Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning till
Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag av Östra
Vårends järnväg; given Stockholms slott den 10 mars
1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I skrivelse den 30 januari 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret framlagt
förslag örn försäljning av östra Värends järnväg till Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägsaktiebolag.

Bihang till riksdagens protokoll 193(1. 1 sami. Nr 220.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Till anläggning av nämnda järnväg, som omfattar sträckan Brittatorp—
Sävsjöström—Älghultsby, utgick åren 1920—1922 statslån ur allmänna järnvägslånefonden
med sammanlagt 1,090,000 kronor. Järnvägen öppnades för
allmän trafik den 5 december 1922. Driftöverskottet blev emellertid så lågt,
att järnvägens ägare, Östra Värends järnvägsaktiebolag, icke kunde fullgöra
annuiteterna å statslånen. År 1931 försattes bolaget i konkurs, varefter riksgäldskontoret
å exekutiv auktion år 1933 inköpte järnvägen för en köpeskilling
av 180,000 kronor, i samband varmed statens återstående fordran, i runt
tal 1,693,000 kronor, avskrevs. Underhållet och trafikeringen av järnvägen
övertogos sedermera från och med den 1 juli 1933 av Växjö—Åseda—Hultsfreds
järnvägsaktiebolag enligt ett av Kungl. Majit godkänt arrendeavtal.
Detta avtal har i behörig ordning uppsagts av bolaget till upphörande den
31 sistlidne december, men bolaget upprätthåller alltjämt trafiken å banan.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle sistnämnda bolag inköpa järnvägen
för en köpeskilling av 204,795 kronor. I denna summa ingå dels förenämnda
belopp av 180,000 kronor, dels ock ett belopp av 24,795 kronor, motsvarande
av riksgäldskontoret under arrendetiden enligt arrendeavtalet gjorda
utlägg. Sistnämnda belopp skall gäldas kontant eller ock skall därå
avlämnas skuldförbindelse med säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt
i järnvägen, därvid beloppet skall förräntas och inom en tid av 14 år
amorteras, med rätt för bolaget att vara befriat från amortering under de
fyra första åren. Återstoden av köpeskillingen, 180,000 kronor, skall innestå
räntefritt samt återbetalas först i samband med realisation av järnvägen
och i den mån försäljningssumman efter avdrag för kostnader i och för försäljning
och eventuell avstyckning därtill förslår. Bolaget äger sätta dotterbolag
i sitt ställe, därvid bolaget skall teckna borgen för dotterbolagets riktiga
fullgörande av de förbindelser, som eljest åvilat bolaget självt.

Vid riksgäldsfullmäktiges förevarande framställning finnes fogad en den
16 januari 1936 dagtecknad promemoria, innefattande resultatet av en av
riksgäldssekreterciren J. Hägglund och byråchefen S. Norrman på fullmäktiges
uppdrag verkställd utredning med avseende å träffande av nytt arrendeavtal
med Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag. Ur nämnda promemoria
torde här, till en början beträffande järnvägen och dess ekonomiska
förhållanden, få återgivas följande:

Järnvägen utgår från en punkt, Sevedstorp, norr örn Brittatorps station
å Växjö—Åseda—Hultsfreds järnväg, och ansluter vid Älghultsby till östra
Smålands järnväg Älghultsby—Oskarshamn, vilken numera äges och trafikeras
av ett dotterbolag till Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag. Järnvägen
har i likhet med nämnda anslutande banor en spårvidd av 0.891 meter. Vid
Sävsjöström korsar järnvägen den normalspåriga banan Kalmar—Nybro—
Nässjö.

I efterföljande tablå anges enligt den allmänna järnvägsstatistiken inkomster,
driftkostnader och driftresultat vid järnvägen för vissa år, därvid må
framhållas, att i »driftkostnader» icke ingå vare sig avsättningar till förnyelsefond
eller räntor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

3

Å r

Inkomster
av järnvägs-driften

Drift-

kostnader

Drift-

resultat

Kronor med avrundning till 1,000-tal

1923......................

136,000

163,000

- 27,000

1926......................

162,000

132,000

+ 30,000

1929......................

137,000

125,000

+ 12,000

1932......................

83,000

118,000

- 35,000

1933......................

80,000

104,000

- 24,000

1934......................

82,000

102,000

- 20,000

Enligt till 1935 års slut gällande avtal uppbar det arrenderande bolaget
järnvägens inkomster och svarade för driftkostnaderna, inkl. viss avsättning
till förnyelsefond. Något arrende erlades icke. Härvid hava uppkommit
vissa brister, att täckas av Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag,
nämligen för:

Kronor

år 1933 (senare halvåret) .......................... 7,810: 90

» 1934 .......................................... 23,488:67

» 1935 t. o. m. juli månad........................ 17,467:66

Såsom förut nämnts har riksgäldskontoret, efter av det arrenderande bolaget
gjorda framställningar, sett sig föranlåtet att till bolaget utbetala ett belopp
av 24,795 kronor, i vilket ingå följande delbelopp:

För växel- och säkerhetsanläggningar: Kronor Kronor

år 1933 ............................................ 3,375: —

» 1934 ............................................ 1,090: — 4,465:

För flyttning av hus år 1934 kr. 1,700: —, varav återbetalts kr.

200:— . .................................................. 1,500: —

För banans iståndsättande, grusning m. m.:

år 1934....................................... 9,415: —

> 1935............................................ 9,415: — 18,830: —

Summa kronor 24,795: —

I förnyelsefonden, vilken tillhör järnvägen, fanns den 31 juli 1935 en
behållen tillgång av kronor 10,224:98.

Om förhandlingarna rörande järnvägens framtida drift anföres i promemorian
:

Som köpare eller arrendator av järnvägen kunde ifrågakomma ettdera av
de järnvägsbolag, vilkas likspåriga banor anslöte till järnvägen vid Brittatorp
respektive Älghultsby.

Från östra Smålands järnvägsaktiebolag hade emellertid på gjord förfrågan
ingått meddelande, att bolaget ej kunde reflektera på förvärv av ifrågavarande
järnväg. Bolaget hade emellertid framhållit den synnerliga vikten även för
Östra Smålands järnväg av att tågrörelsen å östra Värends järnväg upprätthölles
i minst samma utsträckning som tidigare och betonat önskvärdheten av
att berörda järnväg vid en försäljning till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
komme att införlivas med denna.

Av Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag utsedda förhandlingsmän
hade vid förda förhandlingar framhållit, att östra Värends järnvägs bi -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

behållande vöre av intresse för den järnväg, de representerade, men att någon
köpeskilling i egentlig mening icke kunde ställas i utsikt, enär Östra Värends
järnväg ginge med förlust och något bidrag till dess förvärvande icke kunde
förväntas från Växjö stad, Växjö—Alvesta järnväg eller östra Värends järnvägs
trafikområde. Att Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag det
oaktat kunde reflektera på järnvägens övertagande berodde därpå, att en
nedläggning av densamma skulle medföra dels viss trafikminskning för
Växjö—Åseda—Hultsfreds järnväg, dels bortfallande av ersättning för trafikering
av Brittatorps station samt för vissa andra prestationer.

Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägs indirekta vinster av trafikeringen av
Östra Värends järnväg överstege icke i mera avsevärd grad till trafikeringen
hänförliga bokförda förluster. I betraktande härav och då de ekonomiska
framtidsutsikterna för östra Värends järnväg ställde sig ovissa och järnvägsdriftens
fortsatta upprätthållande måste anses vara ett allmänt intresse,
hade riksgäldskontorets förhandlingsmän funnit sig kunna tillstyrka en försäljning
till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag av Östra Värends
järnväg, under förutsättning att riksgäldskontoret dels erhölle ersättning för
under arrendetiden gjorda utlägg, dels tillförsäkrades inbetalning av medel,
som kunde komma att inflyta vid eventuell framtida nedläggning av järnvägen
eller delvis försäljning av dess intecknade fastighet.

Beträffande de av riksgäldskontoret gjorda utläggen för järnvägens iståndsättande
m. m., 24,795 kronor, hade Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolags
styrelse, sedan preliminära förhandlingar slutförts, framställt yrkande,
att bolaget vid köp av Östra Värends järnväg skulle befrias från betalningsskyldighet
för nämnda belopp, varvid förutsatts, att bolaget likväl
skulle äga övertaga järnvägens i behåll varande förnyelsefond, vid utgången
av juli månad 1935 uppgående till omkring 10,225 kronor. Denna framställning
ansåge sig riksgäldskontorets förhandlingsmän icke kunna biträda,
men de hade — med hänsyn till dels Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolags
svaga likvida ställning, dels ock den förbättring efter hand av
östra Värends järnvägs nettoresultat, varom hopp kunde hysas på grund av
planerad övergång till motorvagnsdrift — funnit skäligt, att likvid av sagda
24,795 kronor kunde få göras genom en av köparen utfärdad revers, varvid
hypotek skulle lämnas i järnvägsanläggningen och betalningsskyldigheten
vara fullgjord inom en tid av fjorton år.

Vid förhandlingarna hade enighet vunnits om framläggande av ett i promemorian
intaget förslag till avtal angående försäljning av Östra Värends
järnväg till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag.

Till detta förslag återkommer jag i det följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sin förevarande framställning till
en början i korthet redogjort för innehållet av det med Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägsaktiebolag år 1933 träffade arrendeavtalet, varigenom bolaget
övertog underhållet och trafikeringen av Östra Värends järnväg.

Enligt detta avtal skulle kostnader för nyanläggningar, nyanskaffningar
och förbättringar under arrendetiden, beroende på arbetenas art, antingen bestridas
eller förskotteras av det arrenderande bolaget, som ägde rätt att vid
arrendeavtalets upphörande av riksgäldskontoret utbekomma vad sålunda
förskotterats. Det arrenderande bolaget skulle bestrida driftkostnaderna å
järnvägen och äga att i ersättning härför uppbära 94 procent av järnvägens
bruttoinkomster. Återstående 6 procent av bruttoinkomsterna skulle i första
hand användas för avsättning till förnyelsefond. Arrendeavgift skulle tills
vidare icke debiteras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

5

För fortsatt arrendering av banan hade, fortsätta fullmäktige, Växjö—
Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag uppställt som villkor, bland andra, att
föreskriften örn avsättning av viss del av bruttoinkomsterna till förnyelsefond
skulle slopas, varigenom alltså hela kostnaden för järnvägens vidmakthållande
skulle falla på staten såsom ägare, vilka villkor riksgäldskontorets förhandlingsmän
ej funnit vara från statens synpunkt godtagbara. I stället
hade förberörda förhandlingar örn järnvägens försäljning upptagits.

Med förmälan att förhandlingsmännens förutnämnda förslag till försäljning
av järnvägen enligt till riksgäldskontoret ingången skrivelse av den 24
januari 1936 med vissa jämkningar godkänts av Växjö—Åseda—Hultsfreds
järnvägsaktiebolags styrelse lämna fullmäktige följande redogörelse för
nämnda förslag och av bolagsstyrelsen påkallade jämkningar däri:

Enligt förslaget skall Östra Värends järnväg jämte tillhörigheter och fordringar,
inklusive förnyelsefond, uppgående till omkring 10,225 kronor, försäljas
till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag för en köpeskilling
av 204,795 kronor. Av köpeskillingen skall förut omförmälda belopp av
24,795 kronor gäldas kontant eller genom av köparen utställd skuldförbindelse,
löpande med ränta från och med den 1 januari 1936 och med säkerhet av
inteckning med bästa förmånsrätt i Östra Värends järnväg. I det senare fallet
skall amortering av beloppet vara slutförd inom fjorton år med skyldighet
för köparen att påbörja amorteringen först efter fyra år.

Det köpande bolagets mindre goda likviditet har föranlett, att förhandlingsmännen
ej ansett sig böra uppställa krav på kontant inbetalning av nu
ifrågavarande belopp, ehuru möjlighet till sådan givetvis bör stå köparen
öppen. Den ifrågasatta friheten från amorteringsskyldighet under de första
åren motiveras av de förhoppningar, man synes hysa på en förbättring av
driftresultat å Östra Värends järnväg efter genomförandet av en planerad
övergång till motorvagnstrafik. Det köpande bolaget har av Kungl. Majit
den 1 mars 1935 beviljats lån å 44,900 kronor för anskaffande av en motorvagn,
avsedd för Östra Värends järnväg.

Ä köpeskillingens återstående belopp, 180,000 kronor — motsvarande det
belopp för vilket järnvägen inropats av riksgäldskontoret och något överstigande
järnvägens beräknade realisationsvärde, 168,000 kronor — skall det
köpande bolaget avlämna skuldförbindelse, löpande utan ränta och med i
förslaget angiven inteckningssäkerhet. Betalningsskyldighet skall inträda
först i samband med realisation i dess helhet eller till någon del av järnvägen,
varvid till riksgäldskontoret skall inbetalas vad vid realisationen inflyter
intill skuldförbindelsens belopp. Järnvägsbolagets styrelse har i sin
berörda skrivelse hemställt örn ett tillägg av innebörd, att från det belopp,
som sålunda skall inlevereras, må göras avdrag för kostnader i och för försäljning
och eventuell avstyckning.

Enligt förslaget skall vidare det köpande bolaget förbinda sig att, intill dess
köpet blivit fullbordat, trafikera östra Värends järnväg i enlighet med före
1935 års utgång gällande arrendeavtal. Bolagets styrelse har hemställt örn
ett tillägg till nämnda bestämmelse, innebärande ridt för bolaget att från och
med den 1 januari 1936 för bestridande av driftkostnaderna använda inflytande
trafikinkomster i deras helhet.

Förslaget innehåller vidare bland annat bestämmelser angående rätt för
staten alt inlösa Östra Värends järnväg i enlighet med grunder, som i allmänhet
tillämpas vid regleringar av järnvägsbolags statslån, samt angående rätt
för det köpande bolaget att i sitt ställe sätta ett för ändamålet bildat dotterbolag
och att till sådant bolag överlåta äganderätten och trafikeringcn av
järnvägen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Järnvägsbolagets styrelse har vidare hemställt om ytterligare två tillägg
till avtalsförslaget, det ena stadgande skyldighet för ägaren till Östra Värends
järnväg att, så länge trafiken å järnvägen uppehälles, ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter i fråga om trafikeringen, som kunna komma att av Kungl.
Maj:t meddelas, och det andra innehållande föreskrift, att de handlingar och
kartor, som erfordras för lagfart för köparen å östra Värends järnväg, skola
tillhandahållas av säljaren, men med skyldighet för köparen att bekosta dylik
lagfart.

Under erinran örn att fullmäktige på grund av arrendekontraktet nödgats
att för järnvägens vidmakthållande tillhandahålla järnvägsbolaget medel till
belopp av inemot 25,000 kronor, anföra fullmäktige, att de vid sådant förhållande
och med hänsyn till vad förhandlingsmännen meddelat angående
järnvägsbolagets inställning till ett eventuellt nytt arrendekontrakt ansåge
vidare utarrendering av östra Värends järnväg ej böra ifrågakomma. En
försäljning av järnvägen måste därför enligt fullmäktiges mening i nuvarande
läge anses vara den naturliga och lämpliga utvägen, då det givetvis ej
kunde ifrågasättas, att statens järnvägar skulle omhändertaga driften å järnvägen,
och då denna ej utan tvingande skäl torde böra nedläggas. I anslutning
härtill anföra riksgäldsfullmäktige:

Såsom förhandlingsmännen i sin promemoria påvisat, har driften å östra
Värends järnväg hittills visat ett dåligt resultat, och detta särskilt under de
senare åren, då avsevärda rena driftförluster uppkommit. Vid sådant förhållande
och med stöd därjämte av de skäl, förhandlingsmännen anfört för
tillstyrkande av det framlagda förslaget till järnvägens försäljning till Växjö
—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, finna fullmäktige detta förslag
vara för staten godtagbart. Fullmäktige anse sig kunna förutsätta, att järnvägsbolaget,
ehuru dess ekonomiska ställning ej är särdeles stark, skall bliva
i stånd att i föreskriven ordning återbetala vad riksgäldskontoret utbetalat
för järnvägen under arrendetiden, även örn man ej synes kunna räkna med,
alt detta kan ske på en gång vid köpets fullbordande. Det hade visserligen
varit önskvärt, att någon ytterligare säkerhet för återbetalningen utöver inteckning
i järnvägen kunnat ställas, men, då detta uppgivits ej kunna ske, synes
fullmäktige denna omständighet ej böra föranleda förslagets förkastande,
vilket efter allt att döma skulle medföra, att järnvägen måste nedläggas.

östra Värends järnväg är i riksgäldskontorets räkenskaper bokförd som en
tillgång med belopp av 180,000 kronor, varemot den överskjutande delen av
det för järnvägens anläggning utlämnade statslånet avskrivits. Det föreliggande
förslagets antagande skulle salunda ej medföra något behov av ytterligare
avskrivning, enär nämnda belopp skulle kvarstå som en fordran hos
det köpande järnvägsbolaget, ehuru den ej skulle kunna göras gällande annat
än i samband med en realisation av järnvägen.

De av järnvägsbolagets styrelse föreslagna, i det föregående omförmälda
tilläggen till avtalsförslaget hade ej givit fullmäktige anledning till någon erinran.
Lydelsen av det i enlighet härmed ändrade förslaget till försäljningsavtal
framginge av en vid fullmäktiges skrivelse fogad bilaga.

Riksgäldsfullmäktige hemställa, alt Kungl. Majit ville för den nu församlade
riksdagen framlägga förslag örn försäljning av östra Värends järnväg till
Växjö—Åseda—Hultsfreds jämvägsaktiebolag i enlighet med förhandlingsmännens
förslag med däri av järnvägsbolaget yrkade tillägg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

7

I utlåtande den 3 mars 1936 har 1932 års järnvugsekonomiutredning till en
början i fråga om Östra Värends järnvägs trafikförhållanden anfört:

Ifrågavarande järnväg tillkom på sin tid främst i syfte att sätta nordöstra
delen av Kronobergs län i förbindelse med länets administrativa och kommersiella
centrum Växjö. Av järnvägsgeografiska och kostnadsskäl erhöll
den emellertid sin slutpunkt åt Växjöhållet vid Brittatorps station å Växjö—-Åseda—Hultsfreds järnväg, 25 kilometer norr örn staden. Trafik söderifrån
till och söderut från järnvägen är på grund härav i hög grad beroende av
de dispositioner, som av sistnämnda järnväg vidtagas för dess framförande
över bandelen Brittatorp—Växjö. Denna trafik utgör en mycket betydande
del, såsom framgår av följande uppgifter för år 1934:

Hela trafiken å Östra Värends järnväg.. ..
Härav:

Lokaltrafik.............................

Samtrafik till och från järnvägen:

Via Brittatorp (Växjö) .................

» Sävsj öström........................

» Älghultsby.........................

Samtrafik transito järnvägen:

Växjö (Brittatorp)—Älghultsby...........

» » —Sävsj öström .........

Sävsj öström—Älghultsby.................

Antal

Ton

Ton vagns-

resande

styckegods

lastgods

19,340

2,000

13,920

43-3 %

1''5 %

1-5 %

31-9 »

18-3 »

42-6 »

8-7 »

28-6 »

2L7 »

4''6 »

1-3 »

3''7 »

7T »

28-7 »

13-3 »

3-2 »

—

—

1-2 »

21-6 »

17-2 »

Ett överlåtande av järnvägen i fråga till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
syntes vid angivna förhållanden i och för sig vara en naturlig
utväg, under förutsättning att dess fortbestånd ansåges böra tryggas.

Örn de föreslagna villkoren för en dylik överlåtelse anför järnvägsekonomiutredningen: Järnvägsekonomiutredningen

hade av hänsyn till det dåliga ekonomiska
resultat, som östra Värends järnvägs drift hittills lämnat, icke funnit anledning
till erinran vare sig mot den i avtalet stadgade köpeskillingen, 204,795
kronor, eller mot sättet för gäldande av densamma. Det hade givetvis på
grund av köpandebolagets mindre goda affärsställning varit önskvärt att erhålla
ytterligare borgen för betalningen av beloppet 24,795 kronor, men med
hänsyn till det relativt ringa belopp, varom fråga vore, ävensom till Östra
Värends järnvägs svaga affärsresultat, ansåge sig utredningen icke böra framställa
något yrkande i berörda hänseende.

Däremot hyste utredningen starka betänkligheter angående lämpligheten
av att i fortsättningen driva järnvägen i fråga genom ett för ändamålet bildat
dotterbolag. Syftet härmed vore, enligt vad utredningen inhämtat, dels att
kunna bibehålla nuvarande zongräns samt nu utgående övergångsavgifter
vid Brittatorp ävensom den särskilda banavgift av 10 öre per 100 kilogram,
som uttoges i godstrafik å Östra Värends järnväg, dels att undgå den merkostnad,
som eljest skulle följa av att Växjö—Åseda—Hultsfreds järnväg tillhörde
en i lönehänseende något bättre ställd bangrupp än östra Värends
järnväg. Det hade från bolagets sida uppgivits, att en fullständig sammanslagning
av järnvägarna skulle betyda en inkomstminskning av cirka 14.000
kronor och en utgiftsökning av omkring 6,000 kronor eller alltså i allt en kalkylatorisk
nettoinkomstminskning av i runt tal 20,000 kronor per år, och att
trafikeringen av östra Värends järnväg i allt fall, d. v. s. även örn järnvägen
dreves som ett i taxe- och lönehänseende fristående företag, medförde så stor

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

förlust, att denna tillsammans med övriga bolaget därigenom åsamkade kostnader
vore större än summan av de bandelen Brittatorp—Växjö av trafik
till och från järnvägen tillförda inkomsterna och de utgifter, som vid ett nedläggande
av Östra Värends järnväg skulle få bårås av bolaget i stället för
att som nu debiteras sistnämnda järnväg. Bolaget hade med andra ord gjort
gällande, att trafikeringen av Östra Värends järnväg under alla förhållanden
innebure en uppoffring, och att denna vid en fullständig sammanslagning
skulle komma alt ytterligare ökas med nyss angivna belopp.

I vad bolagets sålunda framförda erinringar mot ett fullständigt införlivande
gällde verkningarna därav på utgiftssidan kunde ekonomiutredningen
i viss mån erkänna deras berättigande. Av de bägge tänkbara utvägar —
järnvägens nedläggande eller överlåtande till någon av de angränsande lospånga
järnvägarna — mellan vilka det nu gällde att träffa ett val, finge
nämligen den senare för personalens del anses så tillfredsställande som under
förhandenvarande förhållanden rimligen kunde begäras, även om järnvägen
i lönehänseende bibehölles i samma bangrupp som den, till vilken den för
närvarande hörde. För personalen bereddes i varje fall fortsatt anställning,
och ekonomiutredningen förmodade, att vissa möjligheter därjämte borde
öppna sig för en framtida överflyttning till moderföretaget i mån av där uppkommande
vakanser. Utredningens betänkligheter gällde alltså närmast det
förhållandet, att med ett dotterbolag skulle komma att på obestämd tid konserveras
ett taxesystem, som i ej ringa grad syntes vara anledning till, att
Ostra Värends järnvägs samhällsnytta och konkurrenskraft för närvarande
vöre så ringa och att en stor del av järnvägens naturliga uppgifter syntes hava
övertagits av den motoriserade landsvägstrafiken.

Till belysande av järnvägens och en del andra med denna i viss mån jämförbara
järnvägars trafikfrekvens m. m. har järnvägsekonomiutredningen
meddelat följande uppgifter för år 1934:

Inkomst

Person-

Person-

Tonkm

Järnväg

km pr

km pr

pr

Kronor

tågkm

bankm

bankm

Östra Värends ..............

..... 5-31

4-1

9,100

8,700

Växjö—Åseda—Flultsfreds .. ..

.... 13''82

12-2

35,800

28,400

Östra Smålands..............

..... 6-54

5-4

12,700

11,100

Mönsterås ..................

---- 5-32

5.0

12,200

9,500

Kalmar—Torsås ............

---- 23-45

18-5

70,500

35,400

Kalmar—Berga..............

.... 21-01

14-3

56,900

47,300

Falkenbergs ................

.... 6-28

6-1

13,600

8,700

Östra Blekinge..............

.... 11-54

11-0

23,900

20,100

Växjö—Tingsryds............

.... 16-46

17-8

55,700

30,300

Varberg—Ätrans ............

.... 9-18

9-6

23,000

20,600

I anslutning härtill anför järnvägsekonomiutredningen:

Att bibehålla ifrågavarande järnväg enbart av hänsyn till en trafik av nyss
angivna obetydliga storleksordning kan enligt ekonomiutredningens mening
knappast anses ändamålsenligt, detta så mycket mindre om det förhåller sig så
som från köpandebolagets sida gjorts gällande, nämligen att östra Värends
järnvägs drivande trots den trafik, som därigenom tillföres bolagets järnväg,
snarast medför en börda. I betraktande av järnvägens ringa längd och ännu
återstående trafik ävensom det berörda trafikområdets struktur synes tvärtom
mest rationellt att helt nedlägga densamma och frigöra det i anläggningen
bundna kapitalet för annat mera samhällsnyttigt ändamål. För persontrafi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

9

kens del bör en sådan åtgärd ej vålla nämnvärda olägenheter, då Karlskrona
—Växjö järnväg, vilken förvaltas gemensamt med Växjö—Åseda—Hultsfreds
järnväg och övriga från Växjö utgående banor, redan driver en omnibuslinje
genom en stor del av östra Värends järnvägs trafikområde, vilken linje vid
ett nedläggande av järnvägen lämpligen kan utsträckas ända fram till Älghultsby.
Den obetydliga godstrafiken torde kunna övertagas av angränsande
järnvägar och tillgängliga lastbilar.

Skulle järnvägens fortbestånd tryggas, anför järnvägsekonomiutredningen
vidare, syntes sålunda angeläget, att så skedde under former, som kunde väntas
stärka dess betydelse som transportorgan och därmed även dess trafik.
Härom anföres i fortsättningen bland annat:

Det kunde framhållas, att järnvägens nuvarande ringa trafik icke enbart
vore en följd av de hittillsvarande höga rese- och fraktavgifterna utan även
i viss mån vore att tillskriva de mindre goda förbindelserna mellan järnvägens
eget trafikområde och Växjö. Den av förenämnda omnibuslinje föranledda
trafikavledningen syntes sålunda till icke oväsentlig del vara beroende på den
i regel långa tiden för resor mellan järnvägens stationer och Växjö till följd
av långa uppehåll mellan tågen i Brittatorp. Även om en förbättring härutinnan
genomfördes, syntes borttagandet av nuvarande taxegräns i Brittatorp i
alla händelser vara en än viktigare åtgärd för hävdande av järnvägens naturliga
uppgift och stärkande av dess konkurrenskraft.

Härigenom skulle exempelvis priset för en enkel biljett III klass Lenhovda
Växjö nedbringas från 3 kronor 20 öre till 2 kronor 80 öre. Beträffande godstrafiken
skulle vinnas en reducering av7 i samtrafikfrakterna ingående banoch
övergångsavgifter, de senare uppgående till 8—12 öre per 100 kilogram
och övergångsstation, vilka avgifter utgjorde en förhållandevis mycket stor
andel av hela den utgående frakten.

Även om man hade anledning förmoda, att berörda järnvägar genom indiv
iduella nedsättningar sökte såvitt möjligt neutralisera verkningarna av nämnda
avgiftsfördyrande faktorer, så måste dessa i varje fall framstå som ett
betydande handikap, och ett borttagande av taxegränsen i Brittatorp framstode
därför som en nödvändighet. Ekonomiutredningen hyste för sin del
den uppfattningen, att så borde kunna ske utan åsidosättande av de företagsekonomiska
synpunkterna, då åtgärden utan tvivel Lomme att tillföra berörda
järnvägar ny trafik, särskilt om tågförbindelserna dessutom bleve ordnade pa
ett mera ändamålsenligt sätt.

Järnvägsekonomiutredningen, som i övrigt icke hatt något att erinra mot
det föreliggande förslaget, har med stöd av det anförda föreslagit, att för den
nu ifrågasatta försäljningens godkännande skulle uppställas det villkoret, att
Östra Värends järnväg i varje fall i taxehänseende helt sammansloges med
Växjö—Åseda—Hultsfreds järnväg. För den händelse bolaget icke befunnes
villigt att förvärva järnvägen på nämnda villkor, har utredningen ansett
starka skäl föreligga för ett beslut rörande densammas nedläggande snarast
möjligt.

Väg- och vattenbygnadsstyreisen har i utlåtande den 7 mars 1935 för sin
del funnit det mest önskvärt, att ifrågavarande försäljning skedde under det
av järnvägsekonomiutredningen föreslagna villkoret, men har tillika anfört,
att, örn detta ej skulle låta sig genomföra, en försäljning även utan detta villkor
syntes vara att föredraga framför affärens omintetgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 220. t,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Departe- Innan östra Värends järnvägsaktiebolag i mars 1931 försattes i konkurs
mentschefen. hade med intressenterna i de till bolagets järnväg anslutande Oskarshamnsbanorna
och Växjöbanorna förts långvariga förhandlingar angående järnvägens
införlivande med ettdera av dessa bankomplex. För dessa förhandlingar
lämnas en närmare redogörelse i den till 1932 års riksdag av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1930—30 juni 1931 m. m. (sid.
136 ff.). Såsom av nämnda redogörelse framgår blev resultatet av förhandlingarna
negativt. Under desamma hade visserligen Växjö stad, som ägde
betydande intressen i Växjöbanorna, erbjudit sig att med visst belopp inlösa
statens fordran hos Östra Värends järnvägsaktiebolag i syfte att därefter
bibehålla järnvägen såsom självständigt företag, men detta erbjudande förföll
under förhandlingarnas fortsatta gång.

Alltsedan riksgäldskontoret, efter det förenämnda järnvägsaktiebolag försatts
i konkurs, år 1933 inköpte järnvägen å exekutiv auktion, har densamma
varit utarrenderad till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag.
Bolaget har emellertid uppsagt arrendeavtalet till upphörande med ingången
av innevarande år. På grund av den sålunda inträdda situationen hava nya
förhandlingar upptagits om järnvägens framtida trafikering.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att Östra Smålands
järnvägsaktiebolag, vars järnväg utgör förbindelse mellan Oskarshamn
och Östra Värends järnvägs slutpunkt i Älghultsby, icke önskar förvärva
sistnämnda järnväg.

Vid sådant förhållande hava — under förutsättning att järnvägen icke
skall nedläggas — endast två utvägar ansetts återstå, nämligen antingen att
fortsättningsvis utarrendera järnvägen till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag
eller att försälja densamma till nämnda bolag.

På sätt riksgäldsfullmäktige framhållit har emellertid sistnämnda bolag
uppställt sådana villkor för ett arrendeavtal — bland annat att staten skulle
påtaga sig alla kostnader för järnvägens vidmakthållande — att denna utväg
synes oframkomlig. På grund härav torde till övervägande återstå allenast
en försäljning av järnvägen eller dess nedläggande.

Ehuru, såsom järnvägsekonomiutredningen visat, trafikmängden å järnvägen
är relativt obetydlig, synes dock med hänsyn till ortens och de anslutande
järnvägarnas intressen ett nedläggande av järnvägen böra komma
under övervägande endast därest från statens synpunkt godtagbara försäljningsvillkor
icke kunna erhållas.

Det av fullmäktige i riksgäldskontoret framlagda, av järnvägsekonomiutredningen
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i huvudsak tillstyrkta
förslaget till försäljning av järnvägen innebär i stort sett följande. Järnvägen
skall överlåtas till Växjö—Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, som
dock äger sätta ett dotterbolag i sitt ställe. Den föreslagna köpeskillingen
uppgår till 204,795 kronor, motsvarande dels vad riksgäldskontoret vid inköpet
av banan erlagt för densamma, 180,000 kronor, och dels av riksgäldskontoret
havda utlägg till belopp av 24,795 kronor för järnvägens vidmakt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

11

hållande. Beloppet 180,000 kronor skall innestå såsom en riksgäldskontorets
fordran, att erläggas först därest järnvägen framdeles skulle komma att realiseras.
Det andra delbeloppet av köpeskillingen, 24,795 kronor, skall gäldas
kontant eller ock jämte ränta därå betalas under loppet av 14 år, dock att
köparen skall vara befriad från amortering under de fyra första åren. Till
säkerhet för fullgörandet av betalningen av innestående belopp skall riksgäldskontoret
erhålla inteckningar i järnvägen med bästa förmånsrätt ävensom,
därest ett dotterbolag övertager järnvägen, borgen av Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägsaktiebolag. Vid realisation av järnvägen eller del därav
skall till riksgäldskontoret inbetalas vad vid realisationen inflyter intill belopp,
motsvarande riksgäldskontorets intecknade fordran, dock med avdrag
för kostnader i och för försäljning och eventuell avstyckning. Staten skall
äga inlösa järnvägen för ett belopp, motsvarande den vid riksgäldskontorets
försäljning av järnvägen avtalade köpeskillingen, ökad med de belopp, som
framdeles kunna bindas i anläggningen, men minskad med behöriga avdrag
på grund av realisering samt slitning och annan teknisk värdeminskning.

Järnvägsekonomiutredningen — som med hänsyn till önskvärdheten av
ett förenklat taxesystem uttalat betänkligheter mot medgivande för järnvägsaktiebolaget
att överlåta Östra Värends järnväg å ett för ändamålet bildat
dotterbolag -— har för sin del föreslagit det ytterligare villkoret för försäljningen,
att Östra Värends järnväg i varje fall i taxehänseende helt sammanslås
med Växjö—Åseda—Hultsfreds järnväg, varigenom de nuvarande banoch
överföringsavgifterna vid den för järnvägarna gemensamma stationen
Brittatorp skulle bortfalla. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit
detta villkor önskvärt, ehuru styrelsen ansett avgörande betydelse icke
böra tillmätas detsamma.

Vad till en början beträffar köpeskillingen för järnvägen, 204,795 kronor,
vill jag erinra örn att banans realisationsvärde enligt riksgäldskontoret
uppskattats till allenast 168,000 kronor. Vid en framdeles inträffande realisation
av järnvägen kan därför det då i varje fall innestående beloppet å
180,000 kronor, motsvarande det värde, vartill järnvägen såsom tillgång bokförts
hos riksgäldskontoret, måhända komma att icke helt vinna täckning.
Däremot synas utsikter finnas att under de närmaste fjorton åren återfå
riksgäldskontorets förberörda utlägg å sammanlagt 24,795 kronor. Då härtill
kommer, att en utarrendering av järnvägen, som icke har något egentligt
affärsvärde, icke synes kunna medföra ett från statens synpunkt bättre ekonomiskt
resultat, och försäljningen skulle innebära, att järnvägen definitivt
överlåtes å det järnvägsföretag, med vilket den torde få anses hava sitt närmaste
samband, synas goda skäl tala för den föreslagna försäljningen.

Då jag ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot de av riksgäldskontoret
föreslagna köpevillkoren, vilka godkänts av styrelsen för Växjö—
Åseda—Hultsfreds järnvägsaktiebolag, anser jag det föreliggande förslaget
böra vara godtagbart även från statens synpunkt.

Vad beträffar det av järnvägsekonomiutredningen förordade villkoret för

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

försäljningen skulle en sammanslagning av banorna i taxehänseende, särskilt
vid en samtidig förbättring av tågförbindelserna, otvivelaktigt medföra
betydande fördelar för trafikanterna och därmed också kunna antagas verka
höjande på trafikfrekvensen. Huruvida härigenom skulle kunna kompenseras
den försämring av driftresultatet med omkring 20,000 kronor, som —
frånsett nyss nämnda omständigheter — beräknats uppstå vid en dylik sammanslagning,
är ett svårbedömligt spörsmål. Då utfallet av den ifrågasatta
taxeåtgärden är av väsentlig betydelse för järnvägarnas redan nu svaga ekonomiska
ställning är jag icke i sakens nuvarande läge beredd att taga slutlig
ståndpunkt till detta spörsmål.

I betraktande av att nyss omförmälda taxeåtgärd ytterst gäller mera ortens
än statens intressen torde hinder icke böra möta att redan nu underställa
riksdagen frågan örn järnvägens försäljning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Östra Värends järnväg må försäljas till Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 204,795
kronor och på villkor i övrigt, som Kungl. Majit i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående anförts finner
gott fastställa.

Tili denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

Stockholm 1936.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

361179