån till avlöning åt revisionspersonalen
icke ansetts kunna ifrågakomma. Behovet kvarstode emellertid fortfarande,
men marinförvaltningen hade nödgats avvakta försvarskommissionens
betänkande, innan vidare åtgärd i detta avseende kunde företagas. Då kommissionen
icke tagit hänsyn till ämbetsverkets uttalande i berörda skrivelse,
måste marinförvaltningen ånyo framhålla detta oundgängliga behov av ökning
å anslagsposten till icke-ordinarie personal. Därvid kunde marinförvaltningen
icke räkna med lägre belopp än det senast från anslaget till extra utgifter
anvisade, eller 7 500 kronor, fördelat med 7 000 kronor å grundavlöningar och
500 kronor å avlöningsförhöjningar. Denna sistnämnda ökning beräknade
marinförvaltningen skola helt falla på revisionskontoret.
Yad beträffar arvodet till advokatfiskalen har marinförvaltningen, i anledning
av försvarskommissionens uttalande, att sekreteraren borde övertaga
advokatfiskalens göromål, förklarat sig icke kunna biträda förslaget, att
arvodesposten till advokatfiskalen kunde utgå. I detta hänseende har marinförvaltningen
vidare anfört:
Marinförvaltningens advokatfiskal innehar nu motsvarande befattning
jämväl vid Stockholms station. Denna befattning kan under inga omständigheter
förenas med sekreterarebefattningen i marinförvaltningen. Redan med
förhållandena, sådana de nu gestalta sig, har stationsbefälhavare!! vid Stockholms
örlogsstation uttalat sitt missnöje och krävt, att befattningarna såsom
advokatfiskal vid marinförvaltningen och örlogsstationen måtte åtskiljas, och
att erforderliga medel ställas till stationsbefälhavare^ förfogande för särskilt
Departements
chefen.
520 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
juridiskt biträde åt honom. Häremot har marinförvaltningen icke något att
erinra och har därför i detta förslag för ändamålet upptagit ett arvode å 1 000
kronor under avlöningsanslaget. Arvodet åt advokatfiskalen är emellertid så
ringa — 4 000 kronor årligen —• att någon minskning därav icke kan sättas
ifråga såsom följd därav, att han befrias från uppdraget att vara advokatfiskal
jämväl vid Stockholms örlogsstation.
I fråga örn arvodet å 1 170 kronor till chefen för fortifikationsavdelningen
har marinförvaltningen, då nämnda avdelning alltjämt borde bibehållas, ansett
detsamma alltjämt böra beräknas i staten.
Marinförvaltningen har ytterligare påyrkat, att i staten för ämbetsverket
skulle beräknas ett arvode till en bränsle- och bergstekniker. Ifrågavarande
teknikers huvudsakliga uppgifter hänförde sig till ordnandet av flottans
bränsleförsörjning vid spärrad eller försvårad tillförsel utifrån och omfattade
sålunda dels anordningar till tillräckliga och mot luftangrepp väl skyddade
upplag, motsvarande bränslebehovet, intill dess detta behov kunde fyllas
genom inhemsk tillverkning, dels ock utredning och planläggning av alla erforderliga
åtgärder för att på kortast möjliga tid i avsedd omfattning utöka den
inhemska olj etill verkning, som efter inköp av Kinnekulleverken nu bedrives
i mycket begränsad utsträckning vid flottans skifferoljeverk. Dessa arbetsuppgifter
vore så omfattande och maktpåliggande, att för åtskilliga år framåt
därför behövdes en synnerligen väl kvalificerad bränsle- och bergstekniskt utbildad
ingenjör med särskilda insikter i och stor erfarenhet örn bränsleförädling
enligt tidsenliga metoder. Det årliga arvodet kunde därför icke sättas
lägre än till 10 020 kronor, motsvarande lönen för specialingenjör av 1. graden
vid flottan (23:e löneklassen å G-ort). — Beträffande de ytterligare skäl, som
motiverade beräknande i staten av denna arvodespost, hänvisade marinförvaltningen
till underdånig skrivelse i ämnet den 23 oktober 1935.
Vad beträffar anslagsposten till icke-ordinarie personal vid marinförvaltningen,
i årets statsverksproposition upptagen till 82 300 kronor, därav 71 300
kronor till grundavlöningar m. m. och 11 000 kronor till avlöningsförhöjningar
m. m., kommer densamma genom överflyttningen av 9 befattningar
för extra ordinarie kvinnlig personal till ordinarie stat att kunna minskas
med sammanlagt 26 500 kronor, vadan nämnda post, därest inga ytterligare
förändringar vidtagas, borde upptagas med 55 800 kronor, därav 49 372 kronor
till grundavlöningar m. m. samt 6 428 kronor till avlöningsförhöjningar m. m.
I likhet med marinförvaltningen anser jag emellertid nödvändigt, att, för
beredande av någon förstärkning av den för närvarande ytterst knappa personalen
å revisionskontoret, anslagsposten höjes med c:a 7 500 kronor och i
staten upptages med 63 300 kronor, fördelade med 56 400 kronor till grundavlöningar
m. m. och 6 900 kronor till avlöningsförhöjningar m. m.
Det för närvarande i staten beräknade arvodet å 4 000 kronor till advokatfiskalen
anser jag, på de av marinförvaltningen anförda skäl, böra bibehållas;
emellertid bör med sysslan alltjämt följa skyldigheten att jämväl vara advokatfiskal
vid Stockholms örlogsstation. Då enligt vad jag föreslagit i marinförvaltningen
fortfarande bör ingå en fortifikationsavdelning, följer därav, att det
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
521
nuvarande arvodet till avdelningschefen, 1170 kronor, alltjämt bör beräknas
i staten. Slutligen finner jag det av marinförvaltningen anmälda behovet av
ett särskilt arvode åt en vid ämbetsverket anställd bränsle- och bergstekniker
vara av den vikt, att tillgodoseende av detsamma icke synes kunna utan allvarliga
olägenheter undanskjutas. Då det ekonomiska vederlaget till en dylik
befattningshavare icke lämpligen kan i annan ordning utgå, anser jag detsamma
böra i staten upptagas i form av arvode. Mot det föreslagna beloppet,
10 020 kronor, har jag intet att erinra. Till tio såsom detaljchefer i marinförvaltningen
tjänstgörande kompaniofficerare anser jag — i enlighet med av
ämbetsverket framställt förslag — böra beräknas årliga arvoden om 600 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, bör sålunda i staten upptagas med (4 000 + 1 170 + 10 020 +
6 000 =) 21 190 kronor.
III. Undervisningsanstalter ni. m.
Sjökrigsskolan.
Sjökrigsskolan har till ändamål att å olika linjer meddela dels sjökadetter
den utbildning, som erfordras för vinnande av anställning såsom fänrik vid
flottan, dels marinintendentskadetter den utbildning, som erfordras för
vinnande av anställning såsom marinunderintendent vid marinintendenturkåren,
dels ock kustartillerikadetter en del av den utbildning, som erfordras
för vinnande av anställning som fänrik vid kustartilleriet.
Till sjökrigsskolan är även förlagd utbildningen av reservkadetter vid
flottan och av reservintendentskadetter, under det att mariningenjörskadetternas
utbildning delvis försiggår gemensamt med sjökadetternas
och marinintendentskadetternas rekrytkurs och praktiska kurser. lie ser vkadetternas
vid kustartilleriet utbildning är helt förlagd till kustartilleriregementena
och vapnets speciella skolor.
Sjökrigsskolans kadetter utgöra tillsammans en kår, marinens kadettkår.
Den för organisationens vidmakthållande erforderliga årliga nyantagningen
av kadetter beräknas till högst 20 sjökadetter, 4 marinintendentskadetter,
8 kustartillerikadetter, 17 reservkadetter vid flottan och 4 reservintendentskadetter
ävensom högst 4 mariningenjörskadetter.
Skolans verksamhet är uppdelad å skola i land, förlagd till Stockholm,
rekrytkurs, förlagd till Karlskrona, samt praktiska kurser i land och
ombord.
lieservkadetterna vid flottan äro under vintern inkasernerade. Marinens
övriga kadetter få under den tid, de genomgå skolan i land, själva sörja för
sin inackordering.
Utbildningen till fänrik vid flottan och till marinunderintendent, vilken utbildning
i sin helhet är förlagd till sjökrigsskolan, omfattar en tid av omkring
522
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
31/3 år. Utbildningen av kustartillerikadetterna, vilken försiggår icke blott
i sjökrigsskolan utan även vid kustartilleriets truppförband, kräver likaledes
en tid av omkring 3l/3 år.
För att vinna kompetens för anställning såsom marinunderingenjör erfordras
icke blott genomgången utbildning såsom mariningenjörskadett vid
sjökrigsskolans kurser under omkring 14 månader utan därefter även genomgång
av tekniska högskolan och praktisk utbildning såsom mariningenjörsaspirant.
Den sammanlagda utbildningstiden utgör för reservkadett 10—12 månader
och för reservintendentskadett omkring lx/2 år.
Sjökrigsskolans befälspersonal utgöres enligt nuvarande organisation
av:
1 chef, regementsofficer från flottan,
1 adjutant, tillika bibliotekarie,
1 intendent, tillika kadettintendent, samt dessutom 7—9 kaderofficerare
och kadettintendenter och
1 läkare.
Av förenämnda personal åtnjuta kadettofficerarna, kadettintendenterna och
läkaren vissa arvoden från skolans stat.
Skolans lärarpersonal utgöres dels av lärare i militära ämnen, dels av
civila lärare, vilka åtnjuta vissa efter deras undervisningsskyldighet beräknade
arvoden.
Vid sjökrigsskolan finnas vidare 1 expeditionsvakt och 1 portvakt, den
förre i lönegraden B 5 och den senare med ett arvode från skolans stat av
870 kronor jämte fri bostad.
Beservkadetterna vid flottan åtnjuta lön motsvarande flaggkorprals på
stat med 72 månaders tjänstetid. De sjö- och kustartillerikadetter, vilka
som underbefäl (underofficerare) sökt anställning som kadetter och blivit
antagna, kunna, därest de ha försörjningsplikt, erhålla medgivande att behålla
dem tidigare tillkommande avlöningsförmåner. Övriga marinens kadetter
erhålla under tjänstgöring samma förmåner, som tillkomma till beväringen
hörande värnpliktig, nämligen penningbidrag, beklädnadsersättning och naturaportion
eller portionsersättning, vartill kommer inkvarteringsbidrag för kadett,
som ej är inkasernerad eller sjökommenderad, av 20 kronor för månad.
I fråga örn sjökrigsskolans organisation har försvarskommissionen icke förutsatt
andra omedelbara förändringar av mera väsentlig betydelse än som
kunde betingas av dess förslag till viss omläggning av of ficersrekry terin gen.
Kommissionen hade vid beräknandet av personalstaten för skolan tagit
hänsyn till bland annat kravet på undervisning i hälso- och förbandslära för
marinintendentskadetterna och det framtida behovet av en särskild kadettingenjör
för mariningenjörskadetterna under viss tid av deras utbildning.
Vad personalbehovet under fredstid anginge, hade kommissionen beaktat det
förhållandet, att adjutanten, vilken tillika vore bibliotekarie, framdeles icke
syntes kunna samtidigt bestrida lärarbefattning, enär tillkomsten under de
Kungl. Majus proposition nr 22o. 523
senaste tio åren av ett flertal nja kategorier kadetter vid sjökrigsskolan orsakat
en väsentlig ökning av det administrativa arbetet inom skolan.
Kommissionen har förutsatt, att skolans verksamhet icke skulle avbrytas
vid mobilisering. Enligt dess mening läge det tvärtom vikt uppå, att möjligheterna
säkerställdes för ett forcerat bedrivande av utbildningen vid sjökrigsskolan
efter mobilisering.
För tjänsten vid sjökrigsskolan efter genomförande av den nya marin ordningen
— där marinintendenterna skulle vara militär och icke civilmilitär
personal — har kommissionen avsett följande personal, nämligen
1 regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant,
8 kompaniofficerare, varav 1 från kustartilleriet samt 1 i intendenturbefattning,
kadettofficerare, under 12 månader,
2 kompaniofficerare, kadettofficerare, under 5 månader, samt
övriga lärare.
Härtill skulle komma från mariningenjörkåren 1 kadettingenjör och
från marinläkarkåren 1 marinläkare. Vidare erfordrades 1 expeditionsvakt
och 1 portvakt.
I den angivna personalen vore icke inräknad den militära och civila personal,
som förutsattes bliva erforderlig i samband med införande av den av
kommissionen för vissa officersaspiranter föreslagna utbildningen i en förberedande
sjökrigsskola.
Beträffande storleken av arvoden till kadettofficerare, lärare m. fl. hade
kommissionen icke funnit anledning att föreslå annan ändring än som motiverades
av önskemålet örn såvitt möjligt likartade bestämmelser för krigsskolan
och sjökrigsskolan, i vilket syfte det årliga arvodet till kadettofficer
— vid sjökrigsskolan för närvarande utgående med 540 kronor — syntes
böra bestämmas till 600 kronor i överensstämmelse med vad staten för krigsskolan
upptoge.
Försvarskommissionen har vidare ingått på frågan örn kadetternas
ekonomiska förmåner och i samband därmed på spörsmålet örn inkvartering
av marinens kadettkår. Detta vore enligt kommissionens mening i
viss mån beroende av flottstationsfrågans lösning. I den år 1930 framlagda
utredningen örn Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden hade förutsatts,
att sjökrigsskolan skulle kvarbliva å Skeppsholmen. Att där anordna en
internatskola, motsvarande krigsskolan, kunde enligt kommissionens mening
medföra beaktansvärda fördelar ur såväl disciplinära som ekonomiska och
rekryteringssynpunkter. Den merkostnad för utbildningen, som under läsåren
i land åsamkades sjö-, marinintendents- och kustartillerikadetter i jämförelse
med krigsskolans kadetter på grund av att marinens kadetter icke
kunde inkaserneras, har av kommissionen enligt närmare angivna grunder
beräknats till omkring 1400 kronor för varje kadett. Motsvarande merkostnad
bleve för en reserviutendentskadett under det läsår, han genomginge
sjökrigsskolan i land, omkring 700 kronor. Då dessa utgifter givetvis
524
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
måste vara ägnade att för ynglingar, vilka hade sina hem i landsorten,
uppresa betänkligheter mot att söka anställning som kadett vid marinen,
syntes det försvarskommissionen önskvärt, att frågan örn inkasernering
av marinens kadettkår upptoges till förnyad prövning. Detta ansåges dock
icke lämpligen kunna ske, förrän statsmakterna fattat definitivt beslut i
frågan örn Stockholms örlogsstations förflyttning. Enär emellertid marinens
kadetter liksom arméns blivit i fråga om ekonomiska förmåner i princip
likställda med värnpliktiga, borde de vara berättigade till inkvartering
eller kompensation härför i form av tillfredsställande iukvarteringsersättning,
vilken till sin storlek borde bättre än hittills anpassas efter det verkliga
behovet. Kommissionen ansåge sålunda, att — så länge inkvartering in
natura icke bereddes — inkvarteringsersättning för de marinens kadetter, som
varken vore inkasernerade eller hade sina hem i Stockholm eller dess
omedelbara närhet, borde utgå med 100 kronor för varje påbörjad månad av
läsåret vid skolan i land.
I sammanhang med frågan örn officerskårens rekrytering har kommissionen
föreslagit, att kadetterna skulle under den första delen av kadettutbildningen,
intill dess första klassen vid sjökrigsskolan påbörjades, likställas
med värnpliktiga. De skulle således under denna tid icke få vidkännas
några extra utgifter för anskaffande av beklädnad m. m.
Chefen för kustartilleriet har föreslagit, att reservkadetternas vid kustartilleriet
teoretiska utbildning under omkring 2 månader skulle förläggas
till sjökrigsskolan.
Chefen för sjökrigsskolan har funnit, att vissa förändringar i den av försvarskommissionen
föreslagna organisationen vore erforderliga för att skolan
skulle kunna fylla sina uppgifter. Sålunda måste även i framtiden liksom
nu särskild intendent finnas vid sjökrigsskolan. Denne intendent borde
samtidigt vara kadettofficer. Därjämte erfordrades ytterligare minst en
kompaniofficer i intendenturbefattning som kadettofficer under 12 månader,
avsedd för tjänstgöring dels vid första intendentskursen (ombord), dels vid
rekrytkursen och de praktiska intendentskurserna i land. — Till mariningenjör,
som under rekrytkurs för mariningenjörskadetter tjänstgjorde som
kadettingenjör, borde vidare utgå arvode. — Den kadettofficer, som tjänstgjorde
såsom lärare i liandvapensexercis, borde på grund av det omfattande
förberedelsearbete, som numera krävdes för handledningen i handvapensexercis
m. m., erhålla ett arvode örn 75 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet
i veckan. — Det vore även önskvärt, att det belopp örn 200 kronor,
som Kungl. Majit för läsåret 1935/1936 ställt till chefens för sjökrigsskolan
förfogande för anordnande av viss undervisning i militärpedagogik
för kadetterna, upptoges på skolans stat. — På ^rund av det ökade administrativa
arbetet vid skolan m. m. vore det oundgängligen nödvändigt att
vid densamma inrätta en befattning såsom expeditionsunderofficer. För
ändamålet borde av flera skäl avses en pensionerad underofficer, till vilken
visst arvode borde utgå. — Chefen för skolan har vidare, tinder hänvisning
bland annat till angelägenheten av att portvakten, vilken i alltmera ökad
525
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
utsträckning erfordrades i skolan, icke nödgades söka förvärvsarbete utanför
densamma, föreslagit viss förbättring i dennes löne- och anställningsförhållanden.
I avvaktan på lösandet av frågan örn kadetternas inkasernering har chefen
för sjökrigsskolan anslutit sig till försvarskommissionens förslag örn ökade
inkvarteringsbidrag. De av kommissionen förordade bestämmelserna rörande
kadetts likställande med värnpliktig hava också tillstyrkts av skolchefen,
dock med den erinran, att bestämmelserna icke borde äga giltighet längre
än till och med första sjökursen. I och med att de yngsta kadetterna under
andra sjökursen sammanfördes med äldre kadetter, borde även de förstnämnda
bära kadettuniform.
Marinförvultningen har icke ansett sig kunna förorda upptagandet av ett
arvode till expeditionsunderofficer vid skolan men har tillstyrkt en höjning
av arvodet åt skolans portvakt till förslagsvis 1 200 kronor.
Yad först angår omfattningen av sjökrigsskolans verksamhet anser även Departementsjag
lämpligt, att utbildningen av kustartilleriets reservkadetter under viss chefen.
tid förlägges till skolan. Till denna fråga återkommer jag emellertid i det
följande.
I fråga örn personalbehovet under fredstid finner jag, i anslutning till
vad skolchefen därom yttrat, att behovet av intendent vid skolan bör tillgodoses
på samma sätt som för närvarande. Den för sådant ändamål erforderlige
intendenten bör även tjänstgöra såsom kadettofficer. Behov torde
vidare föreligga av ytterligare 7 kompaniofficerare, varav 1 från kustartilleriet
samt 1 i intendenturbefattning, såsom kadettofficerare under 12 månader.
Vidare bör för den del av utbildningen av kustartilleriets reservkadetter,
som föreslås förlagd till sjökrigsskolan, avses 1 kompaniofficer från kustartilleriet
under 2 månader samt för mariningenjörskadetternas utbildning, förutom
den av försvarskommissionen beräknade kadettingenjören, ytterligare 1 kadettingenjör
under 4 månader. Av kadettingenjörerna avses den ene för rekrytkursen
och den andre för samtidigt med annan kurs bedriven utbildning
ombord. I övrigt finner jag ej skäl att frångå försvarskommissionens förslag
i förevarande hänseende.
Vad angår de lärararvoden, som böra upptagas å stat för sjökrigsskolan,
anser jag dessa böra utgå i stort sett enligt nu gällande grunder. I förhållande
till vad försvarskommissionen därutinnan föreslagit förordar jag
allenast den ändringen, att — i anslutning till skolchefens därom gjorda
hemställan — för lärare i liandvapensexercis upptages ett arvode å 75 kronor
för varje timmes undervisningsskyldighet i veckan. Till lärare i hälsooch
förbandslära vid andra intendentskurs har jag i likhet med försvarskommissionen
beräknat ett arvode örn 90 kronor. \ klare bör till envar av
lärarna i varukännedom och i handelslära för praktisk undervisning under
intendentskurs utgå ytterligare arvode om 100 kronor. Till lärare för kustartilleriets
reservkadetter bör därjämte beräknas ett belopp om högst 1 000
kronor. Beträffande storleken av arvodet till kadettofficer resp. kadettingenjör
526
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ansluter jag mig till försvarskommissionens förslag, att detta arvode bör sättas
till 600 kronor om året. Slutligen synes arvodet till portvakten vid skolan
böra — i överensstämmelse med marinförvaltningens förslag — höjas till
1 200 kronor. I övrigt ifrågasätter jag icke några förändringar beträffande
storleken av arvoden eller avlöningar.
I enlighet med vad chefen för sjökrigsskolan yrkat, har det synts mig
lämpligt att i staten för skolan upptaga för militärpedagogiska föreläsningar
samma belopp som under innevarande läsår för sådant ändamål ställts till
skolchefens förfogande eller 200 kronor.
Jag föreslår i annat sammanhang, att spörsmålet örn utbildning av manskapet
tillhörande underbefäl till officerare skall göras till föremål för särskild
utredning. I samband därmed torde frågan örn sjökrigsskolans omvandling
till internatskola böra närmare undersökas. I avbidan å sistnämnda frågas
lösning bör inkvarteringsersättning utgå till marinens kadetter under de
förutsättningar och med de belopp, som av försvarskommissionen angivits.
Den härför erforderliga summan synes lämpligen, liksom nu är fallet, böra
upptagas under anslaget till avlöning till personal vid kårer och stater
m. fi.
På sätt försvarskommissionen och chefen för sjökrigsskolan föreslagit,
synes det mig vidare lämpligt, att kadetterna under tiden till och med avslutandet
av första sjökursen likställas med värnpliktiga.
I anslutning till vad nyss anförts torde för sjökrigsskolan böra beräknas
följande personal, nämligen:
1 regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant,
1 intendent, tillika kadettofficer, samt ytterligare 7 kompaniofficerare,
varav 1 från kustartilleriet och 1 i intendenturbefattning, kadettofficerare,
under 12 månader,
2 kompaniofficerare, kadettofficerare, under 5 månader,
1 kompaniofficer från kustartilleriet, kadettofficer, under 2 månader, samt
övriga lärare.
Härtill komma
från mariningenjörkåren
2 kadettingenjörer under 4 månader och
från marinläkarkåren
1 marinläkare.
Slutligen böra vid sjökrigsskolan finnas anställda
1 expeditionsvakt i lönegraden B 5 och
1 portvakt med arvode å sjökrigsskolans stat.
Sjökrigshögskolan.
Sjökrigshögskolan, som är förlagd till Stockholm, har till ändamål att meddela
marinens officerare de vidgade kunskaper, som erfordras för att sjöförsvarets
syfte rätt skall kunna fyllas.
527
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Undervisningen meddelas uti en allmän kurs, obligatorisk för alla subalternofficerare,
samt högre kurser för officerare, som genomgått allmän
kurs och därvid kvalificerat sig för högre kurs. De högre kurserna äro
dels stabskurs, dels tekniska kurser, nämligen nautisk, förbindelse-, artilleri-,
torped- och minkurs. I allmänna kursen och vissa högre kurser meddelas
undervisning på två linjer: en för elever från flottan, sjöofficerslinjen, och
en för elever från kustartilleriet, kustartilleriofficerslinjen. Officer vid flygvapnet
kan beordras genomgå kurs vid sjökrigshögskolan och dessutom kunna
vissa av flottans specialingenjörer beordras att till viss omfattning genomgå
vederbörlig teknisk kurs. Sjökrigshögskolans verksamhet torde komma att
upphöra vid mobilisering.
Allmän kurs börjar på hösten varje år. Av de högre kurserna börjar
stabskursen på hösten varje jämnt årtal samt tekniska kurserna på hösten
varje udda årtal. Artillerikursen är tvåårig, stabskursen ett- eller tvåårig,
övriga kurser ettåriga.
Enligt nuvarande organisation utgöres sjökrigshögskolans personal av
chef — regementsofficer från flottan,
adjutant och bibliotekarie — kapten från flottan,
lärare till erforderligt antal,
repetitörer, i den mån sådana bliva tillsatta samt
expeditionsvakt.
Av förenämnda personal är endast expeditionsvakten upptagen med fast
lön å högskolans stat. För lärare och repetitörer äro i staten beräknade
vissa efter deras undervisningsskyldighet avpassade arvoden. Den nuvarande
staten för sjökrigshögskolan upptager dessutom ett mindre belopp för extra
föreläsningar och övningar.
För sjökrigshögskolan tillämpas omväxlande två olika stater, varav den
ena avses att gälla för budgetår, begynnande å jämnt år, och den andra för
budgetår, som tager sin början under udda år. Den förra staten slutar för
närvarande på ett belopp av 28 400 kronor och den senare på ett belopp
av 35 300 kronor, i vilka summor icke ingår lön till expeditionsvakten. Inräknas
denna lön, ökas vartdera beloppet med 3 096 kronor.
FörsvarsJcommissionen har framhållit, att det nuvarande systemet med även
de viktigaste lärartjänsterna såsom bisysslor icke vore tillfredsställande.
Lärarbefattningarna i strategi, taktik och kustfästningslära borde bestridas
av uteslutande härför avsedda officerare.
Kommissionen har beräknat följande personal för sjökrigshögskolan, nämligen
1
regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant,
1 lärare i strategi,
1 lärare i taktik,
1 lärare i kustfästningslära (från kustartilleriet) samt
andra lärare och repetitörer, samtidigt tjänstgörande å andra platser,
ävensom
1 expeditionsvakt.
Departements
chefen.
528 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Eleverna hava förutsatts disponibla för annan tjänstgöring under sommarhalvåret.
Enligt vad chefen för sjökrig shög skolan anfört, vore ett genomförande av
kommissionens förslag att för vissa av lärarbefattningarna avse officerare
utan annan ordinarie tjänstgöring utan tvivel ägnat att främja de syften,
som man avsett att tillgodose med sjökrigshögskolans grundande. Starka
skäl förelåge emellertid att komplettera förslaget med ännu en lärarbefattning,
nämligen i »marinorganisationslära och stabstjänst», vilket ämne nu
borde erhålla lämplig inreglering bland de i sjökrigshögskolans reglemente
upptagna. För de tre lärarbefattningarna för officerare från flottan, vilkas
innehavare icke skulle hava annan ordinarie tjänstgöring, borde avses kommendörkaptener.
Såväl ämnenas vikt som det förhållandet, att till lärare i
ämnet kustfästningslära av kommissionen beräknats en major, syntes berättiga
till detta krav.
Chefen för marinstaben har ansett det vara ett steg i rätt riktning, att vissa
av lärarna vid sjökrigshögskolan icke samtidigt avsåges för annan tjänstgöring.
De borde dock kunna tagas i anspråk jämväl för lärarverksamhet vid den
för försvarsväsendet gemensamma högre officersutbildning, som ifrågasatts
och som även marinstabschefen funne i hög grad önskvärd. De officerare
från flottan, vilka avsåges för lärarbefattningarna i strategi och taktik, borde
vara kommendörkaptener, då de givetvis måste äga samma mognad och erfarenhet
som läraren i kustfästningslära. Deras eventuella lärarbefattningar
vid den gemensamma högre officersutbildningen vore ett ytterligare skäl
härför.
Liksom försvarskommissionen anser jag, att lärarbefattningarna i strategi,
taktik och kustfästningslära böra bestridas av officerare, som under arbetsåret
uteslutande avses härför. Önskemålet att lärarna i berörda ämnen skola
vara regementsofficerare finner jag vidare vara värt beaktande. Då vid sjökrigshögskolan
lönen ej, såsom vid krigshögskolan är fallet, åtföljer befattningen,
förutsätter jag emellertid ett mera rörligt system, varigenom den
lämpligaste officeren, evad han är kapten eller regementsofficer, skall kunna
utses till lärare. Vissa befattningar inom flottan kunna nämligen upprätthållas
antingen av kapten eller kommendörkapten och för 6 av dessa, bland
andra här ifrågavarande tjänster såsom lärare i strategi och taktik, räknar
jag med en tillgång på minst 3 kommendörkaptener. Härigenom torde möjligheter
föreligga att tillämpa nyssnämnda rörliga system på ett förhållandevis
tillfredsställande sätt. En liknande anordning avses i fråga örn befattningen
såsom lärare i kustfästningslära. Härtill återkommer jag i annat
sammanhang.
Förslaget örn inrättande av ännu en lärarbefattning av samma slag som
de tre nu nämnda vid högskolan finner jag mig icke kunna tillstyrka. Ej
heller i övrigt ifrågasätter jag någon ändring i högskolans organisation.
Mot den av försvarskommissionen gjorda beräkningen av personal för
högskolan har jag icke något att erinra.
529
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För sjökrigshögskolan bör alltså beräknas följande personal:
1 regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant,
1 lärare i strategi,
1 lärare i taktik,
1 lärare i kustfästningslära (från kustartilleriet) samt
andra lärare och repetitörer, samtidigt tjänstgörande å andra platser,
ävensom
1 expeditionsvakt i lönegraden B 5.
Marimindervisningskommissionen.
Marinundervisningskommissionen har bland annat till uppgift att verka
för åstadkommande av enhetlighet och planmässighet med avseende på den
utbildning, som meddelas i sjökrigsskolan och sjökrigshögskolan.
Denna kommission utgöres av cheferna för marinstaben (ordförande), kustflottan,
kustartilleriet, sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan samt i vissa fall
jämväl marinöverdirektören och marinöverintendenten.
Marinundervisningskommissionen tillkom på sin tid för att i en organisation
sammanföra med varandra sidoordnade myndigheter för gemensam
handläggning av vissa utbildningsärenden. Enligt nuvarande ordning äro
nämligen samtliga i kommissionen ingående chefer direkt underställda Konungen,
varför behov förefunnits av ett gemensamt organ för bedömande
av vissa utbildningsfrågor.
Försvarskommissionen har ansett, att marinundervisningskommissionen
borde upphöra i och med införandet av en chef för marinen. Denne avsåges
få sig underställda den nuvarande marinundervisningskommissionens
ledamöter, varför det stöde honom fritt att vid behov kalla dem till rådplägning
beträffande förekommande utbildningsfrågor. Med hänsyn till det
samband, som funnes mellan utbildningen i sjökrigsskolan och i sjökrigshögskolan,
borde emellertid enligt kommissionens mening chefen för sistnämnda
skola erhålla visst inflytande jämväl över utbildningen i sjökrigsskolan.
Även enligt marinmyndigheternas åsikt borde marinundervisningskommissionen
upphöra, men förslaget, att chefen för sjökrigshögskolan skulle
erhålla vissa inflytande över utbildningen i sjökrigsskolan, vore ej erforderligt
eller lämpligt. Chefen för marinen borde vara inspektör för båda läroanstalterna.
Med den av mig föreslagna ändrade marinordningen föreligga enligt min Departementsmening
icke några skäl att bibehålla marinundervisningskommissionen. I chefen.
betraktande av att det skall ankomma på chefen för marinen att utöva tillsyn
över officersutbildningen i dess helhet, torde det vidare icke finnas tillräcklig
anledning att åt chefen för sjökrigshögskolan inrymma några befogenheter
med avseende å utbildningen i sjökrigsskolan. I sistnämnda del
ifrågasätter jag alltså icke någon ändring av nu gällande förhållanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sami. Nr 225. si7 sg 34
530
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
IV. Marindistriktsorganisationeii.
Allmänna synpunkter.
Den år 1928 tillkomna marindistriktsorganisationen innebär i stort sett, att
marinens mera lokalt betonade organ och anstalter inom de olika kustområdena
(marindistrikten) sammanförts under enhetlig ledning i krigstid av särskilda
befälhavare ur marinen, benämnda marindistriktsbefälhavare. Sagda organ
och anstalter äro: lokalstyrkor, vissa marina flygstridskrafter, kustfästningar
samt därjämte örlogsstationer, örlogsvarv, radiostationer och förbindelseväsende
i övrigt, vissa anstalter för utprickning och fyrbelysning m. m.
De marindistriktsbefälhavarna vid försvarsberedskap eller mobilisering påvilande
uppgifterna äro omfattande. Till deras ansvarsområde höra bland
annat utrustning av lokalstyrkoma och ledande av dessas verksamhet, vidtagande
av åtgärder för olika sjöstridskrafters komplettering av ammunition,
bränsle och övriga förnödenheter samt för bispringande och reparation av
havererade eller skadade fartyg, dirigerande och skyddande av sjöfarten inom
marindistriktet, ombesörjande av de marina basområdenas bevakning och försvar
samt stödjande av utevarande sjöstyrkors operationer m. m.
Organisationen omfattar sex marindistrikt: Norrlandskustens, Ostkustens,
Gotlands, Sydkustens, Öresunds och Västkustens marindistrikt.
Som marindistriktsbefälhavare tjänstgöra vid mobilisering flaggmän, kommendörer
eller kommendörkaptener på stat eller i reserven, alltefter vederbörligt
distrikts omfattning och betydelse. I fredstid äro marindistriktsbefälhavarna
blott planläggande myndigheter, och endast de för Ostkustens
och Sydkustens marindistrikt vid krig avsedda marindistriktsbefälhavarna äro
i fred i aktiv tjänst. Planläggningsarbetet för övriga marindistrikt utföres av
andra myndigheter, vilkas verksamhet i fred är förlagd antingen till ifrågavarande
marindistrikt eller till ett angränsande.
Försvarskommissionen har funnit, att stora fordringar under krig komme
att ställas på marindistriktsorganisationen. För att densamma skulle kunna
rätt fylla sina uppgifter, vore det emellertid av vikt, att densammas verksamhet
begränsades till att på ett krigsmässigt sätt organisera de anstalter och
formationer, som hade direkt samband med sjökriget och trafiken till sjöss
med undvikande av att i onödan sträcka sig in på territoriella befälsförhållanden
till lands. Dessa allmänna riktlinjer borde följas även vid organiserandet
av marindistrikten i fred. Kommissionen har i anslutning härtill i huvudsak
förordat den nuvarande krigsorganisationen av marindistrikten samt ansett,
att marindistriktsbefälhavarna i fred endast borde vara planläggande
myndigheter.
Marinförvaltningen har för sin del ansett, att starka militära skäl talade
för en nära överensstämmelse mellan de marina kustorganens freds- och
krigsorganisationer, och har, i olikhet mot kommissionen, ansett, att marin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
531
distriktsbefälhavaren även i fred borde vara en befälsutövande myndighet.
Hans åliggande borde regleras genom en instruktion, varigenom han erhölle
befälet såväl över sitt distrikt i allmänhet som över samtliga marina anstalter
inom distriktet. Dessa marina anstalter borde sammanföras till ett enda begrepp,
till en krigshamn, omfattande distriktets örlogsstation, örlogsvarv och
kustfästning. Jämväl förvaltningen inom en så beskaffad krigshamn borde i
viss utsträckning sammanföras under marindistriktsbefälhavaren.
Även chefen för marinstaben har funnit erforderligt, att marindistriktsorganisationen
redan i fred utbyggdes och att marindistriktsbefälhavarna därvid
anförtroddes vissa uppgifter, till vilka borde höra, förutom sjörullföringen
m. m., bland annat även övervakande av främmande örlogsfartygs eller flygfarkosters
rörelser inom eller över svenskt territorium samt desammas inrapporterande,
marinens förbindelseväsende, visst luftförsvar, tillsyn över
förråd av utrustningsartiklar och beklädnad m. m., förstörande av påträffade
minor o. s. v. Den lämpligaste organisationen vore att redan i fredstid under
marindistriktsbefälhavaren ställa de stridskrafter och organ, vilka han vid
krig skulle utnyttja. Fredsorganisationen borde därför erhålla större fasthet
än vad som föreslagits. Chefen för marinstaben har likaledes förordat införande
av krigshamnsbegreppet och en sådan organisation av krigshamnarna,
att samtliga anstalter ur marinen därinom ställdes under vederbörande marindistriktsbefälhavare.
Nu nämnda marinmyndigheters uppfattning rörande vidgandet av marindistriktsbefälhavarnas
befogenheter i fredstid samt införande av krigshamnsorganisationen
har i allt väsentligt biträtts av stationshefälhavarna i Stockholm
och Karlskrona. Såväl den förstnämnde som chefen för marinstaben
hava hållit före, att sjöbevakningen vid de olika kustfästningarna borde organiseras
och utföras genom flottans och alltså marindistriktsbefälhavarnas
direkta försorg. Minsvepning, undervattensbåtsjakt och utläggande av andra
mineringar än bottenmineringar borde jämväl, enligt chefens för marinstaben
mening, ombesörjas av flottan, varigenom klarhet vunnes i uppgifternas fördelning
och parallellorganisationer beträffande flytande materiel kunde undvikas.
Chefen för kustartilleriet har ansett, att marindistriktsorganisationen ej
lämpligen borde erhålla några territoriella försvarsuppgifter utan i huvudsak
borde vara en organisation för sjöstridskrafternas etappväsende och trafikens
reglerande längs kusten m. m. Dessa uppgifter krävde ej, att marindistriktsbefälhavarna
i krig hade operativt befäl över kustfästningarna, men kommissionens
förslag härutinnan kunde dock accepteras. Någon ytterligare utbyggnad
av marindistriktsorganisationen i vad berörde kustfästningarna
borde ej ifrågasättas.
Framför allt ur synpunkten att söka ernå största möjliga överensstämmelse Departementsmellan
freds- och krigsorganisationerna synes det mig stå klart, att en viss utveckling
av den redan befintliga marindistriktsorganisationen lämpligen bör
åvägabringas. I samband därmed bör benämningen marindistriktsbefälhavare
532
Kungl, Maj:ts proposition nr 225.
utbytas mot den enligt mitt förmenande med marinorganisationen i övrigt
mera överensstämmande benämningen mar ^distriktschef. Dock
synes alltjämt benämningen befälhav ande amiral böra användas
beträffande sådana marindistriktschefer som äro flaggmän.
Krigsorganisationen synes böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad kommissionen föreslagit. Inom de olika marindistrikten
böra sålunda kustfästningarna underställas marindistriktscheferna i operativt
avseende, d. v. s. marindistriktschefen skall äga utfärda de order och direktiv
m. m., som erfordras för samordnandet av befintliga stridsmedel och för
försvarsområdets utnyttjande som basområde. Marindistriktschef, som ej är
kommendant, bör däremot icke i förvaltningsavseende utöva någon ledning
av fästningen.
Fredsorganisationen bör enligt min mening så ordnas, att vederbörande
marindistriktschef utövar beflÄ över och ledning av de olika organ
och anstalter inom marindistriktet, vilka tillhöra flottan, samt sådana rustade
sjöstyrkor som direkt underställts honom. Marindistriktschefen underställda
skulle sålunda bliva örlogsstation, örlogsvarv, förbindelseväsende, sjörullföring,
fartygsdepåer m. m., allt i enlighet med vad jag senare vid redogörelsen
för de olika marindistrikten kommer att beröra.
I fråga om krigsförberedelser bör marindistriktschefen liksom för närvarande
äga lämna vederbörande kommendant i fästning de föreskrifter och
direktiv m. m., som erfordras för planläggningsarbetet. Med hänsyn härtill
synes det även lämpligt, att marindistriktschefen äger yttra sig över de förslag
till viktigare ändringar i de uti fästningen ingående försvarsanstalternas
eller de densamma tilldelade stridskrafternas styrka, sammansättning o. s. v.
jämte därmed sammanhängande anslagsäskanden, som kommendant äger
ingiva.
Jag förutsätter även, att sedan chef för marinen tillsatts, frågan om förhållandet
mellan marindistriktschef och kommendant på föranstaltande av
chefen för marinen upptages till närmare reglering, såväl i vad angår anordnande
av gemensamma övningar som i övriga erforderliga hänseenden. Marindistriktschefs
och kommendants ställning i förhållande till varandra blir i
övrigt beroende av de skilda lokala förhållandena, varför jag i samband med
behandlingen av de olika marindistrikten kommer att redogöra för den närmare
gestaltningen därav.
Vid den följande redogörelsen för de olika marindistrikten komma frågor
rörande kustfästningarna att beröras endast i den mån sambandet med marindistriktsorganisationen
så synes kräva. Till sådana frågor i övrigt återkommer
jag i annat sammanhang.
Sydkustens marindistrikt.
De marina anstalterna inom Sydkustens marindistrikt äro i huvudsak förlagda
till Karlskrona.
Under Konungen utövas högsta militära myndigheten i Karlskrona av en
befäl havande amiral. Denne är kommendant i Karlskrona fäst
-
Kungl. May.ts proposition nr 225.
533
ning och, såvida ej annorlunda förordnas, tillika stationsbefälhavare
vid Karlskrona örlogsstation. Såsom befälhavande amiral är han därjämte
marindistriktsbefälhavare i Sydkustens marindistrikt.
I sin dubbla befattning som dels kommendant, dels stationsbefälhavare
har befälhavande amiralen till sitt förfogande två från varandra helt skilda
staber. Såsom marindistriktsbefälhavare har han en särskild stab, vilken
dock i stort sett utgöres av samma personal som stationsbefälhavarens stab
eller expedition, som den för närvarande kallas.
Stationsbefälhavarens expedition består av en militärexpedition
under ledning av en kommendörkapten och, för handläggning av förvaltningsärenden,
ett kansli under en marinintendent som sekreterare.
Under stationsbefälhavaren lyda följande militära myndigheter m. m.:
chefen för örlogsvarvet (dock ej i tekniskt-ekonomiskt avseende),
chefen för underofficers- och sjömanskårerna, tillika beväringsbefälhavare,
chefen för skeppsgossekåren,
de civilmilitära personalcheferna,
sjörullföringsbefälhavarna,
befälhavaren för radiostationen,
förste läkaren,
rättsväsendet samt
religionsvården.
Förvaltningsorganisationen i vad avser örlogsstation
e n är i stort sett ordnad på följande sätt.
Stationsbefälhavaren utövar under marinförvaltningen i tekniskt och ekonomiskt
avseende uppsikten över och ledningen av örlogsstationens förvaltning
med undantag av varvet. Hans uppsikt omfattar även kassaförvaltningen på
stationen.
Under stationsbefälhavaren lyder stationskontoret. Detta har till uppgift,
bland annat, att handlägga kassaärenden med därtill hörande bokföring och
medelsredovisning samt att utöva allmän förvaltningskontroll vid stationen
utom varvet. Kassaförvaltningen utgöres av chefen för stationskontoret, en
stationskassör och en kassakontrollant.
Manskapets ekonomiska angelägenheter handhavas huvudsakligen vid
flottans kompanier.
Närmast under stationsbefälhavaren ledes stationsintendenturen av stationsintendenten,
som handlägger ärenden rörande förplägnad, beklädnad och
sängservis. I egenskap av fästningsintendent leder stationsintendenten jämväl
en gren av fästningens förvaltning.
Förste läkaren biträder stationsbefälhavaren med tillsynen över att för
sjukvården tillgängliga medel användas på ändamålsenligt sätt. Han är därjämte
chef för flottans sjukhus och leder detsamma i ekonomiskt och administrativt
hänseende. I egenskap av fästningsläkare utövar han därjämte ledningen
över fästningens sjukvårdsväsende.
I egenskap av kommendant biträdes befälhavande amiralen av en
fästningsstab, inneslutande bland annat en kommendantsstab under en rege
-
534
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
mentsofficer ur kustartilleriet som chef. För de övriga organ och anstalter,
som äro underställda kommendanten, kommer jag att närmare redogöra i samband
med frågan örn kustartilleriets organisation.
Försvarskommissionen har framhållit, att behovet av skydd mot flyganfall
för såväl örlogsbasen som fästningen vidgat den förutvarande försvarsuppgiften.
Luftförsvarsverksamheten berörde ej blott fästningen utan jämväl
örlogsstationen och örlogsvarvet med personal och förråd jämte alla örlogsfartyg,
vilka ävenledes med sitt luftvärn deltoge däri. Härav framginge behovet
av intim samverkan mellan örlogsstationens och fästningens ledning vid
detta försvar. Jämväl på grund av lokala förhållanden och speciellt ur förvaltningssynpunkt
vore en enhetlig ledning önskvärd. Den nuvarande organisationen
i krig med en ansvarig befälhavare för hela verksamheten vore
därför enligt kommissionens mening riktig och nödvändig. Det syntes emellertid
lika nödvändigt, att denne befälhavare kunde utöva sitt befäl genom ett
enhetligt stabsorgan. De staber, genom vilka befälhavande amiralen för närvarande
utövade sin verksamhet, borde följaktligen sammanknytas till en
fastare organisation än den förefintliga. Befälhavande amiralen borde för att
rätt kunna utöva sitt ämbete vara befriad från handläggningen av ärenden,
som vore av sådan art, att de kunde och borde handläggas av underlydande
befälhavare eller förvaltningschefer. Vissa av de uppgifter, som nu åvilade
honom i egenskap av stationsbefälhavare, borde överflyttas på chefen för
underofficers- och sjömanskårerna. Denne borde i samband därmed bliva
chef för örlogsstationen.
Försvarskommissionen har vidare undersökt förutsättningarna för ett sammanförande
till större enhetlighet av förvaltningsorganisationens olika grenar
vid örlogsstationen och fästningen.
Som resultat av de olika övervägandena har kommissionen funnit sig böra
förorda, att kommendants- och stationsbefälhavarbefattningarna sammansloges
till en befattning, befälhavande amiralen, vilken, liksom för närvarande,
även borde vara marindistriktsbefälhavare. Befälhavande amiralen borde erhålla
en enda stab, organiserad på tre avdelningar, motsvarande den nuvarande
kommendantsstaben, de nuvarande stationsbefälhavar- och marindistriktsstaberna
samt kansliet i stationsbefälhavarens expedition. — Ett befälhavande
amiralen direkt underställt, för station och fästning gemensamt
förvaltningsorgan under en chefsintendent borde inrymma större delen av den
nuvarande fästningsintendenturen samt stationsintendenturen och stationskontoret.
I fråga örn kustartilleriregementet borde den gemensamma förvaltningen
omfatta endast förplägnadsväsendet. — En för station och fästning
gemensam och befälhavande amiralen direkt underställd sjukvårdsförvaltning
under förste läkaren borde även organiseras. De nuvarande befattningarna
som förste läkare och fästningsläkare, vilka bestredes av samma person, borde
sammanslås.
Befälhavande amiralen direkt underställda skulle enligt kommissionens
förslag dessutom bliva
chefen för örlogsstationen (stationschefen),
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 535
chefen för örlogsvarvet, dock icke i tekniskt-ekonomiskt avseende, samt
chefen för kustartilleriregementet.
Därjämte borde underställas befälhavande amiralen:
sjörullföringsbefälhavarna,
befälhavaren för radiostationen,
cheferna för örlogsstationens personal av mariningenjör-, marinintendenturoch
marinläkarkårerna,
rättsväsendet samt
religionsvården.
För att i möjligaste mån underlätta för befälhavande amiralen att kunna
ägna sig åt sina militära uppgifter har kommissionen förutsatt, att ärenden
beträffande förvaltning och sjukvård m. m. i lämplig utsträckning delegerades
för avgörande hos vederbörande underlydande chefer.
Marinförvaltningen, som förordat ett åtskiljande av marindistriktsbefälhavare
och kommendantsbefattningarna genom införande av en särskild »kommendant
i sjöbefästningarna», har i övrigt ej haft något väsentligt att erinra
mot kommissionens förslag rörande organisationen i militärt avseende av ledningen
i Karlskrona. Dock syntes en särskild stabschef hos befälhavande
amiralen vara erforderlig.
Däremot har marinförvaltningen förklarat sig endast delvis kunna tillstyrka
kommissionens förslag till förvaltningsorganisation. Ämbetsverket har
sålunda ansett, att befälhavande amiralen borde öva uppsikt över förvaltningen
vid underställda truppförband och anstalter samt handhava förvaltningsfrågor
av viktigare natur, men att ledningen av förvaltningen i övrigt
vid truppförbanden borde utövas av stationschefen, respektive chefen för kustartilleriregementet.
Marinförvaltningen hade icke under remisstiden hunnit
utarbeta förslag till uppdelning av förvaltningsärendena i anslutning till sistnämnda
princip men förutsatte, att sådana ändringar vidtoges i de förvaltningsföreskrifter,
som betingades av den nya militära organisationen. Vid avvägandet
härav borde hänsyn tagas till chefens för kustartilleriet befattning
med frågor, som rörde kustartilleripersonalens utbildning och övningar samt
kostnaderna härför. — Förplägnadstjänsten borde ej, såsom kommissionen
föreslagit, utövas av ett och samma organ för örlogsstation och kustartilleriregemente.
Ledningen av matinrättningarna borde handhavas av stationschefen
resp. chefen för kustartilleriregementet såsom närmast ansvariga för
dem underställda förband. — Sjukvårdsförvaltningen borde organiseras såsom
kommissionen föreslagit. Chefen för sjukvårdsförvaltningen borde med
biträde av en särskild sjuk vårdsintendent såsom ett befälhavande amiralens
organ beredas erforderligt inflytande även över behandlingen av till kustartilleriregementet
hörande förvaltningsärenden rörande sjukvård, särskilt i
vad de avsåge komplettering av sjukvårdsmateriel. — Vid utformandet av
organisationen förutsattes den principen komma till uttryck, att beslut av
ledande förvaltningsmyndigheter borde fattas på grundval av utredningar och
förslag av ansvariga fackmän inom vederbörande förvaltningsgrenar. En föredragningsordning
borde därför införas, vilken medförde ansvar även för den
536
Kvngl. Maj:ts proposition nr 225.
föredragande för beslutet, liksom fallet vore inom övriga försvarsgrenar och
flerstädes eljest inom statsförvaltningen.
Marinförvaltningen har vidare erinrat örn en av ämbetsverket tidigare
gjord hemställan, att det för närvarande till befälhavande amiralen i Karlskrona
utgående arvodet å 3 480 kronor måtte höjas för beredande åt honom
av full ersättning för sådana med befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena
förenade utgifter, som tillkommit för gagnande av statens intresse
och fyllande av statens representationsplikt. Marinförvaltningen har
med denna motivering föreslagit ifrågavarande arvode till 4 800 kronor.
Marinförvaltningen har slutligen framhållit, att i ett till kommissionens
betänkande fogat särskilt yttrande föreslagits ett arvode å 1 380 kronor till
stationsintendenten vid Karlskrona örlogsstation, i den av ämbetsverket föreslagna
organisationen avsedd såsom chef för intendenturförvaltningen. Såsom
skäl härför hade framhållits dels befattningshavarens stora arbetsbörda
och ansvar — stationsintendenten vore redan vid nuvarande organisation
ledare för flera industriella inrättningar av betydande omfattning och dyrbara
förråd — dels att han, vars lön utginge enligt lönegrad O 5, icke åtnjöte förmånen
av någon som helst uppflyttning till högre löneklass trots att pensionsåldern
vore så hög som 60 år. Det föreslagna arvodet motsvarade i det närmaste
skillnaden mellan slutlönen för byråchef och lönen enligt lönegraden
O 5. Även ämbetsverket ansåge ett arvode för ifrågavarande befattningshavare
berättigat och föresloge, att det skulle utgå med 1 200 kronor.
Chefen för marinstaben har ansett den riktiga organisationen av Sydkustens
marindistrikt vara, att redan i fred under marindistriktsbefälhavaren
ställdes de stridskrafter och organ, som han vid krig skulle utnyttja. Endast
på sådant sätt kunde likhet nås mellan freds- och krigsorganisationerna.
Befälhavande amiralen närmast underställda chefer borde följaktligen bliva
chefen för örlogsstationen, chefen för kustartilleriregementet och — i militärt
hänseende — varvschefen. Därtill skulle komma vissa förvaltningsorgan
jämte i krigsorganisationen sjöstyrke- m. fl. befälhavare. I övrigt har chefen
för marinstaben förordat en ännu längre driven enhetlighet än vad kommissionen
föreslagit beträffande verksamheten för förplägnad, beklädnad och
sängservis samt handhavandet av tillhörande förråd m. m., visst kassaväsende,
förvaltningskontroll o. s. v. Sålunda skulle en marindistriktsförvaltning införas,
som i väsentliga avseenden gjorde särskild stations- och regementsförvaltning
överflödig. — Särskild stabschef hos befälhavande amiralen vore
vidare erforderlig.
Befälhavande amiralen i Karlskrona, vilken liksom marinförvaltningen och
chefen för marinstaben förordat sammanförande av de olika anstalterna i
Karlskrona till begreppet Karlskrona krigshamn, har i övrigt i huvudsak
anslutit sig till kommissionens förslag beträffande den militära organisationen
i Karlskrona, dock med erinran att särskild stabschef vore nödvändig.
—- I samband med tillkomsten av en chef för örlogsstationen bleve det erforderligt
att klarlägga örlogsstationens och örlogsvarvets inbördes ställning.
Enär dessa borde vara sinsemellan jämställda, vore det ej lämpligt, att
Kungl. Majlis proposition nr 225.
537
stationschefen bleve chef för Karlskrona tilldelade sjöofficerare, utan borde
denna uppgift tillkomma befälhavande amiralen. — Vad förvaltningen anginge,
borde stationschefen och chefen för kustartilleriregementet hava ansvaret för
och ledningen av förplägnadsväsendet, var och en inom sitt verksamhetsområde.
Nuvarande organisation beträffande beklädnad, sängservis m. m.
borde tills vidare bibehållas, vilket jämväl betingades av lokalförhållandena.
—- örlogsvarvet borde erhålla egen kassaförvaltning.
Chefen för kustartilleriet har ansett, att den nuvarande militära ledningen
i Karlskrona i huvudsak borde förbliva i oförändrat skick, och kunde ej
biträda försvarskommissionens förslag till omorganisation. I fråga örn förvaltningsorganisationen
vore förslagen om en mera centraliserad förplägnadsoch
sjukvårdsförvaltning, i vad de berörde kustartilleriregementet, icke
lämpliga.
Organisationen av Sydkustens marindistrikt torde, i anslutning till de förut Dcpartementsangivna
allmänna principerna för samordnandet av de olika marina anstalterna chefen.
och förbanden inom marindistrikten, böra utformas enligt följande riktlinjer.
Den militära ledningen av de marina organen i Karlskrona bör sammanföras
i marindistriktschefens hand. Kommendantsbefattningen bör
uppgå i befattningen som marindistriktschef. Marindistriktschefen i detta
distrikt synes emellertid alltjämt böra bibehålla titeln »befälhavande
amiral».
Till sitt förfogande bör marindistriktschefen hava en stab, marindistriktsstaben,
omfattande, förutom expedition under en expeditionsofficer
(pensionerad officer), tre avdelningar, nämligen allmänna
avdelningen med en regementsofficer ur flottan som chef, fästning savdelningen
under en regementsofficer ur kustartilleriet och kansliet
under en regementsofficer ur marinintendenturkåren. Någon särskild stabschef
synes mig ej erforderlig, men jag förutsätter, att marindistriktschefen skall
kunna själv instruktionsledes införa en sådan arbetsordning, varigenom chefen
för allmänna avdelningen får sig vissa sammanfattande uppgifter anförtrodda.
Till marindistriktschefens åligganden bör höra att utöva visst chefskap
över de inom marindistriktet tjänstgörande sjöofficerarna.
Yad förvaltningsorganisationen beträffar synes denna i fråga örn intendenturförvaltningen
böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommissionens
förslag med de modifikationer, som betingas av vad befälhavande
amiralen i Karlskrona i ämnet anfört. Liksom marinförvaltningen och
stationsmyndigheterna anser jag nämligen övervägande skäl tala för att ledningen
av matinrättningarna jämväl i ekonomiskt avseende anförtros åt vederbörande
militära truppförbandschefer. För att säkerställa enhetlighet på sistnämnda
område och anpassning till verksamheten vid övriga förplägnadsanstalter
bör i stället det gemensamma intendenturorganets chef tilläggas uppgiften
att biträda marindistriktschefen vid uppsikten över förplägnaden vid
underställda truppförband m. m. Jämte den egentliga intendenturförvaltningen
bör finnas ett, på sätt försvarskommissionen förutsatt, med nämnda förvaltning
538
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
samordnat organ för handläggning av kamerala ärenden, motsvarande nuvarande
stationskontoret. Jag finner däremot icke anledning att nu ifrågasätta
inrättande av en särskild kassaförvaltning för örlogsvarvet. Det gemensamma
intendentur- och kameralorganet torde lämpligen böra benämnas »intendenturoch
kameralförvaltningen».
Sjukvårdsförvaltningen torde böra gestaltas på sätt försvarskommissionen
antytt och stationsmyndigheterna samt marinförvaltningen närmare utvecklat.
Frågor rörande kustartilleriregementets hälso- och sjukvård synas dock i
huvudsak böra förbehållas regementets egna myndigheters avgörande. En föredragande
av förvaltningsärenden (sjukvårdsintendent) bör ingå i ledningen.
Behovet av en sådan tjänsteman har redan med nuvarande organisation visat
sig föreligga men har med rådande personaltillgång kunnat tillgodoses endast
genom ianspråktagande av även för annat verksamhetsområde avsedd arbetskraft.
I fråga örn avvägningen av stationschefens och chefens för kustartilleriregementet
förvaltningsbefogenheter ansluter jag mig i princip till försvarskommissionens
förslag, med den jämkning, som föranledes av vad jag nyss anfört
beträffande ledningen av matinrättningarna.
Vad angår marindistriktschefens uppgifter med avseende på förvaltningen
synes en decentralisation i lämplig omfattning böra åvägabringas så att de
ifrågavarande åliggandena till gagn för hans omfattande militära uppgifter begränsas
till uppsikten över och ledningen av förvaltningen i stort samt samordnandet,
där så erfordras, av verksamheten på de olika förvaltningsområdena.
Vid genomförandet av en dylik organisationsändring anser jag i likhet med
marinförvaltningen det vara av vikt att, där så kan ske, för här ifrågavarande
förvaltningsmyndigheter införa den allmänt gällande föredragningsordning för
förvaltningsärenden, som även för den föredragande medför ansvar för beslutets
innehåll.
Förslaget örn ökning av det till befälhavande amiralen utgående arvodet
finner jag mig icke kunna biträda.
De av marinförvaltningen anförda skälen för ett särskilt arvode åt den marinintendent,
som avses bestrida befattningen såsom chef för den föreslagna intendentur-
och kameralförvaltningen i Sydkustens marindistrikt, finner jag
värda beaktande, med hänsyn jämväl till att ifrågavarande intendenturofficer
med sin befattning skulle förena visst chefskap över i Karlskrona tjänstgörande
personal ur marinintendenturkåren. Jag anser mig dock icke böra upptaga
arvodet till högre belopp än 1 020 kronor för år.
Under marindistriktschefen skulle i enlighet med vad förut sagts ställas
följande myndigheter och organ m. m.:
marindistriktets intendentur - och kameralförvaltning,
marindistriktets sjukvårdsförvaltning,
chefen för örlogsstationen,
chefen för örlogsvarvet, dock ej i tekniskt och ekonomiskt avseende,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
539
cheferna för till tjänstgöring i Karlskrona placerad personal av
mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna,
marindistriktets sjörullföringsbefälhavare,
marindistriktets förbindelseväsende (radiostation och kustrapportväsende
m. m.),
fartygsdepåerna i Karlskrona,
rättsväsendet samt
religionsvården.
Under marindistriktschefen böra även, på sätt jag i samband med behandlingen
av kustartilleriorganisationen närmare utvecklar, lyda vissa till Karlskrona
fästning hänförliga myndigheter och organ.
Till den för marindistriktsstaben samt övriga organ m. m. beräknade personalen
återkommer jag i andra sammanhang.
Ostkustens marindistrikt.
Krigsorganisationen inom Ostkustens marindistrikt är för närvarande så
ordnad, att kommendanten i Vaxholms fästning i vad på honom ankommer är
närmast ansvarig för det territoriella försvaret av såväl fästningens försvarsområde
som det utanför detta liggande Stockholms skärgårds försvarsområde.
Han är därvid i operativt och vissa andra avseenden underställd marindistriktsbefälhavaren
för Ostkustens marindistrikt. Marindistriktsbefälhavaren utövar
sålunda i nämnda avseenden befäl över kommendanten, vilken dock är ansvarig
för områdenas försvar i den mån marindistriktsbefälhavaren ej genom
utfärdade föreskrifter föranlett inskränkningar härutinnan.
I fred lyder kommendanten i Vaxholms fästning i militärt hänseende direkt
under Konungen och i förvaltningshänseende under marinförvaltningen. Endast
i avseende å krigsförberedelsearbetet är kommendanten i viss mån underställd
marindistriktsbefälhavaren.
Stationsbefälhavaren i Stockholm är marindistriktsbefälhavare inom Ostkustens
marindistrikt samt benämnes såsom flaggman och i sistnämnda befattning
»befälhavande amiral». Stationsbefälhavaren har i denna egenskap
en expedition och såsom marindistriktsbefälhavare en stab med i stort sett
samma personal som i expeditionen.
Den nuvarande organisationen av Stockholms örlogsstation överensstämmer
i allt väsentligt med vad förut anförts angående organisationen vid
Karlskrona örlogsstation, dock givetvis med de avvikelser, som betingas av
att stationsbefälhavaren i Karlskrona även är kommendant i Karlskrona fästning
Försvarslcommissionen
har i fråga örn organisationen av ledningen vid
Stockholms örlogsstation anslutit sig till den uppfattning, som uttalades i
försvarspropositionen till 1925 års riksdag, nämligen att organisationen inom
hela marinen såvitt möjligt borde förete en enhetlig bild, som till sina huvuddrag
icke förändrades vid övergången till krigsorganisationen. Enär stations
-
540
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
befälhavarens uppgifter på grund av det mera krävande marindistriktet syntes
kommissionen vara väl så omfattande och maktpåliggande som befälhavande
amiralens i Karlskrona, borde vid Stockholms örlogsstation, vars högsta militära
myndighet alltjämt borde vara flaggman, tillämpas en organisation överensstämmande
med den för Karlskrona örlogsstation föreslagna.
Kommissionen har sålunda förutsatt en organisation av den militära ledningen
vid Stockholms örlogsstation med
en befälhavande amiral såsom högsta utövande militära myndighet,
en stab för befälhavande amiralen samt
befälhavande amiralen direkt underställda: stationschefen och, i militärt
hänseende, varvschefen jämte andra myndigheter m. m. i överensstämmelse
med vad som föreslagits för Karlskrona.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att förvaltningen
inom Ostkustens marindistrikt i princip borde organiseras enligt
samma grunder som av dessa myndigheter föreslagits för Sydkustens marindistrikt,
dock med erinran att gemensamhet för Stockholms örlogsstation och
Vaxholms fästning vid utnyttjande av förråd, verkstäder o. s. v. på grund av
de lokala förhållandena icke kunde genomföras i samma utsträckning i de båda
marindistrikten.
Stationsbefälhavaren i Stochholm har i huvudsak anslutit sig till de nyssberörda
myndigheternas förslag. Stationsbefälhavaren har ej ansett lämpligt,
att en blivande stationschef bestrede befattningen som personalchef för
örlogsstationens sjöofficerare, utan borde detta tillkomma marindistriktsbefälhavaren.
På samma sätt som beträffande Sydkustens marindistrikt synes en viss
omläggning av de nuvarande organisationsformerna böra verkställas i Ostkustens
marindistrikt, avseende att i marindistriktschefens hand
sammanföra den militära ledningen för såväl Stockholms örlogsstation som
marindistriktet, Jag förutsätter emellertid, att Vaxholms fästning i fredstid
icke underställes marindistriktschefen annat än i fråga om viss krigsförberedelse,
och att även i krigstid marindistriktschefens befälsställning i huvudsak
endast avser det operativa området.
Marindistriktschefen bör även här benämnas »befälhavande amiral».
Marindistriktsstaben bör omfatta, förutom en expedition under
en expeditionsofficer (pensionerad officer), två avdelningar, nämligen allmänna
avdelningen med en regementsofficer ur flottan som chef och
kansliet under en officer ur marinintendenturkåren. Ej heller här synes
särskild stabschef erforderlig.
Marindistriktschefen bör utöva visst chefskap över de inom marindistriktet
tjänstgörande sjöofficerarna.
Under marindistriktschefen böra lyda följande myndigheter:
marindistriktets intendentur- och kassaförvaltning,
marindistriktets sjukvårdsförvaltning,
chefen för ö r logsstationen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 541
chefen för örlogsvarvet, dock ej i tekniskt-ekonomiskt avseende,
cheferna för till tjänstgöring i Stockholm placerad personal av
mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna,
marindistriktets sjörullföringsbefälhavare,
marindistriktets förbindelseväsende,
fartygsdepåerna i Stockholm,
rättsväsendet samt
religionsvården.
Till den för marindistriktsstaben m. m. beräknade personalen från flottan
återkommer jag i annat sammanhang.
För tillfällig tjänstgöring i marindistriktsstaben torde kunna avses en
officer ur kustartilleriet med ordinarie befattning inom marinledningen i
Stockholm.
Västkustens marindistrikt.
Krigsorganisationen inom Västkustens marindistrikt är för närvarande så
ordnad, att under marindistriktsbefälhavaren — en flaggman i flottans reserv
— lyda såväl Göteborgs örlogsdepå som Älvsborgs fästning, den senare dock
huvudsakligen i operativt hänseende. Organisationen är i övrigt nära överensstämmande
med den inom Ostkustens marindistrikt, även däri att två
skilda försvarsområden finnas.
Göteborgs örlogsdepå bemannas från Stockholms örlogsstation och står
i fredstid under befäl av en sjöofficer, chefen för örlogsdepån. Denne lyder
i militärt hänseende under stationsbefälhavaren i Stockholm samt i teknisktekonomiskt
hänseende under marinförvaltningen och i vissa avseenden under
varvschefen i Stockholm. Till örlogsdepån är förlagd en division undervattensbåtar.
Älvsborgs fästning förlädes jämlikt 1925 års riksdagsbeslut i materielreserv.
För densamma avses i fredstid ej annan personal än som kräves för
krigsförberedelsearbetet samt för tillsyn och vård av materiel och byggnader.
Befälet utövas av en kommendant, kapten ur kustartilleriet.
Den till tjänsteställningen främste av chefen för Göteborgs örlogsdepå och
kommendanten i Älvsborgs fästning är tillika platsbefälhavare å Nya Varvet.
Platsbefälhavaren tjänstgör såsom ställföreträdare i fred för marindistriktsbefälhavaren
å Västkusten.
I fred lyder kommendanten i Älvsborgs fästning i militärt hänseende under
Konungen och är endast i avseende å krigsförberedelsearbetet i viss mån
underställd ställföreträdande marindistriktsbefälhavaren.
Sedan befästningarna efter 1925 års försvarsbeslut förlagts i materielreserv
och personalstyrkan från kustartilleriet därstädes reducerats till endast ett
fåtal man, har örlogsdepån fått övertaga skötseln och driften av för gemensamt
bruk avsedda inrättningar.
För svar skommissionen har utgått från att örlogsdepån borde bibehållas i
542
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
minsta möjliga omfattning samt att Älvsborgs fästning alltjämt borde vara
förlagd i materielreserv. Till örlogsdepån förutsattes vissa fartyg vara förlagda.
Den nuvarande organisationen och förvaltningsordningen har i vissa avseenden
synts kommissionen mindre tillfredsställande. Kommissionen har
sålunda kommit till den uppfattningen, att samtliga förvaltningsärenden
rörande Nya Varvet borde handhavas enhetligt under en befälhavare, vilken
då lämpligen borde vara depåchefen. Vad beträffar vården och underhållet
av byggnaderna, borde samtliga byggnader såväl vid fästningen som å Nya
Varvet tillhöra fortifikationsofficerens vid Älvsborgs fästning kompetensområde.
Då de uppgifter, som ålåge marindistriktsbefälhavaren i Västkustens såväl
i operativt hänseende som även ur sjöfartssynpunkt viktiga marindistrikt,
vore synnerligen omfattande och befälhavarens verksamhet i övrigt komme
att till största delen vara av sjömilitär art, borde befälet över marindistriktet
i fred utövas av depåchefen. För expeditionstjänst borde han kunna anlita
den ene av de båda officerare, som tjänstgjorde vid undervattensbåtsdepån.
örlogsdepåns bemanning borde framdeles lämnas av Karlskrona örlogsstation.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att inom Västkustens
marindistrikt en regementsofficer — icke som i försvarskommissionens
förslag en kapten — från flottan borde vara marindistriktsbefälhavare,
och att i denna befattning skulle uppgå det nuvarande platsbefälhavarskapet
och chefskapet för örlogsdepån. Vid mobilisering borde som marindistriktsbefälhavare
tillträda en flaggman eller kommendör i reserven, varvid den
nämnde regementsofficeren skulle inträda i marindistriktsstaben. Vad beträffar
fredsförläggning av fartyg till Göteborgs örlogsdepå hava marinmyndigheterna,
såsom i annat sammanhang närmare omförmäles, föreslagit en viss
utökning i förhållande till det nuvarande.
Marinförvaltningen har vidare funnit, att den utveckling av förvaltningsorganisationen
i detta distrikt, som under senare tid ägt rum, med tyngdpunktens
förläggande till depån, i vad avsåge personalens underhåll och tillgodoseendet
av vissa gemensamma behov, läte sig väl anpassas till grunderna
för marindistriktsorganisationen i allmänhet. Kommendantens uppgifter hade
härigenom begränsats till i huvudsak tillsyn och vård av kustartilleriets
materiel och byggnader. — Enligt nämnda myndigheters mening borde
dock samtliga kronans byggnader inom Nya Varvets område hänföras till
örlogsdepån. — För omhänderhavande av förvaltningsarbetet vore en marinintendent
erforderlig. — Beträffande sjukvården å örlogsdepån har marinförvaltningen
föreslagit uppförande av arvode å 2 400 kronor till härför erforderlig
läkare. — Marinförvaltningen har därjämte under hänvisning till i
ärendet tidigare ingivna framställningar föreslagit uppförande i staten av ett
arvode å 1 000 kronor till chefen för Göteborgs örlogsdepå.
På sätt jag i annat sammanhang anför anser jag mig böra förorda, att
Göteborgs örlogsdepå något utvidgas beträffande såväl fartygsförläggning
som personal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
543
I 1925 års marinorganisation räknades med att befattningen som chef för
Göteborgs örlogsdepå skulle besättas med en kapten. Sedan marindistriktsorganisationen
införts, har emellertid befunnits, att omfattningen och beskaffenheten
av det planläggningsarbete m. m., som härigenom pålades den även
som platsbefälhavare tjänstgörande depåchefen vid sidan av hans övriga
verksamhet, var av den beskaffenhet, att befattningen lämpligen borde bestridas
av en regementsofficer.
Vid den nu föreslagna utvidgningen av verksamheten finner jag än större
skäl föreligga att för befattningen som marindistriktschef å Västkusten, tilllika
chef för Göteborgs örlogsdepå, avse en regementsofficer. I samband härmed
synes ett arvode på 1 020 kronor böra tillkomma marindistriktschefen
för bestridande av med befattningarna som marindistriktschef och depåchef
följande representationsskyldighet såväl som andra kostnader i samband med
främmande örlogsbesök m. m.
I avseende å ordnandet av förvaltningen och sjukvården inom Västkustens
marindistrikt finner jag marinförvaltningens nyss angivna förslag böra läggas
till grund. Därvid torde böra iakttagas, att kommendantens i Älvsborgs fästning
förvaltningsområde begränsas till att omfatta fästningens byggnader,
materiel och förråd samt att från fästningen helt undantagas Nya Varvet med
örlogsdepån, därvarande byggnader och tillhörande område samt övriga
flottans anstalter och förråd m. m. Kustartilleridetachementet bör förläggas
och förplägas genom depåchefens försorg. Kassaförvaltningen bör bliva
gemensam för örlogsdepån och fästningen. Vid en på detta sätt beskaffad
militär- och förvaltningsorganisation torde någon särskild platsbefälhavare
icke erfordras.
Till det för marindistriktschefen, marindistriktsstaben, örlogsdepån och
de depåförlagda fartygen beräknade personalbehovet återkommer jag i samband
med personalfördelningen i övrigt.
Bemanningen av Västkustens marindistrikt i vad avser flottans underofficerare
och manskap torde böra lämnas från Karlskrona örlogsstation. Till
samma örlogsstation synas framdeles som regel även böra höra till depån förlagda
fartyg.
Norrlandskustens inarindistrikt.
Krigsorganisationen är för närvarande så ordnad, att under marindistriktsbefälhavaren,
som förutsättes vara en officer i reserven, lyda förutom lokala
sjöstridskrafter m. m. såväl Gustafsviks örlogsdepå som Hemsö fästning, den
senare dock endast i operativt hänseende.
I fred lyder kommendanten i Hemsö fästning i militärt hänseende under
Konungen. I egenskap av ställföreträdande marindistriktsbefälhavare handlägger
han samtidigt marindistriktets ärenden. Han är tillika befälhavare för
Härnösands sjörullföringsområde.
Hemsö fästning, som utbyggts i mindre omfattnfng än vad ursprungligen
avsågs, förlädes jämlikt 1925 års försvarsbeslut i materielreserv. För den
-
544
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
samma avses i fredstid ej annan personal än som kräves för krigsförberedelsearbetet
samt för tillsyn och vård av materiel och byggnader.
Gustafsviks örlogsdepå är i fredstid obemannad. Anläggningarna — docka
och verkstadsbyggnad m. m. — äro utarrenderade. Depån förutsättes i krigstid
bemannad från Stockholms örlogsstation och ställd under en särskild
depåchef.
För sv arskommissionen har ej förutsatt annan ändring i nuvarande förhållanden
än att kommendanten i Hemsö fästning i fred borde vara underställd
chefen för marinen.
Marinmyndigheterna hava i huvudsak intet haft att erinra mot kommissionens
förslag. Dock borde kommendanten i Hemsö fästning i fredstid vara
marindistriktsbefälhavare och ej endast ställföreträdande sådan. I denna sin
egenskap borde han även handhava förvaltningen av fastigheterna vid Gustafsviks
örlogsdepå. För planläggningsarbete m. m. borde marindistriktsbefälhavaren
kunna tillfälligt disponera en kompaniofficer ur flottan.
Några andra ändringar i de nuvarande förhållandena synas ej erforderliga
än som betingas av de ändrade grunderna för marindistriktsorganisationens
genomförande i fredstid, av kommendantens ställande under chefen för
marinen samt av sjörullföringens anslutning till marindistriktet. Gustafsviks
örlogsdepå synes i förvaltningsavseende böra underställas marindistriktschefen,
vilken med hänsyn till vikten av de honom åvilande uppgifterna av
mig beräknats vara major vid kustartilleriet. Denne bör vid behov kunna
erhålla officer ur flottan till biträde vid planläggningsarbetet.
Gotlands marindistrikt.
Krigsorganisationen av Gotlands marindistrikt är för närvarande så ordnad,
att under marindistriktsbefälhavaren, som förutsättes vara en kommendör
eller kommendörkapten vid flottan eller i dess reserv, förutom vissa förbindelseorgan
på Gotland i huvudsak endast äro ställda lokala sjöstridskrafter
samt för desamma erforderliga baseringsanstalter.
I fredstid handläggas marindistriktets ärenden av stationsbefälhavaren i
Stockholm såsom ställföreträdande marindistriktsbefälhavare. Under samme
stationsbefälhavare lyder för närvarande det enda marina organet i fredstid
å Gotland, radiostationen vid Tingstäde, bemannad från Stockholms örlogsstation.
För svar skommissionen har ansett, att, med hänsyn till önskvärdheten av
enhetligt befäl för Gotlands samlade stridskrafter, marindistriktsbefälhavaren
borde ingå i försvarschefens å Gotland stab. Efter mobilisering borde härför
avses en officer ur flottan. I fredstid har denne synts kunna avses för ordinarie
tjänst hos befälhavande amiralen i Stockholm eller i marinledningen
och endast vissa tider av året ställas till försvarschefens förfogande för att
biträda med planläggningsarbete m. m.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att för er -
Kungl. Marits proposition nr 225.
545
hållande av ett enhetligt befäl över Gotlands försvarskrafter försvarschefen å
Gotland borde vara marindistriktsbefälhavare såväl i fred som i krig. I försvarschefens
stab borde ingå en regementsofficer ur flottan, vilken i fredstid
kunde avses jämväl för annan tjänstgöring i marindistriktsbefälhavarens å
Ostkusten stab och därvid bland annat handlägga sjörullföringsärenden
rörande Gotland, vilka senare alltjämt borde kvarbliva under marindistriktsbefälhavaren
i Stockholm.
En organisation sådan som den marinmyndigheterna föreslagit synes mig Depariementsmed
hänsyn till bland annat att militärbefälhavaren på Gotland i såväl militärt chefen.
som förvaltningsavseende skulle komma att lyda under både chefen för armén
och chefen för marinen icke lämpligen kunna genomföras.
Jag förordar därför, i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommissionens
förslag, att en särskild chefen för marinen direkt underställd chef
avses för Gotlands marindistrikt. Denne bör vara regementsofficer på stat
vid flottan. Under honom bör jämväl i fredstid lyda radiostationen i Tingstäde.
Marindistriktschefens ställning till militärbefälhavaren synes i princip böra
bliva sådan, att i krigstid den senare skall äga att till marindistriktschefen
utfärda de order och direktiv m. m., som erfordras för ett samordnande
i erforderliga avseenden av marindistriktschefen underställda stridskrafter
m. m. och Gotlands trupper. Ledandet av sjöstridskrafternas verksamhet i
övrigt bör däremot på samma sätt som hittills varit avsett tillkomma marindistriktschefen.
Ifred bör militärbefälhavaren äga att till marindistriktschefen
utfärda erforderliga order rörande planläggningsarbetet beträffande
nu nämnd samverkan. Marindistriktschefen bör jämväl i övrigt kunna stå till
militärbefälhavarens förfogande för utredningsarbete, planläggning och deltagande
i gemensamma övningar o. s. v.
Jag förutsätter, att de olika frågorna beträffande här omnämnd samverkan
mellan militärbefälhavaren och marindistriktschefen närmare regleras genom
särskild instruktion. Med hänsyn till att jag ej föreslår någon fredsförläggning
av kustartilleri å Gotland, synes det önskvärt, att marindistriktschefens
tjänstgöring förlägges till Gotland i större utsträckning än som försvarskommissionen
synes hava förutsatt. Ur olika synpunkter synes det därvid
lämpligt, att hans expedition förlägges i nära anslutning till militärbefälhavarens.
Öresunds marindistrikt.
Krigsorganisationen av Öresunds marindistrikt är för närvarande ordnad
på så sätt, att under den i Malmö stationerade marindistriktsbefälhavaren,
som förutsättes vara kommendör eller kommendörkapten vid flottan eller i
dess reserv, förutom vissa förbindelseorgan i huvudsak endast äro ställda
lokala sjöstridskrafter samt för desamma erforderliga baseringsanstalter.
I fredstid handläggas marindistriktets ärenden av befälhavande amiralen
i Karlskrona såsom ställföreträdande marindistriktsbefälhavare. Under befäl
Bihang
till riksdagens protokoll Wilk. 1 sami. Nr 225. 217 30 .''35
546
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
havande amiralen i hans egenskap av stationsbefälhavare lyder jämväl det
för närvarande enda marina organet i fredstid vid Öresund, Malmö sjörullföringsområde
med dess befälhavare, en pensionerad officer.
Försvarskommissionen har ansett nuvarande organisation böra bibehållas
med undantag av att kommissionen i annat sammanhang föreslagit en uppdelning
av Malmö sjörullföringsområde på två områden, Karlskrona och
Malmö sjörullföringsområden.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ansett, att såsom
marindistriktsbefälhavare i Öresunds marindistrikt såväl i fred som i krig
borde avses en regementsofficer på aktiv stat vid flottan. Öresunds karaktär
av dels gränsvatten, dels förbindelseled mellan Östersjön och Yästerhavet
med härav följande risker för internationella komplikationer vid krigsfara,
neutralitetsvakt eller under krig föranledde behov av en väl kvalificerad befälhavare
inom detta område. Marindistriktsbefälhavaren kunde samtidigt
vara sjörullföringsbefälhavare. -
Departements- På de av marinmyndigheterna anförda skälen anser jag, att marindistriktschefen.
chefen i Öresunds marindistrikt bör vara officer på aktiv stat. Dock har jag
i beräkningarna rörande fredsbehovet av personal icke ansett mig kunna avse
en regementsofficer som marindistriktschef utan endast en kapten. Detta
torde ej utesluta, att personalfördelningen understundom kan medgiva, att en
kommendörkapten avses för befattningen.
Jag förutsätter, att befattningen som marindistriktschef i krigstid bestrides
av en regementsofficer, antingen på stat eller i reserven. Blir befattningens
innehavare i fredstid ej vid mobilisering chef för marindistriktet, bör han i
varje fall ingå i marindistriktsstaben och sålunda representera kontinuiteten
inom denna.
Jag förutsätter, att marindistriktschefen samtidigt är sjörullföringsbefälhavare.
Flottan.
A. Sjökrigsmaterielen m. m.
Fördelning, livslängder och utrangering.
Flottans fartyg hänföras som regel antingen till kustflottan eller till
lokalstyrkorna. Dessutom finnes en materielreserv av äldre fartyg.
Till kustflottan, vars uppgift torde få anses vara att vid behov ingripa allestädes
i de vårt land omgivande vattnen, där ett ingripande är önskvärt och
möjligt, hänföras fartygen under den första och längre delen av sin tjänstetid.
De överföras därefter till lokalstyrkorna, vilka, såsom av namnet framgår,
uteslutande hava lokala uppgifter. Angivandet av viss livslängd är en
på praktiska erfarenheter grundad teoretisk metod, som är nödvändig såväl
för att bringa reda och planmässighet i den viktiga frågan örn fartygens ersätt
-
547
Kungl. Majus proposition nr 225.
ningsbyggnad som för att klarlägga härmed förenade kostnader. Teoretiskt
sett skulle fartygen vid den beräknade livslängdens slut vara färdiga att utrangeras,
eventuellt ändras till logements- eller moderfartyg m. m. Att utrangering
verkställes utan onödigt uppskov är av ekonomisk betydelse, enär
de gamla fartygen efter hand komma att draga alltför höga underhållskostnader
i förhållande till den försvarsnytta, som kan påräknas av omoderna
fartyg. A andra sidan är det slutliga bedömandet av fartygens verkliga tillstånd
en rent praktisk fråga, och fall kunna givetvis inträffa, då det befinnes
nödvändigt att utrangera ett fartyg före den teoretiska livslängdens
slut, liksom det även kan vara ändamålsenligt att därefter kvarhålla fartygen
i tjänst.
För svar skommissionen har beträffande principerna för utrangering anfört
att av erfarenheterna från världskriget framginge, att behovet av stridsfartyg
för allehanda uppgifter alltid vore omfattande. Även äldre fartyg hade visat
sig värdefulla. På grund därav borde utrangering av gamla stridsfartyg ske
med en viss återhållsamhet och fartygen i stället förläggas i materielreserv,
varigenom underhållskostnaderna kunde nedbringas till ett minimum. I
stället komme fartygens klargörande för expedition att draga tid och avsevärda
kostnader, som bådadera ökades allt efter den tid, fartyget varit förlagt
i materielreserv. På grund av detta förhållande samt för att ej oproportionerligt
stort antal fartyg skola finnas i materielreserv måste utrangering
av fartyg tid efter annan företagas.
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till kommissionens åsikt, att utrangering
bör ske med viss återhållsamhet, men hava ansett, att kommissionen
föreslagit alltför omfattande utrangeringar för att denna återhållsamhet skulle
kunna sägas vara i verkligheten tillämpad i dess förslag.
Aven jag ansluter mig till kommissionens åsikt och föreslår, som av det Departementsföljande
närmare framgår, företagande av vissa utrangeringar, dock i något chef en.
mindre utsträckning än som av kommissionen föreslagits.
Av mig beräknade livslängder och fördelningar till olika styrkor framgå
av det följande.
Linjeindelning och bemanningsbestämmelser.
Pör beräkningen av personalbehovet vid mobilisering tillämpas sedan
lång tid tillbaka en viss linjeindelning av fartygen och därmed sammanhängande
bemanningsbestämmelser.
Enligt 1925 års marinorganisation gäller härutinnan följande:
1. linjen, för vilken erforderlig stambemanning enligt gällande besättningslistor
finnes upptagen å stat, omfattar kustflottans örlogsfartyg samt
lokalstyrkornas undervattensbåtar. Som erforderlig stambemanning räknas
även med den s. k. förstärkningspersonal, varmed besättningslistorna under
krig ökas. (För pansarskeppen av Sverige-typ beräknas t. ex. för närvarande
förstärkningspersonal av 1 officer, 1 läkare, 4 underofficerare och 68
korpraler oell meniga).
Departements
chefen.
548 Kungl. Majus proposition nr 225.
2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning finnes upptagen å
stat, omfattar lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen
utfylles vid mobilisering med reservpersonal och värnpliktiga.
3. linjen omfattar övriga befintliga örlogsfartyg, som sålunda icke ingå i
vare sig kustflottan eller lokalstyrkor, utan äro förlagda i materielreserv,
och som, i den mån så ske kan, avses att bemannas med reservpersonal
jämte i övrigt förefintlig eller nytillkommen personal.
Samtliga i kustflottan eller lokalstyrka ingående hjälpfartyg böra anses
tillhöra 3. linjen.
Försvar skommissionen har ansett, att nämnda linjeindelning alltjämt borde
bibehållas. För beräknandet av personalbehovet har kommissionen föreslagit
följande grunder:
För 1. linjens fartyg skulle räknas med i det närmaste full bemanning
av stampersonal enligt besättningslistorna i gällande mobiliseringstabell,
dock ej förstärkningspersonal.
För 2. linjens fartyg räknades med högst väsentliga reduktioner i fråga
örn stampersonalen.
För 3. linjens fartyg beräknades icke någon stampersonal.
Marinmyndigheterna hava icke framfört någon erinran mot kommissionens
grunder för beräkningen av personalbehovet, men däremot rest vissa invändningar
mot det sätt, på vilket kommissionen tillämpat dessa grunder. Kommissionen
hade enligt myndigheternas mening gjort så omfattande och viktiga
avsteg från 1925 års principer, att dessa icke kunde sägas hava blivit
följda. Förstärkningspersonalens slopande innebure ett icke oväsentligt försvagande
av både kustflottan och lokalstyrkorna. Kustflottans krigsberedskap
kunde med kommissionens beräkningar av personalbehovet fullkomligt
äventyras, och den sedan länge ytterst betungande personalbristen komme
att ytterligare ökas. Den tekniska utvecklingen medgåve ett mera rationellt
utnyttjande av ett fartyg och dess vapen, men icke rationalisering i vanlig
mening, d. v. s. besparing av mänsklig arbetskraft. Tvärtom fordrade nutida
instrument både ökning av personalen och längre driven utbildning.
Marinmyndigheternas synpunkter i bemanningsfrågan utvecklas ytterligare
i annat sammanhang. I
I huvudsaklig överensstämmelse med 1925 års organisation har jag räknat
med följande föreskrifter för linjeindelningen jämte tillhörande bemanningsbestämmelser,
därvid jag dock icke ansett mig kunna räkna med någon förstärkningspersonal
av stammen för 1. linjens fartyg:
1. linjen, för vilken erforderlig stambemanning finnes upptagen å stat,
omfattar kustflottans örlogsfartyg samt lokalstyrkornas undervattensbåtar.
2. linjen, för vilken endast reducerad stambemanning finnes upptagen å
stat, omfattar lokalstyrkornas örlogsfartyg utom undervattensbåtar. Bemanningen
utfylles vid mobilisering med reservpersonal och värnpliktiga.
3. linjen omfattar övriga örlogsfartyg, av vilka de flesta äro förlagda i
materielreserv, jämte samtliga hjälpfartyg. 3. linjens fartyg bemannas med
reservpersonal jämte i övrigt förefintlig eller nytillkommen personal.
Kungl. Majus proposition nr 225. 549
Såsom i annat sammanhang närmare utvecklas, har jag ansett mig böra
räkna med ett större behov av stampersonal än försvarskommissionen.
De olika fartygstyperna jämte deras livslängder och
linjeindelning.
Pansarskepp.
Följande pansarskepp finnas för närvarande (året för färdigställande inom
parentes):
Gustaf Y (1922), Oscar II (1907), Äran (1902),
Drottning Victoria, Manligheten (1904), Thor (1899),
(1921) Tapperheten (1903), Oden (1897).
Sverige (1917), Wasa (1902),
De nyare pansarskeppen, ofta sammanfattade under benämningen Sverigetypen,
hava ett deplacement på 7 010 ton 1 och föra som huvudbestyckning
4 st. 28 cm och 8 st. 15 cm kanoner. De hava under årens lopp moderniserats
i flera avseenden.
De äldre pansarskeppen hava ett deplacement på 3 350—4 150 ton och
föra som huvudbestyckning 2 st. 21 eller 25 cm kanoner samt 6—8 st. 12
eller 15 cm kanoner. Modernt luftvärnsartillori saknas.
Enligt gällande livslängdsberäkning, 24 år i kustflottan och 12 år i lokalstyrka,
skulle pansarskeppen av Sverige-typ ännu en del år kunna hänföras
till kustflottan samt Oscar II till och med Äran tillhöra lokalstyrkorna,
medan Thor och Oden överskridit totala livslängdsgränsen.
Försvå rskomm issi o nen, som icke funnit skäl föreslå några principiella ändringar
i fråga om pansarskeppens livslängder, har föreslagit att Thor och
Oden skulle utrangeras samt Äran och Tapperheten förläggas i materielreserv.
Linjeindelningen skulle sålunda enligt kommissionens förslag bliva följande:
Gustav Y .................
Drottning Victoria
Sverige......................
Oscar II....................
Manligheten ..........
Tapperheten ...........
Wasa..........................
Äran ..........................
Nuvarande
linje
1
1
1
1
2
2
3
2
Kommissionens
förslag
1
1
1
2
2
3
3
3
Ej heller marinmyndigheterna hava föreslagit någon ändring i livslängdsberäkningen.
Thor och Oden borde emellertid icke utrangeras utan förläggas
i materielreserv. De kunde nämligen fortfarande få god användning 1
1 Här och i det följande s. k. standarddeplacement, alltså vikten av bränsle- och vissa
andra förråd ej inräknad.
550
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
i det stationära försvaret, varigenom vissa luckor i detta kunde fyllas på
ett enkelt och föga kostsamt sätt. Pansarskeppen av Sverige-typ borde
hänföras till 1. linjen, Wasa, Thor och Oden till 3. linjen samt övriga till
2. linjen.
Kryssare.
I flottan finnas för närvarande följande kryssare:
Gotland, flygplankryssare (1934),
Clas Fleming, minkryssare (1914),
Fylgia, pansarkryssare (1907),
Gotland, med ett deplacement av 4 600 ton, kan medföra 8 flygplan, som
startas med katapult, och är bestyckad med 6 st. 15 cm kanoner, 6 torpedtuber
och modernt luftvärnsartilleri.
Clas Fleming, på 1 570 tons deplacement, är speciellt konstruerad för
minutläggning. Artilleribestyckningen utgöres av 4 st. 12 cm kanoner. Riksdagen
har beviljat medel för en omfattande modernisering av maskineriet;
arbetet härmed avses att påbörjas under innevarande år.
Fylgia, vars deplacement uppgår till 4125 ton, är bestyckad med 8 st.
15 cm kanoner samt visst lätt artilleri. Modärnt luftvärnsartilleri saknas.
För Gotland räknas med en livslängd av 30 år, hela tiden i kustflottan.
I övrigt räknas för kryssare 20 år i kustflottan och 10 år i lokalstyrka, och
tillhöra alltså enligt denna beräkningsgrund Clas Fleming och Fylgia
sistnämnda kategori.
■ Ej heller i fråga örn kryssare har för sv ar skommissionen förutsatt någon
ändring av livslängdsberäkningen.
Linjeindelningen borde enligt kommissionens förslag bliva följande:
Gotland..........
Clas Fleming
Fylgia.............
Nuvarande Kommissionens
linje förslag
1 1
1 2
2 2
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till kommissionens förslag till linjeindelning,
men förordat att livslängden för samtliga kryssare skulle beräknas
till 24 år i kustflottan och 12 år i lokalstyrka.
Jagare.
Följande jagare ingå
Klas Horn (1932),
Klas Uggla (1932),
Ehrensköld (1927),
Nordenskjöld (1927),
Wrangel (1918),
i flottan:
Wachtmeister (1918),
Munin (1913),
Hugin (1911),
Vidar (1910),
Ragnar (1909),
Sigurd (1909),
Wale (1908),
Magne (1905).
De fyra yngsta av dessa fartyg, Klas Horn till och med Nordenskjöld,
i allmänhet sammanfattade under benämningen Ehren sköld-typen, äro av
551
Kungl. Majus -proposition nr .225.
en större och fullt modern typ på c:a 900 ton, bestyckad med 3 st. 12 cm
kanoner, 6 st. torpedtuber och närluftvärn. Dessutom finnas bland annat
anordningar för anfall med sjunkbomber mot undervattensbåtar samt för
minutläggning.
Wrangel och Wachtmeister äro av en mellantyp på 465 ton, medan
jagarna från tiden före världskriget mäta 360 ton. Samtliga fartyg föra en
huvudbestyckning av i regel 4 st. 75 mm kanoner och 4 torpedtuber. Minor
kunna utläggas i viss utsträckning, och anordningar för sjunkbombfällning
hava på senare år tillkommit.
Under byggnad befinna sig jagarna Stockholm och Göteborg av
Ehren sköld-typen.
Enligt gällande livslängdsberäkning, 20 år i kustflottan och 5 år i lokalstyrka,
skulle jagarna av Ehrensköld-typ samt Wrangel och Wachtmeister
tillhöra kustflottan och Munin lokalstyrka, medan övriga befinna
sig på eller redan hava överskridit totala livslängdsgränsen.
Försvarskommissionen har icke föreslagit någon ändring i livslängdsberäkningen.
Magne borde enligt kommissionens förslag utrangeras och Wale
förläggas i materielreserv.
Kommissionen har räknat med följande linjeindelning:
Nuvarande Kommissionens
linje förslag
Stockholm, Göteborg............................................. — 1
Klas Horn, Klas Uggla, Ehrensköld, Nordenskjöld
.................................................................... 1 1
Wrangel, Wachtmeister, Munin, Hugin ......... 1 2
Vidar, Hagnar, Sigurd ......................................... 2 2
Wale............................................................................ 2 3
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till kommissionens förslag beträffande
linjeindelning och utrangering. Marinförvaltningen och chefen för marinstaben
hava räknat med en livslängd av 20 år i kustflottan och 7 år i lokalstyrka.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har ansett, att livslängden borde vara normalt
16, resp. 8 år, men kunde som yttersta gräns angivas 20, resp. 10 år.
Till sistnämnda beräkning har även stationsbefälhavaren i Stockholm anslutit sig.
Torpedbåtar.
Av flottans torpedbåtsbestånd återstå 5 mindre fartyg, ursprungligen benämnda
2. klass torpedbåtar, färdiga 1907—1908, och avsedda för lokala
ändamål. De äro numrerade från 5 till och med 9, mäta 50 ton och bestyckade
med en lätt kanon och 2 torpedtuber.
För svar skommissionen har föreslagit, att torpedbåtarna nr 6, 7 och 8 skulle
förläggas i materielreserv. I enlighet härmed skulle linjeindelningen bliva:
Nuvarande Kommissionens
linje förslag
Nr 6, 7, 8 ................................................................. 2 3
» 5, 9 ...................................................................... 3 3
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till kommissionens förslag.
552
Kungl. Maj is proposition nr 225.
Motortorpedbåtar.
År 1925 anskaffades från England två motortorpedbåtar, nr 3 och nr 4,
på 11''5 ton, bestyckade med 1 kulspruta och 2 torpedtuber.
Försvarskommissionen har föreslagit, att motortorpedbåtarna, som nu tillhöra
2. linjen, skulle förläggas i materielreserv.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava föreslagit, att de nu
befintliga båtarna skulle utrangeras. Den sammanlagda livslängden för
denna fartygstyp borde beräknas till 12 år. De båda stationsbefälhavarna hava
förordat en livslängdsberäkning av 10 år i kustflottan och 5 år i lokalstyrka.
U ndervattensbåtar.
Följande undervattensbåtar finnas:
Springaren (1936),
Nordkaparen (1936),
Delfinen (1935),
Ulven (1931),
Gripen (1929),
Draken (1929),
Talen (1925),
Uttern (1922),
Illern (1921),
Bävern (1921),
Yalrossen (1920),
Sälen (1920),
Hajen (1920),
Abborren (1917),
Braxen (1917),
Laxen (1915),
Tumlaren (1914),
Svärdfisken (1914).
Springaren, Nordkaparen och Delfinen äro av ny typ på 540 ton.
Ulven till och med Draken representera en större typ på c:a 670 ton,
medan Valen till och med Hajen variera mellan 500 och 400 ton. Båtarna
från tiden under och före världskriget äro av mindre typ, 132—250 ton.
Under byggnad befinner sig Sjölejonet, vilken är av något större typ
än de innevarande år färdigställda, c:a 580 ton. I innevarande års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit anvisande av medel att påbörja
byggandet av ytterligare två båtar av typ Sjölejonet.
För närvarande räknas för undervattensbåtar en livslängd av 14 år i
kustflottan och 4 år i lokalstyrka. Enligt denna beräkningsgrund skulle
alltså Springaren till och med Uttern hänföras till kustflottan, Illern
till och med Hajen till lokalstyrka samt återstående vara överåriga.
Försvarskommissionen har funnit, att livslängden i kustflottan borde kunna
höjas till 15 år. Efter en total livslängd av omkring 20 år vore undervattensbåtarna
så omoderna och utslitna, att de ägde föga värde. Enligt
kommissionens förslag borde Abborren, Braxen, Laxen, Tumlaren och
Svärdfisken utrangeras. Samtliga återstående undervattensbåtar skulle
tillhöra 1. linjen.
Marinför vältning en och chefen för marinstaben hava anslutit sig till kommissionens
förslag beträffande utrangering men ansett, att livslängden
liksom nu borde beräknas till 14 år i kustflottan och 4 år i lokalstyrka. De
båda stationsbefälhavarna hava förordat utrangering i viss mindre omfattning
än vad kommissionen föreslagit. Stationsbefälhavaren i Karlskrona har ansett,
att livslängden borde beräknas till 12 år i kustflottan och 6 år i lokalstyrka,
men kunde dessa tider utsträckas till högst 14, resp. 7 år. Stationsbefälhavaren
i Stockholm, har anslutit sig till sistnämnda beräkningsgrund.
Kungl. Majus proposition nr 225.
553
Vedettbåtar, nyare.
Yedettbåtarna avses för diverse olika ändamål, huvudsakligen undervattensb&tsjakt,
minsökning och minröjning samt bevakning.
I enlighet med 1927 års flottplan hava under senare år byggts fyra vedettbåtar,
Jägaren, Kaparen, Väktaren och Snapphanen på 245 ton, bestyckade
med 2 st. 75 mm. kanoner. De båda förstnämnda blevo färdiga
1934—1935, de senare torde bliva färdiga innevarande år.
Enligt nämnda flottplan räknas för dessa fartyg en livslängd i kustflottan
på 16 år och i lokalstyrka 8 år.
Enligt försvarskommissionens åsikt borde livslängden i kustflottan kunna
sättas till 20 år. Båtarna borde, liksom hittills, tillhöra 1. linjen.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava beräknat en livslängd
av 30 år oberoende av fördelning till sjöstyrka, medan de båda stationsbefälhavarna
räknat med 20 år i kustflottan och 10 år i lokalstyrka.
Vedettbåtar, aldre.
Samtliga kvarvarande f. d. 1. klass torpedbåtar äro överförda till vedett
båtar, nämligen:
Vega (1911),
Vesta (1911),
Polaris (1910),
Perseus (1910),
Regulus (1910),
Eigel (1910),
Antares (1909),
Arcturus (1909),
Altair (1909),
Argo (1909),
Castor (1909),
Pollux (1909),
Iris (1909),
Thetis (1909),
Astrea (1909),
Spica (1908),
N:r 19 (1914),
» 27 (1898),
» 28 (1898),
» 29 (1899),
N:r 30 (1900),
» 31 (1900),
» 32 (1900),
» 33 (1902),
» 34 (1902),
35 (1903),
» 36 (1903),
» 37 (1904).
De mäta som regel omkring 100 ton samt äro bestyckade med 1—2 lätta
kanoner och 1—2 torpedtuber. N:r 19 användes för närvarande vid flygvapnet.
Till vedettbåtar hänföras även de s. k. tendrarna Sökaren (1918), Sveparen
(1918) och Sprängaren (1918) på 160 ton, bestyckade med en lätt kanon
och avsedda för vissa speciella ändamål.
För svar skommissionen har föreslagit, att Iris till och med Spica (4 st.)
och N:r 27 till och med N:r 37 (11 st.) skulle utrangeras samt Vega till
och med Pollux (12 st.) förläggas i materielreserv.
Samtliga kvarvarande äldre vedettbåtar skulle enligt kommissionens förslag
hänföras till 3. linjen utom N:r 19, som skulle tillhöra 2. linjen.
Marinmyndigheterna hava hållit före, att utrangering och förläggning i
materielreserv av äldre vedettbåtar icke borde ske i den omfattning, som
kommissionen föreslagit.
554
Kungl. Majus proposition nr 225.
Minsvepare.
1927 års flottplan räknade med åtta vedettbåtar. Fyra av dessa äro förut
omnämnda såsom »Yedettbåtar, nyare». De återstående fyra, vilka nu befinna
sig under byggnad, hava erhållit den med hänsyn till ändamålet mera
träffande benämningen minsvepare och äro:
Arholma, 350 ton, 2 st. 75 mm. kanoner (ångdriven),
Landsort, 350 » , 2 » 75 » » ( » ),
N:r 1, 60 » , 2 » kulsprutor (motordriven),
N:r 2, 60 »,2 » » ( » ).
Till minsvepare hänföras även de nyligen från Norge inköpta och för
sitt nya ändamål ändrade valfångstbåtarna Starkodder och Styrbjörn.
Försvarskommissionen har för de under byggnad varande minsveparna
beräknat en livslängd av 20 år i kustflottan och hänfört dem till 1. linjen.
Marinmyndigheterna hava som regel räknat med något längre livslängder
än kommissionen föreslagit.
Depåfartyg.
F. d. pansarskeppet Svea (1886) ändrades år 1921 till depåfartyg för
undervattensbåtar och tjänstgör, efter vissa moderniseringar, fortfarande i
denna egenskap. Likaså ändrades år 1930 pansarskeppet Dristigheten
(1901) till flygdepåfartyg, i denna egenskap bestyckat med 4 st. 75 mm luftvärnskanoner.
F. d. torpedkryssarna Psilander (1900) och Örnen (1897), huvudsakligen
använda som övningsfartyg för sjökadetter av stam och reserv, Jacob
Bagge (1898), tidvis använd som flygdepåfartyg, samt kanonbåten Svensksund
(1891), använd som sjömätnings- och fiskeriskyddsfartyg, hänföras till
depåfartygen.
Försvarskommissionen har föreslagit, att Psilander, Jacob Bagge och
Örnen skulle förläggas i materielreserv samt föreslagit följande linjeindelning:
Dristigheten............................... |
Nuvarande linje ............................... 1 |
Kommissionens förslag 1 |
Svea.............................................. |
............................... 1 |
1 |
Psilander...................................... |
............................... 2 |
3 |
Jacob Bagge.............................. |
.............................. 2 |
3 |
Örnen ........................................... |
............................... 2 |
3 |
Svensksund ................................ |
.............................. 3 |
3 |
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava förordat, att Psilander
skulle utrangeras. Marinförvaltningen har framhållit, att ett snart ersättande
av Svea vore av behovet påkallat. Chefen för kustflottan har anfört,
att Svea ej längre vore i sjövärdigt skick samt att bostadsförhållandena
ombord ej vore sådana, att fartyget utan våda för personalens hälsotillstånd
m. m. kunde tjäna som förläggning.
Kungl. Muj-.ts proposition nr 225.
555
Trängfartyg.
Tankfartyget Brännaren, 1100 ton, Ilar tillkommit år 1933 för att säkra
tillförseln av brännolja till kustflottans oljedrivna fartyg.
Försvarskommissionen har upptagit detta fartyg, såsom hittills, i 3. linjen,
varemot marinmyndigheterna intet haft att erinra.
Skeppsgossefartyg.
Övningsskeppen af Chapman (1888, ändrat 1924), Jarramas (1900) och
Najaden (1897) användas för skeppsgossarnas övningar. Övningsbriggen
Falken (1877), ursprungligen använd för samma ändamål, har de senaste
åren av ekonomiska skäl icke varit rustad, men användes dessförinnan några
år såsom övningsfartyg dels under kortare tider för sjökadetterna, dels vid
den förberedande utbildning, som tidvis varit anordnad för ynglingar, som
haft för avsikt att ägna sig åt sjöofficersyrket.
Försvarskommissionen har föreslagit, att Falken skulle utrangeras samt att
återstående fartyg, som hittills, skulle hänföras till 3. linjen.
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till kommissionens förslag örn Falkens
utrangering. Enligt chefens för marinstaben mening borde af Chapman
ersättas med annat fartyg och sedermera användas som logementsfartyg.
Logementsfartyg.
Såsom logementsfartyg tjänstgöra f. d. pansarskeppen Niord (1899) vid
skeppsgossekåren i Marstrand och Göta (1891) vid 2. flygkåren i Hägernäs.
Dessutom användes f. d. korvetten Freja (1886) för samma ändamål vid
flottans övningsdepå å Hårsfjärden under sommarhalvåret.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle nämnda logementsfartyg bibehållas
och, som hittills, hänföras till 3. linjen.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava föreslagit, att Frej a
skulle utrangeras.
Sjökarteverkets fartyg.
Sju smärre fartyg på 40—210 ton, därav fyra mycket gamla (1857 — 89),
användas sommartid vid sjökarteverkets mätningsarbeten.
Statens isbrytarfartyg.
Dessa utgöras av Ymer (1933) örn 3 465 ton och Atle (1926) örn 1 750 ton.
Mitt förslag till linje- och sjöstyrkeindelning, utrangering m. m. framgår Departementsav
den förteckning över flottans fartyg, som av mig framlägges. De mera chefenväsentliga
olikheterna i förhållande till försvarskommissionens förslag hänföra
sig bland annat till att jag i likhet med marinmyndigheterna anser, att med
utrangeringen av pansarskeppen Thor och Oden bör anstå. Dessa fartygs
skrov befinna sig nämligen i ett förhållandevis gott skick och fartygen torde,
såsom också marinmyndigheterna framhålla, trots sin ålder kunna komma
556
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
till användning i försvarets tjänst. Jag har även räknat med att Tapperheten
och Aran, vilka av kommissionen föreslagits skola överföras till
materielreserven, alltjämt skola tillhöra lokalstyrkorna.
Därjämte anser jag, att minkryssaren Clas Fleming bör hänföras till kustflottan
i stället för till lokalstj^ka. Som förut nämnts finnas nämligen medel
anvisade för en genomgripande modernisering av fartygets maskineri m. m.,
efter vars genomförande fartyget synes väl lämpa sig att fylla kustflottans
behov av ett särskilt minutläggande fartyg.
I fråga örn de äldre vedettbåtarna har jag icke räknat med utrangering
i så stor skala som försvarskommissionen föreslagit.
I likhet med vissa marinmyndigheter anser jag däremot, att torpedkryssaren
Psilander och logementsfartyget Freja böra utrangeras.
Med hänsyn till den ökade s. k. depåförläggning, som jag i annat sammanhang
föreslår, anser jag, att, för undvikande av förväxlingar, benämningen depåfartyg
icke längre bör användas. Jag har därför i fartygsförteckningen
upptagit de hittills som depåfartyg benämnda fartygen under andra benämningar.
Endast med största tvekan har jag fortfarande räknat med Svea såsom
moderfartyg för undervattensbåtar. Fartyget har visserligen relativt nyligen
i vissa avseenden moderniserats, men dess tillstånd torde dock vara sådant,
att ersättning snart torde böra ske. I krigstid torde behovet av moderfartyg
kunna fyllas genom lämpliga hjälpfartyg, och i fredstid synes det icke osannolikt
att Dristigheten skall kunna ersätta Svea. Härmed sammanhängande
frågor torde emellertid böra upptagas till behandling i samband med den
utredning angående fartygstyper m. m., som jag i annat sammanhang föreslår.
Såsom förut antytts ämnar jag föreslå indragning av skeppsgossekåren.
Med anledning härav synes mig övningsskeppet af Chapman, som är i
mindre gott skick, böra utrangeras, eller, örn så kan befinnas önskvärt, överföras
till logementsfartyg. Övningsskeppen Jarramas och Najaden synas
mig icke omedelbart böra utrangeras utan tills vidare bibehållas för bedrivande
av den segelfartygsutbildning, som inom den nya marinorganisationen
kan befinnas lämplig och möjlig.
I den följande fartygsförteckningen har jag i överensstämmelse med
olika marinmyndigheters förslag angivit vissa beräknade livslängder. Jag
har dock icke därmed intagit någon slutlig ståndpunkt i denna fråga, som
det torde ankomma på den av mig förutsatta utredningen att ägna närmare
undersökning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
557
Förteckningöver
flottans fartyg med linje- och sjöstyrkeindelniiig lii. lii.
enligt departementschefens förslag.
*3 p: |
£ 0 |
g |
2?. O! |
|
Fartyg |
£7 <?5’ p° |
•1 t-1 0 CO 05 |
g 0’ |
CD *-» t»r p |
Pansarskepp. (Beräknad livslängd 24 år |
||||
Gustaf V........ .............. |
1922 |
14 |
1 |
Kfl. |
Drottning Victoria ......... |
1921 |
15 |
1 |
Kfl. |
Sverige.......................... |
1917 |
19 |
1 |
Kfl. |
Oscar II ....................... |
1907 |
29 |
2 |
Lok.st. |
Manligheten ................. Tapperheten .................. |
1904 |
32 |
2 |
Lok.st. |
1903 |
33 |
2 |
Lok.st. |
|
Wasa ........................... |
1902 |
34 |
3 |
— |
Aran.............................. |
1902 |
34 |
2 |
Lok.st. |
Thor.............................. |
1899 |
37 |
3 |
— |
Oden.............................. |
1897 |
39 |
3 |
— |
Kryssare. (Beräknad livslängd 24 år |
||||
Gotland, flygplankryssare |
1934 |
2 |
1 |
Kfl. |
Clas Fleming, minkryssare |
1914 |
22 |
1 |
Kfl. |
Fylgia, pansarkryssare..... |
1907 |
29 |
2 |
Lok.st. |
Psilander, torpedkryssare |
1900 |
36 |
Utrangeras |
|
Jacob Bagge, » |
1898 |
38 |
3 |
— |
Örnen, » |
1897 |
39 |
3 |
— |
Jagare. (Beräknad livslängd 20 år |
||||
A (föreslagen)................. |
— |
— |
1 |
Kfl. |
B (föreslagen)................. |
— |
— |
1 |
Kfl. |
Stockholm ..................... |
u.b. |
— |
1 |
Kfl. |
Göteborg.................. ..... |
u.b. |
— |
1 |
Kfl. |
Klas Horn ................... |
1932 |
4 |
1 |
Kfl. |
Klas Uggla.................... |
1932 |
4 |
1 |
Kfl. |
Ehrensköld..................... |
1927 |
9 |
1 |
Kfl. |
Nordenskjöld ................. |
1927 |
9 |
1 |
Kfl. |
Wrangel ........................ |
1918 |
18 |
2 |
Lok st. |
Wachtmeister.................. |
1918 |
18 |
2 |
Lok.st. |
Munin ........................ |
1913 |
23 |
1 2 |
Lok.st. |
Hugin ........................... |
1911 |
25 |
2 |
Lok.st. |
Vidar ........................... |
1910 |
26 |
2 |
Lok.st. |
Ragnar.......................... |
1909 |
27 |
1 2 |
I Lok.st. |
Sigurd ........................... |
1909 |
27 |
2 |
j Lok.st |
Wale.............................. |
1908 |
28 |
3 |
— |
Magne .......................... |
1905 |
31 |
Utrangeras |
Fartyg |
Färdig år |
Ålder 1936 |
Linje |
Sjöstyrka |
Torpedbåtar. Nr 5.............................. |
1908 |
28 |
3 |
_ | |
Nr 6............................. |
1908 |
28 |
3 |
— |
Nr 7............................. |
1907 |
29 |
3 |
_ |
Nr 8............................. |
1907 |
29 |
3 |
— |
Nr 9.............................. |
1907 |
29 |
3 |
_ 1 |
Motortorpedbåtar. (Beräknad livslängd 12 år |
||||
Nr 3.............................. |
1925 |
11 |
3 |
— |
Nr 4............................. |
1925 |
11 |
3 |
— |
Underva ttensbd tar. (Beräknad livslängd 14 år |
||||
A (föreslagen) ................ |
— |
— |
1 |
Kfl. |
B (föreslagen) ................ |
— |
— |
1 |
Kfl. |
Sjölejonet ..................... |
u.b. |
— |
1 |
Kfl. |
Springaren .................... |
1936 |
— |
1 |
Kfl. |
Nordkaparen ................. |
1936 |
— |
1 |
Kfl. |
Delfinen ...................... |
1935 |
1 |
1 |
Kfl. |
Ulven ........................... |
1931 |
5 |
1 |
Kfl. |
Gripen........................... |
1929 |
7 |
1 |
Kfl. |
Draken........................... |
1929 |
7 |
1 |
Kfl. |
Valen ........................... |
1925 |
11 |
1 |
Kfl. |
Uttern ........................... |
1922 |
14 |
1 |
Lok.st. |
Blern ........................... |
1921 |
15 |
1 |
Lok.st. |
Bävern......................... |
1921 |
15 |
1 |
Lok.st. |
Valrossen........................ |
1920 |
16 |
1 |
Lok.st. |
Sälen ......................... |
1920 |
16 |
l |
Lok.st. |
Hajen ........................... |
1920 |
16 |
1 |
Lok.st. |
Abborren ...................... |
1917 |
19 |
Utrangeras |
|
Braxen........................... |
1917 |
19 |
Utrangeras |
|
Laxen ........................... |
1915 |
21 |
Utrangeras |
|
Tumlaren .................... |
1914 |
22 |
Utrangeras |
|
Svärdfisken..................... |
1914 |
22 |
Utr |
angeras |
Vedettbdtar och tendrar. (Beräknad livslängd 30 år |
||||
Snapphanen .................. |
1936 |
— |
1 |
Kfl. |
V ttktaren....................... |
1936 |
— |
1 |
Kfl. |
Kyparen ....................... |
1935 |
i |
1 |
Kfl. |
Jägaren ...................... |
1934 |
2 |
1 |
Kfl. |
558
Kungl. Majus proposition nr 225.
Fartyg
E»;
B"
<5''
Esa
>■0
CO
03
CT>
f
&
OJ
Vega...............
I Vesta .............
; Polaris............
Perseus .........
I Regulus .........
Rigel .............
Antares ..........
Arcturus .........
Altair ............
Argo...............
Castor ............
Pollux ............
Iris ................
Thetis ...........
Astrea.............
Spiea...............
| Nr 19 ............
i Nr 27 ............
! Nr 28 ............
Nr 29 ............
Nr 30 ...........
Nr 31 ............
Nr 32 ............
I Nr 33 ............
Nr 34 ............
t Nr 35 .............
j Nr 36 ............
Nr 37 .............
| Sökaren ..........
| Sveparen..........
I Sprängare!!.......
11911
1911
1910
1910
1910
1910
1909
1909
1909
1909
1909
1909
1909
1909
1909
1908
1914
1898
1898
1899
1900
1900
1900
1902
1902
1903
1903
1904
1918
1918
1918
25
25
26
26
26
26
27
27
27
27
27
27
27
27
27
28
22
38
38
37
36
36
36
34
34
33
33
32
18
18
18
2
2
2
2
2
2
2
3
2
3
2
2
3
2
2
3
2
3
3
3
3
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Lok.st.
Utrangeras
Utrangeras
3 | -
Utrangeras
3 I -
3 | —
Utrangeras
3 -
3 —
3 —
Minsvepare.
(Beräknad livslängd 30 år
oberoende av sjöstyrka.)
; Arholma ...
j Landsort ...
j Nr 1........
I Nr 2.........
Starkodder
! Styrbjörn ..
u.b.
u.b.
u.b.
u.b.
1925
1923
11
13
1 Kfl.
1 Kfl.
1 Kfl.
1 Kfl.
2 Lok.st.
2 Lok.st.
p: |
£ |
|
Fartyg |
oT S0O »-J |
CT* W 05 |
Kanonbåt. |
||
Svensksund..................... |
1891 |
45 |
Moderfartyg. |
||
Dristigheten .................. |
1901 |
35 |
Svea.............................. |
1886 |
50 |
Trängfartyg. |
||
Brännaren ................... |
1933 |
3 |
övningsskepp. |
||
af Chapman .................. |
1888 |
48 |
Jarramas........................ |
1900 |
36 |
Najaden ....................... |
1897 |
39 |
Falken ........................... |
1877 |
59 |
Logementsfartyg. |
||
Niord ........................... |
1899 |
37 |
Göta............................. |
1891 |
45 |
Freja.............................. |
1886 |
50 |
Sjökarteverkets fartyg. |
||
Johan Nordenanckar ...... |
1924 |
12 |
Peter Gedda .................. |
1924 |
12 |
Ejdern ........................... |
1916 |
20 |
Tärnan........................... |
1889 |
47 |
Falken .......................... |
1888 |
48 |
Svalan ........................... |
1881 |
55 |
Rån............................. |
1857 |
79 |
Statens isbrytarfartyg. |
||
Ymer.............................. |
1933 |
3 |
Atle .............................. |
1926 |
10 |
Kfl.
Kfl.
/Utrangeras
leiler över<
föres till
logementsfartyg
-
Utrangeras
3
3
Utrangeras
Kungl. Martts proposition nr 225.
559
Sjöstridskrafternas sammansättning.
För svar skommissionen har föreslagit följande fördelning av |
befintliga och |
|
av kommissionen till byggnad föreslagna fartyg till kustflottan och lokal-styrkorna : Kustflottan Lokalstyrkor Pansarskepp, nyare, intill dess de på grund av sin |
||
ålder överföras till lokalstyrka ... |
............................ 3 |
— |
Pansarskepp, äldre........................... |
............................. — |
2 |
Flygplaukryssare.............................. |
........................... 1 |
— |
Pansarkryssare ................................. |
............................ — |
1 |
Minkryssare........................................ |
............................ — |
1 |
Jagare ................................................. |
............................ 8 |
7 |
Undervattensbåtar ............................ |
............................ 10 |
6 |
Yedettbåtar..................................... |
............................. 8 |
— |
Depå(moder-)fartyg............................ |
............................ 2 |
— |
Enligt marinmyndigheternas förslag borde, i huvudsaklig överensstämmelse
med den utredning rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av
försvarskrafter, som verkställdes av den 13 mars 1929 tillkallade sakkunniga
(1929 års försvarsutredning) kustflottans sammansättning vara följande:
Pansarskepp ........................
Kryssare ..............................
Flygplankryssare...................
Jagare...................................
Undervattensbåtar................
Yedettbåtar och minsvepare
Motortorpedbåtar ...............
Depå-(moder-)fartyg................
4
2
1
12
12
8
6
2
Ersättningsbyggnadskostnaderna för denna flotta kunde beräknas till
14 900 000 kronor örn året.
Stationsbefälhavaren i Stockholm har förordat en utökning av kustflottan
till 8 pansarskepp, 3 kryssare, 16 jagare och 16 undervattensbåtar med en
beräknad årskvot för ersättningsbyggnad på 22 720 000 kronor.
Beträffande den av mig föreslagna fördelningen av de befintliga fartygen Departementstill
olika sjöstyrkor m. m. får jag hänvisa till den av mig framlagda fartygs- chefen.
förteckningen.
I följande redogörelse upptages stridskrafternas sammansättning i fråga
örn de viktigare fartygsslagen enligt dels 1925 års försvarsproposition,
dels försvarskommissionens förslag, dels ock det av mig framlagda
förslaget. Beträffande kustflottan upptager redogörelsen därjämte ersättningsbygguadssakkunnigas
av 1927 års riksdag godkända förslag till
sammansättning samt 1929 års försvarsutrednings förslag.
560 Kungl. Majus proposition nr 225.
Kustflottan |
Lokal styrkorna |
Materielreservcn |
|||||||||
» - W |
t*r |
tr |
t! |
** |
ö |
||||||
Hej |
cd |
*0 |
I * |
CD |
"B |
3 5? |
CD |
||||
O O: CD |
sr oj cp |
o o: zc |
O O: zC |
||||||||
3 5B |
3 i |
3 £ |
*9 S te |
3 <~t |
|||||||
o 2 m |
5 J3 c |
jL 22 |
CD g |
S s |
CD £■ |
CD g |
|||||
O ? o . „ |
2. p- 5’ p 1 CO |
M 3* oq '' ® |
!''? o 3 |
B 3 CO |
r+ >-t & B * |
I? <t> B |
2 3 CD 3 «-► ? |
•r»- Po O* f g 3 |
!? CD B |
CD'' 5 0 3 3 |
|
Pansarskepp, nyare ......... |
3 |
4 |
4 |
3 |
3 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Pansarskepp, äldre........... |
1 |
— |
— |
— |
— |
3 |
2 |
4 |
3 |
3 |
3 |
Flygplankryssare ............. |
— |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Pansarkryssare (kryssare).. |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
Minkryssare..................... |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
Jagare ........................ |
8 |
8 |
12 |
8 |
8 |
— |
7 |
7 |
2 |
1 |
1 |
Torpedbåtar..................... |
8 |
— |
— |
— |
— |
12 |
— |
— |
7 |
5 |
5 |
Motortorpedbåtar............. |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
2 |
2 |
|
Undervattensbåtar............ |
7 |
9 |
12 |
10 |
10 |
10 |
G |
G |
— |
— |
— |
Vedettbåtar och minsvepare |
7 |
8 |
8 |
8 |
8 |
6 |
1 |
15 |
6 |
12 |
11 |
Moder-(depå-)fartyg.......... |
3 |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
— |
Som av sammanställningen framgår, ansluter jag mig till försvarskommissionens
förslag beträffande kustflottans sammansättning, dock att jag på i
det föregående anförda skäl ansett mig böra hänföra även minkryssaren
Clas Fleming till kustflottan. I fråga örn lokalstyrkorna och materielreserven
skiljer sig mitt förslag i vissa avseenden från kommissionens, enär
jag, på sätt förut anförts, i en del fall kommit till en annan uppfattning
beträffande fartygens fördelning och utrangeringarnas omfattning.
Sjöstridskrafternas basering.
För en örlogsflottas verksamhet fordras under såväl krig som fred betryggande
baseringsmöjligheter, omfattande ett efter rådande förhållanden
avpassat system av baser och baseringsområden. Detta baseringssystem
skall erbjuda fartygen erforderligt skydd, då de icke äro till sjöss, samt
möjliggöra komplettering av förråd och personal, reparationer m. m. Örlogsbaserna
tarva i allmänhet egna försvarsmedel mot anfall av sjö-, luft- och
lantstridskrafter.
Man räknar med olika slag av örlogsbaser, nämligen permanenta och
tillfälliga baser samt krigsankarplatser.
Med permanenta baser förstås i fredstid organiserade anläggningar,
vilka uppdelas i primära baser (örlogsstationerna med tillhörande örlogsvarv)
och sekundära baser (örlogsdepåer), vilka senare i stort sett hava
samma slag av resurser som de primära, ehuru i allmänhet av betydligt
mindre omfattning.
Tillfälliga baser upprättas vid behov på sådana platser, som på grund
av sitt läge och befintliga resurser kunna befinnas härför lämpliga.
Under krig äro örlogsfartygen icke annat än tillfälligtvis förlagda till
örlogsbaserna för större förråds- och personalkompletteringar, reparationer
m. m. Fartygen begagna sig då i stället av särskilda krigsankarplatser,
vilka anordnas på lämpligt sätt i förhållande till baserna, så att bland annat
smärre kompletterings- och reparationsarbeten där kunna försiggå.
561
Kungl. Majits proposition nr 225.
Önskvärt är, att inom ett ock samma baseringsområde hava tillgång till
såväl en örlogsbas som en eller flera krigsankarplatser, ävensom att baseringsområdet
är försett med erforderligt skydd. Ett med permanent kusk
artilleriförsvar försett baseringsområde, omfattande en eller flera krigsankarplatser,
och som inrymmer eller sträcker sig in till en permanent örlogsbas,
utgör ett primärt baseringsområde. Detta område inrymmer vad som
enligt internationella begrepp brukar benämnas kingshamn.
De nuvarande anläggningarna äro följande:
Inom Ångermanlands skärgård finnes Gustafsviks örlogsdepå med
docka och verkstadsanläggning. Vid denna depå finnes i fredstid ingen
personal och anläggningarna äro utarrenderade.
Inom Stockholms skärgård finnes Stockholms örlogsstation med örlogsvarv
och god tillgång på privata resurser.
Inom Blekinge skärgård finnes Karlskrona örlogsstation med örlogsvarv.
Inom Göteborgs skärgård finnes Göteborgs örlogsdepå med god tillgång
på privata resurser. Viss personal och en undervattensbåtsdivision
äro i fredstid förlagda till denna depå.
Gotlands enda större hamn, Fårösund, saknar tillgång på både privata
och statliga resurser.
För svarskommissionen, som utförligt redogjort för frågan örn sjöstridskrafternas
basering (Betänkandets del III, sid. 38—42), har med hänsyn till
de operationsområden, som uppkomma genom befintliga farvattensförträngningar,
framhållit, att baseringsområdena i Ångermanlands skärgård, Stockholms
skärgård och Fårösund, Blekinge skärgård, Öresund och Göteborgs
skärgård torde komma att i första hand utnyttjas.
Enligt kommissionens mening måste åtminstone en örlogsbas finnas inom
en var av Ångermanlands, Stockholms, Blekinge och Göteborgs skärgårdar.
Mellan örlogsbaserna i Stockholms och Blekinge skärgårdar förefunnes ett
betydelsefullt strategiskt samband, som bestode däri, att från ena området
utgångna sjöstyrkor kunde efter utförda operationer söka skydd i det andra.
Av olika skäl och med hänsyn till hotet från luften vore det nödvändigt att
äga tillgång till örlogsbaser både i Stockholms och Karlskrona skärgårdar.
Vilken av dessa två, som hade den största betydelsen, berodde på krigsläget.
I vissa fall hade Stockholms skärgård den större vikten. Blekinge
skärgård (Karlskrona) utgjorde emellertid ett centralt område ej blott inom
södra Östersjön utan inom hela detta hav över huvud taget. Den vore
alltid av vikt — ej minst för eventuella allierade sjöstridskrafter — under
all krigföring i Östersjön och utgjorde dessutom en nödvändig stödjepunkt
för sjöstyrkor vid bevakning av Östersjöinloppen eller under strategisk förflyttning
från Östersjön till Västerhavet och tvärtom.
För operationer vid eller i närheten av Gotland vore enligt kommissionens
mening en krigsankarplats erforderlig i Fårösund, varjämte möjligheter
till basering inom Östergötlands eller Smålands skärgårdar vore önskvärd.
Slutligen borde någon plats i Öresund kunna tagas i anspråk som
bas för dit förlagda sjöstridskrafter.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
817 36 36
Departements
chefen.
562 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kommissionen har vidare framhållit, att det ur ekonomisk synpunkt
givetvis vore fördelaktigast med en enda permanent örlogsbas, där tillräck''
liga varvsresurser för hela flottans normala fredsbeliov vore tillfinnandes
och alla erforderliga administrations- och utbildningsanstalter samlades.
Stora olägenheter skulle dock uppstå genom en sådan anhopning av anstalter
och materiel, varjämte önskvärd personalrekrytering från hela landet
skulle förhindras. Yid mobilisering skulle olägenheterna med en bas för
ett land med Sveriges långsträckta kuster bliva oöverkomliga. Mobiliseringen
innebure nämligen bland annat rustandet av ett stort antal örlogsoch
hjälpfartyg. Hur väl organiserad en örlogsbas än vore, skulle en belastning
uppstå, som skulle fördröja och äventyra mobiliseringen. Att hotet
från luften medförde stora risker, om all såväl personal som materiel vore
samlad till en plats, läge i öppen dag.
Kommissionen har slutligen föreslagit, att örlogsbaserna i Stockholms och
Karlskrona skärgårdar skulle vara flottans primära baser, medgivande förläggning,
underhåll och operativt stöd åt de i Östersjön uppträdande sjöstyrkorna.
Göteborg vore av motsvarande vikt för operationer i Västerhavet;
dock framträdde ej detta hav i vårt militärpolitiska läge med samma
betydelse som Östersjön. Göteborg finge emellertid ökad betydelse, örn,
med hänsyn till flyganfall mot Östersjökusten, ett antal för Östersjön avsedda
fartyg fredsförlades i Göteborg. På grund av därstädes befintliga stora
resurser inom den privata varvs- och verkstadsindustrien behövde örlogsbasen
icke förses med dylika anstalter. Göteborg syntes därför tillsvidare böra
betraktas som sekundär bas. I Ångermanlands skärgård (Gustafsvik) kunde
på grund av isförhållandena någon fredsförläggning av fartyg icke ifrågakomma.
Nämnda plats vore i varje fall att betrakta som sekundär örlogsbas.
Fårösund kuude också i allt väsentligt endast bliva en bas av
sistnämnt slag, en krigsankarplats, där lätta fartyg kunde erhålla bränsle
och vatten samt i begränsad utsträckning ammunition.
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till försvarskommissionens uttalande
och förslag. Dock har marinförvaltningen framhållit, att den principiellt
sett fäste större vikt vid Göteborgs örlogsdepå som bas än vad försvarskommissionen
synts göra. I krigstid kunde nämligen flottans verksamhet
för skyddet av vår sjöhandel väster ut komma att ställa stora fordringar på
denna bas.
Frågan örn sjöstridskrafternas basering är av intresse såsom ett viktigt
operativt, organisatoriskt och ekonomiskt spörsmål. På antalet och storleken
av de befintliga örlogsbaserna är bland annat omfattningen av flottans landorganisation
till stor del beroende, och att denna organisation lämpligt avväges
i förhållande till den organisation, som i sin egenskap av stridande
faktor är den huvudsakliga, nämligen fartygs- och sjöorganisationen, är
givetvis en fråga av största betydelse. Fråga har ock i olika sammanhang
varit å bane att indraga eller till omfattningen minska någondera av örlogsstationerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 563
Under nu rådande förhållanden och med hänsyn till vad försvarskommissionen
och marinmyndigheterna anfört, finner jag emellertid icke någon
minskning av antalet eller storleken av de nuvarande baserna möjlig. Jag
har därför räknat med örlogsstationer i Stockholm och Karlskrona samt
örlogsdepåer i Göteborg och Gustafsvik med i huvudsak samma omfattning
som hittills. I det följande föreslår jag dock vissa utökningar beträffande
Göteborgs örlogsdepå.
Fartygens frod sfi!rläggning.
Enligt för sv ar skommissionens förslag skulle flottans fartyg i fredstid förläggas
i stort sett enligt samma principer som för närvarande är fallet. De
tre pansarskeppen av Sverige-typ borde alltjämt vara förlagda till Karlskrona,
men flygplankryssaren Gotland, i motsats till vad nu är fallet, till
Stockholm. Jagare och undervattensbåtar borde fördelas med ungefär
hälften till vardera örlogsstationen. Till Göteborgs örlogsdepå har kommissionen
avsett att förlägga en del fartyg tilldelade lokalstyrka eller tillhörande
materielreserven.
Den av kommissionen förutsatta fredsförläggningen av fartygen utgjorde
enligt dess mening grunden för fördelningen av flottans personal samt vore
jämväl av väsentlig betydelse för omfattningen av verksamheten å örlogsvarven.
Ifrågavarande fördelning av fartygen borde dock icke betraktas såsom
definitiv utan kunde, med hänsyn till organisatoriska eller strategiska
förhållanden, komma att inom rimliga gränser förändras.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava anslutit sig till kommissionens
förslag ifråga örn principerna för fartygens fredsförläggning.
Marinförvaltningen har dock ansett, att flygplankryssaren Gotland med
hänsyn till dess underhåll borde vara förlagd till Karlskrona. Båda de
nämnda myndigheterna hava ansett, att till Göteborg borde förläggas två
äldre pansarskepp, kryssaren Fylgia, tre äldre jagare, en undervattensbåtsdivision
och två minsvepare.
Emot försvarskommissionens förslag har jag intet att erinra, dock att
det naturligen alltjämt bör ligga i Kungl. Maj:ts hand att utfärda de bestämmelser
rörande fartygens fredsförläggning, som ur skilda synpunkter
kunna befinnas påkallade. Därför anser jag mig också sakna anledning att
i detta sammanhang taga ståndpunkt till frågan örn förläggningen av flygplankryssaren
Gotland.
I överensstämmelse med marinmyndigheternas förslag har jag räknat med
att av de till Karlskrona hörande fartygen till Göteborgs örlogsdepå böra
förläggas två äldre pansarskepp, pansarkryssaren Fylgia, tre äldre jagare,
tre undervattensbåtar samt minsveparna Starkodder och Styrbjörn.
Enligt vad jag inhämtat, kan emellertid förläggning till Göteborgs örlogsdepå
av större fartyg än jagare icke äga rum, förrän den sedan lång tid fortgående
uppgrundningen av hamnbassängen blivit undanröjd genom uppmuddring.
Yid sådant förhållande måste med förläggningen av de båda
pansarskeppen och pansarkryssaren till Göteborg anstå, intill dess rnuddringsarbetet
blivit slutfört.
Departementschefen.
664
Kungl. Maj:ts proposition nr £25.
Flottans ersättningsbyggnad.j
Pansarskepp.
Enligt 1925 års försvarsproposition förutsattes, att ersättningsbyggnad
borde äga rum i första hand för kustflottan, varför dennas omfattning vore
utslagsgivande för behovet av nybyggnadsanslag. I propositionen räknades
med fyra pansarskepp i kustflottan; dock ansågs en begränsning av nybyggnadsanslaget
kunna möjliggöras genom att åtminstone under några år framåt
från beräkningarna för nybyggnadsbehovet utesluta pansarskeppen. Departementschefen
förklarade sig därvid förutsätta, att en särskild undersökning
skulle företagas rörande frågan, huruvida artillerifartygen framdeles skulle ersättas
med fartyg av samma slag eller örn annan ersättning borde beräknas.
Denna undersökning borde även omfatta en förnyad prövning rörande fartygstyperna
i allmänhet, varvid särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan örn
billigare fartygstyper än de dittills föreslagna.
Den sålunda förutsatta utredningen började sitt arbete i juni 1925, varefter
de tillkallade sakkunniga (»ersättningsbyggnadssakkunniga») avgåvo sitt betänkande
i december 1926. De sakkunniga anförde bland annat, att hos pansarskeppen
vore den fulla kraften hos sjökrigets främsta anfalls- och försvarsvapen,
kanonen, förenad med det mot all i sjökriget förekommande vapenverkan
mest effektiva skydd, som över huvud taget lämpligen kunde åstadkommas
på det till buds stående tonnaget. Inom en opererande flotta grupperade
sig därför de övriga fartygsslagens verksamhet kring pansarskeppet, hos
vilket de hade att söka stöd under såväl anfalls- som försvarsoperationer. En
av grundbetingelserna för att en flotta skulle kunna bibehålla sin rörelsefrihet
och bliva i stånd att med utsikt till framgång operera till sjöss vore enligt
ersättningsbyggnadssakkunnigas mening, att pansarskepp inginge i densamma.
De sakkunniga funne icke tillrådligt att minska det antal av fyra pansarskepp,
som enligt grunderna för 1925 års försvarsbeslut skulle ingå i kustflottan. De
pansarskepp, varmed nämnda beslut räknade, vore de tre pansarskeppen av
Sverig e-typ, samt det äldre pansarskeppet Oscar II. Såsom ersättning
för sistnämnda fartyg föreslogo de sakkunniga byggandet av ett pansarskepp
av förbättrad Sverig e-typ till en kostnad av 27 300 000 kronor.
I 1929 års försvarsutrednings betänkande, vars motivering delvis är av
hemlig natur, framhölls såsom i hög grad önskvärt, att i kustflottan inginge
bland annat en division, alltså fyra pansarskepp.
Försvarskomrnissionen har i denna fråga bland annat anfört följande:
Flottans styrka och sammansättning måste bestämmas med hänsyn till
flottan tillkommande uppgifter under krig ävensom med hänsyn till nödvändigheten
att kunna upprätthålla en neutralitetsvakt till sjöss under ett
krig mellan andra, därvid Sverige är neutralt. Enligt försvarskommissionens
i annat sammanhang anförda uppfattning (jämför Del I, avdelning III sid. 170)
synes flottans huvuduppgift under krig böra vara knuten till de lokala förisvarsuppgifterna
i anslutning till Stockholms, Upplands och Blekinge skärgårdar.
Såsom ett allmänt önskemål har vidare framhållits, att flottan skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
565
kunna i största möjliga utsträckning bestrida en fiende det fria och obehindrade
utnyttjandet av de vatten, som omgiva våra kuster.
Det blir dessa båda uppgifter, speciellt den förstnämnda, som skola bestämma
flottans styrka och sammansättning. En flotta, som erhållit sin sammansättning
med hänsyn till dessa uppgifter, kan nämligen beräknas vara i
stånd även att skapa skydd för sjöhandeln under en neutralitetsvakt.
För lösandet av de uppgifter, som enligt det föregående ansetts böra tillkomma
flottan, synes enligt kommissionens mening en pansarbåtsdivision icke
vara oundgängligen nödvändig, utan dessa uppgifter torde i erforderlig utsträckning
kunna lösas genom lätta sjöstridskrafter såsom jagare och undervattensbåtar
m. m. i samverkan med marina flygstridskrafter. Yad speciellt
beträffar avvärjandet av invasion över havet, minskas, såsom även torde
framgå av vad som anförts i avdelning TTT. betydelsen av artilleri fartygs medverkan
i och med tillkomsten av de föreslagna operativa flygstridskrafterna,
vilka förena stor slagkraft med snabbhet och praktiskt taget obegränsad
rörelsefrihet.
Från dessa utgångspunkter kommer kommissionen fördenskull till den uppfattningen,
att någon nybyggnad av pansarskepp icke bör ske. I detta sammanhang
vill kommissionen betona, att en flotta med ett fåtal pansarskepp,
vilka vid inträffad förlust i krig icke kunna ersättas, med största sannolikhet
endast kan hava den betydelsen, att en viss fördröjning i ett anfallsföretags
igångsättande kommer att åstadkommas, i de fall då en svensk pansarbåtsdivision
kan utgöra ett hinder för företaget. Många skäl tala för att denna
fördröjning kan bliva kortvarig. I varje fall är fördröjningens längd helt
oberäknelig. Ehuruväl tillvaron av en pansarbåtsdivision kan anses för flottan
underlätta lösandet av de uppgifter, som i det föregående angivits, synas med
hänsyn till angivna omständigheter de med pansarbåtsdivisionens förnyande
förenade kostnaderna icke stå i rimlig proportion till de angivna fördelarna,
särskilt som de medel, som kunna anvisas till försvaret, av ekonomiska
hänsyn måste bliva begränsade.
När emellertid nu vissa pansarskepp av Sverige-typ finnas i kustflottan,
synes å andra sidan ett bibehållande av dessa fartyg vara motiverat. En viss
modernisering, syftande bland annat till ökning av skyddet mot luftanfall,
synes även böra komma till stånd.
Marin förvaltningen har anfört, att funnes en av pansrade artillerifartyg,
torped- och minfartyg sammansatt, väl utbildad och krigsberedd operationsduglig
sjöstyrka, skulle densamma kunna tvinga en i våra kustområden inträngd
fiende att draga sig tillbaka. Sedan Sverig e-skeppen fallit för
åldersgränsen, bleve flottan ej längre operationsduglig. Utan artillerifartyg
kunde de lätta fartygen och undervattensbåtarna icke bilda den operativa
enhet, som kustflottan enligt ämbetsverkets åsikt måste utgöra för att kunna
göra de insatser vid försvaret, som krävdes. Utan artillerifartyg minskades de
lätta fartygens värde i skärgård även vid relativt ringa isbildning. Likaledes
kunde en fiende, örn vi saknade dylika fartyg, utföra sina operationer endast
med lätta fartyg, varigenom hans företag underlättades och komme att medföra
ringa risk.
Chefen för marinstaben har bland annat framhållit, att liksom en operativ
enhet inom armén med nödvändighet måste innehålla förband av samtliga
vapenslag, så måste också on sjöstyrka för att kunna verka som operativ enhet
Departements
chefen.
566 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
innehålla de representativa fartygsslagen för vart och ett av sjökrigets vapen,
nämligen artilleri, torped och mina. Marinstabschefen har vidare framhållit,
att artilleriet alltjämt vore örlogsflottornas främsta vapen och att de pansrade
artillerifartygen med svåra kanoner vore flottornas huvudfartygsslag, kring
vilket övriga fartyg grupperade sig. Artillerifartyg fordrades i vår flotta för
att densamma skulle kunna genomföra den rörliga sjökrigföring, som utgjorde
ett villkor för att en motståndare skulle kunna förhindras fritt utnyttja oss
omgivande farvatten. I anslutning härtill har chefen för marinstaben uttalat
följande:
Såsom främste representant för vårt lands sjökrigsledning, vilken det tillkommer
att framlägga strategiska och taktiska grunder för flottans behov och
därav beroende styrka och sammansättning, vågar jag uttala, att kommissionens
invändningar mot de pansrade, med svåra kanoner försedda, kraftigt luftvärnsbestyckade
pansarskeppen äro obefogade och att detta fartygsslag är nödvändigt
i en svensk försvarsordning.
Chefen för kustflottan har ansett, att utan ersättningsbyggnad av artillerifartyg
kunde en neutralitetsvakt till skydd för sjöhandeln icke upprätthållas.
Detta kunde icke ske med enbart lätta patrullfartyg. En slagkraftig operativ
enhet krävdes, som omedelbart kunde insättas, där så erfordrades. Sedan
pansarskeppen börjat falla för åldersstrecket, kunde den föreslagna flottan icke
heller, vilket dock kommissionen hade krävt, utgöra ett sådant hot gentemot
en invasion över Östersjön, att sannolikheten för en sådan minskades. Vid
samtliga kustflottans operativa övningar hade artillerifartygen spelat en avgörande
roll. Ingen av de försvarsoperationer, som hade varit föremål för
övning, skulle kunna hava genomförts utan artillerifartygens stöd. Pansarskeppen
vore, enligt vad chefen för kustflottan vidare framhållit, den kärna,
kring vilken kustflottans alla övriga fartyg såväl som de samverkande flygstridskrafterna
grupperade sig och opererade. Jagarförband utan artillerifartygs
stöd vore alltför lätta att avvisa för att kunna avskräcka en angripare.
Erfarenheterna vore enahanda ifråga örn undervattensbåtar. Med stöd av erfarenheterna
från kustflottans övningar har chefen för kustflottan funnit, att
artillerifartyg måste ingå i kustflottan till den styrka, att en angripare måste
insätta mer än två moderna stora artillerifartyg av de typer, som kunde tänkas
uppträda i Östersjön. I
I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att marinförvaltningen
i januari 1934 ingivit förslag till ett nytt pansarskepp av förbättrad
Sverig e-typ, vilket förslag emellertid ej blivit riksdagen förelagt.
I likhet med försvarskommissionen förutsätter jag, att de nu befintliga
pansarskeppen av Sverig e-typ fortfarande skola ingå i kustflottan, men
att någon nybyggnad av denna typ nu icke beslutas. I annat sammanhang
föreslår jag även, att vissa moderniseringsåtgärder, huvudsakligen avseende
luftvärnet och artilleriet, skola vidtagas i fråga örn dessa pansarskepp, och att
kostnaderna härför skola utgå av ersättningsbyggnadsanslaget. Yad den sjömilitära
sakkunskapen uttalat angående artillerifartygens betydelse för flottans
Kungl. May.ts proposition nr %25.
567
effektivitet och operationsduglighet är av den beskaffenhet, att det synes motivera
en ytterligare omprövning av frågan örn behovet av grövre artilleri såsom
försvarsmedel till sjöss. Härvid bör jämväl övervägas, huruvida ett ersättande
av de nuvarande Sverig e-skeppen med fartyg av samma typ och storleksordning
innebär det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste sättet att bevara
kustflottans slagkraft och taktiska användbarhet. Måhända kan anskaffandet
av en mindre artillerifartygstyp eller ock insättandet av andra fartyg i de pansrade
artillerifartygens ställe visa sig innebära e_n ur både ekonomisk och
organisatorisk synpunkt fördelaktigare lösning av problemet. Jag anser sålunda
önskvärt, att inom nära framtid en utredning kommer till stånd, som
i hela dess vidd upptager frågan örn artillerifartygens ersättande till förnyad
prövning. Då, enligt vad ersättningsbyggnadssakkunniga och marinmyndigheterna
uttalat, övriga fartygsslag gruppera sig kring artillerifartygen, och
vår nuvarande flotta otvivelaktigt är uppbyggd med hänsyn till tillvaron av
sådana fartyg, torde ifrågavarande utredning böra utsträckas till att gälla
jämväl övriga fartygstyper, detta så mycket hellre som marinens myndigheter
begärt utredning örn de lämpligaste typerna för jagare och undervattensbåtar.
Det resultat, vartill en dylik typutredning kommer beträffande artillerifartygens
ersättningsbyggnad, måste nämligen bliva i viss mån normerande
jämväl för övriga fartygstypers beskaffenhet, därest våra sjöstridskrafter
skola erhålla en rationell sammansättning. Vid en dylik utredning bör uppmärksammas
frågan örn åstadkommande av billigare fartygstyper än de nu i
flottan befintliga.
Jagare.
Ersättningsbyggnadssakkunniga räknade med åtta jagare i kustflottan. De
sakkunniga föreslogo ersättningsbyggnad av fyra jagare av Ehrensköldtyp
till en kostnad av 6 940 000 kronor per fartyg. Med de under byggnad
varande jagarna Stockholm och Göteborg är detta program genomfört.
Försvarskommissionen har framhållit, att utöver de under byggnad varande
två jagarna erfordrades under tioårsperioden 1937—1946 byggnad av tvenne
ersättare för W rangel och W achtmeister. Under år 1945 skulle
dessutom erfordras påbörjandet av två ersättningsfartyg för Ehrensköld
och Nordenskjöld, vilka skulle avföras ur kustflottan år 1947. Att
bygga ifrågavarande jagare av samma typ som föregående skulle kunna vara
motiverat av önskemålet att erhålla homogena jagardivisioner. Kommissionen
har emellertid förordat övergång till en mindre jagartyp under framhållande
av att vid dylik övergång inhomogena divisioner alltid måste uppstå, såvida
icke divisionens fartyg byggdes någorlunda samtidigt. Kommissionen har därför
ansett sig kunna förorda en omedelbar övergång till den mindre typen.
Kostnaden för denna typ beräknades till 5 200 000 kronor per fartyg.
Kommissionen har föreslagit till byggnad under angiven tioårsperiod dels
två jagare av den mindre typen för sammanlagt 10 400 000 kronor, dels påbörjandet
av två jagare av samma typ för halva kostnaden, 5 200 000 kronor.
Departementschefen.
Departements
chefen.
568 Kungl. Maj:ts proposition nr 8215.
Marinmyndigheterna hava framhållit, att försvarskommissionen icke anfört
någon motivering för övergång till den mindre jagartypen. Denna typ måste
erhålla sämre bestyckning och lägre fart än den nuvarande, synnerligen
lyckade typen, varigenom dess strids värde skulle sjunka förhållandevis långt
mera än anskaffningskostnaderna. All praktisk erfarenhet i fråga om den nuvarande
Eh rensköl d-typen talade för dess bibehållande. Den påbörjade
divisionen borde färdigbyggas, varefter ny utredning borde verkställas, innan
byggnad av nästa jagardivision igångsattes.
Jag finner mig icke helt kunna dela försvarskommissionens mening, att
vid övergång till en ny jagartyp inhomogena divisioner alltid måste uppstå.
Visserligen kan vid en dylik övergång icke undvikas, att divisioner med sinsemellan
olika stridsvärde uppkomma; däremot lärer det i möjligaste mån böra
undvikas, att fartygen inom samma division bliva olikartade. För närvarande
finnas eller äro under byggnad sex jagare av E h r e n s k ö 1 d-typen, vilket,
då jagardivisionen räknar fyra enheter, är liktydigt med en och en halv division.
Jag anser därför, att jagarbeståndet i kustflottan bör utbyggas till två
hela divisioner av likvärdiga fartyg, och föreslår sålunda nybyggnad av ytterligare
två jagare av Ehrensköl d-typ. övergången till en mindre typ bör
därefter bliva beroende på resultatet av den av mig förutsatta utredningen
angående fartygstyper m. m.
Undervattensbåtar.
Ersättningsbyggnadssakkunniga föreslogo till byggnad sammanlagt sju
undervattensbåtar, av vilka en av »A-typ» för 4 390 000 kronor och sex av »Btyp»
för 3 280 000 kronor per fartyg. Typfördelningen har sedermera något
modifierats och programmet är, örn under byggnad varande undervattensbåt
inräknas, numera genomfört så när som på två båtar.
Försvarskommissionen har anfört, att under den närmaste tioårsperioden
erfordrades komplettering av ersättningsfartvgen för Utter n-divisionen
med två båtar samt ersättning för Ya 1 en. Den av Draken, Gripen och
Ulven bestående divisionen borde i sin helhet utgå ur kustflottan år 1946.
Kommissionen har föreslagit byggandet under åren 1937—1946 av sex undervattensbåtar
å 4 000 000 kronor för tillsammans 24 000 000 kronor.
Marinmyndigheterna hava i stort sett anslutit sig till den av kommissionen
förordade typen. Marinförvaltningen, som räknat med tolv undervattensbåtar
i kustflottan, har dock framhållit, att för att inom samma kostnadsram möjliggöra
anskaffandet av flera båtar borde utredas, huruvida detta mål kunde
vinnas genom övergång till en något mindre typ att användas jämte den
nuvarande, vars byggnad borde i viss omfattning tillsvidare fortsättas.
Jag ansluter mig till det av marinförvaltningen framförda önskemålet örn
en undersökning av möjligheterna att i viss utsträckning övergå till en mindre
och billigare typ av undervattensbåtar. Denna undersökning bör ankomma på
den utredning, som jag i det föregående förordat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2Z5.
569
I statsverkspropositionen till årets riksdag Ilar Kungl. Maj:t hemställt om
anslag bland annat till påbörjandet av två undervattensbåtar av typen S j ölejonet.
Undervatteiisbåtsdivisionen består nämligen av tre enheter,
vadan det torde få anses riktigt, att den med Sjölejonet påbörjade divisionen
färdigställes med samma fartygstyp. Medel till fullföljande av byggnaden
av de två undervattensbåtarna anser jag böra beräknas å ersättningsbyggnadsanslagen
för de 5 första budgetåren efter den nya marinordningens
införande.
Övriga fartyg.
Beträffande ersättningsbyggnad av övriga fartygsslag finner jag mig i Departements
detta sammanhang allenast böra framhålla, att frågan härom torde böra upp- chefen.
tagas till prövning i samband med den förut förordade utredningen angående
flottans fartygstyper m. m.
Pansarskeppens modernisering.
De nyare pansarskeppen hava under årens lopp i vissa avseenden undergått
modernisering.
För svar skommissionen har föreslagit viss ytterligare modernisering av
pansarskeppen, syftande bland annat till ökning av skyddet mot luftanfall.
Kommissionen har uttalat, att man syntes kunna räkna med att pansarskeppens
livslängd i kustflottan därigenom borde förlängas med viss tid, av
kommissionen beräknad till fem år.
Kostnaderna för pansarskeppens modernisering hava av kommissionen inräknats
i ersättningsbyggnadsanslaget och upptagits till sammanlagt 10 400 000
kronor.
Marinförvaltningen har liksom kommissionen ansett, att viss modernisering
av Sverig e-skeppen borde komma till stånd. Ämbetsverket hade
på sin tid lämnat kommissionen en utredning rörande totalkostnaden för
moderniseringen. Den tid, som därvid stått till buds, hade emellertid varit
alltför kort för en utredning av denna omfattning, varför också kostnaderna
endast kunnat angivas ungefärligen. Marinförvaltningen hade därefter
underkastat denna fråga en mera ingående utredning och kostnadsberäkning.
Den senare hade visat, att kostnaderna vida komme att överstiga
de tidigare beräknade och att de bleve så stora, att nyttan av de ifrågasatta
arbetena i vissa avseenden icke stöde i rimlig proportion till kostnaderna.
Marinförvaltningen vore sålunda av den uppfattningen, att moderniseringen
kunde begränsas huvudsakligen till förstärkning av luftvärnsartilleriet,
modernisering av det svåra och medelsvåra artilleriet samt utförande av vissa
andra anordningar, däribland ombyggnad för oljeeldning av halva pannanläggningen
å Sverige på samma sätt som redan utförts å Drottning
Victoria och påbörjats å Gustaf V.
Kostnaderna för modernisering av samtliga tre fartyg har av marinförvaltningen
beräknats till sammanlagt 12 820 000 kronor. Dessa kostnader borde
enligt ämbetsverkets mening icke inräknas i ersättningsbyggnadsanslaget
utan anvisas som särskilt engångsanslag.
Departements
chefen.
570 Kungl. Majus proposition nr 225.
Chefen för marinstaben har anfört, att underlåtenheten att kontinuerligt
vidmakthålla kustflottans artillerifartvgsbestånd tvingade till moderniseringar.
Dessa måste dock i och för sig betraktas som en nödfallsutväg. Visserligen
kunde fartygen härigenom förstärkas, förbättras och göras mera tidsenliga,
men i det stora hela förbleve dock konstruktionen densamma som vid stapellöpningen.
Ingen modernisering, av vilken art som helst, kunde motsvara nybyggnad.
Matematiskt sett skulle en modernisering framstå som ekonomiskt
berättigad med hänsyn till den förlängning av livslängderna, som man antoge
kunna vinnas därmed. Mera än ett antagande kunde det dock knappast vara
tal om. Förlängningen av artillerifartygens i kustflottan livslängd medförde
den allvarliga följden, att lokalstyrkornas tillskott av artillerifartyg i motsvarande
grad fördröjdes, varigenom dessa styrkors artillerifartygsbestånd,
som redan nu vore överårigt, ytterligare åldrades. Moderniseringskostnaderna
borde icke få ställa sig hindrande för verklig ersättningsbyggnad. Den ifrågasatta
moderniseringen måste dock ovillkorligen ske med avseende på artilleri
och luftvärnsartilleri samt pannanläggningar m. m., och borde utföras under
en kort period. Kostnaderna borde dock icke belasta ersättningsbvggnadsanslaget
utan upptagas som engångskostnader. I fråga örn arbetenas omfattning
anslöte sig chefen för marinstaben till marinförvaltningens kostnadsberäkning.
Chefen för kustflottan har framhållit, att långt drivna moderniseringsarbeten
bleve mindre ekonomiska än byggande av nya fartyg. De ifrågasatta
arbetena borde därför inskränkas till det nödvändigaste, främst artilleriets
modernisering och luftvärnets stärkande.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har särskilt vänt sig mot kommissionens
förslag att inrymma moderniseringskostnaderna i ersättningsbyggnadsanslaget.
Moderniseringskostnaderna vore enligt nämnde befälhavares uppfattning
typiska engångskostnader, enär man icke borde utgå från, att utebliven ersättningsbyggnad
skulle bliva något permanent. Kommissionens åtgärd vore vilseledande,
därför att den icke bokförde utgifterna på ett sätt, som anslöte sig
till deras ändamål och natur. I
I likhet med försvarskommissionen finner jag mig böra föreslå, att
de tre pansarskeppen av Sverig e-typ i vissa hänseenden moderniseras.
Moderniseringsarbetena böra enligt min mening huvudsakligen omfatta förstärkning
av luftvärnsartilleriet samt modernisering av svårt och medelsvårt
artilleri. Härtill kommer införande av halv oljeeldning å Sverige. Jag
anser, att man för dessa huvudändamål bör kunna räkna med något lägre kostnader
än vad kommissionen föreslagit. Till det för ändamålet erforderliga
anslagsbeloppet återkommer jag i det följande.
Pansarskeppet Gustaf Y har nyligen förlagts till örlogsvarvet i Karlskrona
för att genomgå viss modernisering, vartill anslag förut beviljats. Då
denna modernisering bland annat omfattar införande av halv oljeeldning med
åtföljande arbeten å pannanläggningen, bliva arbetena ombord av ganska
genomgripande natur. Det framstår därför såsom ur praktiska och ekono
-
571
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
miska synpunkter önskvärt, att de nu ifrågasatta ytterligare moderniseringsåtgärderna
å Gustaf Y genomföras i sammanhang med de redan påbörjade.
På sätt, som av det följande närmare framgår, föreslår jag därför, att viss del
av det för pansarskeppens modernisering avsedda anslagsbeloppet ställes till
förfogande redan under budgetåret 1936/1937.
Såsom vissa myndigheter anfört, tala åtskilliga skäl för att hänföra kostnaderna
för modernisering av fartyg till engångskostnader. Då jag icke finner
mig böra räkna med att anslag för kostnader av sistnämnd natur kunna ställas
till förfogande för ifrågavarande ändamål, lärer det emellertid bliva nödvändigt
att låta moderniseringen bekostas av flottans årliga anslag.
Sammanfattning av kostnaderna för ersättningsbyggnad
och modernisering.
I årets statsverksproposition hava föreslagits följande anslag för budgetåret
1936/1937 till flottans ersättningsbyggnad:
För slutförande av arbeten å under byggnad varande fartyg... kronor 3 840 000
» påbörjande av två undervattensbåtar av A(S jole jönek)
typ ........................................................................ » 1 760 000
Summa kronor 5 600 000
På grundval av vad jag i det föregående anfört, och under förutsättning att
nyssnämnda anslag anvisas för budgetåret 1936/37, föreslår jag för närmaste
femårsperiod följande anslagsbelopp för ytterligare ersättningsbyggnad samt
moderniseringsarbeten:
För byggande av två jagare av Ehrensköld-typ å
6 900 000 kronor ................................................... kronor 13 800 000
» färdigbyggande av två undervattensbåtar av S jole
j o n e t-typ å 4 000 000 kronor (8 000 000—1 760 000) » 6 240 000
» modernisering av pansarskeppen av Sverig e-typ ... » 9 960 000
Summa kronor 30 000 000
Vad sålunda föreslagits lärer icke kunna föregripa den av mig föreslagna
typutredningen.
Vid en uppdelning av den föreslagna summan på de fem budgetåren
1937/1938 till och med 1941/1942, uppstår sålunda en årskvot för ersättningsbyggnad
och modernisering på 6 000 000 kronor. I kostnadsberäkningarna för
den blivande marinorganisationen har jag med stöd härav ansett mig böra
räkna med sistnämnda belopp som normalt ersättningsbyggnadsanslag. Att
ersättningsbyggnadsanslagets storlek kan komma att röna inverkan av resultatet
av den utredning angående fartygstyper m. m., som förut omnämnts,
torde emellertid naturligen icke vara uteslutet.
Såsom av mig förut framhållits tala såväl praktiska som ekonomiska skäl
för att de föreslagna moderniseringsarbetena å pansarskeppet Gustaf V
utföras i anslutning till de redan påbörjade arbetena å samma fartyg. Enligt
vad jag inhämtat erfordras för detta ändamål, att 1 200 000 kronor av ersätt
-
Departements
chefen.
572
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ningsbyggnadsanslaget anvisas redan för budgetåret 1936/1937. Jag ämnar
därför föreslå, att i särskild proposition, om vars framläggande jag senare
denna dag kommer att hemställa, för budgetåret 1936/1937 äskas, bland
annat, ett särskilt anslag av 1 200 000 kronor för påbörjandet av moderniseringsarbetena
å pansarskeppet Gustaf Y. Då ifrågavarande arbeten eljest
skulle hava bekostats av ersättningsbyggnadsanslaget för budgetåret 1937/1938,
bör det belopp av 6 000 000 kronor, som enligt vad jag förut anfört bör beräknas
som normalt ersättningsbyggnadsanslag för vart och ett av budgetåren
1937/1938 till och med 1941/1942, sålunda för budgetåret 1937/1938
minskas med nämnda belopp, 1 200 000 kronor, till 4 800 000 kronor.
Hjälpfartygen.
F örsvarskommissionen har närmare redogjort för hur det stora antal fartyg
och båtar, vilka vid mobilisering anskaffas från handelsflottan och enskilda
och som gå under den gemensamma benämningen hjälpfartyg,
uttagas, bemannas och användas.
Den del av hjälpfartygen, vilka tillhandahållas av Sveriges frivilliga
motorbåtskår, har kommissionen icke på annat sätt omnämnt,
än att den i beräkningen av anslaget till flottans krigsberedskap och
övningar upptagit ett belopp av 15 000 kronor för kårens årliga övningar.
Marinförvaltningen har intet haft att erinra mot vad kommissionen anfört
i fråga örn hjälpfartygen.
Chefen för marinstaben har framhållit, att en del av hjälpfartygens ut
rustning borde, enligt vad också kommissionen uttalat, vara i viss utsträckning
klargjord redan i fred. Medel härför borde uppföras å anslaget till anskaffning
av teknisk materiel, vilket anslag kommissionen beräknat till
400 000 kronor. Enligt marinstabschefens mening vore denna summa alldeles
otillräcklig, örn även här ifrågavarande ändamål foges i betraktande. —
I fråga örn Sveriges frivilliga motorbåtskår har chefen för marinsstaben anfört,
att kårens betydelse såväl för marinen som för övriga försvarsgrenar
ökats. Vissa angivna åtgärder borde vidtagas för att stärka kårens krigsduglighet.
Det för kåren erforderliga årsanslaget kunde förslagsvis beräknas
till 35 000 kronor. Chefen för marinstaben har vidare velat framhålla, att
ett införande av en chef för marinen, ävensom av marindistriktsbefälhavare
i fredstid kunde komma att inverka på organisationen av kårens ledning.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har ansett, att medel för anskaffning av
teknisk materiel till hjälpfartygen borde upptagas bland engångskostnaderna
för försvaret.
Kårstyrelsen för Sveriges frivilliga motorbåtskår har framhållit, att den
motivering för kårens tillvaro, som hade anförts i 1925 års försvarsproposition,
fortfarande vore i oförminskad grad gällande. Kåren vore därjämte icke
enbart ett marinens intresse, utan sökte så långt som möjligt fylla samtliga
försvarsgrenars behov av smärre farkoster. Utöver de uppgifter, som angivits
i nämnda proposition, hade numera ett flertal andra tillkommit. Anslaget
till kåren, vilket enligt kårstyrelsens mening borde upptagas som sär
-
Kungl. Majus proposition nr 225. 573
skild titel under anslagen till marinen, borde utgå med 36 700 kronor om
året.
För anskaffning av teknisk materiel har jag räknat med ett anslag av Departements730
000 kronor, och finner jag önskvärt, att av detta anslag medel i den chefen.
mån så låter sig göra avses för hj älpf arty gens utrustning.
Yad beträffar Sveriges frivilliga motorbåtskår synes mig av avgivna yttranden
framgå, att kåren torde kunna sägas representera ett försvarsintresse
av ej oväsentlig betydelse. Att en viss omorganisation av kåren kan bliva en följd
av införandet av en chef för marinen och av den av mig föreslagna marindistriktsorganisationen
finner jag sannolikt, men anser mig sakna anledning
att i detta sammanhang ingå på denna fråga.
Det synes mig icke lämpligt, att anslaget till Sveriges frivilliga motorbåtskår
upptages under särskild riksstatstitel, utan torde detsamma som hittills
böra utgå av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. Jag förutsätter
därvid, att kostnaderna för samövningar med andra försvarsgrenar i
förekommande fall bestridas av till deras förfogande stående medel. Yad angår
anslagets storlek, synes det av mig beräknade anslaget till flottans krigsberedskap
och övningar medgiva, att de till kåren anslutna motorbåtsflottiljerna
må kunna erhålla skäliga övningsanslag. Det torde emellertid få
ankomma på chefen för marinen att vid avgivande av förslag till disposition
av nämnda krigsberedskaps- och övningsanslag beräkna lämpligt belopp för
här ifrågavarande ändamål.
B. Flottans krigsberedskap och övningar.
För svar skommissionen har framhållit, att en flottas effektivitet vore till
stor del beroende av i hur stor utsträckning den kunde hållas ständigt rustad
och övad. Till dess organisation måste därför höra en rustningsplan,
som säkerställde såväl tillvaron av ständigt rustade förband som att dessa
hölles vid en hög krigsberedskap. Den höga krigsberedskapen vunnes genom
att både fartygsbesättningar och förband vore väl samövade dels inbördes,
dels tillsammans i sjöstyrkan, den operativa enheten. Detta kunde uppnås
endast genom att befälhavare och besättningar finge tillfälle till ständigt
fortgående utbildning och övning, varigenom även möjliggjordes att ständigt
följa den tekniska utvecklingen och dess återverkan på personalens utbildning
och förbandens tekniska utnyttjande. En rustningsplan hade också
sedan lång tid tillbaka ingått i marinordningen.
Det vore enligt kommissionens mening givetvis önskvärt att kunna hålla
ett stort antal fartyg ständigt rustade, men komme kostnadshänsyn att här
alltid spela in. Förutom av antalet fartyg bleve kostnaderna beroende av för
dem beräknade gångtider och farter samt av artilleriskjutningarnas omfattning.
Kommissionens förslag till rustnings- och övningsplan avveke icke i
princip från den år 1925 fastställda planen. Sålunda hade kommissionen
räknat med ett något större antal rustade fartyg under sommarhalvåret än
574
Kungl. Majus proposition nr 223.
under vinterhalvåret, då skolutbildningen i land nedbringade den för sjötjänst
disponibla personalen.
Kommissionen har emellertid föreslagit att minska antalet rustade fartyg.
Denna minskning framgår närmare av följande jämförelse mellan 1925 års
rustningsplan och den av kommissionen föreslagna, varvid endast de egentliga
stridsfartygen medtagits:
F a r ty g s s I ag |
Sommar |
Vinter |
||
1925 |
Kommissio-nens förslag |
1925 |
Kommissio-nens förslag |
|
Pansarskepp, nyare............ |
3 |
i |
2 |
i |
Pansarskepp, äldre...... |
_ |
i |
||
Kryssare ............ |
1 |
i |
1 |
i |
Minkryssare .......................... |
1 |
1 |
||
Jagare ........................... |
4 |
3 |
4 |
3 |
Undervattensbåtar (större)............ |
7 |
4 |
5 |
3 |
Torpedbåtar, vedettbåtar ................................. |
16 |
4 |
||
Summa |
32 |
14 |
13 |
8 |
Kommissionen har framhållit, att dess förslag vore betingat av de
minskade personalstaterna samt av kostnadshänsyn, men även av praktiska
skäl. Det hade nämligen synts kommissionen lämpligt, att rustningarna så
begränsades, att de rustade fartygen kunde erhålla fulltaliga besättningar,
vilket enligt kommissionens mening vore ur krigsberedskaps- och övningssynpunkter
fördelaktigare än att hålla ett större antal fartyg rustade med
reducerade besättningar.
Beträffande de rustade förbandens övningar har kommissionen framhållit
önskvärdheten av att största möjliga del av övningsanslaget komme
nämnda övningar till godo, så att övningar under gång kunde bedrivas i så
stor utsträckning som möjligt, vid vissa tillfällen även med krigsmässiga,
höga farter. Likaså har det synts kommissionen önskvärt, att den inom flottan
högt uppdrivna skjutskickligheten med artilleripjäser vidmakthölles.
De större krigsövningarna, som hittills kunnat hållas vart tredje år, har
kommissionen ansett vara av den vikt, att de alltjämt borde bibehållas. Härför
borde dock särskilda medel utöver det ordinarie övningsanslaget anvisas
för varje gång.
Den nedgång i fråga örn krigsberedskapens upprätthållande som det
minskade antalet rustade fartyg tvivelsutan innebure, har kommissionen ansett
möjligt att i viss mån motverka genom att för en del av kustflottans fartyg,
som ej vore på expedition, tillämpa en depåförläggning med
en mindre del av besättningen tjänstgörande ombord. Dylik förläggning tilllämpades
redan nu för undervattensbåtar, som icke inginge i rustade förband.
Kommissionen har vidare anfört vissa synpunkter på ifrågavarande depåförläggning
samt för sådan förläggning avsett fartyg enligt följande plan:
ett äldre pansarskepp under vinterhalvåret (fartyget avsåges vara rustat
återstoden av året),
575
Kungl. Majus proposition jirJ225.
tre jagare under liela året,
en undervattensbåt under vinterhalvåret (fartyget avsåges vara rustat under
återstoden av året),
fem undervattensbåtar under hela året,
fyra minsvepare under hela året,
för lokalstyrkorna avsedda undervattensbåtar under hela året.
Marinförvaltningen har ansett den av kommissionen föreslagna rustningsplanen
icke medgiva bibringandet av nödvändig yrkesfärdighet hos personalen
och ej heller upprätthållandet av erforderlig krigsberedskap samt anslutit
sig till vad chefen för marinstaben och chefen för kustflottan i sina yttranden
anfört i frågan.
Chefen för marinstaben har uttalat, att försvarskommissionen gjort vissa
fullt riktiga uttalanden i frågan örn flottans krigsberedskap och övningar,
men har i anledning av kommissionens förslag till rustningsplan anfört följande:
De
ständigt rustade förbanden inskränka sig till en — säger en — ubåtsdivision.
Intet annat förband är fulltaligt. Av Sverige-skeppen förutsättes
endast ett rustat, varigenom all samövning i förband mellan dessa flottans
viktigaste fartyg är omöjliggjord. Beträffande jagare föreslås endast tre
dylika ständigt rustade, medan det fulltaliga förbandet — divisionen — utgöres
av fyra fartyg. Antalet rustade undervattensbåtar är också otillräckligt
för bedrivande av särnövningar inom en sjöstyrka. Slutligen kan den av
kommissionen föreslagna rustade delen av kustflottan knappast betecknas
som en operativ enhet och medgiver alls icke, att befälhavare och besättningar
få tillfälle till ständigt fortgående utbildning och övning. Förslagets
konsekvenser skulle sålunda bliva, att personalens kvalitet avsevärt nedginge
och att kravet på kvalificerad bemanning måste uppgivas, vilket —- enligt
kommissionens egna uttalanden — skulle direkt nedsätta sjöstridskrafternas
effektivitet.
Det råder heller intet tvivel därom, att ett antagande av kommissionens
rustningsplan för flottans krigsberedskap och övningar skulle medföra en
ödeläggande minskning av flottans effektivitet och utesluta varje möjlighet
till upprätthållande av en tillfredsställande krigsberedskap.
Marinstabschefen har vidare framhållit, att kommissionens önskemål örn
övningar under gång i så stor utsträckning som möjligt, vid vissa tillfällen
även med krigsmässiga, höga farter, samt om vidmakthållande av skjutskickligheten
icke skulle kunna uppfyllas på grundvalen av dess eget förslag.
Därest försvarskommissionens förslag skulle förverkligas, torde man, enligt
nämnde chefs mening, icke kunna avkräva flottans myndigheter något ansvar
för att sjöförsvaret bleve ur stånd att fylla sina uppgifter. För ernående av
en tillfredsställande krigsberedskap måste antalet rustade fartyg utökas och
övningsanslaget höjas i stället för att sänkas.
Beträffande den ifrågasatta depåförläggningen har chefen för marinstaben
anfört, att densamma i och för sig syntes fullt riktig och ändamålsenlig,
ehuruväl depåförlagda fartyg på intet sätt kunde i fråga örn övningar och
utbildning jämföras med fullbemannade, rustade fartyg. Depåförläggningen
vore att beteckna som en åtgärd för att underlätta mobilisering samt för att
576
Kungl. Majda proposition nr 225.
i vissa fall nedbringa ut- och avrustningskostnaderna, men kunde icke under
några omständigheter betraktas som ett substitut för rustade fartyg.
Chefen för kustflottan har uttalat, att beträffande rustning av örlogsfartyg
i fredstid borde samma principer följas som kommissionen anfört i fråga örn
flygvapnet, nämligen, bland annat, att största möjliga överensstämmelse
borde råda mellan krigs- och fredsorganisationerna.
Den föreslagna rustningsplanen vore otillfredsställande, vilket framginge
av följande redogörelse:
Av tre pansarskepp av Sverig e-typ avses endast ett vara rustat i fredstid.
Ej ens depåförläggning av ett andra pansarskepp har ifrågasatts.
Av femton jagare i kustflottan och lokalstyrkorna avses endast tre vara
rustade i fredstid och tre förlagda vid depå, de nio övriga däremot upplagda.
Av sexton undervattensbåtar i kustflottan och lokalstyrkorna avses endast
tre vara rustade året runt, ytterligare en rustad sommartid och de tolv övriga
förlagda vid depå. Ehuru depåförläggning givetvis är betydelsefull med avseende
å krigsberedskapen å undervattensbåtarna är det dock alldeles för
litet med tre undervattensbåtar av sexton rustade året runt för sjögående
expedition. Erforderlig sjövana kan icke förväntas vid krigsrustning hos
undervattensbåtsbesättningarna, när personalen i fredstid knappast kan påräkna
deltagande i sjögående expedition annat än vart femte år. Erfarenheten
från kustflottans övningar visar nämligen, att sjökommendering av åtminstone
ett års längd är nödvändig för att personalen skall kunna lära sig
rätt handhava undervattensbåtsmaterielen.
Chefen för kustflottan har vidare anfört, att flottans krigsberedskap och
dess möjligheter att i fredstid bedriva övningar till sjöss vore intimt avhängiga
av varandra. Utan tillräckliga fartygsrustningar och möjligheter
till övningar med rustade fartyg erhölle icke personalen tillräcklig sjövana
och yrkesskicklighet, utan övad personal erhölles icke någon krigsberedskap.
Chefen för kustflottan har ävenledes påvisat, att den rustade delen av
kustflottan, som vore exponenten för hela vapengrenens stridsberedskap, i
kommissionens förslag nedginge med 45 % i förhållande till 1925 års rustningar
och med 30 % i förhållande till de synnerligen otillräckliga rustningarna
under år 1935.
Enligt chefens för kustflottan mening måste övningsanslaget avsevärt
höjas i förhållande till vad som under de senaste åren utgått.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har på grundval av en för varje fartygsslag
verkställd granskning av följderna av kommissionens förslag till rustning
av fartyg funnit, att nämnda förslag icke kunde anses godtagbart.
Flottans rustningsplan borde avpassas efter helt andra och vidsträcktare
linjer.
Stationsbefälhavaren i Stockholm har funnit, att kommissionens rustningsplan
vore otillfredsställande och att den icke svarade mot de önskemål och
krav, som kommissionen själv ställt på en sådan plan. Någon depåförläggning
kunde icke ske med den av kommissionen reducerade personalorganisationen,
vilken vore alltför snävt tilltagen för de rustade förbanden och
övriga ändamål.
577
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Försvarskommissionen har framhållit, att hög krigsberedskap vunnes Departemcntsgenom
att fartygsförband och fartygsbesättningar vore väl samövade, även- chefensom
angivit såsom önskvärt, att ett stort antal fartyg ständigt kunde hållas
rustat. Då krav på hög krigsberedskap alltid torde få ställas på flottans
fartyg, synes mig en i viss mån bristande samstämmighet råda mellan, å ena
sidan, vad kommissionen i nämnda avseenden anfört, och å andra sidan de i
väsentlig grad minskade fartygsrustningar, varmed densamma i sitt förslag
räknat. Varken tillfredsställande krigsberedskap eller för personalens tjänstbarhet
erforderliga övningar torde, vilket också de hörda marinmyndigheterna
med skärpa framhållit, kunna erhållas på grundval av kommissionens
förslag. Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att försvarsrevisionen
på sin tid anförde, hurusom ändamålsenligt planerade och regelbundet
pågående övningar å rustade fartyg, såvitt möjligt sammandragna i sådana
divisioner och andra taktiska förband, i vilka de avsåges att vid mobilisering
ingå, utgjorde en av de viktigaste förutsättningarna för att de kostnader, som
nedlades på flottan, motsvarade sitt ändamål. Denna uppfattning synes mig
fortfarande riktig.
Med anledning av vad jag sålunda framhållit, och med hänsyn till de betänkligheter,
som marinmyndigheterna anfört beträffande försvarskommissionens
förslag till rustningsplan, har jag ansett mig böra räkna med en ej
oväsentlig ökning av de rustade fartygens antal i förhållande till nämnda
förslag. Jag har därvid även utgått från att det både ur krigsberedskaps- och
utbildningssynpunkt är erforderligt att hålla de befintliga fartygen rustade
så långt som förhållandena medgiva, enär i annat fall hela ändamålet med
marinorganisationen kan äventyras. Då jag därjämte räknar med i stort sett
oförändrad personaltillgång i förhållande till den nuvarande samt högre
övningsanslag än vad kommissionen föreslagit, bortfalla i viss mån de av
kommissionen åberopade skälen för inskränkning i fartygsrustningarna.
Den rustningsplan, som jag nu framlägger, anser jag ej böra hindra, att,
då så ur övningssynpunkt kan befinnas lämpligt och möjligt, större antal
fartyg av visst fartygsslag rustas på bekostnad av ändra fartygs rustning,
varigenom fartygsrustningarna kunna olika år variera på ändamålsenligaste
sätt, givetvis under förutsättning, att anvisade anslag ej överskridas. Under
sistnämnda förutsättning böra även de olika övningsperioderna kunna förskjutas
på lämpligaste sätt i förhållande till varandra.
I det hittills tillämpade systemet med rörlig och stationär förläggning
av de rustade fartygen förutsätter jag ingen ändring.
De å rustningsplanen upptagna äldre jagarna äro avsedda för sjökadetternas
tillämpningsövningar under hösten. Härtill återkommer jag i det följande.
Reservkadetternas utbildning avser jag skola äga rum å minkryssaren
och den äldre vedettbåten under sommaren samt i övrigt å lämpliga fartyg
enligt från fall till fall utfärdade föreskrifter.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 30 37
578 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Rustningsplan.
Fartygsslag |
Antal rustade fartyg |
|||
Sommar- halvåret |
Vinter- halvåret |
Övriga tider |
||
Pansarskepp, nyare..................................... |
2 |
2 |
||
Pansarskepp, äldre ................................. |
1 |
— |
— |
— |
Flygplankryssare ........................... |
1 |
1 |
— |
— |
Minkryssare .......................................... |
1 |
— |
— |
— |
Jagare, nyare ................................................ |
4 |
4 |
— |
— |
Jagare, äldre........................................... |
— |
— |
2 |
15/e—16/io |
Undervattensbåtar ....................................... |
6 |
5 |
_ |
_ |
Yedettbåtar, nyare ................................... |
4 |
_ |
_ |
|
Yedettbåtar, äldre ........................................ |
1 |
_ |
_ |
_ |
Tendrar ........................... |
3 |
2 |
_ |
_ |
Moderfartyg för undervattensbåtar ............... |
1 |
1 |
_ |
_ |
Torpedkryssare eller moderfartyg (för llygförband) |
1 |
— |
— |
— |
Logementsfartyg .......................................... |
1 |
— |
_ |
— |
Kanonbåt ...................................................... Ovningsskepp................................................... Trängfartyg ................................................... Sjömätningsfartyg .......................................... Statens isbrytarfartyg .................................... |
'' |
Efter |
1 behov |
‘A—*1/» |
Försvarskommissionens förslag om utvecklande av systemet med förläggande
av fartyg i depå synes mig innebära påtagliga fördelar ur
både organisatoriska och ekonomiska synpunkter. Jag finnér mig fördenskull
böra lämna detta förslag min anslutning. Vid förslagets utformande synas
mig följande riktlinjer böra uppdragas.
I anslutning till de hörda myndigheternas förslag bör en vidgad depåförläggning
anordnas i Göteborg, varigenom lämpliga fartyg där skulle av
marindistriktschefen kunna utan omgång disponeras för erforderliga uppdrag.
Depåförläggningen bör även giva cheferna för Ost- och Sydkustens
marindistrikt möjlighet att året runt disponera något fartyg för de uppdrag
till sjöss, som erfarenheten påvisat snabbt kunna påkomma.
Det synes mig därför önskvärt, att bemanningen av fartygsdepåerna erhåller
en sådan omfattning, att av varje fartygstyp i depå ett skall kunna
snabbt utsändas med i huvudsak (75—90 %) fulltalig besättning. Jag har
emellertid vid anläggandet av denna synpunkt funnit mig böra avstå från att
i depå förlägga det äldre pansarskepp, som kommissionen föreslagit.
Depåförläggningen torde böra omfatta samtliga icke för expedition rustade
och för ändamålet tillgängliga jagare, undervattensbåtar och
minsvepare. Jag räknar med depåer för jagare och undervattensbåtar i
Stockholm, Karlskrona och Göteborg samt för minsvepare i Karlskrona och
Göteborg.
Jagardepåerna i Stockholm och Karlskrona synas böra omfatta jagare av
såväl nyare som äldre typ och depån i Göteborg tre jagare av äldre typ. Till
jagare av sistnämnd typ har jag räknat Wrangel och Wachtmeister,
vilka, såsom de sjövärdigaste av de äldre jagarna, synas böra avses för västkusten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 579
Jag har räknat med, att två i depå förlagda jagare, förslagsvis Wrangel
och Wachtmeister, under tiden mitten av augusti—mitten av oktober
avses för sjökadetternas övningar i skärgårdsnavigering och fartjgsmanöver
m. m. å mindre fartyg. I motsats till försvarskommissionen anser jag nämligen
i likhet med de hörda myndigheterna ifrågavarande utbildning å särskilda
fartyg erforderlig.
Viss utbildning, bland annat av reservpersonal, torde böra äga rum vid
depåerna.
Vad beträffar depåorganisationen i övrigt torde densamma komma att
regleras genom föreskrifter, på vilka jag saknar anledning att i detta sammanhang
närmare ingå. Av kostnadsskäl har jag dock utgått från att depåernas
personal bespisas i land med undantag för de tider, då fartygen bedriva övningar
under gång.
C. örlogsstationer, örlogsdepåer och örlogsvarv.
Ö rlogsstationerna.
Personalorganisationen.
Högsta befälet å vardera örlogsstationen utövas under Konungen av en
stationsbefälhavare av flaggmans grad. Till örlogsstationerna höra jämväl
skeppsgossekårerna, av vilka den i Marstrand lyder under stationsbefälhavaren
i Stockholm.
I sin tjänsteutövning biträdes stationsbefälhavaren av en militärexpedition
och ett kansli.
Under stationsbefälhavaren lyda chefen för underofficers- och sjömanskårerna,
som tillika är beväringsbefälhavare, och chefen för skeppsgossekåren.
Chefen för underofficers- och sjömanskårerna biträdes av 3 adjutanter,
varav en är beväringsadjutant, samt därjämte en marinintendent.
Under chefen för underofficers- och sjömanskårerna lyda chefen för
sjömanskårens skolor, kasernbefälhavaren, cheferna för stationens
kompanier av sjömanskåren och beväringen samt musikdirektören.
Under chefen för skeppsgossekåren äro ställda kompanicheferna, varjämte
chefen för skeppsgossekåren i Marstrand biträdes av en marinintendent.
Försvarskommissionen har i fråga örn organisationen av den högsta militära
ledningen å Karlskrona och Stockholms örlogsstationer föreslagit, att
den nuvarande chefen för underofficers- och sjömanskårerna skulle bliva
chef för stationen. Han borde i anslutning härtill benämnas stationschef
och vara personalchef för till stationen fördelad personal av flottan,
såväl officerare som underofficerare och manskap och sålunda innehava en
ställning ungefärligen motsvarande regementschefs vid armén. Under stationschefen
i Karlskrona borde jämväl lyda chefen för skeppsgossekåren;
580
Kungl. Majus proposition nr 225.
skeppsgossekåren i Marstrand skulle indragas. Härutöver borde kasernläkaren,
stationens häkte och musikdirektören vara underställda stationschefen.
Stationschefen borde till sitt förfogande hava en expedition, i stort sett
motsvarande den nuvarande kårchefsexpeditionen. En där tjänstgörande
officer skulle förrätta tjänst som rekryteringsofficer. Åt stationschefen borde
anförtros handhavandet av anslag till rekryteringskostnader samt av till hans
förfogande ställda medel för undervisning, expenser, övningar och resekostnader.
Yad anginge skeppsgossekårens i Karlskrona förvaltning, ansåges
jämväl densamma i ovan angivna hänseenden böra vara underställd stationschefen
utom i vad avsåge ärenden, där chefen för skeppsgossekåren enligt
nu gällande bestämmelser själv ägde besluta.
Å vardera örlogsstationen borde personalen, såväl stam som värnpliktiga,
fördelas å två avdelningar — ungefärligen motsvarande bataljonsindelningen
vid ett regemente — förslagsvis benämnda matrosavdelningen och yrkesavdelningen.
Cheferna för dessa avdelningar förutsattes vara regementsofficerare
och skulle beträffande underlydande personal bestrida samma tjänst
som nuvarande skolchef och kasernbefälhavare. Avdelningarna borde uppdelas
på kompanier under vederbörande kompanichefer. Med denna organisation
avsåges att tillgodose ett sedan länge vitsordat önskemål örn mera
enhetligt befäl för flottans manskap under förläggning i land, i det att befälet
koncentrerades hos avdelningschefen. Härvid kunde de hittillsvarande
skolchefs- och kasernbefälhavarbefattningarna ävensom befattningarna såsom
beväringsbefälhavare indragas.
Yid denna organisation borde enligt kommissionens mening de båda nuvarande
beväringskompanierna uppdelas på två kompanier å vardera stationen,
varigenom tillsynen av de värnpliktiga samt handhavandet av deras
tjänstgörings- och ekonomiska förhållanden m. m. syntes kunna underlättas.
I samband med denna omorganisation borde jämväl en förändring av nummergången
beträffande kompanierna vidtagas i syfte att avlägsna den sedan
länge existerande oformlighet, som lage däri, att 1. och 2. matroskompanierna
saknades.
Enligt försvarskommissionens mening borde således den nya organisationen
erhålla följande utseende, nämligen:
å Karlskrona station:
matrosavdelningen, omfattande 1. och 3. matroskompanierna samt 1. beväringskompaniet,
yrkesavdelningen, omfattande 1. och 3. yrkeskompanierna samt 3. beväringskompaniet;
å
Stockholms station:
matrosavdelningen, omfattande 2. matroskompaniet och 2. beväringskompaniet,
yrkesavdelningen, omfattande 2. yrkeskompaniet och 4. beväringskompaniet.
För befattningarna som stationschefer borde avses kommendörer. Dessa
581
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
befattningshavare, som bleve personalchefer för stationens officers-, underofficers-
och sjömanskårer jämte de värnpliktiga och dessutom förvaltningsmyndigheter
med omfattande uppgifter och ansvar, skulle närmast motsvara
arméns regementschefer, ehuru den stationscheferna underställda personalen
vore av betydligt större numerär — särskilt i Karlskrona — än i allmänhet
vid ett regemente.
Chefen för marinstaben har biträtt kommissionens förslag, att en stationschef
skulle — under marindistriktsbefälhavaren — vara chef för vardera
örlogsstationen och samtidigt personalchef för till stationen fördelad personal
av flottan, såväl officerare som underofficerare och manskap. I Karlskrona
borde under stationschefen lyda jämväl chefen för skeppsgossekåren.
Med hänsyn till den stora omfattningen av stationschefens i Karlskrona verksamhetsområde
borde för befattningen utgå lön enligt lönegrad O. 7.
Förslaget örn personalens å örlogsstationerna uppdelning å två avdelningar
— matrosavdelning och yrkesavdelning — har chefen för marinstaben
ansett lämpligt. Då emellertid förslagets rationella genomförande i hög grad
vore beroende av ändamålsenliga och tillfredsställande förläggningsförhållanden
i fråga örn manskapet, borde dess genomförande i vad avsåge Stockholms
örlogsstation anstå, till dess frågan örn stationens förflyttning blivit
avgjord eller kasernförhållandena på Skeppsholmen ordnats.
Kommissionens förslag, att befattningen som beväringsbefälhavare skulle
upphöra i den nya organisationen, har chefen för marinstaben ansett ej
kunna genomföras, då gällande inskrivningsförordning och talrika andra bestämmelser
tilläde denna myndighet vissa uppgifter. Då emellertid chefen
för underofficers- och sjömanskårerna skulle komma att försvinna, vore det
lämpligt att beväringsbefälkavarens befattning upprätthölles av den föreslagne
stationschefen.
Även marinförvaltningen har förordat, att stationschefen i Karlskrona
skulle placeras i lönegraden O. 7.
Stationsbefälliavaren i Stochkolm har likaledes ansett olämpligt att nu vidtaga
någon omorganisation av stationens sjömanskår. En ny befattning
för en regementsofficer, stationens mobiliseringsofficer, borde dock tillkomma.
Försvarskommissionens förslag, att den militära ledningen å vardera örlogsstationen
skall utövas av en stationschef, finner jag mig kunna i huvudsak
tillstyrka. Vederbörande marindistriktschef bör dock vara personalchef
i vad avser såväl till örlogsstationen som till örlogsvarvet m. m. fördelade
sjöofficerare.
Förutsättningen för att den av försvarskommissionen i övrigt föreslagna
organisationen å örlogsstationerna skall kunna genomföras, synes mig vara,
att densamma anpassas efter de lokala förhållandena. Jag anser sålunda,
i likhet med de marina myndigheterna, att en omorganisation å örlogsstationen
i Stockholm för närvarande icke lämpligen låter sig göra. Intill dess
frågan om örlogsstationens förläggning lösts, bör den nuvarande organisationen
där bibehållas, givetvis dock nied de jämkningar, som kunna finnas på
-
Departements
chefen,
582
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
kallade. Sålunda bör skolchefsbefattningen i Stockholm kunna indragas,
när underofficersutbildningen flyttas till Karlskrona, varvid den nuvarande
äldste instruktionsofficeren såsom chef för korprals- och rekrytskolorna bör
övertaga återstående del av skolchefens uppgifter. En ny regementsofficersbefattning
bör emellertid inrättas å Stockholms örlogsstation, avsedd för
handläggning under stationschefen av vissa mobiliseringsärenden m. m.
Innehavaren av denna befattning bör intill upphörande av underofficersskolan
i Stockholm jämväl kunna vara skolchef. Då övergång till motsva,
rande organisation som i Karlskrona blir möjlig, bör denne regementsofficer
samt kasernbefälhavaren övertaga befälet över var sin av matros- och yrkesavdelningarna.
Beträffande Karlskrona örlogsstation synes organisationen kunna omläggas
till huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens förslag. Då
jag i annat sammanhang föreslår indragande av skeppsgossekåren, kommer
emellertid chefen för skeppsgossekåren icke att ingå bland stationschefen
underställda myndigheter. I stället lärer här böra tillkomma en chef för
flottans underofficersskola.
Befattningen som beväringsbefälhavare bör alltjämt bibehållas. Densamma
bör lämpligen upprätthållas av stationschefen.
I samband med behandlingen av marindistriktsorganisationen har jag på
närmare angivna skäl uttalat, att jag icke kunde ansluta mig till den av försvarskommissionen
ifrågasätta centraliseringen av förplägnadsväsendet inom
marindistriktsförvaltningen. Ansvaret för förplägnadsväsendet vid örlogsstationerna
kommer därför att åvila stationschefen.
Stationschefen i Karlskrona torde på de av marinmyndigheterna anförda
skälen böra upptagas i lönegraden 0.7.
Till fragan örn örlogsstationernas personalbehov återkommer jan i det
följande.
Förläggnings- och lokalfrågor.
Karlskrona örlogsstation.
Sjömans- och skeppsgossekårerna äro förlagda i var sin kasern med
egen matinrättning. Sjömanskårens kasern är belägen i stadens östra del,
skeppsgossekasernen ligger i omedelbar närhet av varvet och dess huvudingång.
Sjömanskårens kasern består av tvenne sammanbyggda kaserner, av vilka
den ena uppfördes 1795 och den andra 1853, varefter sammanbyggnaden
kom till stånd 1892. Under årens lopp hava vissa på- och tillbyggnader
ägt rum, varibland främst märkes den marketenteribyggnad, som tillkom
åren 1933—1934, varjämte förbättringar och moderniseringar utförts.
I kasernen finnas förutom logement m. m. inrymda en sjukavdelning, vissa
expeditionslokaler, ett bibliotek med läsrum, lokaler för kasernens högvakt
samt vissa undervisningslokaler för sjömanskårens skolor m. m. Till kasernen
höra jämväl kokhus med matinrättning, exercishus med undervisningslokaler
samt badinrättning m. m.
583
Kungl. Maj.is proposition nr 225.
Med nuvarande uppdelning och inredning rymmas vid tillfredsställande
fredsförläggning i sjömanskårens kasern 776 man, varvid emellertid icke inräknats
logement för sammanlagt 140 man, vilka logement för närvarande —
i brist på tillräckliga skollokaler — äro omändrade till undervisningslokaler.
För att tillgodose beliovet av s. k. dagrum, som kunna erbjuda manskapet
trivsamma samlings- och uppehållsplatser under fritid, har sjömanskårens
kasern endast ett bibliotek med tillhörande läsrum, varför även tamburerna
i trapphusen måst tagas i anspråk för ändamålet. Dessa tamburer
hava otillfredsställande dager och äro genomgångsrum mellan trappuppgång,
tvättrum och logement.
Försvarskommissionen har framhållit, att kasernlokalerna vore synnerligen
gammalmodiga beträffande såväl plan som inredning och på grund av sin
ålder svåra att hålla i tillfredsställande skick. Det vore enligt kommissionens
mening ofrånkomligt, att åtgärder vidtoges för att skaffa bättre utrymme
och modernare inkaserneringsförhållanden för flottans manskap vid förläggning
i Karlskrona. Moderniseringsarbetena borde inriktas på — förutom
förbättrandet av de hygieniska förhållandena — anordningar för manskapets
trevnad, främst iordningställande av dagrum samt dessas förseende
med erforderliga möbler och annan inredning.
Därest lokalfrågan för de till Karlskrona förlagda skolorna kunde ordnas
på annat sätt, borde de av dem nu disponerade utrymmena i sjömanskårens
kasern reserveras för förläggning av ogift äldre manskap, flaggkorpraler och
korpraler, vilka här såsom vid andra militärförläggningar borde kunna erhålla
bostad inom kasernen. Härigenom syntes en del av nu utgående inkvarteringsersättningar
kunna inbesparas. Visst förläggningsutrymme — förslagsvis
beräknat för 150 man jämte underbefäl — borde beredas den personal
från flygvapnet, som under olika perioder förutsattes bliva förlagd
till Karlskrona.
I alla modernare kasernetablissemang funnes vidare dagrum inredda.
Skulle i förevarande fall tidsenliga sådana anordnas, måste vissa logement
tagas i anspråk, varigenom det för förläggning disponibla utrymmet ytterligare
nedginge. Efter genomförande av dessutom nödvändiga ändrings- och
förbättringsarbeten för tillgodoseende av berättigade krav på hygien och
trevnad skulle återstå utrymmen för tillfredsställande förläggning av omkring
600 man. Enär förläggningsutrymme borde beräknas för omkring 1,000 man,
erfordrades sålunda plats för ytterligare minst 400 man.
Beträffande åstadkommandet av erforderliga förläggningsutrymmen kar
kommissionen föreslagit, att sjömanskårens nuvarande kasern huvudsakligen
skulle avses för förläggning av den nya matrosavdelningen och att skeppsgossekårens
i Karlskrona nuvarande kasern skulle tagas i anspråk för förläggning
av den nya yrkesavdelningen. Därigenom skulle även sistnämnda
avdelning erhålla eget etablissement, fördelaktigt beläget nära varvet, som
vore till avdelningen hörande personals vanliga tjänstgörings- och arbetsplats,
och de nu synnerligen omfattande och ur disciplinär synpunkt föga
lämpliga marscherna genom staden av varvsfolket kunna undvikas.
584
Kungl. Majus proposition nr 225.
Vidare borde skeppsgossekåren förläggas till den i varje fall under fredstid
för lantförsvaret ej längre erforderliga f. d. Karlskrona grenadjärregementes
kasern, vilken syntes erbjuda en mycket lämplig förläggning för
denna kår. En sådan anordning — som på sin tid förordats jämväl av
försvarsrevisionen — hindrade icke, att ifrågavarande kasern vid mobilisering
utnyttjades för annat ändamål, därest så skulle befinnas erforderligt, enär
de äldre skeppsgossarna vid dylikt tillfälle karlskreves till sjömanskåren,
och de yngre hemförlovades.
Försvarskommissionen har vidare, såsom jag i annat sammanhang kommer
att närmare beröra, föreslagit, att flottans båda underofficersskolor skulle
sammanslås till en enda, vilken borde förläggas till Karlskrona, där huvuddelen
av flottans personal vore förlagd. Lämpliga lokaler härför syntes
kunna erhållas genom att för detta ändamål disponera den ledigblivna kasern,
där fästningsingenjörkompaniet nu vore förlagt. Härigenom skulle
underofficersskolornas nuvarande lokaler kunna uthyras eller på annat sätt
disponeras. Dessa lokaler vore å ömse håll synnerligen olämpliga som
undervisningslokaler.
Beträffande lokaler för simning och inomliusidrott har försvarskommissionen
anfört följande:
I de olika kasernerna i Karlskrona —- jämväl kustartilleriets — finnas
mindre badinrättningar, vilkas bassänger emellertid äro av så små dimensioner,
att de måste anses alldeles otillräckliga för de stora kontingenter
manskap, som kunna vara förlagda i Karlskrona. Härtill kommer, att utbildning
i livräddning icke alls och i simning endast med stora svårigheter
kan bedrivas (sjömanskårens bassäng är 6''6 meter lång, 3''9 meter bred och
endast 1 meter djup), vilken utbildning dock måste anses vara av stor vikt
och betydelse för de personalkategorier, det här är fråga örn, ej minst de
värnpliktiga.
Det torde vara allmänt erkänt, att simkunnigheten hos de värnpliktiga
är beklagligt ringa, och att det är ett gammalt önskemål vid flottan att
lära jämväl de värnpliktiga att simma. Detta önskemål torde emellertid
med nuvarande otillräckliga resurser icke kunna förverkligas beträffande
det betydande antal värnpliktiga, som under den kalla årstiden finnas i
tjänst vid flottan.
I anslutning till vad sålunda anförts samt med hänsyn till den betydande
omfattningen av militärförläggningarna i Karlskrona och den stora vikt och
betydelse, som numera tillmätes personalens fysiska fostran — beträffande
såväl befäl som manskap — anser sig kommissionen böra uttala önskvärdheten
av att en simhall av sådana dimensioner, att den medgiver en tillfredsställande
utbildning i simning och livräddning, måtte komma till stånd
därstädes, kombinerad med — örn så kan befinnas lämpligt — en lokal för
bedrivande av inomliusidrott. Medel härför hava emellertid icke upptagits
i de av kommissionen gjorda kostnadsberäkningarna.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava anslutit sig till försvarskommissionens
förslag beträffande ordnandet av förläggningsförhållandena
vid Karlskrona örlogsstation samt understrukit behovet av särskilda lokaler
för simning och inomliusidrott. Chefen för marinstaben har även förordat,
att arbetet för åstadkommande av sistnämnda lokaler löstes i samverkan
med Karlskrona stads myndigheter.
585
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona bär framhållit, att vid genomförandet av
den av försvarskommissionen föreslagna omorganisationen befälliavande amiralens
expeditionslokaler bleve än trängre än för närvarande och alldeles
icke skulle motsvara krigsbehovet. Även stationschefen borde få utvidgade
lokaler. Frågan kunde på enklaste sätt lösas, örn stationschefen finge disponera
det nuvarande kanslihuset, och lokaler för befälhavande amiralen
inreddes i den nuvarande rustkammarbyggnaden vid Kungsbro^ sedan
denna utvidgats och ombyggts för ändamålet. I sistnämnda byggnad skulle
plats även kunna beredas för fortifikationsbefälhavarens expedition, vilken
för närvarande vore inrymd i privathus i staden, vilket vore olämpligt. Stationsbefälhavaren
har slutligen föreslagit ombyggnad av de lokaler, i vilka
sjöreservens å Karlskrona varv personal vore inrymd.
Det av försvarskommissionen framlagda förslaget till lösning av lokal- Departements
■
•''l ■ * • n n l •
frågorna vid Karlskrona örlogsstation synes mig bora i huvudsak genomföras.
Då jag emellertid, som förut anförts, räknat med att skeppsgossekåren
indrages, erfordras icke grenadjärkasernen för flottan. I enlighet med
kostnadsberäkningar, som uppgjorts av marinförvaltningen, har jag räknat
med ett belopp av sammanlagt 542 000 kronor för omändring av ingenjörkasernen,
skeppsgossekasernen och sjömanskårens nuvarande kaserner. För
anskaffande av lokaler till en simhall har jag tills vidare beräknat ett särskilt
belopp örn 200 000 kronor. Jag förutsätter dock, att sistnämnda belopp
kan komma att jämkas i samband med en eventuell överenskommelse
med Karlskrona stad. Slutligen har jag även bland byggnadskostnaderna
inrymt erforderliga medel för modernisering av matinrättningarna vid Karlskrona
örlogsstation.
I detta sammanhang finner jag anledning erinra örn att chefen för flygvapnet
år 1931 hemställt örn vidtagande av åtgärder för beredande av förläggning
åt personal, tillhörande andra flygkårens detachement i Karlskrona,
i närheten av de förefintliga hangar- och verkstadsbyggnaderna å Stumholmen.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har vidare under år 1935 hemställt
örn åtgärder för förläggning av nyssnämnda detachements personal i
andra än marinen tillhörande kasernlokaler i Karlskrona.
I anledning av dessa framställningar har åt marinförvaltningen uppdraga
att i samråd med vissa andra myndigheter verkställa utredning.
Med hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträda i och med den nu
föreslagna försvarsordningen, förlora emellertid skälen till de gjorda framställningarna
i huvudsak sin betydelse. För den personal från flygvapnet,
som avses under vissa tider av året förlagd till Karlskrona, lärer med det
ökade utrymme, som efter skeppsgossekårens indragning kommer att vinnas,
förläggning utan svårighet kunna beredas.
Stockholms örlogsstation.
Sjömanskårens förläggning å Skeppsholmen omfattar tre kaserner, varjämte
för ändamålet även disponeras kasernfartyget Vanadis.
Departements
chefen.
586 Kungl. Majus proposition nr 225.
Ä kasernerna liava särskilt under senare tid omfattande moderniseringar
kommit till stånd oell fortgå alltjämt.
Kasern I innehåller förläggningsutrymmen för 100 man vid tillfredsställande
fredsförläggning. Endast ett läsrum och ett mindre dagrum finnas i
kasernen, som för övrigt inrymmer expeditionslokaler och rustkammare m. m.
Kasern II innehåller, likaledes vid tillfredsställande fredsförläggning, utrymmen
för 97 man. I kasernen finnas ett bibliotek med läsrum och ett
logement för förläggning av reservkadetter samt i övrigt expeditionslokaler
och bostadslägenheter m. m.
I kasern III kan på ett tillfredsställande sätt förläggas 166 man. Kasernen
inrymmer i övrigt sjömanskårens matinrättning med tillhörande kokhus
samt sjukavdelning, expeditionslokaler, vissa bostadslägenheter ävensom
lokal för stationskrigsrätten m. m.
Friliggande från kasernerna finnes på Skeppsholmen ett exercishus med
tillhörande undervisningslokaler m. m.
Försvarshommissionen har ansett, att ordnandet av förläggningsförhållandena
på Skeppsholmen vore helt beroende av hur frågan örn Stockholms
örlogsstations förflyttning löstes. Under förutsättning, att örlogsstationen
under de närmaste åren komme att förflyttas från Stockholm, syntes de nuvarande,
delvis provisoriska förläggningarna på Skeppsholmen ännu en tid
kunna bibehållas — givetvis med nödvändiga moderniserings- och underhållsarbeten.
Därest stationsförflyttningen icke komme till stånd eller frågans
avgörande tillsvidare uppskötes eller avsevärt fördröjdes, syntes kraven
på ett rationellt och tidsenligt ordnande av manskapsförläggningen på
Skeppsholmen icke längre böra avvisas.
Marinmyndigheterna hava anslutit sig till de av kommissionen gjorda uttalandena
beträffande Stockholms örlogsstations förläggningsförhållanden
samt dessas beroende av en blivande förflyttning av stationen.
Stationsbefälhavaren i Stochkolm har särskilt framhållit det trängande behovet
av förbättrade lokalutrymmen såväl för marindistriktsbefälhavaren
som för stationens sjukvård, vilka skulle kunna åstadkommas genom vissa
mindre på- och nybyggnader.
Såsom av min redogörelse för de allmänna grunderna för sjöförsvarets
ordnande framgått, finner jag det vara av vikt, att frågan örn Stockholms
örlogsstations förflyttning snarast bringas till sin lösning. På sätt i nämnda
redogörelse framhållits torde emellertid därmed böra anstå intill dess
definitivt beslut fattats angående sjöförsvarsorganisationen i dess helhet.
Med hänsyn härtill finner jag mig icke nu böra förorda vidtagandet av några
åtgärder för tillgodoseende av ökat lokalbehov å Skeppsholmen utan förutsätter,
att för den närmaste tiden endast erforderliga underhållsarbeten utföras
i befintliga byggnader. Bland i annat sammanhang angivna byggnadskostnader
har jag dock upptagit erforderliga medel för fortsatt modernisering
av örlogsstationens matinrättning.
587
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Örlogsdepåerna.
Av de båda genom 1914 års försvarsorganisation upprättade örlogsdepåerna
— Göteborgs örlogsdepå och Gustafsviks örlogsdepå — är
endast den förstnämnda i verksamhet i fredstid.
Organisationen av Göteborgs örlogsdepå bär förut berörts i samband med
behandlingen av frågorna rörande Västkustens marindistrikt samt sjöstridskrafternas
basering och fartygens fredsförläggning m. m.
Marinförvaltningen har föreslagit utförande av vissa byggnadsarbeten vid
Göteborgs örlogsdepå, innefattande installering av ny värmeledning i kasernen,
uppmuddring av hamnen samt vissa iståndsättningsarbeten i övrigt, till
en sammanlagd kostnad av 220 000 kronor.
Beträffande det av mig för Göteborgs örlogsdepå beräknade personalbehovet
må i detta sammanhang erinras örn att jag redan vid redogörelsen
för marinförvaltningen framhållit, att en mariningenjör beräknats för tjänstgöring
å örlogsdepån. Det har nämligen med hänsyn till den utökning av
till Nya Varvet förlagd fartygsmateriel, som jag i det föregående förordat,
ansetts erforderligt att vid depån hava tillgång till marinteknisk sakkunskap,
som jämväl kan utnyttjas av marindistriktschefen för visst planläggningsarbete.
Samme ingenjör kan även, såsom jag tidigare anfört, stå till marinförvaltningens
förfogande som kontrollant vid vissa fartygsbyggen.
De av marinförvaltningen föreslagna byggnads- och iståndsättningsarbetena
m. m. synas erforderliga. Den sedan lång tid tillbaka fortgående uppgrundningen
av hamnen måste undanröjas, enär hamnen i sitt nuvarande skick
ej är användbar för större fartyg än jagare. Muddringsarbetet kan, enligt
vad jag inhämtat, utföras genom försorg av Göteborgs hamnstyrelse.
För påbörjande av vissa moderniseringsarbeten vid matinrättningen å
Nya Varvet har i innevarande års statsverksproposition äskats ett anslag av
10 000 kronor. För fullbordande av de återstående arbetena å matinrättningen
ytterligare erforderligt belopp har upptagits bland i annat sammanhang
angivna byggnadskostnader.
örlogsvarven.
Flottan äger enligt nuvarande organisation två örlogsvarv, förlagda det
ena i anslutning till Karlskrona, det andra till Stockholms örlogsstation.
Ledningen vid vartdera varvet utövas av en varvschef, vartill förordnas
en kommendör vid flottan. Varvschefen lyder i militärt hänseende under
stationsbefälhavaren, i tekniskt och ekonomiskt hänseende under marinförvaltningen.
Vid handläggningen av militära ärenden biträdes varvschefen av militärexpeditionen,
vilken står under ledning av adjutanten. Förvaltningsärenden
— med undantag av kassaärenden och övriga frågor, vari varvschefens underordnade
äga fatta beslut — avgöras av varvschefen, vilken vid ärendenas
handläggning biträdes av kansliet och varvskontoret.
Departements chefen -
588 Kungl. Majlis proposition nr 225.
Varvschefens kansli förestås av en sekreterare och varvskontoret av varvskamreraren.
Yerksamheten vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona är fördelad
på särskilda varvsdepartement, nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet,
ekipagedepartementet, ingenjördepartementet, mindepartementet
och torpeddepartementet, vart och ett under ledning av en departementschef,
kommendörkapten eller kapten, marindirektör eller specialingenjör.
Vid Karlskrona örlogsvarv äro min- och torpeddepartementen sammanslagna
till ett departement, torped- och mindepartementet. Yid Stockholms örlogsvarv
hava artilleri-, torped- och mindepartementen gemensamt departementskontor,
underställt den äldste av cheferna för nämnda departement. Departementscheferna
hava, envar beträffande det honom anförtrodda departementet,
enahanda åligganden och ansvar som varvschefen.
Yid ingenjördepartementet kan verksamheten, vilken även är förlagd till
fartygen och till andra arbetsplatser, till övervägande del sägas bestå i verkstadsdrift.
Yid artilleri-, min- och torpeddepartementen bedrives dessutom
en omfattande förrådsverksamhet, i det att tillsyn och underhåll av i ammunitions-
och inventarieförråden ingående materiel i stor utsträckning tillkommer
dessa departement. Verksamheten vid ekhage- och byggnadsdepartementen
avser huvudsakligen utförandet av yttre arbeten, men även
vid ekipagedepartementen förekomma verkstadsdrift och förrådsverksamhet.
Förhållandena med avseende på verksamhetens fördelning hava kommit
att gestalta sig olika på de båda varven. Sålunda har den del av varvsverksamheten,
som gäller nybyggnad eller nytillverkning, huvudsakligen blivit
förlagd till Karlskrona varv och över huvud taget är verksamheten vid detta
varv betydligt mera omfattande än vid varvet i Stockholm. Sistnämnda förhållande
har givetvis också sin grund däri, att de större fartygen i allmänhet
äro fredsförlagda till Karlskrona station.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle båda örlogsvarven bibehållas
samt några principiella ändringar i den nuvarande varvsorganisationen icke
vidtagas. Ej heller har kommissionen föreslagit någon ändring i de nuvarande
förhållandena, att såsom varvscliefer avses kommendörer med tilläggsarvoden
uppgående till 1800 kronor för Karlskrona och 900 kronor för
Stockholm.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava ej haft något att
erinra mot kommissionens uppfattning, att örlogsvarvens nuvarande fredsorganisation
vore väl avpassad efter krigsorganisationen. För att varven
skulle kunna fylla sina uppgifter vore det emellertid nödvändigt, att driften
i fredstid hölles vid sådan nivå, att varven vid mobilisering kunde anpassas
efter de ökade kraven. Det vore ur denna synpunkt av största vikt, att
kontinuitet skapades beträffande anvisandet av såväl underhålls- som nybyggnadsanslag.
I lämplig utsträckning borde jämväl nybyggnader anförtros
åt varven.
Frågor av största vikt för varven vore enligt marinförvaltningens mening
de som berörde bränsleförvaring, kraftförsörjning och skyddsanordningar mot
589
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
bombardering. Marinförvaltningen hade uppmärksamheten riktad på dessa
frågor, men hade i sitt förslag till engångskostnader endast kunnat upptaga
en del av de härför erforderliga medlen.
Marinförvaltningen har föreslagit, att lönen till varvschefen i Karlskrona
skulle utgå enligt lönegrad O 7 i stället för som nu O 6, samt att därutöver
ett arvode på 1 000 kronor skulle upptagas i staten.
Marinförvaltningen har vidare erinrat örn att ämbetsverket tidigare föreslagit
ett särskilt arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona
örlogsvarv. En jämförelse mellan antalet anställda arbetare och driftens
omfattning vid detta departement och exempelvis arméns fabriker gåve
enligt ämbetsverkets mening vid handen, att det tekniska och ekonomiska
ansvaret för nämnde departementschef vore betydligt större än för personal
i ledande ställning vid arméns fabriker, för vilken personal enligt försvarskommissionens
förslag högre arvoden vore beräknade. Marinförvaltningen
har fördenskull föreslagit ett arvode till chefen för ingenjördepartementet
1 Karlskrona å 1 200 kronor.
Av liknande skäl har marinförvaltningen ävenledes föreslagit ett arvode
till mobiliseringsingenjören i Karlskrona å 600 kronor.
Av samma skäl, som ämbetsverket anfört beträffande arvoden till vissa
tekniskt utbildade officerare, vilka äro avdelningschefer eller tjänstgörande
officerare i marinförvaltningen, har ämbetsverket ansett vissa departementschefer
och i specialbefattningar å örlogsvarven tjänstgörande officerare böra
tilldelas arvoden. Å Karlskrona örlogsvarv borde sålunda utgå arvoden med
sammanlagt 3 600 kronor och å Stockholms örlogsvarv med tillsammans
2 400 kronor.
Marinförvaltningen har vidare föreslagit ett arvode å 600 kronor att såsom
lönefyllnad utgå till sekreteraren hos varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv
för den händelse sagde befattningshavare icke uppbure lön i högre lönegrad
än O 3. Ämbetsverket ansåge nämligen, att nämnda befattning vore en
av de mest arbetstyngda tjänsterna inom förvaltningen, och borde för densamma
därför avses en regementsofficer. Då antalet dylika emellertid icke
vore så stort, att en regementsofficer alltid med visshet skulle kunna avses
för befattningen, funne ämbetsverket skäligt föreslå den angivna lönefyllnaden.
Därjämte har marinförvaltningen — under hänvisning till svårigheten att
med nuvarande förmåner erhålla en dugande kraft till befattningen såsom
uppbördsman vid skjutbanan å Karlskrona örlogsvarv — föreslagit en höjning
av det till denne befattningshavare utgående arvodet från 600 till
900 kronor.
Marinförvaltningen har slutligen framhållit, att en av de viktigaste underofficersbefattningarna
å Karlskrona örlogsvarv vore den som avdelningsföreståndare
vid ingenjördepartementets arbetsgrupp »IA». För denne befattningshavare
funnes icke upptaget något arvode, ehuru han ginge miste örn med
sjökommendering förenade förmåner och tjänsten dessutom medförde dagligt
övertidsarbete. Det vore därför lämpligt att tilldela denne befattningshavare
ett arvode örn 600 kronor.
590
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
DePchefZen‘S Jag ansluter mi8 tm försvarskommissionens uppfattning, att de båda örlogsvarven
alltjämt böra bibehållas i samma omfattning som för närvarande.
Den ännu oavgjorda frågan örn förflyttning av Stockholms örlogsstation
försvårar eller förhindrar givetvis varje större ändrings- eller moderniseringsåtgärd
för Stockholms örlogsvarvs vidkommande. Det är emellertid min
förhoppning, att nämnda fråga snart nog skall kunna bliva föremål för behandling
och avgörande, varigenom möjliggöres antingen att skapa en ny
varvsanläggning eller att avhjälpa bristerna i den nuvarande.
I de av försvarskommissionen framlagda beräkningarna angående personalbehovet
å varven under fredstid hava i viss anslutning till myndigheternas
yttranden och förslag en del jämkningar vidtagits. Jag återkommer härtill
i samband med personalfördelningen i övrigt.
Jag har bland i annat sammanhang angivna byggnadskostnader upptagit
vissa för örlogsvarven erforderliga belopp, avseende bombsäkra skyddsrum
för ammunition, modernisering av byggnader m. m.
Varvscliefen i Karlskrona anser jag böra upptagas i lönegraden O. 7, men
jag finner mig icke kunna därutöver föreslå något arvode. Varvscliefen i
Stockholm synes mig liksom nu böra upptagas i lönegraden O. 6 samt dessutom
äga uppbära ett arvode å 900 kronor.
På de skäl, som anförts av marinförvaltningen, synes ett särskilt arvode
böra avses för chefen för ingenjördepar temén tet å Karlskrona örlogsvarv.
Detta arvode torde dock icke böra sättas till högre belopp än 1 020 kronor.
För mobiliseringsingenjören å samma varv, vilken, i överensstämmelse
med vad för närvarande är fallet, förutsättes vara marindirektör av 2. graden,
finner jag icke anledning föreslå särskilt arvode. Ej heller anser jag mig
böra föreslå arvoden för å örlogsvarven tjänstgörande, tekniskt utbildade
departementschefer av högre lönegrad än O. 3. I arvodesförteckningen böra
däremot upptagas arvoden å 600 kronor till 2 tekniskt utbildade kompaniofficerare,
tjänstgörande vid varvsdepartement å Karlskrona örlogsvarv, samt
till 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å Stockholms örlogsvarv. Å sistnämnda
plats förutsättes som regel endast en av cheferna för min-, torpedoch
artilleridepartementen vara regementsofficer. De båda arvodena böra
under sådana förhållanden utgå till de två övriga departementscheferna,
därest dessa äro kompaniofficerare.
I likhet med vad för närvarande är förhållandet beträffande den specialingenjör,
som förestår torpedverkstaden i Karlskrona, och verkstadsingenjören
å samma örlogsvarv synes i staten böra upptagas lönefyllnad till sekreteraren
hos varvschefen i Karlskrona att utgå, därest befattningen innehaves
av kompaniofficer. Denna lönefyllnad torde lämpligen böra bestämmas till
600 kronor.
Arvodet till skjutbaneuppbördsmannen vid Karlskrona örlogsvarv finner
jag, på de av marinförvaltningen anförda skälen, böra höjas till 900 kronor.
Slutligen anser jag, i likhet med marinförvaltningen, att till den underofficer,
som uppehåller befattningen som avdelningsföreståndare vid arbetsgruppen
»IA» å Karlskrona örlogsvarv bör utgå ett särskilt arvode örn 600 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
591
D. Flottans personal.
Personalbehov och personalfördelning.
Vid framläggandet av 1925 års försvarsproposition anförde föredragande
departementschefen bland annat, att han, vad beträffade grunderna för personalberäkningarna,
utgått från att flottans personalstater borde beräknas
med hänsyn till det vid mobilisering förefintliga behovet. I fråga örn stampersonal
räknades sålunda med full bemanning för 1. linjens fartyg, reducerad
bemanning för 2. linjens fartyg, allt enligt gällande besättningslistor, samt
erforderlig personal för centrala myndigheter, stationer och varv m. m., ävensom
därutöver viss ersättningspersonal. En dylik beräkningsgrund syntes
vara nödvändig för att verkligt kvalificerad bemanning skulle finnas tillgänglig
för den materiel, som vid mobilisering avsåges att i första hand tagas i
bruk. Härjämte framhölls, att beräkningarna av mobiliseringsbehovet borde
hållas så snäva som möjligt och att personal av stammen icke avsåges annat än
för sådana poster, där dylik personal verkligen behövdes.
Den genom 1925 års försvarsorganisation fastställda staten för flottans
stampersonal omfattar
304 officerare,1
528 underofficerare,
340 flaggkorpraler,
1 064 korpraler, samt
1 835 meniga.
Försvar skommissionen har i sitt förslag till marinorganisation grundat personalberäkningarna
på motsvarande principer, som följts vid uppläggandet
av 1925 års marinordning, dock att — för nedbringande av behovet av stampersonal
— någon ersättningspersonal icke medtagits i beräkningarna, varjämte
lokalstyrkoma tilldelats stampersonal i ytterst begränsad omfattning.
Detta innebure enligt kommissionens mening givetvis en svaghet. Tydligt
vore, att handhavandet av ett krigsfartyg med alla de invecklade anordningar,
som den moderna tekniken skapat, krävde en grundlig utbildning av personalen
icke blott tekniskt utan även för att vinna den praktiska färdighet, som
fordrades för att draga full valuta av de tekniska hjälpmedlen. Kravet på
kvalificerad bemanning av kustflottans fartyg syntes icke kunna eftersättas.
Ett motsatt förfarande skulle vara ägnat att direkt nedsätta sjöstridskrafternas
effektivitet. Genom att ersättningspersonal icke beräknats, måste emellertid
uppkommande vakanser och brister i besättningarna fyllas genom knapphändigt
utbildad reserv- och värnpliktig personal, men detta hade kommissionen
funnit nödvändigt för att i möjligaste mån begränsa personalbehovet.
För sjömilitär personal i flygtjänst hade räknats med ett behov i överensstämmelse
med det framlagda förslaget till flygvapnets organisation.
Det måste enligt kommissionens mening även undersökas, huruvida de på
1 Chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition ej inräknad.
592
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
angivet sätt beräknade stamkadrerna försloge för fredstjänstens nöjaktiga
upprätthållande, ävensom, därest så vore fallet, örn de i berörda hänseende
tilläventyrs lämnade överskott. De undersökningar härutinnan, som blivit
utförda, visade •—- såsom framginge av de tabeller över personalens fördel
ning till olika tjänstgöringsplatser i fredstid, vilka kommissionen uppgjort
— att något överskott ingalunda uppstode, men att tillgången kunde anses
någorlunda täcka fredsbehovet, ehuru med avsevärda inskränkningar i fråga
örn landtjänsten. Den ledande principen vid dessa undersökningar hade varit
att i första hand tillgodose de rustade sjöstyrkorna samt flygvapnets behov
av marint utbildad personal. Med hänsyn till växlingarna i personalbehoven
under vinter- och sommarhalvåren hade dessa behov undersökts var för sig.
Genom att fartygsrustningarna förutsattes minskade under vintern samt på
grund av att vissa skolor tänktes koncentrerade till vinterhalvåret, varjämte
sträng gallring förutsattes äga rum vid kommendering av elever till skolor
och kurser, syntes viss jämvikt kunna uppnås mellan sommar- och vinterbehoven.
Härvid borde särskilt bemärkas, att under fredstid elever och instruktionspersonal
i skolor och kurser uppginge till avsevärt antal, vilket
skulle kunna nedbringas, därest utbildningen omlades och minskades till sin
omfattning. En sådan åtgärd skulle emellertid kunna medföra olägenheter,
dels med hänsyn till rekryteringen, dels på grund av sociala och praktiska
skäl, däribland icke minst den jämställdhet med rikets navigationsskolor, som
efter långvarigt utredningsarbete och förhandlingar med kommerskollegium
tillerkänts det sista utbildningsstadiet för flottans manskap, nämligen underofficersexamen.
Vid beräknandet av manskapsbehovet hade kommissionen utgått från att
den nuvarande manskapsorganisationen med stam och värnpliktiga bibehölles.
Kommissionen hade emellertid jämväl undersökt förutsättningar och möjligheter
för en övergång till ett system med endast stambemanning i fred,
men hade med hänsyn till olika omständigheter funnit sig icke hava anledning
föreslå någon ändring av det hittills tillämpade systemet.
Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i allmänhet hade förutsatts oförändrad
och skulle sålunda alltjämt omfatta 200 dagar, vilket betingade dubbla
inkallelser. Att härmed måste bliva förbundna vissa olägenheter i avseende
å övningarnas bedrivande och fartygens krigsberedskap kunde ej bestridas,
men kommissionen hade icke ansett sig kunna förorda den tjänstgöringstid av
omkring 350 dagar, som skulle erfordras för vårt värnpliktiga sjöfolk, örn
dubbla inkallelser skulle kunna undvikas. För ett nöjaktigt bestridande av
akterhandsgöromål å örlogsfartygen borde den nuvarande övningstiden, 200
dagar, kunna anses någorlunda tillfredsställande.
Flottans på förhållandena vid mobilisering grundade behov av stampersonal
utgjorde enligt kommissionens beräkningar:
281 officerare,
518 underofficerare, varav en avsåges uteslutande för tjänstgöring vid
flygvapnet,
255 flaggkorpraler,
Kungl. Majda proposition nr 225. 593
950 korpraler, varav tre avsåges uteslutande för tjänstgöring vid flygvapnet,
samt
1 735 meniga.
Chefen för marinstaben Ilar beträffande kommissionens uttalanden och
personalberäkningar anfört bland annat följande:
Försvarskommissionen framhåller, att »grundläggande för flottans personalorganisation
är, att den skall tillgodose det personalbehov, som erfordras
för att vid krig kunna bemanna flottans fartyg och de anstalter i land, varav
flottans verksamhet är beroende». Kommissionen uttalar vidare, att den
grundat flottans personalberäkningar på samma principer, som följts vid
uppläggandet av 1925 års marinordning, dock att ersättningspersonal icke
beräknats, vilket kommissionen själv erkänner vara en svaghet.
Vid tillämpningen av dessa principer har kommissionen emellertid gjort
så allvarliga avsteg från vad som ansågs riktigt 1925, att det synes oberättigat
att i detta avseende göra gällande någon anslutning till 1925 års organisation.
Fastmera synes det uppenbart, att kommissionen, i syfte att nedbringa kostnaderna,
helt bortsett från 1925 års principer och utan vidare skurit ned
personalorganisationen så, att avlöningsanslaget lämpligen skulle kunna inpassas
i en viss snäv kostnadsram. Detta kan bland annat utläsas av kommissionens
konstaterande, att något överskott av personal för fredstjänstens upprätthållande
ingalunda uppstår, utan att tillgången på personal endast kan
anses »någorlunda täcka fredsbehovet, ehuru med avsevärda inskränkningar
ifråga örn landtjänsten». Kommissionen ser sig även tvungen att i detta sammanhang
anbefalla sträng gallring vid kommendering av elever till skolor
och kurser.
Kommissionens personalberäkningar finner jag i hög grad otillfredsställande.
Bristerna härvidlag hava på ett övertygande sätt framlagts av den
sjömilitäre reservanten, och kan jag till alla delar instämma uti vad han härutinnan
anfört. Tillräcklig och kvalificerad bemanning är ett oeftergivligt
villkor för att sjöstridskrafterna skola kunna fylla sina uppgifter. Detta krav
uppmärksammas och beaktas i alla mariner. Utan en tillfredsställande bemanning
kan icke materielen effektivt utnyttjas, och stora värden sättas pa
spel, jämväl i fredstid. ...
Det ringa utrymmet ombord å fartyg tvingar till en stark begränsning av
kvantiteten, vilket åter medför större krav pk kvaliteten. Detta föranleder
behovet av tillräckligt antal stampersonal särskilt å kustflottans fartyg, vilka
äro avsedda för de främsta stridsuppgifterna. Reservpersonal äger icke för
denna tjänstgöring nödvändig utbildning och erfarenhet. Kravet på ständig
beredskap hos en del av kustflottans fartyg omöjliggör dessutom användandet
av reservpersonal. Det låter sig icke göra att vid mobilisering improvisera
goda fartygsbesättningar, och jag vill härvid erinra örn dåvarande högste befälhavarens
över kustflottan skrivelse till Konungen efter mobiliseringen
1914, vari framhölls svårigheterna att inom rimlig tid uppöva stridsberedskapen
å de nyrustade fartygen. Här finnes sålunda praktisk erfarenhet att
bygga på. De för lokalstyrkorna avsedda fartygen böra däremot i viss utsträckning
kunna bemannas med reservpersonal, såsom ock förutsattes vid
uppgörandet av 1925 års personalorganisation. Redan i sistnämnda organisation
var dock behovet av stampersonal för lokalstyrkorna väl lågt beräknat,
men enligt det föreliggande kommissionsförslaget bliva förhållandena än mer
försämrade. Bortsett från de rent militära vådorna härav måste det betecknas
såsom ett uttryck för bristande hänsyn till personalens rättmätiga krav att
sända ut så underbemannade fartyg i krig, som kommissionsmajoritoten här
tänkt sig.
Bihang till riksdagens ''protokoll Idda.
/ sunil. Nr 225.
817 30 ,'')8
594
Kungl. Majus proposition nr 225.
En ytterligare följd av den otillfredsställande personaltillgången i kommissionsförslaget
är att marinledningen samt högre staber och förvaltningsorgan
skulle bliva så knappt tillgodosedda med kvalificerad personal att deras
möjligheter till effektivt arbete skulle väsentligen försvåras. En jämförelse
med andra försvarsgrenar i detta avseende utfaller avgjort till flottans nackdel.
Några skäl för ett dylikt tillvägagångssätt finnas icke.
De otillfredsställande personalberäkningarna återverka givetvis i hög grad
på fredstjänstens bedrivande. Kommissionen förutsätter, att det nuvarande
fartygsbeståndet tillsvidare skall bibehållas. Erfarenheterna från de gångna
åren visa dock oförtydbart, att den nuvarande personaltillgången är otillräcklig
för tjänstens rätta bedrivande. Sålunda har det varit nödvändigt att icke
blott inkalla övergångsstatspersonal i stor utsträckning utan även att för vissa
tjänster anlita förhyrd personal. Trots detta hava de rustade fartygen icke
kunnat fullbemannas, utan hava de långa tider gått med avsevärda vakanser
i besättningarna, vilket medfört betydande olägenheter för såväl övningarna
och krigsberedskapen som för personalen och materielen. Flottans personal
av alla grader har arbetat under trycket av personalbrist och har i mycket
liten utsträckning kunnat få begagna sig av den enligt avlöningsreglementet
medgivna rätten till semester. Att personalen skall kunna beredas viss ledighet
synes särskilt angeläget beträffande flottans bemanning, vilken på grund
av sjökommendering är i betydligt högre grad än vid övriga försvarsgrenar
förhindrad att vistas i sina hem. Kommissionsförslagets personalindragningar
jämte det förhållandet, att ersättningspersonal icke beräknats — i motsats
till vad fallet är beträffande armén — skulle leda till än mera ökade krav på
flottans personal och ett utnyttjande av densamma på ett sätt, som skulle
verka nedbrytande på arbetsglädjen och skapa missnöje och vantrevnad med
tjänstgöringen.
Personalbehovet har i kommissionsförslaget beräknats efter betydligt mera
gynnsamma grunder för övriga försvarsgrenar än för flottan. Yad exempelvis
arméns personal beträffa^ förmärkes hos kommissionen en tydlig och erkännansvärd
strävan att förbättra och tillrättalägga tjänstgörings- och befordringsförhållanden
m. m. samt att även bereda gynnsammare ekonomiska villkor
i form av ökat antal arvoden till aktiv personal m. m. Flottans personal
har tydligen icke ansetts förtjänt av dylika hänsyn, utan av kommissionens
majoritet satts i en uppenbart missgynnad särklass. Det synes mig stå fullt
klart, att flottans kostnader delvis nedbringats genom att dess personal
bjudits sämre villkor än som för de andra försvarsgrenarna ansetts skäligt.
Den ringa uppskattning av sjötjänstgöringen och dess krav, som kännetecknar
kommissionens uttalanden och förslag, har väckt förstämning bland
flottans personal, och man har all anledning att efterlysa motiven till en dylik
nedvärdering. Den marina personalens insatser under världskrigets neutralitetsvakt,
då denna personal under mångårig uppslitande tjänstgöring tillvaratog
rikets intressen till sjöss, borde ännu icke hava fallit ur minnet, och
skulle samma situation ånyo uppstå, blir det alltjämt flottans personal, som
får uppbära huvuddelen av ansvaret och påfrestningarna. Enbart detta förhållande
borde hava föranlett kommissionsmajoriteten att visa flottans bemanning
större hänsyn än vad fallet är i det föreliggande förslaget.
Jag kan sålunda icke godtaga kommissionens beräkningar och uttalanden
beträffande personalen, utan måste yrka på väsentliga tillrättalägganden i
dessa avseenden.
övriga flottans myndigheter hava i frågan om flottans bemanning framfört
i stort sett samma synpunkter som chefen för marinstaben.
Svenska underofficers!örbundet har funnit kommissionens beräkningar
rörande behovet av underofficerare och flaggkorpraler avsevärt för låga.
595
Kungl. Majus proposition nr 225.
I likhet med vad som uttalades vid framläggandet av 1925 års försvarsproposition
utgår jag från att grunden för beräkningen av flottans personalbehov
skall utgöras av mobiliseringsbehovet, beräknat efter på visst sätt
sammansatta sjöstridskrafter och en för dessas ledande, underhåll och ersättande
avpassad landorganisation.
De av mig utförda beräkningarna rörande personalbehovet vid mobilisering
ansluta sig till linjeindelningen; dock har jag varit nödsakad att
beträffande 2. linjens fartyg verkställa en minskning av stampersonalen i förhållande
till 1925 års beräkningar. Vissa förbättringar, främst beträffande
underofficerare och korpraler av stammen, hava vidtagits i förhållande till de
av försvarskommissionen uppgjorda mobiliseringsberäkningarna för lokalstyrkornas
fartyg. För 3. linjens fartyg har jag icke kunnat räkna med annan bemanning
än reservpersonal. Även beträffande landorganisationen hava vissa
jämkningar utförts för att bättre tillgodose behovet av kvalificerad personal
på de viktigaste befattningarna. Vidare har ersättningspersonal, uppgående
till 5 % för samtliga kategorier, upptagits i beräkningarna. Däremot har, såsom
jag i det föregående anfört, förstärkningspersonal till fartjgen vid mobilisering
icke kunnat inrymmas bland den aktiva personalen utan fått beräknas
erhållen från reservpersonalen och bland värnpliktiga, som varit stamanställda.
Den undersökning, som vidtagits för utrönandet av huruvida den av mig
beräknade stampersonalen jämväl är tillräcklig för att tillgodose f r e d s behov
e t, giver vid handen, att tillgången får anses täcka behovet, men att
något överskott icke uppstår. Ersättningspersonal (5 % för officerare och
underofficerare, 21k % för manskap) har beräknats för fartygen, men ej för
landorganisationen.
I fråga örn landorganisationen vill jag erinra därom, att personalberäkningarna
för 1925 års marinordning beträffande Stockholms örlogsstation
byggde på väsentligt bättre ordnade lokalförhållanden än de då befintliga. Vid
genomförandet av nämnda marinordning blev det därför nödvändigt att taga
viss till övergångsstat överförd personal i anspråk. Då lokalförhållandena å
Stockholms örlogsstation icke förbättrats, torde det alltjämt bliva erforderligt
att inkalla personal å övergångsstat, varvid vissa svårigheter torde kunna
uppstå i den mån tillgången på dylik personal minskas.
Vad beträffar underofficerare äro personalberäkningarna uppgjorda under
förutsättning att reservunderofficerare stå till buds i den utsträckning, som
vid behandlingen av reservpersonalen kommer att angivas. Jag utgår därvid
från att de i annat sammanhang föreslagna åtgärderna för utökning av nämnda
reservpersonalkategori skola leda till önskat resultat. Det torde eljest bliva
nödvändigt att vidtaga ökning av antalet flaggkorprals- och underofficersbeställningar.
Även med hänsyn härtill synes för de närmaste åren böra räknas
med viss inkallelse av vid 1925 års försvarsorganisation till övergångsstat
överförda underofficerare.
I annat sammanhang ämnar jag föreslå, att särskilda reservunderofficersaspiranter
icke längre skola antagas, utan att rekryteringen av reservunder
-
Departements
chefen.
596
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
officerare skall ske bland korpraler, vilka genomgått underofficersskola men
ej kunnat vinna anställning som flaggkorpraler på stat. I anslutning därtill
har antalet korpraler på stat ökats med det antal beställningar, som för närvarande
beräknats för reservunderofficersaspiranter. Det i staten upptagna
antalet korpraler ligger dock alltjämt under mobiliseringsbehovet, men jag
har med anläggande av samma synpunkter som försvarskommissionen ej
funnit mig kunna förorda en ytterligare ökning.
Flottans bemanningsbehov uppgår enligt de gjorda beräkningarna till:
302 officerare (chefen för marinen samt på försvarsdepartementets och
försvarsstabens stater upptagna officerare ej medräknade),
594 underofficerare,
275 flaggkorpraler,
1 079 korpraler, varav 150 högbåtsmän, samt
1 840 meniga.
Detta innebär i förhållande till nuvarande organisation:
minskning med 2 officerare, vilken minskning emellertid blott är formell,
i det att den ene officeren motsvaras av chefen för marinen och den andre av
chefen för sjökarteverket, bägge uppförda å andra stater,
ökning med 66 underofficerare,
minskning med 65 flaggkorpraler samt
ökning med 15 korpraler och 5 meniga.
Till personalbehovet för mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårerna
liksom även till behovet av värnpliktiga återkommer jag i andra
sammanhang.
Sammanlagda personalbehovet för flottan i 1925 års organisation och i den
här föreslagna avvika obetydligt från varandra, vilket också är naturligt, då
fartygsbeståndet ej avses att undergå större förändringar. Där ny materiel
tillkommit i stället för äldre, har dock som regel personalbehovet stigit på
grund av dels materielens alltmer komplicerade beskaffenhet, dels ock —
exempelvis i fråga örn jagare och undervattensbåtar — fartygens ökade storlek
i förhållande till de 1925 befintliga typerna. Personalökningen för fartygen i
1. linjen har därvid i beräkningarna i huvudsak utjämnats genom en kvalitetsförsämring
av personalen å fartygen i 2. linjen. Denna försämring är givetvis
beklaglig men har av kostnadsskäl ej kunnat undvikas. Då, som jag i annat
sammanhang framhåller, strävandena böra inriktas på en alltmera förbättrad
utbildning för reservpersonalen, lärer emellertid kvalitetsförsämringen beträffande
2. linjens bemanning kunna förutsättas bliva mindre framträdande
i verkligheten än som framgår vid en direkt sifferjämförelse.
Av följande tabeller (1—11) framgår fördelningen i fred av flottans personal
till olika tjänstgöringsplatser m. m. i anslutning till den i det föregående
angivna organisationen. Sagda tabeller böra emellertid betraktas såsom en
överslagsberäkning av i vad mån det ur mobiliseringsberäkningarna framkomna
personalbehovet kan anpassas efter den föreslagna fredsorganisationen.
Inom ramen för de beräknade staterna kunna följaktligen jämkningar i fördelningstablåerna
visa sig efter omständigheterna erforderliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
597
Tabell 1.
Personalfördelningstablå. (Vinte r.)
Sammanfattning.
Officerare |
Marin- ingen- jörer |
Marin- inten- denter |
Marin- läkare |
Under- officerare Flagg- korpraler |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
|||||||||||||||||
Flaggman |
Regements- officerare |
Kompaniofficerare! |
te ra cn O 3 O 3» © CD P 2 |
F. d. stam |
Regements- officerare |
Kompaniofficerare] |
Regements- officerare |
* O B B b. o'' © o -5 SD 3 |
Regements- officerare |
* O B •e ?o 3 o’ te o CD SO 3 |
Stam |
Reserv |
»90 p- co so B |
Korpraler eller |
Meniga |
►ö |
liktiga te _ 00 O 2: 00 ® 5. < a * |
|
Marinledning m. m....... |
i |
17 |
85 |
_ |
6 |
5 |
13 |
2 |
8 |
i |
1 |
15 |
_ |
10 |
6 |
15 |
||
Norrlandskustens marin- |
||||||||||||||||||
distrikt..................... |
1 |
|||||||||||||||||
Ostkustens marindistrikt |
i |
6 |
35 |
— |
3 |
1 |
8 |
3 |
11 |
i |
2 |
195 |
— |
14 |
226 |
434 |
182 |
100 |
Gotlands » |
— |
1 |
— |
1 |
3 |
3 |
— |
— |
||||||||||
Sydkustens » |
i |
9 |
45 |
6 |
3 |
4 |
12 |
4 |
17 |
i |
5 |
269 |
— |
22 |
257 |
563 |
296 |
150 |
Öresunds » |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
V ästkustens » |
— |
1 |
6 |
6 |
1 |
— |
1 |
-- |
1 |
— |
— |
32 |
— |
3 |
38 |
30 |
49 |
— |
Kustflottan.................. |
i |
8 |
82 |
8 |
1 |
1 |
7 |
1 |
5| |
— |
5 |
357 |
— |
— |
549 |
810 |
520 |
— |
Statsisbrytarna ............ |
2 |
25 |
||||||||||||||||
Summa |
4 |
42 |
256 |
20 |
14 |
11 |
41 |
10 |
42 |
3 |
13 |
869 |
— |
51 |
1079 |
1840 |
1064 |
275 |
PersonalfUrdelningstablå. (Vinter.)
Marinledning m. m.
Tabell 2.
Officerare |
Marin- |
Marin- |
Marin- |
Under- officerare |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
ingenjörer |
denter |
läkare |
Flagg- korpraler |
meniga |
||||||||||||
te |
= £ |
te |
O W |
o te |
o W |
te te O of -3 |
Värn- pliktiga |
|||||||||||
p" |
fl |
te b g5 E |
te te> CD |
p- |
i» 2 B |
32 o 3 |
CD 2 |
te b g5 2 |
2 B |
ES o |
m p” |
te CD |
e- |
a © B |
te |
te |
||
män |
* |
*i 5 |
CD |
stam |
S g |
-1 as g 1. CD i |
CD n 2. CD 00 |
g g. CD | |
•-i CD P 3 i |
N 5. |
B |
< |
stam |
i * p: © 3 te |
6q'' p |
©* p: 3 00 |
s S ◄ 3 cn ca |
|
Chefen för marinen... |
(i) |
|||||||||||||||||
Marinstaben ............ |
8 |
>22 |
— |
4 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
3 |
2 |
— |
5 |
— |
|
Marinförvaltningen ... |
i |
5 |
14 |
— |
2 |
5 |
13 |
2 |
6 |
1 |
i |
12 |
— |
7 |
1 |
— |
6 |
— |
Inspektörer............... |
— |
2 |
2 |
2 |
||||||||||||||
Sjöförsvarets komman- |
||||||||||||||||||
doexpedition .......... |
— |
(1) |
2 |
— |
(3) |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
&) |
1 |
— |
2 |
— |
Försvarsstaben ......... |
— |
(1) |
(1) |
|||||||||||||||
Sj ökrigshögskolan...... |
— |
1 |
222 |
1 |
— |
|||||||||||||
Officerare för in- och |
||||||||||||||||||
m. m................ |
3 |
|||||||||||||||||
Sjökrigsskolan ...... |
— |
1 |
8 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
Sjökarteverket ......... |
2 |
|||||||||||||||||
Flygvapnet............... |
— |
— |
10 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
~ |
2 |
— |
— |
|
Summa |
i |
17 |
85 |
— |
6 |
5 |
13 |
2 |
8 |
1 |
i |
15 |
— |
10 |
6 |
— |
15 |
— |
För flygvapnet ökas an-talet officerare som- |
||||||||||||||||||
martid med ............ |
10 |
|||||||||||||||||
Disponibla för sjökorn- |
||||||||||||||||||
mendering sommartid |
— |
3 |
32 |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Därav 2 aspiranter.
Därav 2 lärare, 1 adjutant, 19 elever.
598
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Tabell 3.
Personalfördelnlngstablå. (Vinter.)
Ostkustens marindistrikt.
Officerare |
Marin- |
Marin- inten- denter |
Marin- |
Under- officerare |
Korpraler |
|||||||||||||
Stain |
Reserv |
ingenjörer |
läkare |
Flagg- korpraler |
och meniga |
|||||||||||||
- w |
W o 3 |
w ® 00 |
o £ |
w o B |
o £ |
w o B |
o £ |
te o B |
w 58 |
Värn- pliktiga |
||||||||
flaggman |
egements- jfficerare |
P B. O* B a ® H P 3 |
H < O B SO N O |
p- 00 (♦ SO 3 |
3°S ® B N O 3 3- CO OO |
P 2. o* B o SO 3 |
gs°8 CD B 3 CD g O |
So 2. o'' s» P5 o ® •1 p g |
2? era S5 ® g CD ® 00 |
P 2. o B ® ►i P g |
Stam |
W o oo O -i *< |
d. stam * |
<8-1 3 2 |
Meniga |
t? jjT ©* ä p: O 00 |
K 3 . ® ® ® cT 3» CT5 00 |
|
Ostkustens marin-distrikt. Marindistrikts chef |
i |
i |
2 |
1 |
1 |
3 |
2 |
2 |
3 |
|||||||||
Förvaltning............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
5 |
— |
— |
2 |
— |
— |
3 |
— |
2 |
— |
Sjukvård.................. |
1 |
2 |
2 |
— |
1 |
4 |
2 |
4 |
— |
|||||||||
Badiostation (Skepps-holmen) .................. |
1 |
1 |
3 |
3 |
— |
— |
||||||||||||
Bullföring ............... |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
3 |
— |
|
Örlogs stationen. |
||||||||||||||||||
Chef med expedition... |
— |
i |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
10 |
— |
1 |
2 |
— |
7 |
— |
Kompani tjänsten m. m. |
— |
i |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
15 |
— |
2 |
25 |
10 |
8 |
— |
Kaserntjänsten ......... |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
— |
2 |
35 |
35 |
65 |
35 |
Fast skolpersonal1 ... |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
— |
— |
7 |
— |
10 |
— |
Instruktörer och elever |
— |
— |
8 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
25 |
— |
— |
10 |
310 |
— |
— |
(Elever i underoffi-cersskolan)8 ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
65 |
— |
- |
— |
Fartyg i depå. |
||||||||||||||||||
Jagare ..................... |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20 |
— |
— |
25 |
44 |
10 |
— |
Undervattensbåtar .... |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
— |
— |
10 |
10 |
— |
— |
Örlogsvarvet. |
2 |
9 |
1 |
1 |
8 |
1 |
4 |
65 |
5 |
35 |
20 |
70 |
65 |
|||||
Summa |
i |
6 |
3a |
— |
3 |
1 |
8 |
3 |
11 |
1 |
2 |
195 |
— |
14 |
226 |
434 |
182 |
100 |
Disponibla för sjökorn- |
48 |
75 |
200 |
10 |
||||||||||||||
mendering sommartid |
— |
— |
7 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||
Därav fr. örlogsvarvet |
Chef för korprals- och rekrytskoloma, gymnastikofficer och skjutofficer.
Underofficersskolan förlagd till Karlskrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
599
Tabell 4.
Personalfördelningstablå. (Vinter.)
Stockholms örlogsvarv (tillhör Ostkustens marindistrikt).
Officerare |
Marin- |
Marin- intenden- ter |
Marin- |
Under- officerare |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
ingenjörer |
läkare |
Flaggkorp- raler |
meniga |
|||||||||||||
►*1 |
o g |
*4 |
O g |
o g |
% ® |
Värn- pliktiga |
||||||||||||
Stockholms örlogsvarv. |
p" CTQ 1 P: 3 |
gS<8 |
-ompani- fficerare |
Reserv- at! cerare |
d. stam |
?! S 3 |
2» b g* s 2 *3 po P -t 5. o • |
ii 3 g |
g5 3 s 1 P S CO 1 |
® P CO CD • |
ompani- fficerare |
Stam |
Reserv |
d. stam |
cr p ST ^ g.. 3 H |
a CO B p |
Linjetjänst |
Ersättnings- reserv |
_ |
1 |
i |
_ |
_ |
_ |
_ |
1 |
3 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1 |
_ |
4 |
_ |
|
Förråd ..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Besiktning ............... |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Artilleridepartementet |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
Ekipagedepartementet |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
14 |
— |
2 |
10 |
2 |
58 |
— |
Ingenjör- departementet ......... |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
i |
6 |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
_ |
2 |
_ |
_ |
_ |
50 |
Mindepartementet...... |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
4 |
6 |
1 |
5 |
Torpeddepartementet |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
— |
8 |
8 |
3 |
10 |
Byggnads-departem entet........ |
1 |
|||||||||||||||||
Tankfartyg............... |
4 |
2 |
4 |
4 |
— |
|||||||||||||
Upplagda fartyg ...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
27 |
— |
— |
10 |
— |
— |
— |
Summa |
— |
2 |
9 |
— |
i |
i |
8 |
1 |
4 |
— |
— |
65 |
— |
5 |
85 |
20 |
70 |
65 |
Disponibla för sjökom-mendering sommar-tid 1........................ |
1 |
10 |
6 |
1 Kvarvarande personal avses sommartid kunna bemanna erforderlig torpedinskjutningsstation.
600
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Tabell 5.
Per sonalfördelningstablå. (Vinter.)
Sydkustens marindistrikt.
Officerare |
Marin- |
Marin- |
Marin- |
Under- officerare |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
ingenjörer |
denter |
läkare |
Flagg- korpraler |
meniga |
||||||||||||
►*! |
o W |
o S? |
Värn- pliktiga |
|||||||||||||||
laggman |
0 2 1 g 2 § i |
[ompani- fficerare |
2? W ® CT> 3 3 3 ■ |
, d. stam |
b 3 |
^ompani- fficerare |
jgements- •fficerare |
fl 3 1 ® V |
jgements- fficerare |
[ompani- fficerare |
Stam |
Reserv |
d. stam |
po SL 1= o |
Meniga |
Linjotjänst j |
Ersättnings- reserv |
|
Sydkustens marin-distrikt. Marindis triktschef |
i |
i |
2 |
i |
i |
1 |
4 |
2 |
2 |
2 |
4 |
|||||||
Förvaltning............... |
2 |
9 |
— |
— |
3 |
— |
1 |
3 |
4 |
2 |
— |
|||||||
Sjukvård......... |
1 a; |
i |
5 |
1 |
— |
1 |
2 |
— |
5 |
*— |
||||||||
Radiostation ............ |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
3 |
3 |
— |
— |
Rullföring ............... |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
|
Örlogsstationen. |
||||||||||||||||||
Chef med expedition |
— |
i |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
8 |
— |
2 |
2 |
1 |
8 |
— |
Matrosavdelning ...... |
— |
i |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
44 |
— |
3 |
30 |
25 |
105 |
25 |
Yrkesavdelning......... |
— |
i |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
32 |
— |
3 |
20 |
20 |
45 |
15 |
Fast skolpersonal...... |
— |
i |
4 |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
— |
5 |
— |
10 |
— |
Instruktionspersonal |
— |
— |
14 |
— |
— |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
55 |
— |
— |
110 |
405 |
— |
— |
Fartyg i depå. |
||||||||||||||||||
Jagare ..................... |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20 |
— |
— |
25 |
45 |
10 |
— |
Undervattensbåtar ... |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
9 |
— |
— |
10 |
9 |
1 |
— |
Minsvepare ............. |
— |
— |
2 |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
8 |
20 |
14 |
— |
Örlogs varvet. |
4 |
9 |
i |
4 |
10 |
1 |
4 |
77 |
9 |
37 |
29 |
90 |
110 |
|||||
Summa |
i |
9 |
45 |
6 |
3 |
4 |
12 |
4 |
17 |
i |
5 |
269 |
— |
22 |
257 |
563 |
296 |
150 |
Disponibla för sjökorn- |
||||||||||||||||||
menderingsommartid |
— |
— |
10 |
2 |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
92 |
— |
— |
140 |
250 |
20 |
— |
Därav från örlogs-varvet.................... |
— |
- |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
15 |
10 |
— |
— |
Sjukvård sintendenten beräknas samtidigt tjänstgöra på annan befattning inom förvaltningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
601
Tabell 6.
Personalför (leinin gstabl&. (Vinter.)
Karlskrona örlogsvarv (tillhör Sydkustens marindistrikt).
Officerare |
Marin- ingenjörer |
Marin- inten- denter |
Marin- läkare |
Under- officerare Flagg- korpraler |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
|||||||||||||||||
Flaggman |
Regements- officeraro |
Kompani- officerare |
Reserv- officerare |
F. d. stam |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Stara |
Reserv ; |
F. d. stam |
Korpraler eller |
Meniga |
Värn- pliktiga |
||
Linjetjänst |
CD S-: § g. ■< Ö crq 09 |
|||||||||||||||||
Karlskrona örlogsvarv. |
||||||||||||||||||
Chef med kansli......... |
— |
i |
i |
— |
— |
— |
— |
i |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
4 |
— |
Förråd .................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
1 |
— |
i |
— |
— |
— |
-- |
Besiktning ............... |
||||||||||||||||||
Artilleridepartementet |
— |
i |
2 |
86 |
10 |
|||||||||||||
Ekipagedepartementet |
— |
i |
2 |
2 |
21 |
7 |
||||||||||||
Ingenjör- |
||||||||||||||||||
departementet......... |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
7 |
— |
— |
— |
— |
8 |
— |
2 |
■ |
yu |
||
Torped- och min- |
||||||||||||||||||
departementet......... |
— |
i |
4 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
6 |
i |
— |
2 |
10 |
||
Byggnads- |
||||||||||||||||||
departementet......... |
||||||||||||||||||
Upplagda fartyg ...... |
— |
15 |
20 |
_ |
— |
|||||||||||||
Summa |
— |
4 |
9 |
— |
i |
4 |
10 |
i |
4 |
— |
— |
77 |
— |
9 |
37 |
29 |
90 |
Ilo |
Disponibla för sjökorn- |
||||||||||||||||||
mendering sommartid |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
15 |
10 |
602
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Tabell 7.
Per sonalfördelnin gstablå. (Vinter.)
Västkustens marindistrikt.
Officerare |
Under- |
|||||||||||||||||
Marin- |
officerare |
Korn rulei- och |
||||||||||||||||
Stam |
Reserv |
jörer |
denter |
läkare |
Flagg- korpraler |
meniga |
||||||||||||
te o |
w |
te C |
* O |
w o |
w |
Värnpliktiga |
||||||||||||
o V |
B |
oa |
te |
L W |
B |
c w |
3 |
o * |
B |
>-r. |
g; s |
|||||||
p* CT5 |
5* ® |
p b |
3 |
Cu |
g?cjq 1 X CD |
P 3 |
?! |
p 3 |
P 3 |
GQ |
te |
P- |
s: p |
g |
tr* |
|||
Västkustens marin- |
p: 3 |
o 5 *1 CD g “ |
o B 8 -! s |
35 cd o 3 p 3 |
stam |
CD 3 3 ® O 0?" |
o" B CD O 3 p •i |
3 i |
c" B o o p |
2 ^ g g. |
c" B CD O -! P |
P 3 |
CD 3 |
, stam |
et- CD 2 ^ »§? |
B |
iä_ CD* p: 3 ao |
sättnings reserv |
WWW Ull» |
||||||||||||||||||
Marindistriktschef med |
||||||||||||||||||
stab ...................... |
_ |
1 |
»1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
||||||||||
Rullföring .................. Göteborgs örlogs- |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
— |
|||||
depå................... |
_ |
_ |
_ |
_ |
i |
G |
8 |
20 |
||||||||||
Fartyg i depå |
||||||||||||||||||
Jagare ..................... |
— |
— |
2 |
3 |
— |
12 |
_ |
_ |
17 |
16 |
10 |
_ |
||||||
Undervattensbåtar .... |
— |
— |
2 |
— |
— |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
9 |
_ |
_ |
10 |
10 |
||
Minsvepare............... |
— |
— |
1 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
— |
— |
2 |
4 |
14 |
— |
Summa |
— |
1 |
6 |
6 |
i |
— |
i |
— |
1 |
— |
— |
32 |
- |
3 |
38 |
30 |
49 |
— |
Disponibla för sjökorn- |
||||||||||||||||||
mendering under hös-ten (då 2 jagare berak- |
||||||||||||||||||
nas tagas i anspråk |
||||||||||||||||||
ningar)............. |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
— |
— |
17 |
16 |
10 |
_ |
1 Tillika avsedd för jagardepån.
Personalfördelningstablå. (Hela året.)
Tabell 8.
Norrlandskustens, Gotlands och Öresunds marindistrikt.
Officerare |
Marin- |
Marin- inten- denter |
Marin- |
Under-of ti cerare |
Kornraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
jorer |
läkare |
Flagg- korpraler |
meniga |
|||||||||||||
te |
o s> |
o B |
te o 09 |
te |
o » |
te o 3 |
te o 3 |
o S? |
o 3 |
te |
te |
Värnpliktiga |
||||||
Norrlandskustens marindistrikt. Marindistriktschef1 med |
laggmän |
=>» d 2 |
P 2. o* B cd CD 3 p »i CD |
H ■< O pi CD CD •1 P 3 CD |
d. stam i |
s5 ® CD M CD 3 © CD |
p B. o'' B cd CD 3 3 |
egoments- ifficerare |
p 5. o’ B 8 3 g |
3<S CD 3 m ® |
P 3. o’ B 3 P 3 |
Stam |
Reserv |
. d. stam |
- p i: p: ® B sr ►i |
Meniga |
Linjetjänst |
Ersättnings- reserv |
stab ............... |
_ |
_ |
||||||||||||||||
Rullföring .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
— |
— |
Gotlands marindistrikt. |
||||||||||||||||||
Marindistriktschef med stab ........................ Radiostation .............. |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
— |
3 |
3 |
— |
— |
Öresunds marindistrikt. |
||||||||||||||||||
stab ......... |
1 |
|||||||||||||||||
Rullföring .................. |
— |
- |
i |
— |
— |
2 |
— |
1 Officer vid kustartilleriet, tillika kommendant i Hemsö fästning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
603
Tabell 9.
Personalfördelningstablå. (Vinter.)
Sjötjänst.
Officera Stam |
re Reserv |
Mann-inge n j örer |
Marin- inten- denter |
Marin- läkare |
Under- officerare Flagg- korpraler |
Korpraler och |
|||||||||||||
1 Flaggman |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Reserv- officerare |
F. d. stam |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Regements- officerare |
officerare |
Kompani- |
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Stam |
Reserv |
F. d. stam |
Korpraler eller |
Meniga |
Värn- pliktiga |
||
Linjetjänst |
Ersättnings- reserv |
||||||||||||||||||
Kustflottan. |
|||||||||||||||||||
Befälhavare med |
|||||||||||||||||||
staber ................... |
i |
3 |
6 |
— |
1 |
i |
2 |
i |
2 |
— |
— |
8 |
— |
— |
18 |
i |
4 |
— |
|
2 pansarskepp ......... |
— |
2 |
26 |
4 |
— |
— |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
122 |
— |
— |
220 |
316 |
300 |
— |
|
1 flygplankryssare .... |
— |
1 |
10 |
— |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
1 |
52 |
— |
— |
93 |
117 |
110 |
— |
|
4 j ägare ................. |
— |
1 |
19 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
93 |
— |
— |
120 |
252 |
24 |
— |
|
2 torpedundervattens- |
|||||||||||||||||||
båtar .................... |
— |
— |
6 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
16 |
— |
— |
20 |
24 |
2 |
— |
|
3 minundervattens- |
|||||||||||||||||||
båtar .................... |
— |
— |
9 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
24 |
— |
— |
30 |
36 |
3 |
— |
|
1 moderfartyg för un- |
|||||||||||||||||||
dervattensbåtar ...... |
— |
— |
2 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
17 |
— |
— |
28 |
34 |
54 |
— |
|
2 tendrar ................ |
8 |
6 |
10 |
10 |
— |
||||||||||||||
Summa |
i |
7 |
78 |
8 |
1 |
i |
7 |
i |
5 |
— |
5 |
340 |
— |
— |
535 |
790 |
507 |
— |
|
Ersättningspersonal |
|||||||||||||||||||
(5 % för officerare o. |
|||||||||||||||||||
underofficerare, 2l/s% |
|||||||||||||||||||
för övriga) ............. |
— |
1 |
4 |
17 |
14 |
20 |
13 |
— |
|||||||||||
Summa |
i |
8 |
82 |
8 |
1 |
i |
7 |
i |
& |
5 |
357 |
— |
— |
549 |
810 |
520 |
— |
||
Statsisbrytare ............ |
2 |
— |
— |
— |
25 |
Tabell 10.
Sammanfattning beträffande personal ur landorganisationen, som sommartid kan
disponeras för sjökommendering.
Officerare |
Marin- |
Marin- inten- denter |
Marin- |
Under- officerare |
Korpraler och |
|||||||||||||
Stam |
Reserv |
jörer |
läkare |
Flagg- korpraler |
meniga |
|||||||||||||
„ w |
W o B |
tö o 09 |
W o 3 |
o 3 |
o tö |
o 3 |
er 2 |
Värn- pliktiga |
||||||||||
p" cn 1 to: a |
egements- ifficerare |
SO 2. o'' n cd |
% O B» o CO ►-! P |
. d. stam |
g?‘g CD 5 N CD g g- |
P 2. o'' CD O |
3gements- »fficerare |
p a o* 2» P5 O CD |
egements- ►fficcrare |
P 2. o* r+i P> CD CD |
Stam |
Reserv |
d. stam |
w •g 1 o » Sr |
Meniga |
£ J5’ CD* p: |
Ersättnin reserv |
|
p |
O |
P |
85 |
-t |
on_ |
|||||||||||||
>t |
CD |
CD |
CD |
• |
||||||||||||||
Marinledning m. m. ... |
— |
3 |
32 |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
7 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
48 |
— |
— |
75 |
200 |
10 |
— |
|
Sydkustens marin- |
140 |
250 |
20 |
|||||||||||||||
_ |
_ |
10 |
2 |
_ |
_ |
— |
— |
1 |
— |
— |
92 |
— |
— |
— |
||||
Summa |
— |
3 |
49 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
- |
140 |
-- |
— |
215 |
450 |
30 |
— |
|
Tillkommer reserv- |
||||||||||||||||||
underofficerare ....... |
604
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Tabell 11.
Personalfördelningstablå. (Sommar.)
Sjötjänst å nyrustade fartyg.
Officerare |
Marin- |
Marin- intenden- ter |
Marin- |
Under- officerare |
||||||||||||||
Stam |
Reserv |
ingenjörer |
läkare |
Flagg- korpraler |
och |
meniga |
||||||||||||
o w |
w o 3 |
s? CO CD |
hej |
© £? |
o 3 |
o s? |
© B |
0» |
0 B |
fl |
_ w B- 0 |
Värn- pliktiga |
||||||
£3 3 so: O |
B*™ O ® 2 B p 2 -i ® o ST |
p o* 3 § 3 p 3 |
3 O 2» Pi CD CD 3 3 |
d. stam |
3?crq 2 3 3 g |
P ©’ S 5 CD |
o 2 3 I p 2 ® ST |
p B o’ 3> CD CD P 3 |
C3D CTQ 2 B 3 © S5 » |
P 2. ©’ CD 2 p *-< CD |
Stam |
Reserv |
d. stam |
po P ST 2 3 * p: c» CD ►4 |
Meniga |
Linjetjänst |
Ersättnings- reserv |
|
Staber (minskola, un-dervattensbåtjaktav-de In ing, fly warde lii ine: |
2 |
3 |
1 |
3 |
7 |
1 |
3 |
|||||||||||
1 äldre pansarskepp |
_ |
1 |
9 |
1 |
1 |
1 |
28 |
48 |
102 |
80 |
||||||||
1 minkryssare (för |
4 |
1 |
18 |
32 |
50 |
51 |
||||||||||||
1 äldre vedettbåt ... |
— |
— |
1 |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
_ |
_ |
5 |
7 |
2 |
•_ |
4 vedettbåtar, typ |
8 |
2 |
32 |
40 |
32 |
20 |
||||||||||||
1 torpedundervattens-båt ................... |
. |
3 |
8 |
10 |
11 |
1 |
||||||||||||
1 torpedkryssare (för |
_ |
2 |
1 |
14 |
16 |
37 |
32 |
|||||||||||
Hårsfjärdens depå |
_ |
_ |
2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
1 |
15 |
16 |
28 |
39 |
||||||
1 tender ............... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
4 |
_ |
_ |
3 |
5 |
5 |
|
1 kanonbåt............ |
— |
— |
2 |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
6 |
_ |
_ |
12 |
8 |
16 |
|
Sjömätningsfartyg .... |
— |
— |
12 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
24 |
— |
— |
20 |
20 |
123 |
— |
Summa |
— |
3 |
46 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
2 |
— |
4 |
156 |
— |
- |
209 |
301 |
372 |
|
Ersättningspersonal |
3 |
8 |
5 |
8 |
10 |
|||||||||||||
Summa |
— |
3 |
49 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
21 |
— |
4 |
164 |
_ |
_ |
214 |
309 |
382 |
_ |
Officerskåren.
Officerskårens rekrytering.
Enligt nu gällande bestämmelser rekryteras sjöofficerskåren dels av studenter,
vilka efter genomgången utbildning som sjökadetter vinna anställning
som officerare, dels av underbefäl (underofficerare), vilka efter avlagd under -officersexamen erhålla stipendium — vanligen under två års tid — för avläggande
av begränsad studentexamen och sedan söka inträde i sjökrigsskolan
för att såsom kadetter tillsammans med förutnämnda kategori vidareutbildas
till officerare.
Rekryteringen av studenter till sjökadetter har under de senare åren varit
mindre tillfredsställande, i det att antalet sökande icke varit så stort, att
önskvärd gallring kunnat ske. Detta torde få tillskrivas såväl de särskilda
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 605
fordringarna i fråga om ämnesurvalet i studentexamen som även att sjökadettutbildningen
ställer sig relativt dyrbar.
Den andra rekryteringsmetoden torde få anses hava slagit fullständigt fel,
i det att endast några få sådana kadetter hava antagits och ingen ännu avlagt
officersexamen.
FörsvarsJcommissionen har beträffande rekryteringen av studenter till sjökrigsskolan
samt utbildningens bedrivande därstädes ansett sig böra förorda
en omläggning av principiell innebörd, syftande bland annat till att minska de
med kadettanställningen förenade kostnaderna. För härmed sammanhängande
frågor har jag redogjort i samband med frågan om sjökrigsskolans organisation.
Yad beträffar den från underbefäl (underofficerare) rekryterade kategorien
har kommissionen anfört, att någon erfarenhet örn på denna väg erhållna
officerares tjänstbarhet icke kunnat vinnas, men försvarskommissionen funne
uppenbart, att denna kategoris i förhållande till övriga kadetter avsevärt
högre ålder — officersexamen skulle komma att avläggas vid 28—29 års
ålder -—■ i och för sig måste innebära en allvarlig olägenhet. Det syntes fördenskull
önskvärt att åstadkomma en föryngring av ifrågavarande kategori,
vilket ansåges bäst kunna ske genom att officersutbildningen påbörjades vid
tidigare tidpunkt än efter genomgången underofficersskola, d. v. s. genom
att man byggde vidare på antingen korprals- eller skeppsgosseutbildningen.
För att åstadkomma den önskvärda ålderssänkningen syntes det lämpligast,
att den fortsatta utbildningen anknötes till skeppsgosseutbildningen. Av
flera skäl vore det emellertid icke lämpligt, att vidareutbildningen påbörjades
direkt efter karlskrivningen, bland annat enär tillfälle borde finnas att
under praktisk tjänstgöring i sjömanskåren bedöma den blivande aspirantens
lämplighet. Tidpunkten för antagning till aspirant syntes därför böra förläggas
till hösten året efter karlskrivningen, vid vilken tidpunkt korpralsskolan
för f. d. skeppsgossar enligt kommissionens förslag skulle påbörjas.
För att bibringa aspiranter^ den erforderliga allmänbildningen vore två
vägar möjliga, antingen stipendievägen med självstudier eller ock genom anordnandet
av särskild förberedande kurs till sjökrigsskolan. Systemet med
stipendier, där eleven efter eget bedömande finge ordna sina studier på bästa
sätt, innebure enligt kommissionens mening en ytterligt svårframkomlig väg
och torde hava varit den mest bidragande orsaken till att den nuvarande metoden
för rekrytering från underbefälet slagit fel. Syftemålet med den avsedda
utbildningen vore att bereda praktisk möjlighet för underbefäl av manskapet
att — oberoende av förmögenhetsvillkor och social ställning — vinna anställning
såsom officerare vid en levnadsålder, som icke nämnvärt skulle avvika
från genomsnittsåldern inom samma officerskurs. Enda utvägen syntes vara
att anordna en fast utbildningslinje i form av en förberedande kurs vid sjökrigsskolan.
Utbildningen skulle enligt kommissionens förslag ordnas på
följande sätt.
Efter ansökan och prövning skulle högst 5 f. d. skeppsgossar, vilka visat sig
särskilt lämpade för vidareutbildning, årligen antagas till aspiranter vid sjö
-
606
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
krigsskolan. Antagningsåldern skulle begränsas till högst 20 år. Under åtnjutande
av värnpliktigs förmåner och med värnpliktigs beklädnad skulle
aspiranterna genomgå en förberedande sjökrigsskola, omfattande tre läsår
(= sex terminer) i land och två kurser ombord. Därefter skulle antagning ske
till sjökadett, och utbildningen fortsätta tillsammans med övriga, studentvägen
antagna kadetter fram till officersexamen. Värnpliktigs beklädnad
skulle behållas intill dess vederbörande erhölle befordran till flaggkorpral.
Under hela tiden som aspirant och kadett intill första landklass avsåges gallring
kunna äga rum, varvid den utgallrade antingen erhölle avsked eller beviljades
återinträde i sjömanskåren. Under landtjänstgöringen skulle aspiranterna
inkaserneras och bespisas som manskap. Vid antagningen till kadett
skulle aspiranterna erhålla ett ekiperingsbidrag av 600 kronor.
Kommissionen har ansett, att med den stränga gallring, som skulle komma
att företagas, och det stora urval, som från början förelåge, goda utsikter
skulle finnas, att sjöofficerskåren komme att tillföras såväl skötsamma som
praktiskt dugliga element. Den omständigheten, att dessa officerare komme
att sakna den allmänna grund för utbildningen, som studentexamen innebure,
syntes därför sakna praktisk betydelse. Det borde jämväl uppmärksammas,
att utbildningen i den »förberedande sjökrigsskolan» på grund av de små
klasserna skulle kunna bedrivas mycket rationellt.
Chefen för marinstaben har funnit försvarskommissionens förslag angående
aspirantklasser i en »förberedande sjökrigsskola» väl värt att efter närmare
utredning försöksvis prövas. En sådan utbildningsorganisation skulle dock
ej motsvara vad som i 1925 års försvarsbeslut åsyftades, nämligen att bereda
praktisk möjlighet för underbefäl av manskapet att vinna anställning som
officer, då den överhuvud taget ej träffade underbefälet och helt och hållet
uteslöte den del av sjömanskåren, som rekryterades genom kontraktsanställning.
En med bibehållande av det ursprungliga syftet framkomlig väg kunde
endast erhållas genom inrättande i underofficersskolan av särskilda klasser
för den fortsättningsutbildning efter underofficersskolan fram till begränsad
studentexamen, som korpralen i nuvarande organisation hade att på egen
hand genomföra med tillhjälp av erhållet stipendium. Antingen skulle man
därvid, med bibehållande av den likvärdighet med styrmansexamen, som för
närvarande förefunnes, öka utbildningen med två läsår, eller också, med uppoffrande
av nämnda likvärdighet, utöver de nuvarande åren i underofficersskolan
öka utbildningstiden med blott ett år.
Chefen för marinstaben har funnit hela frågan mycket betydelsefull men
samtidigt invecklad. Han vore därför ej beredd att utan ytterligare, under
medverkan av skolöverstyrelsen företagen utredning taga bestämd ståndpunkt
till vilken av de båda senare vägarna som borde beträdas, även örn den sist
omnämnda vägen med treårig utbildning syntes vara att förorda. Det vore i
varje fall erforderligt att finna en ersättning för den misslyckade stipendievägen.
Chefen för sjökrigsskolan har framhållit, att den av kommissionen föreslagna
utbildningen icke skulle bliva tillfyllest för att skänka aspiranterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
607
samma mått av allmänbildning som övriga kadetter, och har bland annat på
denna grund ansett, att den »förberedande sjökrigsskolan» icke borde komma
till stånd. Därest stipendievägen ej bibehölles, borde en utbildningslinje liknande
den vid armén försökas, d. v. s. en treårig, särskild utbildning vid
flottans av kommissionen föreslagna gemensamma underofficersskola i Karlskrona.
I denna skola borde anordnas en särskild utbildningslinje, avsedd
endast för dem, som under sin tjänstgöring visat sig särskilt lämpliga för
vidareutbildning till officerare. För att vid denna linje, som borde bliva treårig,
medhinna de allmänbildande ämnena vore dock nödvändigt frångå likvärdigheten
med navigationsskolans styrmansexamen.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har ansett, att rekryteringen av sjökadetter
från sjömanskåren borde vara förbehållen f. d. skeppsgossar, men
har ej funnit anordnandet av en »förberedande sjökrigsskola» ändamålsenligt.
I stället borde varje år vid karlskrivningen av skeppsgossar av dessa uttagas
fem aspiranter, vilka omedelbart skulle påbörja en fortsatt utbildning vid
skeppsgosseskolan, varpå de efter fyra månaders studier beräknades kunna
avlägga realexamen. De skulle därefter på hösten samma år beredas inträde
i det treåriga gymnasiet i Karlskrona högre allmänna läroverk för att efter tre
år avlägga studentexamen. Under mellanliggande somrar skulle aspiranterna
erhålla utbildning ombord. Under skolutbildningen skulle de bära värnpliktigs
uniform samt erhålla för värnpliktiga fastställda förmåner. Aspiranterna
borde under skoltiden vara underställda chefen för skeppsgossekåren
och förlagda till skeppsgossekasernen. Efter avlagd studentexamen skulle antagning
till kadett äga rum. På så sätt ordnad bleve utbildningen jämställd
med sjökadetternas och den f. d. skeppsgossen vid officersexamen i stort sett
jämnårig med övriga sjökadetter.
Såväl Svenska underofficersförbundet som Försvarsväsendets underbefälsförbund
hava funnit den föreslagna vägen med en »förberedande sjökrigsskola»
ligga vid sidan av vad som egentligen torde avsetts, nämligen beredande
av möjlighet för underbefäl vid flottan att nå officersanställning.
Förbunden hava därför förordat en påbyggnad av underofficersskolan i syfte
att där möjliggöra avläggande av begränsad studentexamen.
Den nuvarande vägen för beredande av möjlighet för underbefäl vid flottan
att erhålla utbildning för anställning såsom officerare synes icke hava motsvarat
de förhoppningar, som 1925 ställdes på densamma. Det förslag till
dess ersättande, som kommissionen framlagt, kan emellertid icke av mig förordas,
redan av det skälet, att med skeppsgossekårens indragning någon
rekrytering av f. d. skeppsgossar ej längre blir möjlig. Men även ur saklig
synpunkt måste, på sätt flera av de hörda myndigheterna påpekat, förslaget
anses betänkligt, såtillvida som det innebär ett frångående av den ursprungliga
tanken att bereda möjlighet för stamanställt underbefäl att nå officersgrad
vid flottan.
Med hänsyn till vikten av att förevarande fråga erhåller en tillfredsställande
lösning och då densamma ur åtskilliga synpunkter är av komplicerad natur,
anser jag mig icke böra framlägga något förslag till omläggning av den nu
-
Departements
chefen.
608
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
varande utbildningsvägen, förrän frågan gjorts till föremål för förnyad utredning,
därvid även andra vägar till målets ernående än de nu omnämnda torde
böra upptagas till prövning. I avvaktan på resultatet av denna utredning
torde studiestipendierna böra bibehållas under de närmaste åren.
Officerskårens sammansättning, befordringsoch
tjänstgöringsförhållanden m. m.
Jämlikt nuvarande organisation består flottans officerskår å aktiv stat av
5 flaggmän,
7 kommendörer,
17 kommendörkaptener av 1. graden,
18 kommendörkaptener av 2. graden,
lil kaptener,
100 löjtnanter samt
46 underlöjtnanter och fänrikar,
eller sammanlagt 304 officerare.
Härtill kommer befattningen som chef för sjöförsvarets kommandoexpedition,
vilken chef i regel är kommendör och åtnjuter arvode från försvarsdepartementets
stat. Sammanlagda antalet officerare utgör alltså 305.
Såsom i annat sammanhang omnämnts har försvarskommissionen ansett den
av densamma föreslagna befattningen som chef för marinen lämpligen böra
uppföras å en gemensam stat för chefen för marinen och marinstaben. På
flottans stat borde uppföras 4 flaggmansbeställningar i lönegraden O. 8. Dessa
befattningar vore avsedda för chefen för marinförvaltningen, chefen för kustflottan
samt befälhavande amiralerna i Karlskrona och Stockholm. Chefen
för marinstaben borde med hänsyn till sin ansvarsfulla ställning vara flaggman
eller kommendör med lön enligt lönegraden O. 7. Kommissionen har
vidare förutsatt, att chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition skulle uppföras
såsom kommendör å staten för flottans officerskår med ett mindre tillläggsarvode
å försvarsdepartementets stat.
Kommissionen har därjämte ansett underlöjtnantsgraden icke vara erforderlig
med hänsyn till tjänstens krav. Då denna grads avskaffande även skulle
medföra, att flaggunderofficer kunde erhålla tjänsteställning mellan tvenne
officersgrader, fänrik och löjtnant, har kommissionen förordat, att underlöjtnantsgraden
icke vidare upptoges bland officerskårens tjänstegrader.
Med ledning av de för mobiliseringsbehovet gjorda personalberäkningarna
har kommissionen funnit sig böra framlägga följande förslag till stat för
flottans officerskår:
Antal |
Lönegrad |
|
Flaggman .................................................................................... |
4 |
O. 8 |
Chefen för marinstaben ............................................................... |
i |
O. 7 |
Kommendörer ............................................................................ |
7 |
O. 6 |
Kommendörkaptener av 1. graden ............................................... |
lb |
O. 5 |
Kommendörkaptener av 2. graden ............................................... |
17 |
O. 4 |
Kaptener ................................................................................. |
102 |
O. 3 1 |
Löjtnanter................................................................................... |
92 |
O. 2 |
Fänrikar...................................................................................... |
42 |
O. 1 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
609
Marinmyndigheterna hava framhållit, att då befordringsförhållandena inom
flottans officerskår vore otillfredsställande och i vissa avseenden sämre än
vid övriga försvarsgrenar, vederbörlig hänsyn härtill borde tagas vid statens
uppgörande. Myndigheterna hava biträtt förslaget, att underlöjtnanter icke
skola finnas upptagna bland officerskårens tjänstegrader.
Chefen för marinstaben har förklarat, att enligt hans mening en bestämmelse
motsvarande den av kommissionen för arméns vidkommande ifrågasatta,
att befordran till löjtnant ej skulle äga rum tidigare än efter tre års tjänstetid
som officer, icke borde vinna tillämpning för marinens del. En restriktiv bestämmelse
av denna art skulle ej vara till gagn varken ur tjänstesynpunkt eller
med hänsyn till personalen. Örn lön funnes disponibel och en beställningshavare
fullgjort fordringarna för befordran och uppf lyftning till högre lönegrad,
borde liksom för närvarande dylik befordran äga rum. Beträffande
flottan vore det nödvändigt, att löjtnantsbefordran ej onödigtvis fördröjdes,
enär lägst denna grad borde ifrågakomma för vaktgörande officerares tjänstgöring
som kvarterchefer ombord. Ifrågavarande ändring avstyrktes därför för
marinens del. —- Chefen för marinstaben har vidare erinrat örn att generalstabsofficerare
enligt nu gällande bestämmelser ägde förmånen att få tillgodoräkna
sig tre extra tjänsteår för löneuppflyttning. Till artilleristabsofficerare
utginge för närvarande vissa arvoden, vilka i den föreslagna försvarsordningen
hade utbytts mot motsvarande förmån som vid generalstaben. Av vid marinens
staber tjänstgörande officerare åtnjöte däremot endast vissa enstaka regementsofficerare
några extra löneförmåner. Dessa ojämnheter skulle särskilt
framträda, därest en för alla försvarsgrenarna gemensam stab inrättades, där
för motsvarande arbetsprestation arméns stabsofficerare skulle komma att åtnjuta
högre avlöningsförmåner än jämnåriga officerare vid marinen. Då det
för marinens del ej kunde komma ifråga att inrätta särskild stat för stabsofficerare,
syntes dessa ojämnheter böra utjämnas genom införande av särskilda
arvoden till officerare i stabstjänst.
I anslutning till de beräkningar rörande mobiliseringsbehovet, som i annat
sammanhang angivits, föreslår jag följande stat för flottans officerskår:
1 |
Antal |
Lönegrad \ |
Flaggmän .................................................................................... |
4 |
O. 8 |
Kommendörer ............................................................................ |
3 |
O. 7 |
Kommendörer ............................................................................ |
4 |
0. 6 |
Kommendörkaptener av 1. graden ............................................... |
18 |
0 5 |
Kommendörkaptener av 2. graden ................................................ |
17 |
O. 4 |
Kaptener .................................................................................... |
lil |
O. 3 |
Löjtnanter................................................................................... |
100 |
O. 2 1 |
Fänrikar...................................................................................... |
45 |
O. 1 |
Som kommendörer i lönegrad O. T har jag på tidigare anförda skäl uppfört
chefen för marinstaben, chefen för Karlskrona örlogsstation och chefen för
Karlskrona örlogsvarv. Chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition förutsättes
liksom hittills uppförd med arvode å försvarsdepartementets stat.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 225. 217 3<s 39
Departementschefen.
610
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Även beträffande flottan finner jag lämpligt, att underlöjtnantsgraden
upphör och att fänrikstiden skall kunna utsträckas utöver två års officerstjänstgöring.
Dock synes fänriken efter sagda tid böra erhålla fullmakt å sin
beställning. Befordran till löjtnant bör kunna ske efter de två åren, så snart
löjtnantslön finnes ledig.
Chefens för marinstaben uttalande, att flottans officerare i stabstjänst
borde tillerkännas förmåner, motsvarande det tillgodoräknande av extra
tjänsteår för löneuppflyttning, som tillkommer vissa officerare vid armén,
finner jag mig icke kunna biträda. Jag vill därvid erinra örn att vinnande av
anställning som generalstabsofficer är förenat med åtskilliga extra kostnader,
vilka som regel ej förekomma vid flottan, varigenom den uppkommande löneskillnaden
i viss mån utjämnas.
Underofficerskåren.
Enligt nuvarande organisation består flottans underofficerskår av 17 förrådsförvaltare,
171 flaggunderofficerare och 340 underofficerare av 2. graden
eller sammanlagt 528 underofficerare.
Härtill kommer ett antal underofficerare av 3. graden, vilka kvarstå enligt
de bestämmelser, som voro gällande före 1925 års försvarsreform. Dessa
underofficerare ersättas efter hand med flaggkorpraler.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle antalet förrådsförvaltare vid
flottan ökas från 17 till 18. Den nya befattningen vore avsedd för den underofficer,
som i egenskap av uppbördsman handhade de alltmera omfattande
anordningarna och anstalterna för flottan vid Hårsfjärden.
Försvarskommissionen har framhållit, att befordringsförhållandena inom
flottans underofficerskår enligt kommissionens mening icke vore tillfredsställande,
i det att befordran till underofficer av 2. graden i allmänhet icke
vunnes förrän vid en levnadsålder av omkring 38—40 år och till flaggunderofficer
vid inemot 50 års ålder. Av de utredningar, som legat till grund
för den av 1935 års riksdag beslutade löneförbättringen till bland annat
äldre underofficerare, framginge ock med tydlighet, att flottans underofficerare
av 2. graden vore beträffande befordringsförhållandena i ett synnerligen
ogynnsamt läge. Eepresentanter för underofficers- och underbefälskårerna
hade också inför kommissionen med stor skärpa framhållit nödvändigheten
av att åtgärder vidtoges för att nedbringa levnadsåldern vid befordran till och
inom underofficerskåren. För att i möjligaste mån råda bot för dessa missförhållanden
hade kommissionen ansett, att beträffande antalet beställningar
en förskjutning borde äga rum mellan de olika underofficers- samt flaggkorpralsgraderna.
Möjligheterna att vidtaga dylika åtgärder vore emellertid
starkt begränsade dels på grund av de därmed förknippade, avsevärda kost
naderna, dels enär flaggkorpralsgraden icke syntes kunna alltför mycket beskäras
med hänsyn till denna personalkategoris tjänstgörings- m. fl. förhållanden,
särskilt ombord å fartyg. Behövligheten av en sådan äldre underbefälskategori
vid flottan för särskilt sjötjänstens ändamålsenliga bedrivande
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 611
finge nämligen enligt kommissionens mening anses tillfullo styrkt av många
års erfarenhet.
Vid övervägande i vad mån en förskjutning från lägre till högre grader
kunde ifrågakomma utan att kostnadsökningen bleve alltför stor, hade kommissionen
ansett sig böra räkna med 180 flaggunderofficerare i lönegrad
Uo. 3 och 320 underofficerare av 2. graden i lönegrad Ilo. 2. I sistnämnda
antal inginge 1 underofficer uteslutande avsedd för tjänst vid flygvapnet. Proportionen
mellan flaggunderofficerare och underofficerare av 2. graden bleve
därigenom något förbättrad, samtidigt som av kommissionen föreslagna personalindragningar
endast i ringa mån drabbade underofficerskåren.
Kommissionen har förutsatt, att den nuvarande fördelningen av underofficerare
mellan örlogsstationerna komme att i stort sett bibehållas.
Marinmyndigheterna hava — i anslutning till ett inom försvarskommissionen
reservationsvis framfört yrkande — föreslagit, att vissa äldre, förtjänta
underofficerare skulle kunna uppflyttas i samma lönegrad som förrådsförvaltarna
eller Uo. 4.
Chefen för marinstaben har därjämte framhållit, att det vore nödvändigt
att i görligaste mån söka uppnå ett gynnsammare befordringsläge för flottans
underofficerare, varvid borde eftersträvas att nå ungefär samma villkor som
vid övriga försvarsgrenar. I detta sammanhang borde jämväl flaggkorpralernas
befordringsförhållanden uppmärksammas, enär de ägde samband med
befordringarna inom under officerskåren. Ur befordringssynpunkt borde proportionen
mellan flaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och flaggkorpraler
vara 2:3:2. De av fartygens inredning betingade förläggningsförhållandena
ombord ställde sig olika för dessa tre kategorier, och hänsyn
härtill måste i viss mån tagas vid avvägningen mellan tjänstegraderna.
Jämväl Svenska under officers förbundet har anslutit sig till förslaget örn högre
löneställning för vissa flaggunderofficerare. — Förbundet har vidare framhållit,
att kommissionen beträffande armén, kustartilleriet och flygvapnet
föreslagit ändrade proportioner mellan de olika underofficersbeställningarna
för att åstadkomma en förbättring i befordringsförliållandena. Inom marinen
borde även flaggkorpralsgraden tagas i betraktande i detta hänseende. Beställningarna
borde så fördelas, att proportionerna mellan flaggunderofficerare,
underofficerare av 2. graden och flaggkorpraler bleve 2:3:2.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har funnit de åtgärder, som av kommissionen
föreslagits till förbättrande av befordringsmöjligheterna inom
flottans underofficerskår, otillräckliga, enär denna personal ändock komme
att intaga en markerad undantagsställning i förhållande till personalen vid
andra vapenslag. Kunde ej proportionerna ytterligare förbättras, borde personalen
genom förbättrad löneställning kompenseras för de dåliga befordringsutsikterna.
Staterna borde emellertid så avvägas, att likformiga befordringsutsikter
erhölles för flottan och kustartilleriet.
De erinringar, vilka från såväl myndigheternas som personalförbundens Vepartemmissida
framförts mot befordringsförliållandena till och inom flottans under- chefen.
612
Kungl. Majlis proposition nr 225.
officerskår, måste i vissa avseenden anses berättigade. Jag finner mig därför
böra föreslå vissa överflyttningar från lägre till högre beställningar i syfte
att skapa ett gynnsammare befordringsläge. Jag hänvisar härutinnan till den
stat för underofficerskåren, som jag i det följande framlägger. Bland annat
av kostnadsskäl finner jag mig icke kunna förorda en längre gående ändring
av proportionen mellan antalet underofficerare och antalet flaggkorpraler.
Jag finner mig icke heller kunna tillstyrka, att, på sätt marinmyndigheterna
föreslagit, vissa flaggunderofficerare, som bestrida andra än förrådsförvaltarbefattningar,
uppföras i lönegraden Uo. 4. I den mån underofficerare tjänstgöra
ombord i mera krävande befattningar, erhålla de i många fall redan nu
kompensation därför i form av sjötillägg samt särskild ersättning för omhänderhavande
av uppbörder. Detta synes mig vara den principiellt riktiga
formen för beredande av ekonomiskt vederlag i dylika fall, liksom jag
i ett par fall för särskilt ansvarsfulla befattningar i land funnit särskilda arvoden
böra utgå. Inrättandet av eD ny lönegrad för vissa flaggunderofficerare
synes däremot kunna vara förenat med betänkliga konsekvenser i
olika hänseenden.
I anslutning till de tidigare angivna mobiliseringsberäkningarna rörande
underofficersbehovet och med hänsyn till nyss framhållna synpunkter föreslår
jag följande stat för flottans underofficerskår:
Antal Lönegrad
Förrådsförvaltare ........................................................................ 18 Uo. 4
Flaggunderofficerare ................................................................. 212 Uo. 3
Underofficerare av 2. graden ................................................... 364 Uo. 2.
Skeppsgosse- oell sjömanskårerna.
Organisationen i allmänhet.
Sjömanskåren rekryteras dels genom anställning av manskap medelst
kontrakt på viss tid, i allmänhet omkring fyra år, dels genom karlskrivning
från skeppsgossekåren, med skyldighet för den karlskrivne att kvarstå i sjömanskåren
under sex år, räknat från och med den 1 oktober det år, karlskrivningen
sker. Sjömanskåren har på så sätt beräknats komma att årligen
tillföras omkring 525 man kontraktsanställt manskap och 135 karlskrivna
skeppsgossar.
Under anställningstiden bibringas manskapet utbildning i rekryt-, korpralsoch
underofficersskolor samt i yrkeskurser av olika slag, anpassade efter den
mångfald av yrkesgrenar, som erfordras för riktigt hanterande av och god
vård örn flottans materiel.
Skeppsgosseinstitutionen.
Antalet skeppsgossar vid flottans skeppsgossekår, som tidigare varit
mellan 400 och 500, ökades vid upprättandet av skeppsgossekåren i Marstrand
år 1907 till 600.
Genom riksdagsbeslut år 1918 erhöll skeppsgossekåren i huvudsak sin
nuvarande organisation. Till grund för propositionen i ärendet låg en ut
-
613
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
redning av särskilda sakkunniga. Dessa sakkunniga hade framhållit, bland
annat, att institutionens bibehållande vore av ett oavvisligt behov påkallat
samt att sjömanskårens rekrytering medelst karlskrivna skeppsgossar ställde
sig ekonomiskt fördelaktigare än kontraktsanställningen.
Genom 1925 års försvarsbeslut minskades skeppsgossekåren till 450 gossar,
dock med möjlighet att i mån av vakanser inom sjömanskåren i motsvarande
grad öka skeppsgossekåren med högst 100 nummer. Nämnda 450 gossar
nava fördelats med 283 vid Karlskrona skeppsgossekår och 167 vid Marstrands
skeppsgossekår. Kåren i Karlskrona rekryterar sjömanskåren därstädes,
medan Marstrands skeppsgossekår tillgodoser personalbehovet vid
sjömanskåren i Stockholm.
Spörsmålet örn den lämpligaste organisationen av skeppsgossekåren har
vid skilda tillfällen varit föremål för meningsbrytningar och även för särskilda
utredningar, i vilka frågan örn flyttning av Marstrands skeppsgossekår
till annan plats stått i förgrunden. Som regel har sakkunskapen utgått
från att skeppsgossekåren vore en för flottan nyttig och önskvärd inrättning.
Försvarskommissionen har ansett, att skeppsgosseinstitutionen innebure
obestridliga fördelar ur såväl tjänste- som ekonomiska synpunkter. Institutionen
borde därför alltjämt bibehållas inom marinorganisationen. Vid detta
ståndpunktstagande hade kommissionen jämväl beaktat, att segelutbildningen
fortfarande ansåges som den ojämförligt förnämligaste, när det gällde danandet
av goda sjömän. Denna utbildning underlättade även för flottans
manskap att vid avgång från militärtjänsten erhålla anställning och vidareutbildning
inom handelsflottan.
Försvarskommissionen har vidare framhållit, att skeppsgossekåren i Marstrand
tillkommit dels på grund av bristande utrymme vid förläggningen i
Karlskrona, dels med hänsyn till önskvärdheten att kunna utvidga rekryteringsområdet
till västkustens sjöfarts- och fiskarbefolkning. Förväntningarna
i sistnämnda hänseende hade emellertid ej blivit uppfyllda, enär erfarenheten
givit vid handen, att rekryteringen till Marstrandskåren i stort sett
skedde från samma områden som till Karlskronakåren.
Kommissionen har vidare ansett, att de båda skeppsgossekårerna bland
annat för vinnande av enhetlig utbildning och ledning borde sammanslås
till en kår med förläggning i Karlskrona, från vilken sjömanskårerna både
i Stockholm och Karlskrona skulle rekryteras. Kårens förläggning kunde
lämpligen ordnas på det sätt, som försvarsrevisionen på sin tid förordat,
nämligen i f. d. Karlskrona grenadjärregementes kasern, vilken — då kommissionen
ansett, att Kronobergs regementes nuvarande detachement i Karlskrona
borde indragas — bleve för ändamålet disponibel. Den sålunda gemensamma
skeppsgossekåren borde liksom för närvarande omfatta 450 gossar
med möjlighet att i mån av vakanser inom sjömanskåren höja antalet till 550.
Kommissionen har även avgivit vissa förslag angående tiden för skeppsgossarnas
karlskrivning, sättet för utbildningen, viss minskning av tiden för
det obligatoriska kvarhållandet i tjänst efter karlskrivningen, ökning av de
kontanta löneförmånerna, införande av anställningspenning m. m.
614 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För den till Karlskrona förlagda sammanslagna kåren har kommissionen
beräknat följande behov av militär personal:
14 officerare,
32 underofficerare och flaggkorpraler,
1 pensionerad underofficer med arvode,
23 korpraler och högbåtsmän samt
27 värnpliktiga.
För skeppsgosseskolan borde enligt av kommissionen gjorda beräkningar
avses följande civila personal:
1 rektor,
5 ordinarie ämneslärare,
2 extra ordinarie ämneslärare samt
1 timlärare (i teckning).
Avlöningen för sistnämnda personal borde beräknas enligt nu gällande
grunder.
Marin/or vältning en och chef ari för marinstaben hava ansett, att en skeppsgossekår
fortfarande borde vara förlagd till västkusten och därvid lämpligast
till Nya Varvet. Därest så ur ekonomisk synpunkt eller eljest syntes nödvändigt,
ville nämnda myndigheter dock icke motsätta sig en sammanslagning
av de båda kårerna. Den föreslagna förläggningen till infanterikasernen
i Karlskrona vore för ändamålet lämplig. — Den tilltänkta kårens numerär
borde emellertid ökas från 450 till 500 gossar, bland annat pa grund av
önskvärdheten att i största möjliga utsträckning kunna rekrytera sjömanskårens
däcksavdelning från skeppsgossekåren.
Marinförvaltningen har därutöver pa angivna skäl framhållit, att lärarpersonalen
vid skeppsgosseskolan borde beräknas till 1 rektor samt 6 ordinarie
och 2 extra ordinarie ämneslärare. Ämbetsverket har vidare framhållit,
att segelfartygsutbildningen utgjorde den ojämförligt viktigaste delen
av skeppsgossarnas utbildning. Tillräckligt segelfartygstonnage vore därför
ett oeftergivligt krav för skeppsgossekåren. Enär övningsskeppet af Chapman
vore i behov av en synnerligen kostsam och omfattande reparation för
att kunna utgå på expedition, hade ämbetsverket frågan örn sättet för tillgodoseende
av nämnda krav under utredning.
Enligt marinförvaltningens beräkningar skulle ändring av infanterikasernen
i Karlskrona till kasern för skeppsgossekåren betinga en kostnad av 390 000
kronor.
Stationsbefälhavarna i Karlscrona och Stockholm hava i huvudsak anfört
samma synpunkter som förstnämnda marinmyndigheter.
Svenska underofficersförbundet har framhållit betydelsen av att någon inskränkning
i skeppsgossarnas utbildning i de allmän bildande ämnena ej vidtoges
ävensom anfört vissa synpunkter på de karlskrivna skeppsgossarnas
vidareutbildning.
Svenska underbefälsförbundet har förklarat sig hysa starka tvivel på nyttan
och ändamålsenligheten av kårens bibehållande. De flesta av de skäl som åberopats
för kårens bestånd funne förbundet nämligen vara av sådan art, att
615
Kungl. Maj:ts proposition nr %25.
de väl kunnat med visst berättigande åberopas i gången tid, men åtskilliga
företeelser i modernare tid bade helt förändrat utgångsläget vid bedömande
av institutionens värde för sjöförsvaret. Förbundet bär därför på närmare
anförda skäl ifrågasatt, huruvida icke de för skeppsgosseinstitutionens bibehållande
avsedda medlen kunde med större utbyte användas för annat ändamål
inom marinorganisationen, exempelvis till förbättringar för sjömanskårens
personal.
Innan jag närmare ingår på frågan örn skeppsgosseinstitutionen, synes Departementsen
översiktlig redogörelse för de med densamma förbundna kostnaderna ^
erforderlig.
Kostnaderna för en gemensam skeppsgossekår i Karlskrona i huvudsaklig
överensstämmelse med försvarskommissionens förslag skulle enligt av mig
verkställda beräkningar uppgå till i stort sett följande belopp:
Avlöningar................................................... kronor 112 000
Förplägnad, beklädnad m. m................... » 211 000
Övningar..................................................... * 110 000
Underhåll av fartyg och byggnader......... » 205 000
Övriga utgifter ......................... »_65 000
Summa kronor 703 000.
För en årlig kostnadssumma av över 700 000 kronor skulle alltså sjö.
manskåren erhålla ett tillskott från skeppsgossekåren på 135 man, vilket
tillskott dock endast utgjorde omkring en femtedel av den för år beräknade
rekryteringen av 660 man. Genom att skeppsgossarna nästan uteslutande
rekrytera sjömanskårens däcksavdelning äga de dock som rekryteringskälla
en större betydelse för denna avdelning än som framgår av den nämnda anparten
i sjömanskårens totala rekrytering. Skedde rekryteringen endast genom
kontraktsanställt manskap, skulle enligt av mig gjorda beräkningar kostnaderna
för sjömanskåren ökas med något över 70 000 kronor, beroende på att samtliga
manskapsbeställningar måste upptagas såsom fyllda under hela året. Genom
en indragning av skeppsgossekåren skulle alltså erhållas en årlig besparing
av över 630 000 kronor. Detta förhållande synes mig motsäga antagandet,
att skeppsgosseinstitutionen skulle såsom rekryteringskälla ställa sig ekonomiskt
fördelaktigare än kontraktsanställningen och har givit mig anledning att
överväga frågan örn nämnda institutions bibehållande. De försök, som gjorts
att i siffror angiva de lägre kostnaderna för den karlskrivne matrosens utbildning
i jämförelse med den kontraktsanställdes, synas mig, särskilt mot bakgrunden
av de nyss anförda kostnadsberäkningarna, sakna erforderlig beviskraft.
De skäl, som i detta sammanhang möjligen skulle kunna åberopas,
minskas yttermera i styrka genom den förkortning av anställningstiden från
sex till fem år, som försvarskommissionen föreslagit utan att erinran däremot
gjorts av de hörda marinmyndigheterna och som vid ett bibehållande
av skeppsgossekåren torde böra genomföras. Jag vill i detta sammanhang
erinra därom, att kostnaderna för skeppsgossekåren ej äro begränsade till
616
Kungl. Majlis proposition nr 225.
de förut angivna årskostnaderna utan att vissa kostnader av engångsnatur
tillkomma. Sålunda torde kostnaden för infanterikasernens i Karlskrona
ändring till skeppsgossekasern i enlighet med marinförvaltningens beräkningar
kunna uppskattas till 390 000 kronor. Vidare torde frågan snart bliva
aktuell, huruvida icke övningsskeppet af Chapman, som icke utan en synnerligen
kostsam och omfattande reparation kan sättas i fullgott skick, måste
ersättas med ett annat fartyg. Slutligen måste förr eller senare fråga uppkomma
örn ersättningsbyggnad för de 36 resp. 39 år gamla övningsskeppen
Jarramas och Najaden.
Att vissa fördelar äro förbundna med skeppsgosseinstitutionen kan givetvis
icke bestridas. Även örn värdet av segelfartygsutbildningen kan uppskattas
på olika sätt, får denna dock icke frånkännas betydelse. Att skeppsgossarna,
innan de tillföras sjömanskåren, genomgått en gedigen och vid unga år påbörjad
örlogsutbildning och därigenom kunna hava ett visst gynnsamt inflytande
på andan inom sjömanskåren är därjämte en faktor, som icke må
förbises. Av mera vägande natur är emellertid enligt min mening den omständigheten,
att skeppsgossekåren visat sig vara en betydelsefull rekryteringskälla
vid de tillfällen, då förhållandena på den civila arbetsmarknaden
varit ogynnsamma för god rekrytering genom kontraktsanställning. Å andra
sidan besörjer dock skeppsgossekåren icke så stor del av sjömanskårens
rekrytering, att nyssnämnda omständighet torde få betraktas såsom ett avgörande
skäl för skeppsgossekårens bibehållande.
Segelfartygsutbildningen får, såsom jag nyss framhållit, icke frånkännas
betydelse, men jag håller före, att betydelsen av denna utbildning på många
håll blivit överskattad. För liandelssjöfartens del lärer det väl ock vara en
tidsfråga, när kravet på viss tids segelfartygs tjänst för erhållande av vissa
befälsbehörigheter måste uppgivas. Kommerskollegium har ock i sitt förslag
till ny befälsförordning anvisat en väg vid sidan av segelfartygstjänsten
för utbildning av däcksbefäl vid handelsflottan. Jag anser mig även böra
erinra därom, att tjänstgöring å segelfartyg icke ingår i utbildningen till
sjöofficer. Naturligtvis skulle dock segelfartygsutbildningen liksom överhuvud
taget skeppsgosseutbildningen framstå såsom mera betydelsefull,
därest en bestämd och tydligt påvisbar skillnad mellan det skeppsgosseutbildade
och det kontraktsanställda stammanskapets tjänsteduglighet förefunnes.
Någon sådan tydlig skillnad torde emellertid icke få anses vara för
handen. Därjämte erhålla de kontraktsanställda numera såväl före som efter
anställningen sådan undervisning i allmänbildande ämnen, att de skeppsgosseutbildade
icke heller härvidlag torde kunna anses överlägsna. Ett genomförande
av förslaget att öka undervisningen i folkskolorna med ett sjunde
skolår skulle ytterligare öka den kontraktsanställdes kunskaper och därjämte
sannolikt i och för sig medföra krav på viss omläggning av skeppsgosseutbildningen.
Frågan örn en indragning av skeppsgossekåren synes mig dock i främsta
rummet böra skärskådas ur synpunkten av de fördelar för flottans organisation
i dess helhet som en annan användning av den personal och de be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
(317
tydande kostnadsbelopp, vilka åtgå för skeppsgosseinstitutionen, kan medföra.
Visserligen kunna, då stampersonalen är beräknad efter behovet vid
mobilisering, några inskränkningar i flottans personalstater icke ifrågakomma,
men å andra sidan frigöres ett ej oväsentligt antal stamanställda av alla
kategorier för annan tjänst. Härigenom erhålles bland annat personal för
den ökning i rustningarna av stridsfartyg, som skeppsgossekårens indragning
möjliggör genom minskad belastning av övningsanslaget. Dessutom
erhålles viss ökad personaltillgång för tjänsten i land. I ekonomiskt avseende
komma de genom indragningen erhållna besparingarna bland annat
underhålls- och övningsanslagen till godo. Genom ifrågavarande indragning
möjliggöres i själva verket att till enligt min mening tillfredsställande belopp
upptaga båda de nämnda anslagen. Härav följer i sin tur, att en mera
omfattande rustningsplan kan tillämpas med därav följande höjning av krigsberedskapen.
Därjämte blir det möjligt att räkna med något högre anslag
till behövliga anskaffningar av teknisk materiel. Överhuvud taget innebär
indragningsåtgärden en överflyttning av såväl personal som anslag till en
ur försvarssynpunkt effektivare del av flottans organisation.
Vägas de med skeppsgossekårens indragning förbundna för- och nackdelarna
mot varandra, måste enligt min mening till sist de ekonomiska synpunkterna
bliva utslagsgivande. Jag kan från denna utgångspunkt ej finna
annat än att skeppsgosseinstitutionen är en alltför dyrbar anordning för att
densamma skall utan förfång för flottans organisation i dess helhet kunna
inrymmas inom den kostnadsram, varmed jag ansett mig kunna räkna. Vid
sådant förhållande och då en indragning av skeppsgossekåren enligt min
mening möjliggör en betydande effektivisering av flottans organisation inom
nämnda ram, har jag ansett mig böra föreslå, att densamma indrages.
Indragningsåtgärden lärer komma att medföra, att de vid skeppsgosseskolorna
i Karlskrona och Marstrand anställda ordinarie lärare, vilka icke
erhålla annan statlig verksamhet, få överföras till övergångsstat. De närmare
villkoren härför lärer det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma.
Sjöman skårens utbildning.
Sjömanskårens utbildning är förlagd dels i land, dels ombord.
Efter rekrytutbildning under första anställningsåret genomgås korpralsutbildning
under tredje året samt underofficersutbildning, vilken är tvåårig,
under sjätte och sjunde anställningsåren. Med undantag för några få och
föga omfattande yrkesgrenar bedrives den i land förlagda utbildningen vid
de två örlogsstationerna var för sig.
Försvarslcommissionen har ansett, att de begränsade anslag, som komme
att stå till buds, och de relativt knappa kadrerna nödvändiggjorde viss omläggning
av utbildningsorganisationen, främst gående ut på en gallring av
eleverna för att i tid nedbringa antalet. Detta ansåges bliva nödvändigt
särskilt med hänsyn till att personalen måste genom sjökommendering bibringas
erforderlig utbildning ombord, vilket behov måste i främsta rummet
tillgodoses. Det kontraktsanställda manskapet avsåges vidare genomgå
korpralsutbildning som regel först under fjärde året.
G18
Kungl. May.ts proposition nr 225.
I övrigt har kommissionen ansett sig i detta sammanhang icke böra föreslå
några omläggningar, enär behov av mera betydelsefulla dylika icke kunde
anses föreligga. Väsentligare ändringar i den nuvarande utbildningen skulle
dessutom rubba grunderna för den likställighet mellan examina vid sjömanskårens
skolor och navigationsskolorna, som kommerskollegium torde komma
att förorda i det förslag till ny förordning angående befäl å handelsfartyg,
som vore under utarbetande. Genom den av kommissionen förordade gallringen
komme givetvis möjligheterna för personalen att förskaffa sig ifrågavarande
likställighet att minskas, vilket ur rekryteringssynpunkt vore beklagligt
men icke syntes kunna undvikas.
För vinnande av större enhetlighet i utbildningen vid underofficersskolan
och för att åstadkomma viss besparing av den erforderliga instruktionspersonalen
har kommissionen ansett sig böra föreslå, att sagda skola anordnades
gemensamt för båda örlogsstationerna i Karlskrona, där huvuddelen av
personalen vore förlagd. Lokalutrymme för den gemensamma underofficersskolan
därstädes syntes kunna på ett synnerligen fördelaktigt sätt beredas
i ingenjörkompaniets nuvarande kasern, vilken förutsattes bliva disponibel.
Chefen för marinstaben har funnit den av kommissionen angivna gallringen
av elever till skolor och kurser olämplig ur rekryterings- och civilanställningssynpunkt
och har därför ansett, att gallringen ej borde ske efter andra
än hittills tillämpade principer. —- Förslaget att korpralsskolan skulle genomgås
först fjärde anställningsåret vore med hänsyn till behovet av korpraler och
till önskemålet att icke fördröja tilldelandet av lönetillägg ej lämpligt. Det nu
gällande utbildningssystemet borde i denna del bibehållas. — Chefen för marinstaben
har vidare tillstyrkt den gemensamma underofficersskolan i Karlskrona.
Det borde emellertid undersökas, i vad mån sådana omläggningar och ändringar
kunde komma till stånd, som vore önskvärda för vinnande av överensstämmelse
med utbildningsorganisationen vid arméns underofficersskola. Jämsides
med spörsmålet om inrättande av en särskild studentlinje vid underofficersskolan,
vilket sammanhängde med frågan örn viss officersrekrytering
från underbefälet, syntes även böra utredas frågan örn inrättande av en
handelslinje i likhet med vad kommissionen föreslagit för arméns underofficersskola
samt ordnandet av utbildningen så, att den kunde leda fram
till avläggande av realexamen.
Stationsbefälhavarna vid flottans båda örlogsstationer hava framhållit, att
kommissionens förslag örn gallring vid kommendering till vissa skolor sannolikt
skulle leda till att en stor del av sjömanskårens manskap ej erhölle
mera än rekrytutbildning, vilket förhållande komme att väsentligt försämra
rekryteringen, både kvantitativt och kvalitativt. Rättvisan fordrade, att en
var, som uppfyllde stipulerade fordringar beträffande uppförande- och tjänstbarhetsbetyg,
skulle få pröva sin förmåga vid korprals- och underofficersutbildningen.
För närvarande tillämpade principer beträffande gallring, d. v. s.
att de elever, vilka under skolans första månader visat sig sakna förmåga
att följa undervisningen, bortkommenderades, ansåges innebära större rättvisa
åt personalen. — Förslaget att kontraktsanställt manskap skulle börja
619
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sin korpralsutbildning först fjärde året skulle medföra olägenheter, enär
denna utbildning i en del fall komme att avslutas först samtidigt med
kontraktstidens utgång, varigenom en avsevärd del av manskapet icke
komme att utnyttjas som korpraler och deras dyrbara korpralsutbildning
ej skulle komma flottan till godo förrän vid mobilisering. Vidare skulle
den i jämförelse med arméns furirsutbildning långsamma utbildningen försvåra
eller försämra rekryteringen. Det för praktisk tjänst tillgängliga antalet
meniga skulle komma att stå i ogynnsam proportion till antalet
korpraler. Det bleve erforderligt att även framflytta underofficersutbildningen
ett år, vilket ur rekryteringssynpunkt vore ofördelaktigt.
Stationsbefälhavaren i Stockholm har avstyrkt en för hela flottan gemensam
underofficersskola i Karlskrona på grund av de olägenheter med avseende
å Stockholms örlogsstation tillhörande personal, som densamma skulle
medföra.
Svenska under officer sförbundet har i stort sett anslutit sig till de av chefen
för marinstaben anförda synpunkterna beträffande underofficersskolans blivande
organisation.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har funnit den av kommissionen föreslagna
skärpta gallringen vid kommenderingen av elever till skolorna ur
personalens synpunkt icke lämplig. Även nuvarande gallringsmetoder vore
väl hårda. Den gemensamma underofficersskolan borde enligt förbundets
mening utbyggas med ett tredje läsår, kursplanerna i de allmänbildande ämnena
göras mera omfattande och en handelslinje inrättas.
Vad angår frågan örn gallring av eleverna finner jag det för närvarande Departements
tillämpade systemet i huvudsak fylla de krav, som kunna uppställas, och chefen.
saknar därför anledning förorda någon väsentlig ändring. Det har synts mig
angeläget att icke genom ett försämrande av möjligheterna för flottans personal
att under sin tjänstetid förvärva viss yrkesutbildning med därmed följande,
även för en kommande civilanställning fördelaktig kompetens försätta
denna personal i någon undantagsställning i förhållande till övriga försvarsgrenars
personal.
De erinringar, som framställts mot förslaget, att det kontraktsanställda
manskapet skulle påbörja sin korpralsutbildning först under fjärde året, synas
mig icke kunna lämnas obeaktade. Jag förutsätter sålunda icke någon ändring
härvidlag.
I likhet med försvarskommissionen finner jag övervägande skäl tala för
att flottans underofficersutbildning koncentreras till Karlskrona. Jag vill
därför tillstyrka förslaget i denna del.
Vid beräkningen av staten för underofficersskolan i Karlskrona har jag
på samma sätt som skett för arméns underofficersskola upptagit sex arvoden
å 600 kronor till de sjö- och marinintendenturofficerare samt mariningenjörer,
vilka avses bestrida lärarbefattningar vid skolan. Därjämte har uppförts
ett belopp å 3 000 kronor, avsett till arvoden åt underofficerare, tjänstgörande
som repetitörer och biträdande lärare.
620
Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.
Det synes mig angeläget, att, innan verksamheten vid den gemensamma
underofficersskolan igångsattes, det utredes, vilka omläggningar av undervisningen,
som kunna vara lämpliga och erforderliga med hänsyn till dels
inrättandet av eventuell studentlinje för vidareutbildning till officer, dels
ett sådant ordnande av utbildningen i allmänhet, att denna må kunna leda
till avläggande av realexamen, dels ock införande av en eventuell handelslinje,
allt dock utan eftergift på de kompetensfordringar, vilka krävas för
vinnande av likställighet med viss utbildning i navigationsskolorna.
Sjömanskårens sammansättning'', befordrings-
och tjänstgöringsförhållanden
lii. m.
Flottans sjömanskår omfattar enligt nu gällande stat
340 flaggkorpraler,
1 064 korpraler och högbåtsmän, samt
1 835 meniga, varav 135 under allenast 5 månader av året.
Sistnämnda 135 meniga avse f. d. skeppsgossar, vilka till ett beräknat
antal av 135 tillföras sjömanskåren från och med maj månad årligen.
Enligt vad förut framhållits kvarstå ännu ett antal underofficerare av 3.
graden från föregående organisation. Nämnda underofficerare, vilka i mån
av avgång skola ersättas med flaggkorpraler, äro inräknade i det angivna
antalet flaggkorpraler. I årets statsverksproposition har för budgetåret
1936/1937 antalet kvarstående underofficerare av 3. graden beräknats till 51
och antalet flaggkorpraler till 289.
För flaggkorpralerna finnas ombord å fartygen i allmänhet särskilda förläggningsutrymmen
anordnade, varjämte de åtnjuta lägre sjöförmåner och
mässa under andra ekonomiska förhållanden än underofficerarna.
Försvarslcommissionen har ansett av erfarenheten styrkt, att flottan hade
behov av en högre underbefälsgrad — flaggkorpralsgraden — vars innehavare
fullgjorde tjänst å sådana befälsposter — särskilt ombord å fartyg —
som icke krävde personal av underofficers av 2. graden eller högre tjänsteställning.
För att ernå drägligare befordringsförhållanden vore det emellertid
enligt kommissionens mening önskvärt, att antalet flaggkorpraler minskades
i förhållande till antalet underofficerare. Kommissionen har sålunda
beräknat en minskning av antalet flaggkorpraler med 85, från 340 till 255,
samtidigt med att antalet underofficerare minskades med 10, nämligen
från 528 till 518, varigenom viss förbättring av befordringsläget skulle uppkomma.
Kommissionen har påpekat, att det av densamma beräknade mobiliseringsbehovet
av underofficerare och flaggkorpraler på aktiv stat vore väl knappt
för att tillfredsställande tillgodose fredstjänstens krav. Emellertid hade kommissionen
ansett sig kunna räkna med att denna brist kunde nöjaktigt
fyllas genom de underbefäl, som vore under utbildning till eller fullgjorde
tjänstgöring såsom flaggkorpraler i reserven. Enär erfarenheten givit vid
handen, att det beräknade mobiliseringsbehovet av korpraler mer än väl
täckte fredsbehovet, varemot under fredstid brist i allmänhet förefunnes på
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
621
yrkesutbildade meniga, hade kommissionen räknat med en viss minskning
av antalet korpraler på aktiv stat samt förutsatt, att mobiliseringsbehovet
utfylldes genom värnpliktiga av klass A. Kommissionen har sålunda föreslagit,
att antalet korpraler i sjömanskåren skulle minskas från nuvarande 1 064
till 950. Av sistnämnda antal vore 3 korpraler (torpedhantverkare) uteslutande
avsedda för tjänstgöring vid flygvapnet. I antalet för flottan avsedda
korpraler förutsattes ingå 125 liögbåtsmän mot nuvarande 150; minskningen
vore i främsta rummet beroende på att högbåtsmän icke längre avsåges för
polistjänst.
Antalet meniga av sjömanskåren har av kommissionen beräknas till 1 735,
innebärande en minskning i jämförelse med nuvarande stat av 100. Av
dessa 1 735 skulle 135 få disponeras endast under 9 månader årligen. Ifrågavarande
135 beställningar motsvarade antalet karlskrivna skeppsgossar,
vilka förutsattes skola tillföras sjömanskåren från och med februari i stället
för som nu från och med november månad.
Kommissionen har vidare föreslagit, att plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri
samt avståndsobservatörer skulle komma i åtnjutande av vissa lönetillägg,
motsvarande den ökning i avlöning — genom riktartillägg eller prispenningar
— som övrig med dessa närmast jämförbar personal kunde åtnjuta.
En dylik åtgärd vore erforderlig för att stimulera intresset för
dessa viktiga specialgrenar av tjänsten. Det ungefärliga antalet plutonbefälhavare
och avståndsobservatörer, som under de närmaste åren beräknades
bliva erforderliga, syntes uppgå till 45 resp. 115. Med användande av i
stort sett samma beräkningsgrunder som gälla för riktararvodena hade kommissionen
för nu avsett ändamål räknat med ett erforderligt belopp av 14 000
kronor.
Marinmyndigheterna hava delat försvarskommissionens mening, att erfarenheten
bestyrkt flottans behov av en högre underbefälsgrad, flaggkorpralerna,
men hava samtidigt framhållit, att flaggkorpralsgraden medförde en försening
av befordran till underofficer i jämförelse med vad förhållandet vore vid övriga
försvarsgrenar. Utjämning kunde härvid endast ske genom förbättring
av flaggkorpralernas ekonomiska förhållanden, vilka för närvarande måste
betecknas som otillfredsställande. — Formen för flaggkorpralernas anställning
vore reglerad genom föreskrifter i reglementet för marinen, där bland
annat funnes föreskrivet, att flaggkorpral, som icke inom de tre första åren
såsom sådan blivit på grund av olämplighet eller mindre hedrande vandel
uppsagd från sin anställning, skulle vara berättigad att kvarstå i tjänst intill
uppnådd pensionsålder. Med hänsyn till önskvärdheten av att ifrågavarande
personal så tidigt lämpligen kunde ske erhölle tryggad ställning syntes de
föreskrivna åren kunna minskas till två, varigenom överensstämmelse vunnes
med den för fänrik stipulerade pröve tiden. Det kunde ifrågasättas, huru
vida ej flaggkorpral borde anställas med konstitutorial de två första åren
och sedan erhålla fullmakt, — ltelationeu mellan flaggkorpraler, underofficerare
av 2. graden och flaggunderofficerare borde vara 2:3: 2. — Beträffande
högbåtsmännen hava marinmyndigheterna funnit en förbättring av de ekono
-
Departementschefen.
622 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
miska förhållandena erforderlig och behjärtansvärd. Det syntes rättvist och
skäligt, att denna personal, som enligt nuvarande system i allmänhet nått
högsta löneklassen vid 35 års ålder och sålunda i omkring 20 år därefter
kvarstode i tjänst, bereddes möjlighet till något ökad inkomst genom införande
av ett antal lönetillägg. — För att säkerställa tillgången på väl utbildade
och yrkesskickliga kockar och hovmästare för tjänstgöring ombord hava
marinmyndigheterna vidare föreslagit åtgärder i syfte att bereda duglig ekonomipersonal
möjlighet att under tillfredsställande förhållanden kvarstå i
tjänst, oaktat underofficersbefordran icke kunde vinnas, vilket med hänsyn
till det ringa antalet beställningar inom dessa yrkesgrenar endast kunde ske
för ett fåtal. Lämpligaste vägen härför vore att för denna personal avse ett
antal högbåtsmansbeställningar. — Av kommissionen föreslagna lönetillägg
till plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleriet och avståndsobservatörer hava
av marinmyndigheterna tillstyrkts såsom nödvändiga för erhållande av en
tillfredsställande rekrytering till dessa tjänstegrenar.
Även för sv ar sväsendets underbefälsförbund har föreslagit, att flaggkorpral vid
utnämningen till sin grad skulle erhålla konstitutorial och efter två års tillfredsställande
fullgjord tjänstgöring fullmakt å samma beställning. — Flaggkorpralerna
borde även genom en förbättring i löneställningen kompenseras
för den försening av befordran till underofficer, som förefunnes vid jämförelse
med arméns och flygvapnets motsvarande beställningshavare. I fråga
örn rese- och traktamentskostnader samt sjötillägg borde viss höjning av beloppen
äga rum, så att flaggkorpralerna jämställdes med underofficerarna av
3. graden, vilka de ju direkt ersatte. — Det vore vidare önskvärt, att dugande
och av sitt yrke intresserade kockar och hovmästare erhölle framtidsutsikter
vid flottan även vid sidan av befordran till förrådskonstapel, varvid
man bland annat kunde tänka sig att utöka högbåtsmanskåren med ett antal
beställningar, som förbehölles kockar och hovmästare. För att stimulera till
denna tjänst borde därjämte inrättas fortbildningskurser i yrket. Högbåtsmansinstitutionen
borde enligt förbundets mening få ökade och flera lönetillägg.
Såsom även av redogörelsen för personalbehovet framgår har jag beräknat
sjömanskårens stat på följande sätt: |
|||
Antal |
Lönegrad |
||
Flaggkorpraler.................................................................. |
275 |
Mm. 3 |
|
Högbåtsmän .................................................................... |
150 |
||
Övriga korpraler............................................................. |
929 |
1079 |
Mm. 2 |
Meniga............................................................................... |
1 840 |
Mm. 1 |
|
Vid behandlingen av flottans underofficerskår har |
jag 1 |
erinrat |
om att be- |
fordringsförhållandena för flaggkorpralerna äro ogynnsamma. För att åstadkomma
en förbättring härutinnan har jag även förordat överförande av en
del beställningar som flaggkorpraler till underofficerskåren.
För att örn möjligt undvika, att flottans manskap i fråga örn befordrings -
623
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
möjligheterna till korpral kommer i en undantagsställning, oell då den av
försvarskommissionen föreslagna proportionen mellan antalet korpraler och
antalet meniga synes väl ogynnsam, har jag vid min beräkning av sjömanskårens
sammansättning i fredstid ansett mig böra i huvudsak behålla
den nuvarande statens fördelning, dock med någon ökning beträffande antalet
korpraler.
För beredande av mera tryggad anställning för flaggkorpralerna anser jag
lämpligt, att flaggkorpral efter två års tjänstetid såsom sådan erhåller konstitutorial
å sin beställning.
Det synes mig även vara med rättvisa och billighet förenligt, att flaggkorpralernas
ekonomiska förhållanden förbättras, så att viss kompensation
för de vid jämförelse med motsvarande personalkategorier vid andra vapenslag
betydligt sämre befordringsmöjligheterna erhålles. I fråga örn högbåtsmännen
synes det även skäligt, att förbättrade löneförmåner möjliggöras
genom införande av ytterligare ett par lönetillägg. Jag anser därför, att dessa
frågor efter erforderlig kompletterande utredning snarast böra bringas till
en lösning.
Då åtgärder för förbättrande av viss ekonomipersonals ställning synas
bliva erforderliga, torde dels ett antal högbåtsmanslöner böra disponeras för
yrkesskickliga kockar och hovmästare, vilka ej avlagt examen i underofficersskola,
dels en omläggning av utbildningen för samma personal böra tagas i
övervägande. Med hänsyn härtill finner jag mig ej kunna tillstyrka den
av kommissionen på vissa grunder föreslagna minskningen av antalet liögbåtsmän.
Förslaget örn införande av vissa lönetillägg för plutonbefälhavare vid luftvärn
sartilleri och för avståndsobservatörer finner jag mig böra biträda.
Flottans musikorganisation.
Flottans musikorganisation skiljer sig såtillvida från motsvarande organisation
vid armén, att musikpersonalen icke är beräknad uteslutande för utförande
av musik och hornblåsning, utan jämväl för expeditionstjänst och
utförande av skrivgöromål m. m. samt ombord även för viss fartygstjänst.
För vinnande av befordran till musikunderofficer kräves — i motsats till
vad förhållandet är vid armén — godkänd examen i underofficersskolans
ekonomiklass.
Enligt nuvarande organisation finnes en musikkår å vardera örlogsstationen,
varifrån erforderlig musikpersonal lämnas till sjöstyrkorna och fartygen.
I allmänhet finnes musikpersonal å chefens för kustflottan flaggskepp samt
å långresefartyg och kadettfartyg, vilka besöka främmande farvatten.
Jämlikt nuvarande personalstater och i kommandoväg fastställd fördelning
på yrkesgrenar utgöres flottans musikpersonal av:
vid Karlskrona örlogsstation
9 underofficerare och flaggkorpraler (musikkonstaplar),
20 korpraler och meniga (hornblåsare) samt högst
10 musikelever;
024
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
vid Stockholms örlogsstation
9 underofficerare och flaggkorpraler (musikkonstaplar),
15 korpraler och meniga (hornblåsare) samt högst
10 musikelever.
Ovan angivet antal hornblåsare må överskridas med högst 6 å Karlskrona
örlogsstation och högst 11 å Stockholms örlogsstation, därest inom resp.
örlogsstations sjömanskår i övrigt finnes motsvarande antal vakanser. Denna
möjlighet till utökning av musikpersonalen torde i allmänhet hava utnyttjats
å båda stationerna.
Å vardera stationen finnes en musikdirektör. Flottans musikdirektörer
hänföras till civilmilitär personal men åtnjuta avlöning enligt andra lönegraden
i löneplanen för officerare (O. 2).
Musikeleverna åtnjuta underhåll in natura i likhet med manskap ävensom
kontant ersättning, beräknad efter 100 kronor för år. Anställning sker för
en tid av lägst 2 år och högst 3 år, men musikelev, som visar sig olämplig,
kan avskedas efter en prövotid av omkring 3 månader. Lämpliga musikelever
erhålla, i mån av ledigblivna beställningar, anställning vid sjömanskåren
såsom hornblåsare.
FörsvarsJcommissionen har funnit, att flottans musikorganisation alltjämt
borde bibehållas. Den för organisationen tillämpade ordningen vore i stort
sett lämplig. Kommissionen förutsatte, att vid fördelningen av underofficers-
och sjömanskårerna i yrkesgrenar behovet av musikkonstaplar och
hornblåsare tillfredsställande tillgodosåges. Vidare borde den kontanta ersättningen
till musikelev liksom vid armén höjas till 180 kronor för år*,
d. v. s. till 15 kronor för månad.
Beträffande musikdirektörernas ställning har kommissonen ansett viss
ändring böra komma till stånd i överensstämmelse med vad densamma föreslagit
för armén. Jämlikt gällande bestämmelser innehade flottans musikdirektörer
löjtnants tjänsteklass samt åtnjöte lön i likhet med löjtnant. Under
vissa förutsättningar beträffande tjänstgöring och duglighet kunde musikdirektör
tilldelas kaptens tjänsteklass. Enär en betydande anpart av ansvaret
för huvudstadens militärmusik påvilade flottans musikkår, ställdes enligt
kommissionens mening särskilt stora krav i avseende å förtjänst och skicklighet
på musikdirektören vid Stockholms örlogsstation, varför det syntes
väl motiverat, att denne erhölle mot den ansvarsfulla befattningen svarande
ställning och förmåner. Kommissionen har i enlighet härmed föreslagit, att
musikdirektören vid Stockholms örlogsstation skulle innehava kaptens tjänsteklass
samt erhålla lön enligt lönegraden O. 3-
Marinförvaltninyen och chefen för marinstaben hava i sina yttranden över
försvarskommissionens betänkande föreslagit, att jämväl musikdirektörerna
vid flottans station i Karlskrona och vid kustartilleriregementena, i likhet
med vad av kommissionen för vissa av arméns musikdirektörer föreslagits,
skulle uppföras i alternativt lönegraden O. 2 eller O. 3.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har framhållit, att flottans musikpersonal
borde äga samma befordringsmöjligheter, som av försvarskommissionen före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 625
slagits för motsvarande personal vid övriga försvarsgrenar ävensom att flottans
musikkårer borde erhålla samma kvalitativa förstärkning som av kommissionen
föreslagits för arméns och kustartilleriets.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att med den minskning
av sjömanskåren, som kommissionen föreslagit, man givetvis komme att
sträva efter att hålla nämnda kår fulltalig. Den nu föreliggande möjligheten
att i fall av vakanser inom sjömanskåren utöka musikpersonalen komme
därigenom sannolikt att bortfalla. Det syntes för övrigt förbundet tvivelaktigt,
örn metoden vore ur personalsynpunkt tillfredsställande. Man erhölle
en ytterligare försämring i proportionen mellan underofficers- och manskapsbeställningar
vid musiken. Därigenom försämrades befordringsutsikterna,
vilka dessutom genom växlingar i antalet beställningar aldrig kunde med
säkerhet överblickas. Enligt förbundets mening borde antalet hornblåsare
utökas till vad som för bibehållande av kårernas musikaliska standard vore
erforderligt, och den nuvarande överföringsrätten borttagas. En reglering
av proportionerna mellan antalet beställningshavare i olika grader borde
vidare företagas i syfte att förbättra befordringsutsikterna.
Det för närvarande tillämpade systemet att vid vakanser inom andra yrkesgrenar
av en örlogsstations sjömanskår öka musikpersonalen vid stationen
finner jag icke lämpligt. Detta system synes i själva verket hava lett till
en viss permanent ökning av musikorganisationens omfattning utöver den i
1925 års försvarsordning avsedda. Då det emellertid av olika skäl synes
önskvärt, att musikkårerna vid flottan i vad avser personalens antal ungefärligen
motsvara arméns musikkårer av typ I, finner jag mig böra förorda,
att vardera av de båda kårerna sammansättes av 10 underofficerare och
flaggkorpraler, 22 korpraler och meniga samt liksom nu 10 elever.
Yad angår musikdirektörernas ställning biträder jag försvarskommissionens
förslag, att musikdirektören vid Stockholms örlogsstation skall innehava
kaptens tjänsteklass samt erhålla lön enligt lönegraden O. 3. Vidare
anser jag mig kunna biträda det av marinmyndigheterna väckta förslaget,
att musikdirektören vid Karlskrona örlogsstation skall kunna uppflyttas i
nämnda lönegrad, vadan denne befattningshavare bör i staten upptagas alternativt
under lönegraden O. 2 eller O. 3.
Jag ansluter mig vidare till kommissionens förslag örn höjning av den
kontanta ersättningen åt musikelev från nuvarande 100 kronor till 180 kronor
för år.
De vä riipi i k tiga oell deras redovisning.
Allmänna synpunkter.
Nu gällande marinordning föreskriver för huvuddelen av flottans värnpliktiga
en utbildningstid av 200 dagar samt för studenter och likställda en
utbildningstid av 260 dagar.
I försvar skommissionens förslag till marinorganisation har förutsatts, att
flottans manskap skulle sammansättas av stampersonal och värnpliktiga enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 225.
Departements
chefen.
217 38 40
626
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
i huvudsak samma grunder som för närvarande gälla. Kommissionen Ilar
därjämte erinrat örn att värnpliktstjänstgöringen vid flottan icke erfordrades
enbart för den enskilda individens utbildning utan även för att det skulle
vara möjligt att upprätthålla en nödvändig krigsberedskap. Huvuddelen av
de värnpliktiga avsåges sålunda för sjökommendering, och ombord å fartygen
inginge de värnpliktiga vid sidan av stampersonalen på sina bestämda platser
i besättningen. Den värnpliktige bestrede sålunda en viss befattning, som
inrymde en mångfald olika tjänstgöringsförhållanden, och den individuella
utbildningen överginge ganska snart till utbildning för befattningens upprätthållande.
Vid flottan måste därför årskontingenten värnpliktiga beräknas
efter bemanningsbehovet för en med hänsyn till krigsberedskap och övningar
ständigt rustad sjöstyrka av given storlek samt för fredstjänstens behöriga
ombesörjande å örlogsstationer och örlogsvarv. Dock borde naturligen endast
det oundgängligen nödvändiga behovet läggas till grund för beräkningarna.
Tjänstgöringstiden och dess användning.
Till linjetjSnst uttagna värnpliktiga
i allmänhet.
De värnpliktiga vid marinen uttagas enligt nu gällande bestämmelser till
linjetjänst eller ersättningsreserv. Till linjetjänst uttagas de vapenföra värnpliktiga,
som avlagt särskilda examina, vissa å sjömanshus inskrivna saint
övriga värnpliktiga till det antal, som erfordras för att årskontingenten skall
uppgå till i värnpliktslagen för marinen stadgat antal, nämligen 3 400. Övriga
vapenföra värnpliktiga uttagas till ersättningsreserven.
Enligt 1925 års värnpliktslag tilldelas marinen:
a) å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga å sjömanshus
inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver varit
inmönstrade till sjöfart, allt i den mån här avsedda värnpliktiga ej enligt av
Konungen meddelade bestämmelser skola tilldelas flygvapnet,
b) andra värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer.
Då jag längre fram kommer att till behandling upptaga frågan örn värnplikten
vid kustartilleriet, berör jag i detta sammanhang endast de för tjänst
vid flottan erforderliga värnpliktiga.
Av flottans värnpliktiga uttagas och tilldelas större delen av de å sjömanshus
inskrivna allmän tjänst, och lämpliga värnpliktiga från rullföringsomradena
sjötjänst eller stationstjanst. Medan de allmän tjänst tilldelade värnpliktiga
tillhöra de under marinens myndigheter lydande sjörullföringsområdena,
redovisas de sjö- eller stationstjänst tilldelade värnpliktiga inom arméns
rullföringsområden.
De till allmän tjänst inskrivna värnpliktiga utgöra den ur bemanningssynpunkt
värdefullaste kategorien. Dessa värnpliktiga tillhöra handelsmannens
sjöfolk och avses i första hand ingå i kustflottans fartygsbesättningar.
Till sjötjänst inskrivas vissa värnpliktiga från kustbefolkningen. De avses
i allmänhet för bemanning av smärre fartyg, sjömätningsfartyg m. m., for
tjänstgöring i land samt för att ombord å kustflottans fartyg komplettera
besättningarna i den män de till allmän tjänst inskrivna icke räcka till.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 627
Till stationstjänst inskrivna avses för tjänstgöring å örlogsstationer och
örlogsvarv m. in.
Av marinens 3 400 värnpliktiga tilldelas för närvarande flottan 2 600 och
kustartilleriet 800 man.
Antalet i linjetjänst inskrivna, flottan i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga
har tidigare beräknats till omkring 1 650 man årligen men har under de
senare åren minskats och under åren 1930—1934 uppgått till i medeltal omkring
1 350 man. Det erforderliga antalet värnpliktiga från rullföringsområdena
har med anledning härav måst gradvis ökas. Vid rullföringsområdena
hava sålunda till sjötjänst inskrivits omkring 1 170 man och till stationstjänst
omkring 230 man, av vilka 150 för varven lämpliga yrkesarbetare uttagits ur
ersättningsreserven och övriga 80 man — skrivbiträden, bagare, skomakare,
skräddare, fotografer m. m. — bland de för linjetjänst avsedda.
Försvarshommissionen har ansett, att uttagningen av flottans värnpliktiga
alltjämt borde ske enligt samma grunder som funnes angivna i
1925 års värnpliktslag, innebärande bland annat, att Konungen med hänsyn
till antalet å sjömanshus inskrivna värnpliktiga för varje år bestämde det
antal övriga värnpliktiga, som skulle tilldelas flottan.
Enligt de beräkningar, som av försvarskommissionen verkställts beträffande
behovet av värnpliktiga för den av kommissionen föreslagna organisationen
av flottan, erfordrades för värnpliktiga i linjetjänst — med undantag
av studenter och likställda — i stort sett samma antal tjänstgöringsdagar
som i nuvarande marinordning, nämligen 424 700 dagar, motsvarande en
kontingent av sammanlagt 2 600 man. Dessa förutsattes uppdelade ungefär
sålunda: från sjörullföringsområdena i allmän tjiinst inskrivna 1 350 man,
från rullföringsområdena i sjötjänst inskrivna 1 170 man samt i stationstjänst
inskrivna 80 man.
I fråga örn utbildningstiden vid flottan har försvarskommissionen vidare
uttalat, att det med hänsyn till vad i sådant hänseende vore föreskrivet för
de till linjetjänst uttagna, flottan tilldelade värnpliktiga — frånsett studenter
och likställda — vore nödvändigt att verkställa två inkallelser örn året för
denna kategori. I annat fall vore det icke möjligt att året runt hava erforderligt
antal värnpliktiga inkallade till tjänstgöring. En utsträckning av
tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga — främst avseende de till allmän
tjänst uttagna — till omkring ett år skulle enligt försvarskommissionens
mening obestridligen medföra avsevärda fördelar i många avseenden, såsom
beträffande krigsberedskap, utbildning och övningar, ekonomi m. m. samt
en betydande minskning av det erforderliga antalet värnpliktiga, då ju endast
en årlig inkallelse skulle behövas. Kommissionen har emellertid ansett sig
icke böra räkna med någon förändring av tjänstgöringstiden för huvuddelen
av flottans värnpliktiga utan har förutsatt, att denna tid bibehölles oförändrad
till 200 dagar. Tjänstgöringen borde — såsom för närvarande — fullgöras
i en följd och taga sin början under första eller andra året. Där så till följd
av särskilda omständigheter prövades nödigt, borde tjänstgöringstiden kunna
uppdelas i tvenne perioder.
628
Kungl. Majus proposition nr 225.
Förläggningen av tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i
linjetjänst är i nuvarande organisation ordnad i stort sett enligt nedanstående
diagram.
Allmän tjänst.
U/7
1. omgången I_I I_I_I_I_1
ti/i >200 dagar
I I I I I I I I I I I I I J
V» sä/«
2. omgången I_^—_Jii-— I_I_j__I_I 200 dagar
Sjötjänst och stationstjänst.
1. omgången I_I_I_j_
I I
5/io
II
I I I I I_ I I I II I I
>200 dagar
S/4 81/lO
2. omgången \_I_1__^_I_I 200 dagar
Härutöver inkallas en mindre kontingent av till sjötjänst uttagna under
tiden omkring den 15 mars—den 2 oktober för att möta det ökade kravet
på värnpliktiga i samband med vissa sommarrustningar.
Försvarskommissionen har funnit denna fördelning av tjänstgöringstiden
alltjämt i stort sett lämplig.
Marinmyndigheterna hava ansett, att alla såväl strategiska skäl som krigsberedskapssynpunkter
talade för ett införande av en till omkring ett år uppgående
övningstid för de flottans värnpliktiga, vilka avsåges för stridsfartygen.
Ökningen i tjänstgöringstiden borde med andra ord gälla flottans
värnpliktiga i allmän tjänst och sjötjänst, varvid inryckning till tjänstgöring
borde ske till allmän tjänst i början av januari och till sjötjänst i början
av oktober, då utryckning skulle komma att ske omkring mitten av december,
resp. mitten av september.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har för sin del funnit, att då årligen ett
stort antal hemförlovningar inträffade, det vore erforderligt att beräkna årskontingenten
i fredstid såsom summan av det nominella behovet och en
ersättningsprocent, vilken enligt erfarenhet borde uppgå till 20.
Departements Jag ansluter mig i allt väsentligt till försvarskommissionens förslag i
chefen. förevarande hänseenden.
De verkställda beräkningarna rörande fredsbehovet av personal av olika
kategorier giva vid handen, att för den i det föregående angivna rustningsplanens
genomförande samt landtjänstens behöriga gång det av kommissionen
beräknade antalet värnpliktiga av olika kategorier — här bortsett
från sjökaptener och likställda samt studenter och likställda — är tillfyllest,
629
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
under förutsättning att detsamma icke nämnvärt reduceras genom hemförlovningar.
Att med hänsyn till hemförlovningarna öka antalet flottan tilldelade
värnpliktiga anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Ersättningsreserven.
Enligt 1925 års försvarsbeslut avsågos icke några värnpliktiga ur ersättningsreserven
till tjänstgöring vid flottan. På förslag av Kungl. Majit medgav
emellertid 1928 års riksdag, att en kontingent dylika värnpliktiga finge
avses för sådan tjänstgöring, huvudsakligen vid örlogsvarven.
Av härens ersättningsreserv hava sedermera i medeltal omkring 400 man
årligen avdelats till flottan för tjänstgöring vid örlogsvarven och å statens
isbrytarfartyg m. m. Därjämte hava omkring 150 till stationstjänst inskrivna
värnpliktiga uttagits ur ersättningsreserven.
I nuvarande organisation beräknas för ersättningsreserven 68 200 tjänstgöringsdagar
vara erforderliga, motsvarande — med 140 dagars tjänstgöringstid
— en inskrivningskontingent av 550 man, av vilka 500 äro avsedda
för tjänstgöring huvudsakligen å örlogsvarven och 50 avses för tjänstgöring
å statens isbrytarfartyg.
Försvarskommissionen har gjort vissa uttalanden i fråga örn det antal
tjänstgöringsdagar, som borde beräknas för ersättningsreserven. Sålunda
borde enligt kommissionens mening — enär systemet med användande av
värnpliktiga ur ersättningsreserven för vissa arbeten å örlogsvarven syntes
hava slagit väl ut och jämväl torde vara för varvsdriften ekonomiskt fördelaktigt
— dylika värnpliktiga alltjämt inkallas för tjänstgöring å örlogsvarven.
Jämväl lör det fall att tjänstgöringstiden för ersättningsreservens värnpliktiga,
såsom kommissionen föresloge, utsträcktes till 180 dagar, syntes nyss
angivna antal tjänstgöringsdagar — 68 200 — lämpligen böra bibehållas,
ehuru kontingentens storlek då komme att något nedgå. En till 180 dagar
utsträckt tjänstgöringstid borde enligt kommissionens uppfattning kunna
medgiva inkallelse av huvuddelen av ifrågavarande värnpliktiga i endast
tvenne omgångar i stället för såsom för närvarande tre. Ett antal av
68 200 tjänstgöringsdagar skulle — med en tjänstgöringstid av 180 dagar —
motsvara en kontingent av 404 man, av vilka 150 borde för säkerställandet
av mobiliseringsbeliovet å örlogsvarven, såsom för närvarande, tilldelas marinen
i stationstjänst och de övriga 254, av vilka 50 man avsåges för isbrytartjänst
och 204 för varvstjänst, skulle tilldelas hären.
Beträffande flottans värnpliktiga ur ersättningsreserven har kommissionen
erinrat örn att 1934 års riksdag nedsatt antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreservister
i varvstjänst från 62 000 till 40 000, motsvarande en kontingent
av omkring 300 man. Skälet till denna nedsättning hade varit, att
civila arbetare därigenom skulle, för motverkande av arbetslösheten, kunna
beredas anställning å örlogsvarven, liiksdagen hade i samband härmed anfört,
att frågan angående utbyte av ersättningsreservens värnpliktiga mot
civil arbetskraft vore ett spörsmål av sådan räckvidd och betydelse, att riksdagen
icke ville fatta principiell ståndpunkt till densamma. Minskningen
630
Kungl. Majds proposition nr 225.
av antalet tjänstgöringsdagar för till tjänstgöring vid örlogsvarven uttagna
värnpliktiga ur ersättningsreserven vore sålunda att betrakta endast såsom
en tillfällig och av rådande arbetslöshet betingad åtgärd. Detta utbyte av
arbetskraft medförde emellertid en viss ökning av varvens arbetskostnader,
varför riksdagen som kompensation härför höjde anslaget till underhåll av
flottans fartyg och byggnader m. m. med 120 000 kronor. Motsvarande beslut
beträffande örlogsvarvens arbetskraft samt underhållsanslaget hade
fattats av 1935 års riksdag.
Enligt vad försvarskommissionen vidare yttrat, hade den funnit, att det
varvsarbete, varom här vore fråga, huvudsakligen avsåge handräckningstjänst
o. dyl., för vilka ändamål ersättningsreserven borde särskilt väl lämpa sig
dels av ekonomiska skäl och dels på grund av denna arbetskrafts unga
ålder. Därest densamma skulle ersättas med civil arbetskraft, måste särskilda
åtgärder vidtagas för att tillföra örlogsvarven unga arbetare, vilket
emellertid i längden icke läte sig förena med den relativt fasta anställning,
som örlogsvarvens arbetare hittills ansetts innehava. Om nämligen rekryteringen
av arbetarstammen såsom nu vore fallet fortginge kontinuerligt,
komme medelåldern för de civila arbetare, som skulle övertaga ersättningsreservens
uppgifter, att med tiden bliva relativt hög och deras yrkesskicklighet
att bliva större än som i allmänhet erfordrades på dessa platser.
Genom ökad anställningstid och härunder vunnen erfarenhet och skicklighet
komme dessa varvsarbetare snart upp i högre avlöning, varigenom för den
mångfald av enklare arbeten, för vilka ifrågavarande värnpliktiga avsåges,
en alltför dyrbar arbetskraft skulle komma att användas.
Kommissionen har därför ansett, att utbyte av ersättningsreservens värnpliktiga
samt däremot svarande höjning av underhållsanslaget borde betraktas
såsom åtgärder av tillfällig natur, vilka borde bedömas från år till
år, samt att en återgång till systemet med uteslutande ersättningsreservister
för ifrågavarande handräckningsarbeten m. m. borde ske så snart detta kunde
anses lämpligt med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden.
I nuvarande organisation är förläggningen av tjänstgöringstiden
för ersättningsreserven ordnad enligt följande diagram:
1. omgången I__L
För tjänstgöring å örlogsrarven.
I I ! I
“/»
I I
16/l!
I_I
2. omgången I_|_
I I
I I
4/u
140 dagar
>140 dagar 3
iI
I I
II
II
22/s
I I I I
I I
3. omgången [
I 140 dagar
631
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För tjänstgöring å statsisbry tarna.
1. omgången
I _I
II
”/10
J_II11
II
lill
I I
140 dagar
2. omgången
*/«
JI!_L
a3/e
lill
J 140 dagar
Genom förlängning av tiden till 180 dagar skulle inkallelserna för huvuddelen
av ersättningsreservens värnpliktiga enligt kommissionens mening
kunna begränsas till två omgångar, i vilket fall den nödvändiga luckan mellan
de olika inkallelseperioderna borde förläggas till slutet av december och
början av januari. Över jul- och nyårshelgerna, då tjänstledighet och permission
i större utsträckning plägade medgivas, borde nämligen antalet värnpliktiga
för arbete å örlogsvarven kunna utan större olägenheter reduceras.
För tjänstgöring å statSisbrytama borde med hänsyn till erforderlig beredskap
de värnpliktiga alltjämt inkallas i tvenne omgångar.
Kommissionen har föreslagit följande alternativ:
1. omgången i
2. omgången [
1. omgången I
Inkallelse i |
tre omgångar. |
||
1 1 |
lill |
*/• lilli |
2*/n i i |
V ii 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 |
|||
SO/4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 |
|||
1 1 |
1/3 ! 1 |
28/s 1 1 1 |
i i |
Inkallelse i |
två omgångar. |
||
1 1 |
lill |
S6/e lilli |
2a/ia 1 1 |
10/i 1 1 |
lill |
Vi lilli |
1 1 |
För tjänstgöring å statsisbrytarna. |
|||
1 i |
lill |
6/io lilli |
1 |
Vi 1 1 1 I 1 1 I 1 1 1 1 1 |
|||
10/l 1 1 |
l!1_L. |
°A lill |
1 1 |
180 dagar
>180 dagar
180 dagar
>180 dagar
Marinmyndigheterna hava framhållit, att av kommissionens beräkningar att
döma de för varven avsedda värnpliktiga syntes vara avsedda för varvens
ekipagedepartement. I nuvarande organisation vore de tilldelade ingenjör
-
Departements
chefen.
632 Kungl. Maj.-ts proposition nr 225.
departementen för tjänstgöring i sådana arbetarbefattningar, där kvalificerad
arbetskraft icke erfordrades, vartill denna kategori värnpliktiga även visat
sig särdeles lämplig. Vid ekipagedepartementen däremot borde liksom hittills
avses värnpliktiga i linjetjänst, enär arten av tjänstgöringen därstädes
icke lämpade sig för värnpliktiga ur ersättningsreservén.
Enligt vad marinmyndigheterna vidare anfört, inskränkte sig emellertid
behovet av ersättningsreserv ej enbart till varven, utan dylik personal erfordrades
jämväl å örlogsstationerna för tjänstgöring som handräckningsmanskap
å olika arbetsposter, huvudsakligen vid matinrättningarna samt
vid kaserner, exercishus och förråd m. m. Denna tjänstgöring bestredes för
närvarande av värnpliktiga i allmän tjänst eller sjötjänst. Verkställd utredning
hade givit vid handen, att en ändring i detta hänseende krävde en
ökning av antalet tjänstgöringsdagar för flottans värnpliktiga ur ersättningsreserven
med 50 700 dagar, motsvarande en kontingent av omkring 300 man.
Marinmyndigheterna hava vidare förordat inkallelse av ersättningsreserven
1 två omgångar. Den därvid ofrånkomliga luckan borde emellertid icke förläggas
till tiden december—januari, då arbetet på varven med hänsyn till
de rustade fartygens översyn vore mycket omfattande, utan hellre till tiden
maj—juni. Ersättningsreservens utbildningstid borde ökas från nuvarande
2 till 3 veckor. Inkallelseperioderna kunde vara ungefärligen:
3/e 29/n
1. omgången ]_l_!_i_i__!—_i 180 dagar
2. omgången
I I I
I I I 1
/*>
JI!_L
6/5
>180 dagar I
I I I
I !
I likhet med kommissionen anser jag, att det utbyte av vissa ersättningsreserven
tillhörande värnpliktiga mot civila arbetare, som ägt rum under
de senaste åren och varom förslag även innevarande år framlagts för riksdagen,
bör upphöra i den mån med hänsyn till förhållandena på den allmänna
arbetsmarknaden så finnes kunna ske.
Jag delar marinmyndigheternas uppfattning, att värnpliktiga tillhörande
ersättningsreserven med fördel kunna användas även på örlogsstationerna
för tjänstgöring såsom handräckningsmanskap å olika arbetsposter, men har
på grund av särskilda omständigheter funnit mig icke kunna i personalberäkningarna
härför upptaga så stor kontingent som myndigheterna föreslagit.
Jag förordar i stället, att för flottans stationer och varv alltjämt avses
samma antal värnpliktiga ur ersättningsreserven som — bortsett från utbytet
av värnpliktiga mot civila arbetare — vid nuvarande organisation. Totala
antalet tjänstgöringsdagar kommer därvid, på grund av den utsträckta tjänstgöringstiden,
att uppgå till cirka 87 700.
Av de omkring 550 man, det sålunda blir fråga örn, avses såsom för närvarande
50 för isbrytartjänst och de återstående för stations- och varvstjänst.
633
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För säkerställandet av mobiliseringsbehovet å örlogsstationer och örlogsvarv
böra därvid 150 tilldelas marinen i stationstjänst och återstående 400,
varav 50 man avses för isbrytartjänst och 350 för tjänst å stationerna och
varven, tilldelas hären.
För ersättningsreservens inkallelser synes det av marinmyndigheterna
med hänsyn till örlogsvarvens verksamhet gjorda förslaget kunna alternativt
läggas till grund.
Sjökaptener och likställda saint studenter och
likställda.
Enligt nu gällande bestämmelser skola värnpliktiga, som vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning
annan examen än maskinistexamen av 3. klass, ävensom flottan tilldelade
värnpliktiga, som avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets
tredje ring vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt förvärvat
det kunskapsmått, som, enligt vad Konungen förordnar, skall anses
däremot svara, uttagas för utbildning i befäls- eller specialtjänst.
Utbildningstiden för dessa kategorier är bestämd till 260 dagar.
Gruppen sjökaptener och likställda, omfattande värnpliktiga sjökaptener
och styrmän samt maskinister av 1. och 2. klass, fullgör tjänstgöringen i en
följd. Inkallelsetiden lämpas efter tidpunkten för kurser och examina. Det
årliga antalet av denna grupp är enligt nuvarande organisation omkring 30.
Gruppen studenter och likställda, omfattande värnpliktiga ingenjörer och
kemister, intendenter, läkare, tandläkare, expeditionsbiträden, eldledningsmän
och gasskyddstekniker, fullgör tjänstgöringen i en följd eller i tvenne omgångar,
beroende av — liksom tiden för inkallelserna — fullföljandet av studiekurser,
tidpunkt för examina m. m. Det årliga antalet inom denna grupp är
enligt nuvarande organisation omkring 55.
FörsvarsJcommissionen har beträffande värnpliktsförhållandena för här ifrågavarande
kategorier icke förutsatt annan ändring än som betingades av kommissionens
förslag örn omläggning av sjökad ettutbildningen samt örn införande
av kategorien reservofficersaspiranter. För att möta behovet av rekrytering
till sjökrigsskolan och av reservofficersaspiranter borde sålunda de värnpliktiga
studenter, som önskade utbildning till officer eller reservofficer vid
flottan — förslagsvis till ett antal av högst 50 årligen — medgivas att fullgöra
sin värnplikt vid flottan.
Marinmyndigheterna hava med hänsyn till en av dem föreslagen ökning av
sjöofficerskåren beräknat en ökning av antalet sjökadetter med 5 per år och
alltså även en ökning av antalet värnpliktiga studenter, vilka skulle medgivas
fullgöra sin värnplikt vid flottan, med 5.
Då jag dels icke förutsatt sådan ändring av officerskårens numerär, att Departementsantalet
kadetter behöver undergå den av marinmyndigheterna föreslagna för- ehefen.
höjningen, dels icke funnit anledning upptaga försvarskommionens förslag örn
reservofficersutbildning av vissa studenter, finner jag mig böra föreslå antalet
634
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
av de studenter, som varje år må i oell för kadettutbildning medgivas att
fullgöra sin värnplikt vid flottan, till 35.
I övrigt förutsätter jag icke någon ändring i de bestämmelser, som för
närvarande gälla för nu avsedda kategorier värnpliktiga.
Sjörullföringsorganisationen.
Såväl inskrivning som redovisning av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga
sker i regel genom marinens egen försorg. Inskrivningen, som försiggår å
sjömanshusen, verkställes av inskrivningsnämnden och redovisningen av
sjörullföringsbefälhavarna. Endast i fråga örn vissa mindre sjömanshus verkställes
inskrivningen av arméns inskrivningsnämnder. Sådana värnpliktiga,
som tillhöra arméns rullföringsområden, inskrivas och redovisas genom
arméns försorg.
Antalet sjörullföringsområden var före 1925 års försvarsbeslut sex, nämligen
Härnösands, Stockholms, Karlskrona, Malmö, Göteborgs och Strömstads
sjörullföringsområden. Med införandet av 1925 års försvarsordning nedbringades
antalet sjörullföringsområden till fyra genom indragning av Karlskrona
och Strömstads sjörullföringsområden.
Sjörullföringsbefälhavarna lyda under stationsbefälhavare vid örlogsstation.
Härvid hänföras Härnösands och Stockholms områden till Stockholms örlogsstation
samt Malmö och Göteborgs områden till Karlskrona örlogsstation.
Sjörullföringsbefälhavarna och deras biträden äro i regel pensionerade
officerare och underofficerare samt åtnjuta arvoden enligt stat, vilken för
budgetåret 1935/1936 slutar på en summa av 22 950 kronor. Härtill komma
kostnader för hyra, eldning, belysning, skrivmaterialier m. m. vid sjörullföringsexpeditionerna
till ett sammanlagt belopp av 7 750 kronor för nämnda
budgetår. I innevarande års statsverksproposition har icke förutsatts någon
ändring i dessa delar. Antalet biträden äro för näi-varande sex, fördelade
med i Härnösand ett, i Stockholm ett, i Malmö två och i Göteborg två.
Försvarskommissionen har — bland annat med hänvisning till resultaten av
vissa tidigare verkställda undersökningar — ansett anledning icke föreligga
att föreslå några principiella omläggningar av sättet för inskrivning och redovisning
av flottans värnpliktiga. Kommissionen har emellertid funnit, att icke
oväsentliga fördelar skulle stå att vinna genom att sjörullföringssystemet organiserades
i anslutning till marindistriktsorganisationen. Härigenom skulle
möjlighet beredas marindistriktsbefälhavaren att överblicka värnpliktsförhållandena
inom marindistriktet; genom den honom underställda sjörullföringen
samt genom det biträde sjörullföringsbefälhavaren borde kunna lämna för
krigsplacering av från rullföringsområdena kommande värnpliktiga (inskrivna
till marinen i sjötjänst) sattes marindistriktsbefälhavaren i tillfälle att bedöma
vilka värnpliktiga som vid mobilisering skulle avses för tjänstgöring inom
marindistriktet. Ifrågavarande värnpliktiga borde vid mobilisering inrycka
direkt till marindistriktet utan att först behöva färdas till de stora inryckningscentralerna,
Stockholm och Karlskrona. Detta vore en angelägenhet av
stor betydelse, enär dels en värdefull tidsbesparing därigenom vunnes, sär
-
635
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
skilt med hänsyn till hjälpfartygens utrustning och bemanning, dels en önskvärd
decentralisering av de värnpliktigas inryckningsorter erhölles. Yikten
härav ur organisatorisk synpunkt syntes hava blivit påtagligt bestyrkt genom
erfarenheterna från flottans mobilisering 1914, vartill numera kommit faran
från luften, som talade mot anhopning av en myckenhet personal och materiel
till ett fåtal platser. Beträffande materiel och beklädnad m. m. förutsattes
även, att åtgärder redan i fredstid vidtoges för uppläggning av vissa förråd
inom marindistrikten eller att planer uppgjordes för avsändande dit av erforderlig
materiel m. m.
I anslutning till vad sålunda framhållits har kommissionen föreslagit, att
Karlskrona sjörullföringsområde skulle återupprättas samt att sjörullföringssystemet
organiserades på följande sätt.
Norrlandskustens marindistrikt.
Marindistriktsbefälhavaren skulle handhava sjörullföringen i närmaste anslutning
till nu gällande organisation. Sjörullföringsområdet skulle bibehållas
vid nuvarande omfattning. Enär befälhavaren förutsattes vara officer på stat,
borde intet särskilt arvode utgå. Såsom för närvarande borde å sjörullföringsexpeditionen
finnas anställt ett sjörullföringsbiträde med arvode.
Ostkustens marindistrikt.
Under marindistriktsbefälhavaren borde —■ i överensstämmelse med nu gällande
organisation —■ lyda en officer ur marinens reserv såsom sjörullföringsbefälhavare.
Sjörullföringsområdet skulle bibehållas vid nuvarande omfattning
(sålunda innefattande jämväl sjömanshuset i Visby). Till sjörullföringsbefälliavaren
borde såsom för närvarande utgå arvode, varjämte å expeditionen
borde finnas anställt, såsom nu, ett sjörullföringsbiträde med arvode.
Sydkustens marindistrikt.
Under marindistriktsbefälhavaren borde lyda en officer ur marinens reserv
såsom sjörullföringsbefälhavare med arvode. Det nyupprättade Karlskrona
sjörullföringsområde borde omfatta sjömanshusen Oskarshamn—Ystad. A
expeditionen borde finnas anställt ett sjörullföringsbiträde med arvode; härför
avsåges ett av de två nuvarande biträdena i Malmö.
Öresunds marindistrikt.
Sjörullföringsområdet borde omfatta sjömanshusen Trälleberg—Hälsingborg.
Nuvarande organisation med en officer ur marinens reserv som sjörullföringsbefälhavare
borde bibehållas. Antalet biträden å expeditionen kunde
minskas med ett.
Västkustens marindistrikt.
Till marindistriktsbefälhavarens förfogande borde — i närmaste anslutning
till nu gällande organisation — stå en officer ur marinens reserv såsom sjörullföringsbefälhavare.
Sjörullföringsområdet skulle bibehålies vid nuvarande
omfattning. Till sjörullföringsbefälhavaren borde såsom för närvarande utgå
arvode, varjämte å expeditionen borde — i likhet med vad nu gällde — finnas
anställda tvenne sjörullföringsbiträden med arvoden.
Departementschefen.
636 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Chefen för marinstaben har ej haft något att erinra mot försvarskommissionens
förslag att rullföringen inom sjörullföringsområdena skulle ansluta
sig till marindistriktsorganisationen och sålunda underställas marindistriktsbefälhavarna.
Vissa förty dligan den syntes dock erforderliga. Vad Norrlandskustens
marindistrikt beträffade, borde sålunda verksamheten inom Härnösands
sjörullföringsområde under såväl fred som krig handhavas av den
officer ur kustartilleriet, som vore kommendant i Härnösands sjöbefästningar
och vilken förutsattes under fred jämväl vara marindistriktsbefälhavare.
Till Ostkustens marindistrikt borde för vinnande av överensstämmelse
med marindistriktens omfattning överföras jämväl sjömanshusen 225
Västervik—229 Linköping, vilka nu hörde till Malmö sjörullföringsområde.
Öresunds marindistrikt skulle omfatta Malmö sjörullföringsområde. Till
befälhavare för detta område borde — på skäl, som i annat sammanhang
angivits — förordnas en regementsofficer på flottans stat, vilken samtidigt
skulle vara marindistriktsbefälhavare. Till området borde Jönköpings sjömanshus
fortfarande hänföras.
Stationshefälhavaren i Karlscrona har ansett, att någon minskning av antalet
biträden å rullföringsexpeditionen i Malmö ej borde ifrågakomma, då
vissa mobiliseringsförråd avsåges att uppläggas i Malmö. För dessa förråd
skulle ett av biträdena kunna tjänstgöra som uppbördsman vid sidan av sin
nuvarande befattning. I fråga örn Norrlandskustens marindistrikt har stationsbefälhavaren
ansett det icke lämpligt, att kommendanten i Hemsö fästning
samtidigt vore sjörullföringsbefälhavare.
Jag ansluter mig i stort sett till kommissionens förslag örn sjörullföringssystemets
anknytning till marindistriktsorganisationen. Med den i det föregående
föreslagna organisationen av Öresunds marindistrikt blir emellertid
chefen för detta distrikt, en officer på stat, samtidigt sjörullföringsbefälhavare.
De jämkningar i fråga örn sjömanshusens hänförande till olika
marindistrikt, vilka föreslagits av chefen för marinstaben, finner jag lämpliga.
Landstormens användning m. m.
Jämlikt bestämmelse i nu gällande värnpliktslag, § 37, får landstormen
ej föras utom eget eller närmast tillgränsande inskrivningsområden; dock må
till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit utbildning vid marinen,
även utom sagda områden användas för kustförsvaret. Dylika värnpliktiga,
som utbildas vid marinen, få således ej avses för tjänstgöring å i flottan
ingående fartyg.
Försvarskommissionen har ansett det framgå av verkställda undersökningar
beträffande bemanning i krig av för marinen uttagna kjälpfartyg och därmed
sammanhängande spörsmål, att betydande svårigheter förelåge att med
tillgänglig personal, även om den till fullo utnyttjades och på lämpligaste
sätt fördelades, kunna på ett tillfredsställande sätt fylla det nödvändiga behovet.
Nu gällande föreskrifter vore nämligen icke ägnade att säkerställa en
god och redig mobilisering av hjälpf arty gens bemanning.
637
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Behovet av bemanningens säkerställande å kjälpfartygen med lämpligaste
till buds stående sjöfolk av såväl befäls som manskaps ställning syntes
kommissionen lättast oell bäst kunna tillgodoses, om hjälpfartygens besättningar
i största möjliga utsträckning finge vid mobilisering kvarbliva å sina
fartyg, antingen som värnpliktiga (landstorm och beväring) eller som förhyrda
(anställda), vad beträffade de förra oavsett örn de vore tilldelade hären,
marinen eller flygvapnet. Härigenom skulle undvikas av besättningsbyten
vållade olägenheter, och dessutom skulle vinnas den betydelsefulla fördelen,
att hjälpfartygen bemannades av med fartygstjansten och dess detaljer redan
vant och fullt förtroget folk. De enda oundgängliga rubbningarna i bemanningen
skulle betingas av de överårigas — som ej läte förhyra sig — avgång
samt tillkomsten av för den militära tjänstens behov nödigt antal
yrkesmän.
Försvarskommissionen har vidare framhållit, att enligt gällande värnpliktslag
landstormen icke alls och beväringen i andra uppbådet, på grund
av bestämmelsen i § 28 mom. 2 värnpliktslagen, först i ett kanske alltför
sent stadium kunde göras tillgängliga för sådan fartygstjänst. För avhjälpande
av denna olägenhet syntes ändringar böra vidtagas i värnpliktslagen
i syfte att medgiva ökad dispositionsrätt över den kategori värnpliktiga,
som inginge uti besättningar å för krigsbruk enligt fartygsuttagningslagen
uttagna fartyg. Detta syfte vunnes till sin huvudsakliga del genom
att dels bestämmelsen i § 37 värnpliktslagen helt utginge och dels beväringens
uppbådsindelning upphävdes. I samma syfte borde vidare till
bestämmelsen i nuvarande § 36 värnpliktslagen fogas ett stadgande av innehåll,
att de landstormen tillhörande värnpliktiga, som tjänstgjorde ombord
å för krigsbruk uttagna fartyg, finge av Konungen inkallas till tjänstgöring
i samma ordning som vore föreskriven för inkallande av beväringen.
Principen att å för militärt bruk uttagna hjälpfartyg vid mobilisering
binda hela den värnpliktiga delen av besättningen vid sitt fartyg syntes
kommissionen böra tillämpas å samtliga för krigsbruk uttagna fartyg, oavsett
örn de avsåges för bruk vid marinen, hären eller flygvapnet, varav också
skulle följa, att de delar av besättningarna, som vore värnpliktiga, skulle
kvarstå å fängen oberoende av tilldelning till truppslag vid hären eller
tjänst vid marinen eller flygvapnet.
Chefett för marinstaben har i stort sett tillstyrkt de åtgärder, som av
kommissionen föreslagits beträffande bland annat landstormens utnyttjande
för flottans behov å hjälpfartygen.
Jag biträder i stort sett försvarskommissionens förslag till ändrade bestämmelser
rörande landstormens användning, innebärande bland annat ett
bättre utnyttjande av besättningarna å för krigsbruk i anspråk tagna handelsfartyg.
I fråga örn detaljbestämmelserna härutinnan får jag hänvisa till den
särskilda proposition med förslag till ny värnpliktslag, om vars avlåtande
till riksdagen jag senare i dag kommer att hemställa.
Departements
chefen.
638
Kungl. Maj:ts proposition nr 225
Departements
chefen.
Flottans rcservpcrsonal.
Allmänna synpunkter.
Förutom av vid mobilisering konstituerad befälspersonal samt värnpliktigt
befäl utgöres reservpersonalen vid flottan av personal å reservstat
oell personal i reserven.
Vid beräkningen av personalbehovet vid mobilisering avses stampersonal
endast för poster, där dylik personal är oundgängligen erforderlig. För
befälsbehovets fyllande i övrigt är man hänvisad till anlitande av reservpersonal.
Enligt 1925 års flottorganisation ansågs för de militära kårernas reservpersonal
icke blott en första utbildning erforderlig utan jämväl periodvis
återkommande repetitionsövningar för att hålla personalen vid erforderlig
krigsduglighet. Officersutbildningen har i stort sett kunnat fullföljas enligt
de i 1925 års försvarsproposition uppdragna riktlinjerna, och önskemålet
att åstadkomma en ökad rekrytering från handelsflottans sjökaptener kan
sägas hava uppnåtts. Rekryteringen av underofficerare (flaggkorpraler) i
reserven har däremot nästan fullständigt slagit fel, och endast den omständigheten,
att tillgång funnits på till övergångsstat överförda underofficerare,
har möjliggjort, att fredsbehovet av underofficerare kunnat någorlunda tillgodoses.
Enär denna tillgång snart är uttömd och svårigheterna alltmer
ökas att tillgodose behovet av underofficerare och fiaggkorpraler såväl vid
mobilisering som för fredstjänstens behöriga skötande, torde en omläggning
av rekryteringen av underofficerare i reserven få anses nödvändig.
Personal å reservstat.
Genom beslut av 1925 års riksdag skall den år 1914 inrättade reservstaten
för flottan efter hand indragas. För närvarande återstå inom densamma
4 officerare, av vilka ingen beräknas kvarstå å stat efter utgången
av budgetåret 1939/1940.
Försvarskommissionen har under åberopande bland annat av vad tidigare
i ämnet anförts uttalat, att den funne bestämda skäl tala emot ett återinförande
av reservstatsinstitutionen för flottans vidkommande.
Mot reservstatens vid flottan fortsatta avveckling synes mig intet vara
att erinra. Emellertid böra de å flottans reservstat kvarstående befattningshavarna
komma i åtnjutande av de höjningar av lön och pension, som för
övriga reservstatsofficerare föreslagits.
Personal i flottans reserv.
Enligt den nuvarande organisationen utgöres officers- och underofficers(flaggkorprals-)personalen
i flottans reserv av:
officerare och underofficerare, vilka med fyllnadspension, ålderspension,
förtidspension eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat eller
639
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
reservstat, samt flaggkorpraler och högbåtsman, vilka med. ålderspension
eller förtidspension avgått från bestallning på aktiv stat (pensionsavgangna),
officerare, underofficerare och flaggkorpraler, vilka vid eller efter avgång
från beställning på aktiv stat eller reservstat utan erhållande av pension
vunnit inträde i reserven (förtidsavgångna), samt
officerare, underofficerare och flaggkorpraler, vilka inom reserven vunnit
sin första anställning såsom officerare eller flaggkorpraler (i reserven utnämnda).
Till i reserven utnämnda officerare hänföras dels de, som genomgått för
reservkadett föreskriven utbildning, dels de, som omedelbart efter genomgången
sjökrigsskola vunnit inträde i reserven. Till i reserven utnämnda
underofficerare (flaggkorpraler) hänföras dels sådana, som genomgått för
reservunderofficersaspirant föreskriven utbildning, dels korpraler, vilka efter
genomgången fullständig underofficersutbildning vunnit inträde i reserven.
Beträffande mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkårernas reserver
hänvisas till vad därom i samband med behandlingen av respektive
kårer anföres.
Officerare.
Pensionsavgangna officerare äro skyldiga att vid inträffande krig eller
större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra i land samt i befattningar de
förut innehaft: flaggmän och kommendörer intill fyllda 70 levnadsår och
övriga intill fyllda 65 år. Den genom 1935 års riksdagsbeslut fastställda
sänkningen av pensionsåldern för kaptener och lägre grader vid flottan
kommer att verka såväl till utökning som till föryngring av ifrågavarande
reservofficerspersonal. De nyligen fastställda bestämmelserna för förtidspensionering
kunna jämväl förväntas komma att verka i samma riktning.
De förtidsavgångna officerarna äro intill uppnådda 55 år skyldiga att
tjänstgöra vid krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar eller
säkerhet ävensom vid sådan större rustning, som till utrönande av flottans
krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld. Tjänstgöringsskyldigheten
består under fredstid av en repetitionsövning under loppet av varje 4-årsperiod
intill utgången av det kalenderår, varunder de uppnå 40 års alder.
För de officerare i reserven, vilka efter r eser v ka d ettutbildning
vunnit anställning i reserven, gälla för närvarande följande bestämmelser.
För att kunna antagas till reservkadett vid flottan fordras, bland annat, att
hava avlagt sjökaptensexamen vid någon av rikets navigationsskolor och
därutöver viss värnpliktsutbildning eller att hava varit stamanställd vid sjömanskårens
däcksavdelning och vid avskedet innehaft lägst korprals grad
eller ock att vara korpral (flaggkorpral) vid däcksavdelningen och efter avslutad
underofficersutbildning med godkända vitsord hava genomgått föreskriven
kompletteringskurs.
Utbildningen äger rum efter två olika linjer, beroende på rekryteringskällan.
Värnpliktiga sjökaptener, som avses kunna användas såsom kommenderade
officerare å andra linjens fartyg och såsom kommenderade otti
-
G40
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
cerare och fartygschefer å hjälpfartyg, utbildas till »skeppstjära»; stamanställda
vid däcksavdelningen, som jämväl avses att kunna användas såsom
divisionsbefälhavare vid medelsvårt och svårt artilleri å vissa större fartyg,
utbildas till »artillerit]’änst». Den sammanlagda utbildningstiden för den
förstnämnda kategorien utgör 22 månader, varav 12 månader som reservkadett
och 10 månader som fänrik i reserven. Den andra kategorien beredes
efter avlagd underofficersexamen tillfälle att genomgå sjökaptensklassen
vid navigationsskola, varefter ledighet kan beviljas för tjänstgöring vid
handelsflottan. Härefter följer militärutbildning enligt särskild plan. Den
sammanlagda utbildningstiden för denna kategori utgör 16 månader, varav
10 manader som reservkadett och 6 månader som fänrik i reserven.
I reserven utnämnd officer är vidare skyldig att fullgöra två repetitionsövningar
under 5:e och 10:e året efter konstituering till fänrik. Tjänstgöringsskyldigheten
upphör vid 45 års ålder.
Befordran äger rum efter 2 år till underlöjtnant och efter 8 år samt en
fullgjord repetitionsövning till löjtnant och slutligen efter 18 år samt 2 fullgjorda
repetitionsövningar jämte viss tid såsom befälhavare å handelsfartyg
till kapten.
Korpral (flaggkorpral), som beviljats tjänstledighet för genomgående av
sjökaptensklass, åtnjuter samma avlöningsförmåner som vid kommendering
i land. Reservkadett åtnjuter lön motsvarande flaggkorprals med 72 månaders
tjänstetid jämte i tillämpliga delar för flaggkorpral fastställda förmåner.
Vid antagning utfår reservkadett ekiperingshjälp uppgående till 600
kronor.
I reserven utnämnd officer åtnjuter under fredstjänstgöring samma förmaner
som förtidsavgången samt erhåller vid konstituering till fänrik ekiperingshjälp
med 400 kronor. Efter uppnådda 55 levnadsår erhålla här
nämnda officerare en årlig pension av 900 kronor eller ett mot pensionens
efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.
Reservkadetter antagas årligen till det antal, som av Kungl. Majit bestämmes,
i allmänhet till ett sammanlagt antal av högst 17 (12 till skeppstjänst
och 5 till artilleritjänst).
Försvarskommissionen har framhållit, att reservofficerarna enligt den föreslagna
organisationen avsåges litt såväl i fred som i krig användas i större
omfattning än förut. Med hänsyn härtill och då tillgången på officerare å
övergångsstat och reservstat med varje år minskades, syntes det vara av
vikt, att de i reserven utnämnda officerarnas utbildning bleve i alla avseenden
fullt tillfredsställande. Kommissionen har emellertid ansett sig icke böra
närmare ingå på utbildningsföreskrifterna utan inskränkt sig till att framhålla
vissa synpunkter. Utbildningen för de båda rekryteringskategorierna
värnpliktiga sjökaptener samt stamanställt manskap borde såvitt möjligt
ordnas efter ensartade grunder och med lika lång utbildningstid. Officerstjänstgöringen
borde fullgöras under samma tidsperioder för båda kategorierna,
vilket syntes vara ägnat att befrämja samhörighetskänslan. För att
stimulera rekryteringen av stammanskap till reservofficersutbildningen borde
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
641
en viss ekonomisk lättnad åvägabringas genom att korpral (flaggkorpral),
som erhölle tjänstledighet för handelssjöfart, därunder finge behålla innehavande
löneförmåner med avdrag för vad vederbörande kunde hava erhållit
i hyra av arbetsgivaren. Däremot hade kommissionen icke funnit anledning
att föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser beträffande officerare,
vilka såsom sjökadetter genomgått sjökrigsskolan och därefter vunnit inträde
i reserven.
Vissa jämkningar i fordringarna för att vinna befordran till kapten i
reserven kunde eventuellt även ifrågasättas för att möjliggöra dylik befordran
i större utsträckning än som med nu rådande befordringsförhållanden
inom handelsflottan kunde ske.
Försvarskommissionen, som funnit, att behovet av reservofficerare vore
mycket stort och att de nuvarande rekryteringskällorna icke kunde beräknas
vara tillräckliga för att tillgodose behovet, har vidare föreslagit införande av
en ny kategori reservofficerare, uteslutande avsedd för tjänstgöring å minsvepningsförband.
Fordringarna på dessa officerares nautiska kunskaper
skulle under sådana förhållanden icke behöva ställas lika höga som för övriga
officerare i reserven. Det syntes tillfyllest, att ifrågavarande kategori bibringades
de teoretiska kunskaper i navigation, som motsvarade skepparexamen
av första klass, samt en praktisk utbildning, som gjorde dem skickade
för här avsett befäl. För rekryteringen borde främst räknas med sådana
värnpliktiga studenter, som genom praktisk erfarenhet från segel- och motorbåtar
eller eljest besutte god kännedom om de nautiska förhållandena inom
våra kusttrakter. Utbildningen för denna kategori reservofficerare har kommissionen
tänkt sig böra omfatta sammanlagt 18 månader och bedrivas omväxlande
i land och ombord samt under större delen av första året tillsammans
med sjökadetterna. Efter utnämningen till fänrik borde vederbörande
vara skyldig att såsom officer fullgöra visst antal repetitionsövningar, förslagsvis
30 dagar vart tredje år intill uppnådda 42 års ålder. Bestämmelserna
angående ekonomiska förmåner och befordran m. m. borde vara i
huvudsak desamma som för övriga i reserven utnämnda officerare.
Chefen för marinstaben har hänvisat till ett av honom i december 1935
till Kungl. Majit ingivet förslag rörande viss omläggning av nuvarande bestämmelser
för reservofficersutbildningen, vilket förslag i huvudsak anslöte
sig till de av kommissionen uttalade synpunkterna. Förslaget åsyftade
bland annat en omläggning av utbildningen för f. d. stamanställt manskap
därhän, att denna kategori helt skulle följa samma utbildningslinje som de
f. d. värnpliktiga sjökaptenerna. Den första fänrikstjänstgöringen avsåges
för båda kategorierna bliva 10 månader.
Chefen för marinstaben har därjämte framhållit, att den år 1935 införda
minsvepardepåorganisationen beräknades komma att underlätta arbetet med
reservpersonalens vidareutbildning. Emellertid måste den bibringade första
utbildningen vidmakthållas genom repetitionsövningar, och det ingivna förslaget
innehölle jämväl bestämmelser, som skulle komma att medföra ett
mera effektivt utbildningssystem även i fortsättningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. Nr 225.
317 36 41
Departements
chefen.
642 Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
Likaså har marinstabschefen i anslutning till försvarskommissionens
därom gjorda uttalande föreslagit vissa jämkningar i villkoren för kaptensbefordran
i reserven. Därvid borde enligt bans mening, förutom den fastställda
tjänstgöringstiden såsom officer i reserven, 18 år, krävas minst 2 års
tjänstgöring såsom förste (främste) styrman å fartyg av minst 400 tons nettodräktigbet
i Östersjö- eller vidsträcktare fart.
Den kategori reservofficerare, som skulle skapas genom den av kommissionen
föreslagna särskilda organisationen, borde enligt chefens för marinstaben
mening tillkomma endast under förutsättning, att det erforderliga
antalet reservofficerare icke kunde fyllas på nuvarande vägar, örn en dylik
officerskategori skulle krävas, borde en fristående kår upprättas, vars officerare
i viss mån finge karaktären av landstormsofficerare. Det kunde härvid
tänkas, att en sådan kår kunde rekryteras jämväl från sjömanskåren (underofficersutbildade
korpraler) ävensom från frivilliga motorbåtskåren. Det
syntes böra beaktas, att för befordran till däcksunderofficer fordrades, utom
lång sjömansutbildning, genomgång av 2-årig underofficersskola, som bade
likvärdighet med styrmansexamen. Den officer, som utginge ur här ifrågavarande
reservofficerskategori, skulle få lägre kompetens, vilket ej vore
lämpligt med hänsyn till förhållandena ombord.
De flesta övriga marinmyndigheter hava icke funnit den föreslagna nya
reservofficerskategori en lämplig.
Det årliga behovet av reservofficerare har av mig beräknats till 20, vilket
med viss gallringsprocent torde motsvara en årlig rekrytering av 24 reservkadetter.
Av dessa synas liksom för närvarande högst 5 böra utgöras av
från sjömanskåren erhållet f. d. underbefäl. I likhet med chefen för marinstaben
anser jag, att de från handelsflottan och de från sjömanskåren rekryterade
reservkadetterna böra erhålla gemensam utbildning. Den första
fänrikstjänstgöringens längd bör för båda kategorierna bestämmas till 10
månader. Nyblivna reservofficerare böra under den första officerstjänstgöringen
erhålla särskild utbildning för tjänst å artillerifartyg, jagare, undervattensbåt
eller specialfartyg eller för minsvepningstjänst. Denna utbildning
avses äga rum, vad beträffar utbildningen för jagartjänst — vilken främst
avser tjänstgöring å äldre jagare — vid den till Nya Varvet förlagda jagardepån
samt vad beträffar minsvepningstjänsten vid de båda minsvepardepåerna
i Karlskrona och å Nya Varvet. Övrig utbildning avses förlagd
till kustflottan.
Med hänsyn till de erinringar, som framställts mot försvarskommissionens
förslag örn införande av en speciell kategori av reservofficerare vid flottan,
uteslutande avsedd för minsvepningstjänst, finner jag mig icke kunna tillstyrka
detsamma. Det synes mig emellertid icke osannolikt, att viss del
av personalen i Sveriges frivilliga motorbåtskår i stället kan avses för
nämnda tjänst.
Däremot synes böra till prövning upptagas frågan, huruvida icke i reserven
utnämnda officerare böra, intill dess de uppnå 55 års ålder, vara skyldiga
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
643
att tjänstgöra vid krig eller krigsfara eller under därmed likställda förhållanden.
Detta skulle innebära en utsträckning av den tid, under vilken tjänstgöringsskyldighet
föreligger med 10 år eller till den tidpunkt, vid vilken
pension börjar utfalla. Jag kan emellertid icke anse det obefogat att utsträcka
den skyldighet, som i en viss del av landet vid krigsfall utkräves av
varje vapenför man, till att gälla även sådan personal, som utbildats för
befälsställning och av staten gottgöres härför. För en sådan åtgärd talar
jämväl dels att tjänstgöringsskyldigheten för officerare, vilka före den fastställda
pensionsåldern avgått ur tjänst, upphör vid 55 års ålder, dels ock
att redan nu mycket ofta förekommer, att personal i reserven av här avsedd
kategori begär och erhåller tillstånd att kvarstå i reserven intill denna ålder.
Ett utdrygande av flottans knappa reserv med här avsedda ålderskategori
torde bliva betydelsefull, även om man räknar med att huvuddelen av de
äldsta årsklasserna skulle disponeras för landtjänsten. Jag förordar därför,
att tjänstgöringsskyldigheten för i reserven utnämnda officerare utsträckes,
intill dess de uppnå 55 års ålder. Denna utsträckning torde böra ske
successivt i den mån nya officerare utnämnas. Givetvis bör dock liksom
hittills redan utnämnd reservofficer kunna erhålla tillstånd att kvarstå i reserven
intill nämnda ålder.
Det sålunda sagda bör jämväl äga tillämpning såväl på flottans underofficerare
i reserven som på personalen i de för marinen gemensamma kårernas
reserver, varvid dock må erinras örn att tjänstgöringsskyldigheten för
personal i marinläkarkårens reserv redan nu upphör först vid 55 års ålder.
Jag har i annat sammanhang föreslagit, att underlöjtnantsgraden icke vidare
skall upptagas bland officerskårens tjänstegrader. Detsamma bör givetvis
gälla samtliga härav berörda personalkategorier.
Det synes mig vidare lämpligt, att villkoren för vinnande av befordran
till kapten i reserven något jämkas i anslutning till vad chefen för marinstaben
därutinnan föreslagit.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att rekryteringen av stammanskap
till reservofficersutbildning bör underlättas genom att korpral (flaggkorpral),
som erhåller tjänstledighet för tjänstgöring i handelssjöfart, därunder
får bibehålla innehavande löneförmåner med avdrag för vad vederbörande
må kunna hava erhållit i hyra av arbetsgivaren.
Underofficerare och flaggkorpraler.
Såsom i det föregående framhållits utgöras underofficerare och flaggkorpraler
i reserven av 3 olika kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna
och i reserven utnämnda, för vilka kategorier motsvarande bestämmelser
gälla som för de olika grupperna av officerspersonalen.
Beträffande i reserven utnämnda underofficerare och flaggkorpraler förutsattes
enligt 1925 års beräkningar ett årligt antal av 15 reservunderofficersaspiranter
för tillgodoseende av det enligt 1925 års marinordning starkt
ökade behovet av personal av nu ifrågavarande kategori.
Bekryteringsformen har emellertid icke motsvarat de förväntningar som
644
Kungl. Maj-.ts proposition nr £25.
ställts på densamma, i det att endast ett fåtal reservunderofficersaspiranter
hittills utnämnts till flaggkorpraler i reserven.
De nuvarande bestämmelserna angående utbildningen till reservunderofficer
innefatta i huvudsak följande.
De korpraler, som önska genomgå utbildning såsom reservunderofficersaspiranter,
antagas såsom sådana efter avslutad lägre klass i underofficersskolan.
Efter ett års utbildning sker utnämning till flaggkorpral i reserven.
Berättigade att söka anställning såsom reservunderofficersaspiranter äro
korpraler inom samtliga yrkesgrenar.
Efter fullgjorda repetitionsövningar (under femte och tionde åren) kan
befordran ske till underofficer av 2. graden och efter ytterligare viss tjänstetid
eller tjänst som styrman (maskinist) å handelsfartyg till flaggunderofficer.
Dessutom kan den, som tjänstgjort som befälhavare å handelsfartyg, under
vissa förutsättningar utnämnas till löjtnant i marinen.
De ekonomiska förmånerna vid inkallelse i fredstid äro desamma för dessa
kategorier som för förtidsavgångna och utgöras i stort sett av samma löneförmåner
som åtnjutas i motsvarande tjänstegrad (i lägsta löneklassen) vid
stammen, dock att i reserven utnämnd flaggkorpral samt reservunderofficersaspirant
erhålla samma lön som flaggkorpral med 84 resp. 72 månaders
tjänstetid. Vid utnämning till flaggkorpral i reserven erhåller i reserven
utnämnd (men icke förtidsavgången) ekiperingshjälp med 600 kronor. Vid
uppnådda 55 års ålder utgår pension med 672 kronor eller ock ett belopp,
som svarar mot pensionens kapitaliserade värde.
Försvarskommissionen har ansett anledningen till att den nämnda rekryteringsformen
i stort sett slagit fel vara att söka i den omständigheten, att
den som genomgått underofficersskolans lägre klass i de flesta fall även
önskat genomgå den högre, varigenom han antingen finge framtidsmöjligheter
inom den militära tjänsten eller ock kunde för civilanställning utnyttja
den likvärdighet med examen vid navigationsskola som torde komma att
uppnås, nämligen vid däcksavdelningen med styrmansexamen och vid maskinavdelningen
med övermaskinistexamen. Det syntes fördenskull kommissionen
önskvärt, att antagning till reservunderofficersaspirant kunde ske före
inträdet i underofficersskolan i samband med den gallring, som då skulle
äga rum.
För att underlätta möjligheterna att fullgöra repetitionsövningama och
samtidigt bättre än med det nuvarande systemet utnyttja denna reservpersonal
för praktisk tjänst, kunde enligt kommissionens mening den ena av
repetitionsövningama lämpligen framflyttas till tjänstgöring i samband med
den första utbildningen, förslagsvis under sex månader. Utnämning till
underofficer av andra graden borde sedan äga rum vid utgången av femte
året efter det anställning som flaggkorpral i reserven vunnits, d. v. s. sedan
den andra repetitionsövningen fullgjorts.
Den förut använda beräkningsgrunden, att 15 reservunderofficersaspiranter
årligen borde antagas, syntes kommissionen jämväl framdeles kunna godtagas
med hänsyn till förefintligt personalbehov.
645
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kommissionen har vidare i förevarande hänseende anfört följande:
Till flaggkorpraler i reserven kunna jämväl befordras de korpraler av
däcks- eller maskinavdelningen, som vunnit kompetens till flaggkorpral på
stat. Enär denna kategori genomgått fullständig underofficersutbildning,
synes densamma vara av stort värde som rekryteringskälla för underofficersreserven.
Då verkställda personalberäkningar givit vid handen, att behov
av reservunderofficerspersonal föreligger icke blott inom däcks och maskinavdelningarna
(styrmän och maskinister) utan även inom ekonomi- och hantverksavdelningarna
(sjukvårds- och förrådskonstaplar samt rustmästare och
torpedmästare), torde möjlighet böra öppnas för kompetenta korpraler även
inom dessa avdelningar att övergå till reserven såsom flaggkorpraler, dock
med undantag av hornblåsare och timmermän, för vilka yrkesgrenar behov
av sådan reservpersonal icke kan sägas föreligga.
För att på bästa och lämpligaste sätt möjliggöra utnyttjandet av nn nämnd
personalkategori för praktisk tjänstgöring i fredstid, torde tjänstgöringsskyldigheten
efter utnämningen till flaggkorpral i reserven böra fullgöras under
12 månader i en följd. Denna sammanhängande praktiska tjänstgöring synes
kunna uppväga de nuvarande tvenne repetitionsövningarna och bör taga
sin början vid lämplig tidpunkt i förhållande till utbildningsårets uppdelning.
Utnämning till underofficer av 2. graden synes för denna kategori
lämpligen kunna äga rum vid utgången av femte året efter det anställning
som flaggkorpral i reserven vunnits.
Därest nu antydda åtgärder icke skulle lända till önskat resultat, lärer
icke återstå annan möjlighet än den som angavs i 1924 års försvarsproposition,
nämligen att verkställa en förskjutning av antalet underofficerare från
reservpersonal till stampersonal.
Härvid bör dock beaktas tillgången på värnpliktiga sjökaptener och styrmän,
som icke utbildas till reservofficerare. Dessa kunna i krig utnyttjas
som konstituerade reservunderofficerare (flaggkorpraler) å hjälpfartygen och
särskilt vid minsvepningsförbanden.
Marinmyndigheterna hava lämnat kommissionens förslag i denna del i
stort sett utan erinran. De hava dock uttalat, att intet skäl syntes föreligga
för att icke även hornblåsare och timmermän efter genomgången fullständig
underofficersutbildning skulle kunna vinna anställning i reserven.
Svenska under officer sförbundet har i princip anslutit sig till de av kommissionen
föreslagna åtgärderna men samtidigt uttalat farhågor för att örn
intagning skulle göras redan före underofficersskolans början, utbildningsplanen
där måste omläggas till fördel för den kategori elever, som avsåges
för utbildning till underofficerare i reserven, men till nackdel för
underofficersskolans övriga elever. Förbundet har ansett, att fullständig
underofficersutbildning borde meddelas även de blivande reservunderofficerarna.
Anställning i reserven borde kunna vinnas vid alla yrkesgrenar.
Även försvarsväsendets underbefäls förbund har ansett, att huvudvikten borde
läggas vid rekryteringen genom avgående underofficersutbildade korpraler.
Tjänstgöringsskyldigheten för i reserven utnämnda flaggkorpraler borde kunna
fullgöras i omedelbart samband med tjänstetiden på aktiv stat, vilket skulle
vara till fördel för personalen i många fall. Det kunde dock även inträffa,
att vederbörande hade civilanställning öppen omedelbart efter avslutandet
av utbildningen och att det under sådana förhållanden vore fördelaktigare
646
Kungl. Maj:ts proposition nr 2Z5.
Departements
chefen.
för honom att få fullgöra sin militära tjänstgöringsskyldighet längre fram.
I fråga örn befordran borde sådana bestämmelser gälla, att den i reserven
utnämnde icke kunde befordras före hans årskamrater på aktiv stat.
Enligt min mening måste det ur personalens synpunkt vara en fördel,
örn fullständig underofficersskola genomgåtts före vinnandet av anställning
som flaggkorpral i reserven, då nämligen viss mot navigationsskoleutbildningen
svarande kompetens därigenom erhålles. Givet är även, att kvaliteten
hos flaggkorpralerna (underofficerarna) i reserven allmänt sett blir
högre, därest kravet uppehälles på fullständig underofficersutbildning. Den
huvudsakliga källan för här avsedd reservpersonals rekrytering synes mig
därför böra vara de underofficersutbildade korpralerna. Möjligen bör dock
rätten att fa anställning såsom flaggkorpral i reserven även kunna utsträckas
till att omfatta sådana korpraler, vilka efter att hava med godkända betyg
genomgått lägre klass i underofficersskolan även genomgått högre klassen
men av olika anledningar icke kunnat avlägga fullständig examen i underofficersskolan.
Med den omfattning underofficerskåren och flaggkorpralsgraden i föreliggande
organisationsförslag erhållit, tillhopa 869 man, beräknar jag en
årlig omsättning av högst 40 ä 50 man. Antalet från underofficersskolans
högre klass per år utexaminerade elever beräknas till 60 ä 70. En utjämning
mellan tillgång och efterfrågan av platser på stat måste då komma till
stånd, och jag räknar med att i medeltal 25 underofficersutbildade korpraler
per år skola kunna erhålla anställning som flaggkorpraler i reserven. Jag
förutsätter därvid, att anställning i reserven sker i samband med efter uppsägning
skeende avgång ur aktiv tjänst. Fredstjänstgöringen för denna kategori
bör som regel fullgöras under 12 månader i en följd omedelbart efter
det anställning i reserven vunnits.
Enligt min mening böra underofficersutbildade korpraler ur samtliga
yrkesgrenar kunna erhålla anställning såsom flaggkorpraler i reserven.
Befordran av flaggkorpral i reserven till underofficer bör icke kunna
vinnas förrän samtidigt med att flaggkorpraler på stat, som tillhöra samma
årsklass vid underofficersskolan, vinna befordran.
Med det av mig sålunda föreslagna systemet för rekryteringen av flaggkorpraler
i reserven bortfaller behovet av särskilda reservunderofficersaspirantbeställningar.
Då jag med hänsyn till mobiliseringsbehovet beräknat
det erforderliga tillskottet till reservunderofficerskategorien till omkring 25
per år och underofficersutbildningen är tvåårig, borde den ändrade organisationen
föranleda en ökning av antalet korpralsbeställningar med 50, medan
reservunderofficersaspiranterna försvinna. Av kostnadsskäl och med hänsyn
till den överproduktion av underofficersskoleutbildade korpraler, som ändock
torde komma att äga rum, har jag emellertid funnit mig böra för
ändamålet endast avse en höjning av antalet korpraler svarande mot det
nu i stat beräknade antalet reservunderofficersaspiranter, d, v. s, 15.
647
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vissa personalfrågor.
Personal till tjänstgöring vid flygvapnet.
Enligt nuvarande försvarsordning skola från flottan i fredstid årligen 22
officerare, 10 underofficerare eller flaggkorpraler och 9 korpraler tjänstgöra
vid flygvapnet, antingen för utbildning eller för tillfällig tjänstgöring. I huvudsak
har därvid den utbildade personalen avsetts för tjänstgöring vid de flygförband,
vilka underställts befälhavare ur marinen.
Viss personal ur flottans reserv har därjämte beretts flygutbildning och
därefter varit avsedd att vid mobilisering tjänstgöra vid flygförband, underställda
befälhavare ur marinen.
Försvarskommissionen har beräknat mobiliseringsbehovet av personal från
flottan till flygvapnet till 36 officerare, varav 24 borde vara på aktiv stat,
1 underofficer och 3 korpraler. Fredsbehovet beräknades sommartid till 20
officerare och 2 korpraler samt vintertid till 10 officerare och 2 korpraler.
Ifrågavarande underofficer och korpraler vore avsedda för handhavande av
torpedmaterielen och skulle följaktligen utgöras av torpedmästare resp.
torpedhantverkare.
I likhet med försvarskommissionen beräknar jag för tjänstgöring vid flygvapnet
vintertid 10 officerare och 2 korpraler samt sommartid 20 officerare
och 2 korpraler från flottan. I det av försvarskommissionen beräknade
mobiliseringsbehovet finner jag ej heller anledning föreslå någon ändring.
Personal för särskild utbildning.
Yid framläggandet av 1925 års proposition till försvarsväsendets ordnande
framhöll dåvarande chefen för försvarsdepartementet, att för utbildning vid
gymnastiska centralinstitutet borde avses under vintermånaderna 2 officerare
och för utbildning vid infanteriskjutskolan å Bosenberg under sommarmånaderna
likaledes 2 officerare. I den mån tillfälle kunde beredas, borde
därjämte officerare kommenderas till tjänstgöring utrikes.
För svarskommissiow.n har icke upptagit hithörande spörsmål till behandling,
i vad avser flottans personal, i annan mån än att i staten upptagits
ett belopp av 12 000 kronor till resestipendier.
Det synes ur olika synpunkter erforderligt, att den militära gymnastikoch
idrottsutbildning. som kan komma att organiseras, kommer även flottan
till godo. Detta gäller även den specialutbildning i övrigt, som meddelas
vid andra utbildningsanstalter än flottans egna.
Jag har vid uppgörandet av personalberäkningarna på så sätt tagit hänsyn
till de i nu nämnda hänseenden föreliggande behoven, att jag dels förutsatt,
att 3 officerare vintertid skola kunna vara direkt disponibla för kommendering
till in- och utrikes högskolor m. m., dels även utgått från att ytterligare
någon eller några officerare från de olika tjänstgöringsplatserna skola
kunna för viss tid frigöras för särskild utbildning.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
648
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Viss personals överförande till övergångsstat.
FörsvarsJcommissionen har i samband med övergången till den nya organisationen
upptagit frågan om överförande till övergångsstat av en del äldre,
till underofficerare av 3. graden i flottan konstituerade korpraler, tillhörande
ekonomiavdelningen vid Karlskrona örlogsstation. Dessa hade antagits
före den 1 januari 1919 och vore enligt gällande reglemente berättigade
att kvarstå tillsvidare mot åtnjutande av korprals avlöningsförmåner. Deras
kvarstående i tjänst vore emellertid förenat med avsevärda olägenheter dels
på grund av att de utgjorde ett hinder för återgång till normala befordringsförhållanden,
dels enär de genom sin allt högre levnadsålder icke i önskvärd
utsträckning kunde kommenderas ombord.
Kommissionen har erinrat örn att i försvarspropositionen till 1924 års
riksdag dåvarande departementschefen uttalat sig i den riktningen, att
nämnda underofficerare icke borde vid bedömandet av övergångsförhållandena
klassificeras såsom manskap utan att de vid överföring till övergångsstat
borde vara likaberättigade med verkliga underofficerare. I försvarspropositionen
till 1925 års riksdag hade däremot gjorts gällande, att underofficerarna
av 3. graden i flottan kunde likställas med korpraler, vilka borde beredas
tillfälle att avgå ur tjänst med viss avskedsersättning. Samma synpunkter,
som angivits i 1924 års proposition, hade emellertid 1925 framförts
motionsvis, men försvarsutskottet hade icke ansett sig kunna taga ståndpunkt
till denna framställning utan förutsatt, att Kungl. Maj:t rörande ifrågavarande
personalgrupp komme att vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till
motsvarande bestämmelser angående närmast likställd personal vid armén
eller i övrigt kunde befinnas lämpliga.
Kommissionen har vidare framhållit, att upprepade framställningar gjorts
såväl från marinens myndigheter som från personalorganisationer därom,
att tillfälle måtte beredas ifrågavarande underofficerare att övergå till övergångsstat
som underofficerare av 3. graden.
Enligt kommissionens mening skulle en dylik åtgärd otvivelaktigt innebära
ett rättvist ekonomiskt vederlag till en personalgrupp, som länge och
troget men under synnerligen blygsamma lönevillkor fullgjort sin tjänst och
som genom 1925 års omorganisation — då antalet förrådskonstaplar å Karlskrona
örlogsstation minskades från 38 till 15 — utan eget förvållande blivit
försatt i ett sämre läge än den förut innehaft. Några konsekvenser inom
krigsmakten i övrigt borde ett dylikt medgivande icke kunna medföra, enär
någon motsvarighet till ifrågavarande personalkategori icke funnes inom
andra försvarsgrenar.
Svenska underofficersförbundet har ansett, att kommissionens förslag beträffande
överförande av vissa äldre underofficerare av 3. graden i flottan
borde utvidgas till att omfatta även vissa underofficerare av 3. graden i
marinen. Den kategori, som det därvidlag gällde, utgjordes av underofficerare
tillhörande ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningarna, vilka ej hade
utsikter till befordran. Dessa hade erhållit ej blott titulärbefordran utan
innehade jämväl fullständig underofficersutbildning och vore utnämnda till
underofficerare före ikraftträdandet av 1925 års försvarsorganisation.
649
Kungl. Måj:ts proposition nr 225.
I ett särskilt fall, sefel föranlett framställning till Kungl. Majit från riks- Departement,-dagens militieombudsman, har fråga uppkommit örn rätt för viss före den c e en''
1 januari 1919 antagen korpral — utnämnd till underofficer av 3. graden i
flottan — att kvarstå i tjänst vid sjömanskåren oavsett de efter nämnda
tidpunkt gällande föreskrifter örn skyldighet för manskap att avgå vid viss
levnadsålder och oavsett att han uppnått den levnadsålder, då han i egenskap
av korpral ägde rätt till pension. I visst samband med behandlingen
av denna framställning, vilken ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,
har möjligheten att bättre tillgodose här ifrågavarande personalkategoriers
intressen vid avgång från tjänsten övervägts. Med hänsyn härtill torde
försvarskommissionens och underofficersförbundets förslag i ämnet icke böra
i förevarande sammanhang upptagas till prövning. Frågan sammanhänger
heller icke med organisationen av flottans personalkårer i övrigt och kan
således utan olägenhet lösas för sig.
VI. Kustartilleriet.
A. Allmän organisation.
Enligt gällande försvarsordning är kustartilleriet under en generalsperson
som chef organiserat på två regementen, nämligen Vaxholms kustartilleriregemente
och Karlskrona kustartilleriregemente, vartdera med en detacherad avdelning
i Hemsö fästning resp. Älvsborgs fästning.
Rikets kustfästningar utgöras av:
Vaxholms fästning,
Karlskrona » ,
Älvsborgs » och
Hemsö »
För de båda senare fästningarna avses dock icke bemanning i fredstid. De
detacherade avdelningarna därstädes äro avsedda för materielens vård och
underhåll. Chefen för detacherad avdelning är emellertid samtidigt kommendant
och har såsom sådan att sörja för att erforderliga krigsförberedelsearbeten
bliva vidtagna.
Kustartilleriförsvarets uppgifter vid försvaret av sjöstridskrafternas baseringsområden
och viktiga kustorter samt användning i övrigt hava av för
svarskommissionen
sammanfattats sålunda:
För Stockholms och Karlskrona skärgårdar bör avses ett kustartilleriförsvar,
bestående av bland annat befästningar och luftvärn.
Göteborgs och Härnösands skärgårdar böra kunna i vissa lägen försvaras
på likartat sätt.
Ett kustartilleriförsvar vid Fårösund bör ånyo utbyggas dels med hänsyn
till Fårösunds betydelse vid neutralitetsskydd och såsom replipunkt för lätta
sjöstridskrafter och flygstridskrafter, dels med hänsyn till försvaret av norra
Gotland.
Det rörliga kustartilleriet bör förstärkas såväl å Gotland som å fastlandet
för att bereda sjöstridskrafter och sjöhandel stöd å vissa platser jämväl utan
-
650
Kungl. Maj:ts proposition nr £25.
för de områden, som försetts med ett permanent försvar, ävensom för att kunna
användas till förstärkning av det omedelbara försvaret mot landstigningsföretag
inom vissa kustområden.
I kustartilleriet bör jämväl ingå det för Gotlands försvar avsedda luftvärnet.
Kommissionens förslag till kustartilleriets krigsorganisation och kustartilleriförsvarets
ordnande i anslutning härtill sammanfattas av kommissionen på
följande sätt:
I fråga om Stockholms skärgård har kommissionen ansett, att ett färdigställande
av försvarsanordningarna i havsbandet, vilka för närvarande delvis
äro under utbyggnad, bör äga rum. I samband härmed kunna vissa försvarsanstalter
i Vaxholms fästnings nuvarande yttre linje och samtliga batterier vid
Oscar-Fredriksborg nedläggas. För de kvarvarande försvarsanstalterna i Vaxholms
fästnings nuvarande yttre linje avses blott personal för erforderlig
säkerhets-, bevaknings-, förbindelse- och förrådstjänst, men de böra i ett senare
skede kunna bemannas med personal, som utbildats sedan mobiliseringen
genomförts.
Beträffande Karlskrona fästning har kommissionen ansett sig böra föreslå,
att vissa äldre svåra batterier, som sakna egentligt stridsvärde, nedläggas, varjämte
ett svårt batteri föreslås att förläggas i materielreserv. Dessutom föreslås
fullbordandet av redan påbörjade batterier samt viss förstärkning av luftförsvaret.
Beträffande Älvsborgs och Hemsö fästningar förutsättas nuvarande försvarsanstalter
skola bibehållas i materielreserv. En utflyttning av kustartilleriförsvaret
i Älvsborgs fästning till Göteborgs yttre skärgård har synts kommissionen
vara önskvärd, men med hänsyn till mera trängande behov i fråga
örn kustartilleriförsvaret har kommissionen sett sig nödsakad avstå från att
framlägga något förslag örn en dylik utflyttning.
Kustartilleriförsvaret på Gotland förutsättes skola bestå av
permanenta försvarsanstalter vid Fårösund omfattande svåra, medelsvåra
och lätta sjöfrontsbatterier m. m. jämte visst luftvärn samt
rörliga kustartilleribatterier och luftvärnsbatterier m. m. för Gotlands försvar
i övrigt.
Kommissionen har vidare föreslagit uppsättande av vissa rörliga kustartilleribatterier,
vilka avses för användning i första hand å fastlandet.
Med avseende å kustartilleriets truppförband har kommissionen funnit, att
med hänsyn till krigsberedskapens krav och utbildningsarbetets ändamålsenliga
bedrivande ett nytt kustartilleriförband bör organiseras på Gotland. Eftersom
detta till väsentliga delar blir knutet till Fårösund, synes det böra benämnas
Fårösunds kustartillerikår.
Kustartilleriet borde alltså enligt försvarskommissionens mening organiseras
på tre truppförband, nämligen:
Vaxholms kustartilleriregemente med ett detachement i
Hemsö fästning,
Karlskrona kustartilleriregemente med ett detachement
i Älvsborgs fästning, samt
Fårösunds kustartillerikår.
Beträffande kustartilleriförsvarets uppgifter har marinförvaltningen i stort
sett anslutit sig till vad försvarskommissionen anfört. Ämbetsverket ansåge
dock, att det rörliga kustartilleriet borde förstärkas såväl å Gotland som å fast
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
651
landet för att i första liand bereda sjöstridskrafter och sjöhandel stöd inom kustområden,
vilka gränsa intill dem, som hava permanent kustartilleriförsvar, samt
vid vissa farledsförträngningar såsom vid Öresund. Det rörliga kustartilleriet
å Gotland borde därjämte kunna användas till förstärkning av det omedelbara
försvaret mot landstigningsföretag, för vilken uppgift däremot det rörliga
kustartilleriet å fastlandet på grund av sin ringa omfattning endast undantagsvis
torde kunna avses. Ämbetsverket har ock uttalat, att i kustartilleriet borde
jämväl ingå rörliga luftvärnsformationer för skydd av flottans ankarplatser.
Försvarskommissionens förslag, att allt det för Gotlands försvar avsedda luftvärnet
borde ingå i kustartilleriet, avstyrktes av marinförvaltningen, som ansåge,
att endast det för Fårösunds försvar avsedda luftvärnet borde uppsättas
av kustartilleriet och att övriga luftvärnsformationer på Gotland borde uppsättas
av armén.
Med avseende å kommissionens förslag beträffande kustartilleriets organisation
på tre truppförband hade marinförvaltningen intet att erinra.
Chefens för marinstaben uttalande och förslag i förevarande fråga överensstämmer
i stort sett med vad marinförvaltningen anfört och föreslagit.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i samband med behandlingen
av försvarskommissionens förslag rörande marindistrikten, därvid
myndigheterna föreslagit införande av begreppet »krigshamn» i marinorganisationen,
uttalat sig för att benämningen »kustfästning» borde ändras till »sjöbefästningar».
Chefen för kustartilleriet har mot försvarskommissionens förslag intet
väsentligt haft att erinra, dock att vissa förstärkningar — särskilt beträffande
luftvärn och rörligt kustartilleri -— av honom framhållits såsom nödvändiga.
Såsom redan i annat sammanhang framhållits, anser jag i fråga örn kustartilleriets
ställning inom den svenska försvarsmakten, att någon ändring härutinnan
för närvarande icke bör ifrågasättas. Kustartilleriet bör alltså alltjämt
ingå i marinen.
Av vad tidigare anförts i samband med behandlingen av marindistriktsorganisationen
har framgått, att jag icke funnit anledning föreslå införandet av
den av de nämnda marinmyndigheterna föreslagna s. k. krigshamnsorganisationen.
Då skäl ej heller synas föreligga att utbyta benämningen »kustfästning»
mot »sjöbefästningar», anser jag, att de nuvarande benämningarna å rikets
kustfästningar böra bibehållas.
Beträffande de uppgifter, som böra åligga kustartilleriförsvaret och den
omfattning, som detta försvar i anslutning härtill i den nya försvarsorganisationen
bör givas, ansluter jag mig i vad avser Vaxholms, Karlskrona,
Älvsborgs och Hemsö fästningar samt det rörliga kustartilleriet
å fastlandet i stort sett till vad försvarskommissionen härutinnan
anfört, dock att den av kommissionen föreslagna nyanskaffningen av
rörliga kustartilleribatterier för nedbringande av kostnaderna måst begränsas.
Vad åter angår kustartilleriförsvaret på Gotland anser jag
mig, såsom redan framgått av vad tidigare anförts, icke böra föreslå anordnan
-
Departements
chefen.
652
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
det av permanenta försvarsanstalter vid Fårösund. Jag förutsätter dock, att
det kustartilleridetachement, som enligt nu gällande föreskrifter avses för
Fårösund, alltjämt skall kunna uppsättas. Uppsättandet av rörliga kustartilleribatterier
och luftvärnsbatterier m. m. för Gotlands försvar i övrigt föreslås av
mig, såsom ock i annat sammanhang framhållits, skola ske av armén.
Förslag till kustartilleriets krigsorganisation och kustartilleriförsvarets ordnande
har sammanfattats i en särskild handling, vilken i sinom tid torde få
överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.
I anslutning till vad nyss anförts föreslår jag, att kustartilleriet i fredstid
liksom nu organiseras på två truppförband, nämligen
Vaxholms kustartilleriregemente och
Karlskrona kustartilleriregemente, samt att rikets kustfästningar
skola utgöras av
Vaxholms fästning,
Karlskrona fästning,
Älvsborgs fästning och
Hemsö fästning.
B. Fredsorganisationen.
Allmänna synpunkter.
Försvarskommissionen har vid fastställande av kustartilleriets kadrer utgått
från kravet på att en mobilisering planenligt skulle kunna genomföras.
Genom att vid mobilisering reservpersonal och värnpliktigt underbefäl
i avsevärd utsträckning avsåges skola utnyttjas hade dock behovet av aktiv
personal kunnat hållas relativt lågt och motsvarade praktiskt taget endast
vad som för fr eds tjänstens behöriga upprätthållande vore oundgängligen erforderligt.
Kommissionen har dock med hänsyn bland annat till kustartilleriets vidgade
uppgifter föreslagit vissa icke obetydliga ökningar i de aktiva befälskadrerna.
I avseende å underofficers- och manskapspersonalen förordade kommissionen,
att beställningarna såsom flaggkvartersmästare, kvartersmästare samt timmermän
avskaffades. Vidare hade kommissionen funnit anledning föreligga
att avskilja musikpersonalen vid kustartilleriet från ekonomiavdelningen och
låta den bilda en särskild yrkesavdelning.
Mot kommissionens förslag och synpunkter har marinförvaltningen intet
haft att erinra.
I likhet med försvarskommissionen har ock chefen för marinstaben vid
kadrernas och vämpliktskontingenternas beräkning utgått från att personalbehovet
beräknades med hänsyn till mobiliseringsbehovet.
Chefen för kustartilleriet har underkastat den av försvarskommissionen
föreslagna personalorganisationen granskning ur såväl freds- som mobiliseringssynpunkt.
Han hade därvid funnit vissa kaderökningar erforderliga
men i övrigt lämnat de av försvarskommissionen gjorda principuttalandena
utan erinran.
653
Kungl. Majda proposition nr 225.
Principen att lägga mobiliseringsbehovet av personal till grund för beräknandet
av fredsorganisationen anser även jag böra följas. För nedbringande
av kostnaderna har jag emellertid ansett mig kunna räkna med att reservpersonal
och värnpliktigt underbefäl vid mobilisering kommer att utnyttjas i något
större omfattning än som av försvarskommissionen förutsatts.
Mot vad försvarskommissionen i övrigt i förevarande avseenden föreslagit
har jag intet att erinra. Jag ansluter mig sålunda till dess förslag, att beställningarna
som flaggkvartersmästare, kvartersmästare samt timmermän avskaffas
— vilket dock synes böra ske först i samband med nuvarande befattningshavares
avgång — ävensom att musikpersonalen vid kustartilleriet avskiljes
från ekonomiavdelningen och bildar en särskild yrkesavdelning. Liksom nu
bör kustartilleriets fast anställda personal uppföras på en för hela vapnet
gemensam stat.
I fråga örn kustartilleripersonalens utbildning i stort sett saknar jag i likhet
med försvarskommissionen anledning ifrågasätta några ändringar.
Chefen för kustartilleriet och dennes stab.
Under Konungen utövas högsta befälet över kustartilleriets personal —
med den inskränkning, som följer av kommendants befälsrätt — av chefen
för kustartilleriet, vilken är generalsperson. Chefen för kustartilleriet är
jämväl ansvarig för de vapnet tillhörande truppförbandens krigsduglighet och
tjänstbarhet i övrigt.
Såsom personalchef åligger det chefen för kustartilleriet att fördela officerare
och underofficerare mellan olika truppförband, utnämna och befordra
underofficerare, avgiva vissa befordringsförslag å officerare, antaga och
avskeda kustartillerikadetter och reservkadetter, utarbeta förslag till vissa författningar
och andra föreskrifter rörande rekrytering, befordran, tjänstledighet,
avsked, värnplikt m. m.
Beträffande personalens utbildning tillkommer det chefen för kustartilleriet
att inspektera underlydande truppförband samt den honom direkt underställda
skjutskolan, att granska till honom inkomna rapporter över övningarna
med tillhörande skjutprotokoll, att fördela kustartilleriets övningsanslag
mellan underlydande förband och för kustartilleriet i dess helhet anordnade
skolor samt övervaka medlens användning, att tillse att för personalens utbildning
erforderliga reglementen och instruktioner äro fullt ändamålsenliga
samt att, i den mån så ej är fallet, med biträde av sin stab utarbeta nya
dylika.
Det åligger honom i allmänhet att hålla sig noga underrättad om det tillstånd,
vari kustbefästningarna samt kustartilleriets materiel och byggnader i
övrigt befinna sig, samt att yttra sig över kommendanternas framställningar
rörande nybyggnader och anskaffning av materiel för befintliga befästningar,
fördelning av ordinarie underhållsanslaget m. m. Därjämte åligger det chefen
för kustartilleriet att utöva tillsyn över krigsförberedelserna beträffande
honom underlydande truppförband samt kustfästningar av 2. klass (Älvsborgs
och Hemsö fästningar).
Departements
chefen.
654
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I vissa ärenden av operativ art skall chefen för marinstaben enligt särskilda
bestämmelser samråda med chefen för kustartilleriet. Även marinförvaltningen
är enligt sin instruktion skyldig att i vissa frågor samråda med
honom.
Chefen för kustartilleriet biträdes i sin tjänsteutövning av en stab, vilken
består av 1 regementsofficer som stabschef och 3 kompaniofficerare som
adjutanter. Vidare tjänstgöra i staben 2 underofficerare på aktiv stat samt
1 pensionerad underofficer som registrator.
Stabschefen deltager i marinförvaltningen vid beredningen av de ärenden,
som angå kustfästningarna samt kustartilleriets personal och materiel. Han
deltager icke i marinförvaltningens beslut men äger reservationsrätt däremot.
Försvarskommissionen, vilken på sätt förut omnämnts ansett, att chefens
för kustartilleriet benämning borde förändras till »kustartillerigeneralen»,
har uttalat, att även efter införandet av befattningen såsom chef för marinen
kustartillerigeneralen i stort sett syntes böra bibehålla nuvarande befogenheter
och ansvar. Han borde sålunda vara chef för kustartilleriets personal
ävensom inspektör för kustartilleriet och såsom sådan vara ansvarig för
vapnets krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt.
Genom att kustartilleriet av försvarskommissionen förutsattes skola innefatta
icke allenast personalen utan jämväl kustartilleriets materiel, finge kustartillerigeneralen
sin inspektionsrätt utsträckt att omfatta jämväl materielen,
vilket otvivelaktigt borde vara till gagn för vapnets effektivitet.
Kustartillerigeneralen borde emellertid även vara organ åt chefen för
marinen. Han skulle härvid bliva föredragande inför denne i vissa ärenden,
som berörde kustartilleriet och kustfästningarna.
Kustartillerigeneralen borde alltjämt vara generalsperson med lön i lönegrad
O. 8.
Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som redan nu påvilade stabschefen
och vilken i den nya försvarsorganisationen kunde beräknas komma att ytterligare
ökas i icke obetydlig utsträckning, ansåge kommissionen en avlastning
i stabschefens arbete vara nödvändig och föresloge därför att chefens för
kustartilleriet stab utökades med en officer, som borde biträda med föredragning
inför kustartillerigeneralen i vissa ärenden. Ifrågavarande befattning
borde beklädas av en regementsofficer (major).
Mot försvarskommissionens förslag i denna del hava marinför vältning en och
chefen för marinstaben i stort intet haft att erinra, dock att marinförvaltningen
ansett benämningen chefen för kustartilleriet böra bibehållas. I anslutning till
marinförvaltningens förslag, att kustartilleriets materiel alltjämt skulle vara
underställd vederbörande kommendanter, och ej, såsom kommissionen förutsatt,
vederbörande truppförbandschefer, ansåge marinförvaltningen, att
chefens för kustartilleriet åliggande som inspektör jämväl för kustartilleriets
materiel borde regleras genom särskild reglementsbestämmelse.
Chefen för kustartilleriet har beträffande stabspersonalens omfattning
anfört, att den utökning av chefens för kustartilleriet stab, som försvarskommissionen
föreslagit, icke motsvarade stabens arbetsuppgifter, vilka
655
Kungl. Majda proposition nr 285.
genom försvarskommissionens förslag i väsentlig grad vidgats och dessutom
redan nu pressade personalen på ett i längden ohållbart sätt. Chefen för kustartilleriet
föresloge i anslutning härtill, att en pensionerad officer med arvode
anställdes som expeditionsofficer i staben. Chefen för kustartilleriet har
vidare föreslagit, att stabschefen, bland annat med hänsyn till det betungande
arbete denne hade att utföra, i avlöningshänseende måtte jämställas med
avdelningschef i marinstaben och marinförvaltningen och att sålunda lön till
honom — därest han vore major — utginge efter högsta löneklassen i majorsgraden,
oberoende av örn han på grund av sin ålder tillhörde denna löneklass
eller icke.
I det föregående har jag uttalat, att anledning till ändring av chefens för Departementskustartilleriet
tjänstetitel icke synes föreligga. Jag har också i annat samman- cA«/«nhang
anfört, att kustartilleriets materiel alltjämt bör vara underställd vederbörande
kommendant och icke chefen för vederbörligt kustartilleriregemente.
Detta synes mig emellertid icke böra utesluta, att materielen anses ingå i
begreppet kustartilleriet och att med kustartilleriet sålunda bör förstås icke
blott kustartilleriets personal utan även den materiel nämnda personal bemannar.
I anslutning härtill och i överensstämmelse med vad försvarskommissionen
härutinnan uttalat och föreslagit, anser jag sålunda, att chefen för
kustartilleriet bör vara chef för kustartilleriets personal ävensom inspektör
för kustartilleriet, med bibehållande i stort sett av nuvarande befogenheter
och ansvar, men med de ändringar, som betingas av att kustartilleriet förutsättes
omfatta såväl personalen som materielen och att alltså chefens för
kustartilleriet inspektionsrätt även skall avse kustartilleriets materiel.
Jag har redan tidigare uttalat, att chefen för kustartilleriet jämväl bör vara
organ åt chefen för marinen. Beträffande de ärenden, som därvid av chefen
för kustartilleriet skola föredragas inför chefen för marinen, ansluter jag mig
till försvarskommissionens förslag. Chefen för kustartilleriet bör sålunda
vara föredragande i ärenden, som beröra kustartilleriet och kustfästningarna,
dock med undantag för de frågor, som tillhöra det operativa planläggningsarbetet
samt kustfästningarnas operativa utnyttjande och kustartilleristridskrafternas
allmänna användning under krig m. m. Frågor av sistnämnda slag
handläggas inom marinstaben. Jag förutsätter, att mellan cheferna för marinstaben
och kustartilleriet samråd skall i erforderliga fall komma till stånd.
Beträffande chefens för kustartilleriet och dennes stabschefs förhållande
till marinförvaltningen förutsätter jag ingen ändring av gällande organisation.
Chefen för kustartilleriet bör även enligt min uppfattning, liksom nu är
fallet, vara generalsperson med lön i lönegraden O. 8.
Vad chefen för kustartilleriet föreslagit i fråga om stabschefens löneförmåner,
därest han är major, finner jag mig icke kunna tillstyrka. Däremot
finner jag mig kunna förorda, att chefens för kustartilleriet stab erhåller den
sammansättning, som av försvarskommissionen föreslagits, ävensom att den
pensionerade personalen utökas med en officer som expeditionsofficer.
I överensstämmelse härmed bör således i chefens för kustartilleriet stab
tjänstgöra följande personal:
656
Kungl. May.ts proposition nr 225.
1 stabschef, regementsofficer,
1 ställföreträdare för stabschefen, regementsofficer,
3 adjutanter, kompaniofficerare,
2 underofficerare,
1 pensionerad officer såsom expeditionsofficer samt
1 pensionerad underofficer såsom registrator.
Kustfästningarnas organisation.
Vaxholms fästning.
För närvarande finnas i Stockholms skärgård tvenne försvarsområden, för
vilkas försvar kommendanten i Vaxholms fästning är i första hand ansvarig.
Dessa områden äro dels Vaxholms fästnings försvarsområde och dels ett utanför
liggande — Stockholms skärgårds försvarsområde. Kommendanten disponerar
i krig över kustartilleri, linjeinfanteri och landstorm m. m. I fred har
kommendanten befäl i vad avser fästningens säkerhet och försvar över i fredsbesättningen
ingående truppförband.
Kommendanten i Vaxholms fästning, som för närvarande tillika är chef
för Vaxholms kustartilleriregemente, lyder i fred under Konungen.
I krig är kommendanten i operativt avseende underställd marindistriktsbefälhavaren
inom Ostkustens marindistrikt. I luftbevakningshänseende är
kommendanten underställd militärbefälhavaren för östra arméfördelningsområdet.
Till sitt biträde har kommendanten en fästningsstab, bestående av:
1 artilleribefälhavare, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
1 tygmästare, regementsofficer ur kustartilleriet,
1 infanteribefälhavare, chefen för Göta livgardes fästningsbataljon,
1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen,
1 fästningsintendent samt
1 fästningsläkare, äldste läkaren vid Vaxholms kustartilleriregemente.
I fästningsstaben ingår tillika kommendantsstaben, vilken består av:
1 stabschef, regementsofficer samt
2 adjutanter, därav 1 kompaniofficer ur kustartilleriet och 1 kompaniofficer
ur infanteriet.
Tygmästaren förestår tygförvaltningen samt har till sitt förfogande en tygofficer,
kompaniofficer vid kustartilleriet, och en tygintendent, marinintendent.
Därjämte stå till tygmästarens förfogande vissa underofficerare för tjänst i
expeditioner, verkstäder och förråd. De verkstäder, som lyda under tygförvaltningen,
utgöras av laboratorium, mekaniska verkstäder med tillhörande
slipar, telefonverkstäder m. m. Förråden omfatta inventarie-, ammunitions-,
material- och handvapenförråd.
Försvarskommissionen har funnit de angivna befälsförhållandena icke i
alla avseenden vara tillfredsställande samt framhållit, att det utan tvivel vore
lämpligast att av de båda områdena göra ett enda försvarsområde, för vilkets
försvar kommendanten i Vaxholms fästning på samma sätt som för närvarande
borde göras ansvarig. Den nuvarande sammankopplingen av kommendants
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
657
befattningen med chefsskapet för Vaxholms kustartilleriregemente hade visat
sig medföra en alltför hård arbetsbelastning för en person för att medgiva, att
såväl det betydelsefulla utbildningsarbetet vid regementet som den omfattande
och lika viktiga mobiliseringsplanläggningen och administrationen
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt ledas. Kommissionen har därför
föreslagit, att en särskild befattningshavare avsåges för kommendantsbefattningen.
I betraktande av denna befattningshavares ansvar syntes lönen böra
utgå efter lönegraden O. 7.
Beträffande fästningsförvaltningen har kommissionen föreslagit vissa jämkningar
i anslutning till dess förslag örn tygförvaltningens överförande till kustartilleriregementet.
Kommendantens befäl över i fredsbesättningen ingående truppförband har
kommissionen förutsatt bliva oförändrat. Såväl den nuvarande fästningsbataljonen
av Göta livgarde som det till Vaxholm förlagda fästningsingenjörkompaniet
hava emellertid föreslagits skola indragas.
Infanteribefälhavaren borde enligt kommissionens mening alltjämt bibehållas
även i fredstid för att säkerställa, att den omfattande mobiliseringsplanläggningen
bleve på det infanteristiska området i alla hänseenden ändamålsenlig.
Fästningsstaben har av kommissionen förutsatts skola vara i huvudsak oförändrad,
dock att icke vare sig tygmästaren eller fortifikationsbefälhavaren
längre skulle ingå i fästningsstaben. Att fortifikationsbefälhavaren icke skulle
ingå i fästningsstaben, sammanhänger med kommissionens förslag örn inrättande
av en för försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse.
Marinförvaltningen har i fråga om fästningens tygförvaltning uttalat, att
denna liksom nu borde vara underställd kommendanten. Att på sätt chefen
för kustartilleriet föreslagit ställa tygförvaltningen under artilleribefälhavaren
skulle innebära inskjutandet av en ny förvaltningsmyndighet mellan kommendanten
och tygmästaren, en organisation, som måste verka tyngande och
medföra svårigheter att inbördes avväga myndigheternas befogenheter och
förvaltningsansvar.
Fortifikationsförvaltningen borde enligt marinförvaltningen i allt väsentligt
handläggas såsom hittills.
Chefen för marinstaben har i nämnda hänseenden anslutit sig till marinförvaltningen.
Chefen för kustartilleriet har understrukit lämpligheten av försvarskommissionens
förslag att sammanslå fästningens försvarsområde och Stockholms
skärgårds försvarsområde till ett försvarsområde. Vidare har chefen för kustartilleriet
betecknat det föreslagna åtskiljandet av kommendantsbefattningen i
Vaxholms fästning från regementschef sbefattningen vid Vaxholms kustartilleriregemente
såsom en nödvändig åtgärd. Beträffande tygförvaltningens
ställning ansåge chefen för kustartilleriet, att densamma borde underställas
artillcribefälhavaren. Därigenom tillförsäkrades kommendanten inflytande
under lämplig form och i tillbörlig grad med hänsyn till honom ålagt ansvar,
samtidigt som anslutning till truppförbanden vunnes, då artilleribefälhavaren
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 225. 217 30 42
658
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
på samma gång vore truppförbandschef. Försvarskommissionens förslag, att
fortifikationsbefälhavaren skulle vara en från kommendanten fristående myndighet,
har chefen för kustartilleriet med hänsyn till det kommendanten
åliggande ansvaret för fästningens säkerhet och försvar ansett ytterst olämpligt.
Underhållet av byggnader och befästningar sammanhängde på ett intimt
sätt med kommendantens ansvar, varför varje sådan ändring i nu gällande bestämmelser
avstyrktes, genom vilken fortifikationsbefälhavaren skulle upphöra
att vara kommendantens organ. — Vad försvarskommissionen förutsatt
i fråga örn kustfästningarnas stridskrafter i vad avser förband ur armén har
synts chefen för kustartilleriet giva anledning till oro. Särskilt funne han
indragningen av linjetruppförbanden ur infanteriet betänklig. Likaledes
funne han det nödvändigt, att kustingenjörkompanierna alltjämt bleve förlagda
inom fästningarna. Alldeles särskilt gällde detta för Vaxholms fästnings
vidkommande, enär Stockholms vidsträckta skärgårdsområde ställde
speciella krav i här ifrågavarande hänseende.
Kommendanten i Vaxholms fästning har jämväl understrukit behovet av en
till enhetlig sakkunnig ledning syftande sammanslagning av de två försvarsområdena
inom Stockholms skärgård till ett dylikt område. Tygförvaltningen
borde enligt kommendantens mening underställas artilleribefälhavaren. I avseende
å fortifikationsbefälhavarens ställning i förhållande till kommendanten
borde nu gällande bestämmelser icke lämpligen rubbas. Beträffande fästningens
stridskrafter ur armén har kommendanten föreslagit, att Svea livgarde
skulle utökas med en bataljon, avsedd för Vaxholms fästning och tidvis övad
därstädes men förlagd i Stockholm. Indragande av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani
avstyrktes.
Försvarskommissionens förslag att för kommendantsbefattningen i Vaxholms
fästning avse en särskild befattningshavare finner jag mig böra tillstyrka.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att kommendantens lön
bör utgå efter lönegraden O. 7.
Emot vad försvarskommissionen uttalat örn lämpligheten av att de kommendanten
nu underställda tvenne försvarsområdena sammanslås till ett enda
område, för vilkets försvar kommendanten på samma sätt som för närvarande
bör göras ansvarig, har jag i stort sett intet att erinra. Kungl. Majit torde
emellertid i sinom tid få tillfälle att i detalj taga ställning till denna fråga på
grundval av de förslag, som chefen för marinen kan förväntas avgiva.
Kommendanten i Vaxholms fästning förutsätter jag i militärt avseende
skola vara underställd chefen för marinen och i tekniskt-ekonomiskt avseende
marinförvaltningen. För förhållandet mellan kommendanten och chefen för
Ostkustens marindistrikt har jag tidigare redogjort. Likaså har jag i annat
sammanhang behandlat frågan örn fästningens stridskrafter ur armén.
I fråga örn förvaltningens ordnande inom fästningen anser jag den nuvarande
organisationen alltjämt böra i allt väsentligt bibehållas. I motsats
till vad försvarskommissionen föreslagit böra sålunda tyg- och fortifikationsförvaltningarna
fortfarande vara underställda kommendanten. Med hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
659
till den stora arbetsbörda och det stora ansvar, som åvilar tygmästaren i fästningen,
anser jag mig i likhet med marinmyndigheterna böra föreslå, att till
nämnda befattningshavare måtte utgå ett särskilt arvode. Jag har i förteckningen
över i stat icke uppförda arvoden upptagit detta till ett belopp av
1 020 kronor.
Till sitt biträde bör kommendanten liksom för närvarande hava en fästningsstab,
bestående av:
1 artilleribefälhavare, chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
1 tygmästare, regementsofficer ur kustartilleriet,
1 infanteribefälhavare, regementsofficer ur infanteriet,
1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationskåren,
1 fästningsintendent, regementsofficer ur marinintendenturkåren, samt
1 fästningsläkare, förste marinläkare (samtidigt läkare vid Vaxholms kustartilleriregemente)
.
I fästningsstaben torde tillika, liksom för närvarande, böra ingå kommendantsstaben,
vilken bör utgöras av:
1 stabschef, regementsofficer ur kustartilleriet,
3 adjutanter, därav två kompaniofficerare ur kustartilleriet och en kompaniofficer
ur infanteriet, samt
1 expeditionsofficer, pensionerad officer.
Härtill kommer expeditions- och förvaltningspersonal, som av mig beräknas
på följande sätt:
för t y g f ö r v a 11 n i n g e n:
1 tygofficer, kompaniofficer ur kustartilleriet,
1 tygintendent, kompaniofficer ur marinintendenturkåren,
1 besiktningsofficer, pensionerad officer,
10 underofficerare, därav 4 förrådsförvaltare, samt
2 pensionerade underofficerare;
för f o r t i f i k a t i o n s f ö r v a 11 n i n g e n:
1 pensionerad underofficer, fortifikationsutbildad;
för k o m m e n d a n t s k a p e t i övrigt:
3 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare, samt
2 pensionerade underofficerare.
Karlskrona fästning.
För den nuvarande organisationen av Karlskrona fästning har delvis tidigare
redogjorts i samband med behandlingen av Sydkustens marindistrikt.
Kommendanten i Karlskrona fästning biträdes av en fästningsstab med
i stort sett motsvarande organisation som i Vaxholms fästning.
Kommendanten utövar under marinförvaltningen uppsikten över och ledningen
av förvaltningen vid fästningen. Under kommendanten handläggas
förvaltningsärendena av tygmästaren, fortifikationsbefälhavaren, fästningsintendenten
och fästningsläkaren. Dessa tjänstegrenschefer intaga en tämligen
självständig ställning.
Departements
chefen.
660 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Försvar skommissionen har i fråga om Karlskrona fästning föreslagit, att
något fästningsinfanteri icke vidare skulle ingå i fästningens besättning. Det
nu till Karlskrona förlagda fästningsingenjörkompaniet har likaledes av försvarskommissionen
föreslagits skola indragas.
Beträffande befälhavande amiralens befälsrätt i fred och krig har kommissionen
icke förutsatt någon ändring, men uttalat, att möjligen rådande oklarhet
härutinnan borde undanröjas.
Rörande vad försvarskommissionen i övrigt anfört i fråga örn organisationen
m. m. inom Karlskrona fästning må hänvisas till redogörelsen i samband
med Sydkustens marindistrikt.
Chefen för kustartilleriet har i frågan örn fästningens stridskrafter ur
armén uttalat, att det med hänsyn till Karlskronas utsatta läge vore ägnat att
ingiva allvarliga farhågor att förflytta infanteriet i Karlskrona fästning till
annan ort. Likaledes funne han det nödvändigt, att kustingenjörkompaniet
alltjämt förbleve förlagt i fästningen.
Befälhavande amiralen i Karlskrona har framhållit, att förflyttningen av
det i Karlskrona förlagda infanteridetachementet samt indragningen av ingenjörkompaniet
ej finge innebära, att icke i krigstid erforderliga linjetrupper
(däribland även fältartilleri) ställdes till förfogande för Karlskronas försvar.
Särskilt med hänsyn till försvaret av fästningens landfront och det i anslutning
härtill erforderliga krigsförberedelsearbetet ansåge befälhavande
amiralen, att — utöver en kompaniofficer ur armén — en högre arméofficer
redan i fredstid tid efter annan borde kunna stå till befälhavande amiralens
förfogande. I
I anslutning till redogörelsen för Sydkustens marindistrikt har jag uttalat,
att den nuvarande organisationen av Karlskrona fästning med vissa angivna
undantag i stort sett bör bibehållas. Likaledes har jag tidigare anfört, att
chefen för Sydkustens marindistrikt bör vara kommendant i Karlskrona fästning.
Frågan örn fästningens stridskrafter ur armén har jag tidigare behandlat.
Liksom i Vaxholms fästning böra tyg- och fortifikationsförvaltningarna
med bibehållande i stort sett av nu gällande organisation alltjämt vara underställda
marindistriktschefen i dennes egenskap av kommendant. Beträffande
fortifikationsförvaltningen förutsätter jag, att denna alltjämt skall handhava
underhållet och vården jämväl av kustartilleriregementets kasernetablissement
i Karlskrona.
Liksom beträffande Vaxholms fästning har jag ansett mig böra föreslå,
att till tygmästaren i Karlskrona fästning skall utgå ett årligt arvode å 1 020
kronor.
Med avseende å förvaltningen vid Karlskrona kustartilleriregemente ifrågasätter
jag, såsom i annat sammanhang framhållits, i stort sett ingen ändring
i förhållande till nuvarande organisation.
Beträffande befälsförhållandena inom fästningen torde de jämkningar uti
nuvarande föreskrifter, som för vinnande av full klarhet härutinnan till äventyrs
kunna vara erforderliga, av Kungl. Majit i sinom tid komma att vidtagas.
661
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För tjänstgöring inom den i marindistriktsstaben ingående fästning savdelningen
beräknar jag följande personal, nämligen:
1 avdelningschef, regementsofficer ur kustartilleriet,
2 adjutanter, därav 1 kompaniofficer ur kustartilleriet och 1 kompaniofficer
ur infanteriet,
1 underofficer,
1 expeditionsofficer, pensionerad officer, samt
1 pensionerad underofficer.
Utöver nu nämnd personal bör chefen för marindistriktet i sin egenskap
av kommendant biträdas av:
1 artilleribefälhavare, chefen för Karlskrona kustartilleriregemente,
1 tygmästare, regementsofficer ur kustartilleriet, samt
1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationskåren.
Härtill kommer förvaltningspersonal, vilken av mig beräknas på följande
sätt:
för t y g f ö r v al t n i n g e n:
1 tygofficer, kompaniofficer ur kustartilleriet,
1 tygintendent, kompaniofficer ur marinintendenturkåren,
1 besiktningsofficer, pensionerad officer,
8 underofficerare, därav 3 förrådsförvaltare, samt
2 pensionerade underofficerare;
för fortifikationsförvaltningen:
1 pensionerad underofficer, fortifikationsutbildad.
Älvsborgs fästning.
För den nuvarande organisationen samt för vad försvarskommissionen och
marinmyndigheterna uttalat och föreslagit beträffande Älvsborgs fästning
har redogjorts i samband med behandlingen av Västkustens marin distrikt.
Den nuvarande organisationen av Älvsborgs fästning synes i stort sett böra Departcmentsbibehållas.
Beträffande förvaltningen torde dock vissa jämkningar böra vid- c e/en''
tagas, för vilka jag tidigare redogjort i samband med Västkustens marindistrikt.
En sammanslagning av Älvsborgs fästnings och Göteborgs skärgårds
försvarsområden, som båda närmast äro underställda kommendanten i
Älvsborgs fästning, synes jämväl böra äga rum. Kommendantens lydnadsställning
samt förhållandet mellan kommendanten och marindistriktschefen
förutsätter jag skola ordnas på i huvudsak motsvarande sätt som tidigare
föreslagits beträffande kommendanten i Vaxholms fästning.
För fästningen beräknar jag — i likhet med försvarskommissionen — följande
personal ur kustartilleriet, nämligen:
1 kapten, kommendant, tillika tygmästare,
4 underofficerare,
6 korpraler och
3 meniga.
Departementschefen.
662 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Därutöver beräknar jag för fortifikationsförvaltningen:
1 pensionerad officer, fortifikationsbefälhavare, och
1 pensionerad underofficer, fortifikationsutbildad.
Hemsö fästning.
För den nuvarande organisationen samt för vad försvarskommissionen och
marinmyndigheterna uttalat och föreslagit beträffande Hemsö fästning har
redogjorts i samband med Norrlandskustens marindistrikt.
Med hänsyn till att, såsom i annat sammanhang framhållits, kommendanten
i Hemsö fästning under fredstid jämväl skall bestrida befattningen såsom
chef för Norrlandskustens marindistrikt, synes han böra innehava beställning
såsom regementsofficer (major).
I anslutning härtill och till vad jag tidigare uttalat beträffande organisationen
av Hemsö fästning beräknar jag därför för fästningen följande personal
ur kustartilleriet, nämligen:
1 regementsofficer, kommendant, tillika tygmästare,
2 underofficerare,
2 korpraler och
2 meniga.
Kustartilleriets skjutskola.
Kustartilleriets skjutskola, som sammandrages varje sommar och förlägges
till eller i närheten av den eller de kustfästningar chefen för kustartilleriet
bestämmer, är gemensam för hela kustartilleriet. Dess chef, som
kommenderas för en följd av år, lyder omedelbart under chefen för kustartilleriet.
Chefen för skjutskolan är regementsofficer och tjänstgör under den
tid skjutskolan ej är sammandragen i ordinarie befattning vid något av kustartilleriets
truppförband. I övrigt kommenderas såsom lärare, adjutant,
målpersonal och materielunderofficer 1 regementsofficer eller kapten, 3 kompaniofficerare
och 1 underofficer. Under den tid skjutskolan ej är sammandragen
tjänstgör sagda personal vid truppförbanden eller i andra ordinarie
befattningar inom kustartilleriet. Som elever kommenderas regements- och
kompaniofficerare samt underofficerare enligt chefens för kustartilleriet bestämmande.
Med avseende på skjutskolans allmänna organisation, har försvarskommissionen
framhållit, att ingen ändring vore erforderlig. Yad skjutskolans
personalbehov beträffade, hade kommissionen funnit, att chefen för skjutskolan
jämte en kompaniofficer som adjutant borde innehava ordinarie befattningar
vid skjutskolan för att under den tid skjutskolan ej vore sammandragen
kunna helt disponeras för dels den statistiska bearbetningen av resultat
från samtliga artilleriskjutningar vid kustartilleriet, dels utredningar
och arbeten rörande reglementen och instruktioner för kustartilleriets skjutning
och artilleriutbildning.
663
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Mot kommissionens förslag hava marinmyndigheterna intet haft att erinra.
Svenska under officer sförbundet har, under framhållande av att utbildningen
för underofficerare vid kustartilleriets skjutskola borde bedrivas planenligt
och dessutom vara regelbundet återkommande, föreslagit, att bestämmelser
borde utfärdas örn att kustartilleriets underofficerare skulle beordras till kustartilleriets
skjutskola med det antal elever årligen, som chefen för kustartilleriet
bestämde.
Mot försvarskommissionens förslag beträffande kustartilleriets skjutskola Departementt.
■ • chefen.
har jag i stort sett intet att erinra.
Yad angår frågan örn kommendering av underofficerare såsom elever i
kustartilleriets skjutskola torde det tillkomma Kungl. Majit att härom utfärda
föreskrifter. Enligt min mening bör man emellertid eftersträva att i möjligaste
mån tillgodose underofficersförbundets förslag härutinnan liksom ock
förbundets förslag örn att underofficerare överhuvud taget i större utsträckning
än för närvarande måtte kommenderas till olika slag av utbildningskurser.
Personalbehovet för kustartilleriets skjutskola beräknar jag — i likhet
med försvarskommissionen — på följande sätt:
1 chef, regementsofficer,
1 adjutant, kompaniofficer,
2 lärare, därav en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer,
1 målofficer, kompaniofficer, samt
1 skoluppbördsman, underofficer.
Truppförbanden och deras organisation.
Allmänna synpunkter.
Enligt 1925 års försvarsbeslut är kustartilleriet organiserat på två truppförband,
nämligen Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona kustartilleriregemente.
Vaxholms kustartilleriregemente är organiserat på regementsstab,
tre bataljoner med sammanlagt sju kompanier samt en detacherad
avdelning i Hemsö fästning.
Karlskrona kustartilleriregemente är organiserat på regementsstab,
tre bataljoner med sammanlagt åtta kompanier samt en detacherad
avdelning i Älvsborgs fästning.
Försvarskommissionen har beträffande kustartilleritruppförbandens allmänna
organisation anfört bland annat följande:
Vad de särskilda truppförbanden beträffar bör Vaxholms kustartilleriregemente.
särskilt med hänsyn till de två rörliga divisioner och det ökade antalet
luftvärnsformationer, som förutsättas skola av regementet uppsättas vid mobilisering,
bestå av nio kompanier, vartill under juni—september kommer ett för
kustartilleriet gemensamt studentkompani. Regementet bör organiseras på
regementsstab och fyra bataljoner. Den från regementet detacherade avdelningen
i Hemsö fästning bibehålies.
Departements
chefen.
664 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Regementet är för närvarande förlagt med regementsstab och en bataljon
å Vaxholms kastell och med två bataljoner vid Oscar-Fredriksborg. Enär Vaxkastell
av sanitära skäl ej är lämpligt för förläggning, varjämte delad
förläggning såväl ur ekonomisk som administrativ synpunkt är synnerligen
olämplig, anser kommissionen, att regementet i sin helhet bör förläggas till
Oscar-Fredriksborg. Detta låter sig även utan särskilda kostnader göra genom
att för ändamålet taga i anspråk det genom den föreslagna indragningen av.
Göta livgardes fästningsbataljon ledigblivna kasernetablissementet å Rindom
Karlskrona kustartilleriregemente bör alltjämt vara organiserat på regementsstab
och tre bataljoner, omfattande sammanlagt åtta kompanier. Visserligen
bör det kompani, som för närvarande är avsett att uppsätta rörliga kustartilleribatterier,
uppgå i Fårösunds kustartillerikår, men med hänsyn till det
ökade antalet luftvärnsformationer i Karlskrona fästning erfordras i stället
ytterligare ett luftvärnskompani vid regementet.
Mot försvarskommissionens ifrågavarande förslag har marinförvaltningen
i stort sett intet haft att erinra. Förslaget att Vaxholms kustartilleriregementes
förläggning skulle koncentreras till Oscar-Fredriksborg tillstyrktes
på det kraftigaste. Ämbetsverket fäste dock uppmärksamheten på att vissa
kostnader bleve en följd härav, men framhölle samtidigt, dels att ett bibehållande
av den nuvarande delade förläggningen även vore förenat med särskilda
kostnader, dels att Vaxholms kastell av sedan lång tid förefintliga
sanitära skäl borde utdömas såsom fredsförläggning.
Chefen för marinstaben har i fråga om truppförbandens organisation föreslagit
vissa modifikationer i förhållande till försvarskommissionens förslag,
betingade av omfattningen av den materiel, som enligt chefens för marinstaben
förslag skulle bemannas av vederbörliga truppförband. Bland annat
har chefen för marinstaben föreslagit, att det rörliga kustartilleriet skulle
fördelas på såväl Vaxholms som Karlskrona kustartilleriregementen.
Chefen för kustartilleriet har framhållit, att det ur olika synpunkter vore
lämpligt, att det för fastlandet avsedda rörliga kustartilleriet uppdelades å de
båda kustartilleriregementena, och att därvid de av försvarskommissionen föreslagna
kanonbatterierna borde uppsättas av Karlskrona kustartilleriregemente.
Såsom jag redan tidigare framhållit, böra enligt min mening kustartilleriets
truppförband utgöras av Vaxholms kustartilleriregemente och Karlskrona
kustartilleriregemente medan den av kommissionen föreslagna Fårösunds
kustartillerikår av mig icke föreslås till uppsättande. Liksom försvarskommissionen
förutsätter jag, att till Älvsborgs och Hemsö fästningar i fredstid
förlägges personal endast i den utsträckning, som kräves för krigsförberedelsearbetet
och för tillsynen av därstädes befintlig materiel.
Vad angår organisationen av Vaxholms kustartilleriregemente
bör antalet kompanier i förhållande till vad försvarskommissionen
föreslagit minskas med ett — från nio till åtta — med hänsyn till att i
överensstämmelse med marinmyndigheternas förslag det rörliga kustartilleriet
alltjämt synes böra fördelas på båda regementena. Antalet bataljoner
på regementet bör härigenom kunna minskas till tre. Under tiden juni—sep
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
665
tember tillkommer det för kustartilleriet gemensamma studentkompaniet.
Regementets detacherade avdelning i Hemsö fästning föreslår jag skola bibehållas.
Antalet kompanier vid Karlskrona kustartilleriregemente
bör i anslutning till vad nyss anförts örn fördelningen av det rörliga kustartilleriet
ökas med ett, d. v. s. från av försvarskommissionen föreslagna åtta
till nio. I samband därmed bör antalet bataljoner, såsom ock chefen för marinstaben
föreslagit, utökas till fyra. Regementets detacherade avdelning i Älvsborgs
fästning bör bibehållas.
Truppförbandens staber.
Regementsstaberna vid Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen
biträda vederbörande truppförbandschef vid ledningen av utbildningen och
inre tjänsten inom truppförbandet samt äro organ bland annat för handläggning
av personalfrågor och för mobiliseringsplanläggning, förvaltning m. m.
Såsom förut nämnts har försvarskommissionen föreslagit, att jämväl tygförvaltningen
borde underställas vederbörande truppförbandschef och att
ärenden rörande densamma sålunda borde handläggas i regementsstaberna,
I fråga örn den av försvarskommissionen föreslagna sammansättningen av
regementsstaberna får jag hänvisa till kommissionens betänkande.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben, vilka ansett, att tygförvaltningarna
alltjämt borde vara underställda vederbörande kommendanter,
hava såsom konsekvens härav föreslagit, att tygförvaltningarna, liksom för
närvarande, skulle vara fristående från truppförbanden.
Chefen för kustartilleriet har, såsom förut nämnts, ansett, att tygförvaltningarna
borde sortera under vederbörande artilleribefälhavare. Chefen
för kustartilleriet har vidare framhållit, att ärendena rörande ett kustartilleriregementes
mobilisering vore av stor omfattning och ofta av synnerligen
komplicerad beskaffenhet, beroende bland annat på att kustartilleriregementets
övergång till krigsfot innebure upprättande av en mångfald
olika formationer, som till stor del vore vitt skilda i fråga örn både omfattning
och inre struktur. Handläggning och föredragning inför regementschefen av
truppförbandets mobiliseringsärenden krävde därför enligt chefens för kustartilleriet
mening en särskild regementsofficer.
Såsom jag förut anfört, böra enligt min mening tygförvaltningarna inom Departementsfästningarna
alltjämt vara underställda vederbörande kommendanter. Den chefen''
för dessa förvaltningar erforderliga personalen bör sålunda icke ingå i truppförbandens
staber. Chefens för kustartilleriet förslag om att en särskild
regementsofficer skulle vid vartdera regementet avses för handläggning och
föredragning inför regementschefen av mobiliseringsärenden finner jag mig
icke kunna biträda. Vidare har jag ansett nödvändigt att något begränsa det
av försvarskommissionen beräknade antalet underofficerare för regementsstaberna.
Jag beräknar således för kustartilleriregementenas regementsstaber följande
personal nämligen:
666
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Expeditions- och kaserndetaljen:
1 kapten, regementskvartermästare,
2 underofficerare såsom biträden, därav en pensionerad, samt
1 underofficer som regementsväbel;
Mobiliseringsdetaljen:
1 kompaniofficer, regementsadjutant, samt
1 underofficer som biträde;
Regementsintendenturen:
1 marinintendent, regementsintendent,
1 marinintendent, biträdande regementsintendent (endast vid Vaxholms
kustartilleriregemente; vid Karlskrona kustartilleriregemente förutsättes
tygintendenten kunna i viss utsträckning fungera som biträdande regementsintendent)
och
erforderligt antal underofficerare för expeditions- och förrådstjänst, nämligen
H
i Vaxholm: 4 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare, samt 1 pensionerad
underofficer, samt
i Karlskrona: 5 underofficerare, därav 1 förrådsförvaltare, samt 1 pensionerad
underofficer;
Sjukvårdsdetaljen:
1 marinläkare, regementsläkare,
1 marinläkare, biträdande läkare (endast Vid Vaxholms kustartilleriregemente)
samt
1 underofficer, sjukhusuppbördsman (endast vid Vaxholms kustartilleriregemente)
.
Utbildningen vid trnppförbanden.
De värnpliktiga.
Antalet kustartilleriet tilldelade, till linjetjänst uttagna värnpliktiga —
frånsett studenter och likställda — beräknas enligt 1925 års försvarsordning
till 800.
Tjänstgöringstiden — 200 dagar — för huvuddelen av ifrågavarande värnpliktiga
disponeras för närvarande enligt följande diagram.
U/4 80/,
2. året 1 I I I I I I I I I I I [
3. året I 1 I I I I 1 I I I I I I
»% 80/,
4. året I I I I I I I I_ lilli
Utbildningen av till linjetjänst uttagna värnpliktiga — frånsett studenter
och likställda — sker huvudsakligen i kompanivis anordnade skolor.
Av studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda uttagas till
kustartilleritjänst årligen omkring 52 för utbildning i befälstjänst samt ett
mindre antal för utbildning i specialtjänst.
Tjänstgöringstiden för studenter och likställda vid kustartilleriet utgör
260 dagar, vilka för huvuddelen fördelas enligt följande diagram.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
667
''«/. 18/«
1. året I I 1 I I I 1 I I I 1 I
Vt 80/»
2. året I I I I I I I '' I I I I I
”/» 8%>
3. året I I 1 I I I I I '' I I I I
Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga utgå för närvarande till ett
antal, som med en tjänstgöringstid av 140 dagar giver 80 000 tjänstgöringsdagar.
Med hänsynstagande till att mobiliseringsbehovet i första hand borde bestämma
värnpliktskontingentens storlek, och till att behovet av värnpliktiga
för ekonomi- och till yrkestjänst så gott som uteslutande tillgodosåges från
ersättningsreserven, samt till vissa andra särskilt angivna synpunkter har försvarskommissionen
beräknat behovet av till linjetjänst uttagna värnpliktiga
— utom studenter och likställda — för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen
till 530 resp. 420 man. Beträffande utbildningstiden för nu
nämnda värnpliktiga och dess disponerande har kommissionen icke föreslagit
någon ändring.
Antalet inskrivna studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda
beräknade kommissionen till 90 man. Utbildningstiden för ifrågavarande
värnpliktiga borde alltjämt beräknas till 260 dagar. Den nuvarande fördelningen
av tjänstgöringstiden hade kommissionen ansett vara väl tillrättalagd
för de värnpliktigas studiearbete. Emellertid hade kommissionen funnit, att
ett ur studiesynpunkt ännu mindre betungande system syntes kunna tilllämpas.
I överensstämmelse härmed föresloge kommissionen en fördelning
av tjänstgöringstiden för huvuddelen av värnpliktiga studenter och med dem i
värnpliktshänseende likställda i enlighet med följande diagram.
''*/« 8%
1. året 1 I I i I I '' I '' I 1 I 1
«/» 8%>
2. året I I I 1 I I 1 '' '''' '' 1_1
Beträffande utbildningen av denna kategori värnpliktiga har kommissionen
i övrigt icke föreslagit någon ändring. Första året borde sålunda alltjämt utbildningen
förläggas till ett för hela kustartilleriet gemensamt studentkompani
vid Vaxholms kustartilleriregemente.
Antalet tjänstgöringsdagar för till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga
har av kommissionen beräknats till 110 000.
Mot vad försvarskommissionen föreslagit rörande kustartilleriets värnpliktiga
hava marinmyndigheterna i stort sett intet haft att erinra. I vad avser
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga i linjetjänst har dock chefen för kustartilleriet
framhållit, att erfarenheten givit vid handen, att densamma icke vöre
tillfredsställande. För att utbildningsplanerna för närvarande på ett ändamålsenligt
sätt skulle kunna genomföras, borde enligt chefens för kustartilleriet
mening en utökning av tjänstgöringstiden ske till åtminstone omkring 225
dagar.
668
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Försvarskommissionens förslag beträffande utbildningstidens längd för
kustartilleriets värnpliktiga föranleder från min sida ingen erinran.
Utbildningstidens disponerande ävensom vad kommissionen i övrigt föreslagit
beträffande ordnandet av de värnpliktigas utbildning finner jag mig
kunna tillstyrka. De närmare bestämmelserna därom lärer det alltjämt ankomma
på Kungl. Majit att utfärda.
Antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga — utom studenter och likställda
— beräknas av mig till 900, varav 140 avses för maskinavdelningen. Värnpliktskontingenten
bör fördelas med omkring 425 man till Vaxholms kustartilleriregemente
och 475 man till Karlskrona kustartilleriregemente. I fråga
örn antalet studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda beräknar
jag detta till 80. I detta antal äro icke inräknade de, som sedermera ämna
bliva kadetter för vidare utbildning till officer på stat. Antalet tjänstgöringsdagar
för till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga vid genomförd organisation
beräknar jag till 90 000.
Fast anställt manskap.
Stammanskapets utbildning äger för närvarande rum i olika på varandra
följande skolor, mellan vilka ligga längre eller kortare perioder med tillämpnings-
och regementsövningar samt praktisk tjänst i övrigt. Efter genomgången
rekryt- och korpralskola sker kommendering till lägre underofficersskolor,
vilka anordnas regementsvis och hava till syfte att bibringa eleverna
den fackutbildning, som erfordras för underofficer. I kustartilleriets högre
underofficersskola, som är tvåårig, inriktas utbildningen på att bibringa
eleverna ytterligare militära kunskaper samt kunskaper i vissa allmänbildande
ämnen till en omfattning motsvarande realexamen. I stället för att genomgå
kustartilleriets högre underofficersskola kan vederbörande få genomgå arméns
underofficersskola på särskild linje. Efter genomgången högre underofficersskola
(kustartilleriets eller arméns) kan fortsatt utbildning till officer på stat
äga rum, varvid begränsad studentexamens avläggande underlättas genom
studiestipendier. Högre underofficersskola ger efter viss mindre komplettering
av kunskaperna i matematik och fysik möjlighet att vinna anställning som
reservkadett för utbildning till reservofficer.
Försvarskommissionen har härutinnan icke föreslagit någon ändring utan
förutsatt, att nu gällande bestämmelser alltjämt komme att tillämpas.
Marinmyndigheterna hava mot försvarskommissionens förslag intet haft att
erinra.
Svenska under officers förbundet har förutsatt, att den nuvarande utbildningen
vid kustartilleriet i huvudsak komme att förbliva gällande även i den
föreslagna nya organisationen. För vinnande av önskvärd likformighet och
kontinuitet i underofficersutbildningen inom försvarsväsendet i dess helhet
har emellertid förbundet hemställt, att jämväl kustartilleriets underofficersskola
måtte så organiseras, att den ledde fram till avläggande av realexamen.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att nu gällande utbildningsbestämmelser
i stort sett vore tillfredsställande. Yad beträffar under
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
669
befälsutbildningen har dock framhållits önskvärdheten av att kursplanerna
i korpralskolan vid min- och maskinavdelningarna utökades därhän, att
underbefälet vid dessa avdelningar kunde bibringas de kunskaper, som
erfordrades för erhållande av resp. skepparbrev av första klass och maskinistbrev
av tredje klass. Viss förbättring av utbildningen vid hantverksavdelningen
har jämväl föreslagits. Under förutsättning att utbildningen vid
flottans underofficersskola komme att utbyggas med ett tredje läsår, syntes
det förbundet mest rationellt att låta kustartilleriets och flottans underofficersskolor
bilda en för marinen gemensam läroanstalt. Därest den nuvarande
organisationen av underofficersutbildningen vid kustartilleriet komme att
bibehållas, har förbundet föreslagit, att en särskild handelslinje måtte inrättas
vid kustartilleriets underofficersskola i likhet med vad försvarskommissionen
föreslagit för arméns underofficersskola. Slutligen har förbundet uttalat, att
kustartilleriets underofficersskola borde tillerkännas rätt att anordna realexamen.
Då nu gällande utbildningsbestämmelser för kustartilleriets stammanskap i Departementsstort
sett synas tillfredsställande, förutsätter jag, att den nuvarande organisa- ehefen.
tionen i huvudsak kommer att bibehållas. Kustartilleriets utbildningsorganisation
är emellertid sedan ett par år tillbaka föremål för prövning i vissa avseenden,
och de erfarenheter, som därvid vunnits, böra vid organisationens
närmare utformning tillvaratagas. Underofficersförbundets och underbefälsförbundets
uttalade önskemål örn vissa förbättringar m. m. synas därvid i möjligaste
mån böra beaktas. Kungl. Majit torde i sinom tid få tillfälle att taga
närmare ståndpunkt till nu förevarande spörsmål. I samband med införandet
av rätt att vid kustartilleriets underofficersskola anordna begränsad realexamen
— något som synes böra komma till stånd — bör vid skolan anställas en
studierektor. Jag har ock i kostnadsberäkningarna för marinens underofficersskolor
upptagit ett arvode örn 300 kronor för en sådan befattningshavare.
I samband därmed må ock framhållas, att jag — liksom i fråga örn flottans
underofficersskola — ansett mig böra beräkna två arvoden till militära lärare
i samma skola.
Kustartillerikadetterna.
Kustartillerikadetternas utbildning äger för närvarande rum dels vid truppförbanden
i teoretiska skolor och praktisk tjänst, dels under fyra terminer vid
sjökrigsskolan. Officersexamen avlägges på hösten tredje året efter antagningsåret,
varigenom utbildningen kommer att omfatta en tid av omkring 31/»
år. Antagning till kadett sker omedelbart vid inträde i den militära tjänsten.
Försvarskommissionen har framhållit, att det nuvarande uttagningssystemet
av kustartillerikadetter obestridligen medförde vissa fördelar. Å andra sidan
skodde det första urvalet vid en tidpunkt, då vederbörande ännu icke vore
kända annat än genom betyg m. m. från vitt skilda håll. En förbättring härutinnan
skulle ernås örn antagningen till kadett skedde först på hösten efter avslutandet
av första årets värnpliktsutbildning. Detta skulle icke utesluta att
670
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
chefen för kustartilleriet varje år antoge officersaspiranter, vilka efter antagningen
överfördes såsom värnpliktiga till kustartilleriet för fullgörande av sin
värnpliktstjänstgöring därstädes. Kommissionen har föreslagit, att en sådan
anordning skulle komma till stånd. I övrigt holle kommissionen före, att nuvarande
kadettutbildning i stort sett borde bibehållas oförändrad. Antalet årligen
antagna kustartillerikadetter har av kommissionen beräknats till 10.
Mot vad försvarskommissionen anfört beträffande kustartillerikadetternas
antagning och utbildning m. m. hava marinmyndigheterna intet haft att erinra.
Ej heller jag finner anledning till erinran mot försvarskommissionens förslag
härutinnan. Antalet kustartillerikadetter, som för varje år må antagas,
har av mig beräknats till i medeltal 9.
Reservkadetterna.
Kustartilleriets reservkadetter utbildas till reservofficerare och rekryteras
i huvudsak av kategorien studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda.
Sedan den värnpliktige genomgått de båda första årens värnpliktsutbildning,
kan han antagas till reservkadett och efter en sju månaders kurs av
såväl teoretisk som praktisk natur utnämnas till officer i kustartilleriets reserv.
Rekrytering av reservkadetter kan jämväl ske från det fast anställda manskapet.
Reservkadetternas såväl teoretiska som praktiska utbildning äger för närvarande
rum å något av kustartilleriets truppförband, med en teoretisk kurs
under tiden mars—maj samt praktisk utbildning under tiden juni—september.
Försvarskommissionen har icke förutsatt någon annan ändring i nu gällande
organisation än att reservkadettkursen efter värnpliktstidens omläggning
borde följa på fullständigt avslutad värnpliktstjänstgöring. Antalet
reservkadetter årligen har kommissionen beräknat till minst 12.
Chefen för kustartilleriet har ifrågasatt, huruvida icke vissa fördelar skulle
kunna vinnas genom en förläggning av den teoretiska delen av reservkadetternas
utbildning till sjökrigsskolan i Stockholm. Genom att dit redan förut vore
förlagd utbildningen av såväl marinens stamkadetter som reservkadetter vid
flottan och reservintendentskadetter, vore det icke uteslutet, att en önskvärd
ökad förståelse och känsla av samhörighet mellan de olika befälskårerna inom
marinen skulle vinnas, örn jämväl reservkadetterna vid kustartilleriet finge tillbringa
en del av sin utbildningstid vid sjökrigsskolan. Under framhållande av
att därjämte ett bättre utbildningsresultat ifråga örn den teoretiska delen av
utbildningen torde kunna vinnas på grund av tillgången vid sjökrigsskolan av
särskilt kvalificerade lärarkrafter, har därför chefen för kustartilleriet föreslagit,
att reservkadetternas teoretiska utbildning måtte förläggas till sjökrigsskolan
och att detta borde ske under den ungefärliga tiden den 1 mars—den
30 april.
Chefen för marinstaben och chefen för sjökrigsskolan hava i förevarande
fråga uttalat med chefens för kustartilleriet överensstämmande meningar.
671
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kustartilleriets reservkadetter synas mig alltjämt böra rekryteras enligt nu- Departementsvarande
grunder. I överensstämmelse med vad försvarskommissionen före- chefenslagit
bör reservkadetternas utbildning, omfattande en kurs örn sju månader,
följa efter fullständigt avslutad värnpliktstjänstgöring. De skäl, som framlagts
för förläggande av den teoretiska delen av ifrågavarande utbildning till
sjökrigsskolan, anser jag bärande, och tillstyrker därför, såsom ock tidigare
anförts, myndigheternas förslag härutinnan. Det årliga antalet reservkadetter
har jag beräknat till i medeltal 9.
Musikorganisationen.
Kustartilleriets musikpersonal utgöres för närvarande av 2 musikdirektörer,
16 hornblåsare och 8 musikelever, varjämte vissa underofficerare tjänstgöra
vid musiken. Denna personal, som tillhör ekonomiavdelningen, är fördelad
på tvenne regementen. Med denna organisation av musiken har erforderlig
signalgivning kunnat ordnas, men hava stora svårigheter förefunnits, då det
gällt att utföra harmonimusik. Olägenheterna härav hava varit betydande
speciellt på grund av kustartilleriregementenas splittrade förläggning sommartid,
ofta på avsides belägna platser.
Försvarskommissionen har funnit befogat, att en viss utökning av musikpersonalen
komme till stånd. Kommissionen har fördenskull beräknat
personalen till sådan omfattning, att av densamma kunde bildas musikkårer
motsvarande arméns musikkårer av typ II vid vart och ett av Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen. Som emellertid denna personal jämväl
måste ombesörja signalgivning vid Fårösunds kustartillerikår, för vilken
särskild musikpersonal icke upptagits, komme i varje fall en förstärkt musikkår
av arméns typ III att finnas disponibel vid de båda regementena. I
överensstämmelse härmed beräknade kommissionen följande musikpersonal
för kustartilleriet, nämligen
2 musikdirektörer,
2 flaggunderofficerare,
8 underofficerare av 2. graden,
6 flaggkorpraler,
8 korpraler,
16 meniga samt
10 musikelever.
Chefen för kustartilleriet har understrukit det av försvarskommissionen
påvisade behovet av en utökning av kustartilleriets musikpersonal. Sålunda
har framhållits, att personalen vid kustartilleriregementena årligen
under ungefärliga tiden den 15 april—den 30 september kunde beräknas vara
förlagd till befästningarna m. m. utanför den ordinarie förläggningsplatsen.
Personalens berättigade behov av förströelse vore större på dessa oftast
avsides belägna platser än under förläggning i det ordinarie kasernetablissementet.
För vinnande av full överensstämmelse med musikkårerna av typ II
vid armén har chefen för kustartilleriet föreslagit, att i den av försvars
-
672
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements*
chefen.
kommissionen föreslagna musikpersonalen vid kustartilleriregementena 2
flaggkorpraler borde utbytas mot 2 flaggunderofficerare. I fråga om
musikdirektörernas vid kustartilleriet löner har chefen för kustartilleriet,
liksom även marinförvaltningen, framhållit, att rättvisa och billighet syntes
kräva, att även kustartilleriets musikdirektörer — liksom arméns
och flygvapnets — skulle kunna alternativt erhålla lön i lönegraderna
0.2 eller 0.3. Avgörande för huruvida de skulle tillerkännas lön efter
den högre lönegraden syntes böra vara deras tjänsteålder och meriter i övrigt
i förhållande till musikdirektörerna vid övriga delar av krigsmakten.
Svenska underofficersförbundet har uttalat, att befordringsförhållandena
inom musikkåren med de av kommissionen föreslagna staterna komme att
bliva synnerligen ofördelaktiga. För vinnande av något så när tillfredsställande
befordringsförhållanden inom kåren har därför föreslagits, att kåren
borde utökas med 2 flaggunderofficersbeställningar och samtidigt minskas
med lika många underofficersbeställningar av 2. graden.
Musikorganisationen vid kustartilleriet torde för närvarande få anses
mindre tillfredsställande. De inom kustartilleriet rådande säregna förläggningsförhållandena
för personalen tala även enligt min mening för införande
av en förbättrad musikorganisation, som på ett någorlunda tillfredsställande
sätt kan tillgodose personalens berättigade krav på förströelse.
Försvarskommissionen har beräknat, att med den av kommissionen föreslagna
musikorganisationen vid ett vart av kustartilleriregementena i varje
fall komme att finnas disponibel en förstärkt musikkår av arméns typ III. För
min del finner jag lämpligast att avväga kustartilleriets musikpersonal så, att
vid Vaxholms kustartilleriregemente kan bildas en musikkår motsvarande
arméns typ II och vid Karlskrona kustartilleriregemente en musikkår av
typ III. Med hänsyn till att i Karlskrona finnes jämväl flottans musikkår,
motsvarande arméns typ I, synes en musikkår av typ III vid därvarande regemente
vara tillfyllest.
Kustartilleriets musikorganisation beräknas fördenskull och under hänsynstagande
jämväl till vad av chefen för kustartilleriet och svenska underofficersförbundet
anförts på följande sätt:
2 musikdirektörer,
3 flaggunderofficerare,
7 underofficerare av 2. graden,
4 flaggkorpraler,
7 korpraler samt
12 meniga.
Härtill böra komma 10 musikelever.
I fråga om musikdirektörernas avlöning finner jag icke skäl till frångående
av försvarskommissionens förslag utan anser jag desamma böra upptagas i
lönegraden O. 2.
Beträffande ersättningen till musikeleverna böra samma bestämmelser
gälla som förut föreslagits beträffande flottans musikelever.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
673
Behovet av aktiv personal.
Utöver vad i det föregående angivits har för svar skommissionen beräknat
följande kustartilleripersonal erforderlig, nämligen:
för försvarsstaben 1 kapten,
för sjöförsvarets kommandoexpedition 1 kapten och 1 underofficer,
för marinförvaltningen 3 kaptener, 1 löjtnant och 1 underofficer,
för marinstaben 1 kapten,
för sjökrigshögskolan 1 major samt
för sjökrigsskolan 1 löjtnant.
För gemensam utbildning av kadetter och reservkadetter beräknade kommissionen
därjämte, utöver den vid sjökrigsskolan tjänstgörande kustartilleriofficeren,
en kompaniofficer. För tillfällig kommendering till flygspaningsntbildning
och annan officersutbildning utom kustartilleriet har kommissionen
beräknat 3 subalternofficerare.
Chefen för kustartilleriet har uttalat, att det av försvarskommissionen beräknade
antalet officerare, avsedda för kommendering till flygutbildning och
annan officersutbildning utom truppförbanden, enligt hans mening vore otillräckligt.
I det föregående har jag angivit det behov av personal, som beräknats Departementserforderligt
för chefen för kustartilleriet och dennes stab, för kustfästningarna, chefen
för kustartilleriets skjutskola och för truppförbandens staber ävensom behovet
av musikpersonal. Beträffande personalbehovet i övrigt får jag anföra
följande.
Behovet av personal vid kustartilleriets truppförband för utbildning av
kustartilleriets värnpliktiga samt det fast anställda manskapet, såsom däckspersonal
och maskinister å kustartilleriets maskindrivna båtar ävensom för
förvaltningstjänst och inre tjänst vid bataljoner och kompanier m. m. har
jag i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommissionens förslag men
med hänsynstagande till den av mig föreslagna och i förhållande till försvarskommissionens
förslag något förändrade organisationen av kustartilleriets
truppförband beräknat enligt följande tablå
Vaxholms kustartilleriregemente...
K arlskrona kustartilleriregemente
Summa
Officerare |
Underofficerare |
Underbefäl (utom ekonomi , |
Henig stam |
|||
regements- officerare |
kaptener |
subaltern- officerare |
flagg- korpraler |
korpraler |
||
3 |
12 |
24 |
60 |
16 |
96 |
170 |
4 |
12 |
25 |
61 |
17 |
100 |
183 |
7 |
24 |
49 |
121 |
33 |
190 |
353 |
Behovet av fast anställt manskap tillhörande kategorierna ekonomi- och
yrkespersonal har jag, i anslutning till de av försvarskommissionen angivna
grunder, beräknat enligt följande tablå.
Bihang till riksdagens protokoll 193G. 1 sami. Nr 225 . 217 30 43
674 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Ekonomipersonal |
Yrkespersonal |
|||
sjukvårdare |
kockar |
eldare |
vapensmeder |
|
Yaxholms kustartilleriregemente.... |
8 |
15 |
37 |
12 |
Karlskrona kustartilleriregemente ... |
6 |
16 |
38 |
12 |
Summa |
14 |
31 |
75 |
24 |
Den i tablån upptagna personalen bör lämpligen fördelas å följande tjänstegrader,
nämligen: 14 flaggkorpraler, 67 korpraler och 63 meniga.
I fråga örn beräknande av behovet av officerare i sjöförsvarets kommandoexpedition,
marinförvaltningen, marinstaben, sjökrigshögskolan samt sjökrigsskolan
ävensom för gemensam utbildning av kadetter och reservkadetter har
jag mot försvarskommissionens förslag intet att erinra. Liksom jag föreslagit
beträffande flottan bör emellertid den för en kustartilleriofficer avsedda
lärarbefattningen vid sjökrigshögskolan icke bindas vid viss tjänstegrad, utan
kunna innehavas av antingen regementsofficer eller kapten.
Beträffande behovet av officerare för kommendering till olika slag av officersutbildning
utom kustartilleriet bör, med hänsyn till den utökning av
kustfästningarnas luftförsvar, som vid genomförandet av föreliggande
organisationsförslag kommer att ske, och det i samband därmed ökade
och i övrigt föreliggande behovet av flygförband för utbildningens vid
kustartilleriet rationella bedrivande, ett något större antal officerare ur
kustartilleriet för flygutbildning och tjänstgöring vid flygförband beräknas
än vad försvarskommissionen föreslagit. Sålunda böra enligt min mening
2 ä 3 flygutbildade kustartilleriofficerare beräknas vara tjänstgörande
vid sådana flygförband, som avses att stå till kustartilleriets förfogande för
utbildningens vid detta vapen bedrivande, och 1 å 2 officerare beräknas för
utbildning tjänstgöra vid flygvapnet. Jag beräknar således för nu angivna
ändamål sammanlagt 4 subalternofficerare vara erforderliga. För tillfällig
kommendering i övrigt till utbildningskurser o. dyl. utom kustartilleriets
truppförband — såsom till infanteriskjutskolan eller annan utbildning vid
armén, till kurser och tjänstgöring vid flottan, till särskilda gasskydds- och
signalkurser m. m. — beräknar jag 2 subalternofficerare.
Sammanfattas vad i det föregående anförts rörande personalbehovet i fred
vid kustartilleriet, kommer att för vapnet erfordras den fast anställda militära
personal, nedanstående tablå utvisar.
Officerare |
<3 3 Cl. CD |
Manskap |
||||||
CT5 ® CD 3 |
O CD t33 CD |
pr p |
_ 08 Sv «= |
O 3 |
pr S a» |
pr o |
3 |
|
08 *4 O P » f |
CD 3 ►1 CD P s <~i e-*- CD 09 |
o B CD >-t |
CD P M H 3 CD , |
CD •1 P a |
^<8 CD •-! |
•3 ►i CD * |
CD B cfq’ p |
|
Chefen för kustartilleriet med stab |
1 |
2 |
2 |
1 |
2 |
|||
Kustfästningarna Kustartilleriets truppförband och |
6 |
4 |
2 |
28 |
— |
— |
— |
|
skjutskola . Övriga personalbehov.................. |
— |
10 |
30 |
51 |
148 |
51 |
270 |
428 |
— |
1 |
6 |
8 |
2 |
||||
Summa |
1 |
19 |
42 |
62 |
180 |
51 |
270 |
428 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 675
Det angivna antalet regementsofficerare bör i staten nppdelas på
3 överstar (därav 1 i lönegraden 0.7), 6 överstelöjtnanter och 10 majorer.
Av det sammanlagda antalet subalternofficerare böra 44 upptagas som löjtnanter
och 18 som fänrikar.
Av det sammanlagda antalet underofficerare böra 10 upptagas som förrådsförvaltare,
70 som flaggunderofficerare samt 100 som underofficerare av
2. graden. I antalet underofficerare ingår följande musikpersonal, nämligen 3
flaggunderofficerare och 7 underofficerare av 2. graden.
I de för de olika manskapsgraderna angivna personalantalen ingå såsom
musikpersonal 4 flaggkorpraler, 7 korpraler och 12 meniga.
På kustartilleriets stat böra utom den nämnda personalen upptagas 2 musikdirektörer,
10 musikelever samt 6 pensionerade officerare och 15 pensionerade
underofficerare.
Reservpersonalen.
Reservstaten.
Enligt 1925 års försvarsbeslut skall å reservstaten för marinen finnas följande
beställningar för officerare och underofficerare ur kustartilleriet:
1 överste,
1 major,
2 kompaniofficerare i högsta löneklassen,
2 » i mellersta löneklassen,
2 » i lägsta löneklassen,
3 underofficerare i högre löneklassen och
2 » i lägre löneklassen.
Försvar skommissionen har beträffande omfattningen av kustartilleriets
reservstat icke ansett någon väsentlig ändring böra genomföras, utan har föreslagit,
att den nuvarande reservstaten bibehålies, dock att antalet beställningar
för underofficerare i lägre löneklassen borde ökas från nuvarande 2 till 3.
Marinmyndigheterna hava mot försvarskommissionens förslag intet haft
att erinra.
Beträffande kustartilleriets reservstat göra sig enligt min mening i stort Departementssett
samma synpunkter gällande som beträffande reservstaten för armén. Jag chefen.
får därför i förevarande fråga hänvisa till vad som tidigare anförts rörande
sistnämnda reservstat. I fråga om omfattningen av kustartilleriets reservstat
ansluter jag mig i stort sett till vad försvarskommissionen föreslagit.
För att underlätta rekryteringen har jag dock ansett mig böra förorda överflyttning
av en kompaniofficersbeställning till en majorsbeställning. Kustartilleriets
reservstat föreslås alltså få följande sammansättning:
1 överste,
2 majorer,
5 kompaniofficerare samt
6 underofficerare.
I fråga örn avlönings- och pensionsförhållanden böra motsvarande bestämmelser
som av mig föreslagits beträffande arméns reservstat komma i tillämp
ning jämväl i avseende å kustartilleriets reservstat.
676 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Personal i kustartilleriets reserv.
Enligt nu gällande bestämmelser utgöres personalen i kustartilleriets
reserv av:
officerare och underofficerare, vilka med fyllnadspension, ålderspension,
förtidspension eller reservstatspension avgått från beställning på aktiv stat
eller reservstat (pensionsavgångna);
officerare och underofficerare, vilka vid eller efter avgång från beställning
på aktiv stat eller reservstat utan pension på ansökan vunnit inträde i
reserven (förtidsavgångna);
officerare och underofficerare, vilka inom reserven vunnit sin första officers-
eller underofficersanställning (i reserven utnämnda); samt
flaggkorpraler, vilka med ålderspension eller förtidspension avgått från
beställning på aktiv stat (pensionsavgångna).
Beträffande pensionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda
officerare och underofficerare har försvarskommissionen icke förutsatt någon
ändring i nu gällande bestämmelser. Kommissionen har dock föreslagit, att
utnämning av flaggkorpraler till underofficerare i reserven borde kunna ske
oberoende av örn tjänsteställningen i förhållande till äldre flaggkorpraler
rubbades.
Antalet i reserven utnämnda officerare, som enligt 1925 års försvarsorganisation
beräknades till 4 per år, har synts försvarskommissionen böra icke
oväsentligt ökas.
Beträffande flaggkorpraler i reserven har kommissionen ansett sådan ändring
i nu gällande bestämmelser böra vidtagas, att utnämning till flaggkorpraler
i reserven av stammanskap skulle kunna äga rum före inträdet i
pensionsåldern. Sålunda har föreslagits, att för befordran till flaggkorpral
kompetenta korpraler med en tjänstetid av minst 9 år borde kunna vid avgången
utnämnas till flaggkorpraler i reserven med skyldighet att i fredstid
fullgöra repetitionsövningar enligt för närvarande för underofficer i reserven
gällande grunder, med avlönings- och pensionsförmåner i enlighet med för
dylik underofficer gällande bestämmelser. Befordran till flaggkorpral i reserven
beräknade kommissionen endast komma att ske till ett ringa antal.
Marinmyndigheterna hava mot försvarskommissionens förslag intet haft
att erinra.
Svenska underofficer sförbundet har föreslagit, att i reserven utnämnd
flaggkorpral, som därtill befunnes lämplig, borde efter att hava fullgjort
förslagsvis två repetitionsövningar kunna utnämnas till underofficer i reserven.
Försvarsväsendets underbefäls förbund har framhållit önskvärdheten av att
åtgärder, utöver de av försvarskommissionen föreslagna, måtte vidtagas för
underlättande av rekryteringen av reservofficerare från det fast anställda
manskapet. I fråga örn försvarskommissionens förslag örn inrättande av reservkader
för flaggkorpraler har framhållits, att det icke syntes finnas anledning
att förutsätta en restriktiv tillämpning av denna befordringsgrund, och att
det icke heller förebringats skäl för att upprätthålla fordran på 9 års tjänst.
677
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Mot försvarskommissionens förslag synes i stort sett intet vara att erinra. DepartementsBeträffande
det föreslagna upprättandet av en reservkader för flaggkorpraler chefen.
beräknar jag, att i medeltal 4 korpraler komma att årligen befordras till flaggkorpraler
i reserven. På sätt underbefälsförbundet anfört, synas skäl knappast
föreligga att för dylik befordran kräva 9 års tjänst. Liksom vid flottan synes
även vid kustartilleriet möjlighet böra förefinnas för flaggkorpral i reserven
att vinna befordran till underofficer i reserven.
YII. För marinen gemensam personal m. m.
Allmänna synpunkter.
Följande icke militära kårer och stater tillhöra i nuvarande organisation
flottan:
a) civilmilitär personal:
mariningenjörkåren,
marinintendenturkåren,
marinläkarkåren samt
flottans poliskår,
varjämte musikdirektörerna vid flottans musikkårer hänföras till denna
kategori;
b) civil personal:
personalen å flottans ecklesiastikstat,
rektor och lärare vid skeppsgosseskolorna samt
viss i gällande stater upptagen civil personal.
Försvarskommissionen har ansett, att mariningenjörkåren, marinintendenturkåren,
marinläkarkåren, poliskåren samt personalen å ecklesiastikstaten icke
längre borde hänföras till flottan utan till marinen, vilket också skulle bättre
överensstämma med de tre förstnämnda kårernas benämningar.
Mot vad försvarskommissionen anfört har chefen för kustartilleriet icke
haft något att erinra.
Marinförvaltningen samt cheferna för marinstaben, mariningenjörkåren och
marinintendenturkåren hava icke ansett sig kunna biträda detta förslag. Ett
bifall till detsamma skulle enligt dessa myndigheters mening medföra djupgående
och svårlösta reglementsändringar, och något vägande skäl för genomförande
av denna ändring hade ej förebragts. Ej heller hade den nuvarande
organisationen i detta hänseende visat sig medföra några, mera väsentliga
svårigheter eller olägenheter.
Försvarskommissionens nyssnämnda förslag synes mig ägnat att befordra Departements
reda och överskådlighet inom marinorganisationen. Beträffande vissa av de chefen.
personalgrupper, som förslaget berör, torde detta även på ett riktigare sätt
678
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
återspegla de faktiska förhållandena. Genom tillkomsten av en chef för
marinen synas skälen för den föreslagna förändringen ytterligare vinna i
styrka. De av vissa myndigheter befarade formella svårigheter, som skulle
vara förknippade därmed, böra enligt min mening icke tillmätas avgörande
vikt. Jag tillstyrker därför, att mariningenjör-, marinintendentur-och marinläkarkårerna,
flottans poliskår samt personalen å flottans ecklesiastikstat
hädanefter hänföras till marinen, därvid de två sistnämnda organisationerna
böra benämnas marinens poliskår och marinens ecklesiastikstat.
Marin ingenjörkåreii.
Enligt nu gällande stat utgöres mariningenjörkåren av:
1 marinöverdirektör och chef,
2 marindirektörer av 1. graden,
3 marindirektörer av 2. graden,
9 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen,
5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen,
6 mariningenjörer av 2. graden,
5 extra mariningenjörer och mariningenjörer av 2. graden i flottans reserv,
med arvoden,
4 specialingenjörer av 1. graden,
8 specialingenjörer av 2. graden,
4 specialingenjörer av 3. graden samt
3 mariningenjörsstipendiater.
Marinöverdirektören tjänstgör i marinförvaltningen såsom avdelningschef
för ingenjöravdelningen. Han biträdes härvid bland annat av en assistent,
marindirektör av 2. graden, samt marin- och specialingenjörer.
Å vartdera örlogsvarvet tjänstgör en marindirektör av 1. graden såsom chef
för ingenjördepartementet, tillika personalchef för å örlogsstationen tjänstgörande,
mariningenjörkåren tillhörande personal.
Specialingenjörer äro artilleri-, torped-, min-, verkstads-, elektro-, radio- och
stationsingenjörer samt kemist, vilka antagas efter genomgången utbildning och
inom vederbörligt fack förvärvad erfarenhet.
I staten inräknade arvoden till 2 frivilligt tjänstgörande mariningenjörer
i reserven hava tillkommit efter genomförandet av 1925 års marinorganisation
för att i viss mån provisoriskt tillgodose uppkommet behov av personalökning.
Utbildningen till mariningenjör börjar jämlikt från och med år 1935 gällande
bestämmelser efter avlagd studentexamen och antagning till mariningenjörskadett
vid marinens kadettkår tillsammans med de nyantagna sjökadetterna.
Under första vintern, då sjökadetterna äro sjökommenderade, åtnjuta
mariningenjörskadetterna tjänstledighet för privat praktik. Efter utbildning
ombord tillsammans med sjökadetterna under påföljande sommar sker antagning
till mariningenjörsaspirant, varpå följer en fyraårig kurs vid Tekniska
högskolan samt en där anordnad specialkurs. Sommaruppehållen mellan läsåren
utnyttjas för praktisk tjänst vid verkstad, vid flottans varv och å flottans
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
679
lätta fartyg. Efter avslutad kurs vid Tekniska högskolan antagas högst två
marinunderingenjörer (enligt äldre benämningssätt mariningenjörsstipendiater).
Dessa marinunderingenjörer tjänstgöra vid flottan under 18 månader, varefter
de utnämnas till mariningenjörer av 2. graden i reserven (förut extra
mariningenjör), varpå följer 18 månaders stipendiattid för praktisk tjänst vid
in- och utländska varv m. m. Efter denna tid anses ifrågavarande ingenjörer
hava förvärvat erforderlig kompetens för anställning vid mariningenjörkåren.
För de ingenjörer, som påbörjat sin utbildning år 1934 eller tidigare, är
utbildningen något annorlunda anordnad. Den nya organisationen beräknas
genomförd omkring år 1943.
Mariningenjörkåren i flottans reserv utgöres av pensionsavgången, förtidsavgången
och i reserven utnämnd personal.
Försvar skommissionen har funnit det stå klart, att tillgången på kvalificerad
ingenjörspersonal vid marinen vore synnerligen knapp. Av ekonomiska
skäl hade dock kommissionen icke ansett sig kunna föreslå annan utökning
av antalet marindirektörer av 2. graden och mariningenjörer av 1.
graden än med vardera en beställning, varvid dock samtidigt ur staten borde
avföras de nu utgående två arvodena till frivilligt inkallade mariningenjörer
av 2. graden i reserven.
I stället för de nuvarande 3 extra mariningenjörerna har kommissionen i
överensstämmelse med den nya utbildningsordningen för mariningenjörer
uppfört 2 marinunderingenjörer under 10 månader och 2 under 8 månader.
Kommissionen har sålunda för mariningenjörkåren beräknat följande stat:
1 marinöverdirektör,
2 marindirektörer av 1. graden,
4 marindirektörer av 2. graden,
10 mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen,
5 mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen,
6 mariningenjörer av 2. graden,
2 marinunderingenjörer under 10 månader,
2 marinunderingenjörer under 8 månader,
4 specialingenjörer av 1. graden,
8 specialingenjörer av 2. graden,
4 specialingenjörer av 3. graden,
mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater):
2 under 10 månader,
2 under 8 månader.
Vad beträffar mariningenjörkårens reservorganisation har försvarskommissionen
icke funnit någon saklig ändring av behovet påkallad.
Chefen för mariningenjörkåren har funnit den av försvarskommissionen
föreslagna omfattningen av kåren otillräcklig. Det borde, enligt nämnde
chefs mening, vara med statens intresse förenligt, att de summor, som ansloges
till ersättningsbyggnad och underhåll av fartygen m. m., bleve på bästa sätt
utnyttjade av skicklig och kvalificerad personal. Om ekonomiska synpunkter
Departements
chefen.
680 Kungl. Martts proposition nr Säd.
anlades på frågan, skulle dessa med all tydlighet tala för en effektiv ökning;
av kårens personal. — En viss ofrånkomlig ökning av varvens och marinförvaltningens
ingenjörspersonal hade under de senaste åren ägt rum genom att
civilanställning därstädes beretts en del ingenjörer, huvudsakligen mariningenjörer
i reserven, varvid kostnaderna fått gäldas av vederbörliga arbetsanslag.
Olägenheterna vid dylik civilanställning vore emellertid fyrfaldiga,
och det förefunnes på grund av de ringa befordringsutsikterna alltid risk, att
redan anställda reservingenjörer vid bättre konjunkturer inom privatindustrien
lämnade sina anställningar. — Chefen för mariningenjörkåren har vidare i
anslutning till det organisationsförslag, som förordats av de marina myndigheterna
i deras yttrande över försvarskommissionens betänkande, framlagt ett
förslag till stat för mariningenjörkåren, innebärande en ökning i förhållande
till försvarskommissionens förslag med 14 marindirektörer och mariningenjörer
samt 2 specialingenjörer. I staten för mariningenjörkåren borde därjämte
upptagas ett arvode för marinöverdirektören å 17 000 kronor i stället
för såsom nu 16 000 kronor.
Slutligen har chefen för mariningenjörkåren föreslagit utredning i frågan,
huruvida icke genom utdelande av stipendier till mariningenjörskadetter och
aspiranter eller på annat sätt större likställighet med sjökadetterna i avseende
å förmåner skulle erhållas och rekryteringen främjas.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i avgivna yttranden
anslutit sig till chefens för mariningenjörkåren förslag beträffande kårensomfattning
m. m.
I underdånig skrivelse den 19 juni 1935 har chefen för marinstaben föreslagit,
att arvodet till marinöverdirektören måtte höjas till 17 000 kronor
och pensionsunderlaget till 8 000 kronor. I sitt yttrande över försvarskommissionens
betänkande har marinförvaltningen anslutit sig till detta förslag.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har föreslagit mariningenjörkårens omvandling
till en militär kår.
Aven enligt min mening är tillgången på ingenjörspersonal vid marinen
väl knapp, och en utökning av denna personal torde icke längre kunna
undanskjutas. Denna ökning synes mig dock böra begränsas till 1 marindirektör
av 2. graden, 1 mariningenjör av 1. graden och 3 mariningenjörer
av 2. graden. Samtidigt böra nu utgående två arvoden till frivilligt tjänstgörande
mariningenjörer av 2. graden i reserven avföras ur staten. Beträffande
utbyte av de nuvarande 3 extra mariningenjörerna mot andra befattningshavare
ansluter jag mig till försvarskommissionens uttalanden.
Med iakttagande härav och i anslutning till verkställda undersökningar
rörande mobiliseringsbehovet av mariningenjörer har jag beräknat följande
stat för mariningenjörkåren;
Antal Lönegrad
Marin
överdirektör........................................................................ 1 —
Marindirektörer av 1. graden .................................................. 2 C. 14
Marindirektörer av 2. graden .................................................. 4 C. 13
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
681
Antal
Mariningenjörer av 1. graden, 1. löneklassen ........................
Mariningenjörer av 1. graden, 2. löneklassen ........................
Mariningenjörer av 2. graden ..................................................
Marinunderingenjörer under 10 månader .............................
Marinunderingenjörer under 8 månader ..............................
Specialingenjörer av 1. graden .............................................
Specialingenjörer av 2. graden ................................................
Specialingenjörer av 3. graden ................................................
Mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater) under
10 månader...........................................................................
Mariningenjörer av 2. graden i reserven (stipendiater) under
8 månader ..............................................................................
10
5
9
2
2
4
8
4
2
2
Lönegrad
C. 12
C. 10
C. 9
C. 13
C. 12
C. 10
Vad angår chefens för marinstaben av marinförvaltningen åberopade framställning
rörande marinöverdirektörens avlönings- och pensionsförmåner, har
densamma avstyrkts av statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd. För
egen del finner jag ej heller tillräckliga skäl att för närvarande föreslå någon
förändring i marinöverdirektörens ställning i löne- och pensionshänseende.
Någon anledning att föreslå mariningenjörkårens omvandling till militär
kår synes mig icke föreligga.
Frågan örn beredande av vissa förmåner åt mariningenjörskadetter och
-aspiranter synes lämpligen kunna upptagas till behandling vid den utredning
av vissa frågor i samband med officersutbildningen m. m., som jag i annat
sammanhang har föreslagit.
Beträffande mariningenjörkåren i flottans reserv, som — i betraktande av
förslaget örn mariningenjörkårens hänförande till marinen — hädanefter
torde böra benämnas mariningenjörkårens reserv, förutsätter jag icke någon
annan saklig ändring än att tjänstgöringsskyldigheten utsträckes till 55 års
ålder. Denna ändring ansluter sig till vad som föreslagits beträffande
flottans reservofficerare. Liksom i fråga örn dessa avsetts torde den ändrade
föreskriften i detta hänseende böra träda i kraft successivt i den män
nya mariningenjörer i reserven tillkomma.
Marinintendenturkåren.
Nu gällande stat för marinintendenturkåren upptager följande beställningar:
1 marinöverintendent,
2 förste marinintendenter, 1. löneklassen,
5 förste marinintendenter, 2. löneklassen,
28 marinintendenter av 1. graden,
14 marinintendenter av 2. graden,
6 marinunderintendenter.
Kårens numerär, tidigare 78 beställningar, reducerades genom 1925 års
försvarsbeslut till 56, under motivering att endast sådana förvaltningstjänster
som krävde särskild utbildning och högre kvalificerad personal avsåges att
besättas med marinintendenter.
682
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Marinintendenturkårens arbetsuppgifter liava efter hand betydligt utvidgats,
och beslutanderätt i ekonomiska frågor har i allt större omfattning
överflyttats från militära befälhavare till intendenturtjänstemän. Under senare
år hava vid flera tillfällen och av olika myndigheter väckts förslag örn att,
företrädesvis av disciplinära skäl, giva marinintendenturkåren helt militär
organisation.
I detta sammanhang må även erinras örn att utbildningen av blivande
marinintendenter år 1925 förlädes till sjökrigsskolan, vilket medförde bland
annat, att marinintendentskadetterna blevo krigsmän.
Marinintendenturkåren i flottans reserv utgöres av pensionsavgången, förtidsavgången
och i reserven utnämnd personal.
Försvarskommissionen har funnit det obestridligt, att marinens icke militära,
med officerare jämställda förvaltningstjänstemäns tjänsteutövning alltmer
närmat sig formerna för militär organisation och verksamhet. Kommissionen
har därför ansett det väl motiverat att ombilda marinintendenturkåren till
en militär kår. Härför talade även den omständigheten, att icke blott arméns
och flygvapnets intendenturpersonal utan även marinintendentskadetter och
marinens ekonomiunderofficerare vore krigsmän. En dylik förändring syntes
icke medföra några olägenheter men vara väl ägnad att stärka ifrågavarande
personals auktoritet till gagn för dess tjänsteutövning särskilt vid
ingripande i fall, då statens ekonomiska intressen behövde skyddas. Kommissionen
hade av nu anförda och andra angivna skäl ansett tiden vara inne
att genomföra ifrågavarande omorganisation.
Försvarskommissionen har vidare framhållit, att marinintendenturkåren
icke inrymde tillräckligt antal befattningar, i vilka nyutnämnda marinintendenter
kunde under fortsatt handledning förvärva praktisk erfarenhet örn
tjänsten. Aven dylik personal måste sålunda utan någon övergångstid tagas
i anspråk för tjänster, vilka krävde erfaren personal med förmåga till självständig
verksamhet. Detta förhållande vore icke till fromma vare sig för
tjänsten eller för den enskilde. Av kostnadsskäl hade kommissionen emellertid
icke föreslagit någon ökning av marinintendenturkåren utan bibehållit
nuvarande numerär. Därvid har dock i förhållande till beräkningarna för
1925 års marinorganisation avsetts en överflyttning av 3 marinintendenter
från flottan till kustartilleriet.
Slutligen har kommissionen uttalat, att antalet regementsofficersbeställningar
vid kåren befunnits böra något ökas, enär detta icke på långt när
motsvarade antalet mera ansvarsfulla och krävande befattningar. Tjänsteställningen
för flertalet innehavare av dylika befattningar hade därför alltför
ofta växlat, vilket orsakat svårigheter vid kommendering och placering av
personalen och även i vissa fall varit menligt för tjänstens behöriga gång.
Kommissionen har därefter angivit sammanlagt 14 befattningar, som ansetts
vara av den beskaffenhet, att de borde besättas med regementsofficerare.
Av ekonomiska skäl hade kommissionen emellertid stannat vid att förorda
en mindre jämkning från lägre till högre beställningar. Genom en sådan
åtgärd skulle befordringsförhållandena inom kåren, vilka med avseende å.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 683
högre beställningar vore betydligt sämre än inom övriga militära kårer, i
viss mån bliva förbättrade.
Försvarskommissionen bär sålunda ansett, att staten för marinintendenturkåren
borde upptaga följande beställningar:
Kommendör.................... |
Antal ....... 1 |
Lönegrad 0.6 |
|
Kommendörkaptener av |
1. graden ..... |
....... 3 |
0.5 |
Kommendörkaptener av |
2. graden ..... |
....... 7 |
0.4 |
Kaptener......................... |
....... 27 |
0.3 |
|
Löjtnanter....................... |
...... 13 |
0.2 |
|
Fänrikar......................... |
....... 5 |
0.1 |
Vad beträffar marinintendenturkårens reservorganisation har försvarskommissionen
icke funnit några sakliga förändringar av behovet påkallade utöver
dem, som betingades av kårens överförande till militär organisationsform
och av att reservintendentskadett liksom övriga kadetter under första
delen av utbildningstiden borde likställas med värnpliktiga.
Chefen för marinintendenturJcåren har icke haft något att erinra mot förslaget
att ombilda kåren till en militär kår. Med utgångspunkt från de grunder
för en ny marinorganisation, som marinförvaltningen och chefen för marinstaben
i sina yttranden över försvarskommissionens betänkande föreslagit,
har nämnde chef funnit sig böra förorda en ökning av kåren med 8 beställningar,
varav dock 3 betingades av önskvärdheten att icke under en fänriks
första tjänstetid behöva placera honom i befattning, som krävde mera erfaren
personal och eventuellt vore förenad med redogöraransvar.
Ej heller marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava haft något
att erinra mot kommissionens förslag i vad avsåge ombildandet av marinintendenturkåren
till en militär kår. Myndigheterna hava beträffande staten
för kåren anslutit sig till chefens för marinintendenturkåren yttrande och
förslag.
Marinförvaltningen har vidare framhållit, att marinöverintendentens lön utginge
enligt lönegrad O. 6 i löneplanen för officerare m. ti. eller enligt samma
lönegrad som gällde för överste vid intendenturkåren, placerad såsom byråchef i
arméförvaltningens intendentsdepartement. Denna löneställning motsvarade enligt
marinförvaltningens mening icke det ansvar och de krav, som vore förbundna
med befattningen som marinöverintendent. Vid sidan av sin verksamhet
som avdelningschef och främste målsman för marinens intendentur,
som jämväl innefattade stora delar av marinens omfattande förrådsverksamliet
och i vilken uppgift bland annat inginge att för marinförvaltningens
räkning övervaka marinens upphandlingsväsende, hade marinöverintendenten
att utöva chefskapet för en rätt stor kår, en både ansvarsfull och i flera avseenden
krävande uppgift. En viss betydelse för bedömandet av marinöverintendentens
lönefråga hade det förhållandet, att denne dels icke hade
möjlighet att nå högre löneställning, dels ock vore pensionsberättigad först
vid 65 års ålder. Det syntes på grund därav väl motiverat, att marinöverintendenten
erhölle löneförmåner motsvarande lönegraden O. 7.
684
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Jag biträder förslaget om marinintendenturkårens ombildning till en militär
kår.
Verkställda beräkningar över mobiliseringsbebovet av marinintendenter
av stammen enligt den av mig förordade marinorganisationen hava givit
till resultat, att en ökning erfordras i förhållande till försvarskommissionens
förslag med två beställningar, vilka jag upptagit såsom kompaniofficerare.
I övrigt synes mig kommissionens fördelning av beställningarna på
högre och lägre lönegrader vara lämpligt avvägd. Jag beräknar alltså staten
för marinintendenturkåren på följande sätt:
Antal |
Lönegrad |
|
Kommendör............................................................ |
..................... 1 |
0.6 |
Kommendörkaptener av 1. graden ..................... |
..................... 3 |
0.5 |
Kommendörkaptener av 2. graden ..................... |
..................... 7 |
0.4 |
Kaptener.................................................................. |
..................... 28 |
0.3 |
Löjtnanter.............................................................. |
..................... 14 |
0.2 |
Fänrikar.................................................................. |
..................... 5 |
0.1 |
Ovan upptagna 58 beställningar motsvara i det närmaste även fredsbehovet.
För tjänstgöring vid kustartilleriet hava avsetts 1 regementsofficer
och 5 kompaniofficerare, vilket innebär en ökning i förhållande till beräkningarna
för 1925 års marinorganisation med två beställningar. Denna ökning
beror på ett av gjorda erfarenheter styrkt behov av förstärkning av
arbetskrafterna vid Vaxholms fästning och kustartilleriregemente. Ehuru
det med hänsyn till behovet av ersättningspersonal och utbildningsplatser
för de yngsta marinintendenterna kunde vara önskvärt att även för tjänst
vid flottan företaga någon ökning av antalet beställningar, har jag av kostnadsskäl
funnit mig förhindrad att därför avse flera marinintendenter än
som beräknades år 1925.
Utan att underskatta de skäl, som marinförvaltningen anfört till stöd för
sitt förslag örn uppfattning av marinöverintendenten i högre lönegrad, anser
jag mig likväl icke nu böra ifrågasätta en dylik åtgärd.
Med hänsyn till den förändrade placering i marinorganisationen, som
marinintendenturkåren avses erhålla, finner jag i likhet med försvarskommissionen,
att kårens reservorganisation för framtiden bör benämnas marinintendenturkårens
reserv. Jämväl i övrigt ansluter jag mig till försvarskommissionens
förslag beträffande denna organisation men förutsätter, att
avgång ur reserven för i densamma utnämnda marinintendenter, i likhet
med vad jag föreslagit i fråga örn flottans reservofficerare, sker först vid 55
års ålder. Genomförandet av denna bestämmelse torde böra ske successivt
på sätt som angivits i nyssnämnda sammanhang.
Marinläkarkåren.
Enligt nuvarande organisation utgöres marinläkarkåren av:
1 marinöverläkare och chef,
3 förste marinläkare,
6 marinläkare av 1. graden,
Kungl. Majlis proposition nr 225.
685
16 marinläkare av 2. graden ock
8 marinläkarstipendiater.
Härtill komma 12 marinläkarstipendiater över stat.
Marinöverläkaren, förste marinläkare och marinläkare av 1. graden åtnjuta
lön på stat och äro tjänstgöringsskyldiga året örn, varemot marinläkarna
av 2. graden och marinläkarstipendiaterna på stat, vilka äro tjänstgöringsskyldiga
allenast viss del av året, uppbära arvode samt under tjänstgöring
viss särskild ersättning. Marinläkarstipendiater över stat åtnjuta under
tjänstgöring viss ersättning per dag.
För övrig läkarvård äro inkallade 2 marinläkare av 1. graden på övergångsstat,
en vid Stockholms örlogsstation och en vid Göteborgs örlogsdepå,
varjämte en läkare är anställd vid skeppsgossekåren i Marstrand
medelst kontrakt mot åtnjutande av arvode.
För verkställande av ögonundersökningar och ögonbehandling äro för
närvarande i staten anvisade dels tvenne arvoden å 1,170 kronor, ett vid
vardera örlogsstationen, dels ett belopp av 1500 kronor, avseende ögonundersökning
å officerare och kadetter.
Marinläkarkåren i flottans reserv utgöres av pensionsavgången personal
och i reserven förordnad personal.
Försvarskommissionen har framhållit, att, enligt vad som upplysts, den å
Stockholms örlogsstation inkallade marinläkaren å övergångsstat inom kort
komme att avgå med pension. För fyllande av den därigenom uppkommande
bristen syntes det påkallat, att i marinläkarkårens stat uppföra ytterligare
en marinläkare av 1. graden. Vidare måste behovet av en läkare vid
den till inrättande föreslagna Fårösunds kustartillerikår beaktas. Med anledning
av dessa förhållanden hade kommissionen beräknat följande behov
av marinläkare med fast lön på stat och sålunda tjänstgöringsskyldiga under
hela året:
1 marinöverläkare,
1 förste marinläkare vid kustartilleriets förläggning i Vaxholm,
1 marinläkare av 1. graden vid Karlskrona kustartilleriregemente,
1 marinläkare av 1. graden vid Fårösunds kustartillerikår
eller tillsammans 12 befattningshavare.
Enligt kommissionens personalberäkningar erfordrades i övrigt läkare vid
marinen under följande antal månader av året:
läkare, tjänstgörande å marinförvaltningens sanitetsavdel
ning
................................................................................... under 12 månader
läkare vid Göteborgs örlogsdepå........................................ » 12 »
biträdande läkare vid sjukhuset i Karlskrona .................. » 12 »
läkare sjökommenderade vintertid....................................... » 30 »
läkare sjökommenderade sommartid.................................... »66 »
läkare för kustartilleriet .................................................... » 24 »
1 förste marinläkare och
4 marinläkare av 1. graden
1 förste marinläkare och
2 marinläkare av 1. graden
Karlskrona örlogsstation,
Stockholms örlogsstation,
156 månader.
686
Kungl. Majlis proposition nr SS5.
För tjänstgöring vid Göteborgs örlogsdepå beräknades en läkare kunna
anställas medelst kontrakt mot åtnjutande av arvode. För täckande av det
föreliggande behovet av läkare i övrigt hade kommissionen beräknat 15 marinläkare
av 2. graden och 10 marinläkarstipendiater på stat. Den återstående
tjänstgöringen förutsattes kunna bestridas av marinläkarstipendiater över stat.
Försvarskommissionen har vidare i anslutning till av marinmjndigheterna
och medicinalstyrelsen verkställd utredning föreslagit anställande av 2 ögonläkare
vid marinläkarkåren. Chefen för marinstaben och marinförvaltningen
hade i tidigare avgivet utlåtande i ärendet föreslagit ett arvode örn 4 500 resp.
3 500 kronor för de ifrågavarande läkarna vid Karlskrona och Stockholms
örlogsstationer. Kommissionen uttalade sig, i anslutning till ett av marinöverläkaren
framställt, av medicinalstyrelsen tillstyrkt förslag, för att ifrågavarande
ögonläkare borde uppföras i beställning såsom »specialläkare» med
lön enligt löneplan C, 13:de löneklassen, samt genom särskilt beslut givas
tjänsteställning såsom marinläkare av 1. graden i marinläkarkåren.
Kommissionen har sålunda ansett, att staten för marinläkarkåren efter
genomförd organisation borde upptaga följande beställningar:
Marinöverläkare .......................
Förste marinläkare.....................
Marinläkare av 1. graden ........
Specialläkare ..............................
Marinläkare av 2. graden .........
Marinläkarstipendiater på stat
Antal Lönegrad
1 C 15
3 C 13
8 C 10
2 *0 7
15 —
10 —
Härtill borde komma omkring 16 marinläkarstipendiater över stat.
Yad angår marinläkarkårens reservorganisation har kommissionen icke
funnit någon saklig ändring påkallad.
Marinöverläkaren har framhållit, att hälso- och sjukvårdsarbetet i Vaxholms
fästning ökats med den utflyttning av försvarsanstalterna, som för närvarande
påginge. Alltsedan 1925 hade en extra läkare ständigt måst kommenderas
till fästningen, vilket tidvis vållat stora besvärligheter, enär denne läkare
måst uttagas bland de egentligen för sjötjänst avsedda läkarna. Återuppfbrande
på stat av den marinläkarbefattning av 1. graden, som indragits år
1925, vore därför nödvändigt för hälso- och sjukvårdens behöriga liandhavande.
En sådan beställning skulle även medföra viss besparing för statsverket.
Utgiften för extra läkare per år belöpte sig nämligen enligt kalkyler,
som grundats på de senaste årens erfarenheter, till i runt tal 9 000 kronor.
Lönen för en marinläkare av 1. graden med placering å Oscar-Fredriksborg
vore för närvarande 6 756—8 100 kronor allt efter tjänsteåren.
Med hänsyn framför allt till att marinläkarstipendiaterna måste betraktas
som ännu ej fullt utbildade och i varje fall utan erfarenhet, då ju kompetensfordringarna
icke inrymde kravet på avlagd medicine licentiatexamen, har
marinöverläkaren ansett, att av enligt beräkningarna erforderliga 40 marin- 1
1 13. löneklassen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 687
läkare och marinläkarstipendiater 20 borde vara marinläkare av 2. graden
samt 10 marinläkarstipendiater på stat och 10 över stat.
Marinförvaltningen har ansett skäligt, att marinöverläkaren erhölle löneställning
motsvarande högre överdirektörsgraden i löneplanen för departementen
och de centrala ämbetsverken.
Försvarsväsendets lönenämnd har med hänsyn till vikten av att för befattningarna
såsom ögonläkare förvärva kompetenta innehavare funnit den för
dem föreslagna löneställningen icke giva anledning till erinran.
I enlighet med vad marinöverläkaren föreslagit anser jag, att en marinläkare
av 1. graden bör tillkomma för tjänstgöring i Vaxholms fästning. I
övrigt ansluter jag mig till försvarskommissionens förslag, dock att den för
Fårösunds kustartillerikår avsedda marinläkaren av 1. graden utgår samt
att 2 marinläkarstipendiater ansetts böra utbytas mot en marinläkare av 2.
graden.
För marinläkarkåren beräknar jag sålunda följande stat:
Antal Lönegrad
Marinöverläkare............................................................................. 1 C 15
Förste marinläkare ........................................................................ 3 C 13
Marinläkare av 1. graden ............................................................ 8 C 10
Ögonläkare ................................................................................... 2 —
Marinläkare av 2. graden ............................................................ 16 —
Marinläkarstipendiater.................................................................. 8 —
Härtill böra komma 14 marinläkarstipendiater över stat.
Av marinläkarna av 1. graden avser jag två för tjänstgöring å Stockholms
örlogsstation (Ostkustens marindistrikt) och en för tjänstgöring i Vaxholms
fästning.
Följande beräkning angiver behovet av marinläkare av 2. graden och
marinläkarstipendiater vid flottan och kustartilleriet under gången av ett år:
läkare, tjänstgörande å marinförvaltningens sanitets
-
avdelning.................................................................... 1 x 12= 12 månader
biträdande läkare vid sjukhuset i Karlskrona............ 2 X 6= 12 »
läkare sjökommenderade vintertid .............................. 10 X 3 = 30 »
läkare sjökommenderade sommartid .......................... 18 X 3 = 54 »
läkare för kustartilleriet.............................. 4 X 3=12 »
Summa 35 under 120 månader.
De ekonomiska förmånerna till de föreslagna ögonläkarna vid Karlskrona
och Stockholms örlogsstationer synas mig lämpligen böra utgå i form av
arvoden. I enlighet med vad chefen för marinstaben och marinförvaltningen
tidigare anfört torde arvodena böra bestämmas till 4 500 kronor för ögonläkaren
vid Karlskrona örlogsstation och 3 500 kronor för ögonläkaren vid
Stockholms örlogsstation. Ifrågavarande ögonläkare torde böra erhålla
tjänsteställning såsom marinläkare av 1. graden i marinläkarkåren.
För tjänstgöring vid Göteborgs örlogsdepå beräknar jag, att läkare anställes
med kontrakt mot åtnjutande av arvode.
Departements
chefen.
688
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Jag anser mig i varje fall för närvarande icke kunna biträda förslaget
örn höjning av marinöverläkarens löneförmåner.
Beträffande reservorganisationen finner jag ingen annan ändring i nu
gällande föreskrifter påkallad än att organisationens benämning bör bliva
marinläkarkårens reserv.
Marinens poliskår.
Flottans poliskår är avsedd för bevakning av anläggningarna å örlogsstationer
och örlogsvarv med dit förlagda fartyg och förråd.
Vid tiden för försvarsrevisionens verksamhet uppgick kårens personal till
51 man, varav 26 i Karlskrona och 25 i Stockholm. Genom en vakans
bland extra konstaplarna i Karlskrona nedgick emellertid detta antal under
åren närmast före 1925 till 50.
Försvarsrevisionen ansåg, att för kostnadernas nedbringande en del av
bevakningstjänsten borde övertagas av militärt manskap och att poliskårens
numerär i samband därmed borde nedbringas till 16 man. Såsom komplettering
av denna polispersonal beräknade revisionen ett antal man äldre, pålitligt
manskap, i första hand korpraler.
I 1925 års försvarsproposition anslöt sig dåvarande departementschefen
till försvarsrevisionens förslag men förordade samtidigt, att 20 övertaliga
polismän skulle bibehållas i tjänst till uppnådd pensionsålder. Under tiden
skulle motsvarande antal löner för korpraler (högbåtsmän), vilka i den nya
organisationen avsetts för polis- och bevakningstjänst, hållas vakanta. Riksdagen
beslöt i enlighet med propositionen.
Den genomförda minskningen i polispersonalen medförde emellertid, att
efter hand även extra, militär personal måste tagas i anspråk för polis- och
bevakningstjänst. I anledning av väckt motion hemställde sedermera 1929
års riksdag, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning örn utbytande helt
eller delvis av den militära bevakningspersonalen vid flottans stationer mot
polispersonal.
Av marina myndigheter i anslutning härtill verkställd utredning gav vid
handen, att bevakningen efter polispersonalens minskande blivit mindre
effektiv och att militärbevakningen visat sig olämplig, varför förordades, att
bevakningen av flottans dyrbara anläggningar och förråd måtte anförtros åt
för dylik tjänst utbildad personal. Myndigheterna föreslogo en poliskår örn
40 man, varav i Karlskrona 21 och i Stockholm 19.
Staten för budgetåret 1935/1936 upptager följande polispersonal:
Beställning |
Karlskrona |
Stockholm |
Summa |
Överkonstaplar, tillika |
|||
poliskommissarier .... |
i |
1 |
2 |
Överkonstaplar ............. |
i |
1 |
2 |
Konstaplar .................. |
6 |
3 |
9 |
Extra konstaplar............ |
2 |
2 |
|
Å övergångsstat. |
|||
Överkonstaplar ............ |
1 |
— |
i |
Konstaplar ................... |
9 |
10 |
19 |
Summa |
20 |
15 |
35 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 689
Härtill komma 6 högbåtsman för bevakning av Stockholms örlogsstation
och varv.
FörsvarsJcommissionen har uttalat, att då erfarenheten från de gångna åren
syntes hava givit vid handen, att bevakningen av örlogsstationer och örlogsvarv
lämpligast borde utföras av polispersonal och vidare den av myndigheterna
föreslagna polisstyrkan med hänsyn till personalens tjänstgöringstider
och möjlighet att erhålla semester icke kunde anses vara för högt
beräknad, kommissionen funnit sig böra ansluta sig till myndigheternas
förslag. Överkonstaplar och konstaplar syntes böra tillsättas genom fullmakt
i likhet med motsvarande personal vid armén.
Kommissionen har sålunda för marinens poliskår beräknat följande stat
och fördelning:
Beställning |
Antal |
Lönegrad |
||
Karls- krona |
Stockholm |
Summa |
||
Överkonstaplar, tillika |
||||
poliskommissarier...... |
i |
i |
2 |
C. 4 |
Överkonstaplar ............ |
i |
i |
2 |
C. 3 |
Konstaplar.................. |
17 |
15 |
32 |
C. 2 |
Extra konstaplar ......... |
2 |
2 |
4 |
Eo. 9 |
Summa |
21 |
19 |
40 |
1 |
Marinmyndigheterna hava ansett, att den omfattning poliskåren i Karlskrona
erhållit enligt kommissionens förslag vore otillräcklig för en effektiv
bevakning. Då den nuvarande styrkan, 20 man, ej vore tillräcklig, hade
extra bevakning måst anlitas med användande av särskilda nattvakter, vilka
för sitt arbete ersatts med medel från örlogsvarvets omkostnadstitlar. Med
ledning av erfarenheterna från nuvarande organisation funne myndigheterna
sig böra föreslå, att poliskåren i Karlskrona ökades med 1 överkonstapel,
1 konstapel och 2 extra konstaplar, vilket, efter avdrag av pensionsavgifter,
skulle medföra en kostnadsförhöjning å 12 627 kronor.
I innevarande års statsverksproposition har föreslagits, att i staten för
poliskåren för nästkommande budgetår dels antalet konstaplar å övergångsstat
skulle minskas från 19 till 18, dels ock antalet extra konstaplar ökas
från 2 till 3. Vid bifall härtill komme antalet beställningar å aktiv stat vid
poliskåren att uppgå till det i 1925 års försvarsbeslut stadgade.
Med hänsyn till de erinringar, som från de marina myndigheternas sida Departementsgjorts
rörande otillräckligheten av flottans polispersonal i Karlskrona, finner chefen.
jag mig böra förorda en viss ökning av densamma utöver vad kommissionen
föreslagit. Jag anser emellertid, att denna ökning bör begränsas till att
avse anställande av 2 extra ordinarie konstaplar. I övrigt ansluter jag mig
till kommissionens förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 30 44
690
Kungl. Majsts proposition nr %25.
I enlighet med de synpunkter, som förut anförts beträffande de civilmilitära
kårerna, bör benämningen flottans poliskår ändras till marinens
poliskår.
Marinens ecklesiastikstat.
Enligt 1914 års försvarsordning ombesörjdes den andliga vården vid marinen
av 2 regementspastorer, den ene tillika kyrkoherde i Karlskrona amiralitetsförsamling
och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling i Stockholm,
samt 3 bataljonspredikanter, samtidigt komministrar i nyssnämnda församlingar.
Genom 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan indrogs en av sistnämnda
befattningar, varjämte benämningarna regementspastor och bataljonspredikant
utbyttes mot amiralitetspastor resp. amiralitetspredikant.
Till ecklesiastikstaten hänföras jämväl de vid nämnda församlingar anställda
båda klockarna samt kyrkvaktaren vid Karlskrona amiralitetsförsamling.
Staten för ecklesiastikstaten upptager för närvarande följande löner och
arvoden:
1 amiralitetspastor i Karlskrona ..........................................kronor 2 000
1 amiralitetspastor i Stockholm (fri bostad)........................... » 1 860
1 amiralitetspredikant i Karlskrona .................................... » 1200
1 amiralitetspredikant i Stockholm .................................... » 1410
1 klockare i Karlskrona ...................................................... » 600
1 klockare i Stockholm ...................................................... » 720
1 kyrkvaktare i Karlskrona ................................................ » 500
Summa kronor 8 290
Försvar skommissionen, som ansett, att den nuvarande ecklesiastikstaten
borde bibehållas, har icke funnit skäl till saklig ändring i den nuvarande
organisationen.
Befälhavande amiralen i Karlskrona har i sitt yttrande erinrat därom, att
sedan amiralitetsförsamlingen på given anledning anhållit, att den år 1925
indragna amiralitetspredikantbefattningen måtte såsom synnerligen nödvändig
för församlingsvården åter bliva tillsatt i enlighet med föreskrifterna i det
för prästerskapet i församlingen gällande reglementet, Kungl. Maj:t genom
beslut den 16 september 1932, såsom tillägg till bestämmelserna i den
genom resolution den 28 mars 1919 för prästerskapet i församlingen fastställda
lönereglering, förordnat, att stadigvarande biträde av extra ordinarie
prästman skulle beredas amiralitetspastorn genom anställande av en extra
amiralitetspredikant för tiden till och med den 30 april 1939, med rätt för
denne att åtnjuta de löneförmåner, som i nämnda löneregleringsresolution
med viss däri senare vidtagen ändring vore upptagna för amiralitetspredikant
med undantag av sådan befattningshavare å flottans ecklesiastikstat
tillkommande arvode. Befälhavande amiralen Ilar vidare anfört, att erfarenheten
således ådagalagt, att behov alltjämt förelåge av tre prästerliga be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
691
fattningshavare vid ifrågavarande församling, oell detta hade tillgodosetts
genom inrättande av berörda tjänst för en extra amiralitetspredikant. Den
år 1925 beslutade indragningen omfattade alltså numera allenast det tidigare
av statsmedel utgående arvodet. Denna besparingsåtgärd borde hava
sin grund i att arbetet inom församlingen minskat till följd av reducerad
folkmängd eller andra orsaker, men så vore ingalunda förhållandet.
Folkmängden hade tvärtom ökats med c:a 1 000 personer. Därtill komme
den krävande tjänstgöringen vid denna mycket rörliga församling och det
stegrade kravet på det kyrkliga ungdomsarbetet. Fullt bärande skäl förelåge
sålunda till att åter uppföra den andre tjänstgörande amiralitetspredikanten
på ordinarie stat, och för detta ändamål borde under ecklesiastikstaten upptagna
avlöningsbelopp kompletteras med ytterligare ett arvode å 1200
kronor.
Såväl marinförvaltningen som chefen för marinstaben hava uttalat, att erfarenheten
utvisat behovet av ytterligare en amiralitetspredikant i Karlskrona,
varför den av kommissionen föreslagna staten borde ökas med en sådan
beställning.
Vad av befälhavande amiralen i Karlskrona anförts angående arbetsuppgifterna
för de prästerliga befattningshavarna vid amiralitetsförsamlingen i
Karlskrona synes mig väl motivera, att åt den extra amiralitetspredikant,
som anställts på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1932, så
länge han utövar sin befattning beredes ett arvode jämväl å den militära
ecklesiastikstaten. Arvodet synes mig böra beräknas till 1 020 kronor för
år. Jag föreslår därför, att å den ifrågavarande staten upptages ett arvode
åt en extra amiralitetspredikant i Karlskrona av 1 020 kronor.
I övrigt finner jag icke skäl föreslå annan ändring i fråga örn ecklesiastikstaten
än att densamma, i anslutning till vad jag förut anfört, bör benämnas
marinens ecklesiastikstat.
VIII. Sjökarteverket.
Allmänna synpunkter.
Sjökarteverket såsom organ för statlig verksamhet kan sägas räkna sin
uppkomst från år 1677. Sin nuvarande benämning och organisation erhöll
sjökarteverket emellertid först med ingången av år 1872. Det nyinrättade
verkets chef skulle lyda omedelbart under chefen för sjöförsvarsdepartementet,
men var i ekonomiskt hänseende — liksom tidigare varit fallet —
beroende av »förvaltningen av sjöärendena». Först år 1918 överflyttades
förvaltningen av alla för sjökarteverket anvisade medel från marinförvaltningen
till kartverkschefen. Av marinförvaltningens befattning med sjökarteverket
kvarstå nu allenast de göromål, som sammanhänga med marinförvalt
-
Vepartements
chefen.
692 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ningens funktion som centralt bokförande och redovisande verk för sjöförsvarets
anslagsmedel.
Sjökarteverkets ställning inom statsförvaltningen samt organisation och
arbetsuppgifter hava under senare år upprepade gånger varit föremål för
utredningar.
Sålunda uppdrog Kungl. Majit den 16 april 1926 åt dåvarande chefen för
sj ökarte verket att verkställa utredning och inkomma med förslag rörande
de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga för påskyndande av sjömätningarna
vid rikets kuster och utgivningen av sjökort i stor skala.
Med skrivelse den 4 oktober 1926 avgav chefen för sjökarteverket
förslag i berörda hänseenden. Enligt detta förslag skulle sjökarteverkets
personal och materiel i avsevärd grad utökas samt verkets behov av utvidgade
lokaler tillgodoses genom tillbyggnad av dess fastighet.
Sedan chefen för marinstaben, marinförvaltningen, kommerskollegium och
lotsstyrelsen avgivit infordrade utlåtanden över berörda förslag, hemställde
chefen för sjökarteverket med anledning av de erinringar, som i nämnda utlåtanden
framställts mot förslaget, i skrivelse den 23 augusti 1927 örn vissa
jämkningar och modifikationer i detsamma.
Då emellertid förevarande spörsmål, innan det upptoges till avgörande,
syntes böra göras till föremål för ytterligare utredning, bemyndigade Kungl.
Majit den 13 januari 1928 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst
fem utredningsmän för att inom departementet biträda med verkställande
av utredning rörande planläggning av sjökarteverkets framtida arbete ävensom
i fråga örn verkets organisation och ställning till statsförvaltningen i
övrigt.
De jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen (sjökarteverkskommitterade)
avlämnade den 21 juni 1928 betänkande rörande
sjökarteverkets arbetsuppgifter och organisation m. m. I detta betänkande
hava utredningsmännen uppdragit vissa riktlinjer för sjömätningarnas bedrivande
och för sjökortsutgivningen, varigenom ett enligt deras mening
tillfredställande resultat skulle ernås inom ungefär samma kostnadsram som
den nuvarande. Härjämte föreslogo utredningsmännen vissa organisatoriska
förändringar, innebärande, bland annat, att jordmagnetiska undersökningsväsendet
och nautiska kontrollväsendet skulle skiljas från sjökarteverket och
hänföras till andra grenar av statsförvaltningen samt att sjökarteverket
skulle ställas under ledning av en särskild styrelse med i betänkandet angiven
sammansättning.
Över utredningsmännens ifrågavarande betänkande hava utlåtanden avgivits
av chefen för sjökarteverket, chefen för marinstaben, marinförvaltningen,
kommissionen för de allmänna kartarbetena, Sveriges geologiska
undersökning, styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, kommerskollegium
och lotsstyrelsen. Vid kom merskollegii utlåtande hade fogats
av kollegium infordrade yttranden i ärendet från vissa sjöfartssammanslutningar.
I samband med framläggandet inför Kungl. Majit av förslag till beräkning
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
693
av sjökarteverkets medelsbehov för budgetåret 1929/1930 anförde föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet, att det syntes vara lämpligt
och ändamålsenligt, att den sedan flera år på dagordningen stående frågan
örn sjökarteverkets verksamhet och organisation, innan den företoges till
slutlig prövning, gjordes till föremål för utredning av en för verket särskilt
tillsatt styrelse med i huvudsak de åligganden, som av förenämnda utredningsmän
föreslagits. Grenom en dylik anordning syntes enligt departementschefens
förmenande de bästa förutsättningar skapas för att man beträffande
detta spörsmål skulle nå fram till ett resultat, varigenom samtliga av frågans
avgörande berörda parters intressen bleve i vederbörlig grad tillgodosedda.
Departementschefen fann sig därför böra förorda tillsättandet tillsvidare av
en särskild styrelse för sjökarteverket.
Sedan riksdagen lämnat ifrågavarande uttalande utan erinran, förordnade
Kungl. Maj:t genom beslut den 6 juni 1929, att överinseende över sjökarteverket
skulle från och med den 1 juli samma år tillsvidare utövas av en
för ändamålet tillsatt styrelse.
Genom samma beslut anbefalldes den nytillsatta styrelsen att uppgöra
och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande planläggningen av sjökarteverkets
framtida arbete ävensom beträffande verkets organisation och
därmed sammanhängande frågor.
Betänkande och förslag i ämnet avgavs av sjökarteverkets styrelse
den 25 oktober 1930.
Över ifrågavarande betänkande och förslag hava utlåtanden avgivits av
chefen för marinstaben, marinförvaltningen, statskontoret, kommissionen för
de allmänna kartarbetena, Sveriges geologiska undersökning, kommerskollegium
och lotsstyrelsen. Vid kommerkollegii utlåtande hade fogats av
kollegium infordrade yttranden i ärendet från vissa sjöfartssammanslutningar.
Vidare uppdrog Kungl. Majit enligt beslut den 19 december 1930 åt
statens organisationsnämnd att verkställa utredning angående möjligheterna
för och lämpligheten av en sammanslagning av sjökarteverket med
lotsverket. I samband härmed överlämnades styrelsens för sjökarteverket
förut omförmälda betänkande och förslag till organisationsnämnden för att
tagas i övervägande vid fullgörande av det åt nämnden lämnade uppdraget.
Med skrivelse den 8 oktober 1931 har organisationsnämnden avgivit betänkande
med utredning och förslag rörande sjökarteverkets organisation
och arbetsuppgifter m. m.
Över detta betänkande hava utlåtanden avgivits av styrelsen för sjökarteverket,
marinförvaltningen och kommerskollegium.
Beträffande sjökarteverket har slutligen 1930 års försvarskommission
i sitt betänkande framhållit, att kommissionen, med hänsyn till att frågan
örn sjökarteverkets organisation och ställning inom statsförvaltningen så nyligen
varit föremål för ingående specialutredningar och förslag, till vilka
Kungl. Majit ännu icke tagit ställning, och då vidare sjökarteverket icke
vore att hänföra till den egentliga försvarsorganisationen, icke ansett sig
böra ingå på någon prövning av hithörande spörsmål. Kommissionen har
Departements
chefen.
694 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
i anslutning härtill inskränkt sig till att för tjänstgöring under fredstid
vid sjökarteverket och sjömätningarna beräkna militär personal, stam och
värnpliktiga, i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande förhållanden.
Ehuru sjökarteverket — såsom av försvarskommissionen framhållits —
kan anses falla utom ramen för den egentliga försvarsorganisationen, torde
likväl — med hänsyn, bland annat, därtill, att sjökarteverket i fråga örn
materiel och personal är och alltjämt kommer att vara beroende av försvarsväsendet
— frågan rörande planläggningen av verkets framtida arbete ävensom
beträffande verkets organisation och därmed sammanhängande spörsmål
böra upptagas till slutlig prövning i detta sammanhang.
Verkets ställning inom statsförvaltningen.
Fråga om sjökarteverkets bibehållande
såsom självständig anstalt.
Såsom av det föregående framgår uppdrog Kungl. Maj:t den 19 december
1930 åt statens organisationsnämnd att verkställa utredning angående möjligheterna
för och lämpligheten av en sammanslagning av sjökarteverket
med lotsverket.
Redan tidigare har emellertid frågan örn ordnandet av dylikt samarbete
vid olika tillfällen varit föremål för utredningar och kommittébetänkanden.
Sålunda har detta spörsmål berörts såväl av den år 1897 tillsatta kommittén
för avgivande av förslag till ombildning av lotsstyrelsen och eventuellt den
förändring i fråga örn sjökarteverket, som kunde befinnas vara av behovet
påkallad och lämplig, som i det den 5 juli 1913 av departementalkommitterade
och kommerskollegiekommittén avgivna gemensamma betänkandet med
förslag angående inrättande och organiserande av ett handelsdepartement.
Då frågan örn statsdepartementens organisation förelädes 1920 års riksdag,
ifrågasattes emellertid icke någon sammanslagning av sjökarteverket och
lotsverket. Tvärtom blevo de båda verken såtillvida ytterligare skilda från
varandra, att medan lotsverket avskildes från försvarsdepartementet och överflyttades
till det nya handelsdepartementet, sjökarteverket bibehölls under
försvarsdepartementet.
Spörsmålet örn en sammanslagning av de två verken berördes sedermera
av sjohar teo erltskommitter atle i deras den 21 juni 1928 avgivna betänkande.
I anledning av att i direktiven för deras uppdrag uttalats, att frågan örn
sjökaideverkets överflyttande till handelsdepartementet syntes böra upptagas
till prövning, hade kommitterade först haft under övervägande, huruvida
det kunde anses lämpligt och ändamålsenligt att sammanslå sjökarteverket
med annan myndighet. Förutom en sammanslagning med lotsstyrelsen, kunde
enligt kommitterade jämväl ifrågasättas, att sjökarteverket bleve närmare
anknutet till vissa andra myndigheter. Med hänsyn till sjömätningsväsendets
övervägande betydelse för liandelssjöfarten kunde sålunda också tänkas, att
verket närmare anknötes till kommerskollegium. Kommitterade hade emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
695
lertid harrid kommit till den uppfattningen, att sjömätningsväsendet och
sjökortsutgivningen utgjorde arbetsuppgifter av sådan speciell och fristående
natur, att de lämpligen alltjämt borde omhänderhavas av en särskild anstalt
direkt under vederbörligt statsdepartement.
De olika myndigheter, som efter remiss av sjökarteverkskommitterades
betänkande däröver avgåvo underdåniga utlåtanden, anslöto sig till den av
de kommitterade uttalade meningen, att sjökarteverket borde bibehållas såsom
en självständig anstalt.
Styrelsen för sjökarteverket yttrade i sitt den 25 oktober 1930 avgivna betänkande,
att styrelsen, vad anginge frågan örn sjökarteverkets anknytning
till lotsstyrelsen, trott sig finna, att därmed avsedda besparingar bleve ringa
örn ens några. A andra sidan skulle icke några administrativa fördelar stå
att vinna med de ändringar i lotsstyrelsens och sjökarteverkets ställning,
organisation och uppgifter, vilka en sammanslagning skulle betinga. Styrelsen
förordade därför, att sjökarteverket bibehölles som en självständig
anstalt och detta jämväl för det fall, att en överflyttning av verket till handelsdepartementet
skulle komma till stånd.
Yid prövning av det material, som tjänat till bedömande av frågan örn
lämpligheten av en sammanslagning av sjökarteverket med lotsverket, har
statens organisationsnämnd i sitt förberörda den 8 oktober 1931 avgivna betänkande
framhållit, att nämnden funnit sig böra skärskåda problemet ur
huvudsakligen två synpunkter, nämligen dels ur rent ekonomisk synpunkt
och dels ur synpunkten av möjligheten att genom förenklingar eller förbättringar
i avseende å det redan nu existerande samarbetet mellan de två verken
ernå effektivare eller eljest mera tillfredsställande arbetsresultat. Yad den
ekonomiska sidan av saken beträffade, hade organisationsnämnden funnit sig
på grund av företagna ingående beräkningar i fråga örn personal-, materiel-,
drift- och lokalkostnader böra uttala, att någon direkt utgiftsbesparing
av väsentligare omfattning icke syntes vara att påräkna vid en eventuell
sammanslagning av de båda verken. I fråga örn lämpligheten av de båda
verkens sammanslagning ur organisatorisk synpunkt har organisationsnämnden
efter en ingående motivering funnit sig böra uttala, att sjökarteverket, på
sätt sjökarteverkskommitterade och verkets styrelse uttalat, fortfarande borde
bibehållas som en självständig anstalt.
Såsom av det föregående framgår hava sjökarteverkskommitterade, styrelsen
för sjökarteverket och organisationsnämnden varit eniga örn att en sammanslagning
av sjökarteverket och lotsstyrelsen icke lämpligen bör äga rum.
Jag delar den uppfattningen, att en dylik sammanslagning icke bör komma
till stånd, och anser, att sjökarteverket jämväl för framtiden bör bestå såsom
en självständig anstalt.
Hänförandet till statsdepartement.
Sjökarteverket har alltsedan sin tillkomst lytt under sjöförsvarsdepartementet
eller, efter detta departements uppgående i det gemensamma försvarsdepartementet,
sistnämnda departement.
Departements
chefen.
696
Kungl. Maj:ts proposition nr 2@5.
Frågan om sjökarteverkets förflyttning till annat departement har emellertid
tidigare upprepade gånger varit på tal.
Då frågan örn departementalreformen år 1919 förelädes riksdagen, uttalade
föredragande departementschefen sålunda i fråga örn överflyttning av ärenden
från det dåvarande sjöförsvarsdepartementet, att lotsverkets och sjökarteverkets
uppgifter vore nära förbundna med sjöförsvarets intressen samt att
något allmännare önskemål örn dessa ärendens överflyttning till handelsdepartementet
icke blivit från sjöfartens målsmän framställt. Då några andra
rubbningar i departementsindelningen än som vore av föreliggande behov
oundgängligen påkallade, icke syntes böra vidtagas, syntes dessa ärenden
därför lämpligen böra handläggas i det gemensamma försvarsdepartementet.
Vid framläggande för 1920 års riksdag av frågan örn statsdepartementens
organisation intog föredragande departementschefen beträffande lotsverket
en annan ståndpunkt än närmast föregående år, i det att detta verk nu föreslogs
böra överflyttas till handelsdepartementet. Sj ökarte verket däremot borde
alltjämt lyda under försvarsdepartementet. Eiksdagen beslöt i enlighet med
vad departementschefen sålunda föreslagit.
Jämväl försvarsrevisionen berörde i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande
frågan örn sjökarteverkets förläggning. Eevisionen anförde, bland
annat, att revisionen haft under övervägande, huruvida icke ärenden angående
sjökarteväsendet lämpligen borde avskiljas från försvarsdepartementets
handläggning. Aven örn marinens behov av kartor varit den egentliga anledningen
till verkets upprättande, läte det sig icke bestrida, att detsamma
numera i främsta rummet hade att tjäna handelssjöfartens intressen. Då
sjökarteverket således i förhållande till försvaret intoge i huvudsak samma
ställning som rikets allmänna kartverk, vilket lydde under jordbruksdepartementet,
kunde det ligga nära till hands att hänföra sjökarteväsendet till
handelsdepartementet, vilket hade att handlägga ärenden rörande liandelssjöfarten
i allmänhet. Skäl kunde emellertid också anföras för sjökarteverkets
behållande under försvarsdepartementet. Eevisionen hänvisade till frågans
behandling inom 1920 års riksdag. Vidare erinrade revisionen örn att
1921 års riksdag beslutat örn överförande av vissa av den upplösta nautiskmeteorologiska
byråns funktioner till sjökarteverket utan att därvid någon
överflyttning av sjökarteverket från försvarsdepartementet till handelsdepartementet
ifrågasatts. Aven flottan vore å sin sida beroende av sjökarteverket,
då nämligen såväl officerare som underofficerare genom återkommande
sjömätningstjänstgöring lättare kunde erhålla och förkovra sin färdighet
i kustnavigering och kännedom örn kustfarvattnen, ett förhållande
som vore särskilt viktigt, då flottans övningar av ekonomiska skäl måste
givas en begränsad omfattning. Med hänsyn till den av statsmakterna sålunda
intagna ståndpunkten hade revisionen icke ansett sig böra upptaga
frågan örn sj ökarte väsendets avskiljande från försvarsdepartementets verksamhetsområde
till förnyad omprövning.
I 1924 års försvarsproposition intogs samma ståndpunkt som försvarsrevisionen
i fråga örn sjökarteverkets förläggning inom statsförvaltningen. Icke
697
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
heller i 1925 års för svar sproposition föreslogs någon ändring i fråga om sjökarteverkets
allmänna organisation.
Sjoharteverlisieommitteradle nppehöllo sig i sitt betänkande ingående vid
frågan örn vilket departement verket borde tillhöra. Ivommitterade framhöllo,
att skäl anförts såväl för den ena som den andra organisationsformen.
Marinen ägde numera mindre intresse av det civila sjömätningsarbetet, vilket
å andra sidan vore av största betydelse för liandelssjöfarten. Men detta
betydde icke, att icke jämväl flottans fartyg skulle hava en omfattande användning
av de allmänna sjökorten, ehuruväl sjökortsbehovet kvantitativt
sett vore mångdubbelt större för liandelssjöfartens vidkommande än för
marinens. Vid prövande av skälen för och emot en överflyttning av sjökarteverket
till handelsdepartementet hade kommitterade kommit till den
slutsatsen, att övervägande skäl talade för en sådan åtgärd ur synpunkten
av det huvudsakliga syftet med sjökarteverkets arbetsuppgifter. Emellertid
hade kommitterade icke ansett sig böra förorda en dylik överflyttning på
grund av de obestridliga fördelar ur praktisk synpunkt, som vore förenade
med att sjökarteverket vore inordnat under den departementsgren, som omliänderhade
försvarsväsendets personalfrågor och materialförvaltning. Kommitterade
hade således kommit till den slutsatsen att — under vissa förutsättningar
—- förorda sjökarteverkets bibehållande under försvarsdepartementet.
Styrelsen för sjöharteverhet gav i sitt betänkande uti förevarande fråga uttryck
för en annan åsikt än sjökarteverkskommitterade. Styrelsen delade
kommitterades uppfattning, att övervägande skäl talade för sjökarteverkets
överflyttning tili handelsdepartementet. Styrelsen, som liksom kommitterade
utginge från att sjömätningsfartygens bemanning alltjämt skulle huvudsakligen
tillhandahållas från flottan liksom att sjömätningsmaterialen skulle
uppläggas, underhållas och klargöras å flottans varv, funne emellertid — i
motsats till de kommitterade — ifrågavarande anordning icke behöva eller
böra föranleda verkets kvarstående under försvarsdepartementet. Yägledande
för styrelsens åsikt därutinnan hade varit organisationen av den statliga isbrytarverksamheten,
som i stort sett innebure, att isbrytarverksamhetens
ledning skulle vara förlagd inom handelsdepartementet, medan isbrytarfartygen
bemannades och utrustades m. m. genom marinens försorg. Styrelsen
förordade sålunda en överflyttning av sjökarteverket till handelsdepartementet
men förutsatte därvid, att för sjömätningsarbetet i fortsättningen liksom
hittills militär personal ställdes till förfogande samt att flottans varv alltjämt
och i den mån så kunde visa sig ekonomiskt lämpligt utnyttjades för
sjömätningsmaterielens vård och underhåll, ävensom att organisationen så
ordnades, att försvarets intressen kunde liksom hittills bliva vederbörligen
beaktade.
Av de myndigheter, som efter remiss yttrat sig över styrelsens betänkande,
hava en del berört även frågan örn sjökarteverkets departementsförläggning.
I allmänhet har förslaget örn överflyttning till handelsdepartementet
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
698
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Marinförvaltningen avstyrkte emellertid i yttrande över styrelsens betänkande
den ifrågasatta förändringen oell framhöll som motivering härför,
bland annat, följande.
Det syntes ämbetsverket, som om i denna fråga sambandet med flottan icke
blivit tillbörligen beaktat. Även örn flottans krav på sjömätningar för närvarande
i stort sett sammanfölle med handelssjöfartens önskningar, kunde
dock förhallandena i detta avseende ändras, i det att för flottan knnde uppkomma
behov av sjömätning av avsevärda områden, vilkas mätning saknade
betydelse för handelsflottan.
Äv förslaget framginge, att även om sjökarteverket organiserades såsom
ett självständigt ämbetsverk, ett intimt samband mellan detta verk och
marinen alltjämt skulle komma att råda. Men tillskapandet av ett självständigt
ämbetsverk av sjökarteverket torde dock göra det nödvändigt att i
samband härmed göra »boskillnad» mellan marinen och sjökarteverket. Det
vöre givet, att sjökarteverket, ställt självständigt under handelsdepartementet,
självt måste göra upp och ansvara för sin huvudbok, som borde lämnas
direkt till riksräkenskapsverket. I denna huvudbok måste avspegla sig ej
blott utgifter, som hänförde sig till kostnader i land, utan även sådana, som
uppkomme under sjömätningsexpeditionerna. Under nuvarande förhållanden
funnes i sjömätningsexpeditionernas redovisningar upptagna en mångfald utgifter,
som belastade marinens anslag. Sådana utgifter avsåge exempelvis
avlöning, penningbidrag, förplägnad, beklädnad, sjukvård m. m.
Örn sjökarteverket skulle såsom ett självständigt verk förläggas under
handelsdepartementet, måste det klarläggas, hur med redovisningar och kontroll
över medelsanvändningen skulle förfaras, ävensom huruvida icke från
sjökarteverkets anslag borde i större utsträckning än nu skedde bestridas
kostnader, som avsåge sjömätningar.
Hur än med redovisningen och kontrollen komme att anordnas, kunde
ej undvikas, att omgångar och olägenheter uppstode. Såsom förut påpekats
torde nämligen sambandet med marinen icke kunna eller böra helt slitas,
enär ju sjökarteverket under alla förhållanden syntes för bemanning av sina
fartyg böra anlita från flottan kommenderad personal.
Att taga fallet med statsisbrytaren till intäkt för att den föreslagna organisationen
läte sig genomföra ansåge marinförvaltningen icke riktigt, ty
nämnda fall vore ej jämförbart med vad nu föreslagits. Statsisbrytaren
underhölles och bemannades i samma ordning som flottans fartyg med den
enda skillnad, att vissa kostnader för dess drift och underhåll bestredes av
medel under tionde huvudtiteln.
Organisationsnämnden har vid prövning av de skäl, som anförts för ett ''
överflyttande av sjökarteverket från försvarsdepartementet till handelsdepartementet,
i sitt betänkande framhållit, att nämnden icke kunnat finna dessa
vara av den tyngd, att en sådan organisationsförändring därigenom kunde
anses tillräckligt motiverad. Visserligen funnes intet tvivel därom, att sjökarteverket
så tillvida mera tillgodosåge handelssjöfartens än marinens behov,
att av naturliga skäl det ojämförligt största antalet framställda sjökort
komme till användning för handelssjöfarten. Bortsett från denna kvantitativa
synpunkt innebure emellertid framställningen av vanliga sjökort av hög
kvalitet ett sakligt sett lika stort intresse och vore lika oumbärligt för
marinen som för handelsflottan. Därtill komme, att sjökarteverket hade att
ägna en icke ringa del av sin verksamhet åt enbart marina ändamål, nårn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
699
ligen framställningen av de hemliga, militära sjökorten, vilkas betydelse ur
försvarssynpunkt väl måste sägas vara obestridlig. Som en mätare på den
del av verksamheten, som hänförde sig enbart till militära ändamål, kunde
nämnas, att av den tid, som under år 1930 inom sjökarteverket upptagits
av rättelsearbete på gravyrplåtar och sjökort, inemot en fjärdedel hänförde
sig till verkets militärdetalj. Det syntes organisationsnämnden vid nu
nämnda förhållanden icke vara helt obefogat uttala, att sjömätningsverksamheten
och sjökortsframställningen lika väl vore ägnade att tillgodose marinens
intressen som handelssjöfartens, låt vara att den senares intressen i
fredstid helt naturligt framstode såsom mera aktuella.
En ytterligare omständighet, som enligt organisationsnämnden talade för
sjökarteverkets bibehållande vid försvarsdepartementet, vore den upprepade
gånger åberopade, att sjökarteverket i fråga örn personal och materiel vore
och väl också framdeles komme att vara i hög grad beroende av marinen.
Den i sjömätningsarbetet deltagande personalen vore till sin allra väsentligaste
del rekryterad från marinen. Yid kommenderingarna vore det
emellertid av största vikt, att det för sjömätningstjänst lämpligaste folket
därtill uttoges. För detta ändamål krävdes och praktiserades ett livligt
samarbete mellan chefen för sjökarteverket och vederbörande marina myndigheter,
ett samarbete, som givetvis borde bestå jämväl efter ett eventuellt
överflyttande av sjökarteverket till handelsdepartementet. Det kunde emellertid
möjligen ifrågasättas, huruvida icke förutsättningarna för detta viktiga
samarbete skulle i viss mån försämras genom en sådan åtgärd.
Den garanti för att handelssjöfartens intressen skulle på ett tillbörligt
sätt tillgodoses, som sannolikt åsyftats med förslaget örn verkets överflyttande
till handelsdepartementet, syntes organisationsnämnden snarare än i
departementsplaceringen vara att finna i den till övervägande del av handelns
och handelssjöfartens män sammansatta styrelsen för sjökarteverket,
vilken nämnden förutsatte alltjämt skola finnas. Denna garanti syntes å
andra sidan vara lika behövlig, vare sig verket lydde under försvars- eller
handelsdepartementet.
Då sålunda enligt organisationsnämndens mening ingen påtaglig fördel
kunde sägas vara förknippad med sjökarteverkets överflyttande till handelsdepartementet
utan tvärtom vissa, låt vara smärre olägenheter kunde tänkas
bliva en följd av en sådan åtgärd, hade organisationsnämnden stannat vid
att förorda sjökarteverkets bibehållande under försvarsdepartementet.
I utlåtanden över organisationsnämndens förevarande förslag har kommerskollegium
uttalat, att ämbetsverket icke ansåge sig böra motsätta sig sjökarteverkets
kvarstående tillsvidare under försvarsdepartementet, varjämte styrelsen
för sjökarteverket, med frånträdande av sin tidigare ståndpunkt i frågan, anslutit
sig till vad organisationsnämnden därutinnan anfört. I
I likhet med organisationsnämnden har även jag kommit till den uppfattningen,
att någon påtaglig fördel icke torde kunna vinnas genom sjökarteverkets
överflyttning till handelsdepartementet. Tvärtom synes en
Departements
chefen.
700
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
sådan åtgärd kunna förväntas medföra ökad omgång i fråga örn bokföring,
revision m. m. Vid sådant förhållande har jag funnit mig böra tillstyrka,
att sjökarteverket alltjämt bibeliålles under försvarsdepartementet. Genom
att — i likhet med vad nu är fallet — låta sjökarteverket jämväl i fortsättningen
stå under överinseende av en styrelse, till övervägande del sammansatt
av representanter för handeln och sjöfarten, synes en garanti erhållas
för att förutom marinens jämväl handelns och sjöfartens intressen bliva
vederbörligen tillgodosedda inom sjökarteverket även vid ett bibehållande
av dess nuvarande departementstilldelning.
Sj Skärte verkets arbetsuppgifter.
Sjökarteverket har till uppgift att genom mätningar och undersökningar
inhämta kännedom om riket omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten
samt att utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort.
Genom verkets försorg skola jämväl beskrivningar till ledning vid navigering
i rikets farvatten och därtill gränsande havsområden författas och tillhandahållas
de sjöfarande. I den mån för rikets sjöfart befinnes ändamålsenligt
och tillgängliga medel det medgiva, utgiver verket jämväl kartor och
seglingsbeskrivningar över icke-svenska farvatten och till svenska farvatten
ej gränsande havsområden. För marinens behov särskilt erforderliga kartor
och seglingsbeskrivningar utarbetas och tryckas genom verkets försorg, i
den mån medel för ändamålet finnas anvisade. Vidare ankommer det på
sjökarteverket att utgiva veckotidskriften »Underrättelser för sjöfarande»,
innehållande meddelanden örn förändringar i fråga örn säkerhetsanstalterna
för sjöfart vid rikets kuster och segelbara inlandsfarvatten samt rörande
sjöfartshinder i riket omgivande farvatten och andra för sjöfarande viktiga
upplysningar ävensom underrättelser beträffande förändringar i säkerhetsanstalterna
och hinder för sjöfarten vid andra länders kuster. Till sjökarteverket
hör jämväl visst kontrollväsende, avseende prövning av sjöinstrument.
Slutligen ankommer det på sjökarteverket att utföra jordmagnetiska mätningar
och undersökningar för tillgodoseende av sjöfartens behov.
För sjömätningsarbete disponerar sjökarteverket härför särskilt konstruerade
fartyg samt ett flertal motorbåtar och ångslupar. Dessutom ställas
vid behov äldre, flottan tillhörande fartyg till sjökarteverkets förfogande för
att användas såsom logementsfartyg. Varje vår rustas och bemannas dessa
fartyg för 5 ä 6 månaders långa mätningsexpeditioner. Sjömätningarna
grunda sig på föregången triangelmätning och utföras närmast kusten med
nämnda motorbåtar och ångslupar samt längre till sjöss med sjömätningsfartygen,
därav två äro försedda med ekolod. Byråarbetena utföras i verkets
byggnad å Skeppsholmen i Stockholm, där även sjökortstryckeriet och ett
försäljningskontor för sjökarteverkets publikationer äro inrymda. Utom sjökort
och specialer, som utges för handelsflottans och marinens behov, redigerar
sjökarteverket även »Svensk Lots», som är en periodiskt utkommande seglingsbeskrivning
över huvudsakligen svenska farvatten, hamnar och ankar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 701
sättningar, men dessutom innehåller en del för sjöfarande värdefulla meteorologiska
och hydrografiska uppgifter.
Fråga om det nautiska kontrollväsendets
avskiljande från sjökarteverket.
Kontrollväsendet blev tillagt sjökarteverket i samband med den av 1921
års riksdag beslutade upplösningen av nautisk-meteorologiska byrån.
Kontrollväsendet omfattar huvudsakligen prövning och undersökning av
fartygslanternor, kompasser och andra nautiska instrument. Vidare åligger
det kontrollväsendet att noga uppmärksamma de magnetiska företeelserna
å järn- och andra fartyg samt nya kompasskonstruktioner och metoder för
undersökning av fartygskompassers egenskaper m. m. Dessutom skall kartverkets
kontrollväsende, då så påfordras, biträda vid kompassväsendets
ordnande på flottans fartyg.
Till kontrollväsendet höra lokala kontrollstationer i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Kalmar och Sundsvall.
I sitt betänkande hava sjökarteverkskommitterade föreslagit, att kontrollväsendet,
vilket borde inskränkas till att endast avse lantern- och kompasskontroll,
skulle flyttas från sjökarteverket och läggas under kommerskollegium.
Som skäl härför åberopade kommitterade, att lantern- och kompasskontrollen
utgjorde ett led i den statliga inspektions- och kontrollverksamheten till
tryggande av fartygs sjövärdighet. Då för denna verksamhet funnes inrättat
ett särskilt statsorgan — fartygsinspektionen med kommerskollegium
såsom chefsmyndighet — till vars åligganden även hörde att öva tillsyn
över och meddela erforderliga föreskrifter rörande fartygs utrustningsdetaljer,
syntes enligt kommitterades mening det enda riktiga vara, att lantern- och
kompasskontrollen även överflyttades dit.
Över kommitterades förslag i denna del avgavs yttrande av, bland andra,
kommerskollegium. Kollegiet hade dessförinnan lämnat en del sjöfartssammanslutningar
tillfälle att yttra sig i frågan. Bland dessa biträddes förslaget
örn kontrollväsendets överflyttande till kollegiet allenast av Sveriges
Fartygsbefälsfwretling, som emellertid samtidigt framhöll, att en sådan förflyttning
icke finge hava till följd en försämring av noggrannheten av undersökningarna,
enär enligt föreningens mening denna kontroll måste vara
synnerligen effektiv. Från de övriga sammanslutningarna framhölls i huvudsak,
bland annat, att den nuvarande förläggningen syntes hava fungerat till
sjöfartens belåtenhet och att kommitterade knappast kunde hava förebragt
uttömmande utredning till bedömande av verkningarna ur kostnads- och
andra synpunkter av kontrollväsendets ånyo förändrade förläggning. —
Kommerskollegium ansåg sig emellertid icke böra för sin del undandraga
sin medverkan för överflyttningsförslagets realiserande.
Jämväl sjökarteverkets styrelse har i sitt förenämnda betänkande på anförda
skäl anslutit sig till tanken, att kontrollverksamheten skulle överflyttas
till kommerskollegium.
Kommerskollegium har, efter hörande av ett flertal sjöfartssammanslut -
702
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
ningar, avgivit yttrande jämväl över sjökarteverksstyrelsens betänkande i
denna del. Kollegiet bar därvid givit uttryck åt en annan mening än tidigare
och sålunda funnit sig icke kunna tillstyrka, att någon förflyttning av
kontrollen över lanternor och kompasser ägde rum. Kollegiets ändrade
ståndpunkt motiverades med att de betänkligheter, som redan tidigare från
olika sjöfartssammanslutningars sida anförts mot en förflyttning, ytterligare
kommit till uttryck i deras senare avgivna yttranden.
Statens organisationsnämnd har vid prövning av de på förevarande spörsmåls
bedömande inverkande omständigheterna icke funnit sig övertygad örn
lämpligheten av att kontroll väsendet skildes från sjökarteverket och lades
under kommerskollegium. Att själva verksamheten skulle komma att i något
avseende utövas på ett bättre eller effektivare sätt eller att den skulle ställa
sig billigare för statsverket, därest den överflyttades till kommerskollegium,
än vad fallet hittills varit, funnes enligt nämndens förmenande icke skäl att
antaga. Däremot syntes det organisationsnämnden, att den så gott som enhälliga
opposition, som från sjöfartshåll mött mot den föreslagna anordningen,
snarast tydde på att man å detta håll befarade en kvalitativ sänkning
av verksamhetens standard såsom en följd av ett överflyttande därav
till kommerskollegium. Även örn så icke skulle vara förhållandet, syntes
i varje fall den allmänna uppfattningen vara den, att kontrollverksamheten
hade åtskilligt flera beröringspunkter med sjökarteverket än med kommerskollegium.
I yttrande över organisationsnämndens betänkande har styrelsen för sjöharteverlcet
— med frånträdande av sin tidigare uppfattning i förenämnda
fråga — anslutit sig till nämndens betänkande i denna del.
Då av det anförda synes framgå, att inga påtagliga fördelar av organisatorisk
eller praktisk art stå att vinna genom den ifrågasatta åtgärden att
till kommerskollegium överflytta kontroll väsende t, torde detsamma jämväl
för framtiden böra bibehållas anknutet till sjökarteverket.
Jordmagnetiska undersökningsväsendets
ifrågasatta överflyttande till Sveriges
geologiska undersökning.
Yad angår det jordmagnetiska undersökningsväsendet, blev detta, i likhet
med kontroll väsendet, överfört till sjökarteverket i samband med den
år 1921 beslutade upplösningen av nautisk-meteorologiska byrån.
Vid framläggande av proposition i ämnet för 1921 års riksdag förklarade
sig föredragande departementschefen vilja uttryckligen framhålla, att han, i
likhet med vederbörande sakkunniga och styrelsen för meteorologisk-hydrografiska
anstalten, förordade förläggandet av den jordmagnetiska uppgiften
till sjökarteverket allenast såsom ett provisorium i avvaktan på inrättandet
av en särskild statsanstalt för verkställande av en fullständig jordmagnetisk
undersökning av vårt land och närgränsande farvatten.
I avseende å det jordmagnetiska undersökningsväsendet har sjökarteverket
Kungl. Majlis proposition nr 225.
703
enligt sin instruktion att utföra jordmagnetiska mätningar oell undersökningar
för tillgodoseende av sjöfartens behov och, i den mån förhållandena
det medgiva, till gagn för andra allmänna intressen ävensom att till allmänhetens
tjänst offentliggöra resultaten.
De jordmagnetiska mätningarnas huvudändamål är konstruerandet av
isogonkartor över de Sverige omgivande farvattnen. För dessa kartors konstruerande
har en fullständig uppmätning av hela landet ansetts vara av den
största betydelse. Denna mätning avslutades sommaren 1930. Nätet avses
att tillsvidare ommätas vart tionde år för undersökning av sekulärvariationens
ändring i landets olika delar. — För studium bland annat av sekulärvariationen
har sj ökarte verket under år 1927 anlagt en magnetisk registreringsstation
i Lovö kronopark. — Till det jordmagnetiska undersökningsarbetet
höra också undersökningar av de flerstädes i våra farvatten
förekommande mer eller mindre utpräglade stömingsområdena. Ett flertal
sådana områden hava undersökts med kompass. Under åren 1925—1926
utfördes dessutom av sjökarteverket i samarbete med finska meteorologiska
centralanstalten en magnetisk kartläggning av Alands hav.
Sjökarteverkskommitterade hava i sitt betänkande ingående uppehållit sig
vid frågan örn undersökningsväsendets förläggning. Beträffande den praktiska
nyttan av sjökarteverkets jordmagnetiska undersökningar hade kommitterade
kommit till den uppfattningen, att densamma finge anses vara så
betydande, att undersökningarna enbart med hänsyn därtill alltjämt borde
fortsättas. Därtill komme, att detta arbetsområde ur vetenskaplig synpunkt
krävde ytterligare bearbetning i olika avseenden. Emellertid kunde man
vid arbetenas rationella utförande icke göra någon åtskillnad mellan det
praktiska och vetenskapliga ändamålet. Detta förhållande hade även kommit
att återspeglas i det av sjökarteverket omhänderhavda jordmagnetiska undersökningsarbetet
på sådant sätt, att arbetena icke kunnat begränsas till undersökningar
i kustområdena utan hade måst inriktas på mera brett lagda systematiska
mätningar. Aven örn vissa praktiskt och vetenskapligt värdefulla
resultat vore att påvisa genom de av sjökarteverket bedrivna jordmagnetiska
undersökningarna, framginge, att detta arbete fullt kunde komma till sin
rätt först örn detsamma bringades i närmare kontakt med de vetenskapligt
bedrivna arbetena på hithörande forskningsområden. Kommitterade vore
sålunda av den uppfattningen, att det provisorium, som sjökarteverkets omhänderliavande
av de jordmagnetiska undersökningarna inneburit, nu borde
bringas till upphörande och att detta arbete borde förläggas till en vetenskapligt
arbetande statsinstitution med närbesläktade arbetsuppgifter. — De
institutioner, som därvid kunde komma i fråga, vore enligt kommitterades
mening Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt. För sin del hade kommitterade icke kunnat fatta någon
slutlig ståndpunkt vid valet mellan dessa båda vetenskapliga institutioner,
då det gällde omhändertagandet av de av sjökarteverket bedrivna jordmagnetiska
undersökningarna. Kommitterade hade likväl velat giva uttryck
åt den uppfattningen, att dessa undersökningar syntes komma i sin bästa
704
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
vetenskapliga arbetsmiljö, därest desamma överflyttades till meteorologiskhydrografiska
anstalten.
Av de myndigheter, som avgåvo yttranden över 1928 års betänkande, tillstyrkte
Sveriges geologiska undersökning, statens meteorologisk-hydrograjiska
anstalt samt kommissionen för de allmänna kartarbetena undersökningsväsendets
avlyftande från sjökarteverket men ansågo, att detsamma borde förläggas
under Sveriges geologiska undersökning. Kommerskollegium avgav
intet yttrande i denna del, men några av de sjöfartssammanslutningar, som
av kollegiet i ärendet hörts, yttrade sig i saken. Sålunda ansåge Sveriges
Allmänna Sjö/artsförening och Sveriges Redareförening, att de jordmagnetiska
undersökningarna i nuvarande omfattning allt fortfarande borde vara förlagda
till sjökarteverket, som hade att i stor utsträckning för sjöfarten tillgodogöra
resultaten av dessa undersökningar. Nautiska föreningen i Göteborg
ansåge det icke heller lämpligt att helt och hållet skilja de jordmagnetiska
undersökningarna från sjökarteverkets verksamhetsområde. Sveriges Fartygsbefälsförening
hade däremot icke något att invända mot att det jordmagnetiska
undersökningsväsendet skildes från sjökarteverket, för så vitt de uppgifter
därifrån, som vore nödvändiga för sjökarteverket, fortfarande i tillräcklig
grad komme verket tillhanda.
Styrelsen för sjökarteverket har i sitt betänkande så tillvida intagit samma
ståndpunkt som sjökarteverkskommitterade, att det jordmagnetiska undersökningsväsendet
av styrelsen föreslagits skola skiljas från sjökarteverket.
Styrelsen ansåge emellertid, att detsamma borde läggas under Sveriges
geologiska undersökning. Styrelsen uttalade dock, att den uttryckliga förutsättningen
för styrelsens förslag härutinnan vore, att erforderliga garantier
åvägabringades för att sjöfartens behov bleve tillgodosedda i full utsträckning
och på i övrigt fullt tillfredsställande sätt.
I yttrande över styrelsens betänkande har Sveriges geologiska undersökning
tillstyrkt förslaget örn undersökningsväsendets läggande under sagda institution.
Organisationsnämnden har vid övervägande av det senast av sjökarteverkets
styrelse framlagda förslaget örn att skilja det jordmagnetiska undersökningsväsendet
från sjökarteverket och i stället förlägga detsamma under
Sveriges geologiska undersökning funnit det spörsmålet osökt uppställa sig,
huruvida undersökningsväsendets ändamål kunde sägas vara i första hand
vetenskapligt eller praktiskt. Av undersökningsväsendets hela tillblivelse
och utveckling framginge, att detsamma främst avsåge att tillgodose sjöfarten
i och genom navigeringens underlättande. Vid sådant förhållande syntes
det organisationsnämden ligga närmast till hands, att själva undersökningarna
också bedreves i anslutning till det statliga arbete, som i övrigt utfördes
för navigationens underlättande, eller sålunda hos sjökarteverket.
Utom nyssberörda förhållande talade för en sådan anordning också den omständigheten,
att undersökningarnas resultat alltid måste åtminstone delvis
bringas till sjöfolkets kännedom genom de av sjökarteverket utgivna publikationerna
»Underrättelser för sjöfarande» och »Svensk Lots» samt att sjö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
705
karteverket lättare än någon annan statsinstitution, som kunde ifrågakomma,
kunde ställa det för undersökningarna nödvändiga båtmaterialet till förfogande.
Örn sålunda jordmagnetiska undersökningsväsendets ändamål vore av
praktisk art, så vore å andra sidan själva verksamheten starkt vetenskapligt
betonad. Det vore också på den grund, som förslaget örn undersökningsväsendets
anknytning till Sveriges geologiska undersökning framkommit.
Organisationsnämnden ville därvid påpeka, att, såvitt nämnden hade sig bekant,
det icke från något håll ifrågasatts annat än att jämväl från rent vetenskaplig
synpunkt det jordmagnetiska undersökningsväsendet handhafts på
ett förtjänstfullt sätt. Emellertid hade nämnden icke kunnat undgå att finna
de betänkligheter mot ett överflyttande till geologiska undersökningen, som
från olika håll framförts, så starkt vägande, att det kunde ifrågasättas, huruvida
icke de fördelar, som därigenom till äventyrs vunnes ur rent vetenskaplig
synpunkt, komme att mer än uppvägas av de olägenheter för sjöfarten,
som kunde bliva en följd av undersökningsväsendets skiljande från
sjökarteverket.
Till vad sålunda anförts komme enligt organisationsnämnden den omständigheten,
att ur ekonomisk synpunkt intet syntes vara att vinna genom
överflyttande av det jordmagnetiska undersökningsväsendet till Sveriges
geologiska undersökning. Tvärtom kunde det sägas, att det icke vore uteslutet,
att en sådan anordning skulle kunna medföra vissa kostnadsökningar,
som eljest skulle besparas statsverket. Sålunda syntes fara föreligga för att
lokalutvidgningar skulle visa sig nödvändiga för Sveriges geologiska undersökning,
därest en överflyttning komme till stånd. Sveriges geologiska undersökning
hade också uti ett i annat ärende till organisationsnämnden avgivet
yttrande anfört, att för sådan eventualitet krävdes ett icke oväsentligt ökat
utrymme.
Yad som emellertid framför allt kommit nämnden att stanna vid att avstyrka
det föreslagna överflyttandet till Sveriges geologiska undersökning,
vore den omständigheten, att nämnden icke varit i tillfälle att bilda sig en
säker uppfattning örn arbetsförhållandena hos sistnämnda myndighet. Intill
dess en sådan undersökning förelåge, borde i varje fall, enligt nämndens
mening, en överflyttning dit av en för sjöfarten så viktig detalj som det jordmagnetiska
undersökningsväsendet icke vidtagas. Någon verklig olägenhet av
att frågans slutliga avgörande finge tills vidare anstå syntes ej uppkomma.
I utlåtande över organisationsnämndens förslag har styrelsen för sjökarteverlcet
framhållit, att do av organisationsnämnden anlagda synpunkterna väl
biträddes av styrelsen, men att styrelsen emellertid ansåge sig redan i detta
sammanhang böra framlägga ett alternativt förslag till frågans framtida lösning,
i den händelse det jordmagnetiska undersökningsväsendet skulle överflyttas
till Sveriges geologiska undersökning. Enär sistnämnda institution
saknade materiel för verkställande av undersökningar till sjöss, syntes det
nämligen uppenbart, att den härför mäste repliera på något med fartygs- och
båtmateriel utrustat verk, varvid sjökarteverket i första hand torde ifråga
Bihang
till riksdagens jirotokoll 193G. 1 sami. Nr 225. 217 3C 45
Departements
chefen.
706 Kungl. Maj:ts proposition nr ZSSö.
komma. Under förutsättning av att ovannämnda överflyttning av undersökningsväsendet
komme till stånd, syntes samtliga byråarbeten böra förläggas
till Sveriges geologiska undersökning. En för sjökar te verkets magnetiska
arbeten på sjön lämplig tjänsteman borde under mätningsexpeditionerna eller
eljest, då så erfordrades, ställas till chefens för sjökarte verket förfogande för
utförande av för sjöfartens behov erforderliga mätningar. Dylika mätningar
torde i allmänhet komma att äga rum under sommarmånaderna men undantagsvis
även under andra årstider. Samtliga här ifrågavarande mätningar
borde planläggas gemensamt av chefen för Sveriges geologiska undersökning
och chefen för sjökarteverket, varvid dock det slutliga avgörandet borde tillkomma
chefen för Sveriges geologiska undersökning beträffande mätningarna
i land och chefen för sjökarteverket i fråga om mätningarna på sjön. Genom
den ovan föreslagna anordningen skulle sjökarteverket komma att frigöras
från utförandet av mätningar inne i landet men samtidigt behålla ledningen
av de för de sjöfarande så viktiga undersökningarna till sjöss.
Beträffande frågan örn det jordmagnetiska undersökningsväsendets förläggning
inom statsförvaltningen synas obestridligen vissa principiella skäl
tala för detsammas överflyttande till Sveriges geologiska undersökning. Då å
andra sidan inga olägenheter av vare sig praktisk eller vetenskaplig art synas
följa av den nuvarande anordningen utan snarare vissa fördelar i organisatoriskt
hänseende lära få anses förenade därmed, finner jag mig icke i detta
sammanhang böra föreslå någon ändring i fråga örn det jordmagnetiska undersökningsväsendets
förläggning, utan föreslår, i anslutning till organisationsnämndens
mening, att detsamma åtminstone tills vidare fortfarande skall vara
förlagt till sjökarteverket.
Sj ökarte verkets organisation.
Styrelsen.
Sedan — såsom tidigare erinrats — 1929 års riksdag bifallit av Kungl.
Majit väckt förslag härutinnan, förordnade Kungl. Majit genom brev den 6
juni 1929, att sjökarteverket skulle från och med den 1 juli samma år tills
vidare stå under inseende av en särskilt för ändamålet tillsatt styrelse, bestående
av chefen för marinstaben, ordförande, chefen för kommerskollegium
eller den ledamot av kommerskollegium denne i sitt ställe förordnar, generallotsdirektören
eller den ledamot av lotsstyrelsen denne i sitt ställe förordnar,
chefen för sjökarteverket, två av Kungl. Majit för en tid av högst tre år utsedda
representanter för sjöfartsnäringen samt, vid behandling av ärende
rörande det jordmagnetiska undersökningsväsendet, chefen för Sveriges
geologiska undersökning.
Enligt gällande instruktion åligger det styrelsen att övervaka verksamheten
vid sjökarteverket samt med uppmärksamhet aktgiva på och befordra sjömätningarna
och sjökortsutgivningen, så att desamma på lämpligt sätt anpassas
efter handelssjöfartens och marinens behov, ävensom göra de framställningar,
som med anledning härav finnas påkallade, att årligen till Kungl. Majit in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
707
komma med förslag till arbetsplaner för kommande kalenderår samt rörande
verkets medelsbehov, att övervaka verkets ekonomi samt att årligen till Kungl.
Majit ingiva berättelse örn de av verket under det senast förflutna året utförda
arbeten.
I sitt den 25 oktober 1930 avgivna betänkande har styrelsen för sjökarteverket
framhållit, att styrelsens nuvarande form visat sig ändamålsenlig samt
att styrelsen ansåge, att det alltjämt borde förefinnas en sådan styrelse.
Jämväl organisationsnämnden har funnit skäl föreligga för att styrelsen
för sjökarteverket alltjämt bibehålies. På grund av de olika intressen, som
tillgodosåges inom sjökarteverket, de marina och handelsflottans, vore det
enligt nämndens förmenande särskilt lämpligt att i en styrelse plats bereddes
för representanter för bägge riktningarna.
I över organisationsnämndens betänkande avgivna utlåtanden hava styrelsen
för sjökarteverket och kommerskollegium förklarat sig intet hava att
erinra mot nämndens förslag i förevarande avseende.
Av föredragande departementschefens uttalande rörande sjökarteverket i
statsverkspropositionen till 1929 års riksdag framgår, att den av honom föreslagna
styrelsen för sjökarteverket skulle hava i uppdrag huvudsakligen att
utreda frågan örn sjökarteverkets verksamhet och organisation, innan denna
fråga företogs till slutlig prövning. Sedan i och genom avgivandet av 1930
års betänkande styrelsen fullgjort det uppdrag, för vilket den huvudsakligen
tillkommit, torde sålunda böra övervägas, huruvida styrelseformen alltjämt
bör vid sjökarteverket uppehållas. Styrelsen själv såväl som organisationsnämnden
hava ansett att så bör ske, och detta oberoende av under vilket
statsdepartement sjökarteverket är förlagt. Även jag har kommit till den uppfattningen,
att sjökarteverket, i likhet med vad fallet är i fråga örn vissa
andra statliga anstalter, bör stå under ledning av en särskild styrelse. Beträffande
styrelsens sammansättning anser jag den nuvarande ändamålsenlig,
dock att, såsom även av organisationsnämnden ifrågasatts, för tryggande av
kontinuiteten i styrelsens sammansättning, de ledamöter i kommerskollegium
och lotsstyrelsen, vilka vid förfall för verkscheferna skola inträda såsom ledamöter
i styrelsen, böra för visst antal år utses av Kungl. Majit.
Personalbehov.
Nuvarande personalbestånd.
Chef för sjökarteverket är enligt nuvarande organisation en officer vid
flottan av regementsofficers grad, vilken av Kungl. Majit förordnas å befattningen
i fråga. Denne äger ensam beslutanderätt i alla frågor, som icke ankomma
på styrelsens för sjökarteverket prövning. Enligt för sjökarteverket gällande
personalförteckning finnas vid verket följande tjänstemän å ordinarie stat,
nämligen 3 förste aktuarier (B 26), därav en för sjömätningsväsendet, en för
kontrollväsendet och en flir jordmagnetiska undersökningsväsendet, 1 aktuarie
(B 22), vilken handhar ledningen av verkets geodetiska mätningar, 1 kartograf
(B 21), 1 redogörare (B 18), 12 ritare eller gravörer (B 15), 2 ritbiträden
Departements
chefen.
708
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
(B 7), varav det ena till huvudsaklig del tjänstgör å försäljningskontoret,
1 expeditionsvakt (B 5) oell 1 kontorsbiträde (B 4). Såsom icke-ordinarie
personal finnas anställda 1 föreståndare för militärdetaljen, 1 redaktör för
seglingsbeskrivningen »Svensk Lots», 1 redaktör för tidskriften »Underrättelser
för sjöfarande», 1 assistent, 1 redaktionsbiträde och 1 vaktmästare vid
nämnda tidskrift, 1 föreståndare för försäljningskontoret, 1 assistent och
1 kvinnligt biträde vid jordmagnetiska undersökningsväsendet, 5 föreståndare
för verkets kontrollstationer, 6 ritare, 3 gravörer, 5 ritbiträden, 1 kontorsbiträde,
8 å tryckeriet anställda befattningshavare samt 1 civilingenjör
och 5 maskinister och hantverkare för tillsyn av fartyg och materiel. Förutom
chefen äro ytterligare två sjöofficerare ständigt kommenderade till
tjänstgöring vid verket, varjämte enligt av Kungl. Majit i särskilda brev,
senast den 4 oktober 1935, lämnat medgivande en underofficer å övergångsstat
vid flottan under senare år varit inkallad till tjänstgöring vid verket
såsom uppbördsman och mätningsförrättare. Därjämte beordras i kommandoväg
för kartverkets mätningsexpeditioner erforderlig militär personal
från flottan efter förslag av kartverkschefen.
I årets statsverksproposition har emellertid föreslagits, att den ordinarie
kontorsbiträdesbefattningen borde utbytas mot en kanslibiträdesbefattning
(B 7>-
Av de personalfrågor, som i förenämnda betänkanden eller av sjökarteverkets
styrelse senare blivit väckta, hava följande ännu icke varit föremål
för statsmakternas slutliga prövning.
Chefsbefattningen.
Såsom nyss nämnts förordnar Kungl. Majit en officer vid flottan av regementsofficers
grad att vara chef för sjökarteverket. Enligt beslut av 1923 års
riksdag finnes i staten för sjökarteverket uppfört ett anslag å 2 520 kronor,
utgörande arvode åt kartverkschefen, då denne vid flottan innehar lägre beställning
än såsom kommendör. Den nuvarande chefen, vilken är kommendörkapten
av andra graden vid flottan, åtnjuter såsom sådan en årlig lön av
9 900 kronor. Med det i sj ökarte verkets stat upptagna tilläggsarvodet kommer
han sålunda upp till en avlöning av — förutom dyrtidstillägg — 12 420
kronor för år.
Sjökarteverkskommitterade framhöllo emellertid i sitt betänkande såsom
en av förutsättningarna för sjökarteverkets bibehållande under försvarsdepartementet,
att kartverkschefen i organisatoriskt avseende frigjordes från
marinen. Detta innebure i första hand, att hans avlöning i sin helhet uppfördes
å sjökarteverkets stat, en anordning som kommitterade även ur andra
synpunkter funnit mest riktig och ändamålsenlig. Chefen borde förordnas
allenast för viss tid, förslagsvis 6 år. Hans titel borde vara överdirektör och
arvode borde utgå med samma belopp som enligt lönegraden Ali avlöningsreglementet
för den civila statsförvaltningen.
Styrelsen för sjökarteverket har i sitt betänkande anslutit sig till sjökarteverkskommitterades
uppfattning rörande sjökarteverkschefens avlöning. Sty
-
709
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
reisen ansåge det riktigast att icke uppställa fordran på att kartverkschefen
under alla förhållanden skulle vara sjöofficer.
X över styrelsens betänkande avgivet utlåtande har statskontoret eriniat,
att för befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, arvode
utginge enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. omförmälda avlöningsreglemente,
under det att de befattningar, vilka hänföras till någon av de under 9 § samma
reglemente upptagna lönegraderna, tillsattes genom fullmakt eller konstitutorial.
Det förelåge enligt statskontorets mening icke någon anledning att för
sjökarteverkets vidkommande införa en ny typ av befattningar. På grund
härav syntes ifrågavarande chefsbefattning böra uppföras bland de i 5 § 1 mom.
andra stycket upptagna befattningarna, varvid för befattningen borde bestämmas
ett arvode av 13 000 kronor. Därest chefen åtnjöte pension för statstjänst
borde emellertid arvodet minskas med ett belopp, motsvarande honom
tillkommande pensionsförmåner, dyrtidstillägg oberäknat.
Statens organisationsnämnd har i sitt betänkande uttalat, att nämnden i
likhet med sjökarteverkskommitterade och sjökarteverksstyrelsen funnit, att
bestämmelsen att chefen för sjökarteverket skall vara officer vid flottan borde
bortfalla och i följd därav chefens lön helt upptagas å sjökarteverkets stat.
Beträffande avlöning och anställningsform fann organisationsnämnden, att
de av statskontoret framförda synpunkterna borde beaktas.
I likhet med vad i förenämnda betänkanden samstämmigt förordats, anser
även jag, att kartverkschefen i organisatoriskt hänseende bör frigöras från
flottan och att i följd härav avlöningsmedel för honom böra beräknas å sjökarteverkets
stat. Beträffande anställningsformen och avlöningens beräkning
ansluter jag mig till statskontorets av organisationsnämnden biträdda synpunkter
härutinnan. Chefsbefattningen torde i anslutning härtill böra tillsättas
genom förordnande på viss tid och uppföras bland de i 5 § 1 morn
andra stycket avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen upptagna
befattningar samt vederbörligt arvode bestämmas till 13 000 kronor.
För den händelse förenämnda förslag örn ändrad anställningsform för
chefen för sjökarteverket blir av riksdagen bifallet, torde chefsbefattningen i
pensionsavseende böra inordnas under det civila tjänstepensionsreglementet.
Enligt de grunder, som vunnit tillämpning vid bestämmandet av pensionsunderlaget
i motsvarande fall, torde detsamma för kartverkschefen böra bestämmas
till 7 000 kronor. I anslutning härtill bör pensionsavdraget bestämmas
till 420 kronor.
Den sålunda föreslagna anordningen lärer böra träda i kraft från och med
budgetåret 1937/1938.
Civil personal.
Jämlikt gällande instruktion åligger det kartografen att i enlighet
med kartverkschefens bestämmande utföra förekommande kartarbeten.
I sin skrivelse den 22 augusti 1935 rörande sjökarteverkets medelsbehov för
budgetåret 1936/1937 har styrelsen för sjökarteverket föreslagit, att kartograf
-
Departements
chefen.
.
710
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
befattningen skulle uppflyttas från 21 :a till 22:a lönegraden i avlöningsreglementet
för den civila statsförvaltningen, och såsom skäl härför åberopat
att, sedan en viss omläggning av arbetsfördelningen inom sjökarteverket visat
sig möjlig och lämplig, kartografen skulle, bland annat, övertaga vissa av
aktuariens åligganden och under tider, då denne vore kommenderad å sjömätningar,
handhava aktuariegöromålen. Däremot skulle kartografen ej, såsom
tidigare varit fallet, deltaga i sjömätningarna. Omläggningen skulle
medföra, att kartografens arbete bleve mera självständigt och ansvarsfullt.
Härjämte skulle inrättandet av en av styrelsen i dess betänkande den 25
oktober 1930 föreslagen förste amanuensbefattning icke erfordras.
Yad därefter beträffar föreståndaren för sjökarteverkets
militärdetalj har denne till speciell uppgift att komplettera och vidmakthålla
för flottans behov särskilt utarbetade sjökort, farledsbeskrivningar
m. m. Intill den 1 juli 1925 uppehölls föreståndarbefattningen av en reservofficer
med avlöning från flottans anslag. I enlighet med Kungl. Maj:ts
framställning beslöt emellertid 1925 års riksdag, att för de på militärdetaljen
ankommande göromålen finge från nämnda tidpunkt inrättas en arvodesbefattning,
närmast avsedd att besättas med officer, antingen pensionerad
eller å reservstat eller i flottans reserv (ej pensionerad), samt att arvodets
belopp skulle motsvara lön enligt lägsta löneklassen av 21 :a lönegraden
förenämnda avlöningsreglemente eller 6 420 kronor, dock att, därest befattningen
uppehölles av officer i flottans stam eller reserv (med pension) eller
a reservstat, arvodet endast skulle utgå med det lägre belopp, som av Kungl.
Maj :t kunde varda bestämt. Kostnaden för inrättandet av arvodesbefattningen
skulle beräknas under anslagsposten till avlöning åt icke-ordinarie personal.
I sitt betänkande hava sjökarteverkskommitterade framhållit, att enligt
deras mening en av de två officerare vid flottan, som vid försvarsrevisionen
beräknats för byråarbete inom sjökarteverket, lämpligen borde placeras såsom
föreståndare för verkets militärdetalj, varigenom det åt föreståndaren
för militär detalj en utgående arvodet skulle kunna inbesparas.
Mot den sålunda föreslagna anordningen hava allvarliga invändningar
rests från bland andra chefen för marinstaben, som framhållit, att 1925 års
riksdag vid prövandet av förevarande organisationsfråga efter grundlig utredning
funnit såväl de båda permanent tjänstgörande officerarna ur flottans
stam som en föreståndare för militärdetaljen erforderliga dels för sjökarteverket
över huvud taget, dels med hänsyn till marinens behov av ett visst
antal officerare, som genom tjänstgöring i sjökarteverket kommit grundligt
in i sjökarteväsendets arbeten, och dels slutligen för att säkerställa handhavandet
under fullt betryggande former av verkets militärdetalj, vars noggranna
övervakande och insiktsfulla skötsel vore ett utomordentligt försvarsintresse.
Styrelsen för sjökarteverket har i sitt betänkande uttalat, att styrelsen
funnit det vara av synnerlig vikt, att den militära kort- och boksamlingen i
sjökarteverket omhänderhades på ett med hänsyn till dess hemliga natur
fullt betryggande sätt. Ett villkor härför syntes styrelsen vara, att ofta åter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 825.
711
kommande ombyten å föreståndarbefattningen vid militärdetaljen såvitt
möjligt undvekes, vilket åter, enligt styrelsens uppfattning, bäst ernåddes därmed,
att befattningen knötes fastare vid verket än vad nu vore fallet. Styrelsen
funne det även vara av vikt, att befattningsinnehavaren gåves löneförmåner,
som stöde i lämpligt förhållande till det av honom burna ansvaret.
Styrelsen hade i anslutning till de anförda synpunkterna kommit till det
resultatet, att befattningen borde uppföras på ordinarie stat med lön enligt
21 :a lönegraden omförmälda avlöningsreglemente.
Enligt uttalande i styrelsens för sjökarteverket betänkande borde vidare
ritar- och gravörbefattningarna i verkets personalförteckning
upptagas var för sig samt ritarpersonalen utökas med dels 2 ordinarie ritare
dels ock 2 extra ordinarie och 1 extra ritare.
Såsom teknisk ledare av arbetena med vården och
underhållet av sjökarteverkets materiel tjänstgör sedan
våren 1928 en civilingenjör mot åtnjutande av ett årligt arvode av 5 700
kronor från anslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet.
Enligt sjökarteverkskommitterades uppfattning vore den nämnde ingenjören
obehövlig.
Styrelsen för sjökarteverket har i sitt betänkande däremot framhållit, att
styrelsen ansåge det vara ådagalagt, att behov förelåge av en tekniskt utbildad
tjänsteman vid verket. I så måtto delade emellertid styrelsen de kommitterades
uppfattning i denna fråga, att styrelsen ej funne någon särskild
befattning böra för ändamålet uppföras å kartverkets stat. Styrelsen förutsatte
i stället, att för en av de till nyanställning vid kartverket ifrågakommande
ritarna skulle såsom kompetensvillkor uppställas, bland annat, teknisk
utbildning. Till denne ritare borde emellertid, då han toges i anspråk
för ledning av arbeten med materielens vård och underhåll, i ersättning för
längre utbildningstid och högre kvalificerat arbete, utöver de honom såsom
ritare på verkets stat eljest tillkommande förmåner (högst lönegrad B 15),
utgå ett årligt arvode å 1 200 kronor från förenämnda anslag.
Vidare har styrelsen i annat sammanhang hemställt, att till den tjänsteman
(underofficer på övergångsstat), som handhar däcksuppbörderna
å sjökarteverkets fartyg och båtar under den tid dessa
ej äro på expedition, måtte få utgå ett årligt arvode av 300 kronor från omförmälda
omkostnadsanslag.
Förenämnda av kartverksstyrelsen i dess betänkande föreslagna åtgärder
hava av organisationsnämnden tillstyrkts.
Mot styrelsens för sjökarteverket förenämnda förslag rörande uppflyttning Departementsav
kartografbefattningen från 21 :a till 22:a lönegraden avlöningsreglementet chefen
för
den civila statsförvaltningen synes intet vara att erinra.
I likhet med styrelsen för sjökarteverket och statens organisationsnämnd
anser jag vidare, att befattningen såsom föreståndare för sjökarteverkets
militärdetalj bör uppföras å ordinarie stat med placering i 21 :a lönegraden
nämnda avlöningsreglemente.
712
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Härjämte finner jag mig böra tillstyrka det av styrelsen föreslagna särskiljandet
i personalförteckningen av ritar- och gravörbefattningarna samt de
förras utökande med 2 ritarbefattningar med placering i löre lönegraden.
Någon ytterligare ändring i fråga örn det ordinarie civila personalbeståndet
ifrågasätter jag icke.
På sätt i styrelsens för sjökarteverket betänkande ifrågasatts torde emellertid
såsom biträde å försäljningskontoret i sinom tid böra i stället för det
ena av de båda ordinarie ritbiträdena avses en extra befattningshavare med
lägre avlöning än ifrågavarande ritbiträde.
Yad därefter angår den övriga civila personalen ifrågasätter jag — utöver
vad i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag härutinnan föreslagits
— inga andra ändringar i förhållande till vad för närvarande gäller
beträffande ifrågavarande personal än vad som framgår av det följande.
Såsom av styrelsen för sjökarteverket föreslagits torde någon särskild befattning
icke vidare böra finnas inrättad för ledningen av arbetet med vård
och underhåll av sjökarteverkets materiel. Härför torde i stället, på sätt av
styrelsen föreslagits, böra tagas i anspråk en tekniskt utbildad person, som
därjämte bör uppehålla ritarbefattning vid verket. Såsom särskild ersättning
för ifrågavarande uppdrag torde denne böra komma i åtnjutande av ett årligt
arvode å 1 200 kronor, att utgå från anslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet.
Vidare torde i enlighet med styrelsens förslag till den tjänsteman (underofficer
på övergångsstat), som handhar däcksuppbörderna å sjökarteverkets
fartyg och båtar under den tid dessa ej äro på expedition, böra utgå ett årligt
arvode av 300 kronor från förenämnda anslag.
Vad slutligen beträffar den av styrelsen ifrågasatta förstärkningen av sjökarteverkets
extra ritarpersonal torde böra erinras därom att med anledning
av beslut av 1930 års riksdag ifrågavarande personal undergått viss ökning,
varjämte antalet ritbiträden ökats från tidigare 5 till nuvarande 7. Då ritbiträdena
enligt vad jag inhämtat kunnat övertaga viss del av de arbeten, som
av styrelsen avsetts skola utföras av ritare, torde behovet av icke-ordinarie
ritarpersonal åtminstone tillsvidare kunna anses vara tillgodosett.
De av mig här föreslagna förändringarna i avseende å sjökarteverkets civila
personal torde böra komma i tillämpning från och med budgetåret 1937/1938.
Militär personal.
Beträffande den militära personal, som erfordras för sjökarteverkets mätningar,
beräknades enligt 1925 års försvarsordning härför 12 officerare ur
flottans stam för tjänstgöring såsom mätningsförrättare, varav 2 avsågos för
ständig tjänstgöring vid verket, under vinterhalvåret för byråarbete och under
sommarhalvåret för sjömätningsarbete. Härjämte beräknades 30 underofficerare
samt visst antal underbefäl, meniga och värnpliktiga för ifrågavarande
mätningsarbeten.
Uti sitt förenämnda år 1930 avgivna betänkande har styrelsen för sjökarteverket
anmält, att — utöver de båda officerare, som varit beordrade till stän
-
713
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
dig tjänstgöring vid sjökarteverket — under intet år fler än 9 officerare ställts
till förfogande såsom mätningsförrättare samt att av underofficerarna 5
kunnat tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Förutom omförmälda militära
personal tjänstgjorde 6 av verkets civila tjänstemän såsom mätningsförrättare,
därav en, aktuarien, sysselsattes med trianguleringar och 3 ägnade
sig åt utsjölodning. Sammanlagda antalet mätningsförrättare uppginge sålunda
för det dåvarande till 22. Ehuru styrelsen icke ansåge sig i detta samband
böra föreslå någon ökning av antalet mätningsförrättare, ansåge sig styrelsen
dock böra uttala, att en sådan ökning framdeles kunde visa sig erforderlig.
För den närmaste framtiden vore det under alla förhållanden av vikt,
att det nu angivna antalet säkerställdes. För att på frivillighetens väg erhålla
väl kvalificerade officerare för den ständiga tjänstgöringen vid sjökarteverket
vore det emellertid enligt styrelsens förmenande nödvändigt att förbinda
denna tjänstgöring med ekonomiska förmåner utöver vederbörande tillkommande
lön. Dessa förmåner syntes styrelsen böra tillgodonjutas i form
av arvoden, för vardera av de båda officersbefattningarna till belopp av 600
kronor för år, och syntes för ändamålet erforderliga medel böra beräknas å
sj ökarteverkets avlöningsanslag.
Till styrelsens ifrågavarande uttalande har organisationsnämnden givit sin
anslutning. I avseende å de geodetiska mätningarna har nämnden emellertid
ansett, att vid en framtida omorganisation av rikets landkarteväsende borde
tagas i övervägande, huruvida den av aktuarien vid sjökarteverket bedrivna
geodetiska mätningsverksamheten borde hänföras under rikets allmänna kartverk,
i vilket fall också nyssnämnde tjänsteman komme att dit överflyttas.
I över organisationsnämndens betänkande i denna del avgivet utlåtande
har styrelsen för sjökarteverket uttalat, att, alldeles oavsett huru frågan örn
överförandet av sjökarteverkets geodetiska mätningar till geodetiska avdelningen
av rikets allmänna kartverk komme att utveckla sig, sjökarteverket
ofrånkomligen måste förfoga över geodetiskt utbildad och erfaren personal
för en mångfald arbetsuppgifter i samband med verkets byråarbeten.
1930 års försvarskommission har emellertid i sitt betänkande beräknat för
ständig tjänstgöring vid sjökarteverket allenast en officer ur flottans stam
samt därutöver för tjänstgöring vid verkets sommarexpeditioner 7 dylika officerare.
I sitt yttrande över försvarskommissionens betänkande har styrelsen för
sjökarteverket framhållit det oavvisliga behovet av tillgång på två befattningshavare
för ständig tjänstgöring med sjökarteverkets byrå- och sjömätningsarbeten
Därest allenast en officer kunde avses härför, borde förutom denne
vid sjökarteverket anställas en förste aktuarie med lön enligt 26:e lönegraden
vederbörligt avlöningsreglemente. Yad därefter beträffade det för sjömätningsarbetena
ytterligare erforderliga officersbehovet kunde det av försvarskommissionen
beräknade antalet icke anses täcka det verkliga behovet av
sådan personal. Till följd av att ett ekolod tillkommit åtginge numera för
utsjölodningen 6 mätningsförrättare i stället för tidigare 3. För full bemanning
av sjömätningsfartygen erfordrades 14 officerare ur flottans stam. Därest
Departements
chefen.
714 Kungl. Majlis proposition nr 225.
det sålunda påvisade officersbehovet icke kunde tillgodoses, måste åtgärder
vidtagas för anställande av annan personal för ifrågavarande ändamål. Detta
borde enligt styrelsens förmenande ske medelst personal från lotsverket eller
handelsflottan, vilken borde tjänstgöra som mätningsförrättare under de
tider av året, mätningsexpeditioner påginge. Styrelsen har även avgivit förslag
i fråga örn formen för denna personals anställande och beräknandet av
avlöningsförmåner för densamma. Då redan nu förelåge svårigheter att erhålla
tillgång på sjömätningsutbildade officerare, syntes den föreslagna anställningsformen
i varje fall böra prövas genom anställande av en dylik mätningsförrättare.
Därjämte torde för sjömätningarna böra avses 24 underofficerare,
därav 5 såsom mätningsförrättare, 40 korpraler (högbåtsmän) och meniga samt
123 värnpliktiga.
I fråga örn behovet av officerare för ständig tjänstgöring vid sjökarteverket
har jag i motsats till 1930 års försvarskommission kommit till den uppfattningen,
att för tillgodoseende av detsamma alltjämt böra avses 2 officerare ur
flottans stam.
I likhet med sjökarteverkets styrelse och organisationsnämnden finner jag
därjämte skäligt, att ifrågavarande officerare undfå särskild ersättning från
sjökarteverkets avlöningsanslag, vardera med 600 kronor för år.
Såsom av styrelsens för sjökarteverket utlåtande framgår torde det av 1930
års försvarskommission för tjänstgöring såsom mätningsförrättare beräknade
antalet officerare ur flottans stam icke kunna anses tillfyllest. Att för ändamålet
avse ett så stort antal, som av styrelsen ifrågasatts, anser jag mig emellertid
icke kunna förorda. Däremot torde förutom de båda officerare, som
beräknats för ständig tjänstgöring vid sjökarteverket, böra för tjänstgöring
såsom mätningsförrättare avses ytterligare 10 officerare ur flottans stam. Antalet
mätningsofficerare kommer alltså härigenom att uppgå till det enligt 1925
års försvarsordning beräknade. För sjömätningarna torde i övrigt böra avses
underofficerare, korpraler, meniga och värnpliktiga i enlighet med styrelsens
för sjökarteverket förenämnda förslag.
Vad slutligen angår det av styrelsen föreslagna anställandet såsom mätningsförrättare
av personal från lotsverket eller handelsflottan, synes detsamma
vara värt beaktande. Då denna fråga emellertid kräver ytterligare utredning,
anser jag mig icke nu kunna fatta definitiv ståndpunkt till densamma.
Emellertid synes det böra vara Kungl. Majit obetaget att i mån av
tillgängliga medel anordna de försök härutinnan, som kunna anses lämpliga.
Båtmaterielen.
Såsom i det föregående omnämnts, disponerar sjökarteverket i och för
sjömätningarna dels ett visst antal fartyg, därav två, som äro försedda med
ekolod, tagas i anspråk för utsjöarbeten, dels ock viss motorbåtsmateriel.
I sitt förenämnda betänkande har styrelsen för sjökarteverket framhållit
behovet av nybyggnad av ett större sjögående mätningsfartyg, huvudsakligen
avsett för utsjölodning. Därjämte har styrelsen uttalat, att sjökarteverkets
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
715
motorbåtar, som delvis vore ganska gamla, tack vare gott årligt underhåll
visserligen fortfarande vore användbara för mätningsarbetet, men att kostnaderna
för underhåll av båtarna måste bliva oproportionerligt stora i förhållande
till det arbetsresultat, som med dem kunde utvinnas. Enligt styrelsens
mening syntes det ligga i sakens natur, att båtmaterielen i sin helhet
successivt förnyades och anpassades efter moderna arbetsmetoder, varigenom
ett påskyndande av mätningsarbetet underlättades. Styrelsen funne det visserligen
önskvärt, att de tre äldsta motorbåtarna omedelbart ersattes, men
ansåge sig dock för det dåvarande endast böra föreslå ersättningsbyggnad
av en ny båt under vart och ett av de tre följande budgetåren. Kostnaderna
för nybyggnaden hade av styrelsen beräknats till 13 000 kronor för båt.
Statens organisationsnämnd har i stort sett anslutit sig till vad styrelsen
i fråga örn fartygsmaterielen anfört.
Sedermera har marinförvaltningen utarbetat ritning och kostnadsförslag
beträffande det föreslagna nya utsjölodningsfartyget, enligt vilket förslag
byggnadskostnaden inklusive viss modern för sjömätning erforderlig utrustning
beräknats uppgå till 900 000 kronor.
I sina skrivelser rörande sjökarteverkets medelsbehov för budgetåren
1934/1935—1936/1937 har styrelsen för sjökarteverket hemställt örn anvisande
av medel för utsjölodningsfartygets byggande, vilka framställningar emellertid
icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Däremot har riksdagen på förslag av Kungl. Majit för budgetåret 1935/1936
anvisat ett belopp av 13 000 kronor för förnyelse av sjökarteverkets motorbåtsmateriel,
varjämte Kungl. Majit i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag föreslagit anvisande för budgetåret 1936/1937 av dels
ytterligare 13 000 kronor för enahanda ändamål dels ock 40 000 kronor för
anskaffande av en ny båt för de magnetiska mätningarna,
I enlighet med styrelsens för sjökarteverket av organisationsnämnden biträdda
förslag torde ett ytterligare belopp av 13 000 kronor framdeles böra
avses för förnyelse av sjökarteverkets motorbåtsmateriel.
Yad beträffar frågan örn byggande av ett utsjölodningsfartyg anser jag
denna fråga icke behöva upptagas till bedömande i nu förevarande sammanhang.
Sjökarteverkets lokaler.
Verkets nuvarande fastighet å Skeppsholmen tillkom under år 1872.
Fastigheten har sedermera under år 1910 påbyggts med en våning.
I sitt betänkande har styrelsen för sjökarteverket framhållit, att styrelsen
kommit till den bestämda övertygelsen, att verkets nuvarande utrymmen
vore otillräckliga. En stor del av personalen nödgades sålunda utföra sitt
arbete under förhållanden, som med fog kunde betecknas såsom otillfredsställande
ur såväl utrymmes- som belysningssynpunkt. Styrelsen hade i
första rummet tagit under övervägande, huruvida icke ökat utrymme skulle
stå att ernå genom förflyttning av kartverket i dess helhet till annan bygg
-
Departements
chefen.
716
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
nåd. Häremot talade dock, att i de nuvarande lokalerna flera dyrbara installationer
vidtagits, vilka icke utan särskilda kostnader kunde ånyo utföras
i annan lokal. Därnäst hade styrelsen tagit i betraktande möjligheten av att
förflytta viss del av verksamheten till andra lokaler för att såmedels erhålla
ökat utrymme. Emot en sådan lösning av lokalfrågan talade emellertid dels
den omständigheten att allt arbete för sj ökortsframställning borde försiggå
inom en och samma byggnad, dels ock att det vid utgivningen av tidskriften
»Underrättelser för sjöfarande» fordrades tillgång till samtliga såväl svenska
som utländska sjökort och övriga nautiska publikationer. Styrelsen hade därför
kommit till den uppfattningen, att kartverkets framtida verksamhet borde
fortgå inom dess nuvarande fastighet samt att denna i anslutning härtill
borde utvidgas.
Styrelsen hade till behandling förehaft två alternativa förslag till utvidgning
av sjökar te verkets fastighet, innebärande:
A. Tillbyggnad med 9 meter i husets längdriktning; samt
B. Påbyggnad av en våning i höjd.
Genom alternativet A skulle utvinnas 100 kvm. i var och en av 3 våningar,
60 kvm. i vindsvåningen samt 100 kvm. verkstads- och förrådsutrymme i
källarvåningen eller tillsammans 460 kvm. Den beräknade kostnaden utgjorde
140 000 kronor eller 304 kronor per kvm.
Genom alternativet B skulle erhållas en för byråarbetet användbar golvyta
av 265 kvm. Den beräknade kostnaden uppgick enligt detta alternativ
till 130 000 kronor eller 498 kronor per kvm.
Efter en jämförelse mellan fördelar och nackdelar vid de olika alternativen
hade styrelsen funnit alternativ A mest ändamålsenligt.
Enligt av styrelsen uppgjort förslag erfordrades i samband med ombyggnaden
nyanskaffning av inventarier för en kostnad av 4 600 kronor.
Slutligen nödvändiggjorde tillbyggnaden vissa mindre ökningar av de
under anslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet upptagna anslagsposterna
för underhåll av fastighet och inventarier samt skrivmaterialier och
expenser. Sålunda borde den förra anslagsposten, vilken uppginge till 3 000
kronor och som för övrigt under en följd av år visat sig otillräcklig, efter tillbyggnaden
ökas med 1 000 kronor samt den senare anslagsposten i samband
med tillbyggnaden ökas med 1 500 kronor till 9 500 kronor på grund av ökade
kostnader för uppvärmning, belysning och rengöring.
I sitt betänkande har organisationsnämnden anfört, att nämnden på stället
förvissat sig om att utökning av sjökarteverkets byggnad vore av behovet påkallad
för verksamhetens bedrivande i den omfattning som avsåges, vadan
nämnden lämnade sin anslutning till vad styrelsen härutinnan föreslagit. Tillbyggnaden
borde emellertid enligt organisationsnämndens uttalande ske
allenast under den förutsättningen, att icke vare sig den ifrågasatta försäljningen
av Skeppsholmen till Stockholms stad därav komme att röna ofördelaktig
inverkan eller värdet av tillbyggnaden vid en sådan försäljning komme
att undandragas staten genom byggnadens överlämnande till brukande av
staden utan full ekvivalent för tillbyggnadskostnaden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
717
Såsom av styrelsens för sj ökarte verket betänkande inhämtas har styrel- Departements
sen funnit en utvidgning av verkets lokaler erforderlig, trots att sjökarte- chefenverket
enligt styrelsens förslag icke avsåges att undergå någon ändring i
fråga om personalens antal. Den av styrelsen föreslagna utökningen av ritarpersonalen
uppvägdes nämligen av den personalminskning, som skulle uppstå
genom det av styrelsen förordade överförandet till andra myndigheter
av kontrollväsendet och undersökningsväsendet. Då emellertid kontrollväsendet,
såsom förut nämnts, alltjämt bör bibehållas vid sjökarteverket och det
jordmagnetiska undersökningsväsendet i varje fall tillsvidare bör kvarbliva
därstädes, lära ytterligare skäl få anses föreligga för en utvidgning av sjökarteverkets
lokaler. Utrymme för kontrollväsendet och jordmagnetiska
undersökningsväsendet finnes för närvarande icke i verkets nuvarande byggnad
utan disponera de båda avdelningarna sedan hösten 1930 annan lokal å
Skeppsholmen, som tills vidare ställts till förfogande av arméns intendenturförråd.
På grund av att antalet sjökortsplåtar under de senaste åren väsentligt
ökats har ytterligare en koppartryckspress installerats i verkets tryckeri,
varigenom arbetsförhållandena i de nuvarande lokalerna blivit än mera besvärande.
I likhet med sjökarteverkets styrelse och organisationsnämnden
anser jag, att ökade lokal utrymmen böra beredas genom tillbyggnad i enlighet
med förenämnda alternativ A för en beräknad kostnad av 140 000 kronor.
Till frågan örn bestridandet av de härför erforderliga medlen återkommer jag
i annat sammanhang. Att ifrågavarande tillbyggnadsarbete icke kommer att
röna någon inverkan på en eventuell försäljning av Skeppsholmen, anser jag
mig kunna utgå ifrån.
Yad därefter beträffar frågan örn de ökade underhålls- och expenskostnader,
som genom tillbyggnaden komma att föranledas, torde desamma med
hänsyn till den minskning av omkostnadsanslagets belastning, som den av
mig i det föregående förordade omorganisationen av ledningen av arbetet
med vården och underhållet av kartverkets materiel kommer att medföra,
icke böra föranleda någon ökning av berörda anslag.
IX. Sjöförsvarets kostnader.
Vid beräkningen av kostnaderna för den av mig förordade marinorganisa- Departements
tionen har jag i stort sett följt de av försvarskommissionen tillämpade grun- chefen.
derna, därvid dock anslagsbeloppen givetvis undergått de förändringar, som
betingats av de av mig föreslagna jämkningarna i organisationens omfattning i
förhållande till kommissionens förslag. Anslagen hava uppställts i överensstämmelse
med sjöförsvarets avdelning av fjärde huvudtiteln för innevarande
budgetår. Beräkningarna avse medelsbehovet under en kommande tioårsperiod
och innefatta, till skillnad från försvarskommissionens, även dyrtidstillägg
och kostnaderna för sjökarteverket.
Vid beräkningen av anslaget till avlöning till personal
vid kårer och stater m. fl. har jag utgått från nettolöner. Beträf
-
718
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
fande personal, som åtnjuter lön enligt löneplanerna i avlöningsreglementet
för officerare och underofficerare m. fl. och som tillhör i flera löneklasser
uppdelade lönegrader, har räknats med näst högsta löneklassen inom vederbörlig
lönegrad eller, där endast två löneklasser finnas, enligt medeltalet för
dessa. I fråga örn kostnaderna för avlöning till manskap har jag ansett mig
kunna tillämpa samma beräkningsgrunder som försvarskommissionen använt.
Vid beräkningen av kostnaden för hyresbidrag åt manskap har hänsyn tagits
till den för närvarande utgående tillfälliga förstärkningen å sagda förmån åt
manskap, som har Stockholm såsom förläggningsort.
I likhet med försvarskommissionen har jag upptagit en anslagspost till
lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, plutonbefälhavare vid luftvämsartilleri
och avståndsobservatörer.
Den av mig beräknade staten för sjökrigsskolan förutsätter
två sjökadett-, två marinintendentskadett- och två kustartillerikadettklasser
samt en reservkadettklass och är beräknad så att en marinintendentskadettklass
kan utbytas mot en reservintendentskadettklass. Kostnaderna för undervisning
i sjökrigsskolan av kustartilleriets reservkadetter hava icke nu kunnat
i detalj angivas, enär fullständig plan för utbildningen av desamma ej föreligger.
Berörda kostnader hava emellertid beräknats icke komma att överstiga
1 000 kronor.
Den föreslagna organisationen förutsätter endast en underofficersskola
för flottan, gemensam för bägge örlogsstationerna och förlagd till Karlskrona.
Då detta innebär indragning av underofficersskolan i Stockholm och därjämte
viss utveckling av underofficersskolans verksamhet ifrågasatts, hava
kostnadsberäkningarna för denna utbildningsanstalt måst bliva ungefärliga.
Anslaget till kustartilleriets reservstat har liksom
motsvarande anslag vid lantförsvaret beräknats i överensstämmelse med de
grunder, som föreslagits av försvarsväsendets lönenämnd i dess i det föregående
omnämnda yttrande.
De portionskostnader som utgjort underlag för uppskattning av medelsbehovet
för förplägnad äro desamma som lagts till grund för beräkningen
av detta anslag för innevarande budgetår och från vilka jämväl försvarskommissionen
utgått.
Anslagsbehovet för flottans krigsberedskap och övningar
beräknades i förslaget till 1925 års marinorganisation till 4 463 000 kronor,
varvid förutsattes, att hälften av expeditionskostnaderna för i rustningsplanen
upptaget flygdepåfartyg skulle bestridas från flygvapnets anslag. För budgetåren
1926/1927 och 1927/1928 utgick även anslaget med nyss nämnt belopp,
men höjdes från och med budgetåret 1928/1929 till 4 511 000 kronor i samband
med att hela kostnaden för flygdepåfartyget bestämdes skola utgå från
flottans övningsanslag. Under budgetåren 1932/1933—1935/1936 har anslaget
av statsfinansiella skäl utgått med förminskade belopp. I 1936 års statsverksproposition
har för ifrågavarande ändamål äskats ett belopp av 4100 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
719
Marinmyndigheterna hava framhållit, att nedsättningen av flottans övningsanslag
och den till följd därav nödvändiga minskningen av antalet rustade
fartyg haft ett mycket ogynnsamt inflytande på kustflottans stridsberedskap
och på personalens utbildningsmöjligheter. Skjutskickligheten hade försämrats
och befälspersonalen hade icke i erforderlig utsträckning kunnat beredas
övning i navigering, vilket kunde medföra ytterst vådliga konsekvenser för
fartygsmaterielen. Krigsövningar och samövningar med andra försvarsgrenar
hade också måst eftersättas.
Även jag anser en ökning av förevarande anslag erforderlig. På grundval
av den av mig föreslagna rustningsplanen för fartyg har jag kommit till ett
medelsbehov av 4 440 000 kronor. I detta belopp ingå jämväl kostnaderna
för ökade förmåner under sjökommendering åt personal, tjänstgörande å
undervattensbåt. För detta ändamål har sedan budgetåret 1926/1927 ett särskilt
anslag varit uppfört i riksstaten, under de senaste budgetåren med
55 000 kronor. Jag anser emellertid av flera skäl att detta anslag bör införlivas
med övningsanslaget, från vilket övriga särskilda kontanta förmåner
under sjötjänstgöring utgå.
För underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.
upptogs i kostnadsberäkningarna för den år 1925 föreslagna marinorganisationen
ett belopp av 5 360 000 kronor. I verkligheten anvisades för budgetåret
1926/1927 6 000 000 kronor. Under de två därpå följande budgetåren utgick
anslaget med 6 500 000 kronor, men nedsattes sedan från och med budgetåret
1929/1930 till 5 900 000 kronor. Vid sistnämnda belopp bibehölls anslaget intill
budgetåret 1933/1934, då det ytterligare minskades till 5 300 000 kronor.
För budgetåret 1934/1935 upptogs anslaget med ett till 5 420 000 kronor förhöjt
belopp, varmed det även är uppfört i riksstaten för innevarande budgetår.
I 1936 års statsverksproposition har medelsbehovet i fråga beräknats till
5 720 000 kronor.
Försvarskommissionen har beräknat ett underhållsanslag av 4 415 000 kronor.
Härtill bör emellertid läggas ett belopp av 460 000 kronor, som för underhåll
av vissa byggnader å örlogsstationerna inräknats i det byggnadsanslag,
vilket förutsatts skola omhänderhavas och förvaltas av den av kommissionen
föreslagna fortifikationsstyrelsen. Sammanlagt har således försvarskommissionen
beräknat 4 875 000 kronor för ifrågavarande ändamål.
Marinförvaltningen har framhållit, att ersättningsbyggnadssakkunniga beräknade
underhållsanslaget till minst 6 281 000 kronor efter genomförd organisation.
Anslagets storlek vore enligt ämbetsverket beroende icke blott av
materielens omfattning utan jämväl av rustningsplaner, fartygens och byggnadernas
ålder och tillstånd samt den avsedda beredskapsgraden. Med det ringa
antalet fartyg och de beräknade höga livslängderna vore det nödvändigt att
tillmäta underhållsanslaget på sådant sätt, att fartygsmaterielen hölles i stånd
och de icke rustade fartygen hastigt kunde klargöras. Kaserner och övriga
byggnader borde kunna hållas i tidsenligt skick. Ämbetsverket har vidare
framhållit, att de senare årens otillräckliga anslag bragt materielen i ett tillstånd,
som föranlett inskränkningar och omkastningar i planerade fartygs
-
720
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
rustningar och allvarliga anmärkningar rörande kasernförläggningen. Det av
kommissionen beräknade anslaget vore otillräckligt för den av kommissionen
föreslagna flottan. För denna flotta skulle enligt ämbetsverkets mening
krävas ett årligt underhållsanslag av 6 000 000 kronor.
Det av kommissionen upptagna underhållsanslaget synes mig redan i och
för sig väl lågt beräknat. Emellertid förutsätter jag dels utrangering av fartyg
i mindre omfattning än kommissionen föreslagit och dels i förhållande
till dess förslag något ökade fartygsrustningar. Härtill kommer, att någon
för försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse icke av mig föreslås. En
ökning av det av kommissionen beräknade anslaget till underhåll av flottans
fartyg och byggnader blir av nu anförda skäl ofrånkomlig. Anslaget har av
mig beräknats till 5 800 000 kronor.
Försvarskommissionen har funnit viss materielanskaffning för marinen
samt vissa byggnadsarbeten för kustartilleriet vara av den art, att kostnaderna
därför borde betraktas såsom engångskostnader. Beträffande flottan har kommissionen,
då fråga varit örn vissa byggnadsarbeten, visserligen vitsordat desammas
behövlighet, men ej angivit de härför erforderliga kostnaderna.
Marinförvaltningen har i sitt yttrande upptagit de enligt ämbetsverkets
mening för en tioårsperiod erforderliga anslagen för dels modernisering av
pansarskepp av Sverige-typ, dels omändringar och iståndsättning av vissa
kasernetablissement samt dels materielanskaffning m. m., uppgående till för
flottan 42 265 500 kronor och för kustartilleriet 16 779 000 kronor.
Kostnaderna för modernisering av Sverige-skeppen samt för anskaffning
av viss materiel m. m. hava av mig inberäknats i de årliga anslagen för flottan.
För sistnämnda ändamål har jag upptagit ett genomsnittligt årligt belopp för
flottan av 730 000 kronor, avsett i främsta rummet för anskaffning av teknisk
materiel, såsom luftvärnsmateriel, minmateriel, radiomateriel, inventarier och
utredning för hjälpfartyg m. m. Nämnda belopp är även avsett för att tillgodose
sådana ändamål, vilka av försvarskommissionen särskilt angivits under
förevarande anslagsgrupp, nämligen skjut- och materielförsök samt inskjutning
av kanoner, prövning och undersökning av brisanta sprängämnen m. m.,
försök med teknisk materiel, åtgärder för industriens krigsorganisation och
nya kärnrör m. m. i marinens artilleripjäser.
För kustartilleriets del har jag räknat med ett årligt materielanslag vid
fullt uppsatt vapen av 319 000 kronor samt dessutom såväl under uppsättningsåren
som därefter ett årligt belopp av 34 000 kronor för samma ändamål som
försvarskommissionen, enligt vad nyss anförts, särskilt angivit. Beträffande
kustartilleriets materielkostnader i övrigt får jag hänvisa till vad därom närmare
anföres i samband med frågan om övergången till den nya marinorganisationen.
Den sammanlagda årliga kostnaden för marinorganisationen enligt det av
mig framlagda förslaget beräknar jag till 40 007 700 kronor. Frånräknas sjökarteverket,
utgör den sammanlagda kostnaden 39 350 000 kronor, vilken
summa beräknas fördelad på flottan och kustartilleriet enligt följande tablå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 886.
721
Tablå
Öyér fördelningen ay kostnaderna för marinen på flottan oell kustartilleriet.
Flottan |
Kust-artilleriet 1 |
Summa kronor |
295 000 |
— |
295 000 |
9 895 000 230 000 |
2 432 000 |
12 327 000 |
313 800 |
153 200 |
467 000 |
90 000 |
50 000 |
140 000 |
29 500 9 000 |
5 500 |
35 000 |
3 500 |
2 700 |
6 200 |
1742 000 |
453 000 |
2 195 000 |
96 800 |
65 000 |
161 800 |
510 000 |
290 000 |
800 000 |
4 440 000 |
4 440 000 |
|
— |
625 000 |
625 000 |
160 000 |
40 000 |
200 000 |
5 800 000 6 000 000 |
— |
5 800 000 6 000 000 |
— |
350 000 |
350 000 |
31 111000 |
5 019 000 |
36 130 000 |
Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.
Avlöning till personal vid marinförvaltningen, förslagsanslag
Avlöning till personal vid kårer oell stater m. fl., förslags
anslag .......................................................................
Bekryteringskostnader, förslagsanslag ............................
Kustartilleriets reservstat, förslagsanslag ........................
Marinens reservpersonal, förslagsanslag ..........................
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ..............
Flyttningsersättning, förslagsanslag ................................
Besestipendier, reservationsanslag...................................
De värnpliktigas avlöning, Inskrivning oell redovisning.
De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag .......................
Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag ..
Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., förslagsanslag
......................................................................
Undervisning, understöd, expenser m. m.
Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m
reservationsanslag .....................................................
Studiestipendier, reservationsanslag ..............................
Understöd åt föreningar, reservationsanslag ...................
Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag .
Tryckningskostnader, förslagsanslag..............................
Biblioteksverksamhet för underofficerare och manskap vid
marinen, reservationsanslag........................................
Förplägnad, beklädnad m. m.
Förplägnad, förslagsanslag ..........................................
Beklädnad, reservationsanslag........................................
Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis m. m
reservationsanslag .....................................................
Bränsle-, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., förslagsanslag
.......................................................................
Övningar.
Flottans krigsberedskap och övningar, reservationsanslag...
Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsanslag
......................................................................
Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag —
Sjukvård.
Sjukvård, reservationsanslag ..........................................
Flytande materiel och byggnader.
Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m., reservationsanslag
..................... ..........................................
Flottans ersättningsbyggnad, reservationsanslag ...............
Befästningar, kustartilleriets kaserner m. m., reservationsanslag
.......................................................................
Transport
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 886.
217 30 46
722
Kungl. Maj:is proposition nr 225.
Departements
chefen.
Flottan |
Kust- artilleriet |
Summa kronor |
|
Transport |
31 111000 |
5 019 000 |
36 130 000 |
Kustartilleriets materiel m. m., reservationsanslag ............ Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon, reserva- |
— |
625 000 |
625 000 |
tionsanslag................................................................ Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel, reserva- |
20 000 |
28 000 |
48 000 |
tionsanslag.................................................................. |
— |
135 000 |
135 000 |
Artilleri-, min-, torped-, radio- och annan teknisk |
|||
materiel m. m................................ Diverse. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och |
730 000 |
353 000 |
1 115 000 |
9 000 |
3 000 |
12 000 |
|
Extra utgifter, reservationsanslag.................................. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslags- |
80 000 |
15 000 |
95 000 |
anslag ....................................................................... Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret, för- |
165 000 |
23 000 |
188 000 |
slagsansiag............................................................... |
835 000 |
199 000 |
1034 000 |
Summa krono! |
J2 950 000 |
6400 000 |
39 350000 |
X. övergången till den nya marinorganisationen.
Den nya marinorganisationen är avsedd att börja tillämpas den 1 juli 1937,
från vilken dag således marindistrikts- och stationschefer böra övertaga befälet
över resp. marindistrikt och örlogsstationer.
Vad beträffar den till inrättande föreslagna befattningen som chef för
marinen kan det komma att visa sig erforderligt, att denna befattning tillsättes
redan tidigare än nämnda dag, med hänsyn till att de förberedelsearbeten
som tarvas för den nya organisationens genomförande lämpligen böra
äga rum under ledning av den person, som sedermera skall utöva det med
nämnda befattning förenade befälet. Jag vill därför förorda, att Kungl. Majit
utverkar riksdagens medgivande att redan under budgetåret 1936/1937 tillsätta
befattningen i fråga.
Då nuvarande sjörullföringsbefälhavarens i Malmö förordnande utlöper
först den 30 september 1938, bör med överflyttningen till Karlskrona av rullföringsexpeditionen
för Karlskrona sjörullföringsområde anstå till nämnda tidpunkt.
De förändringar i nuvarande organisation, som för flottans vidkommande
blivit föreslagna, äro icke av den natur, att omorganisationen behöver
utsträckas över en längre följd av år. Ej heller kommer den föreslagna
organisationen att medföra överförande till övergångsstat beträffande annan
personal än den vid skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand anställda
ordinarie civila personalen.
Kungl. Maj:ts proposition nr É&5. 723
Utökningen av depåförläggningen av fartyg synes i huvudsak böra äga
rum under budgetåret 1937/1938.
Den gemensamma underofficersskolan i Karlskrona beräknas kunna börja
sin verksamhet på hösten 1939.
Flyttningen av sjömanskårens yrkesavdelning i Karlskrona från nuvarande
kasern till förutvarande skeppsgossekasernen bör kunna äga rum under
budgetåret 1939/1940.
I den mån lokalfrågorna ej lägga hinder i vägen synes omorganisationen i
övrigt böra taga sin början under budgetåret 1937/1938. Vad beträffar örlogsstationen
i Stockholm, bör — såsom jag redan i annat sammanhang framhållit
— intill dess frågan örn stationens flyttning erhållit slutgiltig lösning,
den nuvarande organisationen där bibehållas, dock med de jämkningar, som
kunna finnas påkallade med hänsyn till omorganisationen i övrigt.
Vad beträffar skeppsgosseinstitutionen, böra några nya skeppsgossar icke
antagas efter den 1 juli 1937. Så snart sammanlagda antalet gossar i Karlskrona
och Marstrand nedgått därhän, att samtliga kunna förläggas till kåren
i Karlskrona, synes överflyttning från Marstrandskåren till Karlskronakåren
böra ske och alltså förstnämnda kår i första hand avvecklas. Med karlskrivningen
av skeppsgossar i april 1939 skulle även kåren i Karlskrona upphöra.
Såsom jag förut framhållit, blir det på grund av den av mig förutsatta indragningen
av skeppsgossekåren erforderligt att överföra den för närvarande
i staten för skeppsgosseskolorna upptagna ordinarie lärarpersonalen till övergångsstat.
Löneförmånerna för nämnda personal uppgå för närvarande till
43 200 kronor, vartill kommer viss tillfällig löneförbättring. Jämlikt kungörelsen
den 28 juni 1918 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmånerna enligt de från och med år 1919 gällande staterna för
skeppsgosseskolorna, är lärarpersonalen pliktig att låta sig förflyttas till annan
befattning inom undervisningsväsendet. Med hänsyn härtill synas de med
en avveckling av skeppsgosseskolorna förbundna övergångskostnaderna icke
behöva åsamka statsverket kostnader av större betydenhet, i alla händelser
icke vid en jämförelse med de av mig i annat sammanhang framhållna ekonomiska
och andra fördelar, som vinnas genom en indragning av skeppsgossekåren.
Intill dess en förflyttning till annan plats inom undervisningsväsendet
kan ske, bör emellertid lärarpersonalen, på samma sätt som år 1925 förutsattes
beträffande övertalig civil personal vid flottan, åtnjuta nuvarande löneförmåner
samt bibehållas i tjänst i den mån lämplig sådan kan beredas inom
försvarsväsendet.
Jämväl i fråga örn kustartilleriet anser jag lämpligt, att den nya
organisationen träder i kraft från och med budgetåret 1937/1938, dock att, på
sätt i det följande närmare utvecklas, viss i samband med organisationens utökande
erforderlig materiel bör anskaffas redan under budgetåret 1936/1937.
Enligt det föreliggande förslaget skall organisationen av kustartilleriets
truppförband i förhållande till den nuvarande förändras bland annat på det
sätt, att vartdera regementet skall utökas med ett luftvärnskompani. Denna
724
Kungl. Maj:Is proposition nr 225.
organisation beräknar jag skola kunna i huvudsak genomföras under loppet
av den första femårsperioden. Under samma period genomföres förstärkningen
av kustartilleriförsvaret i övrigt, varjämte anskaffningen av de nya
rörliga kustartilleribatterierna påbörjas.
Den föreslagna utvidgningen av kustartilleriets personalstater m. m. torde
böra ske successivt i överensstämmelse med vad som framgår av följande
tablå (sid. 725).
Av tablån framgår, att jag, i överensstämmelse med vad marinmyndigheterna
samstämmigt yrkat, upptagit den nytillkomna befattningen som kommendant
i Vaxholms fästning redan från och med första året i stället för,
enligt försvarskommissionens förslag, tredje året.
I kostnader för anskaffning av materiel för den kustartilleriorganisation,
som av mig föreslagits, har jag beräknat ett sammanlagt belopp av 6 605 000
kronor enligt en icke offentlig specifikation, som i sinom tid torde få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. Jag ämnar hemställa, att i den förut
omförmälda särskilda proposition, vars framläggande för riksdagen jag senare
i dag kommer att föreslå, av nämnda summa ett belopp av 1 200 000 kronor
äskas redan för budgetåret 1936/1937. Återstoden, 5 405 000 kronor, torde böra
uppdelas på en period av 10 år, räknat från och med det första övergångsåret.
För det tionde övergångsåret räknar jag med ett materielanskaffningsbelopp
av 319 000 kronor, vilken summa sedermera torde komma att motsvara det
årligen erforderliga anslaget för kustartillerimateriel.
Vid fullt genomförd organisation beräknar jag, att kustartilleriets årliga
kostnader skola belöpa sig till 6 400 000 kronor.
Kostnaderna under uppsättniugstiden beräknas på sätt av följande tablå
framgår.
Budgetår |
Årliga kostnader |
Materiel- kostnader |
Summa kronor |
1937/1938 ....................................................... |
5 190 000 |
810 000 |
6 000 000 |
1938/1939 ..................................................... |
5 303 000 |
697 000 |
6 000 000 |
1939/1940 ....................................................... |
5 491 000 |
709 000 |
6 200 000 |
1940/1941 ........................................................ |
5 605 000 |
695 000 |
6 300 000 |
1941/1942 ......................................................... |
5 761 000 |
539 000 |
6 300 000 |
1942/1943 ......................................................... |
5 881 000 |
519 000 |
6 400 000 |
1943/1944 ...................................................... |
5 964 000 |
436 000 |
6 400 000 |
1944/1945 ........................................................ |
6 044 000 |
356 000 |
6 400 000 |
1945/1946 ....................................................... |
6 075 000 |
325 000 |
6 400 000 |
1946/1947 ..................................................... |
6 081 000 |
319 000 |
6 400 000 |
Summa kronor |
5 405 000 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 725
Tablå
över kustartilleriets personal under uppsättningstlden.
Antal (för ersättningsreserv antal dagar) |
||||||||
Lönegrad, befattning eller |
1. året 1937/1938 |
2. året 1938/1939 |
3. året 1939/1940 |
4. året 1940/1941 |
5. året 1941/1942 |
6. året 11942/1943 |
7. året |
8. året |
Officerare. |
||||||||
0. 8............................................ |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
0. 7............................................ |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
i |
O. 6............................................ |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
0. 5............................................ |
4 |
5 |
5 |
5 |
6 |
6 |
6 |
6 |
0. 4 ......................................... |
8 |
8 |
9 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
0. 3............................................ |
34 |
36 |
38 |
40 |
41 |
42 |
42 |
42 |
0. 2 ........................................ |
34 |
34 |
36 |
38 |
41 |
44 |
44 |
44 |
0. 1........................................... |
16 |
16 |
16 |
16 |
17 |
18 |
18 |
18 |
Underofficerare. |
||||||||
Uo. 4......................................... |
7 |
7 |
8 |
8 |
9 |
10 |
10 |
10 |
Uo. 3 ...................................... |
35 |
40 |
45 |
50 |
55 |
60 |
65 |
70 |
Uo. 2.......................................... |
65 |
70 |
75 |
80 |
85 |
90 |
95 |
100 |
Manskap. |
||||||||
Mm. 3.......................................... |
55 |
51 |
51 |
51 |
51 |
51 |
51 |
51 |
Mm. 2.......................................... |
222 |
232 |
242 |
252 |
262 |
270 |
270 |
270 |
Mm. 1.......................................... |
364 |
376 |
388 |
400 |
410 |
420 |
428 |
428 |
Musikelever................................. |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
Marinintendenter, marin-läkare m.fl. |
||||||||
Kommendörkapten....................... |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
Kaptener ................................... |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
4 |
Löjtnant ..................................... |
1 |
1 |
1 |
i |
1 |
1 |
1 |
1 |
1. marinläkare............................. |
1 |
1 |
1 |
i |
1 |
i |
1 |
1 |
Marinläkare, 1. graden................. |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
Musikdirektörer ........................... |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
Pensionerad personal. |
||||||||
Officerare.................................. |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
6 |
Underofficerare ........................... |
15 |
15 |
15 |
15 |
15 |
15 |
15 |
15 |
(Under uppsättningstiden ersättes Värnpliktiga. |
||||||||
Studenter och likställda ............... |
71 |
89 |
89 |
89 |
89 |
89 |
89 |
89 |
Värnpliktiga i allmänhet, linjetjänst |
800 |
1 800 |
900 |
900 |
900 |
9n0 |
900 |
900 |
Ersättningsreserv (dagar)............... |
80 000 |
80 000 |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
90 000 |
April—juni 2. året 900 man.
726
Kungl. Maj:ts proposition nr 825.
Departements
chefen.
«
Avd. IV. Flygvapnets organisation.
I. Allmänna grunder för flygvapnets ordnande.
Flygvapnet organiserades såsom ett självständigt vapen genom 1925 års
försvarsbeslut. Under den tid, som denna organisation nu prövats, hava enligt
sakens natur omfattande erfarenheter förvärvats rörande såväl själva organisationsformen
som vapnets verksamhet över huvud. De sålunda vunna erfarenheterna
i förening med den utveckling, som under tiden ägt rum utomlands,
äro givetvis av den största betydelse för bedömandet av flygorganisationens
ändamålsenliga anordnande.
Försvarskommissionen har nu tillvaratagit, granskat och sovrat de erfarenheter,
som under de förflutna åren förvärvats såväl i vårt land som i vissa
fall även utomlands. Det förslag rörande flygvapnet, som försvarskommissionen
framlagt på grundval av dessa erfarenheter samt efter verkställda utredningar
på olika områden, bygger på den nuvarande organisationsformens bibehållande.
För egen del biträder jag kommissionens ståndpunkt i detta hänseende.
I likhet med kommissionen anser jag vidare följande allmänna synpunkter
kräva beaktande.
Flygvapnets organisation bör kunna sätta vapnet i stånd att uppställa krigsdugliga
flygförband av sådan sammansättning och styrka, och flygförbanden
måste vara så organiserade och övningarna så lagda, att en betryggande
grad av krigsberedskap förefinnes. Dessa krav måste tillgodoses
genom att största möjliga överensstämmelse skapas mellan freds- och
krigsorganisationerna.
Genom en god rekrytering och utbildning bör flygvapnet tillförsäkras
en personal, väl skickad för sina uppgifter. Det är av stor betydelse,
att detta beaktas särskilt vid organisationen av ett flygvapen med begränsad
omfattning. Egen rekrytering ifråga örn de viktigare personalkategorierna
lärer vara en förutsättning för att vinna stadga i organisationen.
Flygmaterielen bör vara tidsenlig inom de gränser, som rimlig
hänsyn till ekonomiska förhållanden medgiva. Ersättning av föråldrade och
förbrukade flygplan måste ske successivt efter en med hänsyn till flygplanens
livslängd uppgjord plan. Omsättningsperioden kan härvid icke sättas för
kort av ekonomiska skäl, men ej heller för lång med hänsyn till att flygmaterielen,
åtminstone för närvarande, utvecklas med stor snabbhet.
Ersättningsväsendet för materiel måste vara väl förberett. Flygvapnet
kan i detta hänseende icke enbart förlita sig på egna industriella
resurser utan måste nu och framdeles alltid vara beroende av en kvalitativt
och kvantitativt väl utvecklad privat flygindustri. Denna bör därför redan i
fred ombesörja huvuddelen av flygmaterieltillverkningen samt bör därjämte
vara rustad att i krig utöka sin kapacitet. Personalersättningen i krig synes
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
727
därjämte böra underlättas genom att åt trafik- och privatflygningen beredas
betryggande utvecklingsmöjligheter.
En närmare granskning av flygvapnets organisatoriska m. fl. problem ger
vid handen, att en överensstämmelse måste förefinnas, i högre grad än vid
övriga vapen, mellan krigsberedskap i avseende å personal och den materiella
krigsberedskapen och sålunda mellan därav berörda anslagsmedel. Vid utbyggnad
av det nuvarande flygvapnet, inom vilket jämvikt i nyss berörda
hänseende i stort sett kan anses råda, måste personalens förstärkning,
övningarnas ökade omfattning och materielens utökning gå hand i hand.
Verksamheten inom flygvapnet måste vara grundad på en fastställd plan
för anskaffning och ersättning i fred av det flygmaterielbestånd, som skall
finnas vid vapnet. Utan en dylik plan med däremot svarande medelstillgång
torde stadga och effektivitet icke kunna skapas inom flygorganisationen.
Liksom försvarskommissionen hävdar sålunda även jag den uppfattningen,
att det av såväl militära som ekonomiska skäl är nödvändigt, att en dylik
materielplan bliver fastställd, ävensom att däremot svarande anslag årligen
utgå till flygmaterielens förnyelse. I den försvarsorganisation för flygvapnet,
som jag nu går att framlägga, har jag tagit hänsyn till sambandet
mellan personalstyrka samt övningar och utbildning å ena sidan och flygmaterielens
omfattning å den andra.
Den flygvapenorganisation, som av mig föreslås, innebär en avsevärd utvidgning
av den nuvarande organisationen ävensom en väsentlig förbättring
i kvalitativt hänseende. I förhållande till försvarskommissionens förslag innebär
förslaget vissa begränsningar i fråga örn flygvapnets omfattning. I fråga
om kvaliteten har jag däremot ansett mig i stort böra följa de av försvarskommissionen
uppställda fordringarna.
Jag finner sålunda försvarskommissionens förslag, i vad berör flygvapnets
inre organisation, i stort sett lämpligt och har därför, i den mån ekonomiska
förhållanden det medgivit, tillämpat kommissionens principer härutinnan vid
organisation m. m. av de flygförband m. m. som jag ansett mig böra föreslå.
II. Flygstridskrafternas sammansättning m. m.
Genom 1925 års försvarsbeslut fastställdes utöver den indelning och omfattning
av fredsorganisationen, vars huvuddrag närmare behandlas i annat
sammanhang, icke någon särskild krigsorganisation för flygvapnet. Såsom
underlag för beslutet förelåg emellertid en plan över flygvapnets formationer
vid mobilisering, enligt vilken flygvapnet skulle kunna uppsätta ett visst
antal förband av olika slag och av varierande styrka (bombflygavdelningar,
jaktflygavdelningar, spaningsflygavdelningar, torpedflygavdelningar m. m.).
Vid tidpunkten för det självständiga flygvapnets uppsättande funnos 56
krigsflygplan, av vilka 42 tillförts från arméns och 14 från marinens flygväsende.
Efter hand som fredsorganisationen sedermera utbyggts har flyg
-
728
Kungl. Majlis proposition nr ZZ5.
vapnets personal och materiel ökats. Det har emellertid visat sig ogenomförbart
att inom den fastställda organisationens ram kunna uppbringa flygvapnet
till en styrka, som såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende svarar
mot de från början beslutade, sedermera något förändrade planer, som nu
gälla. Trots att materielbeståndet under årens lopp ökats och trots att av
statsmakterna årligen beviljade medel till flygmaterielanskaffning icke
oväsentligt överstigit de vid försvarsordningens antagande beräknade, föreligger
sålunda alltjämt en betydande brist på flygmateriel.
Flygstridskrafterna skola enligt gällande reglementen och instruktioner,
vilka tillkommit på grundval av vunna erfarenheter, sammansättas i taktiska
förband, bland vilka divisions- och flottilj förbanden i detta sammanhang äro
av intresse. En division omfattar i regel 12 flygplan (jaktdivision 15 flygplan),
och en flottilj består i regel av tre divisioner eller sammanlagt 36
flygplan (jaktflottilj 45 flygplan). De för samverkan med marinen avsedda
flygförbanden hava i vissa avseenden en annan taktisk sammansättning.
Såsom i annat sammanhang kommer att närmare påvisas, har det emellertid
endast i mycket begränsad utsträckning varit möjligt att vid flygkårerna,
de administrativa enheterna, uppsätta taktiska förband med här ovan angiven
sammansättning vid sidan av ordinarie skolor och utbildningskurser.
Försvarskommissionen har genom verkställda utredningar av strategisk
och taktisk natur erhållit en grundval för bedömande av behovet av svenska
flygstridskrafter, dessas lämpliga sammansättning m. m.
Behovet av svenska flygstridskrafter har här i annat sammanhang behandlats,
varför denna fråga icke torde behöva närmare beröras. Det må endast
erinras örn, att kommissionens förslag upptager 21 divisioner,
fördelade på 7 flottiljer. Det av kommissionen föreslagna flygvapnet
skulle omfatta följande förband och organ m. m., nämligen:
organ för flygvapnets ledning och förvaltning,
två medeltunga bombflottiljer örn vardera tre divisioner,
två lätta bombflottiljer örn vardera tre divisioner,
en jaktflottilj örn tre divisioner,
en arméflygflottilj örn tre spaningsdivisioner,
en marinflygflottilj örn en torped-(fjärrspanings) division och två spaningsdivisioner,
därav en kustbaserad och en avsedd för flygplankryssaren
Gotland,
en utbildningscentral,
en flygkrigshögskola samt
två centrala flygverkstäder.
Bombdivisionerna borde omfatta 12 flygplan, jaktdivisionerna 15 flygplan,
arméflygflottiljens spaningsdivisioner 12 flygplan samt marinflygflottiljens
torpeddivision 16 flygplan och dess två spaningsdivisioner vardera 8 flygplan.
Sammanlagt skulle sålunda flygvapnet förfoga över 257 krigsflygplan, vartill
komme skolflygplan, vilkas antal borde sättas till omkring 80.
Försvarskommissionen har i detta sammanhang även berört de allmänna
Kungl. Marits proposition nr 225.
729
fordringar, som borde uppställas på materielen, erforderligt antal flygplantyper
m. m. Härav framginge i huvudsak följande.
Den fortgående utvecklingen på flygteknikens område innebure, att flygplantypernas
egenskaper och därmed deras strategiska och taktiska användbarhet
underginge en ständigt fortgående utveckling. Det vore därför icke
lämpligt att i detalj precisera fordringarna på olika flygplantyper. Kommissionen
hade emellertid ansett sig böra angiva vissa riktlipjer rörande flygplanslag
m. m., vilka borde tjäna till ledning vid flygvapnets uppsättning.
Dessa riktlinjer hade också varit bestämmande vid utformandet av kommissionens
organisationsförslag med tillhörande kostnadsberäkningar.
Antalet olika slag av flygplan borde nedbringas till det minsta möjliga.
Efter en närmare granskning, vars detaljer här icke torde behöva återgivas,
hade kommissionen kommit till den slutsatsen, att fyra typer vore tillfyllest
nämligen:
medeltunga bombflygplan, med en variant, avsedd såsom torpedflygplan,
lätta bombflygplan, med varianter, avsedda såsom spaningsflygplan för
armé- och marinsamverkan,
jaktflygplan samt
skolflygplan.
Bomb- och spaningsflygplanen borde tillsvidare i viss utsträckning vara
av sådan konstruktion och hava sådan utrustning, att utbyte vore möjligt
av hjullandningsställ mot flottörlandningsställ och tvärtom. Enär sistnämnda
fordran komme att medföra vissa konsekvenser av såväl ekonomisk som organisatorisk
art, hade kommissionen tagit under övervägande att eftersätta
kravet på möjlighet till sjöbasering för ifrågavarande förband. Härvid hade
framkommit följande. Såväl i fred som i krig kunde bomb- och spaningsförbanden
beräknas komma att i betydande utsträckning uppträda över de
Sverige omgivande vattnen. Detta förhållande framtvingade emellertid icke
i och för sig ett krav på basering på sjöflygstationer. Den driftsäkerhet, som
numera utmärkte flygmaterielen, gjorde det icke heller ur säkerhetssynpunkt
nödvändigt att för flygning över vatten använda sjöflygplan. Man kunde
emellertid icke lämna utan beaktande, att de militärgeografiska förhållandena
inom vissa av de områden, där en basering av svenska flygstridskrafter i krig
kunde komma att erfordras, vore sådana, att en landbasering kunde bliva försvårad
eller omöjliggjord. Inom ifrågavarande områden förefunnes däremot
möjligheter att basera flygförband på sjöar. Även örn förbättrade baseringsmöjligheter
för landflygplan i en framtid skulle komma att föreligga, vilket
vore sannolikt med hänsyn till civilflygningens utveckling, vore det likväl
synnerligen ovisst, örn antalet flygplatser skulle komma att motsvara behovet.
Det kunde för den skull för närvarande icke anses tillrådligt att förlita sig
uteslutande på en landbasering av flygförbanden. Delar av flygstridskrafterna
borde därför vara utrustade jämväl för sjöbasering. Kommissionen hade
räknat med att omkring hälften av bomb- och spaningsförbanden utrustades
på detta sätt, d. v. s. med såväl hjullandningsställ som flottörer.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i fråga örn behovet av
730
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
flygstridskrafter och dessas sammansättning i sitt yttrande i huvudsak
anslutit sig till försvarskommissionens förslag, dock att myndigheterna
ansett det ofrånkomligt, att organisationen tillfördes en strategisk spaningsdivision,
vilken av flera skäl borde förläggas till det i Västerås förlagda flygförbandet.
Mot försvarskommissionens förslag ifråga om flygstridskrafternas
taktiska sammansättning — i flottiljer örn tre divisioner —
hava chefen för flygvapnet och flygstyrelsen intet haft att erinra. Vad angår
divisionens styrka, av försvarskommissionen föreslagen till i regel 12 flygplan
(jaktflottiljen 15 flygplan, marinflygflottiljen 8—16 flygplan) hava myndigheterna
anfört, att en ökning av antalet flygplan i förbanden skulle varit
önskvärd. Ett visst antal flygplan komme nämligen alltid att befinna sig
under översyn, reparation o. dyl. Huru stor del av det i de olika flottiljerna
ingående antalet flygplan, som på detta sätt ständigt vore ur funktion, vore
emellertid svårt att med säkerhet bedöma. Från utlandet tillgänglig statistik
angåve som medeltal 25 % av beståndet. Krigsberedskapen skulle därför
väsentligt höjas genom tillkomsten av en materielreserv, beräknad efter en
ökning med 25 % av antalet flygplan per division. Hetta förhållande vore
förtjänt av uppmärksamhet, särskilt med hänsyn till betydelsen av att vid
krigsfara eller hot mot vår neutralitet äga ett omedelbart krigsberett flygvapen.
Då emellertid det anförda önskemålet skulle medföra ganska avsevärda
merkostnader, hade chefen för flygvapnet och flygstyrelsen ansett sig
endast böra fästa uppmärksamheten på ifrågavarande spörsmål. Något yrkande
hava ifrågavarande myndigheter sålunda icke framställt på denna punkt.
Ifråga örn marinflygflottiljens sammansättning hava
chefen för flygvapnet och flygstyrelsen anfört en från försvarskommissionen
avvikande mening. Myndigheterna hava behandlat denna fråga i anslutning
till kommissionens förslag rörande erforderliga flygplanslag m. m. och därvid
i huvudsak anfört följande.
Den av försvarskommissionen föreslagna begränsningen av antalet flygplanslag
(till endast fyra) vore åtminstone för närvarande icke genomförbar.
Tendenserna ifråga örn den tekniska utvecklingen berättigade icke heller till
en förmodan, att så skulle bliva förhållandet i framtiden. Det finge sålunda
anses uteslutet att förena uppställda fordringar på å ena sidan det medeltunga
bombflygplanet och å andra sidan torpedflygplanet i en och samma
flygplantyp. Torpedflygplanet måste — på grund av taktiska skäl — utföras
såsom enmotorigt flygplan, vars motor dock måste besitta större effekt än
den enskilda motorn i det tvåmotoriga flygplanet. Det för samverkan med
marinen avsedda kustbaserade spaningsflygplanet borde vidare icke vara av
samma typ som det för samverkan med armén avsedda spaningsflygplanet. På
det förra måste nämligen ställas avsevärt högre krav på lastförmåga än på det
sistnämnda ävensom på en högre grad av sjövärdighet. Örn arméspaningsplanet
å andra sidan utfördes så att det motsvarade nämnda krav, bleve det
ett dyrbarare och samtidigt för sin egentliga uppgift mindre väl lämpat flygplan.
Torpedflygplanet och det kustbaserade spaningsflygplanet kunde där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
731
emot med fördel utgöras av en och samma typ, ett 1-motorigt flygplan, i storleksordning
närmande sig bombplanet. En dylik enhetstyp skulle möjliggöra
en ur underhålls- och betjäningssynpunkt mera tillfredsställande organisation
av marinflygflottiljen än den av försvarskommissionen föreslagna. Sålunda
borde den av försvarskommissionen föreslagna torped-(fjärrspanings-)
divisionen örn 16 stycken 2-motoriga flygplan samt den kustbaserade spaningsdivisionen
örn 8 stycken 1-motoriga flygplan ersättas med två divisioner örn
vardera 12 stycken flygplan av enhetlig typ. — Yad slutligen anginge den för
basering på flygplankryssaren Gotland avsedda divisionen, så borde denna
ökas från åtta till nio flygplan. Sammansättningen av marinflygflottiljen
borde sålunda enligt chefens för flygvapnet och flygstyrelsens uppfattning
bliva följande (siffrorna inom parentes angiva försvarskommissionens värden).
Förband Antal flygplan
Torpeddivision .......................................................,....... 12 (16)
Kustbaserad spaningsdivision .......................................... 12 ( 8)
Fartygsbaserad spaningsdivision ....................................... 9 ( 8)
Summa 33 (32)
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande även berört
frågan örn flygförbandens förseende med hjul- eller flottörlandningsställ.
I huvudsak har därvid anförts följande. Förutom marinflygförbanden,
vilka av försvarskommissionen förutsatts i sin helhet böra vara
sjöbaserade, borde samtliga arméspaningsförband kunna förses med flottörer
för att rätt kunna fylla sina uppgifter, även örn operationerna förlädes till för
landbasering olämplig terräng. Motsvarande förhållande gällde däremot icke
bombförbanden. Bombflygplan försedda med flottörer ägde mindre räckvidd
än sådana med hjul, enär flottörställets större tyngd och luftmotstånd medförde
minskad lastförmåga och fart. Vid utrustning med hjullandningsställ
kunde därför erforderliga flygbaser väljas på betydligt större avstånd från
målet än örn förbanden vore utrustade med flottörer. Härigenom erhölles
ökade möjligheter att finna för landbasering användbar terräng. Även andra
faktorer av rent teknisk art inverkade på frågan om bombflygplanens förseende
med flottörer. Enligt chefens för flygvapnet och flygstyrelsens uppfattning
vore det med hänsyn till dessa förhållanden lämpligt att icke nu
fastställa särskilda fordringar i berörda avseende.
Redan inledningsvis har jag uttalat, att enligt min mening flygvapnet i Departementsden
nya försvarsorganisationen bör vara indelat på — förutom organ chefen•
för ledningen, undervisningsanstalter, flygverkstäder m. m. — fem flygflottiljer,
därav en medeltung bombflottilj, en lätt bombflottilj, en jaktflottilj,
en flottilj avsedd för samverkan med arméstridskrafterna och en flottilj avsedd
för samverkan med marinstridskrafterna.
Vad angår flygstridskrafternas taktiska sammansättning bygger försvarskommissionens
förslag på de grunder, som för närvarande tillämpas inom
732
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
flygvapnet, och vilka enligt vunnen erfarenhet hava visat sig ändamålsenliga.
Jag finner icke anledning att föreslå ett frångående av dessa principer.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava gjort gällande, att förbanden
lämpligen borde tillföras ett antal flygplan utöver de i varje division, marinflygdivisionerna
undantagna, ingående 12 (15) flygplanen. Jag vill icke bestrida
den stora betydelsen av att på detta sätt erhålla en materielreserv, varigenom
säkrare garantier även skulle skapas för att flygvapnet vid varje tillfälle
vore operationsdugligt med fulltaliga förband. Av kostnadsskäl anser
jag mig dock icke kunna föreslå en dylik utökning. Divisionernas (marinflygdivisionerna
undantagna) styrka i fråga örn antalet flygplan synes mig
sålunda böra beräknas i överensstämmelse med försvarskommissionens förslag
d. v. s. 12 flygplan per division (15 flygplan vid jaktdivision).
Vad åter angår de i marinflygflottiljen ingående tre divisionerna, så synas
mig de av chefen för flygvapnet och flygstyrelsen anförda synpunkterna
vara värda beaktande såväl i vad berör torpeddivisionens och den kustbaserade
spaningsdivisionens styrka och sammansättning som även beträffande
den flygplantyp, vilken härvid bör komma till användning. Chefens för flygvapnet
och flygstyrelsens yrkande örn en ökning av den fartygsbaserade divisionen
med ett flygplan anser jag mig däremot icke böra biträda.
I överensstämmelse med vad här anförts finner jag mig sålunda böra föreslå,
att marinflygflottiljen skall bestå av:
1 torpeddivision om 12 flygplan,
1 kustbaserad spaningsdivision örn 12 flygplan samt
1 fartygsbaserad spaningsdivision örn 8 flygplan.
Vid beräkningar rörande materielanskaffningen för de båda förstnämnda
divisionerna synes det mig riktigt att i överensstämmelse med chefens för
flygvapnet och flygstyrelsens förslag utgå från att ett 1-motorigt flygplan
kommer till användning.
Vad försvarskommissionen och myndigheterna i övrigt anfört i fråga örn
antalet olika flygplantyper och dessas egenskaper samt i fråga örn flygförbandens
utrustande med olika landningsställ finner jag icke utgöra frågor
av den natur, att de behöva underställas riksdagens prövning.
Såsom sammanfattning av det sålunda anförda finner jag mig böra föreslå
följande sammansättning av flygstridskrafterna:
En medeltung bombflottilj .i.... ä 3 divisioner ä 12 flygplan =
En lätt » |
...... ä 3 |
a |
12 |
|
En jaktflottilj.............. |
........... ä 3 |
» |
a |
15 |
En arméflygflottilj ......... |
.......... ä 3 |
» |
ä |
12 |
En marinflygflottilj.......... |
............ ä 3 |
» |
i |
|
varav 2 |
» |
ä |
12 |
|
» 1 |
division |
ä |
8 |
36 flygplan.
36 »
45 »
36
32
Summa 185 flygplan.
Utöver nyss angivna förband böra, i huvudsaklig överensstämmelse med
försvarskommissionens förslag och på sätt som i annat sammanhang närmare
behandlas, i flygorganisationen ingå följande organ:
Kungl. May.ls proposition nr SSSS.
733
organ för flygvapnets ledning och förvaltning,
en utbildningscen träl jämte vissa andra undervisningsanstalter,
två centrala flygverkstäder.
Till det tidigare angivna antalet i förbanden ingående krigsflygplan, 185
stycken, bör vidare komma (förutom äldre flygplan) ett antal skolflygplan.
Dessas antal, som av försvarskommissionen föreslagits till omkring 80, anser
jag med hänsyn till den något minskade omfattning, som utbildningen i det
av mig föreslagna flygvapnet kan beräknas erhålla, böra kunna begränsas till
omkring 65.
III. Flygvapnets fredsorganisation.
A. Flygvapnets ledning.
Chefen för flygvapnet och dennes stab.
Allmänna synpunkter.
Enligt 1925 års försvarsbeslut utövas befälet över flygvapnet av en direkt
under Konungen lydande chef, chefen för flygvapnet.
Såsom stabschef hos chefen för flygvapnet skall enligt nämnda beslut beordras
en regementsofficer, i regel av överstes eller kommendörs tjänsteställning,
samt såsom adjutant en kompaniofficer.
Någon särskild stab åt chefen för flygvapnet organiserades icke genom
1925 års försvarsbeslut, ehuru i propositionen angående försvarsväsendets
ordnande till nämnda års riksdag föreslagits, att för handläggning av ärenden
berörande flygvapnets organisation, utbildning och utrustning samt luftstridskrafternas
användning chefen för ftygvapnet skulle biträdas av en flygstab
uppdelad på en truppavdelning och en utrustningsavdelning. Enligt det till
grund för riksdagsbeslutet liggande utskottsutlåtandet skulle i stället ärenden
av nyss nämnda slag ävensom angående flygmaterielens konstruktion och
flygvapnets intendentur- och medelsförvaltning handläggas av en flygstyrelse,
för vilken chefen för flygvapnet skulle vax-a chef, varvid denne närmast skulle
biträdas av stabschefen.
Emellertid har småningom framvuxit en verklig stabsorganisation till
chefens för flygvapnet förfogande. Enligt den gällande instruktionen för
chefen för flygvapnet handlägger stabschefen ärenden rörande personalens
vid flygvapnet antagning, befordran, avgång, utbildning, övningar och tjänstgöring,
flygvapnets organisation samt flygstridskrafternas mobilisering. Dessa
ärenden avgöras, på stabscliefens föredragning, av chefen för flygvapnet i
denna hans egenskap. Under stabschefen tjänstgöra chefens för flygvapnet
adjutant och i övrigt hos sistnämnde chef beordrad personal. Personalbehovet
för handläggning av de ifrågavarande ärendena har med åren allt mera
ökats. Denna personal utgör i själva verket chefens för flygvapnet stab
och har också numera officiellt erhållit denna benämning i det år 1933 utfärdade
tjänstgöringsreglementet för flygvapnet.
Departements
chefen.
734 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Av vad jag i det föregående anfört angående principerna för försvarsväsendets
högsta militära ledning framgår, att ledningen av flygvapnet enligt min
mening alltjämt bör utövas av en chef för flygvapnet, vilken för beredande
av de ärenden han i denna egenskap har att avgöra till sitt förfogande
bör äga ett särskilt stabsorgan, flygstaben.
Chefen för flygvapnet.
Befattningen som chef för flygvapnet skall enligt 1925 års försvarsbeslut
bestridas av en generalsperson eller flaggman. Enligt den för chefen för
flygvapnet gällande instruktionen är han Konungen ansvarig för flygvapnets
stridsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Honom tillkommer befälsrätt över
flygyapnets förband, formationer och anstalter med undantag av dem, som
äro underställda myndighet eller befälhavare vid armén och marinen, samt
med vissa andra i instruktionen angivna inskränkningar. Chefen för flygvapnet
är tillika chef för flygvapnets förvaltningsorgan, flygstyrelsen.
Försvarskommissionen har föreslagit, att chefen för flygvapnet skall vara
generalsperson. Befattningen borde, liksom de två övriga försvarsgrenscheferna,
tillsättas på förordnande för viss tid med ett arvode av 21000
kronor. Han borde till sitt förfogande äga en chefsexpedition, vilken —
förutom personlig adjutantur — skulle åligga expediering av flygvapenorder,
förande av milor m. fl. ärenden rörande flygvapnets personal, skötsel av
flygvapnets bokförråd, bibliotek m. m.
Yad beträffar chefens för flygvapnet uppgifter komma dessa att i rent
militärt hänseende bliva mera omfattande än som av försvarskommissionen
förutsatts, i det att, såsom jag i det föregående närmare utvecklat, under
försvarsgrenscheferna bör bedrivas jämväl huvuddelen av det till resp. försvarsgrenar
hänförliga operativa krigsförberedelsearbete, som enligt försvarskommissionens
förslag skulle äga rum i den utom försvarsgrenarna liggande
försvarsstaben. I nämnda avseende komma chefens för flygvapnet uppgifter
att principiellt bliva desamma som nu åligga honom.
Yad beträffar de för chefen för flygvapnet föreslagna anställnings- och
lönevillkoren — mot vilka försvarsväsendets lönenämnd förklarat sig icke
hava något att erinra — ansluter jag mig till förslaget och anser således,
att chefen för flygvapnet, vilken bör vara generalsperson, bör tillsättas på
förordnande för viss tid med ett arvode av 21 000 kronor örn året.
Då enligt min mening flygstaben skall vara chefens för flygvapnet stabsorgan,
lärer någon särskild chefsexpedition till hans förfogande icke erfordras,
utan böra de göromål, som av försvarskommissionen ansetts skola handhavas
inom en dylik expedition, handläggas inom flygstaben, dit även chefens för
flygvapnet adjutant bör hänföras.
Flygstaben.
Den nuvarande flygstaben är under stabschefen indelad på tre avdelningar
jämte expedition. Å avdelning I handläggas mobiliseringsärenden samt
ärenden rörande organisation och flygstridskrafternas användning, å avdel
-
Kungl. Mafts proposition nr 885. 735
ning II utbildnings- och personalärenden, å avdelning III ärenden rörande
pressen samt utländska reglementen och rapporter m. m.
I flygstaben placerad personal utgöres för närvarande av — förutom
stabschefen — 17 officerare, varav två i befattningar för pensionerad personal,
samt en pensionerad underofficer.
Försvarskommissionen har föreslagit, att flygstaben, vars chef borde vara
överste i lönegraden O. 7, skall bestå av en expedition och två avdelningar,
nämligen en organisationsavdelning och en utbildningsavdelning.
A organisationsavdelningen skulle handläggas ärenden angående
organisationsfrågor i allmänhet, utarbetande av förslag till författningar, förordningar
etc., värnpliktsärenden, mobiliseringsärenden, utarbetande av allmänna
reglementen och instruktioner rörande tjänsten i fred samt frågor
rörande personalersättning.
Å utbildningsavdelningen skulle handläggas ärenden rörande planläggning
och bestämmelser för utbildning vid flygvapnets skolor och utbildningskurser,
planläggning m. m. av samövningar med armén och marinen,
personalärenden i samband med utbildning och övningar, utarbetande av
reglementen och instruktioner rörande utbildning samt ärenden rörande den
flygande personalens hälsotillstånd ävensom läkarvården vid flygförbanden i
övrigt.
Behovet av militär personal vid flygstaben jämte chefsexpeditionen hos
chefen för flygvapnet har av försvarskommissionen beräknats på sätt som
framgår av följande tablå.
Aktiva |
Pensionerade |
|||
Regements- officerare |
Kaptener |
Officerare |
Under- officerare |
|
Chefens för flygvapnet expedition..................... |
i |
i |
i |
|
Chefen för flygstaben .......................... |
i |
— |
— |
— |
Stabsexpeditionen ...... |
— |
— |
i |
— |
Organisationsavdelningen................................ |
i |
4 |
2 |
— |
Utbildningsavdelningen.................................... |
i |
4 |
1 |
— |
Summa |
3 |
9 |
5 |
i |
Förutom den nämnda personalen beräknades förste flygläkaren tillhöra
utbildningsavdelningen. Å chefens för flygvapnet expedition beräknades
vidare 1 expeditionsvakt i lönegrad B 5.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt gemensamma yttrande anfört,
att personalärendena, vilka bleve av en betydande omfattning och mången
gång vore av ganska ömtålig natur, borde handläggas av stabschefen med
beredning å en avdelning. Beträffande den del av det operativa förberedelsearbete,
som icke skulle handläggas inom försvarsstaben, hava myndigheterna
anfört, att det kunde ifrågasättas, orri dylika ärenden borde hänföras till den
av försvarskommissionen föreslagna eskaderstaben eller till flygstaben. I
varje fall måste det senare bliva förhållandet, intill dess eskaderchefen med
736
Kungl. Maj: is proposition nr 226.
stab blivit tillsatt. För närvarande handlades operativa ärenden inom flygstabens
organisationsavdelning. Tillfördes staben en särskild operationsavdelning,
kunde handläggning av personalärenden ske inom organisationsavdelningen.
Departements- Med de uppgifter, sorn tillkomma flygstaben i och med att där skola
chefen. handläggas jämväl vissa av de ärenden, som enligt försvarskommissionens
förslag skulle åvila försvarsstaben, lärer densamma böra under stabschefen,
vilken bör vara överste i lönegraden O. 7, vara indelad på expedition och
fyra avdelningar, nämligen en operationsavdelning, en organisationsavdelning,
en utbildningsavdelning och en underrättelseavdelning. Inom organisationsavdelningen
bör finnas en särskild signaldetalj. Å sistnämnda avdelning
böra jämväl personalärendena beredas.
Personalbehovet vid flygstaben anser jag böra beräknas enligt följande
tablå.
Aktiva |
Pensionerade |
|||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Officerare |
Under- officerare |
|
Stabschef ..................................................... |
i |
__ |
_ |
_ |
Expeditionen................................................... |
i |
i1 |
2 1 2 |
2 |
Operationsavdelningen .................................... |
3 |
1 |
— |
|
Organisationsavdelningen.............................. |
i |
5 |
1 |
— |
Utbildningsavdelningen.................................. |
i |
3 |
1 |
— |
Underrättelseavdelningen................................. |
2 * |
4 * |
1 |
— |
Summa |
6 |
i« |
6 |
2 |
Förutom den i tablån omnämnda personalen lärer förste flygläkaren böra
tjänstgöra å utbildningsavdelningen. Av civil personal böra för flygstaben
beräknas dels 1 expeditionsvakt i lönegraden B 5, dels 2 extra ordinarie
kvinnliga biträden.
Den pensionerade och den civila personalen bör upptagas å en särskild
stat för flygstaben och eskaderstaben. Å denna stat bör vidare upptagas
ett belopp örn 24 000 kronor till ortstillägg m. m. åt flygattachéer.
Eskaderchefen med stab.
Försvarshommissionen har föreslagit, att en särskild befattning såsom
eskaderchef vid flygvapnet skall tillsättas, vilken skulle hava till uppgift
att under chefen för flygvapnet planlägga flygförbandens taktiska och operativa
övningar samt hava inspektionsskyldighet ifråga örn dessa övningar
inom flottiljerna. Eskaderchefen skulle vidare i regel leda såväl samövningarna
mellan de olika flottiljerna som övningar i högre förband under
senare delen av vederbörliga övningshalvår. Han borde därjämte under
1 Adjutant hos chefen för flygvapnet.
2 Därav en registrator och 1 aktuarie för personalärenden m. m.
! Av de 6 officerarna g, underrättelseavdelningen avses 2 vara flygattach éer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
737
chefen för flygvapnet planlägga och leda större krigsspel och andra befälsövningar.
Slutligen skulle eskaderchefen biträda chefen för flygvapnet ifråga
om utarbetandet av taktiska reglementen för flygvapnet. Som motivering
för förslaget för inrättande av en särskild eskaderchefsbefattning har försvarskommissionen
anfört följande:
Av väsentlig betydelse för bedömande av möjligheten och lämpligheten
av att flygförbandens taktiska och operativa övningar ledas direkt av försvarsgrenschefen,
är omfattningen och karaktären av dessa övningar. Såsom
närmare kommer att behandlas i det följande, föreslår försvarskommissionen,
att taktisk förbandsutbildning i grupp och division samt övningar såväl i
flottiljförband som i eskaderförband skola i betydande utsträckning äga rum.
Övningarna komma av naturliga skäl att erhålla sin största omfattning under
sommaren, medan under vinterhalvåret övningar i högre förband först under
senare delen (mars) komma till utförande. Under vinterhalvåret erfordras
emellertid dessutom ett vidlyftigt förberedelsearbete ävensom bearbetning
av övningarnas resultat.
Försvarskommissionen finner det vara uppenbart, att chefen för flygvapnet
icke utan åsidosättande av det ordinarie arbetet inom flygledningen
kan utöva den direkta ledningen av de nu ifrågavarande övningarnas förberedande
och bedrivande samt bearbetandet av deras resultat. Det synes
därför nödvändigt, att chefen för flygvapnet till sitt förfogande erhåller ett
organ, som under försvarsgrenschefen och på sätt, som denne bestämmer,
handhaver den del av fredsarbetet inom vapnet, som omfattar flygförbandens
taktiska och operativa övningar.
Vid övervägandet av frågan rörande vilken organisatorisk form, som bör
givas ifrågavarande planläggande, inspekterande och ledande organ, har försvarskommissionen
dryftat ett flertal olika möjligheter. Försvarskommissionen
har härvid särskilt beaktat, att det enligt den föreslagna organisationen
i krig skall finnas en eskaderchef med stab, som — i likhet med
t. ex. en armékårchef vid armén och chefen för kustflottan vid marinen
ifråga örn armé- resp. sjöstridskrafterna — utövar det omedelbara befälet
över den i egentlig mening operativa huvuddelen av krigsflygförbanden.
Eskaderchefen är sålunda i krig att anse såsom chef för en av flera olika slag
av flygförband sammansatt operativ enhet, vars olika delar redan i fred skola
så utbildas och övas, att de tillsammans kunna bilda denna enhet. Det torde
då få anses vara helt naturligt, att den befattningshavare, som vid krigstillfälle
skall bära det närmaste ansvaret för flygstridskrafternas operativa och taktiska
verksamhet, redan i fred bliver väl förtrogen med och i tillfälle att
själv inverka på utbildningen av den styrka, som han i krig skall föra.
Däremot synes det icke vara ändamålsenligt, att i fredstid mellan chefen
för flygvapnet och flygflottiljerna placera denna myndighet med ständig befälsrätt
över dessa senare. Detta skulle skapa en onödig omgång till förfång
för verksamheten på de flesta övriga av fredstjänstens områden.
Försvarskommissionen har därför kommit till den uppfattningen, att den
lämpligaste organisationsformen är att söka i tillskapandet i fred av en befattningshavare
med sålunda begränsad befälsrätt, förslagsvis kallad »eskaderchef
vid flygvapnet». Denne eskaderchef, som alltså bör vara avsedd för
befattningen såsom eskaderchef även i krig, bör i fredstid hava till uppgift
att under chefen för flygvapnet och på sätt som denne bestämmer samt
på basis av do direktiv ifråga örn flygstridskrafternas strategiska uppgifter
m. m., som chefen för flygvapnet mottagit från överbefälhavaren, ansvara för
själva flygförbandens utbildning för dem åliggande uppgifter av operativ
och taktisk natur.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1050. 1 senni. Nr 225.
21747
738
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Departementschefen.
Departements
chefen.
Eskaderchefen borde enligt försvarskommissionens mening vara generalsperson
samt i staten för flygvapnet uppföras i lönegraden O. 8. Till hans
förfogande borde finnas en stab, bestående av 1 major som stabschef, 2
kaptener som adjutanter samt 1 pensionerad underofficer som expeditionsunderofficer.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande uttalat, att förslaget
att inrätta ett organ för den direkta ledningen av flygstridskrafternas
övningar genom tillsättande av eskaderchef vore väl motiverat och tillstyrktes.
Försvarskommissionens förslag örn inrättande av en särskild befattning
inom flygvapnets ledning för planläggning av flygförbandens taktiska och
operativa övningar synes även mig välmotiverat. Jag finner mig fördenskull
kunna biträda förslaget örn att å flygvapnets stat må upptagas en befattning
såsom eskaderchef vid flygvapnet. Dock anser jag mig icke kunna tillstyrka,
att befattningen i fråga i staten upptages högre än som överstebeställning
i lönegraden O. 7.
I fråga örn eskaderchefens stab finner jag mig icke heller kunna helt biträda
kommissionens förslag utan föreslår, att staben skall bestå av 1 regementsofficer
som stabschef, 1 kompaniofficer som adjutant samt 1 pensionerad
underofficer som expeditionsunderofficer. Den sistnämnde bör upptagas å
staten för flygstaben och eskaderstaben.
Förvaltningsorganisationen.
Allmänna synpunkter.
I samband med behandlingen av frågan örn principerna för förvaltningsverksamhetens
ordnande inom försvarsväsendet har jag i det föregående uttalat,
att beträffande flygvapnet samma principer borde ligga till grund för
förvaltningsverksamhetens ordnande som beträffande de två större försvarsgrenarna,
armén och marinen. Dessa principer innebära i stort sett, att förvaltningsmyndigheterna
framdeles liksom nu böra lyda direkt under Kungl.
Majit och sålunda i förhållande till de ledande militära organen inom de tre
försvarsgrenarna intaga en relativt självständig ställning. Det inflytande på
förvaltningsverksamhetens bedrivande, som i vissa hänseenden bör tillkomma
försvarsgrenscheferna, bör tillförsäkras dem genom instruktionsföreskrifter
av innehåll, som jag förut närmare berört.
I fråga örn flygvapnet har jag emellertid vidare anfört, att vissa skäl kunna
tala för att under en övergångstid förhållandet mellan försvarsgren schefen
och förvaltningsorganet ordnas på ett i viss mån annat sätt än beträffande
armén och marinen, nämligen så, att den nuvarande ordningen, enligt vilken
försvarsgrenscliefen samtidigt är chef för förvaltningsorganet, under flygvapnets
uppsättningstid bibeliålles. Flygvapnets centrala förvaltningsorgan,
som naturligen alltjämt bör lyda under Kungl. Majit, borde sålunda enligt
min mening i den blivande försvarsorganisationen ställas under en särskild
chef, ehuru chefen för flygvapnet tillsvidare, intill den tidpunkt framdeles
må bestämmas, skall utöva chefskapet över förvaltningsorganet. Det har
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 739
emellertid synts mig böra betonas, att denna anordning kunde visa sig medföra
behov av att till chefens förfogande ställdes en souschef för förvaltningen,
vilken under verkschefen och enligt dennes anvisningar skall handhava överinseendet
över verksamhetens bedrivande och beslutanderätten i ärenden av
löpande natur. Nämnda souschefs tillsättande borde dock bliva beroende
av erfarenheterna under den närmaste tiden. Beträffande principerna för
den inre organisationen av flygvapnets förvaltningsorgan har jag, likaledes
i samband med behandlingen av förvaltningsproblemets principiella sida, på
närmare angivna grunder — med frångående av försvarskommissionens förslag
örn uppdelning av flygvapnets förvaltningsverksamhet på två från varandra
organisatoriskt fristående förvaltningsorgan, flygmaterielförvaltningen
och flygintendenturförvaltningen — kommit till den uppfattningen, att för
liandhavande av förvaltningsverksamheten inom flygvapnet bör finnas ett
enda centralt förvaltningsorgan, vilket lämpligen bör benämnas flygförvaltningen.
I fråga om flygförvaltningens uppgiftsområde följer av vad jag tidigare
anfört beträffande principerna för förvaltningsverksamhetens ordnande, att
samtliga förvaltningsgrenar — tygförvaltning, intendenturförvaltning, fastighetsförvaltning
och kameralförvaltning — där böra vara representerade.
Flyg-förvaltningen.
I flygvapnets nuvarande förvaltningsorgan, flygstyrelsen, ingå som ledamöter
chefen för flygvapnet, vilken är flygstyrelsens chef, stabschefen hos
chefen för flygvapnet samt cheferna för flygstyrelsens tre byråer, militärbyrån,
tekniska byrån och intendenturbyrån. Vidare ingå som ledamöter
dels förste flygläkaren beträffande ärenden rörande hälso- och sjukvård
samt flygstyrelsens sekreterare och kamrerare vid handläggning av ärenden
med juridisk eller kameral innebörd.
Stabschefen biträder chefen för flygvapnet i avseende på planläggningen
av arbetet inom styrelsen. Härjämte deltager stabschefen i flygstyrelsens
beredning av ärenden, som angå personalens förläggning, utrustning och
beväpning, anslag till flygvapnets övningar, flygmaterielens konstruktion,
nytillverkning och underhåll m. m. samt flygindustriens krigsorganisation
och därmed sammanhängande frågor.
Ä flygstyrelsens militärbyrå handläggas ärenden, som bland annat angå
anskaffning och underhåll av flygmateriel, vapen och ammunition m. m.,
uppförande, underhåll och vård av flygvapnets byggnader, flyg- och skjutfält
samt flygstationer m. m., utarbetande av för flygmaterielens och vapnens
användning erforderliga reglementen ävensom flygindustriens krigsorganisation
m. fl. ärenden. Göromålen äro fördelade på fem detaljer, nämligen flygmateriel-,
vapen-, signalmateriel-, byggnads- och krigsindustridetaljerna.
Tekniska byrån handlägger ärenden rörande bland annat flygplans och
motorers konstruktion samt tekniska föreskrifter för deras skötsel och vård,
kontroll av färdigställda flygplan och motorer, provning och försök med
flygplan och motorer m. fl. tekniska ärenden. Byrån är organiserad på konstruktions-,
kontroll- och motordetaljerna samt ritkontoret.
740
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
A intendenturbyrån handhavas flygvapnets intendentur- och medelsförvaltning,
anslaget till flygvapnets övningar samt ärenden rörande motorfordon
och motorbåtar ävensom allmänna förvaltningsärenden.
Den i flygstyrelsen tjänstgörande militära personalen utgöres för närvarande
av, förutom chefen och stabschefen, 3 regementsofficerare och 6 kompaniofficerare
samt 3 officerare och 3 underofficerare i för pensionerad personal
avsedda befattningar. Av civilmilitär personal tjänstgöra i flygstyrelsen
dels förste flygläkaren och dels 4 flygingenjörer. Av civil personal finnas
på ordinarie stat 1 sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, 1 kanslibiträde
i lönegraden B 7, 1 expeditionsvakt i lönegraden B 5 och 2 skrivbiträden
i lönegraden B 2. Dessutom finnes viss extra ordinarie personal.
Slutligen finnes i flygstyrelsen viss kontraktsanställd personal.
FörsvarsJcommissionen har, efter en redogörelse för de förslag till omorganisation
av flygvapnets ledning, som tidigare avgivits av 1931 och 1933
års flygkommissioner, såsom sin mening framhållit, att flygvapnets centrala
lednings- och förvaltningsfrågor borde under chefen för flygvapnet handläggas
på skilda organ för stabsärenden, å ena sidan, och förvaltningsärenden,
å den andra. I sist berörda hänseende har försvarskommissionen vidare
anfört:
Yad den centrala förvaltningen beträffar intaga flygmaterielärendena det
främsta rummet med hänsyn såväl till deras betydelse för vapnet som
till deras omfattning. Med flygmaterielärenden avses icke endast ärenden
rörande flygplan och motorer utan jämväl materiel för flygplanens utrustning
(t. ex. fallskärmar, vapen, radio- och fotografimateriel för att nämna
några av de större grupperna) samt flygstationsmateriel av allehanda
slag. Att den nuvarande organisationen av flygstyrelsen icke är ändamålsenlig
i avseende på dessa ärendens handläggning har erfarenheten klart
ådagalagt. Förslag till organisationsändring hava också, som redan antytts,
framförts såväl av de båda flygkommissionerna som av flygstyrelsen. Samtliga
dessa förslag hava tagit sikte på nödvändigheten av att flygmaterielärendena
organisatoriskt sammanföras, så att säkerhet skapas för att de
erhålla en enhetlig och betryggande handläggning. Omfattningen av denna
grupp av ärenden omöjliggör emellertid, att de beredas och föredragas å en
byrå. Kravet på en enhetlig handläggning kan dock icke säkerställas med
mindre än att samtliga beslut i dessa ärenden fattas av samma person.
Detta pekar på nödvändigheten att skapa en särskild, på lämpligt sätt alltefter
ärendenas art uppdelad organisation för dessa ärendens handläggning
med en under chefen för flygvapnet direkt lydande chef.
Örn flygmaterielärendenas lämpliga uppdelning med hänsyn till deras
ändamålsenliga handläggning hava olika uppfattningar gjorts gällande. En
till 1933 års flygkommissions betänkande fogad principutredning upptog ett
förslag till uppdelning av den s. k. flygmaterielsektionen i flera avdelningar,
nämligen en militärteknisk avdelning inrymmande detaljer för flygplan och
motorer, instrument, vapen, radio- och fotografimateriel, en konstruktionsoch
försöksavdelning med konstruktionsdetalj, ritkontor och provflygningsdetalj,
en verkstads- och förrådsavdelning, en kontrollavdelning och slutligen
en industriavdelning. Denna uppdelning, som å ena sidan sammanför de
egentliga flygmaterielärendena till en enda avdelning, den flygtekniska, men
å andra sidan tillskapar särskilda avdelningar för handläggning av ärendesgrupper,
som icke kunna sägas motivera ett dylikt avskiljande, synes för
-
741
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
svarskommissionen knappast vara väl avvägd. Ändamålsenligare synes vara
att, i huvudsaklig överensstämmelse med av flygstyrelsen i ärendet gjorda
framställningar, med hänsyn till verksamhetens planerade omfattning uppdela
ärendena på tre materielbyråer, en för handläggning av ärenden rörande
flygplanens skrov och motorer, en för ärenden rörande militär utrustning
och vapen samt en för ärenden rörande flygindustriens krigsorganisation och
därmed sammanhängande frågor. Härtill bör komma en civilbyrå för handläggning
av ärenden av juridisk och allmänt administrativ innebörd inom
flygmaterielförvaltningens verksamhetsområde.
Övriga mera framträdande förvaltningsärenden hänföra sig till intendenturförvaltningen
och kameralförvaltningen. Dessa ärenden hava hittills varit
sammanförda under intendenturbyrån. Ehuru åtskilliga skäl kunna åberopas
för att, på sätt 1933 års flygkommission förutsatt, den civila förvaltningen
ställes direkt under chefen för flygvapnet, anser dock försvarskommissionen
övervägande skäl tala för att kamerala och övriga civila förvaltningsgöromål
inom flygvapnets centrala förvaltning hänföras till intendenturförvaltningen
och där handläggas å en särskild civilbyrå. Särskilt synes den
civila förvaltningens ringa omfattning vara en anledning till att densamma
icke göres till en självständig enhet.
I anslutning till det sålunda anförda har försvarskommissionen, såsom
förut nämnts, föreslagit, att flygvapnets förvaltningsverksamhet skulle utövas
inom två förvaltningsorgan, flygmaterielförvaltningen och flygintenden
tur förvaltningen.
I fråga örn oi’ganisationen av och personalbehovet å flygmaterielförvaltningen
har försvarskommissionen anfört följande:
Flygmaterielförvaltningen, som bör vara underställd en överste i lönegrad
O. 7, bör uppdelas på en expedition, en kontrollavdelning och fyra byråer,
förslagsvis benämnda flygplan- och motorbyrån, utrustningsbyrån, industribyrån
och civilbyrån.
Å expeditionen böra ombesörjas teknisk revision, statistik och dispositionsbokföring
ävensom diarieföringen för flygmaterielförvaltningen. Här
böra tjänstgöra 2 pensionerade officerare.
Å kontrollavdelningen handhaves kontrollen över tillverkningen av
flygplan och motorer m. m. samt av flygmateriel i tjänst. Kontrollavdelningens
personal bör utgöras av
1 förste flygingenjör,
1 flygingenjör av 2. graden,
2 flygingenjörer av 3. graden samt
1 pensionerad underofficer.
Av denna personal beräknas 3 flygingenjörer ständigt tjänstgöra hos civila
flygan aterieltillver kare.
Till kontrollavdelningen avses att anknytas en flygvapnets för soles avdelning,
förlagd till centrala flygverkstaden å Malmen, med uppgift bland annat att
utföra av kontrollavdelningen föranstaltade prov, såsom kontrollflygningar
och andra flygprov, samt att utföra försök med ny materiel.
Å flygplan- och motorbyrån böra handläggas ärenden angående konstruktion,
anskaffning och underhåll av flygplan och flygmotorer. A byrån
böra vidare utarbetas tekniska föreskrifter rörande denna materiels användning,
skötsel och vård.
Byrån bör organiseras på en flygplandetalj och en motordetalj. Till
byrån anslutes flygmaterielförvaltningens ritkontor.
742
Kungl. Majsts proposition nr 225.
Byrån bör utgöras av
1 flygöverdirektör, byråchef,
1 kapten,
1 flygingenjör av 1. graden,
2 flygingenjörer av 2. graden,
1 pensionerad officer samt
1 » underofficer.
a böra handläggas ärenden angående anskaffning och
underhall a,v vapen och ammunition, radio- och övrig signalmateriel, fotogranmateriel,
belysningsmateriel, materiel för väderlekstjänsten ävensom
°yri8 flygmateriel, som ej hänföres till annan byrå. Å byrån böra vidare
utarbetas tekniska föreskrifter rörande denna materiels användning skötsel
och vård. °
Byrån organiseras på en vapendetalj, en signaldetalj, en fotografidetalj
och en detalj för övrig utrustning.
Byrån bör utgöras av
1 överste i lönegrad O. 6, byråchef,
3 kaptener och
1 flygingenjör av 1. graden på vapendetaljen,
2 kaptener och
1 flygingenjör av 1. graden, elektroingenjör, på signaldetaljen,
2 kaptener på fotografidetaljen,
2 kaptener på detaljen för övrig utrustning,
1 pensionerad officer samt
1 » underofficer.
A industribyrån böra handläggas frågor rörande flygindustriens krigsorganisation
ävensom i samband därmed stående ärenden angående verkstadsdriften
och förrådsverksamheten vid flygvapnet.
Yerkstadsdriften avses stå under ledning av en verkstadsdirektör, som
samtidigt är styresman för en av de centrala flygverkstäderna.
Industribyrån bör utgöras av
1 överstelöjtnant, byråchef,
1 kapten,
1 förste flygingenjör,
1 flygingenjör av 3. graden,
1 pensionerad officer samt
1 s underofficer.
A civilbyrån böra handläggas ärenden, som angå upprättandet av leveransoch
andra kontrakt, utbetalningsåtgärder samt tolkning och tillämpning av
kontraktsbestämmelser ävensom av författningar, allt i vad flygmaterielförvaltningens
verksamhet angår. A byrån bör vidare handhavas utförandet
av rättegångar samt förvaringen och vården av flygmaterielförvaltningens
kontrakt och värdehandlingar.
. Byrån bör förestas av ett krigsråd (jämväl chef för civilbyrån inom flygmtendenturförvaltningen).
Å byrån tjänstgör därjämte 1 sekreterare och
ombudsman. Denne bör vara kompetent att vid förefallande behov såsom
assistent för krigsrådet inträda i dennes ställe. Bör biträde med granskning
av räkningar o. dyl. avses extra personal.
Krigsrådet har av kommissionen upptagits i lönegraden B 30 samt sekreteraren
och ombudsmannen i B 26. Förutom den nämnda civila personalen
har försvarskommissionen för flygmaterielförvaltningen beräknat ytterligare
ett kanslibiträde i lönegraden B 7, ett kontorsbiträde i lönegraden B 4 och
ett skrivbiträde i lönegraden B 2 jämte viss icke-ordinarie personal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 743
Vad beträffar organisationen av oell personalbehovet å flygintendenturförvaltningen
har försvarskommissionen anfört:
Flygintendenturförvaltningen, som bör vara underställd en överste i intendenturbefattning
i lönegrad 0.7, uppdelas på en expedition och tre byråer,
lämpligen benämnda första byrån, andra byrån och civilbyrån.
Å expeditionen böra ombesörjas teknisk revision, statistik och dispositionsbokföring
ävensom intendenturförvaltningens diarieföring. På expeditionen
tjänstgör 1 pensionerad officer samt 1 expeditionsvakt.
Å första byrån böra handläggas ärenden angående skrivmaterialier och
expenser, förplägnad, beklädnads- och munderingsutrustning samt kasernoch
förplägnadsutredning, sjukvårdsmateriel samt bränsle, lyse, vatten, renhållning
och tvätt.
Byrån bör bestå av
1 major i intendenturbefattning, byråchef,
1 kapten i intendenturbefattning samt
1 pensionerad underofficer.
För biträde vid handläggning av frågor rörande sjukvårdsmateriel beordras
förste flygläkaren till tjänstgöring å byrån.
Å andra byrån böra handläggas ärenden angående anslag till flygvapnets
övningar, angående motorfordon och motorbåtar ävensom angående byggnader
och flygfält, i den mån frågor av sistnämnda art icke tillhöra försvarsväsendets
fortifikationsstyrelse.
Byrån bör bestå av
1 överstelöjtnant i intendenturbefattning, byråchef,
1 kapten i intendenturbefattning,
1 pensionerad officer samt
1 pensionerad underofficer.
Härtill kommer bland annat 1 byggnadsingenjör (eller pensionerad fortifikationsutbildad
officer) för handläggning av frågor rörande flygvapnets
byggnader och flygfält.
Till civilbyrån höra ärenden angående avlöning,rekrytering, resekostnader
m. m., de värnpliktigas avlöning och färder, den centrala medelsredovisningen,
kassaväsendet inom flygledningen, bokföring samt kameral revision. På byrån
ankomma vidare frågor av juridisk och allmänt administrativ innebörd
inom flygintendenturförvaltningens verksamhetsområde.
Chef för civilbyrån bör vara ett krigsråd (jämväl chef för flygmaterielförvaltningens
civilbyrå). Till byrån bör höra ett boksluts- och revisionskontor
under en revisionskommissarie med 1 kassör och 2 revisorer. Å byrån
tjänstgör även 1 notarie.
Av den nämnda civila personalen å flygintendenturförvaltningen har försvarskommissionen
upptagit revisionskommissarien i lönegraden B 26 samt
kassören, de två revisorerna och notarien i lönegraden B 21. Förutom dessa
befattningshavare hava för flygmaterielförvaltningen beräknats ett kanslibiträde
i lönegraden B 7, en expeditionsvakt i lönegraden B 5 och två kontorsbiträden
i lönegraden B 4. Dessutom har räknats med viss icke ordinarie
personal. För den av försvarskommissionen föreslagne byggnadsingenjören
å flygintendenturförvaltningen har försvarskommissionen föreslagit upptagande
å staten av ett arvode å 10 000 kronor.
Med avseende å ärendenas föredragning m. m. Ilar försvarskommissionen
angivit vissa synpunkter, varav i detta sammanhang må omnämnas, att en
-
744
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 225.
ligt kommissionens mening anmärkningsmål borde föredragas av revisionskommissarien
i närvaro av chefen för flygintendenturförvaltningens civilbyrå
inför chefen för flygintendenturförvaltningen, varvid beslut skulle fattas efter
omröstning mellan de deltagande.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt gemensamma yttrande
ifråga örn flygmaterielförvaltningen uttalat, att den av försvarskommissionen
föreslagna fördelningen av flygmaterielärendena icke syntes till alla
detaljer vara den lämpligaste. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt
att i förevarande sammanhang intaga en slutlig ståndpunkt till frågan örn
innehållet av en blivande instruktion för flygmaterielförvaltningen i detalj.
Emot de föreslagna huvudgrunderna vore intet att erinra. Vid granskningen
av kommissionsförslaget hade ansetts erforderligt att beräkna en ökning av
i flygmaterielförvaltningen tjänstgörande specialutbildad personal med två
officerare och fem flygingenjörer. Det hade vidare beräknats en krigsrådsbefattning
för civilbyrån. Den föreslagna organisationen med gemensamt
krigsråd för förvaltningarna förutsåges nämligen komma att medföra praktiska
olägenheter för den dagliga tjänsten.
Vad beträffar flygintendenturförvaltningen hava chefen för flygvapnet
och flygstyrelsen förklarat sig intet hava att i princip erinra mot
de föreslagna grunderna. Emellertid borde förste flygläkaren, av myndigheterna
föreslagen att benämnas flygöverläkaren, tillhöra denna förvaltning
såsom ledamot i hälso- och sjukvårdsärenden (förvaltande av sjukvårdsanslaget).
Vidare borde en befattning som krigsråd beräknas särskilt för
flygintendenturförvaltningen. Därest försvarskommissionens förslag örn en
gemensam fortifikationsstyrelse för försvarsväsendet icke komme till stånd,
komme flygvapnets byggnadsärenden att erhålla större omfattning särskilt
under uppsättningsåren. Handläggningen av hithörande frågor komme i
stor utsträckning att kräva nära samarbete såväl med flygstaben som
mellan förvaltningarna. Berörda ärenden borde lämpligen handläggas å en
särskild byrå inom intendenturförvaltningen. Utom den personal som försvarskommissionen
beräknat för flygintendenturförvaltningen borde tillkomma
en chef för sagda byrå, avlönad med arvode av förslagsvis 12 000 kronor,
samt en pensionerad officer och en pensionerad underofficer.
Riksräkenskapsverket har i fråga örn försvarskommissionens förslag till
ordnande av flygvapnets kameralförvaltning anfört följande:
Ehuru enligt riksräkenskapsverkets uppfattning starka skäl tala för att
den civila förvaltningen bör ställas direkt under chefen för flygvapnet och
i övrigt organiseras såsom en självständig förvaltningsenhet, anser sig ämbetsverket
dock — örn än med tvekan —- kunna tillstyrka den av försvarskommissionen
föreslagna organisationen, enligt vilken kamerala och övriga
civila ärenden skulle hänföras till intendenturförvaltningen och där handläggas
å en särskild civilbyrå.
Eör den kamerala revisionen av flygvapnets räkenskaper — med undantag
av flygledningens räkenskaper, vilka riksräkenskapsverket förutsätter skola
kameralt granskas hos ämbetsverket — har försvarskommissionen sålunda
avsett, förutom revisionskommissarien, dels 2 revisorer, dels ock extra personal
samt kvinnliga biträden, vilkas antal emellertid ej framgår av betan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
745
kandet. Såvitt riksräkenskapsverket nu kan bedöma, torde å revisionskontoret
böra anställas åtminstone 2 amanuenser med hel tidst]’änstgöring. Den
för revisionen sålunda beräknade personalen lärer tills vidare bliva tillräcklig.
I samband härmed tillåter sig riksräkenskapsverket framhålla, att då personal
inom riksräkenskapsverket alltsedan tillkomsten av ett självständigt
flygvapen omhänderhaft den kamerala granskningen av flygvapnets räkenskaper
och därigenom förvärvat ingående erfarenhet i berörda hänseende,
torde i första hand lämpliga befattningshavare från riksräkenskapsverket
kunna tagas i anspråk vid rekrytering av personalen för flygvapnets
revision.
Då beträffande armé- och marinförvaltningarna de militära cheferna frigjorts
från handläggandet av avgörandet av anmärkningsmål ävensom besvärsmål
i kassaärenden, synes en likartad anordning böra vidtagas jämväl
beträffande flygvapnets intendenturförvaltning. För att erhålla bästa möjliga
garantier för att de mål, varom nu är fråga, bliva handlagda och avgjorda
av personer, vilka besitta ingående erfarenhet i kameralt och juridiskt
hänseende, får riksräkenskapsverket föreslå, att såväl anmärkningsmål
som besvärsmål i kassaärenden föredragas av revisionskommissarien i närvaro
av sekreteraren och ombudsmannen å flygmaterielförvaltningens civilbyrå
samt chefen för flygintendenturförvaltningens civilbyrå och att beslut
fattas efter omröstning mellan de däri deltagande.
I det föregående har jag uttalat, att vid organisationen av flygvapnets
förvaltningsorgan, flygförvaltningen, densammas indelning på underavdelningar
bör ansluta sig till den uppdelning på flygmaterielärenden och flygintendenturärenden,
som av försvarskommissionen föreslagits. Inom flygförvaltningen
böra således finnas en underavdelning för materielärenden och
en för intendenturärenden. Då i varje fall underavdelningen för materielärenden
måste organiseras på flera byråer, synes det lämpligt att — liksom
motsvarande underavdelningar i marinförvaltningen — benämna de primära
underavdelningarna »avdelningar». De två ifrågavarande underavdelningarna
av flygförvaltningen skulle sålunda benämnas resp. materielavdelningen
och intendenturavdelningen.
Då. enligt vad jag i annat sammanhang närmare utvecklat, fastighetsförvaltningen
inom försvarsväsendet bör handhavas försvarsgrensvis, bör inom
flygförvaltningen tillkomma en särskild avdelning för detta ändamål, lämpligen
benämnd byggnadsavdelningen. Att såsom chefen för flygvapnet
och flygstyrelsen ifrågasatt inrymma byggnadsverksamheten å en särskild
byrå under intendenturavdelningen synes mig, såsom förut sagts, icke vara
organisatoriskt tillfredsställande, då nämligen byggnadsverksamheten sakligt
sett icke hör mera tillsammans med intendenturförvaltningen än med
materielförvaltningen.
Slutligen böra de två av försvarskommissionen föreslagna civilbyråerna
sammanslås till en enda civilbyrå och såsom sådan ingå i flygförvaltningen.
Då denna byrå kommer att bliva av relativt begränsad omfattning och dess
chef icke synes böra givas en högre ställning än byråchef, anser jag benämningen
»avdelning» icke böra i detta fall komma till användning.
Till flygförvaltningen bör dessutom höra en expedition.
Departements
chefen.
746
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Flygförvaltningen bör således enligt min mening under chefen för flygförvaltningen
vara uppdelad på en expedition samt
1 materielavdelning,
1 intendenturavdelning,
1 byggnadsavdelning och
1 civilbyrå.
Chefen för flygförvaltningen bör enligt vad jag tidigare uttalat vara
generalsperson och torde, med hänsyn bland annat till att denna befattning
som regel lämpligen lärer komma att bliva en slutpost, böra uppföras i
lönegraden O. 8. Under den tid, då på sätt förut sagts chefen för flygvapnet
samtidigt med sin egen befattning bör utöva chefskapet för flygförvaltningen,
kommer dock den nämnda chefsbeställningen icke att tillsättas. Såsom
likaledes förut anförts lärer det emellertid eventuellt bliva nödvändigt att
under denna tid tillsätta en souschef för flygförvaltningen, vilken närmast
under verkschefen och enligt dennes anvisningar utövar den del av chefskapet,
som är av mera löpande natur. Denne souschef synes i så fall böra
vara överste i lönegraden O. 7.
Så länge chefen för flygvapnet samtidigt är chef för flygförvaltningen
lärer det vara ändamålsenligt, att sådana på chefen för flygvapnet ankommande
ärenden, vilka i ett eller annat avseende kräva flygförvaltningens
medverkan, företagas till avgörande i närvaro av vederbörande föredragande
från såväl flygstaben som flygförvaltningen, varigenom åtskilligt dubbelarbete
torde kunna inbesparas. Erhåller flygförvaltningen en särskild chef, lärer en
motsvarande förenkling kunna på annat sätt åvägabringas.
För flygförvaltningens expedition anser jag mig böra beräkna 1 pensionerad
officer som registrator samt 1 pensionerad underofficer.
Materielavdelningens chef bör vara överste i lönegraden 0.6. Med
hänsyn till de utomordentligt ansvarsfyllda uppgifter, som komma att åvila
denna avdelningschef, anser jag mig böra föreslå, att till honom skall utgå
ett särskilt arvode å 1 800 kronor örn året.
Beträffande materielavdelningens indelning på byråer finner jag mig böra
föreslå en viss förändring i förhållande till vad försvarskommissionen föreslagit
ifråga om flygmaterielförvaltningen, i det att de föreslagna flygplanoch
motor- samt utrustningsbyråerna lämpligen böra sammanslås till en enda
byrå, benämnd militärtekniska byrån. Till denna byrå böra lämpligen
höra dels ritkontoret och dels en försökscentral, motsvarande den av försvarskommissionen
föreslagna försöksavdelningen. Genom den sålunda föreslagna
anordningen vinnes, att all militärteknisk verksamhet i avseende på
%gplan 0°h dessas utrustningsdetaljer sammanföras till en byrå samt att
det rådande sambandet mellan denna verksamhet samt ritkontor och försökscentral
på ett naturligt sätt kommer till sin rätt. Chef för militärtekniska
byrån bör vara en regementsofficer. Å byrån böra handläggas ärenden
angående konstruktion av flygmateriel i vidsträckt bemärkelse (flygplan,
motorer, elektrisk utrustning, fotografiutrustning samt vapen-, hörnbod!
ammunitionsutrustning), vidare försök med och utprovning av Hygnia
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
747
teriel, utarbetande av för flygmaterielens tekniska användning, skötsel och
vård erforderliga instruktioner m. m. samt tekniska bestämmelser för leverans-
och andra kontrakt. — I likhet med vad försvarskommissionen föreslagit
bör inom materielavdelningen finnas en industribyrå. Till industribyrån
bör överflyttas den medelsförvaltande verksamhet som försvarskommissionen
synes hava förutsatt skola ankomma å flygplan- och motorsamt
utrustningsbyråerna. Industribyrån lärer böra stå under chefskap av
antingen en flygingenjör eller en regementsofficer. Det förra torde till
att börja med böra bliva fallet. De ärenden, som böra tillhöra industribyråns
upptagande, torde i huvudsak bliva sådana som angå verkstadsdriften
vid flygvapnets verkstäder, medelsanvisningar för underhåll av flygmaterielen,
upphandling av flygplan, motorer, vapen och ammunition samt
övrig flygplansutrustning, materielprovning och tillverkningskontroll, förrådskontroll,
bokföring och redovisning av till materielavdelningen hörande
medel, teknisk revision, statistik samt slutligen frågor rörande flygindustriens
krigsorganisation och mobiliseringsbestämmelser rörande flygvapnets
verkstäder. Genom den sålunda föreslagna anordningen kan den av försvarskommissionen
föreslagna befattningen som verkstadsdirektör inbesparas. —
Såsom tredje byrå i materielavdelningen bör ingå en kontrollbyrå, i stort
sett motsvarande den av försvarskommissionen föreslagna kontrollavdelningen.
Kontrollverksamhetens stora betydelse synes nämligen motivera, att
den för densamma avsedda organisatoriska enheten göres likvärdig med de
övriga byråerna inom materielavdelningen. Kontrollbyrån lärer böra förestås
av en flygingenjör. Å denna byrå böra handläggas ärenden som angå utarbetande
av tekniska normer, kontroll över anskaffningen av flygmateriel
(leveranskontroll) samt över utlämnad flygmateriel, viss teknisk statistik
samt slutligen haverifrågor.
Jag anser mig böra framhålla, att don nu föreslagna byråindelningen inom
materielförvaltningen kan visa sig efter några års erfarenhet vara i behov
av vissa jämkningar. Det ligger nämligen i sakens natur, att den lämpligaste
organisationen av detta omfattande och ömtåliga förvaltningsområde svårligen
kan i förväg definitivt bestämmas. Med den av mig föreslagna organisationen
torde dock anspråken på ordning och överskådlighet på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses.
Till materielavdelningen torde böra höra en avdelningsexpedition för diarieföring
m. m.
Intendenturavdelningens chef bör vara överste i intendenturbefattning
i lönegraden O. 6. Då de civila och kamerala ärendena enligt vad förut
sagts böra hänföras till en särskild för hela flygförvaltningen gemensam
byrå, synes fördelningen av intendenturavdelningens arbetsuppgifter icke
motivera, att densamma indelas på särskilda byråer utan lärer arbetsindelningen
inom avdelningen kunna ske enligt andra grunder. De ärenden som
komma att tillhöra intendenturavdelningens upptagande bliva i stort sett
sådana, som avse förplägnad, beklädnads- och munderingsutrustning, kasernocli
förplägnadsutredning, sjukvårdsmateriel, bränsle, lyse m. m., skrivmate
-
748
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
rialier och expenser, vidare viss teknisk revision och statistik samt slutligen
ärenden angående anslag till flygvapnets övningar ävensom angående motorfordon
och motorbåtar. I intendenturavdelningen bör, på sätt flygmyndigheterna
anfört, förste flygläkaren ingå såsom självständig föredragande i
sj ukvårdsfrågor.
På byggnadsavdelningen böra handläggas frågor angående konstruktion
och nybyggnad samt underhåll och vård av flygvapnet tillhörande eller
eljest för flygvapnet avsedda kasern- och andra byggnader, tomter, vägar
och kajer m. m. ävensom angående hyresersättning för flygvapnets tjänstebostäder
och andra byggnader eller områden, vilkas underhåll och vård tillhöra
avdelningens verksamhet och områden. Chef för avdelningen bör vara
en regementsofficer ur fortifikationskåren eller ock en regementsofficer vid
flygvapnet med fortifikationsutbildning. Därest till chef utses regementsofficer
i lägre lönegrad än O. 6 lärer löneutfyllnad till denna lönegrad böra
beredas i form av arvode å flygförvaltningens stat.
Yad slutligen beträffar civilbyrån bör denna förestås av en byråchef i
lönegraden B 30. Till byråns upptagande torde böra höra ärenden som angå
allmänna författningar och föreskrifter, tillsättning av och avsked från
civila tjänstebefattningar vid flygförvaltningen, löneplaceringsfrågor för civil
personal, balans-, avskrivnings- och besvärsmål samt övriga ärenden av administrativ-juridisk
beskaffenhet, vidare ärenden angående uppbörd och redovisning
av alla till flygförvaltningens befattning hörande medel ävensom flygvapnets
kassa- och redovisningsväsende.
Flygförvaltningens behov av militär och civilmilitär personal beräknar
jag —- med bortseende från chefen — på följande sätt:
Aktiva |
Pensionerade |
||||
Regements- officerare |
Kompani- officerare |
Civil- militärer |
Officerare |
Under- officerare |
|
Expeditionen................................. |
— |
_ |
11 |
i |
|
Materielavdelningen, chef............ |
i |
— |
— |
— |
— |
Avdelningsexpeditionen .................. Militärtekniska byrån med försöks- |
— |
— |
21 |
i |
|
centralen .................. |
2 |
3 8 |
4 9 |
— |
i |
Industribyrån................................. |
— |
2 |
6 3 |
21 |
— |
Kontrollbyrån ............................... |
— |
— |
c 4 |
— |
— |
Intendenturavdelningen ............ |
2 |
1 |
7 1 |
2 |
2 |
Byggnadsavdelningen................. |
8 1 |
9 1 |
1 |
— |
|
Summa |
6 |
12 |
17 |
6 |
5 |
1 Registrator.
2 Aktuarie.
3 Därav tvä. vid försökscentralen.
4 Flygingenjörer av olika grader, tre vid försökscentralen.
5 Flygingenjörer av olika grader, därav en byråchef.
6 Flygingenjörer av olika grader, därav en byråchef.
7 Förste flygläkaren.
s Kan tillhöra fortifikationskåren.
9 Å fortifikationskårens stat.
749
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Den civila ordinarie personalen å civilbyrån synes mig böra bestå av 1
byråchef i lönegraden B 30, 1 sekreterare och ombudsman i lönegraden
B 26, 1 revisionskommissarie i lönegraden B 26, 1 kassör och bokhållare
1 lönegraden B 21, 2 revisorer i lönegraden B 21, 2 kanslibiträden i lönegraden
B 7, 1 expeditionsvakt i lönegraden B 5 samt 3 kontorsbiträden i
lönegraden B 4. Dessutom bör finnas icke-ordinarie personal, beräknad till
2 amanuenser för revisionen, 3 extra ordinarie kvinnliga biträden och 1
telefonvakt.
I fråga örn sättet för ärendenas handläggning och avgörande inom flygförvaltningen
lärer Kungl. Maj:t i annat sammanhang komma att meddela närmare
bestämmelser, dag vill dock nu omnämna, att jag anser riksräkenskapsverkets
förslag rörande sättet för avgörande av anmärkningsmål samt
besvärsmål i kassaärenden böra följas. Dylika ärenden böra således föredragas
av revisionskommissarien i närvaro av sekreteraren och ombudsmannen
samt byråchefen å civilbyrån, varvid beslut fattas efter omröstning
av de däri deltagande.
Yad beträffar tiden för det föreslagna överflyttandet av flygvapnets kamerala
revision från riksräkenskapsverket till flygförvaltningen synes mig detsamma
lämpligen böra äga rum från och med budgetåret 1937/1938. Frågan
i vad mån detta överflyttande kommer att inverka på personalbehovet vid
riksräkenskapsverket lärer komma att av chefen för finansdepartementet upptagas
i ett senare sammanhang.
B. Flygförbanden, dessas organisation och verksamhet.
Flygvapnets uppdelning på förband.
Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle flygvapnet i fred indelas i bland
annat fyra flygkårer med nedan angiven sammansättning:
Första flygkåren, som i första hand skulle avses för högsta krigsledningen,
skulle bestå av ett spaningskompani samt ett bomb- och jaktkompani,
Till denna kår skulle förläggas den speciella utbildningen av flygspanare
ur armén ävensom den del av spanar- och bombutbildningen, vilken
lämpligen kunde göras gemensam för hela flygvapnet.
Andra flygkåren, som främst avsågs för marinens behov, skulle
bestå av ett spaningskompani samt ett bomb-, torped- och jaktkompani. Den
speciella utbildningen av flygspanare ur marinen skulle äga rum vid denna kår,
varjämte torpedutbildning och fortsatt bombutbildning mot sjömål skulle förläggas
dit.
Tredje flyg k åren, som huvudsakligen skulle tillgodose arméns
behov, skulle bestå av ett jaktkompani, ett spaningskompani och en jaktflygskola.
Vid kompanierna skulle fortsatt utbildning äga rum, särskilt vad beträffar
samövningar mellan jakt- och spaningsförband och samövningar med
arméns truppförband. Jaktflygskolan skulle bliva en central för den grundläggande
jaktutbildningen inom hela vapnet.
750
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Fjärde flygkåren, som likaledes avsågs för arméns behov, skulle
bestå av ett jaktkompani och ett spaningskompani med samma uppgifter som
tredje flygkårens kompanier.
Flygkårernas uppsättning skulle börja under budgetåret 1926/1927 och
organisationen skulle vara fullt genomförd under budgetåret 1930/1931.
Enligt försvarsbeslutet skulle vidare från flygkårerna avdelas detachement
till kustflottan samt vid behov till flygstationerna i Boden, Vännäs, Gustavsvik,
\ axholm, Gotland, Karlskrona och Göteborg. Tredje flvgkåren skulle
slutligen, förutom till Malmen, förläggas med en del å Karlsborg.
Andra, tredje och fjärde flygkårerna uppsattes år 1926, första flygkåren
år 1929. Första flygkåren har förlagts till Västerås, andra flygkåren till Hägernäs,
tredje flygkåren till Malmen och fjärde flygkåren till Östersund. Av
detachementen har endast det i Karlskrona fått permanent natur. Detachementet
vid kustflottan har i regel ersatts med för samövningar med kustflottan
avdelade flygförband av under utbildningsåret växlande styrka. Detachementet
i Karlsborg har upprättats vissa tider på året. övriga detachement
hava icke uppsatts.
Den ovan angivna inre organisationen av flygkårerna har av skilda orsaker
aldrig blivit genomförd. Flygkårerna hava i stället kommit att indelas i
kårstab, omfattande ett antal avdelningar, utgörande organ för kårens ledning
och förvaltning, samt
ett kompani, till vilket manskapets redovisning, utrustning och utbildning
m. m varit förlagda.
Utöver denna för alla flygkårer gemensamma indelning hava inom varje
kår periodvis organiserats olika flygförband ävensom skolor och kurser o. s. v.
Kårernas inre organisation är icke i detalj fastställd och som en följd därav
icke fullt enhetlig.
Flygkårernas avsedda indelning i »jaktkompani», »bombkompani» etc.
synes hava åsyftat, att flygförband av olika slag med utbildad personal skulle
uppsättas i ganska betydande omfattning. Dylika flygförband hava emellertid
— på grund av brist på såväl personal som materiel — icke alls eller
endast i ringa omfattning kunnat organiseras.
Av de för flygvapnet gemensamma utbildningskurserna för flygande personal
(arméspanings-, marinspanings- och jaktkurs) hava under sommarhalvåret,
undantagsvis även under vinterhalvåret, vissa år bildats flygförband,
vilka till övervägande del utgjorts av eleverna i dessa kurser. Förbandens
storlek har därigenom blivit beroende av antalet elever och den för tillfället
rådande tillgången på flygmateriel och övningsmedel. För samövningar med
armén och marinen hava tidvis uppsatts flygförband, av vilka de med marinen
samverkande ägt bestånd även under längre tidsperioder. I vissa fall hava
även andra mindre flygförband av utbildad personal kunnat uppsättas. De
sålunda organiserade flygförbanden hava i regel omfattat en styrka växlande
mellan grupp (3 flygplan) och reducerad division (6—9 flygplan) och hava
endast undantagsvis överstigit divisions styrka.
Den i tjänst vid flygkårerna varande totala personalstyrkan uppgick den
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 751
1 januari 1936 till lägst omkring 110 man (vid fjärde flygkåren) och högst
omkring 240 man (vid andra flygkåren).
Försvar skommissionen har framhållit, att den nuvarande flygorganisationen
utmärktes av en ringa överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation,
vilket måste inverka menligt på krigsberedskapen. Den administrativa
enheten, flygkåren, hade visat sig vara alltför liten för att kunna
medgiva en lämplig avvägning mellan truppen och den administrativa personalen.
Organisationen vore härigenom ofördelaktig ur ekonomisk synpunkt
i förhållande till de flygförband, som kunde uppsättas. Icke heller hade flygövningarna
inom kårerna kunnat bedrivas på önskvärt sätt på grund av
kårernas ringa styrka.
Med utgångspunkt från här anförda förhållanden har kommissionen undersökt
olika alternativ för den fredsadministrativa enhetens lämpliga sammansättning.
I princip ansåge kommissionen, att fredsorganisationen borde överensstämma
med krigsorganisationen; de enda tänkbara alternativen vore därför
att såsom fredsadministrativ enhet välja antingen
eskadern, omfattande två eller flera flottiljer eller
flottiljen (i allmänhet 36 flygplan) eller
divisionen (i allmänhet 12 flygplan).
Fördelarna med en indelning och förläggning av flygvapnet i eskadrar
läge främst i ökade möjligheter till övningar i högre förband och regelbundna
samövningar mellan olika slag av flygförband samt ett lättare åvägabringande
av enhetlighet i fråga örn förbandens taktiska utbildning.
Nackdelarna vore emellertid betydande. Sammanförandet av så betydande
styrkor och anläggningar, som motsvarade två eller flera flottiljer (c:a 70
flygplan eller mera), till en enda plats innebure väsentligt ökad känslighet
för fientliga bombanfall i krig. Organisationen bleve vidare tyngande och
osmidig, särskilt i fråga om flygtjänsten. De svenska flygfältens storlek medgåve
icke utan stora olägenheter bedrivande av flygtjänst med mer än två ä tre
divisioner d. v. s. en styrka motsvarande en flottilj. Risken för kollision
mellan flygplan i luften skulle även väsentligt ökas. Jämväl ur ekonomisk
synpunkt vore en förläggning eskadervis ofördelaktig. Kommissionen hade
sålunda kommit till den uppfattningen, att eskadern såsom administrativ
enhet icke vore att förorda.
Försvarskommissionens undersökning rörande lämpligheten av att välja
divisionen såsom administrativ enhet hade givit vid handen, att även
vid en dylik organisation olägenheterna vore mycket stora ur både administrativ
och ekonomisk synpunkt. Behovet av personal i administrativ tjänst bleve
förhållandevis stort och byggnads- och flygfältskostnader skulle bliva högre
än vid andra organisationsformer. Stora svårigheter skulle uppstå för ett
rationellt bedrivande av flygförbandens övningar och även utbildningen i
marktjänst, särskilt manskapsutbildningen, skulle kompliceras. Åtskilliga av
de olägenheter, som vore förenade med den nuvarande kårorganisationen,
skulle komma att kvarstå. Kommissionen ansåge sålunda en förläggning divisionsvis
icke kunna ifrågakomma.
752
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Genom dessa undersökningar hade försvarskommissionen kommit till den
uppfattningen att flottilj förbandet lämpligen borde bilda den administrativa
enheten i fred. Härigenom skulle fredsorganisationen komma att
överensstämma med krigsorganisationen, där flottiljen utgjorde enhet såväl
i avseende på administration och förvaltning som i allmänhet även i taktiskt
avseende. De flesta av de olägenheter, som utmärkte en förläggning i
eskadrar eller divisioner, bomme vidare icke alls eller i långt mindre grad att
göra sig gällande vid en förläggning flottiljvis.
Försvarskommissionens utredningar rörande den administrativa enheten
hade sålunda resulterat i att flygvapnet i fred borde organiseras på flottiljer
såsom administrativa enheter och att för varje flottilj borde avses en förläggningsplats.
Försvarskommissionen har i anslutning till behandlingen av frågan örn den
administrativa enheten även upptagit till övervägande frågan örn organiserandet
vid sidan av flottiljförbanden av särskilda detachement.
I princip vore kommissionen av den uppfattningen, att ständiga detachement
icke borde organiseras. Endast örn särskilt starka skäl kunde förebringas
borde avsteg från denna princip göras. Hänsyn dels till krigsberedskapen,
dels till samövningarna med andra försvarsgrenar kunde härvid utöva
inflytande. De platser, som ur dessa synpunkter kunde komma ifråga, vore
Boden, Gotland och Karlskrona.
Beträffande Boden ansåge försvarskommissionen, att krigsberedskapssynpunkten
icke i och för sig utgjorde något bärande skäl för att dit förlägga
ett flygdetachement. Örn vissa åtgärder i fråga örn hangarer, drivmedelsanläggningar,
verkstad o. dyl. vore på förhand vidtagna, kunde flygförband
på mycket kort tid förflyttas till Boden och komma i verksamhet därstädes.
Icke heller ur särnövningssynpunkt förelåge anledning att förlägga detachement
till Boden. Flygförbandens minskade beroende av de atmosfäriska förhållandena
samt den ökade flyghastigheten vore omständigheter, som gjorde
det allt lättare att, då så erfordrades, anordna tillfälliga samövningar. Dylika
samövningar, utförda under kortare tidsperioder med större flygförband, vore
för alla parter av väsentligt större värde än liknande övningar året runt med
ett mindre förband. Icke heller för luftvärnsutbildningen i Boden vore enligt
kommissionens mening ett ständigt detachement nödvändigt.
Yad beträffade Gotland ansåge kommissionen, att motsvarande synpunkter
som för Boden kunde anläggas.
Det enligt nuvarande organisation till Karlskrona förlagda detachementet
vore avsett huvudsakligen för vissa samövningar med marinstridskrafterna
därstädes. Omfattningen av dessa samövningar vore emellertid icke sådan,
att ett permanent detachement kunde anses erforderligt. Detta borde därför
indragas.
Försvarskommissionen ville därför föreslå, att särskilda detachement i
fredstid icke skulle avdelas ur flottiljerna. Däremot hade upptagits vissa
kostnader för uppförande av byggnader och anläggningar vid flygstationer i
Boden och på Gotland (Fårösund). Motsvarande anläggningar funnes redan
nu i Karlskrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
753
Militärbefälhavaren för övre Norrland har i fråga om flygdetachement i
Boden bland annat anfört, att — ehuruväl det av kommissionen föreslagna
iordningställandet av en flygstation i Boden innebure ett framsteg i jämförelse
med det nuvarande tillståndet — det ur krigsberedskapssynpunkt alltjämt
måste innebära en betänklig svaghet, att flygförband icke funnes förlagt
längre norrut än i Östersund. Även med hänsyn till terrängkännedom och
samövningar vore det av stor betydelse, att flygförband permanent förlädes
i Boden. Vidare förelåge vissa icke militära skäl för att ett flygförband ständigt
borde finnas att tillgå i Boden. Detta vore sålunda fallet med hänsyn
till bland annat skogseldar, isspaning och allmän polisuppsikt.
Kommendanten i Bodens fästning har framhållit i huvudsak samma synpunkter
som militärbefälhavaren för övre Norrland.
Konungens befallningshavande i Norrbottens län har uttalat sin anslutning
till militärbefälhavarens för övre Norrland uppfattning i fråga örn det
civila intresset av att ett detachement ur flygvapnet förlädes i Boden.
Militärbefälhavaren på Gotland har framhållit, att kravet på permanent
förläggning till Gotland av flygförband vore ofrånkomligt såväl med hänsyn
till krigsberedskapen som för samövningarna med Gotlands trupper. Bäst
skulle detta behov tillgodoses genom organiserandet av en andra jaktflottilj,
avsedd för Gotland. Möjligen skulle frågan dock kunna lösas genom en utökning
av den av kommissionen föreslagna jaktflottiljen vid Barkarby till
fyra divisioner, av vilka en division turvis kunde förläggas till Gotland.
Befälhavande amiralen i Karlskrona har uttalat, att, med hänsyn till bland
annat samövningar med marinstridskrafterna, en permanent förläggning av
flygstridskrafter till Karlskrona vore erforderlig.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava anslutit sig till den av försvarskommissionen
föreslagna administrativa organisationen såväl vad beträffar
flygvapnets uppdelning på flottiljer som i fråga örn att detachement
icke skulle avdelas.
Yad beträffar flottiljernas styrka vore det dock ur krigsberedskapssynpunkt
i hög grad önskvärt, att dessa kunde tillföras en materielreserv, beräknad, såsom
här tidigare berörts, efter en ökning med 25 % av antalet flygplan i varje
division. I fråga om personalstyrkan vid flottilj vore en mindre ökning i den
föreslagna organisationen erforderlig.
Vad anginge frågan örn detachement, gåve vunna erfarenheter vid handen,
att avdelandet av dylika förband krävde jämförelsevis stor personalorganisation
och droge stora omkostnader samtidigt som organisationen ogynnsamt
återverkade på övningar och flygvapnets verksamhet i övrigt. Erfarenheterna
hade visat, att de olägenheter, som följde med avdelande av detachement, icke
stöde i proportion till de fördelar, som i vissa fall kunde vinnas ur viss
övnings- och krigsberedskapssynpunkt. Kraven i sistnämnda hänseende tillgodosåges
därför bäst därigenom, att lämpliga flygförband under erforderlig
tid förläde sina övningar till ifrågavarande orter.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 36 48
754
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Jag finner de av försvarskommissionen ävensom av chefen för flygvapnet
och flygstyrelsen anförda synpunkterna i fråga om flottiljen som den administrativa
enheten i fred vara övertygande. Den omständigheten, att ett sammanförande
av två eller flera flottiljer till en och samma förläggningsort
skulle öka förbandens känslighet för fientliga bombanfall i krig samt att flygsäkerheten
i fred samtidigt skulle äventyras genom ökade risker för kollision
mellan flygplan, finner jag böra tillmätas stor betydelse vid valet mellan en
förläggning i eskadrar å ena sidan och i flottiljer å den andra. Vad beträffar
valet mellan flottilj (36 flygplan) och division (12 flygplan) såsom administrativ
enhet, måste särskilt beaktas de väsentligt ökade kostnader för byggnader
och flygfält, som skulle följa med en förläggning av flygvapnets förband
divisionsvis till ett mot divisionsantalet svarande antal platser.
I likhet med försvarskommissionen anser jag således en förläggning
flottiljvis utgöra den för våra förhållanden ur olika synpunkter lämpligaste
organisationen.
I fråga örn flottiljens styrka vill jag icke bestrida riktigheten av chefens
för flygvapnet och flygstyrelsens uttalande angående betydelsen av att äga
en materielreserv utöver flottiljens ordinarie flygplanantal (i regel 36 stycken).
Av ekonomiska skäl anser jag mig dock, som redan tidigare anförts, icke kunna
föreslå någon ökning av antalet flygplan utöver försvarskommissionens förslag.
Chefens för flygvapnet och flygstyrelsens yrkanden på en något starkare
personalorganisation vid flottiljerna kommer jag att upptaga till behandling
i annat sammanhang.
I likhet med försvarskommissionen samt chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
anser jag vidare, att permanenta detachement i Boden, på Gotland
och i Karlskrona icke böra organiseras. Härigenom skulle nämligen flottiljorganisationen
försvagas i fråga örn såväl personal som materiel, övningar
och utbildning inom flygvapnet skulle bliva lidande på en dylik anordning
och vapnets effektivitet minskas. Kostnaderna skulle även komma att ökas.
Med den organisation av flygförbanden och av verksamheten inom flygvapnet,
som jag i det följande kommer att föreslå, böra flygförbanden kunna
hållas i sådan beredskap, att de snabbt kunna insättas med tillräcklig styrka
inom vilken del av landet det än gäller såväl vid krigsfara som för att tillgodose
civila myndigheters behov t. ex. i samband med skogseldar, för isspaning,
polistjänst o. dyl.
Den av vissa av de hörda myndigheterna framförda synpunkten, att samövningar
måste bedrivas året runt och att med hänsyn härtill mindre detachement
i olika delar av landet skulle vara nödvändiga, kan jag icke biträda. Jag
ansluter mig härvidlag till försvarskommissionens uttalande, att värdet av
dylika övningar blir större, om dessa utföras under kortare perioder med
större flygförband.
Vad från en del myndigheters sida anförts om betydelsen av att personal
ur flygvapnet bibringades kännedom örn terräng- och klimatförhållanden
inom vissa betydelsefulla områden av vårt land anser jag däremot vara fullt
riktigt. Jag finner dock icke heller detta utgöra något bärande skäl för upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
755
sättandet av ständiga detachement. Med den allmänna plan för flygvapnets
övningar, som för svar skommissionen föreslagit och vilken även jag finnei''
ändamålsenlig, kommer all flygvapnets personal att med jämna mellanrum
övas inom olika delar av vårt land och vänjas vid de säregna förhållanden,
som flerstädes och särskilt i Norrland råda i fråga örn terräng, klimat m. m.
Att härutöver specialutbilda mindre delar av flygvapnets personal inom vissa
områden av landet och att härför permanent förlägga detachement till landets
periferiska delar finner jag varken erforderligt eller lämpligt.
Flottiljens inre organisation.
De nuvarande flygkårerna äro, såsom tidigare påpekats, organiserade på
kårstab och ett kompani, vartill kunna komma skolor och utbildningskurser
ävensom vissa mindre flygande förband. Grundprincipen i den nuvarande
organisationen, på det sätt den efter hand utformats, har varit dels att manskapets
redovisning, utrustning, förläggning, militärutbildning m. m. åvilat
kompaniet, dels att vid sidan av detta kompani hava funnits skolor och kurser
m. m. för flygande personal, vilka för flygtjänstens bedrivande fått sig
kompaniets manskap tillfälligt underställt. Innebörden härav kan i korthet
karakteriseras så, att truppen i fråga örn militärutbildning och inre tjänst varit
underställd kompanichefen, medan den under tjänstgöringen i övrigt lytt
under chefen för flygförbandet (skolchefen, kurschefen). I själva verket har
hela kåren — förutom kårstaben samt verkstäder och förråd m. m. — närmast
varit att förlikna vid ett divisionsförband, bestående av en markstyrka under
kompanichefens befäl och en flygstyrka under en särskild befälhavare.
Försvarskommissionen har framhållit, att det nuvarande systemets lämplighet
för den föreslagna flottiljorganisationen starkt kunde ifrågasättas.
Det vore nämligen uppenbart, att systemet redan vid nuvarande organisation
varit behäftat med väsentliga olägenheter såväl ur rent organisatorisk
synpunkt som ur krigsberedskapssynpunkt. Efter en närmare utveckling av
dessa förhållanden har försvarskommissionen vidare framhållit, att flottiljens
inre organisation i fred borde bestämmas dels med hänsyn till förbandets
organisation i krig, dels med hänsyn till arten och omfattningen av verksamheten
inom förbandet i fredstid. Från dessa utgångspunkter hade kommissionen
kommit till den uppfattningen, att flottiljerna i fred borde organiseras
på flottiljstab och tre divisioner, den förstnämnda organiserad i huvudsaklig
överensstämmelse med nuvarande kårstab, de senare utgörande lägsta administrativa
enheter. Tillämpandet av denna organisationsprincip borde kunna
bidraga till att åt flottiljen och hela flygvapnet giva en tillfredsställande grad
av krigsberedskap. Den fasta divisionsindelningen borde jämväl vara ägnad
att bringa stadga och reda åt fredsorganisationen, så att utbildning och övrig
verksamhet vid flottiljen kunde anordnas på rationella grunder.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande biträtt försvarskommissionens
förslag. Till flygvapnets myndigheter borde emellertid
överlämnas att vidtaga de ändringar i organisationsdetaljerna, som framdeles
skulle kunna befinnas erforderliga.
756
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
I likhet med försvarskommissionen anser jag det nödvändigt, att flygvapnets
förband erhålla en fast inre organisation, avpassad såväl med hänsyn
till krigsorganisationens krav som med hänsyn till en rationellt ordnad fredstjänst.
Flottiljernas indelning i stab och tre divisioner synes mig med hänsyn
härtill vara ändamålsenlig. Uteslutet synes mig dock icke vara, att särskilda
förhållanden kunna motivera vissa avvikelser från denna organisationsprincip.
Jag finner det därför vara mest ändamålsenligt, att denna organisation icke
fastslås i detalj utan att chefen för flygvapnet erhåller möjlighet att anpassa
organisationen efter förhandenvarande förhållanden.
Verksamheten inom flottiljförbandet.
övningsåret har räknats från och med den 1 november till och med den
31 oktober. Under vinterhalvåret, den 1 november—omkring den 30 april, har
tyngdpunkten varit lagd på markutbildning, huvudsakligen av manskap.
Denna utbildning har i regel ägt rum vid kompaniet inom vederbörlig flygkår.
Under sommarhalvåret har tjänstgöringen vid flygkåren främst omfattat
specialutbildning för flygande personal, såsom komplettering till den allmänna
flygutbildning, som bibringats vid flygskolan, övningar i egentliga
flygförband hava däremot endast i mindre omfattning kunnat komma till
stånd.
Försvarskommissionen har framhållit betydelsen av att verksamheten inom
flygvapnet på ett helt annat sätt än som hittills varit möjligt inriktades på
taktiska och operativa övningar i organiserade flygförband av tillräcklig
styrka.
Med hänsyn till krigsberedskapen vore det ur vissa synpunkter önskvärt
att kunna organisera alla tre divisionerna vid varje flottilj såsom flygande
förband året runt. Detta skulle emellertid medföra en mycket omfattande
organisation av aktiv personal ävensom en stark förslitning av flygmaterielen.
Av ekonomiska skäl vore det därför uteslutet att giva flygövningarna inom
vapnet den nämnda omfattningen. Kommissionen kunde å andra sidan icke
bortse från den stora betydelsen av att övningar med flottiljernas samtliga
tre divisioner komme till stånd åtminstone under en viss del av året. Detta
vore möjligt, örn tiden härför begränsades till en månad och om reservpersonalens
tjänstgöring i huvudsak förlädes till denna tidsperiod. Med hänsyn
tagen till alla på frågan inverkande faktorer ville kommissionen hävda, att
september månad vore för ifrågavarande övningar den mest ändamålsenliga
tidsperioden på året.
Det gällde vidare att undersöka, hur verksamheten vid flottiljerna under
den övriga delen av övningsåret borde organiseras. Med hänsyn till nödvändigheten
av att under vinterhalvåret bedriva en avsevärd utbildningsverksamhet
i marktjänst vid de olika flottiljernas skolor, måste flygövningarna
under denna tid inskränkas till ett minimum. Mindre enhet än en division
kunde dock icke ifrågakomma, därest övningarna skulle giva godtagbart
resultat ur utbildningssynpunkt. Även med hänsyn till krigsberedskapen
vore detta ett minimum. Vid vinterhalvårets slut överginge manskapets
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
757
teoretiska utbildning i olika skolor i praktisk tjänstgöring och det vore då
både önskvärt och möjligt, att flygövningarna under det följande sommarhalvåret
erhölle ökad omfattning. Detta vore också nödvändigt med hänsyn
till att delar av den flygande personalen under sommarhalvåret skulle bibringas
specialutbildning vid flottiljerna. Även andra skäl gjorde det ofrånkomligt
att under ifrågavarande tid intill den 1 september öka flygövningarnas
omfattning i sådan grad, att två divisioner per flottilj organiserades
såsom flygande.
Med utgångspunkt från tidigare anförda allmänna principer, vilka borde
vara grundläggande för verksamheten inom flygvapnets förband, hade kommissionen
utarbetat en detaljerad plan för hur denna verksamhet borde organiseras.
Syftet härmed hade främst varit att erhålla ett fast underlag för
kommissionens beräkningar rörande personalbehovet i fred vid olika flottiljer.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i yttrande över försvarskommissionens
betänkande anfört, att kommissionens förslag till verksamhetens
organiserande inom flottiljerna otvivelaktigt vore fördelaktigt såväl
ur utbildnings- och övningssynpunkt som med hänsyn till krigsberedskapen.
I princip funnes sålunda intet att erinra mot förslaget. Detta borde dock
endast vara att betrakta såsom en beräkningsgrund för personalbehovet samt
för flygövningarnas omfattning och borde icke till sina detaljer fastslås av
statsmakterna. Frågan örn huru tjänsten på ett ändamålsenligt sätt borde
ordnas inom flygvapnet vore nämligen av huvudsakligen inre organisatorisk
natur och borde överlämnas åt chefen för flygvapnet att reglera.
I likhet med försvarskommissionen anser jag det vara av stor betydelse, Departementiatt
verksamheten inom flygvapnet inriktas på taktiska och operativa övningar chtfen.
i organiserade förband av tillräcklig styrka. Det synes mig också lämpligt,
att till grund för planläggningen av verksamheten inom flygvapnet lägges en
rustningsplan angivande det antal divisioner per flottilj, som under olika
perioder av året skola vara organiserade såsom flygande förband.
Jag ansluter mig sålunda till försvarskommissionens förslag till rustningsplan,
enligt vilken övningar böra bedrivas i medeltal med en division per
flottilj under vinterhalvåret, två divisioner per flottilj under sommarhalvåret
samt tre divisioner per flottilj under en månad per år. I sistnämnda avseende
synes det mig emellertid icke ändamålsenligt att fastslå någon viss månad
under året.
I fråga örn detaljerna av verksamhetens organiserande inom flygvapnets
förband ansluter jag mig till myndigheternas uppfattning, att detta bör betraktas
såsom en inre organisatorisk fråga, som bör överlåtas åt chefen för
flygvapnet att reglera.
Personalbehovet vid flottiljerna.
Försvarskommissionen har låtit verkställa detaljerade beräkningar rörande
personalbehovet vid flottiljerna såväl i krig som i fred. Utgångspunkten vid
dessa beräkningar hade rörande krigsbehovet varit, att aktiv personal
758
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
bolde avses endast för sådana befattningar, som oundgängligen erfordrade
den större rutin och erfarenhet, som utmärkte ifrågavarande personalkategori.
För övriga befattningar borde reservpersonal och värnpliktiga tagas i anspråk.
Ifrågavarande beräkningar återfinnas i en särskild bilaga till kommissionens
betänkande.
Beräkningarna rörande personalbehovet i fred vore baserade på den i det
föregående omnämnda planen för flottiljernas inre organisation och övningar.
Det hade vid dessa beräkningar visat sig, att behovet av aktiv personal vore
större än motsvarande behov i krig, detta enär reservpersonalen i fred vore
disponibel endast under en kort period av året. Någon ökning av den aktiva
personalen i fred utöver vad som vore oundgängligen erforderligt vid krigstillfälle
ansåge kommissionen emellertid icke böra ifrågakomma. Örn brist
på personal för vissa befattningar i fred uppkomme, borde densamma kunna
avhjälpas genom att personal i viss utsträckning bestrede dubbelbefattningar.
Kommissionen hade sålunda beräknat personalbehovet synnerligen snävt,
varför bland annat tillgången av aktiv personal för extra kommenderingar
utom flottiljen och andra särskilda förhållanden vore mycket ringa.
Kommissionen har vidare anfört, att personalbehovet varierade vid olika
flottiljer beroende på olikartad materiel och olika uppgifter.
Vid de av kommissionen föreslagna båda lätta bombflottiljerna vore personalbehovet
i huvudsak lika, trots att flygvapnets underofficersskola skulle
förläggas till den ena av dessa flottiljer. Någon särskild lärarpersonal för
denna skola vore sålunda icke avsedd. Behovet av personal för expeditionstjänst
m. m. vid skolan skulle däremot tillgodoses med användning av personal
ur flygvapnets musikkår, vilken kommissionen föreslagit att förläggas
till ifrågavarande flottilj.
De medeltunga flottiljerna krävde något större personalstyrka än övriga
flottiljer. Detta gällde dock huvudsakligen underofficerare, fast anställt
manskap och värnpliktiga. Den ena av ifrågavarande flottiljer skulle utgöra
central för signalutbildningen vid flygvapnet. Personalbehovet vid denna
flottdj komme därför att ökas med viss signalpersonal, till antalet motsvarande
vad som erfordrades för eskaderstaben. Till den andra av de föreslagna
medeltunga bombflottiljerna borde bomb- och skjutskolan förläggas. Någon
särskild personal för denna skola hade kommissionen dock icke räknat med.
Vid jaktflottiljen vore personalbehovet av olika skäl något mindre än vid
de lätta bombflottiljerna.
Arméflygflottiljens behov av aktiv militär personal vore i stort sett lika
med de lätta bombflottiljernas. Den flygande personalen ur flygvapnet kunde
dock göras fåtaligare, enär ett visst antal spaningsofficerare ur armén ständigt
vore tjänstgörande vid flottiljen. Detta antal borde under vinterhalvåret
sättas till 9 och under sommarhalvåret till 18.
Marinflygflottiljen företedde vissa olikheter mot de övriga flottiljerna.
Det totala personalbehovet vore dock i stort sett lika med de lätta bombflottiljernas.
Vid flottiljen borde vintertid 10 och sommartid 20 officerare
ur marinen vara tjänstgörande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
759
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava anslutit sig till den av försvarskommissionen
hävdade principen om överensstämmelse mellan krigsoch
fredsorganisationernas behov av aktiv personal. Myndigheterna hyste
emellertid den uppfattningen, att kommissionen i vissa fall överskattat såväl
reservpersonalens förmåga att upprätthålla ansvarsfulla befattningar i krig
som möjligheten för den aktiva personalen att fullgöra dubbeltjänstgöring i
fred. Icke heller hade betydelsen av att lärarbefattningar m. m. upprätthölles
med erforderlig kontinuitet beaktats i tillräcklig grad.
Från dessa utgångspunkter ansåge sig chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
böra påyrka viss utökning av de av försvarskomissionen föreslagna
personalkadrerna. Vid varje flottilj borde sålunda antalet officerare
utökas med två beställningar för subalternofficerare samt tio beställningar
för fast anställt manskap.
För underofficersskolan samt för bomb- och skjutskolan borde avses permanenta
befälskadrar.
Mot försvarskommissionens beräkningar rörande personalbehovet vid Departemtntsflottiljerna
har jag i huvudsak intet att erinra. De principer, efter vilka dessa (hefenutarbetats,
synas mig vara riktiga samt präglade av en strävan att på ett ändamålsenligt
sätt begränsa den aktiva personalens styrka, så långt detta varit
möjligt utan att eftersätta kraven på en rationellt ordnad fredstjänst och viss
grad av krigsberedskap.
Yad detaljerna beträffar har jag bland annat uppmärksammat, att kommissionen
räknat med två ingenjörer och en verkmästare vid varje flottilj av
vilka en ingenjör och verkmästaren torde hava beräknats för ledningen av arbetet
vid flottiljverkstaden. Då arméflygflottiljen saknar flottiljverkstad och är
hänvisad till den centrala verkstaden å Malmen, synes mig sistnämnda personal
där icke erforderlig. Jag anser mig därför böra föreslå en minskning av
den för denna flottilj upptagna personalstyrkan med en flygingenjör av 3.
graden och en verkmästare av 2. graden.
Ehuruväl det ur militär synpunkt givetvis skulle vara önskvärt att, på sätt
som chefen för flygvapnet och flygstyrelsen föreslagit, genomgående räkna
med något starkare kadrer liksom även med ett större antal flygtjänstgörande
underofficerare i överensstämmelse med vad svenska underofficersförbundet
i sitt yttrande föreslagit, finner jag mig dock med hänsyn till de därmed följande
ekonomiska konsekvenserna icke kunna framställa något förslag om
dylika kaderökningar utom i vad gäller underofficersskolan samt bomb- och
.skjutskolan. Sistnämnda fråga kommer att av mig behandlas i annat sammanhang.
Av skäl, som jag därvid kommer att anföra, har jag emellertid
funnit det lämpligt att upptaga för underofficersskolan sålunda erforderlig
personal i den efterföljande översikten över personalbehovet vid jaktflottiljen.
På grund av framställningar från skilda personalorganisationer har jag
funnit mig böra vidtaga vissa jämkningar i förhållandet mellan de olika
tjänstegraderna.
I överensstämmelse med vad här anförts anser jag, att personalbehoven
vid flottiljerna böra beräknas på sätt följande tablåer utvisa (sid. 760—764).
760
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Personalbehovet vid medeltnng bombflottilj i fred. "
F = flygande personal; M = markpersonal.
Antal |
Anta |
||||||
Personal |
Personal |
||||||
F |
M |
Sta |
F |
M |
Sta |
||
Personal på stat. |
Pensionerad personal |
||||||
Officerare. |
(i arvodesbefattning). |
||||||
Överste ..................... |
1 |
— |
1 |
Underofficerare ......... |
— |
8 2 |
2 |
Major........................ Kaptener .................. Löjtnanter.................. |
1 10 7 |
1 |
1 11 7 |
Sta pensionerad |
— |
2 |
2 |
Fänrikar .................. |
5 |
— |
5 |
Sta personal på stat |
69 |
171 |
240 |
Sta officerare |
24 |
1 |
25 |
Personal på reservstat. |
|||
Underofficerare. |
Officerare .................. |
5 |
5 1 |
||||
Förrådsförvaltare ....... |
— |
2 |
2 |
Underofficerare ......... |
_ |
5 |
5| |
Fanjunkare ............... |
4 |
9 |
13 |
1 |
|||
Sergeanter ............... |
6 |
11 |
17 |
Sta personal på |
10 |
10 |
|
Sta underofficerare |
10 |
22 |
32 |
||||
Manskap. |
Keservpersonal. |
||||||
Farner ............... |
1 33 |
25 |
58 |
Officerare .................. |
54 |
1 |
55 1 |
Korpraler .................. |
— |
33 |
33 |
Underofficerare . |
14 |
4 |
18 |
Vicekorpraler ............ |
— |
34 |
34 |
Flvgingeniörer............ |
3 |
— |
3 |
Menige ..................... |
— |
41 |
41 |
Sta reservpersonal |
71 |
5 |
76 |
Sta manskap |
1 33 |
133 |
166 |
||||
Civilmilitärer. |
Värnpliktiga. |
| |
|||||
Fly gin senior av 1. gr. |
1 |
_ |
1 |
Linjetjänst1 2 3 4............... |
— |
170 |
170 |
» »> 3. » |
2 1 |
— |
1 |
Ersättningsreserv 5 6...... |
— |
100 |
100 |
Flygläkare » 1. » Verkmästare » 1. kl. |
— |
1 1 |
1 1 |
Sta värnpliktiga |
— |
270 |
270 |
Hantverkare............... |
— |
7 |
7 |
||||
Förrådsvaktm ästare ... |
— |
2 |
2 |
||||
Sta civilmilitärer |
2 |
11 |
13 |
||||
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .................. |
— |
1 |
1 |
||||
Eldare av 1. kl.......... |
— |
1 |
1 |
||||
Sta civil personal |
— |
2 |
2 |
1 Därav 27 kulspruteskyttar.
2 Elektroingenjör.
3 Därav 1 tillsyningsman i Fårösund.
4 Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 97 man per sommar
och
73 man per vinterkontingent.
6 Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 50 man i varje.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
761
Personalbehovet vid lätt bombflottilj i fred.
F = flygande personal; M = markpersonal.
Personal |
Antal |
Personal |
Antal |
||||
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
||
Personal på stat. |
Pensionerad personal |
||||||
Officerare. |
(i arvodesbefattning). |
||||||
Överstelöjtnant ......... |
1 |
— |
1 |
Underofficerare ......... |
— |
1 2 |
2 |
Major........................ Kaptener .................. |
1 7 |
1 |
1 8 |
S:a pensionerad |
2 |
2 |
|
Löjtnanter.................. |
10 |
— |
10 |
45 |
|||
Fänrikar .................. |
5 |
— |
5 |
S:a personal på stat |
135 |
180 |
|
S:a officerare |
24 |
1 |
26 |
Personal på reservstat. |
|||
Underofficerare. |
Officerare .................. |
_ |
5 |
5 |
|||
Förrådsförvaltare ....... |
— |
2 |
2 |
Underofficerare ......... |
— |
5 |
5 |
Fanjunkare ............... Sergeanter ............... |
1 3 |
6 8 |
7 11 |
S:a personal på |
10 |
10 |
|
S:a underofficerare |
4 |
16 |
20 |
||||
Manskap. |
Reservpersonal. |
||||||
Furirer ..................... |
15 |
26 |
41 |
Officerare .................. |
53 |
1 |
54 |
Korpraler .................. |
— |
23 |
23 |
Underofficerare ......... |
5 |
4 |
9 |
Vicekorpraler ............ |
— |
26 |
26 |
Flygingenjörer............ |
2 |
— |
2 |
Menige ..................... |
— |
29 |
29 |
S:a reservpersonal |
60 |
5 |
65 |
S:a manskap |
16 |
104 |
119 |
||||
Civilmilitärer. |
Värnpliktiga. |
||||||
Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » |
1 1 |
— |
1 1 |
Linjetjänst1 2 * *............... Ersättningsreserv 8...... |
— |
141 100 |
141 100 |
Flygläkare » 1. » |
— |
1 |
1 |
S:a värnpliktiga |
— |
241 |
241 |
Verkmästare » 2. kl. |
— |
1 |
1 |
||||
Hantverkare............... |
— |
6 |
6 |
||||
Förrådsvaktmästare ... |
— |
2 |
2 |
||||
S:a civilmilitärer |
2 |
10 |
12 |
||||
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .................. |
— |
1 |
1 |
||||
Eldare av 1. kl.......... |
— |
1 |
1 |
||||
S:a civil personal |
— |
2 |
2 |
1 Därav 1 tillsyningsman i Boden.
2 Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 78 man per sommar
ooh
63 man pet vinterkontingent.
s Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 50 man i varje.
762
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Personalbehovet vid jaktflottilj i fred.
F = flygande personal; M = markpersonal.
Antal |
Antal |
||||||
Personal |
Personal |
||||||
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
||
Personal på stat. |
Pensionerad personal |
||||||
Officerare. |
(i arvodesbefattning). |
||||||
Överste ..................... |
1 |
— |
1 |
Underofficer............... |
— |
2 2 |
2 |
Majorer ..................... Kaptener .................. Löjtnanter.................. |
1 2 7 1 9 |
i |
2 8 9 |
S:a pensionerad |
— |
2 |
2 |
Fänrikar .................. |
5 |
— |
5 |
S:a personal på stat |
89 |
121 |
160 |
8: a officerare |
24 |
i |
25 |
Personal på reservstat. |
|||
Underofficerare. |
Officerare .................. |
_ |
5 |
5 |
|||
Förrådsförvaltare........ |
— |
2 |
2 |
Underofficerare ......... |
— |
5 |
5 |
Fanjunkare ............... Sergeanter.................. |
1 3 |
5 1 8 |
6 11 |
S:a personal på |
10 |
10 |
|
S:a underofficerare Manskap. |
4 |
15 |
19 |
Reservpersonal. |
|||
Furirer ..................... Korpraler .................. Vicekorpraler............. |
9 |
26 20 20 |
35 20 20 |
Officerare .................. Underofficerare ......... Fly gingenj örer............ |
41 5 2 |
1 4 |
42 9 2 |
Menige ..................... |
— |
25 |
25 |
S:a reservpersonal |
48 |
5 |
53 |
S:a manskap |
9 |
91 |
100 |
||||
Civilmilitärer. |
Värnpliktiga. |
||||||
Flygingenjör av 1. gr. » » 3. » |
1 1 |
— |
1 1 |
Linjetjänst1 2 3 ............... Ersättningsreserv 4 ..... |
137 100 |
137 100 |
|
Flygläkare » 1. » |
— |
1 |
1 |
8:a värnpliktiga |
— |
237 |
237 |
Verkmästare » 2. kl. |
— |
1 |
1 |
||||
Hantverkare............... |
— |
6 |
6 |
||||
Förrådsvaktmästare ... |
— |
2 |
2 |
||||
S:a civilmilitärer |
2 |
10 |
12 |
||||
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .................. |
— |
1 |
1 |
||||
Eldare av 1. kl.......... |
— |
1 |
1 |
||||
S:a civil personal |
— |
2 |
2 |
1 Yarav 1 för underofficersskolan.
2 Yarav 1 tillsyningsman vid Barkarby.
’ Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 76 man per sommaroch
61 man per vinterkontingent.
4 Antalet beräknat med hänsyn till uppdelning i 2 omgångar med 50 man i varje.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 763
Personalbehovet vid arméflygflottilj i fred.
F = flygande personal; M = markpersonal.
Personal |
Antal |
Personal |
Antal |
||||
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
||
1--- Personal på stat. |
Pensionerad personal |
||||||
Officerare. |
(i arvodesbefattning). |
||||||
Överstelöjtnant ......... |
1 |
— |
1 |
Underofficer............... |
— |
1 |
1 |
Major........................ |
1 |
— |
1 8 |
S:a pensionerad |
|||
Kaptener .................. |
7 |
1 |
personal |
— |
1 |
1 |
|
Löjtnanter.................. Fänrikar..................... |
6 3 |
— |
6 3 |
S:a personal på stat |
32 |
133 |
4165 |
S:a officerare Underofficerare. |
18 |
1 |
19 |
Personal på reservstat. |
|||
Förrådsförvaltare ....... Fanjunkare ............... |
_ |
2 7 |
2 7 |
Officerare .................. Underofficerare ......... |
— |
5 5 |
5 5 |
Sergeanter.................. |
1 |
10 |
11 |
S:a personal på |
10 |
10 |
|
S:a underofficerare |
1 |
19 |
20 |
reservstat |
|||
Manskap. |
12 |
28 |
40 |
Reservpersonal. |
|||
Furirer ..................... |
43 |
1 |
44 |
||||
Korpraler .................. |
— |
22 |
22 |
Officerare .................. |
|||
Vicekorpraler ............ |
— |
23 |
23 |
Underofficerare ......... |
8 |
4 |
12 |
Menige ..................... |
— |
28 |
28 |
Flygingenjörer............ |
2 |
2 |
|
S:a manskap |
12 |
101 |
113 |
S:a reservpersonal |
53 |
5 |
58 |
1 '' Civilmilitärer. |
1 |
Värnpliktiga. |
|||||
Flygingenjör av 1. gr. |
— |
1 |
10 |
||||
Flygläkare » 1. » |
— |
1 |
1 |
Klass B..................... |
— |
1 10 |
|
Hantverkare............... |
— |
6 |
6 |
Linjetjänst2 ............... |
— |
141 |
141 |
Förrådsvaktmästare..... |
— |
2 |
2 |
Ersättningsreserv 3...... |
— |
100 |
100 |
S:a civilmilitärer |
1 |
9 |
10 |
S:a värnpliktiga |
— |
251 |
251 |
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .................. |
— |
1 |
1 |
||||
Eldare av 1. kl.......... |
1 |
1 |
|||||
S:a civil personal |
— |
2 |
1 2 |
1 Uttagna för utbildning till biträdande flygingenjörer.
3 Antalet beräknat efter en uppdelning i 2 omgångar med 78 man per sommar- och
63 man per vinterkontingent.
3 Antalet beräknat efter en uppdelning i 2 omgångar med 50 man i varje.
4 Härutöver ur armén 18 officerare under sommar- och 9 officerare under vinterhalvåret
764
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Personalbehovet vid marinflygflottilj i fred.
F = flygande personal; M = markpersonal.
Personal |
Antal |
Antal |
|||||
Personal |
|||||||
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a ! |
||
Personal på stat. |
Pensionerad personal |
||||||
Officerare. |
(i arvodesbefattning). |
||||||
Överstelöjtnant ........ |
1 |
— |
1 |
Underofficerare ........ |
_ |
*3 |
3 |
Major................. |
1 |
__ |
1 |
S:a pensionerad |
|||
Kaptener.................. |
8 |
i |
9 |
||||
Löjtnanter.................. |
8 |
8 |
personal |
3 |
3 |
||
Fänrikar .................. |
5 |
— |
5 |
S:a personal på stat |
43 |
124 |
4 107 |
S:a officerare |
23 |
i |
24 |
Personal på reservstat. |
|||
Underofficerare. |
Officerare .................. |
4 |
4 |
||||
Förrådsförvaltare ...... |
— |
2 |
2 |
Underofficerare........... |
_ |
4 |
4 |
Fanjunkare ......... |
3 |
4 |
7 |
S:a personal på |
|||
Sergeanter ................ |
4 |
6 |
10 |
8 |
8 |
||
S.-a underofficerare |
7 |
12 |
19 |
||||
Manskap. |
Reservpersonal. |
||||||
Furirer ................. |
11 |
27 |
38 |
Officerare................. |
33 |
— |
33 |
Korpraler .................. Vicekorpraler ............ |
21 22 |
21 22 |
Underofficerare ......... Flygingenjörer............ |
8 2 |
4 |
12 2 ! |
|
Menige ..................... |
— |
26 |
26 |
S:a reservpersonal |
43 |
4 |
47 |
S:a manskap Civilmilitärer. |
11 |
96 |
107 |
Värnpliktiga. |
|||
Linjetjäust1 2 ............... |
— |
170 |
170 |
||||
Flygingenjör av 1. gr. |
1 1 |
— |
1 |
. Ersättningsreserv 3 4...... |
— |
100 |
100 |
Flygläkare » 1. » |
1 |
1 1 |
S:a värnpliktiga |
— |
270 |
270 |
|
Verkmästare » 1. kl. |
— |
1 |
1 |
||||
Hantverkare....... |
_ |
6 |
6 |
||||
Förrådsvaktmästare ... |
— |
2 |
2 |
||||
S:a civilmilitärer |
2 |
10 |
12 |
||||
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .......... |
— |
1 |
1 |
'' |
|||
Eldare av 1. kl......... |
— |
1 |
1 |
||||
S:a civil personal |
— |
2 |
2 |
1 Därav 1 tillsyningsman i Karlskrona och 1 vid Nya Varvet.
2 Antalet beräknat efter en uppdelning i 2 omgångar med 97 man per sommar- och
73 man per vinterkontingent.
8 Antalet beräknat efter en uppdelning i 2 omgångar med 50 man i varje.
4 Därjämte ur marinen 20 officerare under sommar-, 10 officerare under vinterhalvåret
samt 2 underbefäl (torpedhantverkare) under hela året.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
765
C. Utbildningsanstalter och dessas organisation.
Fiygkrigsskolan.
Enligt 1925 års försvarsordning skulle i flygvapnet ingå en självständig
för den första flygutbildningen avsedd flygskola. En sådan flygskola
uppsattes även år 1926 nied förläggning å Ljungby lied. Dess benämning ändrades
år 1929 till flygskolkåren.
Vid flygskolkåren bedrives all grundläggande utbildning till flygförare.
Denna utbildning omfattar en tid av något mindre än ett år och ny utbildningskurs
påbörjas årligen. Såsom elever kommenderas officerare ur armén
och marinen, fast anställt manskap vid flygvapnet samt till reservofficersaspiranter
vid flygvapnet antagna värnpliktiga. Vid flygskolkåren organiseras
därjämte kurser för utbildning av flyglärare, repetitionskurser i flygning
för äldre flygande personal m. m.
Antagning och utbildning av officersaspiranter vid flygvapnet skulle enligt
1925 års försvarsordning, med hänsyn till officerskaderns ringa storlek,
till en början icke äga rum. Utvägen att i ett senare skede, örn så visade sig
bliva behövligt, anordna en dylik officersrekrytering lämnades emellertid
öppen.j Någon antagning av egna officersaspiranter har dock icke kommit
till stånd, varför någon utbildningsanstalt för dylika aspiranter icke ingår i
den nuvarande organisationen.
Flygskolkåren är för närvarande organiserad på kårstab, skolavdelning,
flygavdelning, kompani, flygstation och övningsflygtrupp. Antalet skolflygplan
vid kåren har varierat alltefter behovet.
Fortsatt flygutbildning för tjänstgöring vid ett speciellt slag av flygförband
— specialflygutbildning — har ägt rum vid kurser, anordnade vid flygkårerna
(arméspaningskurs, marinspaningskurs, jaktkurs). Inga särskilda
utbildningsanstalter hava sålunda avsetts för detta ändamål.
Försvar skommissionen har föreslagit, att officers-, reservofficers- och flygingen
jörsaspiranter samt fast anställt manskap skulle genomgå flygutbildning.
Av dessa personalkategorier skulle officers- och reservofficersaspiranter
samt i viss utsträckning det fast anställda manskapet undergå förutom
flygutbildning den utbildning i övrigt, som erfordrades för befordran
till officer. Med hänsyn till de ekonomiska fördelar som stöde att vinna,
vore det lämpligt att förlägga flygutbildningen och den egentliga officersutbildningen
till en och samma utbildningscentral för flygande personal,
benämnd flygkrigsskolan. Denna borde ställas under befäl av
en chef, som för tjänstens ledning hade en stab till förfogande. Under nämnde
chef borde lyda en särskild organisatorisk enhet för flygutbildningen, flygskolan,
samt likaså en för den egentliga officersutbildningen, kadettskolan.
Försvarskommissionen ansåge det vidare nödvändigt, att inom flygkrigsskolan
anordnades en förberedande kadettskola. Vid denna
skulle meddelas den undervisning, som de till officersutbildning uttagna
underbefälen erfordrade i och för inträdesprövning till kadettskolan.
766
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
För markt jönsten erforderligt manskap borde sammanföras till en truppavdelning
såsom organ för manskapets redovisning, utrustning, utbildning
m. m.
För flygmaterielens skötsel och. vård krävdes slutligen en för hela flygskolan
gemensam markorganisation, benämnd stationsavdelning.
Som tjänsten vid truppavdelning och tjänsten vid stationsavdelning vore intimt
förbundna, kunde det ifrågasättas, örn det icke ur militär synpunkt vore
ändamålsenligt, att truppavdelning och stationsavdelning ställdes under en
gemensam chef, vilken i så fall borde vara av regementsofficers grad. Med
hänsyn till nödvändigheten att av ekonomiska skäl begränsa antalet högre
officersbeställningar, borde ifrågavarande avdelningar dock icke sammanföras.
Huvuddragen av den föreslagna organisationen framgår av följande principschema.
Förberedande
kadettskolan
Trupp avdelningen -
Flygskolan
Kadettskolan
Stations avdelningen -
Chefen
för
flygkrigsskolan
Beträffande personalbehovet vid flygkrigsskolan hade försvarskommissionen
låtit verkställa detaljerade beräkningar rörande behovet såväl i krig
som fred. Av dessa framginge, att behovet av aktiv personal vid flygkrigsskolan
— i motsats till vad som vore fallet vid flottiljerna — vore större
under krig än under fred. Av ekonomiska skäl hade det dock varit nödvändigt
att beräkna personalbehovet efter enahanda grunder som vid flottiljerna. Sålunda
hade aktiv personal avsetts endast för befattningar, för vilka krävdes
större rutin och erfarenhet. I övrigt hade reservpersonal och värnpliktiga
tagits i anspråk i största utsträckning.
Såsom chef för flygkrigsskolan borde med hänsyn till utbildningens omfattning
och betydelse avses en överste.
Flygkrigsskolans stab hade i alla väsentliga delar givits ungefär samma
indelning och sammansättning som en flottiljstab i fred med den ökning som
i vissa fall vore betingad av den större personalstyrkan.
Flygskolans sammansättning har av kommissionen beräknats med
hänsyn till att 76 elever årligen skulle antagas. Utbildningen har avsetts
äga rum dels vid en flygtjänstavdelning, dels vid en marktjänstavdelning.
Genom att flyglärama vid den förra avsåges även
för att handhava utbildningen vid den senare hade väsentliga inskränkningar
av personalbehovet kunnat åstadkommas.
Flygskolan skulle stå under befäl av en major och flygtjänst- och marktjänstavdelningarna
vardera under en kapten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
767
Beräkningen av vid flygutbildning erforderligt antal flygtimmar hade
grundats på de erfarenheter, som förelåge från den nuvarande flygskolan.
För elev, som genomginge flygskolan, beräknades 150 flygtimmar, samt för
omkring 24 elever, vilka kunde antagas bliva avskilda från vidare flygutbildning
under första eller andra utbildningsmånaden, beräknades 25 timmar
per elev. Det sammanlagda antalet flygtimmar för elevernas utbildning beräknades
sålunda uppgå till (7 800 + 600 =) 8 400.
Vid den förberedande kadettskolan skulle meddelas undervisning
endast i allmänbildande ämnen. Härför krävdes civila lärarkrafter,
vilka lämpligen borde avlönas medelst arvoden. Särskild personalstat erfordrades
sålunda icke för denna skola.
Vid kadettskolan skulle årligen under tiden 1 november—-15 april
pågå två officerskurser, första årskursen omfattande 14 å 15
elever och andra årskursen 13 å 14 elever. Utbildningen vid officerskurserna
borde omfatta såväl teoretiska ämnen som praktiska övningsgrenar.
I militära ämnen och övningsgrenar skulle kadettofficerare samt övriga vid
kadettskolan placerade officerare tjänstgöra såsom lärare. För de rent allmänbildande
ämnena (språk och samhällskunskap) avsåges civila lärare.
Antalet elever vid reservofficerskursen beräknades i medeltal
uppgå till 17—20. Såsom instruktörer och lärare avsåges i stort sett samma
personal som under vinterhalvåret tjänstgjorde vid officerskurserna.
Chefen för kadettskolan, som med hänsyn till befattningens betydelse
borde hava överstelöjtnants grad, skulle till sitt förfogande hava en expedition.
Vid truppavdelningen krävdes personal för manskapets utbildning,
utrustning, avlöning m. m. Personalbehovet vore beräknat främst med
hänsyn till omfattningen av stammanskapets skolor och antalet värnpliktiga.
Under tiden den 1 mars—den 1 maj, då grundläggande utbildning av värnpliktiga
måste äga rum samtidigt med manskapsutbildningen, vore behovet
av personal större än under övriga delar av året. Genom inkallande av personal
på reservstat och i reserven till tjänstgöring under nämnda tid, syntes
detta personalbehov kunna i huvudsak tillgodoses. Från truppavdelningen
skulle avdelas manskap till stationsavdelningen samt erforderligt handräckningsmanskap
till underavdelningar inom staben m. m. Truppavdelningen
borde lämpligen organiseras på expedition samt en utbildningsavdelning.
Stationsavdelningen borde bestå av, förutom en kapten, underofficerare
och stammanskap för omhänderhavande av all den i tjänst varande
flygmaterielen.
Antalet flygtimmar vid flygkrigsskolan har av försvarskommissionen
beräknats på följande sätt.
Flygskolans elever:
elever, som fullfölja utbildningen............... (52 X 150 =) 7 860 flygtimmar
elever, vilkas utbildning avbrytes ............... (24 X 25 =) 600 »
768
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Kadettskolans elever:
reservofficerskursen ......................
officerskursen, 1. årets kurs ........
» , 2. » » ........
Utbildad personal:
på aktiv stat ..............................
reservpersonal ...............................
(17 X 60=) 1 020 flygtimmar
(14 X 60=) 840 *
(13 X 60 =) 780
(50 x 60 =) 3 000
~ X 25 = ) |
50 |
|
2 / |
Summa 14 090 flygtimmar.
Då flygningen vore avsedd att endast omfatta 1-motoriga flygplan, uppginge
det årliga antalet motortimmar till 14 090 eller i avrundat tal 14 000 timmar.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava biträtt försvarskommissionens
förslag till organisation av flygkrigsskolan. Organisationens detaljer
borde dock överlämnas till chefen för flygvapnet att utforma. Vid flygskolan
vore vissa ökningar av personalstaten erforderliga. Sålunda erfordrades för
tjänsten inom flygkrigsskolans stab, för handha vande av de värnpliktigas utbildning
och för tjänsten i övrigt vid truppavdelningen samt för undervisning
i motorlära m. m. följande ökning av personalen, nämligen:
underofficerare ................................................ 5
underbefäl...................................................... 9
ingenjör......................................................... 1.
På grundval av vunna erfarenheter hava chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
vidare föreslagit en ökning av 4 flyglärare, officerare, samtidigt som antalet
flyglärare med underbefäls tjänsteställning borde minskas med 3. Slutligen
förelåge liksom vid arméns krigsskola behov av betjäningspersonal.
Detta beräknades till 6 manliga uppassare.
Jag anser mig i huvudsak kunna biträda försvarskommissionens förslag
till flygkrigsskolans organisation och har heller intet att erinra mot de allmänna
principer, som legat till grund vid beräkningen av personalbehov och
flygtid. Chefens för flygvapnet och flygstyrelsens motiv för en ökning av
personalstaterna äro tvivelsutan värda beaktande. Med hänsyn till att utbildningen
vid flygkrigsskolan med den av mig föreslagna flygorganisationen erhåller
en något minskad omfattning, anser jag emellertid ingen annan ökning
av personalen erforderlig än att truppavdelningen ökas med en fanjunkare
samt att för flygkrigsskolan avses 5 manliga biträden såsom betjäningspersonal.
Från olika personalorganisationer framställda förslag rörande en i vissa
fall ändrad avvägning mellan tjänstegraderna för att åvägabringa mindre
ogynnsamma befordringsförhållanden hava även i detta sammanhang föranlett
vissa jämkningar i förhållandet mellan olika tjänstegrader.
Försvarskommissionen har vid beräkningen av antalet flyglärare och flygtider
utgått ifrån att 76 elever skola antagas för utbildning samt att 52 elever
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
769
skola fullfölja utbildningen. Med den organisation av flygvapnet, som av mig
föreslås, lärer man lämpligen böra räkna med att 60 elever antagas och att 40
elever fullfölja utbildningen.
Genom att elevantalet minskas med omkring en femtedel, kan det synas
som örn motsvarande inbesparingar vore möjliga beträffande den av försvarskommissionen
föreslagna personalstaten vid flygkrigsskolan. Försvarskommissionen
synes emellertid hava beräknat personalantalet vid skolan väl lågt,
vartill kommer att den för utbildningen erforderliga organisatoriska ramen
icke kan beskäras i proportion till den minskning av elevantalet, som av mig
föreslagits. På grund härav och med anledning av den förstärkning av personalen
som chefen för flygvapnet och flygstyrelsen föreslagit, anser jag mig
icke kunna föreslå annan minskning av flygkrigsskolans personal än som
direkt sammanhänger med minskningen av antalet flygelever. Jag inskränker
mig därför till att föreslå, att antalet flyglärare minskas med 5 underbefäl.
I överensstämmelse med vad jag här anfört, anser jag, att personalbehovet
vid flygkrigsskolan bör beräknas i enlighet med tablån å sid. 770.
I likhet med chefen för flygvapnet och flygstyrelsen håller även jag före,
att det bör tillkomma försvarsgrenschefen att utforma detaljerna i organisationen
med hänsyn till de erfarenheter, som stå att vinna i samband med den
nya organisationens genomförande.
Flygtiden föreslår jag skola beräknas efter enahanda grunder som
försvarskommissionen föreslagit. Det årliga antal flygtimmar, som jag anser
erforderligt för personal av olika kategorier, framgår av följande sammanställning:
Flygskolans
elever:
elever, som fullfölja utbildningen ................. (40 X 150 =) 6 000 flygtimmar
» , vilkas utbildning avbrytes ................. (20 X 25 =) 500 »
Kadettskolans elever:
reservofficerskursen............................................ (15 X 60 =) 900 »
officerskursen, 1. årets kurs ............................. (11 X 60=) 660 »
,2. » » (10 X 60 =) 600 »
Utbildad personal:
Jag finner det sålunda lämpligt, att vid beräkningar rörande anslaget till
flygvapnets övningar för flygkrigsskolans vidkommande utgå från en flygtid
icke understigande 11 400 flygtimmar.
på aktiv stat ..
reservpersonal
... (45 X 60=) 2 700
... /i x 25 =) 50
Summa 11 410 flygtimmar.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 30 49
770
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Personalbehovet vid flygkrigsskolan i fred.
F = flygande personal; M = markpersonal.
Personal |
Antal |
Personal |
Antal |
||||
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
||
Personal på stat. Officerare. Överste (O. 6)......... |
1 |
Pensionerad personal |
2 |
2 |
|||
— |
1 |
||||||
Överstelöjtnant ......... |
1 |
1 |
S:a pensionerad |
||||
Major........................ |
|||||||
I |
— |
1 |
personal |
— |
2 |
2 |
|
Kaptener .................. Löjtnanter.................. |
10 20 |
1 |
11 20 |
S:a personal på stat |
45 |
167 |
212 |
S:a officerare |
33 |
1 |
34 |
Personal på reservstat. |
|||
Underofficerare. |
Officerare ................. |
_ |
2 |
2 |
|||
Förrådsförvaltare |
2 |
2 4 |
2 6 |
S:a personal på |
2 |
2 |
|
Sergeanter ................ |
3 |
5 |
8 |
||||
S:a underofficerare |
5 |
u |
16 |
Reservpersonal. |
|||
Manskap. |
Officerare................ |
3 |
— |
3 |
|||
5 |
45 |
50 |
Underofficerare ......... |
— |
2 |
2 |
|
Korpraler ................ |
29 |
29 |
Flygingenjör ............. |
1 |
— |
1 |
|
Vicekorpraler ............ |
— |
29 |
29 |
S:a reservpersonal |
4 |
2 |
6 |
Menige ..................... |
— |
37 |
37 |
||||
S:a manskap |
5 |
140 |
145 |
Värnpliktiga. |
|||
Civilmilitärer. |
Officers-, reservofficers- |
||||||
1 |
och fl ygingeni örsasni- |
||||||
Flygingenjör av 1. gr. |
— |
1 |
ranter l: |
||||
» » 3. » |
1 |
— |
1 |
1. årets elever......... |
2 48 |
— |
48 |
Flygläkare »1. » |
— |
1 |
1 |
2. » » |
30 |
— |
30 |
Verkmästare » 1. kl. |
— |
1 |
1 |
3. >» » |
28 |
_ |
28 |
7 |
7 |
Linjetjänst8............... |
300 |
300 |
|||
Förrådsvaktmästare .. |
— |
2 |
2 |
Ersättningsreserv 1 * * 4...... |
— |
100 |
100 |
S:a civilmilitärer |
2 |
11 |
13 |
S:a värnpliktiga |
106 |
400 |
506 |
Civil personal. |
|||||||
Maskinist .................. |
— |
1 |
1 |
||||
Eldare av 1. kl......... |
— |
1 |
1 |
||||
S:a civil personal |
— |
2 |
2 |
1 Här avses antalet värnpliktiga aspiranter under perioden juli—augusti, då antalet är
högst. 2. och 3. årets aspiranter tjänstgöra under denna tid vid flottilj, men synas dock
på sätt som skett böra redovisas vid flygkrigsskolan.
8 Icke godkända aspiranter (omkring 17) överföras till specialtjänst.
8 Antalet uppdelas i 2 omgångar med ISO man i varje.
4 Antalet uppdelas i 2 omgångar med 50 man i varje.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
771
Flygkrigshögskolan.
Enligt nuvarande organisation anordnas ingen särskild högre allmän
utbildning eller stabsutbildning för officerare vid flygvapnet. I viss mån har
dylik utbildning kunnat erhållas genom att officerare vid flygvapnet på egen
ansökan kommenderats till arméns krigshögskola och sjökrigshögskolan ävensom
till tjänstgöring såsom aspiranter vid generalstaben.
För teknisk specialutbildning av officerare hava tillfälliga kurser anordnats
vid flygvapnet (signalofficerskurs, fotografikurs, väderlekskurs m. m.),
varjämte officerare kommenderats till vissa kurser vid armén (vapenofficerskurs,
gasskyddskurs m. m.).
Någon särskild anstalt för högre utbildning av officerare finnes sålunda
icke.
Försvarskommissionen har ansett en organiserad fortsatt utbildning för
flygvapnets officerare vara ofrånkomlig vid en ny försvarsorganisation. Utbildningen
borde omfatta allmän utbildning, stabsutbildning och högre teknisk
utbildning. Det vore möjligen tänkbart, att genom införande av en speciell
flyglinje inom arméns krigshögskola och sjökrigshögskolan förbättra den nuvarande
utbildningsorganisationen. En dylik åtgärd skulle emellertid inom
kort leda till att kurserna för flygofficerarna praktiskt taget bleve självständiga,
dock utan att de stöde under chefens för flygvapnet befäl eller ledning.
I betraktande härav vore denna lösning icke att förorda. Försvarskommissionen
ansåge den riktigaste lösningen av denna fråga vara, att högre officersutbildning
anordnades vid en särskild flygkrigshögskola, lydande under
chefen för flygvapnet.
Utbildningens art och omfattning gjorde det lämpligt att organisera flygkrigshögskolan
efter motsvarande principer, som vore gällande för sjökrigshögskolan.
Enligt denna princip borde skolans på stat upptagna personal
begränsas till ett för administrationen nödvändigt minimum. För utbildningen
vore det utan tvivel fördelaktigt, örn särskilda beställningar för lärare
vid flygkrigshögskolan kunde uppföras å stat, i likhet med vad som vore
fallet i viss utsträckning vid arméns krigshögskola. En dylik lösning skulle
emellertid föranleda ökning av personalstaterna och borde därför av besparingsskäl
icke ifrågakomma. Lärarna borde i stället utses bland i flygvapnets
ledning och närliggande flottiljer tjänstgörande officerare, vartill komme civil
personal. Lärarna skulle sålunda förrätta sin lärartjänst vid sidan av sina
ordinarie befattningar.
Försvarskommissionens förslag utmynnade sålunda i att en flygkrigshögskola
skulle organiseras, vilken borde utgöras av dels personal på skolans stat
för administration, dels militära lärare, vilka kommenderats till denna tjänstgöring
vid sidan av ordinarie befattningar, dels civila lärare anställda med
arvode, samt elever.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava biträtt det av försvarskommissionen
framlagda förslaget till organisation av flygkrigshögskolan.
772
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements chefen -
Vid den av mig föreslagna försvarsordningen kommer antalet officerare
vid flygvapnet att uppgå till 202. Enligt den princip, som jag i likhet med
försvarskommissionen tillämpat vid beräkning av officersstaten, hava aktiva
officerare upptagits endast för sådana tjänster, för vilka särskilda kunskaper
och erfarenheter måste krävas. För övriga befattningar, vilka utgöra en väsentlig
del av alla de befattningar, som böra besättas med officerare, hava avsetts
officerare i reserven eller på reservstat. En följd av denna organisationsform
är, att ett förhållandevis stort antal av de aktiva officerarna måste bliva sysselsatta
inom sådana verksamhetsområden, där högre kvalifikationer erfordras.
Från denna utgångspunkt och med hänsyn till den betydelse för flygvapnets
framtida utveckling, som en gemensam och enhetligt ledd högskoleutbildning
måste innebära, finner jag mig böra föreslå, att en krigshögskola inrättas även
vid flygvapnet, varest personalen, enligt närmare angivna bestämmelser, bibringas
för tjänstgöring vid särskilda befattningar erforderliga kunskaper.
Ifråga örn försvarskommissionens förslag till personalberäkningar har jag
intet att erinra.
Personalbehovet vid flygkrigshögskolan finner jag böra beräknas enligt
följande tablå.
Personal |
Antal |
||
F1 |
M1 |
S:a |
|
Personal på stat. Officerare. Överstelöjtnant ......................................................... |
1 |
1 |
|
Kapten ..................................................................... |
1 |
— |
i |
Pensionerad personal Underofficer............................................................... |
1 |
i i |
|
Värnpliktiga. - S:a personal1 2 3 |
2 |
1 |
3 |
Underofficersskolan.
Försvarskommissionen har föreslagit, att en underofficersskola
skulle inrättas vid den andra lätta bombflottiljen i Karlstad. För skolan borde
ingen särskild personal avses. Lärare borde sålunda kommenderas från samtliga
flottiljer. Personalbehovet i övrigt (för expeditionstjänst m. m.) för
underofficersskolan borde kunna tillgodoses med användning av personal ur
den till denna flottilj förlagda musikkåren.
1 F= flygande personal; M = markpersonal.
2 Erforderligt antal expeditionsbiträden, skrivbiträden och ordonnanser kommenderas
ur flottiljerna
8 Härtill komma militära och civila lärare, vilka anställas med arvode.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
773
Till försvarskommissionens synpunkter på utbildningen och dess omfattning
återkommer jag i annat sammanhang.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava icke anfört någon erinran
emot försvarskommissionens förslag, att underofficersskolan skulle förläggas
till flottilj i Karlstad. Den föreslagna organisationen av underofficersskolan
vore emellertid icke ägnad att skapa kontinuitet i utbildningen vid skolan.
För denna borde därför beräknas en fast befälskader, bestående av en major
såsom chef, en löjtnant såsom adjutant samt en fanjunkare såsom expeditionsunderofficer.
Lärare borde dock alltjämt kommenderas ur flottiljerna.
Med hänsyn till den omfattning, som utbildningen vid underofficersskolan Separtementskommer
att erhålla, och för att befordra kontinuitet och ordning i utbild- ''''hefen ■
ningen bör i huvudsaklig anslutning till chefens för flygvapnet och flygstyrelsens
förslag för den administrativa tjänsten vid underofficersskolan avses
följande personal, nämligen 1 major, 1 löjtnant och 1 sergeant. Skolan bör i
enlighet med försvarskommissionens förslag i administrativt hänseende ingå
i den till Karlstad förlagda flottiljen. Den nämnda personalen har också av
mig upptagits i personalbehovet för nämnda flottilj. Militär lärarpersonal och
övrig erforderlig personal böra kommenderas ur flottiljerna. Civil lärarpersonal
bör anställas med arvoden.
Underofficersskolans personalbehov bör enligt dessa grunder beräknas enligt
följande tablå.
Personal |
Antal |
||
F1 |
M 1 |
Summa |
|
Personal på stat. Officerare. Major............... |
1 |
i |
|
Löjtnant................ |
1 |
— |
i |
Underofficer. Sergeant ......................................................... |
1 |
i |
|
Summa personal 9 |
2 |
1 |
8 |
Bomb- och skjutskolan.
Försvarskommissionen har föreslagit upprättande av en central för högre
bomb- och skjututbildning, bomb- och skjutskolan. Denna borde
förläggas till andra medeltunga bombflottiljen i Karlsborg, varvid utbild- 1
1 F = flygande personal; M = markpersonal.
9 Härtill komma militära lärare och för expedition stjänst m. m. erforderlig personal,
vilka kommenderas ur flottiljerna, samt civila lärare, vilka anställas med arvode.
774
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ningen borde organiseras vid en av divisionerna. Någon extra personal för
denna skola vore därmed icke erforderlig.
Enligt chefens för flygvapnet och flygstyrelsens mening vore bomb- och
skjutskolan av grundläggande betydelse för flygstridskrafternas verksamhet.
Skolan borde därför givas en fast organisation i huvudsak enligt samma principer,
som gälla för infanteriets skjutskola vid armén. Skolans ändamål skulle
vara att meddela högre och lägre förbandschefer de kunskaper i bomb- och
skjututbildning, som erfordrades för att på lämpligt och inom flygvapnet likartat
sätt leda den tillämpade utbildningen härutinnan vid flottiljerna. För
att erforderlig kontinuitet och fasthet i utbildningen skulle kunna ernås, vore
det nödvändigt, att för bomb- och skjutskolan avsåges en särskild befälskader,
omfattande en major såsom chef, en kapten och en löjtnant såsom förste
lärare i bombfällning och skjutning, en löjtnant såsom adjutant, en fanjunkare
såsom redogörare samt en tillsyningsman.
Departements- Försvarskommissionens förslag örn inrättande av en central för högre
chefen. bomb- och skj^utbildning anser jag mig böra biträda. I likhet med chefen
för flygvapnet och flygstyrelsen är jag dock av den uppfattningen, att den
av kommissionen föreslagna organisationsformen icke är ägnad att tillförsäkra
skolan den fasthet och kontinuitet, som måste anses nödvändig för en
utbildning av här ifrågavarande natur. Den föreslagna lösningen, som närmast
har karaktären av ett provisorium, kan jag därför icke förorda. De erfarenheter,
som inom armén vunnits beträffande den lämpligaste formen för
skjutskolors organisation, böra tillvaratagas och tillämpas även vid flygvapnet.
Jag finner mig därför i princip böra tillstyrka chefens för flygvapnet
och flygstyrelsens förslag till organisation av bomb- och skjutskolan och föreslår
sålunda, att en särskild befälskader upprättas för ifrågavarande skola.
Den av chefen för flygvapnet och flygstyrelsen föreslagna befälskadern har
dock synts mig kunna minskas med 1 löjtnant.
I den av mig föreslagna flygvapenorganisationen avses intet flygförband
bliva förlagt till Karlsborg. Jag har därför funnit det angeläget att undersöka
i vad mån det vore möjligt att förlägga bomb- och skjutskolan till någon av
de av mig föreslagna flottiljerna. Dessa undersökningar hava emellertid givit
vid handen, att skolan ur övnings- och säkerhetssynpunkt icke med fördel kan
organiseras vid någon av ifrågavarande förläggningsorter. Under sådana förhållanden
har det synts mig lämpligast och ekonomiskt mest fördelaktigt, att
skolan i enlighet med försvarskommissionens förslag erhåller sin förläggning
vid Karlsborg, där flygfält och skjutfält redan äro anordnade och där under
flygstyrelsens förvaltning lydande etablissement kan disponeras av skolan.
Jag föreslår därför, att bomb- och skjutskolan såsom självständig organisation
direkt under chefen för flygvapnet förlägges till Karlsborg. Personalbehovet
för bomb- och skjutskolan beräknar jag i enlighet med följande tablå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 775
Anta |
|||
Personal |
F 1 |
M 1 |
Summa |
Officerare. Major............................................................ |
1 |
i |
|
Kapten ............................................................ |
1 |
— |
i |
Löjtnant .......................................................... |
1 |
— |
i |
Underofficerare. Fanjunkare ..................................................... |
— |
1 |
i |
Pensionerad personal Underofficer...................................................... |
1 |
i |
|
■ Summa personal1 2 |
3 |
2 |
5 |
D. Flygövningarnas omfattning.
Med nuvarande organisation och övningsanslag har det, som i annat sammanhang
anförts, icke varit möjligt att på ett tillfredsställande sätt organisera
övningar i större förband. Dylika övningar hava sålunda endast i begränsad
omfattning kunnat komma till stånd. Flygövningarna hava huvudsakligen
omfattat utbildning av elever vid flygvapnets olika skolor samt övningar för
upprätthållande av den enskilde flygarens personliga färdighet vid flygning
enskilt och i mindre förband. Härutöver hava för samövningar med armén
och marinen tidvis uppsatts mindre flygförband, av vilka de med marinen
samverkande ägt bestånd även under längre tidsperioder.
För sv ar sfi. ommissionen har i denna fråga i huvudsak anfört följande. Flygövningarnas
omfattning måste i flera avseenden inverka på flygvapnets effektivitet
och kostnader. Örn flygövningarna skulle givas en mycket stor omfattning,
komme krigsberedskapen att bliva hög i fråga örn personalens flygskicklighet.
Därmed skulle emellertid samtidigt övningskostnaderna komma
att ökas och materielen att utsättas för en stark förslitning. Detta skulle i sin
tur komma att medföra dels en sänkt materiell krigsberedskap (inga flygplan
i förråd, en avsevärd procent av materielen ständigt på översyn och reparation),
dels ökade kostnader för materielens underhåll och förnyelse.
Gåves å andra sidan flygövningarna en alltför begränsad omfattning,
komme krigsberedskapen, vad personalen beträffade, att bliva låg, varigenom
även flygsäkerheten skulle minskas och följaktligen antalet haverier ökas. De
besparingar, som sålunda kunde vinnas genom att minska kostnaderna för
övningar och underhåll, skulle alltså med största sannolikhet komma att föranleda
ökade kostnader för ersättning av havererade flygplan. Vid be
1
F = flygande personal; M = inarkpersonal.
2 Övrig personal, erforderlig för utbildningens bedrivande, kommenderas ur flottiljerna.
776
Kungl. Maj.-ts proposition nr 225.
dömandet av flygövningarnas erforderliga omfattning måste hänsyn också
tagas till det sätt, på vilket dessa ordnades. Om flygövningarna vid förbanden
organiserades så som kommissionen föreslagit, borde detta kunna
medverka till ett rationellt och ekonomiskt utnyttjande av den disponibla
flygtiden.
Från dessa utgångspunkter har försvarskommissionen uppgjort en allmän
plan för flygövningarnas omfattning vid flottiljernas olika divisioner under
skilda delar av övningsåret. Kommissionen har vidare, såsom här i annat
sammanhang berörts, verkställt en undersökning beträffande den omfattning,
som borde givas flygövningarna vid flygkrigsskolan ävensom inom flygledningen
m. lii. Som resultat av dessa undersökningar hade kommissionen beräknat
c:a 4 800 flygtimmar vid varje flottilj utom vid marinflygflottiljen, för
vilken motsvarande siffra vore 4 300. För flygkrigsskolan uppginge behovet
av flygtimmar till omkring 14 000 och sammanlagt för hela flygvapnet hade
kommissionen kommit till ett behov av omkring 50 000 flygtimmar. Detta
timantal hade lagts till grund för kostnadsberäkningarna rörande anslaget till
flygvapnets övningar. Ifrågavarande anslag hade av kommissionen upptagits
till 5 252 000 kronor.
Försvarskommissionen har vidare framhållit, att den föreslagna omfattningen
av flygövningarna vore ändamålsenlig framför allt ur den synpunkten,
att därmed skulle åvägabringas en god överensstämmelse mellan å ena sidan
materielens utnyttjande ur övningssynpunkt samt å andra sidan dess beräknade
livslängd på grund av modernitet och förslitning. En god överensstämmelse
mellan »övningstimmar» och »slittimmar» bomme alltså att föreligga,
vilket vore av fundamental betydelse för en ur ekonomisk synpunkt rationellt
organiserad fredstjänst.
Kommissionen hade även verkställt överslagsberäkningar rörande det antal
flygtimmar per år, som envar av den flygande personalen bomme att tjänstgöra
såsom flygförare. Flygtiden uppginge för huvuddelen av den utbildade
personalen på stat till omkring 90 timmar per år. För reservpersonalen vore
motsvarande siffra omkring 25 timmar vartannat år. Frågan örn denna omfattning
av flygövningarna vore tillfyllest för att den enskilde flygaren liksom
även flygförbanden skulle erhålla en med hänsyn såväl till krigsberedskapen
som till flygsäkerheten tillräcklig träning, vore vansklig att bedöma. Från
de militära sakkunnigas sida hade gjorts gällande, att man flerstädes inom
utländska flygvapen ansåge en väsentligt högre årlig flygtid för den utbildade
personalen vara erforderlig. Försvarskommissionen hade icke velat bestrida,
att övningarna även inom vårt flygvapen lämpligen borde ökas i motsvarande
grad, men hade på grund av de ekonomiska konsekvenser, som därav skulle
följa, sett sig nödsakad att begränsa övningarnas omfattning på sätt som
föreslagits. Enligt vad kommissionen inhämtat hade det totala antalet flygtimmar
vid flygvapnet (flygskolkåren undantagen) under åren 1931—1934 i
medeltal uppgått till omkring 12 000 per år. Antalet flygtimmar per utbildad
förare och år hade uppgått till omkring 65. Motsvarande siffror enligt kommissionens
förslag vore 36 000 resp. 90 (för huvuddelen av personalen). Kom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 777
missionens förslag innebure sålunda en icke obetydlig förbättring jämfört
med nuvarande förhållanden.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i fråga örn den av försvarskommissionen
beräknade flygtiden för elever vid flygkrigsskolan ävensom
för personalen i flygledningen icke haft någon erinran att göra. Beträffande
den utbildade personalen måste flygtiden 90 timmar anses såsom synnerligen
låg. En ökning av flygtiden med omkring 25 timmar örn året d. v. s. till 115
timmar per man och år skulle vara starkt motiverad i betraktande av den
väsentligt ökade krigsberedskap, som därmed skulle följa. Av ekonomiska
skäl ansåge sig chefen för flygvapnet och flygstyrelsen dock icke böra påyrka
någon ökning av flygtiden för ifrågavarande personal. Den av försvarskommissionen
beräknade flygtiden vore likväl att betrakta såsom ett minimum.
Yad beträffade personal i reserven, så vore enligt vunna erfarenheter den av
kommissionen föreslagna tiden, 25 timmar vartannat år, för kort. Elygtiden
måste därför ökas till 50 timmar vartannat år.
Jag delar i allt väsentligt de synpunkter, som av försvarskommissionen Departementsanförts
i fråga örn de allmänna principer, efter vilka flygövningarnas omfatt- chefen
ning bör beräknas.
Chefens för flygvapnet och flygstyrelsens framställning örn ökad flygtid
för reservpersonalen finner jag mig böra i viss mån giva min anslutning. Den
av myndigheterna föreslagna ökningen synes mig dock vara större än vad
som oundgängligen erfordras. En ökning från 25 till 35 å 40 timmar lärer
vara tillfyllest.
Erån här angivna utgångspunkter finner jag det vara lämpligt att vid beräkningar
rörande flygvapnets övningsanslag utgå från att antalet flygtimmar
icke bör understiga 37 900, varav för flygkrigsskolan 11 400. Flygvapnets
övningsanslag finner jag mig med hänsyn härtill böra beräkna till
3 880 000 kronor.
E. Organisationen av flygvapnets verkstäder.
Jämlikt 1925 års försvarsbeslut skola vid flygvapnet finnas två större
verkstäder, centrala flygverkstäderna å Malmen och i
Västerås. Den förstnämnda upprättades år 1926 i anslutning till den
redan befintliga, förut arméns flygväsende tillhörande verkstaden å Malmen;
verkstaden i Västerås nyanlades. Vid de centrala flygverkstäderna hava
utförts större reparations- och översynsarbeten å flygplan och motorer samt
nytillverkning av flygplan enligt licenssystem.
Vid centrala flygverkstaden å Malmen har år 1935 organiserats en för
söksavdelning.
Av personal på stat finnas vid vardera verkstaden en flygingenjör såsom
styresman, två verkmästare och en förrådsförvaltare. Personalen i övrigt utgöres
av civilanställda ingenjörer, verkmästare och förmän samt kontorspersonal
och arbetare. Antalet anställda uppgick under sommaren 1935 till
omkring 200 personer vid verkstaden å Malmen och till omkring 150 i Västerås.
778
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Uepartements
chefen.
Förutom de centrala flygverkstäderna finnas verkstäder för mindre reparationer
och översynsarbeten, kår verkstäder, vid samtliga flygkårer
utom vid den till Malmen förlagda. Dessa verkstäder stå under ledning av
tygavdelningen vid resp. kårer.
Försvarskommissionen har såsom sin åsikt framhållit, att den nuvarande
organisationen med centrala och lokala flygverkstäder vore i princip ändamålsenlig.
Yerkstäderna borde för framtiden erhålla ungefärligen samma
arbetsuppgift som i nuvarande organisation, dock syntes de centrala flygverkstädernas
arbete främst böra omfatta reparations-, översyns- och monteringsarbeten.
Lokala verkstäder, flottilj verkstäder, borde finnas vid varje
flottilj utom vid den till Malmen förlagda. Denna senare flottilj borde, liksom
den nuvarande tredje flygkåren, kunna anlita den centrala verkstaden å
Malmen.
Vid beräkningarna angående den för verkstäderna erforderliga personalen
har kommissionen utgått från att den tekniska personalen i ledande ställning,
i större omfattning än vad nu vore fallet, borde anställas på aktiv stat.
Endast på så sätt kunde den för driften erforderliga sakkunniga personalen
på ett betryggande sätt bindas vid vapnet. Kommissionen har även verkställt
vissa undersökningar rörande behovet i krig av ingenjörer i flygvapnets reserv
och värnpliktiga ingenjörer för tillverkningskontroll och vid monteringsverkstäderna
såväl som också av provflygare i krig. A.v ifrågavarande personalkategorier
hade kommissionen ansett sig böra redovisa ingenjörerna i flygvapnets
reserv vid de båda centrala verkstäderna.
Kommissionen har vidare bland personalbehovet för de centrala verkstäderna
även upptagit den för flygvapnets försöksavdelning erforderliga personalen.
Slutligen har kommissionen ansett sig böra föreslå, att den ena av
de båda styresmännen skulle förordnas såsom verkstadsdirektör, lydande
under flygmaterielförvaltningen och med vissa åligganden beträffande båda
verkstäderna.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande biträtt kommissionens
förslag samt därutöver föreslagit en ökning av personalen vid
var och en av de centrala flygverkstäderna med 1 förrådsförvaltare och 1 verkmästare
av första klass.
I likhet med försvarskommissionen håller även jag före, att den nuvarande
organisationen med centrala och lokala flygverkstäder bör bibehållas.
Mot försvarskommissionens beräkningar rörande behovet av teknisk personal
på aktiv stat samt reservpersonal vid de centrala verkstäderna har jag
heller intet att erinra. Chefens för flygvapnet och flygstyrelsens framställning
om viss ökning av den aktiva personalen utöver kommissionens förslag
anser jag mig däremot icke kunna biträda.
Vad slutligen beträffar försöksavdelningens ändamålsenliga inordnande i
organisationen har jag i samband med frågan örn flygledningens organisation
på närmare anförda skäl ansett mig böra föreslå, att en försökscentral direkt
underställes flygförvaltningens materielavdelning samt att chefen för den i
779
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
avdelningen ingående industribyrån skall handlägga även sådana ärenden
rörande verkstadsdriften, för vilka försvarskommissionen torde hava avsett
verkstadsdirektören. En särskild befattning såsom verkstadsdirektör anser
jag sålunda icke erforderlig.
Med utgångspunkt från vad här anförts har jag beräknat personalbehovet
för de båda centrala flygverkstäderna enligt följande tablå.
Personalbehovet vid centrala flygverkstaden å Malmen.
1 flygdirektör av 2. graden, styresman,
1 flygingenjör »1. » , verkstadsingenjör,
1 » » 2. » , kontrollingenjör,
1 » » 3. » , motoringenjör,
1 förrådsförvaltare,
1 verkmästare av 1. klass,
1 » » 2. » ,
10 flygingenjörer i reserven.
Personalbehovet vid centrala flygverkstaden i Västerås.
1 flygdirektör av 2. graden, styresman,
1 flygingenjör » 1. » , verkstadsingenjör,
1 » » 2. » , kontrollingenjör,
1 » » 2. » , elektroingenjör,
1 » » 3. » , motoringenjör,
1 förrådsförvaltare,
1 verkmästare av 1. klass,
1 »2. » ,
10 flygingenjörer i reserven.
F. Frågan om flygvapnets musikorganisation.
Enligt nuvarande organisation saknar flygvapnet musikorganisation.
Försvarskommissionen har framhållit, att undersökningar verkställts
rörande ändamålsenligheten av att flygvapnet erhölle en musikorganisation.
Härvid hade framkommit, att vissa skäl kunde tala för upprättandet av musikkårer
vid samtliga flottiljer. En sådan lösning ansåge kommissionen emellertid
vara av ekonomiska skäl utesluten. I stället borde man inskränka sig till
att upprätta en enda för hela flygvapnet gemensam musikkår. Denna borde
organisatoriskt ingå i en flottilj, varvid dock måste förutsättas, att personalen
tidvis beordrades till tjänstgöring även vid övriga flygförband. I fråga örn
val av förläggningsplats hade försvarskommissionen, efter en granskning av
de olika förläggningsorterna ur ifrågavarande synpunkt, ansett sig böra
föreslå förläggning av musikkåren till Karlstad. Härvid hade hänsyn bland
annat tagits till att den nu befintliga armémusiken i Karlstad eljest skulle
försvinna i samband med den av kommissionen föreslagna indragningen av
Värmlands regemente.
Försvarskommissionen ville sålunda föreslå upprättandet av en flygvapnets
musikkår, vilken borde organiseras enligt »typ II», varför nedan
angivet antal beställningar borde uppföras å flygvapnets stater, nämligen:
780
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
4 musiksergeanter,
4 musikfurirer,
2 musikkorpraler,
2 musikvicekorpraler,
6 musikvolontärer.
Härtill borde komma 5 musikelever.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava mot försvarskommissionens
förslag intet haft att erinra.
Försvarskommissionens förslag synes mig vara ur många synpunkter värt
beaktande, icke minst med hänsyn till den omständigheten att därigenom
delar av den personal, som kommer att bliva övertalig genom minskningen
av arméns musikorganisation, skulle kunna beredas fortsatt anställning vid
krigsmakten.
Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna, anser jag mig dock icke
kunna biträda kommissionens förslag örn upprättandet av en musikorganisation
vid flygvapnet.
G. Sammandrag av flygvapnets personal; vissa
personalfrågor.
Rörande det totala personalbehovet i fred vid den av mig föreslagna flygvapenorganisationen
får jag hänvisa till särskilt sammandrag (sid. 781—782).
Den av mig föreslagna personalorganisationen jämförd dels med flygvapnets
nuvarande personalorganisation, dels med den av försvarskommissionen föreslagna
framgår av följande tablå.
Personal |
Flygvapnet 1935—1936 |
Försvarskom- missionen |
Propositionen |
Aktiv personal: |
— |
||
i Officerare ..................... |
1 66 |
2 255 |
2 202 |
Underofficerare ............... |
48 |
175 |
129 |
Fast anställt manskap ............ |
277 |
1020 |
750 |
Ingenjörer........................... |
12 |
42 |
36 |
Läkare ............... |
2 |
9 |
7 |
Övrig civilmilitär personal ...... |
29 |
78 |
59 |
Reservpersona l: |
|||
Officerare ................ |
68 |
340 |
231 |
Underofficerare ......... |
5 |
89 |
62 |
Ingenjörer......................................................... |
36 |
32 |
|
Värnpliktiga: |
|||
I linjetjänst..................................... |
700 |
1370 |
1059 |
Tillhörande ersättningsreserven......... |
250 |
800 |
600 |
Klass B............................................................ |
50 |
70 |
58 1 |
1 Siffran, angiver antalet officerare på flygvapnets stat. Dessutom tjänstgöra ständigt
vid flygvapnet kommenderade officerare ur armén och marinen. Denna personalkategori
växlar till antalet under olika delar av utbildningsåret men har under senare tid uppgått
till omkring 75 under sommarhalvåret och omkring 60 under vinterhalvåret.
2 Härutöver beräknas vid flygvapnet tjänstgöra officerare ur armén och marinen till
ett antal av sommartid 38 och vintertid 19.
Personalbehovet vid flygvapn
F = flygande personal. M = mar
Personal
Chefen Flygvapnets
för flyg- kommando
yapnet
expedition
Flygstaben
Flyg förvaltningen -
Eskaderstaben
Medeltunga
bombflottiljen
Lätta bombflottiljen -
Jakt flottiljen -
Arméflyg- Marinflyg- Bo
flottiljen flottiljen skj
F 1 |
S:a F |
M |
S:a |
F |
S:a |
F |
M |
Sta |
F |
M |
Sta |
F |
M |
Sta |
F |
S:a |
F |
M |
Sta |
F |
M |
Sta |
F |
M |
Sta |
F |
||
Personal på stat. |
||||||||||||||||||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||||||||||||||||
Chefen för flygvapnet, generalsperson, |
1 |
1 — |
||||||||||||||||||||||||||
Generalsperson (0. 8)..................... |
— |
— |
— - |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
— |
— |
||||
Överstar (0. 7) ............................. |
— |
- - |
— |
— |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||||||||||
» 0. 6 .............................. |
— |
— — |
— |
~ |
1 |
1 |
2 |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
Överstelöjtnanter........................... |
— |
— 1 |
_ |
1 |
2 — |
1 |
_ |
1 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1 |
_ |
i |
___ |
1 |
1 |
1 |
1 |
|||||||
Majorer ....................................... |
— |
— |
3 - |
1 |
1 |
1 |
1 |
— |
1 |
- |
1 |
_ |
2 |
_ |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
|||||||
— |
- 1 |
_ |
1 |
16 — |
1 1 |
9 |
1 |
»1 |
1 |
_ |
1 |
101 1 |
11 |
1 |
7 |
1 |
7 |
1 |
8 8 |
1 |
1 |
|||||||
Löjtnanter .................................... |
— |
— |
1 |
— |
7 |
— |
10 |
i |
9 |
6 |
l |
|||||||||||||||||
Fänrikar....................................... |
— |
— - |
— |
— |
— - |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
5 |
_ |
5 |
— |
3 |
— |
5 |
— |
5 |
— |
||||||
Summa officerare |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
14 |
3 |
l |
— |
24 |
1 |
25 |
24 |
1 |
25 |
24 |
1 |
25 |
18 |
1 |
1 |
23 |
1 |
3 |
||||
Underofficerare. |
||||||||||||||||||||||||||||
Förrådsförvaltare........................... |
— |
2 |
— |
2 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
2 |
_ |
|||||||||||||||||
Fanjunkare.................................... |
4 |
9 |
1 |
1 |
6 |
1 |
5 |
— |
7 |
7 |
3 |
4 |
— |
|||||||||||||||
Sergeanter ................................... |
6 |
11 |
17 |
3 |
8 |
11 |
3 |
8 |
11 |
1 |
10 |
11 |
4 |
6 |
1 |
— |
||||||||||||
Summa underofficerare |
10 |
22 |
4 |
16 |
4 |
15 |
1 |
1 |
19 |
7 |
12 |
1 |
— |
|||||||||||||||
Manskap. |
||||||||||||||||||||||||||||
Furir er......................................... |
— |
— |
33| 25 |
15 |
26 |
41 |
9 |
26 |
12 |
28 |
4 |
11 |
27 |
_ |
||||||||||||||
Korpraler .................................... |
— |
— - |
— |
— |
— - |
— |
33 |
, |
— |
23 |
— |
20 |
— |
22 |
— |
21 |
21 |
— |
||||||||||
Vicekorpraler................................. |
— |
— - |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
34 |
_ |
26 |
— |
20 |
— |
23 |
2 |
— |
22 |
2 |
— |
||||||
Menige....................................... |
— |
- - |
— |
- - |
— |
— |
— |
— |
*— |
— |
— |
— |
41 |
41 |
— |
29 |
— |
25 |
2 |
— |
28 |
— |
26 |
26 |
- |
|||
Summa manskap |
6 33 |
133 |
1 |
15 |
104 |
11 |
9 |
91 |
10 |
12 |
101 |
113 |
11 |
96 |
107 |
— |
||||||||||||
Civilmilitärer. |
||||||||||||||||||||||||||||
Flygdirektörer av 1. graden............ |
2 |
— |
2 |
|||||||||||||||||||||||||
» » 2. » |
||||||||||||||||||||||||||||
Flygingenjörer » 1. » ............ |
— |
- - |
— |
— |
- - |
— |
4 |
_ |
4 |
_ |
_ |
_ |
1 |
_ |
1 |
1 |
_ |
1 |
i |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
||||
» »2. » ............ |
— |
- — |
— |
— |
-- - |
— |
5 |
— |
5 |
|||||||||||||||||||
» »3. » ........... |
— |
— — |
— |
— |
— — |
4 |
— |
4 |
— |
— |
_ |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
i |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
1 |
~ |
|
Summa flygingenjörer |
— |
— — |
- |
— |
— — |
- |
16 |
— |
1 |
— |
— |
- |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
1 |
— |
1 |
2 |
— |
2 |
— |
||||
Förste flygläkare........................... |
1 |
1 |
— |
— |
_ |
_ |
— |
— |
— |
— |
__ |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||||||
Flygläkare av 1. graden ................ |
— |
— - |
— |
— |
- — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
|
Summa flygläkare |
— |
— — |
— |
— |
— — |
- |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
- |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
Verkmästare av 1. klass .............. » » 2. » ............... Hantverkare ............................... |
— |
— — |
— |
— |
— — |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
- |
1 |
1 |
— |
lii 6 |
— |
1 6 |
1 6 |
— |
— |
— |
- |
1 |
1 |
— |
|
— |
— — |
— |
— |
_ _ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
7 |
— |
6 |
— |
— |
0 |
— |
6 |
— |
||||||
Summa civilmilitärer av under- |
i |
|||||||||||||||||||||||||||
officers tjänsteklass |
8 |
7 |
1 |
— |
7 |
7 |
— |
6 |
6 |
— |
7 |
7 |
— |
|||||||||||||||
Förrådsvaktmästare........................ |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
|||||||||||||
Summa civilmilitärer |
16 |
1 |
17 |
— |
— |
— |
2 |
11 |
13 |
2 |
10 |
12 |
2 |
10 |
12 |
1 |
9 |
10 |
2 |
10 |
1 |
— |
2 17 3 6
t i fred,
ersonal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
781
b- och
kolan
Flyg krigsskolan -
1 Flyg krigshögskolan -
Centrala flygverkstäder
å Malmen i Västerås
Summa
summarum
Anmärkningar
M S:a
M ! S:a
M S:a
M S:a
M S:a
1 —
1 —
1 -
1 1
33
5 11 |
16 |
5 45 |
50 |
- 29 |
29 |
- 29 |
29 |
- 37 |
37 |
6 140 |
145 |
1
1
1
11
20
34
11
1
1|
I
1
7
21 2
lii 13
1 1
1 1
2 2
1 —
1 —
l| -
2i -
-
5 —
1 1
1 1
— 4 2
M
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
2 |
— |
2 |
4 |
1 |
5 |
9 |
— |
9 |
13 |
1 |
14 |
7 |
7 |
85 |
62 |
— |
62 |
23 |
— |
23 |
193 |
202 |
|
14 |
14 |
|
11 |
36 |
47 |
20 |
48 |
68 |
31 |
98 |
1 |
85 |
177 |
262 |
— |
148 |
148 |
— |
154 |
154 |
— |
186 |
186 |
5 85 |
665 |
750 |
2 |
2 |
|
3 |
— |
3 |
12 |
— |
12 |
8 |
— |
8 |
11 |
— |
11 |
38 |
- |
36 |
_ |
1 |
1 |
— |
6 |
6 |
7 |
7 |
|
_ |
5 |
5 |
— |
4 |
4 |
— |
38 |
38 |
— |
47 |
47 |
_ |
12 |
12 |
5 2 7
36
66 102
1 Därav en attaché.
2 Härtill kan komma en regementsofficer såsom chef för
byggnadsavdelningen.
3 Härutöver en kapten å fortifikationskårens stat.
4 Militär och civil lärarpersonal anställes med arvode.
6 Därav 27 kulspruteskyttar.
( Forts)
Personalbehovet vid flygvapnet i
F = flygande personal. M = mar
Personal |
Cliefen |
Flygvapnets kommando- Flygstaben expedition |
Flyg- förvaltningen |
Eskaderstaben |
Medeltunga bombflottiljen |
Lätta bomb-flottiljen |
Jakt- flottiljen |
Arméflyg- flottiljen |
Marinflyg- flottiljen |
B skj |
||||||||||||||||||
F ] S:a |
F |
M |
S:a F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
F |
M |
S-.a |
F |
11 |
S:a |
F |
M |
S:a |
F |
M |
S:a |
F |
|
Civil personal. |
||||||||||||||||||||||||||||
Byråchef...................................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
|||||||||||||||||||||
Bevisionskommissarie.................... |
— |
1 |
1 |
|||||||||||||||||||||||||
1 |
1 1 |
|||||||||||||||||||||||||||
Kassör och bokhållare .................. |
— |
_ |
- - |
— |
— |
— |
1 |
— |
||||||||||||||||||||
Bevisorer ................................... |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
||||||||||||||||||||
Kanslibiträden ............................. |
— — |
— |
— |
- — |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
__ |
- |
— |
||
Kontorsbiträden ........................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
_ |
_ |
— |
__ |
_ |
|||||||||
Expeditionsvakter ........................ |
— |
— |
— |
i |
i |
— |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
_ |
||
Maskinister.................................... |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
i |
— |
|
Eldare av 1. klass ........................ |
— — |
— |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
1 |
i |
— |
|
Summa civil personal |
— — |
— |
— — |
i |
i |
— |
12 |
1 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
2 |
- |
2 |
2 |
— |
||||
Pensionerad personal |
||||||||||||||||||||||||||||
Officerare .................................. |
— — |
— |
— |
- - |
6 |
— |
6 |
— |
— |
_ |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
_ |
__ |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
|||
Underofficerare.............................. |
— |
— |
15 1 |
1 - |
2 |
5 |
— |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
3 |
3 |
— |
|||||
Summa pensionerad personal |
— |
— |
1 |
1 — |
8 |
— |
11 |
11 |
- |
1 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
1 |
1 |
— |
3 |
3 |
— |
||||
Summa personal på stat |
i i |
2 |
1 |
22 |
9 |
31 |
27 |
5 |
3 |
1 |
6 69 |
171 |
45 |
135 |
180 |
121 |
1 |
32 |
133 |
43 |
124 |
"167 |
||||||
Personal på reservstat.6 |
||||||||||||||||||||||||||||
Officerare .................................... |
_ _ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
— |
5 |
5 |
_ |
5 |
_ |
5 |
_ |
4 |
4 |
— |
|||||||
Underofficerare............................. |
— |
— |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
0 |
— |
5 |
5 |
— |
5 |
— |
5 |
— |
4 |
4 |
- |
||||
Summa personal på reservstat |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
1 |
— |
10 |
10 |
— |
10 |
1 |
— |
1 |
1 |
— |
8 |
8 |
— |
Reservpersonal.6 |
||||||||||||||||||||||||||||
Officerare .................................... |
54 |
i |
53 |
1 |
54 |
41 |
1 |
43 |
1 |
4 |
33 |
_ |
33 |
— |
||||||||||||||
Underofficerare............................. |
— |
14 |
4 |
1 |
5 |
4 |
9 |
5 |
4 |
8 |
4 |
1 |
8 |
4 |
12 |
— |
||||||||||||
Flygingenjörer .............................. |
— |
— |
— |
— — |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
3 |
— |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
— |
2 |
— |
|
Summa reservpersonal |
— — |
— — |
71 |
5 |
7 |
60 |
5 |
65 |
4 |
5 |
53 |
5 |
4 |
47 |
— |
|||||||||||||
Värnpliktiga. |
8 |
8 |
8 |
|||||||||||||||||||||||||
Aspiranter, 1. årets........................ |
— |
— |
— |
- - |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
__ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
» 2. och 3. årets ............ |
||||||||||||||||||||||||||||
Klass B, specialtjänst..................... Linjetjänst12 ................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
101 |
— |
— |
— - |
||||
— — |
— |
— |
- _ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
170 |
17 |
— |
141 |
141 |
137 |
13 |
141 |
141 |
— |
170 |
170 |
|||||||
Ersättningsreserv 12........................ |
— — |
— |
— |
— — |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
-- |
100 |
1 |
— |
100 |
100 |
100 |
1 |
— |
100 |
1 |
— |
100 |
lOOji - |
||||
Summa värnpliktiga |
270 |
27 |
— |
241 |
241 |
237 |
237 |
251 |
251 |
— |
270 |
270! - |
2 17 8 fi
fred (forts.),
nal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
782
och |
Flyg- |
4 |
Flyg- |
Centrala flygyerkstäder |
Summa |
|||||||||
holan |
krigsskolan |
krigshögskolan |
å |
Malmen |
i Västerås |
summarum |
Anmärkningar |
|||||||
M S:a |
F |
M |
S:a |
F |
M S:a |
F |
M S:a |
F M |
S:a |
F |
M |
S:a |
||
1 |
1 |
6 |
Tjänstgöringsskyldig 45 dagar vartannat år. |
|||||||||||
1 1 |
1 1 |
7 |
Därav 6 majorer och 20 kompaniofficerare. |
|||||||||||
_ |
_ _ |
_ _ |
— |
1 |
8 |
Erforderligt antal expeditionsbiträden, skrivbiträden, |
||||||||
2 |
ordonnanser, förare av motorfordon och värnpliktiga ingen- |
|||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- _ |
— —- |
— |
2 |
2 |
jörer kommenderas ur flottiljerna. |
|||
3 2 6 |
3 |
0 |
Icke godkända aspiranter (omkring 17) överföras till special- |
|||||||||||
i |
1 |
_ _ |
_ |
6 |
tjänst. |
|||||||||
- - |
— |
i |
1 |
— |
— |
— |
_ — |
— — |
— |
— |
6 |
6 |
10 |
Uttagna för utbildning till biträdande flygingenjörer. |
— - |
— |
2 |
— |
— - |
— |
— |
- — |
— |
25 |
25 |
11 |
Härutöver c:a 17 icke godkända aspiranter (not 9), ut-tagna till expeditions-, väderleks- och fotografibiträden. |
||
12 |
Antalet uppdelas i 2 omgångar. |
|||||||||||||
13 |
Härutöver ur armén 18 officerare under sommar- och 9 |
|||||||||||||
_ |
— |
12 |
12 |
officerare under vinterhalvåret. |
||||||||||
1 1 |
— |
2 |
— |
1 1 |
— |
— — |
— — |
— |
— |
23 |
23 |
14 |
Härutöver ur marinen 20 officerare under sommar- och 10 |
|
1 1 |
2 |
1 |
__ |
_ |
_ _ |
_ |
__ |
35 |
35 |
underofficerare under vinterhalvåret samt 2 underbefäl |
||||
2 |
45 |
167 |
2 |
2 |
1 |
4 |
3 |
5 3 |
5 345 |
898 |
1243 |
under hela året. |
||
15 |
Med arvode å departementets stat. |
|||||||||||||
2 |
26 |
7 26 |
||||||||||||
24 |
24 |
|||||||||||||
— - |
— |
2 |
— |
— |
— — |
— — |
— |
— |
50 |
50 |
||||
3 |
227 |
4 |
231 |
|||||||||||
_ |
2 |
40 |
22 |
62 |
||||||||||
— — |
1 |
1 |
— |
_ — |
10 |
— 1 |
10 — |
1 |
32 |
— |
32 |
|||
— |
4 |
— |
— |
10 |
- 1 |
10 - |
1 |
299 |
26 |
325 |
||||
8 |
48 |
9 |
8 |
__ |
48 |
0 48 |
||||||||
_ _ |
58 |
_ |
_ |
- — |
— |
- - |
— — |
— |
58 |
— |
58 |
|||
— |
1C |
“10 |
||||||||||||
_ |
300 |
__ |
1 059 |
121059 |
||||||||||
— |
— |
100 |
1 |
— |
— |
— |
— — |
- |
— |
600 |
12 600 |
■ |
||
— |
10C |
400 |
— |
1 |
— |
— — |
— — |
— |
10G |
1GG9 |
1775 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
783
I detta sammanhang finner jag mig böra beröra vissa personalfrågor.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava framhållit, att organisationsplanen
beträffande beställningshavares placering i olika befattningar icke
borde göras så bindande, att icke ändring kunde göras, när så erfordrades
för att placera eller bibehålla en person i den befattning, för vilken vederbörande
vöre bäst skickad. Jag biträder denna uppfattning så till vida, att
Kungl. Majit och i vissa fall försvarsgrenschefen böra äga att vid tillämpningen
göra de avvikelser från organisationsplanen för personalen, som särskilda
förhållanden kunna föranleda.
Försvarskommissionen har föreslagit, att flygvapnets samtliga officersgrader
skulle erhålla enhetliga benämningar, överensstämmande med de för
armén och kustartilleriet gällande. Såväl chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
som även svenska officersförbundet hava biträtt denna uppfattning.
Även jag ansluter mig till ifrågavarande förslag.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande över försvarskommissionens
betänkande föreslagit en ändring av tjänstetitlarna för vissa
ingenjörer, till närmare anslutning till mariningenjörernas benämningar. Sålunda
har föreslagits införande av följande titlar:
flygdirektör av 1. graden för beställningshavare i lönegrad
C. 14, i stället för den nuvarande benämningen flygöveringenjör.
flygdirektör av 2. graden för beställningshavare i lönegrad
C. 13, i stället för den nuvarande benämningen förste flygingenjör.
Då den föreslagna ändringen av vissa ingenjörers tjänstetitlar synes mig
vara ägnad att förenkla titelsystemet för ifrågavarande personal, ansluter jag
mig till chefens för flygvapnet och flygstyrelsens förslag.
Ett av chefen för flygvapnet och flygstyrelsen framställt förslag örn att
förste flygläkarens titel skulle, i samband med uppflyttning från lönegraden
C. 11 till C. 13, förändras till »flygöverläkare» kan jag däremot icke biträda.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att den nuvarande uppdelningen
av furirsgraden på två klasser bör upphöra.
Slutligen finner jag mig här böra något uppehålla mig vid huru flygvapnets
behov av reserver bör tillgodoses. I den av mig föreslagna flygorganisationen
har jag räknat med en personalstyrka ifråga örn reserver av 231 officerare,
62 underofficerare samt 32 flygingenjörer. Motsvarande antal enligt försvarskommissionens
förslag äro 340, 89 och 36. Då man är nödsakad att
räkna med att en betydande del av reservpersonalen måste ingå i själva krigsflygförbanden
— för att behovet av aktiv personal skall kunna hållas så lågt
som möjligt — är det tydligt, att styrkan av den här föreslagna reservpersonalen
icke kan vara tillfyllest för att under någon längre tid ersätta i ett krig
uppkommande förluster. Om flygvapnet skulle givas en reservorganisation
av sådan styrka, att reserverna kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet
ända till den tidpunkt, då den efter mobilisering utbildade personalen kunde
stå till förfogande, så skulle detta medföra mycket betydande ekonomiska
konsekvenser. Jag har därför lika litet som försvarskommissionen ansett mig
784
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kunna föreslå en dylik omfattande reservorganisation. Då emellertid flygvapnets
operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången
på reserver, anser jag det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det
utanför flygvapnet skapas särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering
pa relativt kolt tid kunna erhålla kompletterande militär utbildning.
Försvarsko mmissionen har berört denna fråga i samband med behandlingen
av flygvapnets förhållande till civila flygorganisationer och har därvid uttalat
sig för att privatflygningen bör röna uppmuntran och stöd från myndigheternas
sida. Kommissionen hade emellertid icke — bland annat med
hänsyn till att privatflygningens understödjande måste anses vara i lika hög
grad ett civilt som ett militärt intresse — ansett sig böra framlägga något
detaljerat förslag rörande formerna för ett dylikt statsunderstöd. Kommissionen
ansåge emellertid, att frågan örn privatflygningens organisation och
statens förhållande till densamma borde göras till föremål för särskild utredning.
Till försvarskommissionens sålunda uttalade synpunkter kan jag i huvudsak
ansluta mig. Jag anser mig dock icke böra här närmare ingå på ifrågavarande
spörsmål.
IV. Flygvapnets rekrytering.
A. Allmänna grunder.
Enligt nuvarande organisation utgöres flygvapnets personal dels av vid
flygvapnet fast anställd personal, dels av till tjänstgöring vid flygvapnet beordrad
personal ur armén och marinen, dels ock av värnpliktiga.
Den från armén och marinen kommenderade personalen skulle enligt 1925
års försvarsbeslut utgöra huvuddelen av den flygtjänstgörande personalen.
Ur denna personalkategori har flygvapnets aktiva officerskader hittills rekryterats.
Den personal, som icke erhållit beställning å flygvapnets stat, har
efter kortare eller längre tids tjänstgöring återgått till sin egen försvarsgren,
men har i regel därefter under ännu någon tid kvarstått mobiliseringsplacerad
vid flygvapnet.
De värnpliktiga vid flygvapnet användas vid mobilisering i sådana befattningar
i marktjänsten, för vilka de med hänsyn till sin utbildning kunna
anses vara lämpade. De tjänstgöra härvid i regel såsom biträden i mekanikertjänst
eller i motsvarande befattningar. I fredstid tagas dessa värnpliktiga
i anspråk dels för egen yrkesutbildning, dels för möjliggörandet av en viss
krigsberedskap. Härutöver erfordras ett antal värnpliktiga för handräckningstjänst
såväl i krig som i fred.
För svar skommissionen har framhållit, att rekryteringsfrågan underkastats
en ingående granskning, varvid undersökts de olika möjligheterna för att
genom utnyttjande av värnpliktiga och reservpersonal i stället för fast
anställd personal åstadkomma ekonomiska besparingar utan att äventyra
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
785
vapnets effektivitet. Försvarskommissionen Ilar icke ansett sig kunna förorda,
att värnpliktiga uttagas för flygtjänstgöring bland annat därför att de,
enligt vad erfarenheten visat, icke på tillfredsställande sätt vore i stånd att
vidmakthålla erhållen utbildning.
Försvarskommissionen har vidare undersökt i vilken utsträckning de
värnpliktiga kunde utnyttjas för marktjänsten vid flygvapnet, vilken enligt
försvarskommissionen vore av utslagsgivande betydelse för flygvapnets
tjänstbarhet i fred och krig. Om marktjänsten icke fungerade väl, riskerades
i fred såväl människoliv som dyrbar materiel. Arbetet med flygmaterielens
översyn och vård vore också av komplicerad natur och ställde höga krav
på yrkesskicklighet hos personalen. Denna yrkesskicklighet vore så speciell
och egenartad, att den endast i sällsynta undantagsfall återfunnes hos de
värnpliktiga, då dessa påbörjade sin tjänstgöring vid vapnet. Den yrkesrutin
som krävdes vid kvalificerade befattningar i marktjänsten skulle förutsätta
en utbildningstid på flera år. Då det vore uteslutet att pålägga de
värnpliktiga en så betungande tjänstgöring i fred, bleve följden, att dessa
endast vid sidan av den fast anställda personalen kunde utnyttjas i marktjänsten.
Stampersonalens omfattning i jämförelse med antalet värnpliktiga vid
flygvapnets manskapsstater hade, enligt de ansvariga myndigheternas uttalanden
vid upprepade tillfällen, visat sig vara alltför ringa. Med den alltmera
komplicerade materielen skulle detta förhållande framdeles komma att
framträda med ökad skärpa. Försvarskommissionen hade därför funnit sig
böra föreslå en utökning av antalet beställningar vid flygvapnets manskapsstater
i något högre proportion än ifråga örn antalet värnpliktiga.
Vad beträffade proportionen mellan aktiv personal och reservpersonal ansåge
försvarskommissionen, att den flygande personalen vid krigsflygförbanden
i avsevärd utsträckning borde kunna utgöras av reservpersonal. Förututsättningen
härför vore dock, att denna personal erhölle god grundläggande
utbildning och ett tillfredsställande antal repetitionsövningar. En mycket
stor del av de lägre befattningarna i flygtjänst skulle sålunda kunna beklädas
med reservpersonal. Härigenom vore möjligt nedbringa antalet beställningar
på stat, särskilt inom subalternofficersgraden. Ifråga örn vissa
befattningar vid krigsflygförbanden — exempelvis de viktiga befattningarna
såsom stationsofficerare vid divisionerna — kunde man möjligen avstå från
kravet på att dessa skulle besättas med aktiva officerare, men å andra sidan
kunde man konstatera, att för ifrågavarande uppgifter erfordrades en personal
med större kunskapsmått och större tjänsterutin än vad som kunde
bibringas reservpersonalen. Med hänsyn härtill vore det lämpligt att skapa
ytterligare en personalkategori, nämligen personal på reservstat. Till denna
skulle frivilligt överföras personal på aktiv stat.
Försvarskommissionen har vidare uttalat sig örn de allmänna principerna
för flygvapnets rekrytering av fast anställd personal. Försvarskommissionen
ansåge härvid, att det icke vore möjligt att för framtiden fortfarande tilllämpa
den principen, att huvuddelen av den för flygtjänstgöring avsedda
786
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements chefen -
personalen skulle utgöras av från övriga försvarsgrenar tillfälligtvis beordrad
personal. Förutsättningarna för att erhålla en homogen befälskader vid
flygvapnet vore, att personal ur alla grader erhölle en likartad utbildning
under gemensam tjänstgöring. De svårigheter för den gemensamma tjänsten
vid flygvapnet, som följt med det nuvarande rekryteringssystemet, vore bland
annat påtalade av 1931 års flygkommission. Försvarskommissionen föresloge
därför, att den för flygtjänstgöring avsedda personalen huvudsakligen borde
utgöras av vid flygvapnet fast anställd personal. Den från armén och marinen
till flygtjänst kommenderade personalen borde inskränkas till det antal, som
oundgängligen erfordrades för de med armén resp. marinen direkt samverkande
flygförbanden.
Försvar sväsendets underbefälsförbund hav i sitt yttrande över försvarskommissionens
betänkande även gjort vissa uttalanden ifråga örn de allmänna
grunderna för rekryteringen.
Sålunda ville förbundet bland annat hävda den uppfattningen, att flygvapnet
hade ett behov av väl kvalificerade officerare icke blott i flygtjänst
utan jämväl i marktjänst. Detta behov borde tillgodoses icke endast av flygutbildade
officerare utan även genom personal, speciellt utbildad för marktjänst.
Behovet av denna sistnämnda personalkategori skulle kunna tillgodoses
därigenom, att icke flygutbildade underbefäl, efter att hava avlagt underofficersexamen
och begränsad studentexamen, genomginge krigsskolan, för att
därefter befordras till officerare på aktiv stat.
Chefen för marinstaben har i princip biträtt försvarskommissionens förslag,
att flygvapnets officerare på aktiv stat från början skulle erhålla sin utbildning
vid vapnet. Ett avsteg härutinnan borde dock göras beträffande personalen
vid de krigsflygförband, som vore avsedda för direkt samverkan
med armén resp. marinen.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava intet haft att erinra mot de
huvudprinciper rörande fast anställd personals rekrytering, som angivits av
försvarskommissionen.
De av försvarskommissionen framlagda allmänna riktlinjerna för flygvapnets
rekrytering finner jag mig kunna biträda. Av ekonomiska skäl är
det emellertid nödvändigt att, så långt sig göra låter, minska omfattningen
av den aktiva personalen. Den aktiva personalen bör dock utgöra flygförbandens
stomme och alla ledande befälsposter liksom flertalet befattningar
i stabs- och högre förvaltningstjänst torde böra beklädas av sådan personal.
Övriga befattningar inom vapnet böra uppehållas med värnpliktiga och reservpersonal
i den utsträckning detta är möjligt utan att vapnets effektivitet
äventyras.
På av försvarskommissionen angivna skäl håller även jag före, att värnpliktiga
icke böra utbildas i flygtjänst. Dessa böra däremot i största utsträckning
användas i marktjänst. Den yrkesskicklighet, som måste krävas
av den personal, vilken skall handhava flygmaterielens översyn och vård,
kan emellertid endast i undantagsfall påräknas hos de värnpliktiga vid in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
787
ryckningen till militärtjänsten oell lärer icke heller kunna bibringas dem
under den tjänstgöringstid, som här kan ifrågakomma. Värnpliktig personal
i linjetjänst erfordras för att handhava ett flertal mindre ansvarsfyllda befattningar,
för vilka det icke är möjligt att utnyttja stammanskap utan att
samtidigt öka manskapskaderns numerär utöver rimliga gränser.
Stampersonalens omfattning enligt 1925 års försvarsbeslut jämförd med
antalet värnpliktiga har enligt av chefen för flygvapnet vid upprepade tillfällen
gjorda uttalanden visat sig vara alltför ringa. Då ansvaret för flygmaterielens
tekniska vård alltjämt kommer att åvila den fast anställda personalen
och då flygmaterielen tenderar att bliva alltmera komplicerad, synas
skäl föreligga för en proportionsvis större ökning av denna personal än av
de värnpliktiga.
I likhet med försvarskommissionen anser jag det av ekonomiska skäl nödvändigt,
att reservpersonal i största möjliga utsträckning tages i anspråk
för tjänsten vid de mobiliserade krigsflygförbanden. Jag delar också försvarskommissionens
uppfattning, att man kan inskränka sig till att kräva
aktiv personal endast för sådana befattningar vid flygförbanden, som kräva
större erfarenhet och rutin.
Jag finner det emellertid vara av största betydelse, att reservpersonal
icke användes i större utsträckning inom förbanden än att dessas kvalitet
alltjämt förblir fullgod. Ur denna synpunkt finner jag försvarskommissionens
förslag om inrättande av en reservstat vid flygvapnet böra förordas. Härigenom
tillföres vapnet en personalkategori med höga kvalifikationer. Dessutom
medför systemet med reservstat även förbättrade befordringsförliållanden
inom de aktiva kadrerna och möjligheter till en föryngring inom graderna,
vilket särskilt vid flygvapnet är att eftersträva.
De erfarenheter, som vunnits inom flygvapnet efter 1925 års försvarsbeslut,
synas mig peka hän på önskvärdheten av att flygvapnet erhåller sin
egen personalrekrytering. Med den omfattning, som vapnet nu kommer att
erhålla, framstår denna rekryteringsform såsom den enda lämpliga. Jag
anser mig sålunda böra föreslå, att flygvapnet för framtiden skall rekrytera
sig självt även ifråga örn officerspersonalen. Chefens för marinstaben förslag,
att vid de flygförband, som avses för samverkan med armén eller
marinen, rekryteringen i vissa fall även bör kunna ske från nämnda försvarsgrenar,
kan jag således icke biträda. Den personal ur flygvapnet, som
avses för tjänstgöring vid ifrågavarande flygförband, bör på lämpligt sätt
inom flygvapnet kunna bibringas för nämnda tjänst erforderliga specialkunskaper.
Från armén och marinen bör emellertid, såsom av försvarskommissioneu
föreslås, alltjämt kommenderas personal till det antal, som
erfordras för tjänstgöring såsom spanare vid de med övriga försvarsgrenar
direkt samverkande flygförbanden.
Vad slutligen beträffar försvarskommissionens förslag, att flygvapnets officerare
— intendenturpersonalen undantagen — uteslutande skola rekryteras med
personal, som erhållit flygutbildning, må erinras örn att denna uppfattning
delas av chefen för flygvapnet och flygstyrelsen ävensom att denna princip
Bihang till rilcsdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 225. 217 ao 50
788
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
hittills tillämpats inom flygvapnet. I fråga örn den av försvarsväsendets
underbefälsförbund hävdade meningen, att officerskåren delvis borde rekryteras
med underbefäl, vilka utan flygutbildning, efter avlagd underofficers.
examen jämte begränsad studentexamen, genomgått flygkrigsskolan i marktjänst,
vill jag erinra därom, att antalet aktiva officerare i förevarande förslag
beräknats förhållandevis lågt. Detta har kunnat ske, dels genom att
reservofficerare avses för att upprätthålla vissa officersbefattningar vid krigsflygförbanden,
dels genom reservstatens tillskapande och dels genom att låta
aktiv personal i fred i stor utsträckning samtidigt bekläda flera befattningar
(dubbeltjänstgöring). De befattningar i marktjänst, som skulle kunna ifrågakomma
för icke flygutbildade officerare, vore närmast stationsofficerstjänsterna
vid divisionerna. Försvarskommissionen har emellertid föreslagit, att dessa
skola besättas av officerare, som fullgöra dubbeltjänstgöring. Förbundets
förslag innebär därför i själva verket en ökning av antalet aktiva officerare
utöver vad som kan anses vara nödvändigt. Det bör även framhållas, att
inrättande av två olika officerskategorier, flygande officerare och icke flygande
officerare, samtidigt skulle kräva inrättande av tvenne befordringslinjer. Såväl
av kostnadsskäl som med hänsyn till övriga på frågan inverkande faktorer
finner jag mig icke böra förorda, att man frångår den hittills tillämpade
principen, att flygvapnets officerskår rekryteras med personal, som äger
förmåga att verka i vapnets eget element, i luften. Jag anser mig sålunda
böra föreslå, att flygvapnets officerskår — intendenturpersonalen undantagen
— uteslutande skall rekryteras med personal, som erhållit flygutbildning.
B. Fast anställd personals rekrytering-.
Enligt den nuvarande organisationen omfattar flygvapnets fast anställda
personal dels personal på stat, dels reservpersonal.
Frågan örn en egen officersrekrytering vid flygvapnet lämnades öppen
vid 1925 års försvarsbeslut. Med hänsyn till vapnets ringa omfattning ansågs
rekrytering genom transport av officerare ur armén och marinen tillsvidare
vara att förorda. Intendenturofficerarna rekryteras genom överföring av
officerare från arméns intendenturkår samt från marinintendenturkåren.
Under officersbeställningarna på flygvapnets stat fylldes vid vapnets
uppsättning genom transport av personal från armén och marinen,
främst av sådan personal, som under längre tid tjänstgjort vid arméns resp.
marinens flygväsende. Därefter har behovet i huvudsak fyllts genom befordran
av flygvapnets fast anställda manskap. Underofficerarna äro i likhet
med officerarna uppförda på en för vapnet gemensam stat.
Flygvapnets fast anställda manskap rekryterades ävenledes till en
början genom överföring av manskap från armén och marinen. Yolontärerna
hava dock redan från början rekryterats genom anställning direkt vid flygvapnet.
Tillströmningen av sökande till lediga manskapsbeställningar har
städse varit stor och flygvapnets rekrytering av volontären har ur kvalitativ
synpunkt slagit väl ut. Det fast anställda manskapet är uppfört på resp.
kårers stater.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
789
Den civilmilitära personalen avses främst för sådana befattningar, för
vilkas bestridande i allmänhet erfordras — förutom viss militär utbildning —
sådan yrkesutbildning, som icke lämpligen kan bibringas vid militära utbildningsanstalter
eller i samband med rent militär tjänstgöring. Personalen
utgöres av flygingenjörer, flygläkare, verkmästare, tyghantverkare, vapenhantverkare
och förrådsvaktmästare.
Flygingenjörer hava i huvudsak rekryterats medelst civil personal.
På flygvapnets stat finnas upptagna två beställningar såsom flygläkare.
I övrigt har behovet av läkarpersonal vid flygvapnet tillgodosetts genom
kontraktsanställning av personal ur fältläkar- och marinläkarkårerna, ävensom
av civila läkare.
Flygvapnets reservpersonal utgöres av:
a) officerare, underofficerare och civilmilitära tjänstemän, vilka med fyllnadspension
avgått från beställning på flygvapnets stat (pensionsavgångna);
b)
officerare, underofficerare och civilmilitära tjänstemän, vilka vid eller
efter avgång från beställning på flygvapnets stat med fyllnadspension på
ansökan vunnit inträde i reserven (förtidsavgångna) samt
c) officerare och underofficerare, vilka inom flygvapnets reserv vunnit sin
första officers- resp. underofficersanställning (i reserven utnämnda).
Försvarskommissionen har såsom förut omnämnts ansett det nödvändigt,
att flygvapnets officerare på aktiv stat från början erhölle sin utbildning
vid vapnet. En sådan rekrytering vore en av förutsättningarna för skapande
av ett självständigt flygvapen i egentlig mening. Officerarna borde rekryteras
dels med officersaspiranter, vilka erhölle sin första anställning vid flygvapnet,
dels från det fast anställda underbefälet.
I fråga örn det hittills tillämpade rekryteringssättet av officerare i
intendenturbefattning, nämligen överföring av personal från arméns
intendenturkår och marinintendenturkåren, har försvarskommissionen uttalat,
att detta tvivelsutan varit berättigat, då det vid vapnets första uppsättning
gällde att omedelbart erhålla erforderligt antal intendenter. För
framtiden vore det emellertid önskvärt att bereda möjligheter för flygvapnets
egna officerare att efter vederbörlig specialutbildning övergå till intendenturtjänst.
Med ett sådant rekryteringssätt vunnes den fördelen, att officerare,
vilka av en eller annan anledning önskade avbryta sin flygtjänstgöring
eller som icke längre fyllde de höga krav, som i fysiskt avseende måste
ställas på den flygtjänstgörande personalen, kunde utföra marktjänst vid
vapnet, om de i övrigt lämpade sig härför.
Behovet av underofficerare på aktiv stat borde enligt kommissionens
mening fyllas genom befordran av flygvapnets fast anställda manskap.
Flygvapnets fast anställda manskap av olika grader borde ävenledes
i fortsättningen rekryteras genom kontraktsanställning, resp. befordran från
närmast lägre grad inom vapnet.
Yad beträffar rekryteringen av flygingenjörer har försvarskommissionen
framhållit, att hänsyn hittills huvudsakligen tagits till personalens rent
Kungl. Majrid proposition nr 225.
790
tekniska meriter. Enligt kommissionens uppfattning vore det emellertid
av stor betydelse, att flygingenjörerna jämväl vore förtrogna med den praktiska
flygtjänsten för att de på mest ändamålsenliga sätt skulle kunna företräda
den tekniska tjänsten inom den militära flygorganisationen. Elygingenjörerna
borde därför som regel rekryteras från ingenjörsaspiranter,
vilka erhållit en grundläggande militär utbildning samt flygutbildning jämsides
med vapnets officersaspiranter. Intill dess det nya rekryteringssystemet
hunnit verka, borde dock rekrytering av flygingenjörer i erforderlig utsträckning
ske medelst civil personal.
Försvarskommissionen har vidare betecknat det nuvarande systemet att
upprätthålla läkarvården såsom mindre lämpligt. Läkarutlåtanden angående
den flygande personalen och vederbörandes lämplighet för flygtjänstgöring
borde vara grundade icke endast på vederbörande läkares medicinska yrkeskunskaper
utan jämväl på förståelse och erfarenhet örn flygtjänsten samt
de speciella krav på personalen, som denna medförde. Läkarna borde därför
tillhöra flygvapnet. Med hänsyn till att antalet läkarbeställningar torde
bliva ringa, vore det ändamålsenligt, att läkarna rekryterades genom transport
från fältläkar- och marinläkarkårerna. Möjlighet till återtransport borde
emellertid hållas öppen.
Beträffande övrig civilmilitär personal har försvarskommissionen ansett
behov föreligga dels av verkmästare vid de centrala flygverkstäderna
och flottilj verkstäderna, dels av tyg-, signal- och vapenhantverkare vid resp.
avdelningar i flottiljstaberna samt vid de organiserade divisionerna m. lii.,
dels slutligen av förrådsvaktmästare vid flottiljernas intendentur- och flygmaterielförråd.
Det kunde ifrågasättas örn icke framdeles nämnda civilmilitära
personalkategorier borde avskaffas och befattningarna upprätthållas av speciellt
yrkesutbildad militär personal. Intill dess närmare erfarenheter förelåge
borde emellertid här ifrågavarande civilmilitärer främst rekryteras bland
personal, som under fast anställning erhållit sin utbildning vid flygvapnet.
I fråga örn den föreslagna reservstatsorganisationen har kommissionen
framhållit, att då reservstatens personal måste äga ingående yrkeskunskap,
fullständig befälsvana och tillförlitligt militärt omdöme, kravet
på den aktiva tjänstgöringens omfattning före övergången till reservstat
icke finge ställas alltför lågt. På grund härav borde för övergång till reservstat
krävas,
för kompaniofficerare sju tjänsteår som aktiv officer samt
för underofficerare fyra tjänsteår såsom aktiv underofficer.
lieser vs tatsper soimi en borde i fredstid vara tjänstgöringsskyldig i motsvarande
utsträckning som »i reserven utnämnd» reservpersonal, eller 30
dagar vart annat år. Beservstatspersonalen borde vara skyldig att avgå
från reservstat dels på grund av otjiinstbarhet efter samma grunder som
gälla för personal på aktiv stat och dels efter uppnående av den ålder, som
berättigade motsvarande personal på aktiv stat till avgång med fyllnadspension.
Efter avgången från reservstat borde personalen vara skyldig
kvarstå i flygvapnets reserv under samma tid, som vore bestämd för motsvarande
personal på aktiv stat efter avgång med pension.
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
791
För att fylla behovet av intendenter vid krigsflygförbanden har försvarskommissionen
föreslagit utbildandet av intendenturofficerare i flygvapnets
reserv. Denna kategori borde rekryteras från de officers- och
reservofficersaspiranter, vilkas utbildning icke fullföljdes.
I avsikt att nedbringa antalet flygingenjörsbefattningar på aktiv stat har
försvarskommissionen vidare föreslagit inrättande av ytterligare en personalkategori,
flygingenjörer i flygvapnets reserv. Denna personal borde
rekryteras dels genom »förtidsavgångna» flygingenjörer på aktiv stat, dels
genom »i reserven utnämnda» flygingenjörer. Beträffande den ifrågavarande
personalens tjänstgöringsskyldighet i fred skulle motsvarande bestämmelser
tillämpas som för flygvapnets reservofficerare.
Beträffande rekryteringen av övrig reservpersonal ansåge försvarskommissionen
skäl icke föreligga att föreslå några principiella ändringar i
de för närvarande tillämpade metoderna. Vissa lättnader borde dock beredas
det flygutbildade underbefälet att erhålla anställning såsom underofficerare
i flygvapnets reserv med därav följande skyldighet att underhålla
sin flygfärdighet. Skulle denna väg icke visa sig framkomlig, kunde framdeles
bliva lämpligt införa en ny kategori av reservpersonal, nämligen reservunderbefäl.
I fråga om kompetensvillkor för anställning vid flygvapnet m. m. har
försvarskommissionen framfört följande synpunkter. Officerskåren borde
under de första åren av övergångsperioden till ny försvarsordning rekryteras
genom transport till flygvapnets stat av personal ur armén och marinen,
d. v. s. huvudsakligen i enlighet med nu gällande bestämmelser. Någon
minimitjänstetid som officer borde dock icke uppställas såsom villkor för
transport till flygvapnet. Nuvarande bestämmelser, vilka medgåve återtransport
från flygvapnets stat till armén och marinen under en period av
sex år, borde upphävas i och med den nya försvarsordningens genomförande.
Under de första övergångsåren borde dock den möjligheten hållas öppen,
att personal, som visat sig mindre lämplig för tjänsten vid flygvapnet, kunde
återtransporteras under en period av två år efter det vederbörande vunnit
anställning på flygvapnets stat.
Börande kompetensvillkor för antagning såsom officers-, reservofficersoch
fly gingen jörsaspiran t har försvarskommissionen inskränkt sig till att anföra
följande synpunkter. För antagning till officersaspirant borde ställas samma
fordringar, som vore gällande vid armén, d. v. s. bland annat studentexamen
å real- eller latinlinjen. För underbefäl, som skulle uttagas till officersutbildning,
borde gälla särskilda bestämmelser. För antagning till reservofficersaspirant
borde ställas samma fordringar som i nuvarande organisation,
d. v. s. bland annat studentexamen eller avgångsexamen från vissa läroanstalter.
Därest svårigheter uppstode att erhålla tillräckligt antal reservofficersaspiranter
under uppsättningsperioden, kunde man ifrågasätta en
tillfällig revidering av dessa fordringar. För antagning till fly gingen jörsaspirant
borde bland annat fordras studentexamen å reallinjen. För anställning
av fast anställt manskap borde nu gällande bestämmelser tillämpas med
792
Kungl. May. is proposition nr 225.
Departementschefen.
den ändringen, att minimiåldern för antagning såsom volontär borde sänkas
från 18 till 17 år i likhet med vad fallet vore vid armén. Denna ålderssänkning
vore särskilt önskvärd med hänsyn till manskapets vidarebefordran till officer.
Den första anställningstiden vid flygvapnet, som nu uppginge till tre
eller fyra år, borde med hänsyn till manskapsutbildningens organisation
ändx-as till två eller fyra år.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har föreslagit, att en reserv för flygutbildat
underbefäl skulle inrättas. Vidare har förbundet föreslagit, att underbefäl,
även utan flygutbildning, med avlagd underofficersexamen och
kunskaper motsvarande realexamen borde medgivas inträde vid flygkrigsskolan
för utbildning till reservofficerare. Slutligen borde anställning på
flygvapnets reservstat för underofficerare stå öppen även för furirer, som
genomgått underofficersutbildning och vilka räknade sådan tjänstetid, att
de normalt borde hava befordrats till underofficerare.
Chefen för marinstaben har i sitt yttrande föreslagit, att möjligheter till
återtransport från flygvapnet till marinen borde helt bortfalla, detta närmast
med hänsyn till den ofördelaktiga inverkan ett bibehållande av transportsystemet
skulle utöva på befordringsförhållandena vid marinen.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i yttrande över försvarskommissionens
betänkande framställt vissa detaljerinringar angående rekryteringen.
Sålunda borde i personalkategorien »flygingenjörer i flygvapnets
reserv» ingå jämväl pensionsavgångna flygingenjörer. Tjänstgöringstiden
för reservpersonalen borde på närmare angivna skäl ökas från av kommissionen
föreslagna 30 dagar till 45 dagar vartannat år. Med anledning
av försvarskommissionens förslag, att som verkmästare, tyg-, signal- och
vapenhantverkare m. m. borde avses personal, som under fast anställning
erhållit sin utbildning i flygvapnet, hava myndigheterna framhållit, att verkmästarbefattningarna
huvudsakligen måste rekryteras av civil verkstadspersonal.
Även vissa hantverkarbefattningar syntes böra rekryteras från personal
utanför flygvapnet.
Slutligen borde under övergångsperioden överföring till flygvapnet kunna
ifrågakomma även beträffande underofficerare vid armén och marinen.
Rekrytering av officerare på aktiv stat föreslår jag skola äga rum
enligt försvarskommissionens förslag och i överensstämmelse med vad jag
tidigare anfört angående de allmänna grunderna för rekryteringen. I likhet
med försvarskommissionen föreslår jag vidare, att officerare i intendentur
tjänst i allmänhet rekryteras ur flygvapnets officerskår. Detta rekryteringssätt
bör, örn så befinnes lämpligt, tillämpas redan under övergångsperioden.
Rekrytering av underofficerare på stat och fast anställt manskap
föreslår jag skola äga rum enligt nu gällande grunder.
Försvarskommissionens förslag, att flygingenjörerna borde rekryteras
från ingenjörsaspiranter, vilka jämsides med vapnets officersaspiranter skulle
undergå flygutbildning, finner jag lämpligt. Detta bör emellertid icke utesluta,
att väl kvalificerade ingenjörer i vissa specialbefattningar må kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
793
erhålla anställning som flygingenjörer på flygvapnets stat. Under övergångsperioden
böra jämväl hittillsvarande rekryteringsmetoder kunna tillämpas.
Det nuvarande systemet att upprätthålla läkarvården vid huvuddelen
av flygvapnets förband finner jag i likhet med kommissionen mindre ändamålsenligt.
Med hänsyn till läkarvårdens vid flygförbanden speciella natur,
lärer det vara av betydelse, att läkarna tillhöra flygvapnet. I likhet med
försvarskommissionen föreslår jag därför, att flygvapnet tillföres erforderligt
antal läkarbeställningar och att flygvapnets läkare rekryteras genom transport
från fältläkar- och marinläkarkårerna. Möjlighet för denna personal
till återtransport till nämnda kårer bör dock hållas öppen.
Vad beträffar övrig civilmilitär personal, såsom verkmästare, tyg-,
signal- och vapenhantverkare m. m., synes det vara ur olika synpunkter
lämpligt, att densamma, på sätt försvarskommissionen föreslagit, som regel
rekryteras bland personal, som under fast anställning erhållit sin utbildning
vid flygvapnet. I fråga örn verkmästarna lärer det dock i allmänhet
bliva mera ändamålsenligt att i enlighet med myndigheternas uppfattning
främst använda den civila verkstadspersonalen såsom rekryteringskälla.
Frågan huruvida den ifrågavarande personalen lämpligen bör överföras från
civilmilitär till specialutbildad militär personal, kan, på sätt försvarskommissionen
framhållit, icke lösas förrän närmare erfarenheter vunnits av den
föreslagna organisationen.
Betydelsen av att en reservstat upprättas vid flygvapnet har jag tidigare
framhållit. Jag ansluter mig till kommissionens förslag härutinnan
ävensom att för övergång till nämnda reservstat bör krävas:
för kompaniofficerare: sju tjänsteår som aktiv officer, samt
för underofficerare: fyra tjänsteår såsom aktiv underofficer.
Dessutom anser jag mig emellertid i huvudsaklig överensstämmelse med
underbefälsförbundets förslag böra föreslå, att reservstatsbeställningarna
för underofficerare må sökas jämväl av underbefäl med 12 tjänsteår, vilka
genomgått underofficersutbildning, dock endast i den mån som vid ledigbliven
beställning lämplig underofficer icke finnes att tillgå. De synpunkter
försvarskommissionen uttalat beträffande reservstatspersonalens tjänstgöring
och avgång ur tjänst anser även jag böra läggas till grund för utformning
av erforderliga bestämmelser.
Slutligen finner jag mig kunna ansluta mig till flygmyndigheternas förslag,
att tjänstgöringsskyldigheten i fred bör för all reservpersonal bestämmas
till 45 dagar vart annat år i stället för av försvarskommissionen föreslagna
30 dagar.
För att fylla behovet av intendenter vid krigsflygförbanden anser jag, i
likhet med försvarskommissionen, lämpligt att utbildning anordnas av intendenturofficerare
i flygvapnets reserv. Nämnda kategori bör rekryteras
från de officers- och reservofficersaspiranter, vilkas utbildning av
en eller annan anledning icke fullföljes. Försvarskommissionens förslag
om inrättande av ytterligare en personalkategori, flygingenjörer i flygvapnets
reserv, omfattande dels förtidsavgångna flygingenjörer, dels i re
-
794
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
servén utnämnda flygingenjörer, anser jag mig ock böra biträda. I anslutning
till vad chefen för flygvapnet och flygstyrelsen anfört, anser jag dock,
att i nämnda kategori böra kunna ingå även pensionsavgångna flygingenjörer.
Beträffande tjänstgöringsskyldigheten i fred böra samma bestämmelser
gälla som för flygvapnets reservofficerare.
Yad angår rekrytering av övrig reservpersonal anser jag i likhet med
försvarskommissionen ingen principiell ändring vara erforderlig av för närvarande
tillämpade metoder. Kommissionens förslag örn att införa vissa
lättnader för det flygutbildade underbefälet att erhålla anställning såsom
underofficerare i flygvapnets reserv anser jag dock värt beaktande.
Underbefälsförbundets förslag örn inrättande av en underbefälsreserv,
vilket ifrågasatts jämväl av försvarskommissionen, finner jag i och för sig
vara beaktansvärt. Emellertid föreligger frågan härom icke i det utredda
skick, att den kan göras till föremål för ett ställningstagande i förevarande
sammanhang.
Liksom underbefälsförbundet anser även jag, att underbefäl under vissa
förutsättningar skola kunna erhålla reservofficersutbildning. Dylik utbildning
bör dock givas endast åt flygutbildade underbefäl.
I likhet med försvarskommissionen anser jag, att nu gällande bestämmelser
för övergång till flygvapnet av officerare från armén och marinen icke
böra tillämpas efter flygvapnets nyorganisation. Försvarskommissionens förslag,
att fordran på minimitjänst icke skulle uppställas för personal, som
under övergångsåren transporterats till flygvapnet, anser jag vara riktigt.
Vad angår frågan om återtransport, gäller det här närmast officerare, som
utan eller efter mycket kort tjänstgöringstid vid armén eller marinen överföras
till flygvapnet. Kännedom örn vederbörande officerares lämplighet för
tjänstgöring vid flygvapnet kan icke alltid vinnas under dessas tjänstgöring
såsom elever i flygutbildningen. Att, såsom chefen för marinstaben vill göra
gällande, några allvarligare olägenheter i befordringshänseende skulle följa
av att en eller annan officer i undantagsfall återtransporteras till marinen,
finner jag osannolikt. I likhet med försvarskommissionen anser jag därför,
att möjligheten till återtransport bör hållas öppen intill två år från vederbörandes
övergång till flygvapnet.
Vad försvarskommissionen föreslagit ifråga om rekryteringen av övriga
kategorier, bland annat under övergångsperioden, ävensom ifråga örn kompetensvillkor
m. m. anser jag i princip vara ändamålsenligt.
V. Utbildningen vid flygvapnet.
A. De värnpliktigas utbildning.
Enligt nu gällande försvarsordning hava de till linjetjänst vid flygvapnet
uttagna värnpliktiga en tjänstgöring i fredstid av 200 dagar, vilken fullgöres
i en följd, dock med avbrott för en hemförlovningsperiod örn 16 dagar.
Studenter och likställda hava vid flygvapnet liksom vid övriga försvarsgrenar
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
795
260 dagars fredsutbildning. Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga
tjänstgöra i 140 dagar.
Försvarslcomniissionen bar framhållit, att eftersom den nu tillämpade
kategoriklyvningen beträffande de värnpliktiga komme att bibehållas, borde
flygvapnets värnpliktiga i fred även framdeles utgöras dels av sådana i linjetjänst
och dels av värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven. Tjänstgöringsskyldigheten
i fred måste bestämmas dels med hänsyn till den utbildning,
som måste bibringas de värnpliktiga, dels med hänsyn till nödvändigheten
att äga ständig tillgång på värnpliktiga vid förbanden i fredstid. Det
senare vore nämligen en nödvändig förutsättning för att tjänsten vid flygförbanden
skulle kunna pågå i huvudsak året örn, vilket ur krigsberedskapssynpunkt
vore ett utpräglat önskemål. De för linjetjänst uttagna måste
emellertid, innan de kunde användas för egentlig facktjänst, erhålla en viss
förberedande utbildning. Tjänstgöringstidens längd samt in- och utryckningstiderna
för de olika omgångarna av värnpliktiga måste avvägas så, att
utbildningen för en nyinryckt kontingent vore i huvudsak avslutad, då
den närmast förut inkallade kontingenten ryckte ut. Med hänsyn därtill
och då antalet inryckningsomgångar av olika skäl icke borde överstiga två
örn året, hade försvarskommissionen ansett sig böra föreslå en tjänstgöringstid
i fred av 210 dagar för värnpliktiga i linjetjänst. Enär den hittills
tillämpade hemförlovningsperioden på 16 dagar hade visat sig inverka
förryckande på tjänstens planenliga gång, borde de värnpliktigas tjänstgöring
icke avbrytas med hemförlovning. Ur social synpunkt kunde detta ej anses
innebära någon nackdel, då nämligen flertalet av flygvapnets värnpliktiga
tillhörde andra yrkesgrenar än jordbruksbefolkningen, för vilken en dylik
hemförlovning närmast vore avsedd.
Värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven borde i likhet med motsvarande
kategori vid de övriga försvarsgrenarna fullgöra tjänstgöring under
180 dagar. För denna kategori borde dock inläggas en hemförlovningstid
dels på grund av att det endast därigenom bleve möjligt tillgodose behovet
av handräckningspersonal under hela året, dels därför att hemförlovning ur
social synpunkt kunde vara önskvärd för ifrågavarande personal, som i större
utsträckning torde komma att tillhöra jordbruksbefolkningen.
Vid det föreslagna flygvapnet förelåge enligt kommissionens mening behov
av ett antal värnpliktiga, klass B. Dessa borde utgöras dels av flygvapnets
officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter, dels av värnpliktiga
i specialtjänst. Bland officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranterna
skulle flygvapnets officerare, reservofficerare och ingenjörer rekryteras.
De aspiranter, vilkas utbildning såsom sådana måste avbrytas,
borde överföras till kategorien »värnpliktiga, klass B, specialtjänst». Ett
överförande av denna personal till armén — såsom för närvarande tillämpades
— innebure nämligen ett omständligt förfaringssätt och hade jämväl
ur andra synpunkter visat sig olämpligt. De för specialtjänst uttagna värnpliktiga
tillhörande klass B skulle omfatta dels de aspiranter, vilkas utbildning
på sätt nyss nämnts blivit avbruten, dels värnpliktiga ingenjörer.
796
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Dessa senare avsåges för utbildning till biträdande flygingenjörer. Övriga
för specialtjänst avsedda värnpliktiga erfordrades såsom biträden vid väderleksavdelning
och fotografiavdelning samt i mån av tillgång såsom expeditionsbiträden.
Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga tillhörande klass B,
specialtjänst, borde liksom vid övriga försvarsgrenar fastställas till 260
dagar.
Utbildningen av till linjetjänst uttagna värnpliktiga avsåge enligt kommissionens
uppfattning att göra dem användbara att biträda vid flygmaterielens
skötsel och vård. Utbildningen borde äga rum dels såsom allmän
militärutbildning, dels såsom teknisk fackutbildning. De värnpliktiga
borde inrycka i två omgångar, den 1 mars och den 1 september. Vid varje
flottilj borde de till en omgång hörande värnpliktiga sammandragas för
gemensam, grundläggande utbildning under en första period på omkring två
månader. Härvid borde de erhålla icke blott huvuddelen av den erforderliga
militärutbildningen utan även den grundläggande fackutbildningen. Under
dessa förhållanden vore det ett önskemål, att den rena militärutbildningen
begränsades i möjligaste mån till fördel för fackutbildningen. Det
kunde därför ifrågasättas, örn det vore lämpligt och berättigat att såsom
hittills skett utbilda de värnpliktiga för rena stridsuppgifter. För att trygga
flygplatserna gentemot fientliga företag på marken bleve det nämligen under
alla förhållanden nödvändigt att vid förekommande behov avdela särskilda
bevakningsavdelningar ur armén. På grund härav ville försvarskommissionen
uttala sig för att minska militärutbildningens omfattning till förmån för
fackutbildningen. Skjututbildningen för de värnpliktiga i fred borde kunna
minskas till vad som erfordrades för vakttjänst och individuellt försvar. I
samband med denna utbildningsfråga hade försvarskommissionen även tagit
under övervägande, huruvida karbinbeväpningen vid flygvapnet icke borde
utbytas mot pistolbeväpning och skjututbildningen omläggas därefter. Försvarskommissionen
ansåge sig icke böra taga ställning till ifrågavarande
spörsmål, men hade vid beräkningar rörande kostnader för anskaffning av
eldhandvapen samt för förbrukning av ammunition m. m. räknat med pistoler
och pistolammunition.
De värnpliktiga, tillhörande ersättningsreserven — enligt kommissionens
förslag cirka 800 man årligen — avsåges enbart för handräckningstjänst.
Deras fredsutbildning kunde därför begränsas till den elementära
militärutbildning, som erfordrades för att med ordning och skick kunna
uppträda i ett fredsförbund. Därefter borde de övergå till tjänstgöring i
olika handräckningsbefattningar.
I fråga örn utbildningen av värnpliktiga tillhörande klass B funnes
icke anledning föreslå några ändringar i de principer, som för närvarande
tillämpades.
Chef 3n for flygvapnet och flygstyrélsen hava biträtt försvarskommissionens
förslag att inskränka de värnpliktigas militärutbildning genom att i någon
mån eftersätta kravet på egentlig stridsutbildning. I fråga örn in- och ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 797
ryckningstider m. m. hava myndigheterna däremot uttalat i vissa hänseenden
avvikande mening gentemot vad kommissionen föreslagit.
Jag delar i allt väsentligt de synpunkter, som i försvarskommissionens Departementsbetänkande
kommit till uttryck beträffande de värnpliktigas utbildning och <Ae''cn‘
tjänstgöring vid flygvapnet. Jag finner mig således böra föreslå, att utbildningstiden
för värnpliktiga i linjetjänst bestämmes till 210 dagar, för värnpliktiga
tillhörande ersättningsreserven till 180 dagar samt för de värnpliktiga
tillhörande klass B till 260 dagar.
Med anledning av vad de hörda myndigheterna anfört beträffande anordnandet
av de värnpliktigas utbildning och deras tjänstgöringsförhållanden i
övrigt lärer de värnpliktigas tjänstgöring lämpligen komma att, på sätt
Konungen närmare förordnar, fullgöras i en följd, i stort sett enligt följande
tablåer.
A. Värnpliktiga i linjetjänst (utom studenter och likställda).
Tjänstgöring 210 dagar i följd, ingen hemförlovningsperiod.
Vårgrupp
hj © cr* P |
a P ►i |
> |
a ,B| |
P a |
Juli 1__ |
> p era P |
Ul CD CD 3 |
O pr et- el |
1 o < o 3 |
c CD CO CD b |
P B P |
bej © CT ►i P |
Mart |
► »Ö |
P |
5- |
a■* |
CO |
cr |
o* |
*4 |
•“1 |
|||||||
53 |
►i |
Allmän
militärutb.
och
fackutb.
Fortsatt utbildning och
tjänstgöring vid
flygforband m. m.
Höstgrupp
Allmän
militärutb.
och
fackutb
Fortsatt utbildning och
tjänstgöring vid
flygforband m. m.
B. Värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven.
Tjänstgöring 180 dagar i följd, avbruten av en hemförlovningsperiod örn
16 dagar.
1 |
Januari ; |
Februari |
Mars |
April |
g |
P =3 |
P^ |
Augusti |
September |
Oktober |
November |
December |
Januari |
Februari |
Mars |
April |
a »2. |
Vårgrupp |
Allm. mi |
Handräckningstjänst |
|||||||||||||||
Höstgrupp |
Allm. mil.-j |
Handräckningstjänst |
798
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
C. Värnpliktiga studenter och likställda, klass B, i specialtjänst.
Tjänstgöring 260 dagar i två perioder eller i följd,
a) Förutvarande officers-, reservofficers- och fly gingen jörsaspiranter.
1. året |
Januari |
Februari |
Mars |
April |
3 «£. |
S B# |
«-i B^ |
Augusti |
September |
Oktober |
tzj o © e cr o ►i |
December |
Januari |
Februari |
Mars |
April |
Tjänst- göring sorn aspirant |
Fack- utbild- ning |
|||||||||||||||
2. året |
Facktjänstgöring |
b) Värnpliktiga uttagna för utbildning till biträdande flygingenjörer.
Fackutbildning och
facktj änstgöring
B. Underbefäls- och underofficersutbildningen.
Enligt nuvarande organisation bedrives det fast anställda manskapets
utbildning i stort sett vid under vinterhalvåret anordnade skolor eller utbildningskurser,
vilka åtföljas av praktisk tjänstgöring under sommarhalvåret.
Furir- och underofficersskolorna samt vissa specialkurser äro anordnade
centralt för flygvapnet i dess helhet, medan övriga skolor anordnas kårvis.
De på hösten nyinryckta volontärerna erhålla sin första utbildning vid
en rekrytskola på omkring fem månader, varpå direkt följer en månads
vicekorpralskola och praktisk tjänstgöring vid flygförband. Under den
andra vintern följer korpralskola, som avslutas med omkring sex veckors
tjänstgöring vid flygverkstad. Därefter följer under sommarhalvåret åter
praktisk tjänstgöring vid flygförband. Den tredje vintern ägnas åt fortsatt
yrkesutbildning, varvid eleverna tjänstgöra dels vid flygverkstad, dels vid
flygförband. Under den följande sommaren bedrives åter praktisk tjänstgöring
vid flygförband. Under den fjärde vintern följer gemensam furirskola.
Efter denna uttagas de som befinnas lämpliga till flygutbildning.
De som kvarstå i marktjänst övergå efter genomgången furirskola till praktisk
tjänstgöring vid flygförband. Efter några år infaller slutligen underofficersskolan,
som är gemensam för det flygutbildade och det icke flygutbildade
underbefälet. Denna skola är för närvarande tvåårig för flertalet
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
799
elever. I utbildningen ingår jämväl praktisk utbildning vid flygverkstad
samt tjänstgöring vid flygförband. För dem, som befinnas lämpliga för
fortsatt utbildning, följer under den därpå följande vintern ett tredje utbildningsår,
underofficersskolans högre kurs, vilken avses att avslutas
med begränsad studentexamen.
Någon officersutbildning för flygvapnets underbefäl förekommer för närvarande
icke.
Försvarskommissionen har beträffande underbefälsutbildningen i huvudsak
anfört följande. Manskapsutbildningen vid flygvapnet måste präglas av det
förhållandet, att flygtjänsten vore särskilt intensiv under sommarhalvåret.
Huvuddelen av den teoretiska skolutbildningen måste därför förläggas till
vinterhalvåret, medan sommarhalvåret främst borde anslås åt praktisk tjänstgöring
vid flygförband. Det fast anställda manskapets viktigaste uppgifter
hörde samman med materielens skötsel och vård, varför erfordrades en
ingående teknisk kunskap hos personalen. Vid all utbildning borde sålunda
den största omsorg läggas på att uppdriva yrkesskickligheten i vederbörlig
yrkesgren. Vid flygvapnet förekomme manskapsbefattningar inom ett flertal
olika yrkesgrenar, nämligen mekaniker-, signal-, vapenvårds-, fotografi-, väderleks-
och sjukvårdstjänst. Varje yrkesgren medförde krav på en speciell
yrkesutbildning. Försvarskommissionen hade grundat sitt förslag till manskapsutbildningens
ordnande på de utbildningsbestämmelser, som för närvarande
vore gällande vid flygvapnet. Förslaget hade tillämpats vid beräkning
av personalbehov och kostnader m. m., sammanhängande med utbildningen.
Emellertid vore det enligt försvarskommissionens mening uppenbart,
att en mångfald faktorer av praktisk natur framdeles kunde komma
att utöva inflytande på frågan örn hur utbildningen inom ett utökat flygvapen
borde organiseras. Det vore därför av betydelse, att utbildningsorganisationen
icke dessförinnan fastlåstes mer än vad som vore oundgängligen nödvändigt.
Enligt försvarskommissionens förslag borde de nyinryckta volontärerna
vid varje flottilj utbildas vid en gemensam rekrytskola, som skulle pågå
under tiden omkring den 1 november — den 15 april, motsvarande sålunda
den nuvarande rekrytskolan och vicekorpral skolan. Antalet elever vid varje
flottilj beräknades till 15—25. Efter avslutad rekrytskola skulle de volontärer
uttagas, som avsåges för signaltjänst. Övriga volontärer skulle under
motsvarande tid fullgöra praktisk tjänstgöring vid egen flottilj. Vid
slutet av denna period skulle uttagning till yrkesgrenarna mekaniker-, vapenvårds-
och fotografitjänst äga. rum. I jämförelse nied det nu tillämpade utbildningssystemet
innebure förslaget, att uttagning till vapenvårds- och fotografitjänst
bomme att ske på ett tidigare stadium än för närvarande. Detta
stöde i överensstämmelse med försvarskommissionens uppfattning, att den
speciella yrkesutbildningen härigenom bleve bättre tillgodosedd. — Korpralsutbildningen
skulle äga rum vid korpralskola under tiden omkring den
1 november—den 1 mars andra utbildningsåret. Av olika orsaker vore det
ändamålsenligast, att jämväl korpralsutbildningen bedreves flottiljvis. Efter
800
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
korpralskolan skulle verkstads u thild ning fullgöras inom vederbörlig yrkesgren
till omkring den 15 april. Under tiden omkring den 1 maj—den 1
oktober vidtoge därefter praktisk tjänstgöring vid flygförband.— Det
tredje utbildningsåret borde, liksom för närvarande vore fallet, i sin helhet
avses för specialutbildning i yrkesgrenar. Vissa skäl kunde visserligen
tala för att förlägga furirskolan redan till denna vinter, men därmed skulle
följa den olägenheten, att längre tid skulle komma att förflyta, innan personalen
erhölle den yrkesutbildning, som krävdes för kvalificerade befattningar.
Detta förhållande vore av utslagsgivande betydelse. Den därpå följande
furirskolan — den 1 november—den 15 april fjärde utbildningsåret —
borde enligt försvarskommissionens mening förläggas till vid lämpliga flottiljer
centralt ordnade furirskolor för mekaniker, för vapensmeder samt för signalister.
Efter avslutad furirskola skulle de underbefäl uttagas, vilka befunnits
lämpliga för flygutbildning. Sådan uttagning borde dock i vissa fall kunna
verkställas jämväl vid senare tidpunkt.
Underbefälets fortsatta utbildning komme enligt kommissionens förslag
härefter att följa olika linjer, beroende på örn vederbörande skulle fortsätta
sin tjänstgöring i marktjänst eller uttagits för flygtjänst. Underbefäl, som
icke uttagits för flygtjänst, skulle fullgöra praktisk tjänstgöring i underbefälsbefattning
vid flygförband under tiden april fjärde utbildningsåret—oktober
femte utbildningsåret. Tjänstgöringen avsåge främst ett utnyttjande
av den yrkesskicklighet, som under de föregående åren bibringats
vederbörande, men borde jämväl omfatta ytterligare utbildning i vederbörlig
yrkesgren.
Underofficersskolan borde förläggas till tiden närmast efter denna
tjänstgöring. Denna vore enligt flygvapnets bestämmelser avsedd att börja
med en förberedande kurs för icke flygutbildat underbefäl under en
månad våren före den allmänna kursen. Enligt försvarskommissionens uppfattning
förelåge jämväl för framtiden behov av denna förberedande kurs.
Den skill 1 e emellertid med fördel kunna förläggas till resp. flottiljer och
koncentreras till tiden omkring den 1 april—den 1 maj, under vilken tid
övningarna vid flottiljerna badreves i mera begränsad omfattning. Underofficersskolans
allmänna kurs påginge enligt gällande bestämmelser med
början omkring den 15 oktober under två vinterperioder jämte den däremellan
liggande sommarperioden. Utbildningens organisation vore ännu oprövad.
Vid sådant förhållande funne försvarskommissionen icke skäl att frångå den
nuvarande uppläggningen av den allmänna kursen. Flygvapnets bestämmelser
förutsatte vidare en högre kurs vid underofficersskolan under den vinter,
som följde efter den allmänna kursen. Försvarskommissionen funne icke heller
ifråga örn denna kurs anledning föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.
Underofficersskolan borde förläggas centralt för hela flygvapnet till
en av flottiljerna; ny kurs skulle påbörjas vartannat år. Med skolans föreslagna
organisation skulle eleverna hava genomgått den allmänna kursen
omkring den 15 april sjunde utbildningsåret, medan ett antal särskilt
lämpliga elever efter genomgången högre kurs skulle kunna avlägga begränsad
studentexamen i juni åttonde utbildningsåret.
801
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Underbefäl, som uttagits till flygtänst, borde under tiden juni fjärde utbildningsåret—juni
femte utbildningsåret genomgå allmän flygutbildning vid
flygkrigsskolans flygskola. En del av det flygutbildade underbefälet skulle
därefter uttagas för utbildning till officer enligt särskilda grunder. Samtliga
vid flygskolan utbildade underbefäl skulle emellertid efter skolans slut fullgöra
praktisk tjänstgöring i flygtjänst vid flottiljerna intill oktober samma
år. De som efter genomgången flygskola icke uttagits till officersutbildning
skulle genomgå underofficersskolan enligt samma grunder som underbefäl,
vilka tjänstgjorde i marktjänst, dock med den skillnaden, att förberedande
kurs icke erfordrades för flygutbildat underbefäl. Under tiden
mellan den allmänna kursens tvenne vinterperioder (maj—oktober sjätte
utbildningsåret) skulle de flygutbildade eleverna fullgöra tjänstgöring vid
flygförband.
* Uttagning för vidareutbildning till officer borde enligt kommissionens
mening av olika skäl verkställas efter avslutad flygskola på våren
femte utbildningsåret. De liärför uttagna eleverna bomme då att genomgående
hava en något högre levnadsålder än de officersaspiranter, vilka samtidigt
genomginge samma flygskola. Det vore därför såväl ur flygvapnets
som ur individens synpunkt av betydelse, att underbefälets fortsatta utbildning
till officer ordnades så, att officersexamen kunde avläggas inom
kortast möjliga tid efter flygskolan. Dessförinnan måste eleverna bibringas
— förutom kunskaper i de rent militära ämnena — den allmänbildning,
som kunde anses motsvara fordringarna i begränsad studentexamen eller
med andra ord det kunskapsmått, som en del av eleverna vid underofficersskolan
förvärvade vid denna skolas högre kurs. Det vore dock knappast
lämpligt att för nämnda ändamål kommendera de för utbildning till officer
uttagna underbefälen att efter flygskola genomgå underofficersskolan för att
först efter därstädes avlagd studentexamen bereda dem inträde vid kadettskolan.
Ett sådant förfaringssätt skulle nämligen medföra den bestämda
olägenheten, att utbildningen komme att kräva en avsevärd tid och att officersexamen
icke skulle kunna avläggas förrän pa våren tionde utbildningsåret.
Uppdelningen mellan de för utbildning till underofficer avsedda och
de för utbildning till officer uttagna borde därför ske före underofficersskolan
och icke efter denna.
De för utbildning till officer uttagna underbefälen borde därför efter avslutad
flygskola och åtföljande flygtjänstgöring vid flottilj kommenderas till
förberedande kadettskola. Vid denna skola, som skulle utsträckas över
ett helt år, borde utbildningen koncentreras på enbart allmänbildande ämnen.
Efter den förberedande skolan skulle eleverna avlägga inträdesexamen
till kadettskolan. De elever, som härvid icke motsvarade kraven,
borde erhålla tillfälle att under ytterligare ett år vid den förberedande
kursen förbereda sig för inträdesexamen.
Efter godkänd inträdesexamen skulle eleverna omkring den 1 november
kommenderas till kadettskolan. För officersutbildning uttagna underbefäl
skulle enligt kommissionens förslag komma att avlägga officersexamen på
802
Kungl. Maj:ts proposition nr 825.
våren åttonde eller nionde utbildningsåret, allt efter den tid, som mast
ägnas åt kadettskolans förberedande kurs.
Med den minimiålder för antagning såsom volontär, som försvarskommissionen
föreslagit, skulle underbefälet kunna erhålla befordran till den
lägsta officersgraden vid en levnadsålder av 25 ä 26 år, medan övriga officersaspiranter
kunde erhålla sin officersutnämning vid i genomsnitt 22 års
ålder.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava förklarat, att de icke funnit anledning
till principiella erinringar mot kommissionens förslag till utbildning av
fast anställt manskap, särskilt som förslaget grundats på nu gällande bestämmelser.
Innan erfarenheter emellertid vunnits, örn de nuvarande principerna för
manskapsutbildningen vore lämpliga även vid ett utökat flygvapen, borde, i
likhet med vad försvarskommissionen föreslagit, utbildningsorganisationen nu
icke fastlåsas mer än vad som vore oundgängligen nödvändigt. Chefen för
flygvapnet och flygstyrelsen ansåge kommissionens förslag att förlägga underofficersskolans
förberedande kurs till flottiljerna icke lämpligt. För att ernå
största effektivitet och kontinuitet vid utbildningen ävensom minskade kostnader
borde en centralisering genomföras och kursen i stället förläggas till
underofficersskolan. — I anledning av att försvarskommissionen i viss mån
motiverat sitt förslag örn anordnande av en högre kurs vid flygvapnets underofficersskola
med att bestämmelser angående en dylik kurs redan vore utfärdade,
hava myndigheterna framhållit, att chefens för flygvapnet tidigare
förslag till inrättande av denna högre kurs självfallet måste ses mot bakgrunden
av vapnets nu bestående organisation. Endast genom denna åtgärd
hade det nämligen för närvarande varit möjligt att bereda underbefälet möjligheter
att avlägga begränsad studentexamen och att därmed uppnå likställighet
med underbefälet vid armén. Med den av försvarskommissionen föreslagna
organisationen skulle emellertid underbefälet kunna avlägga begränsad studentexamen
redan efter genomgången flygskola, d. v. s. utan att genomgå underofficersskolan.
De underbefäl inom vapnet, som kunde ifrågakomma för befordran
till officer, hade sålunda tillförsäkrats möjligheter att på kortast
tänkbara tid avlägga den härför erforderliga studentexamen och något behov
av högre kurs vid underofficersskolan förelåge sålunda icke ur denna
synpunkt. Däremot kunde det tagas under övervägande, örn kursen vore erforderlig
för att skalla gynnsammare civilanställningsmöjligheter vid avgång
ur tjänst. Anledning att inrätta en högre kurs vid underofficersskolan enbart
med hänsyn härtill kunde dock icke anses föreligga under den närmaste
tiden. Örn framdeles skulle uppstå svårigheter för civilanställning, borde
frågan emellertid upptagas till förnyad prövning, varvid kursens organisation
borde bliva beroende av de erfarenheter, som därvid kunde komma att försiggå
Slutligen
ville chefen för flygvapnet och flygstyrelsen anföra, att det för
ernående av planmässighet i utbildningsarbetet vid kadettskolan vore nödvändigt,
att såsom villkor för inträde vid kadettskolan sattes bland annat
studentexamen (fullständig eller begränsad). Den förberedande kadettskolan
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 803
för underbefäl borde följaktligen avslutas nied avläggande av begränsad studentexamen.
Även jag håller före, att bestämmelser för underbefäls- och underofficersutbildningen
i huvudsak böra uppgöras efter de riktlinjer, som för närvarande
gälla. Ett av försvarsväsendets underbefälsförbund framlagt önskemål,
att furirskolan skulle framflyttas till tredje utbildningsåret, synes mig knappast
kunna utan olägenhet genomföras. I likhet med försvarskommissionen
finner jag det nämligen vara av utslagsgivande militär betydelse, att underbefälet
snarast erhåller den yrkesutbildning, som kräves för kvalificerade befattningar
inom flygvapnet.
Yad beträffar den av försvarskommissionen föreslagna högre kursen vid
underofficersskolan finner jag mig — i anledning av vad chefen för flygvapnet
och flygstyrelsen därutinnan anfört — icke för närvarande kunna
förorda, att en dylik kurs skall ingå i den blivande utbildningsorganisationen.
I likhet med chefen för flygvapnet och flygstyrelsen håller även jag före,
att såsom villkor för inträde vid kadettskolan bör sättas bland annat studentexamen,
fullständig eller begränsad.
Med de undantag jag här ovan anfört, anser jag, att de av försvarskommissionen
uttalade synpunkterna böra läggas till grund för ordnande av
underbefäls- och underofficersutbildningen. Denna bör sålunda äga rum i
huvudsaklig överensstämmelse med härvid fogade tablå (sid. 804). I samband
med att flygvapnet utvecklas är det uppenbart, att en mångfald faktorer av
praktisk natur komma att öva inflytande på utbildningens organisation. Det
är därför, såsom försvarskommissionen och myndigheterna också framhållit,
av betydelse, att utbildningsorganisationen icke från början definitivt fastställes
utan att möjligheten hålles öppen att vidtaga de jämkningar i organisationen,
som efter hand kunna finnas av erfarenheten påkallade.
C. Officersutbildningen.
Vid nuvarande organisation har utbildningen till officer vid flygvapnet
hittills endast omfattat reservofficersutbildning. Denna inledes med
en flygskola, som i regel pågår under tiden från omkring mitten av juni
ena året till april påföljande år. Enligt nu gällande bestämmelser övergå
reservofficersaspiranterna under den därpå följande sommarperioden till en
reservofficer sskola, som pågår under omkring 5 månader. Under den
därefter infallande vinterperioden kunna aspiranterna antingen hemförlovas
eller tjänstgöra i flygtjänst vid flygförband. Specialflygutbildningen,
som bibringas vid jaktkurs, arméspanings- eller marinspaningskurs under
omkring fem månader, är förlagd till sommaren tredje utbildningsåret.
Enligt för sv ar skommissionens förslag skall i utbildningen till officer och
reservofficer samt i flertalet fall även till flygingenjör ingå flygutbildning.
Utbildningen borde förläggas till flygkrigsskolan och till en början
bedrivas vid en inom denna organiserad flygskola, vid vilken sålunda den
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 225. 217 ao 51
Departementschefen
.
Tablå Syer det fast anställda manskapets utbildning.
(Utbildningsåret räknas från den Vn till den sl/io därpå följande kalenderår.)
Kategori |
Första utbildningsåret |
Andra utbildningsåret |
Tredje utbildningsåret |
Fjärde utbildningsåret |
Femte utbildningsåret |
Sjätte utbildningsåret |
Sjunde utbildningsåret |
Åttonde utbildningsåret |
||||||||
Underbefäl |
Rekryt- utbiid ning |
Flyg- förband |
Korp- ralsut- bild- ning |
Flyg- förband |
Fortsatt yrkesutbildning |
Furir- skola |
Flygförband |
Underofficersskola, |
Flyg- förband |
— |
||||||
¥ i * |
4 A |
|||||||||||||||
För flyg-utbildning |
Flygskola |
Special- flygut- bildning |
Flyg- förband |
Flyg- förband |
||||||||||||
¥ < |
||||||||||||||||
För officers-utbildning |
Kadettskola, |
Kadett- skola, 1. års-kursen |
Flyg- Förband |
Kadett- skola, 2. års-kursen |
1 För flygutbildning uttagna underbefäl övergå till flygskolan.
2 Endast en del av manskapet genomgår underofficersskolan.
8 Flygutbildade underbefäl tjänstgöra vid flygförband under tiden mellan
den allmänna kursens tvenne vinterperioder.
4 De för utbildning till officer uttagna underbefälen övergå till förberedande
kadettskolan. Återstoden av de flygutbildade underbefälen utbildas
antingen vid underofficersskolan tillsammans med underbefäl i marktjänst
eller fortsätta tjänstgöringen vid flygförband
5 Kan, om så erfordras, utsträckas under ytterligare ett år.
804 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
805
allmänna flygutbildningen såväl som den grundläggande militärutbildningen
borde äga rum. Till utbildning vid flygskolan borde antagas omkring 23
officers-, 30 reservofficers- och 7 flygingenjörsaspiranter. Skolan borde vara
gemensam för nämnda aspiranter samt för till flygtjänst uttagna omkring
16 underbefäl. Flygskolan, som skulle påbörjas i slutet av juni första utbildningsåret,
borde pågå omkring elva månader. Det beräknades, att 15
officers-, 20 reservofficers- och 5 flygingenjörsaspiranter samt omkring 12
underbefäl skulle komma att godkännas i utbildningen vid flygskolan. Därefter
skulle elevernas tjänstgöring förläggas till olika slags flygförband
för att de före kadettskolans början skulle erhålla en allmän uppfattning
örn verksamheten inom vapnet. Denna tjänstgöring borde pågå under tiden
juni—oktober andra utbildningsåret. Aspiranterna skulle därefter fortsätta
utbildningen vid flygkrigsskolans kadettskola för att inhämta de teoretiska
och praktiska kunskaper, som erfordrades för tjänstgöring såsom subalternofficer
vid flygvapnet. Samtidigt skulle fortsatt utbildning i flygtjänst äga
rum.
Kadettskolans officerskurser borde vara gemensamma för samtliga officersaspiranter,
inbegripet det underbefäl, som avlagt inträdesexamen till krigsskolan.
Kadettskolans första årskurs skulle pågå under tiden november—
april, tredje utbildningsåret. Därefter skulle vidtaga praktisk flygtjänstgöring,
varunder eleverna intill oktober månad underginge specialflygutbildning.
Efter kadettskolans andra årskurs under tiden november—april fjärde
utbildningsåret skulle officersexamen avläggas, varefter utnämning till officer
ägde rum. Det beräknades, att omkring 13 nya officerare skulle utexamineras
varje år. Den sammanlagda utbildningstiden uppginge till omkring
34 månader, vilket innebure en något kortare utbildningstid än som föreslagits
ifråga örn motsvarande utbildning vid armén och marinen.
Utbildningen till reservofficer skulle direkt efter flygskolan äga rum
vid kadettskolans reservofficerskurs, vilken borde pågå under tiden
från flygskolans slut till september andra utbildningsåret. Under vinterhalvåret
efter reservofficerskursen skulle aspiranterna hemförlovas eller kommenderas
till frivillig tjänstgöring vid flygförband. Specialflygutbildning skulle
äga rum påföljande sommar (maj—september tredje utbildningsåret). Reservofficersutnämning
skulle ske i april fjärde utbildningsåret i anslutning till
utnämningarna till officer på stat. Omkring 17 nya reservofficersaspiranter
kunde beräknas bliva utexaminerade varje år. Reservofficersutbildningen
komme att omfatta omkring 20 irtbildningsmånader, fördelade över en tid av
omkring 34 månader. Efter genomgången utbildning skulle reservofficerarna
liksom hittills vara tjänstgöringsskyldiga under 30 dagar vartannat år.
Flygingenjörerna borde rekryteras av flygingenjörsaspiranter, vilka för
att göras förtrogna med den praktiska flygtjänsten borde erhålla flygutbildning.
Av olika skäl borde flygingenjörsaspiranternas utbildning i stort sett
ordnas så, att don teoretiskt-tekniska utbildningen skedde vid tekniska högskolan,
medan den militära och praktiska utbildningen meddelades vid flygvapnet.
Flygingenjörsaspiranterna borde liksom officers- och reservofficers
-
806
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
aspiranter^ först genomgå flygskola. Under den följande sommarperioden
andra utbildningsåret borde de, i likhet med officersaspiranterna, tjänstgöra
i flygtjänst vid olika slag av flygförband. De fyra följande vinterhalvåren
borde ägnas åt studier vid tekniska högskolan i enlighet med viss studieplan.
Under de mellanliggande sommarperioderna skulle aspiranterna under
tjänstgöring vid flygvapnets förband och verkstäder inhämta praktiska insikter
och erfarenheter i förhållanden rörande flygmaterielens underhåll och
vård. Efter utbildningens slut skulle utnämning ske till flygingenjör på stat
eller i reserven. Enligt gjorda beifikningar borde årligen 4 flygingenjörer
tillföras flygvapnet. Utbildningen omfattade enligt förslaget en tid av fem
år, vilket motsvarade samma tid som nu åtginge, örn värnpliktstjänstgöringen
medräknades.
Reservintendentsaspiranter borde som förut nämnts enligt försvarskommissionens
förslag uttagas bland officers- och reservofficersaspiranter,
vilkas flygutbildning icke fullföljdes. Behovet av reservintendentsaspiranter
uppginge till ungefär en vartannat år. Efter verkställd överföring erhölle
reservintendentsaspirant fortsatt militärutbildning och grundläggande utbildning
i förvaltningstjänst intill maj månad andra utbildningsåret. Därefter
borde den egentliga fackutbildningen i intendenturtjänst äga rum under tiden
maj—september andra utbildningsåret. En särskild utbildningsorganisation
inom flygvapnet kunde emellertid härför icke anses vara motiverad, utan
det vore mera ändamålsenligt att förlägga ifrågavarande fackutbildning till
motsvarande kurser vid armén. Efter tjänstgöring i intendenturtjänst vid
flygförbanden under september månad skulle eleverna sedan hemförlovas
under vintern för att påföljande sommar tjänstgöra i förvaltningstjänst vid
flygvapnet. Efter utbildningens slut skedde utnämning till intendent i reserven,
i anslutning till utnämningarna till officer på stat.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i stort sett intet haft att erinra
gentemot de allmänna principer för utbildning till officer (officers vederlike),
som uppdragits av försvarskommissionen. Av utbildningstekniska skäl
vore emellertid en mindre omläggning av den föreslagna utbildningsplanen
för officerare, reservofficerare och flygingenjörer lämplig. Specialflygutbildningen
borde äga rum omedelbart efter genomgången flygskola och dessutom
i samband med tjänstgöringen vid flygförband mellan kadettskolans
två kurser. Utbildningen borde sålunda enligt myndigheternas mening äga
ram enligt nedanstående tablå.
1- utbildningsåret |
2. utbildningsåret |
3. utbildningsåret |
4. utbildningsåret |
||||
7ll-SI>/4 |
Va-SI/io |
Vu-30/* |
Vb—»Vid |
Vn—1•»/« |
Va—1»/lo |
Vn—3% |
‘/B—sl/io |
Flygskola |
Specialflyg- utbildning |
Kadettskola, |
Tjänstgöring |
Kadettskola, |
För att ernå överensstämmelse med officersaspiranternas utbildning borde
jämväl reserv officersaspiranternas specialflygutbildning följa omedelbart efter
Kungl. Maj-.is proposition nr 225.
807
flygskolan. Kadettskolans reservofficerskurs skulle flyttas till sommaren,
tredje utbildningsåret, och avslutas omkring den 15 augusti. Därefter borde
aspiranterna beordras till praktisk tjänstgöring vid flygförband. Utbildningen
skulle sålunda få följande förlopp:
1. utbildningsåret |
2. utbildningsåret |
3. utbildningsåret |
|||
Vn—so/« |
V5-S1/l0 |
l/n—30/4 |
Vs—31/l0 |
>/u—30/4 |
‘/6—31/l0 |
Flygskola |
Specialflyg- utbildning |
Kadettskola, reservofficers- kurs |
De synpunkter beträffande utbildning av officer (officers vederlike), som
av försvarskommissionen framlagts, anser jag, med de mindre ändringar som
betingas av vad chefen för flygvapnet härutinnan föreslagit, böra läggas till
grund för utbildningens ordnande.
Med den av mig föreslagna omfattningen av flygvapnet lärer man lämpligen
kunna räkna med följande elevantal vid de olika skolorna. Vid flygskolan
antagas årligen omkring 18 officersaspiranter, 12 underbefäl samt 23 reservofficers-
och 7 ingenjörsaspiranter. Efter omkring två månader, då uttagning
av eleverna beräknas vara verkställd, återstå 11 officersaspiranter och 9
underbefäl samt 15 reservofficers- och 5 ingenjörsaspiranter. Efter ytterligare
gallring och övrig avgång under utbildningens gång antagas såsom
elever vid kadettskolan omkring 11 officersaspiranter, bestående av kvalificerade
elever ur de båda förstnämnda kategorierna samt 14 reservofficersoch
5 ingenjörsaspiranter. Till officerare resp. ingenjörer beräknar jag skola
bliva utnämnda 10 officerare, 14 reservofficerare samt 4 ingenjörer.
D. Fortsatt utbildning.
Enligt nu gällande organisation vidtager, sedan den flygande personalen
erhållit en allmän flygutbildning vid flygskolan, specialflygutbildning
vid jaktkurs, arméspaningskurs eller marinspaningskurs. För reservofficersaspiranterna
infaller denna dock först efter genomgången reservofficersskola.
Under den praktiska tjänstgöringen vid flygförband bibringas personalen
en viss fortsatt utbildning. Viss fortsatt flygutbildning har jämväl bibringats
den flygande personalen vid särskilt anordnade kurser (blindflygningskurs,
kurs för utbildning av flyginstruktörer, repetitionskurs för äldre flygförare
o. s. v.). En del av personalen har vid specialkurser vid flygvapnet och
armén utbildats för tjänstgöring i särskilda befattningar.
Någon högskoleutbildning har hittills icke varit anordnad vid flygvapnet,
utan har ett antal officerare kommenderats till arméns och marinens
krigshögskolor. I vissa fall hava officerare, som överförts till flygvapnets
stat från armén och marinen, före transporten erhållit utbildning
vid de övriga försvarsgrenarnas högskolor.
Departements»
chefen.
808
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Departements
chefen.
För svar skommissionen har framhållit, att den flygande personalens grundläggande
utbildning liksom hittills borde omfatta förutom allmän flygutbildning
vid flygskolan jämväl specialflygutbildning i den utsträckning, som erfordrades
för tjänsten vid ett speciellt slag av flygförband (jaktförband, bombförband
e. dyl.). Vidare borde fortsatt flygutbildning äga rum för att befästa och
fullfölja flygutbildningen, för att bibringa viss personal specialflygutbildning
för olika slags flygförband samt för att förbereda personalen för högre befattningar
och specialtjänstgöring. Den fortsatta flygutbildningen borde äga
rum vid vederbörliga flottiljer och främst inriktas på att skapa samövade,
för militära uppgifter användbara flygförband. Utbildning i bombfällning
samt skjutning från flygplan borde liksom övriga övningsgrenar i huvudsak
bedrivas vid flottiljerna. Därutöver erfordrades emellertid en mera ingående
teknisk och taktisk utbildning i bombfällning och skjutning för den
personal, som skulle tjänstgöra såsom flottilj-, divisions- och gruppchefer
samt såsom lärare och instruktionspersonal vid flottiljerna i fred. Denna
utbildning borde äga rum vid särskilt anordnad bomb- och skjutskola. De
officerare på flygvapnets stat, som avsåges för intendenturbefattningar, borde
erhålla specialutbildning i intendenturtjänst vid arméns militärförval
tningskurs.
Vid flygkrigshögskolans allmänna kurs skulle eleverna bibringas den
teoretiska utbildning, som erfordrades för tjänstgöring såsom divisionschef
samt i lägre adjutantsbefattningar. Utbildningen, som skulle pågå under
tiden omkring den 1 november—den 15 april, borde vara obligatorisk för
officerare på flygvapnets stat. Vid flygkrigshögskolans högre kurs skulle
eleverna bibringas den teoretiska utbildning, som erfordrades för tjänstgöring
i högre befattningar i stabstjänst samt i specialbefattningar. Undervisningen
borde äga rum dels vid stabskursen, dels vid de högre specialkurserna.
Utbildningen vid de sistnämnda avsåge att förbereda tjänstgöring såsom
tyg-, signal-, vapen- och fotografiofficerare. Till kursen skulle uttagas elever,
vilka bland annat på grund av erhållna vitsord vid den allmänna kursens
slut vore lämpade för fortsatt högre kurs. Särskilda utbildningskurser
för nämnda specialbefattningar och specialtjänster skulle därjämte kunna
anordnas. Kommendering till arméns och marinens högskolor såväl
som till andra skolor och kurser vid armén och marinen borde därjämte
kunna ifrågakomma.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava framhållit, att det icke vore
lämpligt att till flygkrigshögskolan förlägga högre tekniska specialkurser.
Denna utbildning borde med större fördel kunna förläggas till särskilda
vid lämpliga flottiljer efter behov anordnade specialkurser, varjämte studier
vid civil eller annan försvarsgren tillhörande läroanstalt eller kurs vid behov
kunde ifrågakomma.
Jag biträder i allt väsentligt de av försvarskommissionen uttalade synpunkterna
för ordnande av personalens fortsatta utbildning. På vad sätt
och i vilken utsträckning utbildningen skall bedrivas anser jag emellertid
809
Kungl. May.ts proposition nr 225.
vara en fråga av huvudsakligen inre organisatorisk natur. Det bör sålunda
tillkomma Kungl. Majit och i vissa fall försvarsgrenschefen att utfärda för
utbildningen härutinnan erforderliga bestämmelser.
E. Utbildning av personal från övriga försvarsgrenar.
Vid flygvapnet utbildas med nuvarande organisation ett stort antal officerare
ur de övriga försvarsgrenarna såväl till flygförare som till flygspanare.
Försvar skommissionen har framhållit, att då sättet för rekryteringen av
flygvapnets officerare nu måste helt omläggas, förelåge icke längre samma
behov att utbilda personal från de övriga försvarsgrenarna i flygtjänst. Behovet
av flygspanare vid armé- och marinspaningsförband borde
dock alltjämt täckas genom kommendering av personal från armén resp.
marinen. Denna personal borde erhålla sin grundläggande utbildning i
spaningstjänst m. m. i anslutning till specialflygutbildningen för flygvapnets
egen personal.
Kommendering av ett mindre antal officerare ur armén och marinen till
flygkrigshögskolan borde kunna ifrågakomma på motsvarande sätt som
ett antal officerare ur flygvapnet, enligt vad ovan anförts, skulle kunna kommenderas
till de övriga försvarsgrenarnas högskolor.
Mot av försvarskommissionen anförda synpunkter beträffande utbildning Departemen
av personal från övriga försvarsgrenar har jag intet att erinra.
VI. Flygmaterielen.
Flygvapnets materiel har, såsom tidigare anförts, icke nått den omfattning,
som vid antagandet av 1925 års försvarsbeslut avsågs, oaktat de medel
som statsmakterna under årens lopp beviljat icke obetydligt överstigit vad
som enligt försvarsbeslutet beräknades vara erforderligt. Orsakerna till att
beräkningarna icke visat sig hållbara äro att söka i ett flertal olika omständigheter.
Främst må framhållas dels de efter hand stegrade materielpriserna,
dels den fortsatta snabba utvecklingen på det flygtekniska området,
som bland annat medfört, att en hel del nya materielslag tillkommit
för flygplanens och flygförbandens utrustning.
Sedan en icke obetydlig inhemsk flygmaterielindustri efter hand framvuxit,
tillverkas flygvapnets materiel numera i allt större utsträckning inom
landet.
Försvarskommissionen har i sitt betänkande lämnat en kort orienterande
återblick över den tekniska utvecklingen under tiden efter år 1925. I anslutning
därtill har kommissionen rörande de allmänna principerna för flygvapnets
materielanskaffning anfört, bland annat, att materieltillverkningen i
fred borde organiseras så, att övergången till krigstillverkning kunde ske
utan Ilin gr e tidsutdräkt. För krigstillverkning avsedda företag borde därför
810
Kungl. Majlis proposition nr 225.
redan i fred erhålla tillfälle att vinna praktisk erfarenhet i att lösa sådana
tillverkningsproblem som kunde förväntas bliva förelagda dessa företag i
krig.
Yad anginge principerna i övrigt för fredstillverkningen, har försvarskommissionen
vidare anfort, att huvuddelen av nytillverkningen borde förläggas
till civila verkstäder, om möjligt med förmåga jämväl till självständig konstruktionsverksamhet.
Ny tillverkning av flygplan vid flygvapnets egna verkstäder
borde däremot äga rum endast i den omfattning, som erfordrades
för att hålla den för översyns- och reparationsarbeten erforderliga arbetarstammen
kontinuerligt sysselsatt samt för att vidmakthålla arbetarnas yrkesskicklighet.
Kommissionen ville sålunda göra gällande, att nyanskaffning
av A .ygl» htn huvudsakligen skulle ske genom tillverkning inom landet. Därest
emellertid den svenska flygmaterielindustrien icke omedelbart skulle vara
rustad för att tillgodose flygvapnets behov av flygmateriel, måste sådan till
en början i viss utsträckning kunna införskaffas från utlandet. Det kunde
nämligen med hänsyn till krigsberedskapen icke vara försvarligt att låta omständigheter
av nämnda art fördröja försvarsordningens genomförande.
Försvarskommissionen har vidare framlagt vissa synpunkter på frågan om
själva sättet för flygmaterielens anskaffning och förnyelse och därvid anfört
bland annat följande.
Flygmaterielens förnyelse inom olika länders flygvapen, d. v. s. materielens
ersättande på grund av förslitning och på grund av bristande modernitet,
försigginge för närvarande huvudsakligen efter två principiellt olika metoder.
Den första metoden innebure, att materielen i sin helhet förnyades (anskaffades)
med hjälp av stora engångsanslag under en kort tidsperiod. Med
detta system komme efter en förnyelseperiod att följa ett skede, då anslag
under en del år utginge enbart till materielens underhåll. Därefter inträdde
åter en kort period av förnyelse o. s. v. Den andra metoden innebure, att
materielen successivt anskaffades och förnyades, för vilket ändamål årligen
utginge tämligen jämna anslag. Den förstnämnda metoden — d. v. s. total
förnyelse under kort tidsperiod — medförde den fördelen, att flygvapnet i
dess helhet snabbt kunde förses med modern materiel av homogen beskaffenhet.
Då beräkningarna rörande kostnaderna för en dylik omfattande
materielanskaffning snabbt åtföljdes av beställningar och leveranser, erhölles
därmed också ökade garantier för att de ekonomiska kalkylerna visade sig
hållbara. Metoden vore emellertid i andra avseenden behäftad med allvarliga
olägenheter. Efter genomförd uppsättning eller modernisering av ett
flygvapens materiel minskades materielens modernitet efter hand för att
efter ett visst antal år på en gång i sin helhet bliva omodern och försliten.
Vidare medförde metoden betydelsefulla olägenheter av industriell och ekonomisk
art. — Den senare metoden kunde också vara förenad med olägenheter
så tillvida, som en nyuppsättning droge längre ut på tiden. Det
dröjde sålunda relativt länge, innan ett flygvapen komme ut ur ett iråkat
svaghetstillstånd, och under en dylik tidsrymd kunde även uppgjorda kostnadskalkyler
komma att rubbas. Sedan flygvapnet en gång blivit uppsatt,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
811
syntes emellertid ifrågavarande metod vara enbart fördelaktig. Yapnet
komme att ur krigsberedskapssynpunkt hava en tämligen konstant effektivitet
och mera tillfredsställande förhållanden knnde uppnås ur industriell
och ekonomisk synpunkt. — Yad beträffade de olika metodernas tillämplighet
på svenska förhållanden, hade försvarskommissionen på närmare angivna
grunder funnit, att flygvapnets materielanskaffning såväl under uppsättningstiden
som jämväl därefter huvudsakligen borde ordnas enligt den
senare metoden, d. v. s. genom successiv anskaffning och förnyelse av materielen
förmedelst årliga, jämna anslag.
Storleken av dessa årliga anslag vore direkt beroende av flygmaterielens
livslängd, vilken i sin tur bestämdes av materielens förslitningsliastighet och
relativa nedgång i effektivitet med hänsyn till moderniteten. Dessa sistnämnda
faktorer vore självfallet olika för olika materielsing, varav även
följde, att livslängden ej kunde sättas lika för all slags materiel. Den årliga
kostnaden för förnyelse av resp. materielslag borde sålunda utgå med en
summa, som vore lika med totala anskaffningskostnaden dividerad med den
i ett antal år uttryckta livslängden för materielslaget ifråga. Genom summering
av de så uppkomna kostnaderna för olika materielslag erliölles årskvoten
för materielens förnyelse.
Försvarskommissionen funne i detta sammanhang nödvändigt framhålla,
att flygmaterielens förnyelse måste planläggas på lång sikt och att en gång
fastställda planer måste genomföras konsekvent. Endast genom att myndigheterna
i förväg kunde beräkna de anslagsmedel, som årligen stöde till förfogande
för flygmaterielens nyanskaffning, vore det möjligt att pålägga deni
ansvaret för flygvapnets materiella krigsberedskap.
Försvarskommissionen har även framlagt vissa synpunkter, som varit
grundläggande vid beräkningarna rörande årskvotens storlek. Utslagsgivande
för dessa beräkningar vore flygplanens livslängd, vilken i sin tur måste bestämmas
med hänsyn till kravet på modernitet och materielens förslitning.
Moderniteten vore främst beroende av flygplanteknikens utveckling. Huru
denna komme att gestalta sig och vad de närmaste årtiondena komme att
medföra i form av tekniska framsteg, vore för närvarande ej möjligt att förutse.
Vissa hållpunkter för att bedöma flygplanens livslängd kunde dock
erhållas. Bland annat hade försvarskommissionen vid sina överväganden
tagit hänsyn till de livslängder ur modernitetssynpunkt, med vilka flygstyrelsen
riiknade. Av olika skäl och med hänsyn till nödvändigheten att söka
begränsa utgifterna för flygvapnets materielanskaffning, hade försvarskommissionen
— om också med mycket stor tvekan — ansett det vara försvarligt
att räkna med något högre livslängder jin vad den flygmilitära sakkunskapen
ansett lämpligt. Försvarskommissionens uppfattning i denna fråga
har närmare angivits i en icke offentlig bilaga till betänkandet.
Vid bestämmandet av livslängden måste hänsyn tågås även till materielens
förslitning. Erfarenheten hade givit vid handen, vilket även utförligt på
visats av 1933 års flygkommission, att det, sedan ett flygplan varit i tjänst
ett visst antal flygtimmar, ställde sig ekonomiskt fördelaktigare att ersätta
812
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
flygplanet med ett nytt än att företaga reparations- oell moderniseringsarbeten
å detsamma. Detta antal flygtimmar måste bestämmas särskilt för
varje flygplanslag. Försvarskommissionen hade härvid i huvudsak utgått från
de inom flygvapnet under de senaste åren gjorda erfarenheterna.
Kommissionen har vidare framhållit, att en rationell avvägning vore nödvändig
mellan personal och övningar å ena sidan samt materielens ekonomiska
utnyttjande å den andra. Med utgångspunkt från den ur modernitetssynpunkt
beräknade livslängden, uttryckt i år, jämförd med den beräknade
livslängden ur förslitningssynpunkt, uttryckt i flygtimmar, erhölles den
flygtid, som varje flygplan årligen borde flygas, för att detta skulle vara
förslitet samtidigt med att den beräknade livslängden uppnåddes. Med de
värden som försvarskommissionen ansett sig böra tillämpa, komme detta
årliga antal »slittimmar» att i stort sett överensstämma med det föreslagna
antalet »övningstimmar». En god överensstämmelse syntes sålunda kunna
åstadkommas mellan materielens utnyttjande ur övningssynpunkt å ena sidan
samt beräknad livslängd på grund av modernitet och förslitning å andra
sidan. Vad slutligen anginge livslängderna för motorer och övrig flygmateriel,
hade dessa beräknats på grundval av inom flygvapnet gjorda erfarenheter.
Vid beräkning av årskostnader för flygmaterielens förnyelse (årskvoten)
vore det enligt försvarskommissionens mening nödvändigt att taga hänsyn
jämväl till sannolik avgång av materiel genom totalhaverier. De anslagsmedel,
som enligt 1925 års försvarsbeslut skulle utgå för ersättning av fullständiga
haverier, hade hittills utanordnats på så sätt, att flygstyrelsen vid
avgivandet av årliga medelsäskanden anmält värdet av det antal flygplan,
som under näst föregående budgetår totalhavererat, samt hemställt örn ersättning
härför. Detta hade medfört, att medel för ersättning av totalhavererade
flygplan anvisats först två år efter det haveriet inträffat, vilket i sin
tur inneburit antingen att efterbeställningar av tidigare anskaffad men ej
längre modern typ måst göras med ty åtföljande ökade priser, eller att
havererade flygplan måst ersättas med sådana av helt ny typ. Härigenom
kunde olika typer komma att ingå i samma förband till men för en rationellt
och ekonomiskt ordnad materieltjänst ävensom för förbandets taktiska
uppträdande. Försvarskommissionen ansåge med anledning härav, att hänsyn
till avgång av materiel genom totalhaverier borde tagas på så sätt, att
mot den sannolika avgången svarande anslag utginge redan vid materielens
anskaffning. Detta vore även ekonomiskt fördelaktigt, enär ä-priserna vid flygplantillverkning
i serie vore högst avsevärt lägre än vid tillverkning av enstaka
flygplan.
I försvarskommissionens beräkningar rörande anskaffnings- och förnyelsekostnaderna
för materielen hade slutligen även medtagits vissa kostnader
för efterhand erforderlig utprovning av nya flygplantyper. Däremot hade i
årskvoten icke inräknats sådana kostnader som berörde vissa materielgrupper
med i jämförelse med flygplanens avsevärt större livslängd. Denna materiel
(viss flottörutrustning, viss radiomateriel, mobiliseringsförråd av bomber
m. m.) hade i stället upptagits bland engångskostnader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
813
På de anförda grunderna och med utgångspunkt från det av kommissionen
föreslagna flygvapnets storlek hade försvarskommissionen beräknat
kostnaderna för flygmaterielens anskaffning och förnyelse (årskvoten) till en
summa av 9 985 000 kronor, vilken borde årligen utgå från och med den nya
försvarsordningens första år.
Beträffande flygmaterielens underhåll har försvarskommissionen i
huvudsak anfört följande. Enligt 1925 års beslut skulle kostnaderna för
flygmaterielens underhåll beräknas i procent av värdet av den i bruk varande
materielen. Denna metod hade emellertid visat sig otillfredsställande. Flygstyrelsen
hade också föreslagit nya grunder för beräkning av ifrågavarande
anslag och därvid anfört, att underhållskostnaderna borde beräknas efter en
viss medelkostnad per flygtimme. Motsvarande uppfattning hade även hävdats
av 1933 års flygkommission. Försvarskommissionen delade den av flygstyrelsen
och 1933 års flygkommission hävdade uppfattningen och hade därför,
vad beträffade flygplan och motorer, utgått från kostnad per flygtimme
och vid beräkningarna tillämpat vid flygvapnet tillgängliga erfarenhetsvärden
av olika slag. Kommissionen har på dessa grunder samt med utgångspunkt
från den av kommissionen föreslagna omfattningen av flygövningarna och
det föreslagna flygvapnets storlek beräknat kostnaderna för flygmaterielens
underhåll till ett belopp av 3 775 000 kronor.
Slutligen hade kommissionen för flygindustriens krigsorganisation räknat
med ett årligt belopp av 36 000 kronor.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava anslutit sig till försvarskommissionens
uttalande och ansett, att möjligheter nu förelåge på ett annat
sätt än år 1925 att med hjälp av ökade materielanslag genomföra en kvantitativ
utveckling av flygvapnet.
Myndigheterna ville vidare instämma i försvarskommissionens åsikt, att
de industriella förhållandena i förening med de betydelsefulla erfarenheter
på olika områden, som under senare tider gjorts genom försöksverksamheten
inom flygvapnet, skapat förutsättningar för ett rationellt genomförande av
den föreslagna utvidgningen av flygvapnet. En materielanskaffning i av kommissionen
föreslagen omfattning läte sig väl utföra.
Mot de av försvarskommissionen anförda allmänna synpunkterna för flygvapnets
materielanskaffning hade chefen för flygvapnet och flygstyrelsen heller
intet att erinra. Vad anginge de olika metoderna för flygmaterielens förnyelse,
vore den av kommissionen förordade metoden med successiv förnyelse genom
jämna, årliga anslag (årskvoter) lämplig. Ett snabbare tempo i materielanskaffningen
än vad kommissionen förutsatt, kunde emellertid ur krigsberedskapssynpunkt
vara påkallat.
I fråga örn livslängderna för flygmaterielen kunde myndigheterna icke ansluta
sig till de synpunkter, som av försvarskommissionen anförts såsom
motiv för en ökning av dessa. Kommissionens förslag beträffande ersättning
för totalhaverier kunde däremot biträdas; ersättningen syntes dock vara lågt
beräknad.
Den av kommissionen beräknade årskvoten för flygmaterielens anskaffning
och förnyelse har av myndigheterna ansetts böra höjas med c:a 360000 kronor,
Departements
chefen.
814 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
därav 157 500 kronor hänförde sig till vardera av de föreslagna två medeltunga
bombflottiljerna oell 45 000 kronor till jaktflottiljen.
Vad slutligen anginge kostnaderna för flygmaterielens underhåll, så borde
dessa beräknas något högre än kommissionen föreslagit, bland annat med
hänsyn till de ökningar av olika slag som chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
ansett sig böra föreslå i fråga örn personalkadrer och flygtid för
viss personal.
Den av försvarskommissionen hävdade uppfattningen i fråga örn de allmänna
riktlinjer, efter vilka flygvapnets materielanskaffning bör äga rum,
överensstämmer i väsentliga avseenden med vad som tidigare framkommit
såsom resultat av 1933 års flygkommissions utredningar. I likhet med de
flygmilitära myndigheterna anser även jag, att materielanskaffningen bör äga
rum enligt nämnda riktlinjer.
Vid bedömande av huru ifrågavarande materielanskaffning närmare bör
ordnas har jag funnit mig böra taga hänsyn dels till därmed sammanhängande
frågor av ekonomisk och industriell natur, dels till intresset att snarast
möjligt vinna rättelse i de för närvarande rådande, mindre tillfredsställande
materielförhållandena inom flygvapnet.
De betydande årliga kostnader för anskaffning av flygmateriel, som jag
anser mig böra föreslå, beräknar jag komma att genom ökade avsättningsmöjligheter
för svenskt material och ökade arbetstillfällen för svensk arbetskraft
bliva av betydelse för landets näringsliv.
Försvarskommissionen har emellertid framhållit, att industriens möjligheter
att fullgöra sina förpliktelser ytterst berodde på enligt vilka grunder
anskaffning av materielen nu och framdeles ägde rum. I likhet med försvarskommissionen
anser jag det ur ekonomisk och industriell synpunkt
icke vara lämpligt att flygvapnets hela behov av flygmateriel tillgodoses
genom forcerad anskaffning medelst stora engångsanslag. En sådan åtgärd
måste anses betänklig bland annat med hänsyn till de allvarliga framtida
konsekvenser, som därav skulle bliva följden. Efter det att flygmaterielen
vore levererad, skulle ytterligare leveranser till flygvapnet i stort sett komma
att upphöra intill dess den först anskaffade materielen vore i behov av ersättning.
Ett sådant system för anskaffning av materiel för flygvapnet skulle
omöjliggöra eller i varje fall försvåra en sund utveckling av en för vår försvarsberedskap
nödvändig flygmaterielindustri. Det måste för övrigt beaktas,
att den svenska flygindustrien för närvarande knappast kan tänkas
vara omedelbart beredd att effektuera så betydande beställningar, som skulle
följa i anslutning till ett större engångsanslag. Man skulle därför sannolikt
nödgas genomföra huvuddelen av materielanskaffningen genom import från
utlandet, vilket ur olika synpunkter måste anses olämpligt.
Jag finner försvarskommissionens ståndpunkt i denna fråga vara riktig
och ansluter mig så mycket hellre till detta system för materielanskaffning,
som möjligheter därmed kunna skapas för att efter sunda industriella principer
förse flygvapnet med materiel av inhemsk tillverkning. Endast i den
mån försvarsordningens planenliga genomförande skulle fördröjas och krigs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
815
beredskapen äventyras genom att grunda materielanskaffningen uteslutande
på inhemsk tillverkning, anser jag en anskaffning av materiel genom inköp
från utlandet böra ske. Den omständigheten, att detta senare tillvägagångssätt
kan bliva nödvändigt under de närmaste åren i fråga örn vissa materielslag,
får sålunda icke anses innebära ett uppgivande av principen, att
flygvapnets materiel huvudsakligen skall tillverkas inom landet.
I anslutning till vad jag ovan anfört och i principiell överensstämmelse
med vad försvarskommissionen uttalat i denna fråga utgår jag sålunda från,
att anskaffningen av flygmateriel skall äga rum successivt i enlighet med en
av Kungl. Hajd på förslag av chefen för flygvapnet fastställd materielplan.
Medel för denna successiva materielanskaffning böra årligen från och med
första uppsättningsåret utgå med lika stora anslag, motsvarande årskvoten
för materielens anskaffning och förnyelse.
Vad angår försvarskommissionens beräkningar rörande storleken av anslaget
till flygmaterielens anskaffning och förnyelse, synas mig dessa beräkningar
vara i princip godtagbara jämväl för ett flygvapen av den av mig
föreslagna omfattningen. Enligt nämnda beräkningsgrunder skulle årskvoten
för flygmaterielens anskaffning och förnyelse för det här föreslagna flygvapnet
komma att uppgå till 6 900 000 kronor. I sitt yttrande över försvarskommissionens
betänkande hava chefen för flygvapnet och flygstyrelsen med
hänsyn till kostnaderna för de medeltunga flottiljerna och jaktflottiljen påyrkat
en viss höjning av flygmaterielanslaget. Tillämpad på det av mig föreslagna
flygvapnet skulle höjningen uppgå till sammanlagt 202 000 kronor. Jag vill
icke bestrida, att yrkandet i och för sig kan vara berättigat, men anser mig
dock kunna begränsa den föreslagna höjningen till 115 000 kronor.
I anslutning till vad här anförts, anser jag mig alltså böra föreslå, att
anslaget till flygmaterielens anskaffning och förnyelse upptages till ett årligt
belopp av 7 015 000 kronor.
Vad angår flygmaterielens underhåll, anser jag försvarskommissionens
förslag om att beräkna underhållskostnaderna för flygplan och motorer efter
medelkostnad per flygtimme vara ändamålsenligt. Mot försvarskommissionens
sätt att beräkna ifrågavarande kostnader m. m. har jag heller intet att erinra.
Genom flygvapnets minskade omfattning kan emellertid det av försvarskommissionen
föreslagna beloppet, 3 775 000 kronor, minskas med omkring
1 milj. kronor. Jag anser mig sålunda böra föreslå, att anslaget till
flygmaterielens underhåll vid fullt uppsatt flygvapen beräknas till 2 775 000
kronor.
Vad slutligen beträffar medel för flygindustriens krigsorganisation,
så ansluter jag mig till försvarskommissionens förslag, att för ifrågavarande
ändamål beräknas ett anslag av 36 000 kronor.
En sammanfattning av det sålunda anförda innebär, att de årliga kostnaderna
för flygmaterielen beräknas på följande sätt:
För flygmaterielens anskaffning och förnyelse ................. 7 015 000 kronor
» flygmaterielens underhåll .............................................. 2 775 000 »
» flygindustriens krigsorganisation ................................... 36 000 »
Summa årlig kostnad 9 826 000 kronor.
816
Kungl. May.ts proposition nr 825.
YII. Flygfdrbandens fredsförläggningsplatser, byggnader
och flygfält.
A. Allmänna synpunkter.
Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle flygvapnet hava följande förläggningsorter,
nämligen
chefen för flygvapnet och flygstyrelsen, Stockholm,
första flygkåren, Uppsala,
andra » Västerås och Hägernäs,
tredje » Malmen och Karlsborg,
fjärde » Östersund,
flygskolan (sedermera flygskolkåren), Ljungbyhed.
De tvenne större flygverkstäderna skulle förläggas till Malmen och Västerås.
Därjämte skulle finnas flygstationer i Boden, Vännäs, Gustavsvik, Vaxholm,
Gotland, Karlskrona och Göteborg.
Beslutet genomfördes under åren 1926—1929 med vissa ändringar. Ordinarie
förläggningsorter äro sålunda för chefen för flygvapnet och flygstyrelsen
Stockholm, för flygkårerna Västerås (F 1), Hägernäs—Karlskrona (E 2), Malmen
(F 3), Östersund (F 4) och Ljungbyhed (F 5) samt för de centrala flygverkstäderna
Malmen och Västerås. Vissa anordningar och etablissement för tillfällig
förläggning av flygförband finnas därjämte vid Karlsborg, Boden, Barkarby,
Fårösund och Hårsfjärdens depå ävensom i mindre omfattning vid
Vännäs, Visborgs slätt, Skillingaryd, Nya Varvet och Rinkaby.
Försvarskommissionen har framhållit, att flygvapnets ledning i likhet med
övriga centrala militära organ alltjämt borde vara förlagd till Stockholm.
Valet av förläggningsplatser för flottiljerna och flygkrigsskolan borde ske
med hänsyn till såväl förhållanden i krig och vid krigsfara som till övningar
m. m. i fred. Ekonomiska förhållanden spelade därjämte en betydelsefull
roll.
Efter en detaljgranskning beträffande olika förläggningsplatsers lämplighet
för olika slag av flygförband ur strategisk synpunkt och med hänsyn till bedrivande
av övningar inom och mellan flygförband samt mellan flygförband och armén
resp. marinen m. m. har försvarskommissionen kommit till följande slutsatser
i förevarande avseende. En förläggning av flygkrigsskolan till Ljungbyhed
skulle innebära, att denna förlädes till den av de ifrågakomna förläggningsorterna,
som bäst lämpade sig för fredsutbildningen. Förläggande av jaktflottiljen
till Barkarby invid Stockholm skulle innebära, att förbandet bleve förlagt i
anslutning till det i krig avsedda skyddsföremålet. Förläggningen av arméoch
marinflygflottiljerna till Malmen resp. Hägernäs skulle säkerställa ett
ändamålsenligt anordnande av samövningarna med vederbörande försvarsgrenar.
Bombflottiljernas förläggning till Västerås, Karlsborg, Östersund
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
817
och Karlstad skulle medföra, att dessa förband erhölle förläggningsorter, som
vore relativt väl undandragna anfall från luften. Huvuddelen av flygvapnet
skulle på detta sätt erhålla en dislokation, som skulle möjliggöra samövningar
mellan de olika flottiljerna med bibehållande av ordinarie förläggningsorter
såsom utgångspunkt för flygverksamheten.
För flygvapnets övningar inom olika sannolika operationsområden kunde
vidare följande baser disponeras, nämligen Boden för övningar i övre Norrland;
Barkarby, Hägernäs och Fårösund—Visborgs slätt för övningar över
ostkusten och Östersjön; Karlskrona, Ljungbyhed och Rinkaby för övningar
över södra Sverige och Östersjöns södra delar samt Nya Varvet för övningar
över västkusten.
Försvarskommissionen har på angivna grunder föreslagit, att flygvapnets
enheter skulle erhålla följande fredsförläggning:
Flygvapnets ledning och flygkrigshögskolan ............... Stockholm.
Första medeltunga bombflottiljen.................................. Västerås.
Under flottiljens förvaltning skulle lyda övningsplatsen vid Fårösund—
Visborgs slätt.
Andra medeltunga bombflottiljen .................................. Karlsborg.
Första lätta bombflottiljen................................................. Östersund.
Under flottiljens förvaltning skulle lyda övningsplatsen i Boden och mellanlandningsplatsen
i Vännäs.
Andra lätta bombflottiljen ............................................... Karlstad.
Jaktflottiljen ......................................................................... Barkarby.
Arméflygfottiljen................................................................... Malmen.
Marinflygflottiljen ............................................................... Hägernäs.
Under flottiljens förvaltning skulle lyda övningsplatserna vid Karlskrona
och Nya Varvet.
Flygkrigsskolan...................................................................... Ljungbyhed.
Under flottiljens förvaltning skulle lyda övningsplatsen vid Rinkaby.
Centrala flygverkstaden å Malmen.................................. Malmen.
Centrala flygverkstaden i Västerås ................................. Västerås.
Vid beräkningen av kostnaderna för flygvapnets byggnader och flygfält
har försvarskommissionen utgått från den sålunda angivna fredsförläggningen.
Då det emellertid för närvarande icke kunde överblickas, huruvida en framtida
förändring i flygfältsförhållandena m. m. kunde komma att berättiga till
omplacering av flygförbanden, ville försvarskommissionen för sin del förorda,
att frågan örn de olika förbandens förläggning till den ena eller andra
av de angivna orterna hölles öppen. Kungl. Majit borde sålunda på förslag
av chefen för flygvapnet, framdeles kunna verkställa eventuellt påkallad omläggning
av den här föreslagna fördelningen av förläggningsplatserna för
vapnets förband.
818
Kungl. Martts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i sitt yttrande beaktat, att valet
av förläggningsorter måste ske under hänsynstagande även till faktorer av
icke militär art. Vore militära skäl enbart utslagsgivande, kunde en annan
lösning föredragas än den som försvarskommissionen föreslagit. Det vore
ingalunda uteslutet, att man för samma eller lägre kostnader skulle kunna
erhålla lämpligare förläggningsorter än de föreslagna. Uppförandet av ett
helt nytt, för sitt ändamål särskilt avsett etablissement vid en plats, där
modern flygfältsanläggning redan nu funnes eller vore under anläggning,
kunde icke beräknas draga större kostnader än att iordningställa och utbygga
vissa befintliga äldre etablissement i förening med utvidgning av flygfältet.
Såsom exempel på platser, som ur kostnadssynpunkt ävensom med
hänsyn till lämpligt läge ur operativ, utbildnings- och övningssynpunkt lämpade
sig för förläggning av flygförband, kunde nämnas Eskilstuna, Örebro,
Hästholmen och Jönköping.
Gentemot den av försvarskommissionen verkställda utredningen angående
olika förläggningsorters lämplighet ur skilda synpunkter har jag inga principiella
erinringar att anföra. De ändringar av kommissionens förslag, som
jag kommer att framlägga, äro betingade dels av att flygstridskrafterna enligt
av mig föreslagen försvarsordning omfatta fem flottiljer mot av försvarskommissionen
föreslagna sju, dels av ekonomiska hänsyn.
Jag föreslår sålunda, att fyra flottiljer och flygkrigsskolan förläggas till
flygvapnets nuvarande förläggningsorter. Den femte flottiljen bör förläggas
till lämplig plats, varest sådana militära etablissement finnas, vilka utan större
anordningar kunna utnyttjas, och varest de lokala förhållandena i övrigt medgiva
förläggning av ett flygförband. Då jag, såsom i annat sammanhang
framhållits, föreslagit, att Värmlands infanteriregemente i Karlstad skall indragas,
och då denna plats befunnits lämplig för förläggning av flygförband,
håller även jag i likhet med försvarskommissionen före, att en flottilj bör
förläggas till Karlstad.
Elygkrigsskolan samt armé- och marinflygflottiljerna böra förläggas till resp.
Ljungbyhed, Malmen och Hägernäs. Till Västerås bör, såsom försvarskommissionen
föreslagit, förläggas en medeltung bombflottilj, närmast med anledning
av att nämnda plats förfogar över härför särskilt lämpligt flygfält.
Jaktflottiljen, för vilken försvarskommissionen föreslagit Barkarby som förläggningsort,
skulle sålunda kunna förläggas antingen till Östersund eller
Karlstad. Med hänsyn till att jaktflottiljen i första hand är avsedd för ortsförsvar
och därvid främst för försvar av Stockholm, synes mig en förläggning
av förbandet till det avlägset belägna Östersund icke kunna ifrågakomma.
Jag anser därför lämpligast, att jaktflottiljen förlägges till Karlstad
och den lätta bombflottiljen till Östersund. Landningsplats för jaktflottiljen
invid dess förnämsta skyddsföremål bör redan under fred vara ordnad vid
Barkarby.
Enligt försvarskommissionens förslag skulle en medeltung bombflottilj förläggas
till Karlsborg, för vilket ändamål där skulle vidtagas ganska omfat
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
819
tande nybyggnader. Med den av mig föreslagna flygorganisationen föreligger
icke behov av att utnyttja Karlsborg såsom förläggning för en flottilj. Enligt
vad jag i annat sammanhang anfört, bör emellertid en särskild bomb- och
skjutskola upprättas och förläggas till denna plats. Vissa nybyggnader bliva
härför erforderliga, dock endast i den omfattning, som kräves för att bomboch
skjututbildning skall kunna bedrivas därstädes.
I anslutning till vad jag ovan anfört, föreslår jag sålunda att flygvapnets
enheter erhålla följande fredsförläggning.
Flygledningen och flygkrigshögskolan ......................... Stockholm.
Medeltunga bombflottiljen................................................... Västerås.
Under flottiljens förvaltning lyder övningsplatsen vid Fårösund-Visborgs
slätt.
Lätta bombflottiljen............................................................... Östersund.
Under flottiljens förvaltning lyda övningsplatserna i Boden och Vännäs.
Jaktflottiljen............................................................................ Karlstad.
Under flottiljens förvaltning lyder övningsplatsen vid Barkarby.
Arméflygflottiljen .........................................*...................... Malmen.
Marinflygflottiljen .................................................................. Hägernäs.
Under flottiljens förvaltning lyda övningsplatserna vid Karlskrona och
Nya Varvet.
Flygkrigsskolan...................................................................... Ljungbyhed.
Under flottiljens förvaltning lyder övningsplatsen vid Einkaby.
Bomb- och skjutskolan ......................................................... Karlsborg.
Centrala flygverkstaden å Malmen.................................... Malmen.
Centrala flygverkstaden i Västerås .............................. Västerås.
B. Behovet av byggnader, flygfält m. m.
Efter en ingående redogörelse för flygvapnets nuvarande anläggningar å
de olika förläggnings- och övningsplatserna m. m. ävensom för de kostnader,
som efter hand nedlagts å dessa anläggningar, har försvarslcommissionen i anslutning
till sitt förslag till förläggnings- och övningsplatser för de olika
flygförbanden m. m. låtit i detalj undersöka, vilka nybyggnads- och iståndsättningsarbeten
som vore nödvändiga för att en förläggning till ifrågavarande
platser skulle kunna komma till stånd. I detta hänseende har kommissionen
anfört bland annat följande.
Samtliga ifrågavarande platser, med undantag av Karlstad, Vännäs, Visborgs
slätt och Nya Varvet, lydde redan nu under flygvapnets förvaltning.
Vid Vännäs och Visborgs slätt ägde flygvapnet dock vissa anliiggningar. Enär
de föreslagna flygflottiljerna omfattade betydligt större personalstyrka och
materielbestånd än de nuvarande flygkårerna och då de befintliga etablissementen,
ävensom de föreslagna nya förläggningsorterna, i många fall upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 30 52
820
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
visade stora bristfälligheter i byggnadshänseende m. m., erfordrades mer
eller mindre omfattande nybyggnads-, iståndsättnings- och moderniseringsarbeten
för att förläggningarna nöjaktigt skulle kunna fylla nutida krav med
avseende å ändamålsenlighet för flygtjänsten, hygien och trivsel. De föreslagna
arbetena hade i besparingssyfte begränsats i största möjliga utsträckning,
likväl med fasthållande av nyssberörda synpunkter. Det oaktat betingade
de icke oväsentliga engångskostnader under tiden för organisationens
utveckling.
För den bombflottilj, som enligt kommissionens förslag skulle förläggas
till Västerås, har kommissionen avsett nuvarande första flygkårens etablissement
därstädes med flygfält vid Hässiö samt sjöflygstation vid centrala flygverkstaden.
För vissa iståndsättningsarbeten, såsom införandet av modernt
centralvärmesystem med gemensam värmecentral för vissa byggnader samt
utbyte av vatten- och avloppsledningar, beräknade kommissionen ett belopp
av 400 000 kronor. Härutöver har kommissionen räknat med nybyggnad av
en mindre skolsalsbyggnad, två nya divisionshangarer, en ny hangar för
sjöflygstationen, slipanläggningar m. m. De sammanlagda kostnaderna, inklusive
administrationskostnaderna och oförutsedda utgifter, uppginge till
1 500 000 kronor. «
För den bombflottilj, som enligt kommissionens förslag skulle förläggas
till Karlsborg, erfordrades dels fullständig översyn av befintliga byggnader,
dels uppförande av vissa nya byggnader sammanhängande med personalens
förläggning. För ifrågavarande byggnadsarbeten beräknades sammanlagt
570 000 kronor. För flygtjänsten erfordrades uppförande av tre divisionshangarer
för landflygstationen, ävensom vissa andra byggnader för sammanlagt
1 582 000 kronor. Härtill komme arbeten för förbättring av flygfältet
till ett belopp av 140 000 kronor. Tjänstebostäder borde uppföras för en
kostnad av 400000 kronor. Byggnadskostnaderna för flottiljen i dess helhet
uppginge till 2 830 000 kronor.
För förläggning av en lätt bombflottilj till Ostersund erfordrades en
genomgripande omgestaltning av fjärde flygkårens etablissement å Frösön.
Sålunda erfordrades för förläggningen bland annat ny kanslibyggnad med
officersmäss, värmecentral, nya förläggningsbaracker för två divisioner, ny
mässbyggnad för underofficerare och manskap samt vissa ändrings- och
iståndsättningsarbeten för en sammanlagd kostnad av 850 000 kronor. Av
hangarer erfordrades två nya för landflygstationen och en ny för sjöflygstationen.
Verkstadsbyggnaden krävde tillbyggnad. Flygfältet vore i behov
av utvidgning och omfattande förbättringsarbeten och borde förses med flygplatsbelysning.
Kostnaden för dessa m. fl. arbeten uppginge till 1210 000
kronor. För uppförande av tjänstebostäder m. m. erfordrades 600 000 kronor.
Sammanlagt betingade föreslagna byggnader och anläggningar på Frösön en
kostnad av 2 820 000 kronor.
För den bombflottilj, som enligt kommissionens förslag skulle förläggas
i Värmlands regementes etablissement i Karlstad, erfordrades vissa nybyggnader
m. m. för flygtjänsten. Sålunda borde uppföras tre divisions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
821
hangarer, verkstad med monteringshall, drivmedelsanläggning samt vissa förrådsbyggnader,
betingande en kostnad av sammanlagt 760 000 kronor. Flygfältets
iordningställande samt förseende med belysning beräknades kosta710
000 kronor. Kostnaderna skulle sammanlagt bliva 1 540 000 kronor.
För förläggningen av en jaktflottilj till Barkarby erfordrades ett helt
nytt kasernetablissement jämte därtill hörande anläggningar. Det befintliga
flygfältet vore för närvarande underkastat genomgripande förbättringsarbeten
och beräknades komma att befinna sig i färdigt skick innan flottiljen skulle
uppsättas. Anläggningskostnaderna beräknades uppgå till sammanlagt 3590000
kronor.
Arméflygflottiljens förläggning till nuvarande tredje flygkårens läger vid
Malmen förutsatte en mera genomgripande omdaning och modernisering
av därvarande anläggningar än som hittills kunnat komma till utförande.
Ehuru åtskilliga byggnader befunne sig i gott skick och vore väl användbara
även för framtiden erfordrades dock rätt betydande nybyggnader och
iståndsättningsarbeten. Sålunda borde uppföras bland annat en ekonomibyggnad,
ny mässbyggnad för manskap, en skolsalsbyggnad i kombination
med verkstäder och förråd ävensom tre nya divisionsbaracker. Uppvärmningssystem
och vattenuppfordringsverk erfordrade en rationalisering. Kostnaderna
för här angivna nybyggnader m. m. belöpte sig till 1 160 000 kronor.
För tjänstebostäder beräknades 190 000 kronor bliva erforderliga. För flygtjänstens
vidkommande erfordrades i första hand två nya divisionshangarer
samt en drivmedelsanläggning, varjämte en sjöflygstation med en hangar
och slip vid sjön Roxen bleve erforderlig. Samtliga anläggningar för flygtjänsten
betingade en kostnad av 440 000 kronor. Slutsumman för hela
flottiljen bleve 1 920 000 kronor.
För att andra flygkårens etablissement vid Hägernäs skulle kunna tillgodose
marinflygflottiljens behov, erfordrades betydande nybyggnader ävensom vissa
markförvärv. Då en fortsatt förläggning och bespisning av manskapet å logementsfartyg
icke kunde ifrågasättas, framstode såsom i första hand nödvändigt
att uppföra förläggningsbaracker, kok- och matinrättning i förening med badoch
tvättinrättning samt mässbyggnad för underofficerare och manskap. Den
övre våningen i kanslibyggnaden borde omändras till officersmäss och den nedre
till expeditionslokaler. För skollokaler borde uppföras en särskild byggnad.
Likaså borde tillkomma vissa förråds- och verkstadsbyggnader, vakt- och
arrestbyggnad samt exercis- och idrottsplan, varjämte vissa planeringsarbeten
inom nuvarande område bleve erforderliga. Nytt och på betryggande avstånd
från Värtan beläget vattenuppfordringsverk vore vidare erforderligt.
Nu berörda anordningar beräknades draga en kostnad av 1580 000 kronor.
För flygtjänsten erfordrades i huvudsak en ny hangarbyggnad med kaj och
slip, utvidgning av flygverkstaden med monteringshall, bombförråd samt
garagebyggnad. Kostnaderna härför uppginge till 500 000 kronor. Uppförandet
av tjänstebostäder, vatten- och avloppsledningar samt planeringsarbeten
och vägar medförde en kostnad av 770 000 kronor. Sammanlagt
beräknades kostnaderna till 3 020 000 kronor.
822
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vad anginge flygkrigsskolans förläggning till Ljungbyhed lämpade sig
det nuvarande lägret väl för förläggning av den i skolan ingående truppavdelningen.
Befintliga baracker fordrade dock en del underhållsarbeten. Kok- och
matinrättningen borde ersättas med en för trupp-och skolavdelningen gemensam
ny inrättning, som borde kombineras med bland annat en ny bad- och tvättinrättning.
I övrigt krävdes vissa arbeten för iståndsättning och modernisering
av byggnader inom etablissementet. För flygskolan och kadettskolan erfordrades
nya byggnader i första hand för inkvartering. Dessutom borde uppföras
expeditionsbyggnad, skolbyggnad, exercis- och gymnastikhus, mässbyggnad för
manskap, instruktionsverkstad samt en byggnad för signal-, fotografi- och
väderleksavdelningarna. Samtliga byggnadsarbeten för förläggningens ordnande
beräknades komma att betinga en kostnad av 1 655 000 kronor. Vidare
erfordrades en ny hangar, varjämte verkstadslokalerna och monteringshallen
behövde utvidgas och en drivmedelsanläggning samt en garagebyggnad borde
uppföras. Kostnaderna för nybyggnadsarbeten, avsedda för flygtjänsten, uppginge
till 775 000 kronor. Kostnaderna för tjänstebostäder beräknades till
200 000 kronor. Samtliga anläggningskostnader uppginge till 2 790 000 kronor.
De centrala flygverkstäderna måste i vissa avseenden kompletteras.
För verkstaden på Malmen borde tillkomma en ny maskinverkstad, sadelmakeri-
och målarverkstad samt en central förrådsbyggnad. Dessutom erfordrades
för den till verkstaden förlagda försöksavdelningen monteringshall
och hangar, vindtunnel och laboratorium m. m. Kostnaden belöpte sig till
1020 000 kronor. Verkstaden i Västerås borde förses med ytterligare två
monteringskallar, varav den ena å flygfältet. I övrigt kunde arbetena begränsas
till utvidgning av vissa verkstads- och förrådslokaler. Kostnaden belöpte
sig till 580 000 kronor.
Övningsplatsen i Boden borde förses med en ny hangar vid landflygstationen.
Vidare erfordrades en verkstadsbyggnad. Såväl land- som sjöflygstationerna
borde förses med drivmedelsanläggningar och flygplatsbelysning.
Kostnaden uppginge till 410 000 kronor.
Vid den nuvarande sjöflygstationen vid Fårösund erfordrades en ny hangar.
Vidare erfordrades vissa iståndsättningsarbeten inom etablissementet
(kasernbyggnaden, matinrättSSngen m. m.). Ett landflygfält borde anläggas
å ett i flygstationens närhet befintligt markområde, som därför borde
förvärvas och iordningställas för ändamålet. Vid detta flygfält erfordrades en
hangar. Kostnaden för Fårösund beräknades till 650 000 kronor.
Flygstationen i Karlskrona behövde icke utvidgas, men befintliga anläggningar
borde bibehållas under flygvapnets förvaltning och vård. Vissa för
flygtjänsten erforderliga anläggningar vid Nya Varvet invid Göteborg borde
överlämnas från marinen till flygvapnet. Beträffande övningsplatsen vid
Vännäs förutsattes icke någon ändring i förvaltningshänseende. Vad slutligen
beträffade övningsplatsen vid Binkaby ansåge sig försvarskommissionen
av kostnadsskäl icke böra beräkna medel härför.
Den av försvarskommissionen för byggnadsändamål beräknade totalsumman
uppgår till 22 670000 kronor.
823
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava icke anfört några erinringar
emot av kommissionen gjorda principuttalanden angående flygvapnets byggnader
och flygfält. Däremot hava vissa detaljerinringar anförts gentemot
vad försvarskommissionen i förevarande hänseenden föreslagit.
;Vad beträffar Västerås hava myndigheterna sålunda hävdat, att anläggningarna
vid Hässiö borde utökas med lokaler för reservflygplan- och materialförråd.
Härav betingade kostnader beräknades till 40 000 kronor. Därest
sjöflygstation skulle anordnas vid denna flottilj, vilket myndigheterna ansåge
böra tillsvidare anstå, tillkomme för flygplatsbelysning vid den nya sjöflygstationen,
utöver av försvarskommissionen föreslagna kostnader, ytterligare
100 000 kronor.
I fråga örn Karlsborg hava myndigheterna anfört, att det nuvarande
flygfältet vore för litet för en medeltung bombflottiljs verksamhet och krävde
en utökning med omkring 50 tunnland. Markförvärv och erforderliga kulturåtgärder
beräknades betinga en kostnad av omkring 205 000 kronor. Härtill
komme ett belopp av 100 000 kronor för anordnande av flygplatsbelysning
för sjöflygstationen.
Beträffande Östersund måste, därest en planerad utvidgning av flygfältet
icke komme till stånd genom arbetslöshetskommissionens försorg, härför
beräknas särskilda medel, vilka enligt ett alternativ uppginge till 1 750 000
kronor samt enligt ett annat alternativ till 1310 000 kronor.
Utöver för centrala flygverkstaden i Västerås föreslagna nybyggnader
vore en fristående byggnad för radioverkstad erforderlig, för vilken kostnaden
beräknades till 80 000 kronor.
Den föreslagna verkstadsbyggnaden i Boden borde komma till utförande
under övergångsperiodens andra år i stället för, såsom kommissionen föreslagit,
under tredje året. Utöver det av försvarskommissionen för Boden
beräknade beloppet för flygplatsbelysning erfordrades enligt myndigheternas
uppfattning ytterligare 114 000 kronor.
Myndigheterna hava vidare anfört, att därest icke ett nytt flygfält ordnades
vid Visby genom arbetslöshetskommissionens försorg, så vore en utvidgning
av flygfältet vid Visborgs slätt erforderlig. Denna skulle draga en kostnad
av 100 000 kronor.
De byggnader vid Nya Varvet, som enligt försvarskommissionens förslag
skulle överlämnas till flygvapnet, vore enligt myndigheternas mening icke
lämpliga annat än som förrådslokaler. För att åstadkomma en användbar
sjöflygstation, vilket vore av betydelse såväl med hänsyn till förhållandena
i krig som ur fredssynpunkt, erfordrades en slip samt transportbanor och drivmedelsanläggning
för en beräknad kostnad av sammanlagt 85 000 kronor.
Vid Mäsgarn befintliga anläggningar tillhörande flygvapnet borde i likhet
med försvarskommissionens förslag överlämnas till marinens förvaltning.
Myndigheterna hava räknat med en totalsumma för byggnadsändamål för
det av kommissionen föreslagna flygvapnet av 23 214 000 kronor, i vilken
summa icke inräknats vare sig kostnaderna för flygplatsbelysning för sjöflygstation
i Västerås eller de angivna flygfältskostnaderna i Östersund oell
å Visborgs sliitt.
824
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
I enlighet; med vad av det föregående framgår har jag föreslagit, att flottiljförbanden
och flygkrigsskolan förläggas till Västerås, Östersund, Karlstad,
Malmen, Hägernäs och Ljungbyhed samt bomb- och skjutskolan till Karlsborg.
Förslaget innebär därjämte, att övningsplatser anordnas vid Fårösund
och Visborgs slätt, Boden och Vännäs, Karlskrona och Nya Varvet
samt vid Rinkaby och Barkarby.
De förslag till omändringar av olika etablissement, nybyggnader, flygfältsarbeten
m. m., som försvarkommissionen framställt på grundval av verkställda
utredningar, finner jag icke giva anledning till några väsentliga
erinringar. Samma förhållande gäller de verkställda kostnadsberäkningarna.
I vissa fall såsom beträffande Västerås, Malmen, Hägernäs, Boden och de
centrala flygverkstäderna har jag funnit mig kunna helt biträda de av försvarskommissionen
framlagda förslagen. Beträffande övriga platser har jag
däremot funnit mig böra framlägga från kommissionens förslag i vissa avseenden
avvikande kostnadsberäkningar dels med hänsyn till vissa av chefen
för flygvapnet och flygstyrelsen anförda synpunkter, dels därför att behovet
av byggnader m. m. med den av mig föreslagna försvarsordningen kommer
att bliva mindre.
Den av chefen för flygvapnet och flygstyrelsen i fråga örn Västerås föreslagna
utökningen av anläggningarna vid Hässiö, anser jag icke vara oundgängligen
nödvändig. I likhet med försvarskommissionen finner jag mig
således böra föreslå, att för flygvapnets byggnader vid Västerås beräknas
1 500 000 kronor.
I fråga örn Östersund hava chefen för flygvapnet och flygstyrelsen ifrågasatt,
att, utöver de medel, som av försvarskommissionen föreslagits för
byggnader m. m., särskilda medel borde beräknas för utvidgning av flygfältet,
därest detta arbete icke skulle kunna utföras genom arbetslöshetskommissionens
försorg. De totala kostnaderna för ifrågavarande arbeten hava beräknats
till 1 750 000 kronor enligt ett alternativ samt till 1310 000 kronor
enligt ett annat alternativ. Utöver av försvarskommissionen för ifrågavarande
ändamål föreslagna medel (500 000 kronor) skulle sålunda ytterligare böra
beräknas 1 250 000 kronor resp. 810 000 kronor. Jag biträder chefens för
flygvapnet och flygstyrelsens förslag i vad avser det senare alternativet och
anser därför, att, utöver av försvarskommissionen angivna kostnader, ytterligare
810 000 kronor böra beräknas för flygfältsarbeten samt för uppställningsplats
framför landhangarerna. De sammanlagda kostnaderna för byggnader
m. m. vid Östersund böra sålunda, inklusive de administrationskostnader
m. m., som sammanhänga med flygfältets utvidgning, beräknas till 3 680 000
kronor.
Enligt den av mig föreslagna försvarsordningen skall till Karlstad förläggas
en jaktflottilj. Försvarskommissionens kostnadsberäkningar för förläggning
av en lätt bombflottilj till Karlstad sluta på en summa av 1 540 000
kronor. Härvid har emellertid beräknats hangarutrymme för något större
flygplan än som erfordras, därest dit i stället förlägges en jaktflygflottilj.
Genom att uppföra hangarer för jaktflygplan kunna byggnadskostnaderna
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 825
härför minskas med 82 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för byggnader
m. m. vid Karlstad böra sålunda beräknas till 1 450000 kronor.
Genom att till Karlsborg förlägges bomb- och skjutskola i stället för,
enligt kommissionens förslag, en medeltung bombflottilj, kunna de av försvarskommissionen
beräknade byggnadskostnaderna väsentligt reduceras. För
iståndsättnings- och omändringsarbeten synes sålunda icke böra beräknas
högre belopp än 149 000 kronor. Vad beträffar nybyggnadsarbeten kunna
dessa i stort sett inskränkas till sådana arbeten som erfordras för att bereda
hangarutrymmen m. m. för en division medeltunga bombflygplan samt möjligheter
att upptaga sjöflygplan på slip. Härför beräknar jag en kostnad icke
överstigande 490 000 kronor. Jag föreslår sålunda, att kostnaderna för bj ggnader
m. m. i samband med bomb- och skjutskolans förläggning till Karlsborg
beräknas till sammanlagt 640 000 kronor.
Vad beträffar Ljungbyhed, äro vissa av de byggnadskostnader för flygkrigsskolan,
som försvarskommissionen framlagt, beräknade med utgångspunkt
från det antal elever, som skall utbildas vid skolan. Dessa kostnader
påverkas sålunda av den minskning av antalet elever, som jag tidigare funnit
anledning föreslå. Jag har i anslutning härtill funnit befogat att minska
ifrågavarande medel med 100 000 kronor och anser därför, att de sammanlagda
kostnaderna för byggnader m. m. vid Ljungbyhed böra beräknas till
2 684 000 kronor.
Chefens för flygvapnet och flygstyrelsens förslag att verkstadsbyggnaderna
i Boden borde iordningställas redan under andra eller tredje året efter det
försvarsordningen träder i kraft, finner jag mig kunna biträda, ytterligare
medel för flygplatsbelysning utöver dem försvarskommissionen beräknat,
finner jag mig däremot icke kunna föreslå.
Med utgångspunkt från att Fårösund skulle utgöra övningsplats för
flygförband och samtidigt förläggningsplats för kustartilleriförband, har försvarskommissionen
beräknat kostnaderna för iståndsättnings- och omändringsarbeten
till 85 000 kronor. Då jag emellertid såsom tidigare framhållits
icke anser mig kunna förorda, att en kustartillerikår upprättas på Gotland,
följer därav, att etablissementet i Fårösund kommer att utnyttjas endast
under vissa delar av året. Jag har därför funnit det lämpligt att inskränka
ifrågavarande arbeten till vad jag anser oundgängligen nödvändigt och har
ansett mig kunna beräkna kostnaderna för iståndsättnings- och omändringsarbeten
till 65 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för byggnader
m. m. i Fårösund böra sålunda beräknas till 630 000 kronor.
För utvidgning av flygfältet vid Visborgs slätt finner jag lämpligt beräkna
en kostnad av 100 000 kronor.
Övningsplatsen vid Mäsgarn användes endast av flygförband, som samverka
med marinen. Under dessa förhållanden föreslår jag i likhet med
försvarskommissionen, att å Mäsgarn uppförda anläggningar för flygbasering
överlämnas till marinförvaltningen.
Jag delar försvarskommissionens samt myndigheternas uppfattning, att
flygvapnet bör erhålla övningsplats vid Nya Varvet. Jag finner mig dock
826
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
icke kulina biträda de militära myndigheternas förslag örn särskilda medel
för utbyggande av de redan befintliga anläggningarna. Jag inskränker mig
därför till att föreslå, att till flygvapnet överlämnas ett så stort område inom
den västra delen av Nya Varvet, som erfordras för stationstjänst för högst
en division spaningsflygplan.
Vad beträffar övningsplatsen vid Barkarby, böra, såsom jag tidigare
antytt, möjligheter förefinnas att tidvis förlägga jaktflottiljen till Barkarby
för utförande av övningar. Möjligheter böra även finnas att vid krigstillfälle
förlägga jaktflottiljen till denna plats. Till Barkarby böra dessutom
framdeles liksom hittills förläggas flygövningarna för den personal, som
tjänstgör i flygledningen. Med hänsyn till anförda omständigheter erfordras
vissa mindre anläggningar vid Barkarby, nämligen hangarbyggnad för en
division flygplan, vakt- och förläggningslokaler för ett mindre antal manskap
samt drivmedelsanläggning. För dessa byggnader m. m. beräknar jag en
kostnad av 200 000 kronor.
En sammanställning av vad jag här anfört ifråga örn erforderliga engångskostnader
för byggnader vid flygvapnets olika förläggningsplatser m. m.
ter sig på följande sätt:
Förläggningsplatsen Västerås ............................ |
.................. kronor |
1500000 |
|
» |
Östersund .......................... |
............... .. » |
3 680 000 |
» |
Karlstad............................ |
.................. » |
1450 000 |
» |
Malmen ............................ |
................... » |
1 920 000 |
» |
Hägernäs .......................... |
3 020 000 |
|
» |
Ljungbyhed ...................... |
.................. » |
2 684000 |
» |
Karlsborg ........................ |
.................. » |
640 000 |
Övningsplatsen |
Fårösund ......................... |
................. » |
630000 |
Visborgs slätt.................... |
................. |
100 000 |
|
» |
Boden ............................... |
.................. |
410 000 |
» |
Barkarby............................. |
.................. » |
200 000 |
Centrala flygverkstaden å Malmen samt försökscentralen... » |
1020000 |
||
» ■» |
i Västerås .................... |
.................. » |
580000 |
Summa kronor 17 834 000
Beträffande sättet för bestridande av dessa kostnader hänvisar jag till
vad jag i annat sammanhang kommer att anföra.
Vid beräkning av kostnaderna för olika förläggningar har jag utgått från
den av mig angivna fredsförläggningen. Då det emellertid för närvarande
icke kan överblickas, huruvida en framtida förändring i flygfältsförhållanden
m. m. kan komma att berättiga till en omläggning i förevarande avseende,
vill jag i likhet med försvarskommissionen förorda, att frågan örn de olika
förbandens förläggning till den ena eller andra av de angivna orterna hålles
öppen så till vida, att Kungl. Majit, på förslag av chefen för flygvapnet, bör
kunna verkställa framdeles eventuellt påkallad omläggning av den här föreslagna
fördelningen av förläggningsplatser för vapnets förband.
827
Kungl. May.ts proposition nr 225.
C. Benämningar.
Enligt nu gällande bestämmelser benämnas flygförbanden »första flygkåren»,
»andra flygkåren», »tredje flygkåren», »fjärde flygaren» och »flygskolkåren».
Såsom förkortade benämningar på de fem flygkårerna anländas
beteckningarna Fl, F 2 o. s. v.
Försvarskommissionen har framhållit, att flygförbanden i den av kommissionen
föreslagna flygorganisationen i fred erhållit en sammansättning, som
i väsentliga avseenden vore överensstämmande med förbandens krigsorganisation.
Ett fredsflygförband indelades sålunda i stab och tre divisioner och
med denna indelning skulle förbandet gå i fält såsom flottilj. Endast en
mindre del av fredsförbandet komme att bilda stommen till flottiljens depå.
Försvarskommissionen hade med hänsyn härtill funnit åtskilliga skäl tala
för att fredsflygförbanden borde erhålla en liknande benämning som krigstiygförbanden,
och hade därför funnit det lämpligt att använda benämningen
»flygflottilj».
För särskiljande av de olika flottiljerna inom flygvapnet borde förbanden
av praktiska skäl fortfarande förses med nummer. Det vore emellertid därjämte
önskvärt, att förbanden erhölle särskilda benämningar i likhet med
vad som vore fallet med försvarets övriga garnisonerade truppförband. Dessa
benämningar borde icke angiva förbandets specialkaraktär inom flygvapnet
utan skulle enligt kommissionens mening bäst motsvara sitt ändamål, om
de anknötes till det landskap eller den större ort, där förbandet vore förlagt.
Försvarskommissionen hade därför föreslagit, att fredsflygförbanden betecknades
med nummer och geografiska benämningar. För tvenne förband
borde dock avsteg från denna benämningsmetod göras. Marinflygflottiljen,
vars verksamhet till stor del anslöte sig till marinstridskrafternas verksamhet
och härvidlag i viss mån intoge en särställning gentemot övriga förband,
borde sålunda benämnas »Marinflygflottiljen». Utbildningscentralen, som
icke upprättade något krigsflygförband, borde, såsom redan framhållits, erhålla
namnet »Flygkrigsskolan».
Med hänsyn till det anförda hade kommissionen föreslagit, att flygförbanden
skulle erhålla följande nummerbeteckning och namn:
Första medeltunga bombflottiljen i Västerås:
F 1. Västmanlands flygflottilj;
Andra medeltunga bombflottiljen i Karlsborg:
F 2. Västgöta flygflottilj;
Första lätta bombflottiljen i Östersund:
F 3. Jämtlands flygflottilj;
Andra lätta bombflottiljen i Karlstad:
F 4. Värmlands flygflottilj;
Jaktflottiljen å Barkarby:
F 5. Stockholms flygflottilj;
Arméflygflottiljen å Malmen:
F 6. Östgöta flygflottilj;
Departementschefen.
828 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Marinflygflottiljen å Hägernäs:
F 7. Marinflygflottiljen;
Utbildningscentralen å Ljungbyhed:
F 8. Flygkrigsskolan.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava ansett det lämpligt, att flygförbanden
benämndes flottiljer. Utbildningscentralen borde dock benämnas
flygkrigsskolan. Av flygförbandens benämning borde emellertid jämväl framgå
dessas karaktär av bomb-, jakt- eller attackförband o. s. v., därvid med
»attackförband» avsåges de lätta bombförbanden. Vid numrering av flottiljerna
borde nu befintliga förband bibehålla sina nummer. Myndigheterna
hava sålunda föreslagit följande nummer och benämningar av flygförbanden,
nämligen
F 1. Västmanlands bombflottilj (Västerås).
F 2. Upplands marinflygflottilj (Hägernäs).
F 3. Östgöta arméflygflottilj (Malmen).
F 4. Jämtlands attackflottilj (Östersund).
F 5. Flygkrigsskolan (Ljungbyhed).
F 6. Västgöta attackflottilj (Karlsborg).
F 7. Värmlands attackflottilj (Karlstad).
F 8. Upplands jaktflottilj (Barkarby).
Jag biträder i huvudsak försvarskommissionens förslag och föreslår sålunda,
att de flygförband, som ingå i den av mig föreslagna försvarsordningen, benämnas
och numreras enligt följande.
Den medeltunga bombflottiljen (Västerås): Västmanlands flygflottilj (F 1).
Marinflygflottiljen (Hägernäs): Upplands flygflottilj (F 2).
Arméflygflottiljen (Malmen): Östgöta flygflottilj (F 3).
Den lätta flygflottiljen (Östersund): Jämtlands flygflottilj (F 4).
Jaktflottiljen (Karlstad): Värmlands flygflottilj (F 6).
Utbildningscentralen (Ljungbyhed): Flygkrigsskolan (F 5).
VIII. Flygvapnets kostnader.
Årliga organisation skostnader.
Försvarskommissionen har vid beräknandet av de årliga kostnaderna för
den föreslagna flygorganisationen tillämpat en gruppindelning av anslagen,
som i vissa hänseenden skiljer sig från den som för närvarande tillämpas
vid uppställningen av fjärde huvudtiteln. Förändringarna hava anslutit sig
till och motiverats av de föreslagna förändringarna av flygvapnets centrala
förvaltningsorganisation. Vidare hava vissa ändrade benämningar föreslagits
i avsikt att åstadkomma förenklingar.
Vid beräkning av kostnaderna för personalstaterna har kommissionen tilllämpat
följande grunder. För officerare, underofficerare resp. civilmilitär
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
829
personal å stat har beräknats ett belopp per beställning, motsvarande medeltalet
av avlöningsbeloppen inom resp. lönegrad för vederbörlig dyrort. För
den civila ordinarie personalen Lava lönekostnaderna beräknats efter högsta
löneklassen inom resp. lönegrad med reduktion för pensionsavdrag. Personal,
vars avlöning utginge enligt avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet, hade hänförts till näst högsta
löneklassen inom resp. lönegrader.
Manskapets lönekostnader vore beräknade efter följande genomsnittliga
årslöner:
Lönegrad Lönebelopp
Maf. 5 ...................................................................... 1 704
Mai 4 ........................................................................ 1 512
Maf. 3..................................................................... 1 272
Maf. 2 ........................................................................ 864
Maf. 1 ..................................................................... 630.
Härutöver har kommissionen anfört, att antalet reservofficerare icke kunde
beräknas vara fulltaligt vid uppsättningstidens slut (8. året), varför sålunda
för denna personal beräknade medel icke i sin helhet komme att tagas i
anspråk genast vid mppsättningstidens slut. Denna besparing komme emellertid
att motvägas av att utbildning av reservofficersaspiranter under åttonde
till och med tionde åren komme att bedrivas i större omfattning än som
beräknats för fullt genomförd organisation.
I övrigt har av de till kommissionsbetänkandet fogade kostnadsberäkningarna
framgått, att kommissionen i allmänhet tillämpat hittills använda
beräkningsgrunder utom i de fall, då avvikelser härutinnan blivit motiverade
eller framgått såsom en följd av vapnets beräknade större omfattning.
Mot de av försvarskommissionen föreslagna ändringarna i gruppindelning Departementsoch
benämningar av anslagen har jag intet att erinra. Jag har därför funnit ekefen
mig böra tillämpa ifrågavarande indelning och benämningar vid uppställningen
av flygvapnets kostnader. Anslaget till underhåll av byggnader och
flygfält, som med av mig föreslagen organisation skall förvaltas av flygvapnets
centrala förvaltningsorgan, bör upptagas såsom en särskild grupp bland
flygvapnets anslag under benämningen »byggnader och flygfält».
Vid de av mig verkställda kostnadsberäkningarna för personalstaterna
hava följande från försvarskommissionens något avvikande grunder tillämpats.
För officerare, underofficérare samt civilmilitär personal å stat m. fl. har
beräknats ett belopp per beställning, motsvarande avlöningsbeloppen, efter
reduktion för pensionsavdrag, för näst högsta löneklassen inom resp. lönegrad
för vederbörlig dyrort. I de fall, då lönegrad omfattar endast två löneklasser,
har medelbeloppet använts. För den civila ordinarie personalen
hava lönekostnaderna däremot beräknats i överensstämmelse med försvarskommissionens
förslag, d. v. s. efter högsta löneklassen inom resp. lönegrader
med reduktion för pensionsavdrag. Kommissionens förslag har lagts
till grund jämväl för personal, vars avlöning utgår enligt avlöningsbestäm
-
830
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
melserna för extra ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Denna
personal har sålunda hänförts till näst högsta löneklassen inom resp. lönegrader.
Manskapets lönekostnader äro, med hänsyn tagen till att den nuvarande
indelningen av furirerna i två klasser föreslås skola upphöra, beräknade
efter följande genomsnittliga årslöner:
Dessa lönebelopp ligga i vissa fall något under försvarskommissionens
motsvarande värden. Jag har ansett det vara motiverat att räkna på sätt
som skett med hänsyn till den ur befordringssynpunkt gynnsammare avvägning
mellan manskapsgraderna, som jag i annat sammanhang funnit mig
böra föreslå och varigenom medelåldern inom furirs- resp. korpralsgraderna
blir lägre än enligt kommissionens förslag.
Vid beräkning av kostnaderna för avlöning av flygvapnets personal på
reservstat har jag ansett riktigast att till grund lägga det förslag, som av
försvarsväsendets lönenämnd avgivits i frågan. Ifrågavarande kostnader äro
sålunda beräknade något högre än i försvarskommissionens förslag.
Anslagen till kasernutredning och till förplägnadsutredning hava för flygvapnets
vidkommande under de gångna åren beräknats till 10 resp. 7 öre
per man och tjänstgöringsdag, vilka värden även försvarskommissionen tilllämpat.
Dessa dagskostnader äro i hög grad beroende av det antal man,
som är förlagt inom vederbörligt etablissement. Då flygflottiljerna framdeles
komma att omfatta en väsentligt större personalstyrka än vid flygkårerna,
synes det mig berättigat att räkna med något lägre dagskostnader för ifrågavarande
ändamål. Jag har sålunda ansett mig kunna räkna med 7 öre per
man och tjänstgöringsdag för kasernutredning samt med 5 öre per man och
tjänstgöringsdag för förplägnadsutredning.
I övrigt har jag i allmänhet vid beräknandet av flygvapnets årliga kostnader
följt försvarskommissionens förslag med de inskränkningar eller modifikationer,
som bliva en följd av den mindre omfattning, som flygvapnet enligt
mitt förslag jämfört med försvarskommissionens beräknas erhålla.
Flygvapnets årskostnader beräknas av mig vid fullt uppsatt vapen komma
att uppgå till 21,0 02 milj. kronor.
FörsvarsJcommissionen har, såsom delvis i annat sammanhang berörts, räknat
med vissa engångskostnader för flygvapnet dels i avseende på byggnader
och flygfält, dels i avseende på vissa slag av materiel. Sålunda har för
Lönegrad
Maf. 4 .
Maf. 3 .
Maf. 2 .
Maf. 1 .
Lönebelopp
. 1512
. 1 152
804
630.
Engångskostnader
831
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
byggnader och flygfält beräknats 22 670 000 kronor samt för materiel 15 185 000
kronor enligt följande fördelning:
Intendenturmateriel ............................................................... kronor 3 940 000
Flygmateriel:
Verkstadsutrustning .......................................................... * 680000
Radio- och belysningsmateriel............................................. » 1430000
Flottörer................................................................................ » 2 060000
Utprovning av vissa flygplantyper ................................... » 1320000
Vapenmateriel:
Gasmasker m. ................................................................... * 375000
Eldhandvapen...................................................................... * 600 000
Viss vapenutrustning för flygförbanden ........................... * 1 860 000
Bomber ............................................................................... * 2 350 000
Torpeder................................................................................ * 600 000.
Engångskostnaderna för anskaffning av vissa slag av materiel komma med Departement
den av mig föreslagna begränsningen av flygorganisationen att i förhållande cf>ef
till de av försvarskommissionen föreslagna beloppen avsevärt nedgå.
Sammanlagt belöpa sig de av mig beräknade engångskostnaderna för
mäter! elan skaffning till lil milj. kronor och fördela sig på olika materiel
-
slag sålunda:
Intendenturmateriel.................................................................. kronor 2 540 000
Flygmateriel:
Verkstadsutrustning ........................................................... » 560 000
Radio- och belysningsmateriel ......................................... » 1 055 000
Flottörer .............................................................................. * 1600 000
Utprovning av vissa flygplantyper................................... » 1320 000
Vapenmateriel:
Gasmasker m. m............. kronor 300 000
Eldhandvapen .................................................................. * 450 000
Viss vapenutrustning för flygförbanden........................... » 1 315 000
Bomber................................................................................ x 1360 000
Torpeder ........................................................................... _600 000
Summa kronor 11 100 000.
De nybyggnader och iståndsättningsarbeten beträffande flygvapnets
etablissement, som av mig beräknas erforderliga för genomförande av
den föreslagna organisationen, hava förut omnämnts. Kostnaderna för ifrågavarande
arbeten beräknas till sammanlagt 17 834 000 kronor. Till fragan,
huru ifrågavarande belopp bör fördelas å olika budgetår, ävensom till sättet
för bestridandet av ifrågavarande kostnader återkommer jag i det följande.
832
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
IX. Övergången till den nya organisationen.
Försvarskommissionen har framhållit, att vid genomförandet av flygvapnets
utökning hänsyn borde tagas dels till det svaghetstillstånd, vari vårt lands
flygmilitära maktmedel alltjämt befunne sig, dels till att de erforderliga utvidgningarna
måste kunna verkställas på ett ur ekonomisk och organisatorisk
synpunkt rationellt och betryggande sätt. Materielanskaffningen borde
därför äga rum under en successiv utökning av materielen och personalstaterna
borde utökas på sådant sätt, att kravet på att erhålla en kvalificerad
personal vederbörligen beaktades.
Aven under övergångsperioden måste ett intimt reglerat samband råda
mellan personalstyrka samt övningar och utbildning å ena sidan och flygmaterielens
omfattning och användning å den andra. Genomförandet av
flygvapnets utökning borde sålunda ske under loppet av en viss tidsperiod,
som av flera skäl icke kunde göras för kort, men som ur krigsberedskapssynpunkt
ej heller borde göras längre än som oundgängligen vore nödvändigt.
Försvarskommissionen hade kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste
avvägningen beträffande här berörda förhållanden skulle kunna nås,
örn övergångsperioden sattes till sju år. Med hänsyn till flygvapnets nuvarande
prekära läge vore det i högsta grad önskvärt, att utökningen av
flygvapnet igångsattes snarast möjligt efter det beslut fattats örn en ny försvarsordning.
Härför borde främst följande åtgärder omedelbart vidtagas.
Utbildning av flygande personal och personal i marktjänst borde igångsättas
i största möjliga omfattning. Officersaspiranter, reservofficersaspiranter
och fast anställt manskap borde antagas i stort antal. Behov av
lärare m. m. borde säkerställas genom ökning av personalstaterna samt skolflygplan
anskaffas och övnings- och underhållsmedel ställas till förfogande i
den utsträckning, som motsvarade utbildningens ökade omfattning. Erforderliga
materielanslag borde vidare redan från början utgå för att materielanskaffningen
i full utsträckning skulle kunna påbörjas. Slutligen borde
vissa iståndsättuings-, omändrings- och nybyggnadsarbeten igångsättas vid
flygvapnets etablissement.
Utgående från det beräknade läget inom flygvapnet den 1 juli 1936 kar
försvarskommissionen upptagit till granskning frågan örn huru vapnets utökning
i övrigt skulle kunna genomföras på det mest rationella sättet.
Kommissionen hade härvid räknat med att årskvoten för flygmaterielens
förnyelse vid fullt uppsatt vapen borde utgå med fullt belopp jämväl under
vart och ett av åren under övergångsperioden. Vid materielanskaffningen
borde eftersträvas en anskaffning förbandsvis, varigenom sålunda flottiljerna
i tur och ordning skulle komma att tillföras ali den materiel, som erfordrades
för desamma. Alltefter den tidpunkt, vid vilken de olika flottiljerna
kunde beräknas erhålla materiel, skulle den tid bestämmas, då erforderliga
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
833
iståndsättningsarbeten, nybyggnader m. m. borde vara slutförda vid vederbörande
förläggningsorter. I anslutning härtill skulle också personalorganisationen
genomföras.
I allmänhet hade försvarskommissionen räknat med att iordningställandet
av de olika förläggningsplatserna skulle påbörjas året innan medel för materielens
anskaffning beviljades samt att personalorganisationen i regel skulle
genomföras året efter det, varunder anslag till flottiljens materiel hade utgått.
Anslag för övningar samt för materielens underhåll hade beräknats
utgå från tidpunkten för personalorganisationens genomförande, d. v. s. från
och med det att övningar kunde bedrivas vid vederbörligt förband.
Efter en ingående motivering har försvarskommissionen föreslagit, att
de olika enheterna skulle uppsättas och utökas till full styrka i följande
ordning:
flygkrigsskolan,
andra lätta bombflottiljen,
första medeltunga bombflottiljen,
jaktflottiljen,
andra medeltunga bombflottiljen,
första lätta bombflottiljen,
armé- och marinflygflottiljerna.
Flygledningen borde utökas till i huvudsak full styrka under första året
och flygvapnets personal i försvarsstaben tillsättas under andra och tredje
åren. Flygkrigshögskolan borde organiseras från och med fjärde året och
eskaderchefen med stab tillkomma sjätte året.
I huvudsak räknade kommissionen i övrigt med följande tidsschema:
De fem första åren borde avses för organiserandet av flygkrigsskolan på
Ljungbyhed, första medeltunga bombflottiljen (Västerås), jaktflottiljen (Barkarby)
och andra medeltunga bombflottiljen (Karlsborg), ävensom av den vid
övergångsperiodens början i Västerås delvis befintliga andra lätta bombflottiljen.
I samband med första medeltunga bombflottiljens uppsättande
borde andra lätta bombflottiljen överflyttas från Västerås till sin nya förläggningsort
i Karlstad. Vid bestämmande av tidpunkten för denna överflyttning
borde hänsyn jämväl tagas till den tidpunkt, då indragning av nuvarande
Värmlands regemente lämpligen kunde äga rum. Till Barkarby
skulle under tredje året överföras det jaktförband (depåförband), som vid
organisationens ikraftträdande funnes i Västerås.
Efter femte årets slut återstode att uppsätta första lätta bombflottiljen
(Östersund) samt att uppbringa armé- och marinflygflottiljerna till full styrka.
Uppsättning av dessa tre förband borde försiggå parallellt. Dessa förband
kunde därför beräknas vara fullt uppsatta först vid övergångstidens slut.
I överensstämmelse med dessa allmänna grander har försvarskommissionen
framlagt uppsättningsplaner för materielen, personalen och byggnader m. m.
samt beräknat däremot svarande kostnader för varje år.
Det totala värdet av flygmaterielen vid genomförd organisation beräknades
av försvarskommissionen till omkring 80 milj. kronor. Värdet av
884
Kungl. Majlis proposition nr $225.
den moderna materiel, som år 1936 kunde beräknas ingå i flygmaterielbeståndet,
uppskattades till omkring 20 milj. kronor. Nyanskaffningen under
sjuårsperioden skulle alltså komma att omfatta flygmateriel för omkring 60
milj. kronors värde. Härtill komme emellertid ersättning av omkring hälften
av den år 1936 befintliga materielen, motsvarande en kostnad av omkring
10 milj. kronor. Sammanlagt erfordrades sålunda under sjuårsperioden omkring
70 milj. kronor för flygmaterielanskaffning, eller i medeltal omkring
10 milj. kronor per år, d. v. s. samma belopp, som efter genomförd organisation
årligen vore erforderligt för materielens förnyelse.
Under det att anslaget till nyanskaffning och ersättning borde vara konstant
under uppsättningsåren och lika stort som vid fullt uppsatt vapen, komme
däremot anslaget till flygmaterielens underhåll att successivt ökas och borde
först vid uppsättningstidens slut utgå med fullt belopp, 3 775 000 kronor.
För att den önskvärda jämvikten skulle kunna ernås mellan personalkader
och inaterielbestånd även under uppsättningstiden, borde personalorganisationens
förstärkning bestämmas av materielbeståndets utveckling.
Personalorganisationens uppsättning borde därför fördelas jämnt över
hela övergångsperioden.
För att emellertid klarlägga möjligheterna att utöka personalen i hastigare
takt — vilket kunde komma att visa sig erforderligt, därest en försämring
av det utrikespolitiska läget skulle påfordra en hastigare utbyggnad av vapnet
i dess helhet — hade försvarskommissionen verkställt vissa undersökningar.
Dessa hade givit vid handen, att en utökning av personalen till full styrka
vore genomförbar under väsentligt kortare tid än kommissionen föreslagit.
Med en hastigare utbyggnad skulle emellertid följa vissa olägenheter i vad
avsåge utbildning samt en mindre gynnsam gruppering av personalen inom
de olika kadrerna med hänsyn till åldersförhållandena. Bland annat med
anledning härav hade försvarskommissionen ansett sig böra föreslå, att personaluppsättningen
fördelades över hela övergångstiden.
Beträffande de olika personalkategoriernas utökning har försvarskommissionen
anlagt följande särskilda synpunkter.
Officerskadern borde nyrekryteras dels med flygvapnets egna officersaspiranter,
dels med reservofficerare vid flygvapnet, dels ock med officerare
ur armén och marinen. Antagning och utbildning av personal tillhörande
den först nämnda kategorien måste snarast möjligt igångsättas. Då emellertid
utbildningstiden till officer vid flygvapnet vore treårig, måste minimibehovet
av officerspersonal under de tre första övergångsåren tillgodoses
bland annat genom rekrytering enligt hittills tillämpat system. Lämpliga
officerare på stat ur armén och marinen, vilka under de senaste åren genomgått
flygutbildning vid flygvapnet, borde sålunda kunna överföras till flygvapnets
stat, dock i huvudsak endast under första och andra åren. Dessutom
borde reservofficerare vid flygvapnet, ävensom i vissa fall flygutbildade
reservofficerare tillhörande armén och marinen — efter viss kompletterande
utbildning — kunna överföras under andra och tredje uppsättniugsåren.
Enligt dessa grunder skulle officerskaderns utökning komma att fördela
sig på följande sätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr £25. 835
tinder första året skulle överföras omkring 65 vid flygvapnet utbildade
officerare ur armén och marinen.
Under andra och tredje åren skulle överföras omkring 25 officerare i reserven
samt omkring 20 officerare ur armén och marinen, vilka under första
och andra åren påbörjat sin utbildning vid flygvapnet.
Från och med fjärde året skulle årligen utexamineras omkring 20 officerare
från flygkrigsskolan.
Underofficer skadern borde i huvudsak utökas genom befordran av
det fast anställda manskapet vid flygvapnet. Härutöver borde vissa möjligheter
hållas öppna att besätta ett mindre antal beställningar med underofficerare
eller underbefäl ur armén och marinen, vilka tidigare erhållit flygutbildning
vid flygvapnet.
Manskapskadern borde uppsättas till full styrka senast under sjätte
året, varvid sålunda den årliga utökningen borde uppgå till omkring 130
man. Örn därjämte räknades med ersättning för avgångar genom befordran
och avsked, skulle den årliga nyrekryteringen uppgå till närmare 200 man.
Möjlighet borde hållas öppen att direkt till underbefälsbeställningar kunna
antaga personal ur armén och marinen med viss specialutbildning, exempelvis
radiomän och vapensmeder.
Flygingenjörerna borde, intill dess den föreslagna utbildningen av
flygingenjörsaspiranter blivit genomförd, rekryteras enligt nu gällande grunder,
d. v. s. genom antagning av lämpliga civila personer. Härvid borde särskilt
eftersträvas att erhålla personal med flygutbildning.
Flygläkarna borde rekryteras genom transport från fältläkar- och marinläkarkårerna,
efter hand som flygförbanden uppsattes.
Verkmästare, hantverkare och förrådsvaktmästare borde rekryteras
på samma sätt som vid fullt uppsatt vapen, varvid underofficerare och
underbefäl från flygvapnet borde äga företräde. Möjlighet borde hållas
öppen att under de första åren antaga kvalificerad personal ur armén och
marinen till vissa av ifrågavarande beställningar.
Reservstaterna kunde sannolikt icke i nämnvärd utsträckning rekryteras
med lämplig personal förrän i slutet av övergångsperioden.
För reservofficerskårens utökning borde avses en något längre period
än för uppsättning av övriga personalkadrer. Med hänsyn till vissa utbildningsförhållanden
borde lämpligen icke mer än omkring 40 reservofficerare
utexamineras årligen, varför uppsättningen icke kunde vara verkställd förrän
efter omkring 10 år. Intill denna periods slut komme alltså att föreligga en
brist på reservpersonal.
Officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter borde, i
överensstämmelse med vad kommissionen tidigare anfört, antagas till sådant
antal, att omkring 20 officerare, 40 reservofficerare och 6 flygingenjörer kunde
utexamineras årligen. Antalet aspiranter, som skulle antagas, borde därför
beräknas till 100.
Antalet värnpliktiga i linjetjänst och tillhörande ersättningsreserven
borde ökas efter hand som de olika förbanden uppsattes. Varje
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr £25. 217 36 53
836
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
flottilj (flygkrigsskolan) borde vid sin uppsättning erhålla full värnpliktskontingent.
Antalet värnpliktiga skulle sålunda komma att växa stötvis från
första till och med sjunde övergångsåret.
Försvarskommissionens plan över stegringen i övningarnas omfattning
under övergångsperioden hade uppgjorts i anslutning till planerna för
personalens och materielens uppsättning.
Sålunda beräknades antalet flygtimmar för krigsflygplan och skolflygplan
enligt följande:
Krigsflygplan |
Skolflygpli |
||
första |
året............................................. |
........................ 14 500 |
10 000 |
andra |
» ................................................ |
....................... 16 500 |
14 000 |
tredje |
» ................................................ |
........................ 19 500 |
14 000 |
fjärde |
» ................................................ |
....................... 24 300 |
14 000 |
femte |
» ................................................ |
...................... 26 000 |
14 000 |
sjätte |
» ............................................... |
..................... 29 000 |
14 000 |
sjunde |
» ............................................. |
........................ 31500 |
14 000 |
åttonde |
» och följande år .................... |
........................ 36 000 |
14 000 |
Anslaget till flygvapnets övningar beräknades i anslutning härtill komma
att successivt ökas och borde först vid uppsättningstidens slut utgå med
fullt belopp, 5252 000 kronor.
Vid planläggningen av förläggningsplatsernas ordnande borde beaktas,
att byggnader och flygfält måste vara iordningställda å resp. flygplatser
vid en sådan tidpunkt, att nyorganisationen i övrigt kunde genomföras
utan dröjsmål. Vid varje förläggningsplats borde alltså i regel erforderliga
anläggningar vara färdigställda, innan materielen blivit fullt uppsatt
och personalorganisationen helt genomförd. Byggnadsverksamheten borde
därför koncentreras till de första åren av övergångsperioden.
Efter att närmare hava utvecklat huru byggnadsverksamheten vid de olika
förbanden borde förlöpa, har kommissionen framlagt en plan över fördelningen
av anslaget till engångskostnader för byggnader och flygfält, beräknade
till 22 670 000 kronor. Enligt denna borde byggnadsverksamheten uppdelas
på de fem första åren av uppsättningstiden på följande sätt:
Kronor
första året........................................................... 7 020 000
andra » ............................................................ 5 315 000
tredje » ............................................................ 4 465 000
fjärde » .......................................................... 3 410 000
femte » ............................................................ 2 400 000.
Förutom för flygvapnets byggnader m. m. hade försvarskommissionen föreslagit
vissa engångsanslag (sammanlagt 15 185 000 kronor) för uppläggande
av förråd av bomber och torpeder, anskaffning av viss radio- och vapenmateriel,
flottörer, intendenturutrustning m. m. För att flygvapnets
totala budget skulle hållas jämn, borde ifrågavarande anskaffning uppdelas
under sjuårsperioden på följande sätt:
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
837
första året ..
andra » ...
tredje » ...
fjärde » ...
femte » ...
sjätte » ...
sjunde » ...
Anslagets storlek
kronor
... 2 930 000
... 3 085 000
... 2 185 000
... 1 790 000
... 1 390 000
... 2 550 000
... 1255 000
Försvarskommissionens förslag till kostnadernas fördelning under övergångsperioden
framgår av nedanstående tablå:
o A r |
Organisationskostnader |
Engångskostnader |
Totala kostnader för flygvapnet Kr. |
|||||
För flyg-materiel underhåll) Kr. |
Övriga organisa- tions- kostnader Kr. |
Summa organisa- tions- kostnader Kr. |
För byggnader Kr. |
Övriga engångs- kostnader Kr. |
Summa engångs- kostnader Kr. |
|||
i. |
året..... |
11330 000 |
6 920 000 |
18 250 000 |
7 020 000 |
2 930 000 |
9 950 000 |
28 200 000 |
2. |
» |
11910 000 |
7 890 000 |
19 800 000 |
5 315 000 |
3 085 000 |
8 400 000 |
28 200 000 |
3. |
« |
12 355 000 |
9 195 000 |
21 550 000 |
4 465 000 |
2 185 000 |
6 650 000 |
28 200 000 |
4. |
» |
12 555 00O |
10 445 000 |
23 000 000 |
3 410 000 |
1 790 000 |
5 200 000 |
28 200 000 |
5. |
» |
12 835 000 |
11515 0(10 |
24 350 000 |
2 460 000 |
1 390 000 |
3 850 000 |
28 200 000 |
6. |
» |
13 125 000 |
12 525 000 |
25 650 000 |
— |
2 550 000 |
2 55O00O |
28 200 000 |
7. |
») |
13 485 000 |
13 400 000 |
26 945 000 |
— |
1 255 000 |
1 255 000 |
28 200 000 |
Summa |
— |
— |
— |
22 670 000 |
15 185 000 |
37 855 000 |
— |
|
8. |
året ...... |
13 800 000 |
14 400 000 |
28 200 000 |
— |
— |
— |
28 200 000 |
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava i princip intet haft att erinra
gentemot försvarskommissionens förslag angående de allmänna riktlinjerna
för den nya flygorganisationens genomförande. Kommissionens betänkande
syntes giva en god ledning vid en planläggning i detalj rörande flygvapnets
utveckling under övergångsperioden. Flygledningens omorganisation borde
omedelbart äga rum för att stabs- och förvaltningsarbetet från början skulle
kunna organiseras med planmässighet, ordning och reda. Delar av den personal,
som sedermera skulle ingå i eskaderstaben, erfordrades i flygledningen
under övergångsperioden intill dess försvarsstaben bleve uppsatt. Nu nämnd
personal borde sålunda beräknas tillkomma från den 1 juli 1936. Enär erforderliga
författningar angående sättet för officersaspiranternas antagning och
utbildning m. m. icke kunde beräknas föreligga före den 1 juli 1936, kunde officersaspiranter
icke antagas före nämnda datum. Som emellertid utbildningen
av officers- och reservofficersaspiranter vore likartad under det första utbildningsåret,
kunde erforderligt antal reservofficersaspiranter antagas på våren
1936 i vanlig ordning för att sedermera överföras till officersaspiranter på stat.
Med hänsyn till tillgången på lokaler, skolmateriel m. m. borde utbildningen av
officers- och reservofficersaspiranter under första året (1936/1937) icke givas
Departementschefen.
838 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
fullt så stor omfattning, som försvarskommissionen föreslagit. En väsentlig ökning
av antalet reservofficersaspiranter, jämfört med antalet under de senaste
åren, skulle dock kunna ske. En förutsättning härför vore emellertid, att officerare,
underofficerare och fast anställt manskap vid flygkrigsskolan ökades i en
omfattning, som i stort sett motsvarade kommissionens förslag. En ökning av
manskapsbeställningarna med 123 man till 400 man måste komma till stånd
redan under år 1936, på det att vapnet måtte kunna förfoga över tillräckligt
antal utbildade mekaniker, när flygmaterielen sedermera levererades. En
omedelbar ökning av officerare och underofficerare vid de flygförband, där
utbildningen av ifrågavarande manskap skulle äga rum, vore likaledes ofrånkomlig.
Värnpliktskontingenten vid flygvapnet borde under året 1936 — 1937
undergå en viss ökning vad beträffade de värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven.
Kontingenten värnpliktiga i linjetjänst kunde däremot icke lämpligen
ökas förrän under det påföljande året.
Jag finner mig i princip kunna biträda de allmänna riktlinjer för flygvapnets
utökning, som försvarskommissionen föreslagit. Vissa modifikationer
bliva dock erforderliga i anslutning till chefens för flygvapnet och flygstyrelsens
yttrande och med hänsyn till den mindre omfattning av flygorganisationen,
som jag funnit mig böra föreslå.
Försvarskommissionen har föreslagit en övergångsperiod av sju år. Med
hänsyn till att den av mig föreslagna försvarsorganisationen omfattar ett
mindre antal flygförband än försvarskommissionens förslag, har jag funnit
det lämpligt, att uppsättningstiden bestämmes till allenast sex år.
Liksom försvarskommissionen och de flygmilitära myndigheterna finner
även jag det vara angeläget, att den nya flygorganisationens genomförande
utan dröjsmål igångsättes. Jag föreslår därför, att organisationen träder i
kraft den 1 juli 1936 eller snarast möjligt därefter. Endast härigenom bliver
det nämligen möjligt att omedelbart vidtaga sådana åtgärder, som äro oundgängliga
för krigsberedskapens höjande samt för att förbereda det fortsatta
snabba genomförandet av nyorganisationen. Budgetåret 1936/1937 bör sålunda
räknas såsom första övergångsåret, varunder främst följande åtgärder
böra vidtagas, nämligen ökad materielanskaffning, omorganisation av flygledningen,
nyutbildning av personal i flygtjänst och i marktjänst, kompletterande
utbildning av reservofficerare, avsedda för överföring till officerare på
stat, utökning av personalstaterna samt nybyggnads- och iståndsättningsarbeten
vid vissa av flygvapnets etablissement. Börande bland annat omfattningen
av och kostnaderna för den för budgetåret 1936/1937 beräknade utökningen
av flygvapnet ämnar jag senare i dag föreslå framläggande av särskild
proposition till riksdagen, i vilket sammanhang jag kommer att närmare
uppehålla mig vid dessa spörsmål.
Den nya organisationens genomförande i övrigt avser jag skola till sina
huvuddrag äga rum på följande sätt:
Flygkrigsskolans organisation genomföres under första och andra övergångsåren; -
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 839
den lätta bombflottiljen, tills vidare i Västerås, skall vara organiserad i
Östersund med tredje övergångsårets ingång;
den medeltunga bombflottiljen skall vara organiserad i Västerås och jaktflottiljen
i Karlstad med femte övergångsårets ingång, varvid den sistnämnda
flottiljens uppsättande från och med tredje övergångsåret bör ske i Karlstad,
dock att etablissementet därstädes icke torde kunna överlämnas till flygvapnets
förvaltning förrän under hösten 1939;
armé- och marinflygflottiljerna kompletteras till full styrka under sjätte
övergångsåret;
bomb- och skjutskolan organiseras senast under tredje, flygkrigshögskolan
under fjärde samt eskaderstaben under femte övergångsåret.
Vad angår flygmaterielanskaffningen vill jag erinra därom, att
anslaget till flygmaterielens anskaffning och förnyelse vid en genomföret
organisation av mig beräknats till omkring 7 milj. kronor årligen. Det totala
värdet av flygvapnets materiel vid fullt uppsatt vapen torde uppgå till omkring
53 milj. kronor. Den nu befintliga och under anskaffning varande flygmaterielen
kan, omsatt i modern materiel, uppskattas till ett värde av omkring
20 milj. kronor. Nyanskaffningen under 6-årsperioden kommer alltså
att beröra flygmateriel för omkring 33 milj. kronors värde. Härtill kommer
successiv ersättning av redan nu befintlig materiel, vilket kan beräknas
draga en kostnad av omkring 10 milj. kronor. Sammanlagt erfordras därför
under sex-årsperioden omkring 43 milj. kronor eller mer än 7 milj. kronor per
år. Genomförandet av materieluppsättningen under loppet av sex år är sålunda
möjligt, örn anslaget till flygmateriel ens anskaffning och förnyelse, vid fullt
uppsatt vapen beräknat till 7''ox5 milj. kronor årligen, utgår jämväl varje år
under uppsättningstiden. Ett lägre årligt anslag skulle fördröja organisationens
genomförande, ett högre årligt anslag skulle störa den jämna, successiva
förnyelsen efter uppsättningstidens slut. En snabbare materielanskaffning
skulle även göra det svårare att uppnå den önskvärda överensstämmelsen
mellan personalstyrka och övningar å ena sidan och flygmaterielbeståndet
å den andra. Jag finner mig därför böra föreslå, att anslaget till flygmaterielens
anskaffning och förnyelse under vart och ett av uppsättningsåren beräknas
till samma belopp som vid fullt uppsatt vapen, d. v. s. 7 015 000
kronor.
Det vore önskvärt, att materielanskaffningen, på sätt försvarskommissionen
föreslagit, under övergångsåren kunde genomföras så, att flygkrigsskolan och
den medeltunga bombflottiljen tillgodosåges med materiel under de två första
övergångsåren samt jaktflottiljen under det tredje året. Med ett årligt anslag
för anskaffning av materiel av omkring 7 milj. kronor åtgår det emellertid tre
år, innan materielanskaffningen blir genomförd enbart för flygkrigsskolan
och bombflottiljen. Först därefter skulle alltså materiel kunna anskaffas för
jaktflottiljen. Då emellertid flygvapnets nuvarande jaktflygmateriel är otillfredsställande
såväl ur kvalitativ som kvantitativ synpunkt, finner jag det
icke tillrådligt att uppskjuta anskaffningen av jaktflygplan till fjärde eller
femte övergångsåret. Jag finner mig därför böra föreslå, att flygkrigsskolans
840
Kungl. Majlis proposition nr 225.
behov av materiel tillgodoses under de två första övergångsåren, samt att
materielanskaffningen genomföres samtidigt för de båda nyssnämnda flygförbanden
under loppet av de fyra första övergångsåren. Jag förutsätter emellertid
härvid, att i första hand viss anskaffning för bombflottiljen kommer till
stånd. Med utgången av budgetåret 1939/1940 kommer flygvapnet sålunda
att hava tillförts flygmateriel för flygkrigsskolans behov samt för den medeltunga
bombflottiljen och jaktflottiljen. Härtill kommer den lätta bombflottiljen,
för vilken anskaffning av erforderlig materiel redan nu pågår och
kan beräknas vara i huvudsak slutförd år 1937. Under femte och sjätte övergångsåren
kommer materielanslaget att tagas i anspråk för anskaffning och
förnyelse av armé- och marinflygflottiljernas materiel.
Efter hand som flygmaterielbeståndet växer och övningarna givas ökad
omfattning, måste anslaget till flygmaterielens underhåll ökas.
Detta anslag bör därför för 2—6. övergångsåren beräknas sålunda:
för andra övergångsåret, budgetåret 1937/1938 ............... 2-i milj. kronor
» tredje » , » 1938/1939 2-2 » »
» fjärde » , » 1939/1940 2-4 » »
» femte » , » 1940/1941 2-6 » »
» sjätte » , » 1941/1942 2-7 7 5 » »
Yad angår första övergångsåret, budgetåret 1936/1937, synes det mig av
olika skäl nödvändigt, att ifrågavarande anslag erhåller i vissa avseenden
samma karaktär som det enligt nuvarande organisation utgående »anslaget till
flygmateriel» och att dess storlek med hänsyn härtill beräknas i överensstämmelse
med vad som skett i innevarande års statsverksproposition, eller till
2 960 000 kronor.
För ernående av jämvikt mellan personalkader och flygmaterielbestånd
föreslår jag, att personalorganisationen under övergångsåren genomföres
i överensstämmelse med vidstående plan enligt följande allmänna
grunder.
Under första året överföras omkring 50 vid flygvapnet flygutbildade
officerare ur armén och marinen; under andra och tredje åren överföras omkring
25 officerare i reserven samt ytterligare omkring 15 officerare ur armén
och marinen; från och med fjärde året utexamineras årligen omkring 15
officerare från flygkrigsskolan.
Jag finner försvarskommissionens förslag till underofficers- och manskapskaderns
utökning i stort sett lämpligt. Antalet underofficerare föreslår jag
skola under första övergångsåret ökas till 64. Manskapskadern bör varje år
ökas med 70—80 man. Den årliga rekryteringen beräknar jag därför komma
att uppgå till omkring 140 man.
För rekryteringen av reservofficerare bör avses en något längre period
än för uppsättningen i övrigt.
Officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter böra antagas till sådant
antal, att omkring 50 officers-, reservofficers- och ingenjörsaspiranter kunna
utexamineras årligen. Antalet aspiranter, som bör antagas, beräknar jag till
omkring 80.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Plan över personalens utökning under övergångsperioden,
841
Personalkategori
935- 1936 |
1. året |
2 året 1937- 1938 |
3. året |
4 året |
5. året |
6. året |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
_ |
_ |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
3 |
3 |
4 |
4 |
4 |
4 |
5 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
3 |
6 |
7 |
10 |
11 |
13 |
14 |
24 |
42 |
51 |
58 |
66 |
74 |
85 |
32 |
62 |
62 |
J>2 |
62 |
62 |
62 |
— |
— |
10 |
*15 |
20 |
23 |
23 |
66 |
118 |
141 |
157 |
172 |
187 |
201 |
10 |
12 |
12 |
14 |
14 |
14 |
14 |
16 |
20 |
24 |
30 |
36 |
41 |
47 |
22 |
32 |
40 |
48 |
54 |
60 |
68 |
48 |
64 |
76 |
92 |
104 |
115 |
129 |
53 |
91 |
121 |
155 |
192 |
227 |
262 |
49 |
67 |
84 |
102 |
118 |
133 |
148 |
57 |
70 |
85 |
103 |
120 |
135 |
154 |
118 |
132 |
140 |
150 |
160 |
175 |
186 |
277 |
360 |
430 |
510 |
590 |
670 |
750 |
1 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
3 |
3 |
2 |
3 |
4 |
6 |
8 |
10 |
12 |
4 |
5 |
5 |
6 |
7 |
8 |
8 |
3 |
8 |
9 |
9 |
10 |
11 |
11 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
3 |
5 |
• 6 |
6 |
6 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
5 |
4 |
13 |
20 |
25 |
28 |
32 |
36 |
38 |
6 |
10 |
10 |
12 |
12 |
12 |
12 |
70 |
50 |
60 |
90 |
120 |
150 |
180 |
70 |
80 |
80 |
80 |
80 |
80 |
|
/ 30 |
50 |
60 |
60 |
60 |
60 |
|
c: a oO |
45 |
55 |
55 |
55 |
55 |
|
— |
5 |
5 |
5 |
5 |
10 |
10 |
700 |
700 |
800 |
900 |
1000 |
1000 |
1059 |
250 |
400 |
500 |
550 |
600 |
600 |
600 |
Chef för flygvapnet
Generalsperson 1......
Överstar 0 7 .........
Överstar 0.6 ......
Överstelöjtnanter ...
Majorer.................
Kaptener ...............
Löjtnanter..............
Fänrikar ................
Förrådsförvaltare
Fanj vinkare ........
Sergeanter .........
Summa officerare
Furirer .........
Korpraler ......
Vicekorpraler
Menige .........
Summa underofficerare
Summa manskap
Flygdirektörer av 1. graden ............
» »> 2. » ...........
Flygingenjörer » 1. » ............
» » 2. » ............
a a 3. a ............
Förste flygläkare ............................
Flygläkare av 1. graden ..................
Verkmästare av 1. klass .................
a a 2. » ..................
Hantverkare.................................
Förrådsvaktmästare .......................
Reservofficerare eva ........................
Värnpliktiga, aspiranter, 1. årets .....
» , » . 2. »
B , » ,3 » .....
b , klass B, specialtjänst ...
a , linjetjänst ................
b , ersättningsreserv .........
Enligt den här föreslagna uppsättningsplanen kommer anslaget till
avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. att uppgå till följande
beräknade belopp:
för första året, budgetåret 1936/1937: 2''2B milj. kronor
» andra » » 1937/1938: 2 6 » »
» tredje » » 1938/1939: 2''9 » »
» fjärde » » 1939/1940: 3’2 » »
» femte » » 1940/1941: 3''5 5 » »
» sjätte » » 1941/1942: 3''98 » »
1 Beställningen tillsättes tillsvidare icke; under övergångsperioden kan i stället tillsättas
en souschef för flygförvaltningen i lönegraden O. 7.
842
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Vid beräkning av antalet flygtimmar har jag antagit, att flygverksamheten
under övergångsåren bedrives med ungefär samma intensitet per flygplan
som vid fullt uppsatt vapen. För första året har beräknats 14 500 flygtimmar
med krigsflygplan och 10 000 flygtimmar med skolflygplan. Under
andra—sjätte åren beräknas antalet flygtimmar successivt stiga till 26 500
resp. 11 400.
Anslaget till flygvapnets övningar beräknar jag under sexårsperioden
till följande belopp:
Första året, budgetåret 1936/1937: 2''2 5 milj. kronor
Andra » »
Tredje » »
Fjärde » »
Femte * »
Sjätte » »
1937/1938: 2 6 »
1938/1939: 3-o
1939/1940: 3 4 >
1940/1941: 3?
1941/1942: 3ss »
Övriga i staten för flygvapnet här icke berörda anslag beräknas under
uppsättningsåren belöpa sig till följande belopp:
Första året, budgetåret 1936/1937: 2 2 milj. kronor
Andra » » 1937/1938: 2‘6 » »
Tredje » » 1938/1939: 2 s » »
Fjärde » » 1939/1940: 3 i » »
Femte » » 1940/1941: 3''2 » »
Sjätte » » 1941/1942: 3''4 » »
För uppläggande av förråd av bomber och torpeder, viss anskaffning
av radio och vapenmateriel, viss anskaffning av torpeder, anskaffning
av intendenturutrustning m. m. erfordras särskilda engångsanslag.
Kostnaderna för denna maten elan skaffning har jag beräknat till lil milj.
kronor. Nämnda materielanskaffuing bör fördelas över de fem första övergångsåren,
varigenom bland annat vinnes, att flygvapnets totala budget under
uppsättningstiden blir någorlunda jämn. Jag föreslår därför, att ifrågavarande
anslag uppdelas under en femårsperiod på följande sätt:
Första året, budgetåret 1936/1937........................ |
..................... 2-5 |
milj. |
kronor |
||
Andra » |
» |
1937/1938........................ |
..................... 2''6 |
» |
|
Tredje » |
1938/1939........................ |
.................... 3-1 |
» |
» |
|
Fjärde » |
1939/1940........................ |
..................... 1''9 |
» |
||
Femte » |
» |
1940/1941........................ |
..................... lo |
» |
Följande tablå utvisar organisations- och engångskostnadernas fördelning
under uppsättningstiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
843
k r |
Organisationskostnader |
Engångs-kostnader milj. kr. |
Totala kost-nader för milj. kr. |
|||
För flyg-materiel (an-skaffning och milj. kr. |
Övriga orga-nisations-kostnader milj. kr. |
Summa organisations- kostnader milj. kr. |
||||
Första |
året, 1936/1937 |
10o |
6-7 |
16-7 |
25 |
19 2 |
Andra |
» 1937/1938 |
9-1 |
7-8 |
16-9 |
2-6 |
19-5 |
Tredje |
» 1938 1939 |
9-s |
8-7 |
17-9 |
3-i |
21 o |
Fjärde |
» 1939/1940 |
9-4 |
9-7 |
19-i |
1*9 |
21''0 |
Femte |
» 1940/1941 |
9-6 |
10-4 |
20o |
lo |
21-o |
Sjätte |
» 1941/1942 |
9-8 |
Ilis |
21-o |
— |
21-o |
Vad slutligen beträffar flygvapnets byggnader och flygfält under
övergångsperioden, finner jag mig kunna biträda de principiella synpunkter
härutinnan, som försvarskommissionen anlagt. Jag anser sålunda det vara
av särskild vikt, att byggnader och flygfält äro iordningställda på resp. förläggningsplatser
vid en sådan tidpunkt, att genomförandet av nyorganisationen
i övrigt icke blir fördröjd. Detta innebär, att avsevärda kostnader
måste nedläggas på byggnadsverksamheten inom flygvapnet särskilt under
de första övergångsåren. Utbyggnaden av Ljungbyhed bör sålunda äga rum
under budgetåret 1936/1937. Under samma år måste iordningställandet av
flygfälten i Karlstad och Östersund genomföras eller påbörjas, förläggningar,
matinrättning m. m. anordnas vid Hägernäs, verkstadsbyggnad m. m. upprättas
i Boden och i övrigt vissa byggnader m. m. uppföras i Västerås och
Östersund.
Kostnaderna för byggnader och flygfält, tillhopa beräknade till 17''8 34 milj.
kronor, anser jag böra fördelas på fyra år i stort sett enligt följande plan:
Första året, budgetåret 1936/1937 .......................................... 6 milj. kronor
Andra » » 1937/1938 o
Tredje » » 1938/1939 4
Fjärde » » 1939/1940 2 8 34 » »
844
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Avd. V. Vissa för försvarsväsendet
gemensamma frågor.
I. Värnplikten.
A. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess
fördelning på försvarsgrenar och truppslag.
Beräknat behov.
Med mobiliseringsbehovet som utgångspunkt har det årliga behovet av
inskrivna värnpliktiga beräknats till den storlek, som angives i nedanstående
sammanfattande tabell.
Försvarsgren, truppslag m. m. |
Uttagna till linjetjänst |
Uttagna |
Summa |
|
Studenter och |
Värnpliktiga i allmänhet |
|||
Armén. |
||||
Infanteriet .................................... |
935 |
14 505 |
_ |
_ |
Kavalleriet......................... |
— |
700 |
_ |
_ |
Artilleriet (inklusive luftvärnet)...... |
288 |
3155 |
_ |
_ |
Ingenjörtrupperna ........................ |
100 |
1030 |
— |
— |
Trängtrupperna.............................. |
100 |
1540 |
— |
_ |
Intendenturtrupperna................... |
25 |
255 |
— |
— |
Värnpliktiga läkare, veterinärer, tek- |
||||
niker m. fl................................ |
312 |
_ |
_ |
_ |
Officers- och reservofficersaspiranter |
240 |
— |
— |
— |
Summa för armén |
2 000 |
21 185 |
5 700 |
28 885 |
Marinen. |
||||
Flottan...................................... |
90 |
2 600 |
550 |
_ |
Kustartilleriet ............................... |
89 |
900 |
575 |
— |
Summa för marinen |
179 |
3 500 |
1125 |
4 804 |
Flygvapnet ..................... |
58 |
1 170 |
600 |
1 828 |
Summa summarum |
2 237 |
25855 |
7 425 |
35 517 |
Årskontingenten till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet,
för närvarande 27 383 man, blir enligt de av mig framlagda förslagen 25855 man,
av vilken kontingent 21 185 man komma på arméns lott, 3 500 på marinens
och 1170 på flygvapnets.
845
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5.
Behovet av studenter och likställda har angivits väsentligt högre än
tidigare; ett tillgodoseende härav har möjliggjorts genom den alltmer ökade
tillgången på värnpliktiga av denna kategori.
Försvarslcommissionen har för sin del ansett, att antalet sådana värnpliktiga
under de närmaste åren kunde beräknas till omkring 2 400. En ytterligare
stegring vore därefter att förvänta.
Chefen för generalstaben har emellertid med stöd av vissa beräkningar
funnit ifrågavarande kategori icke kunna uppskattas till större antal än något
mer än 2 200 örn året.
Med hänsyn härtill torde man i den nya försvarsorganisationen icke böra
räkna med ett större antal studenter och likställda än omkring 2 240.
Till de i tabellen angivna behovssummorna bör läggas antalet av dem,
som före inträdet i värnpliktsåldern tagit fast anställning vid krigsmakten.
Denna årliga kontingent torde -— med hänsyn till den föreslagna minskningen
av fast anställt manskap — kunna beräknas uppgå till.
Vid armén ................................ 1100
» marinen .......................... ... 700
» flygvapnet........................... 110
Summa 1 910.
Lägges detta antal till summan i tabellen, utgör det sammanlagda årliga
behovet av värnpliktiga 37 427, vilka fördela sig på:
Till linjetjänst uttagna............................... 30 002
» handräckningstjänst uttagna .............. 7 425
Summa 37 427.
Beräknad tillgång.
Försvarslcommissionen har i denna del framhållit, att antalet årligen för
krigstjänst uttagna värnpliktiga helt naturligt bleve väsentligen beroende av
dels de fordringar, som uppställdes med avseende å kroppsbeskaffenlieten,
dels tillämpningen av grunderna för befrielse eller frikallelse från värnpliktens
fullgörande.
Kommissionen har i anslutning härtill påpekat, att det vid olika tider
större eller mindre behovet att tillgodogöra sig de värnpliktiga för krigstjänst
kommit till uttryck i föreskrifterna rörande läkarundersökning av de
värnpliktiga. Under tillämpningen av 1901 års härordning hade dessa föreskrifter
varit mycket kategoriska. I följd därav hade av årsklasserna 1908
1913 i medeltal uttagits blott 66''6 % vapenföra och 10 2 % icke vapenföra.
Det stora behovet av värnpliktiga enligt 1914 års härordning hade emellertid
föranlett en rätt avsevärd uppmjukning av besiktningsföreskrifterna.
Detta hade medfört, att under åren 1915 — 1918 procenten vapenföra stigit
ända till i medeltal 77''2, under det procenttalet inskrivna icke vapenföra
sjunkit till 9''9 %. Vid tillämpningen av 1925 års härordning hade på den del
av de vapenföra, som uttagits till krigstjänst, ställts allt större krav i fråga
fysisk styrka. Detta hade föranlett en återgång till mera skärpta be
-
om
846
Kungl. Majlis proposition nr 225.
stämmelser för uttagningen. Enligt 1932 års värnpliktsstatistik hade antalet
inskrivna vapenföra utgjort omkring 70 % av årsklassen.
Kommissionen har därjämte erinrat om att en försvarsorganisation enligt
dess förslag krävde en något ökad årskontingent till linjetjänst uttagna värnjdiktiga.
De till förfogande stående årsklassernas storlek minskades emellertid
i stort sett successivt, beroende på den sjunkande nativiteten. Bestämmelserna
för läkarbesiktningen borde därför avfattas så, att till linjetjänst
kunde uttagas ett antal värnpliktiga, som procentuellt i förhållande till årsklassens
storlek lage mellan 66''6 och 77■ 2 % för vapenföra samt mellan 10"2
och 9 9 % för icke vapenföra. Såsom medelvärde för tillgångsberäkningarna
hade kommissionen tagit 75 % för vapenföra och 10 % för icke vapenföra.
Antalet från fredstjänstgöring befriade familjeförsörjare beräknades av
försvarskommissionen till 3 5 % av antalet inskrivna.
Chefen för generalstaben har i sitt yttrande meddelat, att enligt en inom
generalstaben verkställd utredning antalet uttagna vapenföra värnpliktiga år
1935 i verkligheten överstigit det antal, som med försvarskommissionens
beräkningsgrunder kunnat förväntas, med icke mindre än 4 800 man. Fullt
så stort överskott kunde icke med säkerhet påräknas under de följande åren,
men den slutsatsen borde i varje fall kunna dragas, att kommissionens
siffror läge i underkant. Några organisatoriska åtgärder för kontingentens
ökning syntes icke, såsom försvarskommissionen beräknat, bliva erforderliga
år 1946 utan först senare.
I en bilaga till generalstabschefens yttrande har i detta sammanhang hänvisats
till att procenttalet för vapenföra i förhållande till antalet vid inskrivningsförrättning
prövade värnpliktiga trots stränga besiktningsbestämmelser
sedan år 1930 varit i ständigt stigande från 75 t % nämnda år till 79 e %
år 1935. Man borde därför, enligt vad i berörda bilaga uttalats, i stället
kunna räkna med procenttalet 80.
I den proposition med förslag till värnpliktslag, örn vars avlåtande till
riksdagen jag senare i dag ämnar hemställa, kommer redogörelse att lämnas
för ett av generalstabschefen väckt förslag, att även sådana familjeförsörjare,
som avses i § 4 mom. 2 värnpliktslagen, skola uttagas till ersättningsreserven
men att de skola inkallas till fredstjänstgöring först sedan övriga värnpliktiga
tillhörande ersättningsreserven samt de icke vapenföra värnpliktiga tagits
i anspråk. Vid de beräkningar av tillgången på för linjetjänst disponibla
värnpliktiga, som inom generalstaben verkställts, har i anslutning härtill
icke gjorts något avdrag för dem, som på grund av försörjningsskyldighet
befriats från tjänstgöring i fredstid. Med nyssnämnda utgångspunkter hava
dessa beräkningar givit till resultat, att man kunde uppskatta antalet vapenföra
värnpliktiga, som för varje år bleve disponibla, icke oväsentligt högre
än försvarskommissionen gjort.
Inspektören för trängen har likaledes uttalat, att det genom tillämpning av
ändamålsenliga bestämmelser för läkarbesiktningen och utan förfång för
handräckningstjänstens behöriga skötande torde vara möjligt att uppbringa
den till linjetjänst vid armén avsedda värnpliktskontingenten till mer än
33 000 man.
847
Kungl. Maj:ts proposition nr &25.
Tydligt är, att resultaten av de beräkningar, som gjorts, å ena sidan Departementsinom
försvarskommissionen och å andra sidan inom generalstaben, i följd chefen.
av de olika utgångspunkterna icke utan vidare äro jämförbara. På skäl,
som skola angivas i samband med behandlingen av förslaget till värnpliktslag,
finner jag mig icke kunna tillstyrka det av generalstabschefen framlagda
förslaget beträffande nyssberörda kategori familjeförsörjare. I betraktande
härav och med hänsyn till vad försiktigheten bjuder finner jag mig icke
böra räkna med ett större antal vapenföra i förhållande till årsklassens
storlek än som uttryckes med procentsatsen 75. Jag ansluter mig således
till försvarskommissionens uppskattning. Med utgångspunkt från den för kommissionens
räkning utförda statistiska undersökningen rörande antalet ynglingar,
som — såvitt nu kan bedömas — under åren 1936—1955 inträda i
värnpliktsåldern, har den årliga tillgången på värnpliktiga beräknats på sätt
angives i följande tabell, av vilken även framgår, huru de värnpliktiga i enlighet
med de förslag, som i det föregående framlagts, böra fördelas på olika
slags tjänst.
i r |
I Tärn-plikts-åldern |
Därav beräknade 75 o/o vapenföra |
Återstod efter 3-5 % |
Därav uttagas |
Erforder- ligt antal 7 400 handräck- ningsmän |
Beräknad |
|
till linje-tjänst |
till er-sättnings-reserven |
||||||
1937 .................... |
53 700 |
40 300 |
38 900 |
30 000 |
8 900 |
5 300 |
|
1938 .................... |
52 300 |
39 200 |
37 800 |
30 000 |
7 800 |
— |
5 200 |
1939 .................... |
51 800 |
38 800 |
37 500 |
30 000 |
7 500 |
— |
5100 |
1940 ..................... |
61500 |
46 100 |
44 500 |
30 000 |
14 500 |
— |
6100 |
1941 ................... |
57 500 |
43 100 |
41 600 |
30 000 |
11 600 |
— |
5 700 |
1942 ..................... |
52 600 |
39 400 |
38 000 |
30 000 |
8 000 |
_ |
5 200 |
1943 ..................... |
51 600 |
38 700 |
37 300 |
30 000 |
7 300 |
100 |
5100 |
1944 ..................... |
49 600 |
37 200 |
35 900 |
30 000 |
5 900 |
1500 |
4 900 |
1945 .................. |
48 700 |
36 500 |
35 200 |
30 000 |
5 200 |
2 200 |
4 800 |
1946 ..................... |
46 500 |
34 900 |
33 700 |
30 000 |
3 700 |
3 700 |
4 600 |
1955 ..................... |
40 000 |
30 000 |
29 000 |
— |
— |
— |
— |
Uppdelning av värnpliktskontingenterna.
Försvarskommissionen har i denna del anfört bland annat följande:
Beträffande studenter och likställda utgår försvarskommissionen från
att deras inskrivning och uttagning till olika tjänster sker efter samma
grunder som nu tillämpas, vilket innebär, att sedan marinen och flygvapnet
samt arméns specialtruppslag erhållit planmässig tilldelning ävensom erforderligt
antal uttagits för viss specialtjänst, samtliga återstående värnpliktiga
av denna kategori tilldelas infanteriet såsom befälselever.
Av övriga värnpliktiga uttagas av de vapenföra enligt samma princip
som nu tillämpas till linjetjänst så många som erfordras för att fylla de
till sin storlek fastställda olika kontingenterna. Av dessa uttagas liksom
hittills vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna, ävensom enligt föreslagen
organisation vid luftvärnsartilleriet, 20 % till underbefäl och fackmän.
Vapenföra, som icke bliva uttagna till linjetjänst, tilldelas ersätt
-
848
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
ningsreserven och användas i fredstid huvudsakligen till handräckningstjänst
men avses att vid mobilisering utgöra en reserv för linjen. I den
mån behovet av handräckningsmanskap icke kan på detta sätt fyllas av
vapenföra, måste icke vapenföra värnpliktiga inkallas till handräckningstjänst.
Då dessa vid mobilisering icke kunna tagas i anspråk som stridande personal,
har försvarskommissionen ansett det ologiskt att hänföra dem till
ersättningsreserven, ehuruväl de i fredstid fullgöra samma slags tjänstgöring
som de vapenföra, tillhörande sistnämnda kategori. De icke vapenföra, som
ej erfordras att fylla behovet av handräckningsmanskap, böra kunna befrias
från värnpliktstjänstgöring under fredstid.
Chefen för generalstaben har i sitt yttrande över kommissionens betänkande
uttalat, att det nuvarande sättet för handräckningstjänstens ordnande
under fredstid icke kunde anses tillfredsställande. Kommissionen hade utan
att närmare ingå på denna fråga föreslagit, att ett ökat antal handräckningsdagar
skulle ställas till förfogande. Med hänsyn till den fortgående
minskningen av antalet värnpliktiga borde en allsidig utredning rörande
handräckningskravens tillgodoseende inom samtliga försvarsgrenar verkställas.
Resultatet av denna utredning borde föreligga vid sådan tidpunkt,
att en lösning av frågan kunde bliva säkerställd till år 1945.
Chefen för västra arméfördelningen har yttrat, att enligt hans mening den
nuvarande kategoriklyvningen — som tillkommit under en tid, då tillgången
på värnpliktiga ansetts betryggande — borde upphöra.
Även militärbefälhavaren på Gotland har framhållit kategoriklyvningens
upphävande såsom ett önskemål.
Under hänvisning jämväl till vad jag i annat sammanhang yttrat finner
jag mig böra uttala min anslutning till vad försvarskommissionen härutinnan
anfört, dock att uttagning till underbefäl och fackmän icke synes böra ske
vid luftvärnsartilleriet. Tillräckliga skäl att eljest frångå kommissionens
förslag i denna del synas mig icke hava förekommit.
Yad angår generalstabschefens förslag örn utredning rörande handräckningskravens
tillgodoseende synes det mig lämpligt att — såsom väl även
av förslagsställaren torde hava förutsatts — avvakta någon tids erfarenhet
av den föreslagna nya härordningen i hithörande delar innan det tages under
omprövning, huruvida en sådan utredning bör komma till stånd.
B, Värnpliktstid och uppbådsindelning’.
Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och
med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under
vilket han fyller 42 år. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav 11 år i
första och 4 år i andra uppbådet, samt i landstormen i regel 8 år.
Tjänstetiden.
Försvarskommissionen har beträffande de värnpliktiga på fastlandet
föreslagit en utsträckning av tjänstetiden i landstormen med tre år till och
med det år, under vilket de fylla 45 år. Såsom skäl härför har kommissionen
åberopat, att det för fyllande av mobiliseringsbehovet vid landstormen
Kungl. Maj:ts proposition nr S25.
849
erfordrades ytterligare minst tre årsklasser utöver vad som med tillämpning
av nuvarande värnpliktslag stöde till förfogande. En närmare redogörelse
för behovet härav har lämnats i annat sammanhang.
Eörsvarskommissionen har vidare framhållit, att — såsom i det föregående
närmare berörts — försvaret av Gotland i första hand måste
organiseras med de stridskrafter, vilka kunde uppsättas på ön, utan överflyttning
vid mobilisering av kontingenter från fastlandet. För att denna
princip skulle kunna följas, måste inom Gotlands militärområde ett större
antal årsklasser kunna tagas i anspråk än som med nuvarande bestämmelser
för tjänstetidens längd vore möjligt. En brist på väsentligt över 2 000 man
utbildade värnpliktiga komme nämligen att föreligga, örn nuvarande bestämmelser
i värnpliktslagen tillämpades. För att fylla denna brist erfordrades
enligt gjorda beräkningar, att värnpliktsåldern för Gotlands militärområdes
vidkommande utsträcktes till 55 år.
Dessutom krävdes enligt kommissionens mening på Gotland även en
ökning av det icke utbildade manskapet i depåerna. Detta behov måste,
därest icke kvalitetskraven skulle bliva eftersatta, vilket en ytterligare utsträckning
uppåt av värnpliktsåldern skulle innebära, tillgodoses genom att
man toge i anspråk ynglingar före deras inträde i den normala värnpliktsåldern.
Försvarskommissionen hade emellertid ansett sig icke böra gå längre
i berörda hänseende än att beträffande Gotlands militärområde föreslå värnpliktsålderns
nedre gräns till 18 år.
I sitt yttrande över försvarskommissionens förslag har inspektören för militärläroverken
uttalat, att enligt hans mening tillgodoseendet av Norrbottens
försvar krävde bland annat en höjning av värnpliktsåldern i likhet med vad
som föreslagits för Gotland.
Å andra sidan har länsstyrelsen i Gotlands län funnit särbestämmelserna
för Gotland innebära ett synnerligen märkligt avsteg från den hittills följda
principen örn försvarsbördans lika fördelning på rikets inbyggare. Örn till
gagn för riket i dess helhet större krav komme att ställas på den gotländska
befolkningen än på rikets inbyggare i övrigt, syntes billighet och rättvisa
kräva, att kompensation lämnades för den pålagda större bördan. En lämplig
form härför ansåge länsstyrelsen vara att finna i ökat statsbidrag till sjukvården
på Gotland. Denna form vore så mycket lämpligare som en förbättrad
sjukvård inom länet även syntes vara ett militärt önskemål.
Militärbefälhavaren på Gotland har uttalat önskemålet, att de speciella
stadgandena beträffande Gotlands militärområde måtte erhålla full retroaktiv
verkan. Emellertid ställde utsträckningen av värnpliktstiden till femtiofemte
levnadsåret högre krav på folkhälsan lin vad fallet vore på fastlandet. Det
borde ifrågasättas, örn icke staten för att säkerställa dessa krav borde kraftigt
understödja länets sjukvårdsanstalter, framför allt i avsikt att förbättra tuberkulosvården.
Vidare har medicinalstyrelsen anfört, att försvarskommissionen icke utrett,
huruvida en sänkning av åldersgränsen till 18 år utan fara för de värnpliktigas
hälsa redan i fredstid läte sig genomföra. Medicinalstyrelsen påpe
-
Departements chefen -
850 Kungl. Maj:ts proposition nr
kade i detta sammanhang, att tuberkulosdödligheten på Gotland läge över
rikets medeltal och betydligt över motsvarande tal för t. ex. Östergötland
och Småland. Bedan denna omständighet gjorde, att styrelsen hyste allvarliga
betänkligheter mot att ungdom i så tidig ålder som föreslagits utsattes
för kasernering och ansträngningar, som kunde medföra hälsofara.
Medicinalstyrelsen yrkade därför, att kommissionens förslag i denna punkt
icke vunne beaktande och att åtgärder för tidigare inskrivning icke vidtoges,
förrän det genom av sakkunniga läkare utförd undersökning konstaterats,
att så utan fara för de värnpliktigas hälsa kunde ske.
Att värnplikten bör åvila invånarna i olika landsdelar i samma utsträckning,
är otvivelaktigt en princip, som i möjligaste mån bör upprätthållas.
I fråga örn den gotländska befolkningen torde dock starka skäl tala för att
dess värnkraft utnyttjas i något högre grad än som är fallet med rikets invånare
i gemen. Tanken härpå är icke ny. Jag erinrar örn att under större
delen av 1800-talet varje vapenför man på Gotland var skyldig att från adertonde
till och med femtionde levnadsåret deltaga i den s. k. Gotlands nationalbeväring
och att under de 10 följande åren i krigstid biträda vid fältarbeten
m.m. Detta innebar, jämfört med vad som gällde för invånare i övriga delar
av riket, en avsevärd utsträckning till tiden av skyldigheten att biträda vid
försvarsbehov. Det torde jämväl förtjäna påpekas, att även nu gällande värnpliktslag
ger en särskild bestämmelse för bland annat värnpliktiga, tillhörande
Gotlands inskrivningsområde. Sådana värnpliktiga kunna nämligen inkallas
till krigstjänstgöring i den ordning, som är stadgad för första uppbådet,
även örn de skulle tillhöra andra uppbådet.
Yad medicinalstyrelsen anfört örn faran av att utsätta ungdom i så tidig
ålder som 18 år för kasernering och de ansträngningar, som värnpliktstjänstgöringen
innebär, finner jag visserligen vara beaktansvärt, men då syftet med
specialbestämmelserna för Gotlands militärområde i fråga örn värnpliktsålderns
inträde endast är att säkerställa personaltillgången för truppförbandens
depåer vid mobilisering och någon fredstjänstgöring tidigare än normalt
icke är tillämnad, torde styrelsens farhågor icke behöva tillmätas alltför
stor vikt.
Vid övervägande av de olika på saken inverkande omständigheterna har
jag funnit mig böra ansluta mig till vad försvarskommissionen i denna del
föreslagit såväl i vad avser förlängningen av tjänstetiden i landstormen för
värnpliktiga på fastlandet som beträffande de särskilda bestämmelserna för
värnpliktiga på Gotland. Börande den närmare utformningen av stadgandena
i förevarande hänseende får jag hänvisa till propositionen med förslag
till värnpliktslag.
Uppbå dsindelningen.
Uppdelningen av beväringen i två uppbåd daterar sig från år 1901. Uppdelningen
var emellertid icke betingad av militära skäl utan torde hava tillkommit
såsom en garanti för att de yngre årsklasserna vid krigstillfälle
skulle i första hand tagas i anspråk. Landstormen betraktades i konse
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
851
kvens härmed såsom ett sista uppbåd, dock endast avsett för lokalt försvar.
Detta betraktelsesätt av de tre uppbåden såsom skilda grupper av
Sveriges försvarskrafter, avsedda att allt efter krigslägets krav successivt inkallas
oell användas till rikets försvar, tog sig uttryck i de ursprungliga
restriktiva bestämmelserna för dessa gruppers inkallelse oell användning.
Emellertid hava undan för undan krav på större frihet härutinnan från militärt
håll gjort sig gällande.
Beväringen.
Enligt 1914 års försvarsordning avsåg man att vid mobilisering samtidigt
uppsätta förutom linjeförbanden och deras depåer jämväl reservtrupper i
stor omfattning. Den före nämnda försvarsordning gällande bestämmelsen
-örn en uppdelning av beväringen i uppbåd med 8 årsklasser i första och 4
årsklasser i andra uppbådet ansågs under sådana förhållanden icke skapa
garanti för att man av första uppbådet skulle kunna erhålla den erforderliga
styrkan för såväl linje- som reservtrupper. I anledning därav ökades antalet
årsklasser i första uppbådet till 11, varemot antalet årsklasser i andra
uppbådet bibehölls. Denna årsklassfördelning kvarstår alltjämt. Skillnaden
i fråga örn förfoganderätten över de båda uppbåden ligger däruti, att
Konungen icke äger inkalla andra uppbådet, utan att riksdagskallelse utfärdats,
om ej riksdagen är samlad eller inom 30 dagar skall sammanträda. Första
uppbådet däremot äger Konungen inkalla, örn blott statsrådet dessförinnan
hörts. Denna inskränkning i förfoganderätten över andra uppbådet äger
dock ej tillämpning på värnpliktiga tillhörande Gotlands inskrivningsområde,
oller på dem, som äro avsedda att utgöra fästningsbesättningar. Vidare får
onligt värnpliktslagen andra uppbådet ej föras utom riket utan riksdagens
medgivande.
För svar skommissionen har uttalat, att det enligt den av kommissionen
föreslagna krigsorganisationen vore nödvändigt att efter fullt genomförd
härordning för linjeförbandens omedelbara behov vid mobilisering taga
i anspråk i det närmaste beväringen samtliga utbildade årsklasser vid armén.
Större delen av de värnpliktiga skulle därvid ingå i fältförbanden,
under det att återstoden inginge i depåerna för att sedermera ersätta avgången
inom fältförbanden. Den tillgängliga styrkan värnpliktiga räckte
nämligen icke till att uppsätta särskilda reservtrupper. Det komme därför
icke att finnas någon principiell åtskillnad i uppgifter mellan de olika årsklasserna
inom beväringen. Följaktligen förelåge icke längre något skäl för
en uppdelning av beväringen i två olika uppbåd. Någon betänklighet mot
att upphäva de nu lagstadgade bestämmelserna för inkallande av beväringens
andra uppbåd syntes enligt kommissionens mening icke heller föreligga.
Kommissionen har därför föreslagit, att värnpliktslagens nuvarande
bestämmelser för inkallande och användning av beväringens första uppbåd
skulle utsträckas till att gälla samtliga årsklasser värnpliktiga tillhörande
beväringen och att uppbådsindelningen inom densamma måtte upphävas.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 30 54
852
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Några erinringar mot förslaget om slopande av uppbådsindelningen liava.
icke framställts. Tvärtom har av vissa militärmyndigheter, bland andra chefen
för generalstaben, framhållits nödvändigheten av en sådan åtgärd.
Landstormen.
De nuvarande bestämmelserna för landstormens inkallande och användning
innefatta vissa restriktioner dels i fråga örn tiden för landstormens
inkallande, dels i fråga örn rummet genom begränsning av området för dess
användning.
Begränsningen till tiden ligger i stadgandet, att landstormen eller delar
därav ej få inkallas, för så vitt icke förut åtminstone en del av beväringen
mobiliserats och riksdagskallelse utfärdats, därest icke riksdagen är samlad
eller skall sammanträda inom 30 dagar. Denna inskränkning gäller emellertid
icke sådana delar av landstormen, som erfordras endast för den del
av hemortens försvar, som sammanfaller med uppgiften att skydda mobiliseringen
av beväringens första uppbåd eller för lokalförsvaret av särskilt
hotade platser. För sådant ändamål erforderlig landstormsinkallelse förutsätter
endast, att värnpliktiga, som undergå »ordinarie» fredstjänstgöring, dessförinnan
tagits i anspråk för exempelvis bevakningsändamål i anledning av
krigsfara. Utbryter icke krig, måste de inkallade delarna av landstormen
avlösas efter senast 15 dagar.
Begränsningen till rummet åter ligger i förbudet att förflytta eller till
tjänstgöring beordra till landstormen hörande värnpliktig utom dennes eget
och närmast angränsade inskrivningsområden. Huruvida något eller några
av östkustens inskrivningsområden kunna anses i lagens mening gränsa till
Gotlands inskrivningsområde, synes ovisst. I betraktande av lagbestämmelsens
ursprungliga syfte torde man nödgas avstå från en tolkning, som medgiver
överförandet i krig av landstorm till Gotland. Till landstormen hörande
värnpliktig, som erhållit sin utbildning vid marinen, må dock, även
utom sagda inskrivningsområden, användas för kustförsvaret.
Försvarslcommissionen har i sitt betänkande anfört, att de gällande restriktionerna
för landstormens inkallelse och användning syntes på grund av
den utveckling, som ägt rum sedan deras tillkomst, icke längre vara ägnade
att tjäna eller ens förenliga med det syfte, som den av kommissionen föreslagna
försvarsordningen ville nå.
I överensstämmelse härmed och under hänvisning till sitt förslag örn
uppbådsindelningens slopande har kommissionen föreslagit, att Kungl. Majit
skulle äga för hemortens försvar inkalla landstormen eller delar därav i
samma ordning som föreskreves för inkallelse av beväringen.
Försvarskommissionen har vidare erinrat, att därest man ville upprätthålla
kravet på att en avlösningslandstorm när som helst under året skulle kunna
mobiliseras för lokalförsvar, det vore nödvändigt att så ordna de i fredstid
tjänstgöringsskyldiga värnpliktigas tjänstgöringsterminer, att för bevakningsändamål
användbar trupp städse funnes tillgänglig. Detta läte sig emellertid
icke med den föreslagna tjänstgöringstiden till alla delar genomföra. I an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
853
ledning härav syntes den bestämmelse böra upphävas, som satte som villkor
för inkallelse av ifrågavarande delar av landstormen, att värnpliktiga
under tjänstgöring först skulle hava tagits i anspråk för rikets försvar.
Från kommissionens sida har därjämte framhållits, att om än, på sätt
kommissionen föreslagit, det mellanled mellan första uppbådet och landstormen,
som andra uppbådet hittills representerat, försvunne, så försvunne
dock icke behovet av trupper för de uppgifter, som varit tillämnade andra
uppbådet. Värnpliktslagen hade genom begreppet andra uppbådet erkänt
det militära behovet av stridskrafter, disponibla för en friare användning
än det lokala hembygdsförsvaret men likväl bundna vid rikets eget territorium.
Då numera till följd av kategoriklyvningen detta uppbåd redan i sin
helhet tagits i anspråk och även av kommissionen föresloges att framdeles
i sin helhet tagas i anspråk för linjeorganisationens behov, försvunne därmed
begreppet reservtrupper. Värnpliktslagen borde då ställa ersättning
till förfogande för de uppgifter, för vilka lagen hittills avsett och för närvarande
avsåge beväringens andra uppbåd. Såsom sådan ersättning kunde
givetvis icke ersättningsreserven betraktas, enär den icke vore användbar,
förrän den efter en mobilisering hunnit utbildas för linjetjänst. Ersättningen
kunde då icke finnas annat än inom landstormen. Redan av detta skäl
hade det blivit nödvändigt att pröva ändamålsenligheten av de nu stadgade
inskränkningarna i Konungens dispositionsrätt över landstormens värnpliktiga.
De synpunkter, som härvidlag gjort sig gällande, hava i andra sammanhang
mera utförligt belysts. Här må nu endast erinras örn hurusom försvarskommissionen
bland annat framhållit angelägenheten av att för ett visst
områdes försvar avse den styrka, som betingades av områdets belägenhet
och betydelse samt längden av dess kust eller landgräns, vilket med nuvarande
bestämmelser icke alltid läte sig göra. En utvidgning av rätten
att förflytta landstormsmän vore vidare nödvändig med hänsyn till mobiliseringen
av vissa specialförband och till utbildningen av vissa kategorier av
befäl och specialmanskap. Vidare borde enligt kommissionens mening
beaktas, att landstormstruppförbanden vid mobilisering enligt nuvarande
bestämmelser komme att bliva kvalitativt olika inom olika delar av riket,
beroende på den ojämna fördelningen av till landstormsbefäl användbara
värnpliktiga. Möjligheten till utjämning genom överflyttning av befäl vore
nu skarpt begränsad genom förbudet att föra landstormsman utanför eget
eller närmast angränsande inskrivningsområde.
Beträffande landstormen tillhörande värnpliktiga, som utbildats vid marinen,
har kommissionen påpekat, att sådana för närvarande icke finge avses
för tjänstgöring å i flottan ingående fartyg. För att säkerställa behovet av
bemanning i krig av för marinen uttagna lijälpfartyg med lämpligaste sjöfolk
borde emellertid dessa fartygs besättningar i största möjliga utsträckning
få vid mobilisering kvarbliva i sina befattningar. Beträffande värnpliktiga
besättningsmän borde detta gälla oavsett örn de vore tilldelade
hären, marinen eller flygvapnet.
Departements
chefen.
854 Kungl. Martts proposition nr 225.
Då försvai-skommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundtanke
rörande stridskrafternas användning vid rikets försvar, som på sin tid
föranlett de ännu gällande bestämmelserna örn landstormen i värnpliktslagen,
icke längre vore aktuell, hade kommissionen funnit sig böra föreslå de ändringar
i värnpliktslagen, som vore erforderliga för undanröjande av de anmärkta
olägenheterna.
Yad först angår förslaget örn upphävande av den hittills bestående indelningen
av beväringen i två uppbåd, synes det vara ofrånkomligt att beakta
kravet på en friare dispositionsrätt för Kungl. Maj:t över beväringen i dess
helhet. De förhållanden, på vilka nämnda indelning ursprungligen gi-undats,
hava sedermera undergått avsevärda förändringar. Även örn indelningen
nu skulle försvinna, synes man vidare med fog kunna förvänta, att vid
krigstillfälle de yngre årsklasserna såvitt möjligt i första hand komma att
tagas i anspråk. Att uppställa krav på en formlig garanti för att så verkligen
blir fallet synes icke vara av behovet påkallat. Några olägenheter
lära ej heller i övrigt vara förenade med nu ifrågavarande förslag. Jag finner
mig därför böi-a tillstyrka detsamma.
Redan i andra sammanhang har jag uttalat min anslutning i stort sett
till vad försvai-skommissionen föreslagit med avseende å landstormens inkallelse
och användning. Rörande de smärre modifikationer i kommissionens
förslag härutinnan, som funnits erforderliga, får jag hänvisa till den proposition
med förslag till värnpliktslag, örn vars avlåtande till riksdagen jag
senare i dag ämnar hemställa.
C. Utbildningstiden.
Beträffande frågan örn utbildningstiden må hänvisas till vad i samband
med behandlingen av de olika försvarsgrenarna anförts. I förevarande sammanhang
inskränker jag mig till att lämna en sammanfattande tablå över
de av mig föreslagna utbildningstiderna (sid. 855).
D. De värnpliktigas inskrivning.
I annat sammanhang hava huvuddragen av frågan örn inskrivningsväsendets
militära oi-ganisation behandlats. Här komma därför att till behandling
upptagas allenast frågorna örn inskrivningsnämndernas och inskrivningsrevisionernas
sammansättning.
Inskrivningsnäiniiderna.
För varje rullföringsområde skall enligt nuvarande ordning (värnpliktslagen
§ 18) finnas en inskrivningsnämnd, bestående av en regementsofficer
såsom ordförande samt två inom området bosatta, icke militära personer.
Sistnämnda ledamöter jämte ett lika antal suppleanter väljas varje gång för
två år av landstinget eller, där rullföringsområde utgöres av stad, som ej
lyder under landsting, av stadsfullmäktige. En ledamot och en suppleant
avgå årligen. Omfattar rullföringsområde landsdelar, hörande under olika
Kungl. Maj:ts proposition nr 225 855
Tablå
utvisande de värnpliktigas tjänstgöringstider.
Amén. |
Utbild-ningstid |
Forsta |
Antal repeti- tions- övningar |
Repeti-tions-övnings |
Anmärkningar |
Till linjetjänst uttagna värn- |
|||||
pliktiga 1 allmänhet. |
1 Från fastlandet till tjänst- |
||||
Infanteriet. |
göring vid Gotlands in- |
||||
Underbefäl eller fackmän1 ...... Övriga1 ................................. |
225 175 |
175 150 |
2 1 |
25 25 |
fanteriregemente uttag-na, till skidlöpartjänst |
Kavalleriet............................. |
200 |
170 |
1 |
30 |
mente uttagna samt till |
Artilleriet2 (inkl. luftvärnet)... |
200 |
170 |
1 |
30 |
livgarde och till öv-ningstrupp till krigs- |
Ingenjörtrupperna .................. |
200 |
170 |
1 |
30 |
skolan och infanteri-skjutskolan uttagna må |
Trängtrupperna. |
fullgöra första tjänst-göring och repetitions- |
||||
Underbefäl eller fackmän ....... |
225 |
175 |
2 |
25 |
övningar i en följd. |
Övriga ................................. |
175 |
150 |
1 |
25 |
2 Från fastlandet till tjänst |
göring vid Gotlands ar- |
|||||
Intendenturtrupperna. |
tilleriregemente uttag- |
||||
Underbefäl eller fackmän ....... Övriga ................................ |
225 175 |
175 150 |
2 1 |
25 25 |
na samt till övnings-trupp vid artilleriets |
Studenter och likställda ......... |
3 260 |
— |
— |
— |
fullgöra första tjänst-göring och repetitions- |
Till ersättningsreserven uttagna Marinen. |
4 180 |
övning i en följd. 3 I regel fördelade på två 4 I en följd eller i örn- |
|||
gångaT. |
|||||
Till linjetjänst uttagna värn- |
5 I en följd. |
||||
pliktiga 1 allmänhet. |
6 I en följd. |
||||
Flottan ................................ Kustartilleriet ........................ |
5 200 |
170 |
1 |
30 |
2 I två omgångar. 8 I omgångar. 9 I en följd. |
Studenter och likställda. |
10 Endast i specialtjänst |
||||
(Sjökaptener och likställda.) |
uttagna. 11 I en följd. |
||||
Flottan ................................. |
6 260 |
— |
— |
12 Landstormsrepetitions- |
|
Kustartilleriet........................ |
7 260 |
— |
— |
— |
övning 1. eller 2. året |
Till ersättningsreserven uttagna |
8 180 |
- |
— |
— |
stormen. 13 Landstormsbefäls- och |
Flygvapnet. |
landstormsrepetitions-övning 1. eller 2. året |
||||
Till linjetjänst uttagna värn- |
efter inträdet i land- |
||||
pliktiga 1 allmänhet ........ |
0 210 |
— |
— |
— |
stormen. |
Studenter och likställda10......... |
11 260 |
— |
__ |
— |
|
Till ersättningsreserven uttagna |
11 180 |
— |
— |
— |
|
Samtliga till linjetjänst |
|||||
uttagna värnpliktiga. |
|||||
Huvuddelen .......................... |
13 5 |
— |
— |
— |
|
Såsom befäl utbildade m. fl. ... |
13 12 |
— |
— |
856
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
landsting, eller landsdel och stad, som ej lyder under landsting, väljas särskilt
för varje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jämte
lika antal suppleanter. De valda ledamöterna eller eventuellt deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i vad angår det område, för
vilket de blivit valda. För större rullföringsområde kunna finnas flera inskrivningsnämnder
med motsvarande sammansättning.
För varje sjömanshus skall vidare finnas en inskrivningsnämnd med enahanda
sammansättning, därvid dock de icke militära ledamöterna skola vara
bosatta inom den stad, där sjömanshuset är beläget.
Nämnden biträdes av läkare ävensom av rullföringsbefälhavare (sjörullföringsbefälhavare)
eller eventuellt annan officer.
För beslutmässighet fordras, att samtliga ledamöter äro tillstädes.
Frågan örn inskrivningsnänmdernas organisation har vid åtskilliga tillfällen
tidigare varit på tal.
Sålunda föreläde Kungl. Maj :t genom 1924 års för svarsjtr »position riksdagen
förslag i syfte att minska kostnaderna för de värnpliktigas inskrivning.
Enligt då gällande värnpliktslag bestod inskrivningsnämnd av en
regementsofficer såsom ordförande samt fyra andra ledamöter, nämligen en
lagfaren ledamot, rullföringsbefälhavaren samt två av landsting och stadsfullmäktige
valda icke militära ledamöter, varjämte nämnden skulle biträdas
av läkare. Efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling anförde
föredragande departementschefen bland annat följande;
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är önskemålet att för
vinnande av minskning i statsverkets kostnader förenkla inskrivningsnämndernas
sammansättning av gammalt datum. Så mycket angelägnare synes
mig tillgodoseendet av detta önskemål vara, när man, såsom nu, står inför
nödvändigheten att söka i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för försvarsväsendet.
Jag har därför ansett mig böra upptaga denna fråga till
närmare skärskådande. Anledning härtill föreligger jämväl ur den synpunkten,
att den värnpliktsorganisation, varom jag i det föregående framlagt
förslag, kommer att medföra en icke oväsentlig omläggning av inskrivningsnämndernas
uppgifter och arbetssätt. I det övervägande antalet inskrivningsfrågor,
där nämnderna förut haft beslutanderätt, skola de enligt
nämnda organisation endast hava att avgiva förslag till ledning för inskrivningsrevisionerna,
vilka det skall tillkomma att utöva beslutanderätten. Jämväl
beträffande åtskilliga uppskovsfrågor kommer enahanda förhållande att
inträda. Även örn de sålunda väsentligt förändrade uppgifter, som äro avsedda
att åvila nämnderna, enligt sakens natur äro av allt annat än ringa
omfattning och betydelse, vill det likväl synas, att den i berörda hänseende
förutsatta omläggningen är ägnad att jämna vägen för en av kostnadsskäl
önskvärd förenkling i nämndernas sammansättning.
Övergår jag så till frågan örn sättet för en dylik förenkling, anser jag
mig icke kunna förorda någon ändring i den för närvarande gällande bestämmelse,
att ordförande uti inskrivningsnämnd skall vara regementsofficer.
Även med den förutsatta omläggningen av inskrivningsförfarandet måste
nämligen samma krav som enligt nuvarande organisation ställas på ordförandens
kompetens och auktoritet.
Vad beträffar den lagfarne ledamoten, synes mig däremot med fog kunna
857
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ifrågasättas, huruvida vid inskrivningsförrättning förekommande frågor kunna
anses påkalla, att juridisk sakkunskap är representerad inom inskrivningsnämnd.
Särskilt med hänsyn till att ordföranden och rullföringsbefälhavaren
(sjörullföringsbefälhavaren) torde kunna förutsättas äga nödig kännedom örn
de å hithörande område gällande bestämmelser och dessas tillämpning, samt
då jämväl den lagfarne ledamoten åliggande göromål av expeditionell naturlära
kunna ombesörjas på annat sätt, torde bemälde ledamot utan alltför sjölägenhet
kunna undvaras.
Såsom förut nämnts, har flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna
föreslagit borttagande av den ena av de icke militära, av landsting eller
stadsfullmäktige utsedda ledamöterna av inskrivningsnämnd. Till detta förslag
kan jag ansluta mig, särskilt i betraktande därav att de intressen, som
omförmälda civila ledamöter skola tillgodose, torde, i händelse besvär anföras
över inskrivningsnämnds beslut eller skilda meningar inom nämnden
i någon fråga komma till synes, bliva beaktade av inskrivningsrevisiouen,
av vars fem ledamöter tre utgöras av i nyssnämnd ordning utsedda civila
personer. Därest emellertid den ene av inskrivningsnämnds sistnämnda två
ledamöter borttages, torde för ett lämpligare avvägande av uti inskrivningsnämnd
ingående militära och civila representanter rullföringsbefälhavaren
(sjörullföringsbefälhavaren) icke vidare böra vara ledamot av inskrivningsnämnd,
utan allenast närvara vid inskrivningsnämnds sammanträden för att
lämna nämnden nödigt biträde samt föra längder och dylikt.
Med avseende särskilt å den enligt den nya värnpliktsorganisationen i
viss mån ökade betydelsen av läkares funktioner, synes mig denne böra ingå
såsom inskrivningsnämnds tredje ledamot. Härigenom skulle ock enligt min
uppfattning inskrivningsnämnd komma att erhålla en lämpligt avvägd sammansättning.
Slutligen torde den officer ur marinen, som enligt gällande ordning skall
närvara vid vissa inskrivningsförrättningar, med hänsyn till det minskade
antal å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som enligt den nya organisationen
torde komma att tilldelas marinen, utan större olägenhet kunna
undvaras.
Vid övervägande av detta spörsmål inom 1924 års försvarsutskott ansåg
utskottet, att Kungl. Majit anfört avgörande skäl för en förenkling av inskrivniugsnämndernas
sammansättning. På grund därav och då nämnderna
enligt Kungl. Majis förslag syntes komma att erhålla en i betraktande av
deras uppgifter väl avvägd sammansättning, fann sig utskottet böra tillstyrka
förslaget i oförändrat skick.
Genom 1925 års försvarsproposition framlades det av 1924 års försvarsutskott
tillstyrkta förslaget i oförändrat skick. Förslaget blev emellertid
endast delvis bifallet, i det att den lagfarne ledamoten och rullföringsbefälhavaren
uteslötos ur nämnden samt en officer ur marinen icke längre skulle
närvara vid vissa inskrivningsförrättningar. Däremot bibehöllos de två icke
militära ledamöterna.
Försvars/commissionen har i denna fråga uttalat, att den för sin del funne
de skill, som anförts vid framläggande av förslagen åren 1924 och 1925 örn inskränkning
av inskrivningsnämndernas ledamotsantal till allenast tre, nämligen
ordföranden, läkaren och en icke militär person, vara av övertygande art.
Då dessutom genom en dylik anordning skulle vinnas icke oansenliga besparingar,
enligt verkställda beräkningar uppgående till omkring 50 000
858
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
kronor om året, föresloge försvarskommissionen, att inskrivningsnämnderna
skulle utgöras av en regementsofficer som ordförande, en läkare samt en
icke militär person. Den sistnämnde jämte en suppleant borde väljas varje
gång för en tid av allenast ett år.
Nämnden borde vidare som hittills biträdas av rullföringsbefälhavare!!
(sjörullföringsbefälhavaren), varjämte i kommandoväg skulle beordras den
personal, som kunde befinnas erforderlig för inskrivningsförriittningens behöriga
gång. För beslutmässigliet borde fordras, att nämndens samtliga tre
ledamöter vore närvarande.
I sina yttranden över försvarskommissionens förslag hava medicinalstyrelsen,
Överståthållarämbetet och det övervägande flertalet länsstyrelser förklarat sig
icke hava något att erinra mot detsamma i förevarande del.
Från åtskilliga håll hava dock erinringar framställts gentemot försvarskommissionens
förslag. Sålunda har länsstyrelsen i Gotlands län anfört, att
genom den föreslagna ändringen i fråga örn inskrivningsniimndernas sammansättning
det civila inslaget i nämnderna komme att avsevärt försvagas. Länsstyrelsen
kunde icke underlåta att uttala sin betänksamhet inför en dylik
förändring, enär den besparing, som därigenom vunnes, förvisso icke kunde
anses uppväga nackdelen av att institutionens förankring i allmänhetens förtroende
försvagades.
"V idare hava länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län ävensom
cheferna för generalstaben och västra arméfördelningen, stationsbefälhavaren vid
Stockholms örlogsstation, chefen för östra brigaden, militärbefälhavaren på Gotland
och kommendanten i Bodens fästning ifrågasatt lämpligheten av att ersätta
den ene av de valda ledamöterna med vederbörande läkare. I sådant hänseende
har fran flera håll åberopats, att läkaren redan för närvarande vöre
fullt upptagen, att han, därest försvarskommissionens förslag genomfördes,
ofta skulle bliva nödsakad att avbryta pågående läkarundersökning för att
deltaga i handläggning av ärenden av rent social natur samt att nämndens
sammanträden därigenom ofta skulle bliva förlängda. Sistnämnda synpunkt
har även framhållits fran läkarhall, nämligen i en av för delning slokar en viel
norra arméfördelningen till chefen för samma fördelning överlämnad skrivelse.
Kommendanten i Boden har ansett, att kommissionsförslaget jämväl stundom
skulle äventyra noggrannheten i undersökningen, som enligt hans mening
rent av kunde ifrågasättas kräva mera än en läkare. Chefen för generalstaben
har vidare i detta sammanhang gjort gällande, att läkaren såsom regel vore
rätt främmande för andra vid inskrivningsförrättningarna förekommande
frågor än själva läkarundersökningen. Chefen för östra brigaden har uttalat,
att enligt hans mening läkaren, som ofta vore bosatt i ett annat landskap,
i rent sociala frågor icke på något sätt kunde ersätta de civila ledamöterna.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har givit uttryck åt i stort sett samma
tankegång.
Cheferna för generalstaben samt södra och västra arméfördelningarna, militärbefälhavaren
på Gotland och kommendanten i Bodens fästning hava föreslagit
sadan ändring i försvarskommissonens förslag, att icke läkaren utan rull
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
859
föringsbefälhavaren skulle inträda såsom ledamot av inskrivningsnämnden i
stället för en av de valda ledamöterna. Chefen för östra brigaden har yttrat
sig i samma riktning, dock allenast för det fall att en minskning av antalet
valda ledamöter av ekonomiska skäl vore ofrånkomlig. Såsom skäl för en
sådan ändring har från olika håll anförts, att rullföringsbefälhavaren vore
den på området mest sakkunnige och att han ofta ägde mycket stor lokal
personkännedom. Vissa av de nu ifrågavarande myndigheterna hava också
uttalat, att enligt deras mening farhågorna för att avvägningen mellan det
militära och det civila elementet i dylikt fall skulle bliva mindre lämplig
knappast vore motiverade. I detta hänseende har även såsom en garanti
för rättvis prövning av de värnpliktigas skäl och önskemål i samband med
inskrivningsförrättning framhållits inskrivningsrevisionens åliggande att
granska och, där så finnes skäligt, ändra sådana beslut av inskrivningsnämnden,
rörande vilka avvikande meningar äro antecknade i protokollet.
Länsstyrelsen i Blekinge län har såsom sin uppfattning uttalat, att inskrivningsnämnd
borde antingen behålla sin nuvarande sammansättning eller
också bestå av ordförande, en vald ledamot och en lagfaren ledamot.
Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har förklarat sig anse att,
i händelse en kostnadsminskning måste genomföras, detta med minsta olägenhet
kunde ske genom att inskränka antalet valda ledamöter till en. Skulle
detta icke gå för sig, kunde dock beträffande inskrivningsnämnderna för sjömanshus
en kostnadsminskning vinnas genom att den icke militäre sjömanshusombudsmannen,
som ändock vore skyldig att närvara vid sådana nämnders
sammanträden, inginge såsom ledamot i dem.
Marinförvaltningen samt cheferna för marinstaben och kustartilleriet hava
hemställt örn återinförande av det vid antagandet av nu gällande värnpliktslag
uteslutna stadgandet, att officer ur marinen skulle äga närvara vid sammanträde
med inskrivningsnämnd för rullföringsområde, från vilket ett större
antal värnpliktiga bleve inskrivna i marinen. Liksom tidigare skulle denne
officer endast lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra de yrkanden,
som han funne behövliga i fråga örn inskrivning av värnpliktig till
tjänst eller särskild befattning vid marinen, men icke äga rätt att deltaga i
nämndens beslut. Därigenom skulle emellertid enligt nämnda myndigheters
mening garanti vinnas för att lämpliga värnpliktiga uttoges till marinen
även inom rullföringsområdena. Såsom ytterligare skäl för en sådan ändring
har av chefen för marinstaben åberopats, att på grund av minskad tillgång
på sjömanshusinskrivna värnpliktiga flottans uttagning från rullföringsområdena
under senare år ökats med närmare 400 man, varjämte tilldelningen
av värnpliktiga till kustartilleriet enligt försvarskommissionens förslag
företedde en ökning med ;320 man. Chefen för kustartilleriet, som vid
upprepade tillfällen påtalat den försämrade kvaliteten hos kustartilleriets
värnpliktsmaterial, har ansett det högst sannolikt, att orsaken till denna försämring
till största delen vore att finna i borttagandet av nyssnämnda bestämmelse.
I detta sammanhang må jämväl omnämnas, att stationsbefälhavaren vid
Departements
chefen.
860 Kungl. Majus proposition nr 225
Karlskrona Mogsstation i sitt yttrande framlagt förslag till sådan omorganisation
av rullföringen, att samtliga för marinen behövliga värnpliktiga skulle
inskrivas och redovisas inom sjörullföringsväsendet. Förslaget innebär bland
annat, att sjömanshusombudsmännen bland de inskrivningsskyldiga skulle
göra en förhandsuttagning av sådana, som lämpade sig för tjänstgöring vid
marinen.
Ehuru det givetvis är önskvärt, att kostnaderna för inskrivningsnämndernas
sammanträden i möjligaste mån nedbringas, är det emellertid av största
vikt, att icke därigenom i någon mån äventyras den omsorgsfulla prövningen
vare sig av de värnpliktigas hälsotillstånd och lämplighet för olika befattningar
eller av de synpunkter i övrigt, som de värnpliktiga kunna hava att
andraga. Inskrivningsnämndernas sammansättning måste därför under alla
omständigheter vara sådan, att icke prövningen av förekommande ärenden
på den grund lämnar rum för berättigade anmärkningar. Angelägenheten
härav framstar än klarare med det förslag till förenkling av inskrivningsrevisionernas
sammansättning, som jag i det följande framlägger.
Eörsvarskommissionens förslag, att läkaren skulle ingå i nämnden i stället
för en av de civila ledamöterna, har mött invändningar från olika håll. För
egen del har jag icke kunnat undgå att taga intryck av kritiken, särskilt till
den del denna inriktat sig på svårigheten för läkaren att med honom åliggande
undersökningar förena deltagande i nämndens överläggningar. Det må erinras
örn att enligt gällande bestämmelser skola i allmänhet omkring 60
värnpliktiga beräknas varje dag undergå inskrivningsnämnds prövning. Redan
med nuvarande organisation lärer det ofta hava visat sig svårt att medhinna
detta antal pa en dag. En omläggning av nämndernas sammansättning i
den riktning kommissionen förordat kan, enligt vad vissa myndigheter framhållit,
befaras komma att medföra en förlängning av tiden för inskrivningsnämndernas
sammanträden. I vad mån den av försvarskommissionen beräknade
kostnadsbesparingen därigenom kan bliva reducerad, låter sig svårligen
på förhand med någon säkerhet angivas. Att besparingen kan komma
att bliva väsentligt mindre än den beräknade, torde dock vara sannolikt.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig icke kunna tillstyrka, att
ändring vidtages i fråga örn inskrivningsnämndernas sammansättning. Yid
sådant förhållande lärer ej heller föreligga anledning att göra ändring i nu
rådande förhållande, att de civila ledamöterna jämte sujjpleanter väljas varje
gång för två år, därvid emellertid en ledamot och en suppleant årligen avgå.
Yad slutligen angår önskemålet, att officer ur marinen skall i vissa fall
äga närvara vid sammanträde med inskrivningsnämnd, så åligger det med
nu gällande bestämmelser i § 34 mom. 4 inskrivningsförordningen nämnden
att efter noggrann prövning iakttaga, att en var värnpliktig varder, så långt
det bestämda antalet medgiver, tilldelad det truppslag eller den tjänst, för
vilken han befinnes lämpligast. Redan denna bestämmelse lärer innefatta
en garanti för att marinen tillförsäkras det lämpligaste värnpliktsmaterial,
som — utan att övriga försvarsgrenars berättigade intressen åsidosättas —
Kungl. Maj:ts proposition nr 885.
861
kan ställas till förfogande. Tillräckliga skäl synas icke tala för uppställande
av den ytterligare garanti i sådant hänseende, som en marinofficers närvaro
vid vissa inskrivningsförrättningar skulle innebära. En återgång till de före
genomförandet av 1925 års härordning rådande förhållandena i denna del
synes därför icke böra ifrågakomma.
Inskrivningsrevisioneriia.
Enligt nu gällande bestämmelser (värnpliktslagen § 21) skall för varje inskrivningsområde
jämte inom detsamma belägna sjömanshus finnas en inskrivningsrevision.
Denna består av landshövdingen (eventuellt landssekreteraren)
i det län, till vilket största delen av området hörer, såsom ordförande,
inskrivningsbefälhavaren (d. v. s. vederbörande infanteriregementschef)
samt tre ledamöter från varje län eller i landsting ej deltagande stad,
som helt eller delvis ligger inom inskrivningsområdet. Dessa ledamöter
jämte suppleanter för dem utses av landstingen resp. stadsfullmäktige fölen
tid av tre år. En ledamot och en suppleant avgå årligen. De valda
ledamöterna eller eventuellt deras suppleanter deltaga i in skri vningsre visionen
endast vid avgörande av ärenden från det område, för vilket de blivit
valda.
Försvarslcommissionen har framhållit, att nyssnämnda anordning helt naturligt
medförde förutom avsevärda kostnader en splittring i inskrivningsrevisionernas
arbete, särskilt i sådana inskrivningsområden, som omfattade flera
länsdelar. Vid den av kommissionen föreslagna koncentrationen av själva
inskrivningsväsendet till militärbefälhavaren borde en ändring därutinnan
vidtagas, bland annat för att militärbefälhavaren, som ju måste deltaga i
inskrivningsrevisionen i stället för den nuvarande inskrivningsbefälhavaren,
icke skulle bliva alltför betungad med detta arbete. För att syftet med
den nuvarande anordningen med utsedda representanter för de olika i vederbörande
militärområden ingående länen icke skulle bliva helt illusoriskt
hade kommissionen emellertid icke velat förorda tillskapande av en för varje
sådant område gemensam inskrivningsrevision. Kommissionen hade därför
stannat vid att föreslå, att såsom hittills inskrivningsrevisionerna skulle hänföra
sig till regementsområdena, vilka härutinnan helt motsvarade de nuvarande
inskrivningsområdena.
Yad däremot anginge inskrivningsrevisionernas sammansättning förordade
kommissionen, att revisionen för ett regementsområde skulle äga enahanda
sammansättning vid avgörande av ärenden från alla delar av området. Härigenom
skulle den av kommissionen påtalade splittringen undvikas. Ordförande
borde liksom nu vara landshövdingen (eventuellt landssekreteraren)
i det län, till vilket största delen av regementsområdet hörde. Militärbefälhavaren
skulle vara självskriven ledamot. Dessutom borde i inskrivningsrevisionen
deltaga minst tre av landsting (stadsfullmäktige i stad som icke
lyder under landsting) för en tid av ett år utsedda ledamöter. Antalet valda
ledamöter för varje till området hörande län eller icke under landsting lydande
stad skulle bestämmas av Konungen. Körande tillämpningen av sist
-
862
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
nämnda stadgande lämnade kommissionen vissa anvisningar. Inginge i området
endast ett län eller del av ett län, borde detta läns landsting utse tre
ledamöter. Inginge i området två länsdelar (eller en länsdel och en stad
som ej lyder under landsting), borde från den större delen utses två ledamöter
och från den mindre en. Om slutligen i regementsområdet inginge
tre eller flera länsdelar (städer som ej lyda under landsting), borde från
varje dylikt område väljas en ledamot.
Genom den föreslagna förenklingen komme antalet valda ledamöter i inskrivningsrevisionerna
att utgöra omkring 55 mot 144 enligt nuvarande organisation.
Av de hörda myndigheterna hava Överståthållarämbetet samt flertalet länsstyrelser
och militär myndigheter lämnat försvarskommissionens förslag i detta
ämne utan erinran. Länsstyrelsen i Hallands län har ansett förslaget uppenbarligen
innebära en stor fördel. I samband härmed har länsstyrelsen erinrat,
att inskrivningsrevisionen för Hallands inskrivningsområde för närvarande
hade fyra olika sammansättningar.
Länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län hava för sin del ansett det
tillräckligt med allenast en vald ledamot i inskrivningsrevisionen. Denne
borde utses av landstinget i det län, där inskrivningsrevisionen sammanträdde.
Sistnämnda länsstyrelse har i detta sammanhang uttalat, att betydelsen
av de valda ledamöterna väsentligen överdrivits. Erfarenheten visade,
att dessa ledamöters insatser vore skäligen betydelselösa. Vidare kunde
den civile läkare, som enligt nuvarande bestämmelser och även enligt försvarskommissionens
förslag skulle biträda inskrivningsrevisionen, utan olägenhet
undvaras. Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillagt, att de synpunkter,
det civila inslaget i inskrivningsrevisionen avsåge att tillvarataga,
kunde tillgodoses dels genom en föreskrift, att civil myndighet (polismyndighet)
ovillkorligen skulle höras över alla andra besvär än sådana, där det
gällde allenast ett medicinskt bedömande, och dels genom en bestämmelse
örn skyldighet för inskrivningsrevisionen biträdande läkare att i förekommande
fall till protokollet anteckna skiljaktig mening.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har mot förslaget riktat den anmärkningen,
att i vissa fall ledamot, som valts för en mindre del av ett inskrivningsområde,
kunde få ett i förhållande till de olika i området ingående delarnas
folkmängd väl starkt inflytande vid ärendenas behandling. Av sådan anledning
skulle det möjligen kunna anses lämpligt, att den mindre delen finge
utse representant i inskrivningsrevisionen endast för så vitt dess folkmängd
stöde i viss relation till inskrivningsområdets (regementsområdets) i dess
helhet. Med hänsyn till revisionens sammansättning i övrigt syntes emellertid
garantier mot eventuella olägenheter i nu antytt hänseende finnas, och
länsstyrelsen hade därför funnit sig böra biträda kommissionens förslag i
förevarande del.
Länsstyrelsen i Ostergötlands län har under framhållande av samma olägenhet
ställt sig något tveksam till förslaget örn ändrad sammansättning av inskrivningsrevisionerna.
Det syntes dock denna länsstyrelse som örn missför
-
863
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
hållandet utan någon större kostnadsförhöjning lätt kunde avhjälpas genom
föreskrifter om ökad representation för vissa mera talrikt befolkade, i inskrivningsområdet
ingående delar.
Länsstyrelsen i Uppsala län har för sin del avstyrkt förslaget i förevarande
del. I sammanhang därmed har länsstyrelsen framhållit, att vid tidigare tillfälle
såsom motiv för en förenkling av inskrivningsnämndernas sammansättning
åberopats, att de intressen, som de civila ledamöterna av inskrivningsnämnden
hade att beakta, skulle kunna tillgodoses av inskrivningsrevisionen.
Detta motiv ägde fortfarande giltighet. Därtill komme, att erfarenheten
bestämt visat, huru stort värde för inskrivningsrevisionens arbete det hade,
att inom densamma funnes personer, som beträffande de olika landsdelarna
ägde person- och lokalkännedom. Då försvarskommissionen talade örn en splittring
i revisionernas arbete, syntes detta bero på missuppfattning, såvitt därmed
avsåges själva principerna för arbetet. Den växlande sammansättningen
av revisionerna innebure visserligen en ökning av kostnaderna, men denna
uppvägdes väl av den större sakkunskap, som den nuvarande sammansättningen
medförde.
Även militärbefälhavaren på Gotland har ansett en omorganisation i bland
annat förevarande hänseende varken erforderlig eller önskvärd.
Inspektören för trängen har icke haft något att erinra mot förenklingen i
fråga örn de valda ledamöterna.
Stationslefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation har ansett att, då sjörullföringssystemet
skulle inlemmas i marindistriktsorganisationen, konsekvensen
fordrade, att marindistriktsbefälhavaren i frågor rörande marinens inskrivningsväsende
inginge eller läte sig representeras i inskrivningsrevisionen
och därvid ersatte militärbefälhavaren. Ett ytterligare skäl härför vore, att
ingen officer ur marinen numera skulle närvara vid inskrivningsförrättningar,
som liölles inom rullföringsområdena.
Den betydande förenkling av inskrivningsrevisionernas organisation, som
försvarskommissionens förslag innebär, synes mig medföra så betydande fördelar
icke minst ur ekonomisk synpunkt, att dess genomförande framstår såsom
i hög grad önskvärt. Därvid är att märka, att även örn betydelsen av
de valda ledamöternas ortskännedom icke bör underskattas, densamma dock
redan med nuvarande organisation måste vara rätt begränsad. De valda
ledamöternas insatser i revisionernas arbete torde i själva verket främst
grunda sig på dessa ledamöters allmänna erfarenhet. I sistnämnda hänseende
torde den sammansättning av revisionerna, som försvarskommissionen
föreslagit, vara likvärdig med den nuvarande.
De farhågor för att vissa delar av områdena skulle bliva underrepresenterade
i förhållande till andra, som av några länsstyrelser uttalats, synas
mig icke kunna tilläggas större betydelse. Jag erinrar om att enligt försvarskommissionens
förslag sammanlagda antalet valda ledamöter i inskrivningsrevision
skall utgöra minst tre samt att antalet ledamöter för varje till området
hörande län eller icke under landsting lydande stad skall bestämmas av
Departementschefen.
864
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kungl. Maj:t. Därest Kungl. Majit tillägges en något större frihet vid detta
bestämmande än försvarskommissionen förutsatt, torde det bliva möjligt att
åtminstone i viss utsträckning beakta de av nämnda länsstyrelser anförda
synpunkterna. Inom ramen för det av försvarskommissionen föreslagna
ändrade lagstadgandet örn inskrivningsrevisions sammansättning synes Kungl.
Majit då kunna beträda den av länsstyrelsen i Östergötlands län anvisade
utvägen att medgiva något ökad representation för vissa mera talrikt befolkade,
i inskrivningsområde ingående delar.
Såsom förut nämnts väljas de civila ledamöterna och deras suppleanter
för närvarande för en tid av tre år på det sätt, att en ledamot och en suppleant
årligen ställas under omval. Om, såsom nu föreslås, antalet ledamöter
i de särskilda revisionerna kan variera, synes en annan ordning böra tilllämpas.
Med hänsyn härtill och för att bereda Kungl. Majit större möjlighet
att vidtaga de jämkningar i fråga örn antalet ledamöter för varje del av
ett inskrivningsområde, som vid olika tidpunkter kunna finnas påkallade,
synes det lämpligt att, såsom försvarskommissionen föreslagit, bestämma de
valda ledamöternas och suppleanternas tjänstgöringsperiod till allenast ett år.
I annat sammanhang har jag — med frångående av försvarskommissionens
förslag i denna del — föreslagit, att infanteriets regementschefer alltjämt
skola vara inskrivningsbefälhavare. I sådan egenskap böra de givetvis liksom
hittills ingå såsom ledamöter i inskrivningsrevisionerna. Vid detta förhållande
synes det icke lämpligt att, på sätt från marint håll föreslagits,
låta vederbörande marindistriktsbefälhavare i frågor rörande marinens inskrivningsväsende
inträda såsom ledamöter i revisionerna, där de då skulle ersätta
inskrivningsbefälhavarna. En sådan ändring synes i alltför hög grad
ägnad att sönderbryta det nuvarande systemet.
Med hänsyn till vikten av de uppgifter, som åvila inskrivningsrevisionen,
torde liksom hittills till dennas förfogande böra ställas en militärläkare och
en civil läkare.
Med nyss angivna förbehåll dels beträffande Kungl. Majits bestämmanderätt
i fråga örn de valda ledamöterna av revisionen och dels för inskrivningsbefälliavares
ledamotskap ansluter jag mig alltså till försvarskommissionens
förslag i nu ifrågavarande del.
E. Värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter
mot värnpliktstj änstgöring.
Frågan örn ändring i lagstiftningen angående samvetsömma värnpliktiga
har under de senaste åren vid skilda tillfällen dragits under Kungl. Majits
prövning. En utförlig redogörelse för frågans läge — till vilken framställning
jag får hänvisa — har lämnats i innevarande års statsverksproposjtion
under fjärde huvudtiteln, punkt 180. Här må endast erinras örn följande.
Genom kungörelse den 9 januari 1935 (nr 1) har viss skänning skett i
bestämmelserna örn sättet att styrka påstådda samvetsbetänkligheter. Med
anledning av hemställan från 1935 års riksdag hava från samtliga inskriv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
865
ningsrevisioner i riket infordrats meddelanden om deras erfarenheter av den
nya kungörelsens bestämmelser härutinnan samt uppgifter, huru antalet inkomna
och beviljade ansökningar från samvetsömma värnpliktiga efter de
grunder, som däri åberopats, vore att fördela i grupper enligt lagens bestämmelser.
En sammanställning av de inkomna uppgifterna utvisar, att
sammanlagda antalet år 1935 beviljade ansökningar utgjorde 582. Motsvarande
siffror för de närmast föregående åren var 850 för år 1933 och 783 för år
1934. Särskilt påfallande är minskningen av antalet etiskt samvetsömma,
från 274 år 1933 och 250 år 1934 till 86 år 1935.
För svar skommissionen, som tagit del av de preliminära siffror, vilka framkommit
vid bearbetningen av nyssnämnda uppgifter, har i ämnet anfört
följande:
Den ur militär synpunkt allvarligaste olägenheten av ett stort antal samvetsömma
är, att många värnpliktiga, ej blott i krig utan även i fred, vilka
på grund av god kroppsbeskaffenhet bort uttagas till linjetjänst, i stället
uttagas till handräckningstjänst eller civilt arbete, under det att fysiskt
mindre väl utrustade värnpliktiga i deras ställe kunna komma att uttagas
till linjetjänst. Denna olägenhet växer, i den män iuskrivningskontingenterna
till följd av födelsefrekvensens nedgående minskas.
Försvarskommissionen har haft under övervägande förslag till åtgärder,
varigenom missbruk av bestämmelserna i lagen örn samvetsömma skulle i
möjligaste mån förhindras, utan att dock något tvång utövades gent emot
dem, vilkas samvetsbetänkligheter vore grundade på egen fast övertygelse.
Då det ännu är för tidigt att draga någon bestämd slutsats örn verkan av
de innevarande år ändrade bestämmelserna för intygs avgivande m. m., har
emellertid kommissionen icke ansett sig böra framlägga förslag i frågan.
Dock vill kommissionen för sin del framhålla nödvändigheten av att spörsmålet
om de samvetsömma värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden m. m.
ägnas erforderlig uppmärksamhet.
Cheferna för generalstalen samt västra och norra arméfördelningarna, inspektören
för infanteriet, militärbefälhavaren för övre Norrland och kommendanten
i Bodens fästning hava i sina yttranden över försvarskommissionens förslag
påkallat vidtagande snarast möjligt av ytterligare åtgärder i förevarande
fråga. Sålunda har av inspektören för infanteriet påyrkats upphävande av
de nuvarande bestämmelserna rörande samvetsömma; i stället borde religiöst
samvetsömma få fullgöra militärtjänst såsom sjukvårdare eller eljest såsom
icke stridande personal. Övriga myndigheter hava hemställt örn skärpning
av bestämmelserna i olika hänseenden. Sålunda har framhållits, att utbyte
av militärutbildning i vanlig ordning mot annan tjänstgöring icke längre
borde medgivas på grund av samvetsömhet på etiska skäl, att åtminstone
en skärpning av villkoren för sådant utbyte borde genomföras, även beträffande
de på religiösa grunder samvetsömma, samt att sådan skärpning borde
innefatta krav på en fast grundad övertygelse och även hava avseende å
det formella förfarandet vid tillämpningen av hithörande lagstadganden. Det
har slutligen uttalats, att frågan örn den prestation, som samvetsömma värnpliktiga
må hava att fullgöra i stället för sedvanlig militärtjänstgöring, borde
underkastas omprövning.
866
Kungl. Martts proposition nr 225.
Departements
chefen.
Såsom jag på förut angiven plats i årets statsverksproposition uttalat,
finner jag frågan om en revision av lagstiftningen rörande värnpliktiga, vilka
hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, böra tills vidare anstå
för att, sedan en mera tillförlitlig erfarenhet vunnits rörande verkningarna
av de genom kungörelsen den 9 januari 1935 utfärdade bestämmelserna,
framdeles, därest så må komma att visa sig erforderligt, upptagas till prövning.
Jag ifrågasätter alltså icke för närvarande någon ändring i berörda
lagstiftning.
I anslutning till ett uttalande av riksdagens år 1934 församlade revisorer
har jag vidare i årets statsverksproposition framhållit att, därest i fortsättningen
nedgången i antalet civilarbetare skulle visa sig varaktig, det torde
bliva möjligt att efter hand avveckla arbetet å sådana platser, varest allenast
små grupper dylika värnpliktiga kunna sysselsättas, och endast bibehålla
de förläggningar, dit större kontingenter kunna sammandragas. Genom vidtagandet
av dylika åtgärder torde statsverkets utgifter för ifrågavarande värnpliktiga
kunna förväntas komma att i betydande grad minskas. Det för ifrågavarande
utgifters bestridande avsedda anslaget, vilket i årets statsverksproposition
upptagits till 270 000 kronor, anser jag mig fördenskull och i betraktande
av sättet för mathållningsanslagens beräknande i övrigt kunna i mina
kostnadsberäkningar upptaga till 150 000 kronor.
F. De värnpliktigas avlöning.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjuta de värnpliktiga under
fredstjänstgöring utom andra förmåner även penningbidrag med 50 öre örn
dagen. Värnpliktig, som uttages för tjänstgöring i den ordning värnpliktslagen
föreskriver under längre tid än 140 dagar (den för infanteriets huvuddel
bestämda tjänstgöringstiden), erhåller dock för överskjutande tid ett
penningbidrag av 1 krona örn dagen.
Till reservofficersaspirant utgår särskilt avlöningstillägg för tid, varmed
aspiranttjänstgöringen överstiger den för studenter och likställda stadgade
utbildningstiden. Beloppet av detta tillägg motsvarar skillnaden mellan
menig volontärs kontanta avlöningsförmåner och det reservofficersaspiranten
i hans egenskap av värnpliktig tillkommande penningbidraget.
Motsvarande bestämmelser gälla för reservkadett vid kustartilleriet och
för reservintendentskadett.
Försvarskommissionen har erinrat, hurusom under olika tider olika principer
gjort sig gällande vid bestämmande av penningbidrag till de värnpliktiga.
Enligt 1901 års försvarsordning hade sålunda därvid tagits hänsyn
till såväl arten av tjänstgöring som tjänstgöringstidens längd. Enligt 1914
års härordning ävensom det år 1923 av försvarsrevisionen framlagda förslaget
hade enbart tjänstgöringens art varit avgörande. Däremot hade i
såväl 1925 års statsverksproposition som det av samma års riksdag fattade
beslutet i frågan till grund för beräkningen lagts allenast tjänstgöringstidens
längd.
Kungl. Martts proposition nr 225.
867
Försvarskommissionen hade nu tagit under övervägande, vilken av ovannämnda
principer för bestämmande av de värnpliktigas avlöningsförmåner,
som borde komma till tillämpning i den föreslagna försvarsorganisationen.
Utginge man från att arten av tjänstgöringen borde vara den bestämmande
faktorn, kunde avlöningen så regleras, att det lägre penningbidraget på 50
öre örn dagen utbetalades till värnpliktig under första tjänstgöringen och
tjänstgöring i en följd samt det högre bidraget på 1 krona under tjänstgöring
efter förnyad inkallelse till repetitionsövning, vinterutbildning eller
landstormsövning samt till studenter och likställda under viss del av deras
tjänstgöring. Toge man tjänstgöringstidens längd som norm, borde det
högre penningbidraget utgå till värnpliktig under den tid av hans tjänstgöring,
som översköte det för infanteriets huvuddel bestämda dagantalet
(landstormsövningen inräknad).
Försvarskommissionen kade för sin del funnit det senare alternativet
böra tillämpas och föresloge därför, att ett penningbidrag på 50 öre örn
dagen utginge till samtliga beväringen tillhörande värnpliktiga under all
tjänstgöring till och med den 180:de dagen av den sammanlagda tjänstgöringstiden
och 1 krona örn dagen linder tjänstgöring därutöver. Under landstormsövning
borde dock penningbidraget alltid utgå med 1 krona örn
dagen.
Härvid förutsattes, att till värnpliktig, som utförde civilt arbete enligt
§ 1 i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
liksom hittills penningbidraget utginge med 50 öre örn
dagen under hela tjänstgöringstiden.
Till försvarskommissionens förslag i förevarande del vill jag helt ansluta Departementsmig.
Jag förutsätter emellertid, att avlöningstillägg till reservofficersaspi- chefen
rant, reservkadett vid kustartilleriet och reservintendentskadett i fortsättningen
skall utgå efter i huvudsak samma grunder som hittills.
II. Den andliga vården vid försvarsväsendet.
Enligt 1914 års försvarsordning skulle för den andliga vårdens ombesörjande
vid armén finnas anställda 46 regementspastorer, 2 garnisonspastorer
och 1 slottspastor. Av de båda garnisonspastorerna avsågs den ene för
Karlsborgs, den andre för Bodens garnison, under det att slottspastorn avsågs
för krigsskolan å Karlberg.
De prästerliga befattningshavarna åtnjöto i allmänhet icke fasta avlöningsförmåner
utan endast vissa mindre arvoden. Garnisonspastorn å Karlsborg
var i denna sin egenskap jämväl kyrkoherde i Karlsborgs församling.
Kostnaderna för regementspastorsinstitutionen vid armén enligt 1914 års
härordning belöpte sig till 64 040 kronor, häri inräknat arvoden till prästerliga
biträden vid vissa truppförband.
Don andliga vården vid marinen ombesörjdes enligt samma försvarsordning
av 2 regementspastorer, den (ine tillika kyrkoherde i Karlskrona amirali
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 21730 55
868
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tetsförsamling och den andre kyrkoherde i Skeppsholms församling, samt 3
bataljonspredikanter, samtidigt komministrar i nyssnämnda församlingar. Kostnaderna
för dessa befattningar jämte 2 klockare och 1 kyrkvaktare uppgingo
enligt flottans ecklesiastikstat till 9 490 kronor.
Sedan 1918 års riksdag anhållit örn utredning av frågan om förbättrad andlig
och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen, tillkallades för sådant
ändamål vissa sakkunniga. Dessa avgåvo förslag i ämnet den 24 maj 1921.
Enligt detta förslag skulle den andliga vården, vilken vore dels religiös,
dels kulturell, handhavas av särskilda militärpastorer — präster eller lekmän
— med biträde av därtill uttagna värnpliktiga. För den kulturella
vården skulle i vissa fall särskilda ledare utses. Vidare skulle en för hela
landet gemensam centralorganisation inrättas.
Försvarsrevisionen uttalade i sitt år 1923 avgivna betänkande, att en omorganisation
av den dåvarande regementspastorsinstitutionen visserligen
kunde vara önskvärd, men ansåg sig icke kunna taga ståndpunkt till det av
nyssnämnda sakkunniga framlagda förslaget. Revisionen föreslog därför
ingen annan ändring än att, beträffande marinen, benämningarna regementspastor
och bataljonspredikant utbyttes mot amiralitetspastor resp. amiralitetspredikant.
1924 års försvarsproposition anslöt sig i förevarande hänseende till försvarsrevisionens
förslag, varemot det särskilda utskottet vid samma års riksdag
fann, att arvoden åt garnisons-, slotts- och regementspastorer vid armén
icke vidare borde beräknas. De religiösa behoven hos den militära personalen
och de värnpliktiga ansåges, med truppförbandens förläggning till
städerna, kunna tillgodoses på annat sätt.
I 1925 års försvarsproposition föreslog Kungl. Majit indragning av samtliga
arvoden till regementspastorer vid armén samt slottspastorn å Karl -berg, under det att arvoden fortfarande skulle beräknas för garnisonspastorerna
i Boden och Karlsborg, vilket även blev riksdagens beslut. För
bestridande av den andliga vården vid armén skulle ett belopp av 50 000
kronor årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter vederbörande
myndigheters hörande användas dels, där så befunnes lämpligast, för pastoralvård
inom armén, dels för de värnpliktigas andliga vård i övrigt, utövad
genom förbundet Soldaternas vänner eller eljest.
För flottans vidkommande beslöt 1925 års riksdag i enlighet med försvarsrevisionens
förslag med den förändringen, att antalet amiralitetspredikanter
minskades till 2.
Ar 1926 tillkallades vissa sakkunniga för att verkställa utredning och inkomma
med förslag beträffande den framtida dispositionen av det anslag
till befrämjande av den andliga vården vid armén, som av riksdagen kunde
komma att anvisas. De sakkunniga avgåvo den 24 mars 1927 förslag till —
förutom fördelning av ett årligt anslag för ändamålet å 50 000 kronor — bestämmelser
rörande den andliga vården vid armén. Bestämmelserna omfattade
i huvudsak följande. Ordnandet av den andliga vården skulle ombe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr £25.
869
sörjas närmast inom varje truppförband av ett råd, bestående av truppförbandets
chef såsom ordförande, en medlem utsedd av vederbörande domkapitel
och en representant för den frivilliga verksamheten för den andliga
vården. Därest två eller flera truppförband vore förlagda på samma ort,
kunde ett gemensamt råd utses. Truppförbandsrådet skulle åligga, bland
annat, att avgöra, huruvida särskild militärpastor borde utses eller pastoralvården
vid truppförband med fördel kunde inordnas i förläggningsplatsens
civila församlings- och gudstjänstliv, samt att i förra fallet för ett år i sänder
utse militärpastor, som skulle handhava den andliga vården vid truppförbandet
eller, örn så ansåges lämpligt, vid två eller flera truppförband gemensamt.
För befrämjande av enhetlighet inom ifrågavarande verksamhet
skulle Kungl. Majit för fem år i sänder utse ett centralråd för den andliga
vården vid armén, bestående av en officer (f. d. officer), en präst i svenska
statskyrkan, en representant för den frivilliga verksamheten för den andliga
vården samt två andra sakkunniga personer. Till militärpastor skulle kunna
utses präst i svenska kyrkan eller annan person, som genom bildningsgrad
och personliga egenskaper ansåges för uppgiften lämplig. Vidare skulle
truppförbandsrådet utse lämplig person att ombesörja föreläsnings- och
annan bildningsverksamhet samt förestå befintligt bibliotek.
Efter förslag av arméförvaltningen har för varje år från och med budgetåret
1928/1929 Kungl. Majit fördelat anslaget till den andliga vården vid
armén. Under budgetåren 1928/1929—1931/1932 utgick anslaget med 50 000
kronor. Från och med budgetåret 1932/1933 skedde den förändringen, att
ifrågavarande anslag överfördes till den under fjärde huvudtiteln upptagna
anslagsgruppen »Gemensamma anslag». Detta sammanhängde med att från
anslaget i fråga skulle utgå bidrag till den andliga vårdens främjande jämväl
vid flygvapnets truppförband. Samtidigt minskades emellertid av statsfinansiella
skäl totalsumman från 50 000 till 42 000 kronor, till följd varav
såväl de till truppförbanden som de till soldathemmen utgående beloppen
minskades.
Från och med budgetåret 1933/1934 beslöt riksdagen, efter framställning
från marinförvaltningen, att även den andliga vården vid marinen skulle
tillgodoses ur detta anslag beträffande bland annat kustartilleriregementena
och skeppsgossehemmen. Anslaget höjdes i samband härmed till 44 500
kronor, med vilket belopp detsamma sedermera utgått.
Under innevarande budgetår har detta anslag i huvudsak disponerats på
följande sätt. Arvode till regementspastorn vid Livregementet till häst,
vilken i olikhet mot andra regementspastorer innehar fullmakt som regementspastor,
har fortfarande utgått med 1 170 kronor. Till truppförbanden
hava för den andliga vårdens bestridande utlämnats belopp, växlande mellan
100 och 800 kronor, med åliggande för vederbörande truppförbandsclief
(stationsbefälhavare) att bestämma om användningen av dessa belopp. Till
centralstyrelsen för förbundet Soldaternas vänner har överlämnats 8 000
kronor och till de olika soldathemmen hava utbetalats belopp, växlande
870
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
mellan 200 oell 1600 kronor. För marinens elei har avsetts sammanlagt
2 500 kronor. Arvoden till garnisonspastorerna i Boden och Karlsborg samt
till de å flottans ecklesiastikstat upptagna befattningshavare hava icke inräknats
i detta anslag; dessa arvoden belasta i stället de allmänna avlöningsanslagen.
Från statskyrkligt håll hava under de senare åren framförts vissa erinringar
mot det sedan år 1926 tillämpade systemet för bestridande av den
andliga vården vid krigsmakten, gående ut på att organisationen vore alltför
löslig, att central myndighet saknades och att krigsorganisationen icke
vore i fred förberedd.
Kyrkomötet 1934 gjorde härutinnan följande uttalande:
Diakonistyrelsens redogörelse för den andliga vården vid försvarsväsendet
giver tydligt vid handen, huru otillfredsställande hela denna viktiga angelägenhet
är ordnad. Allt mera oeftergivligt synes behovet vara av en grundlig
omdaning av denna så lösligt handhavda andliga verksamhet vid våra regementen.
Det vore högeligen önskvärt, att ett kraftigt initiativ kunde tagas
för att uppnå ett bättre sakernas tillstånd. Diakonistyrelsen, som redan
handhaver denna angelägenhet, synes lämpligen kunna upptaga detta ärende
till omprövning.
Försvarskommissionen har i ämnet anfört följande:
Försvarskommissionen vill icke bestrida, att en revision av det nu tilllämpade
systemet för den andliga vårdens bedrivande vid försvarsväsendet
kan bliva nödvändig och att därvid vissa synpunkter, som av såväl 1918 års
som 1926 års sakkunniga framhållits, äro förtjänta av beaktande. Emellertid
är kommissionen av den uppfattningen, att en dylik revision ej står i så
nära samband med förslaget till en förändrad organisation av riksförsvaret,
att den nu bör av kommissionen upptagas till prövning. Försvarskommissionen
utgår därför ifrån att de nu gällande principerna för den andliga
vårdens tillgodoseende komma att i huvudsak tillsvidare tillämpas. Under
rubriken »Gemensamma anslag» bör således alltjämt upptagas ett för försvarsväsendet
gemensamt anslag för befrämjande av den andliga vården vid truppförbanden.
Kommissionen finner anslaget i fråga böra sättas till 50000
kronor.
Liksom nu är fallet beräknas detta anslag icke skola belastas med avlöningar
och arvoden åt de ecklesiastika befattningshavare, vilka upptagas å
vederbörande personalstater. I sistberörda hänseende ifrågasätter försvarskommissionen
icke någon ändring utan räknar med att å respektive stater
alltjämt böra upptagas: vid armén en garnisonspastor i Boden och en i Karlsborg
samt vid marinen 2 amiralitetspastorer, 2 amiralitetspredikanter, 2
klockare och 1 kyrkvaktare.
Tre av försvarskommissionens ledamöter hava i avgiven reservation anfört
bland annat följande:
Försvarskommissionen avstår från att i denna sak taga något initiativ,
vilket vi finna beklagligt. Yi anse nämligen den andliga vården, särskilt
av den till övningsplatserna samlade manliga ungdomen, vara en angelägenhet
av sådan betydenhet, att den bör givas en fastare ordning och
ett kraftigare stöd än som nu är fallet. Men även den, som på grund av
skiljaktig åskådning ställer betydelsen av den religiöst andliga vården i
andra hand, bör dock beakta, att förekomsten av intresserade och verksamma
pastorer vid truppförbanden ger väsentligt ökade möjligheter att tillgodose
871
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
försvarspersonalens intellektuella lyftning oell förströelse, och att de härutinnan
kunna bli såväl truppförbandets ledning som dess personal till
mycket stor hjälp. I vissa fall ha förutvarande regementspastorer alltsedan
1925 kvarstått vid utövandet av sin befattning i ungefär förutvarande omfattning;
i mån som dessa gå bort eller icke längre förmå att till sin ordinarie
beställning lägga utövandet även av befattning vid truppförbanden,
försvinner även vid dessa den gamla traditionsbetydande regementspastorsinstitutionen.
Yi erinra i detta sammanhang även därom, att vid de flesta
andra europeiska länders arméer finnas inrättade prästerliga befattningar
av ungefär samma karaktär och med samma uppgifter som föreslagits pavila
vid vårt försvarsväsende anställda pastorer.
Yi ha av anförda skäl ansett oss böra betona betydelsen av att at den
andliga vården vid armén givas organisatoriskt fastare former genom anställandet
av regementspastorer och skapandet av en central myndighet
samt genom anvisandet av härför erforderliga anslag.
I sina yttranden över förvarskommissionens betänkande i hithörande del
hava cheferna för generalstaben, samtliga arméfördelningar och fortificationen,
inspektören för kavalleriet samt kommendanten i Bodens fästning helt anslutit
sig till de i reservationen framförda synpunkterna. Chefen för södra arméfördelningen
har därjämte liksom inspektören för artilleriet förklarat sig anse
det lämpligt, att frågan bringades till en ändamålsenlig lösning i samband
med försvarets omorganisation. Kommendanten i Bodens fästning har vidare
yttrat, att erforderliga åtgärder borde vidtagas så snart ske kunde, eventuellt
utan att genomförandet av ny försvarsordning avvaktades. Militärbefälhavarna
för Övre Norrland och på Gotland hava uttalat, att den andliga vardén
inom försvarsväsendet borde ordnas, lämpligen genom återinförande av regementspastorsinstitutionen.
Chefen för generalstaben har beträffande de principiella riktlinjerna för en
reform framhållit, att den andliga vården borde utövas dels genom till tjänst
vid truppförbanden förordnade svenska kyrkans präster, utsedda efter vederbörande
truppförbandsekefs hörande av domkapitlet inom det stift, där
truppförbandet ifråga vore förlagt, dels genom frivilligt arbete, lett antingen
av de sålunda förordnade prästerna eller av förbundet Soldaternas vänner.
Ett centralråd med säte i Stockholm och lydande under diakonistyrelsen
borde upprättas för att inom försvarsväsendet sammanhålla och leda svenska
kyrkans arbete — såväl det officiella som det frivilliga —- ävensom för att
handhava och utdela de medel, som genom kollekter, donationer o. s. v.
kunde ställas till förfogande. De vid truppförbanden förordnade prästerna
borde avlönas av medel ur kyrkofonden. Det frivilliga arbetet och centralrådets
verksamhet borde ekonomiseras genom anslag på fjärde huvudtiteln.
Till förfogande ställda medel borde fördelas på förslag av centralrådet och
i proportion till vid truppförbanden föreliggande behov.
Kommendanten i Bodeus fästning har -— jämte det han, pa sätt nyss anmärkts,
anslutit sig till de av reservanterna inom försvarskommissionen
framhållna synpunkterna — tillika föreslagit, bland annat, att de till soldathemsrörelsen
anslagna beloppen skulle ökas och att vederbörande regements-
(garnisons-) pastor skulle erhålla myndighet i en eller annan form
Departements
chefen.
872 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
över verksamheten vid det till resp. truppförband anknutna soldathemmet
samt att frågan, huru värnpliktstjänstgöringen för de teologie studerande
lämpligen borde anordnas för att helt eller delvis komma den andliga vården
tillgodo, skulle utredas.
Flygvapnets och marinens myndigheter hava icke haft något att erinra mot
försvarskommissionens förslag, att ett för försvarsväsendet gemensamt anslag
alltjämt skulle uppföras för befrämjande av den andliga vården vid
truppförbanden samt att detta anslag skulle beräknas till 50 000 kronor.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i detta sammanhang meddelat,
att det i ifrågavarande hänseende för marinen erforderliga beloppet
syntes kunna uppskattas till omkring 6 000 kronor.
Genom det beslut i förevarande fråga, som av 1925 års riksdag fattades,
öppnades möjlighet att lämna stöd åt en i mera fri form bedriven verksamhet
till främjande av den andliga omvårdnaden örn de värnpliktiga. Denna
verksamhet har ofta varit knuten till soldathemmen och har till stor del
upptagits av organisationer med frikyrklig betoning. Den nya ordningen
torde även hava tjänat till att framhålla vikten av att den värnpliktiga ungdomen
beredes tillfälle att på ett lämpligt och förädlande sätt använda sin
fritid. Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att särskilt soldathemsverksamheten
i fortsättningen understödjes i åtminstone samma utsträckning
som på senare år skett. Lämpligheten av en direkt återgång till de förhållanden,
som voro rådande före genomförandet av 1925 års härordning,
synes mig redan på denna grund kunna ifrågasättas. Även andra skäl synas
mig tala för att den nu tillämpade ordningen icke bör underkastas en genomgripande
omläggning i den riktning, som reservanterna inom försvarskommissionen
och vissa militärmyndigheter anvisat. Måhända kunna andra
vägar beträdas för att främja det avsedda syftet, exempelvis genom att
närmare anknyta den andliga vården vid försvarsväsendet till församlingsarbetet
i övrigt å förläggningsorterna. Detta är emellertid en fråga som
icke låter sig bedömas utan vittgående undersökningar. Åtminstone tills
vidare torde därför det nuvarande systemet böra bibehållas. Emellertid
anser jag i likhet med försvarskommissionen, att anslaget till den andliga
vården bör höjas till det år 1925 fastställda beloppet 50 000 kronor. Anslaget
torde fortfarande böra upptagas under rubriken »Gemensamma anslag».
Liksom hittills bör anslaget icke belastas med avlöningar och arvoden åt
de ecklesiastika befattningshavare, vilka upptagas å vederbörande personalstater.
Beträffande dessa befattningshavare hänvisas till vad i andra sammanhang
anförts.
lil. Civilanställningsfrågaii.
Frågan, i vilken utsträckning och i vilka former staten bör lämna sin medverkan
till beredande av fortsatt utkomst åt fast anställt manskap efter dess
avskedstagande, har länge stått på dagordningen. Ett flertal utredningar i
873
Kungl. Maj: ta proposition nr 225.
ämnet hava verkställts, senast av vissa sakkunniga, som tillkallats den 25
oktober 1929, och vissa andra sakkunniga, som tillkallats den 12 januari 1934.
Åtskilliga av de förslag, i vilka utredningarna resulterat, hava även efter hand
blivit förverkligade. Man har därvid framgått efter flera olika linjer.
I främsta rummet har fråga varit örn förbehållande av vissa statliga befattningar
åt f. d. fast anställt manskap eller örn viss företrädesrätt till sådana
befattningar. Sålunda har Kungl. Majit genom beslut den 12 april 1935 förklarat,
att med avseende å anställande av civil eller civilmilitär personal vid
försvarsväsendet skulle iakttagas, att vid lika lämplighet i övrigt underbefälsutbildad
sökande skulle äga företrädesrätt framför sökande, som icke vore
eller förut varit i statens tjänst.
Vad angår företrädesrätt till andra allmänna befattningar föreskrev Kungl.
Majit redan genom ett år 1874 utfärdat brev, att manskap, som med välförhållande
tjänat minst 9 år, borde vid avskedstagande beredas företrädesrätt
till passande tjänster inom järnvägs-, telegraf-, fångvårds-, post- och tullstaterna
samt städernas poliskårer, såvitt det besutte de för befattningarnas utövande
erforderliga egenskaper och insikter. Vidare avlät Kungl. Majit år
1898 en skrivelse till chefen för IV. arméfördelningen av innehåll, att distinktionskorpral
(förstekonstapel) eller korpral (andrekonstapel), som i sådan
egenskap tjänat minst 2 år, skulle efter väl vitsordad tjänstetid av minst 5 år,
under de i 1874 års brev angivna förutsättningarna, vid avskedet beredas företrädesrätt
till anställning inom de verk, som i sistnämnda brev angivits.
Ingendera av dessa bestämmelser har emellertid fått någon nämnvärd praktisk
betydelse.
Den 19 februari 1915 utfärdades en i huvudsak alltjämt gällande kungörelse
angående beredande av civilanställning vid postverket för viss personal vid
armén. Till aspiranter vid postverket skall enligt denna kungörelse årligen
från den 1 november antagas ett erforderligt antal volontärer, som därom
gjort ansökan och som tjänat minst 4 år samt rekapitulerat för ytterligare ett
år. Under det sista militära tjänsteåret beredes aspiranterna högst fem månaders
tjänstledighet i och för provtjänstgöring vid postverket. Härunder bibehålla
de alla med den militära tjänsten förenade avlönings- och naturaförmåner
(utom s. k. livpersedlar, d. v. s. uniform). Vid tjänstgöring å sådan ort, där
truppförband ej är förlagt, utgår i stället för naturaförmånerna kontant ersättning.
Även under annan tjänstgöring vid postverket än provtjänstgöring
utgå de militära förmånerna, dock med avdrag för vid postverket uppburen
avlöning. Den, som efter avskedet från den militära tjänsten vunnit inträde i
reserven samt antagits till extra tjänsteman vid postverket, äger under de
tider, då han ej är tjänstgörande vid det senare, tjänstgöra vid truppförband
mot åtnjutande av naturaförmåner samt viss kontant avlöning. Genom kungörelse
av den 8 februari 1918 hava motsvarande bestämmelser utfärdats att
gälla för marinens manskap. För flygvapnets manskap gäller i tillämpliga
delar vad som stadgas för manskap vid armén och marinen. Under de senare
åren hava med stöd av dessa bestämmelser ett antal av mellan 20—30 underbefäl
årligen beretts anställningar vid postverket.
874
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Den 1 december 1916 utfärdades motsvarande bestämmelser jämväl för anställning
vid statens järnvägar att gälla för arméns manskap; den 8 februari
1918 utfärdades motsvarande bestämmelser gällande marinens manskap. Dessa
bestämmelser gälla numera också för flygvapnets manskap.
Slutligen förtjänar nämnas, att järnvägsstyrelsen den 21 januari 1935 i
samband med meddelande av bestämmelser för nyrekrytering av personal för
5. lönegraden vid statens järnvägars driftsavdelning lämnat föreskrift därom,
att väl vitsordat fast anställt militärmanskap vid i övrigt fullt lika lämplighet
skall äga företräde vid nyrekrytering för nämnda lönegrad.
I annat sammanhang har redogjorts för den nuvarande organisationen av
arméns underofficersskola. Här må endast erinras örn att skolan har till uppgift,
bland annat, att meddela sådana kunskaper — utöver de för underofficersyrket
och för vidare utbildning till officersyrket erforderliga — som kunna
befrämja en god civilanställning. Den allmänna undervisningen vid skolan är
uppdelad på 3 linjer och såsom mål för dessa har uppsatts, för A-linjen bibringande
av de kunskaper, som krävas för befordran till underofficer, vilka
i stort sett motsvara de för realexamen erforderliga, för B-linjen realexamen
och för C-linjen begränsad studentexamen.
Efter framställning av 1929 års civilanställningssakkunniga beslöt Kungl.
Majit den 8 december 1933, att en särskild poliskurs för 50 underbefäl skulle
försöksvis anordnas under förra delen av år 1934. För att få deltaga i kursen
skulle eleverna avstå från viss del av dem tillkommande avskedspremie. ytterligare
en sådan kurs anordnades under anställningsåret 1934/1935 för 75
underbefäl, och ännu en kurs för lika många elever har anordnats under innevarande
anställningsår. Vid sådan kurs avlagd godkänd examen har i kompetenshänseende
likställts med godkänd examen i lägre klassen av statens
polisskola.
Därjämte hava från och med utbildningsåret 1933/1934 vid flera av arméns
truppförband i civilanställningssyfte anordnats vissa utbildningskurser, exempelvis
i bokföring, maskinskrivning, stenograf, fastighetsförvaltning, skötsel
av äng- och värmepannor, automobilkörning och bokbinderi. I den mån uppkomna
besparingar å för rekryteringsverksamheten anvisade medel — vilka
från och med budgetåret 1934/1935 enligt riksdagens medgivande fått användas
för civilanställningsverksamheten — icke stått till förfogande, hava för kurserna
erforderliga medel anvisats från vederbörligt anslag till extra utgifter.
Under de senaste åren har Kungl. Majit på framställning av 1929 års civilanställningssakkunniga
medgivit, att truppförbandschef (motsvarande chef)
finge anställa f. d. fast anställt manskap för kortare tid än ett år, då vakanser
bland manskapet uppkommit till följd av att befattningshavare, som vunnit
civil anställning, beviljats avsked »för framtida väl».
I enlighet med förslag av 1934 års sakkunniga beslöt 1934 års riksdag viss
ändring i avlöningsreglementet för fast anställt manskap, varigenom Kungl.
Majit erhöll befogenhet att medgiva manskap, som beviljats tjänstledighet
bland annat för förvärvande av kompetens till vinnande av civilanställning, att
under ledigheten bibehålla oavkortade löneförmåner.
875
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
På förslag av Kungl. Majit hava därjämte 1934 och 1935 års riksdagar bemyndigat
Kungl. Majit att under budgetåren 1934/1935 resp. 1935/1936 bereda
beställningshavare av manskapet med viss tids anställning vid försvarsväsendet
möjlighet att efter kontraktstidens utgång kvarstå över stat vid vederbörligt
truppförband i högst 6 månader, med rätt att därunder komma i åtnjutande
av tjänstledighet för genomgående av utbildningskurser, fullgörande
av provtjänstgöring m. m. i och för erhållande av civilanställning. Rätten att
komma i åtnjutande av anställning över stat, som under förstnämnda budgetår
stod öppen för dem, som vid avgången kunde räkna minst 5 års väl vitsordad
anställning vid försvarsväsendet, har för budgetåret 1935/1936 begränsats till
dem, som vid utgången av löpande anställningsår haft sådan anställning i
minst 6 år. Även i innevarande års statsverksproposition har framställning
gjorts örn bemyndigande för Kungl. Majit att vidtaga åtgärder i syfte att
genom systemet med anställning över stat underlätta möjligheterna för manskap
vid försvarsväsendet att efter avgång från aktiv stat förskaffa sig civilt
förvärvsarbete. Någon ändring beträffande grunderna och villkoren för överstatsanställningen
har därvid ej ifrågasatts.
Sedan åtskilliga år tillbaka utgå avskedspremier åt underbefäl, som avgå
ur tjänst efter vissa års anställning. Premierna äro av två slag, en lägre för
minst 6 och en högre för minst 9 års tjänst. Premiernas belopp växla vid
armén för olika truppförband och äro för närvarande, den lägre premien
400—700 kronor och den högre 700—1 100 kronor. Vid marinen utgår den
lägre premien med 600 kronor och den högre med 1 000 kronor, och vid flygvapnet
äro premiernas belopp 400 resp. 700 kronor. Med erhållen avskedspremie
följer från och med år 1928 vid armén — dock ej för musikunderbefäl
— skyldighet att inträda i reserven. Villkor för premies erhållande är dessutom,
att vederbörande icke erhållit civilanställning i statens tjänst.
För handhavandet av civilanställningsfrågor finnas numera lokala civilan-*
ställningskommissioner inrättade vid samtliga truppförband (motsvarande
formationer) utom Stockholm. Varje sådan kommission består av en officer,
en underofficer och ett underbefäl av manskapet, samtliga utsedda av vederbörande
truppförbandschef (motsvarande chef), vilken har överinseende över
kommissionens verksamhet. För arméns till Stockholm förlagda truppförband,
Stockholms örlogsstation, de till Vaxholms fästning förlagda truppförbanden
och andra flygkåren finnes en gemensam kommission med något avvikande
sammansättning. Kungl. Majit har för innevarande budgetår medgivit, att för
bestridande av kommissionernas utgifter av expensers natur samt kostnader
för vissa resor i civilanställningsärenden ett belopp av högst 3 000 kronor
finge tagas i anspråk från lantförsvarets anslag till extra utgifter och att högst
800 kronor finge tagas i anspråk från sjöförsvarets motsvarande anslag. Beträffande
samtliga försvarsgrenar har därjämte förklarats, att vederbörande
ägde disponera den vid utgången av budgetåret 1934/1935 förefintliga återstoden
av vad på grund av tidigare beslut för ändamålet anvisats.
I enlighet med av riksdagen lämnat medgivande förordnade Kungl. Majit
den 15 juni 1934, att ett centralorgan för civilanställningsverksamlieten vid
876
Kungl. Majlis proposition nr 225.
försvars väsendet m. m., benämnt försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå,
skulle försöksvis anordnas för budgetåret 1934/1935. Sedan riksdagen
på förslag av Kungl. Majit medgivit, att nämnda byrå finge bestå jämväl
under budgetåret 1935/1936, har Kungl. Majit genom brev den 28 juni 1935
meddelat beslut angående byråns fortsatta verksamhet under sistnämnda
budgetår ävensom fastställt instruktion för densamma.
Kostnaderna för byrån under det nu löpande budgetåret, beräknade till
sammanlagt 20 000 kronor, hava beräknats skola utgå med resp. 16 000 kronor,
3 500 kronor och 500 kronor från resp. lantförsvarets, sjöförsvarets och flygvapnets
anslag till rekrytering.
I innevarande års statsverksproposition har uttalats, att för vinnande av
ytterligare erfarenhet rörande lämpligaste sättet för ordnandet av civilanställnings
verksamheten vid försvarsväsendet byrån borde bestå jämväl under
nästkommande budgetår, varvid nu gällande bestämmelser med avseende å
byråns organisation och arbetsuppgifter i huvudsak syntes böra tillämpas.
Kostnaderna för byrån borde beräknas och fördelas på samma sätt som under
innevarande budgetår.
Försvarskommissionen, som ansett det vara av stor vikt, att civilanställningsfrågan
snarast möjligt bringades till sin lösning, har bland annat hänvisat
till en av 1929 års civilanställningskommitté gjord utredning rörande
civilanställningsförhållandena för det manskap, som avgått under och vid utgången
av anställningsåret 1932/1933. Denna utredning visade, att av 1921 avgångna
beställningshavare allenast 551 eller 28’2 6 % haft civilanställning att
tillträda omedelbart eller strax efter avskedet ur militärtjänsten. En av försvarsväsendets
centrala civilanställningsbyrå gjord motsvarande undersökning
för anställningsåret 1933/1934 utvisade, att av 2 122 avgångna endast 664 eller
31*2 9 % hade vunnit civilanställning, ehuru vissa civilanställningsåtgärder då
blivit vidtagna.
På grund av i betänkandet närmare anförda omständigheter ansåge kommissionen,
att ytterligare åtgärder i civilanställningssyfte borde vidtagas.
Statens förpliktelser gentemot de avgående kunde dock icke anses vara lika
bindande i fråga örn alla. En bestämd åtskillnad borde enligt kommissionens
mening härutinnan göras mellan å ena sidan dem, som allenast en kortare tid
— förslagsvis intill 6 år — innehaft fast anställning, och å andra sidan dem,
som under minst 6 år innehaft dylik anställning. Gentemot underbefäl, som
tjänat i 9 år eller därutöver, borde staten ikläda sig så bindande utfästelse
som möjligt. Därmed ville kommissionen icke hava uttalat, att icke även sådana
underbefäl, som avginge före 6-årstidens utgång, borde — i den mån så vore
möjligt — förhjälpas till civilförsörjning. Emellertid avsåge kommissionen
i fortsättningen i första hand de kategorier, mot vilka staten enligt kommissionens
förmenande hade de större förpliktelserna.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att gränsen för rätt till
effektiv civilanställningshjälp borde sättas vid fyra tjänsteår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
877
Försvarskommissionen har vidare, vad angår frågan om förbehåll av
vissa befattningar i civil statstjänst för civilanställningssökande
militärmanskap, framhållit, att frågan därom flera gånger tidigare
varit föremål för övervägande. De i sådant hänseende framlagda förslagen
hade emellertid mötts av allvarliga invändningar från civila myndigheters
sida, med hänvisning bland annat till att myndigheterna skulle förhindras att
självständigt besluta i fråga om sin rekrytering, om de i viss omfattning
skulle vara skyldiga att utan hänsyn till de sökandes kompetens antaga civilanställningssökande.
De sålunda gjorda erinringarna kunde icke lämnas utan
beaktande. Enligt kommissionens uppfattning vore det icke heller erforderligt
att för åstadkommande av ökade möjligheter till civilanställning i statens
tjänst föreskriva, att vissa befattningar helt eller delvis skulle vara uteslutande
förbehållna avskedat militärmanskap. Kommissionen förmenade, att
ett tillfredsställande resultat i förevarande hänseende skulle kunna ernås,
därest samtliga statens civila myndigheter ålades att till försvarsväsendets
centrala civilanställningsbyrå anmäla, då nyrekrytering av personal skulle
ske, ävensom då behov av vikarier uppkomme, allt i fråga örn sådana befattningar,
för vilka avgående militärmanskap kunde besitta kompetens. Det
borde sedan ankomma på civilanställningsbyrån att bringa dessa uppgifter
till eivilanställningssökande manskaps eller f. d. manskaps kännedom. Då
anställningssökande till följd därav anmälde sig hos civil myndighet för erhållande
av sålunda ledigförklarad befattning, borde sådan sökande vid befattningens
tillsättande vid i övrigt lika lämplighet äga företräde framför
annan sökande, som icke tidigare varit i statstjänst. Dylikt företräde borde
gälla utan hinder av vederbörande civilanställningssökandes ålder, därest
ansökan ingåves senast inom två år efter avgång ur aktiv tjänst. Den som
haft avsked från sin militära anställning under längre tid än två år borde icke
annat än undantagsvis — om han använt mellanliggande tid till att genomgå
utbildningskurs eller skola, som gåve kompetens för den sökta befattningen —
äga företrädesrätt. Innebörden av de föreslagna föreskrifterna vore i stort
sett densamma som i de föreskrifter rörande militärmanskaps företrädesrätt
till civilmilitära och civila anställningar vid försvarsväsendet, som av Kungl.
Majit meddelats genom beslut den 12 april 1935. Då vederbörande civila
myndigheters rätt att fritt pröva de sökande bibehölles oförändrad, skedde
icke något intrång på detta område; någon försämrad rekrytering av personalen
syntes sålunda icke behöva befaras. För att de eivilanställningssökande
skulle kunna ifrågakomma till de här åsyftade anställningarna, borde emellertid
enligt kommissionens mening manskapet under sin anställning vid försvarsväsendet,
i möjligaste mån och utan att de militära kraven eftersattes,
erhålla möjlighet att inhämta sådana kunskaper, att de kunde mäta sig med
andra sökande. Stundom kunde denna kompetens bibringas de anställda
genom att särskilda utbildningskurser i civilanställningssyfte anordnades.
Därjämte syntes i vissa fall tjänstledighet för provtjänstgöring i civil befattning
kunna beredas sådant manskap, som inom viss tid skulle avgå ur tjänst.
Chefen för generalstaben har i sitt yttrande över försvarskommissionens
878
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
betänkande framhållit, att vad kommissionen förordat i fråga örn företrädesrätt
för det avskedade manskapet att vinna civilanställning innebure ett steg
i rätt riktning. Kommissionens förslag i övriga hithörande avseenden kunde
däremot biträdas endast under förutsättning, att kostnaderna icke bleve av
den storleksordning, att andra för försvarsväsendet än mera betydelsefulla
ekonomiska krav därigenom måste åsidosättas.
Försvarskommissionen har emellertid vidare framhållit, att enligt vad
gjorda utredningar gåve vid handen det antal befattningar i stats- eller därmed
jämförlig tjänst, som genom vidtagande av åtgärder av den av kommissionen
angivna innebörden skulle kunna besättas med avgående fast anställda,
icke på långt när försloge till att bereda platser åt alla avgående. Flertalet
måste fördenskull söka sin fortsatta utkomst inom andra områden. För dessa
övriga avgående borde vissa särskilda åtgärder vidtagas i syfte att underlätta
framför allt de äldres — d. v. s. de med minst 6 års militärtjänst —
övergång till den civila arbetsmarknaden.
Beträffande en del av dessa syntes enligt kommissionens mening lämpligen
böra övervägas möjligheten att förhjälpa dem till att erhålla s. k.
arrendeegnahem. Åtskilliga av det fast anställda manskapet hade nämligen
vuxit upp i jordbrukarhem, och många av dem syntes vara intresserade
av att återvända till jordbruket. Möjligheterna att erhålla sådana hem skulle
enligt kommissionens mening utan tvivel komma att medföra ökat intresse
för anställning vid försvarsväsendet bland ynglingar på landsbygden. Till
erhållande av arrendeegnahem skulle då i första hand sådana civilanställningssökande
ifrågakomma, som räknade en tjänstetid av minst 6 år samt förbunde
sig att inträda i vederbörligt truppförbands reserv med därav följande
skyldighet till viss tjänstgöring. Emellertid borde enligt kommissionens
mening framhållas vikten av att — därest den sålunda föreslagna vägen befunnes
framkomlig — endast sådana beställningshavare utvaldes till arrendatorer,
vilka besutte lämplighet att sköta eget jordbruk. Uttagningen bland de
sökande syntes böra verkställas av statens jordnämnd, vilken även i övrigt
skulle omhänderhava verksamheten. Det kunde ock ifrågasättas, huruvida
icke de, som komme ifråga till arrendatorer, borde erhålla tillfälle att genomgå
någon lämplig jordbrukskurs, exempelvis vid folkhögskola. Något särskilt
anslag under fjärde huvudtiteln för denna verksamhet syntes kommissionen
icke erforderligt, då samma skäl talade för arrendeegnahemsverksamhet bland
denna medborgargrupp som bland andra.
Försvarsväsendets underbefäls förbund har funnit försvarskommissionens
förslag i sistnämnda del till alla delar lämpligt.
Beträffande frågan, vilka civilanställningskurser, som lämpligen
borde anordnas, har försvarskommissionen framhållit, att lösningen av
denna fråga måste bliva beroende av förhållandena på arbetsmarknaden m. m.
Det syntes böra ankomma på civilanställningsorganen att avgiva förslag
härom. För bestridande av de med dylika kurser förenade kostnaderna borde
ett för samtliga försvarsgrenar gemensamt anslag stå till Kungl. Majlis
879
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
disposition. Anslaget syntes böra beräknas efter förslagsvis 4 kronor för
varje beställningshavare av det fast anställda manskapet till i avrundat belopp
40 000 kronor.
Försvarskommissionen förutsatte, att de hittills anordnade poliskurserna
för underbefäl komme till stånd också i fortsättningen samt att kostnaderna
för desamma guides på samma sätt som hittills. Då ifrågavarande kurser givit
ett mycket gott utbildningsresultat och då det även visat sig, att de utexaminerade
inom kort tid kunnat beredas anställning vid polisväsendet,
kunde det ifrågasättas, huruvida icke poliskurserna borde göras till en fast
institution. Det syntes därvid kunna tagas i övervägande att införliva dem
med statens polisskola, varigenom bland annat kostnaderna för lärararvoden
m. m. skulle kunna nedbringas.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava uttalat, att utbildning
i civilanställningssyfte av de avgående av manskapet vore ett av de verksammaste
medlen att göra dem konkurrenskraftiga på den allmänna arbetsmarknaden
och att förhjälpa dem till anställningar. Myndigheterna kunde
icke bedöma, huruvida det av försvarskommissionen för civilanställningskurser
föreslagna anslaget å 40 000 kronor vore tillräckligt, enär arméns och
flygvapnets behov icke vore för dem kända. Myndigheterna kunde vidare icke
biträda förslaget, att de för sådana kurser erforderliga medlen skulle bestridas
från ett för samtliga försvarsgrenar gemensamt anslag. Endast örn
medlen liksom hittills uppfördes för varje försvarsgren för sig, bleve det
möjligt för marinmyndigheterna att med nödig kontinuitet anordna behövliga
kurser. För marinens vidkommande erfordrades ett anslag för ändamålet,
som beräknades av marinförvaltningen till 13 000 kronor och av chefen för
marinstaben till 15 000 kronor. Enligt båda myndigheternas uppfattning borde
emellertid dessa medel och de för civilanställningsorganen erforderliga
medlen försvarsgrensvis sammanföras under ett visst anslag.
Arméförvaltningen har ansett det tveksamt, om ett för samtliga försvarsgrenar
gemensamt anslag å 40 000 kronor skulle visa sig tillräckligt. Redan
tidigare hade ämbetsverket beräknat kostnaderna för anordnande av civilanställningskurser
enbart för arméns del till nämnda belopp. Arméförvaltningen
förutsatte emellertid, att vederbörande truppförbandschefer fortfarande
skulle äga möjlighet att för anordnande av sådana kurser taga i
anspråk besparingar å anslaget till rekryteringskostnader. Anslaget till civil:
anställningskurser borde eventuellt sammanföras med de för försvarsväsendets
centrala civilanställningsbyrå erforderliga medlen till ett för försvarsväsendet
gemensamt anslag.
Chefen för generalstaben har funnit sig icke kunna ansluta sig till tanken
att göra poliskurserna till en fast institution och låta dem uppgå i undervisningen
vid statens polisskola. En sådan anordning stöde icke i överensstämmelse
med de militära intressena. Det övervägande flertalet elever vid
hittills anordnade poliskurser hade nämligen utgjorts av underbefäl i aktiv
tjänst, vilka beviljats tjänstledighet under tiden januari—maj. Det vore givetvis
önskvärt, att såsom elever till kursen uteslutande beordrades manskap med an
-
880
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
ställning över stat; att helt utestänga det aktiva underbefälet vore dock icke
möjligt eller lämpligt. Vid en eventuellt inträffande nedgång i rekryteringen
och vid särskilt trängande behov av underbefäl för utbildningsarbetet vid
truppförbanden kunde det emellertid bliva nödvändigt att i väsentlig mån
begränsa antalet elever, åtminstone de i aktiv tjänst, eller att tillfälligt inställa
poliskursen. Att under sådana förhållanden göra kursen till en fast
institution vore icke lämpligt.
För svar sväsendets underbefälsförbund har ansett, att försvarskommissionen
upptagit anslaget till civilanställningskurser till väl lågt belopp. Beräknat
efter 4 kronor för varje beställningshavare av det fast anställda manskapet
borde anslaget rätteligen ha uppförts med något över 46 000 kronor.
Det syntes förbundet vidare, som örn — därest poliskurserna direkt inginge
i undervisningen vid statens polisskola — viss risk funnes för att anspråk på
företrädesrätt även till dessa kurser skulle framställas av sådana, som redan
vunnit anställning vid polisväsendet men icke kunnat få genomgå polisskolan.
F örsvarskommissionen har vidare framhållit, att möjligheten till anställning
över stat utöver kontraktstiden enligt vad kommissionen inhämtat
vunnit stor uppskattning. Kommissionen utginge från att dylik anställning
även i fortsättningen komme att i mån av behov medgivas. Då det emellertid
syntes vara ovisst, huruvida anordningen i fråga borde givas permanent
karaktär, hade kommissionen vid beräkningarna av de därav berörda anslagens
storlek icke tagit hänsyn till den ökning, som en dylik överstatsanställning
skulle medföra.
Chefen för generalstaben har hänvisat till att han — samtidigt som han
tillstyrkt en sådan anordning jämväl för budgetåret 1936/1937 — hemställt,
att för nedbringande av de med överstatsanställningen förenade kostnaderna
vissa skärpningar av de för erhållande av sådan anställning m. m. stadgade
villkoren måtte vidtagas.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett erfarenheterna av ifrågavarande
anställning vara sådana, att det funnes skäl att nu definitivt införa
densamma. Möjlighet till sådan anställning borde vidare stå öppen för manskap,
som uppnått en tjänstetid av fem år eller mera.
Beträffande utbetalning av avskedspremier har försvarskommissionen
anmärkt, att vissa erinringar framställts mot nu gällande bestämmelser
härutinnan. Sålunda hade försvarsväsendets underbefälsförbund framhållit,
att förmånen icke borde utgå till beställningshavare, som erhölle civilanställning
med samma löneinkomst som under sista anställningsåret vid försvarsväsendet.
Den som i den civila befattningen erhölle lägre lön borde däremot
äga utfå lönefyllnad, så att löneförmånerna uppginge till samma belopp
som under sista anställningsåret i militärtjänst, dock att sådan lönefyllnad
icke skulle utgå, sedan så stort fyllnadsbelopp utbetalats, att detsamma uppginge
till samma summa som den honom eljest tillkommande avskedspremien.
Endast beställningshavare, som avginge utan att erhålla civilanställning,
borde äga bekomma avskedspremie, och denna borde enligt för
Kungl. Majlis proposition nr 225.
881
bundets mening till beloppet vara av tre grader. Det lägsta beloppet borde
utgå efter 6 års tjänst, det mellersta efter 9 års tjänst och det högsta efter 12
års tjänst. Premiernas belopp borde bestämmas till 700 resp. 1100 och 1 500
kronor och vara lika vid samtliga truppförband. Då premierna nämligen avsåges
skola ersätta genom statens försorg ordnad civilanställning, vore samtliga
avgående i behov av samma ekonomiska hjälp. Truppförbandens möjlighet
att ordna sin manskapsrekrytering borde sålunda icke, såsom för närvarande,
vara bestämmande för premiebeloppets storlek.
Enligt vad försvarskommissionen inhämtat hade även myndigheterna
funnit nu gällande bestämmelser rörande avskedspremies åtnjutande i vissa
avseenden mindre lämpliga, då å ena sidan möjlighet vore utesluten för varje
i statstjänst civilanställd att erhålla premie, oavsett anställningens art och
varaktighet, medan å andra sidan premie kunde utbetalas till den, som t. ex.
inom förläggningsorten vunne en väl avlönad befattning i kommunal eller
enskild tjänst. Det hade även för kommissionen framhållits, hurusom vissa
skäl talade för att avskedspremien borde förändras till tjänstepremie och utbetalas
efter föreskrivet antal tjänsteår, oavsett arten av den civilanställning,
som vederbörande kunde vinna i samband med sin avgång från aktiv tjänst.
Enligt försvarskommissionens uppfattning syntes, med anledning av vad
sålunda anförts, frågan örn rätt till avskedspremie böra underkastas utredning
genom Kungl. Maj:ts försorg och angivna förslag därvid tagas under
övervägande. Yid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar hade försvarskommissionen
emellertid upptagit anslagen till avskedspremier efter samma
grunder som för närvarande.
Stationsbefälhavaren i Karlskrona har ifrågasatt, örn ändring verkligen
borde vidtagas i den av underbefälsförbundet anvisade riktningen, övergången
från militär anställning till civil verksamhet medförde sannolikt i de
flesta fall extra kostnader, särskilt örn den nya anställningen erhölles å annan
ort än den militära förläggningsorten. Bestämmelser i enlighet med förbundets
förslag skulle i vissa fall leda till orättvisor, och de skulle med lätthet
kunna kringgås.
Chefen för generalstaben har funnit förslagen angående ändrade former
för avskedspremies utbetalande och nämnda ersättnings utbytande mot
tjänstepremie vara beaktansvärda. Frågan härom syntes emellertid böra, på
sätt försvarskommissionen föreslagit, underkastas ytterligare utredning. Därvid
borde särskilt beaktas den betydande kostnadsökning, som måste bliva en
följd av ett införande av tjänstepremie.
Även arméförvaltningen och försvarsväsendets underbefälsförbund hava
anslutit sig till försvarskommissionens förslag om särskild utredning i förevarande
hänseende.
I fråga örn organen för civilanställningsverksamheten,
den centrala civilanställningsbyrån och civilanställningskommissionerna, har
försvarskommissionen erinrat om att de för närvarande voro försöksvis organiserade.
De erfarenheter, som av deras verksamhet kunde utvinnas, syntes
882
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
komma att bliva bestämmande vid uppgörandet av förslag till en slutlig organisation
av dem. Det ankomme därför icke på försvarskommissionen att framlägga
förslag härutinnan. Kommissionen hade dock förutsatt, att civilanställningsorganen
skulle bestå med i huvudsak samma uppgifter som nu. Särskilda
organ vore nämligen alltjämt erforderliga för tillvaratagande av det
avgående manskapets intressen i förevarande hänseenden.
Chefen för generalstaben har ansett lämpligt, att en slutlig organisation av
civilanställningsbyrån och civilanställningskommissionerna komme till stånd.
Kostnaderna för verksamheten syntes därvid icke längre böra belasta rekryteringsanslaget
utan upptagas fristående såsom ett för samtliga försvarsgrenar
gemensamt anslag.
Kommendanten i Bodens fästning har framhållit, att en avsevärd höjning
av truppförbandens anslag till civilanställningskommissionerna och ett införande
av betydligt friare former för användningen av dessa anslag utgjorde
förutsättningar för varje effektiv verksamhet från kommissionernas sida.
Vidare borde den centrala civilanställningsbyrån närmare anslutas till försvarsdepartementet,
i första hand genom att uppföras på ordinarie stat.
Även försvarsväsendets underbefäls förbund har hemställt, att civilanställningsorganen
måtte erhålla definitiv organisation. Det syntes emellertid förbundet
kunna ifrågasättas, örn icke åt de hittillsvarande civilanställningskommissionerna
borde givas sådan ställning, att de bleve mera direkt sammanhörande
med resp. truppförband. Förbundet ansåge det lämpligt, att liksom
vid infanteritruppförbanden även vid övriga truppförband viss bestämd
beställningshavare finge sig ålagt att handlägga och föredraga civilanställningsärendena,
och att han till sitt förfogande finge ett rådgivande organ, som
motsvarade den nuvarande civilanställningskommissionen. Vad beträffade
kostnaderna för kommissionernas arbete, borde expen sanslaget för vederbörande
truppförband höjas med belopp, som motsvarade vad som nu i särskild
ordning anvisades för civilanställningskommissionernas verksamhet.
Liksom hittills borde dock särskild kommission — möjligen med något ändrad
organisation -—- finnas i Stockholm. Kostnaderna för civilanställningskommissionen
i Stockholm syntes böra beräknas under rubriken »Gemensamma
anslag» liksom kostnaderna för försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå
och för civilanställningskurser.
Förbundet förutsatte, att försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå
skulle uppföras på ordinarie stat. Vad beträffar organisationen av densamma,
kunde det möjligen tagas i övervägande, örn byrån icke borde direkt anknytas
till försvarsdepartementet såsom en underavdelning av detta, enär byrån därigenom
skulle vinna större auktoritet. Förbundet vore emellertid medvetet
örn, att detta av andra skäl kunde vara mindre lämpligt, bland annat därför
att byrån i så fall möjligen bleve mera bunden, när det gällde att bedriva
propaganda för civilanställning. Sammanlagt borde för civilanställningsbyrån
anvisas 22 500 kronor. Anslagsökningen syntes erforderlig med hänsyn
till att det för byrån gällde att genom sin verksamhet placera ett större
antal avgående än för närvarande, vilket möjligen kunde komma att medföra
883
Kungl. Maj:is proposition nr 225.
behov av ökad personal vid byrån. Detta syntes förbundet lämpligast kunna
tillgodoses på så sätt, att ordföranden frigjordes från det dagliga arbetet och
allenast toges i anspråk vid byråns sammanträden, medan den direkta och
dagliga ledningen av byråns arbete omhänderhades av sekreteraren. Denne
borde i så fall erhålla ytterligare biträde på expeditionen, t. ex. genom att en
amanuens finge anställas med halvtidstjänstgöring. Antalet ledamöter i
byrån — för närvarande 5 — borde därjämte för åstadkommande av en mera
allsidig personalrepresentation ökas med 2. Beträffande civilanställningsbyråns
arbetsuppgifter och arbetssätt förutsattes av förbundet i stort sett
ingen ändring.
Såväl ur rekryteringssynpunkt som med hänsyn till det avgående militärmanskapets
intressen synes det mig vara av väsentlig vikt, att civilanställningsfrågan
erhåller en tillfredsställande lösning. Såsom av den föregående
redogörelsen framgår hava särskilt under de senare åren betydelsefulla åtgärder
i sådant syfte vidtagits. Det torde emellertid icke vara uteslutet, att
ytterligare förbättringar härutinnan skola kunna göras.
Försvarskommissionens förslag, att de, som äro eller varit fast anställda
vid krigsmakten, under angivna förutsättningar vid i övrigt lika lämplighet
skola äga företräde till vissa civila befattningar i statens tjänst jämväl utom
försvarsväsendet, synes mig förtjäna allvarligt övervägande. Det torde vara
tydligt, att genomförandet av detta förslag skulle innebära en avsevärd förbättring
i det avgående militärmanskapets ställning. Å andra sidan är frågan
härom av stor räckvidd, och dess lösning enligt de av försvarskommissionen
angivna riktlinjerna skulle enligt min mening innefatta ett icke alldeles
oväsentligt ingrepp i de civila myndigheternas ämbetsförvaltning. Vidare
synes mig ej fullt klart, att icke vissa andra personalkategoriers berättigade
intressen därigenom skulle kunna bliva åsidosatta. Med hänsyn härtill är
jag icke beredd att utan ytterligare utredning taga slutlig ståndpunkt till
ifrågavarande spörsmål. Det sagda gäller i än högre grad kommissionens
uppslag, att motsvarande bestämmelser möjligen skulle kunna bringas i tilllämpning
i fråga örn av staten koncessionerade och därmed likartade företag
samt sådana inrättningar, som för sin verksamhet åtnjuta bidrag av statsmedel,
liksom ock i fråga örn sådana befattningar hos kommuner och landsting,
för vilka avlöningskostnaderna delvis bestridas av statsmedel.
Till stöd för försvarskommissionens förslag att förhjälpa uttjänt militärmanskap
till att erhålla s. k. arrendeegnahem hava framlagts skäl, som enligt
min mening icke kunna lämnas obeaktade. Såsom chefen för jordbruksdepartementet
i innevarande års statsverksproposition (utgifter för kapitalökning,
bilaga 7, punkt 9) framhållit, befinner sig emellertid arrendeeguahemsverksamheten
ännu på försöksstadiet. För att vinna hållpunkter för avgörandet,
huruvida och i vad mån det kan vara lämpligt att genomföra kommissionens
förslag i denna del, synes det mig erforderligt att avbida någon tids erfarenheter
av den nu bedrivna verksamheten.
Jag instämmer i försvarskommissionens uttalande om önskvärdheten av
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 217 36 56
Departements
chefen.
884
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
att bereda de fast anställda av manskapet möjlighet att inhämta sådana kunskaper,
att de efter sin avgång ur militärtjänsten kunna med utsikt till framgång
upptaga tävlan med andra sökande till civila anställningar. Genom det
av mig i annat sammanhang framlagda förslaget örn inrättande av en särskild
handelslinje vid arméns underofficersskola har jag också tillmötesgått ett av
vederbörande personalförbund framställt krav, vilket främst motiverats med
civilanställningssynpunkter.
Det är därjämte min uppfattning, att poliskurser för underbefäl även i fortsättningen
tillsvidare böra anordnas och att kostnaderna för kurserna böra
bestridas på samma sätt som hittills. Frågan örn dessa kursers förläggning
till statens polisskola och uppgående i undervisningen därstädes såsom en
gren av densamma torde böra tillsvidare uppskjutas och eventuellt komma
under förnyad behandling i samband med en av andra skäl ifrågasatt omorganisation
och utvidgning av polisskolan.
Planläggningen av övriga civilanställningskurser synes mig bliva i väsentlig
grad beroende av i vad mån avgående underbefäl kan komma att tillerkännas
företrädesrätt till vissa civila befattningar vid sidan örn försvarsväsendet
och av dessa befattningars art. Med hänsyn härtill anser jag mig åtminstone
för närvarande icke böra ifrågasätta någon ändring i det hittills tillämpade
systemet för anordnande av dylika kurser och bestridande av kostnaderna
för dem eller beträffande omfattningen av kursverksamheten.
Någon ändring i fråga örn grunderna och villkoren för beredande åt vissa
underbefäl av anställning över stat efter kontraktstidens utgång ifrågasätter
jag ej nu.
Spörsmålet örn avskedspremie åt avgånget underbefäl synes mig böra
underkastas förnyad utredning, därvid även andra tänkbara utvägar än de
av försvarskommissionen nämnda böra tagas under omprövning. I avbidan
å resultatet av en sådan utredning torde de nu gällande bestämmelserna i
ämnet böra tillämpas.
Vad slutligen angår organen för civilanställningsverksamheten, torde
dessa även i fortsättningen tillsvidare böra bedriva sin verksamhet efter samma
linjer och i samma former som hittills. Beträffande den centrala civilanställningsbyrån
förutsätter jag emellertid, att Kungl. Majit må kunna vidtaga de
smärre organisatoriska förändringar, som kunna påkallas av omständigheterna.
Det synes mig vidare lämpligt, att kostnaderna för byråns verksamhet uppföras
under ett för samtliga försvarsgrenar gemensamt anslag. Liksom hittills
torde för ändamålet böra avses ett belopp av 20 000 kronor.
IV. Central kemisk anstalt för försvarsväsendet.
Efter en kortfattad redogörelse för innebörden i den mellanfolkliga överenskommelsen
av den 17 juni 1925 beträffande förbud mot användning i
krig av stridsgaser samt vårt eget lands ställning till ifrågavarande överenskommelse,
har försvarskommissionen — jämväl med beaktande av vissa upp
-
Kungl. Maj:is proposition nr 285.
885
gifter om det krigskemiska arbetet i andra länder — uttalat den uppfattningen,
att även i ett framtida krig stridsgaser kunna förväntas komma till
användning. På grund härav borde även i vårt land frågan örn gasskydd
för såväl krigsmaktens personal som civilbefolkningen ägnas all uppmärksamhet.
Det borde härvid beaktas, att i tekniskt avseende de militära och
civila gasskyddsproblemen i grunden vore desamma. De uppgifter av teknisk
och vetenskaplig natur, som förelåge, skulle därför lämpligen kunna
lösas genom en och samma institutions försorg.
Kommissionen har erinrat därom, att arméförvaltningens artilleridepartement
efter uppdrag av dåvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
efter samråd med vissa militära och civila myndigheter och expeditioner
år 1929 avgivit en utredning, resulterande i förslag till upprättandet av en
central organisation för handläggning av gasskyddsfrågor. I stort hade detta
förslag inneburit, förutom viss personalförstärkning vid de tekniska förvaltningsmyndigheterna,
tillsättandet av ett vetenskapligt råd för gasskyddsfrågor
samt skapandet av en »försvarsväsendets centrala gasskyddsanstalt»,
bestående av, förutom administrationspersonal, en avdelning för forskningsarbete
och en teknisk avdelning med till denna ansluten gasmaskfabrik.
Förslaget hade genom nådigt beslut den 30 december 1930 överlämnats till
försvarskommissionen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av
dess uppdrag. Kommissionen hade sedermera från artilleridepartementet
erhållit förnyad utredning och förslag i ärendet, vari understrukits nödvändigheten
av att en central anstalt tillskapades.
Kommissionen har anslutit sig till sistnämnda åsikt. Emellertid förelåge
— såsom bland annat av ingenjörsvetenskapsakademien framhållits — även
andra för försvarsväsendet och den allmänna försörjningen i krig betydelsefulla
spörsmål på det kemisk-tekniska forskningsområdet, vilka borde inordnas i
den här ifrågavarande anstaltens verksamhet. Denna borde därför lämpligen
benämnas Försvarsväsendets kemiska anstalt. Överinseendet
över anstaltens verksamhet borde utövas av arméns tygförvaltning.
I fråga örn kostnader, organisation och teknisk utrustning har kommissionen
endast velat beröra ett par spörsmål av större vikt. Sålunda har på
vissa grunder föreslagits, att engångskostnaderna för anstalten skulle beräknas
till 700,000 kronor, vilka kostnader borde gemensamt bestridas tilde
olika försvarsgrenarnas engångsanslag för materielanskaffning m. m. Den
nuvarande gasmaskfabriken borde underställas styresmannen för den centrala
anstalten.
De årliga kostnaderna för personalavlöning och expenser lii. m. borde
upptagas såsom ett för försvarsväsendet gemensamt anslag.
Beträffande försöks- och driftskostnaderna har kommissionen icke funnit
anledning verkställa en fördelning på försvarsgrenarna utan förutsatt, att
dessa kostnader gemensamt skulle bestridas av de olika försvarsgrenarnas
årliga materielanslag. Med hänsyn till det förhållandet, att den föreslagna
centralanstalten vore avsedd att icke enbart tjäna rent militära ändamål utan
jämväl utföra med civilskyddet sammanhängande forskningsarbeten rn. m.,
886
Kungl. Maj ris proposition nr 225.
ville kommissionen slutligen förorda, att det måtte tagas under omprövning,
i vad mån viss del av kostnaderna borde bestridas av annan huvudtitel än
den fjärde.
Kommissionen har slutligen framlagt följande stat för försvarsväsen -
dets kemiska anstalt.
Militär personal.
Aktiv. Lönegrad
Styresman, arvode................................................................................... O. 4
Arbetsofficer, arvode................................................................................ O. 3
Pensionerad.
Expeditionsunderofficer, arvode ......................................................... —
Civil personal.
Professor............................................................................................. B. 30
Ingenjör, arvode .................................................................................... B. 27
Kemisk assistent, arvode ..................................................................... B. 22
Verkmästare ............................................................................................ B. 14
Kanslibiträde ......................................................................................... B. 7
Expeditionsvakt ..................................................................................... B. 5
Arvoden, motsvarande lön till nyssnämnda militära aktiva
personal, förslagsvis................................................................. kronor 17 328
Arvode till den pensionerade personalen................................... » 2 340
Löner och arvoden till den civila personalen, förslagsvis ...... » 40 270
Särskilda ersättningar, nämligen till styresmannen 2 400 kronor
och till arbetsofficeren 1 200 kronor.................................... » 3 600
Expenser, lyse, bränsle m. m.................................................... » 10 000
Kronor 73 538
Avrundat kronor 74 000.
Chefen för generalstaben har i princip tillstyrkt försvarskommissionens
nyss relaterade förslag. Då emellertid verksamheten vid ifrågavarande anstalt
avsåges omfatta såväl försvarsväsendets som civila befolkningens gasskyddsfrågor
liksom även andra för civilskyddet och den allmänna folkförsörjningen
i krig betydelsefulla spörsmål på det kemisk-tekniska forskningsområdet,
syntes kostnaderna böra fördelas på olika huvudtitlar. Anstalten
borde av flera skäl förläggas till Stockholm. Det syntes i fråga örn anstaltens
inordnande i arméorganisationen ligga närmast till hands att infoga
densamma bland de under tygförvaltningen lydande fabrikerna och anstalterna.
Personalen borde i lydnadshänseende underställas generalfälttygmästaren.
Arvodet för styresmannen borde slutligen göras såtillvida rörligt,
att befattningen kunde stå öppen för major eller överstelöjtnant.
Chefen för* marinstaben har förklarat sig intet hava att erinra mot vad försvarskommissionen
i frågan anfört.
Marinförvaltningen har velat tillstyrka kommissionens förslag. Enär emellertid
kommissionen för flottans del över huvud taget icke upptagit några
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
887
engångsanslag för materielanskaffning m. m. och för kustartilleriets del några
kostnader för uppförandet av försvarsväsendets kemiska anstalt ej beräknats
ingå i engångskostnaderna, måste särskilda medel härför avses. Kostnaderna
för anstaltens uppförande och de årliga anslagsäskandena borde fördelas på
armén, marinen och flygvapnet i proportionen 5:2:2. Såsom förläggningsort
för anstalten förordades slutligen Stockholm.
Chefen för flygvapnet och flygstyrelsen hava ansett, att för här ifrågavarande
anstalt borde såsom engångsanslag under försvarsväsendets gemensamma
anslag upptagas ett belopp av 900 000 kronor. Utöver av kommissionen
föreslagen stat erfordrades för anstaltens försöks- och driftskostnader ett
årligt belopp av 55 816 kronor. Denna kostnad borde bestridas av försvarsgrenarna
gemensamt enligt proportionen 5:2:2 för resp. armén, marinen
och flygvapnet. Flygvapnets budget borde därför ökas med 12 000 kronor
per år å anslagen till vapen och ammunition. I den mån viss del av berörda
kostnader avsåges att bestridas av annan huvudtitel än fjärde, borde
vederbörlig hänsyn tagas härtill vid bestämmandet av beloppens storlek.
Flygstyrelsen tillstyrkte, att styresmannen för anstalten, som skulle kunna
utgå från armén, marinen eller flygvapnet, erhölle lön enligt lönegrad O. 4
eller O. 5. Överinseendet över anstalten borde utövas av arméns tygförvaltning.
I förvaltningshänseende borde anstalten underställas tygdepartementet
och personalen i lydnadshänseende generalfälttygmästaren.
Arméförvaltningen har ansett kommissionens ståndpunkt beträffande gasmaskfabrikens
ställande under styresmannen för den centrala anstalten fullt
godtagbar, även örn nämnda anstalt förlädes till Stockholm, vilket ur flera
synpunkter vore det lämpligaste. Med hänsyn till gasskyddsfrågornas samt
den kemiska forskningsverksamhetens betydelse för de olika försvarsgrenarna
ville arméförvaltningen föreslå en fördelning av kostnaderna för anstaltens
uppförande m. m. med proportionen 5:2:2 för resp. armén, marinen och
flygvapnet. Från den av artilleridepartementet verkställda kostnadsberäkningen
beträffande de årliga kostnaderna hade i kommissionens betänkande
följande poster uteslutits, nämligen
sammanträdesarvoden för vetenskapliga rådet........................... kronor 1 500
medicinsk assistent........................... * 6 816
ersättning till extra personal ...................................................... » 17 000
försökskostnader .......................................................................... * 30 000
expenser.......................................................................... »_500
Summa kronor 55 816
Arméförvaltningen har vidare anfört, att beträffande försöks- och driftskostnaderna
kommissionen förutsatt, att dessa gemensamt skulle bestridas
av de olika försvarsgrenarnas årliga materielanslag. Kostnaderna för anlitandet
av medicinsk sakkunskap samt extra personal för andra ändamål vore
icke omnämnda i betänkandet, men syntes böra bestridas på enahanda sätt.
Med hänsyn till att arbetet vid anstalten ofta måste planläggas på lång sikt
och borde bedrivas kontinuerligt, borde åtminstone normerna för anslagen
888
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements
chefen.
till försök m. m. fastslås, och proportionerna mellan försvarsgrenarnas bidrag
till försök m. m., som berörde försvarsväsendet gemensamt, fastställas. Av
betänkandet framginge emellertid icke, huru stor ungefärlig del av de för
armén, marinen och flygvapnet avsedda årliga materialanslag, som — utöver
de i staten för den kemiska anstalten upptagna medlen — vore avsedda
såsom försöks- och driftskostnader vid anstalten. Dessa belopp kunde för
armén, marinen och flygvapnet för närvarande sättas till resp. 31000, 12 000
och 12 000 kronor. — Arvodet för styresmannen borde göras rörligt och
motsvara antingen lönegraden O. 4 eller O. 5. I förvaltningshänseende borde
anstalten underställas tygdepajdementet och personalen i lydnadshänseende
general fälttygmästaren.
Såsom försvarskommissionen anfört kan det icke anses uteslutet, att
stridsgaser — trots den utbredda opinionen mot användandet av dylika
stridsmedel — jämväl i ett framtida krig kunna komma till användning.
Frågan huru under sådana förhållanden krigsmaktens personal och civilbefolkningen
skola kunna i möjligaste mån skyddas, måste därför även
enligt min mening tagas under allvarlig omprövning.
Det av försvarskommissionen framlagda förslaget till inrättandet av en
försvarsväsendets kemiska anstalt synes mig kunna i princip innebära en
godtaglig lösning av de närmast liggande problemen på detta område. Av
myndigheternas yttranden framgår emellertid, att åtskilliga icke oväsentliga
detaljer i förslaget ännu icke äro helt klarlagda. Även jag anser förevarande
fråga vara i behov av ytterligare överarbetning. Frågan lärer dessutom i
viss mån sammanhänga med den utredning angående ordnandet av det civila
luftskyddet, som inom en nära framtid lärer böra företagas. Under
dessa omständigheter anser jag mig icke nu böra förorda ett genomförande
av kommissionens förslag. Jag förutsätter emellertid, att utvecklingen
av förevarande fråga med noggrannhet följes och att på grundval av det
värdefulla arbetsmaterial, som redan föreligger, frågan i ett mera utrett skick
kommer att ånyo upptagas till prövning.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
889
Avd. VI. Erforderliga byggnadsarbeten.
De byggnadsarbeten, som betingas av genomförandet av den av mig föreslagna
försvarsorganisationen eller eljest stå i samband med densamma,
ävensom de kostnader, som därför beräknas erforderliga, framgå av följande
förteckning.
Lantförsvarets
I. arméfördelningen.
Kronor Kronor
Fördelningsstaben.
Expeditionslokaler i Kronbuset, Kristianstad.................. — 70 000
Skånska infanteriregementet.
Ändringsarbeten i sjukavdelningen................................... 40 000
Garnisonssjukhus, gemensamt med Wendes artilleriregemente
....................................................................... 500 000 540 000
Kronobergs regemente.
Förrådsbyggnad................................................................... — 12 000
Jönköpings-Kalmar regemente.
Förrådsbyggnader .......................................................... — 12 000
Skånska kavalleriregementet.
Vapenförråd........................................................................... 5 000
Ändringsarbeten i sjukavdelningen m. m......................... 10 000 15 000
Wendes artilleriregemente.
Garnisonssjukhus, gemensamt med Skånska infanteriregementet
....................................................................... —
Smålands arméartilleriregemente.
Inredning av garage och förrådslokaler ......................... 20 000
Bensinanläggning................................................................. 15 000 35 000
Skånska luftvärnskåren.
Ändring av stall och ridhusbyggnader till förråd och
garage m. .................................................................. 250 000
Bensinanläggning ................................................................ lo 000
Ändring av befintliga lokaler för anordnande av tyganstalt
............................................... 300 000
Ammunitionsförråd.............................................................. 35 000
Anordningar på skjutfältet ................................................ 40 000 640 000
Summa kronor 1 324 000
II. arméfördelningen.
Dalregementet.
Förrådsbyggnad .............................................. —_20000
Transport — 20 000
890
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kronor |
Kronor |
|
Hälsinge regemente. |
Transport — |
20 000 |
Förrådsbyggnad ......................................... |
........................ 33 000 |
|
Yapenförråd............................................... Västernorrlands regemente. |
3000 |
36 000 |
Förrådsbyggnad........................................... Norrlands ingenjörkår. |
........................ . |
36 000 |
Ridhus......................................................... |
....................... 90 000 |
|
Mindre reparationsverkstad........................ |
....................... 20 000 |
|
» övningsförråd ................................ |
....................... 8 000 |
|
Garage......................................................... |
........................ 35 000 |
|
Tillbyggnad av fordonsförråd..................... |
....................... 48 000 |
|
Stall, anordningar på övningsplatser......... Norrlands trängkår. |
........................ 102 000 |
303 000 |
Arméhundgårdens dressyranstalt.............. |
........................ — |
5000 |
Summa kronor |
400 000 |
|
lil. arméfördelningen. Livregementets grenadjärer. |
||
Byggnader för en stridsvagnsbataljon ..... Skaraborgs regemente. |
...................... . |
1000 000 |
Förrådsbyggnad ...................................... |
........................ 21000 |
|
Byggnader för en stridsvagnsbataljon ..... Älvsborgs regemente. |
........................ 1 000 000 |
1 021 000 |
Förrådsbyggnader ....................................... Bohusläns regemente. |
........................ . |
12 000 |
Förrådsbyggnad ...................................... Livregementets husarer. |
.................... . |
18 000 |
Garage.......................................................... Karlsborgs luftvärnsregemente. |
........................ . |
21000 |
Exercishus ................................................. |
....................... 195 000 |
|
Värmeledning i garage............................... |
....................... 10 000 |
|
Reparationer ............................................ Mobiliseringscentral i Karlstad. |
........................ 40000 |
245 000 |
Förrådsbyggnader ...................................... |
....................... |
125 000 |
Summa kronor |
2 442 000 |
|
IY. arméfördelningen. |
||
Svea artilleriregemente och arméns under officersslcola. |
||
Byggnader och ändringsarbeten ............... Luftvärnet i Stockholm. |
........................ . |
1500 000 |
Förrådsanordningar ..................................... |
....................... |
5 000 |
Summa kronor |
1 505 000 |
Kungl Maj:ts proposition nr 225. |
891 |
|
Gotland. |
||
Kronor |
Kronor |
|
Utökning av garnisonssjukhuset å Visborgs slätt ........ |
60 000 |
|
Velocipedförråd..................................................................... |
2 000 |
|
Tillbyggnad av vapensmedjan.......................................... |
18 000 |
|
Förrådsbyggnad ............................................................... |
16 000 |
|
Utökning av Gotlands artillerikårs etablissement ......... |
250 000 |
|
Tyganstalt............................................................................. |
300 000 |
646 000 |
Granatkastaraninmnitionsförråd (på 8 ä 9 platser) |
— |
100 000 |
Summa för lantförsvaret kronor 6 417 000
Sjöförsvaret.
Karlskrona örlogsslation. Kronor.
Ändring av ingenjörkasernen ........................................................... 62 000
» » sjömanskårens kaserner ................................................... 329 000
» » skeppsgossekasernen......................................................... 151000
Byggande av lokal för simning och inomhusidrott........................... 200 000
Karlskrona örlogsvarv.
Byggande av bombsäkert skyddsrum för artilleriammunition......... 280 000
» » » » » torpeder1.......................... 182 000
Modernisering av torped verkstad en..................................................... 114000
Installerande av värmeledning i sjöinstrument- och sjökarteförrådet 20 000
Ombyggnad av klaffbro samt av skeppsbron ................................. 220 000
Vissa hygieniska anordningar (WC, avloppsledningar m. m.) ......... 90 000
Stockholms skärgård m. fl. platser.
Byggande av bombsäkra skyddsrum för minammunition1 ............... 113 000
» » brännoljecisterner1 ....................................................... 240 000
Göteborgs örlogsdepå.
Installation av värmeledning i kasernen........................................... 125 000
Iståndsättningsarbeten ....................................................................... 35 000
Uppmuddring av hamnen .................................................................... 60 000
Kustfästningarna och kustartilleriregementena.
Anordnande av övningsförläggning i Vaxholms fästning1 ............... 120000
Tillbyggnad till Nya sjukhuset å Oscar-Fredriksborg........................ 56 000
Ombyggnad av stallet vid nuvarande infanterikasernen å Oscar
Fredriksborg
till garage.................................................................. 12 000
Transport 2 409 000
1 För härmed sammanhängande arbeten hava vissa medel tidigare anvisats eller av
innevarande års riksdag begärts.
892
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Kronor.
Transport kronor 2 409 000
Anordnande av artilleriförråd i Vaxholms och Karlskrona fästningar 100 000
Vissa fortifikatoriska arbeten i Vaxholms och Karlskrona fästningar 142 000
Vaxholms kustartilleriregementes etablissement å Oscar-Fredriksborg:
Införande
av WC i etablissementet............................................... 90 000
Ny värmeledning i kasernerna ....................................................... 150 000
Vattenledning å Rindön................................................................... 50 000
Tillbyggnad av förråd å Grisselmaren............................................ 35 000
Iståndsättningsarbeten i kustartilleriets nuvarande etablissement 100 000
Ny värmeledning i nuvarande infanterikasernerna........................ 150 000
Iståndsättningsarbeten i nuvarande infanterietablissementet ...... 40 000
Karlskrona kustartilleriregementes etablissement:
Ny värmeledning i kustartilleriets kaserner i Karlskrona stad1 100 000
Anordnande av W"C å Kungsholms fort.......................................... 14 000
Iståndsättningsarbeten ................................................................... 50 000
Älvsborgs fästning:
Iståndsättningsarbeten å Känsö ................................................... 75 000
Modernisering av vissa matinrättningar vid marinen.
För fortsatt modernisering av matinrättningarna vid skeppsgossekårens
nuvarande kasern i Karlskrona, sjömanskårens kaserner
i Stockholm, Nya Varvet, kustartilleriets stadskasern i Karlskrona
samt Kungsholms fort..................................................... 160 000
Tillbyggnadsarbeten d sjögar teverkets fastighet...................................... 140 000
Summa för sjöförsvaret kronor 3 805 000
Flygvapnet.
Västmanlands flygflottilj.
Iståndsättnings- och oinändringsarbeten. Kronor
Nytt uppvärmningssystem för två förläggningskaserner, gymnastikhuset,
sjukhuset, epidemisjukhuset och mässbyggnaden med
gemensam värmecentral i en av kasernbyggnaderna.................. 200 000
Allmänna iståndsättningsarbeten inom etablissementet................ 200 000
Nybyggnadsarbeten.
Skolsalsbyggnad vid landflygfältet .................................................. 80 000
Hangarbyggnader för två divisioner å landflygstationen, vardera
ä 2 500 m* ä kronor 80 ................................................................ 400 000
Tillbyggnader till befintliga landhangarer ....................................... 40 000
Uppställningsplan framför landhangarerna...................................... 120 000
Transport kronor 1 040 000
1 För härmed sammanhängande arbeten hava vissa medel äskats av innevarande års
riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 893
Kronor
Transport kronor 1 040 000
Hangarbyggnad för en division å sjöflygstationen, 2 500 m2 a
kronor 80 ....................................................................................... 200 000
Slip och kajanläggning, muddring oell vågbrytare vid sjöflygstationen
................................................................................................ 100 000
Bombförråd ........................................................................................ 20 000
Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon........................................... 20 000
Väg till sjöflygstationen ..................................................................... 20 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å
kronor 1400 000 ........................................................................... 100 000
Summa kronor 1 500 000
Upplands flygflottilj.
Iståndsattuings- och omändringsarbeten.
Omändring av kanslibyggnaden ......................................................... 30 000
byggnadsarbeten.
Markförvärv för etablissementet............... 150 000
Förläggningsbaracker för tre divisioner............................................. 360 000
Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, bad- och
tvättinrättning samt bostadslägenheter för kökspersonal............ 400 000
Skolsalsbyggnad................................................................................. 100 000
Vakt- och arrestbyggnad med lokaler för dagbefäl ........................ 50 000
Mässbyggnad för underofficerare och manskap ............................. 120 000
Sjukpaviljong .................... 70 000
Vapenverkstad..................................................................................... 30 000
Intendenturförråd med verkstadslokaler och fallskärmsförråd ...... 60 000
Vattenverk med ledningar ........................................................... 80 000
Avloppsledningar med reningsverk .................................................. 40 000
Elektriska ledningar ........................................................................ 20 000
Excercis- och idrottsplan.................................................................... 30 000
Planeringsarbeten inom nuvarande område ................................. 40 000
Hangarbyggnad, 2 500 in2 ä kronor 100............................................. 250 000
Slip och kajanläggning..................................................................... 50 000
Monteringshall................................................................................... 150 000
Bombförråd ........................................................................................ 20 000
Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon........................................... 30 000
Tjänstebostäder, c:a 170 eldstäder ä kronor 4 000 ........................... 680 000
Vatten- och avloppsledningar för tjänstebostäder ........................... 50 000
Planeringsarbeten och vägar .......................................................... 40 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 2 850 000 .................................................. 170 0(X)
Summa kronor 3 020 000
894
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Östgöta flygflottilj.
Iståndsättnings- oell omAndringsarbeten.
Iståndsättningsarbeten å kanslibyggnad, skolsalsbyggnad och offi
cersbostadsbyggnad
........................................................................
Iståndsättning av en förläggningsbarack till förläggning för
dubblerade värnpliktskontingenter...............................................
Iståndsättningsarbeten å vapenverkstaden .....................................
Omändring av gamla sjukhusbyggnaden till underofficersbostäder,
c:a 28 eldstäder ä kronor 1500............................................•........
Utvidgning av värmecentralen.........................................................
» » vattenverket...............................................................
Vatten-, avlopps- och elektriska ledningar .....................................
Nybyggnad sarbeten.
Förläggningsbaracker för tre divisioner..........................................
Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, gymnastiksal,
bad- och tvättinrättning samt ångcentral...........................
Skolsalsbyggnad..................................................................................
Mässbyggnad för manskap................................................................
Sjukpaviljong ...................................................................................
Hangarbyggnader för två divisioner å landflygstationen, vardera
ä 1 500 m2 ä kronor 80 ...............................................................
Hangarbyggnad för en division vid sjöflygstationen (vid Roxen),
1500 m2 å kronor 80 jämte slip ................................................
Drivmedelsanläggning.....................................................................
Garagebyggnad för c:a 20 motorfordon.............................................
Tjänstebostäder, c:a 50 eldstäder ä kronor 3 000 ...........................
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å
kronor 1790 000 ............................................................................
Summa kronor
Jämtlands flygflottilj.
Iståndsättnings- och omändringsarbeten.
Iståndsättning av en förläggningsbarack till förläggning för dubblerade
värnpliktskontingenter...........................................................
Iståndsättning av en barack till intendenturförråd med verkstadslokaler
samt fallskärmsförråd.......................................................
Omändring av en förläggningsbarack till divisionsförläggning.....
» » kanslibyggnaden till skolsalsbyggnad .....................
» » matsalsbyggnaden .....................................................
Utvidgning » ångcentralen ............................................................
Allmänna iståndsättningsarbeten samt vatten- och avloppsledningar
...............................................................................................
Kronor
30000
10 000
20000
40 000
20 000
60 000
80000
360 000
370 000
70 000
80 000
60 000
240 000
150 000
25 000
25 000
150 000
130000
1 920 000
Kronor
10 000
10 000
60 000
25 000
10 000
30 000
60 000
Transport kronor 205 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Transport kronor
Nybyggnadsarbeten.
Kanslibyggnad med officersmäss, vakt- och arrestlokaler...............
Förläggningsbaracker för två divisioner ........................................
Mässbjggnad för underofficerare och manskap ............................
Sjukpaviljong ......................................................................................
Proviantmagasin................................................................................
Tvättinrättning......................................................................................
Vapenverkstad med vapenförråd.......................................................
Värmecentral med ledningar i den nya kanslibyggnaden..............
Hangarbyggnader för två divisioner å landflygstationen. vardera
å 1 500 m2 å kronor 80 .................................................................
Hangarbyggnad för en division å sjöflygstationen, 1500 m2 ä
kronor 80 ..........................................................................................
Tillbyggnad till verkstadsbyggnaden m. m.....................................
Garagebyggnad för c:a 30 motorfordon med verkstads- och för
rådsutrymmen.
................................................................................
Flygplatsbelysning jämte transformatoranläggning och anordningar
för radioinstallation .......................................................................
Inskjutningsbana för kulsprutor.......................................................
Flygfältsarbeten med uppställningsplan framför landhangarerna . .
Tjänstebostäder, c:a 140 eldstäder ä kronor 4 000...........................
Vägar och planeringsarbeten för tjänstebostäder ..........................
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 3 470 000............................................................................
Summa kronor
Värmlands flygflottilj.
Iståndsättnings- och omändringsarbeten.
Inredning av befintliga stallar till garage .....................................
Nybyggnadsarbeten.
Hangarbyggnader för tre divisioner, vardera ä 1 200 m2 ä kronor
80...........................................................................................
Uppställningsplan framför hangarerna ............................................
Verkstadsbyggnad med monteringshall ............................................
Elektrifiering av hangarer och verkstadsbyggnad m. m................
Vatten- och avloppsledningar för verkstadsbyggnaden .................
Bombförråd ..................................................................................
Drivmedelsanläggning ..........................................................................
Flygplatsbelysning jämte transformatoranläggning och anordningar
för radioinstallation .......................................................................
895
Kronor
205 000
150 000
240000
100 000
10 000
20000
30 000
30 000
65 000
240 000
120 000
80 000
40 000
210 000
20 000
1 310 000
560 000
40 000
210 000
3 680 000
15 000
270 000
90 000
150 000
50 000
50 000
20 000
25 000
210 000
Transport kronor 880 000
896
Kungl. Maj:ts proposition nr 226.
Kronor
Transport kronor 880 000
Flygfältsarbeten (enligt av stadsingenjörskontoret i Karlstad verkställda
beräkningar) ..................................................................... 500000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 5 % å
kronor 1 380 000 .................................................................. 70 000
Summa kronor 1 45U 000
Flygkrigsskolan, Ljungbyhed.
Iståndgättningg- och oniHndringgarbeten.
Iståndsättning av byggnader inom det nuvarande etablissementet 200 000
^byggnadsarbeten.
Förläggningsbyggnad för aspiranter.................................................. 100 000
Förläggningsbyggnad för kadetter..................................................... 100 000
Ekonomibyggnad, omfattande kok- och matinrättning, mässlokaler
för aspiranter och kadetter, bad- och tvättinrättning samt ång
och
värmecentral........................................................................... 410 000
Expedition sbyggnad för flygskolan och kadettskolan ..................... 160 000
Skolsalsbyggnad................................................................................ 180 000
Exercis- och gymnastikhus................................................................. 110 000
Mässbyggnad för manskap................................................................. 100 000
Instruktionsverkstad............................................................................. 35 000
Byggnad för signal-, fotografi- och väderleksdetaljerna .................. 60 000
Vatten- och avloppsledningar ............................................................ 50000
Elektriska ledningar............................................................................ 50 000
Hangarbyggnad, 5 000 m8 ä kronor 80 ............................................. 400 000
Uppställningsplan framför hangarerna ............................................ 100 000
Tillbyggnad till verkstadsbyggnad..................................................... 50 000
Drivmedelsanläggning ........................................................................ 25 000
Garagebyggnad för c:a 25 motorfordon.......................................... 25 000
Flygplatsbelysning ............................................................................ 175 000
Tjänstebostäder, c:a 50 eldstäder ä kronor 4 000 ........................... 200 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 2 530 000 ................................................... 154 000
Summa kronor 2 684 000
Bomb- och skjutskolan, Karlsborg.
Iständgättningg- och omändringgarbeten.
Vatten- och avloppsledningar samt sanitära anordningar............... 15 000
Nya golv i logement m. fl. lokaler ................................................ 10 000
Transport kronor
25 000
Kungl. Maj:is proposition nr 226. 897
Kronor
Transport kronor 25 000
Nya fönster och dörrsnickerier ....................................................... 12 000
Nya hängrännor och stuprör, c:a 1 500 m....................................... 10 000
Tegeltak å kasern-, expeditions- och gymnastikbyggnader ............ 30 000
Elektriska ledningar.............................................................................. 15 000
Målningsarbeten.................................................................................. 50 000
^byggnadsarbeten.
Hangarbyggnad för en division å landflygstationen, 2 500 m2 ä
kronor 80 ............................................................................... 200 000
Uppställningsplats framför landhangaren......................................... 30 000
Slip m. m. vid samt tillfartsväg till sjöflygstationen ..................... 50 000
Drivmedelsanläggningar, en för land- och en för sjöflygstationen 30 000
Flyttning av skjutbana ....................................................................... 16 000
Flygfältsarbeten ................................................................................... 140 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 5 % å
kronor 608 000 .................................................... 32 000
Summa kronor 640 000
Centrala flyg verkstad en å Malmen samt försökscentralen.
Verkstaden.
Iståndsättnings- och oinändringsarbeten.
Utvidgning av monteringskall............................................................ 90000
» » verkstadsförrådslokaler............... 35 000
^byggnadsarbeten.
Maskinverkstad ................................................................................. 300 000
Sadelmakeri- och målarverkstad...................................................... 70 000
Centralförrådsbyggnad ...................................................................... 150 000
Försökscentralen.
Nybyggnadsarbeten.
Monteringshall och hangarbyggnad (å landflygstationen).............. 150 000
Vindtunnel och laboratorium ........................................................... 75 000
Expeditionsbyggnad............................................................................. 40 000
Verkstad ............................................................................................... 50 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 960 000 ............................................................................ 60 000
Summa kronor 1 020 000
898
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Centrala flygverkstaden i Västerås.
lstandsättnings- och oinKndringsarbeten. Kronor
Utvidgning av verkstäder.................................................................... 200 000
» » verkstadsförrådslokaler ........................................... 50 000
Ny byggnadsarbeten.
Monteringshall å verkstadsområdet................................................ 200 000
» » landflygstationen ................................................ 100 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 550 000 ..................................................................... 30 000
Summa kronor 580 000
Övuingsplatsen i Boden.
K ^byggnadsarbeten.
Hangarbyggnad å landflygstationen, 1 500 m2 ä kronor 80............ 120 000
Verkstadsbyggnad med monteringshall och värmecentral............... 150 000
Drivmedelsanläggningar, en för land- och en för sjöflygstationen 30 000
Flygplatsbelysning ........................................................................ 50 000
Byggnad för förläggning av manskap jämte bostadslägenhet för
tillsyningsman ................................................................................ 30 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, 8 % å- kronor
380 000.................................................................. 30 000
Summa kronor 410 000
Övuingsplatsen i Fårösund.
Ist&nds&ttnings- och oinändringsnrbeten.
Iståndsättning av byggnader inom det nuvarande etablissementet 65 000
^byggnadsarbeten.
Markförvärv för land- och sjöflygstationerna.................................. 150 000
Hangarbyggnad å landflygstationen, 1 500 m2 ä kronor 80............ 120 000
» » sjöflygstationen, 1500 m2 » » 80 jämte
slip ................................................................................................ 150 000
Flygfäl tsarbeten ................................................................................ 100 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 7 % å
kronor 585 000 .......................................................................... 45 000
Summa kronor 630 000
Övuingsplatsen å Visborgs slätt.
Flygfältsarbeten
100 000
Kungl. Majlis proposition nr 225.
899
Övningsplatsen vid Barkarby.
Ny byggnadsarbeten. Kronor
Hangarbyggnad för en division om 1200 m2 ä kronor 100........... 120 000
Vakt- och förläggningslokaler ........................................................... 45 000
Drivmedelsanläggning......................................................................... 20 000
Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, c:a 6 % å
kronor 185 000 ................................................................................ 15 000
Summa kronor 200 000
Summa för flygvapnet kronor 17 834000
De beräknade byggnadskostnaderna uppgå sålunda till följande sammanlagda
belopp:
För lantförsvaret .................................................................... kronor 6 417 000
» sjöförsvaret........................................................................ » 3 805 000
» flygvapnet .................................................................. » 17 834 000
Summa kronor 28 056 000
I denna summa ingå emellertid icke kostnaderna för en eventuell förflyttning
av vissa regementen ur Stockholms garnison till Järvafältet. Denna
fråga kan nämligen icke sägas stå i direkt samband med den här föreslagna
försvarsordningen, vadan därifrån kan bortses i detta sammanhang.
De förenämnda kostnaderna för de i förteckningen upptagna byggnadsarbetena
hänföra sig i sin helhet till fast egendom.
Byggnadsarbetena ifråga avses att vara i huvudsak färdigställda under
budgetåret 1939/1940. Vissa av de för flygvapnets del upptagna byggnadsarbetena
böra utföras och igångsättas redan under budgetåret 1936/1937. De
för lantförsvaret och sjöförsvaret avsedda byggnadsarbetena anser jag däremot
icke behöva igångsättas förrän under budgetåret 1937/1938.
Med hänsyn till storleken av den medelsanvisning som för genomförande
av ifrågavarande byggnadsprogram skulle komma att krävas för de närmaste
budgetåren har det ansetts av statsf inan sielia skäl uteslutet att i vanlig ordning
upptaga anslag för ändamålet under fjärde huvudtiteln att utgå av skattemedel.
I vad utgifterna för kasernbyggnader m. m. avse anläggningar som
äro att hänföra till fast egendom, föreslår jag i stället, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, att de finansieras i särskild ordning på följande
sätt. De anslag som erfordras för byggnadsarbeten för flygvapnets del
upptagas — med strängt iakttagande av angivna begränsning — för vart och
ett av budgetåren 1936/1937—1939/1940 bland utgifter för kapitalökning under
fonden för förlag till statsverket och täckas av lånemedel. Anslag till de för
lantförsvaret och sjöförsvaret avsedda byggnadsarbetena upptagas med enahanda
begränsning och i enahanda former för vart och ett av budgetåren
1937/1938—1940/1941. Det för flygvapnets del å förlagsfonden anvisade lånekapitalet
avskrives under tio år på så sätt, att årligen från och med budgetåret
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 225. 217 30 57
900
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1936/1937 ett särskilt avskrivningsanslag motsvarande Vio av det totala anslagsbeloppet
för hithörande fasta anläggningar anvisas under avbetalning &
statsskulden att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Det för kasernbyggnader
m. m. för lantförsvaret och sjöförsvaret i enahanda former anvisade
lånekapitalet avskrives på samma sätt under tio år räknat från och
med budgetåret 1937/1938. Med utgångspunkt från de förut angivna kostnaderna
för fasta anläggningar, för flygvapnets del 17‘8 milj. kronor, för lantförsvarets
och sjöförsvarets del 10''2 milj. kronor, skulle de årliga avskrivningsanslagen
komma att uppgå till 1‘8 resp. 1 milj. kronor. Den här föreslagna
anordningen innebär, att medelsanvisningen för ifrågavarande kasernbyggnader
m. m. budgettekniskt frigöres från beroende av inkomsten vid försäljning
av markområden vilka disponeras för försvarsändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
901
Avd. VII. Departementschefens hemställan.
På grund av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att — under förutsättning av bifall till det
förslag till ny värnpliktslag, varom särskild proposition, enligt vad jag kommer
att föreslå, bör avlåtas till riksdagen — besluta följande.
Försvarsdepartementet.
Lantförsvarets kommandoexpedition.
Denna expeditions personal skall bestå av:
1 chef, regementsofficer, med arvode å departementets stat,
1 souschef, regementsofficer ur generalstabskåren,
2 kaptener ur generalstabskåren,
2 kompaniofficerare, beordrade ur truppförbanden,
7 pensionerade officerare med arvoden å departementets stat,
2 pensionerade underofficerare med arvoden å departementets stat samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
Sjöförsvarets kommandoexpedition.
Denna expeditions personal skall bestå av:
1 chef, regementsofficer, med arvode å departementets stat,
2 kompaniofficerare ur flottan,
1 kompaniofficer ur kustartilleriet,
1 underofficer ur flottan,
1 underofficer ur kustartilleriet,
3 pensionerade officerare med arvoden å departementets stat,
2 pensionerade underofficerare med arvoden å departementets stat,
1 korpral ur flottan,
2 meniga ur flottan samt
1 expeditionsvakt med lön å departementets stat.
Flygvapnets kommandoexpedition.
Denna expedition skall nyuppsättas och bestå av följande personal:
1 chef, regementsofficer ur flygvapnet,
1 kompaniofficer ur flygvapnet samt
1 pensionerad underofficer med arvode å departementets stat.
Den nya organisationen skall träda i kraft från och med budgetåret 1937/
1938, dock att nyuppsättningen av flygvapnets kommandoexpedition skall
ske under budgetåret 1936/1937.
Försvarsstaben.
Försvarsstaben skall lyda direkt under Kungl. Maj:t och utgöra ett organ
för utförandet och säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma
902 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
krigsförberedelsearbetet m. m. Staben skall bestå av personal från de olika
försvarsgrenarna.
Försvarsstabens personal skall — förutom tillfälligt kommenderade officerare
— bestå av:
1 chef, överste eller kommendör, förordnad på viss tid,
3 regementsofficerare, därav 1 ur armén, 1 ur marinen och 1 ur flygvapnet,
3 kompaniofficerare, därav 1 ur armén, 1 ur marinen och 1 ur flygvapnet,
1 pensionerad officer,
1 expeditionsvakt och
1 kontorsbiträde.
Försvarsstaben skall organiseras från och med budgetåret 1937/1938.
llikskommissionen för ekonomisk fois vors! tered skap.
Eikskommissionen skall bestå av, förutom ordföranden, dels ordinarie
och dels extra ledamöter. De ordinarie ledamöterna skola utgöras av:
Chefen för armén,
» » marinen,
» » flygvapnet,
» » försvarsstaben,
» » socialstyrelsen,
» » lantbruksstyrelsen,
» » kommerskollegium,
verkställande direktören hos ingenjörsvetenskapsakademien samt
två av Kungl. Maj:t utsedda personer, varav en sakkunnig i industriella
frågor och en representant för allmänna medborgerliga intressen.
Kikskommissionens kansli skall bestå av dels en allmän avdelning under
chefskap av en kanslichef och dels en industriavdelning, vilken under
kanslichefen skall ledas av en avdelningschef. Till kansliet skall även höra
en expedition.
För rikskommissionen beräknas följande personal:
1 kanslichef,
1 avdelningschef å industriavdelningen,
1 sekreterare,
1 aktuarie,
1 kanslibiträde,
1 kontorsbiträde samt
1 pensionerad underofficer.
Den nya organisationen skall träda i kraft från och med budgetåret
1937/1938.
Lantförsvarets
Arméförvaltningen.
Arméförvaltningen skall vara indelad i:
tygdepartementet, under chefskap av generalfälttygmästaren;
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
903
intendenturdepartementet, under chefskap av generalintendenten;
fortifikationsdepartementet, under chefskap av chefen för fortifikationen
;
civila departementet, under chefskap av generalkrigskommissarien; samt
sjukvårdsstyrelsen, under chefskap av generalfältläkaren.
ArméfBrvaltningens tygdepartement
skall indelas i:
fälttygmästarexpedition,
fyra militärbyråer,
en civilbyrå
ett konstruktionskontor och
ett kontrollkontor.
Å tygdepartementet skall tjänstgöra följande militära och civilmilitära
personal:
5 regementsofficerare,
20 kompaniofficerare,
2 underofficerare,
2 tygingenjörer av första klassen,
2 departementsskrivare,
pensionerad personal:
8 officerare samt
9 underofficerare.
Av den aktiva personalen skola de 5 regementsofficerarna samt 10 av
kompaniofficerarna tillhöra fälttygkåren. Övriga aktiva officerare samt underofficerarna
skola kommenderas ur truppförbanden. Den civilmilitära personalen
skall tillhöra fälttygkåren, medan den pensionerade personalen skall
uppföras å arméförvaltningens stat.
Den civila personalen skall utgöras av:
1 krigsråd (tillika chef för fortifikationsdepartementets civilbyrå),
1 sekreterare,
1 bokhållare,
1 expeditionsvakt och
2 kontorsbiträden.
Arméförvaltningen® intendenturdepartement
skall
indelas i:
fem byråer, därav en civilbyrå, och
ett tekniskt revisionskontor.
Å intendenturdepartementet skall tjänstgöra följande militära och civilmilitära
personal:
5 regementsofficerare,
11 kompaniofficerare,
överfältveterinären och 1 bataljonsveterinär,
2 departementsskrivare,
904
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
pensionerad personal:
5 officerare och
6 underofficerare.
Den aktiva personalen med undantag av veterinärpersonalen skall vara
uppförd på intendenturkårens stat, medan den pensionerade personalen skall
uppföras å arméförvaltningens stat.
Den civila personalen skall bestå av:
1 krigsråd,
1 sekreterare,
2 expeditionsvakter och
2 kontorsbiträden.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement
skall
indelas i:
en befästningsbyrå,
en kasernbyrå och
en civilbyrå.
Därtill komma ett värmeingenjörskontor och ett tekniskt revisionskontor.
A fortifikationsdepartementet skall tjänstgöra följande militära och civilmilitära
personal:
2 regementsofficerare,
5 kompaniofficerare och
1 departementsskrivare,
pensionerad personal:
3 officerare och
2 underofficerare.
Den aktiva militära personalen, utom en s. k. skjutbaneofficer, skall tillika
med departementsskrivaren tillhöra fortifikationskåren. Den pensionerade
personalen upptages å staten för arméförvaltningen.
Den civila personalen skall utgöras av:
1 krigsråd, tillika chef för tygdepartementets civilbyrå,
1 sekreterare och kamrerare,
1 bokhållare,
1 expeditionsvakt och
2 kontorsbiträden.
Arméförvaltningens civila departement
skall indelas i:
en kanslibyrå och
en kameralbyrå.
Civila departementets personal skall bestå av:
1 generalkrigskommissarie,
2 krigsråd,
Kungl. Majus proposition nr 225.
905
1 sekreterare,
1 pensionskamrerare,
1 kamrerare för egentliga kamrerargöromål,
2 revisionskommissarier,
1 ombudsman,
1 kamrerare för bokföringen,
3 notarier,
10 revisorer,
1 kassör,
1 kansliskrivare,
1 förste expeditionsvakt,
8 kanslibiträden,
3 expeditionsvakter,
8 kontorsbiträden samt
1 pensionerad officer.
Arméförvaltningens sj ukvårdsstyrelse
skall bestå av — förutom generalfältläkaren
— följande civilmilitära
personal:
1 Överfältläkare,
1 regementsläkare och
1 förrådsvaktmästare.
I sjukvårdsstyrelsen skall tjänstgöra 1 kapten ur generalstabskåren.
Av pensionerad personal skola i sjukvårdsstyrelsen tjänstgöra:
1 officer och
2 underofficerare.
Den civila personalen skall utgöras av:
1 notarie,
1 kanslibiträde och
1 kontorsbiträde.
Generalitet, stabskårerna, arméstaberna m. m.
Generalitetet.
Generalitetet skall bestå av:
1 chef för armén,
4 arméfördelningschefer,
1 militärbefälhavare för Övre Norrland,
1 inspektör för infanteriet,
1 inspektör för kavalleriet,
1 inspektör för artilleriet,
906
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1 chef för fortifikationen (fortifikationsdepartementet och fortifikationskåren),
tillika inspektör för ingenjörtrupperna,
1 generalfälttygmästare, tillika chef för fälttygkåren, samt
I generalintendent, tillika chef för intendenturkåren.
Stabskårerna.
Stabskårerna skola vara generalstabskåren och artilleristab skåren.
Generalstabskåren skall bestå av
överadjutanter och stabsadjutanter:
1 överste, tillika chef för arméns truppstab, i lönegraden O. 7,
1 överste,
5 överstelöjtnanter,
II majorer,
33 kaptener.
Artilleristabskåren skall bestå av
1 överste eller överstelöjtnant,
1 överstelöjtnant eller major, ■
2 majorer,
5 kaptener,
2 kaptener eller löjtnanter.
Arinéstaberna.
Arméstaberna utgöras av arméns krigsstab och arméns truppstab,
vilka tillsammans med chefen för armén hava en gemensam arméstabsexpedition.
Tillsvidare skall dessutom finnas en topografisk avdelning,
direkt underställd chefen för armén.
Den för permanent tjänstgöring i staberna och å arméstabsexpeditionen
avsedda stabsutbildade personalen skall tillhöra generalstabskåren.
På arméstabernas stat skola upptagas för
Arméstabsexpeditionen:
Pensionerad personal:
1 bibliotekarie, pensionerad officer,
1 redogörare, pensionerad officer,
1 aktuarie, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Civil personal:
1 förste expeditionsvakt,
3 expeditionsvakter.
Arméns krigsstab:
Chef:
1 överste i lönegraden O. 7.
907
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Krigshistoriska avdelningen och krigsarkivet.
Militär personal:
1 överstelöjtnant, major eller kapten såsom avdelningschef,
1 kapten med arvode motsvarande lönen.
Pensionerad personal:
3 aktuarier, pensionerade officerare,
3 arkivofficerare, pensionerade officerare,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Civil personal:
1 krigsarkivarie.
Militärattachéer:
1 överstelöjtnant,
3 majorer.
Arméns truppstab:
Pensionerad personal:
3 aktuarier, pensionerade officerare,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Civil personal:
1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet.
Topografiska avdelningen:
Pensionerad personal:
1 aktuarie.
Civil personal:
1 professor.
Truppslagsiuspektionerna.
Infanteriinspektionen.
Infanteriinspektionen skall under inspektören för infanteriet bestå av
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 major,
1 kapten med arvode motsvarande lönen,
2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteritruppförbanden,
1 expeditionsofficer, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.''
Kavalleriinspektionen.
Kavalleriinspektionen skall under inspektören för kavalleriet bestå av
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 kompaniofficer ur kavalleritruppförbanden,
1 ordförande i remonteringsnämnden, pensionerad officer, samt
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
908
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Artilleriinspektionen.
Artilleriinspektionen skall under inspektören för artilleriet bestå av personalen
på artilleristabskårens stat samt
1 expeditionsofficer, pensionerad officer,
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, och
1 expeditionsunderofficer, tillika föreståndare för arméförvaltningens tygdepartements
modellkammare, pensionerad underofficer.
Ingenj örinspektionen.
Ingenjörinspektionen skall under inspektören för ingenjörtrupperna bestå av
1 stabschef, regementsofficer,
1 avdelningschef, regementsofficer,
4 kompaniofficerare,
samtliga dessa upptagna å staten för officerare och underofficerare vid
ingenjörtrupperna,
1 expeditionsofficer, pensionerad officer, och
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Trängmspektionen.
Tränginspektionen skall under inspektören för trängen bestå av
1 stabschef, regementsofficer,
2 kompaniofficerare,
samtliga dessa upptagna å staten för officerare och underofficerare vid
trängen, samt
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
V eterinärinspektionen.
Yeterinärinspektionen skall under överfältveterinären bestå av
1 regementsveterinär, upptagen å fältveterinärkårens stat. och
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Arméns organisation på högre och lägre truppförband.
Högre truppförband.
Arméns truppförband organiseras på fyra arméfördelningar, Ovre
Norrlands trupper och Gotlands trupper.
Övre Norrlands trupper skola bestå av Norrbottens regemente, Västerbottens
regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår och ett
intendenturkompani.
Gotlands trupper skola bestå av Gotlands infanteriregemente och Gotlands
artilleriregemente.
Arméns övriga truppförband uppdelas på de fyra arméfördelningarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
909
De högre truppförbandens ledning.
Arméfördelningsstaberna.
Yar och en av de fyra arméfördelningsstaberna skall bestå av
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 mobiliseringsofficer, kapten vid generalstabskåren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid arméfördelningarnas truppförband,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikation skåren,
1 fördelningsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren,
1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren, samt
3 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare.
Härtill komma vid IY. (östra) arméfördelningens stab:
1 förvaltningsofficer (pensionerad officer),
1 maskinist och
1 eldare av 1. klassen samt
vid vardera av I. (södra) och II. (norra) arméfördelningarnas staber:
1 magasinschef, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren.
Militärbefälet för Övre Norrland.
Militärbefälsstaben för Ovre Norrland skall bestå av:
1 kommendant i Bodens fästning, i lönegraden O. 7,
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
2 mobiliseringsofficerare, kaptener vid generalstabskåren,
2 adjutanter, kompaniofficerare vid Övre Norrlands trupper,
1 artilleri chef, chefen för Bodens artilleriregemente,
1 regementsofficer (fortifikationsofficer), 1 kapten, 1 löjtnant, 1 fanjunkare,
1 sergeant och 1 fortifikationskassör, samtliga vid fortifikationskåren,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 expeditionsintendent, kapten vid intendenturkåren,
1 uppbördsman vid fästningsmagasinet, förvaltare (fanjunkare) vid intendenturkåren,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 regementsläkare,
2 bataljonsläkare,
1 stabsveterinär (regementsveterinär),
1 garnisonspastor,
4 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare,
1 poliskommissarie,
1 övermaskinist,
1 förste montör,
1 montör.
Härtill kommer:
1 inskrivningsofficer, pensionerad regementsofficer.
910
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Militärbefälet på Gotland.
Militärbefälet på Gotland skall bestå av
1 militärbefälhavare på Gotland, i lönegraden 0.7,
1 stabschef, regementsofficer vid generalstabskåren,
1 adjutant, kompaniofficer vid Gotlands trupper,
1 fortifikationsofficer, kapten vid fortifikationskåren,
1 stabsintendent, regementsofficer vid intendenturkåren,
1 stabsläkare (regementsläkare),
1 bataljonsläkare,
3 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare, samt
1 förrådsförvaltare i Tingstäde, pensionerad underofficer.
Härtill kommer:
1 inskrivningsofficer, pensionerad kapten.
Lägre truppförband.
Infanteriet.
Vart och ett av nedan uppräknade truppförband, nämligen Livgrenadjärregementet,
Skånska infanteriregementet, Södermanlands regemente,
Kronobergs regemente, Jönköpings-Kalmar regemente,
Dalregementet, Hälsinge regemente, Älvsborgs regemente, Hallands
regemente, Bohusläns regemente, Västerbottens regemente
och Västernorrlands regemente,
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
3 majorer,
14 kaptener,
20 löjtnanter,
9 fänrikar.
Underofficerare.
13 fanjunkare,
19 sergeanter.
Manskap.
42 furirer,
30 korpraler,
30 vicekorpraler,
42 volontärer.
Musikper''sonat.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
skall bestå av:
4 musiksergeanter,
4 musikfurirer,
2 musikkorpraler,
2 musikvicekorpraler,
6 musikvolontärer,
5 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
.Pensionerad personal.
1 mobiliseringsofficer,
2 expeditionsunderofficerare,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
911
Svea livgarde skall bestå, av:
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
3 majorer,
16 kaptener,
23 löjtnanter,
11 fänrikar.
Underofficerare.
15 fanjunkare,
24 sergeanter.
Manskap.
62 furirer,
36 korpraler,
36 vicekorpraler,
54 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
Livregementets grenadjärer
dera bestå av:
Officerare.
1 överste,
2 överstelöjtnanter,
2 majorer,
12 kaptener, därav 5 med arvoden
motsvarande lönen,
16 löjtnanter, därav 6 med arvoden
motsvarande lönen,
5 fänrikar.
Underofficerare.
11 fanjunkare,
18 sergeanter.
Manskap.
40 furirer,
25 korpraler,
25 vicekorpraler,
34 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
8 musiksergeanter,
4 musikfurirer,
4 musikkorpraler,
4 musikvicekorpraler,
10 musikvolontärer,
7 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenkantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 mobiliseringsofficer,
1 expeditionsofficer,
2 expeditionsunderofficerare,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
och
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
och Skaraborgs regemente skola vart
4
musiksergeanter,
4 musikfurirer,
2 musikkorpraler,
2 musikvicekorpraler,
6 musikvolontärer,
5 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 mobiliseringsofficer,
2 expeditionsunderofficerare,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
912
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Gotlands infanteriregemente skall bestå av:
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
3 majorer,
14 kaptener,
20 löjtnanter,
9 fänrikar.
Underofficerare.
13 fanjunkare,
19 sergeanter.
Manskap.
45 furirer,
35 korpraler,
35 vicekorpraler,
47 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
Norrbottens regemente skall
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
4 majorer,
17 kaptener,
20 löjtnanter,
9 fänrikar.
Under officer are.
14 fanjunkare,
22 sergeanter.
Manskap.
42 furirer,
30 korpraler,
30 vicekorpraler,
42 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
2 musikfanjunkare,
4 musiksergeanter,
4 musikfurirer,
2 musikkorpraler,
2 musikvicekorpraler,
6 musikvolontärer,
5 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
2 expeditionsunderofficerare,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
bestå av :
8 musiksergeanter,
4 musikfurirer,
4 musikkorpraler,
4 musikvicekorpraler,
10 musikvolontärer,
7 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 mobiliseringsofficer,
2 expeditionsunderofficerare,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Kavalleriet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
913
Livregementet till häst och
vartdera bestå av:
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
1 major,
9 ryttmästare,
13 löjtnanter,
5 fänrikar.
Underofficerare.
8 fanjunkare,
10 sergeanter.
Manskap.
36 furirer,
37 korpraler,
231 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
1 musikfanjunkare,
3 musiksergeanter,
Livregementets husarer skall
Officerare.
1 överste,
1 major,
7 ryttmästare,
10 löjtnanter,
5 fänrikar.
Underofficerare.
6 fanjunkare,
10 sergeanter.
Manskap.
32 furirer,
32 korpraler,
150 volontärer.
cånska kavalleriregementet skola
3 musikfurirer,
1 musikkorpral,
2 musikvicekorpraler,
3 musikvolontärer,
4 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, furageuppbördsman,
samt
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
bestå av:
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, furageuppbördsman,
samt
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
914
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Norrlands dragonregemente skall bestå av:
Officerare.
1 överste,
1 major,
6 ryttmästare,
9 löjtnanter,
4 fänrikar.
Civilmilitär personal m. fl.
1 vapenliantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Underofficerare.
5 fanjunkare,
8 sergeanter.
Manskap.
27 furirer,
27 korpraler,
130 volontärer.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, furageuppbördsman,
samt
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Artilleriet.
Svea, Göta och Norrlands
bestå av:
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
3 majorer,
13 kaptener,
18 löjtnanter,
8 fänrikar.
Underofficerare.
12 styckjunkare,
18 sergeanter.
illeriregementen skola vart och ett
3 musiksergeanter,
3 musikfurirer,
1 musikkonstapel,
2 musikvicekonstaplar,
3 musikvolontärer,
4 musikelever.
Civilmilitär personal m. fl.
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Manskap.
42 furirer,
42 konstaplar,
80 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
1 musikstyckjunkare,
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, furageuppbördsman,
1 underofficer, tygunderofficer och
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
W endes artilleriregemente skall bestå av:
Officerare.
1 överste, 13 kaptener,
1 överstelöjtnant, 18 löjtnanter,
3 majorer, 8 fänrikar.
Kungl. Maj:ts proposition nr £25.
915
Underofficerare.
12 styckjunkare,
19 sergeanter.
Manskap.
43 furirer,
42 konstaplar,
80 volontärer.
Cimlmilitär personal m. fl.
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, furageuppbördsman,
1 underofficer, tygunderofficer och
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Smålands arméartilleriregei
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
4 majorer,
16 kaptener,
23 löjtnanter,
11 fänrikar.
Underofficerare.
14 styckjunkare,
20 sergeanter.
Manskap.
53 furirer,
54 konstaplar,
100 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
1 musikstyckjunkare,
Gotlands artilleriregemente
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
1 major,
9 kaptener,
15 löjtnanter,
5 fänrikar.
Under officera re.
8 styckjunkare,
12 sergeanter.
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1
Lente skall bestå av:
3 musiksergeanter,
3 musikfurirer,
1 musikkonstapel,
2 musikvicekonstaplar,
3 musikvolontärer,
4 musikelever.
Cimlmilitär personal m. fl.
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, tygunderofficer,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
skall bestå av:
Manskap.
28 furirer,
30 konstaplar,
100 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
sami. Nr £25.
217 30 58
916
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
Pensionerad personal. 1 underofficer, tygunderofficer,
1 expeditionsunderofficer, 2 underofficerare, biträden åt re
1
underofficer, biträde åt vapen- gementsintendenten.
officeren,
Bodens artilleriregemente skall bestå av:
Officerare.
1 överste,
1 överstelöjtnant,
2 majorer,
12 kaptener,
20 löjtnanter,
8 fänrikar.
Underofficerare.
11 styckjunkare,
17 sergeanter.
Manskap.
44 furirer,
38 konstaplar,
105 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, tygunderofficer,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Luftvärnsartilleriets stat för
göras av:
Officerare.
1 överste,
2 överstelöjtnanter,
3 majorer,
19 kaptener,
Karlsborgs luftvärnsregemen
Manskap.
50 furirer,
37 konstaplar,
70 volontärer.
Musikpersonal.
1 musikdirektör,
1 musikstyckjunkare,
3 musiksergeanter,
3 musikfurirer,
1 musikkonstapel,
2 musikvicekonstaplar,
3 musikvolontärer,
4 musikelever.
officerare och underofficerare skall ut
22
löjtnanter,
9 fänrikar.
Underofficerare.
19 styckjunkare,
28 sergeanter.
tes stat skall utgöras av:
Civilmilitär personal m. fl.
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, tygunderofficer,
2 underofficerare, biträden åt regementsintendenten.
Civil personal.
1 garnisonspastor.
917
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Skånska luftvärnskårens stat skall utgöras av:
Manskap. ''Pensionerad personal.
28 furirer, 1 expeditionsunderofficer,
21 konstaplar, 1 underofficer, tygunderofficer och
35 volontärer. biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, biträde åt regeCimlmilitär
personal m. fl. mentsintendenten.
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Ingenj örtrupperna.
Ingenjörtruppernas stat för
göras av:
Officerare.
2 överstar,
4 överstelöjtnanter,
6 majorer,
36 kaptener,
officerare och underofficerare skall ut
42
löjtnanter,
21 fänrikar.
Under officerare.
33 fanjunkare,
51 sergeanter.
Svea ingenjörkårs stat skall utgöras av:
Manskap.
40 furirer,
19 korpraler,
19 vicekorpraler,
60 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 ingenjörförrådsförvaltare *,
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten,
1 ingenjörförrådsförvaltare.
Göta ingenjörkårs stat skall utgöras av:
Manskap.
25 furirer,
15 korpraler,
15 vicekorpraler,
50 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 ingenjörförrådsförvaltare,
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten,
2 ingenjörförrådsförvaltare,
1 förrådsunderofficer.
’ Benämningen fortifikationskassör här ändrad till ingenjörlörrådsförvaltare.
918
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Norrlands ingenjörkårs stat sl
Manskap.
25 furirer,
15 korpraler,
15 vicekorpraler,
50 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 ingenjörförrådsförvaltare,
1 vapenkantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
Bodens ingenjörkårs stat skall
Manskap.
23 furirer,
13 korpraler,
12 vicekorpraler,
30 volontärer.
Civilmilitär personal m. fl.
1 ingenjörförrådsförvaltare,
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
all utgöras av:
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten,
1 ingenjörförrådsförvaltare.
utgöras av:
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 expeditionsunderofficer,
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten,
1 ingenjörförrådsförvaltare.
Trängen och trängtrupperna.
Trängens stat för officerare och underofficerare skall utgöras av:
Officerare.
1 överste, inspektör, i lönegraden
O. 7,
2 överstar,
2 överstelöjtnanter,
5 majorer,
24 kaptener,
32 löjtnanter,
13 fänrikar.
Underofficerare.
28 fanjunkare,
42 sergeanter.
Svea trängkår, Göta trängkår, Norrlands trängkår och Skånska
trängkåren skola var och en hava följande stat:
Manskap.
20 furirer,
13 korpraler,
12 vicekorpraler,
23 volontärer.
Civilmilitär personal ra. fl.
1 vapenhantverkare,
1 förrådsvaktmästare,
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Pensionerad personal.
1 underofficer, biträde åt vapenofficeren,
1 tygunderofficer,
1 underofficer, biträde åt regementsintendenten,
1 underofficer, furageuppbördsman.
Kungl. Maj:ts proposition nr £25. 919
Dessutom skall vid Norrlands trängkår finnas en befattning för en pensionerad
officer, chef för arméns hundväsende.
Intendenturkåren.
Intendenturkåren skall bestå av:
Officerare. |
6 fanjunkare, |
2 överstar, |
10 sergeanter. |
5 överstelöjtnanter, |
|
8 majorer, |
Manskap. |
59 kaptener, |
20 furirer. |
8 löjtnanter. |
|
Under officerare. |
Civilmilitär personal. |
51 förvaltare, |
2 departementsskrivare. |
Fortifikationskåren. |
|
Fortifikationskåren skall bestå av |
|
Officerare. |
Under officerare. |
1 överste, |
3 fanjunkare, |
2 överstelöjtnanter, |
3 sergeanter. |
3 majorer, |
Civilmilitär personal. |
10 kaptener, |
3 fortifikationskassörer, |
4 löjtnanter. |
1 departementsskrivare. |
Kaptenernas pensionsålder skall vara |
55 år. |
Fälttygkåren. |
|
Fälttygkåren skall bestå av: |
|
Officerare. |
10 tygförvaltare av 2. klassen, |
1 överste, |
2 departementsskrivare, |
3 överstelöjtnanter, |
31 tygverkmästare av 1. klassen, |
5 majorer, |
5 tygverkmästare » 2. » , |
17 kaptener. |
8 tygskrivare, |
13 tyghantverkare av 1. klassen, |
|
Givilmilitär personal. |
72 tyghantverkare » 2. » , |
7 tygingenjörer av 1. klassen, |
7 fortmaskinister. |
1 tygingenjör »2. » ,
11 tygförvaltare »1. » ,
Kaptenernas pensionsålder skall vara 55 år.
Tygdepartementets fabriker och anstalter.
Pensionerad personal.
10 expeditionsunderofficerare.
920
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Territoriella myndigheter.
MilitäroinrådesbefälhaYare nied staber.
I militäradministrativt hänseende indelas riket i feni militärområden å
fastlandet, utgörande territoriella områden för de fyra arméfördelningarna
och Övre Norrlands trupper, samt ett militärområde för Gotland.
Militärområdesbefälen vid de fyra arméfördelningarna^skola — under
arméfördelningschefen — vart och ett bestå av:
1 militärområdesbefälhavare, pensionerad f. d. regementschef,
1 adjutant, kompaniofficer från fördelningens truppförband, samt
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
Militärområdesbefälet i Övre Norrland utövas av militärbefälhavaren
för Övre Norrland och militärområdesbefälet på Gotland av militärbefälhavaren
på Gotland. För dessa militärområden avsedd personal finnes upptagen
å vederbörliga militärbefälsstaber.
Överkommendantskapet i Stockholm.
Överkommendantskapet i Stockholm skall — under chefen för IV. (östra)
arméfördelningen såsom Överkommendant — bestå av:
1 kommendant, pensionerad f. d. regementschef, och
1 adjutant, pensionerad kapten.
Platsbefälet i Karlsborg.
Platsbefälet i Karlsborg skall — under chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente
såsom platsbefälhavare — bestå av:
1 förvaltningsofficer, pensionerad officer vid fortifikationskåren,
1 tjänstgörande officer, kompaniofficer vid Karlsborgs luftvärn sregemente,
1 garnisonspastor, upptagen å staten för Karlsborgs luftvärnsregemente,
samt
2 förvaltningsunderofficerare, pensionerade underofficerare.
Fästningarna.
För handläggande av med landstormsförsvaret i Vaxholms fästning
förenade uppgifter skola finnas:
1 överstelöjtnant eller major, avsedd såsom infanteribefälhavare i fästningen,
samt
1 kapten, infanteriadjutant.
För motsvarande ändamål skall i Karlskrona fästning finnas:
1 kapten, infanteriadjutant.
Denna personal skall uppföras å staten för arméfördelningsstaber m. m.,
regementsofficeren med lön och kaptenerna med arvoden motsvarande lönen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
921
Centrala undervisningsanstalter.
Krigsskolan.
Krigsskolans personal skall utgöras av:
Staben.
Officerare.
1 överste eller överstelöjtnant,
chef,
1 major, ställföreträdande chef,
1 kapten, adjutant.
Pensionerad personal.
1 redogörare,
1 expeditionsunderofiicer,
1 köksföreståndare,
• 1 kasernunderofficer.
Officer sparsén.
Officerare.
1 kapten, kompanichef samt
12 kaptener eller löjtnanter, därav
6 kadettofficerare,
3 förste lärare,
2 andre lärare och
1 lärare.
Pensionerad personal.
1 kompaniadjutant.
Reserv officer skur sen.
Officerare.
1 kapten, kompanichef,
1 kapten eller löjtnant, lärare.
Pensionerad personal.
1 kompaniadjutant.
Betjäning.
Till erforderligt antal.
Av officerarna uppföras å skolans stat chefen och ställföreträdande chefen
med lön samt 3 kaptener och 13 kaptener eller löjtnanter med arvoden motsvarande
lönen.
Dessutom beräknas särskilda arvoden för
vid officerskursen:
vid reservofficerskursen:
3 kadettofficerare,
2 förste och 3 andre lärare,
3 lärare samt
2 civila lärare,
4 kadettofficerare.
Vid krigsskolan skall dessutom tjänstgöra 1 bataljonsläkare.
Krigshögskolan.
Krigshögskolans personal skall utgöras av:
Officerare. Pensionerad personal.
1 överste eller överstelöjtnant, chef, 1 biträdande adjutant.
3 majorer, lärare,
1 kapten, adjutant, Civil personal.
3 kaptener, lärare. 1 expeditionsvakt.
922
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
Härtill komma vissa andra militära lärare, lärare i civila ämnen samt
biträdande lärare och repetitörer.
Av officerarna uppföras å högskolans stat regementsofficerarna med lön
samt övriga med arvoden motsvarande lönen.
Lärarna åtnjuta arvoden beräknade efter antalet undervisningstimmar.
Artilleri- och ingenjörhögskolan.
Artilleri- och ingenjörhögskolans personal skall utgöras av:
Officerare. Pensionerad personal.
1 överste eller överstelöjtnant, chef, 1 redogörare och andre adjutant.
2 majorer eller kaptener, lärare,
5 kaptener (därav 1 adjutant och Civil personal.
4 lärare). 1 expeditionsvakt.
Av officerarna uppföras å högskolans stat med lön chefen och majorerna
samt övriga med arvoden motsvarande lönen.
Härtill komma vissa andra militära lärare, lärare i civila ämnen samt
vissa biträdande lärare och repetitörer, för vilka särskilda arvoden beräknas.
Ridskolan.
Ridskolans personal skall bestå av:
Officerare.
1 överstelöjtnant eller major, chef,
4 ryttmästare (kaptener) eller löjtnanter,
därav 1 förste lärare,
1 lärare,
1 andrelärare, tillika adjutant,
1 andre lärare.
Underofficer.
1 fanjunkare, redogörare.
Civilmilitär personal.
1 regementsveterinär.
Pensionerad personal.
1 förvaltare.
Chefen och redogöraren uppföras med lön å skolans stat; ryttmästarna
(kaptenerna) eller löjtnanterna uppföras å skolans stat med arvoden motsvarande
lönen.
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.
Denna skolas personal skall bestå
Officerare.
1 överste eller överstelöjtnant, chef,
1 major, förste lärare eller avdelningschef,
2 kaptener, antingen båda förste
lärare eller en avdelningschef och en
förste lärare,
1 kapten eller löjtnant, adjutant.
av:
Pensionerad personal.
1 redogörare, tillika domän- och
kasernofficer,
1 expeditionsunderofficer,
1 förvaltare,
1 väbel,
1 köksföreståndare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 923
Av officerarna uppföras å skolans stat med lön chefen och majoren, övriga
med arvoden motsvarande lönen.
Härtill komma 1 förste lärare, 8 andre lärare, 9 repetitörer samt vid
underofficersskursen 1 lärare, 1 andre lärare och 2 repetitörer med arvoden.
Artilleriets skjutskola.
Den för artilleriets skjutskola avsedda personalen skall utgöras av:
1 överste, chef, samt
1 kapten, adjutant,
båda tillhörande artilleristabskåren och under de delar av året, då skjutskolan
icke är sammandragen, i tjänstgöring vid artilleriinspektionen. Därtill
komma lärare, adjutanter, redogörare m. fl., beordrade ur truppförbanden.
Arméns underofficersskola.
Arméns underofficersskola skall bestå av följande personal:
Officerare.
1 överste eller överstelöjtnant, chef,
1 kapten, adjutant,
2 kaptener, kompanichefer,
6 kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter,
avdelningschefer.
linderofficerare.
5 fanjunkare (styckjunkare).
Civilmilitär personal m. fl.
1 maskinist,
1 eldare av 1. klassen.
Civil personal.
1 studierektor.
Pensionerad personal.
1 redogörare,
1 expeditionsunderofficer.
Av denna personal uppföras å skolans stat chefen och de aktiva underofficerarna
med lön samt adjutanten, kompanicheferna och avdelningscheferna
med arvoden motsvarande lönen.
Härtill komma dels tillfälligt beordrade militära lärare, dels timlärare i
civila ämnen till erforderligt antal.
För den förberedande underofficersskolan beräknas följande ur truppförbanden
beordrade personal, nämligen 2 kaptener (ryttmästare), 9 subalternofficerare,
2 fanjunkare (styckjunkare) och 6 sergeanter.
Civilmilitära samt civila kårer och stater.
Fältläkarkåren.
Fältläkarkåren skall bestå av:
1 generalfältläkare, 33 regementsläkare,
1 Överfältläkare, 35 bataljonsläkare samt
4 fältläkare, 20 bataljonsläkare vid fältläkarkå -
ren.
924
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Gtarnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår.
Garnisonssj likhusen.
Vid garnisonssjukhuset i Stockholm skola tjänstgöra 2 regementsläkare,
varav en som chefläkare.
Å sjukhusets stat skall uppföras följande personal:
Civilmilitär personal: Pensionerad personal:
2 apotekare med arvoden. 1 sjukhusintendent, officer,
* 1 förrådsförvaltare, underofficer,
1 sjukhusväbel, »
Dessutom uppföras å staten arvoden för viss läkarpersonal m. fl.
Vid garnisonssjukhuset å Karlsborg skola tjänstgöra regementsläkaren
vid Karlsborgs luftvärnsregemente och 1 bataljonsläkare. Å sjukhusets
stat upptages 1 sjukhusväbel, pensionerad underofficer.
Vid garnisonssjukhuset i Boden skola tjänstgöra 2 regementsläkare
förutom läkare vid militärbefälsstaben för Övre Norrland.
Å sjukhusets stat upptages följande personal:
Civilmilitär personal m. fl.: Pensionerad personal:
1 maskinist, 1 sjukhusintendent, officer,
1 eldare av 1. klassen. 1 förrådsförvaltare, underofficer,
1 sjukhusväbel, »
Arméns sjuksköterskekår.
Arméns sjuksköterskekår skall bestå av:
39 sjuksköterskor.
Fältvcterlnärkåren.
Fältveterinärkåren skall bestå av:
1 överfältveterinär,
4 fältveterinärer,
7 regementsveterinärer och
12 batalj onsveterinärer.
Polispersonalen.
Polispersonalen skall bestå av:
I Boden:
1 poliskommissarie,
5 överkonstaplar och
24 konstaplar.
Å Karlsborg:
1 överkonstapel och
1 konstapel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
925
Arméns reservpersonal.
Reservstaten.
En reservstat skall finnas för officerare oell underofficerare samt för fältläkarkåren.
Reservstaten för officerare och underofficerare skall utgöras av:
1 generalmajor,
5 överstar,
72 majorer,
204 kompaniofficerare och
190 underofficerare.
Reservstaten för fältläkarkåren skall utgöras av:
3 fältläkare och
3 regementsläkare.
Reservstaten för furirer vid Gotlands trupper.
Denna reservstat skall bibehållas endast så länge de nuvarande beställ
ningshavarna på densamma kvarstå i tjänst. Någon nyrekrytering av staten
skall sålunda icke äga rum.
Personal i arméns reserver.
Beträffande tjänstgöringsskyldighet, ekiperingshjälp, avlöning, pension och
tid för kvarstående i vederbörlig reserv för personal i arméns reserver skola
nuvarande bestämmelser alltjämt vara gällande.
Artilleriets fabrikers och tyganstalters reserv skall benämnas fälttygkårens
reserv.
Viig- och vattenbyggnadskåren.
Väg- och vattenbyggnadskåren skall såsom en militär kår ingå i arméns
reservpersonal. Kårens officerare skola vara skyldiga att fullgöra fredstjänstgöring
örn 30 eller 40 dagar under varje treårsperiod efter vunnen anställning
i kåren intill fyllda 47 år. Ersättning under tjänstgöring skall för
löjtnanter utgå efter samma grunder som beträffande officerare i arméns reserver
och för kaptener enligt samma grunder som gälla för reservofficerare,
vilka deltaga i s. k. kaptenskurs. I fråga om ekiperingshjälp och rätt till
pension skola gälla samma bestämmelser som för i arméns reserver utnämnda
officerare.
Vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition skall tjänstgöra följande
personal:
1 chef,
1 officer ur ingenjörtrupperna,
1 adjutant samt
1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer.
926
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Arméns hästar och remonteringsväsendet.
Arméns hästar.
De egna tjänstehästarna skola ersättas med stamhästar.
Stamhästar.
Följande antal stamhästar skola finnas:
Vid högre staber m. m.:
Vid försvars- och arméstaberna..................
» infanteriinspektionen m. m. .............
» kavalleriinspektionen ...........................
» artilleriinspektionen m. m...................
» ingenjörinspektionen..............................
» tränginspektionen ..................................
» veterinärinspektionen m. m.................
» arméförvaltningens tygdepartement ...
» arméfördelningsstaberna.......................
» militärbefälsstaben för Övre Norrland
» militärbefälsstaben på Gotland............
» krigshögskolan ......................................
Vid infanteriet:
............ 68 hästar
............. 7 »
............. 4 >
............. 13 »
............. 7 »
............. 4 »
............. 3 »
............. 15 *
............. 36 »
........... 10 »
............. 3 »
............. 4 »
Summa 169 hästar
Vid flertalet (14) regementen 29 hästar, varav 8 draghästar eller för 14
regementen tillsammans 406 hästar, därav 112 draghästar.
Härtill komma vid Svea livgarde 2 ridhästar och vid Norrbottens
regemente 5 ridhästar.
Vid vartdera av Livregementets grenadjärer och Skaraborgs regemente
skola finnas 26 hästar, därav 8 draghästar.
Vid Gotlands infanteriregemente skola finnas 10 ridhästar.
Sammanlagda antalet stamhästar vid infanteriet skall sålunda uppgå
till 475.
Vid kavalleriet 2 001 hästar, vartill komma 78 hästar för rekrytering
av vissa högre stabers m. m. stamhästgrupper samt infanteriets stabsgrupp.
Sammanlagda stamhästantalet vid kavalleriet skall alltså utgöra 2 079.
Vid artilleriet........................................................................... 1 375 hästar.
» ingenjörtrupperna ......................................................... 105 »
» trängtrupperna............................................................... 204 »
» intendenturtrupperna ................................................ 3 »
* ridskolan .......................................................................... 10 »
» arméns underofficersskola.......................................... 9 »
» krigsskolan ...................................................................... 7 »
Sammanlagda antalet stamhästar vid armén bliver alltså 4 436.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
927
Ackordhästar.
Antalet tjänstgöringsdagar för ackordkästar beräknas till:
Vid infanteriet........................................................ |
.................................. 31600 |
» kavalleriet........................................................ |
................................. 1400 |
» artilleriet.......................................................... |
.................................. 85000 |
» ingenjörtrupperna........................................... |
................................. 26 000 |
» trängtrupperna ............................................. |
.................................. 22 000 |
» intendenturtrupperna...................................... |
.................................. 2 000 |
» infanteriskjutskolan........................................ |
.................................. 500 |
» krigsskolan och officersaspirantskolor ........ |
................................. 1000 |
» arméns underofficersskola ............................ |
................................ 500 Summa dagar 170 000, |
Remontcringsväsendet.
Remonteringsbehovet.
Årligen skall följande antal remonter tillföras armén, nämligen:
Infanteriet (inkörda hästar) ............................................................... 13 hästar
Kavalleriet med ridskolan................................................................. 236 » 1
Artilleriet.......................................................................................... 108 »
Ingenjörtrupperna .............................................................................. 9 »
Trängtrupperna.................................................................................... 18 »
Reinon tdressyranstalten..................................................................... 22 »
eller tillhopa 406 hästar.
Remonteringsväsendets ledning och
remontdepåerna.
Nu gällande grunder för remonteringsväsendets ledning skola bibehållas
oförändrade. Redogöraren i kavalleriinspektionen överflyttas till arméförvaltningens
intendenturdepartement. Å staten för kavalleriinspektionen upptages
en befattning för pensionerad officer med arvode, avsedd för remonteringsnämndens
ordförande.
Remontdepåerna och remontdressyranstalten bibehållas oförändrade.
Armémuseum.
Personalen vid armémuseum skall utgöras av:
1 föreståndare och uppbördsman, pensionerad officer,
1 museiteknisk assistent,
1 rustmästare samt
3 biträden.
1 Därav för högre staber 13, för infanteriet 26 och för ridskolan 1
928
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
övergången till den nya härordningen.
Övergången till den föreslagna härordningen skall äga rum under tiden
1/7 1937—30/6 1940, dock att Kungl. Majit skall äga redan under budgetåret
1936/1937 tillsätta chefen för armén, chefen för arméns truppstab samt en
major vid infanteriinspektionen.
Brigadchef sbeställning, som blir ledig under budgetåret 1936/1937 och icke
redan blivit återbesatt, återbesättes icke. I stället tillsättes militärområdesbefälhavare.
Yäg- och vattenbyggnadskårens ledning må organiseras under budgetåret
1936/1937.
Sjöförsvaret.
Marinförvaltningen.
Verksamheten inom marinförvaltningen skall vara uppdelad på följande
avdelningar, nämligen:
artilleriavdelningen, ingenjöravdelningen,
torpedavdelningen, intendenturenvdelningen,
minavdelningen, sanitetsavdelningen och
nautiska avdelningen, civilavdelningen,
fortifikationsavdelningen,
Dessutom skola inom marinförvaltningen finnas en kameralbyrå, ett kontor
för teknisk revision och ett kontor för industriens krigsorganisation.
Följande militära och civilmilitära personal skall tjänstgöra i marinförvaltningen.
Artilleriavdelningen:
2 regementsofficerare,
7 kompaniofficerare, därav 3 från kustartilleriet,
1 mariningenjör (specialingenjör),
4 underofficerare eller flaggkorpraler, därav 1 från kustartilleriet, samt
2 pensionerade underofficerare.
Torpedavdelningen:
1 regementsofficer,
3 kompaniofficerare,
2 mariningenjörer (specialingenjörer) och
1 pensionerad underofficer.
Minavdelningen:
1 regementsofficer,
3 kompaniofficerare, därav 1 från kustartilleriet,
1 mariningenjör (specialingenjör) och
1 pensionerad underofficer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
929
Nautiska avdelningen:
1 regementsofficer,
3 kompaniofficerare och
1 underofficer.
Fortifikationsavdelningen:
1 regementsofficer ur fortifikationskåren, tillika chef för befästningsbyrån
i arméförvaltningens fortifikationsdepartement, samt
2 kompaniofficerare ur fortifikationskåren.
Ingenjöravdelningen:
13 mariningenjörer,
8 underofficerare eller flaggkorpraler samt
1 pensionerad underofficer.
Intenden turavdelningen:
6 marinintendenter samt
1 pensionerad underofficer.
Sanitetsavdelningen:
2 marinläkare.
Kontoret för teknisk revision:
1 mariningenjör, 1 pensionerad officer och
1 marinintendent, 1 pensionerad underofficer.
Kontoret för industriens krigsorganisation:
1 kompaniofficer.
För tjänstgöring å civilavdelningen avses 1 pensionerad officer som registrator
samt å kameralbyrån 1 marinintendent.
Den civila personalen vid marinförvaltningen skall utgöras av
1 marinöverkommissarie,
1 amiralitetsråd,
1 revisionskommissarie,
1 kamrerare,
1 sekreterare,
2 notarier,
1 marinkassör,
4 revisorer,
1 revisor och bokhållare,
3 kansliskrivare,
1 förste expeditionsvakt,
3 kanslibiträden,
3 expedition svakter,
7 kontorsbiträden och
1 kemist.
Cliefcn för marinen och marinstaben.
Chefen för marinen upptages å en särskild stat för chefen för marinen
och vid marinstaben anställd personal.
Chefens för marinen stabsorgan skall i huvudsak vara marinstaben.
Marin staben uppdelas på avdelningar och skall stå under chefskap av en
kommendör i lönegraden O. 7. Förutom chefen skola i marinstaben tjänst
-
930
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
göra 7 regementsofficerare, 22 kompaniofficerare, varav 1 intendenturofficer
och 1 ur kustartilleriet, 4 pensionerade officerare och 3 pensionerade underofficerare.
Av officerarna avses 3 för permanenta marinattachébefattningar.
Undervisningsanstalter m. m.
Sjökrigsskolan.
Vid sjökrigsskolan skall finnas följande personal:
1 regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant, samt
kadettofficerare, kadettingenjörer och lärare samt
1 marinläkare.
Vid sjökrigsskolan skall dessutom finnas 1 expeditions vakt.
De marinens kadetten, som varken äro inkasernerade eller hava sina hem
i Stockholm eller dess omedelbara närhet, skola erhålla inkvarterings er sättning
med 100 kronor för varje påbörjad månad av läsåret vid skolan i land.
Sjökrigshögskolan.
Vid sjökrigshögskolan skall tjänstgöra följande personal:
1 regementsofficer, chef,
1 kompaniofficer, adjutant,
1 lärare i strategi,
1 lärare i taktik,
1 lärare i kustfästningslära samt
lärare och repetitörer, samtidigt tjänstgörande å andra platser, ävensom
1 expeditionsvakt.
Sj ökrigsmaterielen.
Under budgetåren 1937/1938—1941/1942 skola dels två undervattensbåtar
färdigbyggas, dels två jagare nybyggas, dels ock pansarskeppen av Sv erig etyp
moderniseras. Viss del av moderniseringsarbetena å pansarskeppet
Gustaf V skall utföras redan under budgetåret 1936/1937.
Marindistrikten.
Den nuvarande marindistriktsorganisationen skall med avseende å uppgifterna
i fredstid fullständigas. Marindistrikten skola vara Norrlandskustens,
Ostkustens, Gotlands, Sydkustens, Öresunds och Västkustens. Varje marindistrikt
underställes en marindistriktschef. Sjörullföringsorganisationen anslutes
till marindistrikten.
örlogsstationerna.
Vardera stationen skall ställas under befäl av en stationschef.
Skeppsgossekåren skall indragas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
931
Flottans personalstater.
Flottans personalstater skola upptaga följande personal:
Sjöofficerare. |
Manskap. |
|
4 flaggmän, |
Flaggkorpraler: |
|
7 kommendörer, därav |
3 i löne- |
275 flaggkorpraler. |
graden O. 7, |
||
18 kommendörkaptener |
av 1. |
Övrigt manskap: |
graden, |
1 079 korpraler, därav högst 150 hög- |
|
17 kommendörkaptener |
av 2. |
båtsmän, samt |
graden, |
1 840 meniga. |
|
lil kaptener, |
||
100 löjtnanter, |
Musikpersonal. |
|
45 fänrikar. |
2 musikdirektörer. |
|
Underofficerare. |
Pensionerad personal. |
|
230 flaggunderofficerare, |
därav 18 |
14 officerare, |
förrådsförvaltare, |
51 underofficerare eller flaggkorp- |
|
364 underofficerare av 2. |
graden. |
raler. |
Flottans reservpersonal.
Tjänstgöringsskyldigheten för reservpersonal, som inom flottans reserv
vinner sin första anställning såsom officerare eller flaggkorpraler, skall utsträckas
till uppnådda 55 levnadsår.
Flaggkorpral eller korpral, som erhåller tjänstledighet för tjänstgöring i
handelssjöfart, må bibehålla innehavande löneförmåner med avdrag för vad
han må kunna hava erhållit i hyra av arbetsgivaren.
Kustartilleriet.
Kustartilleriet skall omfatta följande personal.
Officerare.
1 generalsperson, chef för kustartilleriet,
1 överste i lönegraden O. 7, kommendant
i Vaxholms fästning,
2 överstar,
6 överstelöjtnanter,
10 majorer,
42 kaptener,
44 löjtnanter och
18 fänrikar.
Underofficerare.
10 förrådsförvaltare,
70 flaggunderofficerare och
100 underofficerare av 2. graden.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
Manskap.
51 flaggkorpraler,
270 korpraler och
428 meniga.
Musikpersonal.
2 musikdirektörer.
Pensionerad personal.
6 officerare och
15 underofficerare.
1 sami. Nr 225.
217 86 59
932
Kungl. Maj:ts proposition nr ££5.
Reservpersonal.
Kustartilleriets reservstat skall upptaga följande personal:
1 överste, 5 kompaniofficerare och
2 majorer, 6 underofficerare.
En kader av flaggkorpraler i kustartilleriets reserv skall upprättas.
För marinen gemensam personal.
De för marinen gemensamma personalkårerna skola omfatta
sonak
illanning enjörkåren.
1 marinöverdirektör,
2 marindirektörer av 1. graden,
4 marindirektörer av 2. graden.
10 mariningenjörer av 1. graden,
1. löneklassen,
5 mariningenjörer av 1. graden,
2. löneklassen,
9 mariningenjörer av 2. graden,
2 marinunderingenjörer under 10
månader,
2 marinunderingenjörer under 8
månader,
4 specialingenjörer av 1. graden,
8 specialingenjörer av 2. graden,
4 specialingenjörer av 3. graden,
2 mariningenjörer av 2. graden i
reserven (stipendiater) under
10 månader,
2 mariningenjörer av 2. graden i
reserven (stipendiater) under
8 månader.
Marinintenden tur lear en.
1 kommendör,
3 kommendörkaptener av 1. graden,
följande per
7
kommendörkaptener av 2. graden,
28 kaptener,
14 löjtnanter,
5 fänrikar.
Marinläkarkåren.
1 marinöverläkare,
3 förste marinläkare,
8 marinläkare av 1. graden,
2 ögonläkare,
16 marinläkare av 2. graden,
8 marinläkarstipendiater.
Marinens poliskår.
2 överkonstaplar, tillika poliskommissarier,
2 överkonstaplar,
32 konstaplar,
6 extra ordinarie konstaplar.
Marinens ecklesiastikstat.
2 amiralitetspastorer,
2 amiralitetspredikanter,
1 extra amiralitetspredikant,
2 klockare,
1 kyrkvaktare.
Tjänstgöringsskyldigheten för personal, som inom mariningenjörkårens eller
marinintendenturkårens reserv vinner sin första anställning som mariningenjörer
resp. marinintendenter, utsträckes till uppnådda 55 levnadsår.
Marinintendenturkåren skall övergå från att vara en civilmilitär till en
militär kår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
933
Sj ökarte verket.
Sjökarteverkets stat skall omfatta följande personal:
1 chef, med arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen,
3 förste aktuarier,
1 aktuarie,
1 kartograf,
1 föreståndare för militärdetaljen (militärkartograf),
1 redogörare,
9 ritare,
5 gravörer,
2 ritbiträden,
i kanslibiträde och
1 expeditionsvakt.
övergången till den nya organisationen.
Den nya organisationen skall genomföras från och med budgetåret
1937/1938; dock skall Kungl. Majit äga att redan under budgetåret 1936/1937
tillsätta befattningen såsom chef för marinen.
Flygvapnet.
I flygvapnet skola ingå, förutom organ för flygvapnets ledning,
fem flygflottiljer;
utbildningsanstalter, omfattande flygkrigsskola, flygkrigshögskola, bomboch
skjutskola och underofficersskola; samt
centrala flygverkstäder å Malmen och i Västerås.
Flygvapnets ledning.
Flygvapnets ledningsorgan
skola utgöras av:
chefen för flygvapnet med flygstaben,
eskaderchefen med stab samt
flygförvaltningen.
Chefen för flygvapnet skall tillsvidare tillika vara chef för flygförvaltningen.
Flygstaben.
Flygstaben skall under en chef uppdelas på expedition och fyra avdelningar,
nämligen operationsavdelningen, organisationsavdelningen, utbildningsavdelningen
och underrättelseavdelningen.
Till sistnämnda avdelning skola höra 2 flygattachéer.
934
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Eskaderstaben
skall — under eskadercliefen — bestå av:
stabschef och
i staben kommenderad personal.
Flygförvaltningen.
Flygförvaltningen skall under en chef indelas på expedition samt en materielavdelning,
en intendenturavdelning, en byggnadsavdelning och en civilbyrå.
Materielavdelningen skall bestå av:
chef samt
en avdelningsexpedition,
en militärteknisk byrå med försökscen träl,
en industribyrå och
en kontrollbyrå.
Intendenturavdelningen skall bestå av:
chef med
vid avdelningen kommenderad personal ur flygvapnet samt
förste flygläkaren.
Byggnadsavdelningen skall bestå av:
chef med
vid avdelningen kommenderad personal ur flygvapnet och fortifikationskårens
stat.
Civilbyrån skall bestå av:
byråchef med
vid byrån anställd civil ordinarie personal.
Till flygförvaltningens civilbyrå skall överflyttas den kamerala revisionen
av flygvapnets räkenskaper, vilken nu äger rum inom riksräkenskapsverket.
Flygflottilj erna.
Flygförbanden skola utgöras av:
en medeltung och en lätt bombflottilj, vardera bestående av chef med
stab och tre divisioner örn 12 flygplan; sammanlagt 36 flygplan per flottilj;
en jaktflottilj bestående av chef med stab och tre divisioner, var och en
örn 15 flygplan; sammanlagt 45 flygplan;
en arméflygflottilj bestående av chef med stab och tre divisioner, var och
en örn 12 flygplan; sammanlagt 36 flygplan; samt
en marinflygflottilj bestående av chef med stab, en torpeddivision och en
spaningsdivision örn vardera 12 flygplan samt en spaningsdivision örn 8 flygplan;
sammanlagt 32 flygplan.
Flygvapnet skall sålunda omfatta tillsammans 185 krigsflygplan, reservflygplan
medräknade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
935
Till flottiljerna skola höra vissa verkstäder och förråd.
Flygförbanden organiseras med flottiljerna som administrativ enhet.
Permanenta detachement uppsättas icke.
Flottiljerna benämnas och förläggas på följande sätt:
Västmanlands flygflottilj (medeltung bombflottilj), Västerås.
Jämtlands flygflottilj (lätt bombflottilj), Östersund.
Värmlands flygflottilj (jaktflottilj), Karlstad.
Upplands flygflottilj (marinflygflottilj), Hägernäs.
Östgöta flygflottilj (arméflygflottilj), Malmen.
Härtill komma övningsplatser i:
Boden Rinkaby
Vännäs Nya Varvet och
Fårösund-Visborgs slätt Barkarby.
Karlskrona
Utbildnlngsanstalter.
Flygkrigsskolan skall utgöra central för grundläggande flyg- och officersutbildning.
Flygkrigsskolan skall bestå av:
chef,
stab jämte vissa verkstäder och förråd,
flygskola,
förberedande kadettskola,
kadettskola,
truppavdelning och
stationsavdelning.
Vid flygkrigsskolan skola finnas omkring 65 skolflygplan.
Flygkrigshögskolan skall bestå av:
chef,
administrativ personal,
lärare och
elever.
Bomb- ock skjutskolan, förlagd till Karlsborg, skall bestå av:
chef,
administrativ personal,
lärare och
elever.
Underofficersskolan skall ingå i Värmlands flygflottilj och bestå av:
chef,
administrativ personal,
lärare och
elever.
936
Kunni. Majlis proposition nr 225.
Centrala flygverkstäder.
De centrala flygverkstäderna skola bestå av:
centrala flygverkstaden å Malmen och
centrala flygverkstaden i Västerås.
Varje verkstad utgöres av:
styresman,
teknisk personal samt
kontorspersonal och arbetare.
Flygvapnets personal.
Flygvapnet skall omfatta följande personal:
Personal på stat.
1 chef för flygvapnet,
1 generalsperson,1
2 överstar i lönegraden O. 7,
5 överstar i lönegraden O. 6,
9 överstelöjtnanter,
Officerare.
14 majorer,
85 kaptener,
62 löjtnanter,
23 fänrikar.
Underofficerare.
14 förrådsförvaltare, 68 sergeanter.
47 fanjunkare,
262 furirer,
148 korpraler,
Manskap.
154 vicekorpraler,
186 menige.
Civilmilitär personal.
Flygingenjörer:
2 flygdirektörer av 1. graden, 8 flygingenjörer av 1. graden,
3 flygdirektörer av 2. graden, 11 flygingenjörer av 3. graden.
12 flygingenjörer av 1. graden,
Flygläkare:
1 förste flygläkare, 6 flygläkare av 1. graden.
Övrig civilmilitär personal:
5 verkmästare av 1. klass, 38 hantverkare,
4 verkmästare av 2. klass, 12 förrådsvaktmästare.
1 Chef för flygförvaltningen; befattningen skall tillsvidare icke tillsättas och kan, innan
tillsättandet skett, utbytas mot en befattning som souschef för flygförvaltningen i lönegraden
O. 7,
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Pensionerad personal.
937
12 officerare och
23 underofficerare.
Personal på reservstat.
26 officerare och
24 underofficerare.
Övrig reservpersonal.
231 officerare,
62 underofficerare samt
32 flygingenjörer.
Rekrytering.
Flygvapnets officers- och underofficerskårer skola rekryteras bland personal,
som från början erhåller sin utbildning vid vapnet. Transport av
officerare och underofficerare från arméns och marinens stater till flygvapnets
stat skall efter de första övergångsåren upphöra. Flygingenjörerna skola
huvudsakligen rekryteras genom anställning och utbildning av flygingenjörsaspiranter.
Officerare i intendenturtjänst skola i allmänhet rekryteras ur
flygvapnets officerskår.
Flygvapnets läkare rekryteras genom transport från fältläkar- och marinläkarkårerna.
Reserver inrättas förutom för officerare och underofficerare
även för ingenjörer och intendenturpersonal. För officerare och underofficerare
upprättas dessutom särskild reservstat.
Utbildning.
Underbefäls- och underofficersutbildningen samt flygutbildningen skola i
huvudsak äga rum efter samma grunder som i nuvarande organisation. Utbildningen
till officer skall äga rum vid flygkrigsskolan, vid vars kadettskola
även det fast anställda manskapet efter viss förberedande utbildning
kan vinna inträde. Fortsatt flygutbildning skall äga rum vid flottiljerna. Särskild
flygkrigshögskola skall anordnas, omfattande en allmän kurs och en
högre kurs. Underofficersutbildning skall liksom hittills äga rum vid flygvapnets
underofficersskola.
övergången till den nya organisationen.
Den nya flygvapenorganisationen skall genomföras under en period av
sex år med början från och med budgetåret 1936/1937,
938
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I vad statsministern och föredragande departementschefen anfört samt
departementschefen hemställt instämma statsrådets övriga ledamöter.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten behagar bifalla
vad departementschefen här ovan hemställt samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Kinnander.
SAMMANSTÄLLNING
ÖVER
ANSLAGEN UNDER FJÄRDE HUVUDTITELN
ENLIGT DEN FÖRESLAGNA ORGANISATIONEN
Kaupi. Maj:ts proposition nr 225.
941
SAMMANSTÄLLNING
över anslagen under fjärde huvudtiteln.
Kronor |
|||
Bil. |
kronor |
||
1 |
A. Försvarsdepartementet. Avlöningar, förslagsanslag ......................................... |
299 200 |
|
2 |
Dyrtidstillägg, förslagsanslag ....................................... |
25 000 |
|
3 |
Omkostnader, förslagsanslag ...................................... |
73 000 |
397 200 |
Säger för departementet |
— |
397 200 |
|
4 |
B. Försvarsstaben. Avlöningar, förslagsanslag ........................................ |
82 592 |
. |
5 |
Dyrtidstillägg, förslagsanslag .................................... |
6 700 |
|
6 |
Omkostnader, förslagsanslag ....................................... |
6 000 |
95 292 |
Säger för försvarsstaben |
95 292 |
||
7 |
C. Rikskommissionen för ekonomisk Avlöningar, förslagsanslag ......................................... |
69 413 |
|
8 |
Dyrtidstillägg, förslagsanslag ...................................... |
4 600 |
|
9 |
Omkostnader, förslagsanslag ....................................... |
6 000 |
|
10 |
Kostnader för den industriella försvarsberedskapens |
80 000 |
160 013 |
Säger för rikskommissionen för ekonomisk försvars-beredskap ............................................................ |
— |
100 013 i |
|
13 |
D. Lantförsvaret. (Beräkning av antalet tjänstgöringsdagar se bil. 11 och 12.) Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. Avlöning till personal vid arméförvaltningen, förslags-anslag..................................................................... |
600 000 |
|
14 15 |
Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl., förslagsanslag ........................................................ Inkvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag |
26 220 000 |
|
18 |
Rekryteringskostnader, reservationsanslag .................... |
85 000 |
• |
17 |
Avskedspremier m. m., förslagsanslag.......................... |
150 000 |
|
18 |
Arméns reservstater, förslagsanslag .............................. |
1 820 000 |
|
19 20 |
Personal i arméns reserver och personal över stat, för-slagsanslag........................................................ Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ............ |
1 270 000 |
|
21 22 |
Rese- och traktamentskostnader m. m. för hästuttag- ningsmyndigheter, förslagsanslag ........................... Flyttningsersättning, förslagsanslag ............................ |
28 000 |
|
23 |
Besestipendier, reservationsanslag ................................. |
16 000 |
30 530 450 |
Transport |
30 530 450 |
942
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. |
Summa |
||
kronor |
|||
Transport |
30 530 450 |
||
De värnpliktigas avlöning, inskrivning ock redovisning. |
|||
24 |
De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag ..................... |
2 900 000 |
|
25 |
Understöd, åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag |
100 000 |
|
26 |
Inskrivnings-, mönstrings- oell färdkostnader m. m., för- |
||
slagsanslag.............................................................. |
1 000 000 |
4 000 000 |
|
Undervisning, expenser, understöd m. m. |
|||
27 |
Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervis- |
||
ningsanstalter och utbildningskurser, reservationsanslag |
1 050 000 |
||
28 |
Studiestipendier, reservationsanslag .............................. |
3 000 |
|
29 |
Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande, |
||
reservationsanslag................................................... |
15 000 |
||
30 |
Skrivmaterialier och expenser, reservationsanslag ......... |
600 000 |
|
31 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag........................... |
80 000 |
|
32 |
Vissa arbeten å mobiliseringsverket, reservationsanslag... |
30 000 |
1 778 000 |
Förplägnad, intendenturmaterlel, remontering, |
|||
övningar m. m. |
|||
33 |
Mathållning, förslagsanslag .......................................... |
5 830 000 |
|
34 |
Munderingsutrustning, reservationsanslag ..................... |
4 400 000 |
|
35 |
Kasernutredning, förplägnadsutredning m. m., reserva- |
||
tionsanslag............................................................... |
925 000 |
||
36 |
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt, förslags- |
||
anslag ................................................................... |
2 920 000 |
||
37 |
Remontering, reservationsanslag.................................... |
470 000 |
|
38 |
Furagering, förslagsanslag ........................................ |
1 980 000 |
|
39 |
Arméns brevduveväsen, reservationsanslag..................... |
5 000 |
|
40 |
Truppförbandens övningar, reservationsanslag ............... |
2 000 000 |
|
41 |
Fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag ............. |
700 000 |
|
42 |
Arméns hundgård, reservationsanslag ........................... |
5 000 |
|
43 |
Veterinärvård, reservationsanslag ................................. |
96 000 |
19 331 000 |
Sjukvård m. m. |
|||
44 |
Sjukvård, reservationsanslag.......................................... |
463 550 |
|
45 |
Arméns bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag...... |
2 000 |
|
46 |
Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag ... |
20 000 |
485 550 |
Tygmateriel. |
|||
47 |
Vapen och ammunition m. m., reservationsanslag ......... |
5 000 000 |
|
48 |
Anskaffning och underhåll av motorfordon, reservations- |
||
anslag.................................................................. |
710 000 |
||
49 |
Anskaffning och underhåll av ingenjör-, anspannsfordons- |
||
och signalmateriel m. m., reservationsanslag............... |
700 000 |
6 410 000 |
|
Byggnader m. m. |
|||
50 |
Byggnader, övningsfält och skjutbanor, reservationsanslag |
— |
2 500 000 |
Transport |
65 035 000 |
Kungl. Majlis proposition nr 225.
943
Bil. |
Kronor |
Summa kronor |
|
Transport |
65 035 000 |
||
Diverse anslag. |
|||
51 |
Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag...... |
100 000 |
|
52 |
Extra utgifter, reservationsanslag ................................. |
300 000 |
|
53 |
Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare, för- |
||
slagsanslag.............................................................. |
245 000 |
||
54 |
Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret, |
||
förslagsanslag ........................................................ |
2 400 000 |
3 045 000 |
|
55 |
Kostnader för viss materielanskaffning, |
||
reservationsanslag .......................... |
— |
4 500 000 |
|
Säger för lantförsvaret |
'' |
72 580 000 |
|
E. Sjöförsvaret. |
|||
(Beräkning av antalet tjänstgöringsdagar |
|||
se bil. 56 och 57.) |
|||
Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. |
|||
58 |
Avlöning till personal vid marinförvaltningen, förslags- |
295 000 |
|
59 |
anslag .................................................................. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl., förslags- |
||
12 327 000 |
|||
anslag ................................................................... |
|||
60 |
Bekryteringskostnader, förslagsanslag........................... |
122 0O0 |
|
61 |
Kustartilleriets reservstat, förslagsanslag ..................... |
50 000 |
|
62 |
Marinens reservpersonal, förslagsanslag........................ |
271 000 |
|
63 |
Bese- och traktamentspenningar. förslagsanslag............ |
74 000 |
|
64 |
Flyttningsersättning, förslagsanslag............................. |
55 000 |
|
65 |
Besestipendier, reservationsanslag................................. |
14 000 |
13 208 000 |
De värnpliktigas avlöning, Inskrivning och redovisning. |
|||
66 |
De värnpliktigas avlöning, förslagsanslag ..................... |
467 000 |
|
67 |
Understöd åt vissa värnpliktigas familjer, förslagsanslag |
15 000 |
|
68 |
Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m., för- |
140 000 |
|
slagsanslag .......................................................... |
622 000 |
||
Undervisning, understöd, expenser m. m. |
|||
69 |
Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m.m., |
35 000 |
|
reservationsanslag ................................................... |
|||
70 |
Studiestipendier, reservationsanslag .............................. |
2 000 |
|
71 |
Understöd åt föreningar, reservationsanslag .................. |
10 000 |
|
72 |
Skrivmaterialier och expenser m.m., reservationsanslag.. |
350 000 |
|
73 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag ............................ |
40 000 |
|
74 |
Biblioteksverksamhet för underofficerare och manskap |
||
vid marinen, reservationsanslag ................................ |
6 200 |
443 200 |
|
Förplägnad, beklädnad m. m. |
|||
75 |
Förplägnad, förslagsanslag .......................................... |
2195 000 |
|
76 |
Beklädnad, reservationsanslag ..................................... |
1 260 000 |
|
Transport |
3 455 000 |
14 273 200 |
944
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
Bil. |
Summa |
||
kronor |
|||
Transport |
3 455 000 |
14 273 200 |
|
77 |
Kasern- och fö rplägnadsut redning samt sängservis m. m.. |
||
reservationsanslag ................................................... |
161 800 |
||
78 |
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., för- |
||
slagsanslag ............................................................ |
800 000 |
4 416 800 |
|
Övningar. |
|||
79 |
Blottans krigsberedskap och övningar, reservationsanslag |
4 440 000 |
|
80 |
Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservations- |
||
anslag ................................................................... |
625 000 |
||
81 |
Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag... |
25 000 |
5 090 000 |
Sjukvård. |
|||
82 |
Sjukvård, reservationsanslag ...................................... |
— |
200 000 |
Flytande materiel och byggnader. |
|||
83 |
Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m., re- |
||
servationsanslag ................................ .................... |
5 800 000 |
||
84 |
Flottans ersättningsbyggnad, reservationsanslag ............ |
6 000 000 |
|
85 |
Befästningar, kustartilleriets kaserner m. m., reservations- |
||
anslag ................................................................... |
350 000 |
||
80 |
Kustartilleriets materiel m. m., reservationsanslag ......... |
625 000 |
|
87 |
Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon, reserva- |
||
tionsanslag .......................................................... |
48 000 |
||
88 |
Ersättningsbyggnad av kustartilleriets båtmateriel, re- |
||
servations anslag ..................................................... |
135 000 |
12 958 000 |
|
Artilleri-, min-, torped-, radio- och annan teknisk |
|||
materiel m. m. |
|||
89 |
(Flottan, reservationsanslag .......................................... |
730 000 |
|
\Kustartilleriet, |
353 000 |
1 083 000 |
|
Sjökarteverket. |
|||
90 |
Avlöning till personal vid sjökarteverket, förslagsanslag |
254 000 |
|
91 |
Omkostnader för sjömätningsväsendet, reservationsanslag |
327 000 |
|
92 |
Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet, |
||
reservationsanslag .................................................. |
10 000 |
||
93 |
Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande», reservations |
||
anslag.................................................................... |
22 000 |
||
94 |
Bidrag till internationella hydrografiska byrån, förslags- |
||
anslag...................................... |
12 000 |
||
95 |
Förnyelse av sjökarteverkets båtmateriel, reservationsanlag |
13 000 |
638 000 |
Diverse. |
|||
96 |
Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen |
||
och instruktioner m. m. reservationsanslag.................. |
12 000 |
||
97 |
Extra utgifter, reservationsanslag ................................. |
95 000 |
|
98 |
Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare, förslags- |
||
anslag ............................................................ |
189 700 |
||
99 |
Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret, för- |
||
slagsanslag ......................................................... |
1 052 000 |
1 348 700 |
|
Säger för sjöförsvaret |
— |
40007 700 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
945
Bil. |
Kronor |
Summa kronor |
|
F. Flygvapnet. |
|||
(Beräkning av antalet tjänstgöringsdagar, se bil. 100.) |
|||
Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m. |
|||
101 102 |
Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m., förslagsanslag |
3 913 000 |
3 928 000 |
De värnpliktigas avlöning m. m. |
|||
103 |
De värnpliktigas avlöning och färder m. m., förslags-anslag .................................................................. |
— |
278 000 |
Expenser m. m. |
|||
104 105 |
Skrivmaterialier och expenser m. m., reservationsanslag |
80 000 |
105 000 |
Förplägnad, intendenturmateriel, sjukvård. |
|||
106 107 108 109 |
Mathållning, förslagsanslag....................................... Intendenturmateriel, reservationsanslag ....................... Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., för-slagsanslag ........................................................... Sjukvård, förslagsanslag ........................................... |
555 500 275 000 |
1 386 500 |
Övningar, motorfordon. |
|||
110 |
Flygvapnets övningar, reservationsanslag ... ................. Motorfordon och motorbåtar, reservationsanslag........... |
3 880 000 |
4 280 000 |
i |
Flygmaterlel. |
||
112 |
(Flygmaterielens förnyelse, reservationsanslag ............... | Flygmaterielens underhåll, reservationsanslag .............. iFlygindustriens krigsorganisation, reservationsanslag...... |
7 015 000 2 775 000 |
9 826 000 |
Byggnader och flygfält. |
|||
113 |
Byggnader, flygfält m. m., reservationsanslag ............... |
— |
300 000 |
Vapen och ammunition. |
|||
114 |
Vapen och ammunition, reservationsanslag .................. |
— |
513 100 |
Diverse. |
|||
115 116 |
Extra utgifter, reservationsanslag ................................ Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flygvapnet, för-slagsanslag ............................................................ |
50 495 335 000 |
385 495 |
Säger för flygvapnet |
21 002 095 |
||
G. Gemensamma anslag. |
|||
117 ! 118 |
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond, förslags-anslag..................................................................... Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reserva-tionsanslag ............................................................ |
280 800 90 000 |
|
1 |
Transport |
370 800 |
946
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. |
Kronor |
kronor |
|
Transport |
370 800 |
||
119 |
Försvarsväsendets lönenämnd .................................... |
11000 |
|
120 |
Befrämjande av den andliga värden vid försvarsväsendet, |
||
reservationsanslag ................................................... |
50 000 |
||
121 |
Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i |
||
statens tjänst, förslagsanslag................................... |
350 000 |
||
122 |
Militärmeteorologisk informationstjänst, förslagsanslag |
58 900 |
|
123 |
Kommunalutskylder för försvarsväsendets till tjänste- |
||
bostäder upplåtna fastigheter, förslagsanslag ............ |
83 000 |
||
124 |
Underhållskostnader för vissa samvetsömma värnpliktiga, |
||
förslagsanslag ........................................................ |
150 000 |
||
125 |
Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå, reserva• |
||
tionsanslag ........................................................... |
20 000 |
1 093 700 |
|
Säger för gemensamma anslag |
— |
1093 700 |
|
Summa summarum |
— |
135 336 000 |
Kungl. Majlis proposition nr 225.
947
Bil. 1.
Stat
för Försvarsdepartementet.
Befattning |
Lönegrad |
Befattning |
Lönegrad |
Tjänstemän å ordinarie |
2 kanslibiträden .................. |
B. 7 |
|
stat. |
2 expeditionsvakter............... |
B. 5 |
|
3 kontorsbiträde!!.................. |
B. 4 |
||
Kansliavdelningen. |
|||
1 statssekreterare, arvode enl. |
Kommandoexpeditionerna. |
||
5 § i avlöningsreglementet.. |
— |
||
1 expeditionschef, arvode enl. |
1 chef för lantförsvarets kom- |
||
5 § i avlöningsreglementet.. |
— |
mandoexpedition, arvode enl. |
|
4 kansliråd........................... |
B. 30 |
5 § i avlöningsreglementet . |
— |
2 förste kanslisekreterare ...... |
B. 26 |
1 chef för sjöförsvarets kom- |
|
4 andre kanslisekreterare ...... |
B. 21 |
mandoexpedition, arvode enl. |
|
1 kansliskrivare..................... |
B. 11 |
5 § i avlöningsreglementet.. |
— |
1 förste expeditionsvakt......... |
B. 7 |
2 expeditionsvakter............... |
B. 5 |
1.
2.
3.
4.
5.
Avlöning till departementschefen...............................
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
kronor 24 000
» 192 000
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m.............................................. kronor 20 500
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................... «_5 360
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t ............
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.............................................................................................
25 860
49 440
7 900
Summa förslagsanslag kronor 299 200
Bil. 2.
Beräkning
av anslaget till försvarsdepartementet: Dyrtidstillägg.
Anslaget upptages i enlighet med 1936 års statsverksproposition till ......... kronor 25 000
Bil. 3.
Beräkning
av anslaget till försvarsdepartementet: Omkostnader.
Anslaget upptages i enlighet med 1936 års statsverksproposition till ......... kronor 73000
Bihang till riksdagens protokoll 193G. 1 sami. Nr 225.
217 38 60
948
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
Bil. 4.
för Försvarsstaben.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
Ordinarie beställningshavare. |
||
Chef, överste eller kommendör, arvode .............................. |
1 |
_ |
Överstelöjtnanter eller majorer (kommendörkapten av 1. eller |
||
2. graden), arvoden......................................................... |
3 |
O. 5 eller O. 4 |
Kaptener, arvoden ...................................................... |
3 |
O. 3 |
Expeditionsvakt .......................................... |
1 |
Avd. B. 5 |
Kontorsbiträde..................................... |
1 |
Avd. B. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsofficer, arvode....................... ......... ..... |
1 |
— |
1. Arvode till chefen för försvarsstaben .................................................. kronor 17 000
2. Arvoden till övriga ordinarie militära beställningshavare, förslagsvis ...... » 52 029
3. Löner till ovanstående expeditions vakt och kontorsbiträde, förslagsvis ... » 5 883
4. Arvode till 1 pensionerad officer ......................................................... » 3 180
5. Arvoden å 900 kronor till 3 regementsofficerare samt å 600 kronor till
3 kaptener.............................................................................. » 4 500
Summa förslagsanslag kronor 82 592
Bil. 5.
Beräkning
av anslaget till försvarsstaben: Dyrtidstillägg.
Anslaget beräknas till .............................................................................. kronor 6 700
Bil. 6.
Beräkning
av anslaget till försvarsstaben: Omkostnader.
1. Reseersättningar, förslagsvis .................................................................. kronor 1 500
2. Expenser, förslagsvis.............................................................................. » 4 500
Summa kronor 6 000
Kungl. Majlis proposition nr 225.
949
Bil. 7.
Stat
för Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
Tjänstemän å ordinarie stat. |
||
Kanslichef ........................................................................ |
i |
Avd. A. 2 |
Avdelningschef å industriavdelningen ................................. |
i |
Avd. A. 1 |
Sekreterare ................................................................. |
i |
Avd. B. 26 |
Aktuarie.......................................................................... |
i |
Avd. B. 21 |
Kanslibiträde........................................... ......................... |
i |
Avd. B. 7 |
Kontorsbiträde ................................................................. |
i |
Avd. B. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer ..................................................... |
i |
— |
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ........................... kronor 50 283
2. Arvode till 1 pensionerad underofficer.................................................. » 2 130
3. Arvode till ordföranden....................................................................... » 5000
4. Sammanträdesarvoden ä 20 kronor per dag till kommissionens ledamöter,
förslagsvis .................................................................................... » 2 000
5. Ersättningar åt tillkallade sakkunniga .................. ” 10 000
Summa förslagsanslag kronor 69413
Bil. 8.
Beräkning
av anslaget till rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap:
Dyrtidstillägg.
Anslaget beräknas till .............................................................................. kronor 4 600
Bil. 9.
Beräkning
av anslaget till rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap:
Omkostnader.
1. Reseersättningar, förslagsvis.................................................................. kronor 1 500
2. Expenser, förslagsvis.............................................................................. » 4 500
Summa kronor 6000
Bil. 10.
Beräkning
av anslaget till kostnader för den industriella försvarsbcredskapens ordnande.
Anslaget har upptagits till........................................................................ kronor 80 000
950
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. 11.
Beräkning
ar antalet tjänstgöringsdagar för manskap.
An |
tal tjänst gör i ngsda g ar |
||||
för fast |
för värnpliktiga |
||||
med 50 öres |
med 1 kronas |
Summa |
|||
Fast anställt manskap..... |
2 218 470 |
— |
— |
2 218 470 |
|
Värnpliktiga. |
|||||
I beväringen. Studenter och likställda.. Övriga i linjetjänst........ Ersättningsreserven........ I landstormen ........... |
lill |
331 515 3 256 485 |
278 990 145 720 |
610 505 3 456 105 |
|
Summa |
2 218 470 |
4 488 000 |
624 330 |
7 330 800 |
|
Avrundat |
2 220 000 |
4 490000 |
620 000 |
7 330000 |
|
5110 000 |
Bil, 12.
Beräkning
ar antalet hästtjänstgöringsdagar.
Stamhästar 4 436 X 365 = ............................................. 1 619 140 hästtjänstgöringsdagar
Ackordhästar ............................................................... 170 000 »
Itemonter vid truppförhanden 393 X 45 =........................ 17 685 »
Summa 1806 825 hästtjänstgöringsdagar
eller i avrundat tal ...................................................... 1 800 000 »
Härtill komma (dock endast vid beräkning av veterinärvårdsanslaget) för remonter i
depå 200 000 hästtjänstgöringsdagar.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
951
Bil. 13
Stat
för Arméförvaltningen.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
grad enligt |
|||
veder- |
tal |
veder- |
|||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Civila tjänstemän. |
reglemente |
reglemente |
|||
Å ordinarie stat. |
|||||
Generalkrigskommissarie ...... |
1 |
Avd. A. 3 |
Förste expeditionsvakt ......... |
1 |
Avd. B. 7 |
Krigsråd .............................. |
4 |
Avd. B.30 |
Kanslibiträden ..................... |
9 |
Avd. B. 7 |
Ombudsman ........................ |
1 |
Avd. B.26 |
Expeditionsvakter.................. |
7 |
Avd. B. 5 |
Sekreterare........................... |
1 |
Avd. B.26 |
Kontorsbiträden .................. |
15 |
Avd. B. 4 |
Revisions kommiss aner ......... |
2 |
Avd. B.26 |
|||
Pensionskamrerare ............... |
1 |
Avd. B.26 |
Civilmilitär personal. |
||
Kamrerare ........................... |
1 |
Avd. B.26 |
|||
Sekreterare och kamrerare ... |
1 |
Avd. B.24 |
Å ordinarie stat. |
||
Sekreterare ........................... |
2 |
Avd. B.24 |
1 |
1 C. 1 |
|
Kamrerare ........................... |
1 |
Avd. B.24 |
Förrådsvaktmästare............... |
||
Notarier .............................. |
4 |
Avd. B.21 |
|||
Revisorer.............................. Bokhållare ........................... |
10 2 |
Avd. B.21 |
Pensionerad personal. |
18 |
|
Kassör................................. |
1 |
Avd. B.15 |
Officerare ............................ |
— |
|
Kansliskrivare ..................... |
1 |
Avd. B.11 |
Underofficerare..................... |
19 |
— |
4.
Avlöningar till civila tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ............... kronor 380 400
Avlöning till en civilmilitär tjänsteman å. ordinarie stat, förslagsvis ...... » 3 240
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:
a. till ovanstående pensionerade personal (18 å 3 180 kr., 2 å 2 900 kr.,
................................ kronor 99 250
.................................... ». 49 970
17 å 2130 kr.),
övriga
149 220
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m.............................................. kronor 40 920
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................... » 6 500 u 47 420
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förs
lagsvis ............................................................................................. 0 22 000
Summa förslagsanslag kronor 602 280
eller i avjämnat tal 600 000 kronor.
952
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Bil. 14.
Beräkning
av
anslaget till avlöning till personal vid staber oell truppförband
ni. lii., förslagsanslag.
Kronor |
Kronor |
|
a) Avlöningsförmåner förslagsvis, upptagna i vederbörliga stater Generalitetet och personalkårer. |
||
Generalitetet ..................................................................... |
198 726 |
|
Generalstabskåren...... ........................................................ |
423 684 |
|
Artilleristabskåren............................................................... |
90 987 |
|
Fortifikationskåren............................................................. |
185 337 |
|
Intendenturkåren .............................................................. |
987 396 |
|
Fälttygkåren ..................................................................... |
1 010 085 |
|
Fältläkarkåren..................................................................... |
676 476 |
|
Fältveterinärkåren............................................................. |
184 472 |
3 757 163 |
Staber m. m. |
||
Arméstaberna jämte krigsarkivet......................................... |
291 834 |
|
Truppslagsinspektioner samt veterinärinspektionen ............... |
54 588 |
|
Arméfördelnings- och militärbefälkavarstaber m. fl................ |
173 151 |
|
Rullföringsbefälhavare med biträden.................................... |
488 580 |
1 008 153 |
Undervisningsverken. |
||
Krigsskolan........................................................................ |
264 601 |
|
Krigshögskolan .................................................................. |
109 448 |
|
Artilleri- och ingenjörhögskolan ......................................... |
115 083 |
|
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet .......................... |
154 531 |
|
Ridskolan ........................................................................ |
58 664 |
|
Artilleriets skjutskola ......................................................... |
38 600 |
|
Arméns underofficersskola ................................................... |
261 649 |
1002 576 |
Infanteriet. |
||
Svea livgarde .................................................................... |
774 459 |
|
Livregementets grenadjärer ................................................ |
543 003 |
|
Livgrenadjärregementet ................................................... |
603 429 |
|
Skånska infanteriregementet ................................................ |
573 375 |
1 |
Skaraborgs regemente ........................................................ |
517 392 |
| |
Södermanlands regemente .................................................. |
588 402 |
|
Kronobergs regemente....................................................... |
573 375 |
|
Jönköpings-Kalmar regemente ............................................ |
558 348 |
|
Dalregementet............................................................. |
603 429 |
|
Hälsinge regemente ............................................................ |
618 051 |
|
Alvsborgs regemente ........................ |
618 051 |
|
Hallands regemente ....................................................... |
588 402 |
|
Bohusläns regemente ............................................... |
588 402 |
|
Gotlands infanteriregemente ................................................ |
602 838 |
|
Norrbottens regemente ............................. |
702 774 |
|
Västerbottens regemente..................... |
633 483 |
|
Västernorrlands regemente...................... |
633 483 |
10 320 696 |
Kavalleriet. |
||
Livregementet till häst .................. . |
567 474 |
|
Skånska kavalleriregementet........... |
548 580 |
|
Livregementets husarer ................... |
400 062 |
|
Norrlands dragonregemente .... ....... |
366 330 |
1 882 446 |
Transport |
_ |
17 971 034 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
953
Bil. 14.
Transport
Artilleriet utom luftvärnsartilleriet.
Svea artilleriregemente ............
Göta artilleriregemente .............
Wendes artilleriregemente..........
Norrlands artilleriregemente.......
Smålands arméartilleriregemente .
Gotlands artilleriregemente..........
Bodens artilleriregemente ..........
Luftvärnsartilleriet.
i Officerare oell underofficerare vid luftvärnsartilleriet
Karlsborgs luftvämsregemente.................................
Skånska luftvärnskåren ........................................
Ingenjörtrupperna.
Officerare och underofficerare vid ingenjörtrupp ema
Svea ingenjörkår ..................................................
Göta ingenjörkår ...................................................
Norrlands ingenjörkår............................................
Bodens ingenjörkår ................................................
Trängtrupperna.
Officerare och underofficerare vid trängen
Svea trängkår..........................................
Göta trängkår..........................................
Norrlands trängkår .................................
Skånska trängkåren .................................
Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition
Tygdepartementets fabriker och anstalter .........
Garnisonssjukhusen m. m.
Garnisonssjukhuset i Stockholm ................
» å Karlsborg ................
» i Boden ......................
Arméns sjuksköterskekår............................
Polispersonalen.
Polispersonalen i Boden och å Karlsborg—
Kronor
588 075
602 034
525 162
602 034
693 384
407 187
569 631
462 726
211677
102 441
968 319
168 156
131 322
130 812
109 692
716 400
91830
91290
96 090
90 750
133 804
8 977
139 756
70 890
b) Kallortstillägg, förslagsvis ....................................................
c) Felräkningspenningar, förslagsvis...........................................
d) Hyresbidrag åt visst underbefäl, förslagsvis............................
e) Anställningspenningar, förslagsvis ........................................
f) Dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, förslagsvis
g) Lönefyllnad åt 4 musikdirektörer, förslagsvis ..............................
h) Kostnader för 117 musikelever å 180 kronor.............................
i) Stipendier ä 2 000 kronor för underlättande av officersrekryteringen
i Boden, förslagsvis ........................................................................
j) Ekiperingshjälp, förslagsvis ...............................................................
k) Vissa arvoden m. m., förslagsvis ........................................................
l) Tillfällig löneförbättring, förslagsvis ...................................................
Transport
Kronor
17 971 034
3 987 507
776 844
1 508 301
1 086 360
7 530
42 740
353 427
126 225
78 000
16 000
260 000
70 000
60 000
9 612
21 060
12 000
51000
664 832
40 000
27 142 472
954
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. lå.
Kronor |
|
Transport |
27 142 472 |
m) Ersättning åt surnumerära officerare vid armén, förslagsvis ............... n) Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m., för- |
30 000 |
slagsvis....................................................................................... |
50 000 |
Summa kronor |
27 222 472 |
Avgår beräknad ersättning för tjänstebostäder........................ kr. 880 000 Avgår för beräknad ersättning från resp. landsting till vissa |
|
militära sjukhus............................................................... » 120 000 |
1000 000 |
Återstå kronor |
26 222 472 |
eller i avrundat tal kronor |
26 220 000 |
Stat
för Generalitetet.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
Militär personal. |
avlönings- reglemente |
avlönings-regl era ente |
|||
Officerare. |
|||||
Chef för armén, arvode......... Arméfördelningschefer ......... |
1 |
— |
Generalfälttygmästare, tillika |
||
4 |
O. 8 |
chef för tygkåren............... |
1 |
O. 8 |
|
Militärbefälhavare för Övre |
Chef för fortifikationen, till- |
||||
Norrland........................... |
1 |
O. 8 |
lika inspektör för ingenjör- |
||
Inspektör för infanteriet ...... |
1 |
O. 8 |
trupperna ........................ |
1 |
O. 8 |
Inspektör för kavalleriet ...... |
1 |
O. 7 |
Generalintendent, tillika chef |
||
Inspektör för artilleriet......... |
1 |
O. 8 |
för intendenturkåren ......... |
1 |
O. 8 |
1. Arvode till chef för armén.................................................................. kronor 21 000
2. Löner till övrig ovanstående militär personal, förslagsvis .................... » 177 726
Summa förslagsvis kronor 198 726
Stat
för Generalstabskåren.
Militär personal. Officerare. |
Antal |
Löneplan och |
Överste och chef, tillika chef för arméns truppstab........................ |
i |
O. 7 |
Överste ............................................................ ............... |
i |
O. 6 |
Överstelöjtnanter ....................................................... |
5 |
O. 5 |
Majorer .................................................. |
11 |
O. 4 |
Kaptener ...................... ....... |
33 |
O. 3 |
Löner till ovanstående militär personal, förslagsvis ................................. kronor 423 684
Summa förslagsanslag kronor 423684
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
955
Stat
för Artilleristabskåren.
Antal |
Löneplan |
|
Militär personal. |
ligt av-lönings-reglemente |
|
Officerare. |
||
Överste eller överstelöjtnant, chef för artilleristabskåren och för |
||
artilleriets skjutskola ............................................................... |
1 |
0.6 el. 0. 5 1 |
Överstelöjtnant eller major ....................................................... |
1 |
0.5 el. 0. 4 |
Majorer....................................................................................... |
2 |
0. 4 |
Kaptener .................................................................................... |
5 |
0. 3 |
1 Kaptener eller löjtnanter ............................................................ |
2 |
0. 3 el. 0. 2 |
Löner (ev. arvode) till ovanstående militär personal, förslagsvis.................. kronor 90 987
Summa förslagsanslag kronor 90 987
1 Uppbär chefen för artilleristabskåren lön enligt O. 5, utgår till honom ett arvode
lika med skillnaden mellan avlöningsbeloppen i O. 6 och O. 5.
Stat
för Fortiilkationskåren.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
grad enligt |
|||
veder- |
tal |
veder- |
|||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Militär personal. |
Uo. 3 |
||||
Officerare. |
Fanjunkare.......................... Sergeanter........................... |
3 3 |
|||
Överste ............................... |
i |
0. 6 |
|||
Överstelöjtnanter.................. Majorer .............................. Kaptener............................. |
2 3 |
0. 5 |
Civilmilitär personal. |
||
10 |
O. 3 |
Fortifikationskassörer............ |
3 |
C. 7 |
|
Löjtnanter ........................... |
4 |
0. 2 |
Departementsskrivare........... |
1 |
C. 6 |
Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal, förslagsvis ...... kronor 185 837
Summa förslagsanslag kronor 185 337
956
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Stat
för Intendenturkåren.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
reder- |
veder- |
||||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Underofficerare. |
|||||
Officerare. |
Förvaltare ........................... |
51 |
Uo. 4 |
||
2 |
O. 6 |
Fanjunkare........................... |
6 |
Uo. 3 |
|
Överstelöjtnanter................. |
5 |
O. 5 |
Sergeanter ........................... |
10 |
Uo. 2 |
Majorer .............................. |
8 |
O. 4 |
|||
Kaptener.............................. |
59 |
O. 3 |
Manskap. |
||
Löjtnanter .......................... |
8 |
O. 2 |
Furirer................................. |
20 |
Maf. 4 |
Civilmilitär personal. |
|||||
Departementsskrivare............ |
2 |
C. 6 |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal, förslagsvis ...... kronor 957 396
2. Tjänstgöringstraktamenten till sådana intendents- ellerförvaltaraspiranter,
som avlagt intendents- eller förvaltarexamen, under tjänstgöring utom
eget truppförbands förläggningsort, förslagsvis.................................... » 19 000
3. Dagarvoden till officerare och underofficerare, vilka, utan att uppbära
lön å intendenturkårens stat eller vara berättigade till tjänstgörings
traktamente, förordnas att vid nämnda kår uppehålla officersbefattning,
med vilken är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning, och underofficersbefattning,
vilken är avsedd för förvaltare, förslagsvis ......... » 11 000
Summa förslagsanslag kronor 987 896
Stat
för Fälttygkåren.
Militär personal. |
An- tal |
Löneplan |
Officerare. |
||
Överste, fälttygmästare......... |
i |
O. 6 |
Överstelöjtnanter................ |
3 |
O. 5 |
Majorer ............................. |
5 |
O. 4 |
Kaptener............................. |
17 |
O. 3 |
Civilmilitär personal. |
||
Tygingenjörer av 1. klassen... |
7 |
C. 12 |
T3’’gingenjör av 2. klassen...... |
1 |
C. 10 |
An- tal |
Löneplan |
|
Tygförvaltare av 1. klassen ... |
ii |
C. 7 |
Tygförvaltare av 2. klassen ... |
10 |
C. 5 |
Departementsskrivare........... |
2 |
C. 6 |
Tygverkmästare av 1. klassen |
31 |
C. 6 |
Tygverkmästare av 2. klassen |
5 |
C. 4 |
Tygskrivare ....................... |
8 |
C. 3 |
Tyghantverkare av 1. klassen |
13 |
C. 4 |
Tyghantverkare av 2. klassen |
72 |
C. 3 |
Fortmaskinister.................... |
7 |
C. 3 |
Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal, förslagsvis......... kronor 1010 085
Summa förslagsanslag kronor 1 010 085
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
957
Stat
för Fältlttkurkären.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
veder- |
veder- |
||||
t&l |
börligt |
till |
börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Civilmilitär personal. |
|||||
Generalfältläkare .................. |
1 |
C. 16 |
Bataljonsläkare vid |
||
Överfältläkare .................... |
1 |
C. 14 |
Militärbefälet på Gotland ... |
1 |
C. 9 |
Fältläkare vid |
Militärbefälet för Övre Norr- |
||||
första arméfördelningen..... |
1 |
C. 13 |
land .............................. |
2 |
C. 9 |
andra arméfördelningen ..... |
1 |
C. 13 |
Svea livgarde.................... |
1 |
C. 9 |
tredje arméfördelningen..... |
1 |
C. 13 |
Livregementets grenadjärer |
1 |
C. 9 |
fjärde arméfördelningen..... |
1 |
C. 13 |
Livgrenadjärregementet...... |
1 |
C. 9 |
Regementsläkare vid |
Skånska infanteriregementet |
1 |
C. 9 |
||
Arméförvaltningens sjuk- |
Skaraborgs regemente........ |
1 |
C. 9 |
||
vårdsstyrelse .................. |
1 |
C. 11 |
Södermanlands regemente... |
1 |
C. 9 |
Militärbefälet på Gotland ... |
1 |
C. 11 |
Kronobergs regemente....... |
1 |
C. 9 |
Militärbefälet för Övre Norr- |
Jönköpings-Kalmar rege- |
||||
2 |
C. 11 |
1 |
C. 9 |
||
Svea livgarde..................... |
1 |
C. 11 |
Dalregementet .................. |
1 |
C. 9 |
Livregementets grenadjärer |
1 |
C. 11 |
Hälsinge regemente............ |
1 |
C. 9 |
Livgrenadjärregementet...... |
1 |
C. 11 |
Älvsborgs regemente ........ |
1 |
C. 9 |
Skånska infanteriregementet |
1 |
C. 11 |
Hallands regemente............ |
1 |
C. 9 |
Skaraborgs regemente ...... |
1 |
C. 11 |
Bohusläns regemente......... |
1 |
C. 9 |
Södermanlands regemente... |
1 |
C. 11 |
Västerbottens regemente ... |
1 |
C. 9 |
Kronobergs regemente ...... |
1 |
C. 11 |
Västernorrlands regemente |
1 |
C. 9 |
Jönköpings-Kalmar Tege- |
Livregementet till häst ...... |
1 |
C. 9 |
||
monte ........................... |
1 |
C. 11 |
Skånska kavalleriregementet |
1 |
C. 9 |
Dalregementet .................. |
1 |
0. 11 |
Livregementets husarer...... |
1 |
C. 9 |
Hälsinge regemente............ |
1 |
C. 11 |
Norrlands dragonregemente |
1 |
C. 9 |
Älvsborgs regemente ......... |
1 |
C. 11 |
Svea artilleriregemente ...... |
1 |
C. 9 |
Hallands regemente........... |
1 |
C. 11 |
Göta artilleriregemente ...... |
1 |
C. 9 |
Bohusläns regemente ......... |
1 |
C. 11 |
Smålands arméartillerirege- |
||
Västerbottens regemente ... |
1 |
C. 11 |
mente .......................... |
1 |
C. 9 |
Västernorrlands regemente |
1 |
C. 11 |
Skånska luftvärnskåren...... |
1 |
C. 9 |
Svea artilleriregemente ...... |
1 |
C. 11 |
Svea ingenjörkår ............... |
1 |
C. 9 |
Göta artilleriregemente ...... |
1 |
0. 11 |
Göta ingenjörkår............... |
1 |
C. 9 |
Wendes artilleriregemente... |
1 |
C. 11 |
Norrlands ingenjörkår ...... |
1 |
C. 9 |
Norrlands artilleriregemente |
1 |
C. 11 |
Svea trängkår .................. |
1 |
C. 9 |
Smålands arméartillerirege- |
Göta trängkår .................. |
1 |
C. 9 |
||
mente ........................... |
1 |
C. 11 |
Norrlands trängkår............ |
1 |
C. 9 |
Karlsborgs luftvärnsrege- |
Skånska trängkåren........... |
1 |
C. 9 |
||
mente ........................... |
1 |
C. 11 |
Krigsskolan (jämväl med |
||
Svea trängkår .................. |
1 |
C. 11 |
skyldighet att meddela |
||
Göta trängkår .................. |
1 |
C. 11 |
undervisning i militär |
||
Norrlands trängkår............ |
1 |
C 11 |
hälsolära)........................ |
1 |
C. 9 |
Skånska trängkåren............ |
1 |
G. 11 |
Garnisonssjukhuset, Karls- |
||
Garnisonssjukhuset, Stock- |
borg .............................. |
1 |
C. 9 |
||
holm.............................. |
2 |
C. 11 |
Bataljonsläkare vid |
||
Garnisonssjukhuset, Boden |
2 |
C. 11 |
Fältläkarkåren .................. |
20 |
— |
958 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1. Löner till ovanstående civilmilitär personal utom bataljonsläkare i fält -
läkarkåren, förslagsvis .............................................................. kronor 598 476
2. Löner till ovanstående bataljonsläkare vid fältläkarkåren..................... » 48 000
3. Arvoden 1 500 kronor för bestridande av läkarvården vid ridskolan och
och 360 kronor för bestridande av läkarvården vid Herrevadsklosters
remontdepå........ ........................................................................... » 1860
4. Arvoden å 1170 kronor till 4 regementsläkare och 2 bataljonsläkare på
aktiv stat i Boden ...................................................................... » 7 020
5. Alderstillägg, 2 å 300 kronor, det ena efter 3 års och det andra efter 6
års väl vitsordad tjänst till ovanstående bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
förslagsvis ........................................................................ » 6 000
6. Dagarvoden till ovanstående bataljonsläkare vid fältläkarkåren
a) å 12 kronor under 75 dagar för förslagsvis 13 bataljonsläkare ........ » 11 700
b) å 6 kronor under 75 dagar för förslagsvis 7 bataljonsläkare ............ ■>_3 150
Summa förslagsanslag kronor 676476
Kungl. Marits proposition nr 225. 959
Stat
för FältveterinärkAren. 1 2 * 4
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
gerad enligt |
grad enligt |
||||
An- |
veder- |
An- |
veder- |
||
tal |
börligt |
tal |
börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Civilmilitär personal. |
Livregementet till häst (där-jämte veterinärvården vid |
||||
Överfältveterinär ................. |
1 |
C. 14 |
Svea livgarde och Krigs- |
||
Fältveterinärer vid |
skolan).......................... |
1 |
C. 8 |
||
första arméfördelningen (där- |
Skånska kavalleriregementet |
||||
jämte regementsveterinärs |
(därjämte veterinärvården |
||||
åligganden vid Wendes ar- |
vid Herrevadsklosters re- |
||||
tilleriregemente) ............ |
1 |
C. 11 |
montdepå) ........ ............ |
1 |
C. 8 |
, andra arméfördelningen (där- |
Livregementets husarer |
||||
jämte regementsveterinärs |
(därjämte veterinärvården |
||||
åligganden vid Norrlands |
vid Gudhems remontdepå) |
1 |
C. 8 |
||
artilleriregemente) ........ |
1 |
C. 11 |
Norrlands dragonregemente |
||
tredje arméfördelningen (där- |
(därjämte veterinärvården |
||||
jämte regementsveterinärs |
vid Västerbottens rege- |
||||
åligganden vid Livrege- |
mente) .......................... |
1 |
C. 8 |
||
mentets husarer) ............ |
1 |
C. 11 |
Wendes artilleriregemente |
||
fj ärde arméfördelningen (där- |
(därjämte veterinärvården |
||||
jämte regementsveterinärs |
vid Skånska infanterirege- |
||||
åligganden vid Livrege- |
mentet)........................... |
1 |
C. 8 |
||
mentet till häst) ............ |
1 |
C. 11 |
Norrlands artilleriregemente |
||
Regementsveterinärer vid |
(därjämte veteriDärvården |
||||
Veterinärinspektionen (där- |
vid Norrlands ingenjörkår) |
1 |
C. 8 |
||
jämte veterinärvården |
Göta ingenjörkår (därjämte |
||||
vid arméstaberna)............ |
1 |
C. 9 |
veterinärvården vid Jön- |
||
Militärbefälet för Övre Norr- |
köpings-Kalmar rege- |
||||
land ............................ |
1 |
C. 9 |
mente) ........................... |
1 |
C. 8 |
Skånska kavalleriregementet |
1 |
C. 9 |
Svea trängkår (därjämte ve- |
||
Norrlands dragonregemente |
1 |
C. 9 |
terinärvården vid Livgre- |
||
Svea artilleriregemente (där- |
nadj ärregemen tet)............ |
1 |
C. 8 |
||
jämte veterinärvården vid |
Göta trängkår (darj ämte |
||||
Arméns underofficersskola) |
1 |
C. 9 |
veterinärvården vid Skara- |
||
Göta artilleriregemente ...... |
1 |
C. 9 |
borgs regemente)........... |
1 |
C. 8 |
Ridskolan ..................... |
1 |
C. 9 |
Norrlands trängkår (där- |
||
Bataljonsveterinärer vid |
jämte veterinärvården vid |
||||
Intenden turdepartementet |
Västernorrlands rege- |
||||
(därjämte veterinärvården |
mente) ........................... |
1 |
C. 8 |
||
vid Svea ingenjörkår)...... |
1 |
C. 8 |
Skånska trängkåren............ |
1 |
C. 8 |
1. Löner till ovanstående civilmilitär personal, förslagsvis........................ kronor 170 502
2. Arvoden till bestridande av veterinärvården vid truppförband m. m., där
militärveterinär saknas .................................................................... * U 000
!i. Veterinärinspektionen för bestridande av kostnader för besiktningar ... » 1800
4. Arvode till regementsveterinären vid militftrbefälet för Övre Norrland.. » 1 170
Summa förslagsanslag kronor 184472
960 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för nrinéstaberiia jämte krigsarkivet.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och lönö- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
vederbör-ligt av- |
tal |
vederbör-ligt av- |
||
lönings- |
lönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
a) Arméstabsexpeditionen. |
Militärattachéer. |
||||
Pensionerad personal. |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
||
Bibliotekarie, arvode ............ |
1 |
_ |
Majorer................................ |
3 |
O. 4 |
Intendent, arvode ............... |
1 |
Pensionerad personal. |
|||
Aktuarie, arvode ............... |
1 |
— |
|||
Expeditionsunderofficer, arvode |
1 |
— |
Aktuarier, arvoden ............... |
3 |
— |
Arkivofficerare, arvoden......... Expeditionsunderofficer, arvode |
3 |
— |
|||
Civil personal. |
1 |
— |
|||
Förste expeditionsvakt ......... |
1 |
Avd. B. 7 |
Civil personal. |
||
Expeditionsvakter.................. |
3 |
Avd. B. 5 |
1 |
Avd. B. 26 |
|
Krigsarkivarie ..................... |
|||||
Extra ordinarie tjänstemän med |
|||||
lön enligt av Kungl. Majit |
c) Arméns truppstab. |
||||
Kanslibiträden......... |
2 |
_ |
Pensionerad personal. |
||
Automobilförare . |
1 |
— |
Aktuarier, arvoden ............... |
3 |
_ |
Kontorsbiträden ................... |
8 |
— |
Expeditionsunderofficer, arvode |
1 |
— |
Telefonvakt av 1. klass .. |
1 |
— |
|||
Civil personal. |
|||||
b) Arméns krigsstab. |
Föreståndare för fotografiska |
1 |
|||
Militär personal. |
|||||
Överste, chef........................ |
1 |
O. 7 |
d) Topografiska avdelningen. |
||
Pensionerad personal. |
|||||
Krigshistoriska avdelningen. |
Aktuarie, arvode .................. |
1 |
— |
||
Överstelöjtnant, major eller! |
1 |
O. 5, O. 4 |
Civil personal. |
||
Kapten, arvode..................... |
1 |
O. 3 |
Professor.............................. |
1 |
Avd. B. 30 |
1. Löner, respektive arvoden till ovanstående militär personal på aktiv stat,
förslagsvis ...................................................................................... kronor 69 258
2. Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis ................. » 33 927
3. Arvode till föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet.................. » 7 000
4. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (2 å 3 600 till bibliotekarien
oell aktuarien vid organisationsavdelningen, 11 å 3180 och. 3 å 2130) » 48 570
5. Arvoden m. m. till militärattachéer..................................................... » 48 000
6. Arvode till juridiskt biträde ............................................................ » 1 800
7. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis............... » 32 679
8. Till chefens för armén förfogande för avlönande av extra tjänstemän
(amanuenser) i krigsarkivet ........ » 4 600
9. Till chefens för armén förfogande för bestridande av kostnaderna dels
för författningsenligt medgiven ersättning åt officer på aktiv stat, som
inkommenderas till arméstabsexpeditionen, arméns krigsstab, arméns
truppstab och topografiska avdelningen eller kommenderas till järnvägarna,
dels ock för passagesystemets genomförande i kaptensgraden » 46 000
Summa förslagsanslag kronor 29) 834
Anm. Under punkt 9 ovan upptagen anslagspost må, därest Kungl. Majit för särskilt
fall lämnar medgivande därtill, disponeras för bestridande av ersättning åt officer, som ej
tillhör aktiv stat, under tjänstgöring vid arméstabsexpeditionen, arméns krigsstab, arméns
truppstab eller topografiska avdelningen.
1 Därest befattningshavaren uppbär avlöning såsom kapten, utgår avlöningen i form
av arvode.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
961
Stat
för trnppslagsinspektioner samt veterinärinspektionen.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och lone- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
c) Artilleriinspektionen. |
reglemente |
|||
a) Infanteriinspektionen, |
Pensionerad personal. |
||||
Militär personal. |
Expeditionsofficer, arvode...... Expeditionsunderofficerare, |
1 |
— |
||
Officerare. |
arvoden .......................... |
2 |
_ |
||
Maj or ................................ |
1 1 |
O. 4 O. 3 |
d) Ingenjörinspektionen. |
||
Pensionerad personal. |
|||||
Pensionerad personal. |
Expeditionsofficer, arvode...... |
1 |
— |
||
Expeditionsofficer, arvode...... |
1 |
— |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
e) Tränginspektionen. |
|||
b) Kavalleriinspektionen. |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
||
Pensionerad personal. |
f) Veterinärinspektionen. |
||||
Ordförande i remonterings-nämnden, arvode .............. |
1 |
_ |
Pensionerad personal. |
||
Exp e ditionsunderof floer, arvo de |
1 |
— |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
1. Löner resp. arvode till ovanstående militär personal på aktiv stat, för -
slagsvis......................................................................................... kronor 16 758
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 å 3180, 7 å 2130) ... » 27 630
3. Arvoden å 600 kronor till kompaniofficerare på aktiv stat, 3 vid infanteriinspektionen,
1 vid kavalleriinspektionen, 7 vid artilleriinspektionen,
4 vid ingenjörinspektionen och 2 vid tränginspektionen......... » 10 200
Summa kronor 54 588
962
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för a rino förd cl ii in iresta ber, militärbefiil lii. m.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- |
grad enligt |
An- |
grad enligt |
||
veder- |
veder- |
||||
tal |
börligt |
tal |
börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
a) Arméfördelnings- ooh mili- |
c) Militärbefälet |
||||
täromrädesstaber. |
pä Gotland. |
||||
Civilmilitär personal m. 11. |
Militär personal. Officer. Militärbefälhavare ............... |
||||
Maskinist vid kronans hus i |
i |
O. 7 |
|||
1 |
C. 3 |
||||
Eldare av första klassen vid d:o |
1 |
C. 1 |
Pensionerad personal. |
||
Inskrivningsofficer, arvode..... |
i |
— |
|||
Pensionerad personal. |
Expeditionsunderofficerare, ar-voden .............................. |
3 |
|||
Militärområdesbefälhavare, ar- |
Förrådsförvaltare, arvode .... |
1 |
— |
||
voden .............................. |
4 |
— |
|||
Förvaltningsofficer, arvode |
1 16 |
d) Överkommendantskapet |
|||
Pensionerad personal. |
|||||
b) Militärbefälet för Övre |
Kommendant, arvode ............ |
1 |
— |
||
Norrland. |
Adjutant, arvode .................. |
1 |
— |
||
Militär personal. |
|||||
Officer. |
e) Platsbefälet i Karls- |
||||
borg. |
|||||
Kommendant i Bodens fästning |
1 |
O. 7 |
Pensionerad personal. |
||
Civilmilitär personal, m. fl. |
Förvaltningsofficer, arvode ... |
1 |
— |
||
Övermaskinist ..................... |
1 |
C. 5 |
arvoden ......................... |
2 |
— |
Förste montör ..................... |
1 |
C. 3 |
|||
Montör................................. Pensionerad personal. |
1 |
C. 1 |
f) Fästningsstaber. Militär personal. |
||
Inskrivningsofficer, arvode ..... |
1 |
— |
Officerare. |
||
Expeditionsunderofficerare, ar- |
Infanteribefälhavare i Vax- |
1 |
(0.5 eller |
||
voden ............................ |
4 |
holms fästning .................. Infanteriadjutant i Karlskrona |
|||
Civil personal. |
fästning, arvode................ Infanteriadjutant i Vaxholms |
1 |
O. 3 |
||
Garnisonspastor,1 arvode ...... |
1 |
— |
fästning, arvode ............... |
1 |
O. 3 |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militär och civilmilitär personal
m. fl. på aktiv stat, förslagsvis .................................................... kronor 71751
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (2 å 5100, 3 å 4 500,
1 å 3 600, 4 å 3 180 och 26 å 2 130) .................................................. » 95 400
3. Arvode till garnisonspastor ............................................................. »_6 000
Summa kronor 173 151
1 Utöver arvode utgår kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet
stadgade grunder.
Kungl. Majda proposition nr 225.
963
Stat
för rullföringsbefälhavare med biträden.
Löneplan |
||||
An- |
grad enligt |
Enhets- |
Summa |
|
tal |
börligt avlönings- reglcmcnte |
kronor |
kronor |
|
Befälhavaren för Stockholms stads rullföringsområde |
i |
3 600 |
||
Befälhavaren för Göteborgs stads rullföriugsområde |
i |
— |
— |
3 600 |
Övriga rullföringsbefälhavare, utom å Gotland ........ Rullföringsbefälhavare å Gotland, tillika landstorms- |
72 |
3180 2 760 |
228 960 11 040 |
|
områdesbefälhavare ................................... |
4 |
— |
||
Officerare vid Stockholms stads rullföringsområde ... |
3 |
— |
3180 |
9 540 |
Biträden vid Stockholms stads rullföringsområde...... |
10 |
— |
2 340 |
23 400 |
Biträden vid Stockholms lantrullföringsområde......... |
4 |
— |
2 34n |
9 360 |
Biträden vid rullföringsområden i landsorten ...... Biträden vid rullföringsområden å Gotland, tillika |
88 |
2130 |
187 440 |
|
landstormsområdesförvaltare ........................... |
4 |
— |
1710 |
6 840 |
Summa kronor |
— |
— |
— |
483 780 |
För beredande av personligt arvodestillägg åt vissa |
4 800 |
|||
rullföringsbiträden, förslagsvis ........................... |
— |
— |
— |
|
Summa förslagsanslag kronor |
— |
— |
— |
488 580 |
Anm. I. Förestående arvoden äro avsedda att utgå under förutsättning att resp. befattningar
uppehållas av personal i reserven. Om och i vad mån arvodena må
utgå, därest annan personal för ändamålet förordnas, beror av de bestämmelser,
som utfärdas av Kungl Majit.
Anni. 2. Utöver arvodena utgå kallortstillägg enligt de i 12 § i avlöningsreglementet för
officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv
stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder.
Anni. 3. Från posten till arvodestillägg åt vissa rullföringsbiträden utgår sådant tillägg
med 600 kronor för år räknat till Tullföringsbiträde, som är underofficer i reserven
men ej åtnjuter pension och fyllnadspension och som tjänstgjort såsom
Tullföringsbiträde i minst tio år.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami.
Nr 225.
217 30 61
964
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Krigsskolan.
Löneplan |
Löneplan ! |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- |
grad enligt |
An- |
grad enligt |
||
veder- |
vedor- |
||||
Staben. |
tal |
börli gt |
tal |
börligt |
|
Militär personal. |
avlönings- |
avlönings- |
|||
reglemente |
reglemente |
||||
Officerare. |
|||||
Överste eller överstelöjtnant, |
Pensionerad personal. |
||||
chef ................................. |
i |
\ O. 51 |
Kompaniadjutant, arvode ...... |
i |
— |
Major, ställföreträdande chef. |
i |
1 O. 4 |
|||
Kapten, adjutant, arvode ...... |
i |
O. 3 |
Betjäningspersonal. |
||
Pensionerad personal. |
1. Extra ordinarie tjänstemän |
||||
Redogörare, arvode.............. |
i |
— |
fastställd löneplan. |
||
Expeditionsunderofficer,arvode |
i |
— |
Garageförman ..................... Gymnastikvaktmästare ......... Slottsvaktmästare............. |
i i i |
|
Köksföreståndare, arvode ...... Kasemunderofflcer, arvode . . |
i i |
||||
Logementsuppassarförmän...... |
2 |
— |
|||
Officerskursen. |
Arbetsförman........................ |
1 |
— |
||
Militär personal. |
Stallförman........................... Eldare av 2. klassen ............ |
1 1 |
—'' |
||
Officerare. |
Hovslagare........................... |
1 |
— |
||
Kapten, kompanichef, arvode . |
i |
O. 3 |
Dagvakt .............................. Övriga befattningshavare, så-som gård skarl ar, hästskötare, 2. Kvinnlig sjukvårds- och |
1 |
|
andre lärare och 1 lärare), |
12 |
|0.3 eller |
21 |
||
Pensionerad personal. |
ekonomipersonal med lön |
||||
enligt av Kungl. Majit |
|||||
Kompaniadjutant, arvode ...... |
1 |
— |
fastställd löneplan. |
■ ''■ |
|
Sjuksköterska...... |
1 |
— |
|||
Reservofflcerskursen. |
Hushållerska ........................ |
1 |
— |
||
Militär personal. |
Kokerskor ........................... |
2 |
— |
||
Officerare. |
|||||
Kapten, kompanichef, arvode . |
1 |
O. 3 |
|||
Kapten eller löjtnant, lärare, |
1 |
10.3 eller |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militär personal på aktiv stat,
förslagsvis ................................................................................. kronor 125 320
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180, 5 å 2130) » 13 830
3. Arvoden till nedanstående militär personal på aktiv stat vid krigs
skolan
a)
staben
1 å 1 500 kronor till ställföreträdande chefen med skyldighet att
jämväl vara lärare i krigskonst ........................... kronor 1 500
b) officerskursen
1 å 1 500 kronor till kompanichefen med skyldighet
att meddela undervisning i krigslagar, tjänstgöringsoch
infanteriexercisreglemente samtmilitärpedagogik » 1500
1 Uppbär chefen lön enligt O. 5, utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 6 och O. 5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
965
4 å 600 kronor till 4 kaderofficerare ur infanteriet kronor 2 400
1 å 900 kronor till kadettofficer ur kavalleriet med
skyldighet att meddela undervisning i ridning, hästkännedom
och kavalleriexercisreglemente ............
1 å 600 kronor till kadettofficer ur artilleriet.........
1 ä 1 350 kronor till förste lärare i krigskonst......
lil 020 kronor till andre lärare i krigskonst ......
1 å 1200 kronor till förste lärare i vapenlära och
artilleriövningar med dithörande reglementen och
instruktioner .....................................................
1 å 900 kronor till andre lärare i d:o d:o ............
1 ä 1 200 kronor till förste lärare i topografi.........
1 ä 1 020 kronor till lärare i gymnastik med vapenföring
och idrott ................................................
c) reservofficerskursen
1 å 1 200 kronor till kompanichefen, tillika lärare
1 ä 1 200 kronor till lärare i krigskonst och topografi
4. Arvoden till nedanstående militära personal på aktiv stat
a) officerskursen
8 å 600 kronor till 3 kadettofficerare ur luftvärnet,
resp. ingenjörtruppema och trängen..................... kronor 1 800
1 å 1 200 kronor till förste lärare i krigsbyggnadskonst
.................................................................. » 1200
1 å 900 kronor till andre lärare i krigsbyggnadskonst
.................................................................. » 900
1 å 900 kronor till andre lärare i topografi » 900
1 å 720 kronor till förste lärare i militärförvaltning » 720
1 å 600 kronor till andre lärare i militärförvaltning » 600
3 å 500 kronor till lärare i motortjänst, resp. luftkrigskonst
och signaltjänst ................................. » 1500
b) reservofficerskursen, för kurs räknat
4 å 300 kronor till 4 kadettofficerare, tillika lärare » 1 200
För ytterligare en kurs ...................................... » 1 200
5- Arvoden till civila lärare vid officerskursen, 2 å 870 kronor till lärare
i stats- och samhällslära ............................................................ »
900
600
1350
1020
1200
900
1200
1020
1200
1200
15 990
10 020
1 740
6. För bestridande jämlikt av chefen för krigsskolan meddelade särskilda
föreskrifter av arvoden åt biträdande lärare med högst 500 kronor
för år och lärare samt av ersättning med högst 6 kronor per dag
åt adjutant, kompanibefäl och lärare, åt de sistnämnda dock endast
då fråga är örn annat än eget läroämne, för instruktörstjänstgöring
vid tillämpningsövningar under sådana förhållanden, att tjänstgö
-
ringstraktamente därunder icke utgår .......................................... » 5 500
7. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis............ » 76 911
8. Löner till ovanstående kvinnliga sjukvårds- och ekonomipersonal, för
slagsvis
..................................................................................... » 4 290
9. Till chefens för krigsskolan förfogande för anställande av förslagsvis
följande personal, nämligen: 1 baderska, 1 städerska, 1 sköterskebiträde,
7 köksbiträden ävensom tillfällig extrapersonal................ » 11000
Svimma förslagsanslag kronor 264 601
Anm. I punkt 9 avsedd personal åtnjuter, utöver den kontanta avlöningen, inkvartering
och servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.
966 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Krigshögskolan.
Militär personal. |
Aa- tal |
Löneplan |
Civil personal. |
An- tal |
Löneplan ; |
Officerare. |
Expeditions vakt .................. |
i |
Avd. B. 5 |
||
Överste eller överstelöjtnant, Majorer, lärare .................... Kapten, adjutant, arvode ...... Kaptener, lärare, arvoden...... |
i 3 1 3 |
/0 6 eller O. 4 O. 3 O. 3 |
Extra ordinarie tjänste-man med lön enligt av |
j |
|
Pensionerad personal. Biträdande adjutant, arvode... |
1 |
_ |
Kontorsbiträde ..................... |
i |
— |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militär personal på aktiv stat, för
slagsvis
..................................................................................... kronor 70338
2. Arvode till ovanstående pensionerad personal .................................... » 3 180
3. Lön till ovanstående expeditions vakt, förslagsvis................................. » 3 096
4. Lön till ovanstående kontorsbiträde, förslagsvis ................................ » 2 634
5. Arvoden till lärare i tvångsämnen efter 14 kronor för varje timmes under
visningsskyldigbet
eller 14 X 960 ................................................... » 13 440
6. Arvoden till lärare i valfria ämnen efter 10 kronor för varje timmes
nndervisningsskyldigbet eller 10 X 1 2(>0 ........................................ » 12 000
7. Arvoden till två biträdande lärare i taktik å 1 000 kronor, 3 repetitörer
å 600 kronor och lärare i ridning 960 kronor ................................. » 4 760
Summa förslagsanslag kronor 109448
1 Uppbär cbefen lön enligt O. 5, utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 6 och O. 5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
9(37
Stat
för Artilleri- och tngrenjörhögskolnii.
Militär personal.
Officerare.
j Överste eller överstelöjtnant,
chef ................................
Majorer eller kaptener, lärare2
Kaptener (därav 1 adjutant och
4 lärare), arvoden...............
Pensionerad personal.
[Redogörare och 2. adjutant
An tal -
Löneplan
och lönegrad
enligt
vederbörligt
avlöningsreglemente
-
[0.6 eller
l O. b1
[0.4 eller
l O. 3
O. 3
Civil personal.
Expeditionsvakt.....................
Extra ordinarie tjänstemän
med lön enligt av Kungl.
Maj-.t fastställd löneplan.
Laboratoriebiträde ...............
Kontorsbiträde .....................
tal
Löneplan
och löncA
Igrad enligt
vederbörligt
avlöningsreglemcnte
-
Avd. B. 5
1. Löner till ovanstående militär personal på aktiv stat, förslagsvis ...
2. Arvode till ovanstående pensionerad personal ..............................
3. Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis...........................
4. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis........
5. Arvoden till
a) nedanstående lärare på skolans stat, nämligen i
artilleri m. m. vid högre artillerikursen,
artilleri vid allmänna artillerikursen, m. m.,
befästningskonst vid högre och allmänna fortifikations
kurserna,
förbindelselära m. m. vid högre fortifikationskursen m. m.,
krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna,
samt
förste lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och
fortifikationskurserna............................................. kronor 13 620
b) övriga lärare, nämligen
andre lärare i krigskonst, lärare i signaltjänst, flygbildlära,
byggnadskonst och beskrivande geometri, geodesi,
artilleriets fältmättjänst, matematik vid högre
artilleri- och fortifikationskurserna, matematik vid
allmänna artilleri- och fortifikationskurserna, fysik
(motorteknik), fysik (elektroteknik), kemi, militärpedagogik,
språk samt till biträdande lärare och repeti
törer
...................................................... " 23160 ,, 36 780
Summa förslagsanslag kronor 115 083 1 2
. kronor 66 300
» 3180
3 096
5 727
1 Uppbär chefen lön enligt O. 5, utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 6 och O. 5.
2 Därest befattningshavare uppbär avlöning såsom kapten, utgår avlöningen i form av
arvode.
968
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.
Löneplan |
||
och löne-grad enligt |
||
Militär personal. |
tal |
veder- börligt avlönings- reglcmente |
Officerare. Överste eller överstelöjtnant, |
i |
O. 6 el. |
Major, förste lärare eller av-delningschef ...................... |
i |
O. 51 O. 4 |
Kaptener, antingen båda förste |
2 |
O. 3 |
Kapten eller löjtnant, adjutant, |
1 |
O. 3 el. |
Pensionerad personal. Redogörare, tillika domän- och |
1 |
O. 2 |
An- tal |
Löneplan |
|
Expeditionsunderofficer, ar- |
||
vode ................................. Förvaltare (inkvartering, ved-brand och lyse in natura), |
i |
|
arvode .............................. |
i |
— |
Väbel (d:o d:o), arvode ......... Köksföreståndare (d:o d:o), ar- |
i |
— |
vode ................................. Extra ordinarie tjänste-män med lön enligt av |
i |
|
Maskinist.............................. |
i |
— |
Eldare ................................. |
i |
— |
5.
Löner resp. arvoden till ovanstående militär personal på aktiv stat, förslagsvis.
............................................................................................
Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180 till redogörare,
1 å 2 130 till expeditionsunderofficer, 3 å 1 740 till förvaltare, väbel och
köksföreståndare) ..............................................................................
Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............
Arvoden till
a) lärare och avdelningschef på aktiv stat vid skjutskolan
(3 å 1000 kronor)...................................................... kronor 3 000
b) övriga lärare och repetitörer, nämligen 1 förste lärare,
8 andre lärare, 9 repetitörer samt 1 lärare, 1 andre lärare
och 2 repetitörer vid sergeantkursen........................... » 6 100
Tjänstgöringstraktamenten åt
3 förste lärare och 1 avdelningschef vid försöksavdelning
under högst .................................................................. 185 dagar
8 andre lärare och 9 repetitörer under högst ..................... 160 »
''2 lärare och 2 repetitörer vid sergeantkursen under högst ... 50 »
5 regementsofficerare under högst .................................... 30 »
30 kaptener » » 30 »
50 subalternofficerare » » 120 »
25 sergeanter » » 40 »
1 vapenhantverkare » » 200 •»
1 » » » ........................... ........ 50 »
samt åt officerare och underofficerare vid övningstruppen, sammanlagt
förslagsvis .................................................................................... * 1
kronor 40 564
10 530
5 037
9100
89 300
Summa förslagsanslag kronor 154 531
1 Uppbär chefen lön enligt O. 5 utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 6 och O. 5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Ridskolan.
969
Löneplan |
Löneplan |
||||
. . |
och löne- |
och löne- |
|||
An- tal |
grad enligt |
grad enligt |
|||
1 |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
Pensionerad personal. |
||||
Överstelöjtnant eller major, chef .................................. Ryttmästare, kaptener, eller |
i |
JO. 5eller |
Förvaltare, arvode ............... Extra ordinarie tj anete- |
1 |
|
löjtnanter (därav 1 förste |
4 |
(0.3 eller |
män med lön enligt av Stallförman ......................... |
1 |
|
1 |
|||||
Underofficer. |
Stallbetjänte ....................... |
5 |
— |
||
Fanjunkare, redogörare ......... |
1 |
Uo. 4 |
Kusk ................................. |
1 |
— |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militära personal på aktiv stat, förslagsvis
............................................................................................. kronor 33 922
2. Arvode till ovanstående pensionerad personal (förvaltare), förutom fri
bostad samt planteringsland, inberäknat beklädnadsersättning 120 kronor » 2 070
3. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis .............. » 15 633
4. Arvoden till lärare vid ridskolan nämligen
1 å 1 800 kronor till förste lärare i ridning, 2 å 1 200 kronor till två
andre lärare i ridning, 1 å 1 200 kronor till lärare i körning, tillhopa » 5 400
5. Dagtraktamente ä 2 kronor i 365 dagar åt ett hovslagarunderbefäl ...... » 730
6. Dagavlöning å 3 kronor per dag åt en lönlös kavalleriofficer under 10
månader, förslagsvis ........................................................................... “_909
Summa förslagsanslag kronor 58 664
1 Uppbär cbefen lön enligt O. 4, utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 5 och O. 4.
Stat
1.
2.
3.
för Artilleriets skjutskola.
Arvoden till 2 lärare å 180 kronor ...................................................... kronor
Tjänstgöringstraktamenten åt följande personal, inbeordrad i nedanstående
antal dagar under sommarperioden:
Staben: 1 chef ............................................................... 59
2 lärare ............................................................ 59
1 adjutant, kapten ........................................... 59
2 adjutanter, löjtnanter..................................... 59
1 redogörare ...................................................... 59
2 styckjunkare .................................................. 59
Kurser: 5 majorer, artilleriet ........................................ 49
23 kaptener och löjtnanter, artilleriet ................. 49
3 majorer, infanteriet ........................................ 15
1 kapten eller löjtnant, infanteriet ................... 15
Formationer: 10 kaptener och löjtnanter................................... 57
7 styckjunkare och sergeanter .......................... 57
Övningstruppen: 6 kaptener och löjtnanter.................................. 140
5 styckjunkare och sergeanter ........................... 140
förslagsvis «
Tjänstgöringstraktamenten för lärare, elever och övningstrupp under
vinterperioden, förslagsvis ................................................................
360
31 340
6 900
Summa förslagsanslag kronor 88 600
970
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Arméns nnderofflcersskola.
Militär personal.
Officerare.
Överste eller överstelöjtnant,
chef .................................
Kapten, adjutant, arvode ......
Kaptener, kompanichefer, arvoden
..............................
Kaptener, ryttmästare eller löjtnanter,
avdelningschefer, arvoden
...............................
Underofficerare.
Fanjunkare (styckjunkare) .....I
Löneplan |
Löneplan |
|||
och löne- |
och löne- |
|||
grad enligt |
An- tal |
grad enligt |
||
tal |
veder- börligt |
veder- börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
|||
reglemente |
reglemente |
|||
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
1 |
(0.6 eller \ O. 51 |
Maskinist.............................. |
i |
C. 3 |
1 |
Eldare av 1. klassen ............. |
i |
C. 1 |
|
2 |
O. 3 |
Civil personal. Studierektor, arvode ............ |
i |
|
6 |
(0.3 eller |
|||
\ O. 2 |
Pensionerad personal. Redogörare, arvode............... |
i |
||
5 |
Uo. 3 |
Expeditionsunderofficer, arvode |
i |
— |
1. Löner, respektive arvoden till ovanstående militär och civilmilitär personal
m. fl. på aktiv stat, förslagsvis ................................................. kronor 98 739
2. Arvode till studierektor................................................................... » 9 500
3. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3180, 1 å 2130) ... » 5 310
4. Arvoden till kompanichefer och avdelningschefer på aktiv stat vid skolan
(8 å 600) ................... » 4 800
5. Arvode till lärare ur intendenturkåren............................................... » 600
6. Arvoden till timlärare vid allmänna kursen och förberedande kursen ... » 100 400
7. Tjänstgöringstraktamenten för 3 officerare, nämligen 1 gymnastiklärare,
1 officer ur ingenjörtrupperna och 1 ur trängen, tillfälligt beordrade
såsom lärare vid allmänna kursen, förslagsvis .................................... » 6 300
8. Tjänstgöringstraktamenten för nedanstående personal beordrad under
högst 225 dagar till förberedande kursen, nämligen 2 kaptener (ryttmästare),
9 subalternofficerare, 2 fanjunkare (styckjunkare) och 6 sergeanter,
förslagsvis ........................................................................ » 30 000
9. Arvoden till extra personal, avsedd för skrivhjälp .............................. » 6 000
Summa förslagsanslag kronor 261649
1 Uppbär chefen lön enligt O. 5 utgår till honom ett arvode lika med skillnaden mellan
avlöningsbeloppen i O. 6 och O.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
971
Stat
för Svea livgarde.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
An- tal |
grad enligt |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. Officerare. |
reglemente |
reglemente |
|||
Överste .............................. |
i |
0. 6 |
Musiksergeanter .................. |
8 |
Uo. 2 |
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Musikfurirer ........................ |
4 |
Maf. 4 |
Majorer .............................. |
3 |
O. 4 |
Musikkorpraler ..................... |
4 |
Maf. 3 1 |
Kaptener.............................. Löjtnanter ........................... |
16 |
O. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
4 |
Maf. 2 1 |
23 |
O. 2 |
Musikvolontärer .................. |
10 |
Maf. 1 |
|
Fänrikar .............................. |
11 |
O. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Underofficerare. |
V apenhantverkare ............... |
1 |
C. 3 |
||
Fanjunkare........................... |
15 |
Uo. 3 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Sergeanter ........................... |
24 |
Uo. 2 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
|||
Manskap. |
|||||
Furirer................................. |
62 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Korpraler ............................ Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
36 36 54 |
Maf. 3 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... Expeditionsofficer, arvode...... Expeditionsunderofficerare, ar- |
1 1 |
— |
Musikpersonal. |
2 |
— |
|||
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Musikdirektör ..................... |
1 |
O. 3 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis............................................................................. kronor 757 449
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (2 å 8180, 5 å 2130) ... »_17010
Summa förslagsanslag kronor 774459
972
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Livregementets grenadjärer.
Löneplan |
Löneplan | |
||||
och lone- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligtj |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Regementet. |
reglemente |
reglemente |
|||
Militär personal. |
Maskinist............................. |
i |
C. 3 |
||
Officerare. |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
||
Överste ............................ Överstelöjtnant ................... |
1 1 |
O. 6 |
Pensionerad personal. |
||
Major ................................. |
1 |
O. 4 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
i |
— |
Kaptener.............................. |
7 |
O. 3 |
Expeditionsunderofficerare, ar- |
||
Löjtnanter ........................... |
10 |
O. 2 |
voden ............................. |
2 |
— |
Fänrikar ............................. |
5 |
O. 1 |
Vapenunderofficer, arvode..... Underofficerare, biträden åt |
1 |
— |
Underofficerare. |
regementsintendenten, arvo- |
||||
Fanjunkare........................... |
7 |
Uo. 3 |
den ................................ |
2 |
— |
Sergeanter ......................... |
12 |
Uo. 2 |
|||
Manskap. |
Stridsvagnsbataljonen. |
||||
Furirer............................. |
22 |
Maf. 4 |
Militär personal. |
||
Korpraler ......................... Vicekorpraler...... ................. |
16 16 |
Maf. 3 |
Officerare. |
||
Volontären ........,................. |
22 |
Maf. 1 |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
Major.................................. |
1 |
O. 4 |
|||
Musikpersonal. |
Kaptener, arvoden ............... |
5 |
O. 3 |
||
Musikdirektör.................. |
1 |
O. 2 |
Löjtnanter, arvoden............... |
6 |
O. 2 |
Musikfanjunkare .................. Musiksergeanter .................. |
2 4 |
Uo. 3 |
Underofficerare. |
I |
|
Musikfurirer ...................... |
4 |
Maf. 4 |
Fanjunkare........................... |
4 |
Uo. 3 1 |
Musikkorpraler..................... |
2 |
Maf. 3 |
Sergeanter........................ |
6 |
Uo. 2 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
|||
Musikvolontärer .................. |
6 |
Maf. 1 |
Manskap. |
||
Civilmilitär personal m. fl. |
Furirer................................. Korpraler ........................... |
18 9 |
Maf. 4 |
||
Vapenhantverkare ............... |
1 |
C. 3 |
Vicekorpraler............ |
9 |
Maf. 2 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Volontair ........................ |
12 |
Maf. 1 I |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. fl.
på aktiv stat, förslagsvis.................................................................. kronor 529173
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 4 3180, 5 å 2130) ... » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 543 003
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
973
Stat
för Livgrenadjärregemeutet och Dalregementet.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veiler- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste .............................. |
1 |
O. 6 |
Musiksergeanter ................. |
4 |
Uo. 2 |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
Musikfurirer ........................ |
4 |
Maf. 4 |
Majorer .............................. |
3 |
O. 4 |
Musikkorpraler ..................... |
2 |
Maf. 3 |
Kaptener............................. |
14 |
O. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Löjtnanter ........................... |
20 |
O. 2 |
Musikvolontärer ................. |
6 |
Maf. 1 |
Fänrikar ............................. |
9 |
O. 1 |
|||
Underofficerare. |
■ |
Civilmilitär personal m. fl. |
|||
Fanjunkare.......................... |
13 |
Uo. 3 |
V apenhantverkare............... Förrådsvaktmästare............... |
1 1 |
C. 3 C. 1 |
Sergeanter ........................... |
19 |
Uo. 2 |
Maskinist............................ |
1 |
C. 3 |
Manskap. |
Eldare av 1. klassen ......... . |
1 |
C. 1 |
||
Furirer................................. |
42 |
Maf. 4 |
|||
Korpraler ........................... |
30 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
i Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
30 42 |
Maf. 2 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 |
— |
Musikpersonal. |
voden .............................. |
2 |
— |
||
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
• Musikdirektör........................ |
1 |
O. 2 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
1 Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis............................................................................... kronor 589 599
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180, 5 å 2 130) ... »_13 830
Summa förslagsanslag kronor 603 429
974
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Skånska infanteriregementet och Kronobergs regemente.
Löncplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
1 |
tal |
vederbör- |
tal |
vederbör- |
|
1 ! |
ligt avlö- |
ligt avlö- |
|||
Militär personal. |
ningsregle- mente |
ningsregle- raente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste ............................. |
i |
O. 6 |
Musiksergeanter .................. |
4 |
Uo. 2 |
Överstelöjtnant.................... |
i |
O. 5 |
Musikfurirer ........................ |
4 |
Maf. 4 |
Majorer .............................. |
3 |
O. 4 |
Musikkorpraler ..................... |
2 |
Maf. 3 |
Kaptener.............................. |
14 |
O. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Löjtnanter ........................... |
20 |
O. 2 |
Musikvolontärer .................. |
6 |
Maf. 1 |
Fänrikar .............................. |
9 |
O. 1 |
i |
||
Underofficerare. |
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Fanjunkare........................... Sergeanter ........................... |
13 19 |
Uo. 3 |
Vapenhantverkare ............... Förrådsvaktmästare............... Maskinist............................. |
1 1 1 |
C. 3 C. 1 C. 3 |
Manskap. |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
O. 1 |
||
Furirer............................. |
42 |
Mai’. 4 |
|||
Korpraler ........................... |
30 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
30 42 |
Maf. 2 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 |
_ j |
Expeditionsunderofficerare, ar- |
|||||
Musikpersonal. |
voden ............................ Vapenunderofficer, arvode ..... |
2 1 |
i ! |
||
Musikdirektör ..................... |
1 |
O. 2 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
Musikfanjunkare ................. |
2 |
Uo. 3 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis................................................................................. kronor 559 545
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3180, 5 å 2130) ... » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 578875
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
975
Stat
för Skaraborgs regemente. 1 2
Regementet. |
An- tal |
Löneplan |
An- tal |
Löneplan |
|
Militär personal. |
|||||
Officerare. |
Maskinist ............................ |
i |
C. 3 |
||
Överste .............................. |
1 |
O. 6 |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
Överstelöjtnant..................... Major ................................. |
1 1 |
O. 5 O. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Kaptener.............................. |
7 |
O. 3 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
i |
— |
Löjtnanter ........................... |
10 |
O. 2 |
Expeditionsunderofficerare, ar- |
||
Fänrikar .............................. |
5 |
O. 1 |
voden .............................. |
2 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Underofficerare. |
Underofficerare, biträden åt |
||||
Fanjunkare........................... |
7 |
Uo. 3 |
regementsintendenten, arvo-den ................................. |
2 |
|
Sergeanter ........................... |
12 |
Uo. 2 |
|||
Manskap. |
Stridsvagnsbataljonen. |
||||
Furirer................................. Korpraler ........................... |
22 16 |
Maf. 4 |
Militär personal. |
||
Vicekorpraler........................ |
16 |
Maf. 2 |
Officerare. |
||
Volontärer ........................... |
22 |
Maf. 1 |
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Musikpersonal. |
Major ................................. Kaptener, arvoden ............... Löjtnanter, arvoden............... |
i 5 |
O. 4 O. 3 |
||
Musikdirektör ..................... |
1 |
O. 2 |
6 |
O. 2 |
|
Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
|||
Musiksergeanter .................. |
4 |
Uo. 2 |
Underofficerare. |
||
Musikfurirer ........................ Musikkorpraler..................... Musikvicekorpraler ............... |
4 2 2 |
Maf. 4 |
Fanjunkare........................... Sergeanter ........................... |
4 6 |
Uo. 3 |
Musikvolontärer .................. |
6 |
Maf. 1 |
Manskap. |
||
Civilmilitär personal m fl. |
Furirer................................. Korpraler ........................... |
18 9 |
Maf. 4 1 |
||
Vapenhantverkare ................ |
1 |
C. 3 |
Vicekorpraler........................ |
9 |
Maf. 2 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Volontärer ........................... |
12 |
Maf. 1 | |
1. Löner resp. arvoden till ovanstående militär oell civilmilitär personal
m. fl. på aktiv stat, förslagsvis ......................................................... kronor 503 562
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3180, 5 å 2130) ... » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 517 392
976
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Södermanlands regemente, Hallands regemente och Bohusläns regemente. 1 2
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- j |
||||
grad enligt |
grad enligt] |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- 1 |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
1 |
O. 6 |
Musiksergeanter .................. |
4 |
Uo. 2 |
|
Överstelöjtnant..................... Majorer .............................. Kaptener.............................. Löjtnanter ........................ |
1 3 14 20 |
0. 5 O. 4 O. 3 |
Musikfurirer ........................ Musikkorpraler ..................... Musikvicekorpraler ............... Musikvolontärer ................... |
4 2 2 6 |
Maf. 4 |
Fänrikar .............................. Underofficerare. |
9 |
O. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. Vapenhantverkare.................. |
1 |
C. 3 |
Fanjunkare........................... |
13 |
Uo. 3 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Sergeanter ........................... |
19 |
Uo. 2 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
|||
Manskap. |
|||||
Farmer.............................. |
42 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Korpraler ............................ Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
30 30 42 |
Maf. 3 |
Mobiliseringsoffieer, arvode ... |
1 2 |
~ |
Musikpersonal. |
Vapenunderofficer, arvode...... Underofficerare, biträden åt |
1 |
|||
Musikdirektör ...................... |
1 |
O. 2 |
regemensintendenten, arvo- |
||
Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
den .................................. |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. 11. på aktiv
stat, förslagsvis ............................................................................... kronor 574 572
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180 och 5 å 2 130) » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 588 402
Kungl. May.ts proposition nr 225.
977
Stat
för Jönköpings - Kalmar regemente. 1 2
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
vederbör-ligt av- |
tal |
vederbör-ligt av- |
||
lönings- |
lönings- |
||||
Militär personal |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste .............................. |
i |
O. 6 |
Musiksergeanter .................. |
4 |
Uo. 2 |
Överstelöjtnant.................... |
i |
O. 5 |
Musikfurirer ....................... |
4 |
Maf. 4 |
Majorer .............................. |
3 |
O. 4 |
Musikkorpraler ..................... |
2 |
Maf. 3 |
Kaptener............................. |
14 |
O. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Löjtnanter .......................... |
20 |
O. 2 |
Musikvolontärer .................. |
6 |
Maf. 1 |
Fänrikar .............................. |
9 |
O. 1 |
|||
Underofficerare. |
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Fanjunkare.......................... Sergeanter ........................... |
13 19 |
Uo. 3 |
V apenhantverkare.................. Förrådsvaktmästare............... Maskinist.............................. |
1 1 1 |
G. 3 C. 1 C. 3 |
Manskap. |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
||
Farmer............................... |
42 |
Maf. 4 |
|||
Korpraler............................ |
30 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
S Vicekorpraler........................ Volontärer .......................... |
30 42 |
Maf. 2 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 |
— |
Musikpersonal. |
voden ............................ Vapenunderofficer, arvode..... |
2 1 |
_ |
||
| Musikdirektör .................... |
1 |
O. 2 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
i Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................ kronor 544 518
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180 oell 5 å 2 130) » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 558 348
978
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Stat
för Hälsinge regemente och Älvsborgs regemente. 1
Löneplan |
....... |
Löneplan |
|||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste ............................... Överstelöjtnant..................... Majorer .............................. Kaptener.............................. Löjtnanter ........................... |
l |
O 6 |
Musiksergeanter .................. |
4 |
Uo. 2 |
1 Q |
O. 5 |
Musikfurirer ........................ Musikkorpraler..................... |
4 2 |
Maf. 4 |
|
14 20 |
Musikvicekorpraler ............... Musikvolontär^- ................... |
2 6 |
Maf. 2 |
||
Fänrikar .............................. |
9 |
O. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Underofficerare. |
Vapenhantverkare.................. |
1 |
C. 3 |
||
Fanjunkare........................... |
13 |
Uo. 3 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Sergeanter ........................... |
19 |
Uo. 2 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
|||
Manskap. |
|||||
Furirer................................. |
42 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Korpraler ............................ Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
30 30 42 |
Maf. 3 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 2 |
— |
Musikpersonal. |
Vapenunderofficer, arvode...... Underofficerare, biträden åt |
1 |
— |
||
Musikdirektör ...................... |
1 |
O. 2 |
regementsintendenten, arvo- |
||
Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
den ................................. |
2 |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis .............................................................................. kronor 604 221
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180, 5 å 2 130) ..... » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 618051
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
979
Stat
för Gotlands infanteriregemente.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Musikpersonal. |
|||||
Militär personal. |
Musikdirektör ..................... |
1 |
O. 2 |
||
Officerare. |
2 |
Uo. 3 |
|||
Musikserge anter ................. |
4 |
Uo. 2 |
|||
i |
O. 6 |
4 |
Maf. 4 |
||
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Musikkorpraler.................... |
2 |
Maf. 3 |
Majorer ............................. |
3 |
O. 4 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Kaptener............................. |
14 |
O. 3 |
Musikvolontärer .................. |
6 |
Maf. 1 |
Löjtnanter ........................... |
20 |
O. 2 |
|||
Fänrikar .............................. |
9 |
O. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. Vapenhantverkare ............... |
1 |
C. 3 |
Underofficerare. |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
||
Fanjunkare........................... Sergeanter .......................... |
13 19 |
Uo. 3 |
Maskinist ........................... Eldare av 1. klassen ........... |
1 1 |
C. 3 C. 1 |
Manskap. |
Pensionerad personal. Expeditionsunderofficerare, ar- |
||||
Furirer................................. |
45 |
Maf. 4 |
voden ............................. |
2 |
— |
Korpraler ........................... |
35 |
Maf. 3 |
Vapenunderofficer, arvode ____ |
1 |
— |
Vicekorpraler........................ |
35 |
Maf. 2 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
Volontärer........................... |
47 |
Maf. 1 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis.............................................................................. kronor 592 188
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... » 10 650
Summa förslagsanslag kronor 602 838
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
217 30 62
980
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Stat
för Norrbottens regemente.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
An- tal |
grad enligt |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste .............................. |
i |
O. 6 |
Musiksergeanter .................. |
8 |
Uo. 2 |
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Musikfurirer ................ |
4 |
Maf. 4 |
Majorer .............................. |
4 |
O. 4 |
Musikkorpraler..................... |
4 |
Maf. 3 |
Kaptener.............................. |
17 |
O. 3 |
Musikvieekorpraler ............... |
4 |
Maf. 2 |
Löjtnanter ........................... |
20 |
O. 2 |
Musikvolontärer .................. |
10 |
Maf. 1 |
Fänrikar .............................. |
9 |
O. 1 |
|||
Underofficerare. |
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Fanjunkare.......................... Sergeanter ........................... |
14 22 |
Uo. 3 |
Vapenhantverkare ............... Förrådsvaktmästare............... Maskinist............................ |
1 1 1 |
C. 3 C. 1 C. 3 |
Manskap. |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
||
Furirer................................. |
42 |
Maf. 4 |
|||
Korpraler ........................... |
30 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
30 42 |
Maf. 2 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 |
— |
Musikpersonal. |
arvoden .............. ........... Vapenunderofficer, arvode...... |
2 1 |
— |
||
Musikdirektör .................... |
1 |
O. 2 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
Musikfanjunkare .................. |
2 |
Uo. 3 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal m. fl på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................. kronor 688 944
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180, 5 ä 2 130)...... » 13 830
Summa förslagsanslag kronor 702 774
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
981
Stat
för Västerbottens regemente oell Västernorrlands regemente.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
i i 3 14 20 |
O |
Musiksergeanter ................. |
4 |
Uo. 2 |
|
Överstelöjtnant..................... Majorer .............................. Kaptener.............................. Löjtnanter ........................... |
Ct 5 O. 4 O. 3 O. 2 |
Musikfurirer ........................ Musikkorpraler .................... Musikvicekorpraler .............. Musikvolontärer ................... |
4 2 2 6 |
Maf. 4 |
|
Fänrikar.............................. |
9 |
O. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Underofficerare. |
Vapenhantverkare ................ |
1 |
C. 3 |
||
Fanjunkare.......................... |
13 |
Uo. 3 |
Förrådsvaktmästare.............. |
1 |
C. 1 |
Sergeanter ........................... |
19 |
Ko. 2 |
Maskinist ........................... |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ........... |
1 |
C. 1 |
|||
Manskap. |
|||||
Furirer............................... |
42 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Korpraler ............................ Vicekorpraler...................... Volontärer ........................... |
30 30 42 |
Maf. 3 |
Mobiliseringsofficer, arvode ... |
1 2 |
— |
Musikpersonal. |
Vapenunderofficer, arvode...... Underofficerare, biträden åt |
1 |
— |
||
Musikdirektör ...................... |
1 |
O. 2 |
regementsintendenten, arvo- |
||
Musikfanjunkare ................. |
2 |
Uo. 3 |
den ............................... |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal m. fl. på aktiv,
stat förslagsvis ................................................................................. kronor 619 653
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180, 5 å 2 130)...... »_13 830
Summa förslagsanslag kronor 633483
982
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Livregementet till häst.
An- |
Löneplan |
|
tal |
börligt |
|
Militär personal. |
avlönings- reglemente |
|
Officerare. |
||
Överste .............................. |
i |
0. 6 |
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Major ................................. |
i |
O. 4 |
Ryttmästare ........................ |
9 |
O. 3 |
Löjtnanter ........................... |
13 |
O. 2 |
Fänrikar .............................. |
5 |
O. 1 |
Underofficerare. |
||
Fanjunkare........................... |
8 |
Uo. 3 |
Sergeanter ........................... |
10 |
Uo. 2 |
Manskap. |
||
Furirer................................. |
36 |
Maf. 4 |
Korpraler .......................... |
37 |
Maf. 3 |
Yolontärer ........................... |
231 |
Maf. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektör........................ |
1 |
O. 2 |
Musikfanjunkare ................. |
1 |
Uo. 3 |
An- tal |
Löneplan |
|
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
Musikfurirer ........................ |
3 |
Maf. 4 |
Musikkorpral........................ |
1 |
Maf. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Musikvolontärer .................. |
3 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Y apenhantverkare.................. |
1 |
C. 3 |
Förrådsvaktmästare.............. |
1 |
C. 1 |
Maskinist ........................... |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ........... |
1 |
C. 1 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer, arvode |
1 |
— |
Vapenuuderofficer, arvode...... |
1 |
— |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
man, arvode ..................... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv i‘"
stat, förslagsvis................................. ............................................. kronor 556 824
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... » 10 650
Summa förslagsanslag kronor 567 474
Kungl. Martts proposition nr 225.
983
Stat
för Skånska kavalleriregementet.
An- |
Löneplan |
|
tal |
börligt |
|
Militär personal. |
avlönings- reglemente |
|
Officerare. |
||
Överste.............................. |
1 |
O. 6 |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
Major ................................ |
1 |
O. 4 |
Ryttmästare ...................... |
9 |
O. 3 |
Löjtnanter .......................... |
13 |
O. 2 |
Fänrikar .............................. |
5 |
O. 1 |
Underofficerare. |
||
Fanjunkare........................... |
8 |
Uo. 3 |
Sergeanter ........................... |
10 |
Uo. 2 |
Manskap. |
||
Furirer................................. |
36 |
Maf. 4 |
Korpraler............................. |
37 |
Maf. 3 |
Volontären ........................... |
231 |
Maf. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektör..................... |
1 |
O. 2 |
Musikfanjunkare .................. |
1 |
Uo. 3 |
An- tal |
Löneplan |
|
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
Musikfurirer ....................... |
3 |
Maf. 4 |
Musikkorpral ........................ |
1 |
Maf. 3 |
Musikvicekorpraler ............... |
2 |
Maf. 2 |
Musikvolontärer .................. |
3 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl |
||
V apenliantverkare................. |
1 |
C. 3 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
man, arvode ..................... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m.fl. på aktiv stat,
förslagsvis ...................................................................................... kronor 537 930
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... » 10 650
Summa förslagsanslag kronor 548 580
984
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Lifregementets husarer.
Militär personal. Officerare. |
An- tal |
Löneplan |
Överste............................... |
i |
O. 6 |
Major .............................. |
i |
O. 4 |
Hyttmästare .................. |
7 |
O. 3 |
Löjtnanter .................... |
10 |
O. 2 |
Fänrikar .................. |
5 |
O. 1 |
Underofficerare. |
||
Fanjunkare..................... |
6 |
Uo. 3 |
Sergeanter ........................ |
10 |
Uo. 2 |
Manskap. |
||
Furirer.................. |
32 |
Maf. 4 |
Korpraler ...................... |
32 |
Maf. 3 |
Volontair ........................... |
150 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl.
Vapenhantverkare ................
Förrådsvaktmästare...............
Maskinist ...... ....................
Eldare av 1. klassen ............
Pensionerad personal.
Expeditionsunderoffieer,arvode
Vapenunderofficer, arvode......
Underofficerare, biträden åt regementsintendenten,
arvoden
Underofficer, furageuppbördsman,
arvode .....................
An tal -
Löneplan
och lönegrad
enligt
vederbörligt
avlöningsreglemente
-
C. 3
C. 1
C. 3
C. 1
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis ....................................................................................... kronor 389 412
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... » 10 650
Summa förslagsanslag kronor 400062
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
985
Stat
för Norrlands dragonregemente. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
An- |
veder- |
An- |
veder- |
||
tal |
börligt |
tal |
börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Överste................................ |
1 |
o. 6 |
Vapenhantverkare................. |
i |
C. 3 |
Major ................................. |
1 |
O. 4 |
Förrådsvaktmästare............... |
i |
C. 1 |
Ryttmästare ........................ |
6 |
O. 3 |
Maskinist.............................. |
i |
C. 3 |
Löjtnanter ........................... |
9 |
O. 2 |
Eldare av 1. klassen ..... ...... |
i |
C. 1 |
Fänrikar ............................ |
4 |
O. 1 |
|||
Underofficerare. |
|||||
Pensionerad personal. |
|||||
Fanjunkare.............. ........... |
5 |
Uo. 3 |
|||
Sergeanter ........................... |
8 |
Uo. 2 |
Expeditionsunderofficer, arvode |
i |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
i |
— |
|||
Manskap. |
Underofficerare, biträden åt re- |
||||
Furirer................................. |
27 |
Maf. 4 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Korpraler.......................... |
27 |
Maf. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Volontair .......................... |
130 |
Maf. 1 |
man, arvode ..................... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis ........................................................................................ kronor 355 680
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... »_10 650
Summa förslagsanslag kronor 366 330
986
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Svea artilleriregemente.
Löneplan |
||
oell löne- |
||
grad enligt |
||
veder- |
||
börligt |
||
avlönings- |
||
reglemente |
||
Militär personal. |
||
Officerare. |
||
Överste.................... |
1 |
O. 6 |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
0. 5 |
Majorer ......................... |
3 |
O. 4 |
Kaptener..................... |
13 |
O. 3 |
Löjtnanter ..................... |
18 |
O. 2 |
Fänrikar .............................. |
8 |
O. 1 |
Underofficerare. |
||
Styckjunkare....................... |
12 |
Uo. 3 |
Sergeanter .......................... |
18 |
Uo. 2 |
Manskap. |
||
Furirer................... |
42 |
Maf. 4 |
Konstaplar ... |
42 |
Maf. 3 |
Volontäier .......................... |
80 |
Maf. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektör |
1 |
O. 2 |
Musikstyckjunkare ............... |
1 |
Uo. 3 |
An- tal |
Löneplan |
|
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
Musikfurirer ....... |
3 |
Maf. 4 |
Musikkonstapel..................... |
1 |
Maf. 3 |
Musikvicekonstaplar ............ |
2 |
Maf. 2 |
Musikvolontärer ................... |
3 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Maskinist............................ |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer, arvode |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
Tygunderofficer, arvode......... |
1 |
— |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Underofficer, furageuppbörds- |
man, arvode ..................... 1 [
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis........................................................................................ kronor 575 295
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (6 å 2 130) .................... » 12 780
Summa förslagsanslag kronor 588075
Kungl. Majlis proposition nr 225.
987
Stat
för Göta artilleriregemente och Norrlands artilleriregemente. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
^rad enligt |
grad enligt |
||||
veder- |
veder- |
||||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Militär personal. |
|||||
Officerare. |
Musikfurirer ........................ |
3 |
Maf. 4 |
||
Överste ............................... |
1 |
O. 6 |
Musikkonstapel..................... |
1 |
Maf 3 |
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
Musikvicekonstaplar ............. |
2 |
Maf. 2 |
Maj orer ............................. |
3 |
O. 4 |
Musikvolontärer ................... |
3 |
Maf. 1 |
Kaptener.............................. |
13 |
O. 3 |
|||
Löjtnanter .......................... |
18 |
O. 2 |
|||
Fänrikar .............................. |
b |
O. 1 |
|||
Civilmilitär personal m. fl. |
|||||
Underofficerare. |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
||
Styckjunkare....................... |
12 |
Uo. 3 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Sergeanter ........................... |
18 |
Uo. 2 |
Eldare av 1. klassen............... |
1 |
C. 1 |
Manskap. |
|||||
Furirer................................. |
42 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Konstaplar........................... |
42 |
Maf. 3 |
|||
Yolontärer .......................... |
80 |
Maf. 1 |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
Yapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Tygunderofficer, arvode......... |
1 |
— |
|||
Musikpersonal. |
Underofficerare, biträden åt re- |
||||
Musikdirektör ...................... |
1 |
O. 2 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Musikstyckjunkare ............... |
1 |
Uo. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
man, arvode ..................... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis......................................................................................... kronor 589 254
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (6 ä 2 130)...................... »_12 780
Summa förslagsanslag kronor 602 034
988
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Wendes artilleriregemente.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
veder- |
veder- |
||||
börligt |
Lell |
börligt |
|||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
|||||
Överste .............................. |
1 |
0. 6 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Överstelöjtnant..................... |
1 |
O. 5 |
|||
Majorer .............................. |
3 |
0. 4 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Kaptener.............................. |
13 |
O. 3 |
Maskinist............................. |
1 |
C. 3 |
Löjtnanter .......................... |
18 |
O. 2 |
Eldare av 1. klassen............... |
1 |
C 1 |
Fänrikar ............................ |
8 |
0. 1 |
|||
Underofficerare. |
Pensionerad personal. |
||||
Styckjunkare........................ |
12 |
Uo. 3 |
|||
Sergeanter ........................... |
19 |
Uo. 2 |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Tygunderofficer, arvode......... |
1 |
— |
|||
Underofficerare, biträden åt re- |
|||||
Furirer............................... |
43 |
Maf. 4 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Konstaplar .......................... |
42 |
Maf. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Volontärer ........................... |
80 |
Maf. 1 |
man, arvode ..................... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis ..................................................................................... kronor 512 382
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (6 å 2 130).................... » 12 780
Summa förslagsanslag kronor 525 162
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 989
Stat
för Smålands arméartilleriregemente. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- |
grad enligt |
An- tal |
grad enligt |
||
tal |
börligt |
börligt |
|||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
Musikpersonal. |
reglemente |
|||
Militär personal. |
i |
O. 2 |
|||
Musikstyckjunkare ............... |
i |
Uo. 3 |
|||
Officerare. |
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
||
Musikfurirer ........................ |
3 |
Maf. 4 |
|||
Överste ............................... |
i |
O. 6 |
Musikkonstapel..................... |
1 |
Maf. 3 |
Överstelöjtnant..................... |
i |
O. 5 |
Musikvicekonstaplar ............ |
2 |
Maf. 2 |
Majorer .............................. |
4 |
O. 4 |
Musikvolontärer ................... |
3 |
Maf. 1 |
16 |
O. 3 |
||||
O. 2 |
|||||
23 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Fänrikar .............................. |
11 |
O. 1 |
1 |
C. 1 |
|
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
|||
Underofficerare. |
Eldare av 1. klassen ........... |
1 |
C. 1 |
||
Styckjunkare....................... |
14 20 |
Uo. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Manskap. |
1 |
_ |
|||
Expeditionsunderofficer, arvode |
|||||
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Furirer................................. |
53 |
Maf. 4 |
Tygunderofficer, arvode......... |
1 |
— |
Konstaplar........................... |
54 |
Maf. 3 |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
Volontärer ........................... |
100 |
Maf. 1 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis .................................................................................... kronor 682 734
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130) .................. ”_10 650
Summa förslagsanslag kronor 693384
990
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Gotlands artilleriregemente. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
Konstaplar........................... |
30 |
|||
Maf. 3 |
|||||
Överste .............................. |
i |
O. 6 |
Volontären ........................... |
100 |
Maf. 1 |
Överstelöjtnant.................. |
i |
O. 5 |
|||
Major ................................. Kaptener............................. |
i 9 |
O. 4 O. 3 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Löjtnanter .................... |
15 |
O. 2 |
1 |
C. 1 C. 3 |
|
Fänrikar ............................. |
5 |
O. 1 |
Maskinist.............................. |
1 |
|
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
|||
Underofficerare. |
|||||
Styckjunkare........................ |
8 |
Uo 3 |
Pensionerad personal. |
||
Sergeanter ............... |
12 |
Uo. 2 |
Expeditionsunderofficer,arvode |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode..... |
1 |
— |
|||
Manskap. |
Tygunderofficer, arvode......... Underofficerare, biträden åt re- |
1 |
— |
||
Furirer................................ |
28 |
Maf. 4 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis ....................................................................................... kronor 396 537
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2130) .................... » 10 650
Summa förslagsanslag kronor 407 187
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
991
Stat
för Bodens artilleriregemente.
Militär personal. |
An- tal |
Löneplan |
An- tal |
Löneplan |
|
Officerare. |
38 |
Maf. 3 |
|||
Överste ............................... |
i |
O. 6 |
Volontärer ....................... ... |
105 |
Maf. 1 |
Överstelöjtnant..................... Majorer ............................. |
1 2 |
0. 5 O. 4 O. 3 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Löjtnanter ........................... |
20 |
O. 2 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Fänrikar .............................. |
8 |
O. 1 |
Maskinist.............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
|||
Underofficerare. |
|||||
Styckjunkare........................ |
11 |
Uo. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Sergeanter ........................... |
17 |
Uo. 2 |
Expeditionsunderofficer. arvode |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
|||
Manskap. |
Tygunderofficer, arvode......... Underofficerare, biträden åt re- |
1 |
— |
||
Furirer................................. |
44 |
Maf. 4 |
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis.......................................................................................... kronor 558 981
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... »_10 650
Summa förslagsanslag kronor 569631
Stat
för officerare och underofficerare vid luftvärnsartilleriet.
Löneplan |
||
grad enligt |
||
tal |
veder- börligt |
|
avlönings- reglemente |
||
Militär personal. |
||
Officerare. |
||
Överste .............................. |
1 |
O. 6 |
Överstelöjtnanter .................. |
2 |
O. 5 |
Majorer ............................ |
3 |
O. 4 |
Kaptener.............................. |
19 |
O. 3 |
An- tal |
Löneplan |
|
Löjtnanter ........................... |
22 |
O. 2 |
Fänrikar ............................. |
9 |
O. 1 |
Underofficerare. |
||
Styckjunkare........................ |
19 |
Uo. 3 |
Sergeanter .......................... |
28 |
Uo. 2 |
Löner till ovanstående militär personal, förslagsvis............................. kronor 462 726
Summa förslagsanslag kronor 462 726
992
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Karlsborgs luftvärnsregemente.
Militär personal. Manskap. |
An- tal |
Löneplan |
Furirer.''................................ |
50 |
Maf. 4 |
Konstaplar ......................... |
37 |
Mai 3 |
Yolontärer ......................... |
70 |
Maf. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektör..................... |
1 |
O. 2 |
Musikstyckjunkare ............... |
1 |
Ilo. 3 |
Musiksergeanter .................. |
3 |
Uo. 2 |
Musikfurirer ............... |
3 |
Maf. 4 |
Musikkonstapel..................... |
1 |
Maf. 3 |
Musikvicekonstaplar ............. |
2 |
Maf. 2 |
Musikvolontärer ................... |
3 |
Maf. 1 |
An- tal |
Löneplan |
|
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Maskinist...... |
i |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
Pensionerad personal. |
||
Expeditionsunderofficer, arvode |
i |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
i |
— |
Tygunderofficer, arvode......... |
i |
— |
Underofficerare, biträden åt re- |
||
gementsintendenten, arvoden |
2 |
— |
Civil personal. |
||
Garnisonspastor, arvode......... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och. civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis .................................................................................... kronor 198 027
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (5 å 2 130)..................... » 10 650
3. Arvode till garnisonspastor .............................................................. » 3 000
Summa förslagsanslag kronor 211677
Stat
för Skånska lnftvärnskåren. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
An- tal |
grad enligt |
|||
tal |
veder- börligt |
veder- börligt |
|||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
- |
||||
Furirer................................. |
28 |
Maf. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Konstaplar ......................... Volontärer ........................... |
21 35 |
Mai. 3 |
Expeditionsunderofficer.arvode |
i |
— |
arvode .............................. |
i |
— |
|||
Civilmilitär personal m. fl. |
Underofficer, biträde åt rege- |
||||
Maskinist........... |
i |
C. 3 |
mentsintendenten, arvode ... |
i |
— |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis......................................................................................... kronor 96 051
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (3 å 2 130)..................... » 6 390
Summa förslagsanslag kronor 102 441
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
993
Stat
för officerare och underofficerare vid ingenjörtrupperna.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
grad enligt |
|||
veder- |
tal |
veder- |
|||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
• |
reglemente |
reglemente |
|||
Militär personal. Officerare. |
Löjtnanter ........................... Fänrikar ............................. |
42 21 |
0. 2 O. 1 |
||
Överstar............................... |
2 |
0. 6 |
Underofficerare. |
||
Överstelöjtnanter................. |
4 |
0. 5 |
33 |
Uo. 3 |
|
Majorer .............................. |
6 |
O. 4 |
Fanjunkare........................... |
||
Kaptener.............................. |
36 |
O. 3 |
Sergeanter ........................... |
51 |
Uo. 2 |
Löner till ovanstående militär personal, förslagsvis
................................ kronor 968 319
Summa förslagsanslag kronor 968 319
Stat
för Svea ingenjörkår. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
An- tal |
plan enligt |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
Maskinist.............................. |
i |
C. 3 |
||
Furirer................................. |
40 |
Maf. 4 |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
Korpraler ............................ |
19 |
Maf. 3 |
|||
Vicekorpraler....................... Volontärer .......................... |
19 60 |
Maf. 2 |
Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer,arvode |
i |
|
Civilmilitär personal m. fi. |
Vapenunderofficer, arvode...... Underofficer, biträde åt Tege- |
i |
|||
Ingenjörförrådsförvaltare ...... |
1 |
C. 7 |
mentsintendenten, arvode ... |
i |
— |
V apenhantverkare................. |
1 |
C. 3 |
|||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
arvode ............................ |
i |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis......................................................................................... kronor 159 636
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 å 2 130)..................... »_8 520
Summa förslagsanslag kronor 168 156
994
Kungl. Mai:ts proposition nr 225.
Stat
för Göta ingenjörkår.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
• |
reglemente |
||
Maskinist ........................... |
i |
C. 3 |
|||
Manskap. |
25 |
Eldare av 1. klassen ........... |
i |
C. 1 |
|
Furirer................................. |
Maf. 4 |
||||
Korpraler ............................ Vicekorpraler........................ |
15 15 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Volontärer ........................... |
50 |
Maf. 1 |
Expeditionsunderofficer,arvode |
i |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
i |
— |
|||
Civilmilitär personal m. fl. |
Underofficer, biträde åt rege-mentsintendenten, arvode ... |
i |
|||
Ingenjörförrådsförvaltare ...... |
1 |
C. 7 |
Ingenjörförrådsförvaltare, ar- |
||
Vapenhantverkare ................ |
1 |
C. 3 |
voden .............................. |
2 |
— |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Förrådsunderofficer, arvode ... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär oell civilmilitär personal m. fl. på aktiv stat,
förslagsvis ...................................................................................... kronor 118 542
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (6 å 2 130).................. » 12 780
Summa förslagsanslag kronor 131322
Stat
för Norrlands ingenjörkår. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
veder- |
veder- |
||||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
Pensionerad personal. |
||||
Furirer................................. |
25 |
Maf. 4 |
Expe ditionsunderofficer, arvo de |
1 |
_ |
Korpraler ............................ |
15 |
Maf. 3 |
Vapenunderofficer, arvode..... |
1 |
— |
Vicekorpraler........................ |
15 |
Maf. 2 |
Underofficer, biträde åt rege- |
||
Volontärer ........................... |
50 |
Maf. 1 |
mentsintendenten, arvode ... |
1 |
— |
Ingenj örförrådsfö waltare, |
|||||
Civilmilitär personal m. fl. |
arvode .............................. |
1 |
— |
||
Ingenjörförrådsförvaltare ...... |
1 |
C. 7 |
|||
Vapenhantverkare ................ |
1 |
C. 3 |
|||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
|||
Maskinist ............................ |
1 |
C. 3 |
|||
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................ kronor 122 292
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 å 2 130)..................... » 8 520
Summa förslagsanslag kronor 130 812
Kungl. Majlis proposition nr 225.
995
Stat
för Bodens ingenjörkår.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
An- tal |
grad enligt |
grad enligt |
|||
veder- |
tal |
veder- |
|||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
23 |
Maskinist.............................. |
i |
C. 3 |
|
Maf. 4 |
Eldare av 1. klassen ............ |
i |
C. 1 |
||
Korpraler ........................... |
13 |
Maf. 3 |
|||
Vicekorpraler........................ Volontair ........................... |
12 30 |
Maf. 2 |
Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer,arvode |
i |
|
Civilmilitär personal m. fl. |
Vapenunderofficer, arvode...... Underofficer, biträde åt Tege- |
i |
— |
||
Ingenjörförrådsförvaltare ...... |
1 1 |
C. 7 C. 3 |
mentsintendenten, arvode ... |
i |
— |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
vode................................. |
i |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................ kronor 101172
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 it 2 130).................... »_8 520
Summa förslagsanslag kronor 109 692
Stat
för officerare och underofficerare vid trängen.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
veder- |
veder- |
||||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Officerare. |
Löjtnanter ........................... |
32 |
O. 2 |
||
Överste, inspektör ............... |
1 |
O. 7 |
Fänrikar ............................. |
13 |
O. 1 |
Överstar ........................... |
2 |
O. 6 |
|||
Överstelöjtnanter.................. |
2 |
O. 5 |
|||
Majorer............................... |
5 |
O. 4 |
Fanjunkare........................... |
28 |
Uo. 3 |
Kaptener............................. |
24 |
O. 3 |
Sergeanter ........................... |
42 |
Uo. 2 |
Löner till ovanstående militär personal, förslagsvis ................................. kronor 716 400
Summa förslagsanslag kronor 716 400
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami. Nr 225.
S17 30 63
996
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Svea trängkår.
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
Maskinist.............................. Eldare av 1. klassen ............ |
i i |
C. 3 C. 1 |
||
Furirer................................. |
20 |
Maf. 4 |
|||
13 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. Vapenunderofficer, arvode...... Tygunderofficer, arvode........ |
|||
Vicekorpraler...................... Volontärer .......................... |
12 23 |
Maf. 2 |
i i |
— |
|
Civilmilitär personal m. fl. |
Underofficer, biträde åt rege-mentsintendenten, arvode ... |
i |
|||
Vapenhantverkare................. |
1 |
C. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
man m. m., arvode ............ |
i |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................ kronor 83 310
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 å 2 130)..................... » 8 520
Summa förslagsanslag kronor 91830
Stat
för Göta trängkår. 1
! |
Löneplan |
Löneplan |
|||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
grad enligt |
||||
tal |
veder- börligt |
tal |
veder- börligt |
||
avlönings- |
avlönings- |
||||
Militär personal. |
reglemente |
reglemente |
|||
Manskap. |
Maskinist............................. Eldare av 1. klassen ............ |
i i |
C. 3 C. 1 |
||
Furirer................................. |
20 |
Maf. 4 |
|||
Korpraler..... ...................... |
13 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Vicekorpraler........................ Volontärer ........................... |
12 23 |
Maf. 2 |
Vapenunderofficer, arvode...... Tygunderofficer, arvode......... |
i i |
— |
Civilmilitär personal m. fl. |
Underofficer, biträde åt rege-mentsintendenten, arvode ... |
i |
|||
Vapenhantverkare................. |
1 |
C. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
man m. m., arvode ............ |
i |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................. kronor 82 770
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 å 2130)...................... » 8 520
Summa förslagsanslag kronor 91290
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
997
Stat
flir Norrlands trängkår.
Militär personal. Manskap. |
An- tal |
Löneplan |
20 |
Maf. 4 |
|
Korpraler............................. |
13 |
Maf. 3 |
Vicekorpraler....................... |
12 |
Maf. 2 |
Volontärer .......................... |
23 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
V apenhantverkare.................. |
1 |
C. 3 |
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
Maskinist............................. |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klassen ............ |
1 |
C. 1 |
Löneplan |
||
grad enligt |
||
tal |
veder- börligt |
|
avlönings- reglemente |
||
Pensionerad personal. Officer, chef för arméns hund- |
||
väsende, arvode ............... |
1 |
— |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
Tygunderofficer, arvode......... Underofficer, biträde åt rege- |
1 |
— |
mentsintendenten, arvode ... |
1 |
— |
man m. m., arvode ............ |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis .................................................................................. kronor 84 390
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (1 å 3 180 och 4 å 2 130) » 11 700
Summa förslagsanslag kronor 96 090
Stat
för Skånska trängkåren. 1
Löneplan |
Löneplan |
||||
och löne- |
och löne- |
||||
grad enligt |
Ari. |
grad enligt |
|||
tal |
veder- |
tal |
veder- |
||
börligt |
börligt |
||||
avlönings- |
avlönings- |
||||
reglemente |
reglemente |
||||
Militär personal. |
|||||
Manskap. |
Maskinist.............................. Eldare av 1. klassen ............ |
1 1 |
C. 3 C. 1 |
||
Furirer................................. |
20 |
Maf. 4 |
|||
Korpraler ........................... Vicekorpraler ....................... |
13 12 |
Maf. 3 |
Pensionerad personal. |
||
Volontärer .......................... |
23 |
Maf. 1 |
Vapenunderofficer, arvode...... |
1 |
— |
Civilmilitär personal m. fl. |
Tygunderofficer, arvode......... Underofficer, biträde åt rege- |
1 |
|||
mentsintendenten, arvode ... |
1 |
— |
|||
Vapenhantverkare ............... |
1 |
C. 3 |
Underofficer, furageuppbörds- |
||
Förrådsvaktmästare............... |
1 |
C. 1 |
man m. m., arvode............... |
1 |
— |
1. Löner till ovanstående militär och civilmilitär personal m. fl. på aktiv
stat, förslagsvis ................................................................................. kronor 82 230
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (4 ä 2 130) .................... » 8 520
Summa förslagsanslag kronor 90 750
998
Kungl. Maj-.ts proposition nr 225.
Stat
för Väg- och vattenbyggnadskåren» chefsexpedition.
Löneplan och |
||
lönegrad enligt |
||
Antal |
vederbörligt |
|
avlönings- |
||
reglemente |
||
Kårchef, arvode ............... ..... |
i |
|
Adjutant ur ingenjörtrupperna, arvode .......................................... |
i |
— |
Adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren, arvode........................ |
i |
— |
Expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, arvode ............... |
i |
— |
1. Arvoden till kårchefen o 000 kronor och till adjutanten ur väg- och vattenbyggnadskåren
1 500 kronor .................................................................. kronor 4 500
2. Arvode till adjutanten ur ingenjörtrupperna 900 kronor........................... » 900
3. Arvode till expeditionsunderofficeren .................................................... » 2130
Summa kronor 7 530
Stat
för Tygdepartementets fabriker och anstalter.
Antal |
Löneplan och |
|
Pensionerad personal. |
avlönings- reglemente |
|
Expeditionsunderofficerare, arvoden................................... ...... |
10 |
— j |
1. Arvoden till ovanstående pensionerad personal (10 å 2 130)..................... kronor 21 300
2. Arvoden till personal med avlöning på aktiv stat, nämligen 3 å 2 400 kr.
till styresmän vid tygförvaltningens fabriker, 1 å 2 000 kr. till styresmannen
vid Akers krutbruk (representationskostnader), 1 å 1500 kr. till arbetsofficeren
vid ammunitionsfabriken på Karlsborg, 4 å 1 200 kr. till arbetsofficerare
vid Akers krutbruk, gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken på
Marieberg, 2 å 1 020 kr. till besiktningsofficer och skottställningsofficer vid
gevärsfaktoriet, 2 å 750 kr. till skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet
och besiktningsbiträde vid Akers krutbruk samt 3 å 600 kr. till
besiktningsofficerare vid ammunitionsfabrikerna och tygofficeren vid Stockholms
tygstation ................................................................................ » 21440
Summa kronor 42 740
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 225.
999
Stat
för garnisonssjukhuset i Stockholm. 1
Antal |
Löneplan |
Enhets- kostnad kronor |
Summa kronor |
|
Civilmilitär personal. |
||||
Apotekare, arvoden.................................. |
2 |
C. 8 |
— |
— |
Civilmilitär och civil personal med arvoden. |
||||
En överläkare förordnad såsom chefläkare............ |
1 |
— |
— |
1170 |
Överläkare vid avdelningen för bud- och könssjukdomar, |
4 650 |
|||
domar............................................ |
1 |
— |
— |
|
Läkare vid polikliniken för öron-, näs- och halssjnk- |
1 |
3 480 |
||
domar............................................ |
— |
— |
||
Läkare vid ögonpolikliniken ........................ |
1 |
— |
— |
2 340 |
Läkare vid röntgen- och ljusavdelningen.............. |
1 |
— |
— |
5 280 |
Föreståndare för tandpolikliniken.................... |
1 |
— |
— |
2 910 |
Underläkare, förutom fri bostad med möbler och säng- |
3 480 |
6 960 |
||
servis, bränsle och lyse samt kost.................. |
2 |
— |
||
Underläkare d:o d:o .................. |
1 |
— |
— |
3 270 |
En apotekare förordnad såsom apoteksföreståndare---- |
1 |
— |
— |
2 040 |
Obducent .......................................... |
1 |
— |
— |
1170 |
Sjukgymnast ...................................... |
1 |
— |
— |
1050 |
Sjukhuspredikant .................................. |
1 |
— |
— |
600 |
Juridiskt biträde.................................... |
1 |
— |
— |
360 |
Portvakt, förutom fri bostad med bränsle och lyse .... |
1 |
— |
— |
1410 |
Pensionerad, personal. |
||||
Sjukhusintendent, arvode............................ |
1 |
— |
— |
3180 |
Förrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten, arvode |
1 |
— |
— |
1 2 440 |
Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse, |
1740 |
|||
arvode .......................................... |
1 |
— |
||
Extra ordinarie tjänstemän med lön enligt av |
||||
Maskinist.......................................... |
1 |
— |
— |
|
Eldare av första klassen ............................ |
1 |
— |
— |
— |
Automobilförare .................................... |
1 |
— |
— |
— |
Eldare av andra klassen ............................ |
1 |
— |
— |
— |
Gårdsvaktmästare, tillika snickare.................... |
1 |
— |
— |
— |
Gårdsvaktmästare, tillika trädgårdsmästare............ |
1 |
— |
— |
— |
Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal med |
||||
Husmoder.......................................... |
1 |
— |
— |
— |
Översköterskor...................................... |
8 |
— |
— |
— |
Undersköterskor ......................: ............ |
8 |
— |
— |
— |
Köksförestånderska.................................. |
1 |
— |
— |
— |
Kokerskor.......................................... |
3 |
— |
— |
— |
Tvättförestånderska ................................ |
1 |
— |
— |
— |
1 Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225. 64
1000
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1. Arvoden till ovanstående tvenne apotekare, förslagsvis ......................kronor
2. Arvoden till övrig civilmilitär och civil personal enligt ovanstående förteckning
.................................................................... ,
3. Arvoden till ovanstående pensionerad personal .............................. >
4. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis................ >
5. Löner till ovanstående kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, förslagsvis .. »
6. Till chefsläkarens förfogande för anställande av följande betjäningspersonal,
nämligen: 8 kvinnliga sjukhusbiträden, 1 apoteksbiträde, 6 köksbiträden, 2 städerskor,
5 tvättbiträden, 1 sömmerska, 1 baderska och 1 köksvaktmästare...... >
7. Till arvode åt extra personal jämlikt § 25 reglementet för sjukhuset ........ >
8. Till vikariatsersättning under sjukdom, för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets
personal samt sjukvård och underhåll åt sjuk personal................ >
13 248
36 690
7 360
16 926
22 902
24148
3 500
9 030
Summa förslagsanslag kronor 133 804
Anm. 1. Löner till undersköterskor utgå endast, för såvitt dessa platser icke beklädas av sjuksköterskeelever
från Röda korset.
Anm. 2. Därest fri bostad tillhandahålles apoteksföreståndaren, skall han därför erlägga ersättning
enligt de i 19 § i avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade
grunder.
Anm. 3. Om samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande
besparing förhöjt arvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.
Anm. 4. Därest fri bostad med bränsle och lyse beredes förrådsförvaltaren, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ersättning för bostad med bränsle och lyse ej till honom utgå.
Anm. 5. I punkt 6, 7 och 8 avsedd betjäningspersonal åtnjuter naturaförmåner enligt av Kungl.
Maj:t utfärdade bestämmelser.
Anm. 6. Vid sjukhuset anställd oavlönad assistentläkare åtnjuter enahanda naturaförmåner, som
enligt staten tillkomma underläkare.
Stat
för garnisonssjukhuset å Karlsborg. 1
1 |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder- ! |
Pensionerad personal. |
||
Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse.......... |
1 |
|
Extra ordinarie tjänsteman med lön enligt av Kungl. |
||
Eldare och gårdskarl .............................. |
1 |
|
Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal med lön enligt |
||
Översköterskor ....................... |
2 |
|
Kokerska (föreståndarinna för köket)............. |
1 |
— |
1. Arvode till ovanstående sjukhusväbel ........................................kronor 1 740
2. Lön till ovanstående eldare och gårdskarl, förslagsvis......... > 2 250
3. Löner till ovanstående kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, förslagsvis...... > 3 741
4. Till chefläkarens förfogande för anställande av 1 köksbiträde.................. > 546
5. Till beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt till vikariatsersättning
under sjukdom ........................................................ , 700
Summa förslagsanslag kronor 8977
Anm. I punkt 4 och 5 avsedd personal åtnjuter naturaförmåner enligt av Kungl. Majit utfärdade
bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 1001
Stat
för garnisonssjukhuset i Boden.
Löneplan |
||||
grad enligt |
Enhets- |
Summa kronor |
||
Antal |
veder- |
kostnad |
||
börligt avlönings- reglemente |
kronor |
|||
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Maskinist.......................................... |
1 |
C. 3 |
||
Eldare av första klassen............................ |
1 |
C. 1 |
||
Pensionerad personal. |
||||
Sjukhusintendent, förutom fri bostad med bränsle |
||||
och lyse, arvode.................................. |
1 |
— |
— |
3180 |
Förrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten, arvode |
1 |
— |
— |
‘2 440 |
Sjukhusväbel, arvode................................ |
1 |
— |
— |
‘2 440 |
Civil personal. |
1 |
|||
2 |
_ |
1290 |
2 580 |
|
Extra ordinarie tjänstemän med lön enligt av |
||||
Kungl. Majit iastställd löneplan. |
||||
Trädgårdsmästare................................... |
1 |
— |
||
Automobilförare.................................... |
1 |
— |
||
Kontorsbiträde...................................... |
1 |
— |
||
Eldare av andra klassen ............................ |
2 |
— |
||
Portvakter, tillika gårdskarlar....................... |
2 |
— |
||
[ Skrivbiträden....................................... |
3 |
— |
||
Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal med |
||||
1 |
_ |
|||
Översköterskor (därav 2 operationssköterskor och 1 rönt- |
||||
3 |
— |
|||
Översköterskor (därav 12 avdelningssköterskor, 2 natt-sköterskor, 1 polikliniksköterska, 1 laboratoriesköter- |
17 |
|||
— |
||||
Undersköterskor (därav 1 biträdande barnmorska)..... |
16 |
— |
||
1 |
— |
|||
Biträdande köksförestånderska (tillika överkokerska)... |
1 |
— |
||
2 |
— |
|||
Tvättförestånderska................................. |
1 |
1 - |
1. Löner till ovanstående civilmilitära personal m. fl. på aktiv stat, förslagsvis.. kronor 7503
2. Arvoden till ovanstående pensionerad personal............................» 8060
3. Arvoden till ovanstående sjukgymnaster.................................... > 2 580
4. Löner till ovanstående extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis............... > 26 031
5. Löner till ovanstående kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, förslagsvis .. > 45 696
6. Till chefsläkarens förfogande för anställande av följande betjäningspersonal,
nämligen: 20 kvinnliga sjukhnsbiträden, 7 köksbiträden, 4 baderskor, 4 städerskor,
6 tvättbiträden, 2 sömmerskor och 2 telefonister...................... > 33 986
7. Till arvoden åt extra personal............................................ » 6 200
8. Till vikariatsersättning under sjukdom.................................... » 1 500
9. För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal..................... » 7 200
10. Sjukvård och underhåll åt sjuk personal ............ >_1 000 1
Summa förslagsanslag kronor 139 756
1 Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Till sjukhusintendent, förrådsförvaltare och sjukhusväbel utgår, utöver arvode, kallortstillägg
enligt de i 12 § avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade
grunder.
Det ankommer på maskinisten eller endera av eldarna att enligt kommendantens i
Bodens fästning bestämmande tjänstgöra såsom biträdande automobilförare.
Trädgårdsmästaren är skyldig att jämväl i mån av behov tillhandagå truppförbanden
och övriga militära anstalter i Boden med råd och upplysningar i trädgårdsärenden.
I punkt 6—10 upptagen betjäningspersonal åtnjuter kallortstillägg enligt de i 12 § i
avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet stadgade grunder ävensom naturaförmåner
enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.
Stat
för arméns sjuksköterskekår.
Antal |
Löneplan |
Enhets- kostnad kronor |
Summa kronor |
|
Sjuksköterskor med lön enligt av Kungl. Majit fast-ställd löneplan ...................... |
39 |
1. Löner till ovanstående sjuksköterskor, förslagsvis .......................... kronor 54 990
2. För anställande av extra sjuksköterskor................................... -» 10 500
3. Ersättning till sjuksköterskeelever för bostad med bränsle och lyse.......... > 5400
Summa förslagsanslag kronor 70 890
1002
Anni. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Stat
för polispersonalen i Boden oell å Karlsborg.
Löneplan |
||||
och löne- |
||||
grad enligt |
Enhets- |
|||
Antal |
veder- |
kostnad |
Samma |
|
börligt |
kronor |
kronor |
||
avlönings- |
||||
reglemente |
||||
Civilmilitär personal m. fl. |
||||
Boden. |
||||
Poliskommissarie .......... |
1 |
C. 6 |
||
Överkonstaplar .............. |
5 |
n 3 |
||
Konstaplar ............ |
24 |
c! 2 |
— |
— |
Å Karlsborg. |
||||
Överkonstapel .............. |
1 |
C. 3 |
||
Konstapel 1 .................... |
1 |
C. 2 |
— |
— |
1.
2.
Löner till ovanstående civilmilitära personal m. fl. på aktiv stat, förslagsvis.
...............................................
Till polispersonalens i Boden resor och dess tillfälliga förstärkning .... ....
kronor 125 625
» 600
Summa förslagslanslag kronor 126 225
Intill dess avgång inträffar i konstapelsbeställning å Karlsborg upptagas tvenne konstapelsbeställnmgar
därstädes. r
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1003
Beräkning
av vissa poster under anslaget till avlöning till personal vid staber och
truppförband m. 11.
b)
c)
d)
e)
f)
g)
b)
i)
j)
k)
Kallortstillägg. Denna post är för närvarande beräknad till förslagsvis 78 000 kr. Då
kaderökningen vid 1.19,1.20 och A. 8 i stort sett torde kompenseras av indragningen
av A. 5 och reduceringen av K. 4, torde anslagsposten kunna beräknas till oförändrat
belopp, eller..............................................................
Felräkningspenningar äro för närvarande beräknade till förslagsvis 16 000 kr.
Posten synes böra upptagas med oförändrat belopp eller......................
Hyresbidrag åt visst underbefäl har under en följd av år upptagits till förslagsvis
138 000 kr. Med hänsyn till belastningen bör denna anslagspost emellertid höjas
och upptagas till..........................................................
Anställningspenningar är för närvarande upptaget till förslagsvis 70 000 kr. Posten
torde böra upptagas till oförändrat belopp eller..............................
Dagavlöning och dagavlöningslillägg åt indelt manskap. För budgetåret 1936-—1937
är denna post upptagen till 128 000 kr., under det att försvarskommissionen med
hänsyn till den starkt fortgående minskningen av antalet beställningshavare
av denna kategori för en kommande tioårsperiod beräknat allenast förslagsvis
10 000 kr. per år.
Tillgången på indelt personal under tiden från den 1 januari 1923 framgår a\
följande översikt Vi 1923............ |
..... 1624 |
Vi 1930......... |
....... 1062 |
» 1924............ |
..... 1531 |
» 1931......... |
....... 966 |
» 1925............ |
..... 1412 |
» 1932......... |
....... 839 |
» 1926............ |
..... 1371 |
»> 1933......... |
....... 819 |
* 1927............ |
..... 1286 |
» 1934......... |
....... 782 |
»> 1928............ |
..... 1224 |
» 1935......... |
....... 712 |
» 1929............ |
..... 1167 |
» 1936......... |
....... 620. |
kronor 78 000
» 16 000
* 260 000
» 70 000
Då de till levnadsåren yngsta indelta soldaterna torde vara födda åren 1880—
1883, synes man kunna räkna med, att endast ett ytterst ringa fåtal indelta soldater
kommer att kvarstå efter mitten av 1940-talet, då de allra yngsta nått ungefär 65-årsåldern. Föratsättes avgången ungefär lika fördelad under tio-årsperioden, böra
under sagda tid kostnaderna för här avsett ändamål kunna uppskattas till i
medeltal per år förslagsvis................................................. »
Lönefyllnad till högst 4 musikdirektörer från 0.2 till 0.3, 4 x förslagsvis 2 403 kr. . . »
Kostnader för musikelever. Antalet musikelever beräknas till 117. För varje musikelev
beräknas en lönekostnad motsvarande 180 kr. per år eller för 117 musikelever. »
Stipendier å 2 000 kr. för underlättande av officersrekryteringen i Boden. För detta
ändamål beräknas för närvarande 12 000 kr. Då det sammanlagda antalet officerare
i Boden icke torde bliva nämnvärt förändrat, synes anslagsposten böra upptagas
med oförändrat belopp,.................................................... »
Ekiperingshjälp. Nu utgående belopp, 49 000 kronor, synes med hänsyn till en
mindre ökning av sammanlagda antalet officerare böra höjas med 2 000 kronor
till....................................................................... »
Vissa i stat icke uppförda löner och arvoden m. fl. ersättningar.
60 000
9 612
21060
12 000
51 000
Köksföre- ståndare |
Furage- uppbörds- män |
Övrig personal |
Summa |
|
A. Ai vuden till ui luituic tic med avlöning från anslag under fjärde Chefen för arméns centrala beklädnadsverkstad. . . |
_ |
1 500 768 |
1500 768 |
|
468 |
468 |
|||
348 |
144 |
492 |
||
348 |
144 |
492 |
||
348 |
144 |
492 |
||
348 |
144 |
492 |
||
282 |
348 |
630 |
||
(282 »282 |
(282 »282 |
1 128 |
||
För uppbörden och redovisningen vid Råbelöv.... |
348 |
348] |
1004
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Köksföre- ståndare |
Furage- uppbörds- man |
Övrig personal |
Summa |
|
282 210 210 210 348 348 |
282 |
564 420 420 420 492 492 492 630 564 420 420 492 120 492 492 492 630 564 |
||
210 210 210 144 144 |
||||
Hälsinge regemente............................. |
||||
348 282 |
144 348 |
|||
282 |
282 |
|||
210 210 348 |
210 210 |
|||
Livregementets grenadjärer...................... |
144 |
|||
Tillsyningsman över kronans byggnader vid Karl- |
120 |
|||
Skaraborgs regemente........................... |
348 |
144 |
||
Älvsborgs regemente............................ |
348 |
144 |
||
348 |
144 |
|||
Livregementets husarer......................... |
282 |
348 |
||
Göta artilleriregemente.......................... |
282 |
282 |
||
282 |
210 |
492 |
||
210 |
210 |
420 400 |
||
400 |
||||
Brandchefen å Karlsborg........................ |
720 |
720 |
||
210 |
210 |
|||
348 |
144 |
492 492 420 |
||
348 |
144 |
|||
210 |
210 |
|||
348 |
144 |
492 630 564 420 420 354 144 144 492 |
||
282 |
348 |
|||
Svea artilleriregemente.......................... Svea ingenjörkår............................... Svea trängkår.................................. Krigsskolan.................................... |
282 210 210 354 144 |
282 210 210 |
— |
|
144 348 |
||||
144 |
||||
348 |
144 210 |
492 492 420 |
||
282 |
||||
210 |
210 |
|||
144 |
144 1 500 |
|||
Till chefens för intendenturförrådet i Boden för-fogande för anlitande av besiktningsman vid |
1 500 |
|||
Fyra fortväblar vid Bodens fästning å 1 980 kronor. |
— |
— |
7 920 468 |
7 920 468 |
348 |
144 |
492 |
||
210 |
210 |
420 |
||
Uppbördsman vid förplägnadsmagasinet, Tingstäde. |
300 |
300 |
||
| |
35 380 |
B. Löner enligt vederbörliga av Kungl. Majit fastställda löneplaner eller
arvoden till vissa civila icke-ordinarie befattningshavare m. fl. ersättningar.
a) Arvoden m. m. åt landstormsområdesbefälhavare och landstormsförrådsförvaltare.
Nuvarande kostnader uppgå till 195 500 kronor. Därifrån avgå kostnaderna
för 16 mobiliseringsofficerare vid infanteriregementena på fastlandet 16 X 3 180=
50 880. Återstår.......................................................
144 620
Kungl. Maj:ts proposition nr $85. 1005
b) Remontdepåernas personal, förslagsvis.................................... 75 647
o) Ersättningar till av Kungl. Maj:t särskilt fastställda belopp till viss personal.. . 72 057
d) Löner till vissa extra ordinarie tjänstemän enligt av Kungl. Majit fastställd
löneplan (Eo), förslagsvis............................................... kronor 235 919
e) Löner till viss kvinnlig ekonomipersonal enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan
(K), förslagsvis.................................................... * 101 209
Summa förslagsvis kronor 664 832
l) Tillfällig löneförbättring för löjtnanter, sergeanter och furirer av 1. klassen har för
budgetåret 1936—1937 beräknats till 90 000 kronor. Med de gynnsammare befordringsförhållanden,
som i allmänhet torde bliva en följd av en ny härordning, och
med storleken av de åldersgrupper av framför allt officerare, som kunna komma
i fråga för, till här avsedd löneförbättring, torde kostnaderna efter hand komma att
väsentligt nedgå. Såsom medelkostnad för en kommande tioårsperiod torde man
icke behöva räkna med ett högre belopp än................................ kronor 40 000
m) Ersättning till sumumerära officerare vid armén. Sådan ersättning bör fortfarande
utgå efter samma grunder, som hittills tillämpats. Beräkningen av kostnaderna
för ändamålet under en kommande tioårsperiod är undandragen ett tillförlitligt
bedömande. Antalet sumumerärer torde emellertid kunna uppskattas till omkring
en halv officerskurs per år, vilket motsvarar en kostnad av.................. > 30 000
n) Tillfällig anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m. Denna post bör upptagas
tål oförändrat belopp................................................ * 50 000
Bil. 15.
Beräkning
av anslaget till inkvarteringens ordnande i Stockholm.
Anslaget bör upptagas till oförändrat belopp................................... 21 450 kronor.
Beräkning
av anslaget till rekryteringskostnnder.
Bil. 16.
Anslaget beräknas på följande Pält:
Titel I. 5 961 manskapsbeställningar vid armén å 12 kr. = — . kronor 71 531
till arméförvaltningens civila departements disposition 11_6 000 kronor 77 531.
Titel II. Kostnader för fria resor åt nyanställt eller avskedat manskap....... » 8 000
Summa kronor 85 531
eller i avrundat tal 85 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till avskedspremier m. m.
Bil. 17.
Anslaget har under senare år varit upptaget till 130 000 kronor. Budgetåret 1934—1935 uppgick
belastningen på anslaget till 178 470 kronor. Denna belastning torde emellertid sammanhänga med den
förskjutning i åldersförhållandena inom underbefälskårerna, som varit en följd av de under de senare
åren försämrade befordringsförhållandena inom underofficerskårerna och av svårigheterna att finna
utkomstmöjligheter på arbetsmarknaden. Eörsvarskommissionen har i ärendet anfört, att de åtgärder,
som av den centrala civilanställningsbyrån vidtagits och i framtiden torde komma att vidtagas för
att bereda avgående underbefäl civilanställning i statens tjänst, borde komma att medföra en efter
hand minskad belastning på ifrågavarande anslag, enär avskedspremie icke utbetalas till underbefäl,
som vinner civilanställning i statstjänst. På här anförda skäl synes anslagsökningen kunna begränsas
till 20 000 kronor. Anslaget bör sålunda uppföras med 150 000 kronor, fördelade enligt nedanstående!
Titel I. Avskedspremier, förslagsvis..................................... - 140 000 kronor.
Titel II. Kontant ersättning för viss tjänstgöring utöver anställningstiden, förslagsvis
........................................................ io ooo »
Summa 150 000 kronor.
1006
Kungl. Maj:is proposition nr 825.
Bil. 18.
Beräkning
ar anslaget till arméns reservstater.
I. Löner.
Lönerna beräknas enligt lönenämndens förslag den 31 januari 1936. Kompaniofficerama äro
beräknade avgå från aktiv stat i medeltal från 7. löneklassen enligt löneplan O, underofficerarna från
5. löneklassen enligt löneplan Uo.
Enhetskostnad
kronor Officerare och underofficerare. Antal Summa kronor.
7 920 Generalmajor........................ 1 7 920
6 948 överstar.......... 5 34 740
5 220 Majorer............................. 72 375 840
2 736 Kompaniofficerare................... 204 558144
1512 Underofficerare...................... 190 287 280
Läkare.
5148 Fältläkare.......................... 3 15 444
4 284 Regementsläkare..................... 3 12 852
Summa 1 292 220
Avgår för pensionsavgifter_38 767
Nettokostnad 1 253 453
II. Ersättning för tjänstgöring.
Generalmajor 1 X (25 X 15 + 30 X 12: 50)
överstar och fältläkare 8-X (22 * 15 + n>
2
Majorer och regementsläkare x (19 x 16 + 30 X 9: 50)
Kompaniofficerare 204 X (16 X^15 + 30 X 8)
Underofficerare 190 X (13 X 15 + 30 X 6= 50)
2
III. Rese- och traktamentsersättning.
80 x 288 + Q8-*-180 = 11 520 + 5 700 =...............
2 2
IV. Pensioner.
Dessa beräknas till....................................
........ kronor 375
........ » 2 640
........ » 21375
........ * 48 960
....... » 37 050
Summa kronor 110 400.
....... kronor 17 220
....... » 440 000.
Sammandrag.
I. Löner................................ kronor 1253 453
II. Ersättning för tjänstgöring.................... » 110 400
III. Rese- och traktamentsersättning............... » 17 220
IV. Pensioner...................................... 440 000
Summa kronor 1 821 073
eller i avrundat tal 1 820 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1007
Bil. 19.
Beräkning
av anslaget till personal 1 arméns reserTer och personal över stat.
A. Personal över stat..................................................... 2 000 kronor.
B. Personal i reserven
I. Ekiperingshjälp
168 officerare m. fL å 750 kronor................................... 126 000 »
105 underofficerare å 600 kronor..................................... 63 000 »
Summa 189 000 kronor
II. Lönekostnader. Dessa beräknas efter i stort sett samma grunder, som angivits i försvarskommissionens
betänkande. För samtliga beställningshavare beräknas lön i lögsta löne
-
klassen av vederbörlig lönegrad å E-ort.
450 officerare vid infanteriet m. fl. å 344 kronor =................... 154 800 kronor.
200 officerare vid kavalleriet m. fl. å 390 kronor = ......... 78 000 *
20 bataljonsläkare ä 735 + 504 = 1 239 kronor =..................... 24 780 »
10 bataljonsveterinärer å 650 + 420 = 1 070 kronor =................ 10 700 »
200 underofficerare vid infanteriet m. fl. å 272 kronor =............. 54 400 »
100 underofficerare vid kavalleriet m. fl. å 309 kronor = ............ 30 900 »
Summa 353 580 kronor.
III. Bese- och traktamentsersättning.
680 officerare m. fl. x 80 kronor =................................. 54 400 kronor.
300 underofficerare X 60 kronor =.................................. 18 000 »
Summa 72 400 kronor.
IV. Pensioner.
Dessa beräknades av försvarskommissionen till förslagsvis 541 550 kronor.
Med hänsyn till att av dessa medel jämväl skola bestridas pensionstillägg
och pensionsfÖrbojning enligt K. br. den 5 juli 1935, bör ifrågavarande
belopp ökas till förslagsvis.................................... 600 000 kronor.
V. Frivillig tjänstgöring.
I enlighet med av försvarskommissionen avgivet förslag bör för detta
ändamål upptagas................................................. 50 000 »
A.
B.
Sammandrag.
Personal över stat...............................
Personal i reserven
I. Ekiperingshjälp.............................
II. Lönekostnader..............................
III. Rese- och traktamentsersättning..............
IV. Pensioner...................................
V. Frivillig tjänstgöring........................
2 000 kronor
kronor 189 000
» 353 580
» 72 400
» 600 000
» 50 000 1 264 980 »
Summa 1 266 980 kronor.
eller i avrundat tal 1 270 000 kronor.
Bil. 20.
Beräkning
ar anslaget till rese- och traktnmentspenningar.
Anslaget synes böra upptagas med oförändrat belopp....................... 180 000 kronor.
Bil. 21.
Beräkning
ut anslaget till rese- och traktamentskostnader m. m. rör hästuttagnings
myn
digheterna.
Anslaget synes böra upptagas med oförändrat belopp....................... 28 000 kronor.
1008
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning
av anslaget till flyttningsersättning.
Anslaget Ilar de senare åren upptagits till 170 000 kronor. Nettoutgiftema hava
emellertid de senaste fem åren icke understigit 200 000 kronor. I enlighet med de
synpunkter, som anförts av försvarskommissionen, torde emellertid belastningen å
detta anslag komma att nedgå på grund av den rationalisering av befordringsförhållanden
och personalförflyttningar, som kan förväntas bliva en följd dels av föreskriften
örn avgångsterminer i arméns nya tjänstepensionsreglemente och därav
följande planmässighet i befordringsärendenas handläggning, dels av inrättandet
av en särskild personalavdelning i arméns truppstab. Med hänsyn dels till nyss
anförda synpunkter, dels till de skärpta bestämmelser i detta avseende, som fastställts
genom kungörelse den 13 december 1935, synes anslaget kunna uppföras till
ett med allenast 20 000 kronor förhöjt belopp eller.........................
Bil. 22.
190 000 kronor.
Bil. 23.
Beräkning
av anslaget till resestipendier.
Anslaget bör upptagas i enlighet med 1936 års statsverksproposition eller till 16 000 kronor.
Bil. 24.
Beräkning
av anslaget till de värnpliktigas avlöning.
4 490 000 tjänstgöringsdagar å 0: 50 kronor................................. 2 245 000 kronor.
620 000 » å 1:00 » ................................. 620 000 »
Summa 2 865 000 kronor.
Avlöningstillägg till reservofficersaspiranter................................. 34 000 kronor.
Summa 2 899 000 kronor.
eller i avrundat tal 2 900 000 kronor.
Beräkning
Bil. 25.
av anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer.
Anslaget, som i 1936 års statsverksproposition är beräknat till 73 000 kronor,
bör höjas i proportion till den ökning i antalet tjänstgöringsdagar, som här föreslås.
Vidare måste hänsyn tagas till, att omkring 145 000 tjänstgöringsdagar fullgöras
av värnpliktiga tillhörande landstormsuppbådet, vilket jämväl torde komma att
medföra en ökad belastning på detta anslag. Med hänsyn härtill bör anslaget uppföras
med............................................................... 100 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader.
Bil. 26.
Anslaget synes böra uppföras med i stort sett oförändrat belopp eller..... 1 000 000 kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
1009
Bil. 27.
Beräkning
av anslaget till undervisnings- och gymnastikmatericl samt undervisningsanstalter
och utbildniugskurser.
Titel I. Undervisningsmateriel. Det under denna anslagstitel erforderliga
beloppet beräknas efter 1.0 öre per man och tjänstgöringsdag.
7 330 000 x 0.01 =...........................................
Titel II. De fasta undervisningsverken m. m.
För dessa beräknas följande belopp:
Krigshögskolan................................ kronor 47 000
Artilleri- och ingenjörhögskolan................. » 60 000
Ridskolan..................................... » 30 000
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet....... » 115 000
Artilleriets skjutskola.................. » 28 000
Krigsskolan.....................,............. » 115 000
Militärförvaltnings- och förvaltarkursema........ » 15 000
Arméns underofficersskola.......... » 56 000
Arméns läkares och veterinärers m. fl. utbildning. » 40 000
Museer m. m.................................. » 17 000
Summa kronor 523 000
73 300 kronor
Titel III. Särskilda skolor och utbildniugskurser samt oförutsedda behov.
För budgetåret 1936/1937 begäres på denna anslagstitel 417 000 kronor.
Med hänsyn till den ökning i behovet, som bliver en följd av erforderlig
utbildning bl. a. av kasemvårdspersonal bör under titeln upptagas 455 000 kronor
Sammanfattning.
Titel I......................•................................. 73 300 kronor
II....................................................... 523 000 »
in...................................................... 455 000 »
Summa 1 061 300 kronor
eller i avrundat tal 1 050 000 kronor.
Bil 28.
Beräkning
av anslaget till studiestipendier.
Medelsbehovet har under de senare åren uppgått till omkring 3 000 kronor.
Någon ändring häri synes icke vara att emotse. Anslaget bör därför uppföras
med.................................................................... 3 000 kronor.
Bil. 29.
Beräkning
av anslaget till understöd åt föreningar och till skrifters utgivande.
Anslaget upptages med samma belopp som i 1936 års statsverksproposition
eller.................................................................... 15 000 kronor.
Beräkning
av nnslaget till skrlvmaterialler och expenser.
För budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 har arméförvaltningen i sina medelsäskanden
beräknat ett belopp av omkring 625 000 kronor per år. Med hänsyn
till den minskning i organisationens omfattning, som här föreslås, synes anslaget
kunna begränsas till......................................................
Bil. 30.
600 000 kronor.
lolo
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning av anslaget till tryckningskostnader. |
Bil. 31. |
Anslaget beräknas till................................... |
80 000 kronor. |
Beräkning |
Bil. 32. |
ar anslaget till vissa arbeten å mobiliseringsverket.
Anslaget bör utgå med oförändrat belopp eller.......................... 30 000 kronor.
Beräkning Detta anslag synes böra beräknas efter samma grunder som i försvarskommis-sionens betänkande, dock att kostnaderna för husmödrar och biträdande hus-mödrar, på sätt i 1936 års statsverksproposition föreslagits, upptagas under av-löningsan slaget. 7 330 000 x 0: 72 -...................................... kronor 5 267 600 Köks- och servisbiträden —.............................. » 565 700 |
'' Bil. 33. |
Summa kronor 5 833 300 eller i avrundat tal................................ |
5 830 000 kronor. |
Beräkning av anslaget till munderingsutrustning. |
Bil. 34. |
Av skäl, som anföras i försvarskommissionens betänkande, bör per man och 7 330 000 tjänstgöringsdagar x 0: 60 —.................... kronor 4 398 000 eller i avrundat tal......................................... |
4 400 000 kronor. |
Kungl. Majlis proposition nr £85.
ion
Beräkning
ar anslaget till kasern- och förplägnadsutrednlng.
Under detta anslag hittills upptagna medel för bestridande av kostnaderna
för intendenturfordon, pionjärmateriel och signalmateriel böra, på sätt försvarskommissionen
föreslagit, överföras till anslag under tygdepartementets förvaltning.
Bil. 35.
Titel I. Kasemutredning.
7 330 000 tjänstgöringsdagar x 0: 05=....................................... kronor 366 500
Expeditionsinventarier m. m................................................. » 125 000
Summa kronor 491000
Titel II. Förplägnadsutredning.
7 330 000 tjänstgöringsdagar x 0: 05 =...................................... kronor 366 500
1 800 000 hästtjänstgöringsdagar x 0: 01 =................................... » 18 000
Summa kronor 384 500
Titel III. Skidmateriel.............................................. kronor 50 000
Sammandrag.
Titel I................................................ kronor 491 000
» II....................... * 384 500
» Hl................................................ » 50 000
Summa kronor 925 500
eller i avrundat tal 925 000 kronor.
Beräkning
Bil. 36.
av anslaget till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.
För budgetåret 1935/1936 bar anslaget med hänsyn till nettoutgiftema
under tre närmast föregående budgetår beräknats till 3 050 000 kronor.
Av denna summa är för bränsle, lyse, vatten och renhållning vid truppförbanden
beräknat c:a.......................................................... kronor 2 320 000
På grund av bär föreslagna organisationsändringar bör härifrån dragas nämnda
kostnader för etablissementen vid Göta livgarde (Stockholm, del, och Vaxholm),
Kronobergs regemente (Karlskrona), Värmlands regemente, Svea artilleriregemente
(Stockholm), Svea ingenjörkår (Vaxholm), Göta ingenjörkår (Karls
-
krona) och Fälttelegrafkåren, vilka per år hava uppgått till omkring......... » 180 000
Återstående kostnader för bränsle, lyse, vatten och renhållning vid truppförbanden
utgöra sålunda c:a............................................... kronor 2 140 000
Till detta belopp bör emellertid läggas kostnaderna för städning och renhållning
i till arméns officers- och underofficersmässar hörande samlingslokaler,
vilka kostnader enligt förslag i statsverkspropositionen till 1936 års riksdag skola
bestridas av statsverket. Kostnaderna beräknas till.......................... » 50 000
Kostnaderna för bränsle, lyse, vatten och renhållning vid staber m. m. upptagas
till.................................................................. » 290 000
Kostnaderna för tvätt vid truppförbanden beräknas (efter c:a 6 öre per tjänstgöringsdag,
7 330 000 x 0: 06 = 439 800) till................................. » 440 000
Summa kronor 2 920 000
3012
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
Bil. 37.
Beräkning
av anslaget till remontering.
Det årliga remontbehovet utgör 406, varav 13 draghästar för infanteriets behov.
Medelsbehovet bliver:
inköp av 393 ridhästar å 1100 kronor =............ _ _ kronor 432 300
» » 13 draghästar å 700 kronor =............... » 9100 kronor 441400
övriga kostnader, efter avdrag av inkomsterna för försäljning av kasserade
hästar......................................................... » 28 000
Summa kronor 469 400
eller i avrundat tal 470 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till f»regering.
Bil. 38.
Kostnaderna för furagering vid truppförbanden beräknas på sätt försvarskommissionen
föreslagit efter ett medelpris av 1 krona per häst och dag.
Medelsbehovet bliver sålunda
1 800 000 hästtjänstgöringsdagar x 1: 00 = ........................... 1 800 000 kronor
Utfodringskostnad vid remontdepåema .............................. 180 000 »
Summa 1 980 000 kronor.
Bil. 39.
Beräkning
av anslaget till arméns brevduvev fisell.
Anslaget bör upptagas oförändrat till......''................................ 5 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 2X5.
1013
Beräkning
Bil. 40.
av anslaget till truppförbandens övningar.
Titel I. Hästlejning.
Det erforderliga antalet hästlejningsdagar för truppförbandens övningar bör
i likhet nied vad fallet varit under de senaste åren bestridas allenast med ackordhästar.
Kostnaderna kunna beräknas till ungefär samma belopp, som upptagits
i 1936 års statsverksproposition eber....................................... kronor
Titel II. Befälsövningar.
Medelsbehovet under denna anslagstitel kan uppskattas till samma belopp,
som föreslagits i 1936 års statsverksproposition eller ........................ »
Titel III. Vinterövningar.
Denna anslagspost bör upptagas med.................................. »
Titel IV. Truppförbandens övriga övningar.
*5fFörsvarskommissionen har i avseende på denna anslagtitel föreslagit ett belopp
av 800 000 kronor. Till detta belopp bör emellertid läggas kostnaderna för
vissa lärares och stabspersonals m. fl. inställelse till och avgång från tjänstgöring,
vilka kostnader, i motsats till vad försvarskommissionen föreslagit, böra kvarstå
pa denna anslagstitel, ävensom kostnaderna för befäl vid utbildningsavdelningar
för officersaspiranter, vilka avdelningar allt fortfarande äro avsedda att organiseras.
De kostnadsförhöjningar, som äro en följd härav, kunna under förevarande
omständigheter uppskattas till 70 000 kronor. Å andra sidan kan medelsanvisningen
under anslagstiteln minskas med hänsyn till, att den föreslagna organisationen
är av mindre omfattning än den av kommissionen förordade. Med hänsyn
härtill synes anslagstiteln böra uppföras med.............................. »
Titel V. Vissa frivilliga övningar.
I enlighet med försvarskommissionens förslag bör för den frivilliga landstormsbefälsutbildningen
beräknas ett belopp av 135 000 kronor. Av kommissionen för
frivilliga luftvämsövningar beräknade 25 000 kronor böra även ställas till den
frivilliga landstormens centralorganisations förfogande. För frivilliga automobilkåren
bör i enlighet med försvarskommissionens förslag beräknas 8 000
kronor.......................................................... Summa »
Titel VI. Luftförsvarsövningar.
Denna anslagspost, som i enlighet med försvarskommissionens förslag bör ingå
under anslaget till truppförbandens övningar, bör upptagas med samma belopp
om hittills eller......................................................... #
Titel VII. Driv- och smörjmedel.
På sätt försvarskommissionen föreslagit, bör under denna anslagstitel sammanföras
kostnaderna för driv- och smörjmedel för arméns samtliga motorfordon.
Försvarskommissionen har beräknat det nuvarande medelsbehovet till 285 000
kronor, men med hänsyn till beräknad ökning av antalet motorfordon och till
ökad körfrekvens föreslagit en höjning av detta belopp till 400 000 kronor. Med
hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning synes beloppet under denna
anslagstitel kunna begränsas till.......................................... „
220 000.
130 000.
270 000.
820 000.
168 000.
36 000.
360 000.
Sammandrag.
Titel I................................ kronor 220 000
» II................................ * 130 000
» lil................................ » 270 000
» IV................................ » 820 000
» v................................ ,> 168 000
» VI...................... » 36 000
» VII................................ * 360 000
Summa kronor 2 004 000
eller i avrundat tal 2 000 000 kronor.
1014
Kungl. Maj:ts proposition nr $25.
Bil. il.
Beräkning
ar anslaget till fält- oell fälttjänstöyningar.
Anslaget bör upptagas med oförändrat belopp eller......................... 700 000 kronor.
Bil. 42.
Beräkning
ar anslaget till arméns hundgård.
I enlighet med försvarskommissionens förslag bör ett särskilt anslag upptagas
för detta ändamål. Kostnaderna härför beräknas till....................... 5 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till veterinärvård.
Medelsbehovet för detta ändamål bör, som försvarskommissionen föreslagit,
utbrytas ur sjukvårdsanslaget och upptagas som ett särskilt anslag under intendenturdepartementets
förvaltning.
Anslaget bör beräknas efter samma grunder som hittills.
2 000 000 hästunderhållsdagar å 0: 048 .....................................
Bil. 43.
96 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till sjukvård m. ni.
Anslaget beräknas på följande sätt:
Titel I. Sjukvård i allmänhet 7 330 000 tjänstgöringsdagar å 0: 035 =
» II. Sanatorievård åt personal vid armén.......................
» lil. Tandvård................................................
i) IV. Specialsjukvård..........................................
» V. Läkarvård m. m. enligt § 23 i officersavlöningsreglementet ...
» VI. Underhåll och sjukvårdsmateriel vid gamisonssjukhusen ....
» VII. Animalt ympämne......................................■_
Bil. 44.
kronor 256 550
» 55 000
» 35 000
» 35 000
» 20 000
.» 50 000
» 12 000
Summa kronor 463 550.
Bil. 45.
Beräkning
av anslaget till arméns bakteriologiska laboratorium.
Anslaget bör upptagas med oförändrat belopp.............................. 2 000 kronor.
Bil. 46.
Beräkning
av anslaget till frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.
Anslaget bör upptagas med oförändrat belopp............................. • • 20 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr j2Z5.
1015
Bil 47.
Beräkning
av anslaget till vapen och ammunition m. m.
Anslaget, som i 1925 års härordning beräknades till 4 500 000 kronor, har i 1936
års statsverksproposition upptagits till 4 600 000 kronor. Men hänsyn till
den ökade vapenutrustning, som efter hand kommer att tillföras armén, bör
anslaget beräknas till.................................................. 8 000 000 kronor.
Bil. 48.
Beräkning
av anslaget till anskaffning och underhåll nr motorfordon.
Under detta anslag hör på sätt försvarskommissionen föreslagit sammanföras
medelsbehovet för bestridande av kostnaderna för anskaffning och underhåll
av arméns samtliga motorfordon. De nuvarande medelsanvisningama för
anskaffning och underhåll uppgå till 550 000 kronor. Medelsbehovet beräknades
av försvarskommissionen, bl. a. med anledning av föreslagen utökning
av motormaterialen, till 750 000 kronor. Med hänsyn till omfattningen av
den här föreslagna organisationen synes anslaget böra upptagas med....... 710 000 kronor.
Bil. 49.
Beräkning
av anslaget till anskaffning och underhåll av ingenjör-, anspannsfordons-, signal
materiel
m. m.
Anslagsbeloppen för här angivna ändamål böra på sätt försvarskommissionen
föreslagit sammanföras under ett särskilt anslag. Försvarskommissionen har
beräknat medelsbehovet till 780 000 kronor. Med hänsyn till omfattningen
av den föreslagna organisationen torde medelsbehovet kunna begränsas till 700 000 kronor.
Bil. 50.
Beräkning
av anslaget till byggnader, övningsfält och skjutbanor.
Försvarskommissionen har beräknat medelsbehovet för armén och luftvärnet till
2 585 000 kronor. Med hänsyn till omfattningen av den föreslagna organisationen
synes detta belopp kunna begränsas till.......................... 2 500 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till ersättning för rustning och rotering.
Anslaget beräknas i enlighet med försvarskommissionens förslag för tioårsperioden
1937—1946 till i medeltal...............................................
Bil. 51.
100 000 kronor.
Bil. 52.
Beräkning
av anslaget till extra utgifter.
Anslaget bör upptagas till................................................ 800 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr #25. 65
1016
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning
Bil. 53.
av anslaget till semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare.
Anslaget bör upptagas till samma belopp som i 1936 års statsverksproposition
eUer................................................................. 245 000 kronor.
Bil. 54.
Beräkning
av; anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret.
Anslaget är i 1936 års statsverksproposition beräknat till 2 650 000 kronor.
Efter omräkning med hänsyn till föreslagna förändringar i kadern av aktiv personal
m. fl. och avdrag för kostnaderna för dyrtidstillägg för personal på övergångsstat
bliva kostnaderna under förutsättning av oförändrade grunder för utbetalning
av dyrtidstillägg................................................ 2 400 000 kronor.
Bil. 55.
Beräkning
av kostnader för viss materielanskaffning.
I. Armén utom luftvärns vapnet.
A. Linjen.
Kulsprutor med reservdelar, eldledningsmateriel och
luftvärnsanordningar............................ kronor 1 250 000
Granatkastare med reservdelar och eldledningsmateriel » 200 000
Infanterikanoner................................. # gQQ qqq
Ammunition för granatkastare och infanterikanoner.. » 4 840 000
Kärror med tillhörande hästutredning.............. » 2 000 000
Stridsvagnar..................................... » 3 600 000
Signalmatenel.................. » 1 500 000
Gasskyddsmateriel............... » 2 000 000
Modernisering av 7 örn. kanoner..............., . » 1000 000
10 cm. kanoner och 15 cm. haubitser.............. » 3 920 000
Traktorer, förställare och ammunitionsvagnar....... » 2 780 000
Viss annan artillerimateriel...................... ^ . „ 760000
Ammunition till 7 cm. kanoner................... » 1 200 000
Ammunition till 10 cm. kanoner och 15 cm. haubitser » 2 450 000
Krigsj ärnvägsmateriel......................... » 800 000
Ingenjörmateriel................................. > 650 000 29 550 000 kronor.
B. Landstormen.
Kulsprutor, kulsprutegevär och granatkastare....... » 2 450 000
Intendenturutrustning............................ > 3 000 000 5 450 000 kronor.
35 000 000 kronor.
II. Luftvärnsvapnet................................................. . 15 000 000 kronor.
Summa 50 000 000 kronor.
avses 4 000 000 kronor skola utgå under budgetåret 1936/1937, och
1 000 000 kronor erhållas genom besparingar å vissa anslag, vilka under de första
åren icke behöva tagas i anspråk i beräknad omfattning...................... 5 000 000 kronor.
Återstår 45 000 000 kronor.
____ Årskvot 4 500 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.
1017
Bil. 56.
Beräkning
ar antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga m. fl. vid marinen.
Antal tj änstgöringsdagar |
Summa tj änstgöringsdagar |
||
med penningbidrag |
för värnpliktiga |
för kadetter |
|
ä 50 öre |
ä 1 krona |
||
382 230 |
42 470 |
424 700 |
|
87 700 |
— |
87 700 |
— |
15 420 |
6 850 |
22 270 |
— |
5110 |
18 845 |
— |
23 955 |
490 460 |
68165 |
534 670 |
23 955 |
141190 |
14 800 |
155 990 |
|
90 000 |
— |
90 000 |
— |
13 040 |
5 600 |
18 640 |
— |
1620 |
8 980 |
— |
10 600 |
245 850 |
29 380 |
264 630 |
10 600 |
736 310 |
97 545 |
799 300 |
44 555 |
843 855 |
.843855 |
Flottan.
Värnpliktiga i linjetjänst..............
Ersättningsresery......................
Värnpliktiga studenter och likställda____
Kadetten m. fl. ........................
Säger för flottan
Kustartilleriet.
Värnpliktiga i linjetjänst ..............
Ersättningsresery......................
Värnpliktiga studenter ................
Kadetter m. fl.........................
Säger för kustartilleriet
Sammanlagt antal tjänstgöringsdagar
Beräkning
Bil. 57.
av antalet tjänstgöringsdagar för personal vid marinen med naturaförmåner.
Antal tjänstgöringsdagar |
||
Flottan. |
||
Stammanskap inkl. musikelever .................... |
1173 110 |
|
Kadetter m. fl..................................... |
31655 |
|
Värnpliktiga ...................................... |
534 670 |
1 1 739 435 |
Kustartilleriet. |
||
Stammanskap inkl. musikelever .................... |
277 035 |
|
Kadetter m. fl..................................... |
10 600 |
|
Värnpliktiga...................................... |
264 630 |
552 265 |
Summa |
2291 700 |
1 Härav beräknas 834 000 tjänstgöringsdagar ombord och 66 000 dagar för sjöreservernas personal.
1018
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för marinförvaltningen.
Bil. 58.
Civila tjänstemän. Å ordinarie stat. |
An- tal |
Löneplan |
An- tal |
Löneplan |
|
i |
Avd. A. 1 |
Kansli b it raden............ |
3 |
Avd. B. 7 |
|
i |
Avd. B. 30 |
Expeditionsvakter ........ |
3 |
Avd. B. 5 |
|
Revisionskommissarie...... |
i |
Avd. B. 26 |
Kontorsbiträden .......... |
7 |
Avd. B. 4 |
Kamrerare ................ |
i |
Avd. B. 26 |
|||
Sekreterare................ |
i |
Avd. B. 24 |
|||
Notarier.................. |
2 |
Avd. B. 21 |
Kemist .................. |
1 |
C. 12 |
Marinkassör .............. |
1 |
Avd. B. 21 |
|||
Revisorer ................ |
4 |
Avd. B. 21 |
Pensionerad personal. Officerare ................ |
||
Revisor och bokhållare .... |
1 3 |
Avd. B. 21 |
2 |
||
Förste eipeditionsvakt ____ |
1 |
Avd. B. 7 |
Underofficerare............ |
7 |
— |
1.
2.
3.
4.
5.
Avlöning till en civil tjänsteman å ordinarie stat (kemist), förslagsvis ..
Avlöningar till övriga civila tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ....
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kongl. Maj:t:
a. till ovanstående pensionerade personal (2 å 3 180 kr.,
7 ä 2 130 kr.)......................................kronor 21 270: —
b. övriga ............................................ > 21 190: —
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Gnmdavlöningar m. m...............................kronor 56 400: —
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis............ » 6 900: —
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..............................................................
kronor 10 000: —
» 165900: —
> 42 460: -
• 63 300: —
» 12800:-
Summa förslagsanslag kronor 294 460: —
eller, i avrnndat tal, 295000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1019
Bil. 59.
Beräkning
av anslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.
Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater Kårer och stater m. m. Flottans officerskår, underofficerskår och sjömans- kår m. fl................................... Kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fl............................... Mariningenjörkåren, marinintendcnturkåren, ma-rinläkarkåren m. fl........................... Chefen för marinen och vid marinstaben anställd personal.................................... Vid marinens sjukhus i Karlskrona anställd per- Bonal ...................................... Sjörullföring8befålhavare med biträden .......... Undervisningsverken. Sjökrigshögskolan.............................. Sjökrigsskolan ................................ Marinens nnderofficersskolor m. m............... |
Kronor |
Kronor |
Summa kronor |
|||
8373 708 2 350 016 1 221 524 89 900 60 529 |
— |
12 118 627 127 141 |
— |
12 245 768 3460 69 776 2 214 3 600 12 000 3000 |
1 II 1 lilli II 1 |
|
34 946 |
1 1 1 |
|||||
Felräkningspenningar, förslagsvis.............. Inkvarteringsbidrag till kadetten, förslagsvis .... expeditioner, förslagsvis .................... Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kust-artilleriet, förslagsvis ...................... Ekiperingsbjälp................................ Arvoden m. m. enligt förteckning .............. Kostnader för musikelever vid flottan .......... Kostnader för musikelever vid kustartilleriet .... utgifter m. m., f örslagsvis .................. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis .......... Ersättning åt snrnnmerära officerare vid marinen, |
||||||
Summa kronor |
12 501 790 |
— |
||||
Härifrån avgår ersättning för tjänstebostäder---- |
175 000 |
— |
||||
Återstår summa |
12 326 790 |
— |
eller, 1 avrundat tal, 12 327 000 kronor.
1020
Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.
Stat
för flottans officerskår, underofficerskår och sjömanskår m. fl.
An- tal |
Löneplan |
|
Officerskåren. |
||
Flaggman.................... Kommendör, chef för marinsta- |
4 |
O. 8 |
ben....................... |
1 |
O. 7 |
Kommendör, chef för Karls-krona örlogsstation ........ Kommendör, chef för Karls-krona örlogsvarv .......... |
||
1 |
O. 7 |
|
1 |
O. 7 |
|
Kommendörer ................ Kommendörkaptener av 1. gra- |
4 |
O. 6 |
den.................... |
18 |
O. 5 |
Kommendörkaptener av 2. gra- |
||
den........................ |
17 |
O. 4 |
Kaptener .................... |
lil |
O. 3 |
Löjtnanter .................. |
100 |
O. 2 |
Fänrikar .................... |
45 |
O. 1 |
Underoffioerskåren. |
An- tal |
Löneplan |
Förrådsförvaltare .......... |
18 |
Uo. 4 |
Flaggunderofficerare ........ |
212 |
Uo. 3 |
Underofficerare av 2. graden |
364 |
Uo. 2 |
Sjömanskåren. |
||
Flaggkorpraler ............ |
275 |
Mm. 3 |
Korpraler och högbåtsman .. |
*1079 |
Mm. 2 |
Meniga.................... |
1840 |
Mm. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektör.............. |
1 |
O. 3 |
Musikdirektör.............. |
1 |
O. 2 eller |
Pensionerad personal. |
||
Officerare.................. |
5 |
__ |
Underofficerare.............. |
34 |
— |
1 Därav högst 150 högbåtsman.
Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare:
officerskåren, förslagsvis ........................ kronor 1 931 829: —
underofficerskåren, förslagsvis.................... > 2 303 964: —
sjömanskåren, förslagsvis........................ » 3 708 090: —
mnsikpersonalen, förslagsvis ................... > 12 105: — kronor 7 955 988: —
Arvode till befälhavande amiralen i Karlskrona ...............r........... » 3 480: —
Arvode till varvschefen i Stockholm...................................... > 900: —
Arvode (representationsbidrag) till chefen för Västkustens marindistrikt...... » 1 020: —
Anställningspenning för 600 man, förslagsvis .......................... > 30 000: —
Lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, riktare, förslagsvis.. ■.......... > 25 000: —
Lönetillägg åt flaggkorpraler och korpraler, plutonbefälhavare vid luftvärns
artilleri
och avståndsobservatörer, förslagsvis ........................ > 14 000: —
Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis .................................... » 210 000: —
Inkvarteringsersättning till manskap, förslagsvis ........................ > 45 000: —
Arvoden till 5 pensionerade officerare ä 3 180 kronor...................... > 15 900: —
Arvoden till 34 pensionerade underofficerare å 2 130 kronor................ > 72 420: —
Summa förslagsanslag kronor 8 373 70S
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1021
Stat
för kustartilleriets officerskår, underofficerskår och manskap m. fl.
Löneplan |
||
och löne- |
||
grad enligt |
||
veder- |
||
tal |
börligt |
|
avlönings- |
||
reglemente |
||
Officerskåren. |
||
Generalsperson, chef för kust- |
||
artilleriet .................. |
i |
0. 8 |
Överste, kommendant i Vax- |
||
holms fästning ............ |
i |
0. 7 |
Överstar ................ |
2 |
0. 6 |
Överstelöjtnanter.............. |
6 |
0. 5 |
Majorer...................... |
10 |
0. 4 |
Kaptener .............. |
42 |
0. 3 |
Löjtnanter ............ |
44 |
0. 2 |
Fänrikar .............. |
18 |
0. 1 |
Underofficerskåren. |
||
Förrådsförvaltare ............ |
10 |
Uo. 4 |
Flaggunderofficerare .......... |
70 |
Uo. 3 |
Underofficerare av 2. graden .. |
100 |
Uo. 2 |
Manskap. |
An- tal |
Löneplan |
Flaggkorpraler................ |
51 |
Mm. 3 |
Korpraler.................... |
270 |
Mm. 2 |
Meniga...................... |
428 |
Mm. 1 |
Musikpersonal. |
||
Musikdirektörer.............. |
2 |
0. 2 |
Pensionerad personal. |
||
Officerare.................... |
6 |
_ |
Underofficerare .............. |
15 |
Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis............ kronor 2 257 486: —
Anställningspenning för 190 man, förslagsvis ............................ » 9 500: —
Hyresbidrag åt manskap, förslagsvis.................................... > 32 000: —
Arvoden till 6 pensionerade officerare ä 3 180 kronor................... > 19 080: —
Arvoden till 15 pensionerade underofficerare ä 2 130 kronor................ > 31 950: —
Summa förslagsanslag kronor 2350 016
1022
Kungl. Maj:ts proposition nr £25.
Stat
för marlningenjörkåren, marinintendentnrkåren, marinläkarkåren, marinens
ecklesiastikstat och marinens poliskår m. ii.
Löneplan |
||
tal |
veder- börligt avlönings- reglemente |
|
Maringenjörkåren. |
||
Marinöverdirektör ............ |
1 |
_ |
Marindirektörer av 1. graden .. |
2 |
C. 14 |
Marindirektörer av 2. graden .. |
4 |
C. 13 |
Mariningenjörer av 1. graden, |
||
1. löneklassen .............. |
10 |
C. 12 |
Mariningenjörer av 1. graden, |
||
2. löneklassen .............. |
5 |
O. 10 |
Mariningenjörer av 2. graden .. |
9 |
C. 9 |
Marinunderingenjörer under 10 |
||
månader .................. |
2 |
— |
Marinunderingenjörer under 8 |
||
månader .................. |
2 |
— |
SpecialiDgenjörer av 1. graden |
4 |
C. 13 |
Specialingenjörer av 2. graden |
8 |
C. 12 |
Specialingenjörer av 3. graden |
4 |
C. 10 |
Mariningenjörer av 2. graden i |
||
10 månader................ |
2 |
— |
Mariningenjörer av 2. graden i |
||
8 månader ................ |
2 |
— |
Marinintendentnrkåren. |
||
Kommendör.................. |
1 |
O. 6 |
K ommendörkaptener avi. graden |
3 |
O. 5 |
Kommendörkaptener av 2. graden |
7 |
O. 4 |
Kaptener .................... |
28 |
O. 3 |
Löjtnanter .................. |
14 |
O. 2 |
Fänrikar .................... |
5 |
O. 1 |
Marinläkarkåren. |
||
Marinöverläkare.............. |
1 |
C. 15 |
Förste marinläkare .......... |
3 |
C. 13 |
Löneplan |
||
An- tal |
grad enligt |
|
Marinläkare av 1. graden .... |
8 |
C. 10 |
Ögonläkare .................. |
2 |
— |
Marinläkare av 2. graden . |
16 |
— |
Marinläkarstipendiater........ |
8 |
— |
Marinens ecklesiastikstat. |
||
Amiralitetspastorer............ |
2 |
— |
Amiralitetspredikanter ........ |
2 |
— |
Extra amiralitetspredikant .... |
1 |
— |
Klockare .................... |
2 |
— |
Kyrkvaktare ................ |
1 |
— |
Marinens poliskår. A. Ordinarie beställnings-havare. Polisöverkonstaplar, tillika |
||
mi8sarier .................. |
2 |
C. 4 |
Polisöverkonstaplar .......... |
2 |
C. 3 |
Poliskonstaplar .............. |
32 |
C. 2 |
B. Extra ordinarie |
||
Poliskonstaplar .............. |
6 |
— |
Civil personal. |
||
krona örlogsstation.......... |
3 |
Avd. B. 5 |
Expeditionsvakter vid Stock- |
Avd. B. 5 |
|
holms örlogsstation ........ |
2 |
|
Advokatfiskal i Karlskrona.... |
1 |
— |
Löner till ovanstående ordinarie beställa ngshavare:
mariningenjörkåren, förslagsvis.................
marinintendentnrkåren, förslagsvis .............
marinläkarkåren, förslagsvis...................
poliskåren, förslagsvis .......................
expeditionsvakter, förslagsvis .................
kronor 410 595: —
> 391101: —
» 105 516: —
> 134856: —
14 796: kronor 1 056 864
Arvode till marinöverdirektören .......................................... » 15 550: —
Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv...... > 1 020: —
Arvoden enligt löneplan C, löneklass 9, till marinunderingenjörer............ > 12 150: —
Stipendier ä 2 400 kronor för år till mariningenjörer av 2. graden i reserven > 7 200: —
Lönefyllnad ä 480 kronor till specialingenjör av 2. eller 3. graden, som förestår
torpedverkstaden i Karlskrona, och. till specialingenjör av 3. graden,
verkstadsingenjör vid örlogsvarvet i Karlskrona.......................... > 960: —
Arvode till mariningenjör, vilken beordras att å Tekniska högskolan leda
specialkurs i krigsfartygs konstruktion.................................. > 500: —
Arvode till chefen för intendenturförvaltuingen i Sydkustens marindistrikt > 1 020: —
Kungl. Maj:ts proposition nr HISÖ.
1023
Lönefyllnad ä 600 kronor till kompaniofficer i intendenturbefattning, tjänstgörande
säsom sekreterare hos varvschefen i Karlskrona.................. kronor
Dagarvoden till officerare, vilka, utan att vara berättigade till tjänstgöringstraktamente,
förordnas att uppehålla befattning vid marinintendentnrkåren,
förslagsvis .......................................................... *
Arvode till 1 ögonläkare vid Karlskrona örlogsstation ...................... »
Arvode till 1 ögonläkare vid Stockholms örlogsstation...................... >
Arvoden ä 1170 kronor till 2 marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare...... >
Arvode till 1 röntgenläkare vid marinens sjukhus i Karlskrona.............. >
Arvoden å 2 700 kronor till 16 marinläkare av 2. graden............... >
Arvodesförhöjning ä 300 kronor till marinläkare av 2. graden, förslagsvis .. »
Arvoden ä 1 410 kronor till 8 marinläkarstipendiater ...................... >
Dagarvoden å 12 kronor till marinläkare av 2. graden och marinläkarstipendiater
under tjänstgöring i land, förslagsvis............................ *
Ekiperingshjälp vid första anställning till marinläkarstipendiat över stat, förslagsvis
................................................... *
Löner till extra ordinarie poliskonstaplar enligt av Kungl. Majit fastställd
löneplan, förslagsvis .........................._........................ ’
Ersättning till vikarier för polispersonal, förslagsvis ...................... >
Avlöning till 1 amiralitetspastor vid Karlskrona örlogsstation .............. »
Avlöning till 1 amiralitetspastor vid Stockholms örlogsstation .............. >
Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid Karlskrona örlogsstation............ >
Avlöning till 1 amiralitetspredikant vid Stockholms örlogsstation............ >
Arvode till 1 extra amiralitetspredikant vid Karlskrona örlogsstation........ »
Avlöning till klockaren vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona............ 1
Avlöning till klockaren vid Skeppsholms församling........................ »
Arvode 150 kronor samt ersättning för mistad bostadsförmån 350 kronor till
1 kyrkvaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona .................. *
Arvode till 1 advokatfiskal i Karlskrona .......... 1
600: —
500: —
4 500: —
3 500: —
2 340:-
3 600: —
43 200:—
3 900:-11 280: -
15 000: —
4 000: —
19 530: —
2 000: —
2 000: —
1 860: —
1 200: —
1 410: —
1020: —
600: —
720: —
500: —
3 000: —
Summa förslagsanslag kronor 1 221 524: —
Stat
för chefen för marinen och vid marinstaben anställd personal.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
1 |
||
1 |
Avd. B. 5 |
|
1 |
Avd. B. 4 |
|
4 |
_ |
|
3 |
__ |
|
1 |
— |
1.
2.
3.
4.
5.
Arvode till chefen för marinen..........................................
Avlöningar till civila tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis............
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:
a. till ovanstående pensionerad personal (4 å 3 180 kr.,
3 ä 2 130 kr.) ........................................ kronor 19 110
b. till ovanstående arkivarie.............................. > 2 400
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m................................. kronor 5 000
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis .............. ''_500
Ortstillägg m. m. till marinattachéer....................................
kronor 21 000:—
> 5 890: —
> 21 510: —
» 5 500: —
. 36 000: —
Summaförslags anslag kronor 89900: —
1024
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för vid mnrinens sjukhus i Karlskrona anställd personal.
Maskinist .............. |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
1 1 |
0. 3 C. 1 |
|
Eldare av 1. klassen ........ |
Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, f örslagsvis.............. kronor 6 963: —
Grnndavlöningar till extra ordinarie tjänstemän samt kvinnlig sjukvårds- och
ekonomipersonal enligt av Kungl. Majit fastställd löneplan ................ , 13 878: —
Avlöningsförhöjningar till samma personal, förslagsvis .................... » 2 688:_
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal m. m............................. , 37 ()()()-_
Summa förslagsanslag kronor 60 529: —
Till grund för uppgörande av staten ha lagts bland annat de nya tjänsteförteckningar som
fastställts genom kungörelse den 9 januari 1936 angående ändring i vissa delar av kungörelsen
den 22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattnmgshavare
vid försvarsväsendet. Beträffande sjuksköterskepersonalens löneförmåner har dock
räknats med den uppflyttning i lönegrader som föreslagits i 1936 års statsverksproposition. Personalen
vid sjukhuset har beräknats ökad med en särskild röntgensköterska, fyra sköterskebiträden
och ett kontorsbiträde.
Stat
för sjörullföringsbefälhavare med biträden.
Antal |
Enhetskostnad Arvode Kronor |
Summa kronor |
|
Sjörullföringsbefälhavare i Stockholm.. . |
1 |
3 600 3180 2 340 2130 |
3 600 |
Sjörullföringsbefälhavare i landsorten.... |
2 |
||
Sjörullföringsbiträde i Stockholm........ |
1 |
||
Sjörullföringsbiträden i landsorten......... |
5 |
||
AV/ UJU |
|||
Summa |
22950 |
Sj (»krigshögskolan.
För sjökrigshögskolan förutsättes liksom för närvarande skola tillämpas omväxlande två olika
stater, den ena avsedd att gälla för budgetår, begynnande å jämnt år, och den andra för budgetår
som tager sm början under udda år. Inberäknat lönen till skolans expeditionsvakt slutar den
förra staten å ett belopp av 31 496 kronor och den senare å 38 396 kronor. Medelkostnaden bliver
således 34 946 kronor. Därest kustartilleriofficer ingår såsom elev i förbindelsekurs bör ovan
angiven slutsumma av stat för läroår, som tager sin början udda år, ökas med ett belopp av
525 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1025
Stat
för sjökrigsskolan.
Lärare. |
Antal |
Kronor |
|
Arvoden för ett till 25 veckor beräknat lasdr å 350 kronor för varje |
|||
officerslinjen samt ä 175 kronor för lärare i elektroteknik å reserv-officerslinjen ävensom för lärare i övriga militära ämnen vid skola |
|||
i land: |
|||
20 x 350.................................. kronor 7 000: — 47 x 250.................................. > 11750: — 70,5 x 175.................................. > 12 338: — 55 x 75.................................. » 4 125: — |
35 213 |
||
Lärare i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av kadetternas |
|||
_ |
800 |
— |
|
Lärare i hälso- och förbandslära vid 2. intendentskurs, arvode...... Lärare i varukännedom för praktisk undervisning under intendents- |
— |
90 |
— |
kurs, arvode .................................................. Lärare i handelslära för praktisk undervisning under intendentskurs, |
— |
100 |
— |
— |
100 |
— |
|
För militärpedagogiska föreläsningar .............................. |
— |
200 |
— |
Lärare för kustartilleriets reservkadetter .......................... |
— |
1000 |
— |
Befälspersonal. |
|||
Kadettofficerare, arvoden ä 600 kronor ............................ |
8 |
4 800 |
— |
Kadettofficerare, arvoden ä 50 kronor i 5 månader.................. |
2 |
500 |
— |
Kadettofficer, arvode å 50 kronor i 2 månader...................... |
1 |
100 |
— |
Kadettingenjörer, arvoden å 50 kronor i 4 månader ................ |
2 |
400 |
— |
Läkare, arvode .................................................. |
1 |
1020 |
— |
Betjäning. |
|||
Expeditionsvakt, lönegrad Avd. B. 5................................ |
1 |
— |
— |
Portvakt, arvode jämte fri bostad ................................ |
1 |
1200 |
— |
Summa kronor |
45 523 |
— |
|
Lön till ovanstående expeditionsvakt, förslagsvis .................. |
3 096 |
— |
|
Summa förslagsanslag |
kronor |
48619 |— |
1026
Kungl. Maj:ts proposition nr ZZ5.
Stat
för marinens underofflcersskolor m. m.
Flottans underofficersskola.
Arvoden till timlärare..................................................... kronor 19 200: —
Arvoden å 600 kronor till 6 instruktionsoffieerare och instruktionsingenjörer..... » 3 600: —
Arvoden till instruktionsunderofficerare...................................... » 3 000: —
Kustartilleriets underojjicersakola.
Arvoden m. m. till timlärare............................................... » 14 560: —
Arvoden ä 600 kronor till 2 instruktionsoffieerare............................ » 1 200: —
Arvode till studierektor.................................................... » 300: —
Särskilda anslagsposter.
Korpralskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola
Undervisning för radiomän vid kustartilleriet.....................
Till marinförvaltningens disposition..............................
* 896: —
* 320: —
* 500: —
Summa kronor 43 576: —
Såsom kompetensvillkor för anställning såsom ordinarie timlärare vid marinens underofficersskolor
har förutsatts behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid allmänt läroverk. På grund
därav har ersättningen i ett för allt för varje fullgjord undervisningstimme vid nämnda skolor
beräknats utgå med 8 kronor till lärare med adjunktskompetens och 7 kronor till lärare utan
sådan kompetens.
Felräkningspenningar. Oförändrat belopp 3 460 kronor.
Inkvarteringsbidrag till Jcadetter. Med hänsyn till i viss mån ändrade grunder för denna förmåns
utgående har ett belopp av 30 000 kronor beräknats erforderligt.
Avlöning till icke-ordinarie personal vid vissa expeditioner. Anslagsposten har ökats på grund av att
dels en befattning såsom kontorsbiträde vid fästningsintendenturen i Vaxholm utbytts mot en befattning
för ett kanslibiträde, dels en kontorist avsetts för regementsexpeditionen vid Karlskrona kustartilleriregemente
och dels för extra befattningshavare vid vardera örlogsstationema beräknats 1 000
kronor i stället för, såsom i nu gällande stat, omkring 700 kronor.
Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriet. Anslagsposten innefattar löner till en
sjuksköterska vid Vaxholms kustartilleriregemente och, tillsvidare, en kokerska vid Karlskrona kustartilleriregementes
till Kungsholms fort förlagda del.
Ekiperingshjälp. Enligt den föreslagna marinorganisationen beräknas för ändamålet bliva erforderligt
ett årligt belopp av 27 000 kronor.
noden m. m. enligt förteckning. Anslagsposten är beräknad enligt efterföljande förteckning.
Musikelever. Efter en årlig ersättning av 180 kronor bliver kostnaden för 20 musikelever vid flottan
3 600 kronor och för 10 musikelever vid kustartilleriet 1 800 kronor.
Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m. Anslagsposten har upptagits med
oförändrat belopp, 12 000 kronor.
Tillfällig löneförbättring. Under förutsättning att denna förmån kommer att i framtiden utgå enligt
nu gällande grunder bör anslagsposten upptagas med 32 000 kronor.
Ersättning åt sumumerära officerare vid marinen. Denna anslagspost torde med hänsyn till befordringsförhållandena
under den närmaste tioårsperioden böra beräknas till 3 000 kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
1027
Förteckning
över i stat icke uppförda arvoden in. in.
A. Arvoden till |
B. Arvoden |
Summa kronor |
|||
468 |
468 |
_ |
|||
_ |
1 540 |
_ |
540 |
_ |
|
— |
— |
300 |
— |
300 |
— |
1200 |
— |
— |
— |
1200 |
— |
— |
— |
600 |
— |
600 |
— |
— |
— |
1 600 |
— |
600 |
— |
1200 |
1200 |
||||
600 |
— |
— |
— |
600 |
— |
6ii0 |
— |
— |
— |
600 |
— |
600 |
_ |
_ |
_ |
600 |
_ |
630 |
— |
— |
— |
630 |
— |
210 |
— |
— |
— |
210 |
— |
_ |
— |
144 |
— |
144 |
— |
— |
— |
1570 |
— |
1570 |
— |
— |
— |
4 900 |
— |
4 900 |
— |
— |
— |
2 450 |
— |
2 450 |
— |
174 |
— |
— |
— |
174 |
— |
900 |
— |
— |
— |
900 |
— |
468 |
— |
— |
468 |
— |
|
60O |
_ |
_ |
_ |
600 |
_ |
348 |
— |
— |
— |
348 |
— |
1000 |
10UO |
||||
1200 |
1200 |
||||
318 |
— |
— |
— |
346 |
— |
204 |
— |
— |
— |
204 |
— |
174 |
— |
— |
— |
174 |
— |
1 320 |
" |
1320 |
|||
2 400 |
2 400 |
||||
204 |
— |
— |
— |
204 |
— |
12 448 |
13 504 |
| 25 952 |
— |
Marinens centrala myndigheter m. fl.
Portvakt hos marinförvaltningen..................
Portvakt i marinstaben (jämte fri bostad samt
bränsle och lyse)..............................
Till juridiskt biträde åt chefen för kustartilleriet ..
Kontrollofficer vid marinen ......................
Tillsyningsman vid Hårsfjärdens depå ............
Föreståndare för de sjökrigshistoriska samlingarna
i Karlskrona..................................
Karlskrona örlogsstation.
Yerkstadsintendenten vid marinens centrala bekläd
nadsverkstad
..................................
Underekipagemästaren vid Karlskrona örlogsvarv ..
Kompaniofficer, tjänstgörande å artilleridepartementet
Kompaniofficer, tjänstgörande å torped- och mindepartementet
................................
2 uppbördsman vid sjömanskårens matin rättningar
1 uppbördsman vid sjöreservens matinrättning ____
1 > > marinens sjukhus matinrättning
1 eldare i befälhavande amiralens ämbetsbyggnad ..
2 > > sjömanskårens matinrättningar..........
1 » > flottans underofficersskola ..............
1 tillsyningsman vid stationens häkte och arrester
Uppbördsman vid skjutbanorna ..................
Avdelningsföreståndare vid torpedinskjutningsstatio
nerna
........................................
Avdelningsföreståndare vid ingenjördepartementets
arbetsgrupp >IA»..............................
Biträde vid radiotelegrafverkstaden................
Uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet ............
Stockholms örlogsstation.
Arvoden ä 600 kronor till 2 kompaniofficerare, tjänstgörande
å artilleri-, torped- eller mindepartementen
1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning ..
1 > » sjöreservcns >
Tillsyningsman vid stationens häkte och arrester___
Tillsyningsman vid flottans kruthus å Bergholmen
Örlogsdep&n i Göteborg.
1 läkare ..........................
1 uppbördsman vid matinrättningen 1
Transport
1 Å arvodet utgår icke dyrtidstillägg.
1028
Kungl. Maj:ts proposition ni 225.
A. Arvoden till |
B. Arvoden |
Summa kronor |
||||
Transport |
12 448 |
— |
13 504 |
— |
25 952 |
— |
Vaxholms fästning |
||||||
Till juridiskt biträde åt kommendanten ....... |
1000 |
1000 1020 660 3500 |
||||
Tygmästaren.................. |
1 020 |
|||||
Föreståndare för laboratorium .... |
660 |
|||||
Tillsyningspersonal för bevakning av befästningar, |
3500 9440 |
|||||
Civilanställda maskinister............... |
||||||
Karlskrona fästning |
||||||
Tygmästaren........................ |
1020 |
1020 |
||||
Tillsyningspersonal för bevakning ....... |
8 820 |
|||||
Civilanställda maskinister och eldare...... |
12140 |
|||||
Älvsborgs fästning. |
||||||
Tillsyningspersonal för bevakning: |
||||||
1 tillsyningsman för Älvsborgsön ...... |
600 |
600 |
||||
Övrig tillsyningspersonal .............. |
2 730 |
|||||
Hemsö fästning. |
||||||
Tillsyningspersonal för bevakning .... |
840 |
840 3 450 |
||||
Utöver i A-kolumnen ovan angivna arvoden be-räknas ytterligare arvoden bliva erforderliga till |
3 450 |
|||||
Summa kronor |
19198 |
— |
51 974 |
-| |
71172 |
— |
Kungl. Majlis proposition nr 225.
1029
Beräkning
ar anslaget till rekryteringskostnader.
Bil. 60.
I. Eekryteringsmedel.
Rekryteringskostnader vid flottans sjömanska!-Rekryteringskostnader vid kustartilleriet......
II. Avskedspremier.
Avskedspremier vid flottan..................
Avskedspremier vid kustartilleriet............
kronor 33 000: —
» 1° 000= ~ 43 000: —
kronor 66 000: —
» 13 000=— 79 000: —
Summa kronor 122 000: —
Bil. 61.
Stat
för kustartilleriets reservstat.
Antal |
Enhets- kostnad Kronor |
Summa kronor |
|
Överste ............ |
1 |
6 948 |
6 948 |
Majorer ........... |
2 |
5 220 |
10 440 |
Kompaniofficerare....... |
5 |
2 736 |
13 680 |
Underofficerare ........... |
6 |
1512 |
9 072 |
Säger för löner |
— |
— |
40140 |
För bestridande av kostnader för rese- och traktamentsersättningar samt pensionsförmåner
beräknas............................................................kronor 9 860
Summa kronor 60000.
1030
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning
av anslaget till marinens reservpersonal.
Bil. 62.
Reserven beräknas årligen tillföras följande personal.
Flottan:
1 officer, förtidsavgången utan rätt till förtidspension;
1 fänrik, därtill konstituerad omedelbart efter att hava såsom sjökadett genomgått sjökrigsskolan;
24 reservkadetter, varav efter föreskriven utbildning beräknas bliva i reserven utnämnda
20 fänrikar;
1 mariningenjör av 2. graden;
2 reservintendentskadetter;
2 fänrikar i marinintendenturkårens reserv;
2 marinläkare, förordnade å befattningar vid marinläkarkårens reserv; samt
25 flaggkorpraler.
Kustartilleriet:
9 reservkadetter;
7 fänrikar; samt
4 flaggkorpraler.
Kostnaderna vid tioårsperiodens slut för ovanstående och i reserven tidigare utnämnd personal
beräknas sålunda:
Flottan |
Kust- artilleriet |
Samma kronor |
||
Löner ........................... Ekiperingshjälp................... Pensionsförmåner................. Rese- och traktamentsersättningar . |
115 600: -39 400: — 7 00O; — |
25 250: — 4 250: — |
140850: — |
|
Summa kronor |
230000: — |
41000:- |
271000: — |
Beräkning
av anslaget till rese- och traktamentspenningar.
I 1936 års statsverksproposition har för ifrågavarande ändamål äskats 70 000
kronor. I betraktande bland annat av att den föreslagna marinorganisationen
innebär tillkomsten av en chef för marinen och viss ökning av personalen har
medelsbehovet under detta anslag beräknats till............................
Bil. 63.
74 000 kronor.
Bil. 64.
Beräkning
av anslaget till flyttningsersättning.
Med hänsyn till belastningen å detta anslag under senare år har medelsbehovet
beräknats till................................................... 55 000 kronor.
Bil. 65.
Beräkning
av anslaget till resestipendier.
Behovet av medel till beredande av resestipendier har för den föreslagna
marinorganisationen beräknats till......................................... 14 000 kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
1031
Beräkning
ar anslaget till de värnpliktigas avlöning.
Bil. 66.
På grundval av i bil. 56 angivet antal tjänstgöringsdagar beräknas medelsbehovet
sålunda:
736 310 dagar med ett penningbidrag av 50 öre........................... 368 165 kronor
97 545 dagar med ett penningbidrag av 1 krona........................... 97 545 »
Summa 465 700 kronor.
Härtill kommer avlöningstillägg åt reservintendentskadetter och reservkadetter
vid kustartilleriet..................................: ..................... 1 300 »
Summa 467 000 kronor.
Bil. 67.
Beräkning
av anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer.
Anslaget har upptagits till samma belopp som för budgetåret 1935/1936 eller.... 15 000 kronor.
Bil. 68.
Beräkning
av anslaget till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m.
På grund av ökat antal värnpliktiga i den föreslagna marinorganisationen har
medelsbehovet beräknats 10 000 kronor högre än som äskats i 1936 års statsverksproposition
eller till................................. v...................... 140 000 kronor.
Bil. 69.
Beräkning
av anslaget till undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m.
Det genomsnittliga medelsbehovet har beräknats till samma belopp som äskats
i 1936 års statsverksproposition eller....................................... 35 000 kronor.
Bil. 70.
Beräkning
av anslaget till studiestipendier.
För kustartilleriet beräknas liksom i kostnadsberäkningarna för 1925 års marinorganisation
årsbehovet till två stipendiebelopp å 1 000 kronor eller tillsammans.
.,................................................................ 2 000 kronor.
Beräkning
av anslnget till understöd åt föreningar.
Anslaget har beräknats till.......................................
Bil. 71.
10 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 225.
66
1032
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. 72.
Beräkning
ar anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m.
Anslaget har beräknats till samma belopp som äskats i 1936 års statsverksproposition
eller.......................................................... 350 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till tryckningskostnader.
För beredande av möjlighet till utgivande av en publikation för sjöförsvaret,
motsvarande tjänstemeddelanden för lantförsvaret, har detta anslag upptagits med
5 000 kronor högre belopp än som i 1936 års statsverksproposition beräknats erforderligt
eller...........................................................
Bil. 73.
40 000 kronor.
Beräkning
Bil. 74.
ar anslaget till biblioteksverksamhet för underofficerare och manskap vid marinen.
På grund av den föreslagna ökningen av kustartilleriets personal har anslaget
beräknats ökat med 200 kronor utöver vad som äskats i 1936 års statsverksproposition
eller till........................................................... 6 200 kronor.
Beräkning
av anslaget till förplägnad.
Bil. 75.
Medelsbehovet beräknas sålunda:
1 391 700 tjänstgöringsdagar med landportion å 82 öre...................... 1 141 194 kronor.
900 000 tjänstgöringsdagar med sjöportion å 1 krona 17 öre................ 1 053 000 »
Summa 2 194 194 kronor.
eller, i avrundat tal, 2 195 000 kronor.
Bil. 76.
Beräkning
av anslaget till beklädnad.
Efter 55 öre per man och tjänstgöringsdag och 2 291 700 dagar uppgår medelsbehovet till
1 260 435 kronor
eller, i avrundat tal, 1 260 000 kronor.
Bil. 77.
Kasern- och förplägnadsutredning samt sängservis in. lii.
Efter en dagskostnad av 12 öre och med 1 457 700 landtjänstgöringsdagar utgör medelsbehovet
174 924 kronor, från vilket belopp bör dragas 19 600 kronor, motsvarande den kostnadsminskning,
vilken beräknas uppstå till följd av att personal, som åtnjuter hyresbidrag eller inkvarteringsersättning,
själv ombesörjer sin inkvartering och förplägnad. Till det därvid erhållna beloppet, 155 324 kronor,
bör läggas den beräknade kostnaden för musikinstrument, 6 500 kronor, varvid erhålles ett belopp
av 161 824 kronor
eller, i avrundat tal, 161 800 kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 225.
1033
Bil. 78.
Beräkning
av"anslaget till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.
Anslaget ari riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppfört med 795 000 kronor.
Medelsbehovet enligt den nu föreslagna marinorganisationen har, å ena sidan,
beräknats nedgå till följd av den förutsatta indragningen av skeppsgossekåren,
men, å andra sidan, ökats dels på grund av ökat antal tjänstgöringsdagar för manskap
och dels emedan kostnaden för uppvärmning och belysning av i depå förlagda
fartyg inräknats i detta anslag. Med hänsyn till berörda omständigheter har
medelsbehovet uppskattats till............................................. 800 000 kronor.
Bil. 79.
Beräkning
av anslaget till flottans krigsberedskap och övningar.
Fartyg på expedition samt Hårsfjärdens depå.............................. 3 150 000 kronor
Fartyg, förlagda i depå................................................... 175 000 »
Ammunition m. m........................................................ 900 000 »
Skolor, kurser och övningar i land........................................ 100 000 »
Övriga kostnader (rese- och traktamentskostnader, penningpris för yrkesskicklighet,
kustsignalväsendet, Sveriges frivilliga motorbåtskår m. m.)........... 115 000 »
Summa 4 440 000 kronor.
Driftkostnaderna för gång med depåförlagda fartyg äro inräknade i övningsanslaget. Kostnaderna
för uppvärmning och belysning av nämnda fartyg under stillaliggande hava förutsatts skola
utgå från anslaget till bränsle, lyse m. m. Åtgången i övrigt av material- och maskinutredning för
fartyg i depå har i kostnadshänseende hänförts till anslaget till underhåll av flottans fartyg.
Okade förmåner under sjökommendering åt personal, tjänstgörande å undervattensbåt, hava förutsatts
skola utgå från övningsanslaget.
Beräkning
av anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar.
Bil. 80.
Artilleri- och handvapens- samt minammunition............................ 365 000 kronor.
Kol, ved och olja m. m. för båtar och maskiner i land samt drift och skatt för
motorfordon.......................................................... 75 000 »
Tjänstgöringstraktamenten, sjötillägg och mässpenningar..................... 65 000 »
Övriga kostnader.................................................. 120 000 »
Summa 625 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till krlgsövningar vid kustfåstningarna.
Med hänsyn till föreslagen organisation beräknas medelsbehovet under detta
anslag till...............................................................
Bil. 81.
25 000 kronor.
1034
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning
nr anslaget till sjukvård.
Med hänsyn till föreslagen ökning av marinens personal och ökat antal tjänstgöringsdagar
har anslaget, som i 1936 års statsverksproposition är upptaget med
194 300 kronor, beräknats till.......................................
Bil. 82.
200 000 kronor.
Bil. 83.
Beräkning
ar anslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader ni. m.
Med hänsyn till för flottan föreslagen organisation beräknas medelsbehovet till---- 5 800 000 kronor.
Bil. 84.
Beräkning
av anslaget till flottans ersättningsbyggnad.
Anslaget bör upptagas med ett belopp av................................. 6 000 000 kronor.
Bil. 85.
Beräkning
av anslaget till befästningar, kustartilleriets kaserner m. m.
Anslaget upptages med.............................................____ 350 000 kronor.
Bil. 86.
Beräkning
av anslaget till kustartilleriets materiel m. m.
Medelsbehovet för ifrågavarande ändamål beräknas till...................... 625 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
1035
Bil. 87.
Beräkning
av anslaget till anskaffning, underhåll och drift ar motorfordon.
Behovet av motorfordon beräknas enligt nedanstående tabell:
Befälhavande amiralen i Karlskrona ................ Karlskrona örlogsstation............................ Stockholms örlogsstation............................ Göteborgs örlogsdepå .............................. |
Brandbilar |
Personbilar |
Lastbilar |
3 1 |
1 1 1 1 |
1 1 1 3 1 |
|
Karlskrona örlogsvarv.............................. Vaxholms knstartilleriregemente.................... Karlskrona kustartilleriregemente.................... |
|||
Summa |
4 |
4 |
7 |
Härtill kommer fordon för övningsändamål, beräknade för två rörliga sjöfrontskompanier (traktorer,
rekognosceringsbilar, lastbilar och motorcyklar).
De årliga kostnaderna beräknas sålunda:
Nyanskaffning
a) av fordon för övningsändamål............................................ kronor 10 725:
b) av övriga fordon........................................................ » 8 250: —
Underhåll av fordon för övningsändamål .................................... » 4 900: —
Underhåll och drift av övriga fordon................................ > 24 100: —
Summa kronor 47 975: —
eller, i avrundat tal, 48 000 kronor.
Kostnaderna för skatter och drift för de fordon, vilka användas för övningarna, hava förutsatts
skola utgå från vederbörligt övningsanslag.
Bil. 88.
Beräkning
av anslaget till ersättnlngsbyggnad av kustartilleriets Immateriel.
Anslaget har beräknats till............................................... 135 000 kronor.
Bil. 89.
Beräkning
av anslag till artilleri-, min-, torped-, radio- och annan teknisk materiel m. lii.
Med hänsyn till den föreslagna marinorganisationen har medelsbehovet för
ifrågavarande ändamål upptagits till 730 000 kronor för flottan och 353 000 kronor
för kustartilleriet eller tillsammans........................................ 1 083 000 kronor.
1036
Kungl. Maj:ts proposition nr Silö.
för sjökartererket.
Tjänstemän å ordinarie stat. |
Antal |
Löneplan och |
Chef, arvode enligt 5 § avlöningsreglementet för den civila statsförvalt-ningen ............................................. |
1 |
|
Förste aktuarier........................................... |
3 |
Avd. B. 26 |
Aktuarie ............................................ |
1 |
|
Kartograf......................................................... |
J |
|
Föreståndare för militärdetaljen (militärkartograf) .................... |
1 |
|
Redogörare ............................................ |
1 9 |
Avd. B. 18 |
Ritare................................................ |
||
Gravörer ...................................................... |
5 |
|
Ritbiträden ........................................... |
2 |
|
Kanslibiträde ......................................... |
1 |
|
Expeditionsvakt........................................ |
1 |
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ................ kronor 162100: —
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t..........''.. > 20480: —
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m........................... kronor 55 900: —
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.......... > 3 500:— , 59 400-_
4. Särskilda löneförmäner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis > 12 000: —
Summa förslagsanslag kronor 253 980: —
eller, i avrundat tal, 254000 kronor.
Anm. Därest chefen för sjökarteverket åtnjuter pension för statstjänst, skall hans arvode
minskas med ett belopp, motsvarande honom tillkommande pensionsförmåner, dyrtidstillägg oberäknat.
Bil. 91.
Beräkning
ar anslaget till omkostnader för sjömätnlngsväsendet.
Anslaget har upptagits med samma belopp som i 1936 års statsverksproposition
eUer............................................................. 327 000 kronor.
Bil. 92.
Beräkning
ar anslaget till omkostnader för kontroll- oell undersökningsväsendet.
Anslaget har beräknats till samma belopp som i 1936 års statsverksproposition
eller.............................................................. 10 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1037
Bil. 93.
Beräkning
av anslaget till tidskriften »Underrättelser för sjöfarande».
Anslaget har beräknats till samma belopp som i 1936 års statsverksproposition
eller..................................................... 22 000 kronor.
Bil. 94.
Beräkning
av anslaget till bidrag till internationella hydrografiska byrån.
Anslaget har upptagits med oförändrat belopp............................. 12 000 kronor.
Bil. 95.
Beräkning
av anslaget till förnyelse av sjökarteverkets båtmateriel.
Anslaget har upptagits med samma belopp som för budgetåret 1935/1936 eller...... 13 000 kronor.
Bil. 96.
Beräkning
av anslaget till utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och
instruktioner m. ni.
Anslaget är upptaget med oförändrat belopp eller.......................... 12 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till extra utgifter.
Enär erfarenheten visat, att detta anslag tidigare varit otillräckligt och olägenheter
uppkommit på grund av dess knapphet, har det ansetts erforderligt att
beräkna detsamma till 15 000 kronor högre belopp än som äskats i 1936 års statsverksproposition
eller till.................................................
Bil. 97.
95 000 kronor.
Bil. 98.
Beräkning
av anslaget till semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare.
Medelsbehovet enligt den föreslagna marinorganisationen — däri inbegripet
ett belopp av 1 700 kronor, som beräknats belöpa sig å sjökarteverket — har
uppskattats till.......................................................... 189 700 kronor.
Bil. 99.
Beräkning
av anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret.
Kostnaderna för dyrtidstillägg hava i enlighet med i årets statsverksproposition
tillämpade grunder beräknats till 1 034 000 kronor för marinens personal,
vartill bör läggas 18 000 kronor, som beräknas belöpa sig å vid sjökarteverket
anställd personal, alltså tillhopa.......................................... 1 052 000 kronor.
1038
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Bil. 100.
Beräkning
av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga m. fl. vid flygvapnet.
A. Stammanskap.
750 man i 365 dagar........................................................ 273 750
B. Värnpliktiga.
å 0: 50 kr. å 1 kr. Summa
Linjetjänst i allmänhet....................... 193 107 32 829 225 936
Ersättningsreserv............................ 110 362 —110 362
Studenter och likställda...................... 8 444 20174 28 618
311 913 53 003 364 916 364 916
Summa tjänstgöringsdagar 638 666
eller i avrundat tal 639 000 tjänstgöringsdagar.
Bil. 101.
Beräkning
avranslaget till avlöning, rekrytering, resekostnader m.”m. vid flygvapnet.
A.
B.
C.
D.
E.
F.
G.
H.
I.
J.
K.
L.
M.
N.
O.
P.
Avlöningsförmåner, upptagna i vederbörliga stater för:
Officerare, underofficerare och oivilmilitär personal m. fl.
vid flygvapnet.................................... kronor 2 364 416
Flygstaben och eskaderstaben......................... » 57 086
Flygförvaltningen.................................... » 125 238
Flygkrigshögskolan samt bomb- och skjutskolan........ » 4 260
Västmanlands flygflottilj ............................. » 212 853
Jämtlands » * 162153
Värmlands » » 140 925
Östgöta » » 151149
Upplands » » 150105
Flygkrigsskolan................. » 184 329 kronor
Flygvapnets personal å reservstat..................................... »
Flygvapnets reservpersonal........................................... »
Vissa arvoden....................................................... »
Felräkningspenningar åt 7 redogörare ä 400 kr......................... »
Hyresbidrag, förslagsvis 55 man å i medeltal 288 kr....................
Anställningspenningar ä 50 kr. för 112 man...........................
Ekiperingshjälp:
12 officerare och ingenjörer å 500 kr. =..................kronor 6 000
8 underofficerare å 450 » =................... » 3 600 ,
Rekryteringskostnader......................................... »
Rese- och traktamentspenningar...................................... »
Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. m.......... »
Flyttningsersättning.................................................. »
Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare.......................... »
Dagarvoden åt officerare, tjänstgörande i för intendenturpersonal avsedda
befattningar, under förslagsvis 35 dagar ä 4 kr. åt 6 officerare............. *
Arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor..................... »
Arvoden till upprätthållande av läkarvården under semester m. m....... »
3 552 514
131 228
80 600
14 298
2 800
15 840
5 600
9 600
15 000
45 000
12 000
40 000
50 000
840
55 000
7 365
Avgår beräknad ersättning för tjänstebostäder
Summa kronor 4 037 685
..... » 125 000
eller i avrundat tal 8 913 000 kronor.
Återstå
*
3 912 685
Kungl. Majlis proposition nr ££5.
1039
Stat
för officerare, underofficerare och civilmilitär personal m. fl. vid flygvapnet.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
Officerare. |
||
l |
— |
|
Generalsperson, chef för flygförvaltningen........................ |
1 |
0. 8 |
1 |
0. 7 |
|
1 |
0. 7 |
|
Överstar...................................................... |
4 |
0. 6 |
Överste i intendenturbefattning ................................ |
1 |
0. 6 |
Överstelöjtnanter .............................................. |
9 |
0. 5 |
Överstelöjtnant eller major i intendenturbefattning .............. |
1 |
0. 5 eller 0. 4 |
Majorer ...................................................... |
13 |
0. 4 |
78 |
0. 3 |
|
7 |
0. 3 |
|
62 |
0. 2 |
|
23 |
0. 1 |
|
0 nderofficerare. |
||
Förrådsförvaltare .............................................. |
14 |
ilo. 4 |
47 |
Uo. 3 |
|
68 |
Uo. 2 |
|
Civilmilitär personal. |
||
Flygdirektörer av 1. graden .................................... |
2 |
C. 14 |
3 |
C. 13 |
|
12 |
C. 12 |
|
Flygingenjörer av 2. graden.................................... |
8 |
C. 11 |
11 |
C. 10 |
|
Förste flygläkare .............................................. |
1 |
C. 11 |
Flygläkare av 1. graden........................................ |
6 |
C. 9 |
Verkmästare av 1. klass........................................ |
5 |
C. 6 |
Verkmästare av 2. klass........................................ |
4 |
C. 4 |
Hantverkare .................................................. |
38 |
C. 3 |
Arvode till chefen för flygvapnet ............................................kronor 21000
Avlöning till övrig militär och civilmilitär personal m. fl., förslagsvis ........ > 2 343 416
Samma kronor 2 364 416
1040
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för flygstaben oell eskaderstaben.
Tjänsteman å ordinarie stat. |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
Expeditionsvakt. |
1 |
Avd. B. 5 |
|
Pensionerad personal. |
|||
Officerare ..... |
6 |
_ |
|
Underofficerare................................................ |
3 |
— |
1. Avlöning till expeditionavakten, förslagsvis.............................. kronor 3 096: —
2. Arvoden till ovanstående pensionerade personal................... > 25 470: —
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m................................. kronor 4 020: •—
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis............„_>_500: — , 4520-_
4. Ortstillägg m. m. till flygattachéer .................. » 24 000: —
Summa förslagsanslag kronor 67 086: —
Stat
för flygförvaltningen. 1
Löneplan och löne- |
||
Tjänstemän å ordinarie stat. |
Antal |
grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
Byråchef...................................................... |
1 |
Avd. B. 30 |
Sekreterare och ombudsman .................................... |
1 |
Avd. B. 26 |
Revisionskommissarie .......................................... |
1 |
Avd. B. 26 |
Kassör och bokhållare.......................................... |
1 |
Avd. B. 21 |
2 |
Avd. B. 21 |
|
Kanslibiträden ................................................ |
2 |
Avd. B. 7 |
Expeditionsvakt .............................................. |
1 |
Avd. B. 5 |
Kontorsbiträden................................................ |
3 |
Avd. B. 4 |
Pensionerad personal. |
||
Officerare .................................................... |
6 |
_ |
Underofficerare................................................ |
5 |
— |
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis....................kronor 71208: —
2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Majit:
a. till ovanstående pensionerade personal (6 ä 3180 kr.,
5 ä 2130 kr.) ......................................kronor 20 730: —
b. övriga ............................................ > 1800: — , 31 530: —
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m...............................kronor 16 000: —
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis.............. > 1700: — , 47 70O:_
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis > 4 800: —
Summa förslagsanslag kronor 125 238: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 825.
1041
Stat
för flyg-krigshögskolan saint bomb- och skjutskolan.
- i.u T |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings- |
reglemente |
||
Pensionerad personal. |
||
Underofficerare................................................ |
2 |
— |
Arvode till ovanstående personal................................................ kronor 4260
Stat
för Västmanlands flygflottilj.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder- |
|
börligt avlönings-reglemente |
||
A. Ordinarie beställningshavare. Manskap. |
||
Fnrirer...................................................... |
58 |
Maf. 4 |
Korpraler .................................................... |
33 |
Maf. 3 |
Vicekorpraler.................................................. |
34 |
Maf. 2 |
Menige...................................................... |
41 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Förrådsvaktmästare............................................ |
2 |
C. 1 |
Maskinist .................................................... |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klass ............................................ |
1 |
C. 1 |
B. Pensionerad personal. |
||
Underofficerare ................................................ |
2 |
|
0. Extra ordinarie personal. |
||
Eldare av 2. klass ............................................ |
1 |
Eo. 5 |
Förrådsman .................................................. |
2 |
|
Kontorsbiträde ................................................ |
1 |
Eo. 4 |
Telefonvakt.................................................... |
1 |
Eo. 2 |
Sjuksköterska.......................................... |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och civilmilltära beställningshavare m. fl., förslagsvis
..................................................................
Arvoden till pensionerad personal ............................................
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................
kronor 194 397
» 4 260
» 14196
Summa kronor 212 853
1042
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Stat
för Jämtlands flygflottilj.
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
|
A. Ordinarie beställningshavare. |
||
Manskap. |
||
41 |
Maf. 4 |
|
23 |
Maf. 3 |
|
26 |
Maf. 2 |
|
29 |
Maf. 1 |
|
Civilmilit&r personal m. fl. |
||
2 |
C. 1 |
|
1 |
C. 3 |
|
1 |
C. 1 |
|
B. Pensionerad personal. |
||
2 |
_ |
|
C. Extra ordinarie personal. |
||
1 |
Eo. 5 |
|
2 |
Eo. 5 |
|
1 |
Eo. 4 |
|
1 |
Eo. 2 |
|
Sjuksköterska ................................................ |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare m. fl., för -
slagsvis .................................................................. kronor 143 211
Arvoden till pensionerad personal ............................................ > 4 260
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................ » 14 682
Summa kronor 162153
Kungl. Maj:ts proposition nr SS5.
1043
Stat
för Värmlands flygflottilj.
Löneplan och löne- |
||
grad enligt veder- |
||
börligt avlönings- |
||
A. Ordinarie beställningshavare. |
reglemente |
|
Manskap. |
||
35 |
Maf. 4 |
|
20 |
Maf. 3 |
|
20 |
Maf. 2 |
|
25 |
Maf. 1 |
|
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Förrådsvaktmästare .......................................... |
2 |
C. 1 |
1 |
C. 3 |
|
Eldare av 1. klass............................................ |
1 |
C. 1 |
B. Pensionerad personal. |
||
2 |
__ |
|
C. Extra ordinarie personal. |
||
Eldare av 2. klass............................................ |
1 |
Eo. 5 |
Förrådsman.................................................. |
2 |
Eo. 5 |
1 |
Eo. 4 |
|
Telefonvakt.................................................. |
1 |
Eo. 2 |
Sjuksköterska................................................ |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare m. fl., för -
slagsvis .................................................................. kronor 122 469
Arvode till pensionerad personal.............................. :.............. » 4260
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................ » 14 196
Summa kronor 140925
Stat
för Östgöta flygflottilj.
A. Ordinarie beställningshavare. |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
Manskap. |
||
Furirer ...................................................... |
40 |
Maf. 4 |
Korpraler.................................................... |
22 |
Maf. 3 |
Vicekorpraler ................................................ |
23 |
Maf. 2 |
Menige...................................................... |
28 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. |
||
Förrådsvaktmästare........................................... |
2 |
C. 1 |
Maskinist.................................................... |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klass............................................ |
1 |
C. 1 |
B. Pensionerad personal. |
||
Underofficer.................................................. |
1 |
— |
C. Extra ordinarie personal. |
||
Eldare av 2. klass............................................ |
1 |
Eo. 5 |
2 |
Eo 5 |
|
Kontorsbiträde .............................................. |
1 |
Eo. 4 |
Telefonvakt.................................................. |
1 |
Eo. 2 |
Sjuksköterska................................................ |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beställningshavare m. fl., förslagsvis
..................................................................
Arvode till cn pensionerad underofficer........................................
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................
kronor 135 795
> 2130
» 13 224
Summa kronor 151 149
1044
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Stat
för Upplands flygflottilj.
A. Ordinarie beatällningshavare. |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
Manskap. Furirer .................................................. |
38 |
Maf. 4 |
Korpraler............................................ |
21 |
Maf. 3 |
Vicekorpraler .............................. |
22 |
Maf. 2 |
Menige ........................................ |
26 |
Maf. 1 |
Civilmilitär personal m. fl. Förrädsvaktmästare .............................. |
2 |
C. 1 |
Maskinist......................................... |
1 |
C. 3 |
Eldare av 1. klass................................. |
1 |
C. 1 |
B. Pensionerad personal. Underofficerare............................................ |
3 |
|
C. Extra ordinarie personal. Eldare av 2. klass............................. |
1 |
|
Förrådsman.......................... |
2 |
|
Kontorsbiträde............................ |
1 |
Eo. 4 |
Telefonvakt...................... |
1 |
Eo. 2 |
Sjuksköterska....................... |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och. civilmilitära beställningshavare m. fl., förslagsvis
..................................................................
Arvoden till pensionerad personal ............................................
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .......................
kronor 130 005
> 6 390
» 13 710
Samma kronor 150 105
Stat
för flygkrlgsskolan.
A. Ordinarie beställningshavare. |
Antal |
Löneplan och löne-grad enligt veder-börligt avlönings-reglemente |
Manskap. Furirer ............................................ |
50 |
Maf 4 |
Korpraler............................................ |
29 |
Maf. 3 |
Vicekorpraler ......................................... |
29 |
Maf. 2 |
Menige ................................................ |
37 |
Maf 1 |
Civilmilitär personal tn. fl. Förrådsvaktmästare ......................................... |
2 |
C. 1 C. 3 |
Maskinist................................. |
] |
|
Eldare av 1. klass............................................ |
1 |
C. 1 |
B. Pensionerad personal. Underofficerare......................................... |
2 |
|
C. Extra ordinarie personal. Eldare av 2. klass............................................ |
1 |
|
Förrådsman .......................................... |
2 |
Eo. 5 Eo. 4 |
Kontorsbiträde.............................................. |
1 |
|
Telefonvakt .................................................. |
1 |
Eo. 2 |
Sjuksköterska ................................................ |
1 |
K. 6 |
Avlöning till ordinarie militära och civilmilitära beatällningshavare m. fl., förslagsvis
..................................................................
Arvoden till pensionerad personal ............................................
Avlöning till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ........................
kronor 168303
» 4 260
» 11766
Summa kronor 184320
Kungl. Majda proposition nr 225.
1045
Avlöning’ till flygvapnets personal på reservstat.
Lön kronor |
Pensionsavdrag |
I. Löner. Majorer.......................... Kompaniofficerare ................ Underofficerare .................. |
Antal |
Summa |
|
3 * å |
kronor |
Löner |
Pensions- avgifter |
||
5 220 2 736 |
4 698 2 462 |
141 74 41 |
6 20 24 |
31320 |
846 1480 986 |
Summa Avgå pensionsavgifter ............ Nettokostnad |
50 |
122328 3 312 |
3 312 |
||
— |
119 016 |
— |
II. TjänstgöringstraletamerUen.
Tjänstgöringstraktamente beräknas utgå till halva antalet av den tjänstgörande personalen:
2 (12 x 15 + 6 x 30) + 5 (10 x 15 + 5 x 30) + 6 (8 x 15 + 4 x 30) = Kronor 3 600.
III. Pensioner.
Berättigade till reservstatspension under flygvapnets nppsättningstid beräknas 2 officerare och
2 underofficerare komma att bliva:
2 x 2 786 + 2 x 1 490 = kronor 8 552.
Sammanfattning.
I. Löner ............................................... 119 016
II. Tjänstgöringstraktamenten ............................ 3 660
III. Pensioner ............................................ 8552
Summa kronor 131228
1046
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
AtIöning till flygvapnets reservpersonal.
Årligen beräknas 14 officerare, 2 flygingenjörer och 3 underofficerare nyanställas.
I. Ekiperingshjälp.
Ekiperingshjälp för 16 officerare och ingenjörer å kr. 750.................... kronor 12 000
» »3 underofficerare » » 600.................... »_1 800
Summa kronor 13 800
II. Löner.
Sedan organisationen vuxit ut i full utsträckning, beräknas antalet officerare m. fl. med tjänstgöringsskyldighet
i fred komma att — örn hänsyn ej tages till inträffad avgång — uppgå till:
Officerare................. 231
Underofficerare............................. 62
Ingenjörer......................................... 32
Om avgången i genomsnitt beräknas till 25 %, blir antalet reducerat till:
Officerare..........................................
Underofficerare.....................................
Ingenjörer.........................................
173
46
24
Lönen (beräknad efter E-ort) för den obligatoriska tjänstgöringen uppgår per månad för officerare,
varav »/, förutsättes vara fänrikar och 2/« löjtnanter, till kronor 282: 30, för underofficerare, varav halva
antalet förutsättes vara sergeanter och resten fanjunkare, till 248: — kr. samt för ingenjörer varav */3
förutsättes vara flygingenjörer av 3. graden och */3 flygingenjörer av 2. gr., till 650: — kr.
Lönekostnaderna alltså:
24 560:10 |
||
2 — underofficerare » » 248: —................................... 2 |
5 704: — |
|
7 800: — |
||
Summa kronor |
38 064: 10 |
|
lil. Rese- och traktamentsersättning. |
||
197 .”*■ officerare och ingenjörer å kr. 100............................ |
9 900 |
|
— underofficerare » » 70............................ 2 |
1610 |
|
Summa kronor |
11510 |
IV. Pensioner.
Under tiden för organisationens utveckling uppnår ingen av flygvapnets reservofficerare föreskriven
levnadsålder för erhållande av årlig pension. Rätten att efter fyllda 42 år komma i åtnjutande av det
kapitaliserade värdet av pensionen beräknas komma att under något år av angiven tid utnyttjas av
högst 4 officerare, vilka emellertid med hänsyn till att de tidigare uppburit särskild gottgörelse med
1 000 kronor, icke äro berättigade att uppbära mera än halva det mot pensionen svarande kapitalbeloppet.
Av underofficerare i reserven beräknas under samma tid ingen äga uppbära årspension, under det
att högst två årligen torde komma att använda sig av rätten att erhålla kapitalbeloppet.
Kostnaderna bliva alltså:
4 x — + 2 x 3 670 = kronor 17 180.
2
Sammanfattning.
I. Ekiperingshjälp................... kronor 13 800: —
II. Löner... ........................ » 38 064:10
III. Rese- och traktamentsersättning.... » 11 510: —
IV. Pensioner......................... » 17 180: —
Summa kronor 80 554:10
eller i avrundat tal 80 600 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1047
Förteckning
över 1 stat icke uppförda arvoden m. in.
Två beställningshavare vid försökscentralen å kr. 1 200...................... kronor 2 400
Förrådsförvaltare vid OVM............................................... » 900
* » C V V............................................... * 900
Köksföreståndare 6 X 210 kr.............................................. » 1 260
Husmödrar 6 st. i lönegrad K. 7...........................................» 8 838
Summa kronor 14 298
Rekryteringskostnader.
Anslagsposten är för flygvapnets nuvarande organisation beräknad till och i staten för budgetåret
1935/1936 uppförd med kronor 5 000.
Antalet stammanskap utgör eldigt föreslagen organisation ungefär 3 gånger det nuvarande antalet.
Anslagsposten beräknas därför till 3 x 5 000 = 15 000 kronor.
Rese- och traktamentspenningar.
Anslagsposten beräknades enligt 1925 års försvarsordning till kr. 30 000. Antalet officerare och underofficerare
med vederlikar utgör enligt föreslagen organisation omkring 300 % av antalet enligt
1925 års försvarsordning. Med hänsyn till vunnen erfarenhet örn kostnaderna för ifrågavarande ändamål
samt med hänsyn till bestämmelserna i 1935 års militära jämvägsreglemente, synes anslagsposten nu
lämpligen böra ökas till 150 % av anslagsposten enligt 1925 års försvarsordning eller 1.5 X 30 000 =
= 45 000 kronor.
Tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter m. in.
Medel för ändamålet beräknades ej i 1925 års kostnadsberäkningar. I 1936
års statsverksproposition har upptagits ett belopp av 7 000 kr. Med hänsyn
till den föreslagna utökningen av flygvapnets organisation beräknas anslaget
till...................................................................... kronor 12000
Flyttningsersättuing.
Anslagsposten är för flygvapnets nuvarande organisation beräknad till och
i staten för budgetåret 1935/1936 uppförd med............................... kronor 20 000
Anslagsposten beräknas till 2 X 20 000 =................................ » 40 000
Semester åt vid flygvapnet anställda arbetare.
Anslagsposten är i staten för budgetåret 1935/1936 beräknad till............. kronor 25 000
Anslagsposten beräknas till 2 X 25 000 =................................ » 50 000
Arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor.
För anställande av civila lärare vid flygkrigshögskolan, underofficern! olan
och förberedande kadettskolan bör upptagas ett belopp av..................... kronor 55 000
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 225. 67
1048
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Arvoden för upprätthållande av läkarvården under semester m. m.
Arvode till vikarie beräknas utgå med, för förste flygläkare 25 kronor och för
flygläkare av 1. gr. med 18 kronor, allt per dag. Förste flygläkarens semester 45
dagar, flygläkarnas av 1. gr. i genomsnitt 30 dagar.
Kostnaden för vikarier alltså 45 X 25 + 6 X 30 X 18 =................... kronor 4 365
För bestridande av kostnaderna för upprätthållande av läkarvården vid vissa
skolor utom truppförbandens ordinarie förläggningsorter under sammanlagt 120
dagar å 25 kr............................................................ ♦_3 000
Anslagspostens belopp alltså........................... Summa kronor 7 866
Beräkning
av anslaget till resestipendier.
Anslaget beräknades enligt 1925 års försvarsordning till.........
Anslaget bör nu upptagas med...............................
Bil. 102.
kronor 7 000
» 16 000
Bil. 103.
Beräkning
av anslaget''till de värnpliktigas avlöning och färder m. ni.
I. De värnpliktigas avlöning.
Penningbidrag;
311 920 tjänstgöringsdagar å kr. 0: 50..................... kronor 165 960
53 000 # * » 1:—..................... v_53 000 kronor 208 960
Avlöningstillägg till reservofficersaspiranter:
5 950 tjänstgöringsdagar å kr. 0: 65...................................... kronor 3 867: 50
II. Understöd ål vissa värnpliktigas familjer................................ » 5 000: —
III. Färdkostnader........................................... *_60 000: —
Summa kronor 277 827: 50
eller i avrundat tal 278 000 kronor.
Bil. 104.
Beräkning
av anslaget till skrivmaterialier oell expenser m. m.
Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av............. kronor 40 300: —
ökningen av antalet truppförband samt den föreslagna organisationens omfattning
i övrigt nödvändiggör höjning av anslaget till........................ » 80 000: —
Beräkning
av anslaget till tryckningskostnader.
Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av.......
Med hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning beräknas nu
Bil. 105.
kronor 11 000: —
* 26 000: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1049
Bil. 106.
Beräkning
ar anslaget till mathållning.
Antalet tjänstgöringsdagar utgör:
för stammanskap......................................................
* värnpliktiga m. fl...................................................
Summa
eller i avrundat tal 639 000 tjänstgöringsdagar.
Anslaget beräknas efter 88 öre per man och tjänstgöringsdag (= beräkningsgrund
budgetåret 1935/1936) enligt följande fördelning:
medelportionspris......................................................
övriga kostnader utom personalkostnader.................................
personalkostnader (husmödrar, köks- och servisbiträden)...................
(73 x 639 000 + 10 x 639 000 + 5 x 639 000 =)............. kr. 562 320
Härifrån avgå arvoden till sex husmödrar (upptagna å förteckningen
över i stat icke uppförda arvoden m. m.) (6 x 1 473 =).. » 8 838
Tillägg för ökade kostnader under sjökommendering.......................
Summa
eller i avrundat tal 655 600 kronor.
kronor 273 750
* 364 916
kronor 638 666
73 öre
10 *
5 »
kronor 653,482
* 2 000
kronor 555 482
"•"T.* ,
Beräkning
ar anslaget till intendenturmateriel.
Bil. 107.
I. Mundering sutrustning.
Med hänsyn till att flygvapnets uniform m/30 ännu icke i full utsträckning
tagits i bruk bör hittills använd grund (55 öre per man och tjänstgöringsdag) för
beräknande av medelsbehovet bibehållas. Med ett dagskostnadsbelopp av 55 öre
blir titelsumman: (0: 55 X 639 000 =)........................................ kronor 351 450
II. Speciell flygarbeklädnad.
För speciell flygarbeklädnad har från och med budgetåret 1930/1931 årligen stått
till förfogande ett belopp av 30 000 kronor. Den föreslagna organisationens omfattning
beräknas komma att medföra en årskostnad av.......................... » 70 000
III. Kasernulredning.
Sedan budgetåret 1929/1930 har för flygvapnet tillämpats 10 öre per man och
tjänstgöringsdag. Med hänsyn till flygförbandens ökade personalstyrka m. m. beräknas
7 öre per man och tjänstgöringsdag vara tillfyllest.
Titelsumman: (0: 07 x 639 000 =)........................................ * 44 730
IV. Förplägnadsutredning.
Sedan budgetåret 1930/1931 har för flygvapnet tillämpats 7 öre per man och dag
såsom beräkningsgrund. Med hänsyn till flygförbandens ökade personalstyrka m. m.
beräknas 5 öre per man och tjänstgöringsdag vara tillfyllest.
Titelsumman: (0: 05 X 639 000 =)........................................ » 31 950
eller i avrundat tal 498 000 kronor.
Summa kronor 498 130
1050
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Bil. 108.
Beräkning
ar anslaget till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.
I. Bränsle, lyse, vatten och renhållning.
Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med............................ kronor 170 000
Härav beräknas belöpa å bränsle, lyse, vatten och renhållning c:a 160 000 kronor,
varav 7 000 kronor å flygstyrelsen och 30 600 kronor per flygtruppförband. Med
hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning beräknas medelsbehovet för
flygledningen till 10 000 kronor samt för vart och ett av truppförbanden till belopp
motsvarande den nuvarande genomsnittliga kostnaden ökad med 20 %.
Titelsumman blir sålunda (10 000 + 30 600 X 6 X 120 _j.................. » 230 320
100
II. Tvätt.
Medel för bestridande av kostnaderna för tvätt hava hittills beräknats efter en
dagskostnad av 5 öre per man. Denna beräkningsgrund har emellertid icke visat sig
hållbar. Dagskostnadsbeloppet bör nu upptagas med 7 öre.
Titelsumman: (0: 07 x 639 000 = ).........................................» 44 730
Summa kronor 275 050
eller i avrundat tal 275 000 kronor.
Bil. 109.
Beräkning
av anslaget till sjukvård.
I. Sjukvård i allmänhet.
Anslagsposten beräknas efter 5 öre per man och dag. Titelsumman sålunda
0: 05 x 639 000 =)........................................................ kronor 31 950
II. Läkarvård m. m. enligt 23 § i officersavlöningsreglementet.
Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras........................... » 10 000
lil. Specialvård.
Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras........................... t 15 000
IV. Animalt ympämne.
Med hänsyn till föreslagen personalökning erfordras........................... kronor 1 000
Summa kronor 57 950
eller i avrundat tal 58 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till flygvapnets övningar.
Bil. 110.
I. Drivmedelskostnader för flygmotorer.
De för krigsflygplan avsedda motorer, som för närvarande äro och under de närmaste åren beräknas
bliva föremål för tillverkning inom landet, draga genomsnittligt en driftkostnad av 50 kronor per timme.
Det synes därför skäligt att vid drivmedelskostnademas beräknande utgå från denna timkostnad. För
de enmotoriga torpedflygplanen erfordras starkare motorer. För dessa räknas med en genomsnittlig
driftkostnad av 70 kronor per timme. För skolflygplan beräknas drivmedelskostnaderna till 16 kronor
per timme.
Till grund för dessa timkostnader ligger ett genomsnittligt pris av 28 öre per liter för bensin och 55
öre per liter för smörjolja.
Kungl. Majlis proposition nr ZZ5.
1051
Antalet flygtimmar per år beräknas:
för krigsflygplan med två motorer till 4 800 timmar
» » »en motor » 18 500 »
» torpedflygplan » en » » 3 200 »
» skoltlygplan » 11400 »
Drivmedelskostnadema uppgå sålunda till
[50 x <2 X 4 800 + 18 500) + 70 X 3 200 + 16 X 11 400 =]................. kronor 1 811 400.
II. Övriga övningskostnader.
Något särskilt undervisningsanslag har icke upptagits i anslagsberäkningen. Under denna rubrik
beräknas —■ i likhet med vad nu är fallet — medel för anskaffning av undervisningsmateriel m. m.
övriga övningskostnader hava under de två senaste budgetåren genomsnittligt uppgått till 15 kronor
per flygtimme. Med den föreslagna omfattningen av flygverksamheten torde man kunna räkna
med någon minskning av timkostnaden, som därför upptages med 13 kronor.
Titelsumman alltså (37 900 x 13 =).................................... kronor 492 700.
III. Flygtillägg m. m.
Särskilda förmåner under flygtjänstgöring förutsättas komma att utgå enligt nu gällande grunder.
Av flygingenjörerna beräknas hälften komma att fullgöra flygtjänstgöring, berättigande till åtnjutande
av månatligt flygtillägg.
Anslagsposten beräknas sålunda:
Flygvapnets personal på stat:
* V8''“r“ r — v ■ 170 officerare å kr. 270 per månad.................... 23 » » » 210 » » .................... 31 underofficerare » » 210 » » .................... 9 f urirer under utbildning (9 X 10 X 90 + 9 X 2 X 150 + + 3 x 2 X 90)...................................... 49 furirer å kr. 150 per månad.................... 18 flygingenjörer » » 270 » » .................... |
kronor 550 800 » 78120 » 11340 » 88 200 » 58 320 |
kronor |
844 740 |
|
Flygvapnets reservpersonal: 85 tjänstgöringsmånader för officerare å kr. 270 ......., — . 42 » » » » » 210 ............ 22V2 » » » » » 210............ 6 » » flygingenjörer 270 ............ |
kronor » » » |
22 950 8 820 4 725 |
» |
38 115 |
Personal ur armén och marinen: 190 tjänstgöringsmånader för officerare å kr. 150............ 70 » * » » » 210............ 63 » * * » » 270 ............ |
kronor » |
28 500 |
» |
60 210 |
Officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter: 344 tjänstgöringsmånader å kr. 90......................... 484 » o » 150 ......................... |
kronor |
30 960 |
103 560 |
|
Mekanikertillägg: 218 mekaniker ä kr. 30 per månad......................... 204 » » » 60 » * ......................... |
kronor » |
78 480 |
» |
225 360 |
Lärartillägg: T 2 arvoden till 1. lärare å kr. 60 per månad................ 12 » »2. » » »45 » » ................ |
kronor |
1 440 6 480 |
» |
7 920 |
Summa flyg-, mekaniker- och lärartillägg kronor 1 279 905
Minskning på grund av tillfällig avgång ur flygtjänstgöring c:a 2 %
Flygtraktamenten............................................
Återstår
Summa
* 26 821
kronor 1 253 084
» 33 000
kronor 1 286 084.
IV. Tjänstgöringstraktamenten m. m.
Härför beräknas erforderligt ett belopp av................................. kronor 290 000
Sammanfattning.
I. Drivmedelskostnader för flygmotorer................................. kronor 1 811 400
II. Övriga övningskostnader............................................ » 492 700
III. Flygtillägg m. m................................................... » 1 286 084
IV. Tjänstgöringstraktamenten m. m............................... » 290 000
eller i avrundat tal 3 880 000 kronor.
Summa kronor 3 880 184
1052
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beräkning
ar anslaget till motorfordon oell motorbåtar.
Bil. lil.
Värdet av erforderligt bestånd av motorfordon och motorbåtar uppgår till kronor 1129 000 enligt
följande uträkning:
Tankbilar 18 st. å kr. 11 000 kronor 198 000
Lastbilar 48 » » » 6 000 » 288 000
Personbilar 27 » » » 7 000 » 189 000
Ambulansbilar 7 » » » 10 000 » 70 000
Motorcyklar med sid vagn eller lätta bilar 42 » » » 3 000 » 126 000
Traktorer 8 » » » 5 000 » 40 000
Automobilomnibussar 8 * » * 17 000 » 136 000
Motorbåtar 12 » * » 6 000 » 72 000
Jollar med utombordsmotor 10 » » >> 1000 ................ * 10 000
Summa kronor 1 129 000.
Genomsnittliga livslängden beräknas till åtta år. För anskaffning och beståndets uppehållande
1 129 000
kräves alltså ett belopp av -g-= 141125 kronor årligen.
Underhålls- och driftkostnaderna för denna materiel uppgår till kronor 258 650 enligt följande uträkning: -
Tankbilar.............................
Lastbilar..............................
Personbilar............................
Ambulansbilar.........................
Motorcyklar med sidvagn eller lätta bilar
Traktorer..............................
Automobilomnibussar...................
Motorbåtar............................
Jollar med utombordsmotor.............
18 st. å kr. 1 200
48 » » » 2 000
27 » » » 2 500
7 * * * 650
42 » » » 600
8 » » » 600
8 » » » 2 250
12 » » » 1500
10 » » » 300
kronor 21 600
* 96 000
» 67 500
* 4 450
» 25 200
» 4 800
» 18 000
» 18 000
» 3 000
Summa kronor 258 550
Titelsumman blir sålunda (141 125 4- 258 550 =).................
eller i avrundat tal 400 000 kronor.
kronor 399 675
Beräkning
av anslagen till flyginateriel.
I. Flygmaterielens anskaffning och förnyelse..................
II. Flygmaterielens underhåll.................................
III. Flygindustriens krigsorganisation..........................
Bil. 112.
....... kronor 7 015 000
....... * 2 775 000
....... > 36 000
Summa kronor 9 826 000
Bil. 113.
Beräkning
av anslaget till byggnader och flygfält.
Anslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av............... kronor 225 000
Anslaget bör nu upptagas med.............................................. » 300 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
1053
Beräkning
av anslaget till vapen oell ammunition.
Bil. 114.
I. Underhåll av handvapen- och kvlsprutemateriel.
De årliga underhållskostnaderna för handvapen- och kulsprn tern atén el beräknas till
för pistoler 2 760 st. å kr. 5:— ....._............................. kronor 13 800
» övningsvapen för beredande skjutningar, 80 st. ä kr. 5:— ...... >
> lyspistoler, 240 st. ä kr. 5:—.................................. > 1200
> kulsprutor, 450 st. ä kr. 100: —................................ 1 45 000
> > 50 st. ä kr. 200: —................................ » 10 000
Summa underhållskostnader kronor 70 400
Härtill kommer för anskaffning och underhåll av utskjutningsanordningar
marken för viss signalmateriel en kostnad, som beräknats till kr. 5 000: —
pr år...........................................
Titelsumman: kronor 75 400
II. Bandvapen- och kulspruteammunition.
Förbrukning av 8 mm. skarpa patroner och 9 mm. skarpa patroner beräknas enligt följande.
Personal |
Antal man |
Pistolammu-nition, 9 mm. |
Kulsprute-ammunition, |
Anteckningar |
Fast anställt manskap .......... |
750 |
150 000 |
1225 000 |
1 Utbildning för |
Aspiranter...................... |
79 |
15 800 |
49 000 |
50 %. |
1059 |
106 000 |
_ |
2 Stabs- och för-valtningspersonal |
|
Officerare ...................... |
202 |
40 600 |
— |
|
129 |
25 800 |
— |
||
36 |
1800 |
— |
||
Civilmilitär av underofficers tjän-steklass ...................... |
47 |
2 400 |
||
2 c:a 260 |
_ |
524 000 |
||
Reservpersonal .................. |
c:a 100 |
5 000 |
100 000 |
|
Summa |
— |
347400 |
898 000 |
f Övriga ammunitionsslag hava beräknats med utgångspunkt från förbrukningen inom flygvapnet
under de senaste åren. Anslagsposten bör beräknas enligt nedanstående:
898 000 st. 8 mm. skarpa skott m/32 å kr. 0:12..................... kronor 107 760
380 000 » 6.5 mm. kammarpatroner å » 0: 03..................... * 11 400
50 000 »8 » lösa patroner å » 0:04..................... »'' 2 000
347 400 »9 » skarpa patroner m/07 å » 0:08..................... » 27 792
90 000 » jaktpatroner å » 0:16..................... * 14 400
180 000 » patroner, 22 lång å » 0:02..................... » 3 600
5 600 » 20 mm. skarpa patroner ä » 8: —......................*_44800
Summa kronor 211752
eller i avrundat tal 211 700 kronor.
lil. Materiel för målekjutninr/sövningar med handvapen och kulsprutor.
Målskjutningskostnader:
1245 400 st. skarpa och kammarpatroner å kr. 0:07........................ kronor 8 717:80
Målanordningar vid skjutning mot bogserat mål:
80 st. luftmål å kr. 90.................................................. » 7 200: —
24 * bogserwires å kr. 175............................................... ♦ _4 200: —
eller i avrundat tal 20 100 kronor.
Summa kronor 20 117: 80
1054
Kungl. May.ts proposition nr 225.
IV. Bomber.
Med hänsyn till storleken av mobiliseringsförrådet av stridsbomber och för erhållande av en lämplig
omsättning av detta förråd bör årligen förbrukas bomber för en summa av 54 400 kronor.
För övningsbomber beräknas kostnaden till 60 000 kronor.
Årliga kostnaden för bomber blir alltså:
Stridsbomber............................................................. kronor 54 400
Övningsbomber.......................................................... a 60 000
Summa kronor 114 400
V. Torpeder.
Årskostnaden för torpeder beräknas till.................................... kronor 60 000
VI. Lys- och krevadpatroner, fallskärmsljus och landningsljus m. m.
Kostnaden beräknas till................................................... kronor 19 500
VII. Transporter och oförutsedda utgifter.
Kostnaden beräknas till................................................... kronor 12,000
S ammanf attning.
I. Underhåll av vapen och kulsprutemateriel............................ kronor 75 400
II. Handvapen- och kulspruteammunition................................ » 211 700
III. Materiel för målskjutningsövningar................................... » 20 100
IV. Bomber............................................................ » 114 400
V. Torpeder........................................................... » 60 000
VI. Lys- och krevadpatroner m. m....................................... » 19 500
VII. Transporter........................................................ a 12 000
Summa kronor 513100
Bil. 115.
Beräkning
av anslaget till extra utgifter.
I 1925 års försvarsorganisation beräknades för detta ändamål............. kronor 25 000
Detta belopp bar icke förslagit att täcka årskostnaden under de tre senaste budgetåren. I anseende
till den föreslagna organisationens omfattning och för huvudtitelns avrundning bör anslaget
upptagas med.............................................................. 60 495 kronor.
Bil. 116.
Beräkning
av anslaget till dyrtidstillägg.
Ånslaget är för budgetåret 1935/1936 uppfört med ett belopp av............. kronor 110 000
Med hänsyn till den föreslagna organisationens omfattning bör anslaget upptagas
med.................................................................. » 335 000
Bil. 117.
Beräkning
av anslaget till ersättning till statens allmänna fastiglietsfond.
Anslaget upptages i enlighet med 1936 års statsverksproposition till.......... 280 800 kronor.
Bil. 118.
Beräkning
av anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Anslaget upptages med samma belopp, som utgått innan anslaget med hänsyn
till försvarskommissionens tillsättande höjdes eller med...................... 90 000 kronor.
Kungl. May.ts proposition nr 225.
1055
Beräkning
ar anslaget till försvarsväsendets lönenäinnd.
Anslaget upptages med oförändrat belopp eller.........................
Bil. 119.
11 000_kronor.
Bil. 120.
Beräkning
av anslaget till befrämjande av den andliga vården vid försvarsväsendet»
Anslaget beräknas med hänsyn till den föreslagna organisationen till......... 50 000 kronor.
Bil. 121.
Berk k[n ing
av anslaget till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst.
Anslaget beräknas till.................................................... 360 000 kronor.
Beräkning
av anslaget till militärineteorologisk informationstjänst.
För den militärmeteorologiska informationstjänsten har för budgetåret 1936/
1937 beräknats ett anslag av 26 900 kronor. I samband med flygvapnets utökning
och med anledning av den militära väderlekstjänstens ökade betydelse
och omfattning erfordras, på sätt statens meteorologisk-hydrografiska anstalt i
avgivet yttrande anfört, en ökning av ifrågavarande anslag. I avbidan på en
närmare utredning härutinnan upptages anslaget här till...................
Bil. 122.
58 900 kronor.
Bil. 123.
Beräkning
av anslaget till kommunalutskylder för försvarsväsendets till tjänstebostäder upplåtna
fastigheter.
Anslaget upptages med oförändrat belopp eller............................... 83 000 kronor.
Bil. m.
Beräkning
av anslaget till underhållskostnader för vissa samvetsömma värnpliktiga.
Anslaget, som i 1936 års statsverksproposition upptagits med 270 000 kronor,
synes med hänsyn till den under de senare åren fortgående minskningen av antalet
samvetsömma värnpliktiga böra beräknas till............................ 150 000 kronor.
Bil. 125.
Beräkning
av anslaget till försvarsväsendets centrala civilnnställningsbyrå.
Anslaget bör i enlighet med i 1936 års statsverksproposition gjorda beräkningar
upptagas med..................................................... 20 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 225.
68
1056
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Kungl. Maj:ts proposition ................................................................................ 1
Utdrag av statsrådsprotokollet över för sv ar sär enden den 27 mars 1936 ............... 2
AVD. I.
Försvars väsendets ledning.
I. Allmänna grunder för försvarsväsendets ledning 13
A. Den militära ledningen.............................................................................. 13
Allmänna synpunkter ........................................................................... 13
Den högsta militära försvarsledningen i krig .......................................... 14
Den militära ledningen av försvarsväsendet i fred.................................... 16
B. Den ekonomiska för3varsl)eredskapen ......................................................... 45
C. Förvaltningsverksamheten ........................................................................ 46
Allmänna synpunkter ........................................................................... 46
Gemensam eller försvarsgrensvis ordnad förvaltning ................................. 47
Principerna för förvaltningsverksamhetens utövande ................................. 58
De centrala militära förvaltningsorganen ................................................ 82
Armén ....................................................................................... 82
Marinen .................................................................................... 86
Flygvapnet ................................................................................. 86
II. Försvarsdepartementet med kommandoexpeditionerna ................................. 89
A. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli ........................... 89
B. Kommandoexpeditionerna och kommandomålens handläggning ..................... 90
Allmänna synpunkter ........................................................................... 90
Kommandoexpeditionernas organisation ................................................... 95
Lantförsvarets kommandoexpedition ............................................. 95
Sjöförsvarets kommandoexpedition................................................ 96
Flygvapnets kommandoexpedition ................................................ 99
lil. Försvarsstaben............................................................................................. 100
IY. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap 102
AVD. II.
Arméorganisationen.
I. Allmänna grunder för arméorganisationen ................................................... 119
Allmänna synpunkter ........................................................................... 119
Krigsorganisationen .............................................................................. 121
Fredsorganisationen .............................................................................. 124
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 1057
Sid.
II. Krigsorganisationen .................................................................................... 127
A. Högkvarterets arméledning........................................................................ 127
B. Linjeförbanden.......................................................................................... 127
Allmänna synpunkter ........................................................................... 127
Lägre truppförband .............................................................................. 128
Högre truppförband och staber ............................................................... 132
C. Hemortsförs varet....................................................................................... 134
Allmänna grunder................................................................................. 134
Territoriella myndigheter........................................................................ 134
Landstormen ....................................................................................... 135
Luftförsvaret ....................................................................................... 135
Bodens trupper .................................................................................... 137
Kustfästningarnas krigsbesättningar......................................................... 138
Gotlands trupper ................................................................................. 138
D. Depåer och utblldnlngsanstalter ............................................................... 138
Linjeförbandens depåer........................................................................... 138
Landstormens depåer.............................................................................. 139
III. Fredsorganisationen................................................................................. 140
A. Den militära ledningen ............................................................................. 140
Chefen för armén och dennes stabsorgan................................................... 140
Allmänna synpunkter .................................................................. 140
Chefen för armén ........................................................................ 142
Stabsorganen .............................................................................. 143
Inspektionsmyndigheterna........................................................................ 146
Allmänna synpunkter .................................................................. 146
Infanteriinspektionen .................................................................. 147
Kavalleriinspektionen .................................................................. 149
Artilleriinspektionen..................................................................... 150
Ingenjörinspektionen..................................................................... 153
Tränginspektionen........................................................................ 156
Inspektionsverksamheten över sjukvårds väsendet........................... 156
Veterinärinspektionen .................................................................. 158
Inspektören för militärläroverken ................................................ 159
Generalitetet och stabskdrerna.................................................................. 163
Generalitet .............................................................................. 163
Generalstabskåren........................................................................ 165
Artilleristabskåren........................................................................ 168
B. Förvaltningsorganisationen ........................................................................ 169
Allmänna synpunkter ........................................................................... 169
Arméförvaltningens sammansättning ...................................................... 171
Arméförvaltningens tygdepartement ......................................................... 177
Arméförvaltningens i atén denia rdepa rtement ............................................. 184
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement............................................. 189
Arméförvaltningens civila departement ................................................... 193
Uppgifter och ärendesfördelning................................................... 193
Personalbehov.............................................................................. 197
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ...................................................... 205
övergången till arméförvaltningens nya organisation................................. 207
1058
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Sid.
C. Arméns organisation på högre och lägre truppförband ................................. 208
Högre truppförband .............................................................................. 208
De högre truppförbandens ledning............................................................ 220
Arméfördelningschefer och deras staber samt militärområdesbefäl
b
a vare.................................................................................... 220
Militärbefälhavaren för Ovre Norrland och kommendanten i Bodens
fästning samt deras stabsorgan................................................ 224
Militärbefälhavaren på Gotland och dennes stabsorgan.................. 230
Lägre truppförband .............................................................................. 233
Fördelningstrupperna .................................................................. 233
Armé trupp erna ........................................................................... 233
De lägre truppförbanden och deras förläggningsorter..................... 238
Landstormens uppgifter och militära organisation .................................... 239
D. Landets territoriella indelning i militärt hänseende. Territoriella myndigheter 240
Militäromrddesbefälhavare och deras staber ............................................. 240
Fördelningarnas militärområden ................................................... 240
Övre Norrlands militärområde...................................................... 245
Gotlands militärområde ............................................................... 247
Inskrivningsomrddena ........................................................................... 248
Rullföringsomrddena.............................................................................. 249
Landstormsomrddena.............................................................................. 249
överkommendantskapet i Stockholm ......................................................... 252
Platsbefälet i Karlsborg ........................................................................ 253
Militärassistenter vid länsstyrelserna ...................................................... 254
E. Den militära personalens rekrytering ........................................................ 256
Allmänna grunder................................................................................. 256
Fast anställd personal........................................................................... 258
Den fast anställda personalens rekrytering.................................... 258
Behovet av fast anställd personal ................................................ 264
Värnpliktig personal.............................................................................. 266
Den värnpliktiga personalens rekrytering....................................... 266
Behovet av värnpliktiga............................................................... 268
F. De lägre truppförbandens och vissa personalkårers inre organisation m. m.... 275
Allmänna grunder................................................................................. 275
Infanteriet .......................................................................................... 276
Stridsvagnsorganisationen ............................................................ 287
Sammanfattning........................................................................... 288
Kavalleriet .......................................................................................... 290
Artilleriet............................................................................................ 296
Fördelningsavtilleriregementena ................................................... 296
Smålands arméartilleriregemente................................................... 301
Norrbottens artillerikår ............................................................... 302
Gotlands artilleriregemente............................................................ 304
Bodens artilleriregemente ............................................................ 306
Sammanfattning av personal staterna för artilleriet utom luftvärnet 309
Luftvärnsartilleriet ..................................................................... 310
Ingenjörtrupperna ................................................................................. 313
Trängen och trängtrupperna ...................................''............................... 321
Intendenturkdren och intendenturtrupperna................................................ 326
Fortifikationskären................................................................................. 330
Fälttygkdren.......................................................................................... 332
Kungl. Majus proposition nr 225. 1059
Sid.
G. Den militära utbildningen ........................................................................ 338
Utbildningen vid truppförbanden ............................................................ 338
De värnpliktigas utbildning ......................................................... 338
Fast anställt manskaps utbildning ................................................ 344
Utbildningen i övrigt vid truppförbanden....................................... 345
Officersutbildningen .............................................................................. 346
Allmänna synpunkter .................................................................. 346
Utbildning till officer på stat ...................................................... 347
Utbildning till officer i reserven................................................... 355
Underofficersutbildningen........................................................................ 357
Centrala utbildningsanstalter och utbildningskurser.................................... 358
Krigsskolan................................................................................. 358
Truppslagsskolorna ..................................................................... 364
Högskolorna................................................................................. 372
Ridskolan.................................................................................... 375
Artilleriets skjutskola .................................................................. 377
Arméns underofficersskola............................................................ 378
Särskilda utbildningskurser ......................................................... 381
Landstormens utbildning........................................................................ 382
Obligatorisk utbildning ............................................................... 382
Frivillig utbildning ..................................................................... 388
Det frivilliga skytteväsendet .................................................................. 391
H. Armémusiken .......................................................................................... 392
I. Civilmilitära samt civila kårer och stater ................................................... 397
Fältläkarkåren .................................................................................... 397
Militärläkamas utbildning ............................................................ 411
Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår ....................................... 412
Fältveterinärkåren................................................................................. 415
Polispersonalen .................................................................................... 422
J. Sammandrag av föreslagna personalstater................................................... 423
K. Arméns reservpersonal.............................................................................. 428
Reservstaten........................... 428
Reservstaten för furirer vid Gotlands trupper.......................................... 436
Personal i arméns reserver..................................................................... 437
Väg- och vattenbyggnadskåren ............................................................... 441
t. Arméns övergångsstat .............................................................................. 457
M. Arméns hästar och remonteringsväsendet ................................................... 459
Arméns hästar....................................................................................... 459
Egna tjänstehästar ..................................................................... 459
Stamhästar ................................................................................. 460
Ackordhästar .............................................................................. 465
Remonteringsväsendet.............................................................................. 466
Remonteringsbehovet .................................................................. 466
Remontutbildningen..................................................................... 467
Remonteringsväsendets ledning och remontdepåerna ..................... 469
N. Armémuseum.......................................................................................... 470
O. Särskilda personalfrågor 472
IV. Lantförsvarets kostnader........................................................................ 479
V. Övergången till den nya härordningen 480
1060
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Sid.
AVD. lil.
Marinorganisationen.
I. Allmänna grunder för sjöförsvarets ordnande ............................................. 485
II. Sjöförsvarets ledning 487
A. Den militära ledningen.............................................................................. 487
Chefen för marinen och dennes organ...................................................... 487
Allmänna synpunkter .................................................................. 487
Chefen för marinen ..................................................................... 488
Marinstaben................................................................................. 489
Chefen för kustartilleriet............................................................... 493
Personalchefer och inspektörer ............................................................... 494
B. Förvaltningsorganisationen........................................................................... 496
Allmänna synpunkter.............................................................................. 496
Marinförvaltningens organisation............................................................ 496
III. Undervisningsanstalter ni. m......................................................................... 521
Sjökrigsskolan....................................................................................... 521
Sjökrigshögskolan .................................................................................. 526
Marinundervisningskommissionen ............................................................ 529
IV. Mari nilist rik t songa» isai innell........................................................................ 530
Allmänna synpunkter ........................................................................... 530
Sydkustens marindistrikt........................................................................ 532
Ostkustens marindistrikt ........................................................................ 539
Västkustens marindistrikt ...................................................................... 541
Norrlandskustens marindistrikt............................................................... 543
Gotlands marindistrikt........................................................................... 544
Öresunds marindistrikt........................................................................... 545
V. Flottan......................................................................................................... 546
A. SJökrigsmaterielen m. m............................................................................ 546
Fördelning, livslängder och utrangering................................................... 546
Linjeindelning och bemanningsbestämmelser................................................ 547
De olika fartygstyperna jämte deras livslängder och linjeindelning ............ 549
Förteckning över flottans fartyg............................................................... 557
Sjöstridskrafternas sammansättning......................................................... 559
Sjöstridskrafternas basering..................................................................... 560
Fartygens fredsförläggning..................................................................... 563
Flottans ersättningsbyggnad..................................................................... 564
Pansarskeppens modernisering.................................................................. 569
Sammanfattning av kostnaderna för ersättningsbyggnad och modernisering... 571
Hjälpfartygen....................................................................................... 572
B. Flottans krlgsberedskap och övningar ......................................................... 573
Rustningsplan....................................................................................... 578
C. Örlogsstationer, örlogsdepåer och örlogsvarv ................................................ 579
örlog sstationerna ............................................................ 579
Kungl. Maj:is proposition nr 225.
1061
i Sid.
Personalorganisationen ................................................................ 579
Förläggnings- och lokalfrågor ...................................................... 582
örlogsdepderna .................................................................................... 587
Örlogsvarven.......................................................................................... 587
D. Flottans personal....................................................................................... 591
Personalbehov och personalfördelning ...................................................... 591
Officerskåren ........................................................................................ 604
Officerskårens rekrytering............................................................ 604
Officerskårens sammansättning, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden
m. m......................................................................... 608
Underofficerskdren................................................................................. 610
Skeppsgosse- och sjömanskdrerna ............................................................ 612
Organisationen i allmänhet ......................................................... 612
Skeppsgosseinstitutionen............................................................... 612
Sjömanskårens utbildning ............................................................ 617
Sjömanskårens sammansättning, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden
m. m...................................................................... 620
Flottans musikorganisation..................................................................... 623
De värnpliktiga och deras redovisning...................................................... 625
Allmänna synpunkter .................................................................. 625
Tjänstgöringstiden och dess användning....................................... 626
Sjörullföringsorganisationen ......................................................... 634
Landstormens användning m. m.................................................... 636
Flottans reservpersonal........................................................................... 638
Allmänna synpunkter .................................................................. 638
Personal å reservstat .................................................................. 638
Personal i flottans reserv ............................................................ 638
Vissa personalfrågor.............................. 647
VI. Kustartilleriet ............................................................................................. 649
A. Allmän organisation.................................................................................... 649
B. Fredsorganisationen.................................................................................... 652
Allmänna synpunkter ........................................................................... 652
Chefen för kustartilleriet och dennes stab ................................................ 653
Kustfästning arnäs organisation............................................................... 656
Vaxholms fästning ..................................................................... 656
Karlskrona fästning..................................................................... 659
Älvsborgs fästning ..................................................................... 661
Hemsö fästning........................................................................... 662
Kustartilleriets skjutskola........................................................................ 662
Truppförbanden och deras organisation ................................................... 663
Allmänna synpunkter .................................................................. 663
Truppförbandens staber............................................................... 665
Utbildningen vid truppförbanden ............................................................ 666
De värnpliktiga ......................................................................... 666
Fast anställt manskap.................................................................. 668
Kustartillerikadetterna.................................................................. 669
Keservkadetterna ........................................................................ 670
Musikorganisationen .............................................................................. 671
Behovet av aktiv personal....................................................................... 673
Reservpersonalen.................................................................................... 675
1062
Kungl. Majlis proposition nr 225.
Sid.
Beservstaten ............................................................................... 675
Personal i kustartilleriets reserv................................................... 676
VII. För marinen gemensam personal in. m. ...................................................... 677
Allmänna synpunkter.............................................................................. 677
Mariningenjörkären .............................................................................. 678
Marinintendenturkdren........................................................................... 681
Marinläkarkdren.................................................................................... 684
Marinens poliskdr................................................................................. 688
Marineus ecklesiastikstat ........................................................................ 690
VIII. Sjökarte verket............................................................................................. 691
Allmänna synpunkter ........................................................................... 691
Verkets ställning inom statsförvaltningen ................................................ 694
Sjökarteverkets arbetsuppgifter ............................................................... 700
Sjökarteverkets organisation..................................................................... 706
Båtmaterielen....................................................................................... 714
Sjökarteverkets lokaler ........................................................................... 715
IX. Sjöförsvarets kostnader .............................................................................. 717
X. Övergången till den nya marinorganisntionen ............................................. 722
AVD. IV.
Flygvapnets organisation.
I. Allmänna grunder för flygvapnets ordnande ................................................ 726
II. Flygstridskrafternas sammansättning m. m. ................................................ 727
lil. Flygvapnets fredsorganisation ..................................................................... 733
A. FlygvapnetB ledning ................................................................................. 733
Chefen för flygvapnet och dennes stab...................................................... 733
Allmänna synpunkter .................................................................. 733
Chefen för flygvapnet.................................................................. 734
Flygstaben ................................................................................. 734
Eskaderchefen med stab ........................................................................ 736
Förvaltningsorganisationen ..................................................................... 738
Allmänna synpunkter .................................................................. 738
Flygförvaltningen........................................................................ 739
B. Flygforbanden, dessas organisation oell verksamhet....................................... 749
Flygvapnets uppdelning pd förband......................................................... 749
Flottiljens inre organisation .................................................................. 755
Verksamheten inom flottiljförbandet......................................................... 756
Personalbehovet vid flottiljerna ............................................................... 757
C. Utbildnlngsanstalter och dessas organisation................................................ 765
Flygkrigsskolan .................................................................................... 765
Flygkrigshögskolan................................................................................. 771
Underofficersskolan .................................................................. 772
Bomb- och skjutskolan ........................................................... 773
Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 1063
Sid.
D. Flygövningarnas omfattning 775
E. Organisationen av flygvapnets verkstäder ................................................... 777
F. Frågan om flygvapnets musikorganisation ................................................... 779
G. Sammandrag av flygvapnets personal; vissa personalfrågor........................... 780
IV. Flygvapnets rekrytering .............................................................................. 784
A. Allmänna grunder .................................................................................... 784
B. Fast anställd personals rekrytering............................................................ 788
V. Utbildning vid flygvapnet ........................................................................... 794
A. De värnpliktigas utbildning ..................................................................... 794
B. Underbefäls- och underofflcersutbildnlngen................................................... 798
C. Officersutbildningen ................................................................................. 803
D. Fortsatt utbildning.................................................................................... 807
E. Utbildning av personal från övriga försvarsgrenar ....................................... 809
VI. Flygmaterielen............................................................................................. 809
VII. Flygförbandens fredsförläggningsplatser, byggnader och flygfält 816
A. Allmänna synpunkter .............................................................................. 816
B. Behovet av byggnader, flygfält m. m. ......................................................... 819
C. Benämningar....................................................... 827
VIII. Flygvapnets kostnader ................................................................................. 828
Årliga organlsationskostnader........................................................................... 828
Engångskostnader .......................................................................................... 830
IX. Övergången till den nya organisationen 832
AVD. V.
Vissa för försvarsväsendet gemensamma frågor.
I. Värnplikten ................................................................................................ 844
A. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på försvarsgrenar
och truppslag.................................................................................... 844
Beräknat behov .................................................................................... 844
Beräknad tillgång................................................................................. 845
Uppdelning av vämpliktskontingenterna................................................... 847
B. Värnpliktstid och uppbådsindelning ............................................................ 848
Tjänstetiden.......................................................................................... 848
Uppbddsindelningen .............................................................................. 850
C. Utbildningstiden ....................................................................................... 854
D. De värnpliktigas inskrivning ..................................................................... 854
Inskrivningsnämnderna........................................................................... 854
Inskrivning srevisionerna ........................................................................ 861
E. Värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring ... 864
F. De värnpliktigas avlöning ........................................................................ 866
II. Den andliga vården vid försvarsväsendet 867
lil. Civilanställniiigsfrågan 872
IV. Central kemisk anstalt för försvarsväsendet 884
Bihang till riksdagens protokoll 1936. I sami. Nr 225. 217 11 (> 69
1064
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Lantförsvaret....... Sjöförsvaret ....... Flygvapnet........... |
Sid. AVD. VI. Erforderliga byggnadsarbeten. .................................................................................................. 8S9 .................................................................................................. 891 ................................................................................................. 892 |
AVD. VII. Departementschefens hemställan 901 |
Sammanställning över anslagen under fjärde huvudtiteln....................................... 939
Stockholm 1936. K. L. Beckmans Boktryckeri.